Sök i Ratio Lex

Angående revidering av läroplan för grundskolan

1968-06-06 · 87 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:129, Angående revidering av läroplan för grundskolan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

1

Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående revidering av läroplan

för grundskolan; given Stockholms slott den 6 juni

1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6

juni 1962 (nr 319),

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett betänkande från skolöverstyrelsen läggs i propositionen fram

förslag om en reformering av grundskolans läroplan. Huvudpunkterna i förslaget

är följande. Högstadiet kommer att bli mer sammanhållet än f. n. Studieprogrammet

kommer även framdeles att ge utrymme för val som knyter an till elevernas

intressen. Linjedelningen i den avslutande årskursen slopas och inslagen av direkt

yrkesinriktad undervisning utgår. Det nu framlagda förslaget innebär inte någon

ändring av grundskolans mål. Det bygger på erfarenheterna av grundskolan under

den tid som gått sedan beslutet om grundskolereformen år 1962 och innebär en

anpassning till målet för grundskolan.

Förändringarna berör i första hand högstadiet. Av högstadiets 105 veckotimmar

föreslås 88 — mot f.n. 71 — bli obligatoriska för samtliga elever. Under de återstående

17 veckotimmarna fördelas eleverna efter eget och föräldrarnas val på

skilda studiealternativ. Varje elev skall på högstadiet välja ett av tillvalsämnena

tyska, franska, teknik, konst eller ekonomi, vilka föreslås omfatta fyra veckotimmar

i årskurs 7, tre veckotimmar i årskurs 8 och fyra veckotimmar i årskurs 9.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

I tillvalsämnena tyska och franska föreslås två kurser. Varje tillval ger likvärdig

behörighet till fortsatta studier på det gymnasiala skolstadiet. Vidare föreslås att

eleverna under två veckotimmar i var och en av årskurserna 7—9 skall få ägna sig

åt s. k. fritt valt arbete. Det fritt valda arbetet avses få en sådan utformning att det

får en klar anknytning till elevernas intressen och att synpunkter rörande tillvalets

betydelse för framtida studie- och yrkesambitioner inte får ett avgörande inflytande.

Antalet lärartimmar för det fritt valda arbetet föreslås bli dubbelt så stort som

antalet elevtimmar.

Undervisning i engelska blir obligatorisk för samtliga elever fr. o. m. årskurs 3.

De estetiskt-praktiska ämnenas ställning förstärks. Teckning, slöjd och musik blir

obligatoriska på högstadiet. Vidare föreslås på högstadiet en ökning av timtalet för

ämnena hemkunskap och gymnastik. Både flickor och pojkar får undervisning i

textil- samt trä- och metallslöjd på mellanstadiet.

I propositionen berörs även frågor rörande arbetstrivsel, elevvård och skoldemokrati.

Dessa viktiga frågor har nyligen behandlats i särskilda av Kungl. Maj:t

utfärdade riktlinjer för skolöverstyrelsens fortsatta utredningsarbete på detta område.

I vissa ämnen förekommer enligt förslaget fler lärartimmar än elevtimmar. Överskjutande

antal lärartimmar föreslås på högstadiet i viss utsträckning få disponeras

inte enbart för lärarinsatser i form av undervisning i grupper eller undervisning med

flera samverkande lärare, utan också som en form av statligt ekonomiskt stöd för

andra insatser, t. ex. medverkan av annan personal och användande av läromedel.

Statsbidrag föreslås utgå i sådana fall enligt schabloniserade normer.

Kommunerna får ökade möjligheter till inflytande över timplanens tillämpning.

Bl. a. skall skolstyrelsen ha att besluta om utformningen av det fritt valda arbetet.

Lärarbehovet blir i den nya grundskolan mindre än i den nuvarande. Ändringen

i behovet varierar dock mellan ämnena och sammanhänger med hur eleverna kommer

att välja tillvalsämnen. Lärarbehovet på högstadiet kommer att minska som en

följd av förenklingen.

Övergången till den reviderade läroplanen föreslås ske successivt med början i

årskurserna 1, 4 och 7 läsåret 1970/71. Den nya läroplanen kommer då att vara

fullt genomförd läsåret 1972/73.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 27 § skollagen den 6 juni 1962 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

27 §.

(Nuvarande lydelse)

Elev i----—----

Elev skall på föräldrarnas begäran

befrias från att deltaga i undervisning

i kristendomskunskap, om eleven tillhör

trossamfund, som fått Konungens

tillstånd att i skolans ställe ombesörja

religionsundervisning.

(Föreslagen lydelse)

äro därtill.

Elev skall på föräldrarnas begäran

befrias från att deltaga i undervisning

i religionskunskap, om eleven tillhör

trossamfund, som fått Konungens tillstånd

att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 juni

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om revidering av läroplan för

grundskolan och anför.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

5

1. Inledning

1.1 Utredningsarbete och remissbehandling

Skolöverstyrelsen beslutade i början av år 1966 att en översyn av läroplanen för

grundskolan skulle förberedas. Ifrågavarande översyn borde ske inom ramen för

de mål och riktlinjer som kommer till uttryck i gällande läroplan. Syftet med översynen

skulle vara bl. a. att förbättra skolans trivsel- och arbetsförhållanden, främja

en förenkling av skolans inre organisation och förbättra utformningen av vissa

inslag i den obligatoriska undervisningen. Översynsarbetet skulle enligt överstyrelsens

beslut bedrivas enligt den tidsplanen att framställning i ärendet borde överlämnas

till Kungl. Maj:t under hösten 1967.

En särskild läroplansgrupp (LÖ-gruppen) utsågs inom överstyrelsen med uppgift

att administrera och direkt leda översynsarbetet. För vissa arbetsuppgifter tillsattes

särskilda ämnesgrupper. Sammanlagt 19 ämnesgrupper har varit i verksamhet.

Ämnesgruppernas arbete har varit synnerligen varierande beroende på projektens

olika beskaffenhet. Några av de viktigaste arbetsmomenten har bestått i att

insamla kompletterande upplysningar om tillämpningen av läroplanen samt om

de erfarenheter som gjorts i undervisningen genom samråd med lärare, skolkonsulenter

samt andra ämnes- och stadieexperter inom och utom överstyrelsen.

Andra moment har bestått i att utforma erforderliga enkäter, remisser och utprövningsprogram

för praktiska prov, t. ex. beträffande nya kursuppläggningar och

hjälpmedel och att bearbeta och bedöma insamlade data samt utarbeta och till LÖgruppen

inge förslag till åtgärder inom vederbörande projekt.

För att få en förhandsbedömning av enskilda ändringsförslag eller nya kursuppläggningar,

som tillkommit inom ämnesgrupperna, har tillkallats referensgrupper,

bestående av personer ur en vidare krets än den som representerats inom vederbörande

ämnesgrupp. I referensgrupperna har ingått företrädare för lärarorganisationerna,

sammanslutningar av skolledare, målsmän och elever samt företrädare

för kommunförbunden och arbetslivet.

Innan arbetet i ämnesgrupperna och referensgrupperna började och även under

arbetsperiodens senare del sammanträdde LÖ-gruppen med företrädare för läraroch

skolledarorganisationema, kommunförbunden och arbetslivet för att överlägga

om planen för översynen och om utförandet av viktigare projekt för att på så

sätt inhämta allmänna synpunkter av värde för översynsarbetet.

Vissa förslag till ändrade eller helt nya kursplaner och kursplanemoment samt

vissa organisatoriskt-pedagogiska anordningar har varit föremål för praktisk prövning

på initiativ av LÖ-gruppen.

Skolöverstyrelsen har den 1 november 1967 i betänkandet Läroplansöversyn

Grundskolan (LÖ) till Kungl. Maj:t överlämnat redogörelse för översynsarbetet och

därpå grundade förslag angående översyn av läroplan för grundskolan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag har avgetts av länsskolnämnderna i

Stockholms. Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vilka länsskolnämnder hört ett antal

kommuner med en längre tids erfarenhet av grundskola, lärarhögskolorna i Göteborg,

Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala, folkskoleseminarierna i Falun, Gävle,

Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Landskrona,

Linköping, Luleå, Skara, Stockholm, Strängnäs, Uppsala och Växjö, seminarierna

för huslig utbildning i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala, slöjdlärarseminariet,

styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, försvarets skolnämnd, socialstyrelsen,

postverket, televerket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, vidare

—• efter hörande av ett antal underställda lärosäten — universitetskanslersämbetet,

musikaliska akademiens styrelse, akademien för de fria konsterna — efter hörande

av konsthögskolans lärarråd —, teater- och orkesterrådet, samarbetsnämnden

för socialhögskolorna, centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd,

personalutbildningsnämnden, konsertbyråutredningen, yrkesutbildningsberedningen,

utredningen angående lärarnas arbetsförhållanden, utredningen rörande social- och

samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet, 1965 års musei- och utställningssakkunniga,

1965 års musikutbildningskommitté, kompetensutredningen,

konstutbildningssakkunniga, överbefälhavaren, statens konsumentråd, finsk- svenska

utbildningsrådet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet samt — i gemensamt yttrande ■—- Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) och Sveriges industriförbund, Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), som överlämnat yttranden från Skolledarförbundet

och Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

som överlämnat yttranden från Sveriges Lärarförbund och Svenska facklärarförbundet,

Sveriges radio aktiebolag, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Direktionen för handelshögskolan

i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut, Arbetarnas bildningsförbund

(ABF), Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Stiftelsen Svenska filminstitutet,

Målsmännens riksförbund (MR), Sveriges elevers centralorganisation

(SECO), Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska slöjdföreningen, vidare — i gemensamt

yttrande — A-pressens samorganisation, Tidningarnas arbetsgivareförening

och Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges riksidrottsförbund, Arbetsgruppen

för fostran och utbildning inom socialistisk debatt, Biologilärarnas förening,

representanter för styrelsen för Swedish Council of the International Reading

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

7

Association och Föreningen Läspedagogerna, Fiskefrämjandet, Sveriges fältbiologiska

ungdomsförening, Förbundet för religionsfrihet, Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig

undervisning, Föreningen Lärare i religionskunskap,

Föreningen Lärare i samhällskunskap, Föreningen Svenska läroboksförfattare,

Geografilärarnas riksförening, Historielärarnas förening, Konstnärliga och litterära

yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Riksföreningen för lärarna i moderna

språk, Modersmålslärarnas förening, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd,

Musiklärarnas riksförening, Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm,

Svenska kemistsamfundet, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges kemiska industrikontor samt Teckningslärarnas och Tl-elevernas

förening.

I det följande lämnas en kort redogörelse för betänkandet samt avgivna yttranden.

I fråga om många av skolöverstyrelsens förslag erfordras inte beslut av riksdagen.

För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för vissa

av dessa förslag en kortfattad redovisning.

1.2 Allmänna förutsättningar för en översyn av läroplanen för grundskolan

Överstyrelsen åberopar vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i

prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. anfört

bl. a. om skolans fortlöpande förnyelse och anpassning till efter hand ändrade förutsättningar

och om aktgivande på erfarenheterna av grundskolans detaljmässiga

utformning.

Överstyrelsen hänvisar vidare till att det instruktionsenligt åligger den särskilt

»att tillse att utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas,

utvecklas och förbättras i takt med forskningens framsteg och utvecklingen inom

offentlig och enskild förvaltning, näringsliv och arbetsmarknad samt på övriga områden

av samhällslivet».

Av många skäl, bl. a. skolfrågornas komplexa karaktär och hänsynen till läraroch

föräldraopinionen samt till en rimlig balans mellan behovet av stabilitet och av

förändring finner överstyrelsen det naturligt att genomföra läroplansrevisioner med

en viss periodicitet. Det är enligt överstyrelsens mening inte lämpligt att låta erfarenheter

och önskemål om förändringar ackumuleras under för lång tid, så att en

läroplansrevision blir eller av dem, som har att tillämpa den, uppfattas som en

genomgripande skolreform. Sådana bör enligt överstyrelsen i fortsättningen undvikas

när det gäller skolans inre arbete (LÖ s. 4).

Överstyrelsen framhåller, att vid den nu gjorda översynen av läroplanen för

grundskolan tre huvudfrågor trätt i förgrunden, nämligen hur elevernas engagemang

och medansvar i skolarbetet skall kunna ökas, hur man i de enskilda skolorna

skall kunna förverkliga en ökad målbestämd aktivitet och ett vidgat ansvar på det

pedagogiska området samt hur man skall kunna ge den enskilda skolan större valmöjligheter

när det gäller att tillvarata sina personella och materiella resurser inom

fixerade ramar bl. a. beträffande undervisningstid och ekonomiska förutsättningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Bland betydelsefulla arbetsuppgifter och problemställningar för den närmast

följande tiden nämner överstyrelsen personal- och elevvårdsfrågor samt frågor

som rör skolans trivsel och arbetsförhållanden. Arbetet i B-skoloma hör också till

de uppgifter som enligt överstyrelsens mening nu måste äga förtur liksom även

frågor som rör skolsituationen för elever med speciella skolsvårigheter, t. ex. de

svagpresterande elevernas situation på högstadiet. Vidare anser överstyrelsen, att

undervisning i ett andra främmande språk på mellanstadiet bör prövas, att arbetsområdesprincipen

bör prövas även i andra ämnen än orienteringsämnen, att försök

med längdsnitt i orienteringsämnen bör göras, att utformningen av metoder och

läromedel för nya ämnen och förändrade huvudmoment bör ägnas fortlöpande intresse

samt att särskild uppmärksamhet också framgent måste ägnas frågor rörande

betyg och betygsättning på olika stadier (LÖ s. 82).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

9

2. Skolans trivsel- och arbetsförhållanden

2.1 Skolöverstyrelsen (LÖ s. 9)

Skolöverstyrelsen framhåller att det efter hand har blivit mer och mer tydligt

vilken betydelse miljöfaktorerna har för att man i skolans arbete skall kunna uppnå

de mål som anges i läroplanen för grundskolan. Inte minst viktigt anser överstyrelsen

det vara, att de som arbetar i skolan upplever trygghet och trivsel där. Förutsättningarna

för arbetstrivsel och arbetsro i skolan bestäms i hög grad av i vilken

utsträckning skolarbetet framstår som meningsfullt för eleverna och förmår dem till

engagemang och viljeanspänning. Detta i sin tur hänger nära samman med undervisningens

innehåll och utformningen av skolans inre arbete (LÖ s. 9).

Överstyrelsen belyser två frågor som särskilt uppmärksammats vid den nu aktuella

översynen av grundskolans läroplan, nämligen frågan om skolan som arbetsplats

för lärare och elever samt frågan om tonåringarna och skolan.

Överstyrelsen finner att de förändringar i lärarnas arbetssituation som föranleds

av att lärarens uppgifter i grundskolan väsentligt mer än förr blir handledarens,

stimulatorns och den ansvarige administratörens, på sikt medför en radikal förändring

av arbetsmetoderna. Med hänsyn härtill avser överstyrelsen att med än

större kraft under de närmaste åren på olika sätt söka tillgodose berättigade anspråk

på förändringar i fråga om fördelningen av resurser för undervisningen.

Klassföreståndarens möjligheter att ägna sig åt de elevvårdande uppgifterna bör

enligt överstyrelsens mening på olika sätt förbättras. Detta kan enligt överstyrelsen

ske bl. a. genom att särskild tid i vissa fall får disponeras, då klassföreståndaren

kan få träffa sin klass, och genom koncentrationsåtgärder i form av samverkan

mellan olika ämnen på grundskolans högstadium. För att dessutom ge samtliga lärare

i årskurserna 1, 4 och 7 tillfälle att bättre lära känna eleverna i klassen föreslår

överstyrelsen, att antalet veckotimmar för eleverna under 2—4 veckor i början av

skolåret genom gruppindelning skall kunna begränsas till hälften. Vederbörande

lärare får därigenom tillfälle att under de inledande veckorna på varje stadium

möta eleverna i mindre grupper.

Överstyrelsen understryker vikten av samarbete och gemensamma riktlinjer för

elevvårdens företrädare i en skola. Regelbundna överläggningar bör enligt överstyrelsen

förekomma i form av elevvårdskonferenser mellan klassföreståndare, rektor

eller studierektor samt företrädare för yrkesorienterande, medicinsk, kurativ

och skolpsykologisk verksamhet. Riktlinjer för arbetet vid dessa elevvårdskonferenser

har utarbetats av överstyrelsen.

Överstyrelsen rekommenderar också, att vid varje skolenhet med högstadium

genom beslut och närmare föreskrifter av skolstyrelsen inrättas en samarbetsnämnd,

bestående av representanter för skolstyrelse, föräldrar, elever, lärare och skolans

övriga personal. Denna nämnd skall vara av rådgivande karaktär och ett självklart

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

forum bl. a. när det gäller att diskutera och framlägga förslag beträffande skolans

regelsystem.

Överstyrelsen framhåller att skolans allmänna trivsel och ordning främjas genom

att eleverna själva får delta i vissa av skolans beslut och ges medansvar. Överstyrelsen

understryker i detta sammanhang elevrådens betydelse men framhåller

samtidigt att frågan om elevernas medansvar hör mycket nära samman med den

totala pedagogiska situationen i skolan. Ett äkta elevansvar växer svårligen fram i

en skola, om undervisningen där i det hela karakteriseras av en auktoritärt präglad

pedagogik. Överstyrelsen finner det därför angeläget att skolarbetet i det hela utformas

så, att förutsättningarna för en god elevdemokrati efter hand byggs upp

från de första lågstadieåren till högstadiets sista årskurs.

Överstyrelsen förklarar, att det i början av skoltiden bör vara de vuxna, som

fastställer ramar och regler och arbetsmetoder. När detta sker på saklig grund,

känner de flesta barn det som en trygghet. Men efter hand som barnet mognar och

får större erfarenhet, bör de meningar och uppfattningar det har få större och större

inflytelse i skolan, på arbetsformer, ramar, regler och lagar. Eleverna bör då i klassdiskussioner

och elevråd kunna ta upp alla de förhallanden och problem, som de

önskar belysta eller behandlade. De bör då också få allt större möjligheter att delta

i planeringen av undervisningens innehåll och arbetsformer samt i utvärderingen av

dess resultat (LÖ s. 11).

Sammanfattningsvis framhåller överstyrelsen att högstadiefrågorna vid den nu

aktuella översynen av grundskolans läroplan inte enbart bör diskuteras från organisatoriska

och administrativa utgångspunkter. Det är nu mer angeläget än förr att

överväga, hur högstadieundervisningen bör vara beskaffad för att verkligen engagera

tonåringarna för de mål som skolan strävar mot anser överstyrelsen och anför att

inte bara här i landet utan också utomlands åtskilliga bedömare av samhälls- och

skolsituationen har menat, att skolan både disciplinmässigt och kunskapsmässigt

kommer att ställas inför allt mer svårbemästrade problem, om vi inte rätt förstår att

göra ungdomarna delaktiga i skolarbetet pa ett mera funktionellt sätt och därigenom

fostrar dem till medansvar.

De åtgärder och anordningar som överstyrelsen i syfte att engagera tonåringarna

i skolarbetet föreslår och tar initiativ till vid denna läroplansöversyn går sammanfattningsvis

ut på

att genom en omstrukturering av vissa ämnens kursinnehåll, konkretare anvisningar

och bättre läromedel underlätta och effektivera skolarbetet för både lärare

och elever,

att ge förutsättningar för koncentrationsåtgärder i skolarbetet i avsikt att motverka

den nuvarande splittringen i fråga om både arbetstid och arbetsuppgifter för

lärare och elever,

att på olika sätt öka förutsättningarna för elevernas medverkan vid skolarbetets

planering och i vardagsuppgifter i skolsamvaron,

att medverka till att elevvården och elevrepresentationens uppgifter kan genomföras

med ökade resurser,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968 H

att ge skolans lärare och ledning betydande frihet och ökade befogenheter i fråga

om resursernas alternativa användning både när det gäller tid och anslagsmedel,

att genomföra en viss tyngdpunktsförskjutning inom den obligatoriska ämneskretsen

på högstadiet, så att eleverna får ökad stimulans till fritidsaktiviteter, som

kan intressera dem och främja deras utveckling samt

att inom ett förenklat och mera lättöverskådligt tillvalssystem tillskapa bättre

förutsättningar än nu för ett engagerande arbete i tillvalsämnen (LÖ s. 12).

2.2 Yttranden

Ett mycket stort antal remissinstanser har berört frågan om trivsel- och

arbetsförhållanden i skolan. Remissinstanserna vitsordar att undervisningens

resultat påverkas av miljöfaktorerna samt att förutsättningarna för

arbetstrivsel och arbetstillförsikt är beroende av i vilken utsträckning skolarbetet

framstår som meningsfullt för eleverna och förmår att engagera dem. Socialstyrelsen

konstaterar att en rad välbetänkta åtgärder föreslås i syfte att skapa trygghet

och trivsel för dem som arbetar i skolan. Styrelsen saknar dock i detta sammanhang

en analys av disciplinproblemet och hur man skall komma till rätta med detta

särskilt pa högstadiet samt förordar att hithörande frågor snarast tas upp till behandling.

De sv a ^presterande elevgruppernas problem behandlas av

några remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Västmanlands län, som anser

att den starkare teoretiseringen kommer att medföra ökade anpassningsproblem

för dessa elevgrupper och finner det angeläget att de avvikande elevernas problem

angrips. Socialstyrelsen framhåller beträffande dessa elever.

Trots alla försök till individualisering m. m. i undervisningen torde åtskilliga

elever aven i fortsättningen få svårt att tillfredsställande kunna anpassas till skolarbetet.

Socialstyrelsen finner det olyckligt, att situationen för elever med speciella

anpassningssvårigheter inte närmare utretts. Detta borde ha bedömts som särskilt

angelaget mot bakgrund av att överväganden ägnade att på olika vägar fånga elevernas

engagemang och åstadkomma arbetsro alltid varit en primär målsättning i

oversynsarbetet. &

Tnvseln och atmosfären i skolmiljön sammanhänger i hög grad med varie skolenhets

förutsättningar att lösa de svagpresterande och dåligt anoassade elevernas

individuella behov. Kan problematiken rörande denna grupp av elever inte lösas

pa ett tillfredsställande sätt, föreligger uppenbara risker, att stora delar av den angivna

målsättningen äventyras.

Även LR framhåller att olägenheter kan uppstå för elever som kommer att finna

det av överstyrelsen föreslagna högstadiet mindre väl anpassat till deras behov och

intressen.

Flera remissinstanser tar upp frågan om betygsättningen. Länsskolnämnden

i Malmöhus län förklarar att betygen inverkar i hög grad menligt på arbetet

i skolan. Liknande synpunkter framförs av skolstyrelsen i Malmö*Länsskolnämnden

i Stockholms län anser att betygen är dåliga instrument för bedömning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

elever och för information till hemmen samt ifrågasätter om inte en ytterligare begränsning

av betygsgivningen borde göras. Folkskoleseminariet i Karlstad föreslår

en omedelbar utredning om möjligheterna att på låg- och mellanstadierna slopa betygen

redan i samband med den aktuella läroplansöversynen.

De uttalanden överstyrelsen gjort om lärarnas arbetssituation och

fördelningen av resurserna för undervisningen och om betydelsen av ökade elevvårdsinsatser

har rönt ett mycket positivt mottagande från många remissinstanser.

LR understryker vikten av att åtgärder för att förbättra lärarnas arbetssituation

vidtas i samband med övergången till den nya läroplanen.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig angående specialundervisningen,

anser att överstyrelsen i förslaget till läroplansöversyn i alltför liten utsträckning

behandlat de problem, som är förknippade med nämnda undervisning,

samt att dessa frågor bör lösas innan den nya läroplanen tas i bruk och nya bestämmelser

och anvisningar införs i denna. Bland frågor som måste lösas nämner

länsskolnämnden i V ästernorrlands län uttagningsförfarandet, omfattningen av skolstyrelsernas

möjligheter att anpassa timplanen i hjälpklass efter elevernas intressen

och förmåga, grundskolans insatser för hjälpklasselevernas yrkesanpassning samt

organisationen av specialundervisningen, främst hjälpundervisningen i glesbygd.

Länsskolnämnden finner det önskvärt med en förenkling av bestämmelserna om

stödåtgärder samt föreslår att ett antal lärartjänster motsvarande exempelvis högst

15 % av antalet tjänster i normalklass skall få användas för specialundervisning

eller andra åtgärder för elever som på grund av intellektuella eller fysiska handikapp,

sjukdom, byte av tillvalsgrupp eller andra speciella skäl behöver stöd från

skolan. Inom denna ram skulle rymmas ej blott specialklasser utan även sådana

åtgärder som att ge enskild undervisning åt en elev, som kommit på efterkälken,

att låta en elev slippa skolarbetet i sin vanliga klass en tid för att i stallet gå i

skolverkstaden etc. Skolledningen skulle därigenom också från terminens början

kunna disponera en eller flera lärare fritt för att agera där det behövs, på alla stadier

och alla skolanläggningar.

Folkskoleseminariet i Luleå noterar med tillfredsställelse att skolöverstyrelsen

ämnar bereda bättre förutsättningar för stödundervisning åt elever som

är i behov av sådan hjälp. För att denna skall bli effektiv och meningsfull för eleven,

bör den enligt seminariet helst handhas av klassläraren, som känner elevens problem

och undervisningssituation. F olkskoleseminariet i Haparanda framhåller att

stödundervisning och specialundervisning skall ges åt alla elever som är

i behov därav. En utbyggnad av systemet med observationskliniker är enligt folkskoleseminariet

i Stockholm nödvändig för att ge elever med påtagliga arbetssvårigheter

tillgång till individuell studiehjälp och möjlighet att i en mindre grupp skaffa

sig ett gynnsammare utgångsläge. Socialstyrelsen framhåller att frågan om specialundervisningens

utformning och dess samordning med normalklassernas undervisning

är av stor betydelse.

Vikten av att klassföreståndaren får möjlighet att ägna sig åt elevvårdande

uppgifter understryks av bl. a. länss kolnämnderna i Stockholms, Göte
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

13

borgs och Bohus samt Örebro län, lärarhögskolan i Stockholm och LR. Skolledarjörbundet

framhåller dock att man i en skola där klassbegreppet håller på att försvinna

kan ifrågasätta om inte nya former för klassföreståndarskap bör diskuteras

och prövas.

Förslaget att antalet veckotimmar för eleverna i åk 1, 4, 7 under två till fyra

veckor i början av läsåret genom gruppindelning skall få minskas till hälften, så att

lärarna bättre kan lära känna eleverna har tillstyrkts av länsskolnämnderna i Stockholms

och Skaraborgs län, lärarhögskolan i Göteborg, folkskoleseminariet i Haparanda,

LR och Centerns kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Skaraborgs län ansluter

sig också till förslaget men anser det ej tillräckligt för att lösa de problem som

kan uppkomma vid lärarbyte, utan förordar att det i skolstadgan införs föreskrifter

om obligatoriska överlämningskonferenser mellan avlämnande och mottagande

klasslärare (klassföreståndare) på de olika stadierna. Farhågor för att tillsynsproblem

skulle uppstå genom begränsningen av antalet elevtimmar vid införandet

av nämnda system framförs av länsskolnämnden i Malmöhus län, Folkpartiets

kvinnoförbund och Centerns kvinnoförbund.

Länsskolnämnden i Östergötlands län, lärarhögskolan i Göteborg och Skolledarförbundet

delar överstyrelsens uppfattning att elevvårdskonferenser

bör anordnas regelbundet. SECO framhåller vikten av att eleverna blir representerade

på elevvårdskonferenser, ämneskonferenser och klasskonferenser samt i

biblioteksnämnder. Länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter däremot, med anledning

av att tanken att eleverna skulle vara med på elevvårdskonferenser i olika sammanhang

framförts, huruvida eleverna som regel kan anses vuxna det ansvar det

innebär att åhöra alla de känsliga avslöjanden som förekommer vid dessa konferenser.

Länsskolnämnderna i Östergötlands och Västmanlands län, lärarhögskolan i Göteborg,

folkskoleseminarierna i Jönköping och Skara, SHIO, ABF, Centerns och

Folkpartiets kvinnoförbund samt Skolledarförbundet ansluter sig till överstyrelsens

uttalanden om samarbetsnämnderna. Flertalet av dem understryker

därvid att föräldrarna bör aktiveras i skolans arbete. Länsskolnämnderna i Stockholms,

Malmöhus och Kronobergs län, högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan

i Malmö samt SECO anser att det bör stadgas att samarbetsnämnder

skall finnas i varje skola. Länsskolnämnden i Kronobergs län samt SECO motiverar

sitt ställningstagande med att skolöverstyrelsen redan tidigare rekommenderat

att samarbetsnämnder skulle finnas vid grundskolans högstadium men att detta ej

varit tillräckligt för att samarbetsnämnderna skulle inrättas.

Det principiella värdet av elevernas medverkan inom skolan har

understrukits av en del remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Norrbottens

län, som är övertygad om att elevernas medverkan på olika sätt i skolarbetet verksamt

kan bidra till en anda i skolan som präglas av samarbete och förtroende.

Lärarhögskolan i Stockholm finner det nödvändigt att det på allvar inskärps hos

de unga, att den demokratiska livsformen ej enbart innebär en serie rättigheter

utan också skyldigheter. Det är enligt lärarhögskolan av vitalt intresse, att eleverna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

på ett tidigt stadium lär sig respektera och inse värdet av demokratins spelregler

och de demokratiska arbetsformerna samt att hos dem väckes solidaritetskänsla och

vilja att ta ansvar.

Universitetskanslersämbetet framhåller den praktiska lärarutbildningens roll för

att ge lärarkandidaterna underlag för en undervisning i demokrati.

SECO framhåller att de för den enskilde eleven viktigaste besluten i skolan, de

som rör stoffdisposition och arbetsformer fattas inom klassrummets fyra väggar.

SECO finner det därför angeläget att dessa frågor förs ut till diskussion mellan

läraren och eleven med början redan i de första årskurserna. Endast genom ett

samspel mellan lärare och elev, där läraren är mera av arbetsledare än en kunskapsförmedlare,

kan skolan enligt SECO uppfylla sin målsättning att fostra till självständiga

och ansvarstagande medborgare.

Länsskolnämnden i Örebro län delar skolöverstyrelsens uppfattning att eleverna,

speciellt tonåringarna, mera medvetet måste engageras i skolarbetet men ifrågasätter

om engagemanget skall innebära deltagande i den översiktliga planeringen av det

egna kunskapsinhämtandet. Socialstyrelsen framhåller att tonåringarna på ett naturligt

och organiskt sätt måste inlemmas i vuxenvärlden genom att successivt ges

ökat ansvar. Styrelsen framhåller vidare att det är skolans uppgift att förebygga en

isolering av tonåringarna i ett specifikt tonårssamhälle.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Malmöhus län samt folkskoleseminariet i

Härnösand önskar att i framtiden elevlokaler för elevernas vila, avkoppling

och fritidsaktiviteter skall finnas i skolorna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

15

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan

3.1 Skolöverstyrelsen

3.1.1 Den nuvarande grundskolan

Det fria tillvalet (LÖ s. 13)

I det utskottsutlåtande som låg till grund för 1962 års riksdags beslut om införande

av grundskolan (SäU 1962: 1) fastslogs i inledningen, att den obligatoriska

skolans mål och uppgifter mer än förr borde inriktas på den enskilde elevens allsidiga

utveckling och fostran. I sin strävan mot detta mål borde skolan intensifiera

sin samverkan med hemmen och med samhället utanför skolan. Som en för grundskolans

utformning fundamental princip — och som en radikal avvikelse från tidigare

tradition inom svenskt skolväsen — betecknades den anordningen, att eleven

fick följa sin studieväg genom högstadiet på grundval av ett fritt successivt studieval.

Läroplanen för grundskolan presenterar med beaktande av dessa förutsättningar

en pedagogisk grundsyn, som skall prägla all verksamhet i den obligatoriska skolan.

Den underbygger och främjar på olika sätt en individualisering i det inre arbetet

på alla skolstadier. Den förutsätter, att läraren väljer lärostoff och verksamhetsområden

i undervisningen inom vissa fastställda ramar (huvudmoment) med hänsyn

till elevernas förutsättningar. Eleven bör beredas möjlighet att allt efter förmåga

och intresse välja överkursuppgifter som komplement till studiet av en viss, för alla

gemensam kurs. Läraren kan välja arbetssätt med hänsyn till den föreliggande elevsituationen

och uppställa mål för undervisningen. Eleven skall efter hand fostras till

att självständigt planera, genomföra och värdera både ett ålagt och ett fritt valt

arbete.

Utöver den nämnda individualiseringen i det inre skolarbetet tillkommer på högstadiet

dessutom ett organisatoriskt tillval av vissa ämnen, organiserade inom tillvalsgrupper

och linjer. Även detta tillval har ytterst ett individualiserande syfte.

Föräldrarna har att i samråd med eleven inom de givna ramarna själva bestämma

valet av studieväg. Tillvalet skall föregås av erforderlig studie- och yrkesorientering.

Möjlighet till omprövning av tillvalet skall medges, dvs. det fria tillvalet genomförs

som ett upprepat tillval (LÖ s. 13).

Förekommande tillvalsalternativ samt det siffermässiga utfallet av elevernas fria

val i årskurserna 7—9 under perioden 1962/63—1967/68 redovisas i följande

tabeller (LÖ s. 17 samt Statistiska meddelanden U 1968: 2). Procentandelarna i tabellerna

är medelvärden för vederbörande årskurs i grundskolan i hela landet. Tillvalssiffrorna

i angivna tabeller speglar inte alltigenom korrekt elevernas förstahandsval,

bl. a. på grund av skolstadgans bestämmelser angående villkoren för att bilda

tillvalsgrupper i årskurserna 7 och 8 samt särskilda klasser av linjer i årskurs 9.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Val av tillvalsgrupp i årskurs 7

Tillvalsgrupp

och antal

valalternativ

Ämne (5 vtr)

Andel i %

av antalet elever

i årskursen

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

7:1 a—b

(2 alternativ)

7:2 a—f

(6 alternativ)

Tyska eller Franska ..

Tyska eller Franska

samt Svenska och/eller

50,4

52,0

53,0

51,6

51,6

53,7

7:3 a—b

Matematik ..........

Tyska eller Franska

13,6

12,9

14,3

16,3

17,1

16,3

(2 alternativ)

7:4 a—f

(6 alternativ)

samt Maskinskrivning .

Slöjd eller Maskinskriv- ning samt Svenska och/

7,8

10,6

11,6

13,0

13,7

12,9

eller Matematik......

25,0

22,0

19,0

16,9

15,6

15,0

7:5

(1 alternativ)

Slöjd ...............

3,2

2,5

2,1

2,2

2,0

1,8

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

99,7

Val av tillvalsgrupp i årskurs 8

Tillvalsgrupp och

Ämne (7 vtr)

Andel

i % av antalet elever i årskursen

antal valalternativ

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

8:1 a—b

(2 alternativ)

Engelska, Tyska, Franska

51,7

51,7

52,3

51,3

50,8

8:2 a—b

(2 alternativ)

8:3 a—b

Engelska, Tyska, Franska

Engelska, Tyska, Franska,

4,3

4,9

3,7

3,3

3,3

(2 alternativ)

8:4

Maskinskrivning ........

Engelska, Teknisk oriente-

11,4

13,9

16,3

18,2

20,0

(1 alternativ)

8:5 a—b

ring ..................

Engelska, Tyska, Franska,

11,7

10,9

10,0

9,6

8,9

(2 alternativ)

8:6 a—b

Handelskunskap ........

Engelska, Hemkunskap,

3,8

4,3

4,2

4,8

3,5

(2 alternativ)

8:7

Musik, Teckning........

Engelska, Maskinskrivning,

1,3

1,8

1,7

1,6

1,5

(1 alternativ)

8:8 a—c

(3 alternativ)

Slöjd..................

Maskinskrivning, Slöjd,

Hemkunskap, Musik, Teck-

8,0

5,4

4,6

4,6

4,6

8:9 a—b

ning ..................

Verkstadsarbete, Hemkun-

3,3

2,7

2,3

1,8

2,0

(2 alternativ)

skap ..................

4,5

4,4

4,9

4,8

5,4

Summa val av

tillvalsgrupp med engelska

92,2

92,9

92,8

93,4

92,6

Summa val av övriga tillvalsgrupper

7,8

7,1

7,2

6,6

7,4

Totalsumma

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Val av linje i årskurs 9

17

Linje

Antal vtr i karaktärsämne

Andel i % av antalet elever i

årskursen

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

9g

Tyska eller franska, större kurs 4 vtr

48,0

46,3

46,7

45,4

9h

Tyska eller franska, mindre kurs 4 vtr

10,5

12,4

15,0

16,5

9t

Teknisk orientering .......... 4 vtr

11,0

10,7

10,2

10,6

9 m

Handelskunskap ............. 4 vtr

4,1

5,0

3,6

3,2

9s

Familje- och socialkunskap .... 4 vtr

2,7

2,8

2,1

2,2

9e

Estetiskt special ämne......... 4 vtr

—

0,2

0,3

0,4

Summa val av enbokstaviga linjer (med engelska)

76,3

77,4

77,9

78,3

9pr

Yrkesämnen ................22 vtr

0,3

0,4

0,4

0,2

9tp

Yrkesämnen ............... 22 vtr

10,6

11,1

10,6

10,4

9ha

Yrkesämnen ............... 22 vtr

7,2

5,9

5,7

5,4

9ht

Yrkesämnen ............... 22 vtr

5,2

5,0

5,3

5,7

9skog

Yrkesämnen ............... 22 vtr

0,3

0,2

0,1

—

Summa val av tvåbokstaviga linjer

23,6

22,6

22,1

21,7

Andel av elever i tvåbokstaviga linjer med tillval

av fortsättningskurs i engelska ..............

(-)

(60,0)

(58,4)

Totalsumma

100,0

100,0

100,0

100,0

Enligt 5 kap. 25 § skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) får tillvalsgrupp anordnas

om minst fem elever valt gruppen. Detta innebär exempelvis, att i en högstadieskola

med fem paralleller, dvs. med ca 150 elever i var och en av årskurserna

7 och 8, kan det om riksmedeltalen för fördelningen på tillvalsgrupper tillämpas på

skolan anordnas endast sex av de 17 möjliga tillvalsgrupperna i årskurs 7 och åtta

av de 17 möjliga tillvalsgrupperna i årskurs 8.

Samma antaganden leder för årskurs 9 till, att samläsningsanordningar i de generella

fallen måst tillgripas i betydande omfattning: i en tvåparallellig skola för alla

linjer utom 9g, i en femparallellig skola för alla linjer utom 9g, 9h, 9t och 9tp samt

i en sjuparallellig skola för alla linjer utom 9g, 9h, 9 ha, 9t och 9tp. Överstyrelsen

påpekar, att bestämmelsen genom mycket små klasser i åtskilliga fall leder till en

påtagligt kostnadskrävande organisation.

Eftersom man vid tillämpningen av nuvarande tillvalssystem normalt inte kan

utnyttja alla alternativ föreslår överstyrelsen en rad förändringar i fråga om dess

uppbyggnad och tillämpning. Syftet med läroplansöversynen är bl. a. att erbjuda

ett förenklat system för tillval efter elevernas intresse och anlag, som kan realiseras

1 förhållandevis små högstadieskolor, att göra det möjligt för eleverna på högstadiet

att i större utsträckning än nu göra ett val av studiealternativ utan att därför binda

sig beträffande den fortsatta utbildningen samt att underlätta för elever och föräldrar

att överblicka tillvalssituationernas alternativ och bedöma konsekvenserna

av tillvalen (LÖ s. 19).

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 129

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Den sammanhållna klassen

Den sammanhållna klassens princip är ett av fundamenten i grundskolebyggnaden.

I vilken utsträckning sammanhållna klasser i den nuvarande högstadieorganisationen

verkligen får tillfälle att fungera i sin helhet i årskurserna 7 och 8 belyser

överstyrelsen med en sammanställning ur timplanen för högstadiet i läroplan för

grundskolan (LÖ s. 20), vilken visar att eleverna undervisas i odelad klass under

jämförelsevis liten del av det totala timtalet.

I årskurs 9, för vilken föreskrift om sammanhållning inte gäller, sker en ännu

mer genomgripande splittring av klassen på linjer med hänsyn till elevernas tillval.

Eleverna skils ofta från sina klasskamrater vid uppflyttning från årskurs 8 till årskurs

9. Den för alla elever i denna årskurs gemensamma kärnan av ämnen är liten.

Överstyrelsen framhåller dock att bilden, beroende på utfallet av elevernas val,

kan variera rätt avsevärt från skola till skola.

Den förberedande yrkesinriktade utbildningen (LÖ s. 20)

Överstyrelsen redovisar vissa uttalanden som 1946 års skolkommission och

1957 års skolberedning gjort angående högstadieundervisningens inriktning. Överstyrelsen

framhåller, att de snabba förändringarna i arbetslivet, orsakade bl. a. av

nya betingelser för produktionen och samhällslivet överhuvudtaget, successivt föranlett

skolan att mer och mer lägga huvudvikten vid att utrusta eleverna med kunskaper

och färdigheter, som de kan ta i bruk inom ett så stort fält som möjligt inom

och utom arbetslivet. Specialiseringsgraden i skolans undervisning har steg för steg

minskats på grund av samhällsutvecklingen och i takt med att en konkretiserande

och individualiserande metodik börjat vinna insteg och förverkligats mer än förr i

skolans allmänna ämnen.

Behovet att behålla den nuvarande organisatoriska differentieringen i årskurs

9 påverkas enligt överstyrelsen i hög grad av den ökande omfattning, i vilken eleverna

omedelbart efter den obligatoriska skoltidens slut övergår till fortsatt utbildning.

En redogörelse härför återfinns i 1968 års långtidsbedömning (publicerad

i överstyrelsens petita för budgetåret 1968/69), ur vilken följande tabell är hämtad.

Intagningskapaciteten i första årskursen av gymnasium, fackskola och yrkesskola

åren 1961—1972 i procent av årskullen 16-åringar

År

Gy

Fa

Ysk

Summa

1961

21,3

21,0

42,3

1962

23,0

—

22,0

45,0

1963

24,6

1,2

24,0

49,8

1964

27,1

2,7

24,5

54,3

19651

29,5

6,2

27,8

63,5

1966

30,4

9,8

30,8

71,0

1967

30,7

12,1

31.5

74,3

1968

30,7

14,5

33,0

78,2

1969

31,4

17,6

34,5

83,5

1970

33,0

21,5

35,0

89,5

1971

33,0

21.6

35,0

89,6

1972

33,0

22,0

35,0

90,0

1 Uppgifterna fr. o. m. 1965 enligt 1968 års långtidsbedömning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Överstyrelsen anser att denna utveckling föranleder en förnyad avvägning mellan

å ena sidan den allmänna undervisningen och å andra sidan den mera direkt

yrkesinriktade undervisningen på vissa linjer (LÖ s. 22).

3.1.2 Allmänna synpunkter beträffande behovet av en revidering av läroplanen för grundskolan

(LÖ s. 24)

Skolöverstyrelsen har funnit en revidering av läroplanen behövlig i väsentligen

två avseenden. Utöver åtgärder som rör lärostoff och arbetsformer föreslår sålunda

överstyrelsen förändringar beträffande dels omfattningen av den obligatoriska

undervisningen och utformningen av tillvalssystemet på högstadiet, dels avvägningen

mellan olika ämnesgrupper, nämligen de s. k. färdighetsämnena, orienteringsämnena

och ämnena för estetisk-praktisk och fysisk fostran.

Vad beträffar högstadiets utformning grundar sig överstyrelsens förslag på de

erfarenheter som vunnits under perioden 1962—1967 och som redovisats i det

föregående.

Dessa erfarenheter talar enligt överstyrelsens mening för att man nu går in för

ett mera sammanhållet högstadium, något som förutskickades i samband med 1962

års grundskolebeslut.

Även övervägandena rörande den tidsmässiga balansen mellan ämnesgrupperna

och ämnena samt undervisningens utformning och inriktning grundar sig på erfarenheterna

från nyssnämnda period. Överstyrelsen framhåller emellertid att ändringsförslagen

är utformade inom ramen för gällande mål och riktlinjer, fastställda

för grundskolan i kungörelsen den 6 juni 1962 (nr 480) om läroplan för grundskolan

m. m.

Vad avser de allmänna förutsättningarna för översynen beträffande de obligatoriska

ämnenas innehåll och inriktning samt i fråga om avvägningen mellan ämnesgrupperna

inbördes anför överstyrelsen att behovet av ett ökat mått av färdighet-er

inom ett brett tillämpningsområde efter hand har gjort sig alltmer märkbart. Inte

minst har förmågan att kommunicera med omgivningen både på svenska och på

ett eller flera främmande språk fått större betydelse. Vidare har färdigheter och

insikter i matematik kommit att spela allt större roll i vårt samhälle. De grundläggande

färdigheternas betydelse för individens personlighetsutveckling är oomstridd.

Det är sålunda naturligt, menar överstyrelsen, att man vid denna läroplansöversyn

som en följd av grundskolans allmänna målsättning förstärker den färdighetsskapande

undervisningen för alla elever i grundskolan.

Överstyrelsen framhåller att inte enbart undervisningen i svenska, främmande

språk och matematik utan också undervisningen i obligatoriska orienteringsämnen

bidrar till en sådan färdighetsövning. Denna undervisning bör därför enligt överstyrelsens

mening, ges alla elever i grundskolan. Överstyrelsen framhåller vidare

att grundskolans ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran vid tillkomsten av

1962 års läroplan fick en förhållandevis ogynnsam ställning, och föreslår nu en

utökning av tiden för dessa ämnen för alla elever i grundskolan. Även åtgärder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

för att åstadkomma en ändrad inriktning av undervisningen föreslås. Överstyrelsen

finner det befogat att med denna undervisning ytterligare söka stimulera eleverna

till utvecklande fritidsaktiviteter i anslutning till deras egna intressen och förutsättningar

(LÖ s. 24).

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad (LÖ s. 26)

Det fria tillvalets system har enligt överstyrelsens bestämda åsikt varit av omistligt

värde vid uppbyggnaden av grundskolan under den gångna femårsperioden.

Överstyrelsen anser emellertid att det fria tillvalet från vissa synpunkter inte lett till

helt tillfredsställande resultat. Eleverna har enligt överstyrelsens bedömning med

största sannolikhet inte genomgående valt tillvalsgrupp och linje med hänsyn till

intresse. Den stora omfattningen av valet av ett andra språk tyder på, att tillvalet

ofta har skett i ett mera långsiktigt utbildningsperspektiv, aktualiserat och motiverat

av föräldrarna och skolans företrädare. Överstyrelsen förklarar att detta i

och för sig ändå kunde vara välbetänkt både från den enskilde elevens och från

samhällets synpunkt, om valet inte samtidigt förde med sig negativa verkningar

exempelvis på elevens motivation för hela skolarbetet under högstadieåren. Indirekt

kan också valet av språk förhindra att eleven får tillfälle att utveckla en mera

accentuerad begåvning inom ett annat område än det språkliga, som kunde vara

gynnsammare för hans personlighetsutveckling under de första tonåren. Ur samhällets

synvinkel är det enligt överstyrelsen en dålig användning av tillgängliga undervisningsresurser

att undervisa elever som av yttre omständigheter tvingats till ett

tillval. Andra negativa effekter av det tillämpade tillvalssystemet är att de många

tillvalsalternativen är svåra att överblicka, vållar administrativa svårigheter och

blir ekonomiskt betungande för samhället utan att på avsett sätt och i avsedd

omfattning bidra till att förverkliga de mål som uppställts för verksamheten i grundskolan.

Överstyrelsen erinrar om att det redan vid tillkomsten av grundskolebeslutet

förutsågs, att en översyn av tillvalssystemet skulle komma att fordras.

Med ledning av de erfarenheter som vunnits av verksamheten på högstadiet

under den förflutna femårsperioden anser sig överstyrelsen kunna bekräfta, att en

reducering av tillvalsaltemativen nu är klart motiverad. I dagens läge är vidare

en linjedelning i årskurs 9 inte längre den bästa lösningen (LÖ s. 26).

Beträffande de s. k. praktiska linjerna inom den nionde årskursen framhåller

överstyrelsen att det inte sällan framförda påståendet att dessa klasser skulle

utgöra en särskilt lämplig miljö för s. k. skoltrötta elever med ett för dem väl avpassat

lärostoff och med för dem lämpliga arbetsformer ingalunda är oomstritt.

Erfarenheterna visar nämligen, att dessa klasser i många fall innehåller elever, som

gjort ett i förhållande till de s. k. teoretiska tillvalsaltemativen negativt val. Enligt

överstyrelsen kan förutsättningarna för skolarbetet inte förbättras genom en

gruppering av eleverna som skapar en prestigeladdad motsättning mellan »teoretiker»

och »praktiker». Överstyrelsen föreslår därför i stället för den nuvarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

21

linjedelningen i årskurs 9 sammanhållna klasser med visst utrymme för specialisering

genom tillval. (LÖ s. 31).

Under översynsarbetets gång har en rad förslag till lösningar av tillvalsproblemen

övervägts inom överstyrelsen.

Vägledande princip har därvid varit dels att eleven bör få tillfälle att välja tillvalsalternativ

med hänsyn till sina personliga intressen och anlag, dels att valet så

litet som möjligt bör binda eleven vid ett senare val av studieväg eller yrkesinriktning.

Tillvalssystemet bör vara så beskaffat att det medger en fördjupning inom

för eleven redan bekanta områden och vidare genom ämnesinnehåll och arbetsformer

får en positiv effekt på elevens val av fritidsaktiviteter. Slutligen bör även inom

denna fria sektor av ämneskretsen samhällets behov av insatser inom olika områden

av arbetslivet vägas in vid en slutbedömning av tillvalssystemets innehåll och

funktion (LÖ s. 27).

Överstyrelsen har vid sin bedömning av vilka sakområden och skolaktiviteter

som bör vara företrädda inom tillvalssystemet utgått ifrån att en högstadieundervisning

utan inslag av undervisning i s. k. B-språk (tyska eller franska) inte kan

godtas. Överstyrelsen anser det emellertid — ehuru i och för sig önskvärt -—- för

närvarande inte möjligt att anordna obligatorisk undervisning i B-språk främst av

två skäl. Den totala omfattningen av språkundervisningen i varje årskurs på högstadiet

skulle ställa många elever inför betydande motivations- och inlämingsproblem

och lärarna skulle därmed ställas inför mycket svårbemästrade undervisningssituationer.

Ett tillfredsställande utrymme för en obligatorisk undervisning i ett andra

främmande språk skulle också för många elever medföra reducering i timtalen för

övriga obligatoriska ämnen av en sådan omfattning, att anordningen enligt överstyrelsens

uppfattning för närvarande inte kan accepteras. Slutsatsen av dessa bedömningar

blir att undervisning i B-språk måste ingå som tillvalsalternativ på högstadiet.

Vidare konstaterar överstyrelsen att tillvalssiffrorna för den gångna femårsperioden

ger vid handen att två sakområden dominerar frekvenstabellerna, nämligen det tekniska

och teknisk-praktiska ämnesområdet samt det social-merkantila och hushållsoch

handelstekniska ämnesområdet. Överstyrelsen anser därför att de två sistnämnda

tillvalsalternativen bör ingå i det reviderade tillvalssystemet.

Därutöver finner överstyrelsen att ytterligare ett sak- och aktivitetsområde bör

införlivas med ett reviderat tillvalssystem, nämligen en orientering inom det estetiska

ämnesområdet. Överstyrelsen framhåller bl. a. att många elever finner verklig

tillfredsställelse i att få utföra något med sina händer och att se konkreta resultat

av en manuell verksamhet. Ett sådant arbete är liksom ett mera fritt skapande

under emotionellt engagemang av betydelse för den unga människans personlighetsutveckling.

Det har också bedömts, att sådana skolaktiviteter skapar ett bättre

underlag för en aktiv kulturkonsumtion både under och efter skoltiden.

Sammanfattningsvis konstaterar överstyrelsen sålunda, att fyra breda sektorer

av sakstoff och aktiviteter bör ingå i tillvalsalternativen. Överstyrelsen föreslår,

med hänsyn till önskemålet om korta och för elev- och föräldrainformationen

hanterliga benämningar, att de tre sist nämnda alternativen kallas teknik, ekonomi

och konst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Med hänsyn till att möjligheterna att ge en individualiserad undervisning nu

är större än när grundskolebeslutet fattades år 1962 anser överstyrelsen att det

timplanemässiga utrymmet för tillvalet kan reduceras väsentligt.

I de många förslag till konstruktion av tillvalssystemet, som diskuterats inom

överstyrelsen under översynsarbetets gång, kan urskiljas tre principiellt olika

typer. Enligt den första av dem erbjuds eleven att i var och en av årskurserna

på högstadiet göra ett tillval av konst, teknik eller ekonomi (tillval 1) och att

därjämte i årskurserna 8 och 9 göra ytterligare ett tillval (tillval 2), omfattande

i första hand ett B-språk. Eftersom det ansetts mindre lämpligt att pressa alla

elever i årskurserna 8 och 9 till ett val av B-språk föreslås, att elever, som

inte önskar göra ett sådant tillval, får utökad tid för tillval 1, dvs. för konst,

teknik eller ekonomi. Enligt den andra typen vill man också organisera ett

mindre antal valalternativ i början av högstadiet än i dess senare del, men man

erbjuder eleven endast ett tillval i varje årskurs. Enligt den tredje uppläggningen

vill man låta eleven välja mellan lika många alternativ i var och en av högstadiets

årskurser och göra ett tillval i varje årskurs.

Beträffande den första av dessa tillvalsmodeller framhåller överstyrelsen som

en fördel att även språkbegåvade elever kan få tillfälle till fördjupning inom

den ämneskrets, som representeras av konst, teknik och ekonomi. Anordningen

med två tillval i årskurserna 8 och 9 skulle emellertid få till följd en otillfredsställande

reducering av tiden antingen för de obligatoriska ämnena eller för

språktillvalet. Att utan undantag hänvisa även språkbegåvade elever till en tvåårig

studiegång i B-språk är enligt överstyrelsen också mindre ändamålsenligt.

Ännu en negativ faktor ligger i att omval till B-språk i årskurs 9 måste anses

uteslutet. Efter en ingående bedömning av fördelar och nackdelar med denna

tillvalsmodell har överstyrelsen funnit, att de senare överväger och att förslaget

inte för närvarande kan läggas till grund för högstadiets organisation.

I fråga om den andra av nyss angivna tillvalsmodeller diskuterar överstyrelsen

tre underalternativ. Enligt det första av dessa skulle eleverna i årskurserna 7, 8

och 9 erbjudas ett fritt val inom tidsramen 3 + 4 + 7 veckotimmar med tre alternativ

i årskurs 7, tre alternativ i årskurs 8 och åtta alternativ i årskurs 9.

Överstyrelsen avvisar dock denna lösning och anför som skäl härför bl. a. att en

ännu längre gående förenkling av tillvalssystemet bör eftersträvas och att den

beskrivna tillvalsmodellens utformning i årskurs 9 sannolikt kommer att medföra

betydande kostnader för undervisning av små grupper i de mindre högstadieskolorna.

Enligt det andra alternativet av samma huvudtyp skulle eleverna i årskurs 7

få välja mellan konst, teknik och ekonomi samt i årskurserna 8 och 9 mellan

B-språk, konst, teknik och ekonomi. Beträffande dettta förslag framhåller

överstyrelsen att anordningen skulle försvaga B-språkens ställning på ett icke

försvarbart sätt. Den skulle förhindra en treårig studiegång i B-språk och utesluta

varje möjlighet för eleverna att göra ett omval till B-språk inom högstadiet.

Förslaget kan därför, enligt överstyrelsens mening, inte läggas till grund för högstadiets

utformning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

23

Det tredje förslaget av denna typ skulle endast medge ett val mellan två Bspråk

i årskurs 7 samt i årskurserna 8 och 9 ett val mellan B-språk, konst, teknik

och ekonomi. Överstyrelsen anser att många elever sannolikt skulle känna

sig otillfredsställda med att bli hänvisade att läsa ytterligare ett främmande

språk utom engelska. Om de efter endast ett års studier i fortsättningen avstår

från B-språket, framstår anordningen för dem som föga meningsfull, eftersom

ett års studier i ett främmande språk på detta åldersstadium inte leder till någon

nämnvärd praktisk språkfärdighet. Då förslaget dessutom beträffande utformningen

i årskurs 7 inte ger tillräckligt utrymme för ett fritt tillval, har överstyrelsen

inte funnit sig böra ta upp detta förslag till allvarlig diskussion.

Den tredje huvudtypen med samtliga av överstyrelsen föreslagna tillvalsämnen

tillgängliga som valalternativ i alla årskurser på högstadiet finner överstyrelsen

mest tilltalande. Överstyrelsen föreslår därför följande utformning av tillvalssystemet:
-

åk 7

4 vtr

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

åk 8

5 vtr

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

åk 9

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

5 vtr

I B-språk bör enligt överstyrelsen erbjudas dels en treårig studiegång med början

i årskurs 7, dels en tvåårig studiegång med början i årskurs 8. Denna möjlighet

till omval med övergång till B-språk i årskurs 8 finner överstyrelsen vara en av

fördelarna med detta förslag och anför att motsvarande möjlighet till omval bör

föreligga i ämnena konst, teknik och ekonomi vid början av årskurserna 8 och 9.

Denna anordning underlättas enligt överstyrelsen väsentligt genom att kursuppläggningen

i alla dessa ämnen görs enligt arbetsområdesprincipen och planeras i

närmaste samband med undervisningen i övriga ämnen i samma årskurs (LÖ s. 30).

När överstyrelsen i sitt slutliga ställningstagande i tillvalsfrågan stannat vid att

föreslå denna uppbyggnad av tillvalssystemet, har detta skett under två bestämda

förutsättningar, nämligen att alla tillvalsalternativ beträffande uppläggning, innehåll

och arbetssätt motsvarar de krav som överstyrelsen angivit och att alla tillvalsalternativ

i årskurs 9 ger likvärdig behörighet vid ansökan om inträde i fackskola

och gymnasium.

Överstyrelsen anför att redan de nuvarande intagningsbestämmelserna för fackskola

och gymnasium är tillämpbara på den föreslagna tillvalsmodellen. De generella

intagningsvillkoren skulle inte kräva någon ändring. De speciella intagningsvillkoren

varierar nu från linje till linje. Det förhållandet att båda skolformerna ger

möjlighet till språkstudium av engelska jämte ett eller två nybörjarspråk skulle också

göra det möjligt att ta in elever med ett mindre omfattande studium av språk

i grundskolan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Några organisatoriska svårigheter att i gymnasiet och fackskolan ta emot elever,

som i grundskolan valt att studera annat tillvalsalternativ än B-språk, föreligger

enligt överstyrelsen inte. De vanskligheter, som kan föreligga på det pedagogiska

planet inom de språkliga utbildningsalternativen, anser överstyrelsen inte behöva

vara avgörande för elevens val i grundskolan. Vill eleven välja trespråkiga tillvalsgrupper

inom gymnasiala skolformer, måste han läsa två nybörjarspråk (C-språk)

i gymnasiet eller fackskolan. Erfarenheten visar, att elevgrupperna för undervisning

i C-språk för närvarande blir mycket små och att undervisningen därför kan

bli särskilt effektiv. Även om nu antalet elever i gymnasiet med enbart engelska i

sin grundskoleutbildning skulle öka genom att också de språkliga tillvalsalternativen

öppnas på sätt som föreslagits, bör elevantalet i grupperna — i varje fall

den ena C-språksgruppen — bli litet. I den generellt medgivna stödundervisningen

i fackskolan och gymnasiet har man dessutom ett instrument till hjälp, om det

visar sig, att det blir alltför arbetsamt för eleverna att tillgodogöra sig undervisning

i två C-språk på den härför anslagna tiden.

Överstyrelsen räknar med följande fördelning i årskurs 7 av eleverna på de föreslagna

tillvalsgrupperna (LÖ s. 131).

Årskurs 7:

Tillvalsgrupp

tyska

(la)

40 %

»

franska

(lb)

15 %

»

konst

(2)

10 %

»

teknik

(3)

25 %

»

ekonomi

(4)

10 %

I årskurs 8 antas en mindre övergång ske till tillvalsgrupperna tyska och franska.

3.1.4 Förslag till timplaner (LÖ s. 24, 44, 92 och 100)

I fråga om lågstadiet anser överstyrelsen att den nuvarande tidsmässiga avvägningen

mellan färdighetsämnen, orienteringsämnen och ämnen för estetisk-praktisk

och fysisk fostran bör bibehållas. Detta kan ske, även om den innehållsmässiga förändringen

företas, att undervisning i engelska införs med två veckotimmar i årskurs

3. Även övriga av överstyrelsen föreslagna ändringar i fråga om lärostoff

och arbetssätt kan genomföras inom de nu givna tidsramarna (LÖ s. 24).

Beträffande mellanstadiet föreslår överstyrelsen att ämnena för estetisk-praktisk

och fysisk fostran på mellanstadiet skall förstärkas med sammanlagt två veckotimmar.

Alla elever föreslås på låg- och mellanstadiet få samma undervisning i de

båda förekommande slöjdarterna, vilket föranlett utökad tid. På högstadiet föreslås

däremot eleverna få välja slöjdart. En föreslagen obligatorisk undervisning i hemkunskap

i avsikt att hos eleverna grundlägga en aktiv inställning till utformningen

av den egna miljön och till mera realistiska bedömningar i fråga om den egna konsumtionen

är ett annat skäl för ökning av tiden. Utrymmet för timplanens specifika

färdighetsämnen minskas något och en viss omfördelning mellan årskurserna sker.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

25

Ändringarna finner överstyrelsen motiverade dels av att en färdighetsskapande undervisning

i orienteringsämnen efter hand vunnit allt större terräng, dels av att införandet

av undervisning i engelska i årskurserna 3, 8 och 9 medger en viss reducering

av utrymmet för undervisningen i detta språk på mellanstadiet.

Vad gäller högstadiet förordar överstyrelsen en utveckling av undervisningen i

svenska och matematik i syfte att åstadkomma en bättre förankring av innehållet

i elevernas intresse- och erfarenhetsvärld samt en bättre samordning med övrig

undervisning på stadiet. Detta förutsätts ske bl. a. genom konkretare anvisningar individualiserande

läromedel och en kursuppläggning som föranleder ökad samverkan

mellan högstadiets ämnen. I ämnet svenska har fri skapande dramatik tillagts större

betydelse, bl. a. som stöd för annan språklig verksamhet. Betydelsen av stillbild,

film och television som förmedlare av upplevelse och information har ytterligare

understrukits. Övningarna i att förstå danska och norska i tal och skrift förstärks

(LÖ s. 24 och 44).

I fråga om matematikundervisningen anser överstyrelsen det angeläget med en

förnyelse av metodiken, som enligt överstyrelsen bör inriktas mer på att ge eleverna

förståelse för de matematiska strukturerna och i mindre utsträckning på att ge dem

minneskunskaper. Överstyrelsen föreslår för ämnet matematik en reviderad kursplan

med en gemensam kursuppläggning på varje stadium. Överstyrelsen hyser

emellertid tveksamhet beträffande möjligheterna att på lågstadiet och mellanstadiet,

där en systematisk utprövning av kurser och läromedel varit mindre omfattande

än på högstadiet, genomföra den nya kursuppläggningen med så kort varsel,

som blir fallet vid ett bifall till överstyrelsens förslag om den reviderade läroplanens

successiva genomförande från och med höstterminen 1970. Med hänsyn härtill

anser överstyrelsen, att de studieplaner och anvisningar, som senare kommer att

utarbetas, måste utformas så, att även den tidigare kursuppläggningen kan parallellt

med den nya få användas som ett alternativ under en övergångsperiod. Båda

uppläggningarna ryms inom de huvudmoment som föreslås.

Överstyrelsen föreslår vidare, att undervisning i engelska, utformad inom en allmän

och en särskild kurs om t. v. tre veckotimmar i varje årskurs, blir obligatorisk

för alla elever på högstadiet, dock med vissa möjligheter till befrielse från denna

undervisning i särskilda fall i årskurs 9. Undervisning i maskinskrivning föreslås

bli obligatorisk för alla elever med två veckotimmar i årskurs 7. Undervisningen

skall i regel bedrivas i hel klass. I årskurserna 8 och 9 finner överstyrelsen att eleverna

bör få tillfälle till fortsatt individuell övning i maskinskrivning inom tid för

övriga ämnen. Den sammanlagda tiden för obligatoriska färdighetsämnen i årskurserna

7—9 skulle därmed ökas för elever på nuvarande enbokstaviga linjer med

sex veckotimmar och för elever på nuvarande tvåbokstaviga linjer med 12 veckotimmar.

Förändringarna sammanhänger med ökning av tiden för undervisningen i

svenska, engelska och maskinskrivning.

I obligatoriska orienteringsämnen föreslås en minskning med fem veckotimmar

av undervisningstiden för elever, som efter årskurs 7 och 8 fortsätter på enbokstaviga

linjer enligt nuvarande läroplan. För elever på den nuvarande läroplanens två
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

bokstaviga linjer innebär detta en ökning av undervisningstiden med två veckotimmar.

En betydande förstärkning av de pedagogiska resurserna för undervisningen

i denna ämnesgrupp föreslås, bl. a. för undervisning i mindre och större grupper,

för expert-, assistent- och biträdesmedverkan, samt för användning av lärarersättande

hjälpmedel. I det hela betyder dessa förstärkningar, att resurserna, omräknade

i antal lärartimmar, för undervisningen av en klass av normal storlek minskas

med endast en halv lärartimme per vecka.

Beträffande undervisningen i orienteringsämnen framhåller överstyrelsen, att det

efter hand blivit allt mer tydligt, att frågan om lärostoffets struktur i kursplaner

och läroböcker måste ägnas betydligt större uppmärksamhet om man vill bygga på

elevernas självständiga aktivitet än om en meddelande undervisning får vara den

dominerande. Kursplanerna och studieplansdispositionerna måste utformas bl. a. med

hänsyn till att de bör leda läraren och läromedelskonstruktören till att lägga fram

stoffet i sådana helheter som eleverna kan uppfatta och bearbeta, det senare i stor

utsträckning utan lärarens direkta ledning. I enlighet härmed framhåller överstyrelsen

att man i undervisningen bör eftersträva vad överstyrelsen kallar en exemplifierande

struktur. Detta leder överstyrelsen till att i fråga om kursuppläggningen

i högstadiets orienteringsämnen föreslå att det i varje årskurs skall förekomma dels

vissa bestämda ämnesbundna och samlade arbetsområden, dels några fritt valda

och ordnade arbetsområden. Eleverna skall genom att närma sig och fördjupa sig

i dessa arbetsområden lättare skaffa sig en överblick över lärostoffet och inrikta

arbetet mot närliggande delmål, vilket underlättar ett självständigt och individualiserande

arbetssätt. Större möjligheter för eleverna att delta i arbetets planering

kommer också att föreligga.

Även kurserna i tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi föreslås uppbyggda

enligt arbetsområdesprincipen.

En förstärkning föreslås av undervisningen beträffande miljö- och samlevnadsfrågor,

trafik, naturvård, bruket av tobak, alkohol och narkotika samt internationella

företeelser och problem.

Beträffande behovet av ökat utrymme för obligatoriska ämnen för estetisk-praktisk

och fysisk fostran på högstadiet framhåller överstyrelsen, att det hos ungdomar

i tonåren normalt finns ett utvecklingsbart behov av engagemang i fysiska aktiviteter

och i musik, bildkonst och andra estetiska ämnen.

Enligt överstyrelsen måste skolan i sin fostran försöka ge alla ungdomar möjlighet

att utveckla det estetiska intresse, som de har läggning för. Skolan måste

också på olika sätt medverka till att eleverna under de första tonåren får föreningskontakter

och kontakter med andra fritidsaktiviteter, som kan intressera dem och

främja deras utveckling och som sannolikt också kan få betydelse för dem längre

fram.

Den av överstyrelsen föreslagna ökningen av tiden för obligatoriska undervisningen

i ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran utgör under årskurserna

7—9 vid jämförelse med timplanen för de nuvarande enbokstaviga linjerna sammanlagt

fyra veckotimmar och med timplanen för de tvåbokstaviga linjerna sam
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

manlagt sex veckotimmar. Överstyrelsen finner en sådan ökning nödvändig och

den ändrade inriktningen av undervisningen synnerligen angelägen och värd alla

ansträngningar.

Vad överstyrelsen föreslagit sammanfattas i följande förslag till timplaner för

klasstyp a och A (LÖ s. 92). Av tablåerna framgår det veckotimtal för elever (E)

respektive antal lärartimmar per vecka i varje ämne (L), dels förändringen i elevtimmar

för varje ämne och stadium.

Lågstadiet, klasstyp a

Ämne

Veckotimmar i årskurs

Förändring

på lågstadiet

1

2

3

E

L

E

L

E

L

E

Svenska .....................

9

15

11

14

9

10

—2

Matematik...................

4

7

4

6

5

6

Engelska ....................

2

2

+ 2

Orienteringsämnen:

Kristendomskunskap ...... 1

C

Hembygdskunskap ........ |

/

7

7

Musik......................

1

1

1

1

2

2

Slöjd .......................

2

2

Gymnastik ..................

1

1

2

2

3

3

Summa

20

30

24

30

30

32

±0

Mellanstadiet, klasstyp A

Ämne

Veckotimmar i årskurs

Förändring

på mellan- stadiet

4

5

6

E

L

E

L

E

L

E

Svenska ....................

9

10

8

8

8

8

—1

Matematik..................

5

5

5

5

5

5

Engelska ...................

2

2

4

5

4

5

—1

Orienteringsämnen:

Kristendomskunskap ......

Samhällskunskap .........

Historia .................

8

8

8

8

8

8

Geografi ................

Naturkunskap ............

Musik .....................

2

2

2

2

1

1

Teckning .................

2

2

2

2

2

2

Slöjd ......................

3

3

3

3

3

3

+ 1

Hemkunskap ................

1

1

4-i

Gymnastik..................

3

3

3

3

3

3

Summa

34

35

35

36

35

36

±0

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Högstadiet, klasstyp A

Ämne

Veckotimmar i årskurs

Förändring på högsta- diet i förhållande till

7

8

9

enbokstavig

linje

Ivåbokstavig

linje

Antal vtr

Antal vtr

Antal vtr

E

L

E

L

E

L

E

E

Obligatoriska ämnen

Svenska ............

3

4

3

4

4

5

—1

+ 1

Maskinskrivning .....

2

2

2

2

+2

+2

Matematik ..........

4

4

4

4

4

4

+4

Engelska ...........

3

3

3

3

3

3

+ 5

+5

Orienteringsämnen:

Kristendomskunskap

Samhällskunskap .

Historia ........

Geografi .......

10

13

10

13

10

13

—5

+2

Biologi .........

Kemi...........

Fysik ..........

Musik ..............

2

2

1

1

1

1

Teckning ...........

2

2

1

1

2

2

+ 2

+4

Slöjd ...............

Hemkunskap ........

2

2

2

3

2

3

1

2

li+i

+ 1

+ 1

Gymnastik ..........

3

3

3

3

3

3

+ 1

+ 1

Tillvalsämnen .......

4

5

5

-J

Summa

1 35

35

35

±0

±0

I timplanen har upptagits gemensam tid för samtliga orienteringsämnen på respektive

stadium i avsikt att ge förutsättningar för en bättre samordning i undervisningen.

Fördelningen av den gemensamma undervisningstiden pa olika ämnen

föreslås ske så att kristendomskunskapen får sammanlagt 17 veckotimmar, dvs.

samma timtal som enligt nuvarande läroplan gäller för den som i årskurs 9 väljer

enbokstavig linje, de samhällsorienterande ämnena (hembygdskunskap, samhällskunskap,

historia och geografi) ca 31 veckotimmar och de naturorienterande ämnena

(biologi, kemi och fysik) ca 24 veckotimmar.

I undervisningstiden för ämnet hemkunskap har skolöverstyrelsen inräknat tid

för undervisning i barnkunskap med en halv veckotimme i årskurs 9.

Utöver den i timplanen upptagna tiden för ämnet musik föreslår skolöverstyrelsen

att liksom nu frivillig undervisning för elever på alla stadier skall få anordnas i

körsång, solosång och instrumentalmusik.

Överstyrelsen föreslår att i kommun med även finskspråkig befolkning finska skall

få ingå som kompletterande tillvalsämne i årskurserna 7, 8 och 9 och enligt rektors

bedömande i samråd med vederbörande elev ersätta annat tillvalsämne eller obligatoriskt

ämne med högst två veckotimmar per årskurs. I denna undervisning

föreslås även elever från låg- och mellanstadierna kunna fa delta. Detsamma föreslås

kunna gälla även i fråga om annat minoritetsspråk.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

29

Om antalet elever i tillvalsgrupp, där undervisning i konst, teknik eller ekonomi

meddelas, är lägst 17, bör enligt överstyrelsen antalet lärartimmar i ämnet ökas

med 70 i årskurs 7, 70 i årskurs 8 och 35 i årskurs 9.

Överstyrelsen föreslår vidare att om antalet elever i tillvalsgrupp, där nybörjarundervisning

i tyska, franska eller finska meddelas, är lägst 21, antalet lärartimmar

skall få ökas med 35.

Vid undervisning i slöjd och hemkunskap föreslås antalet lärartimmar få fördubblas

om antalet elever i klass eller grupp är lägst 17.

I de ämnen på högstadiet, där antalet lärartimmar är större än antalet elevtimmar,

avses det överskjutande antalet timmar, s. k. resurstimmar (jfr 3.1.5), få disponeras

för undervisning i grupp, samverkande undervisning av två eller flera lärare

eller som en ekonomisk ram för expert-, assistent- och biträdesmedverkan.

3.1.5 Undervisningsrationalisering (LÖ s. 37)

Skolöverstyrelsen diskuterar olika åtgärder i syfte att ge bättre kvalitativa och

kvantitativa resultat av verksamheten i den obligatoriska skolan i samband med

en minskad relativ resursåtgång. Överstyrelsen har tidigare i petita för budgetåren

1967/68 och 1968/69 närmare utvecklat sin uppfattning härom och även redovisat

vissa förslag, varför överstyrelsen i detta sammanhang inskränker sig till att

i korthet ange de rationaliseringsåtgärder med huvudsakligen kvalitativa verkningar

som överstyrelsen finner angelägna i samband med den föreslagna läroplansöversynen.

Åtgärderna avser dels förändringar av skolmiljö, läromedel och arbetssätt,

dels förändringar av kursinnehåll och kursuppläggning, dels också förändringar av

timplaner och andra förutsättningar för skolans organisation och personalstruktur.

Beträffande förändringar av arbetssättet framhåller överstyrelsen att gynnsamma

erfarenheter av försök med ändrat dags- och veckoschema inom det nuvarande

veckotimtalets ram på låg- och mellanstadierna tyder på att en för arbetstrivseln

och undervisningsresultaten betydelsefull förändring på nämnda områden efter

hand kan genomföras i grundskolan.

Överstyrelsens försök avser att utröna effekten av längre sammanhängande

arbetspass och färre men längre raster under femdagarsveckor. Tidsenheten vid

schemakonstruktionen är 30 minuter (en s. k. period). Arbetspassens längd varierar

försöksvis mellan två och sex perioder.

Under de närmaste läsåren avser överstyrelsen att bredda denna försöksverksamhet

och utöka den till att i större utsträckning omfatta även högstadieskolor

för att på så sätt få ett bättre grepp om vilka positiva och negativa effekter, som

på längre sikt kan bli följden av anordningen med de längre arbetspassen. Överstyrelsen

anhåller om bemyndigande att fastställa alternativa timplaner att tillämpas

vid undervisning med längre arbetspass i enskilda skolenheter efter samråd och

beslut på det lokala planet (s. 42).

Det föreslagna sammanförandet av allmän och särskild kurs i matematik på

högstadiet till en för alla elever gemensam kursuppläggning, inom vars ram en indi
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vidualisering sker genom insats av olika läromedel, medför enligt överstyrelsen en

betydande reducering av lärarbehovet.

Tillämpandet av arbetsområdesprincipen i högstadiets orienteringsämnen samt i

tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi gör det lättare för överstyrelsen att styra

in läromedelsproduktionen på centrala områden. Effekten av kursuppläggningen

blir också, enligt de erfarenheter som nu föreligger, ett ökat elevengagemang och

ett ökat utbyte för eleverna av den arbetstid, som de ägnar dessa studier.

Den föreslagna omorganisationen av den nionde årskursen möjliggör en effektivare

planering av studierna i vissa ämnen för alla elever på högstadiet. Kursplaneringen

blir för närvarande högst otillfredsställande i ämnena svenska, matematik,

kristendomskunskap, historia, kemi och fysik, som helt saknas eller förekommer i

reducerad omfattning i de nuvarande tvåbokstaviga linjerna. Det måste nu planeras

dels en avslutad tvåårig studiegång för alla elever i kurserna 7 och 8, dels en kompletterande

ettårig studiekurs för elever på enbokstaviga linjer i årskurs 9. Också

läromedelsproduktionen för de nämnda ämnena underlättas genom omorganisationen

av årskurs 9.

Överstyrelsen framhåller att de föreslagna förenklingarna av tillvalssystemet på

högstadiet väsentligt reducerar personal- och lokalkostnaderna för verksamheten

inom tillvalssektorn. Arbetet med schemaläggningen vid högstadieskolorna underlättas

enligt överstyrelsen betydligt och möjligheterna att därvid komma fram till

från pedagogisk synpunkt fullgoda lösningar ökas. En mindre splittrad studiesituation

för eleverna blir följden.

Överstyrelsen anför vidare att nuvarande bestämmelser för delning av klass i

grupper vid undervisning i slöjd och hemkunskap samt vid undervisning i nybörjarspråk

på högstadiet nästan alltid leder till mindre tillfredsställande lösningar av

veckoschemat för parallellagda klasser. Den i timplanerna föreslagna möjligheten

att för klass med lägst 17 elever respektive lägst 21 elever på ett friare sätt än förr

få disponera det ökade antalet lärotimmar per vecka avser att öppna nya vägar

för att — där så exempelvis från lokalsynpunkt är lämpligt — utnyttja den ökade

resurstilldelningen för att ordna ett bättre schema för eleverna. I stället för att dela

klassen i två grupper kan man bedriva undervisningen i hel klass med användande

av erforderlig assistans av annan lärare eller av lärarassistent. Ett visst utnyttjande

av lärarersättande läromedel bör enligt överstyrelsen också vara möjligt i dessa fall.

Motsvarande möjlighet som i slöjd och hemkunskap, nämligen att inom anvisade

gränser få disponera ett ökat antal lärartimmar per vecka, skall enligt förslaget

föreligga för grupp med lägst 17 elever i konst, teknik och ekonomi.

Timplanerna upptar som framgår av det föregående för varje årskurs antalet

elevtimmar per vecka (E) och antalet lärartimmar per vecka (L). I vissa

fall är antalet lärartimmar större än antalet elevtimmar. Skillnaden utgör

s. k. resurstimmar. Dessa överskjutande lärartimmar har tidigare utnyttjats

enbart för delning av klass i grupper för att på så sätt underlätta en individualiserande

undervisning och olika slag av särskilt handledningskrävande

verksamheter. Överstyrelsen förklarar att en sådan användning av resurstimmarna

i vissa fall alltjämt är den mest ändamålsenliga, t. ex. vid den grundläggande fär
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

dighetsträningen på låg- och mellanstadiet, men att den ingalunda är den enda rekommendabla,

t. ex. i orienteringsämnena och i tillvalsämnena konst, teknik och

ekonomi på högstadiet. Överstyrelsen anser det nödvändigt, att olika vägar prövas

i avsikt att utröna det med hänsyn till den totala pedagogiska effekten mest ändamålsenliga

sättet att utnyttja dessa resurstimmar. För att ge utrymme för en sådan

prövning anges i timplanen endast en ekonomisk ram för utnyttjandet. Resurstimmarna

utgör denna ekonomiska ram, uttryckt i överskjutande antal lärartimmar

per vecka i respektive årskurs och för vederbörande lärarkategori. Inom denna ram

skall skolledare och lärare i samråd planera användningen på sätt som bäst

gagnar undervisningen i vederbörande klass eller tillvalsgrupp. Inom den totala

läsårsramen kan exempelvis förekomma en eller flera av följande anordningar: undervisning

i mindre och större grupper (delklass och storklass); samverkande undervisning

av två eller flera lärare; enlärarsystem med expertmedverkan för vissa

klasser med särskilda skolanpassningsproblem; samverkande undervisning av lärare

och expert, assistent eller biträde; insatser av s. k. lärarersättande läromedel. Skolöverstyrelsen

förklarar att dessa möjligheter på högstadiet efter hand bör kunna

medföra en betydande effektivering och en kvalitativ höjning av undervisningen.

3.1.6 Den praktiska yrkesorienteringen (LÖ s. 34)

Praktisk yrkesorientering (pryo) har förekommit i den obligatoriska skolan sedan

mitten av 1940-talet men blev mera allmän först under 1950-talet.

I den nioåriga försöksskolan infördes pryo som en tillvalsmöjlighet, närmast avsedd

för de elever som efter avslutad nioårig skolgång ämnade gå direkt ut i arbetsoch

näringsliv eller som lärlingar eller via en yrkesskola skaffa sig en yrkesutbildning.

Pryon var i försöksskolan ett viktigt komplement till den teoretiska yrkesorientering

som gavs i årskurserna 7 och 8.

I grundskolan är pryon obligatorisk, vilket innebär, att även elever som valt en

mera teoretisk studiegång med inriktning mot fortsatt utbildning i gymnasium och

fackskola, omfattas av verksamheten. Som motivering för denna åtgärd angavs de

goda erfarenheter man vunnit av pryon i försöksskolan inte endast med tanke på

pryons värde som yrkesorienterande och yrkesvägledande faktor utan även som

ett viktigt led i skolans samhällsorientering. Den arbetslivskontakt som pryon erbjuder

betraktades också som ett betydelsefullt inslag i den arbetsfostran och arbetslivsfostran

som skolan har att meddela. Med hänsyn till den väsentligt större omfattning

pryon fick som obligatorium, begränsades tiden till tre veckor för varje

elev. Möjlighet skall emellertid beredas eleverna att få praktisera åtminstone inom

ett par yrken, alltjämt efter eget val.

Överstyrelsen framhåller att vid fullt utbyggd grundskola mer än 100 000 elever

årligen kommer att under angivna tid utplaceras i näringslivet för praktisk yrkesorientering.

Om varje elev skall ha möjlighet att få orientera sig inom ett par yrken,

betyder det, att över 200 000 utplaceringar måste ordnas. Anskaffningen av pryoplatserna

har hela tiden ombesörjts av arbetsmarknadsverket och dess underlydande

organ. Utplaceringen av eleverna samt för- och efterarbetet kring pryon har åvilat

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

skolan. För näringslivet har åtagandet att ordna för pryoverksamheten och ge den

ett meningsfullt innehåll inneburit en både ekonomisk och personell insats av betydande

omfattning. Bl. a. har det varit nödvändigt att ställa för pryon lämpliga

handledare till förfogande med uppgift att planera och organisera lämpliga arbetsuppgifter

för de enskilda eleverna och för att ge information och vägledning.

Med hänsyn till verksamhetens vidgade omfattning och de stora insatser som

krävs från både näringslivets och arbetsmarknadsverkets sida anser överstyrelsen

stt det kan ifrågasättas, om pryon har så stor betydelse för den enskilde eleven,

för skolan och för samhället, att den är värd de stora insatser som här angivits. En

av yrkesvägledningsnämnden (ett samarbetsorgan mellan överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen)

företagen utredning, som bl. a. haft till uppgift att ge svar på

denna fråga, har efter omfattande kontakter med olika berörda parter och efter

att ha övervägt egna och andras undersökningar funnit, att det föreligger en ganska

entydig uppfattning om att pryon alltjämt bör vara ett obligatoriskt inslag i skolans

verksamhet. Till denna uppfattning har de båda ämbetsverken kunnat ansluta

sig, och överstyrelsen framhåller att man också synes kunna påräkna näringslivets

stöd för samma uppfattning. Under utredningsarbetets gång har emellertid vissa

förslag till ändringar framställts i fråga om såväl pryons mål som dess uppläggning

och utformning, vilka förslag utredningen haft att beakta vid utformningen av sina

förslag.

Framför allt från näringslivets sida har framhållits, att det förelegat vissa svårigheter

att ge pryon lämpligt innehåll och ordna lämpliga arbetsuppgifter för de

deltagande eleverna på grund av att de varit för unga och omogna. Det har därför

allvarligt ifrågasatts om inte pryon borde senareläggas och uppskjutas till det sista

skolåret i grundskolan. Det har också framhållits, att antalet valmöjligheter borde

begränsas. I samband med dessa förändringar har man ansett att tiden för pryon

kunde avkortas till två veckor, som för den enskilde eleven borde uttas i ett sammanhang.

Härigenom skulle antalet utplaceringar väsentligt kunna begränsas och ackvisitionsförfarandet

förenklas. Utredningen, som funnit de här anförda skälen för

vissa förändringar i pryons organisation väl underbyggda, har för sin del enat sig

om att förorda en avkortning av den obligatoriska pryon till två veckor, förlagda

till höstterminen i årskurs 9.

Genom denna anordning förlorar skolan emellertid vissa fördelar av pedagogisk

art, bl. a. den möjlighet man nu har att i undervisningen i årskurserna 8 och 9 —

framför allt i den samhällsorienterande undervisningen i övrigt — kunna knyta an

till och utnyttja elevernas erfarenheter från pryon i årskurs 8. Utredningen finner

emellertid att denna förlust åtminstone till viss grad skulle kunna elimineras genom

en utbyggnad av studiebesöken i årskurs 8, som då borde utformas som besök på

arbetsplatser för att ge en viss orientering rörande arbetslivet och näringslivet och

på så sätt utgöra en förberedelse till pryon i årskurs 9 och berika samhällsorienteringen

i högstadiets två sista årskurser.

Slutligen har man framför allt från skolhåll och med tanke på skolans elevvårdande

verksamhet uttryckt önskemål om att få möjlighet till ytterligare någon eller

några pryoperioder för elever, som av olika anledningar kan ha behov härav. Detta

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

33

skulle gälla inte endast specialklasselever, som redan nu har denna möjlighet, utan

även andra elever, för vilka ytterligare arbetslivskontakter vore en lämplig förberedelse

till en övergång till arbetslivet. Beslut om sådana åtgärder bör enligt utredningens

mening fattas av klass- och elevvårdskonferenserna efter samråd med föräldrarna

och gälla enskilda elever som bedöms ha behov av en sådan utsträckt pryo.

Överstyrelsen ansluter sig i alla delar till yrkesvägledningsnämndens förslag och

förordar med hänvisning till föreliggande utredningsmaterial (redovisas i sammandrag

på s. 126 i LÖ) att den praktiska yrkesorienteringen skall förläggas till höstterminen

i årskurs 9 och omfatta en obligatorisk period om två veckor, att speciella

studiebesök skall anordnas i årskurs 8 och att särskild praktisk yrkesorientering

(tilläggspryo) får anordnas för vissa elever företrädesvis i årskurs 9 under 5—20

dagar, i särskilda fall under längre tid.

I fråga om de speciella studiebesökens utformning och organisation samt beträffande

den särskilda praktiska yrkesorienteringens inordnande i studiegången för de

avsedda eleverna, avser överstyrelsen senare meddela särskilda anvisningar, sedan

föreslagna försök utförts och någon tids erfarenhet vunnits av dessa anordningar.

3.2 Yttranden

3.2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser så gott som genomgående att en revision av grundskolans

läroplan är motiverad. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet

framhåller t. ex.

Avvecklingen av parallellskolsystemet och genomförandet av grundskolereformen

har utlöst en dynamik inom skolväsendet, som snabbt gjort den organisatoriska

uppbyggnaden av högstadiet mindre väl anpassad till behoven. Den ambitiöst organiserade

tillvalsskola, som riksdagen beslutade om för bara 5—6 år sedan, motsvarar

inte längre kraven från dagens konsumenter, eleverna. Man kan iaktta en tydlig

tendens att undvika specialisering och att så länge som möjligt hålla valfriheten

öppen för vidare studier efter grundskolan.

Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl. a. TCO, som

förklarar att skolöverstyrelsens nu framlagda material klart visar att den nuvarande

högstadiekonstruktionen inte fungerar väl och inte svarar mot vare sig föräldrars

och elevers önskemål eller mot samhällets intresse att skapa en effektiv och

samtidigt ekonomisk försvarbar skolorganisation.

3.2.2 Högstadiets uppbyggnad

Remissinstanserna delar genomgående överstyrelsens uppfattning att en förenkling

av högstadiets konstruktion bör komma till stånd.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också att högstadiet skall vara sammanhållet

och ha ett begränsat antal tillvalsalternativ. SAF och Sveriges industriförbund framhåller

t. ex. att sedan den nu gällande läroplanen utarbetades och fastställdes för
3

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

utsättningarna starkt har förskjutits genom att ungdomen i oväntat snabb takt fått

ökat intresse för frivillig påbyggnad till den obligatoriska skolan. Vidare framhålls

att behovet av teoretiska kunskaper ökat även i flera s. k. praktiska yrken. Organisationerna

anser det därför riktigt att linjeindelningen slopas och att det trots

därmed förenade svårigheter skapas ett sammanhållet högstadium.

Folkskoleseminariet i Stockholm, Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm

och Arbetsgruppen för fostran och utbildning inom Socialistisk debatt vill

gå längre än överstyrelsen föreslagit och förordar övergång till ett helt odifferentierat

högstadium. Liknande synpunkter framförs av 1965 års musikutbildningskommitté,

LO, ABF och SSU, vilka betraktar skolöverstyrelsens förslag som en

temporär lösning på vägen mot ett helt sammanhållet högstadium.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län,

lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm, folkskoleseminariet i Kalmar, Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Skolledarförbundet,

Sveriges lärarförbund och Folkpartiets kvinnoförbund, är emellertid

tveksamma beträffande möjligheterna att med den föreslagna utformningen av

högstadiet tillgodose de s. k. praktiskt inriktade elevernas intressen.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att tillräckliga skäl att slopa

samtliga linjer i årskurs 9 ej föreligger. I varje fall bör enligt nämnden linjer eller

tillvalsgrupper av den typ som de tvåbokstäviga linjerna representerar behållas.

Länsskolnämnden i Västmanlands län förklarar att linjedelningens avskaffande är

ett riktigt förslag om de praktiskt inriktade eleverna i stället — speciellt under avslutningsåret

— erbjuds tillvalsalternativ, som för dem ter sig meningsfulla. Nämnden

anser att överstyrelsens förslag ej uppfyller detta villkor samt avstyrker förslaget

i vad avser den avslutande årskursen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att möjligheten att i årskurs 9 i undantagsfall

för vissa elever kunna få reducera andelen teoretiska lektioner och ersätta

dem med praktiska övningar inom hemkunskap eller teknik förmodligen vore

av värde. Nämnden föreslår att införandet av en sådan möjlighet övervägs med

hänsyn till de ökade kostnader som härigenom uppstår. Länsskolnämnden i Gävleborgs

län förklarar att läroplanen bör erbjuda möjligheter för skolstyrelsen att anordna

undervisning i praktiska ämnen för deciderat praktiskt inriktade elever i

större utsträckning än som förutsätts i överstyrelsens förslag.

Folkskoleseminariet i Uppsala ställer sig synnerligen tveksamt till förslaget att

linjedelningen i årskurs 9 i nuvarande läge helt avskaffas och ersätts med ämnestillval.

Seminariet framhåller att det fortfarande finns en elevkategori, som finner

sig bäst till rätta med ett betydande inslag av praktisk utbildning. En sammanslagning

av alla elevkategorier skulle enligt seminariet också på grund av ökad

spännvidd i studieförutsättningarna inom klasserna komma att medföra en avsevärt

försämrad studiesituation för de gymnasieinriktade.

Högerns ungdomsförbund tar helt avstånd från förslaget om en enda linje i års
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

35

kurs 9. Förbundet vill i stället ha en gymnasieförberedande och en yrkesförberedande

linje samt en linje avsedd för den som skall fortsätta i fackskolan.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund vill inte heller

biträda principen om en mer sammanhållen undervisning på grundskolans högstadium.

Resultatet måste enligt fakulteten bli, att duktigare elever ännu mer än

för närvarande hindras av övriga elever i klassen, så att resultatet i stället blir

sämre kunskaper hos de duktigare eleverna än tidigare.

Förslag om att försöksverksamhet skall anordnas innan beslut fattas angående

utformningen av årskurs 9 eller att konstruktionen av årskurs 9 bör bli föremål

för nya överväganden framförs av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Göteborgs

och Bohus samt Västmanlands län, lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm,

SACO och LR.

SACO anser att skolöverstyrelsen inte presenterat erforderliga materiella förutsättningar

för en förnyelse av skolans inre arbete. SACO anser vidare att grundskolans

anknytning till den gymnasiala utbildningen måste behandlas mer ingående.

Dessa skäl talar enligt SACO för att en försöksverksamhet beträffande konstruktionen

av årskurs 9 och en utvärdering av denna föregår ett slutgiltigt beslut.

SACO förklarar att man härvid bl. a. kan överväga att pröva en modell med

obligatoriskt B-språk och ett av de av överstyrelsen föreslagna ämnena konst, teknik

och ekonomi. De timmar som fordras för att realisera detta alternativ anses

kunna tas från t. ex. hemkunskap och slöjd.

Skolledarförbundet tillstyrker begränsningen av antalet tillvalsämnen i årskurserna

7 och 8 samt slopandet av linjedelningen för årskurs 9. Förbundet understryker

emellertid att de pedagogiska problemen troligen blir svårbemästrade,

särskilt i årskurs 9. Förbundet anser det därför angeläget att överstyrelsen snarast

igångsätter en försöksverksamhet i syfte att ge de antydda problemen sådana lösningar,

som tillgodoser alla elevers behov av en efter deras intressen och förutsättningar

upplagd studiegång inom de olika ämnena.

Lärarhögskolan i Göteborg betonar med skärpa nödvändigheten av vetenskaplig

försöksverksamhet och produktion av utvärderade läromedel för skilda elevkategorier.

Lärarhögskolan anser emellertid att det finns risk för att inte ens en

utprövad metodik och lämpliga läromedel kan lösa problemen med de skoltrötta

eleverna. Okonventionella lösningar, t. ex. praktisk yrkesverksamhet, bör enligt

lärarhögskolan övervägas.

Statistiska centralbyrån finner det angeläget att förenkla det nuvarande tillvalssystemet.

Centralbyrån understryker emellertid svårigheten att ta ställning till de

framlagda förslagen i avsaknad av det organisatoriska och pedagogiska utredningsmaterial

som fem års grundskola borde ha kunnat ge upphov till.

Ett stort antal remissinstanser ställer sig kritiska till den av skolöverstyrelsen

föreslagna utformningen av tillvalssystemet. Vad remissinstanserna främst reagerar

mot är att B-språk ställs som alternativ till övriga tillval.

Remissinstanserna anser i allmänhet att en betydligt större andel av eleverna

än överstyrelsen räknat med kommer att välja B-språk. Övriga tillvalsalternativ

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

väntas med den föreslagna utformningen av tillvalssystemet främst komma att väljas

av elever som ej anser sig ha förutsättningar för studier i B-språk. Denna nackdel

med tillvalskonstruktionen framhålls av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands,

Malmöhus och Skaraborgs län, lärarhögskolan i Malmö, jolkskoleseminarierna

i Kristianstad, Linköping och Stockholm, seminarierna för huslig utbildning i

Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå, yrkesutbildningsberedningen, LO,

Skolledarförbundet, TCO, Sveriges grossistförbund, SHIO, Målsmännens riksförbund,

SECO, SSU och KLYS.

Enligt TCO.s bedömning förefaller det sannolikt att man med det av skolöverstyrelsen

föreslagna tillvalssystemet får ungefär samma frekvens för B-språket

som nu för de teoretiska tillvalen, dvs. ca 80 procent. Med en sådan tillvalssituation

skulle de övriga alternativen — konst, teknik och ekonomi — ha att dela på de

återstående ca 20 procenten. Man skulle då för de estetisk-praktiska tillvalsalternativen

få ett utfall med vad man tidigare har kallat för ett negativt urval. För de

elever detta gäller kommer enligt TCO säkerligen tillvalen att i och för sig bedömas

som positiva i den meningen att de i regel väl svarar mot denna elevgrupps

intressen och möjligheter. Men man får med systemet den allvarliga negativa effekten

att de språkintresserade har att avstå från de estetisk-praktiska tillvalen, om de

—- som man kan förutse — anser sig göra klokast genom att välja B-språk. TCO

anser att däri ligger det av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalssystemets mest otillfredsställande

följder, eftersom det uppenbarligen är så att den sist nämnda elevgruppen

lika väl som de andra måste vara intresserade av att få ägna sig åt estetiskpraktiska

aktiviteter inom tillvalets ram och att det även för dessa elevers utveckling

är lika väsentligt som för övriga att de bereds tillfälle härtill.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län förklarar att inför utsikten att börja gymnasiet

med två C-språk kommer praktiskt taget ingen elev eller förälder att välja

annat än B-språk för tillvalet på högstadiet.

Högstadiemetodiklektorerna vid lärarhögskolan i Malmö anser att det föreslagna

tillvalssystemet har föga anknytning till föräldrars och elevers önskemål. Även

övriga tillvalsgrupper borde ha utrymme för B-språk. En mera följdriktig slutsats

hade varit ett starkare sammanhållet högstadium med val av B-språk i större och

mindre kurs. Förslaget anses vara en halvmesyr, snart färdig för revision.

Obligatorisk undervisning i B-språk föreslås av bl. a. folkskoleseminariet

i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå, LO, Målsmännens

riksförbund, SECO och SSU. SACO vill att obligatorisk undervisning i

B-språk skall prövas. SECO, som vill ha obligatorisk undervisning i B-språk från

årskurs 5, framhåller beträffande inlärningsproblemen vid obligatorisk undervisning

i B-språk att inlärningssvårigheterna skulle vara oändligt mycket större för

de elever, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle ställas inför uppgiften att på

två-tre år läsa in två nybörjarspråk, när de från icke-språklig tillvalsgrupp kommer

till gymnasiets årskurs 1. SSU bedömer det också som avsevärt svårare att

senare inhämta de kunskaper och färdigheter som följer av att välja tillvalsgrupper

med B-språk än med övriga tillvalsgrupper.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

KLYS vill ge sitt erkännande åt den omtanke om skolans uppgifter på det estetiska

området som tagit sig uttryck i skapandet av ett särskilt tillvalsämne konst.

KLYS anser emellertid att ämnet konst med överstyrelsens uppläggning riskerar

att närmast bli en yrkeslinje för särbegåvningar, ovilliga eller oförmögna till andra

slags studier. KLYS anser det vara en otillräcklig lösning att göra en estetisk träning

till ett alternativ till språkstudier eller utbildning inom ekonomi och teknik

och förordar således att tillvalsämnet konst ersätts med motsvarande aktivitet inrymd

i den obligatoriska undervisningen. Ämnena svenska, musik, teckning, slöjd

och gymnastik anses kunna inrymma respektive ge plats för denna utvidgade estetiska

verksamhet.

TCO förklarar, att det endast torde finnas två huvudvägar för att komma ifrån

bristerna i överstyrelsens förslag; den ena vägen innebär att B-språk helt förs bort

från grundskolans läroplan, den andra att man inför dubbla tillval, varvid alla elever

har att välja dels ett B-språk, dels ett av ämnena konst, teknik och ekonomi.

TCO, som inte anser sig kunna tillråda att man tar bort B-språket, förordar att

man överväger att ersätta det av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalssystemet med

en tillvalsmodell med enbart B-språk i årskurs 7 samt med dubbelt tillval i årskurserna

8 och 9. I årskurs 7 föreslås bortval av B-språk kunna ske till förmån

för förstärkt undervisning i annat ämne. I årskurserna 8 och 9 föreslås eleverna

kunna avstå från B-språket och då i stället få utöka tiden för det estetisk-praktiska

ämne som valts inom ramen för det andra tillvalet. TCO föreslår för B-språket

tre veckotimmar i årskurs 7, tre veckotimmar i årskurs 8 och fem veckotimmar i

årskurs 9 samt för konst, teknik eller ekonomi tre veckotimmar i årskurs 8 och

fem veckotimmar i årskurs 9.

För att få utrymme för det ökade antalet tillvalstimmar föreslår TCO att matematiken

minskas med en veckotimme i årskurs 9, svenskan med en veckotimme i

årskurs 9, kristendomskunskap med en veckotimme och musik med två veckotimmar.

SACO vill pröva dels ett av LR för årskurserna 7 och 8 föreslaget tillvalssystem

med alternativen B-språk (allmän och särskild kurs), konst, teknik, ekonomi, naturorientering

och samhällsorientering, dels ett system med obligatorisk undervisning

i B-språk (4 + 5+5 veckotimmar) samt tillvalsalternativen konst, teknik och

ekonomi (2 + 3 + 3 veckotimmar). SACO anser att erforderliga timmar vid obligatorisk

undervisning i B-språk kan tas från t. ex. hemkunskap och slöjd.

LR föreslår att det skall finnas möjlighet att som B-språk också välja t. ex.

ryska och SECO föreslår att samtliga de språk, som kan väljas som C-språk i gymnasiet

skall få väljas som B-språk.

SAF och Sveriges industriförbund anser att valet av tillvalsämnen påverkats av

den nuvarande linjeindelningen, vars syfte är att samtidigt ge en yrkesförberedelse.

Om man däremot vill förverkliga avsikten att eleverna skall välja tillvalsämne enbart

med hänsyn till intresse, anser organisationerna att tillvals ämnena skulle kunna

begränsas till tre, nämligen B-språk, matematik — naturvetenskap och ett allmänt

tillval. Organisationerna förordar ett sådant tillvalssystem med möjlighet att i års
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

kurs 9 välja B-språk eller matematik-naturvetenskap för dem som tidigare gjort

annat tillval och föreslår för tillvalet tre veckotimmar i årskurs 7, fyra veckotimmar

i årskurs 8 och sju veckotimmar i årskurs 9.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och

A-pressens samarbetsorganisation framhåller fördelarna med ett tillvalssystem med

alternativen B-språk, matematiskt-naturvetenskapligt samt allmänt tillval.

Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår i likhet med skolstyrelsen i Kalmar att

tillvalen konst, teknik och ekonomi får en mera praktiskt inriktad variant b i årskurs

9 för elever som ämnar från grundskolan söka sig till yrkesskola eller direkt

ut i näringslivet. Denna variant b bör enligt förslaget tillföras ytterligare antal

veckotimmar genom att svenska avstår en veckotimme, engelska en veckotimme,

orienteringsämnen tre veckotimmar, musik en veckotimme, teckning två veckotimmar

och hemkunskap två veckotimmar. Variant b anses böra bibehållas i årskurs

9, tills de föreslagna nya arbetsformerna i årskurserna 7 och 8 visat sig kunna

bättre än nuvarande undervisning bemästra skolleda och disciplinsvårigheter och

höja färdighets- och kunskapsnivån. Även jolkskoleseminariet i Kalmar föreslår

att man för de mindre studieinriktade eleverna prövar en alternativ uppläggning

av undervisningens innehåll med rent praktisk inriktning inom konst, teknik och

ekonomi.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län föreslår att skolstyrelsen skall äga rätt

att besluta att vid undervisning i tillvalsämnet teknik eleverna skall kunna välja

mellan dels en variant med huvudinriktning på manuellt arbete, dels en mera allmän

variant.

Facklärarförbundet vill begränsa timtalet för tillvalsämnen från 14 till 11 veckotimmar.

Två av dessa timmar läggs till ett obligatoriskt ämne, teknisk kunskap i

årskurs 8 och en veckotimme till barnkunskap i årskurs 9.

SHIO anser att det bör övervägas, dels om kombinationer inom gruppen tillvalsämnen

kan få väljas, dels om inte endera av tillvalsämnena kan bytas ut mot

något av ämnena musik, teckning eller slöjd.

Folkpartiets kvinnoförbund vill ha fler tillvalsmöjligheter i årskurs 9 så att elever,

som önskar en mer praktiskt inriktad studiegång har möjlighet att få detta.

Ett nytt tillvalsalternativ, natur, föreslås av bl. a. länsskolnämnden i Göteborgs

och Bohus län, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Kristianstad,

styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, Sveriges riksidrottsförbund, RLF,

Lantbruksförbundet, Fiskefrämjandet, Biologilärarnas förening, Svenska gymnastikläraresällskapet,

Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening.

Som motivering för förslaget anförs bl. a. att ett sådant tillvalsalternativ

skulle svara mot ett stort, spontant elevintresse för aktivitet i naturen och

förena detta med vuxensamhällets intresse av miljövård och av naturen som rekreationskälla.

Några remissinstanser, däribland styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna

samt Sveriges riksidrottsförbund, föreslår att också fysisk fostran skall

ingå i detta tillvalsalternativ.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

39

Lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen föreslår att kursplanen för tillvalsämnet

teknik utformas så att även det biologiska intresseområdet beaktas.

Hermods föreslår att möjligheter skapas för eleverna att på frivillig grund tillägna

sig kunskaper i ytterligare ett tillvalsämne efter eget val. För att detta skall kunna

vara möjligt, bör enligt Hermods skolan erbjuda ett begränsat antal »frivilliga stödtimmar»

i tillvalsämnena samt utnyttja väl utformat självinstruerande material,

som gör det möjligt för eleverna att studera fram på egen hand i kombination med

de frivilliga stödtimmarna i de ämnen som de är speciellt intresserade av utöver det

tillvalsämne som de valt som ordinarie tillvalsämne.

Folkskoleseminariet i Stockholm, som anser att högstadiet bör vara helt sammanhållet,

föreslår att undervisning i B-språk skall förekomma under tre veckotimmar

i varje årskurs på högstadiet samt att antalet veckotimmar i musik, teckning

och slöjd skall öka med i förhållande till skolöverstyrelsens förslag en veckotimme

i årskurs 7, två veckotimmar i årskurs 8 och två veckotimmar i årskurs 9. Dessutom

föreslås en minskning av undervisningen i matematik med tre veckotimmar och

en ökning av undervisningstiden för orienteringsämnen med tre veckotimmar.

Några remissinstanser, bl. a. lärarhögskolorna i Malmö och Uppsala, SACO, LR,

Folkpartiets kvinnoförbund samt Riksföreningen för lärarna i moderna språk, vill

att undervisningen i B-språk skall vara uppdelad i en allmän

och en särskild kurs. Riksföreningen för lärarna i moderna språk förklarar

att ett slopande av den lättare kursen i B-språk i praktiken skulle innebära

en allvarlig inskränkning av elevernas möjligheter att i årskurs 7 välja B-språk.

Remissinstanserna instämmer i allmänhet i överstyrelsens förslag att alla

t i 11 v a 1 s a 11 e r n a t i v i årskurs 9 skall ge likvärdig behörighet

vid ansökan om inträde i fackskola och gymnasium. Förslaget tillstyrks

av bl. a. länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs och Västernorrlands län,

folkskoleseminarierna i Karlstad och Stockholm, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

konstnärsutbildningssakkunniga, SAF, Sveriges industriförbund, LO, SACO, LR,

TCO, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska landstingsförbundet.

Folkskoleseminariet i Uppsala avstyrker däremot förslaget att alla tillvalsalternativen

skall ge likvärdig behörighet till inträde i gymnasium och televerket anser

det utomordentligt tveksamt om samtliga tillvalsalternativ bör ge samma behörighet

för tillträde till fackskola och gymnasium.

Kompetensutredningen framhåller att möjligheten att i gymnasiet läsa två Cspråk

öppnats närmast som en undantagsmöjlighet för språkbegåvade elever. Enligt

skolöverstyrelsens förslag skulle emellertid två C-språk komma att krävas

av de gymnasieelever som i grundskolan inte valt B-språk, dvs. elever vilka inte

önskat ägna sig åt språkstudier och bland vilka kan beräknas finnas ett

betydande antal med mindre goda förutsättningar för sådana studier. Detta

inger enligt utredningen vissa betänkligheter, även om antalet gymnasieinriktade

grundskolelever som väljer annat alternativ än B-språk väntas bli förhållandevis

lågt, och även om eventuellt erforderlig förstärkning av resurserna för

stödundervisning i språk i enlighet med överstyrelsens mening kommer till stånd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3.2.3 Förslag till timplaner

De föreslagna förändringarna av låg- och mellanstadiet har i stort sett mottagits

positivt av remissinstanserna.

Förslaget om införande av obligatorisk undervisning i engelska på

lågstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i

Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands

län, lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm och Uppsala, folkskoleseminarierna

i Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Linköping, Skara och Strängnäs,

LO, SACO, TCO, Sveriges lärarförbund, Svenska facklärarförbundet, SECO,

SHIO, ABF och SSU. Lärarhögskolan i Göteborg framhåller emellertid att införandet

måste föregås av utökad försöks- och forskningsverksamhet samt utbildningskomplettering.

Flera remissinstanser, däribland universitetskanslersämbetet, länsskolnämnden i

Östergötlands lätt, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Stockholm, LO,

SACO, LR, Skolledarförbundet, Hermods och Högerns ungdomsförbund, ifrågasätter

om inte undervisning i engelska kan påbörjas tidigare än i årskurs 3. Universitetskanslersämbetet

föreslår att kommuner, som har tillgång på kompetenta

lärare i engelska, medges rätt att införa ämnet i årskurs 2. Lärarhögskolan i Uppsala

föreslår att systematiska försök omgående startas med undervisning i engelska

i årskurserna 1, 2 och 3 i syfte att pröva ut dels lämplig tidpunkt för påbörjandet

av obligatorisk undervisning i engelska, dels alternativa metoder för nybörjarundervisning.

Länsskolnämnden i Östergötlands län, folkskoleseminariet i Härnösand,

LO och Skolledarförbundet framhåller som en nackdel med att undervisningen i

engelska på lågstadiet begränsas till årskurs 3, att vederbörande lärare kan komma

att undervisa i ämnet endast vart tredje år.

Folkskoleseminariet i Kristianstad avstyrker däremot införandet av engelska i årskurs

3 och de därav föranledda ändringarna av timplanerna för denna årskurs och

för mellanstadiet. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet beklagar

att skolöverstyrelsen inte redovisat de pedagogiska fördelarna med den föreslagna

omdisponeringen av undervisningstiden i engelska (införande på lågstadiet, viss

minskning på mellanstadiet). Remissinstanserna har därför inte fått tillfälle att

väga de pedagogiska vinsterna mot den kraftigt dimensionerade och dyrbara kompletteringsutbildning

som blir nödvändig för lågstadielärarna.

Den i samband med införandet av undervisning i engelska på lågstadiet föreslagna

minskningen av undervisningstiden i svenska kritiseras av

länss kolnämnderna i Kronobergs, Kalmar och Gävleborgs län, lärarhögskolorna i

Göteborg, Malmö och Stockholm, folkskoleseminarierna i Falun, Härnösand, Jönköping,

Uppsala, Växjö, Karlstad och Linköping, TCO och Sveriges lärarförbund.

Folkskoleseminarierna i Falun och Härnösand samt TCO föreslår att undervisningstiden

i orienteringsämnen i stället skall minskas med en veckotimme. Sveriges

lärarförbund vill i stället för den föreslagna minskningen av undervisningstiden i

svenska med två veckotimmar på lågstadiet ha en minskning av undervisningstiden

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

41

i gymnastik med en veckotimme och i hembygdskunskap — kristendomskunskap

med en veckotimme. Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår en ökning av timtalet

i svenska med två veckotimmar i förhållande till skolöverstyrelsens förslag. Denna

ökning möjliggörs genom att ämnet hemkunskap utgår på mellanstadiet samt genom

en ökning av antalet veckotimmar i årskurs 4 med en veckotimme till 35.

Sveriges radio förklarar sig vara beredd att efter modell av den s. k. »radioengelskan»

sända en kombinerad radio- och tv-kurs i engelska för årskurs 3. Med

hjälp av denna skulle ett generellt införande av engelskan i årskurs 3 kunna ske

redan 1970.

Förslaget att alla elever på låg- och mellanstadiet skall ges samma undervisning

i de båda förekommande slöjdarterna tillstyrks av

länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs

och Västernorrlands län, folkskoleseminarierna i Jönköping och Kalmar, seminarierna

för huslig utbildning i Uppsala och Umeå, slöjdlärarseminariet i Linköping,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, TCO, Sveriges lärarförbund,

Svenska facklärarförbundet, Centerns kvinnoförbund, ABF och SSU.

Facklärarna i slöjd vid folkskoleseminariet i Växjö hälsar med tillfredsställelse

det utökade timantalet i slöjdämnena samt den vidgade möjligheten till undervisning

i textilslöjd för pojkar och i trä- och metallslöjd för flickor men stäiler sig

tveksamma till samundervisning. Även folkskoleseminariet i Falun noterar med

tillfredsställelse att slöjden föreslås få utökat timtal. Den föreslagna ökningen av

timtalet i slöjd tillstyrks vidare av lånsskolnämnden i Kronobergs län, folkskoleseminariet

i Härnösand och Centerns kvinnoförbund. Några remissinstanser, däribland

seminarierna för huslig utbildning i Göteborg och Uppsala, vill ha en större

ökning av timtalet i slöjd.

Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat sig över förslaget om ändrade

delningsbestämmelser för ämnet slöjd. Lånsskolnämnden i Kronobergs

län tillstyrker livligt de föreslagna delningsbestämmelserna men framhåller

att reformen i förhållande till nuvarande restriktiva regler för slöjdgruppers upprättande

på låg- och mellanstadierna är dyr. Förslaget tillstyrks också av länsskolnämnden

i Västernorrlands län och folkskoleseminariet i Falun. Lånsskolnämnden

i Östergötlands län framhåller att de nya delningsbestämmelserna sannolikt kommer

att medföra en ökning av antalet slöjdgrupper med minst 10 %.

Införandet av en veckotimmes undervisning i ämnet hemkunskap i årskurs

6 kritiseras av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,

Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands län, lärarhögskolorna

i Malmö och Stockholm, folkskoleseminarierna i Härnösand, Kalmar och

Linköping, Sveriges lärarförbund, Centerns kvinnoförbund och Svenska sparbanksföreningen.

Flera remissinstanser, däribland seminariet för huslig utbildning i Stockholm,

TCO och statens konsumentråd vill flytta undervisningen i hemkunskap från

årskurs 6 till årskurs 7.

Lånsskolnämnden i Gävleborgs län tillstyrker däremot undervisning i hemkunskap

i årskurs 6 trots att fem av de sex skolstyrelser som nämnden hört har anfört

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

betänkligheter mot detta förslag. Även seminarierna för huslig utbildning i Göteborg,

Umeå och Uppsala samt Skolledarförbundet och Facklärarförbundet ställer

sig positiva till införandet av ämnet hemkunskap i årskurs 6. Samtidigt framhålls

emellertid att ett slopande av hemkunskapen i årskurs 7 vore olyckligt.

Flertalet av de remissinstanser som ställt sig kritiska till införandet av ämnet

hemkunskap på mellanstadiet föreslår att undervisningen skall inarbetas i samhällskunskapen.

Lärarhögskolan i Stockholm anför t. ex. som skäl för sin tveksamhet

bl. a. att huvudmomenten torde vara i stort sett desamma som i hembygdskunskap

på lågstadiet och i samhällskunskap på mellanstadiet. Som argument

mot införandet av hemkunskap på mellanstadiet framhålls vidare av bl. a.

TCO att införandet skulle medföra betydande svårigheter och extra kostnader eftersom

mellanstadieskolorna inte alltid kan förfoga över vare sig lokaler och utrustning

för undervisningen eller över kompetenta lärare. Det anses inte heller vara särskilt

meningsfullt att lägga in en enda veckotimme i hemkunskap i årskurs 6.

På högstadiet skall enligt överstyrelsens förslag undervisning i engelsk

a, utformad inom en allmän och en särskild kurs om tre veckotimmar i varje

årskurs, bli obligatorisk för alla elever, dock med vissa möjligheter till befrielse i

särskilda fall i årskurs 9. Förslaget att undervisning i engelska skall vara obligatorisk

på högstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i

Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands län, folkskoleseminariet

i Skara, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Skolledarförbundet,

TCO och Sveriges lärarförbund. Fölkskoleseminariet i lönköping

finner det skäligt att möjligheten till befrielse från undervisning i engelska hålls

öppen och att bestämmelserna härom får en liberal skrivning och tolkning. Sveriges

lärarförbund tillstyrker att det skall finnas vissa möjligheter till befrielse från

undervisningen i engelska i årskurs 9.

Flertalet remissinstanser har inte heller något att erinra mot uppdelningen av

engelska i en allmän och en särskild kurs.

Sammanförandet av allmän och särskild kurs i matematik till en kurs tillstyrks

av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhögskolan

i Stockholm, LO, SECO och SSU. Flera av de remissinstanser som tillstyrker

förslaget framhåller emellertid som en förutsättning för förslagets genomförande

att väl strukturerad och individualiserande studiemateriel finnes tillgänglig. Några

remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län, folkskoleseminariet

i Linköping, SACO och LR vill ha kvar uppdelningen i allmän och särskild

kurs i matematik. Televerket anser att man bör hålla möjligheten öppen att

— om det visar sig påkallat — återgå till det gamla systemet med två matematikkurser.

Förslaget att ökat utrymme skall ges för estetisk-praktisk och fysisk

fostran tillstyrks av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Västmanlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhögskolan

i Stockholm, folkskoleseminarierna i Jönköping, Kalmar och Uppsala, se
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

minariet för huslig utbildning i Umeå, slöjdlärarseminariet i Linköping, 1965 års

musei- och utställningssakkunniga, konstnärsutbildningssakkunniga, Skolledarförbundet,

TCO, KLYS och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Några remissinstanser, däribland lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i

Kalmar och Sveriges lärarförbund, ställer sig tveksamma till den föreslagna minskningen

av undervisningstiden i orienteringsämnen. Sveriges

lärarförbund vill starkt ifrågasätta om inte något av den tid som nu tillförs den samlade

gruppen ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran borde överföras till

tiden för färdighets- och orienteringsämnena.

Universitetskanslersämbetet delar skolöverstyrelsens uppfattning om orienteringsämnenas

betydelse för färdighetsövning och anser vidare att goda kunskaper i

orienteringsämnena är av vikt för fortsatta framgångsrika studier. Med hänsyn härtill

kan enligt ämbetet skolöverstyrelsens förslag om reducering av undervisningsvolymen

i orienteringsämnena med fem veckotimmar i förhållande till vad som nu

gäller för de enbokstaviga linjerna inge betänkligheter. Utöver denna direkta reducering

av undervisningsvolymen föreslås att inom ramen för högstadiets orienteringsämnen

en förstärkning av bl. a. trafikundervisningen skall ske. Å andra sidan

motvägs de negativa effekterna av den reducerade undervisningsvolymen genom

den förstärkning av de pedagogiska resurserna, som förslaget förutsätter. Under

villkor att denna förstärkning effektivt genomförs biträds förslaget av ämbetet.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund framhåller att minskningen i timtalet

i orienteringsämnen kan accepteras endast under förutsättning att undervisningen

på lämpligt sätt kan intensifieras. Att så avses bli fallet framgår enligt ämbetet av

förslaget.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg framhåller, att skolöverstyrelsen

ehuru den framlagda läroplansrevisionen de facto avser en utvidgning

av de samhällsorienterande momenten föreslår en minskning av antalet veckotimmar

i dessa ämnen för huvuddelen av eleverna. Detta anser fakulteten klart otillfredsställande

och menar att antalet veckotimmar i orienteringsämnena måste bibehållas

oförändrat eller ligga på den nivå som f. n. gäller för elever på de s. k.

enbokstaviga linjerna i årskurs 9.

Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg avstyrker

förslaget att minska tiden för orienteringsämnen. I en tid med allt större

krav pa teknisk-naturvetenskaplig kunskap och i ett samhälle som i så stor utsträckning

bygger på naturtillgångarna liksom den naturvetenskapliga forskningens

framåtskridande, är de grundläggande kunskaperna om naturen av största vikt,

också för den enskilde medborgaren. Att inskränka undervisningen i dessa ämnen

kan enligt fakulteten endast rubriceras som ett steg i fel riktning och torde internationellt

sett ha få motsvarigheter. Fakulteten förordar en omprövning av timbehovet

för övningsämnena inklusive maskinskrivning samt vissa ämnen på gränsen

mellan orienterings- och övningsämnena, t. ex. ämnet hemkunskap.

Lärarhögskolan i Uppsala understryker bl. a. att det i ett samhälle som får en

alltmer automatiserad struktur krävs gedigna baskunskaper i bl. a. ämnena biologi,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

fysik och kemi. Svenska kemistsamjundet förklarar att förslaget går helt emot det

under senare år alltmer ökade behovet av naturvetenskaplig grundundervisning.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges kemiska industrikontor.

Arbetsmarknadsstyrelsen önskar att försöksverksamhet med utökad teknisk och

naturvetenskaplig undervisning för alla elever igångsätts i lämplig omfattning.

Överbefälhavaren och Föreningen lärare i samhällskunskap beklagar att undervisningstiden

för samhällskunskap krymper från fem till fyra veckotimmar.

Historielärarnas förening finner det orimligt att historia, geografi och samhällskunskap

fått sin andel av timtalet hårdare beskuren än någon annan ämnesgrupp.

Garantier måste därför enligt föreningen skapas för att en s. k. lärartimme kommer

vartdera av ämnena tillgodo.

Länsskolnämnden i Västmanlands län finner argumenteringen för minskningen

av färdighetsämnena mindre övertygande och anser det angeläget att frågan

härom ytterligare prövas.

Införandet av obligatorisk undervisning i maskinskrivning

tillstyrks av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Stockholms,

Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs län, folkskoleseminarierna i

Jönköping, Kalmar, Skara och Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Slcolledarförbundet, Sveriges

lärarförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, SECO, Centerns kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, SSU och RLF. Lärarhögskolan

i Stockholm ifrågasätter däremot om för det stora flertalet det praktiska värdet

av maskinskrivning är så stort att ämnet bör göras obligatoriskt.

I fråga om undervisningen i maskinskrivning i årskurserna 8 och 9 anser länsskolnämnden

i Västmanlands län att man måste komma fram till andra anordningar,

som ej verkar förryckande på det övriga skolarbetet.

Obligatorisk undervisning i musik tillstyrks av länsskolnämnden

i Stockholms län, musikaliska akademien, 1965 års musikutbildningskommitté,

TCO, Svenska facklärarförbundet, Högerns kvinnoförbund och Konsertbyråutredningen.

TCO framhåller emellertid att inget annat ämne fått tillnärmelsevis en sådan

ökning. Organisationen anser det inte — med den nuvarande låga valfrekvensen

för ämnet — vara klokt att med ens göra en så kraftig ökning som skolöverstyrelsen

föreslagit och föreslår därför en ökning med två veckotimmar i stället för

av överstyrelsen föreslagna fyra veckotimmar. Länsskolnämnden i Göteborgs och

Bohus län föreslår högst en veckotimme i årskurs 7. Länsskolnämnden i Västmanlands

län är tveksam om undervisningen bör vara obligatorisk. LR anser att

undervisning i musik, teckning och slöjd skall vara obligatorisk endast i årskurs 7

och att eleverna i årskurserna 8 och 9 skall få välja två av dessa ämnen med två

veckotimmar i varje ämne.

Länsskolnämnden i Malmöhus län framhåller, att det är inom ämneskretsen för

estetisk-praktisk fostran som eleverna haft möjlighet till ett i verklig mening fritt

val i det nuvarande högstadiet. Detta fria val har i synnerhet »gått ut över» ämnet

musik. I det nu framlagda förslaget är samtliga ämnen obligatoriska. Enligt nämn
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

45

dens mening ligger det något motsägelsefullt i en argumentering, där man talar om

valfrihetens princip, men där man vill styra valet, då utfallet av det fria valet går

ut över ett visst ämne. Nämnden är därför tveksam till det reviderade läroplansförslaget

i denna del. När den likväl tillstyrker förslaget, utgår nämnden från att

man genom försök noggrant söker utröna värdet av detta avsteg från det fria valets

princip.

Lärarhögskolan i Malmö förklarar sig ha svårt att acceptera tanken på obligatorisk

utbildning i vissa av ämnena för estetisk och fysisk fostran. Det fria tillvalet i

grundskolan har gett information om elevernas intressen på ett väsentligt sätt, och

lärarhögskolan menar att utfallet av dessa tillval inte tillräckligt beaktats av översynen.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna noterar med tillfredsställelse att

årskurs 9 föreslås få tre veckotimmar i gymnastik.

Förslag om ökad tid för hemkunskap framförs av seminarierna för huslig

utbildning i Göteborg, Stockholm och Uppsala, statens konsumentråd samt TCO.

Seminariet för huslig utbildning i Umeå föreslår att barnkunskap skall bli självständigt

ämne. Lantbruksstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att ämnet hemkunskap

fått ett ökat timantal samt att undervisningen i detta ämne på högstadiet förlagts

till de två sista årskurserna.

Förslaget att undervisning i finska skall kunna förekomma som

kompletterande tillvalsämne under högst två veckotimmar i var och en av årskurserna

7—9 samt att även elev på låg- och mellanstadiet skall få delta i denna undervisning

har mottagits positivt av länsskolnämnden i Norrbottens län som dock

anser att rätt borde finnas att bilda undervisningsgrupper bestående av enbart lågoch

mellanstadieelever. Samma uppfattning har folkskoleseminariet i Haparanda.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller, att undervisning i finska

och andra minoritetsspråk bör anordnas på alla platser där underlag

finns, och Centerns kvinnoförbund finner det mycket angeläget att finska språket

skall kunna väljas som tillvalsämne.

Finsk-svenska utbildningsrådet anser att i fråga om antalet veckotimmar för undervisning

i finska önskemål visserligen skulle kunna framställas om ett högre antal.

Ä andra sidan skulle detta ske på bekostnad av andra ämnen med risk för

negativ effekt på möjligheterna till gymnasiala studier för de av finska intresserade

eleverna. Med hänsyn härtill finner utbildningsrådet utrymmet på timplanen för

undervisning i finska väl avvägt. I fråga om utbildningens innehåll och uppläggning

förutsätter utbildningsrådet att den huvudsakliga utgångspunkten skall vara att det

är fråga om studier av ett modersmål, inte av ett för eleven helt främmande språk.

3.2.4 Undervisningsrationalisering

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot skolöverstyrelsens

förslag beträffande rationaliseringar inom skolan. Några remissinstanser,

däribland länsskolnämnden i Skaraborgs län, påpekar emellertid att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

rationalisering av arbetet inom skolan ej får bedrivas på ett sådant sätt att skolans

personlighetsfostran försvagas.

Skolöverstyrelsens förslag om en omläggning av dags-och veckoschemat

i skolan har tilldragit sig ett mycket stort intresse bland remissinstanserna,

av vilka flertalet är positiva till en fortsatt utökad försöksverksamhet.

Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller, att det redan efter något års försöksverksamhet

är klart bevisat, att detta nya dagsschema gör skolan till en riktig

arbetsplats, som utmärks av ett lugnt arbetstempo, av minskad oro och oordning,

av ett rationellt utnyttjande av arbetstiden och av en större möjlighet att tillämpa

i läroplanen rekommenderade arbetspass. Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnden

i Gävleborgs län, som dock ifrågasätter systemets värde på lågstadiet

då eleverna på detta stadium är i behov av ofta återkommande raster.

Andra remissinstanser anser att försöken med längre sammanhängande arbetspass

bör fortsätta och breddas innan man kan dra några bestämda slutsatser av

dem. Bland dem som framfört en sådan mening kan nämnas länsskolnämnderna i

Östergötlands och Örebro län, högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan

i Malmö, lärarhögskolan i Uppsala samt folkskoleseminarierna i Kalmar

och Linköping. Vissa av dessa instanser har även påpekat de lokalmässiga problem

som kan uppstå vid införandet av ett system av denna art samt understrukit vikten

av att dessa problem beaktas vid försöksverksamheten.

Några remissinstanser framhåller olika nackdelar med längre arbetspass. Länsskolnämnden

i Västmanlands län påpekar t. ex. att de långa arbetspassen ger trött—

hetssymptom och andra olägenheter, som skolläkarna måste få ge sin syn på. Kritiska

synpunkter framförs även av folkskoleseminariet i Kristianstad, som framhåller

att skollokalerna i regel inte är utrustade med sådana luftkonditioneringsanordningar

att undervisning kan bedrivas i dem mer än en 45-minuterslektion i

sträck utan utrymning och vädring. Seminariet befarar också ökade disciplinära

problem vid längre arbetspass.

Med anledning av skolöverstyrelsens förslag i fråga om undervisningen i matematik

påpekar länsskolnämnden i Västmanlands län att de rekommenderade

IMU- och SIM-systemen enligt mångas erfarenhet ej är så lätta att arbeta med för

studiehämmade elever. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Linköping anser att personalbesparingen

av matematiklärare vid användandet av IMU-metoden ej blir så

stor som skolöverstyrelsen räknat med. Pedagogiskt-p sy kologiska institutionen vid

lärarhögskolan i Malmö framhåller att elevernas prestationsresultat vid IMU-metoden

kontra annan metod i dag ej är kända samt att då det gäller elevernas upplevelser

av IMU-metoden i storklass det finns såväl positiva som negativa effekter att

ta fasta på.

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot att arbetsområdesprincipen

tillämpas för vissa ämnen på högstadiet. Det framhålls

emellertid att adekvata läromedel måste tillskapas, att lärarna kan få ökad arbetsbörda

genom planeringsarbetet samt att risk föreligger för att luckor kan uppstå i

elevernas kunskapsförråd.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 129 år 1968

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför med instämmande

av Handelns arbetsgivareorganisation.

Som skolöverstyrelsen framhållit vinner man en bättre horisontell samverkan

mellan ämnesområdena genom att arbeta med arbetsområden, medan man däremot

sämre tillgodoser den vertikala kontinuiteten. Då denna vertikala kontinuitet i ämnen

som fysik, kemi, biologi m. fl. är av stor betydelse för dem som senare skall

ägna sig åt naturvetenskapliga och tekniska områden, finner organisationerna det

nödvändigt att arbetsområdesprincipen t. v. tillämpas endast i begränsad omfattning

och inte får bli den dominerande formen förrän man funnit de medel och arbetsområden

som möjliggör en systematisk uppbyggnad av bestående kunskaper

hos eleverna.

Överförande av vissa arbetsmoment på biträdes- och assistentpersonal

anses av några remissinstanser som ett viktigt led i rationaliseringen.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Malmöhus, Skaraborgs och

Norrbottens län, lärarhögskolorna i Göteborg och Uppsala, Målsmännens riksförbund,

SACO samt TCO, understryker också att införandet av resurstimmar

skulle få en rationaliseringsfrämjande effekt. TCO hävdar att en större ökning av

resurstimmarna än som förutsetts i förslaget torde vara nödvändig om grundskolans

mål skall kunna uppnås. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet

förklarar att förslaget om resurstimmar kunde ge möjligheter till positiva effekter

genom den frihet till lokala variationer som det skulle innebära men tvekar samtidigt

om lämpligheten av att i denna utsträckning öppna fältet för tämligen fritt

experimenterande.

3.2.5 Den praktiska yrkesorienteringen

Fleralet av de remissinstanser som uttalat sig om den praktiska yrkesorienteringen

ansluter sig till skolöverstyrelsens förslag att denna bör förläggas

till en period om två veckor under höstterminen i årskurs 9. Att en sammanföring

av den praktiska yrkesorienteringen till en period innebär en avsevärd

administrativ och organisatorisk förenkling vitsordas av bl. a. länsskolnämnden i

Skaraborgs län, som även framhåller att elevernas avsevärt större mognad i årskurs

9 ökar utsikterna till en mer reell syn på och ett större allvar inför yrkesvalet. Därigenom

uppkommer också ett ökat intresse för den praktiska yrkesorienteringen

och riskerna för ett kamratpåverkat val minskar avsevärt.

Mot förläggningen av den praktiska yrkesorienteringen till årskurs 9 uttalar sig

högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan i Göteborg, som anser att

både skolsociala och pedagogiska motiv talar för en förläggning till årskurs 8. Länsskolnämnden

i Stockholms län föreslår att den praktiska yrkesorienteringen skall

omfatta två veckor under vårterminen i årskurs 8 och två veckor under höstterminen

i årskurs 9.

Folkskoleseminariet i Kalmar, som anser att yrkesorienteringen bör uppdelas i

tva perioder för att eleverna skall fa en möjlighet till jämförelser, föreslår att en

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vecka skall förläggas till vårterminen i årskurs 8 och två veckor förläggas till höstterminen

i årskurs 9. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att det blir lättare

att tillmötesgå elevernas önskemål om den praktiska yrkesorienteringen uppdelas

på två perioder.

Länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter om det inte på mindre orter kan bli

nödvändigt att föra över viss del av den praktiska yrkesorienteringen till början av

vårterminen för att undvika en överbelastning av arbetsmarknaden. Även pedagogisk-psykologiska

institutionen vid lärarhögskolan i Malmö uppmärksammar svårigheterna

att få fram tillräckligt antal arbetsplatser, där eleverna verkligen blir

omhändertagna av lämpliga handledare och insatta i en meningsfull verksamhet.

Institutionen ifrågasätter lämpligheten av att den praktiska yrkesorienteringen skall

vara obligatorisk i de fall man på en ort inte kan få fram tillräckligt antal arbetsplatser

med handledare eller verksamhet som fyller rimliga krav på lämplighet

resp. meningsfullhet.

Förslaget att en särskild praktisk yrkesorientering (»tilläggspryo»)

skall erbjudas vissa elever har upptagits positivt av flera remissinstanser,

däribland länsskolnämnderna i Kronobergs och Skaraborgs län, lärarhögskolan i

Göteborg, TCO och Högerns kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Skaraborgs län

framhåller att denna möjlighet särskilt kommer att tas i anspråk av dels specialklasselever

och dels av de elever som avser att gå ut i arbetslivet direkt från årskurs

9.

Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm samt Arbetsgruppen för fostran

och utbildning inom Socialistisk debatt avvisar däremot tanken på att förlängd

praktisk yrkesorientering skulle få anordnas för vissa elever.

Flera remissinstanser, företrädesvis representerande arbetsmarknadens organisationer,

understryker att den förlängda yrkesorienteringen ej får komma att användas

som någon sorts korrektionsmedel inom skolan.

Förslaget att studiebesök skall anordnas på arbetsplatser för eleverna i

årskurs 8 har fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna, som anser studiebesöken

vara en god metod att ge eleverna dels en viss allmänorientering om yrkeslivet

och dels en illustration till skilda ämnen i skolan. Det poängteras dock av

länsskolnämnden i Stockholms län samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

att studiebesöken bör ske i mindre grupper. Vidare framhålls av några remissinstanser

att studiebesöken måste organiseras på ett sådant sätt att eleverna får ett

reellt utbyte av dem.

Folkpartiets kvinnoförbund undrar emellertid om inte skolöverstyrelsen underskattat

de praktiska svårigheterna med att anordna meningsfyllda studiebesök för

tusentals elever i årskurserna 8 och 9.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

49

4. Resursbehov och kostnader

4.1 Skolöverstyrelsen

4.1.1 Personal (LÖ s. 58)

Överstyrelsen räknar inte med någon nämnvärd förändring av lärarbehovet på

låg- och mellanstadierna.

På högstadiet reduceras behovet av lärare på grund av de föreslagna

förändringarna i tillvalssystemet. Totalt sett innebär dock läroplansöversynen enligt

överstyrelsens bedömning såvitt gäller behovet av lärare i obligatoriska ämnen och

tillvalsämnen på högstadiet, att alla utbildade lärare, som för närvarande tjänstgör

inom grundskolan, beräknas kunna beredas tjänst inom den föreslagna organisationens

ram. Utbildade lärare kommer sålunda inte att friställas. Däremot innebär

förändringarna ett väsentligt mindre behov av icke behöriga lärare, som nu uppehåller

tjänster inom grundskolan till följd av den rådande lärarbristen. Vidare

minskar behovet att utnyttja lärarna för tilläggstimmar utöver den undervisningsskyldighet,

som gäller för vederbörande lärarkategori (LÖ s. 62).

Följande tabell visar den av överstyrelsen beräknade förändringen i behovet av

undervisningstid i olika ämnen och ämnesgrupper på samtliga stadier i grundskolan

omräknat i antal lärartjänster under förutsättning att samtliga resurstimmar används

för lärarinsatser.

Ändrat behov av undervisningstid omräknat i antal lärartjänster

Ämne eller ämnesgrupp

Ökat eller minskat behov av

undervisningstid, omräknat i

antal lärartjänster

+

230

— 245

360

+ 540

_310

Musik .............................................

+ 290

— 40

+ 60

— 160

+ 140

+ 60

+ 50

— 185

— 50

— 260

— 185

— 150

— 35

Franska ............................................

Handelskunskap .....................................

— 10

— 500

— 300

— 450

— 250

+ 440

+ 710

9ht ..............................................

9ha (Sv, Hr, Hl, Bf, Av)............................

9ha (Ms, Bt, Ktj ..................................

Teknik .............................................

+ 420

Summa

— 1 010

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Överstyrelsen har vid sina beräkningar jämfört lärarbehovet vid fullt utbyggd

grundskola dels enligt gällande, dels enligt föreslagen läroplan. Eftersom grundskolan

exempelvis i årskurs 9 läsåret 1967/68 omfattar endast 75 % av årskullen

elever, blir förändringarna i förhållande till det nuvarande lärarläget i realiteten

inte så stora som tablån utvisar. Överstyrelsen nämner som exempel, att

antalet tjänstgörande behöriga yrkeslärare den 1 januari 1966 utgjorde endast

ca 325.

Överstyrelsen räknar med att lärare i vissa ämnen, som reduceras kraftigt eller

som utgår ur läroplanen, skall utnyttjas inom andra tjänstgöringsområden på sätt

som framgår av följande sammanställning (LÖ s. 61).

Några lärarkategoriers tjänstgöringsområden

Lärarkategori

Ämnen som reduceras kraftigt

eller som utgår ur läroplanen

för grundskolan

Förslag till nya ämnen vid

läroplansöversynen

Hushållslärare

Hemkunskap som tillvalsämne

på högstadiet 9ht

Yrkesämnen i 9ht

Hemkunskap i åk 6

Tillvalsämnet ekonomi

Lärare i teknisk orientering

Teknisk orientering

Tillvalsämnet teknik

Yrkeslärare

V erkstadsarbete

Yrkesämnen i 9tp

Yrkesämnen i 9pr

Tillvalsämnet teknik

Handelslärare

Yrkesämnen i 9ha

(Sv, Hr, Hl, Bf, Av)

Handelskunskap

Tillvalsämnet ekonomi

Maskinskrivning

Lärare i handelsyrken

Yrkesämnen i 9ha

(Ms, Bf, Kt)

Tillvalsämnet ekonomi

Maskinskrivning

I fråga om lärare för specialundervisning räknar överstyrelsen

med att behovet under de närmaste åren blir oförändrat eller ökar.

Beträffande huvudlärartjänsterna på högstadiet föreslår skolöverstyrelsen

att behörighet till två ämnen inom en ämnesgrupp skall ge behörighet

till huvudlärarförordnande på arvodestjänst i hela ämnesgruppen. Som motivering

för detta förslag anför skolöverstyrelsen bl. a. att huvudlärarens viktigaste uppgift

är av allmän metodisk karaktär och att förslaget till ändrade tim- och kursplaner

kommer att medföra en ökad samverkan mellan olika lärargrupper.

Överstyrelsen anför att den föreslagna läroplanen medför att arbetsuppgifterna

för yrkesvalsläraren i viss mån förändras, men att behovet av befattningshavare

med i huvudsak motsvarande uppgifter i stort sett kommer att bli detsamma

som i den nuvarande grundskolan. De förändringar, som överstyrelsen avser,

orsakas av bl. a. färre tillvalsaltemativ, förändrad organisation för praktisk

yrkesorientering och elevernas benägenhet att fortsätta studierna efter grundskolan.

En tyngdpunktsförskjutning i arbetsuppgifternas placering inom högstadiet kommer

att bli nödvändig, varvid de mest omfattande momenten kommer in i de avslutande

årskurserna.

Överstyrelsen framhåller att det för vissa arbetsuppgifter, som inte nödvändigtvis

behöver utföras av lärare, fordras nya personalkategorier. Lärome
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

51

delskonsulenter (hjälpmedelskonsulenter) har av överstyrelsen tidigare föreslagits

för särskilda uppgifter i grundskolan (prop. 1965: 1 bil. 10 s. 227 och prop.

1966: 1 bil. 10 s. 223). Överstyrelsen anser vidare att det, sedan den reviderade

läroplanen väl tillämpats någon tid, efter hand bör kunna bli allt vanligare att

lärarens arbete kombineras med insatser av annan personal såsom experter, assistenter

och biträdespersonal.

Överstyrelsen framhåller att den föreslagna läroplansöversynen medför behov

av fortbildning av vissa lärarkategorier (LÖ s. 64).

Införandet av engelska som obligatoriskt ämne i årskurs 3 kommer att föranleda

behov av fortbildning för lågstadiets lärare. För att en bedömning skall kunna

göras av den erforderliga omfattningen av fortbildningen, måste en kartläggning av

småskollärarnas kunskaper i engelska ske. För budgetåret 1968/69 har överstyrelsen

tidigare begärt 500 000 kr. för fortbildning i engelska för småskollärare. Skolöverstyrelsen

räknar med att samma belopp kommer att krävas för de närmast följande

åren.

För undervisning enligt en reviderad kursplan i matematik anser överstyrelsen

att det krävs fortbildning av såväl klasslärare som ämneslärare. Denna planeras

i samarbete med Hermods-NKI och Sveriges radio. Fortbildningskursens stoff beräknas

bli fördelat mellan radioprogram, TV-program och korrespondensmaterial.

För att undervisningen i musik skall kunna bedrivas enligt den reviderade kursplanens

mål och huvudmoment, har överstyrelsen övervägt en rad åtgärder, som

enligt överstyrelsen bör inledas eller föreslås under de närmaste åren.

Eftersom flera icke examinerade lärare ännu kan behövas och större timantal

kommer att fordras av nu verksamma sådana lärare, finner överstyrelsen det angeläget,

att introduktionskurser i musik (högstadiet) anordnas varje år under den

närmaste femårsperioden. Efter ca fyra år bör man enligt överstyrelsen kunna

bedöma, om denna utbildning skall förlängas ytterligare ett antal år. Överstyrelsen

anser vidare att snara åtgärder bör föreslås för att utvidga examinationen av musiklärare

samt förklarar att i avvaktan på beslut i anledning av 1965 års musikutbildningskommittés

betänkande antalet elever inom musiklärarutbildningen snarast

möjligt bör ökas, speciellt vid konservatorierna i Göteborg och Malmö. Möjligheter

till snabb vidareutbildning för behörighet till musiklärartjänst på högstadiet

bör enligt överstyrelsen öppnas för i första hand följande grupper, nämligen folkskollärare,

småskollärare, instrumentalpedagoger (främst pianopedagoger, på vilka

ett visst överskott råder) och musikinstruktörer (examinerade från Ingesund, Framnäs

och Örebro musikpedagogiska institut). Överstyrelsen finner vidare att åtgärder

bör vidtas i ämnesmetodiskt avseende och beträffande läromedel för att

göra undervisningen på högstadiet attraktiv för lärarna.

Översynen av kursplanen i musik har även aktualiserat fortbildning inom olika

musikaliska verksamhetsområden.

Den fortbildning, som behövs för redan utbildade lärare i teknisk orientering

för undervisning i tillvalsämnet teknik, bör enligt överstyrelsen främst inriktas på

en breddning av lärarnas kompetens till att omfatta flera tekniska områden och bli

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

praktiskt inriktad. Överstyrelsen förklarar att yrkeslärarnas fortbildning bör inriktas

mot att ge den teoretiska bakgrunden för undervisning i teknik. Överstyrelsen

är emellertid inte nu beredd att framlägga definitivt förslag i denna fråga. En noggrann

analys av undervisningssituationen i ämnet skall först göras.

Viss utbildning erfordras även av experter, assistenter och biträdespersonal.

Överstyrelsen avser att när tillräckliga erfarenheter av den reviderade läroplanen

vunnits återkomma med en precisering av arbetsuppgifterna för dessa personalkategorier

och ett förslag till utbildningsprogram för dem.

4.1.2 Lokaler (LÖ s. 66)

Överstyrelsen har med utgångspunkt i den väntade fördelningen av eleverna

på olika tillvalsgrupper (s. 22) överslagsmässigt beräknat förändringarna i lokalbehovet.

Överstyrelsen räknar med att lokaltillgången i befintliga högstadieskolor är tillräcklig

för den nya läroplanens förverkligande, om i 6- och 7-parallelliga skolor

rum för handel inreds för maskinskrivning, ett rum utöver musiksal delvis används

för musik och ämnesrum delvis utnyttjas för teckning.

Kraven på gemenskapsaktiviteter och skolsociala åtgärder har aktualiserat behovet

av samlingssal. Överstyrelsen förklarar att det måste anstå till en senare

tidpunkt att pröva, om behov föreligger av en sådan lokal i högstadieskolor. Man

bör emellertid enligt överstyrelsen inte bortse från att återinförandet av samlingssal

på lokalprogrammet kan bli nödvändigt.

Arbetssättet i de obligatoriska ämnena föreslås bli sådant att lokalerna i stort

sett är användbara i sin nuvarande utformning. På högstadiet skall man emellertid,

enligt förslaget, mer än nu anordna koncentrationsläsning och samlad undervisning.

Detta medför att en viss marginal i fråga om utrymmen måste beräknas.

Överstyrelsen förklarar att denna marginals storlek inte kan bestämmas innan fullständigare

erfarenheter av undervisningen vunnits och att det därför är för tidigt

att göra gällande att den föreslagna läroplanen medför i vissa avseenden minskade

lokalbehov, även om det är troligt att så är fallet.

Vidare finner överstyrelsen att en ökad tillgång på utrymme för såväl läromedel

som pågående elevarbeten kommer att krävas. Detta gäller generellt för alla ämnen,

kanske främst ämnet konst. Överstyrelsen konstaterar även att skolverkstädernas

utrustning kommer att delvis bli överflödig, när man inför undervisning

i teknik. Antalet svarvar och fräsar kan minskas och ersättas med billigare utrustning.

Klassrummen i lågstadieskolor samt klassrummen med tillhörande grupprum

i mellanstadieskolor är enligt överstyrelsen i sin nuvarande utformning användbara

för de nya eller i större utsträckning förekommande aktiviteter, som förutsätts

i förslaget. Överstyrelsen framhåller emellertid att ökat behov av utrymme för

läromedel och pågående elevarbeten kommer att uppstå även här, bl. a. därför att

de timmar i ekonomi, som inte förläggs till hemkunskapslokaler, kan förläggas

till andra lärosalar.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

53

Slutligen framhåller överstyrelsen att nu gällande normer för lokalbehov och

lokalutformning måste omprövas så snart nya tim- och kursplaner för grundskolan

fastställts och tillräcklig erfarenhet vunnits. Lokaltillgången, lokalutformningen

och lokalsambandet i befintliga skolor möjliggör visserligen enligt överstyrelsens

bedömning genomförandet av läroplanens intentioner. Överstyrelsen framhåller

emellertid att det bör undersökas, om sådana förändringar i lokalprogrammet

för nya skolbyggnader kan genomföras, som åstadkommer kvalitativa förbättringar

och rationaliseringar av undervisningen.

4.1.3 Läromedel (LÖ s. 68)

Läromedelsfrågorna har ägnats stor uppmärksamhet under översynsarbetets gång.

Det har därvid gällt dels att överväga frågor rörande läromedlens art och funktion

i olika undervisningssituationer och på olika åldersstadier, dels att föreslå och

initiera åtgärder som berör produktion, distribution och infogande i det dagliga

skolarbetet av ändamålsenliga läromedel. Vissa förberedande åtgärder har vidtagits

i anslutning till läroplansöversynen.

I fråga om tillgång och behov av läromedel för undervisningen i grundskolan

anför överstyrelsen att det för närvarande föreligger ett rikt utbud av läromedel.

Överstyrelsen anser emellertid att en splittring inom enskilda företag på ett stort

antal mindre läromedelsprojekt synbarligen betydligt reducerar ett rationellt utnyttjande

av företagens personella resurser för en grundligare planering, utprövning

och information om större läromedelssystem för centrala områden inom grundskoleundervisningen.

I samband härmed konstaterar överstyrelsen att det föreligger

betydande svårigheter för skolorna att överblicka, bedöma och göra ett urval ur

den rika och brokiga produktionen. Överstyrelsen finner det nödvändigt att man

på olika sätt underlättar för skolledare och lärare att skaffa sig information om

befintliga och nytillkomna läromedel. Denna information skulle bl. a. kunna meddelas

under liknande former som nu tillämpas i fråga om varudeklarationer inom

andra områden (VDN). Från skolornas sida måste enligt överstyrelsen ansträngningar

göras för att grundligt bedöma läromedlens verkningssätt och för att tillse,

att inköpta läromedel utnyttjas i erforderlig utsträckning och på ett effektivt sätt.

Eftersom en individualiserande inriktning av skolarbetet utgör ett karakteristiskt

drag i grundskolans pedagogik, har överstyrelsen under de gångna åren efter

grundskolestarten avsatt förhållandevis stor del av för ändamålet tillgängliga anslagsmedel

och lagt ned ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete för att få

fram individualiserande läromedel framför allt för undervisningen i grundskolans

färdighetsämnen. Väl genomarbetade material- och metodsystem har därvid redan

utprövats eller är under utprövning t. ex. inom ämnesområdena svenska, matematik,

engelska och tyska samt maskinskrivning. Att just dessa ämnen ägnats

speciell uppmärksamhet beror enligt överstyrelsen främst på att de grundläggande

färdigheterna har en avgörande betydelse för elevernas studieframgång och därmed

också för deras personlighetsutveckling.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

4.1.4 Kostnader (LÖ s. 76)

Överstyrelsen räknar med att de föreslagna förändringarna av läroplanen kommer

att medföra en årlig besparing i fråga om kostnader för lärarlöner på ca

43 milj. kr. vid tillämpning av den reviderade läroplanen i samtliga årskurser.

Under det läsår, då den föreslagna läroplanen endast tillämpas i årskurserna 1, 4

och 7, räknar dock överstyrelsen med att vissa ökade kostnader uppkommer

på grund av förändringar i timplanen på högstadiet för ämnet hemkunskap. Under

ifrågavarande läsår beräknas därför inte någon besparing uppkomma, utan en

viss merkostnad kan i stället uppstå.

De inbesparingar som görs i samband med läroplansöversynen bör enligt överstyrelsens

mening utnyttjas bl. a. för att förstärka skolans personal- och elevvård.

Överstyrelsen räknar med att utbildningskomplettering i engelska för ca 400

småskollärare per år kostar i runt tal 500 000 kr. Behovet av sådan fortbildning

beräknas föreligga minst fem år och kostnaderna uppgår således till sammanlagt

lägst 2,5 milj. kr.

För fortbildning av lärare som skall undervisa i matematik räknar överstyrelsen

med en materialkostnad på ca 2,2 milj. kr.

Även andra personalkategorier berörs som tidigare nämnts av fortbildning och

en del av de inbesparade medlen vid läroplansöversynen uppvägs av kostnader

för detta ändamål.

Överstyrelsen räknar inte med att några av läroplansrevisionen betingade kostnader

för nya lokaler blir aktuella. Genom att antalet lärartimmar minskar i de

flesta ämnen och organisationen blir förenklad torde enligt överstyrelsen tvärtom

kostnaderna sannolikt bli förhållandevis något lägre än för närvarande per nybyggd

högstadieskola.

Förslaget att endast ett språk skall krävas för inträde i gymnasiala skolformer

medför ökade kostnader för undervisning i C-språk på gymnasium och fackskola.

Överstyrelsen räknar med att ca 80 skolenheter, vid vilka nu endast förekommer

undervisning i ett C-språk, måste anordna undervisning i två C-språk.

De ökade kostnaderna härför beräknas till ca 480 000 kr. Det kan också visa

sig nödvändigt att elever som måste läsa två nybörjarspråk får viss stödundervisning.

Överstyrelsen förklarar att som ett led i arbetet med införandet av den nya

läroplanen för grundskolan måste ingå en omfattande informationsverksamhet

och att denna i huvudsak kan bygga på erfarenheterna från informationen kring

grundskolans införande. Kostnaderna för denna informationsverksamhet beräknas

totalt bli ca 1,2 milj. kr., varav ca 600 000 kr. för det första året och ca 300 000 kr.

för vart och ett av de två följande åren.

Överstyrelsen avser att i samband med sina förslag till anslagsäskanden för

budgetåret 1969/70 och därefter återkomma till här behandlade frågor och närmare

redovisa de anslagsminskningar och anslagsökningar som följer av den

föreslagna läroplansrevisionen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968 55

4.2 Yttranden

4.2.1 Personal

Överstyrelsens beräkningar av hur de föreslagna förändringarna av läroplanen

skulle påverka lärarbehovet har i allmänhet godtagits av remissinstanserna

utan särskilda kommentarer. Länsskolnämnderna i Östergötlands och Kronobergs

län påpekar emellertid att de föreslagna delningsbestämmelsema i ämnet slöjd

sannolikt kommer att medföra en ökning av behovet av slöjdlärare med 10 %

och förändringen av timantalet i ämnet en ökning med ytterligare 20 %. Statistiska

centralbyrån finner det svårt att bedöma i vilken utsträckning de redovisade beräkningarna

ger en rättvisande bild av den förändring i lärarbehovet, som förslaget

skulle medföra. Länsskolnämnden i Stockholms län, Sveriges lärarförbund och

LR anser att en exakt kartläggning av läroplansöversynens konsekvenser i personalhänseende

bör göras.

Överstyrelsens bedömning att alla utbildade lärare, som för närvarande tjänstgör

inom grundskolan, skall kunna beredas tjänst inom den föreslagna organisationens

ram, kommenteras av flera remissinstanser. Svenska kommunförbundet och Svenska

stadsförbundet framhåller att det från samhällets synpunkt är en mycket positiv

effekt av läroplansöversynen att behovet minskas av sådana icke behöriga lärare,

som nu fullgör tjänst inom grundskolan till följd av lärarbristen. Flera remissinstanser

hyser emellertid oro beträffande lärarnas anställningstrygghet. Sveriges

lärarförbund förutsätter att sådana övergångsanordningar tillskapas att nu anställda

lärare inte blir övertaliga till följd av reformen. Förbundet föreslår att

berörda personalorganisationer bereds tillfälle till överläggningar med skolmyndigheterna

i denna fråga. Svenska facklärarförbundet konstaterar med tillfredsställelse

att överstyrelsen i betänkandet fastslagit att alla utbildade lärare kommer

att beredas fortsatt tjänstgöring. Beträffande de grupper av lärare, som ej får

fortsatt tjänstgöring i grundskolan, föreslår facklärarförbundet att gymnasieingenjörer

och gymnasieekonomer, slöjdlärare, lärare i handelsyrken och i tekniska

yrkesämnen skall få möjlighet att vidareutbilda sig för tjänst vid fackskola respektive

yrkesskola.

Förslaget att behörighet till två ämnen inom en ämnesgrupp skall ge behörighet

till huvudlärarförordnande på arvodestjänst i hela ämnesgruppen kritiseras

av flera remissinstanser. Seminariet för huslig utbildning i Uppsala och

Svenska facklärarförbundet ifrågasätter om det finns lärare som är behöriga i två

ämnen inom det estetisk-praktiska ämnesområdet samt avstyrker förslaget. Även

SACO och LR avstyrker förslaget och förklarar att en huvudlärare skall vara

ämnesutbildad i varje ämne, i vilket han förordnas som huvudlärare. Folkskoleseminariet

i Karlstad anser däremot att förslaget innebär en betydelsefull pedagogisk

förstärkning av grundskolan.

Beträffande yrkesvalslärarnas ställning och uppgifter framhåller arbetsmarknadsstyrelsen

att det torde vara nödvändigt att studie- och yrkesorienteringen

i grundskolan så snart som möjligt får en fastare organisation.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Till de synpunkter överstyrelsen anför rörande läromedelskonsulenter,

experter, assistenter och biträden ställer sig remissinstanserna

genomgående positiva. Särskilt läromedelskonsulentens betydelse betonas

av skolstyrelserna. Några remissorgan understryker behovet av personal för

skolans elevvård.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Västmanlands och Stockholms län samt lärarhögskolorna

i Göteborg och Uppsala och pedagogisk-psykologiska institutionen

vid lärarhögskolan i Malmö understryker behovet av fortbildning. Sveriges

lärarförbund framhåller att överstyrelsens förslag ställer starkt ökade anspråk på

fortbildningsinsatser och betonar att ifrågavarande utbildning av berörda lärare

måste vara genomförd, när reformen införs. Länsskolnämnden i Gävleborgs län

understryker att förstärkningen av ämnet musik blir en realitet först när behöriga

lärare finns att tillgå i erforderlig omfattning. Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet framhäver också att kraftfulla åtgärder behövs för att tillgodose

behovet av lärare i ämnet musik och påpekar att knappheten på erforderligt utbildad

personal inte är begränsad till den reguljära skolan utan även är kännbar

vid de kommunala musikskolorna och inom frivillig musikbildningsverksamhet i

övrigt.

4.2.2 Lokaler

Många remissinstanser anser att överstyrelsens bedömning att lokaltillgången i

befintliga skolor skulle vara i stort sett tillräcklig för införandet av den nya

läroplanen är alltför optimistisk. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att

den nya läroplanen medför behov av rum för storklassundervisning, samlingssal,

centrala förvaringsutrymmen för läromedel, arbetsrum för lärare, studierum för

elever, uppehållsrum för elever och utrymmen för klubbverksamhet. Liknande

synpunkter framförs av flera andra remissinstanser. LR anser att alla skolor, som

finns idag och som man beräknar att använda under överskådlig framtid, måste

bli föremål för kraftiga ombyggnader om läroplansrevisionen skall kunna föras

ut i det praktiska skolarbetet. Även Skolledarförbundet och länsskolnämnden i

Västmanlands län anser att förslaget medför omfattande och kostnadskrävande

ändringar i befintliga skollokaler.

Länsskolnämnderna i Kronobergs och Östergötlands län, Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet samt Skolledarförbundet anför att nya lokalnormer

snarast måste utarbetas med hänsyn både till de skolor som planeras

och till nu befintliga skolor. Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska

institutionen vid lärarhögskolan i Malmö, länsskolnämnderna i Kronobergs och

Gävleborgs län, seminarierna för huslig utbildning i Göteborg och Stockholm samt

skolstyrelsen i Växjö betonar behovet av flexibilitet i lokalernas konstruktion. Även

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet framhåller att skolbyggandet

bör ske på ett sätt som ger goda förutsättningar för framtida anpassning till

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

57

nya behov föranledda bl. a. av den pedagogiska utvecklingen. Förbunden påpekar

att hänsyn härtill måste tas i den reglering som på statsbidragsbestämmelsernas

grund och eljest sker av skolbyggandet.

4.2.3 Läromedel

Remissinstanserna tillmäter genomgående läromedlen stor betydelse för möjligheten

att nå de mål, som eftersträvas i grundskolan, och framhåller att ökade insatser

för läromedelsproduktion är av väsentlig betydelse. Flera remissinstanser

framhåller att det erfordras ett visst mått av central styrning för att inrikta läromedelsproduktionen

på angelägna områden och för att åstadkomma ett önskvärt

samarbete mellan olika läromedelsproducenter. Flärigenom bedöms också möjligheterna

att ta vara på de kontinuerliga resultaten av utvecklingsarbetet bli bättre.

Behovet av information rörande läromedel har uppmärksammats särskilt av

skolstyrelserna. Skolstyrelserna i Boden, Uppsala, Ljusnarsberg, Emmaboda och

Oland vittnar om att betydande svårigheter föreligger att överblicka, bedöma

och göra ett urval ur läromedelsproduktionen. Även statens läroboksnämnd finner

det nödvändigt att man på olika sätt underlättar för skolledare och lärare att

informera sig om befintliga och nytillkomna läromedel och anser att en varudeklaration

kan vara av värde.

4.2.4 Kostnader

Några remissinstanser, bl. a. länsskolnämnden i Kronobergs län, skolstyrelserna

i Partilie och Markaryd samt Sveriges lantbruksförbund framhåller beträffande

överstyrelsens kostnadsberäkningar att samtliga kostnader på grund av de i

förslaget förordade förändringarna borde ha beräknats och redovisats. Samhällsvetenskapliga

fakulteten vid Lunds universitet är ej övertygad om att de avsedda

besparingarna verkligen kommer till stånd. Fakulteten framhåller bl. a. att den

nya läroplanen kan medföra ökade kostnader för den gymnasiala och postgymnasiala

utbildningen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län nämner att flera kommuner uttalat stor

oro över att förslaget skall innebära statliga besparingar genom minskat lärarbehov

men kommunala utgiftsökningar genom krav på ändringar av vissa lokaler, behov

av nya läromedel, nya insatser för arbetstrivseln i skolorna, elevvården, utökad

icke statsbidragsberättigad personal etc. Nämnden finner kommunernas oro förklarlig

och tillstyrker i likhet med bl. a. statskontoret, länsskolnämnderna i Uppsala,

Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län samt Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet förslaget att statsbidragsreglerna

omarbetas så att rationalisering och kostnadsbesparande åtgärder

främjas utan att huvudmännen gör förluster i statsbidrag. Även länsskolnämnden

i Malmöhus län anför att statsbidragsreglerna måste ändras om reformen skall

kunna verka engagerande på kommunerna.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Stockholms län, seminariet för huslig

utbildning i Göteborg och LO tillstyrker att den rationaliseringsvinst som görs i

samband med läroplansöversynen används för att förstärka de faktorer, som är

av avgörande betydelse för skolväsendets kvalitativa utveckling, och för bl. a.

elev- och personalvård.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

59

5. Övergången till den reviderade läroplanen

5.1 Skolöverstyrelsen

Övergången till den reviderade läroplanen för grundskolan föreslås ske läsåret

1970/71 i årskurserna 1, 4 och 7 i samtliga kommuner i riket. Den bör enligt

överstyrelsen därefter genomföras successivt i årskurserna 2, 5 och 8 läsåret

1971/72 och i årskurserna 3, 6 och 9 läsåret 1972/73 (LÖ s. 80).

Vissa mindre förändringar i läroplanen bör enligt överstyrelsen kunna få genomföras

tidigare än den reguljära tidsplanen innebär. Sålunda finner överstyrelsen att

undervisning i engelska i årskurs 3 med länsskolnämndens medgivande bör kunna

få införas så snart behöriga lärare i ämnet finns att tillgå vid ifrågavarande skolenhet.

Undervisningstiden för ämnet svenska minskas därvid med två veckotimmar.

Undervisning i slöjd enligt den föreslagna kursplanen bör enligt överstyrelsen få

påbörjas även i årskurs 3 läsåret 1970/71.

Den ändrade dispositionen av tiden för undervisning i hemkunskap på högstadiet

innebär, att den omplaceras från årskurs 7 till årskurserna 8 och 9. Detta

medför vissa personalproblem under det första övergångsåret. Lärarna i husligt

arbete beräknas visserligen kunna bestrida ungefär hälften av undervisningen i

tillvalsämnet ekonomi i årskurs 7, men detta kan inte förhindra, att de kommer

att fordras i mindre utsträckning för undervisningen i årskursen under läsåret

1970/71 än under läsåren 1969/70 och 1971/72. Om man inte kan bereda behöriga

hushållslärare undervisning på högstadiet under detta första läsår, måste

respektive skolstyrelse i samråd med vederbörande lärare överväga annan lärartjänstgöring.

Överstyrelsen finner det lämpligt att i första hand införa obligatorisk

undervisning i hemkunskap i årskurs 6 under en veckotimme med motsvarande

minskning av tiden för undervisningen i slöjd. Vidare anser överstyrelsen att annan

tjänstgöring bör kunna ifrågakomma, t. ex. i form av lärarmedverkan i samhällskunskap

och textilslöjd eller pedagogiskt utvecklingsarbete, om vederbörande

lärare samtycker därtill. Möjligheterna till fyllnadstjänstgöring i andra skolformer

bör enligt överstyrelsen utnyttjas, där så anses lämpligt.

Under läsåren 1970/71 och 1971/72 ökar tillfälligtvis lärarbehovet i tekniska

och merkantila ämnen på högstadiet. Överstyrelsen anför att försiktighet med

nyanställning av lärare bör iakttas under denna period.

5.2 Yttranden

Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget att övergången

till den reviderade läroplanen skall ske successivt med

början läsåret 1970/71 i årskurserna 1, 4 och 7. Lärarhögskolan i Stockholm

anser emellertid att åtskilligt återstår att utreda, utpröva och förbereda innan

idéerna bakom förslaget på ett meningsfullt sätt kan realiseras och föreslår att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

genomförandet uppskjuts till en senare tidpunkt. Lärarhögskolan uttalar också

att en övergång till sammanhållen undervisning i klass 9 ej bör göras förrän

effekten därav kan överblickas. Även lärarhögskolan i Uppsala föreslår att försöksverksamhet

anordnas och utvärderas innan en ny läroplan börjar tillämpas.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Västernorrlands

län anser att kommun bör kunna få tillstånd att övergå redan från och med höstterminen

1969 till att använda den nya läroplanen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län förutsätter att läromedel hinner produceras

i tillräcklig omfattning till övergången. Länsskolnämnden i Östergötlands län anser

att tidpunkten för tillämpningen av den reviderade läroplanen bör bli beroende

av tillgången på läromedel och lokaler. Flera skolstyrelser betonar att tillgången

på lokaler, läromedel och utbildad personal utgör en förutsättning för övergången.

Även läroboksnämnden understryker att ett av villkoren för en övergång till den

reviderade läroplanen enligt det föreslagna tidsschemat är att erforderliga läroböcker

hunnit framställas.

Länsskolnämnderna i Stockholms, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands

län tillstyrker förslaget att vissa mindre förändringar i läroplanen skall kunna få

genomföras tidigare än den reguljära tidsplanen medger.

Betydelsen av information inför de kommande förändringarna understryks

av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs,

Västmanlands och Gävleborgs län, psykologisk-pedagogiska institutionen

vid lärarhögskolan i Malmö, folkskoleseminarierna i Falun, Jönköping, Kalmar,

Karlstad och Luleå, seminariet för huslig utbildning i Umeå, arbetsmarknadsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, Svenska facklärarförbundet och SSU.

De speciella övergångsåtgärder som överstyrelsen föreslagit beträffande vissa

ämnen har av de remissinstanser som yttrat sig häröver i huvudsak lämnats

utan erinran.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

61

6. Departementschefen

6.1 Inledning

En grundläggande princip för omdaningen av det svenska skolväsendet har varit

och är strävan att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i samhället. Det

är självfallet att huvuduppgiften för ett reformarbete med detta sociala syfte måste

vara utformningen av den skola som är avsedd för alla. I prop. 1950: 70 angående

riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling stod den obligatoriska skolan också

i centrum. Denna skola skulle ha till uppgift att utjämna olikheter mellan samhällsgrupper

och att hjälpa varje ung människa oberoende av social startpunkt

i livet att utveckla sin personlighet, sina individuella anlag och intressen. Dåvarande

departementschefen framhöll att ett sådant syfte icke är förenligt med ett vare

sig öppet eller förtäckt parallellskolsystem. Den till nio år förlängda skolplikten

borde fullgöras inom en för alla barn och ungdomar gemensam skola, en enhetsskola.

Den närmare organisationen av denna enhetsskola gjordes i 1950 års principbeslut

beroende av erfarenheterna av försöksverksamhet som bedömdes komma att

pågå under hela 1950-talet. Redan från början utformades enhetsskolans låg- och

mellanstadier som helt sammanhållna medan högstadiet under försöksverksamheten

blev förhållandevis starkt differentierat redan fr. o. m. årskurs 7 och i årskurs

9 linjeuppdelat. Inslagen av förberedande yrkesutbildning inriktad på speciella yrken

var avsevärda. Den relativt starka differentieringen kom också att betonas genom

den praktiska tillämpningen under försökstiden då differentieringsåtgärder av

organisatorisk karaktär dominerade.

På grundval av prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan

m. m. fattades år 1962 beslut om det definitiva införandet av en nioårig obligatorisk

skola som fick namnet grundskola. Denna avviker på avgörande punkter från enhetsskolan

under försökstiden. Differentieringen är väsentligt svagare. Kärnan av

gemensamma ämnen har ökat och eleverna i årskurserna 7 och 8 hålls samlade

i så långt möjligt oförändrade klasser från mellanstadiet. Den relativt långtgående

specialiseringen under försöken med enhetsskola, främst i form av den på skilda

yrken inriktade förberedande utbildningen i årskurs 9 har ersatts med en mer orienterande

utbildning med sikte på ett antal breda yrkesområden. Den sista årskursen

är dock indelad i nio olika linjer, varav fem är allmänt utformade och fyra mer

yrkesinriktade. Samtidigt fastslogs den för grundskolan fundamentala principen

om det fria valet av studieväg. Denna princip uttrycker den inte minst på sociala

skäl grundade uppfattningen att föräldrarna i samråd med eleven skall få

bestämma studievägen med hänsyn till elevens intressen och anlag.

I samband med de olika reformbesluten under de senaste decennierna har betonats

att arbetet med skolans successiva utveckling och förnyelse ständigt måste

fortsättas. Det av 1946 års skolkommission framförda kravet på en fortskridande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

skolreform har samma tyngd i dag som det hade år 1950 och år 1962. Detta är

utgångspunkten för det utredningsarbete som skolöverstyrelsen bedrivit och som

lett fram till överstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan. Förslaget

syftar inte till någon ändring av målsättningen. Vad det gäller är att på grundval av

vunna praktiska erfarenheter under de gånga åren bättre anpassa utformningen till

målsättningen. De förändringar jag i det följande med utgångspunkt i skolöverstyrelsens

förslag förordar innebär att grundskolan blir en i allt väsentligt sammanhållen

skola av allmän karaktär. Reformen blir därmed ett viktigt led i strävandena

att förverkliga kravet på demokrati och jämlikhet i samhället.

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden

Skolöverstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan inleds med

överväganden rörande skolans trivsel- och arbetsförhållanden. Även om detta avsnitt

i stort sett endast redovisar allmänna överväganden, anser jag det äga en central

betydelse. Vid remissbehandlingen av förslaget har också frågorna om arbetstrivseln,

demokratin och elevvården i skolorna rönt mycket stor uppmärksamhet.

Genomgående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för att

uppnå skolans mål. I avsnittet redovisas med utgångspunkt i den gällande läroplanens

mål och riktlinjer synpunkter på skolan som arbetsplats för lärare och elever.

Samarbete mellan olika kategorier i skolan, elevvård, elevansvar och aktiv elevmedverkan

i skolans verksamhet är några betydelsefulla frågor som behandlas i

detta avsnitt och som bildar en viktig del av underlaget för den efterföljande läroplansöversynen.

Beträffande de olika delfrågor som överstyrelsen tar upp i detta avsnitt, såsom

anordningar för att förbättra lärarnas arbetssituation, uppbyggandet av en fungerande

elevdemokrati, ökade insatser för elevvård, bl. a. genom klassföreståndarens

medverkan, gäller att dessa frågor inte kan lösas tillfredsställande utan noggranna

analyser och härpå grundade försök. Inom överstyrelsen pågår arbete som i huvudsak

omfattar dessa spörsmål. Kungl. Maj:t har på mitt förslag den 17 maj 1968

meddelat riktlinjer för det fortsatta arbetet härmed. Beslutet fogas såsom bilaga till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

I dessa riktlinjer framhålls att skolan bör, för att eleverna skall kunna utvecklas

till ansvarstagande och samarbete, genom sina arbetsformer och sin organisation

fungera som ett demokratiskt samhälle. Vidare understryks att individens mognad

till en fri, självständig och harmonisk människa förutsätter en positiv elevvård.

Bland de arbetsuppgifter som innefattas i nyssnämnda riktlinjer bör i första hand

nämnas arbetssituationen och arbetstrivseln i skolan varmed avses inte bara beteendeproblem

utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig personal

i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer,

kursinnehåll och yttre organisation. I nära sammanhang härmed står de problem

som rör skoldemokrati och elevernas medansvar och medinflytande. Häri ingår

frågan om formerna för elevernas inflytande vid val av arbetsstoff, arbetsmaterial

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

och arbetsmetoder samt vid planläggningen av arbetet. Att nå fram till en uppfattning

om hur dessa problem bör lösas och att med framgång vidta praktiska

åtgärder i detta syfte är en svår uppgift. Därför understryks i riktlinjerna att överstyrelsens

kartläggning och analysarbete måste kompletteras med och underbyggas

av forsknings- och utvecklingsarbete.

Jag vill här betona den stora betydelse som jag tillmäter dessa frågor och skolöverstyrelsens

arbete på att förverkliga skolans mål i detta avseende. Det bör framhållas

att frågorna om arbetstrivsel, elevvård och skoldemokrati inte bara gäller

förutsättningar för skolans verksamhet utan därutöver i sig själva utgör viktiga

målsättningsfrågor. Det måste nämligen anses oundgängligt för skolan att inom

sin egen verksamhet förverkliga de grundläggande värden som ligger i begreppen

arbetstrivsel, demokrati, ansvarstagande och samarbete om skolan skall lyckas

med att tjäna samhällets utveckling i överensstämmelse med dessa värden. Det är

sålunda med hänsyn både till skolans möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett

effektivt och resultatgivande sätt och till dess möjligheter att förverkliga sin allmänna

målsättning betydelsefullt att arbetet rörande de frågor jag här berört ges

hög prioritet. Med hänsyn härtill har det i riktlinjerna för skolöverstyrelsens utredningsarbete

på ifrågavarande område förutsatts att man utnyttjar de resurser i form

av pedagogiska institutioner, försöksskolor m. m. som står till buds för att skapa

erforderligt underlag för ett praktiskt konstruktivt handlande.

6.3 Reviderad läroplan för grundskolan

Jag övergår nu till att behandla de konkreta förslag till revidering av grundskolans

läroplan som skolöverstyrelsen lagt fram. För sammanhangets skull kommer

jag därvid att redovisa mina ställningstaganden även till vissa av överstyrelsens förslag,

vilka inte erfordrar beslut av riksdagen. Överstyrelsens förslag gäller, förutom

åtgärder som rör lärostoff och arbetsformer, dels omfattningen av den obligatoriska

undervisningen och utformningen av tillvalssystemet på högstadiet, dels avvägningen

mellan olika ämnesgrupper. Förslaget grundar sig på erfarenheterna av grundskolan

under den tid som gått sedan beslutet om grundskolereformen fattades år

1962. Det råder i det närmaste fullständig enighet om att dessa erfarenheter, förstärkta

av utvecklingen i de frivilliga skolformerna, ger anledning till omprövning

av den form som genom 1962 års beslut gavs åt grundskolan. Det finns skäl att

understryka att det väsentligen är fråga om en omprövning av formen, inte av de

mål och riktlinjer, som innefattas i detta beslut. Såsom överstyrelsen framhåller

bör tvärtom dessa mål och riktlinjer bilda den ram inom vilken den nu aktuella

revideringen av läroplanen företas.

Den gällande läroplanen för grundskolan bygger på de grundläggande principerna

om det fria tillvalet och om den sammanhallna klassen. Den enskilde elevens

särart skall respekteras och varje elev skall ges möjlighet att utveckla sina individuella

intressen och anlag. Samtidigt utgör strävandena att skapa gemenskap och

sammanhållning och härigenom vidga den gemensamma referensramen ett centralt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

mål i 1962 års skolreform. De båda huvudprinciper som här antytts och som har

sin motsvarighet i de principer som är vägledande för det pedagogiska arbetet i

grundskolan syftar till utveckling av eleverna dels som enskilda individer, dels

som människor i en social gemenskap.

Vad den gångna tiden har visat är att de yttre anordningar i form av tillvalsmöjligheter

och andra differentieringsanordningar som tillskapats i individualiseringssyfte

inte i den form de fått kommit att svara mot önskemålen. Den redogörelse

som skolöverstyrelsen lämnat för utfallet av elevernas val av tillvalsgrupper och

linjer hittills visar att en huvudpart av eleverna inriktat sitt val på de teoretiska

studiealternativen medan övriga alternativ efterfrågats i liten utsträckning. Denna

utveckling har inneburit att den obligatoriska skolans karaktär av en för alla gemensam

skola förstärkts. Samtidigt har högstadiets tillvals- och linjeuppbyggnad

kommit att framstå såsom mer splittrad och därigenom även blivit mer resurskrävande

än vad som betingas av föreliggande behov och önskemål.

Den nu aktuella revisionen av grundskolans läroplan är sålunda i hög grad ett

högstadieproblem. Några förslag om genomgripande organisatoriska förändringar

på låg- och mellanstadierna förs däremot inte fram. Dessa stadier berörs emellertid

av överstyrelsens omprövning av avvägningen mellan olika ämnen, en fråga som

jag återkommer till i samband med behandlingen av timplanen.

Redan i diskussionen kring 1962 års grundskolebeslut höjdes röster för ett mer

sammanhållet högstadium än vad skolberedningen hade föreslagit. Dåvarande departementschefen

uttalade att även om de principiella grunderna för högstadiets

utformning gav stöd åt önskemålen om en starkare sammanhållning av stadiet

fann han detta av pedagogiska skäl inte genomförbart vid den tidpunkten. Det bedömdes

dock inte osannolikt att utvecklingen skulle komma att leda till att vissa

tillval och linjer blev ianspråktagna i endast begränsad utsträckning, vilket i sinom

tid kunde ge anledning till översyn av läroplanen.

Utvecklingen har gått i den riktning som detta uttalande förutskickade och den

revidering av grundskolans läroplan som nu är aktuell gäller därför i hög grad

frågan om en mer sammanhållen lärogång på högstadiet.

Överstyrelsens förslag om slopande av linjedelningen i årskurs 9 innebär att

ämnena svenska, matematik och gymnastik samt orienteringsämnen och estetiskpraktiska

ämnen ges samma omfattning och innehåll för alla elever. Samtidigt föreslås

att engelska, som f. n. är tillvalsämne i årskurserna 8 och 9, blir obligatoriskt

ämne, ehuru med två alternativa kurser på högstadiet.

Jag finner skolöverstyrelsens förslag utgöra ett av utvecklingen och grundskolans

allmänna målsättning logiskt betingat steg och tillstyrker liksom praktiskt taget alla

remissinstanser att högstadiet ombildas till ett i huvudsak sammanhållet stadium i

alla årskurser.

Den fråga som utvecklingen och ställningstagandet för ett mer sammanhållet högstadium

aktualiserar är om konstruktionen med tillval bör behållas. Det fria tillvalet

har det klart positiva syftet att ge den enskilde eleven möjligheter att tillvarata

sina intressen och anlag. Detta syfte har också den individualiserade undervisningen

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

inom klassens ram. Utvecklingen under åren efter grundskolereformen kan sägas

ha inneburit att det fria tillvalet och därmed individualisering genom yttre anordningar

minskat i betydelse, medan de pedagogiska åtgärderna fått ökad vikt och genom

förbättrade hjälpmedel och lärarutbildning större genomslagskraft. I den mån

sistnämnda åtgärder inte anses tillräckliga för att tillgodose kraven på individualisering

kan det bedömas pedagogiskt nödvändigt att behålla ett tillvalssystem. Oberoende

härav kan emellertid argument anföras till förmån för att inom timplanen

bereda ett visst utrymme för fritt valda, intressestyrda aktiviteter, som inte kan tillgodoses

genom individualisering inom de ämnen som är gemensamma för alla elever.

Skolöverstyrelsen har för sin del tagit fasta på båda dessa skäl när man funnit

att eleverna alltjämt bör erbjudas ett fritt val av tillvalsämnen, nämligen alternativt

ett andra främmande språk (B-språk), konst, teknik eller ekonomi.

För egen del är jag av samma uppfattning som skolöverstyrelsen vad gäller

den allmänt positiva värderingen av ett utrymme för fritt tillval. Ett stort antal remissinstanser

har emellertid uttryckt tvekan om det föreslagna tillvalssystemet kommer

att fungera pa det sätt överstyrelsen räknat med. De motiveringar skolöverstyrelsen

anför för vart och ett av tillvalen finner remissinstanserna visserligen i regel

bärande men framhåller samtidigt i många fall att tillvalen representerar intresseinriktningar

som ingalunda utesluter varandra. Särskilt anser man att valet mellan

B-språk och något av de tre andra alternativen för ett stort antal elever kommer

att bli mycket svårt. Skolöverstyrelsen har för att underlätta detta val förutsatt att

alla tillvalsalternativ skall ge likvärdig behörighet vid ansökan om inträde i gymnasial

skola. Detta innebär en ändring i gällande bestämmelser enligt vilka krävs

studier i engelska och B-språk i grundskolan för behörighet att intas till humanistisk,

samhällsvetenskaplig och ekonomisk studieväg i gymnasiet samt språklig

gren av fackskolans sociala linje. Många remissinstanser finner det likväl sannolikt

att B-språk kommer att bli det helt dominerande alternativet varigenom också

i många högstadieområden möjligheterna att utnyttja övriga tillvalsmöjligheter blir

mycket begränsade för återstoden av elevunderlaget. Indikationer på en sådan utveckling

föreligger i elevernas språktillval på nuvarande högstadium, där i årskurs

7 över och i årskurs 8 nära 80 % av eleverna väljer tillvalsalternativ med B-språk,

medan skolöverstyrelsen i dessa årskurser i det föreslagna tillvalssystemet räknar

med 55 % resp. 60 %.

Åtskilliga remissinstanser anser att relativt snart praktiskt taget alla elever kommer

att välja B-språk. Några, bl. a. LO och TCO, drar härav slutsatsen att B-språk

bör göras obligatoriskt.

Överväger man att göra B-språket obligatoriskt inställer sig frågan om man kan

genomföra undervisning i B-sprak med sammanhållna klasser eller om man måste

differentiera undervisningen organisatoriskt på en lättare och en svårare kurs. De

bedömningar som redovisats av vissa remissinstanser och som har stöd även i

skolöverstyrelsens bedömning av de pedagogiska svårigheterna att anordna obligatorisk

B-språkundervisning leder till slutsatsen att en kursdifferentiering och en

häremot svarande organisatorisk differentiering tills vidare är nödvändig. En sådan

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. I saml. Nr 129

opaginerad Kontrollera mot PDF

C, (-; Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

anordning förutsätts f. ö. redan beträffande ämnet engelska när detta nu föreslås bli

obligatoriskt ämne. I själva verket får man räkna med att en differentiering blir

nödvändig även om B-språket utgör tillvalsämne, med hänsyn till den stora andel

av eleverna som kan antas välja B-språk.

Det är emellertid osäkert om införande av två kurser i B-språk skapar en så

gynnsam pedagogisk situation att B-språk kan läsas obligatoriskt. Skolöverstyrelsen

ställer sig tveksam. Ännu förfogar inte skolan över sådana metoder och läromedel

som behövs för att undervisning i B-språk av hela eller i stort sett hela

årskullen skall bli framgångsrik. Ett intensivt pedagogiskt utvecklingsarbete har

emellertid igångsatts. Inom en inte alltför avlägsen framtid bör därför finnas utarbetade

metoder och material som gör det möjligt införa obligatorisk undervisning

i B-språk om elevernas val motiverar detta.

Såsom jag tidigare framhållit finns anledning att även i en mycket starkt sammanhållen

grundskola erbjuda eleverna ett utrymme för fritt valda, intressestyrda

aktiviteter. Valet av sådan aktivitet bör dock av skäl som framgått i det föregående

även vara möjligt förena med val av B-språk.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att på högstadiet läroplanen utformas

så att eleverna erbjuds ett tillval med den uppbyggnad skolöverstyrelsen föreslagit,

dvs. val av ett av ämnena B-språk, konst, teknik eller ekonomi, samt att

därjämte inom timplanen bereds utrymme för ett ytterligare val, som jag vill benämna

fritt valt arbete. Genom en sådan anordning blir det alltså möjligt för en

elev att kombinera t. ex. val av B-språk med aktiviteter inom andra valfria områden.

Vidare säkerställer konstruktionen med fritt valt arbete att det, oavsett vilken

utveckling som sker i fråga om de av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalen, alltid

kommer att finnas möjlighet till intressestyrda val i grundskolan. Jag tillstyrker

skolöverstyrelsens förslag att alla tillvalsalternativ skall ge likvärdig behörighet

vid ansökan om inträde i gymnasial skola. Denna förändring utgör en mycket betydelsefull

del av den nu aktuella reformen och är ett av uttrycken för strävandena

att skapa jämlikhet inom skolväsendet.

Det är angeläget att det fritt valda arbetet verkligen får en klar anknytning till

elevernas intressen och inte utformas så att synpunkter rörande tillvalets betydelse

för framtida studie- och yrkesambitioner får ett avgörande inflytande. Detta bör

markeras bl. a. genom att särskilt betyg inte ges i det fritt valda arbetet. Vidare bör

den för detta arbete avsedda tiden inte få användas för kompletterande undervisning

i övriga ämnen. Jag räknar med att det kommer att finnas utrymme för många

skiftande elevaktiviteter inom ramen för de resurser som ställs till förfogande.

Det fritt valda arbetet bör kunna bedrivas i grupper sammansatta av elever från

högstadiets alla årskurser och klasser. De kommunala skolstyrelserna bör — efter

samråd med personal och elever — få fritt utforma dessa aktiviteter. Det

torde inte bli ovanligt att dessa aktiviteter ryms inom det praktiskt-estetiska

ämnesområdet. Skolöverstyrelsen bör stå kommunerna till tjänst med lämpliga förslag.

I fråga om motiven för anordningen med fritt valt arbete vill jag ytterligare

hänvisa dels till vad jag tidigare anfört beträffande skolans trivsel- och arbetsför
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 129 år 1968

hållanden, dels till vad skolöverstyrelsen anfört om vikten av att eleverna får stimulans

till intressanta och utvecklingsfrämjande fritidsaktiviteter och om betydelsen

av att engagera eleverna för skolans verksamhet.

Vilket timplanemässigt utrymme som skall ges tillvalen beror av den bedömning

som man gör av skolöverstyrelsens förslag till avvägning mellan olika ämnesgrupper

och ämnen. Jag övergår därför till att behandla denna fråga vilken nära sammanhänger

med timplanens konstruktion.

I fråga om lågstadiet föreslår skolöverstyrelsen att ämnet engelska införs med 2

veckotimmar i årskurs 3 och att antalet veckotimmar i ämnet svenska minskas

med 2. För mellanstadiets del består de föreslagna förändringarna i att undervisningstiden

i ämnet slöjd ökar med 1 veckotimme och att ämnet hemkunskap införs

obligatoriskt på mellanstadiet med 1 veckotimme i årskurs 6. Samtidigt föreslås

att undervisningstiden i ämnena svenska och engelska minskar för vartdera

ämnet 1 veckotimme. Slutligen skall alla elever fa del av undervisningen i såväl

textil- som trä- och metallslöjd.

Vid grundskolereformen 1962 infördes engelska som obligatoriskt främmande

språk i årskurs 4. Dåvarande departementschefen uttalade därvid bl. a. att försök

med engelska borde kunna anordnas i tidigare årskurser (prop. 1962: 54, s. 271).

Sådan försöksverksamhet har även ägt rum och gett goda erfarenheter. I likhet

med remissinstanserna ser jag ett betydande värde i att undervisningen i främmande

språk påbörjas redan på lågstadiet och att alla barn och ungdomar härigenom

och genom att engelska blir obligatoriskt ämne på högstadiet kommer att kunna

erbjudas en gedigen undervisning i engelska i grundskolan. Jag tillstyrker därför

överstyrelsens förslag beträffande undervisningen i engelska på låg- och mellanstadiet.

Till frågan om påbörjande av engelska ännu tidigare än i årskurs 3 återkommer

jag i senare sammanhang.

Flera remissinstanser har vänt sig mot den av överstyrelsen föreslagna minskningen

av utrymmet för ämnet svenska. För egen del finner jag att samspelet mellan

undervisningen i svenska och t. ex. orienteringsämnen gör frågan om utrymmet

på timplanen något mindre betydelsefull nu än tidigare. Jag anser likväl att ämnet

svenska bör få ett i förhållande till skolöverstyrelsens förslag något ökat utrymme

och räknar därför med att för svenska alltjämt skall disponeras 26 veckotimmar

på mellanstadiet.

Införandet av ämnet hemkunskap i årskurs 6 har mötts av blandade reaktioner.

Flera remissinstanser har pekat på att vissa moment av det föreslagna ämnet redan

täcks av undervisningen i samhällskunskap. Redan genom 1962 års grundskolereform

fick ämnet hemkunskap en förbättrad ställning. Enligt min mening bör ämnet

även nu få ökat utrymme på timplanen. Bl. a. ekonomiska och organisatoriska skäl

talar emellertid för att denna förstärkning bör göras på högstadiet. Jag återkommer

härtill i det följande.

Skolöverstyrelsens förslag om att ge alla elever samma undervisning i ämnet

slöjd har mottagits positivt liksom den föreslagna timtalsförstärkningen. Jag ansluter

mig till skolöverstyrelsens förslag. Till frågan om vilka delningsbestämmelser

som skall gälla framdeles återkommer jag i det följande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Skolöverstyrelsens förslag i fråga om högstadiet innebär som tidigare framhållits

en stark förskjutning till ökad grad av gemensamhet i utbildningen främst i och med

att linjedelningen slopas. En vidgning av den estetiska ämnesgruppens utrymme

föreslås medan å andra sidan utrymmet på timplanen minskar för orienteringsämnena.

Jag har i det föregående framhållit vikten av att inom den obligatoriska skolan

ge ett inte obetydligt utrymme för intresseanknutna elevaktiviteter. Min lösning

innebär att eleverna dels skall ha att välja mellan vissa i timplanen angivna tillval,

nämligen de av skolöverstyrelsen föreslagna B-språken -— med två kurser — samt

ekonomi, konst och teknik, dels skall ges möjligheter till fritt valt arbete. För att

det senare skall framstå som meningsfullt för både elev och skola och för att en

ändamålsenlig organisation skall kunna anordnas bör utrymmet för det fritt valda

arbetet inte sättas lägre än till 2 veckotimmar per årskurs. Även om flera skäl

skulle kunna tala för att gå ännu längre anser jag att man bör avvakta erfarenheter

av den förordade verksamheten innan frågan om ytterligare utrymme för ändamålet

tas upp.

Mitt förslag om fritt valt arbete med sammanlagt 6 veckotimmar på högstadiet

innebär att, om tiden för de obligatoriska ämnena inte ändras, 8 veckotimmar skulle

återstå av det utrymme på timplanen som skolöverstyrelsen räknat med för tillval.

Detta utrymme torde vara allt för knappt tilltaget bl. a. därför att man vid avvägningen

av utrymmet för tillvalsämnen måste ta hänsyn till att ett av dessa ämnen

skall vara ett nytt främmande språk. Å andra sidan bör man i så liten omfattning

som möjligt göra ingrepp i de av överstyrelsen föreslagna gemensamma ämnena.

Med beaktande av dessa omständigheter har jag stannat för att tillvalsämnena bör

ges ett utrymme av 11 veckotimmar, fördelade på resp. årskurser med 4, 3 och 4

veckotimmar. På vilket sätt detta skall realiseras framgår av mina förslag i det följande.

Mitt ställningstagande leder till att kärnan av för alla elever gemensamma

ämnen kommer att omfatta 88 mot f. n. 71 av högstadiets 105 veckotimmar.

Som nyss nämnts innebär skolöverstyrelsens förslag en väsentlig förstärkning

av de estetiskt-praktiska ämnenas ställning. Det är glädjande att läroplansöversynen

har gett möjlighet att tillmötesgå önskemålet om ökat utrymme för dessa

ämnen. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag om att teckning, slöjd och musik

skall vara obligatoriska på högstadiet liksom den av skolöverstyrelsen föreslagna

timtalsökningen för ämnena hemkunskap och gymnastik. Beträffande ämnet musik

har tvekan uttalats av flera remissinstanser om den föreslagna förstärkningen,

varvid man har hänvisat dels till bristen på behöriga lärare, dels till att endast

en mindre andel av eleverna valt musik på nuvarande högstadium. För egen del

ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning att musik utgör en viktig del av

den för samtliga elever gemensamma undervisningen på högstadiet. I fråga om omfattningen

av den obligatoriska musikundervisningen räknar jag med att ämnet

bör ha sammanlagt 3 veckotimmar, varav 2 veckotimmar i årskurs 7. Tveksamhet

kan råda om den lämpliga förläggningen av återstående veckotimme. För en förläggning

till årskurs 8 talar bl. a. det förhållandet att man härigenom inte får något

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

69

avbrott i den i årskurs 7 påbörjade undervisningen, för en förläggning i årskurs 9

erfarenheterna att elevernas intresse för att aktivt utöva musik är större i denna

årskurs. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut i denna fråga. Jag vill i

detta sammanhang också uttala att jag — i avvaktan på ställningstagande till musikutbildningskommitténs

betänkande — räknar med oförändrade regler för den

frivilliga undervisningen i körsång, solosång och instrumentalmusik.

F. n. väljer närmare 1/4 av eleverna i årskurs 7 och 8 maskinskrivning. Skolöverstyrelsen

har föreslagit en anordning med obligatorisk undervisning i maskinskrivning

i årskurs 7 och att vissa lärartimmar ställs till förfogande för detta ämne

i årskurs 8 och 9. Det intresse för ämnet som har kunnat konstateras bland eleverna

bör enligt min mening i första hand tillgodoses inom ramen för fritt valt arbete.

Därutöver bör resurser ställas till förfogande för att säkra en fortsatt färdighetsträning

i årskurs 8 och 9 för elever som i årskurs 7 inom ramen för fritt valt arbete

skaffat sig de grundläggande kunskaperna. Sammanlagt 2 lärartimmar bör på högstadiet

anslås för den fortsatta undervisningen.

Flera remissinstanser har uttryckt oro för den minskning av veckotimtalet som

skett för orienteringsämnena. Trots den förstärkning som på annat sätt tillförts

dessa ämnen är det utan tvekan fråga om en inte obetydlig reduktion. Ingående

överväganden har gjorts om möjligheten att tillföra orienteringsämnen ett i förhållande

till skolöverstyrelsens förslag ökat utrymme. Detta har emellertid inte visat

sig möjligt vid ett fullföljande av den föreslagna förstärkningen av de estetisktpraktiska

ämnena och ett bevarande av ett utrymme för ämnen, valda av eleverna

efter eget intresse. Jag vill emellertid understryka att det ankommer på skolöverstyrelsen

att noga följa utvecklingen på detta område.

I detta sammanhang vill jag beröra ett par frågor som gäller religionsundervisningen.

Åtskilliga remissinstanser har föreslagit att ämnesbenämningen kristendomskunskap

ändras till religionskunskap liksom tidigare skett i fackskola och

gymnasium. Jag tillstyrker att så sker. Detta kräver en ändring av 27 § i skollagen

den 6 juni 1962 (nr 319). I enlighet härmed har inom utbildningsdepartementet

utarbetats ett förslag till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962

(nr 319). Den av skolöverstyrelsen föreslagna s. k. arbetsområdesprincipen — till

vilken jag återkommer i det följande — har också konsekvenser för ämnet religionskunskap.

Det har från flera håll påtalats att den befrielsemöjlighet som nu

föreligger för vissa trosbekännare kan bli illusorisk vid tillämpningen av den nära

samordning mellan olika orienteringsämnen som arbetsområdesprincipen innebär.

Undervisningen i religionskunskap skall utformas objektivt och allsidigt samt innefatta

också undervisning om andra religioner än den kristna. Jag räknar likväl med

att för vissa grupper av elever liksom i dag kommer att resas krav på befrielse från

denna undervisning. Det bör vara möjligt att finna praktiska lösningar som tillgodoser

dessa krav. Nuvarande bestämmelser bör alltså finnas kvar och jag är därför

inte beredd att på denna punkt förorda någon ändring i skollagen.

I fråga om undervisningen i samhällskunskap har problemet rörande objektiviteten

varit föremål för diskussion. Samhällsorienteringen bör naturligen — som skol
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

överstyrelsen framhållit — levandegöra de bärande idéerna i den demokratiska

livssynen. I en objektiv undervisning ligger att låta skilda meningsriktningar komma

till tals. Eleverna skall själva söka sig fram till en samhällsåskådning och jag vill

i detta sammanhang understryka att dagstidningar och andra nyhetsmedier liksom

ungdomsorganisationerna och de fackliga organisationerna kan tillföra skolundervisningen

ett stimulerande material.

En annan specialfråga gäller den av skolöverstyrelsen föreslagna möjligheten

att i kommun med finskspråkig befolkning låta finska ingå som kompletterande tillvalsämne

med högst 2 veckotimmar per årskurs av högstadiet i utbyte mot annat

tillvalsämne eller obligatoriskt ämne. Valet görs av föräldrarna efter samråd med

eleverna och sedan upplysningar lämnats av skolan. Motsvarande utbytesmöjlighet

har föreslagits även i fråga om annat minoritetsspråk, där behov av och förutsättningar

för undervisning i sådant språk bedöms föreligga. Detta förslag innebär

en avsevärd förbättring i fråga om minoriteternas möjligheter att få undervisning

i modersmålet för sina barn och jag finner det utrymme som skolöverstyrelsen tillmätt

utgöra en lämplig avvägning. I likhet med finsk-svenska utbildningsrådet förutsätter

jag att undervisningen i finska liksom undervisningen i annat minoritetsspråk

normalt bör utformas som undervisning i ett modersmål och inte som nybörjarundervisning

i ett främmande språk. Det ankommer på skolöverstyrelsen att

genom anvisningar närmare klarlägga hur denna utbytesmöjlighet skall kunna

förverkligas under hänsynstagande till det önskvärda i att samläsning i minoritetsspråk

kan anordnas för elever från skilda klasser. Vad överstyrelsen föreslagit i

fråga om möjlighet för elever på låg- och mellanstadierna att delta i här avsedd

undervisning tillstyrker jag. Elevstrukturen i en kommun eller avståndet till högstadieskolan

kan emellertid motivera att denna undervisning ordnas enbart för

barnen på dessa lägre stadier.

Jag har i det föregående framhållit betydelsen av att de kommunala skolstyrelserna

ges vidgade möjligheter att påverka skolans inre pedagogiska verksamhet. En sådan

möjlighet bör vara att kommunerna får ansvar för utformning av det fritt valda

arbetet. Jag vill understryka att detta självfallet skall ske inom ramen för de allmänna

riktlinjer för denna verksamhet som jag här tidigare redovisat. Skolöverstyrelsen

bör också såsom nämnts stå kommunerna till tjänst med förslag om hur

fritt valt arbete kan utformas. Även i ett annat avseende bör enligt min mening

skolstyrelserna få ett vidgat ansvarsområde. Det bör öppnas en möjlighet för skolstyrelse

att göra smärre timplanemässiga jämkningar mellan årskurserna, i första

hand inom stadiet. Exempelvis bör skolstyrelse kunna besluta att undervisning i

ämnet engelska skall påbörjas tidigare än i årskurs 3. Sådana ändringar i timplanen

skall dock vidtas inom ramen för det totala timantalet för ämnet.

Jag vill i detta sammanhang beröra skolöverstyrelsens förslag om s. k. resurstimmar

på högstadiet, dvs. lärartimmar utöver antalet veckotimmar för eleverna enligt

timplanen. Dessa resurstimmar bör enligt skolöverstyrelsens förslag kunna ges

en vidare användning än enbart i form av lärarinsatser. Skolöverstyrelsens förslag

utgör enligt min mening ett värdefullt uppslag för den fortgående pedagogiska ut
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

71

vecklingen av skolan. Jag räknar därför med att med utgångspunkt i skolöverstyrelsens

förslag i svenska, orienteringsämnen, slöjd, hemkunskap och tillvalsämnen ett

system med resurstimmar skall införas på högstadiet. Beträffande omfattningen av

de överskjutande lärartimmar som i dessa ämnen skall ställas till skolans förfogande

tillstyrker jag med i det följande föreslagna avvikelser skolöverstyrelsens förslag.

I tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi bör med hänsyn till det något lägre

veckotimtalet för tillvalsämne som jag föreslagit antalet överskjutande lärartimmar

(vid grupp om lägst 17 elever) per vecka utgöra 4 i stället för av skolöverstyrelsen

föreslagna 5. Jag räknar med att dessa fördelas på högstadiet med resp. 2, 1 och 1

veckotimme per årskurs och klass.

För att i det fritt valda arbetet tillräckligt många och lockande alternativ skall

kunna erbjudas bör antalet lärartimmar betydligt överstiga antalet elevtimmar.

Jag förordar att resurser motsvarande sammanlagt 12 lärartimmar för årskurserna

7—9 per parallell och vecka anslås för detta ändamål, dvs. dubbelt så många lärartimmar

som elevtimmar.

När det gäller den av överstyrelsen föreslagna fördubblingen av antalet lärartimmar

i slöjd på låg- och mellanstadiet vid elevantal om minst 17 elever har några

remissinstanser framhållit att förslaget ställer sig väsentligt kostsammare än nuvarande

delningsbestämmelser. Det kan dock finnas skäl att överväga tekniska förändringar

av nuvarande bestämmelser, varför skolöverstyrelsens förslag på denna

punkt bör övervägas ytterligare. Kungl. Maj:t bör utverka riksdagens bemyndigande

att i detta avseende vidtaga erforderliga ändringar.

Resurstimmama skall enligt skolöverstyrelsens förslag kunna användas såväl till

insatser av lärare som till medverkan av annan personal m. m. Överstyrelsens förslag

aktualiserar frågan om avvägningen mellan, å ena sidan, insatser av lärare

i form av undervisning i grupper av varierande storlek och undervisning med flera

samverkande lärare och, å andra sidan, andra insatser i form av t. ex. medverkan av

annan personal och användande av lärarersättande läromedel. Eftersom systemet

med resurstimmar kan påverka tjänsteorganisationen i kommunernas skolväsende

anser jag att vissa allmänna riktlinjer för resurstimmarnas användande måste finnas

tills vidare. Jag avser därför att senare föreslå Kungl. Maj:t att införa en regel

av innebörden att 80 % av antalet överskjutande lärartimmar på högstadiet i

svenska, orienteringsämnen, slöjd, hemkunskap och tillvalsämnen skall inräknas

i underlaget för ordinarie och icke ordinarie lärartjänster. Av antalet överskjutande

lärartimmar i nyss angivna ämnen skall 20 % kunna få användas även för insatser

av annan karaktär. Om det i en kommun inte är möjligt att besätta samtliga tjänster

i nyssnämnda ämnen, bör dock mer än de nämnda 20 procenten få disponeras

på detta friare sätt. Jag vill framhålla att de angivna procenttalen bör tillämpas på

hela tilldelningen av överskjutande lärartimmar och sålunda inte i varje ämne för

sig. Timmar för fritt valt arbete bör med hänsyn till verksamhetens karaktär inte

ingå i det underlag på vilket andelen ordinarie tjänster beräknas.

Den av mig förordade konstruktionen med ett varierande utnyttjande av en viss

del av resurstimmarna aktualiserar frågan efter vilka grunder statsbidrag skall

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

utgå för icke lärarbundna insatser. Enligt min mening bör man sträva efter att

åstadkomma en lösning som ger kommunerna en schablonersättning för sådana

överskjutande lärartimmar som ej används för lärarinsatser samt för lärartimmar

i fritt valt arbete. Överläggningar härom har ägt rum med företrädare för Svenska

kommunförbundet och Svenska stadsförbundet vilka anslutit sig till denna uppläggning.

Detaljutformningen av statsbidragsreglerna bör underställas riksdagen i

ett senare sammanhang. Jag vill redan nu framhålla att min tanke är att de medel

som kommunerna kommer att erhålla skall — på samma sätt som då det gäller

statsbidrag till timmar till förfogande i gymnasiet — utan redovisningsförfarande

användas för avsedda ändamål. Det positiva intresse som kommunerna visar för

skolans utveckling utgör en tillräcklig garanti för att medlen kommer att användas

i enlighet med mina i det föregående skisserade riktlinjer.

I pedagogiskt och metodiskt avseende bygger skolöverstyrelsens förslag i hög

grad på de principer som präglar nu gällande läroplan för grundskolan. Överstyrelsens

uppläggning av t. ex. undervisningen i svenska, matematik och orienteringsämnen

är uttryck för en strävan att inom den sammanhållna klassens ram skapa

ökade möjligheter för en individualisering i skolarbetet, en mer konkret förankring

av ämnesstoffet i elevernas intresse- och erfarenhetsvärld och en bättre samordning

med övriga ämnen. Jag vill här erinra om bl. a. överstyrelsens förslag om

den s. k. arbetsområdesprincipen.

Den utveckling som överstyrelsen illustrerat måste självfallet växa fram successivt,

i takt med resultaten av de betydande insatserna för pedagogiskt forskningsoch

utvecklingsarbete. Skolöverstyrelsen har föreslagit en reviderad kursplan i matematik

vilken innebär en angelägen förnyelse av matematikundervisningen. Beträffande

låg- och mellanstadierna förordar överstyrelsen en sådan modifikation,

att nuvarande kursuppläggning skall få användas parallellt med den nya under en

kortare övergångsperiod. Denna senare anordning kan jag inte biträda. Inom ramen

för läroplanens mål och huvudmoment har den enskilde lärare att själv utvälja

stoffet och dess presentation. Målet och huvudmomenten i ett ämne bör ges en

relativt vid utformning för att rymma olika variationer av undervisningen. Självfallet

är det emellertid angeläget att utvecklingen leds i positiv riktning och att man

i undervisningen tillgodogör sig nya uppslag och erfarenheter, inte minst internationella.

En anordning med två parallella studieplansuppläggningar skulle snarast

hindra en sådan utveckling och på ett olyckligt sätt binda lärarna i deras arbete.

Även andra skäl talar mot den föreslagna anordningen. Skolöverstyrelsens förslag

att på högstadiet skall finnas endast en kurs i ämnet matematik förutsätter att lämpligt

studiematerial finns tillgängligt samt att detta material och därmed förbundna

undervisningsmetoder är utprövade innan de mera allmänt tas i bruk. Till dess

denna förutsättning är uppfylld torde tills vidare två kurser på högstadiet alltjämt

få bibehållas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga.

Den av skolöverstyrelsen förordade uppläggningen av undervisningen i framför

allt orienteringsämnena enligt arbetsområdesprincipen bör kunna väsentligt bidra

till att läroplanens mål och riktlinjer förverkligas. Uppläggningen ligger helt i linje

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

73

med gällande allmänna anvisningar för skolans verksamhet. För att bl. a. närmare

studera metodens praktiska konsekvenser är ett fortsatt utvecklingsarbete av stor

betydelse.

Skolöverstyrelsen har för att ge förutsättningar för en bättre samordning i undervisningen

i sitt förslag till timplan upptagit gemensam tid för samtliga orienteringsämnen

på respektive stadium. Mot detta har jag inte något att erinra.

Vad gäller skolöverstyrelsens förslag om försök med varierande arbetspass i

grundskolan, omfattande även högstadiet, vill jag erinra om att en sådan möjlighet

öppnats genom en nyligen företagen ändring av skolstadgan. Denna försöksverksamhet

med varierande arbetspass kräver vissa justeringar i timplanen för grundskolan.

Det rör sig här om en fortsatt försöksverksamhet på grundval av förslag i

prop. 1968: 64 angående skolans arbetstider (SU 107, rskr 258). Jag är nu inte

beredd att ta ställning till skolöverstyrelsens förslag om bemyndigande till överstyrelsen

att fastställa alternativa timplaner att tillämpas vid undervisning i längre arbetspass.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp skolöverstyrelsens förslag om att elevernas

schemabundna tid — liksom nu är fallet i årskurs 1 — under högst fyra

veckor skall reduceras kraftigt i början av årskurs 4 och 7. Skolöverstyrelsen har

som argument för denna åtgärd anfört att lärarna bör beredas ökade möjligheter att

lära känna eleverna, när dessa övergår till ett nytt stadium. Även om vissa skäl

talar för skolöverstyrelsens förslag kan man emellertid inte — bl. a. med hänsyn

till erfarenheter i fråga om den första årskursen — bortse från de besvärande

barntillsynsproblem som denna anordning generellt tillämpad skulle komma att

medföra. Även skolorganisatoriska skäl kan anföras mot förslaget. Något generellt

medgivande av det slag överstyrelsen åsyftat bör nu inte ges. Om en kommun

vill bedriva försöksverksamhet och därvid tillfredsställande kan lösa tillsynsproblemet

bör detta emellertid kunna ordnas efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om betygsgivningen, i första hand

på låg- och mellanstadiet. Den nuvarande ordningen kritiseras och önskemål finns

om att man slopar betygen på dessa stadier. Som framgår av det föregående ingår

frågor rörande betygsättningen på olika stadier bland de arbetsuppgifter som överstyrelsen

avser ägna särskild uppmärksamhet. Det finns enligt min mening motiv

för att i det arbetet pröva nya former för underrättelser till hemmet och mottagande

skolor om elevernas arbete.

Det finns slutligen anledning att behandla en fråga som av många remissinstanser

diskuterats vid behandlingen av tillvalssystemet, nämligen de s. k. svagpresterande

elevernas situation. I debatten har hävdats att dessa elevers skolproblem

skall och kan lösas genom ett tillvals- och linjesystem av i stort sett det slag som

finns i den nuvarande grundskolan. En huvuduppgift för grundskolan är att ta

tillvara det unika hos varje elev och att anpassa lärostoff och arbetssätt till hans

eller hennes förutsättningar. Alldeles frånsett att nuvarande definitioner och möjligheter

till identifiering inte medger någon särskilt säker gränsdragning mellan normalpresterande

och svagpresterande elever har det inte påvisats att en sådan indi
6

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

viduaiisering bäst sker genom yttre organisatoriska åtgärder. Utvecklingen går

tvärtom, som jag i det föregående framhållit, i riktning mot individualisering genom

pedagogiskt-metodiska insatser på det inre planet. Detta bör gälla även för

den här avsedda elevgruppen. Härvid är vidare att räkna med de möjligheter till

hjälp åt dessa elever som specialundervisningen i olika former erbjuder. Jag vill

framhålla betydelsen av att dessa frågor uppmärksammas i det pedagogiska forsknings-

och utvecklingsarbetet.

Under rubriken undervisningsrationalisering har skolöverstyrelsen i ett sammanhang

redovisat skilda förslag rörande ändringar av kvalitativ natur. I åtskilliga

avseenden utgör dessa förslag sådant som ingår i skolöverstyrelsens betänkande i

övrigt. Det gäller bl. a. åtgärder för att förbättra skolans trivsel- och arbetsförhållanden,

försök med ändrat dags- och veckoschema, förändringar i fråga om kursinnehåll

och kursuppläggning i bl. a. matematik och orienteringsämnen samt en

friare användning av tillgängliga resurser. I andra delar av betänkandet har överstyrelsen

behandlat rationaliseringsfrågor av kvantitativt slag, i första hand sådana

som sammanhänger med skolans personalbehov.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar under de senaste budgetåren

redovisat omfattningen och inriktningen av den kvalitativa och kvantitativa undervisningsrationaliseringen.

Jag vill för egen del vitsorda den betydelse som dessa

aspekter bör tillmätas med hänsyn till den omfattning som ungdomsskolan i dag har.

Ett fortlöpande utvecklingsarbete bedrivs på detta område. De förslag som

överstyrelsen nu har fört fram är i princip av två slag. Den ena gruppen av åtgärder

avser skilda förslag om delningsbestämmelser etc. till vilka ett ställningstagande

nu krävs. Jag har tidigare redovisat min ståndpunkt till dessa förslag. Den andra

gruppen gäller däremot åtgärder som successivt växer fram, ofta som en följd av

det pedagogiska utvecklingsarbetet. Något ställningstagande i dessa frågor erfordras

inte nu av Kungl. Maj:t.

Skolöverstyrelsen grundar sitt förslag om en förändring av den praktiska yrkesorienteringens

utformning i viss utsträckning på utvecklingen inom grundskolan

själv men framför allt på de praktiska problem som varit förbundna med att förverkliga

denna yrkesorientering i dess nuvarande form. Den hittillsvarande verksamheten

har visat sig vara ett värdefullt inslag i grundskolan. Förutsättningarna för

att anordna en meningsfull praktisk yrkesorientering har emellertid varit skiftande

och svårigheterna på sina håll betydande. Detta sammanhänger till en del med den

tidsmässiga förläggningen till två perioder under årskurs 8 vilket betyder att över

200 000 utplaceringar av elever i yrkesorientering måste ordnas varje år. Med hänsyn

främst till dessa praktiska omständigheter tillstyrker jag skolöverstyrelsens förslag

om förläggning av yrkesorienteringen till årskurs 9. Vad skolöverstyrelsen

föreslagit i fråga om anordnande av studiebesök i årskurs 8 finner jag värt att ta

fasta på men vill framhålla att en verksamhet av detta slag måste utformas och

dimensioneras under hänsynstagande till de reella förutsättningarna att förbereda,

anordna och följa upp studiebesöken. Förändringen av den praktiska yrkesorienteringen

liksom av högstadiets utformning i övrigt påverkar organisationen för stu
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968 75

die- och yrkesorientering i grundskolan. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Beträffande skolöverstyrelsens förslag att en särskild praktisk yrkesorientering

(»tilläggspryo») skall erbjudas vissa elever har flera remissinstanser framhållit, att

den förlängda yrkesorienteringen inte får användas som ett korrektionsmedel. Jag

delar denna uppfattning och vill också understryka, att självfallet ingen elev genom

en sådan anordning får hindras från att få lämplig undervisning. Förslaget om

tilläggspryo för vissa elever bör därför enligt min mening övervägas ytterligare.

6.4 Resursbehov och kostnader

Utbildningsreformerna har inneburit att en växande andel av ungdomen getts en

längre och bättre utbildning. Detta har ställt utomordentliga krav på behovet av

personal, lokaler och materiel. Under en följd av år har bristen på behöriga lärare

varit tämligen stor, främst i fråga om ämneslärare. Nu synes vi emellertid inom en

inte allt för avlägsen framtid uppnå en balanserad situation på huvuddelen av lärararbetsmarknaden.

Som ett exempel på vad utbildningsexpansionen inneburit på

personalområdet vill jag nämna att lärarbehovet på grundskolans högstadium

(motsvarande) och de gymnasiala skolformerna sedan år 1950 mer än tredubblats.

Det förslag till revidering av grundskolans läroplan som nu läggs fram berör, vad

gäller underlaget för lär art jänster, endast en begränsad del av lärarna. För lågoch

mellanstadiets del uppstår mycket små förändringar, främst ett något ökat behov

av lärare i slöjd. De största förändringarna i förhållande till nuvarande organisation

sker på högstadiet.

Skolöverstyrelsens förslag har beräknats medföra ett minskat personalbehov med

drygt 1 000 hela lärartjänster jämfört med vad som skulle åtgå vid en full utbyggnad

av grundskolan enligt nuvarande tillvals- och linjeorganisation. Den läroplanskonstruktion

som jag förordat i det föregående torde leda till ett något större personalbehov

än skolöverstyrelsens förslag och minskningen stannar, uttryckt i hela

lärartjänster, vid ca 800. Ändringen i behovet varierar dock mellan ämnena och

sammanhänger med utfallet av tillvalssystemet.

Behovet av lärare i s. k. läroämnen kommer att minska något. I ämnena maskinskrivning,

teckning, gymnastik, textilslöjd, hemkunskap (inkl. bamkunskap) beräknas

lärarbehovet bli tämligen oförändrat. Behovet av lärare i trä-: och metallslöjd

kommer att reduceras, beroende bl. a. på att ämnet slöjd bortfaller som tillvalsämne.

Detta uppvägs till viss del av en ökning av lärarbehovet på låg- och

mellanstadierna. För ämnet musik blir det däremot fråga om en fördubbling av lärarbehovet.

Konsekvenserna härav för lärarutbildningsorganisationen får behandlas

i annat sammanhang.

Den nya konstruktionen med ett mer sammanhållet högstadium, med den av mig

förordade tillvalskonstruktionen och en därav följande avveckling av den direkt

yrkesinriktade undervisningen, gör det särskilt svårt att överblicka konsekvenserna

i fråga om behovet av lärare i yrkesämnen. Skolöverstyrelsen redovisar här en

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

ganska kraftig minskning, vilken dock delvis uppvägs av att sådana lärare skall engageras

i de föreslagna tiilvalsämnena teknik och ekonomi. Även om jag för min

del räknar med att ett lägre antal elever än vad överstyrelsen antagit kan väntas

välja dessa tillvalsämnen, blir det fråga om ett inte obetydligt lärarbehov i dessa

ämnen. Den inriktning som det fritt valda arbetet i många fall torde få mot det

praktiskt-estetiska intresseområdet medför också behov av insatser från här berörda

lärarkategorier.

Behovet av en viss lärarkategori kan självfallet inte heller bedömas utifrån hur

utvecklingen gestaltar sig för enbart en skolform. Utbildningsväsendet i dess helhet

genomgår ständigt förändringar. För här senast nämnda lärargruppers del finns

det dessutom skäl att erinra om den växande omfattningen av den arbetsmarknadsbetingade

vuxenutbildningen. Det ankommer på utbildningsmyndighetema att noga

följa utvecklingen på detta område och ta erforderliga initiativ, t. ex. i fråga om

dimensioneringen av den grundläggande utbildningen för här berörda lärargrupper.

Vad jag här berört har gällt de mera varaktiga effekterna av den nya läroplanens

införande. I anslutning härtill måste man dessutom räkna med temporära problem

av olika slag. Dessa kan innebära exempelvis att det på vissa orter kan uppkomma

svårigheter att bereda tjänstgöring för behöriga lärare även av sådana kategorier

vars underlag totalt sett inte påverkas nämnvärt av reformen. Detta kan aktualisera

behovet av förflyttning och kan också föranleda vissa hänsynstaganden i fråga

om anställning av nya lärare under övergångstiden fram till dess reformen genomförs.

Andra exempel på temporära övergångsproblem utgör det fallet att ett ämne

förläggs till en annan årskurs än f. n., varigenom en tillfällig minskning av tjänstgöringsunderlaget

kan uppstå. Detta gäller i särskilt hög grad ämnet hemkunskap.

Det är nödvändigt att noggrann kartläggning sker av de övergångsproblem

som kan uppkomma. Detta arbete bör bedrivas i nära samverkan mellan skolmyndigheterna

och personalorganisationerna. På grundval av kartläggningen bör

man gemensamt söka komma till ändamålsenliga lösningar. Jag räknar med att ett

i tid insatt arbete på dessa frågor skall kunna leda till en kraftig begränsning av de

organisatoriska och personella problem som eljest skulle kunna uppkomma.

Invändningar har rests mot överstyrelsens förslag till ändrade regler i fråga om

behörighet till arvodestjänst som huvudlärare. Jag är inte nu beredd att föreslå

Kungl. Maj:t någon ändring av gällande behörighetsregler.

Den förändring av läroplanen för grundskolan som jag här förordat ställer

självfallet krav på en intensifiering av lärarfortbildningen. Jag vill här erinra om

att det i samband med 1962 års beslut om en grundskolereform angavs som en

viktig förutsättning för reformens genomförande att fortbildningsverksamheten gavs

ökad omfattning. Denna verksamhet har också sedan år 1962 vidgats mycket kraftigt.

Emellertid måste de olika reformbesluten ses inte som fristående företeelser

utan som led i en fortgående pedagogisk utveckling. Skolans innehåll och arbetsformer

är något som kontinuerligt utvecklas och därför förutsätter ständig fortbildningsverksamhet.

Denna måste organiseras så att den på smidigaste sätt och med

bästa möjliga utnyttjande av resursinsatserna låter sig kombineras med skolans

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

77

verksamhet i övrigt. I detta avseende har de former för fortbildning som hittills

kommit till användning varit i huvudsak ändamålsenligt utformade, och skolöverstyrelsen

bedriver fortlöpande arbete i syfte att ytterligare förbättra dem. Här föreslagna

förändringar av grundskolans läroplan aktualiserar en utökning av fortbildningsverksamheten

och en prioritering av sådana insatser som är särskilt angelägna

för att den nya läroplanen skall kunna tillämpas såsom förutsatts. Det bör därvid

eftersträvas att så långt möjligt utforma och organisera fortbildningen i enlighet

med de synpunkter jag nyss anfört. Beträffande enstaka lärarkategorier kan fortbildningsbehoven

möjligen visa sig vara så omfattande att en annan uppläggning

och organisation av verksamheten måste övervägas. Det är tänkbart att så kan

komma att bli fallet beträffande exempelvis yrkeslärare som avses få fortbildning

för kompetens att undervisa i tillvalsämnet teknik. Skolöverstyrelsens förslag ger

dock inte underlag för några säkra bedömningar av i vilken mån sådana särskilda

överväganden kan bli nödvändiga. Överstyrelsen framhåller t. ex. beträffande ämnet

teknik att överstyrelsen har för avsikt att göra en noggrann analys av undervisningssituationen

för att få underlag för förslag till åtgärder. Det ankommer på

skolöverstyrelsen att närmare överväga frågan om fortbildningen beträffande

samtliga lärarkategorier.

Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis beröra även frågan om studie- och

yrkesorienteringens framtida utformning och härav föranledda konsekvenser i personalavseende.

Behovet av sådana insatser kommer att kvarstå även inom det

förändrade högstadiet. Såväl avvecklingen av nuvarande splittrade högstadium som

ungdomens växande benägenhet att söka sig till frivillig utbildning efter grundskolan

påverkar emellertid avsevärt utformningen av denna verksamhet. Studie- och

yrkesorienteringen kommer liksom hittills att omfatta en samhällsorienterande undervisning

men också kollektivt och enskilt bedriven studie- och yrkesvägledning.

Därutöver har man att beakta den praktiska yrkesorienteringen i den förändrade

form och i kombination med studiebesök som överstyrelsen lagt fram förslag om

och till vilken jag tagit ställning i det föregående. Även om sålunda de nuvarande

huvudformerna för studie- och yrkesorienteringen alltjämt kommer att kvarstå är

det som jag nyss antytt naturligt att förändringar kommer att inträffa i fråga om

denna orienterings utformning. Detta måste i sin tur återverka på utformningen av

den personella organisationen för verksamheten. Härtill kommer dessa frågors nära

samband med frågor om utformningen av elevvården i skolan. Denna fråga bör därför

ytterligare övervägas med utgångspunkt i det nya läge som beslutet om en ny

läroplan för grundskolan kan skapa. Jag räknar med att ställning till organisationen

skall kunna tas innan den nya läroplanen träder i kraft.

Under åren efter 1962 års grundskolereform har skolväsendet försetts med nya

och ändamålsenliga lokaler i stor utsträckning. Sedan år 1962 har nya lokaler motsvarande

uppskattningsvis 1/4 av grundskolans totala behov iordningställts. Skolöverstyrelsen

bedömer att befintliga högstadieskolors lokaler med vissa smärre

modifieringar i stort sett skall vara tillräckliga för den nya läroplanens förverkligande.

De ändringar som jag i det föregående har förordat rubbar inte denna hel
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

hetsbedömning. Det är givetvis angeläget att nytillkommande lokaler utformas så

att en så nära överensstämmelse som möjligt uppnås med de krav den nya läroplanen

ställer. Därjämte får man räkna med att allteftersom erfarenheter vinns

av den nya läroplanen ytterligare justeringar i gällande normer för lokalbehov och

lokalutformning kan visa sig vara erforderliga. Totalt sett bör dock de nu aktuella

förslagen inte leda till ökade anspråk för skolbyggnadsändamål.

Skolöverstyrelsen har i sitt förslag gett en beskrivning av olika utvecklingsprojekt

när det gäller läromedel. En lovande aktivitet på detta område har inletts under de

senaste åren. Inom det pedagogiska utvecklingsarbetet har, som jag anfört i annat

sammanhang, särskild vikt lagts vid projekt med syfte att utveckla och framställa

undervisningssystem, i vilka komponenterna metod, material och organisation

bringas att effektivt samverka. Upprättandet av det nya allmänna läromedelsföretag,

varom riksdagen nyligen beslutat (prop. 1968: 63, SU 96, rskr 219), liksom

läromedelsutredningens fortsatta arbete bör också kunna ge väsentliga bidrag för

att åstadkomma en god försörjning av läromedel för skolans bruk.

Det är angeläget att framställningen av erforderliga nya läromedel forceras så att

så mycket som möjligt härav kommer fram i tid före tillämpningen av den nya läroplanen.

Jag vill på denna punkt erinra om de åtgärder som vidtagits från kommunförbundens

sida — efter förslag av läromedelsutredningen —- för att förhindra

förseningar i skolboksleveranserna.

Det är förenat med svårigheter att redan nu i detalj överblicka de kostnadsmässiga

effekterna av den förestående reformen. Den beräknade minskningen

av personalbehov leder till en sänkning av kostnaderna. Skolöverstyrelsen har emellertid

anmält att också nya utgiftsbehov kan uppstå. Ställning härtill bör tas i samband

med att överstyrelsens årliga anslagsframställning redovisas för riksdagen.

Överstyrelsen har också framhållit angelägenheten av en översyn av statsbidragssystemet

inom skolväsendet. Jag vill med anledning härav anmäla att ett förberedande

arbete på detta område har inletts inom utbildningsdepartementet.

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen

Remissinstanserna har med några få undantag anslutit sig till skolöverstyrelsens

uppfattning att den nya läroplanen bör införas läsåret 1970/71 med början i årskurserna

1, 4 och 7. Jag accepterar skolöverstyrelsens förslag. Det betyder att den

nya läroplanen kommer att vara fullt genomförd i och med läsåret 1972/73. En

fråga som bör uppmärksammas är konsekvenserna för specialskolan, särskolan och

nomadskolan, vilka skolformers läroplaner i allt väsentligt anknyter till grundskolans.

En anpassning av bestämmelserna för dessa skolformer krävs sålunda.

Tillämpningen av den nya läroplanen kräver förberedande åtgärder inom samtliga

delar av skolväsendet. Skolöverstyrelsen har framhållit det stora informationsbehovet

och förklarat sig ha för avsikt att återkomma i annat sammanhang härtill.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

79

Jag har i det föregående förordat att kommunerna ges vidgade möjligheter att medverka

i utvecklingen av skolans inre verksamhet. Det har över huvud framstått som

angeläget att stimulera huvudmännens intresse att aktivt verka för skolans framåtskridande.

Det är mot denna bakgrund betydelsefullt att de kommunala instanserna

på ett tidigt stadium vidtar förberedelser för att möta den delvis förändrade

situationen.

Vissa övergångsbestämmelser kommer att krävas vid genomförandet av läroplansreformen.

Skolöverstyrelsen har önskat hålla öppen en möjlighet att i vissa

fall övergå till den nya läroplanen redan hösten 1969. Jag vill inte utesluta

att en sådan övergång i särskilda fall kan visa sig vara motiverad men vill uttala,

med hänsyn till reformens omfattning, att stor återhållsamhet bör iakttas. Beslut

om sådan tidigare övergång bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Däremot bör mindre förändringar av det slag skolöverstyrelsen redovisat kunna

få ske, t. ex. tidigareläggning av samma undervisning för pojkar och flickor i slöjd.

Även andra modifikationer i läroplanen — t. ex. i engelska för eleverna i årskurs

4 under de tre första åren — kan visa sig behövliga. Även i ämnet hemkunskap

kan — som jag tidigare framhållit — vissa övergångsanordningar bli nödvändiga

för att undvika stora svängningar i lärarbehovet. Det ankommer på Kungl. Maj:t

att besluta om erforderliga justeringar i läroplanen bl. a. för att uppnå en jämn

försörjning av skolväsendet med lärare i samband med övergången till den nya

läroplanen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

7. Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. godkänna

a) att grundskolans högstadium skall vara i huvudsak sammanhållet

i alla årskurser,

b) att läroplanen för högstadiet skall uppta ett begränsat utrymme

för tillval och fritt valt arbete utformat enligt av mig förordade

grunder, samt

c) att grundskolans läroplan i övrigt får i sina huvuddrag den

utformning och det innehåll, som jag förordat,

2. godkänna att den nya läroplanen införs läsåret 1970/71

med början i årskurserna 1, 4 och 7 med möjlighet för Kungl.

Maj:t att besluta om tidigare övergång i visst fall,

3. anta det inom utbildningsdepartementet upprättade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962

(nr 319).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Andersson

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Bilaga

17.5.1968

Främjande av goda arbetsförhållanden i skolorna

Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöverstyrelsen att vid behandlingen av frågor om arbetsförhållandena

inom skolväsendet beakta vad chefen för utbildningsdepartementet

enligt bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för denna

dag anfört samt göra de utredningar och föreslå eller — där detta kan ske efter

överstyrelsens eget bestämmande — vidta åtgärder för främjande av goda arbetsförhållanden

i skolorna enligt de riktlinjer departementschefen angivit.

Skolöverstyrelsen har att underrätta vederbörande om detta beslut på sätt överstyrelsen

finner lämpligt.

Olof Palme

Gösta Bäck

Utdrag

STATSRÅDSPROTOKOLL

17.5.1968

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet och med statsrådet Moberg

fråga om främjande av goda arbetsförhållanden i skolorna och anför.

I skollagen anges målet för skolundervisningen vara att främja elevernas utveckling

till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

Skolan fungerar emellertid i ett komplicerat samspel av faktorer som

påverkar eleverna, och i detta är skolans uppgifter varken entydiga eller enkla.

Några viktiga utgångspunkter för en bestämning av dessa uppgifter kan likväl anges.

Kunskapsinhämtande och färdighetsträning förutsätter trivsel och ordning i

arbetet. För att eleverna skall kunna utvecklas till ansvarstagande och samarbete

bör skolan genom sina arbetsformer och sin organisation fungera som ett demokratiskt

samhälle. Individens mognande till en fri, självständig och harmonisk människa

förutsätter vidare en positiv elevvård som innebär förebyggande åtgärder,

behandling och hänsynstagande till de individuella egenarterna hos eleverna.

I sitt förslag till Kungl. Maj:t angående översyn av läroplan för grundskolan

ägnar skolöverstyrelsen ett avsnitt åt skolans trivsel- och arbetsförhållanden. Bl. a.

redovisar överstyrelsen vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra dessa förhållanden,

hur de beaktats vid utformningen av framförallt det nya högstadiet och

vilka anordningar som styrelsen avser att successivt aktualisera. Skolöverstyrelsen

framhåller emellertid att skolans trivselproblem mestadels hänför sig till så komplicerade

förhållanden att de i samband med läroplansöversynen inte kunnat bli

föremål för någon mer ingående behandling. Vid remissbehandlingen av förslaget

angående översyn av grundskolans läroplan har frågorna om arbetstrivseln, demokratin

och elevvården i skolorna rönt mycket stor uppmärksamhet. Genom
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:t$ proposition nr 129 år 1968

gående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för uppnående

av skolans mål.

Till regeringen har även i andra sammanhang kommit framställningar om förbättring

av arbetsmiljön i skolorna. Sålunda har personalorganisationer m. fl. yrkat

på åtgärder för åstadkommande av bättre skoldisciplin. Från elevhåll har krävts

ökad demokrati i skolan. Sammanslutningar av olika slag har gjort framställningar

om reformer inom undervisningsarbetet. Förslag och önskemål om förbättringar

i fråga om arbetssättet och trivseln i skolorna har också framställts i riksdagsmotioner

samt i tidningar och andra massmedia. De förhållanden som avses i dessa framställningar

och yrkanden har tidigare varit föremål för överväganden i skilda

sammanhang och för åtgärder av många slag. I grundskolan, gymnasiet och andra

skolformer har sålunda införts anordningar av skiftande art för att främja arbetstrivseln,

demokratin och elevvården. Att nämna alla skulle bli en omfattande redogörelse.

Jag nöjer mig här med att erinra om ämnes-, klass- och elevvårdskonferenserna,

biblioteksnämnderna, samarbetsnämnderna med representanter för skolledningen,

lärarna och eleverna, specialundervisningen för elever med särskilda

skolsvårigheter, skolhälsovården samt skolpsykolog- och skolkuratorsverksamheten.

Även om det alltså på olika sätt är sörjt för demokratiska samlevnadsformer,

goda arbetsförhållanden och omvårdnad om eleverna i skolorna, är förbättringar på

dessa områden angelägna. Det gäller att få de anordningar som tillskapats att fungera

effektivt. Vidare måste utveckling och anpassning till ändrade samhällsförhållanden

alltid förekomma. De problem som sammanhänger härmed tas upp till behandling

i olika sammanhang. De blir sålunda föremål för kontinuerlig behandling

i det pedagogiska utvecklingsarbetet och bör vara ett angeläget verksamhetsfält för

de försöksskolor som kommer att finnas knutna till lärarhögskolorna. Vid den

försöksverksamhet, som i stor omfattning bedrivs inom skolväsendet, undersöks

och prövas olika uppslag. Det åligger alla organ inom skolväsendet, såväl kommunala

skolstyrelser som statliga myndigheter, att söka främja utvecklingen också på

de här åsyftade områdena. Att svara för utvecklingen ankommer särskilt på skolöverstyrelsen,

som har anslag och personal för ändamålet. Enligt detta åliggande

har överstyrelsen den 19 februari 1968 tillsatt en utredningsgrupp för att överlägga

om och utarbeta förslag rörande frågor, som sammanfattas under beteckningen

samverkan i skolan. I gruppen ingår representanter för organisationer, som

företräder elever, personal, skolans huvudmän och administration samt föräldrar.

Frågans stora vikt, understruken i de nämnda förslagen, yttrandena och opinionsyttringarna,

ger anledning till mera omfattande och djupgående undersökningar av

rådande förhållanden och till särskilda överväganden om ytterligare åtgärder bör

vidtas. Det är naturligt och ändamålsenligt att denna uppgift fullgörs av skolöverstyrelsen.

Det är emellertid angeläget att från Kungl. Maj:ts sida riktlinjer och anvisningar

ges beträffande denna arbetsuppgift, som i vid bemärkelse sammanhänger

med arbets- och trivselförhållanden, elevvård, personalvård och skoldemkorati

inom det utbildningsväsen som är underställt överstyrelsen. Utredningsarbetet bör

grundas på kartläggning och analys av rådande förhållanden. Vidare bör uppslag

till nya åtgärder prövas.

Den erforderliga kartläggningen och analysen av existerande förhållanden bör i

första hand ta sikte på arbetssituationen och arbetstrivseln i

grundskolan och de gymnasiala skolformerna. Därmed avses inte bara beteendeproblem

utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig personal

i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer, kursinnehåll

och yttre organisation. Vid kartläggningen och analysen bör sammanställningar

av tidigare insamlat material kunna i viss omfattning användas och rön

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

83

vid verkställda eller pågående försök kunna utnyttjas, men därutöver torde insamlande

av nytt material bli ofrånkomligt.

Attityderna i fråga om ordning och trivsel i arbetet utgör ett ömtåligt och svårtillgängligt

område, på vilket man bör göra undersökningar med varsamhet. Troligen

bör även andra metoder än skriftlig utfrågning användas. Intensivstudier i form

av intervjuer kan prövas. Motivationen blir i regel bättre vid intervjuer, i varje fall

med elever, och informationen kan bli fylligare och mer nyanserad. Det är viktigt

att denna kartläggning sker i en anda av samförstånd och att det framhålles att

målet för undersökningen är att förbättra rådande förhållanden, inte att utpeka

punkter där missförhållanden råder. Elevernas anpassning till olika sätt att pedagogiskt

utforma arbetsmiljön, liksom betydelsen av de rent lokalmässiga komponenterna,

bör granskas. Kursinnehållet och arbetssättet i skolan bör givetvis också

kunna studeras i relation till elevernas anpassning.

Inom det område som brukar rubriceras som elevvård bör en kartläggning

och analys göras av skolans anordningar, såväl för den förebyggande elevvården

som för den behandlande. Olika befattningar och deras funktioner i elevvården bör

granskas, liksom samarbetet mellan skolan och andra samhällsorgan. Formerna

för och omfånget av samarbetet skola-hem kan behöva en analys. Även här kan

det visa sig lämpligt med intensivstudier inom ett par skolområden av varierande

typ. Det är vidare synnerligen viktigt att följa elevvårdsfrågornas behandling i lärarutbildningen

och att se till att dessa frågor och deras psykologiska bakgrund

får tillräckligt utrymme i lärarnas grundutbildning och lärarfortbildningen.

Det tredje större området som bör bli föremål för granskning är de problem som

sammanhänger med skoldemokrati och elevernas fostran till medansvar

och medinflytande. Arbetet bör inte begränsas till en beskrivning av existerande

former för skoldemokrati utan också gälla en analys av hur skoldemokratin fungerar,

t .ex. vilka beslut eleverna har att fatta och ta ansvar för och vilka som väljs

till elevernas representanter i elevråd och andra organ inom skolan. Problem angående

elevansvar och elevinflytande gäller i hög grad också skolans inre arbetsformer

överhuvudtaget. Formerna för elevernas inflytande vid val av arbetsstoff, arbetsmaterial

och arbetsmetoder och vid planläggning av arbetet bör granskas och

analyseras med hänsyn till olika stadier etc. Det bör också vara möjligt att få en

uppfattning om i vilken utsträckning eleverna fostras till olika sociala roller, t. ex.

att ta ansvar för andra eller för en grupps arbete och att samarbeta med eller underordna

sig andra. Därför är det vidare angeläget att dessa problem även ses från

synpunkten av vad som brukar kallas personalvård, eftersom frågan om skoldemokrati

i den här åsyftade meningen givetvis inte kan etableras och utvecklas utan en

samverkan mellan alla dem som deltar i skolans dagliga arbete. Även om eleven

måste stå i centrum för detta arbete gäller det likväl ett socialt samspel av i princip

samma karaktär som på varje annan arbetsplats.

Många av de problem som jag här berört kan inte få en tillräcklig belysning

genom kartläggning och analys av existerande förhållanden. De kan också behöva

bli föremål för forsknings- och utvecklingsarbete, överstyrelsen bör därför med utnyttjande

av bl. a. de pedagogiska institutionerna och de till lärarhögskolorna

knutna försöksskolorna initiera forsknings- och utvecklingsarbete —• till en början

av mera explorativ natur — inom de tre områden som jag angett. Orsaker till negativa

attityder, möjligheter att ändra dessa samt arbetsmetodernas och stoffvalets

betydelse för arbetsförhållandena och arbetstrivseln är exempel på sådant som

kan behöva undersökas. Nya samarbetsformer och kanske nya personalkategorier

kan prövas i elevvården. Klinikverksamhet, specialklassorganisation o. dyk kan

prövas i nya former. Elevernas utveckling till ansvarstagande och tillämpningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

S4

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

demokratiska arbetsformer behöver studeras. Normbildningen och de faktorer

som påverkar relationerna mellan dem som arbetar i skolan kan behöva undersökas

mer ingående. Det är av vikt att undersöka hur eleven påverkas av nya arbetsformer,

varvid elevernas attityder och utveckling vid en värdering av bl. a.

metodmaterielsystem behöver uppmärksammas. Kanske radikalt nya former för

elevernas medagerande i skolan bör prövas. Om detta kombineras med en kontinuerlig

analys och övervakning av försöksutfallet kan även mycket långt gående

försök vara motiverade. Man kan också tänka sig att koncentrera insatser av förutnämnda

olika slag på begränsade försöksområden, varvid effekten i form av

attitydförändringar sannloikt kommer att öka. Mot en sådan försöksmodell kan

invändas att resultaten inte skulle kunna tillämpas i större skala eftersom resurskraven

skulle bli för stora. Å andra sidan bör försök av denna typ kunna ge sådana

upplysningar om interaktionsmönstren inom en skola att delresultat av stort värde

skulle kunna tillämpas på många skolor.

De explorativa försöken kanske i vissa fall leder till fältutprövningar i större

skala eller forskningsprojekt på längre sikt. Oberoende av försöksverksamheten bölden

första kartläggningen och analysen kunna leda till en serie omedelbara åtgärder

av praktisk natur. Ibland kanske det blir fråga om rekommendationer från

överstyrelsen, i vissa fall direkta förändringar, i andra fall en påverkan genom lärarutbildning.

Effekten av varje förändring behöver studeras. Bland konkreta åtgärder

kan ifrågakomma nya personalkategorier eller utnyttjande av tillgänglig

personal i skolan på annat sätt. De mera omedelbara åtgärderna bör följas upp med

en långsiktig planläggning av såväl forsknings- och utvecklingsarbete som av de

konkreta förändringarna.

Då mer permanenta åtgärder planeras för hela skolväsendet eller en stor del

därav måste självfallet de resursmässiga konsekvenserna noga beaktas. Det är angeläget

att man söker finna lösningar så utformade att deras genomförande underlättas

genom omfördelning av tillgängliga resurser.

I sitt arbete bör överstyrelsen i lämplig omfattning ta kontakt med andra statliga

och kommunala organ inom skolväsendet samt inom barna- och ungdomsvården

och även beakta utländska erfarenheter och undersökningar.

Vad jag i det föregående angett som olika möjligheter till forskning och försök

är inte avsett att vara egentliga direktiv för överstyrelsens arbete utan är huvudsakligen

en exemplifiering. Överstyrelsen bör alltså vara oförhindrad att använda

de verksamhetsformer och uppslag som överstyrelsen finner lämpliga. För detta

ändamål kan i en del fall behövas att undantag från stadgor och andra bestämmelser

medges av Kungl. Maj:t.

Vad angår kostnaderna för det här avsedda arbetet vill jag först erinra om de

anslag som redan står till skolöverstyrelsens förfogande. I den mån för undersökningar

och expertutredningar behövs medel utöver vad överstyrelsen disponerar

för sådana ändamål bör kostnaderna efter prövning i varje särskilt fall kunna betalas

från åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Mer kostnadskrävande projekt som

fordrar särskilda anslag får efter framställning av överstyrelsen prövas i vanlig

ordning. Jag räknar också med att kommunerna och andra huvudmän för skolorna

är intresserade och villiga att medverka i det här avsedda arbetet, även om vissa

kostnader skulle uppstå för dem.

Skolöverstyrelsen bör fortlöpande hålla Kungl. Maj:t underrättad om de åtgärder

som vidtas för att främja goda arbetsförhållanden i skolorna. Undersökningar

och analyser samt resultaten av försöken bör vidare av överstyrelsen bringas till

allmän kännedom på lämpligt sätt.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöver
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1968

85

styrelsen att vid behandlingen av frågor om arbetsförhållandena inom skolväsendet

beakta vad jag härförut anfört samt göra de utredningar och föreslå eller — där detta

kan ske efter överstyrelsens eget bestämmande — vidta åtgärder för främjande av

goda arbetsförhållanden i skolorna enligt de riktlinjer jag angivit.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta

ärende offentliggörs omedelbart.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

«

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning

1.1 Utredningsarbete och remissbehandling....................... 5

1.2 Allmänna förutsättningar för en översyn av läroplanen för grundskolan

................................................... 7

2. Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ........................... 9

2.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 9

2.2 Yttranden .............................................. H

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan ..................... 15

3.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 15

3.1.1 Den nuvarande grundskolan........................... 15

3.1.2 Allmänna synpunkter beträffande behovet av en revidering av

läroplanen för grundskolan ........................... 19

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad ............................. 20

3.1.4 Förslag till timplaner ................................ 24

3.1.5 Undervisningsrationalisering .......................... 29

3.1.6 Den praktiska yrkesorienteringen ...................... 31

3.2 Yttranden .............................................. 23

3.2.1 Allmänna synpunkter................................ 33

3.2.2 Högstadiets uppbyggnad ............................. 33

3.2.3 Förslag till timplaner................................ 40

3.2.4 Undervisningsrationalisering .......................... 45

3.2.5 Den praktiska yrkesorienteringen ...................... 47

4. Resursbehov och kostnader............................ 49

4.1 Skolöverstyrelsen ........................... 49

4.1.1 Personal .......................................... 49

4.1.2 Lokaler .......................................... 52

4.1.3 Läromedel ........................................ 53

4.1.4 Kostnader ........................................ 54

4.2 Yttranden ............. 55

4.2.1 Personal .......................................... 55

4.2.2 Lokaler .......................................... 56

4.2.3 Läromedel ........................................ 57

4.2.4 Kostnader......................................... 57

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968 87

Sid.

5. övergången till den reviderade läroplanen......................... 59

5.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 59

5.2 Yttranden .............................................. 50

6. Departementschefen .......................................... 52

6.1 Inledning .............................................. 52

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ....................... 63

6.3 Reviderad läroplan för grundskolan.......................... 63

6.4 Resursbehov och kostnader................................ 75

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen..................... 78

7. Hemställan ................................................. g0

Bilaga ........................................................ g 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. SU 1968:201 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om ökat utrymme för ämnet hemkunskap inom grundskolan. a1 i texten
  2. 2LU 1968:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revidering av läroplan för grundskolan, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, jämte i ämne s. 1 i texten
  3. SU 1968:179 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revidering av läroplan för grundskolan, i vad propositionen hänvisats till statsutskottet, jämte mot s. 1 i texten
  4. SU 1968:167 Utlåtande i anledning av riksdagens år 1967 församlade revisorers berättelse över verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen hänvisats till statsut s. 9 i texten
  5. ABU 1968:44 Utlåtande i anledning av motioner om utarbetande av en kristen element arlär obok för skolundervisningen, om den kristna etikens roll vid ungdomens fostran samt s. 9 i texten