Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i regeringsformen, m. m

270 sidor, varav 263 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 263 av 270 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:27, Med förslag till ändringar i regeringsformen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

1

Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i regeringsformen, m. m. given Stockholms slott den

19 januari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden,

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga riksdagen härvid

fogade förslag till

1) ändringar i regeringsformen,

2) ändringar i riksdagsordningen,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen,

4) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253),

5) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

6) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr

50),

7) lag om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954

(nr 319),

8) lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957

(nr 281) om kommunalförbund.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innebär ett fullföljande av den uppgörelse i författningsfrågan

som träffades våren 1967 mellan representanter i grundlagberedningen

för de fyra stora politiska partierna. På alla politiskt väsentliga punk1

—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ter föreslås i propositionen samma lösningar som grundlagberedningen förordat.

I propositionen föreslås sålunda att tvåkammarriksdagen skall ersättas

med en enkammarriksdag bestående av 350 ledamöter. Samtliga ledamöter

skall utses i direkta val. Den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara

tre år, och treåriga valperioder föreslås också för landsting samt stads- och

kommunalfullmäktige. Riksdags- och kommunalvalen skall äga rum samma

dag (gemensam valdag).

För valen till riksdagen föreslås ett nytt proportionellt valsätt. Detta är

så konstruerat att partiernas representation i riksdagen skall bli proportionell

mot deras resp. röstsiffror i hela landet. Av de 350 mandaten i riksdagen

skall 310 fördelas inom valkretsarna medan återstående 40 mandat skall

användas för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten som kan

uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. För att motverka långtgående

partisplittring i riksdagen har valsystemet försetts med vissa spärrar mot

småpartier. Huvudregeln är att endast parti som har fått minst 4 % av rösterna

i hela landet får delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster

skall dock få delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst

12 % av rösterna.

Alla mandaten i riksdagen förutsätts komma att bli besatta med kandidater

som nominerats lokalt i valkretsarna. Något bostadsband skall emellertid

inte finnas.

Samtidigt med övergången till enkammarriksdag skall enligt förslaget införas

bestämmelser om misstroendeförklaring och entledigande av statsråd,

vilka innebär att regeringens parlamentariska ansvar blir grundlagfäst.

En majoritet av riksdagens ledamöter skall kunna avge misstroendeförklaring

mot regeringen eller mot enskilt statsråd med verkan att den

som drabbas av förklaringen måste avgå om inte nyval till riksdagen utlyses

inom en vecka från förklaringen.

I annat fall än då misstroendeförklaring har avgetts skall statsråd entledigas

när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider,

skall övriga ledamöter av regeringen entledigas.

Nyval till riksdagen skall anordnas när statsministern begär det. Anordnas

nyval skall det ankomma på regeringen att avgöra om pågående riksdagssession

skall fortsätta eller avbrytas i avbidan på utgången av nyvalet.

I propositionen läggs också fram förslag om vissa ändringar i riksdagens

arbetsformer. Bl. a. föreslås ändringar beträffande antalet ledamöter i utskotten

och inrättande av ett fjärde lagutskott. Antalet ledamöter i utrikesnämnden

skall enligt förslaget minskas till nio och i samband därmed skall

den nuvarande personalunionen mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet

upphävas. Riksdagens vårsession skall i undantagsfall kunna förlängas

till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna börja något tidigare än hittills.

Vissa debattrestriktioner införs vid riksdagens överläggningar och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

talmannen skall i viss utsträckning kunna bestämma ordningen mellan talarna

i riksdagens debatter.

Ytterligare föreslås i propositionen nyheter beträffande valförfarandet.

Vid de val som förrättas samma dag skall användas valsedlar med olika färg

för olika slag av val — gula valsedlar för riksdagsval, blå för landstingsval

samt vita för stads- och kommunalfullmäktigval. Papper till valsedlar skall

tillhandahållas kostnadsfritt genom statens försorg. Vissa uppmjukningar

skall enligt förslaget göras i vallagarnas bestämmelser om kassation av valsedlar

på grund av felaktig utformning eller på grund av misstag från väljarnas

sida i samband med valförrättningen.

Författningsreformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. Det innebär

att det första valet till enkammarriksdagen kommer att hållas samtidigt

med de allmänna kommunalvalen i september 1970.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i regeringsformen1

(Nuvarande lydelse)

§

Konungen äger att allena styra riket

på det sätt, denna regeringsform

föreskriver; inhämte dock, i de fall,

här nedanföre stadgas, underrättelse

och råd av ett statsråd, vartill

Konungen kallar och utnämner kunnige,

erfarne, redlige och allmänt aktade,

infödde svenske medborgare. Ej

må de, som äro i rätt upp- och nedstigande

skyldskap, ej heller syskon

eller äkta makar på en gång vara

ledamöter av statsrådet.

(Föreslagen lydelse)

4.

Konungen styr riket på det sätt,

denna regeringsform föreskriver.

För regeringsärendena har

Konungen ett statsråd, vartill Han

kallar och utnämner kunnige, erfarne,

redlige och allmänt aktade,

infödde svenske medborgare.

Ej må de, som äro i rätt upp- och

nedstigande skyldskap, ej heller syskon

eller äkta makar på en gång vara

ledamöter av statsrådet.

§ 9.

Uti alla

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter

böra, under ansvarighet för

rådslagen, till den påföljd, varom i

108 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen

till protokollet sina meningar

yttra och förklara; Konungen

dock förbehållet att allena besluta.

Skulle någonsin den oförmodade

händelse inträffa, att Konungens beslut

vore uppenbarligen stridande

mot rikets grundlag eller allmän lag,

åligge det då statsrådets ledamöter

att kraftiga föreställningar däremot

särskilt protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter

böra, under ansvarighet för

rådslagen, till den påföljd, varom i

106 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen

till protokollet sina meningar

yttra och förklara. Den, som

ej särskild mening till protokollet anfört,

vare ansvarig för beslut i statsrådet,

såsom hade han styrkt

Konungen att det beslut fatta.

1 Omtryckt 1965:815.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

göra. Den, som ej särskild mening till

protokollet anfört, vare för beslutet

ansvarig, såsom hade han styrkt

Konungen att det beslut fatta.

§ 13.

Vill Konungen börja krig eller slu- (Denna paragraf utgår.)

ta fred, kalle då till ett utomordentligt

statsråd statsrådets samtlige ledamöter,

framställe för dem de skäl

och omständigheter, som härvid till

övervägande förekomma, samt äske

däröver deras yttranden, vilka de

skola var för sig, med den ansvarighet

107 § bestämmer, till protokollet

avgiva. Konungen äge därefter makt

att fatta och utföra det beslut, som

Han för riket nyttigast finner.

Kommandomål, varmed förstås sådana,

som Konungen, i egenskap av

högste befälhavare över krigsmakten

till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själv

förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro

av chefen för det departement, dit

ärendet hörer. Honom åligge, vid

ansvar, att, då dessa mål beredas,

sin mening yttra över de företag

Konungen besluter, samt att, då hans

mening icke med Konungens beslut

överensstämmer, föra sina yttrade

betänkligheter och råd till ett protokoll,

vars riktighet Konungen medelst

Sin höga påskrift besanne.

Genom en-----—----—-

Enär sådana sysslor, vartill förslag

blivit upprättade, skola av

Konungen bortgivas, böra statsrådets

15.

Kommandomål, varmed förstås sådana,

som Konungen, i egenskap av

högste befälhavare över krigsmakten

till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, avgöras av Konungen, då

Han själv förer riksstyrelsen, efter

anmälan av chefen för det departement,

dit ärendet hörer. Honom

åligge, vid ansvar, att, då dessa mål

beredas, sin mening yttra. Över

kommandomål föres vid behov protokoll.

- såsom kommandomål.

32.

(Denna paragraf utgår.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ledamöter yttra sig över de sökandes

skicklighet och förtjänster. Äge de

även rätt, att emot Konungens utnämningar

till andra tjänster och

ämbeten underdåniga påminnelser

göra.

§ 35.

Statsrådets ledamöter hava förtroendesysslor,

varifrån Konungen må

dem entlediga, när han prövar rikets

tjänst det fordra. Konungen fatte sådana

beslut i statsrådet.

Konungens skrivelser och propositioner

till riksdagen eller allmänt

kyrkomöte, allmänna författningar,

av Konungen utfärdade fullmakter å

ämbeten och tjänster samt de ifrån

Konungen utgående expeditioner och

befallningar i övrigt, vilka Konungen

bestämmer, skola, för att bliva

gällande, vara försedda med

Konungens underskrift och kontrasignation

av vederbörande föredragande,

som vare ansvarig, att de instämma

med däröver förda protokoll.

Alla andra av Konungen utfär
-

Förklarar riksdagen enligt 107 §

2 mom. att ledamot av statsrådet

icke åtnjuter riksdagens förtroende,

entledigar Konungen honom, såvida

förordnande om nyval enligt 108 §

icke meddelas inom en vecka efter

det förklaringen gavs.

I annat fall än som avses i första

stycket entledigar Konungen statsministern

eller annan ledamot av

statsrådet, om statsministern begär

det.

Avgår statsministern, skola övriga

ledamöter av statsrådet entledigas.

Beslut om entledigande av statsrådets

samtliga ledamöter träder i tilllämpning

först när ny statsminister

utnämnes.

38.

Konungens skrivelser och propositioner

till riksdagen eller allmänt

kyrkomöte, allmänna författningar,

av Konungen utfärdade fullmakter å

ämbeten och tjänster samt de ifrån

Konungen utgående expeditioner och

befallningar i övrigt, vilka Konungen

bestämmer, skola, för att bliva

gällande, vara försedda med

Konungens underskrift och kontrasignation

av vederbörande föredragande.

Alla andra av Konungen utfärdade

beslut skola vara underskrivna

av föredraganden: denne må

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

dade beslut skola vara underskrivna

av föredraganden: denne må även

omedelbarligen till vederbörande expediera

föreskrifter och erinringar

om verkställighet av utfärdade beslut.

Skulle den föredragande finna

något Konungens beslut vara stridande

emot denna regeringsform,

göre han därom i statsrådet föreställning;

yrkar Konungen ändock,

att ett sådant beslut skall utfärdas,

vare det då den föredragandes rättighet

och plikt, att sin kontrasignation

eller underskrift därå vägra, samt

nedlägge han i följd därav sitt ämbete,

vilket han icke må återtaga förr,

än riksdagen hans förhållande prövat

och gillat. Emellertid vare han

vid sin lön och övriga tjänsten åtföljande

inkomster bibehållen.

§ 39.

Vill Konungen utrikes resa, meddele

Han statsrådet in pleno denna

Sin föresats och inhämte dess tankar

däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter

Konungen därefter sådan resa

och den verkställer, befatte Sig ej

med rikets styrelse eller utöve den

konungsliga makten, så länge han utrikes

vistas, utan föres riksstyrelsen

under Konungens frånvaro, i Hans

namn, av den till tronföljden närmast

berättigade prins, om han uppnått

tjugufem års ålder. Han styre

såsom regent med all konungslig

makt och myndighet, enligt denna

regeringsform; dock må han ej adeligt

stånd och värdighet förläna, eller

till grevligt och friherreligt stånd

upphöja, eller riddarevärdighet utdela;

ävensom alla lediga förtroende
-

(Föreslagen lydelse)

även omedelbarligen till vederbörande

expediera föreskrifter och erinringar

om verkställighet av utfärdade

beslut.

Vill Konungen utrikes resa, meddele

Han statsrådet in pleno denna

Sin föresats och inhämte dess tankar

däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter

Konungen därefter sådan resa

och den verkställer, befatte Sig ej

med rikets styrelse eller utöve den

konungsliga makten, så länge han utrikes

vistas, utan föres riksstyrelsen

under Konungens frånvaro, i Hans

namn, av den till tronföljden närmast

berättigade prins, om han uppnått

tjugufem års ålder. Han styre

såsom regent med all konungslig

makt och myndighet, enligt denna

regeringsform; dock må han ej adeligt

stånd och värdighet förläna, eller

till grevligt och friherreligt stånd

upphöja, eller riddarevärdighet utdela.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sysslor endast tills vidare kunna förvaltas

av dem, som regenten därtill

förordnar.

Har den------- — -—- — ej möter.

Finnes ej — — — — — — -—- — — som regent.

Huru förhållas---------- — 91 § stadgat.

§

1 :o. Riksdagen representerar svenska

folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger rikets

ständer, tillkomma hädanefter riksdagen.

Den fördelas i två kamrar,

vilkas ledamöter väljas på sätt

riksdagsordningen och särskild av

Konungen och riksdagen gemensamt

stiftad lag stadga. Kamrarna äga i

alla frågor lika behörighet och myndighet;

skolande riksdagen i kraft

av denna grundlag sammankomma

varje år den 10 januari, eller, om

helgdag då inträffar, dagen därefter.

Om riksdagens sessioner och om

rätt för Konungen eller visst antal

av vardera kammarens ledamöter att

vinna riksdagens inkallande under

tid, då riksdagssession ej pågår, stadgas

i 2 § riksdagsordningen. Om sammankallande

av riksdagen i vissa

särskilda fall gäller vad i 91, 92, 93,

94 och 108 §§ finnes därom stadgat.

2:o. Skulle med hänsyn till något

ärendes särskilda vikt och beskaffenhet

prövas nödigt, att före dess

avgörande folkets mening inhämtas,

må Konungen och riksdagen genom

samfällt stiftad lag förordna, att all
-

49.

1 :o. Riksdagen representerar svenska

folket. Riksdagen består av trehundrafemtio

ledamöter. Ledamöterna

utses genom val för tre år

(ordinarie val) på sätt riksdagsordningen

och särskild av Konungen

och riksdagen gemensamt stiftad lag

stadga. Nyval på grund av förordnande

enligt 108 § gäller endast för

återstoden av löpande treårsperiod.

I kraft av denna grundlag skall

riksdagen sammankomma varje år

den 10 januari, eller, om helgdag då

inträffar, dagen därefter. När nyval

hållits på grund av förordnande enligt

108 §, skall den nyvalda riksdagen

sammanträda inom tre månader

från förordnandet å tid som Konungen

bestämmer.

Om riksdagens sessioner och om

rätt för Konungen eller visst antal av

riksdagens ledamöter att vinna riksdagens

inkallande under tid, då riksdagssession

ej pågår, stadgas i 2 §

riksdagsordningen. Om sammankallande

av riksdagen i vissa särskilda

fall gäller vad i 91, 92, 93 och 94 §§

finnes därom stadgat.

2:o. Skulle med hänsyn till något

ärendes särskilda vikt och beskaffenhet

prövas nödigt, att före dess

avgörande folkets mening inhämtas,

må Konungen och riksdagen genom

samfällt stiftad lag förordna, att all
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

män folkomröstning skall anställas.

I lagen bestämmes, vilken eller vilka

frågor skola genom omröstningen

besvaras, så ock tid och sätt för densamma.

Rätt att deltaga i omröstningen

tillkommer en var, som är

röstberättigad vid val till riksdagens

andra kammare. Efter omröstningen

behandlas ärendet i grundlagsenlig

ordning.

(Föreslagen lydelse)

män folkomröstning skall anställas.

I lagen bestämmes, vilken eller vilka

frågor skola genom omröstningen

besvaras, så ock tid och sätt för densamma.

Rätt att deltaga i omröstningen

tillkommer en var, som är

röstberättigad vid val till riksdagen.

Efter omröstningen behandlas ärendet

i grundlagsenlig ordning.

§

Riksdagens kamrar äga att, på sätt

i riksdagsordningen sägs, var för sig

utse talman samt en förste och en

andre vice talman.

§

Varje riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett

utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, tre lagutskott,

ett jordbruksutskott samt ett

allmänt beredningsutskott med den

sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter

upplösning, varom i § 108 stadgas,

skola ej flera utskott tillsättas,

än som erfordras.

§

Ledamöterna av riksdagens i föregående

§ omförmälda utrikesutskott

vare ock ledamöter av en nämnd

med uppgift att med Konungen rådpläga

om ärenden, som angå rikets

förhållande till främmande makter.

Rådplägning med denna utrikesnämnd

bör i alla utrikesärenden av

större vikt äga rum före avgörandet.

52.

Riksdagen utser, på sätt i riksdagsordningen

sägs, talman samt en förste,

en andre och en tredje vice talman.

53.

Varje riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett

utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, fyra lagutskott,

ett jordbruksutskott samt ett

allmänt beredningsutskott med den

sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter

nyval, varom i 108 § stadgas,

skola ej flera utskott tillsättas, än

som erfordras.

54.

Varje riksdag skall tillsätta en

nämnd med uppgift att med Konungen

rådpläga om ärenden, som angå

rikets förhållande till främmande

makter. Rådplägning med denna utrikesnämnd

bör i alla utrikesärenden

av större vikt äga rum före avgörandet.

Då ärende förekommer till

behandling, skola alla tillgängliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

(Nuvarande lydelse)

Då ärende förekommer till behandling,

skola alla tillgängliga handlingar

och upplysningar meddelas. De beslut

Konungen fattar i ärenden, som

varit föremål för rådplägning med

nämnden, varde delgivna dess ledamöter

senast vid nästa sammanträde.

Ministern för--------

Nämndens ledamöter-----

(Föreslagen lydelse)

handlingar och upplysningar meddelas.

De beslut Konungen fattar i ärenden,

som varit föremål för rådplägning

med nämnden, varde delgivna

dess ledamöter senast vid nästa sammanträde.

erhålla betydelse.

----därtill förbundna.

§

Ej må riksdagen, kamrarna eller

något riksdagens utskott i Konungens

närvaro över något ämne rådpläga

eller besluta.

§

I vilken ordning Konungens propositioner,

så ock av riksdagsmän

inom kamrarna väckta frågor, må till

avgörande företagas, därom stadgas

i riksdagsordningen.

§

Dessa medel må icke annorlunda

användas, än fastställt blivit; varande

statsrådets ledamöter ansvarige,

om de låta avvikelse därifrån äga

rum, utan att till protokollet föreställning

däremot göra samt anföra

vad riksdagen i denna del förordnat.

§

Då vederbörande utskotts förslag

rörande antingen statens reglerande

eller bevillningens därefter lämpade

hela belopp, eller vad till riksgäldskontorets

utgifter och inkomster härer,

eller grunderna för riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning till

prövning hos riksdagen förehaves,

55.

Ej må riksdagen eller något riksdagens

utskott i Konungens närvaro

över något ämne rådpläga eller besluta.

56.

I vilken ordning Konungens propositioner,

så ock av riksdagsmän inom

riksdagen väckta frågor, må till

avgörande företagas, därom stadgas i

riksdagsordningen.

65.

Dessa medel må icke annorlunda

användas, än fastställt blivit.

69.

(Denna paragraf utgår.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gälle vad angående behandlingen av

utskottens avgivna förslag uti riksdagsordningen

stadgas. Fatta kamrarna

stridiga beslut, som ej varda

samman jämkade, skola kamrarna

var för sig rösta om de olika beslut,

vari vardera förut stannat; kommande

den mening, som därvid erhåller

de fleste ledamöters av båda kamrarna

sammanräknade röster, att gälla

såsom riksdagens beslut.

§ 70.

När, i fråga om reglementariska (Denna paragraf utgår.)

föreskrifter för riksbanken eller om

riksbankens inkomster och utgifter

eller om ansvarsfrihet för fullmäktige

i riksbanken, kamrarna stanna i

stridiga beslut, skola kamrarna därom

var för sig rösta, såsom i nästföregående

§ sägs.

§ 71.

På enahanda sätt förfares jämväl, (Denna paragraf utgår.)

där kamrarna sig icke förena om

grunderna för någon bevillning, sättet

för deras tillämpning, eller bevillningens

fördelning till utgörande.

§ 81.

Denna regeringsform-----

Då riksdagen hos Konungen anmält

sitt beslut i grundlagsfråga, skall

Konungen, därest beslutet innefattar

bifall till ett av Honom framlagt förslag,

förrän riksdagen åtskilts, låta

salunda beslutad grundlagsändring

genom allmän kungörelse utfärda;

och skall Konungens beslut härom

meddelas riksdagen genom öppet

brev, som i vardera kammaren samtidigt

uppläses av en statsrådets le
-

— —--riksdagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält

sitt beslut i grundlagsfråga, skall

Konungen, därest beslutet innefattar

bifall till ett av Honom framlagt förslag,

förrän riksdagen åtskilts, låta

sålunda beslutad grundlagsändring

genom allmän kungörelse utfärda;

och skall Konungens beslut härom

meddelas riksdagen genom öppet

brev, som i riksdagen uppläses av

en statsrådets ledamot, den Konung
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

damot, den Konungen därtill förordnat.

Antager riksdagen ett inom densamma

väckt grundlagsförslag, inhämte

Konungen hela statsrådets

tankar i ämnet och låte, där Han till

förslaget samtycker, det tillkännagiva

genom kungörelse och öppet brev

inom tid och på sätt nyss sagts.

Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,

meddele Han, förrän riksdagen åtskilts,

densamma genom skrivelse de

orsaker, för vilka Han riksdagens

beslut ej godkänner.

Beslutanderätt, som enligt denna

regeringsform tillkommer Konungen

och riksdagen, gemensamt eller var

för sig, eller annat statligt organ och

ej avser frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

grundlag, må i begränsad omfattning

överlåtas på mellanfolklig organisation

för fredligt samarbete, till vilken

riket är eller skall bliva anslutet.

Beslut om sådan överlåtelse fattas

antingen i den ordning som gäller

för grundlagsändring eller ock,

om därmed förenad tidsutdräkt är

till men för riket, samfällt av

Konungen och en riksdag. I sistnämnda

fall erfordras för beslut om

överlåtelse, att i vardera kammaren

minst fem sjättedelar av de röstande

och minst tre fjärdedelar av ledamöterna

vid votering instämt i beslutet.

§

Vad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen

beslutit och Konungen gillat, eller

Konungen föreslagit och riksdagen

antagit, äge, sedan öppet brev, var
-

en därtill förordnat. Antager riksdagen

ett inom densamma väckt grundlagsförslag,

inhämte Konungen hela

statsrådets tankar i ämnet och låte,

där Han till förslaget samtycker, det

tillkännagiva genom kungörelse och

öppet brev inom tid och på sätt nyss

sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,

meddele Han, förrän riksdagen

åtskilts, densamma genom skrivelse

de orsaker, för vilka Han riksdagens

beslut ej godkänner.

Beslutanderätt, som enligt denna

regeringsform tillkommer Konungen

och riksdagen, gemensamt eller var

för sig, eller annat statligt organ och

ej avser frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

grundlag, må i begränsad omfattning

överlåtas på mellanfolklig organisation

för fredligt samarbete, till vilken

riket är eller skall bliva anslutet.

Beslut om sådan överlåtelse fattas

antingen i den ordning som gäller

för grundlagsändring eller ock,

om därmed förenad tidsutdräkt är

till men för riket, samfällt av

Konungen och en riksdag. I sistnämnda

fall erfordras för beslut om

överlåtelse, att i riksdagen minst fem

sjättedelar av de röstande och minst

tre fjärdedelar av ledamöterna vid

votering instämt i beslutet.

82.

Vad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen

beslutit och Konungen gillat, eller

Konungen föreslagit och riksdagen

antagit, äge, sedan öppet brev, var
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om i nästföregående paragraf förmä- om i nästföregående paragraf förmäles,

blivit i riksdagens kamrar upp- les, blivit i riksdagen uppläst, kraft

läst, kraft av grundlag. av grundlag.

§ 87.

1 :o. Riksdagen äge gemensamt

med Konungen makt att stifta allmän

civil- och kriminallag ävensom

kriminallag för krigsmakten och att

sådan förut stiftad lag förändra och

upphäva. Ej må Konungen utan riksdagens

samtycke, och icke riksdagen

utan Konungens, någon ny lag göra

eller gammal avskaffa. Frågor härom

må i riksdagens kamrar kunna

väckas och skola, sedan vederbörande

utskott däröver blivit hört, av

riksdagen avgöras. Beslutar riksdagen

för sin del någon ny lag eller

gammal lags upphävande eller förändring,

avlämnas förslag därom till

Konungen, som inhämte statsrådets

och lagrådets tankar däröver, och

sedan Han Sitt beslut fattat, meddele

riksdagen antingen Sitt samtycke till

dess åstundan eller Sina skäl att det

vägra. Kan Konungen icke förr, än

riksdagen åtskiljes, fatta och meddela

Sitt beslut, vare Han oförhindrad

att före nästfoljande riksdags

öppnande eller, därest denna öppnas

inom tio dagar från den föregående

riksdagens slut, senast tio dagar efter

öppnandet förslaget ordagrant

bifalla och allmän kungörelse därom

utfärda. Sker det ej, anses förslaget

hava förfallit, och Konungen underrätte

då riksdagen vid dess nästa

sammankomst om de skäl, som

hindrat förslagets antagande. Finner

Konungen gott någon lagfråga för

riksdagen framställa, äske Han stats
-

1 :o. Riksdagen äge gemensamt

med Konungen makt att stifta allmän

civil- och kriminallag ävensom

kriminallag för krigsmakten och att

sådan förut stiftad lag förändra och

upphäva. Ej må Konungen utan riksdagens

samtycke, och icke riksdagen

utan Konungens, någon ny lag göra

eller gammal avskaffa. Frågor härom

må i riksdagen kunna väckas och

skola, sedan vederbörande utskott

däröver blivit hört, av riksdagen avgöras.

Beslutar riksdagen för sin del

någon ny lag eller gammal lags upphävande

eller förändring, avlämnas

förslag därom till Konungen, som inhämte

statsrådets och lagrådets tankar

däröver, och sedan Han Sitt beslut

fattat, meddele riksdagen antingen

Sitt samtycke till dess åstundan

eller Sina skäl att det vägra. Kan

Konungen icke förr, än riksdagen

åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut,

vare Han oförhindrad att före

nästföljande riksdags öppnande eller,

därest denna öppnas inom tio dagar

från den föregående riksdagens

slut, senast tio dagar efter öppnandet

förslaget ordagrant bifalla och

allmän kungörelse därom utfärda.

Sker det ej, anses förslaget hava förfallit,

och Konungen underrätte då

riksdagen vid dess nästa sammankomst

om de skäl, som hindrat förslagets

antagande. Finner Konungen

gott någon lagfråga för riksdagen

framställa, äske Han statsrådets och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

rådets och lagrådets yttrande däröver,

samt meddele Sin proposition

tillika med berörda yttranden åt riksdagen,

som med frågan vidare förfar,

såsom i riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge------

(Föreslagen lydelse)

lagrådets yttrande däröver, samt

meddele Sin proposition tillika med

berörda yttranden åt riksdagen, som

med frågan vidare förfar, såsom i

riksdagsordningen sägs.

—--—-förslagets antagande.

§ 89.

Uti riksdagens kamrar må frågor

väckas om förändring, förklaring och

upphävande av lagar och författningar,

som rikets allmänna hushållning

röra; om sådana nya lagars stiftande

samt om grunderna för allmänna

inrättningar av alla slag. Riksdagen

äge dock icke makt att i dessa

mål annat eller mera besluta, än

föreställningar och önskningar, att

hos Konungen anmälas, och varå

Konungen, sedan statsrådet däröver

blivit hört, göre det avseende Han för

riket nyttigt finner. Vill Konungen

åt riksdagen överlämna att gemensamt

med Honom något avgöra, som

rikets allmänna styrelse rörer, då

förfares därmed, på det sätt, som

angående lagfrågor är i 87 § 1 mom.

stadgat.

I riksdagen må frågor väckas om

förändring, förklaring och upphävande

av lagar och författningar, som

rikets allmänna hushållning röra;

om sådana nya lagars stiftande samt

om grunderna för allmänna inrättningar

av alla slag. Riksdagen äge

dock icke makt att i dessa mål annat

eller mera besluta, än föreställningar

och önskningar, att hos Konungen

anmälas, och varå Konungen, sedan

statsrådet däröver blivit hört, göre

det avseende Han för riket nyttigt

finner. Vill Konungen åt riksdagen

överlämna att gemensamt med Honom

något avgöra, som rikets allmänna

styrelse rörer, då förfares

därmed, på det sätt, som angående

lagfrågor är i 87 § 1 mom. stadgat.

§ 90.

Under riksdagens, dess kamrars

eller utskotts överläggningar och

prövning må icke uti något annat fall

eller på något annat sätt, än grundlagarna

bokstavligen föreskriva, komma

frågor om ämbets- och tjänstemäns

till- och avsättande, regeringsoch

domaremakternas beslut, resolutioner

och utslag, enskilda medborgares

och korporationers förhållanden,

eller verkställigheten av någon

lag, författning eller inrättning.

Under riksdagens eller dess utskotts

överläggningar och prövning

må icke uti något annat fall eller på

något annat sätt, än grundlagarna

bokstavligen föreskriva, komma frågor

om ämbets- och tjänstemäns tilloch

avsättande, regerings- och domaremakternas

beslut, resolutioner

och utslag, enskilda medborgares

och korporationers förhållanden, eller

verkställigheten av någon lag, författning

eller inrättning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

§

Riksdagen skall vart fjärde år, på

sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta

en nämnd, som äge att döma,

huruvida högsta domstolens och regeringsrättens

samtliga ledamöter

gjort sig förtjänta att i deras viktiga

kall bibehållas, eller om vissa av

dem, utan bevisligen begångna fel

och brott, varom föregående § handlar,

likväl kunde anses böra från

detta kall skiljas. Beslutar denna

nämnd efter omröstning i den ordning,

som i riksdagsordningen sägs,

att någon eller några av högsta domstolens

eller regeringsrättens ledamöter

skola anses vara ifrån riksdagens

förtroende uteslutna, blive han

eller de därefter av Konungen, hos

vilken riksdagen skall härom göra

anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt

avsked skilde. Dock tillägge

Konungen honom eller dem vardera

en årlig pension till lönens halva belopp.

(Föreslagen lydelse)

103.

Riksdagen skall vart tredje år, på

sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta

en nämnd, som äge att döma,

huruvida högsta domstolens och regeringsrättens

samtliga ledamöter

gjort sig förtjänta att i deras viktiga

kall bibehållas, eller om AÖssa av

dem, utan bevisligen begångna fel

och brott, varom föregående § handlar,

likväl kunde anses böra från

detta kall skiljas. Beslutar denna

nämnd efter omröstning i den ordning,

som i riksdagsordningen sägs,

att någon eller några av högsta domstolens

eller regeringsrättens ledamöter

skola anses vara ifrån riksdagens

förtroende uteslutna, blive han

eller de därefter av Konungen, hos

vilken riksdagen skall härom göra

anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt

avsked skilde. Dock tillägge

Konungen honom eller dem vardera

en årlig pension till lönens halva belopp.

§ 106.

Finner utskottet av dessa protokoll,

att någon statsrådets ledamot

uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt

någon överträdelse därav, eller

underlåtit att göra föreställningar

emot sådan överträdelse, eller den

vållat och befrämjat genom uppsåtligt

fördöljande av någon upplysning,

eller att den föredragande underlåtit

att, i de fall, som 38 § av

denna regeringsform förutsätter, sin

kontrasignation eller underskrift å

ett Konungens beslut vägra, då skall

Finner utskottet av dessa protokoll,

att någon statsrådets ledamot

uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt

någon överträdelse därav, eller

vållat och befrämjat sådan överträdelse

genom uppsåtligt fördöljande

av någon upplysning, då skall

konstitutionsutskottet ställa en sådan

under tilltal inför riksrätten av

någon av riksdagens ombudsmän,

och gånge härmed som i 101 och

102 §§ om tilltal emot regeringsrätten

föreskrives. Då statsrådets le
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

konstitutionsutskottet ställa en sådan

under tilltal inför riksrätten av

någon av riksdagens ombudsmän,

och gånge härmed som i 101 och

102 §§ om tilltal emot regeringsrätten

föreskrives. Då statsrådets ledamöter

finnas hava, på sätt ovan berört

är, gjort sig till ansvar skyldige,

döme dem riksrätten efter allmän lag

och den särskilda författning, som

till bestämmande av sådant ansvar

utav Konungen och riksdagen fastställd

varder.

(Föreslagen lydelse)

damöter finnas hava, på sätt ovan

berört är, gjort sig till ansvar skyldige,

döme dem riksrätten efter allmän

lag och den särskilda författning,

som till bestämmande av sådant

ansvar utav Konungen och riksdagen

fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet anmärka,

att statsrådets ledamöter

samfällt eller en eller flera av dem,

uti deras rådslag om allmänna mått

och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga

nytta, eller att någon föredragande

icke med oväld, nit, skicklighet

och drift sitt förtroendeämbete

utövat, äge då utskottet att sådant

tillkännagiva för riksdagen, vilken,

om den finner rikets väl det kräva,

kan lios Konungen skriftligen anmäla

sin önskan, att Han ville ur

statsrådet och ifrån ämbetet skilja

den eller dem, emot vilka anmärkning

blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i

riksdagens kamrar väckas och av

andra riksdagens utskott än konstitutionsutskottet

hos kamrarna andragas,

men icke av riksdagen avgöras

förr, än sistnämnda utskott däröver

blivit hört. Under riksdagens

överläggningar därom skola icke

Konungens beslut uti mål, som röra

enskilda personers eller korporatio
-

l:o. Skulle konstitutionsutskottet

finna, att statsrådets ledamöter

samfällt eller en eller flera av dem,

uti deras rådslag om allmänna mått

och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga

nytta, eller att någon föredragande

icke med oväld, nit, skicklighet

och drift sitt ämbete utövat,

äge då utskottet att sådant tillkännagiva

för riksdagen.

Frågor uti detta ämne kunna väckas

av riksdagsledamot eller annat

riksdagens utskott än konstitutionsutskottet

genom skriftlig anmälan

till detta utskott. Under riksdagens

överläggningar därom skola icke

Konungens beslut uti mål, som röra

enskilda personers eller korporationers

rättigheter och angelägenheter,

kunna ens nämnas, ännu mindre

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

17

(Nuvarande lydelse)

ners rättigheter och angelägenheter,

kunna ens nämnas, ännu mindre

någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad riksdagen efter granskning

godkänt eller lämnat oanmärkt,

bör anses hava vunnit decharge i avseende

på det granskade, och ingen

ny, till ansvarighet förbindande,

granskning av ny riksdag i samma

mål vara tillåten; dock bör, oaktat

den av riksdagens utskott eller revisorer

förrättade generella översikt av

statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande

ämbetsmän att verkställa

den speciella revision, som dem i

kraft av deras ämb et sbefattning tillkommer.

(Föreslagen lydelse)

någon riksdagens prövning underställas.

2:o. Riksdagen äger avgiva förklaring,

att ledamot av statsrådet

icke åtnjuter riksdagens förtroende

(misstroendeförklaring). För sådan

förklaring fordras att mer än hälften

av riksdagens ledamöter vid omröstning

förena sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring

upptages till prövning endast

om det väckes av minst eu tiondel

av riksdagens ledamöter.

Yrkande om misstroendeförklaring

må icke upptagas till prövning

under tiden från det ordinarie val

ägt rum eller förordnande om nyval

enligt 108 § meddelats till dess den

genom valet utsedda riksdagen sammanträder.

108.

Konungen må upplösa riksdagen,

därest Han, såsom i riksdagsordningen

sägs, förordnar om nya val till

båda kamrarna, eller den ena av

dem. Varder riksdagen upplöst, skall

Konungen förordnar om nytt val

i hela riket till riksdagen (nyval), om

statsministern begär det. Efter nyval

må förordnande om sådant val

ej ånyo meddelas förrän fem måna
-

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:is proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

den sammanträda å den tid inom tre

månader från upplösningen, som

Konungen bestämmer, samt må ej

vidare av Konungen upplösas förr än

efter fyra månader från det senare

sammanträdets början.

(Föreslagen lydelse)

der förflutit från den nyvalda riksdagens

första sammanträde.

Har förordnande om nyval meddelats,

må riksdagssession avbrytas.

Beslut därom meddelas av Konungen

på statsministerns begäran.

§ ilo.

Ej må talan mot riksdagsman väckas

eller friheten honom berövas för

hans gärningar eller yttranden i denna

egenskap, utan att den kammare,

till vilken han hörer, sådant tillåtit

genom uttryckligt beslut, däruti

minst fem sjättedelar av de röstande

instämt. Ej heller skall någon riksdagsman

kunna förvisas från den ort,

där riksdag hålles. Skulle någon enskild

man eller någon kår, militär

eller civil, eller ock någon menighet,

av vad namn de vara må, antingen av

egen drift eller med anledning av befallning,

våldföra riksdagen, dess

kamrar eller utskott eller någon enskild

riksdagsman, eller störa friheten

i deras överläggningar och beslut,

vare sådant, där det ej är högförräderi,

ansett som uppror; vad om

försök, förberedelse eller stämpling

till uppror eller underlåtenhet att

avslöja sådant brott är stadgat äge

jämväl motsvarande tillämpning.

Det ankommer på riksdagen att i

laga ordning låta beivra förbrytelser,

varom här är fråga.

Bliver riksdagsman, under tid då

session pågår, eller under resa till

eller ifrån riksdagen, när man vet

honom i sådant ärende stadd vara,

med ord eller gärning ofredad, gälle

därom vad angående våld eller förolämpning

emot Konungens ämbets
-

Ej må talan mot riksdagsman väckas

eller friheten honom berövas för

hans gärningar eller yttranden i denna

egenskap, utan att riksdagen sådant

tillåtit genom uttryckligt beslut,

däruti minst fem sjättedelar av de

röstande instämt. Ej heller skall någon

riksdagsman kunna förvisas från

den ort, där riksdag hålles. Skulle

någon enskild man eller någon kår,

militär eller civil, eller ock någon

menighet, av vad namn de vara må,

antingen av egen drift eller med anledning

av befallning, våldföra riksdagen,

dess utskott eller någon enskild

riksdagsman, eller störa friheten

i deras överläggningar och beslut,

vare sådant, där det ej är högförräderi,

ansett som uppror; vad om

försök, förberedelse eller stämpling

till uppror eller underlåtenhet att avslöja

sådant brott är stadgat äge jämväl

motsvarande tillämpning. Det ankommer

på riksdagen att i laga ordning

låta beivra förbrytelser, varom

här är fråga.

Bliver riksdagsman, under tid då

session pågår, eller under resa till

eller ifrån riksdagen, när man vet

honom i sådant ärende stadd vara,

med ord eller gärning ofredad, gälle

därom vad angående våld eller förolämpning

emot Konungens ämbets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

män, i eller för ämbete, i allmän lag

stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens

fullmäktige, revisorer eller

ombudsmän, eller sekreterare eller

kanslibetjänte i någon av riksdagens

kamrar eller i något dess utskott, i

eller för utövning av sådan befattning,

våldföres eller förolämpas.

(Föreslagen lydelse)

män, i eller för ämbete, i allmän lag

stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens

fullmäktige, revisorer eller

ombudsmän, eller sekreterare eller

kanslibetjänte i riksdagen eller i något

dess utskott, i eller för utövning

av sådan befattning, våldföres eller

förolämpas.

Övergångsbestämmelser

Regeringsformen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med den 1

januari 1971.

Meddelas beslut enligt 30 § riksdagsordningen om uppskov med det val till

riksdagen som skall äga rum i september 1970 och om förlängning av de vid

utgången av samma år utlöpande valperioderna, medför beslutet motsvarande

uppskov med tillämpningen av regeringsformen i dess nya lydelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i riksdagsordningen1

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1. Svenska folket representeras av

riksdagen, fördelad i två kamrar,

den första och den andra, vilka i alla

frågor hava lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna---

2. Skulle med --------:

1. Svenska folket representeras av

riksdagen.

Riksdagen består av trehundrafemtio

ledamöter.

--- rikets grundlagar.

stadgat.

Riksdagen skall,-------

Riksdagens vårsession avslutas senast

den 31 maj; dock att riksdagen,

därest behandlingen av framlagda

ärenden bedömes kunna avslutas senast

den 15 juni, må, efter hörande

av den i 50 § omförmälda talmanskonferens,

besluta att sessionen skall

pågå till och med sistnämnda dag.

Har riksdagen enligt 58 § till höstsession

uppskjutit behandlingen av

framlagda ärenden, skola talmännen

kalla riksdagen till höstsession med

början å dag efter den 15 oktober,

som prövas lämplig; och skall sessionen

därefter pågå så länge det finnes

erforderligt. Riksdagen är avslutad

den 31 december; dock må Konungen,

då synnerliga skäl därtill äro,

med motsvarande förlängning av utlöpande

valperiod, besluta att uppskjuta

riksdagens avslutning, vilken

---tidigare dag.

Riksdagens vårsession avslutas senast

den 31 maj; dock må riksdagen,

om synnerliga skäl föreligga, efter

hörande av den i 50 § omförmälda

talmanskonferens, besluta att sessionen

skall pågå längst till och med

den 15 juni. Har riksdagen enligt

58 § till höstsession uppskjutit behandlingen

av framlagda ärenden,

skall talmannen kalla riksdagen till

höstsession med början å dag i oktober,

som prövas lämplig; och skall

sessionen därefter pågå så länge det

finnes erforderligt. Riksdagen är avslutad

den 31 december; dock må

Konungen, då synnerliga skäl därtill

äro, med motsvarande förlängning

av utlöpande valperiod, besluta att

uppskjuta riksdagens avslutning, vilken

skall äga rum senast dagen före

nästföljande riksdags början.

1 Omtryckt 1965:816

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

skall äga rum senast dagen före

nästföljande riksdags början.

Konungen må ■—- — — -—- — — —

Under samma tid må ock sextiofem

ledamöter av första kammaren eller

etthundra ledamöter av andra kammaren

begära riksdagens inkallande

till extra session; i vilket fall särskilt

skäl för framställningen skall

uppgivas och kallelsen utfärdas senast

till tjugonde dagen efter det begäran

framställdes.

Om sammankallande av riksdagen

i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens

91, 92, 93, 94 och

108 §§ finnes därom stadgat.

(Föreslagen lydelse)

— — extra session.

Riksdagen skall även i annat fall

sammankallas, om minst etthundrafemton

ledamöter begära det och angiva

särskilt skäl för sin framställning.

Kallelse skall då utfärdas senast

till tjugonde dagen efter det begäran

framställdes.

Om sammankallande av riksdagen

i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens

91, 92, 93 och 94 §§

finnes därom stadgat.

§ 3.

Riksdagsmännen utses till båda

kamrarna genom val för viss tid;

dock äger Konungen, innan den tid

tilländagått, att förordna om nya val

i hela riket till båda kamrarna eller

den ena av dem.

Riksdagens ledamöter utses genom

val för en tid av tre år (ordinarie

val), som räknas från början av

året efter det då valet skett.

Nytt val i hela riket till riksdagen

(nyval) på grund av förordnande enligt

108 § regeringsformen gäller endast

för tiden från och med den dag,

då den nyvalda riksdagen sammanträder

första gången, till utgången

av den treårsperiod för vilken ordinarie

val senast hållits.

§ 5.

Konungen må upplösa riksdagen,

därest Han förordnar om nya val till

båda kamrarna eller den ena av

dem. Varder riksdagen upplöst, skall

den sammanträda å den tid inom tre

månader från upplösningen, som

Konungen bestämmer, och må den

Har förordnande om nyval meddelats

enligt 108 § regeringsformen,

må riksdagssession avbrytas. Beslut

därom meddelas av Konungen på

statsministerns begäran.

När nyval har hållits, skall den

nyvalda riksdagen sammanträda in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ej vidare av Konungen upplösas förrän

fyra månader från det senare

sammanträdets början förflutit.

Kamrarnas bildande,

a) Första kammaren.

§

1. Första kammarens ledamöter

skola till antalet vara etthundrafemtio

eller det högre tal, som föranledes

av stadgandet i 4 mom. andra stycket.

De skola väljas av landstingen

och stadsfullmäktige i de städer,

som ej deltaga i landsting. Valet gäller

för en tid av åtta år, räknade från

januari månads början året näst efter

det, under vilket valet skett.

2. För val till första kammaren är

riket indelat i valkretsar. Stockholms

stad och Göteborgs stad utgöra

var för sig en valkrets. Annan

stad, som ej deltager i landsting, tillhör

samma valkrets som det landstingsområde,

vari staden förut ingått.

Flera landstingsområden kunna

sammanföras i en valkrets; men ej

må landstingsområde delas å skilda

valkretsar. Indelningen i valkretsar

innehålles i vallagen.

3. För varje valkrets väljes efter

folkmängden inom dess område en

riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande

en etthundrafemtiondel av

rikets folkmängd.

4. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

3 mom. bör utses, icke uppgår till

etthundrafemtio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas

folkmängd mest överskjuter de tal,

om tre månader från förordnandet

om valet å tid som Konungen bestämmer.

Val till riksdagen m. m.

(Denna rubrik utgår.)

6.

(Denna paragraf utgår.)

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, vara berättigade

att vardera välja ytterligare eu riksdagsman.

Uppgår det antal riksdagsmän,

som enligt 3 mom. och första stycket

i detta moment bör utses i en valkrets,

icke till fem, skall antalet ökas

till fem.

5. Det antal riksdagsmän, varje

valkrets enligt ovan angivna grunder

äger utse, bestämmes vart tionde år

av Konungen; dock må ej på grund

av vad sålunda bestämmes antalet

riksdagsmän för en valkrets minskas

under löpande valperiod.

6. Äro icke, då tillämpning skall

ske av den i 5 mom. nämnda bestämmelse,

så många ledigheter inom

kammaren, att valkretsar, för vilka

ökning av antalet riksdagsmän bär

äga rum, kunna samtidigt komma

i åtnjutande av rättigheten att välja

fullt antal riksdagsmän, skall, i avseende

å ordningen för sagda rättighets

utövning dessa valkretsar emellan,

gälla till efterrättelse: att valkretsar,

för vilka tillökningen i

riksdagsmännens antal är grundad

på stadgandena i 3 mom., äga företräde

framför valkretsar, för vilka

sådan tillökning härleder sig från

föreskrifterna i i mom.; att bland

sådana valkretsar, vilka på grund

av stadgandena i 3 mom. äga välja

ökat antal riksdagsmän, den har

företrädet, för vilken detta antal är

störst, eller, om antalet är lika för

två eller flera valkretsar, den bland

dem, vars folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt samma mom.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna; att

bland sådana valkretsar, vilka jämlikt

4 mom. äga utse ökat antal riksdagsmän,

företrädet tillkommer den,

för vilken det i samma mom.

omnämnda folkmängds öv er skott är

störst; samt att i de fall, där folkmängdsöverskottet,

såsom lika stort

för två eller flera valkretsar, ej kan

tjäna till grund för bestämmande av

företrädet dem emellan, detta skall

avgöras genom lottning inför chefen

för det departement, till vilket justitieärendena

höra, i närvaro av tre

bland fullmäktige i rikets bank och

tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.

7. Tillhöra flera landstingsområden

samma valkrets och är i något

av områdena landstingsmännens antal

större än som skolat utses, därest

den för annat landstingsområde inom

valkretsen vid landstingsmannaval

gällande grund blivit tillämpad,

då skola ej flera av landstings männen

i förstnämnda område deltaga

i valet av riksdagsmän än att valmännens

antal svarar mot nyssberörda

grund; och skall förty, då

riksdagsmannaval för valkretsen

skall förrättas, landstinget i det område

till sådant antal bland tingets

ledamöter utvälja dem, som skola

deltaga i riksdagsmannavalet.

Tillhöra en eller flera städer, som

ej deltaga i landsting, samma valkrets

som landstingsområde, då skola

ej flera av stadsfullmäktige i sådan

stad deltaga i valet av riksdagsmän

än att valmännens antal efter folkmängden

i staden svarar mot den

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beträffande landstingsmannaval i

allmänhet gällande grund; och skola

förty, då riksdagsmannaval för valkretsen

skall förrättas, stadsfullmäktige

till sådant antal bland sina ledamöter

utvälja dem, som skola deltaga

i riksdagsmannavalet; stadsfullmäktige

skola vid utseendet av

valmän bland sig jämväl utse suppleanter

för dessa.

Val, varom i detta mom. stadgas,

sker proportionellt enligt de närmare

grunder, som av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag bestämmer.

Varder landstingsman, som blivit

utsedd till valman, förhindrad att

fullgöra uppdraget, inkallas suppleant

i den ordning, som beträffande

förhinder för landstingsman

i allmänhet gäller. Inträffar sådant

hinder för stadsfullmäktig, som utsetts

till valman, skall han ofördröjligen

underrätta Konungens befallningshavande

i länet, som till deltagande

i valet inkallar vederbörande

suppleant.

8. Omfattar valkrets för val av

ledamöter i första kammaren flera

län eller delar av flera län, åligger

Konungens befallning shav ande i det

av dessa län, som Konungen bestämmer,

att med allt, som med valet har

samband, taga den befattning, som

enligt vad därom är stadgat tillkommer

Konungens befallningshavande.

§ 7.

1. Valkretsarna indelas i åtta (Denna paragraf utgår.)

grupper. Denna indelning fastställes

i vallagen.

2. Varje år under oktober månad

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall inom en av de i 1 mom. nämnda

grupper förrättas val för nästfoljande

åttaårsperiod. Vilken ordning härvid

skall iakttagas mellan grupperna,

därom stadgas i vallagen.

3. Har Konungen förordnat om nya

val i hela riket, förrättas sådant val

i varje valkrets för tiden intill utgången

av den åttaårsperiod, för vilken

val senast hållits inom den

grupp, valkretsen tillhör.

4. Har i en valkrets riksdagsman

avgått före åttaårsperiodens slut,

eller skall plats, när åttaårsperioden

för en valkrets tilländalupit, övergå

från denna till valkrets inom annan

grupp, besättes platsen på sätt i vallagen

stadgas för tiden intill utgången

av den åttaårsperiod, för vilken

val senast hållits i den till platsen

berättigade valkretsen; dock att,

där platsen redan år tillsatt för tid

efter löpande året, besättandet skall

ske allenast för tiden till årets slut.

§ 8.

Valen till första kammaren äro (Denna paragraf utgår.)

proportionella, där två eller flera

riksdagsmän skola utses.

Närmare bestämmelser om valen

meddelas i vallagen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren (Denna paragraf utgår.)

kunna endast väljas i kommunernas

allmänna angelägenheter röstberättigade

män och kvinnor, som uppnått

23 års ålder. Kommer riksdagsman,

efter det han blivit vald, i den ställning,

att han ej längre skulle varit

valbar till ledamot i kammaren, f rånträder

han sin befattning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 10.

För en var, som blivit till ledamot

i första kammaren utsedd, skall, på

sätt i vallagen närmare stadgas, full- makt ofördröjligen utfärdas i två

exemplar, av vilka det ena överläm- nas åt den valde och det andra in- sändes till det departement, till vilket

justitieärendena höra.

(Denna paragraf utgår.)

§ 11.

Är någon missnöjd med val till

riksdagsman i första kammaren, må

han däröver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han äger för

sådant ändamål hos vederbörande

protokollsförare äska behörigt pro- tokollsutdrag, vilket inom högst två

dagar därefter bär till klaganden ut- lämnas; och skall han, vid förlust av

talan, med sina till Konungen ställda

besvär, sist inom en månad efter val- förrättningens slut, inkomma till

Konungens befallningshavande, som

genom kungörelse, vilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter viss

kort tid, inom vilken underdånig

förklaring må över besvären till

Konungens befallningshavande av- lämnas. Sedan den tid tilländagått

har Konungens befallningshavande

att besvärshandlingarna jämte de för- klaringar, som må hava inkommit,

ofördröjligen till Konungen insända,

för att i Dess regeringsrätt skynd- samt föredragas och avgöras.

(Denna paragraf utgår.)

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren

befattningen sig avsäga, äger han

det göra vid valtillfället eller seder- mera, under tid då session ej pågår,

hos Konungens befallningshavande.

(Denna paragraf utgår.)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

b) Andra kammaren. (Denna rubrik utgår.)

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola

till antalet vara tvåhundratrettio eller

det högre tal, som föranledes av

stadgandet i 15 § 3 mom. De skola

väljas för en tid av fyra år, räknade

från och med januari månads

början året näst efter det, under vilket

valet skett.

§

Rikets indelning i valkretsar innehålles

i vallagen.

§

1. 1 varje valkrets väljes, efter

folkmängden vid början av året näst

före den fyraårsperiod, för vilken

valen gälla, en riksdagsman för varje

fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel

av rikets folkmängd.

2. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

1 mom. bör utses, icke uppgår till

tvåhundratrettio, skola, för ernående

av detta antal, de valkretsar, vilkas

Ordinarie val till riksdagen förrättas

å tid i september som föreskrives

i vallagen.

Nyval på grund av förordnande enligt

108 § regeringsformen förrättas

så snart det kan ske.

14.

Val till riksdagen är omedelbart

och sker med slutna sedlar. Varje

röstande har en röst.

Rösträtt tillkommer den som är

svensk medborgare och uppnått tjugu

års ålder senast under kalenderåret

närmast före valet. Den som på

grund av domstols förklaring är eller

efter uppnådd myndighetsålder skall

förbliva omyndig äger dock ej rösträtt.

Till efterrättelse vid val skall finnas

röstlängd. Rösträtten skall enligt

närmare bestämmelser i vallagen

grundas på förhållandena vid

tiden för röstlängdens tillkomst,

även om förändring inträffar före

valet.

15.

För val till riksdagen är riket indelat

i valkretsar enligt vad som

föreskrives i vallagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

folkmängd mest överskjuter de tal,

som enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, var för sig i ordning

efter överskottens storlek vara

berättigade att välja ytterligare en

riksdagsman. Äro överskottstalen

lika för två eller flera valkretsar,

avgöres, där så är nödigt, företrädet

genom lottning på sätt i 6 § 6 mom.

är stadgat.

3. Uppgår det antal riksdagsmän,

som enligt 1 och 2 mom. bör utses

i en valkrets, antingen icke till tre

eller ock till minst tre men ej fem,

skall antalet ökas i förra fallet till

tre och i senare fallet till fem.

4. Det antal riksdagsmän, varje

valkrets enligt ovan angivna grunder

äger utse, fastställes för varje fyraårsperiod

av Konungen.

§

Valrätt tillkommer en var man och

kvinna, som är svensk undersåte och

senast under nästföregående kalenderår

uppnått tjugu års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av den

som på grund av domstols förklaring

är eller efter uppnådd myndighetsålder

skall förbliva omyndig.

Till efterrättelse vid val skall finnas

röstlängd; och skall, på sätt i

vallagen finnes närmare bestämt,

valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst,

ändå att förändring före valet inträffar.

16.

1. Mandaten i riksdagen fördelas

mellan partier. Med parti avses varje

politisk sammanslutning eller grupp

av väljare, som uppträder i val under

särskild beteckning (partibeteckning).

2. Av mandaten äro trehundratio

fasta valkretsmandat, vilka fördelas

mellan partier på grundval av valresultatet

i varje valkrets. Antalet

fasta valkretsmandat i varje valkrets

fastställes för tre år i sänder

på grundval av förhållandet mellan

antalet röstberättigade i valkretsen

och antalet röstberättigade i hela riket.

Närmare föreskrifter härom

meddelas i vallagen.

Övriga fyrtio mandat äro utjämningsmandat,

vilka först fördelas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

§

1. Val till riksdagsmän i andra

kammaren verkställas året näst före

början av de fyra år, för vilka valen

gälla, å den dag, under september

månad, som i vallagen sägs.

2. Förordnar Konungen om nya

val, förrättas dessa ofördröjligen för

den tid, som återstår av fyraårsperioden.

3. Avgår riksdagsman innan den

tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit,

fylles ledigheten på sätt i

vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas

genom nytt val, verkställes sådant

ofördröjligen för den återstående

tiden.

(Föreslagen lydelse)

mellan partier på grundval av valresultatet

i hela riket och därefter

tillföras valkretsar.

För varje mandat, som parti erhållit,

utses i vederbörande valkrets

en riksdagsledamot enligt föreskrifter

som meddelas i vallagen.

3. Endast parti, som fått minst

fyra procent av rösterna i hela riket,

är berättigat att deltaga i fördelningen

av mandaten. Parti, som

fått färre röster, äger dock deltaga i

fördelningen av de fasta valkretsmandaten

i valkrets, där partiet fått

minst tolv procent av rösterna.

17.

1. De fasta valkretsmandaten fördelas

inom varje valkrets proportionellt

mellan de partier som äro berättigade

att deltaga i mandatfördelningen

i kretsen. Härvid tilldelas

mandaten ett efter annat det parti

som för varje gång uppvisar det

största jämförelsetalet. Jämförelsetalet

erhålles, så länge parti icke tilldelats

något mandat, genom att partiets

röstetal i valkretsen delas med

1,4 och därefter genom att röstetalet

för varje gång delas med det tal som

motsvarar dubbla antalet mandat,

som partiet redan erhållit i valkretsen,

ökat med ett.

2. Utjämningsmandaten fördelas

mellan de partier, som fått minst fyra

procent av rösterna i hela riket, på

sådant sätt att fördelningen av samtliga

mandat i riksdagen, med undantag

av de fasta valkretsmandat som

tillfallit parti med mindre än fyra

procent av rösterna, blir proportionell

mot de i fördelningen deltagande

partiernas röstetal i hela riket.

Vid bestämmande av det samman
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

§

Valen till andra kammaren äro

omedelbara och, där två eller flera

riksdagsmän skola utses, proportionella.

Vid dessa val tillkommer varje

röstande lika röst.

Närmare bestämmelser om valen

meddelas i vallagen.

(Föreslagen lydelse)

lagda antal mandat i riksdagen som

parti skall ha för att bli proportionellt

representerat tillämpas fördelningsregeln

i 1 mom. på hela riket

som en valkrets. Varje parti tilldelas

så många utjämningsmandat som

behövs för att detta antal skall uppnås.

Har parti vid fördelningen av de

fasta valkretsmandaten erhållit flera

mandat än som motsvarar den proportionella

representationen för partiet

enligt första stycket, bortses vid

fördelningen av utjämningsmandaten

från partiet och de fasta valkretsmandat

det erhållit.

3. Av de utjämningsmandat som

parti erhållit tillföres det första den

valkrets där partiet efter fördelningen

av de fasta valkretsmandaten uppvisar

större jämförelsetal än i övriga

valkretsar. Återstående utjämningsmandat

tillföras ett efter annat

den valkrets där partiet för varje

gång uppvisar störst jämförelsetal

vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln

i 1 mom. på partiets röstetal

i valkretsarna.

18.

Har parti i någon valkrets erhållit

flera mandat än antalet på partiets

valsedlar upptagna namn, som

avse själva valet och ej endast utseende

av efterträdare till avgången

ledamot, flyttas överskjutande mandat,

med motsvarande tillämpning av

17 § 3 mom., till annan valkrets, där

partiet deltager i fördelningen av

fasta valkretsmandat.

Kan mandat ej besättas enligt

första stycket, skall mandatet vara

obesatt under den tid för vilken valet

gäller.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§

Till ledamöter i andra kammaren

kunna endast utses män och kvinnor,

som uppnått tjugutre års ålder

samt äga valrätt inom valkretsen

eller, där fråga är om stad, bestående

av flera valkretsar, inom någon

av dessa.

§

För en var, som blivit utsedd till

ledamot i andra kammaren, skall, på

sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt

ofördröj ligen utfärdas i två

exemplar, av vilka det ena överlämnas

åt den valde och det andra insändes

till det departement, till vilket

justitieärendena höra.

§

Vill ledamot av andra kammaren

befattningen sig avsäga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera,

under tid då session ej pågår, hos

Konungens befallningshavande.

§

Är någon missnöjd med val till

riksdagsman i andra kammaren, må

han däröver hos Konungen anföra

besvär. För sådant ändamål äger

klaganden hos Konungens befallningshavande

äska behörigt protokollsutdrag,

vilket inom högst tre

dagar därefter bär till klaganden utlämnas;

och skall han, vid förlust

av talan, sist inom tio dagar efter

valförrättningens slut med sina till

Konungen ställda besvär inkomma

till Konungens befallningshavande,

som, på sått i 11 § stadgas, lämnar

vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings avgivan
-

19.

Uppkomma lika tal vid tillämpning

av 17 eller 18 §, avgöres företrädet

genom lottning.

20.

För en var, som blivit utsedd till

ledamot av riksdagen, skall, på sätt

i vallagen närmare stadgas, fullmakt

ofördröj ligen utfärdas i två exemplar,

av vilka det ena överlämnas åt

den valde och det andra insändes

till det departement, till vilket justitieärendena

höra.

21.

Vill ledamot av riksdagen befattningen

sig avsäga, äger han det göra

vid valtillfället eller sedermera, under

tid då session ej pågår, hos

Konungens befallningshavande.

22.

Besvär över val till riksdagen anföras

hos Konungen enligt föreskrifter

i vallagen. Besvären prövas av

regeringsrätten.

Skall på grund av utgången av besvär

över val till riksdagen valet göras

om i en eller flera valkretsar,

gälla likväl de fullmakter som utfärdats

för riksdagens ledamöter till

dess nya ledamöter blivit utsedda.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de bestämda tid tilländalupit, har

Konungens befallningshavande att

besvären jämte alla målet rörande

handlingar ofördröjligen till

Konungen insända, varefter med målet

vidare så förhålles, som i 11 §

sägs. i

c) Gemensamma bestämmelser.

§

Rösträtt må ej utövas av annan

valberättigad än den som, på sätt i

vallagen sägs, vid valförrättning personligen

sig inställer; dock må i nyssnämnda

lag bestämmas, att valberättigad,

som till följd av vistelse utom

riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse

är förhindrad att iakttaga sådan

inställelse, må före valet avgiva valsedel,

att make må avgiva valsedel

genom andra maken samt att valberättigad,

som till följd av sjukdom,

lyte, vanförhet eller hög ålder är

oförmögen att iakttaga sådan inställelse,

må avgiva valsedel genom annan

person.

(Denna rubrik utgår.)

24.

Rösträtt må ej utövas av annan

än den som inställer sig personligen

vid valförrättning. I vallagen må

dock för särskilda fall bestämmas

att rösträtten må utövas i annan

ordning.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med

slutna sedlar. Äro valsedlar till

större antal än hälften ogilla, varde

nytt val anställt.

Äro i någon valkrets valsedlar till

större antal än hälften ogiltiga, skall

valet göras om där.

§ 26.

Riksdagsmannabefattning kan endast

av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas:
a)

den som står under förmynderskap;
b)

den som är i konkurstillstånd;

Till ledamot av riksdagen kan utses

endast den som uppnått tjugutre

års ålder och äger rösträtt vid val

till riksdagen.

3—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

c) den som blivit förvunnen att

hava vid riksdagsmannaval med penningar

eller gåvor sökt värva röster,

eller emot vedergällning avgivit sin

röst, eller genom våld eller hot stört

valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag

stadgas därom att i vissa fall den

som dömes till straff skall dömas

förlustig allmän befattning eller vara

obehörig att inträda i sådan befattning

skall även äga tillämpning å

riksdagsmannabefattning.

§

Därest någon varder för samma tid

vald till ledamot av bägge kamrarna

eller till ledamot av endera för två

eller flera valkretsar, må på honom

ankomma att bestämma i vilkendera

kammaren han vill inträda eller för

vilken valkrets han vill anses till

riksdagsman vald. Dock åligger honom

att hos Konungens befallningshavande

i den ort, för vilken han

riksdagsmannauppdrag ej mottager,

därom göra skyndsam anmälan.

§

1. Medan session pågår göres hos

Konungen av vardera kammarens

talman anmälan om de ledigheter

inom kammaren, vilka skola under

samma eller innan nästa riksdag

Riksdagsmannabefattning kan endast

av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas:
a)

den som står under förmynderskap;
b)

den som är i konkurstillstånd;

c) den som blivit förvunnen att hava

vid riksdagsmannaval med penningar

eller gåvor sökt värva röster,

eller emot vedergällning avgivit sin

röst, eller genom våld eller hot stört

valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag stadgas

därom att i vissa fall den som

dömes till straff skall dömas förlustig

allmän befattning eller vara

obehörig att inträda i sådan befattning

skall även äga tillämpning å

riksdagsmannabefattning.

28.

1. Medan session pågår göres hos

Konungen av riksdagens talman anmälan

om de ledigheter inom riksdagen,

vilka skola under samma eller

före nästa riksdag fyllas, varefter

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

fyllas, varefter Konungen anbefaller

Dess befallningshavande föranstalta,

att riksdagsmän utses i de avgångnes

ställe.

2. Om ledighet i någondera kammaren

genom ledamots avgång uppstår

under tid, då session ej pågår,

åligger Konungens befallningshavande

att så förfara, som i 1 mom.

är sagt.

§

Riksdagsman må ej, medan session

pågår, sin befattning sig avsäga,

utan att han visar sådant hinder,

som godkännes av den kammare,

till vilken han hör er-, dock att härigenom

ingen ändring sker i vad

ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle

riksdagsmannauppdrag sig avsäga.

(Föreslagen lydelse)

Konungen anbefaller Dess befallningshavande

föranstalta, att riksdagsmän

ntses i de avgångnes ställe.

2. Om ledighet genom ledamots avgång

uppstår under tid, då session

ej pågår, åligger Konungens befallningshavande

att så förfara, som i

1 mom. är sagt.

29.

Riksdagsman må ej, medan session

pågår, sin befattning sig avsäga,

utan att han visar sådant hinder,

som godkännes av riksdagen; dock

att härigenom ingen ändring sker i

vad ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle

riksdagsmannauppdrag sig

avsäga.

§ 30.

Befinner sig-------kunna upprepas.

För beslut av riksdagen, som i

första stycket sägs, erfordras, att

minst tre fjärdedelar av de röstande

i vardera kammaren vid votering instämt

i beslutet.

Förlängning av valperiod medför

ej inskränkning i Konungens rätt att

förordna om nya val.

För beslut av riksdagen, som i

första stycket sägs, erfordras, att

minst tre fjärdedelar av de röstande

vid votering instämt i beslutet.

Förlängning av valperiod medför

ej inskränkning i rätten att förordna

om nyval enligt 108 § regeringsformen.

Riksdags början och upplösning.

§

1. Innan riksdagen —-----

2. Vardera kammaren tillkommer

dock sedan att pröva behörigheten

till riksdagsmannakallets utövande,

ej mindre för sådana dess medlem
-

Riksdags början och avbrytande av

riksdagssession.

32.

- genast verkställas.

2. Riksdagen tillkommer dock sedan

att pröva behörigheten till riksdagsmannakallets

utövande, ej mindre

för sådana dess medlemmar, vil
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

mar, vilkas fullmakter ej blivit godkända,

än även för dem, emot vilka

eljest, till följd av denna grundlag,

anmärkning förekommer. Den, om

vars riksdagsmannarätt fråga är hos

kammare väckt, bibehåller emellertid

sin befattning såsom ledamot i

kammaren, intill dess lian blivit därtill

obehörig förklarad.

(Föreslagen lydelse)

kas fullmakter ej blivit godkända,

än även för dem, emot vilka eljest,

till följ d av denna grundlag, anmärkning

förekommer. Den, om vars riksdagsmannarätt

fråga är hos riksdagen

väckt, bibehåller emellertid sin

befattning såsom ledamot, intill dess

han blivit därtill obehörig förklarad.

§

1. Så snart riksdagen sammanträtt

och berättelse om förloppet av den

i nästföregående paragraf mom. 1

föreskrivna granskning blivit av

chefen för det departement, till vilket

justitieärendena höra, eller den i

hans ställe förordnad är, meddelad

kamrarna, var i vad dess ledamöter

angår, välje vardera kammaren

bland sina ledamöter talman samt

en förste och en andre vice talman.

Vid val av talmän och vice talmän

skall den anses vald, som erhållit

mer än hälften av de avgivna rösterna.

Närmare bestämmelser om

sådant val meddelas uti den i § 78

omförmälda riksdagsstadgan.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt

rum, föres i vardera kammaren or
-

33.

1. Så snart riksdagen sammanträtt

och berättelse om förloppet av den

i nästföregående paragraf mom. 1

föreskrivna granskning blivit av chefen

för det departement, till vilket

justitieärendena höra, eller den i

hans ställe förordnad är, meddelad

riksdagen, välje riksdagen bland sina

ledamöter talman samt en förste,

en andre och en tredje vice talman.

Talmännen väljas var för sig i nu

nämnd ordning. Vid valet tillämpas

acklamationsförfärande, om ledamot

ej begär att valet skall förrättas

med slutna sedlar.

Förrättas valet med slutna sedlar,

är den vald som erhållit mer än

hälften av de avgivna rösterna. Uppnås

icke sådan röstövervikt, förrättas

nytt val. Får ej heller då någon

mer än hälften av de avgivna rösterna,

förrättas ett tredje val mellan de

två som vid den andra omröstningen

uppnått de högsta röstetalen. Vid

tredje omröstningen är den vald som

erhållit de flesta rösterna. Uppkomma

lika röstetal i andra eller tredje

omröstningen, avgöres företrädet

genom lottning.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt

rum, föres ordet av den närvarande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

37

(Nuvarande lydelse)

det av den därstädes närvarande

ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,

och, där två eller flera ledamöter

i lika många riksdagar deltagit,

den av dem, som är till levnadsåren

äldst.

3. Där talman eller vice talman under

riksdag med döden avgår eller

sin befattning frånträder, välje kammaren

så snart ske kan ny talman

eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både

talmannen och vice talmännen i

någon av riksdagens kamrar utses

under ordförandeskap, som i mom.

2 sägs, en av kammarens övriga ledamöter

att tjänstgöra såsom talman,

till dess förfallet upphört.

§

Konungen låter offentligen kungöra

den av Honom för riksdags öppnande

bestämda tid, som ej må utsättas

senare än å andra söckendagen

efter riksdags början. På den tid

skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst

med dem hållen är, sammankomma

på rikssalen, där Konungen

eller, då Han så för gott finner, statsministern

eller annan statsrådsledamot

förer ordet. Vid detta tillfälle

låter Konungen till riksdagen i två

exemplar, därav ett tillställes vardera

kammaren, överlämna propositionen

angående statsverkets tillstånd

och behov, innefattande även

förslag rörande sättet att genom bevillningar

fylla vad staten utöver de

ordinarie inkomsterna erfordrar,

ävensom berättelse om vad i rikets

styrelse sedan nästföregående riksdags

början sig tilldragit. Har

(Föreslagen lydelse)

ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,

och, där två eller flera ledamöter

i lika många riksdagar deltagit,

den av dem, som är till levnadsåren

äldst.

3. Där talman eller vice talman

under riksdag med döden avgår eller

sin befattning frånträder, välje riksdagen

så snart ske kan ny talman

eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både

talmannen och vice talmännen utses

under ordförandeskap, som i mom.

2 sägs, en av riksdagens övriga ledamöter

att tjänstgöra såsom talman,

till dess förfallet upphört.

34.

Konungen låter offentligen kungöra

den av Honom för riksdags öppnande

bestämda tid, som ej må utsättas

senare än å andra söckendagen

efter riksdags början. På den tid

skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst

med dem hållen är, sammankomma

på rikssalen, där Konungen

eller, då Han så för gott finner, statsministern

eller annan statsrådsledamot

förer ordet. Vid detta tillfälle

låter Konungen till riksdagen överlämna

propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov, innefattande

även förslag rörande sättet att

genom bevillningar fylla vad staten

utöver de ordinarie inkomsterna erfordrar,

ävensom berättelse om vad

i rikets styrelse sedan nästföregående

riksdags början sig tilldragit. Har

Konungen enligt 2 § sammankallat

riksdagen till dag före den 10 janu
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungen enligt § 2 sammankallat

riksdagen till dag före den 10 januari,

må dock nämnda proposition

och berättelse tillställas kamrarna i

annan ordning, dock ej senare än vid

det sammanträde som infaller näst

efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder

efter upplösning, varom i § 5 stadgas,

skall sådan berättelse, som nyss

sagts, ej överlämnas och skall proposition

angående statsverkets tillstånd

och behov framläggas blott om

riksstaten icke blivit reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt,

riksdag öppnat, framföre, vid samma

tillfälle, kamrarnas talmän till

Konungen, i kamrarnas namn, deras

undersåtliga vördnad.

§

Vill Konungen, då session pågår,

förordna om nya val i hela riket till

båda kamrarna eller den ena av dem,

meddelar Konungen, sedan Han låtit

till rikssalen kalla riksdagen, densamma

därstädes Sitt beslut härom.

Beslutet må ock, där Konungen så

prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna

genom öppet brev, som i vardera

kammaren samtidigt uppläses

av en statsrådets ledamot, den

Konungen därtill förordnat, och vare

riksdagen efter uppläsandet omedelbart

upplöst.

ari, må dock nämnda proposition

och berättelse tillställas riksdagen i

annan ordning, dock ej senare än vid

det sammanträde som infaller näst

efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder

efter nyval, varom i 108 § regeringsformen

stadgas, skall sådan berättelse,

som nyss sagts, ej överlämnas

och skall proposition angående

statsverkets tillstånd och behov framläggas

blott om riksstaten icke blivit

reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt,

riksdag öppnat, framföre, vid samma

tillfälle, riksdagens talman till

Konungen, i riksdagens namn, dess

undersåtliga vördnad.

35.

Förordnande om nyval enligt

108 § regeringsformen tillkännagives,

då session pågår, genom Öppet

brev, vilket uppläses i riksdagen av

statsministern eller annan ledamot

av statsrådet som Konungen förordnat

därtill och i annat fall genom

allmän kungörelse.

Beslut att avbryta riksdag ssession

tillkännagives genom öppet brev på

sått som föreskrives i första stycket.

Efter tillkännagivandet skall sessionen

omedelbart avslutas.

§ 36.

1. Å varje riksdag skola, inom sex 1. Å varje riksdag skola, inom sex

dagar efter dess öppnande, tillsättas: dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett utrikesutskott, ett konstitutions- ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,

ett statsutskott, ett bevill- utskott, ett statsutskott, ett bevill
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ningsutskott, ett bankoutskott, tre

lagutskott, ett jordbruksutskott samt

ett allmänt beredningsutskott. Dessa

riksdagens ständiga utskott skola

bestå: utrikesutskottet av sexton,

konstitutionsutskottet av tjugu,

statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet

av tjugu, bankoutskottet av

sexton, varje lagutskott av sexton,

jordbruksutskottet av tjugu samt

allmänna beredningsutskottet av tjugufyra

ledamöter, vilka vardera kammaren

till halva antalet inom sig väljer;

ankommande på kamrarnas

sammanstämmande beslut att, när

sådant finnes vara av nöden, tillsätta

särskilt utskott för upptagande av

frågor, som tillhöra ständigt utskotts

behandling, så ock att, därest annat

utskott än utrikesutskottet anmäler

behov av förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

Finnes fråga äga nära samband

med ämne, som tillhör visst ständigt

utskotts behandling, må frågan kunna

till nämnda utskott hänvisas,

ändå att den enligt föreskrifterna i

§§ 37—44 skolat handläggas av annat

ständigt utskott.

2. Väckes i någondera kammaren

fråga, som blott rör kammaren enskilt,

må inom kammaren tillsättas

enskilt utskott, bestående av så

många ledamöter, som kammaren

aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock

inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall,

i deras ställe inträda. Antalet suppleanter

i utrikesutskottet skall vara

åtta från vardera kammaren.

(Föreslagen lydelse)

ningsutskott, ett bankoutskott, fyra

lagutskott, ett jordbruksutskott samt

ett allmänt beredningsutskott. Dessa

riksdagens ständiga utskott skola

bestå: utrikesutskottet av sjutton,

konstitutionsutskottet av tjugusju,

statsutskottet av fyrtiofem, bevillningsutskottet

av tjugusju, bankoutskottet

av sjutton, varje lagutskott

av sjutton, jordbruksutskottet av

sjutton samt allmänna beredningsutskottet

av sjutton ledamöter, vilka

riksdagen inom sig väljer; ankommande

på riksdagens beslut att, när

sådant finnes vara av nöden, tillsätta

särskilt utskott för upptagande av

frågor, som tillhöra ständigt utskotts

behandling, så ock att, därest utskott

anmäler behov av förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

2. Finnes fråga äga nära samband

med ämne, som tillhör visst ständigt

utskotts behandling, må frågan kunna

till nämnda utskott hänvisas, ändå

att den enligt föreskrifterna i 37

—44 §§ skolat handläggas av annat

ständigt utskott.

3. Riksdagen utser ock inom sig

suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, i deras ställe

inträda.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

4. Å riksdag, som sammanträder

efter upplösning, varom i §5 stadgas,

skola ej flera utskott tillsättas,

än som erfordras.

(Föreslagen lydelse)

4. Å riksdag, som sammanträder

efter nyval, varom i 108 § regeringsformen

stadgas, skola ej flera

utskott tillsättas, än som erfordras.

5. Om val — ■—- — —- ■— — omförmälda riksdagsstadgan.

6. Statsrådsledamot må------hans avgång.

Ej må — — —----§ 37 mom. 2 sägs.

Ej heller------§ 39 mom. 2 förmäles.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande

ävensom den riksdagsstadga, vilken

riksdagen jämlikt § 78 äger

fastställa, samt att hos riksdagen

föreslå de ändringar däruti, dem

utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så

ock att meddela utlåtande över de

från kamrarna till utskottet hänvisade

frågor rörande grundlagarna

samt ovan omförmälda lagar och

stadgar.

2. Utskottet skall-------

3. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll; dock

gälle vad i 105 § regeringsformen

finnes om vissa protokoll särskilt

föreskrivet. Om utskottets rätt och

plikt att, efter granskning av protokollen,

hos riksdagen anmäla de

anmärkningar, vartill denna granskning

funnits föranleda, eller eljest

vidtaga den med anledning av gjord

anmärkning erforderliga åtgärd,

så ock att, när av riksdagsman eder

av annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blivit väckt, att stats
-

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar,

lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar,

vallagen, stadgan om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande

ävensom den riksdagsstadga, vilken

riksdagen jämlikt 78 § äger fastställa,

samt att hos riksdagen föreslå

de ändringar däruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga

och möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande över de från riksdagen

till utskottet hänvisade frågor

rörande grundlagarna samt ovan

omförmälda lagar och stadgar.

utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de

i statsrådet förda protokoll; dock

gälle vad i 105 § regeringsformen

finnes om vissa protokoll särskilt

föreskrivet. Om utskottets rätt och

plikt att, efter granskning av protokollen

eller efter anmälan av annat

utskott eller enskild ledamot av

riksdagen, ställa ledamot av statsrådet

under tilltal och att göra tillkännagivande

för riksdagen angående

statsrådsledamots ämbetsförvaltning

stadgas i 106 § och 107 §

1 mom. regeringsformen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rådet eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt

sätt utövat, däröver, före frågans

avgörande av riksdagen, avgiva yttrande

därom är i regeringsformen

stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan kamrarna

uppstå, till vilket utskott uppkomna

frågor och ämnen böra hänvisas,

därom besluta, så ock att skilja mellan

kammare och dess talman, då den

senare vägrar proposition.

5. I den ---— tystnadspliktens iakttagande.

4. Utskottet tillkommer jämväl att

skilja mellan riksdagen och dess talman,

då den senare vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som----

2. Utskottet tillkommer ock att

efterse och granska, huruvida gjorda

eller förordnade utbetalningar av

statsmedlen icke överstigit beloppet

av de huvudtitlar, vilka av riksdag

uti uppgjord statsreglering blivit

fastställda, och huruvida utbetalningarna

äro grundade på behörigen

upprättade stater, eller Konungens i

föreskriven ordning utfärdade anordningar,

samt styrkta med behöriga

kvittenser av dem, som medlen

emottagit. Skulle mot riksdagens beslut

de till någon huvudtitel anslagna

summor befinnas dragna till andra

ändamål än dem, som under samma

huvudtitel höra, eller något av

riksdagen fastställt anslag befinnas

överskridet, skall utskottet hos kamrarna

göra anmälan emot den ämbetsman,

som en sådan anordning

kontrasignerat eller underskrivit,

varefter förfares enligt 106 och

107 §§ i regeringsformen. Ej må

dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen,

utskottet i något klan
-

--till riksstat.

2. Utskottet tillkommer ock att efterse

och granska, huruvida gjorda

eller förordnade utbetalningar av

statsmedlen icke överstigit beloppet

av de huvudtitlar, vilka av riksdag

uti uppgjord statsreglering blivit

fastställda, och huruvida utbetalningarna

äro grundade på behörigen

upprättade stater, eller Konungens

i föreskriven ordning utfärdade anordningar,

samt styrkta med behöriga

kvittenser av dem, som medlen

emottagit. Skulle mot riksdagens beslut

de till någon huvudtitel anslagna

summor befinnas dragna till andra

ändamål än dem, som under samma

huvudtitel höra, eller något av riksdagen

fastställt anslag befinnas överskridet,

skall utskottet hos konstitutionsutskottet

göra anmälan emot

den ämbetsman, som en sådan anordning

kontrasignerat eller underskrivit,

varefter förfares enligt 106

och 107 §§ i regeringsformen. Ej må

dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen,

statsutskottet i något

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Föreslagen lydelse)

klander av Konungens gjorda anord
-

(Nuvarande lydelse)

der av Konungens gjorda anordningar

ingå; ej heller de för statsutgifterna

redovisande tjänstemän personligen

för utskottet eller riksdagen

till ansvar ställas, utan må, där så

nödigt finnes, hos Konungen av riksdagen

anmälas de anledningar, som

förekommit att emot någon sådan

tjänsteman i laglig ordning ansvar

yrka.

ningar ingå; ej heller de för statsutgifterna

redovisande tjänstemän

personligen för utskottet eller riksdagen

till ansvar ställas, utan må,

där så nödigt finnes, hos Konungen

av riksdagen anmälas de anledningar,

som förekommit att emot någon

sådan tjänsteman i laglig ordning

ansvar yrka.

40.

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit från kamrarna hänvisade

frågor, som angå föreskrifter

om bevillnings utgörande. Utskottet

har även att, antingen i den ordning

§ 47 stadgar gemensamt med eller

eljest efter samråd med de övriga

utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets

behov blivit utredda och bestämda,

föreslå sättet att genom bevillning

åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor

föreslå vad det anser billigt

och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

kommunala skatter samt, jämväl

i andra fall än i mom. 1 avses, rörande

alkoholhaltiga varor.

§

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och till
-

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit från riksdagen hänvisade

frågor, som angå föreskrifter

om bevillnings utgörande. Utskottet

har även att, antingen i den ordning

47 § stadgar gemensamt med eller

eljest efter samråd med de övriga

utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets

behov blivit utredda och bestämda,

föreslå sättet att genom bevillning

åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor

föreslå vad det anser

billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

kommunala skatter samt, jämväl

i andra fall än i mom. 1 avses, rörande

alkoholhaltiga varor.

41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och till
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

stånd samt att föreslå och i mål, för

vilka utskottet fått sig sådan makt

av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter

om bankens och riksgäldskontorets

förvaltning ävensom att

föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets

behov erfordras. Utskottet

skall ock meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning av de

från kamrarna dit hänvisade frågor,

som avse användningen av de under

riksgäldskontorets förvaltning stående

utlåningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna

hänvisade frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

lagar och författningar rörande såväl

riksbanken som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt

ävensom sådana frågor om det ekonomiska

livets eller särskilda näringsgrenars

organisation och förhållanden,

vilka ej äro av beskaffenhet

att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition,

vad angår riksdags- och

revisionskostnader ävensom kostnader

för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav

liksom ock med avseende å övriga

från kamrarna dit hänvisade frågor

i dessa ämnen avgiva utlåtanden och

förslag.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning

av de, såsom icke tillhörande

(Föreslagen lydelse)

stånd samt att föreslå och i mål, för

vilka utskottet fått sig sådan makt

av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter

om bankens och riksgäldskontorets

förvaltning ävensom att

föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets

behov erfordras. Utskottet

skall ock meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning av de

från riksdagen dit hänvisade frågor,

som avse användningen av de

under riksgäldskontorets förvaltning

stående utlåningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från riksdagen

hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av lagar och författningar rörande

såväl riksbanken som andra

bankinrättningar samt om rikets

mynt ävensom sådana frågor om

det ekonomiska livets eller särskilda

näringsgrenars organisation och förhållanden,

vilka ej äro av beskaffenhet

att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition,

vad angår riksdags- och revisionskostnader

ävensom kostnader

för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav liksom

ock med avseende å övriga från

riksdagen dit hänvisade frågor i dessa

ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

42.

L Lagutskotten skola meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning

av de, såsom icke tillhörande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

annat utskotts behandling, från kamrarna

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av civil-, kriminal- och kyrkolag,

likasom ock av andra lagar

och författningar, som stiftas av

Konung och riksdag samfällt.

2. Det tillkommer------

3. Fördelning mellan lagutskotten

av till dem hörande ärenden verkställes

på sätt riksdagen bestämmer.

§

Jordbruksutskottet, som skall erhålla

del av Konungens angående

statsverkets tillstånd och behov till

riksdagen avgivna proposition i vad

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt, med iakttagande

av nödiga indragningar och besparingar,

utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna

styrelsens gren ävensom att för övrigt

avgiva betänkanden och förslag

i anledning av de från kamrarna till

utskottet hänvisade jordbruksärenden.

§

Allmänna beredningsutskottet

skall meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av de, såsom icke

tillhörande annat utskotts behandling,

från kamrarna dit hänvisade

frågor av beskaffenhet att utskotts

yttrande däröver erfordras.

§

Omröstning inom------

Om val, som inom utskott förrättas,

gäller vad i § 75 mom. 2 finnes

därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej

instämt, är obetaget att jämte ut
-

(Föreslagen lydelse)

annat utskotts behandling, från riksdagen

dit hänvisade frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphävande

av civil-, kriminal- och kyrkolag,

likasom ock av andra lagar

och författningar, som stiftas av

Konung och riksdag samfällt.

■ göra hemställan.

3. Bestämmelser om fördelningen

mellan lagutskotten av till dem hörande

ärenden meddelas i den i 78 §

omförmälda riksdagsstadgan.

43.

Jordbruksutskottet, som skall erhålla

del av Konungens angående

statsverkets tillstånd och behov till

riksdagen avgivna proposition i vad

den angår jordbruksärenden, åligger

att granska samt, med iakttagande

av nödiga indragningar och besparingar,

utreda och uppgiva statsverkets

behov med hänsyn till denna

styrelsens gren ävensom att för övrigt

avgiva betänkanden och förslag

i anledning av de från riksdagen till

utskottet hänvisade jordbruksärenden.

44.

Allmänna beredningsutskottet

skall meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av de, såsom icke

tillhörande annat utskotts behandling,

från riksdagen dit hänvisade

frågor av beskaffenhet att utskotts

yttrande däröver erfordras.

48.

— ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas,

gäller vad i 75 § 3 mom. finnes

därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej

instämt, är obetaget att jämte ut
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

skottets yttrande lämna kamrarna

del av sin skiljaktiga mening, som i

sådant fall bör till utskottet skriftligen

avgivas. Dock må utskottets betänkande

därigenom icke uppehållas.

(Föreslagen lydelse)

skottets yttrande lämna riksdagen

del av sin skiljaktiga mening, som i

sådant fall bör till utskottet skriftligen

avgivas. Dock må utskottets betänkande

därigenom icke uppehållas.

§ 49.

Val av ledamöter och suppleanter

i utrikesutskottet, varom stadgas i

§ 36, gälle ock som val av ledamöter

och suppleanter till den i § 54 regeringsformen

omförmälda utrikesnämnd.

Ledamot av nämnden utövar

sin befattning till dess nytt val till

utrikesutskott förrättas, dock att ledamot,

som avgår ur riksdagen innan

den tid, för vilken han blivit

vald till riksdagsman, tilländalupit,

eller som utnämnes till statsråd, ej

vidare skall anses tillhöra nämnden.

Förordnar Konungen om nya val till

båda kamrarna eller den ena av dem,

behålle utan hinder därav nämndens

ledamöter sina befattningar.

Inträffar ledighet--— — —

Konungen sammankallar ----

Skulle minst sex av nämndens ledamöter

hos ministern för utrikes

ärendena göra framställning om rådplägning

i viss uppgiven fråga, varder

nämnden sammankallad.

Ledamot av--

Varje riksdag skall inom sex dagar

efter riksdagens öppnande inom

sig välja den i 54 § regeringsformen

omförmälda utrikesnämnd. Nämnden

skall bestå av nio ledamöter och

nio suppleanter. Val av utrikesnämnd

gäller till dess nytt sådant

val förrättas, dock att ledamot, som

avgår ur riksdagen innan den tid, för

vilken han blivit vald till riksdagsman,

tilländalupit, eller som utnämnes

till statsråd, ej vidare skall anses

tillhöra nämnden.

därvid närvara.

— -— förordnar Konungen.

Skulle minst fyra av nämndens

ledamöter hos ministern för utrikes

ärendena göra framställning om råd
-

plägning i viss uppgiven fråga, varder

nämnden sammankallad.

— — stadgade tystnadsplikten.

Ärendenas behandling i kamrarna.

Talmännen skola tillse, att nödi:

skyndsamhet och största möjliga

planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets

bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra

ledamöter att jämte talmännen och

Ärendenas behandling i riksdagen.

§ 50.

Talmannen skall tillse, att nödig

skyndsamhet och största möjliga

planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets

bedrivande.

Riksdagen skall utse minst fyra

ledamöter att jämte talmannen och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vice talmännen samt de ständiga ut- vice talmännen samt de ständiga utskottens

ordförande rådpläga om vad skottens ordförande rådpläga om vad

i avseende å ärendenas behandling i

utskott och kamrar må vara att iakttaga

för vinnande av nämnda syfte

(talmanskonferensen). Närmare bestämmelser

om talmanskonferensen

meddelas uti den i § 78 omförmälda

riksdagsstadgan.

§

Talmännen eller, i händelse av förfall

för dem, vice talmännen åligger,

var för sin kammare, att utfärda

kallelse till sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga,

reda och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för

besluts fattande och vidmakthålla

ordning vid sammanträdena, allt efter

de föreskrifter denna grundlag

innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen

utövar, ej deltaga

i överläggning och ej heller något

annat föreslå, än som erfordras till

verkställighet av grundlagarna, av

riksdagens eller kamrarnas särskilda

beslut eller i övrigt av de reglementariska

stadganden, som för riksdagsärendenas

behandling blivit antagna.

Talman äger ej makt att, utan

kammarens samtycke, något dess

sammanträde avsluta.

§

Vid kammares sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att, med de

undantag denna riksdagsordning

stadgar eller kammare med stöd därav

föreskriver, till protokollet fritt

tala och utlåta sig i alla frågor, som

i avseende å ärendenas behandling

i riksdagen och dess utskott må vara

att iakttaga för vinnande av nämnda

syfte (talmanskonferensen). Närmare

bestämmelser om talmanskonferensen

meddelas uti den i 78 § omförmälda

riksdagsstadgan.

it.

Talmannen eller, i händelse av

förfall för honom, vice talman åligger

att utfärda kallelse till riksdagens

sammanträden, att ärendena

därvid föredraga, att upptaga, reda

och framställa de yttrade meningarna,

att göra propositioner för besluts

fattande och vidmakthålla ordning

vid sammanträdena, allt efter

de föreskrifter denna grundlag innehåller.

Dock må den, som talmansbefattningen

utövar, ej deltaga i

överläggning och ej heller något annat

föreslå, än som erfordras till

verkställighet av grundlagarna, av

riksdagens särskilda beslut eller i

övrigt av de reglementariska stadganden,

som för riksdagsärendenas

behandling blivit antagna.

Talman äger ej makt att, utan

riksdagens samtycke, något dess

sammanträde avsluta.

52.

Vid riksdagens sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att, med de

undantag denna riksdagsordning

stadgar eller riksdagen med stöd

därav föreskriver, till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla frågor,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

under överläggning komma, och om

lagligheten av allt, som inom kammaren

sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning,

han därtill sig anmält och uppropad

bliver. Dock må ledamot, på sätt

kammaren särskilt föreskriver, kunna

för genmäle till annan talare erhålla

ordet i annan ordning.

Riksdagsman må, på sätt kammare

särskilt föreskriver, till ledamot

av statsrådet framställa spörsmål i

ämne utom föredragningslistan. Sådana

spörsmål äro antingen interpellationer

eller enkla frågor för upplysningars

inhämtande. Kammaren

må föreskriva inskränkningar i ledamots

rätt att erhålla ordet i samband

med framställande av interpellationer

eller besvarande av enkla frågor.

Ej må

(Föreslagen lydelse)

som under överläggning komma,

och om lagligheten av allt, som

inom riksdagen sig tilldrager.

Talmannen bestämmer ordningen

mellan de ledamöter som före överläggningen

i viss fråga anmält, att

de vilja yttra sig under överläggningen.

1 övrigt yttrar sig var och

en i den ordning han anmält sig och

blir uppropad. Dock må ledamot,

på sätt riksdagen föreskriver, kunna

för genmäle till annan talare erhålla

ordet i annan ordning.

Riksdagsman må, på sätt riksdagen

föreskriver, till ledamot av statsrådet

framställa spörsmål i ämne

utom föredragningslistan. Sådana

spörsmål äro antingen interpellationer

eller enkla frågor för upplysningars

inhämtande. Riksdagen må

föreskriva inskränkningar i ledamots

rätt att erhålla ordet i samband

med framställande av interpellationer

eller besvarande av enkla

frågor, så ock begränsa den tid under

vilken talare må hava ordet i

samband med besvarande av enkla

frågor.

Genom särskilt beslut äger riksdagen

även i samband med överläggningen

i viss fråga på förslag av talmannen

begränsa tiden för anförande

i frågan. Sådant beslut fattas utan

föregående överläggning.

— ntom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen

förolämpande uttryck eller eljest

uppträda på ett mot god ordning

stridande sätt. Sker det, och låter

den felande sig icke av talmannens

föreställning rätta, äger talmannen

fråntaga honom ordet. Har sådant

ägt rum, må den felande för det sam
-

Ingen må tillåta sig personligen

förolämpande uttryck eller eljest

uppträda på ett mot god ordning

stridande sätt. Sker det, och låter

den felande sig icke av talmannens

föreställning rätta, äger talmannen

fråntaga honom ordet. Har sådant

ägt rum, må den felande för det sam
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

manträdet icke vidare yttra sig. Väckes

förslag, att den ledamot, som sålunda

sig förgått, därjämte må av

talmannen erhålla varning eller att

saken bör till laga domstols behandling

överlämnas, skall beslut däröver

av kammaren vid nästa sammanträde

utan föregående överläggning fattas.

(Föreslagen lydelse)

manträdet icke vidare yttra sig. Väckes

förslag, att den ledamot, som

sålunda sig förgått, därjämte må av

talmannen erhålla varning eller att

saken bör till laga domstols behandling

överlämnas, skall beslut däröver

av riksdagen vid nästa sammanträde

utan föregående överläggning fattas.

53.

Ej må riksdagen eller kamrarna i

Konungens närvaro över något ämne

rådpläga eller besluta; ej heller må

riksföreståndare övervara kamrarnas

överläggningar eller beslut.

Uti vardera kammaren äga statsrådets

ledamöter tillträde, med rättighet

att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten, där de ej äro ledamöter

av kammaren.

I mål, som personligen rörer någon

ledamot i kammare, må han väl

överläggningarna, men ej beslutet,

övervara.

§

Konungens skrivelser och propositioner

tillställas båda kamrarna

samt böra alltid vara åtföljda av

statsrådets och, då lagrådet avgivit

utlåtande, jämväl dess yttrande.

Propositioner böra —----—

Propositioner, som — —--—

Övriga propositioner,----

Ej må riksdagen i Konungens närvaro

över något ämne rådpläga eller

besluta; ej heller må riksföreståndare

övervara riksdagens överläggningar

eller beslut.

Ledamot av statsrådet, som ej tillhör

riksdagen, äger tillträde till riksdagens

sammanträden, med rättighet

att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten.

I mål, som personligen rörer någon

ledamot av riksdagen, må han

väl överläggningarna, men ej beslutet,

övervara.

54.

Konungens skrivelser och propositioner

till riksdagen böra alltid vara

åtföljda av statsrådets och, då

lagrådet avgivit utlåtande, jämväl

dess yttrande.

— göra låter.

— allvarligt men.

--dess avlåtande.

§

1. Motion må av riksdagsman i

den kammare, han tillhör, göras inom

femton dagar från den dag, då

propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov kom kammaren

till handa.

55.

1. Motion må av riksdagsman göras

inom femton dagar från den dag,

då propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov överlämnades

till riksdagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Motion, som föranledes av kungl.

proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlämnats, må dock

väckas sist vid det sammanträde,

som infaller näst efter tio dagar från

det propositionen kom kammaren till

handa. I sistnämnda fall äge likväl

kammare, därest den med hänsyn

till infallande helg eller ärendets synnerliga

omfattning finner sådant nödigt,

medgiva utsträckning av motionstiden,

dock längst till det sammanträde,

som infaller näst efter

femton dagar från det propositionen

kom kammaren till handa. Fråga om

sådan utsträckning må ej väckas senare

än vid andra sammanträdet efter

det, då propositionen kom kammaren

till handa.

Har behandlingen av proposition

eller framställning från något riksdagens

verk uppskjutits till höstsession,

må motion, som föranledes av

propositionen eller framställningen,

väckas sist dagen efter höstsessionens

början.

Vad i andra stycket stadyas skall

äya motsvarande tillämpniny i fråga

om motion, som föranledes av framställning

från något riksdagens verk.

I sådant fall skall tiden för motions

väckande räknas från den dag, då

anmälan om framställningens ingivande,

på sätt riksdagen föreskriver,

delgives kammaren.

I frågor, som röra någondera kammaren

enskilt, samt i frågor, som av

(Föreslagen lydelse)

Motion, som föranledes av kungl.

proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlämnats, må dock

väckas sist vid det sammanträde,

som infaller näst efter tio dagar från

det propositionen anmäldes i riksdagen

av talmannen. I sistnämnda

fall äge likväl riksdagen, därest den

med hänsyn till infallande helg eller

ärendets synnerliga omfattning finner

sådant nödigt, medgiva utsträckning

av motionstiden, dock längst till

det sammanträde, som infaller näst

efter femton dagar från det propositionen

anmäldes. Fråga om sådan

utsträckning må ej väckas senare än

vid andra sammanträdet efter det,

då propositionen anmäldes.

Andra stycket äger motsvarande

tillämpning i fråga om motion, som

föranledes av framställning från något

riksdagens verk.

Har behandlingen av sådan proposition

eller framställning från

något riksdagens verk, som anmälts

i riksdagen efter den 10 maj, uppskjutits

till höstsession, må motion,

som föranledes av propositionen

eller framställningen, väckas sist

dagen efter höstsessionens början.

I frågor, som omedelbart föranledas

av något av riksdagen redan fat
-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 ar 19b8

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redan inom någondera kammaren tat beslut eller av annan under riksfattat

beslut eller annan under riks- dagen inträffad händelse, må motion

dagen inträffad händelse omedelbar- framställas, så länge session pågår,

ligen föranledas, må motion framställas,

så länge session pågår.

Motion bör — ------beskaffenhet sammanföras.

2. Konungens propositioner, så 2. Proposition eller motion kan

ock motioner i ämnen, som tillhöra

ständigt utskotts behandling, kunna

icke till avgörande i kammare företagas,

innan utskott däröver avgivit

yttrande. Frågor, som röra någondera

kammaren enskilt, må genast

avgöras.

Prövar Konungen lämpligt att i

fråga, som angår rikets förhållande

till främmande makt, eller i annat

ärende av större allmänt intresse

meddelande muntligen göres till riksdagen,

tillkommer det statsrådsledamot,

som Konungen därtill förordnar,

att i vardera kammaren lämna

meddelandet. Ej vare ledamot av

kammaren förmenat att yttra sig

över vad sålunda meddelats.

Konungen äger bestämma att i fall,

som här avses, kamrarnas sammanträden

skola hållas inom lyckta dörrar.

Därest av riksdagsman eller av annat

utskott än konstitutionsutskottet,

fråga hos kamrarna väckes, att

statsrådet eller någon dess ledamot

eller föredragande sitt ämbete på

obehörigt sätt utövat, böra därvid

endast följande ordalag nyttjas: »det

är anledning till anmärkning mot

statsrådet, eller den eller den leda
-

icke upptagas till avgörande i riksdagen,

innan utskott avgivit yttrande

däröver.

56.

Prövar Konungen lämpligt att i

fråga, som angår rikets förhållande

till främmande makt, eller i annat

ärende av större allmänt intresse

meddelande muntligen göres till riksdagen,

tillkommer det statsrådsledamot,

som Konungen därtill förordnar,

att i riksdagen lämna meddelandet.

Ej vare ledamot av riksdagen

förmenat att yttra sig över vad sålunda

meddelats.

Konungen äger bestämma att i fall,

som här avses, riksdagens sammanträde

skall hållas inom lyckta dörrar.

57.

Yrkande om misstroendeförklaring

enligt 107 § 2 mom. regeringsformen

skall framställas vid sammanträde

med riksdagen. Sådant ärende

må ej hänvisas till utskott. Ärendet

skall ligga på bordet till det andra

sammanträdet efter det, då yrkandet

framställdes, och avgöras senast vid

det därpå följande sammanträdet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

moten eller föredraganden, varom

remiss begäres till konstitutionsutskottet,

inför vilket anledningen skall

uppgivas». Sådan remiss skall då genast

ovägerligen verkställas. Vid

kammarens överläggning om sådan

fråga gälle i avseende på Konungens

beslut uti mål, som röra enskilda

personers eller korporationers rättigheter

och angelägenheter, vad uti

107 § regeringsformen stadgat är.

§

När proposition eller motion första

gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren densamma

genast till utskott förvisar, ligga

på bordet till nästa sammanträde, då

sådan hänvisning bör ske, därest frågan

ej nedlägges eller, om den rörer

kammaren enskilt, eljest bliver avgjord.

Varje ledamot äger i målet avgiva

yttrande, vilket jämväl till utskottet

överlämnas; men ej må därav

remissen till utskottet uppehållas.

År inom kammare väckt fråga om

sådan utsträckning av motionstid,

som i 55 § 1 mom. andra stycket

sägs, eller uppstår fråga till vilket

utskott ett mål bör hänvisas, skall

sådan fråga blott för det sammanträde,

då den väckt blivit, kunna

läggas på bordet, men vid det nästföljande

ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må genom sammanstämmande

beslut till annan session

eller till nästfoljande riksdag uppskjuta

behandlingen av proposition,

framställning från något riksdagens

verk eller motion, som ej berör riksstaten.

Ytterligare uppskov må beslutas;

dock att ärendet skall avgö
-

(Föreslagen lydelse)

Yrkande om misstroendeförklaring

skall avlämnas skriftligen till

protokollet så snart det framställts.

Omröstning om misstroendeförklaring

avser endast själva yrkandet.

Föreligga samtidigt två eller flera

yrkanden om misstroendeförklaring

mot samma ledamot av statsrådet,

skall endast en omröstning äga

rum.

58.

När proposition eller motion första

gången i riksdagen förekommer, skall

den, så framt den ej genast till utskott

förvisas, ligga på bordet till

nästa sammanträde, då sådan hänvisning

bör ske, därest frågan ej

nedlägges. Varje ledamot äger i målet

avgiva yttrande, vilket jämväl till

utskottet överlämnas; men ej må

därav remissen till utskottet uppehållas.

Är inom riksdagen väckt fråga om

sådan utsträckning av motionstid,

som i 55 § 1 mom. andra stycket

sägs, eller uppstår fråga till vilket

utskott ett mål bör hänvisas, skall

sådan fråga blott för det sammanträde,

då den väckt blivit, kunna läggas

på bordet, men vid det nästföljande

ovillkorligen avgöras.

Riksdagen må till annan session

eller till nästföljande riksdag uppskjuta

behandlingen av proposition,

framställning från något riksdagens

verk eller motion, som ej berör riksstaten.

Ytterligare uppskov må beslutas;

dock att ärendet skall avgöras

senast under nästföljande riks
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ras senast under nästföljande riksdag.

Ej må ärendes behandling uppskjutas

till nästföljande riksdag, om

nya val i hela riket till andra kammaren

dessförinnan förrättas. Förordnar

Konungen om nya val till

båda kamrarna eller den ena av dem,

vare beslut om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställning

av vederbörande utskott,

som har att i frågan inhämta yttrande

från talmanskonferensen; kamrarna

likväl obetaget att vid prövningen

av utskottets utlåtande i

ärendet besluta uppskov enligt vad i

nästföregående stycke sägs.

Kamrarna må genom sammanstämmande

beslut, efter hörande av

den i 50 § omförmälda talmanskonferens,

besluta att uppskjuten fråga

skall upptagas vid extra session.

Av riksdagen —--- -— ---

(Föreslagen lydelse)

dag. Uppskov till nästföljande riksdag

må ej beslutas under år då ordinarie

val till riksdagen förrättas.

Meddelas förordnande om nyval enligt

108 § regeringsformen, vare beslut

om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställning

av vederbörande utskott,

som har att i frågan inhämta yttrande

från talmanskonferensen; riksdagen

likväl obetaget att vid prövningen

av utskottets utlåtande i ärendet

besluta uppskov enligt vad i

nästföregående stycke sägs.

Riksdagen må, efter hörande av

talmanskonferensen, besluta att uppskjuten

fråga skall upptagas vid

extra session.

--i § 64.

Betänkande, som av ständigt eller

i dess ställe särskilt tillsatt utskott

avgivits, skall i bägge kamrarna för

ärendets avgörande, så vitt ske kan,

samtidigt föredragas. Efter betänkandets

första föredragning skall

detsamma vila på bordet. Vid nästa

föredragning, evad överläggning då

äger rum eller ej, skall det, så framt

ej kammaren på vederbörande utskotts

framställning annorlunda beslutar,

åter göras vilande. Men då

saken tredje gången förekommer,

skall den till avgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställanden

och förfrågningar må genast

avgöras, därest icke någon kammarens

ledamot bordläggning begär.

59.

Efter den första föredragningen

i riksdagen av betänkande, som av

utskott avgivits, skall betänkandet

vila på bordet. Vid nästa föredragning,

evad överläggning då äger rum

eller ej, skall det, så framt ej riksdagen

på vederbörande utskotts

framställning annorlunda beslutar,

åter göras vilande. Men då saken

tredje gången förekommer, skall den

till avgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställanden

och förfrågningar må genast avgöras,

därest icke någon riksdagens

ledamot bordläggning begär.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

60.

1. Ej må något mål, däri överläggning

ägt rum, till slutligt avgörande

företagas, förrän kammaren på talmannens

hemställan förklarat överläggningen

slutad.

2. Därefter bör,--------

Kan fråga---

Proposition skall -—

1. Ej må något mål, däri överläggning

ägt rum, till slutligt avgörande

företagas, förrän riksdagen på talmannens

hemställan förklarat överläggningen

slutad.

---------mom. stadgas.

--är föreskriven.

— — —• -— överläggning uppriva.

Då voteras skall, bör voteringsproposition

jämte tydlig kontraproposition

genast författas, justeras och

uppläsas, samt omröstningen strax

därefter verkställas; men ej må proposition

göras, om votering skall äga

rum, ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske

öppet. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge talmannen i en

därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, båda lika till storlek

och utseende, tryckta och omärkta

samt var för sig slutna och hoprullade,

och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en

av kammarens ledamöter på anmodan

av talmannen upptager ur rösturnan.

3. Fråga, varom----- ■—- — —

Då voteras skall, bör voteringsproposition

jämte tydlig kontraproposition

genast författas, justeras och

uppläsas, samt omröstningen strax

därefter verkställas; men ej må proposition

göras, om votering skall äga

rum, ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske

öppet. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge talmannen i en

därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, båda lika till storlek

och utseende, tryckta och omärkta

samt var för sig slutna och hoprullade,

och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en

av riksdagens ledamöter på anmodan

av talmannen upptager ur rösturnan.

genast förstöras.

§ 61.

Talman må ej vägra proposition,

utom när han finner väckt fråga strida

mot grundlags lydelse; och bör

han då alltid anföra skälen till sin

vägran. Därest kammaren ändock

yrkar proposition, skall talman äga

att förklara överläggningen vilande,

och målet förvisas då till konstitutionsutskottet,

som det åligger att

ofördröj ligen inkomma med motiverat

och bestämt utlåtande över frågans

stridighet eller enlighet med

Talmannen må ej vägra proposition,

utom när han finner väckt fråga

strida mot grundlags lydelse;

och bör han då alltid anföra skälen

till sin vägran. Därest riksdagen ändock

yrkar proposition, skall talmannen

äga förklara överläggningen

vilande, och målet förvisas då till

konstitutionsutskottet, som det åligger

att ofördröj ligen inkomma med

motiverat och bestämt utlåtande över

frågans stridighet eller enlighet med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

grundlagen. Å vad utskottet förklarat

icke vara mot grundlag stridande

kan proposition sedermera ej vägras.

§

Kammares beslut i fråga, som icke

rörer kammaren enskilt, skall medkammaren

genom utdrag av protokollet

delgivas. Har målet varit av

ständigt eller i dess ställe särskilt

tillsatt utskott handlagt, skall ock

detta om beslutet på enahanda sätt

underrättas. Därest ledamot, som i

kammarens beslut ej instämt, vill

sin särskilda mening hos medkammaren

anmäla, skall sådant vara honom

obetaget; börande han i slikt

fall sin skiljaktiga mening skriftligen

till protokollet avlämna, varefter

den genom protokollsutdrag medkammaren

delgives; men ej må härav

i något fall beslutets expedierande

uppehållas.

§

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer,

äger kammaren att antingen genast,

med bifall till utlåtandet eller utan

avseende å vad utskottet föreslagit,

fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses

fordra ytterligare utredning, målet

till utskottet återförvisa.

Stanna kamrarna över någon fråga,

däri ständigt eller i dess ställe

särskilt tillsatt utskott sig yttrat, uti

huvudsakligen eller till vissa delar

olika beslut, då skall utskottet söka

att de olika meningarna, såvida möj
-

grundlagen. Å vad utskottet förklarat

icke vara mot grundlag stridande

kan proposition sedermera ej vägras.

62.

Om riksdagens beslut i fråga, som

varit av utskott handlagd, skall utskottet

underrättas genom utdrag av

protokollet.

63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer,

äger riksdagen genast, med bifall till

utlåtandet eller utan avseende å vad

utskottet föreslagit, fatta sitt beslut.

Om ledamot av riksdagen yrkar det

och minst en tredjedel av de röstande

förena sig om yrkandet, skall frågan

dock återförvisas till utskottet

för ytterligare utredning. Återförvisning

må ej ske mer än en gång i

samma fråga.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt är, sammanjämka och med förslag

därom till kamrarna inkomma.

Vad kamrarna sammanstämmande

besluta, det vare riksdagens beslut.

Bliva kamrarna ej, efter den

behandling ovan är nämnd, om ett

beslut ense, skall frågan, utom i de

fall 65 § upptager, anses hava för

den sessionen förfallit.

§ 64.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av grundlag

kan förkastas å den riksdag, vid

vilken förslaget väckes, men ej slutligen

antagas eller bifallas i vidsträcktare

mån, än såsom ett förslag,

vilket skall vila för att efter därpå

förrättade nya val i hela riket till

andra kammaren av den riksdag,

som först sammanträder, ånyo prövas.

Varder förslaget därvid av

bägge kamrarna antaget, bliver det

riksdagens beslut; ägande kamrarna

ej rätt att uti vilande förslag

ändring göra. Ej må beslut över

vilande förslag till annan riksdag,

än nu är nämnt, uppskjutas utan att

Konungen och bägge kamrarna därom

äro ense.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av grundlag

kan förkastas å den riksdag, vid

vilken förslaget väckes, men ej slutligen

antagas eller bifallas i vidsträcktare

mån än såsom ett förslag,

vilket skall vila för att efter därpå

förrättat val i hela riket till riksdagen

ånyo prövas av den riksdag, som

utsetts genom valet, vid dess första

session. Varder förslaget därvid antaget,

bliver det riksdagens beslut;

ägande riksdagen ej rätt att uti vilande

förslag ändring göra. Ej må beslut

över vilande förslag till annan riksdag,

än nu är nämnt, uppskjutas,

utan att Konungen och riksdagen

därom äro ense.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter eller (Denna paragraf utgår.)

bevillning, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster

och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken,

eller om riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning, inkomster och

utgifter, kamrarna fatta stridiga beslut,

som ej uppå vederbörligt utskotts

förslag varda samman jämkade,

skola bägge kamrarna var för sig

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rösta om de olika beslut, vari vardera

förut stannat; kommande den

mening, som därvid erhåller de flesta

ledamöters av båda kamrarna

sammanräknade röster, att gälla såsom

riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen

av de avgivna rösterna

dessa befinnas lika delade, nedlägge

andra kammarens talman i en

därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, båda lika till storlek

och utseende, tryckta och omärkta

samt var för sig slutna och hoprullade,

och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en

av andra kammarens ledamöter på

anmodan av talmannen upptager ur

rösturnan.

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare (Denna paragraf utgår.)

skall förrättas, tillsättes en nämnd,

bestående av sextiofyra personer, av

vilka vardera kammaren inom sig

utser trettiotvå, med uppdrag att, vid

förefallande skiljaktighet mellan

kamrarna, bestämma valet. Dagen

efter, sedan nämnden är utsedd,

skrida kamrarna till val av Konung

eller tronföljare. Förenas kamrarna

om en och samma person, är han att

såsom utkorad anse. I annat fall avgör

nämnden. Dock må ej hos densamma

komma under omröstning

andra än de, som i vardera kammaren

erhållit flesta rösterna, ägande

ingendera kammaren att flera än en

kandidat framställa. Nämndens ledamöter,

vilka ej i och för denna befattning

må uteslutas från deras riksdagsmannarätt

i kamrarna, sammanträda

dagen efter den, då valet i

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kamrarna förrättat är, och skiljas ej

åt förrän valförrättningen är fullgjord.

Den av de bägge under omröstning

komna personerna, på vilken

då inom nämnden de flesta rösterna

falla, är behörigen vald. I den

händelse, som 94 § regeringsformen

omförmäler, skall nämnden väljas

inom tionde dagen efter den, som i

riksdagskallelsen är till riksdagens

sammankomst utsatt.

§ 67.

Skall riksföreståndare tillsättas, (Denna paragraf utgår.)

gånge härmed som för val till

Konung eller tronföljare är i nästföregående

§ stadgat.

§ 68.

Riksdagens ombudsmän----

Val av ombudsmän verkställes genom

fyrtioåtta för tillfället nämnda

valmän, av vilka vardera kammaren

inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän

skola sammanträda till valförrättningen

senast å femtonde dagen

efter den, då de blivit utsedda. Vid

valet gälle enahanda bestämmelser

som för val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra vid samma tillfälle,

då ombudsman utses, och på

enahanda sätt välja en ställföreträdare

för honom. Ställföreträdare utses

lör tiden till dess nytt val av vederbörande

ombudsman äger rum.

I händelse —

•—• •—• därefter försiggått.

Vid val av ombudsman äger 33 §

1 mom. motsvarande tillämpning.

Riksdagen bör vid samma tillfälle,

då ombudsman utses, och på enahanda

sätt välja en ställföreträdare

för honom. Ställföreträdare utses

för tiden till dess nytt val av vederbörande

ombudsman äger rum.

--i riksgäldskontoret.

§

Riksdagen skall vart fjärde år tillsätta

en nämnd av fyrtioåtta personer,

därav vardera kammaren inom

sig utser tjugufyra, och vilken

nämnd, i den ordning 103 och 104 §§

regeringsformen stadga, äger att dö
-

69.

Riksdagen skall vart tredje år

inom sig utse en nämnd av fyrtioåtta

personer, vilken nämnd, i den

ordning 103 och 104 §§ regeringsformen

stadga, äger att döma, huruvida

högsta domstolens och regeringsrät
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ma, huruvida högsta domstolens och

regeringsrättens samtliga ledamöter

gjort sig förtjänta att i deras viktiga

kall bibehållas, eller om vissa av

dem, utan bevisligen begångna fel

och brott, varom regeringsformens

102 § handlar, likväl kunna anses böra

från detta kall skiljas. Denna

nämnd träder samma dag den blivit

vald tillsammans.

Nämndens samtliga------vidare föreskrives.

I enahanda —- — -----regeringsrättens ledamöter.

(Föreslagen lydelse)

tens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta

att i deras viktiga kall bibehållas,

eller om vissa av dem, utan

bevisligen begångna fel och brott,

varom regeringsformens 102 § handlar,

likväl kunna anses böra från detta

kall skiljas. Denna nämnd träder

samma dag den blivit vald tillsammans.

§ 70.

--honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja

1. De sex

2. Riksdagen skall jämväl välja

fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,

förvalta riksgäldskontorets

medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige

skola vara sju och väljas för

tiden från valet, till dess sådant val

under tredje året därefter försiggått.

Ordförande bland fullmäktige väljes

särskilt. Av de övriga sex skola två

årligen avgå. Har fullmäktig före

utgången av den bestämda tjänstgöringstiden

avgått, eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått.

Då val av ordförande äger rum, utses

denne före övriga fullmäktige.

3. Val av fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret verkställas genom

fyrtioåtta valmän, av vilka vardera

kammaren inom sig utser tjugufyra.

Valen ske med slutna sedlar.

Val för längre tjänstgöringstid verkställes

före val för kortare. Avgående

fullmäktig kan återväljas.

4. Fullmäktige välj e —

5. På samma —---

fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente,

förvalta riksgäldskontorets

medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige

skola vara sj u och välj as för

tiden från valet, till dess sådant val

under tredje året därefter försiggått.

Riksdagen utser en av fullmäktige

till ordförande. Av de övriga

sex skola två årligen avgå. Har fullmäktig

före utgången av den bestämda

tjänstgöringstiden avgått, eller

har ansvarsfrihet honom vägrats,

anställes val för den tid, som för honom

återstått. Då val av ordförande

äger rum, utses denne före övriga

fullmäktige.

3. Vid val av fullmäktige i riksbanken

eller riksgäldskontoret utses

varje fullmäktig för sig. Vid valet

tillämpas acklamations förf arande,

om ledamot ej begär att valet skall

förrättas med slutna sedlar.

Val för längre tjänstgöringstid

verkställes före val för kortare. Avgående

fullmäktig kan återväljas.

----utfalla lika.

— -— till tjänstgöring.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

§

Riksdagens lönedelegation består

av sexton ledamöter, av vilka vardera

kammaren inom sig utser hälften.

De väljas för tiden från valet, till

dess sådant val under fjärde året

därefter försiggått, dock att ledamot

som dessförinnan avgått ur riksdagen

ej vidare skall anses tillhöra delegationen.

Har ledamot före den tid,

lör vilken han valts, avgått ur delegationen,

anställes val för den tid

som för honom återstått.

Vardera kammaren utser ock inom

sig suppleanter att när ledamöter få

lörfall i deras ställe inträda. Suppleanter

utses för samma tid som ledamöter.

Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 2 mom.

är stadgat med avseende å utskott

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande delegationen. Omröstning

inom delegationen skall ske öppet.

Den som förer ordet i delegationen

äger avgörande röst, därest, vid

omröstning, rösterna i något fall äro

lika. Ledamot som ej instämt i delegationens

beslut är obetaget att låta

sin skiljaktiga mening antecknas.

Innan förhandlingsöverenskommels

de.

(Föreslagen lydelse)

71.

Riksdagens lönedelegation består

av sjutton ledamöter, vilka riksdagen

utser inom sig.De väljas för tiden

från valet, till dess sådant val under

tredje året därefter försiggått, dock

att ledamot som dessförinnan avgått

ur riksdagen ej vidare skall anses

tillhöra delegationen. Har ledamot

före den tid, för vilken han valts, avgått

ur delegationen, anställes val

för den tid som för honom återstått.

Riksdagen utser ock inom sig

suppleanter att när ledamöter få förfall

i deras ställe inträda. Suppleanter

utses för samma tid som ledamöter.

Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 3 mom.

är stadgat med avseende å utskott

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande delegationen. Omröstning

inom delegationen skall ske öppet.

Den som förer ordet i delegationen

äger avgörande röst, därest, vid

omröstning, rösterna i något fall äro

lika. Ledamot som ej instämt i delegationens

beslut är obetaget att låta

sin skiljaktiga mening antecknas.

!---tystnadspliktens iakttagan
-

§

Riksdagen förordnar årligen inom

sex dagar efter dess öppnande revisorer

till ett antal av tolv, vilka till

halva antalet av vardera kammaren

utses, att enligt regeringsformen och

särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Revisor utövar sin befatt
-

72.

Riksdagen utser årligen inom sex

dagar efter dess öppnande tolv revisorer

att enligt regeringsformen och

särskild instruktion granska statsverkets,

riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning.

Revisor utövar sin befattning

till dess nytt val av revisorer

förrättas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning till dess nytt val av revisorer

förrättas.

För varje — — — — — — — — — blivit valda.

Revisorerna välja---------äro lika.

De anmärkningar,-----— vidare behandling.

§

Riksdagens krigsdelegation består

av femtio ledamöter, av vilka vardera

kammaren inom sig väljer hälften.

För varje--------

Val av krigsdelegation skall äga

rum å varje riksdag inom sex dagar

efter dess öppnande. Valet gäller till

dess nytt val av krigsdelegation förrättas,

dock att den som dessförinnan

avgått ur riksdagen ej vidare

skall anses tillhöra delegationen.

Förordnar Konungen om nya val till

båda kamrarna eller den ena av dem,

behålle utan hinder därav delegationens

ledamöter och suppleanter sina

befattningar.

§

Riksdagens valmän och nämnder,

med undantag av utrikesnämnden,

utse själva inom sig ordförande.

§ 1

1. Företes vid val, som skall av

kammare förrättas, gemensam lista

upptagande namn å så många personer

valet avser och har listan godkänts

av de utav kammaren utsedda

ledamöterna i talmanskonferensen,

framställe talmannen proposition å

Riksdagens krigsdelegation består

av femtio ledamöter, vilka riksdagen

väljer inom sig.

— blivit valda.

Val av krigsdelegation skall äga

rum å varje riksdag inom sex dagar

efter dess öppnande. Valet gäller till

dess nytt val av krigsdelegation förrättas,

dock att den som dessförinnan

avgått ur riksdagen ej vidare

skall anses tillhöra delegationen.

74.

(Denna paragraf utgår.)

75.

1. För beredning av val som ankomma

på riksdagen skall finnas en

valberedning. Om valberedningen

och dess uppgifter meddelas bestämmelser

i den i 78 § omförmälda riksdagsstadgan.

2. Framlägges vid val, som skall

förrättas av riksdagen, gemensam

lista upptagande namn å så många

personer valet avser och har listan

enhälligt godkänts av valberedningen,

framställe talmannen proposition

å godkännande av listan och förklare

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Förslagen lydelse)

godkännande av listan och förklare

därå upptagna personer valda, såvida

ej val med slutna sedlar begäres

av minst så många ledamöter som

motsvarar det tal, vilket erhålles, om

samtliga röstberättigade ledamöters

antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökat med ett.

Har sådan begäran framställts skall

val med slutna sedlar äga rum vid

ett följande sammanträde.

Valet skall, där det ej avser kammarens

ledamöter i talmanskonferensen,

vara proportionellt, om två

eller flera personer skola utses. Närmare

bestämmelser om valet meddelas

uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan.

2. Val, som förrättas av riksdagens

utskott, nämnder och valmän, skola,

därest begäran därom framställes av

någon ledamot eller valman, ske med

slutna sedlar, och iakttages därvid,

att namnsedlarna, så framt de skola

bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från

all tvetydighet i anseende till personernas

namn som från oriktighet i

anseende till deras antal. Mellan personer,

som vid val undfått lika antal

röster, skiljes genom lottning, när

så erfordras.

Finnas i — -----— —- -—

§

Vid justering kan ett beslut ej

ändras, men väl må sådana tillägg

göras, varigenom ingen ändring i

beslutet uppkommer. Ur protokoll

må vid justeringen, med kammarens

bifall och den talandes begivande,

uteslutas dennes uttryck och även

överläggning, som därav följt; dock

därå upptagna personer valda, såvida

ej val med slutna sedlar begäres

av minst så många ledamöter

som motsvarar det tal, vilket erhålles,

om samtliga röstberättigade ledamöters

antal delas med siffran för

det antal personer valet avser, ökat

med ett. Har sådan begäran framställts

skall val med slutna sedlar

äga rum vid ett följande sammanträde.

Valet skall, där det ej avser ledamöter

i talmanskonferensen, vara

proportionellt, om två eller flera

personer skola utses. Närmare bestämmelser

om valet meddelas i den

i 78 § omförmälda riksdagsstadgan.

3. Val, som förrättas av riksdagens

utskott skola, därest begäran därom

framställes av någon ledamot, ske

med slutna sedlar, och iakttages därvid,

att namnsedlarna, så framt de

skola bliva gällande, böra vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl

från all tvetydighet i anseende

till personernas namn som från oriktighet

i anseende till deras antal. Mellan

personer, som vid val undfått lika

antal röster, skiljes genom lottning,

när så erfordras.

- äga tillämpning.

76.

Vid justering kan ett beslut ej

ändras, men väl må sådana tillägg

göras, varigenom ingen ändring i beslutet

uppkommer. Ur protokoll må

vid justeringen, med riksdagens bifall

och den talandes begivande, uteslutas

dennes uttryck och även överläggning,

som därav följt; dock kun
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kunna ej sådana uttryck uteslutas,

på vilka beslutet tydligen sig grundar.

§

Riksdagsman, som varit frånvarande

då något beslut fattats inom

den kammare han tillhörer, skall äga

att därefter till protokollet anmäla,

det han ej i berörda beslut deltagit,

men icke hava makt att tala å deras

beslut, som därvid närvarit.

§

Riksdagen fastställer de föreskrifter

om riksdagsarbetets bedrivande,

ordningen hos kamrarna och utskotten

samt inom riksdagen förekommande

val ävensom de övriga bestämmelser

som anses nödiga till

iakttagande jämte grundlagarna

(riksdagsstadga). Vardera kammaren

äger fastställa föreskrifter i ämne,

som angår kammaren enskilt

(ordningsstadga). Ej må något i

dessa stadgor införas, som mot

grundlag eller annan gällande lag

strider.

§

I mål, som blivit av ständigt eller

i dess ställe särskilt tillsatt utskott

handlagda, skola de från riksdagen

utgående skrivelser uppsättas och

expedieras av kansliet hos det utskott,

som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet

av andra för bägge kamrarna gemensamma

skrivelser besörjes genom ett

särskilt riksdagens kansli under inseende

av två inom första och två

inom andra kammaren därtill utsedda

ledamöter (kanslideputerade).

na ej sådana uttryck uteslutas, på

vilka beslutet tydligen sig grundar.

77.

Riksdagsman, som varit frånvarande

då något beslut fattats inom

riksdagen, skall äga att därefter till

protokollet anmäla, det han ej i berörda

beslut deltagit, men icke hava

makt att tala å deras beslut, som

därvid närvarit.

78.

Riksdagen fastställer de föreskrifter

om riksdagsarbetets bedrivande,

ordningen hos riksdagen och utskotten

samt inom riksdagen, utskotten

och andra riksdagens organ förekommande

val ävensom de övriga

bestämmelser som anses nödiga till

iakttagande jämte grundlagarna

(riksdagsstadga). Ej må något i

riksdagsstadgan införas, som mot

grundlag eller annan gällande lag

strider.

80.

I mål, som blivit av utskott handlagda,

skola de från riksdagen utgående

skrivelser uppsättas och expedieras

av kansliet hos det utskott,

som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet

av andra riksdagens skrivelser besörjes

genom riksdagens förvaltningskontor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

(Uppsättandet och expedierandet

av andra för bägge kamrarna gemensamma

skrivelser besörjes genom

riksdagens förvaltningskontor.)1

Ej må expedition över något riksdagens

beslut utgå förr än den blivit

inför kamrarna justerad. Från riksdagen

utgående expeditioner undertecknas

av talmännen.

§

De i kamrarna förda protokoll

och övriga riksdagshandlingar skola

på statens bekostnad, så tidigt ske

kan, av trycket utgivas, de senare

fullständigt och protokollen i den

mån kamrarna var för sig förordna.

Ej må expedition över något riksdagens

beslut utgå förr än den blivit

inför riksdagen justerad. Från riksdagen

utgående expeditioner undertecknas

av talmannen.

82.

De i riksdagen förda protokoll och

övriga riksdagshandlingar skola på

statens bekostnad, så tidigt ske kan,

av trycket utgivas, de senare fullständigt

och protokollen i den mån

riksdagen förordnar.

Övergångsbestämmelser

1. Riksdagsordningen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med

den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas även

dessförinnan beträffande val till riksdagen som avser uteslutande tid efter

utgången av år 1970.

Ordinarie val till riksdagen enligt 3 § första stycket i paragrafens nya

lydelse skall äga rum första gången år 1970.

Meddelas beslut enligt 30 § om uppskov med valet till riksdagen i september

1970 och om förlängning av de vid utgången av samma år utlöpande

valperioderna, medför beslutet motsvarande uppskov med tillämpningen av

riksdagsordningen i dess nya lydelse.

2. Löpande valperioder för kamrarnas ledamöter upphör vid utgången

av år 1970. De må ej förlängas enligt 2 § andra stycket.

3. Vad som föreskrives i 58 § tredje stycket i dess äldre lydelse om inverkan

av nya val i hela riket till andra kammaren på fråga om uppskov med

behandlingen av ärende avser även val till riksdagen.

4. Sådan nämnd som avses i 69 § skall tillsättas av den riksdag som sammanträder

närmast efter det paragrafen i sin nya lydelse trätt i tillämpning.

5. Nytt val av ledamöter och suppleanter i riksdagens lönedelegation förrättas

av den riksdag som sammanträder närmast efter det 71 § trätt i tillämpning

i sin nya lydelse.

1 Denna lydelse av 80 § andra stycket har antagits som vilande den 25 maj 1966 (KU 1966:36)

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796)

om val till riksdagen

Härigenom förordnas i fråga om lagen den 26 november 1920 om val

till riksdagen1, dels att 1, 2, 12—29, 82 och 91 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 30, 33, 35, 36, 54—57, 59, 61, 64, 68—70, 73, 74, 76, 79—81, 83—89,

92, 93, 96 och 97 §§ samt rubriken omedelbart före 76 § skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges, dels att rubrikerna omedelbart före 1 §, rubriken

omedelbart före 12 § och rubriken »Om val till andra kammaren» omedelbart

före 30 § skall utgå.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

30 §.

För valen till andra kammaren in- 1. För val till riksdagen indelas

delas riket i tjuguåtta valkretsar, riket i tjuguåtta valkretsar, nämlinämligen:

gen:

Stockholms stad; -------övriga län.

2. Antalet fasta valkretsmandat i

valkretsarna fastställes av central

myndighet som Konungen bestämmer

(centrala valmyndigheten) före

utgången av mars varje år då ordinarie

val till riksdagen skall hållas.

Härvid tilldelas varje valkrets ett

mandat för varje gång som antalet

röstberättigade i valkretsen är jämnt

delbart med en trehundrationdel av

antalet röstberättigade i hela riket.

De fasta valkretsmandat, som här
1

Senaste lydelse av 1,12—14, 28, 30, 55, 55 a, 56, 57, 61, 70, 73 och 96 §§ se 1967:832, av 15,19

—21,24 och 83 §§ se 1921:316, av 17, 68, 69 och 76 §§ se 1944:84, av 18 och 80 §§ se 1962: 71, av 25 §

se 1933:53, av 26 och 27 §§ se 1949:113, av 33, 35 och 91 §§ se 1963:127, av 36 § se 1946: 329,

av 54 § se 1967:227, av 59 och 79 §§ se 1952:264, av 64 och 74 §§ se 1965: 608, av 81 och 87 §§

se 1940:550 samt av 93 och 97 §§ se 1964:128.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

efter återstå, tillföras valkretsarna i

ordning efter storleken av de överskott

som uppkommit vid nyssnämnda

fördelning. Mellan lika

överskottstal avgöres företrädet genom

lottning.

Vid tillämpningen av första stycket

beräknas antalet röstberättigade

på grundval av uppgifterna i stommarna

till mantalslängderna för året.

Vid beräkningen anses såsom röstberättigad

varje svensk medborgare,

som uppnått tjugo års ålder senast

under närmast föregående kalenderår

och som ej på grund av domstols

förklaring är eller efter uppnådd

myndighetsålder skall förbliva

omyndig.

33 §.

För varje kommun skall finnas en

valnämnd av fem inom kommunen

boende personer, vilka utses för fyra

år. Ordförande i denna nämnd jämte

suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande före

utgången av året näst efter det, då

allmänna val av kommunalfullmäktige

och stadsfullmäktige ägde rum.

De fyra ledamöterna jämte lika antal

suppleanter väljas under nyssnämnda

år å tid, då val till befattningar

inom kommunen eljest anställas. Utses

ny valnämnd under annat år än

nu sagts, skall valet avse allenast

den tid, som återstår av löpande fyraårsperiod.

Det åligger kommunalfullmäktiges

och i stad stadsfullmäktiges

ordförande att oför dröj ligen om

valet underrätta valnämndens ordförande

samt utan lösen låta tillställa

För varje kommun skall finnas en

valnämnd av fem inom kommunen

boende personer, vilka utses för tre

år. Ordförande i denna nämnd jämte

suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande före

utgången av året näst efter det, då

allmänna val av kommunalfullmäktige

och stadsfullmäktige ägde rum.

De fyra ledamöterna jämte lika antal

suppleanter väljas under nyssnämnda

år å tid, då val till befattningar

inom kommunen eljest anställas.

Utses ny valnämnd under annat

år än nu sagts, skall valet avse

allenast den tid, som återstår av löpande

treårsperiod. Det åligger kommunalfullmäktiges

och i stad stadsfullmäktiges

ordförande att ofördröj

ligen om valet underrätta valnämndens

ordförande samt utan lö
-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

envar av de valda ledamöterna och

suppleanterna i valnämnden ett utdrag

av protokollet, i vad dem rörer.

Om de personers namn och bostad,

som blivit till ordförande och suppleant

för honom utsedda, låter

Konungens befallningshavande i

länskungörelserna årligen meddela

underrättelse.

35

Av kommunalfullmäktige eller

stadsfullmäktige lämnat uppdrag att

vara ledamot eller suppleant i valnämnd

må ej annan avsäga sig än

den, som uppnått sextio års ålder,

samt den, vilken eljest uppgiver hinder,

som av fullmäktige godkännes.

36

Menar någon att val av ledamot

eller suppleant i valnämnd icke skett

i laga ordning, eller vill någon klaga

däröver att av honom gjord avsägelse

av uppdrag, som i 35 § avses, icke

godkänts, äge han att hos Konungens

befallningshavande anföra besvär

sist å femtonde dagen, i förra fallet

från den dag valet hölls, och i det

senare fallet från den dag, då det

beslut meddelades, däri rättelse sökes;

och må över Konungens befall - ningshavandes utslag i sådant mål

klagan ej föras.

sen låta tillställa en var av de valda

ledamöterna och suppleanterna i valnämnden

ett utdrag av protokollet, i

vad dem rörer. Om de personers

namn och bostad, som blivit till ordförande

och suppleant för honom

utsedda, låter Konungens befallningshavande

i länskungörelserna

årligen meddela underrättelse.

År kommun indelad i valdistrikt,

utser valnämnden för varje valdistrikt

tre eller flera personer att

som nämndens deputerade vara valförrättare

i distriktet. Valnämnden

förordnar en av dem att vara ordförande

och utser en att föra protokollet

över valförrättningen.

§•

Var och en som är röstberättigad

vid val till riksdagen och ej har fyllt

sextio år är skyldig att fullgöra uppdrag

som ledamot eller suppleant

i valnämnd eller deputerad för valnämnd,

om han ej har giltigt hinder.

§•

Menar någon att val av ledamot

eller suppleant i valnämnd icke skett

i laga ordning, eller vill någon klaga

däröver att av honom uppgivet hinder

att fullgöra uppdrag, som avses

i 35 §, icke godkänts, äge han att hos

Konungens befallningshavande anföra

besvär sist å femtonde dagen,

i förra fallet från den dag valet hölls,

och i det senare fallet från den dag,

då det beslut meddelades, däri rättelse

sökes; och må över Konungens

befallningshavandes utslag i sådant

mål klagan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

54 S.

1. Förening med politiskt syfte,

som icke utgör underavdelning av

sådan förening och som har minst

ettusen vid val till riksdagens andra

kammare röstberättigade medlemmar,

(parti) må, i den ordning och

på de villkor här nedan stadgas, erhålla

registrering av ett partinamn

eller en annan beteckning i ord för

partiet eller för den meningsriktning

partiet företräder (partibeteckning).

2. Ansökan om — -------

3. Partibeteckning må---— —

4. Registrerad partibeteckning

skall avföras ur registret på ansökan

av det parti, för vilket registreringen

skett, eller ock efter ansökan av annat

parti, där det visas att förstnämnda

parti blivit upplöst eller vid

två på varandra följande val i hela

riket till andra kammaren icke i någon

valkrets anmält kandidater på

sätt i 56 § sägs.

5. Då partibeteckning —----

6. Parti, som — —---- — — 56

7. När val i hela riket till andra

kammaren skola äga rum, skola i

god tid före valen från departementet

till samtliga Konungens befallningshavande

översändas utdrag ur

registret, upptagande varje partibeteckning

som är registrerad på grund

av ansökan, vilken gjorts, om valen

förrättas på grund av bestämmelsen

i 17 § 1 mom. riksdagsordningen,

senast den 20 juli närmast före valen

samt, om valen förrättas på grund

av Konungens förordnande jämlikt

17 § 2 mom. riksdagsordningen, senast

femte dagen efter det förordnandet

givits. Vid varje beteckning

1. Parti, som ej utgör underavdelning

av politisk sammanslutning

och som har minst ettusen röstberättigade

medlemmar, må, i den

ordning och på de villkor här nedan

stadgas, erhålla registrering av

partibeteckning.

i riksgäldskontoret.

— — ej prövats.

4. Registrerad partibeteckning

skall avföras ur registret på ansökan

av det parti, för vilket registreringen

skett, eller ock efter ansökan av annat

parti, där det visas att förstnämnda

parti blivit upplöst eller vid

två på varandra följande val i hela

riket till riksdagen icke i någon valkrets

anmält kandidater på sätt i

56 § sägs.

- — allmänna tidningarna.

§ sägs.

7. När val i hela riket till riksdagen

skall äga rum, skola i god tid

före valet från departementet till

samtliga Konungens befallningshavande

översändas utdrag ur registret,

upptagande varje partibeteckning

som är registrerad på grund av

ansökan, vilken gjorts, vid ordinarie

val senast den 20 juli närmast före

valet samt vid nyval på grund av förordnande

enligt 108 § regeringsformen

senast femte dagen efter det

förordnandet givits. Vid varje beteckning

skall angivas det parti, för vilket

registreringen skett, samt partiets

enligt 6 mom. anmälda ombud.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition, nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall angivas det parti, för vilket

registreringen skett, samt partiets

enligt 6 mom. anmälda ombud.

Anmäles till —---— — i registerutdragen.

55 §.

1. Val i hela riket till andra kammaren

förrättas, då valen ske på

grund av 17 § 1 mom. riksdagsordningen,

å tredje söndagen i september

månad samt i fall som i 17 § 2

mom. riksdagsordningen avses, å

den sön- eller helgdag, som av

Konungen bestämmes.

Om valdag,---—--postverket underrättas.

1. Ordinarie val till riksdagen förrättas

tredje söndagen i september.

Nyval på grund av förordnande enligt

108 § regeringsformen förrättas

den sön- eller helgdag som

Konungen bestämmer.

2. Annat val till andra kammaren

än i 1 mom. sägs förrättas å sön- eller

helgdag, som Konungens befallningshavande

sist fyrtionde dagen

förut låter kungöra i ortstidningar;

och skall postverket underrättas om

valdagen.

2. Annat val till riksdagen än i 1

mom. sägs förrättas å sön- eller helgdag,

som Konungens befallningshavande

sist fyrtionde dagen förut låter

kungöra i ortstidningar; och skall

postverket underrättas om valdagen.

55 a

Då val i hela riket till andra kammaren

skall förrättas, skall, i den

mån icke Konungen annorledes förordnar,

för envar som enligt röstlängd

är röstberättigad vid valet

upprättas röstkort, utvisande den

röstberättigades namn, yrke eller titel,

det valdistrikt där den röstberättigade

äger anmäla sig till röstning,

dagen för valet samt den Konungens

befallningshavande, som skall verkställa

röstsammanräkning för den

valkrets den röstberättigade tillhör.

Röstkort upprättas för den som är

upptagen i allmän röstlängd av valnämnden

och för den som är upptagen

i särskild röstlängd av

Konungens befallningshavande.

Då val i hela riket till riksdagen

skall förrättas, skall, i den mån

icke Konungen annorledes förordnar,

för envar som enligt röstlängd

är röstberättigad vid valet upprättas

röstkort, utvisande den röstberättigades

namn, yrke eller titel, det

valdistrikt där den röstberättigade

äger anmäla sig till röstning, dagen

för valet samt den Konungens befallningshavande,

som skall verkställa

röstsammanräkning för den

valkrets den röstberättigade tillhör.

Röstkort upprättas för den som är

upptagen i allmän röstlängd av

valnämnden och för den som är

upptagen i särskild röstlängd av

Konungens befallningshavande. Röstkort

må upprättas gemensamt för

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Röstkorten skola —----

Då annat val till andra kammaren

än i första stycket sägs skall förrättas

eller då röstkort förkommit, icke

utsänts eller ej kommit den röstberättigade

till handa, äger röstberättigad

efter därom gjord framställning

erhålla röstkort. Röstberättigad,

som avses i 70 § 2 eller 3 mom., äger,

innan röstkorten blivit på sätt ovan

i andra stycket sägs översända till

de röstberättigade, efter framställning

erhålla röstkort.

Framställning om-----

Röstkort må-----—- ■— till

Närmare föreskrifter ------

(Föreslagen lydelse)

riksdagsmannaval och kommunalval.

Är väljaren icke röstberättigad

vid samtliga val, skall förhållandet

tydligt angivas å kortet.

de röstberättigade.

Då annat val till riksdagen än i

första stycket sägs skall förrättas

eller då röstkort förkommit, icke utsänts

eller ej kommit den röstberättigade

till handa, äger röstberättigad

efter därom gjord framställning erhålla

röstkort. Röstberättigad, som

avses i 70 § 2 eller 3 inom., äger, innan

röstkorten blivit på sätt ovan i

andra stycket sägs översända till de

röstberättigade, efter framställning

erhålla röstkort.

- till honom,

efterrättelse.

-- av Konungen.

56 §.

1. Då val —---—-----valbara personer.

2. Anmälan skall göras skriftligen

genom partiets i registerutdraget angivna

ombud eller genom någon av

honom därtill förordnad person samt

hava inkommit sist å trettiosjunde

dagen före valdagen. Vid anmälan

skola fogas intyg, utvisande att envar

av de anmälda kandidaterna enligt

röstlängd är röstberättigad i val
-

kretsen och senast valdagen uppnått

tjugotre års ålder, ävensom intyg av

varje kandidat, att han lämnat partiet

tillstånd att anmäla honom.

Giver anmälan--- -—- ---anmälan skett.

Senast å — — -—---intyg ingivas.

3. Två eller flera partier, vilka på

sätt ovan nämnts, anmält kandidater

och vilka ämna samverka med varandra

i kartell vid valet, äga hos

2. Anmälan skall göras skriftligen

genom partiets i registerutdraget angivna

ombud eller genom någon av

honom därtill förordnad person samt

hava inkommit sist å trettiosjunde

dagen före valdagen. Vid anmälan

skola fogas intyg, utvisande att envar

av de anmälda kandidaterna enligt

röstlängd är röstberättigad och

senast valdagen uppnått tjugotre års

ålder, ävensom intyg av varje kandidat,

att han lämnat partiet tillstånd

att anmäla honom.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Konungens befallningshavande gemensamt

anmäla en kartellbeteckning.

Sådan kartellbeteckning skall

tydligt skilja sig från varje i registerutdraget

upptagen partibeteckning

ävensom från kartellbeteckning, som

tidigare behörigen anmälts för valet.

Anmälan av kartellbeteckning

skall göras skriftligen genom partiernas

i registerutdraget angivna ombud

eller genom personer, som av

ombuden därtill förordnats, samt hava

inkommit till Konungens befallningshavande

senast den dag, som

angives i 2 mom. tredje stycket.

å. Sedan den tid gått till ända,

inom vilken kandidataninälan må

ändras och anmälan av kartellbeteckning

må ske, skall Konungens

befallningshavande ofördröjligen företaga

slutlig prövning av de inkomna

anmälningarna av kandidater och

kartellbeteckningar. Finnes någon

kandidat icke vara valbar, eller är

icke visat, att han lämnat partiet tillstånd

att anmäla honom, skall hans

namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar

Konungens befallningshavande

en lista. Å denna uppföras först

anmälda kartellbeteckningar i bokstavsordning

och under varje kartellbeteckning,

likaledes i bokstavsordning,

partibeteckningarna för de partier,

som ingå i kartellen, jämte under

varje partibeteckning de av partiet

anmälda kandidaterna. Därefter

uppföras i bokstavsordning partibeteckningarna

för de partier, vilka

icke anmält kartellbeteckning, jämte

under var och en av dessa partibeteckningar

de av partiet anmälda

(Föreslagen lydelse)

3. Sedan den tid gått till ända,

inom vilken kandidatanmälan må

ändras, skall Konungens befallningshavande

ofördröj ligen företaga slutlig

prövning av de inkomna anmälningarna

av kandidater. Finnes någon

kandidat icke vara valbar, eller

är icke visat, att han lämnat partiet

tillstånd att anmäla honom, skall

hans namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upprättar

Konungens befallningshavande

en lista. Å denna uppföras partibeteckningarna

i bokstavsordning

och, under varje partibeteckning,

de av partiet anmälda kandidaterna.

Å listan utsättes även erinran om bestämmelserna

i 59 § sjätte stycket.

Formulär till listan fastställes av

Konungen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

kandidaterna. Å listan utsattes även

erinran om bestämmelserna i 59 §

andra och femte styckena. Formulär

till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens------—

5. Därefter utfärdar Konungens

befallningshavande omedelbart kungörelse

om valet, vilken anslås på

kommunernas anslagstavlor och införes

i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väljas

inom valkretsen;

b) dag och -— -----— —

e) den i 4 mom. omförmälda lista;

f) erinran om

g) då val i hela riket till andra

kammaren skola förrättas, erinran

om rätt för väljare att i vissa fall utöva

rösträtt å svenskt fartyg utom

riket.

(Föreslagen lydelse)

--- — över valet.

4. Därefter utfärdar Konungens

befallningshavande omedelbart kungörelse

om valet, vilken anslås på

kommunernas anslagstavlor och införes

i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet fasta valkretsmandat i

valkretsen;

till röstning;

e) den i 3 mom. omförmälda lista;

utlandsmyndighet; samt

g) då val i hela riket till riksdagen

skall förrättas, erinran om rätt för

väljare att i vissa fall utöva rösträtt

å svenskt fartyg utom riket.

Förrättas annat val samtidigt med

riksdagsmannavalet utfärdas gemensam

kungörelse om valen.

57 §.

1. Val förrättas inför valnämnden

eller, om i kommun äro flera valdistrikt,

inför valnämndens deputerade,

varom i 91 § sägs.

1. Val förrättas inför valnämnden

eller, om i kommun äro flera valdistrikt,

inför valnämndens deputerade,

varom i 33 § andra stycket

sägs.

Om rätt----------i 70—75 §§.

2. Valet äger--—---inom vallokalen.

Det åligger — —----avbryta förrättningen.

I vallokal skola finnas anslagna I vallokal skola finnas anslagna

exemplar av denna lag samt av den exemplar av denna lag samt av den

i 56 § 4 mom. omförmälda lista. i 56 § 3 mom. omförmälda lista.

59 §.

Vid valet skola begagnas valsedlar

av vitt papper utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen

utsättas en, två eller tre beteckningar

i ord för viss grupp väljare eller

Vid valet skola begagnas valsedlar

av enfärgat gult papper.

Å valsedel skall finnas partibeteckning

samt namn på en eller flera

kandidater.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. ÅIaj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

för samverkande sådana grupper eller

för viss mening sriktning (väljarbeteckning).

Utsättas två eller tre

beteckningar, skola de uppföras den

ena under den andra. Användes kartellbeteckning,

som uppförts å den

i 56 § 4 mom. omförmulda lista,

skall den sättas såsom första beteckning

och såsom andra beteckning utsättas

någon av de å listan under

kartellbeteckningcn uppförda partibeteckningarna.

Partibeteckning,

som å listan uppförts under kartellbeteckning,

må ej å valsedel upptagas

i annan ordning än nu är sagd.

Annan partibeteckning må användas

antingen såsom första, andra eller

tredje beteckning.

Nedanför namnen må vara såsom

valkretsbeteckning anbragt beteckning

för den valkrets sedeln avser.

Valsedel skall upptaga namnen antingen

i en följd, det ena under det

andra, eller ock på sätt formulär 2

vid denna lag utvisar. — I förra fallet

må namnen å valsedeln vara högst

två utöver det antal riksdagsmän

valet avser. Namnen gälla själva

riksdagsmannavalet samt, i den mån

de därvid icke tagas i anspråk, val

av efterträdare för avgången riksdagsman.

— I senare fallet må å sedelns

vänstra sida upptagas högst

två namn utöver det antal riksdagsmän

valet avser. Dessa namn skola

uppföras vart för sig i de särskilda

rummen och gälla själva riksdagsmannavalet

samt, i den mån namnen

därvid icke tagas i anspråk, val av

efterträdare. För efterträdarevalet

må dessutom i motsvarande rum å

sedelns högra sida uppföras högst

(Föreslagen lydelse)

Partibeteckning bör sättas ovanför

namnen. Överst på valsedeln bör

angivas att valet gäller riksdagen

(valbeteckning) och nederst på sedeln

bör angivas vilken valkrets

denna avser (valkretsbeteckning).

Namnen på kandidater skola upptagas

antingen i en följd, det ena

under det andra, eller ock på sätt

formulär 2 vid denna lag utvisar. —

I förra fallet må namnen å valsedeln

vara högst fyra utöver antalet fasta

valkretsmandat i valkretsen. Namnen

gälla själva riksdagsmannavalet

samt, i den mån de därvid icke tagas

i anspråk, val av efterträdare för avgången

riksdagsman. — I senare fallet

må å sedelns vänstra sida upptagas

högst fyra namn utöver antalet

fasta valkretsmandat i valkretsen.

Dessa namn skola uppföras

vart för sig i de särskilda rummen

och gälla själva riksdagsmannavalet

samt, i den mån namnen därvid icke

tagas i anspråk, val av efterträdare.

För efterträdarevalet må dessutom i

motsvarande rum å sedelns högra

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

två namn för vart och ett av de för

själva riksdagsmannavalet upptagna

namnen. Upptager rum å sedelns

högra sida två namn, skola de förekomma

det ena under det andra.

Har å valsedel utsatts partibeteckning,

som uppförts å den i 56 § 4

mom. omförmälda lista, skall, om

sedeln upptager namnen i en följd,

det ena under det andra, såsom

första namn å sedeln, samt, om

sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,

såsom första namn å

dess vänstra sida upptagas namnet

på någon kandidat, som å nämnda

lista uppförts under den beteck
-

Valsedel bör

(Föreslagen lydelse)

sida uppföras högst två namn för

vart och ett av de för själva riksdagsmannavalet

upptagna namnen. Upptager

rum å sedelns högra sida två

namn, skola de förekomma det ena

under det andra.

Har å valsedel utsatts partibeteckning,

som uppförts å den i 56 § 3

mom. omförmälda lista, skall, om

sedeln upptager namnen i en följd,

det ena under det andra, såsom

första namn å sedeln, samt, om

sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,

såsom första namn å

dess vänstra sida upptagas namnet

på någon kandidat, som å nämnda

lista uppförts under den beteckningen,

vilka åsyftas.

Anvisningar till vägledning för

valsedels utformning meddelas av

Konungen.

61

Envar som anmäler sig till röstning

erhåller vid valbordet ett valkuvert.

Sedan väljaren vid någon av

de i 60 § omförmälda avskilda platser

inlagt sin valsedel i kuvertet och

tillslutit detsamma, överlämnar han

utan dröjsmål personligen kuvertet

till ordföranden.

\ äljaren skall, då han överlämnar

valkuvertet, för valförrättaren uppgiva

sitt fullständiga namn och sitt

hemvist inom valdistriktet eller, om

han är upptagen i särskild röstlängd,

den ort i riket där han senast var

kyrkobokförd. Sedan ordföranden

förvissat sig om att väljaren är i

röstlängden upptagen såsom röstbe
-

§•

Envar som anmäler sig till röstning

erhåller vid valbordet ett valkuvert,

försett med valbeteckning

för valet. Sedan väljaren vid någon

av de i 60 § omförmälda avskilda

platser inlagt sin valsedel i kuvertet

och tillslutit detsamma, överlämnar

han utan dröjsmål personligen kuvertet

till ordföranden.

Väljaren skall, då han överlämnar

valkuvertet, för valförrättaren uppgiva

sitt fullständiga namn och sitt

hemvist inom valdistriktet eller, om

han är upptagen i särskild röstlängd,

den ort i riket där han senast var

kyrkobokförd. Sedan ordföranden

förvissat sig om att väljaren är i

röstlängden upptagen såsom röstbe
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

rättigad och tillsett, att kuvertet är

tillslutet och utan annat märke än i

96 § föreskriven ändamålsbeteckning,

nedlägger ordföranden kuvertet

i valurnan, i sammanhang varmed

i röstlängden vid väljarens

namn göres anteckning, att rösträtten

utövats. Valkuvert, som ej är tillslutet

eller som är märkt med annat

kännetecken än föreskriven ändarnålsbeteckning,

skall ej mottagas.

Väljare, som

(Föreslagen lydelse)

rättigad vid valet och tillsett, att kuvertet

är tillslutet och utan annat

märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning,

nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang

varmed i röstlängden vid väljarens

namn göres anteckning, att

rösträtten utövats. Valkuvert, som ej

är tillslutet eller som är märkt med

annat kännetecken än föreskriven

ändamålsbeteckning, skall ej mottagas,

därtill utser.

64 §.

Valsedelsförsändelse som---väljarens valsedel.

Finnes att väljaren är röstberättigad,

att ytterkuvertet är av föreskriven

beskaffenhet samt att på ytterkuvertet

äro tecknade förklaring av

väljaren ävensom intyg i behörigt

skick, och förekommer ej skälig anledning

antaga, att ytterkuvertet blivit

efter tillslutandet öppnat, bryter

ordföranden ytterkuvertet; i annat

fall skall det ej mottagas.

Är innerkuvertet------

Är innerkuvertet------

Finnes att väljaren är röstberättigad

vid valet, att ytterkuvertet är av

föreskriven beskaffenhet samt att på

ytterkuvertet äro tecknade förklaring

av väljaren ävensom intyg i behörigt

skick, och förekommer ej skälig

anledning antaga, att ytterkuvertet

blivit efter tillslutandet öppnat,

bryter ordföranden ytterkuvertet; i

annat fall skall det ej mottagas.

---rösträtten utövats.

---det återlämnas.

68 §.

1. När alla-----— röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter —--nyssnämnda personer.

3. Sedan dessa--—---följande sätt.

a) Valkuverten öppnas---dessas antal.

d) De valsedlar, vilka icke enligt

bestämmelserna under b) och c)

återinlagts i sina valkuvert eller lagts

åsido, ordnas i grupper sålunda, att

sedlar, vilka äro likalydande med avseende

å väljarbeteckning, sammanföras

i en grupp. Antalet valsedlar i

varje grupp räknas, varefter sedlarna

i varje grupp för sig inläggas i ett

d) De valsedlar, vilka icke enligt

bestämmelserna under b) och c)

återinlagts i sina valkuvert eller lagts

åsido, ordnas i grupper sålunda, att

sedlar, vilka äro likalydande med avseende

å partibeteckning, sammanföras

i en grupp. Antalet valsedlar i

varje grupp räknas, varefter sedlarna

i varje grupp för sig inläggas i ett

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(k uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller flera omslag. Å varje omslag eller flera omslag. Ä varje omslag

antecknas de inneliggande valsedlar- antecknas de inneliggande valsedlarnas

väljarbeteckning samt antal. nas partibeteckning samt antal,

e) De omslag-------å protokollet.

4. I protokollet---ytterligare

a) antalet valkuvert-----

c) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som omförmäles i 3 mom. d),

samt gruppens väljarbeteckning jämte

antalet omslag, vari gruppens sedlar

inlagts.

5. Förrättningen bör utan avbrott

bringas till slut. Därest särskilda

skäl föranleda avbrott, må förrättningen

icke avbrytas i annan ordning

än att, sedan de i 2 mom. föreskrivna

åtgärderna vidtagits, verkställandet

av de i 3 och 4 mom. omförmälda

åtgärderna i sin helhet

uppskjutes, dock icke längre än till

påföljande dag. Innan förrättningen

sålunda avbrytes, skall tid för densammas

fortsättande tillkännagivas;

och skola valkuverten inläggas i omslag,

vilka förseglas under minst två

närvarandes sigill. Dessa omslag

jämte andra till valet hörande handlingar

skola därefter läggas i säkert

förvar; och förrättningen må ej ånyo

företagas, innan valförrättaren inför

öppna dörrar förvissat sig om att de

åsatta sigillen äro obrutna.

antecknas:

--sedlar inlagts;

c) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som avses i 3 mom. d), samt

gruppens partibeteckning jämte antalet

omslag, vari gruppens sedlar

inlagts.

5. Förrättningen skall utan avbrott

bringas till slut. Förrättningen

må ej uppehållas av åtgärd som skall

vidtagas i samband med annat val

som hållits samtidigt med valet till

riksdagen.

69

Sedan valprotokollet upplästs och

dess riktighet bekräftats av ordföranden

och två av de närvarande,

förklaras valförrättningen avslutad.

§•

1. Sedan valprotokollet upplästs

och dess riktighet bekräftats av ordföranden

och två av de närvarande,

förklaras valförrättningen avslutad.

Underrättelse om antalet valsedlar i

varje sådan grupp som avses i 68 §

3 mom. d) och om gruppens partibeteckning

lämnas genast till centrala

valmyndigheten.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Valförrättaren skall------som värdepost.

2. På grundval av de underrättelser

som inkomma från valdistrikten

fördelar centrala valmyndigheten

preliminärt mandaten i riksdagen enligt

bestämmelserna i riksdagsordningen

och offentliggör resultatet av

fördelningen.

70 §.

1. Är någon-------röstlängden uppförd.

2. Kan med-------inom riket.

3. Vistas röstberättigad---å fartyget.

Förekommer, då val till andra

kammaren skola förrättas i hela riket,

anledning till antagande, att

svenskt fartyg kommer att befinna

sig utom riket under den tid, då röstmottagning

enligt 72 § sker inom

riket, äger Konungen på därom gjord

framställning föreskriva, att röstmottagning

utom riket skall, om hinder

härför icke uppkommer, äga rum

å fartyget. Konungen meddelar närmare

bestämmelser om behörighet

att göra sådan framställning och om

den ordning, vari framställningen

skall ske.

Förekommer, då val till riksdagen

skall förrättas i hela riket, anledning

till antagande, att svenskt fartygkommer

att befinna sig utom riket

under den tid, då röstmottagning enligt

72 § sker inom riket, äger

Konungen på därom gjord framställning

föreskriva, att röstmottagning

utom riket skall, om hinder härför

icke uppkommer, äga rum å fartyget.

Konungen meddelar närmare bestämmelser

om behörighet att göra

sådan framställning och om den ordning,

vari framställningen skall ske.

Vid röstningen

Väljaren skall

Väljaren skall

Finnes ytterkuvertet vara i behörig

ordning ifyllt och föreligger ej

anledning antaga, att väljaren är annan

än den röstkortet eller sjöfartsboken

avser, samt synes, där röstningen

sker före valdagen, den å

kuvertet tecknade uppgiften om an
-

i 96 §.

i riket.

sådan röstning.

Finnes ytterkuvertet vara i behörig

ordning ifyllt och föreligger ej

anledning antaga, att väljaren är annan

än den röstkortet eller sjöfartsboken

avser, samt synes, där röstningen

sker före valdagen, den å

kuvertet tecknade uppgiften om an
-

73 §.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ledningen härtill sannolik, erhåller

väljaren av röstmottagaren ett valkuvert.

(Föreslagen lydelse)

ledningen härtill sannolik, erhåller

väljaren av röstmottagaren ett valkuvert,

försett med valbeteckning för

valet.

Väljaren skall — —----till röstmottagaren.

Är valkuvertet tillslutet och utan

annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,

mottages detsamma;

i annat fall skall det ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i väljarens

närvaro mottaget valkuvert i

ytterkuvertet samt antecknar därå

orten och dagen för avlämnandet.

för avlämnandet.

I sammanhang--— fastställt formulär.

Därefter tillsluter röstmottagaren

ytterkuvertet.

Är valkuvertet tillslutet och utan

annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,

mottages detsamma;

i annat fall skall det ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i väljarens

närvaro mottaget valkuvert i

ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet

samt antecknar därå orten och dagen

74 §

Äkta make, vilken röstar i den

ordning som i 70 § sägs, äger därvid

avgiva valsedel jämväl för andra

maken. För sådant fall skall valsedelsförsändelse

anordnas på sätt

och inom tid som i 62 § sägs.

Äkta make, vilken röstar i den

ordning som i 70 § sägs, äger därvid

även för andra maken avgiva

valsedel avseende samma val eller

annat val som äger rum samtidigt.

För sådant fall skall valsedelsförsändelse

anordnas på sätt och inom

tid som i 62 § sägs.

Äkta make,---—--anordnat försändelsen.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig

ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen

är i behörigt skick och

tillsluten, mottages försändelsen; i

annat fall skall den ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i avlämnarens

närvaro mottagen försändelse i

ytterkuvertet samt antecknar därå

orten och dagen för avlämnandet. I

I sammanhang-------

Därefter tillsluter röstmottagaren

ytterkuvertet.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig

ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen

är i behörigt skick och

tillsluten, mottages försändelsen; i

annat fall skall den ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i avlämnarens

närvaro mottagen försändelse i

ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet

samt antecknar därå orten och dagen

för avlämnandet,

omförmälda förteckning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om rösternas sammanräknande

valets avslutande.

Sammanräkning av

och Om rösternas sammanräknande, mandatens

fördelning och valets avslutande.

76 §.

- — — — — — efter valdagen.

Vid förrättningen prövar Konungens

befallningshavande valsedlarnas

giltighet och bestämmer ordningen

mellan namnen på valsedlarna för

varje parti.

Om förrättningen utfärdas kungörelse

med uppgift i förekommande

fall om den ordningsföljd vari sammanräkningen,

därest hinder icke

möter, kommer att företagas för olika

val. Sådan kungörelse skall senast

dagen före förrättningens början

anslås offentligen och införas i

ortstidningar.

Det åligger------anledningen härtill.

Kungörelse om sammanräkningen

skall senast dagen förut anslås offentligen

och införas i ortstidningar.

79 §.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt

papper;

å vilken finnes något kännetecken,

som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar väljarbeteckning;

vilken upptager väljarbeteckning

å annat ställe än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar

ovanför namnen;

vilken annorledes än såsom första

beteckning upptager kartellbeteckning,

som uppförts å den i 56 § -4

mom. omförmälda lista, eller såsom

första beteckning upptager dylik

kartellbeteckning utan att såsom

andra beteckning upptaga någon av

de å nämnda lista under kariellbeteckningen

uppförda partibeteckningarna;
-

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än enfärgat

gult papper; dock skall, om valsedel

har den färg som föreskrivits

för annat val vilket förrättats samtidigt,

denna avvikelse icke föranleda

att sedeln blir ogiltig;

å vilken finnes något kännetecken,

som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller

upptager mer än en partibeteckning;

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vilken upptager någon å omförmälda

lista under kartellbeteckning

uppförd partibeteckning annorledes

än såsom andra beteckning under

denna kartellbeteckning;

vilken upptager valkretsbeteckning

å annat ställe än nedanför namnen;
vilken

icke upptager något giltigt

namn; dock att då samtliga namn

skola av anledning, som i 80 § andra

stycket sägs, anses såsom obefintliga,

valsedeln likväl skall tillgodoräknas

den A-grupp, B-grupp och Cgrupp

sedeln jämlikt 81 § på grund

av sin väljarbeteckning skall tillhöra.

Finnas i ett valkuvert två likalydande

valsedlar, skall allenast en sedel

räknas. Finnas i annat fall än nu

sagts i ett valkuvert två valsedlar eller

finnas i ett valkuvert flera än två

valsedlar, äro de alla ogilla. Där i

valkuvert finnes jämte valsedel annat

än sådan sedel, är valsedeln ogill.

80

Är något — —----—--

Är å valsedel utsatt partibeteckning,

som uppförts å den i 56 § 4

mom. omförmälda lista, men har

icke å sedeln, om den upptager namnen

i en följd, det ena under det

andra, såsom första namn, samt, om

sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,

såsom första namn å

dess vänstra sida upptagits namnet

på någon kandidat, som å nämnda

lista uppförts under den beteckningen,

anses samtliga namn å valsedeln

såsom obefintliga. Vid bedömandet

av vilket namn som skall

anses som det första skall hänsyn

vilken icke upptager något giltigt

namn; dock att då samtliga namn

skola av anledning, som i 80 § andra

stycket sägs, anses såsom obefintliga,

valsedeln likväl skall tillgodoräknas

det parti vars partibeteckning den

bär.

Finnes i ett valkuvert mer än en

valsedel, äro valsedlarna ogiltiga. Innehåller

valkuvertet två eller tre valsedlar

och bära alla samma partibeteckning,

skall dock en valsedel

tillgodoräknas det angivna partiet.

De på valsedeln upptagna namnen

anses som obefintliga.

§•

såsom obefintligt.

Är å valsedel utsatt partibeteckning,

som uppförts å den i 56 § 3

mom. omförmälda lista, men har

icke å sedeln, om den upptager namnen

i en följd, det ena under det

andra, såsom första namn, samt, om

sedeln upptager särskilda efterträdarenamn,

såsom första namn å

dess vänstra sida upptagits namnet

på någon kandidat, som å nämnda

lista uppförts under den beteckningen,

anses samtliga namn å valsedeln

såsom obefintliga. Vid bedömandet

av vilket namn som skall

anses som det första skall hänsyn

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

icke tagas till namn, som enligt icke tagas till namn, som enligt

första stycket är att betrakta såsom första stycket är att betrakta såsom

obefintligt. obefintligt.

Återstår efter---- -—--såsom obefintliga.

För val — —--■ — — såsom obefintligt.

81

1. För rösternas sammanräknande

ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning,

varom i 59 § andra stycket

sägs, sålunda, att valsedlar med samma

första beteckning sammanföras i

särskilda grupper (A-grupper).

. Förekomma inom A-grupp valsedlar

med en andra beteckning, ordnas

A-gruppens sedlar efter sådan beteckning

(B-grupper). Till A-gruppen

hörande sedlar med endast en

beteckning anses tillhöra en särskild

B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar

med en tredje beteckning, ordnas

B-gruppens sedlar efter sådan beteckning

(C-grupper). Till B-gruppen

hörande sedlar med endast två

beteckningar anses tillhöra en särskild

C-grupp.

2. a) För varje C-grupp bestämmes

i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning

mellan de namn å gruppens valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller

valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen

gäller valsedel för det namn, som

står först å sedeln.

C-gruppens valsedlar ordnas i

namngrupper så, att sedlar med samma

första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp

räknas, och deras antal utgör

§•

1. Sedan valsedlarna ordnats efter

partibeteckning, bestämmes i erforderlig

utsträckning genom särskilda

sammanräkningar för varje parti

ordning mellan de namn å partiets

valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Vid varje sammanräkning gäller

valsedel allenast för ett namn.

2. Vid första sammanräkningen

gäller valsedel för det namn, som

står först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper

så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp rälc
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

namngruppens rösttal. Samma tal är

också jämförelsetal för det namn,

som står först på namngruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning

gäller valsedel för det namn,

vilket, bortsett från namn, som redan

erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas

valsedlar vid närmast föregående

sammanräkning gällde för det namn,

som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i

nya namngrupper så, att sedlar, som

vid den pågående sammanräkningen

gälla för ett och samma namn, hilda

en namngrupp; däremot bibehållas

övriga befintliga namngrupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad

namngrupp räknas och deras antal

utgör namngruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande

valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med

rösttalet för den namngrupp eller

sammanlagda rösttalet för de namngrupper,

vilkas valsedlar gälla för

namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är

lika med dess rösttal, där icke namngrupp

av valsedlar, som gälla för

namnet, deltagit i besättandet av förut

utdelad plats. Har så skett, erhålles

namnets jämförelsetal genom att

dela dess rösttal med det tal, som

motsvarar den del namngruppen ta
-

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

(Föreslagen lydelse)

nas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal

för det namn, som står först

på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller första platsen i ordningen.

3. Vid varje följande sammanräkning

gäller valsedel för det namn,

vilket, bortsett från namn, som redan

erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar

vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn,

som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i

nya grupper så, att sedlar, som vid

den pågående sammanräkningen gälla

för ett och samma namn, bilda en

grupp; däremot bibehållas övriga befintliga

grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad

grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande

valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med

rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper,

vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är

lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet,

deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets

jämförelsetal genom att dess

rösttal delas med det tal, som motsvarar

den del gruppen tagit i besät
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

git i besättandet av plats eller platser,

som utdelats (namngruppens

platstal), ökat med 1, eller, om flera

namngrupper av valsedlar, som gälla

för namnet, deltagit i besättandet av

förut utdelad plats, med dessa namngruppers

sammanlagda platstal, ökat

med 1. Platstalet för en namngrupp

beräknas sålunda, att namngruppens

rösttal delas med största jämförelsetalet

vid sammanräkningen närmast

före namngruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller plats i ordningen.

d) Bråktal, som uppkommer vid

delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran

må ej äga rum.

3. För varje B-grupp bestämmes i

erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning

mellan de namn å gruppens valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Därvid anses namnen å varje

C-grupps valsedlar förekomma i den

jämlikt 2 mom. bestämda ordning

och tillämpas i övrigt de i nämnda

mom. angivna grunder.

4. För varje A-grupp bestämmes i

erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning

mellan de namn å gruppens valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Därvid anses namnen å varje

B-grupps valsedlar förekomma i

den jämlikt 3 mom. bestämda ordning

och tillämpas i övrigt de i 2

mom. angivna grunder.

5. Skola två eller flera platser besättas,

fördelas de mellan de olika

A-grupperna sålunda, att platserna,

en efter annan, tilldelas den Agrupp,

vilken för varje gång uppvisar

tandet av plats eller platser, som utdelats

(gruppens platstal), ökat med

1, eller, om flera grupper av valsedlar,

som gälla för namnet, deltagit i

besättandet av förut utdelad plats,

med dessa gruppers sammanlagda

platstal, ökat med 1. Platstalet för en

grupp beräknas sålunda, att gruppens

rösttal delas med största jämförelsetalet

vid sammanräkningen

närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller plats i ordningen.

4. Bråktal, som uppkommer vid

delning beräknas med två decimaler.

Den sista decimalsiffran får ej höjas.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en A-grupp

tilldelad, besäites genast så, att Agruppens

första plats tillerkännes

den, vars namn är det första i ordningen

inom A-gruppen, A-gruppens

andra plats den, som bär andra namnet

i ordningen, A-gruppens tredje

plats den, som bär tredje namnet i

ordningen, och så vidare efter samma

grund, ändå att den, som är berättigad

till platsen, redan fått sig

tillerkänd plats från en eller flera

andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med Agruppens

rösttal, så länge A-gruppen

ännu icke fått sig någon plats

tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att Agruppens

rösttal delas med det tal,

som motsvarar antalet av A-gruppen

tilldelade platser, ökat med 1. Har

samma person erhållit platser från

två A-grupper, skall dock, vid beräkning

av det antal platser, som utdelats,

vardera platsen anses blott såsom

en halv plats; har någon erhållit

platser från 3 A-grupper, anses

varje sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma

grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad

plats så många gånger, som

motsvarar de å gruppens valsedlar

upptagna namn, vilka avse själva

riksdagsmannavalet, varder den från

vidare jämförelse utesluten.

6. Skall blott en plats besättas, tillfaller

platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den Agrupp,

som, enligt vad i 5 mom. sägs,

har största jämförelsetalet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7. Mellan lika rösttal eller jämfö- 5. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal

skall, där så erfordras, skil- relsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning. jas genom lottning.

83 §.

Vid rösternas-----— Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar

84

Kan förrättningen icke på en dag

bringas till slut, eller varder eljest

nödigt att densamma uppskjuta eller

avbryta, skola alla valsedlar inläggas

i omslag, vilka förseglas under minst

två närvarandes sigill. Dessa omslag

jämte andra till valet hörande handlingar

skola därefter läggas i säkert

förvar; och må förrättningen ej ånyo

företagas, innan de närvarande förvissat

sig om att de åsatta sigillen

äro obrutna.

85

Valets utgång kungöres omedelbart

genom uppläsning av valprotokollet.

Med protokollets uppläsning

är valförrättningen avslutad.

— valet gäller.

Kan förrättningen icke på en dag

bringas till slut, eller varder eljest

nödigt att densamma uppskjuta eller

avbryta, skola alla valsedlar inläggas

i omslag, vilka förseglas under minst

två närvarandes sigill. Dessa omslag

jämte andra till valet hörande handlingar

skola därefter läggas i säkert

förvar; och må förrättningen ej

ånyo företagas, innan de närvarande

förvissat sig om att de åsatta

sigillen äro obrutna.

§•

Resultatet av sammanräkningen

kungöres omedelbart genom uppläsning

av protokollet. Med denna uppläsning

är förrättningen avslutad.

Protokollet tillställes ofördröjligen

centrala valmyndigheten.

§•

1. Mandaten i riksdagen fördelas

av centrala valmyndigheten på

grundval av sammanräknings protokollen

och med tillämpning av 16—

19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten

fastställer även vilka personer

som skola erhålla mandaten.

Har i en valkrets ordning enligt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

85

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

81 § icke bestämts mellan tillräckligt

många namn för att de mandat

som ett parti erhållit i valkretsen

skall kunna besättas med kandidater,

skall Konungens befallningshavande

på anmodan av centrala valmyndigheten

vid ny förrättning, som

kungöres enligt 76 §, återupptaga

sammanräkningen för att bestämma

ytterligare namn i ordningen.

2. Har enligt sammanräkningsprotokoll

samma kandidat fått plats

i ordning enligt 81 § i mer än en valkrets

eller för mer än ett parti och

skulle han till följd därav erhålla

mandat i mer än en valkrets eller för

mer än ett parti, ankommer det på

honom att bestämma vilket mandat

han skall tillträda. Vid fastställande

av vem som skall erhålla mandat,

som han ej tillträder, anses det som

om han ej varit kandidat vid valet.

I fall som avses i första stycket

skall centrala valmyndigheten skriftligen

förelägga den för flera mandat

upptagne kandidaten att inom fyra

dagar från dagen för föreläggandet

inkomma med uppgift om vilket

mandat han önskar tillträda. Inkommer

han icke med sådan uppgift inom

föreskriven tid, erhåller han icke

något mandat. Vid fastställande av

vilka personer som skola tillträda

mandaten anses det som om han

icke varit kandidat till något av dem.

3. Centrala valmyndigheten tillkännagiver

ofördröjligen valets utgång

genom kungörelse i allmänna

tidningarna. Genom kungörelsens

införande är valet avslutat. Måste

centrala valmyndighetens förrättning

enligt denna paragraf uppskju
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

86

Fullmakt för vald riksdagsman

utfärdas av Konungens befallningshavande.

Sådan fullmakt skall hava

följande lydelse:

»Vid röstsammanräkning, som den

.. . (dag, månad, år) ... hållits för

... (valkretsens namn), har» N. N.

»blivit utsedd till ledamot av riksdagens

andra kammare för en tid av

fyra år, räknade från och med den

1 januari nästkommande år» (eller

om valet hållits efter fyraårsperiodens

början: »för tiden till den 1 januari

år...»); »varom detta länder

till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

87

1. Har någon, söm blivit vald till

riksdagsman, avsagt sig uppdraget

eller eljest avgått före utgången av

den tid, för vilken han blivit vald,

då skall Konungens befallningshavande

ofördröj ligen vid offentlig förrättning,

sd kungjord, som i 26 §

sägs, verkställa ny röstsammanräkning

inom den A-grupp, för vilken

den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera A-grupper,

skall sammanräkningen ske inom

den A-grupp, från vilken plats först

tilldelades honom.

(Föreslagen lydelse)

tas eller avbrytas, skola sammanräknings

protokollen från valkretsarna

och övriga handlingar som röra

valet läggas i säkert förvar. Efter

förrättningens slut skola de handlingar

som röra valet förvaras till

utgången av den tid valet gäller.

4. Anvisningar för centrala valmyndighetens

förrättning enligt denna

paragraf meddelas av Konungen.

§•

Fullmakt för riksdagsledamot utfärdas

av centrala valmyndigheten.

Sådan fullmakt skall hava följande

lydelse:

N. N. »har för en tid av tre år, räknade

från och med den 1 januari

... (år)» (eller om valet hållits på

grund av förordnande enligt 108 § regeringsformen:

»för tiden till den 1

januari.../år/»); »utsetts till ledamot

av riksdagen för ... (partiets

namn) i ... (valkretsens namn)

varom detta länder till bevis och fullmakt.

» Ort och tid.

§•

1. Har någon, som blivit vald till

riksdagsman, avsagt sig uppdraget

eller eljest avgått före utgången av

den tid, för vilken han blivit vald,

då skall Konungens befallningshavande

ofördröj ligen vid offentlig förrättning,

varom senast dagen förut

kungörelse anslås offentligen och

införes i ortstidningar, verkställa ny

röstsammanräkning inom det parti,

för vilket den avgångne blivit vald.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Vid den nya sammanräkningen tages

hänsyn blott till de valsedlar, vilka

upptaga den avgångnes namn och

på grund därav gällde för detta

namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen

inom A-gruppen. Varje valsedel gäller

såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom

valet utsedd till riksdagsman,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet

tillgodoräknas det namn, som

står främst bland de för den avgångne

riksdagsmannen särskilt upptagna

efterträdarenamnen eller, om sådant

namn ej finnes, det namn för

själva riksdagsmannavalet, som står

främst å sedeln, eller, om ej heller

sådant namn finnes, det namn, som

står främst bland samtliga efterträdarenamnen

å sedeln. Den som erhållit

högsta rösttalet inträde såsom

ledamot i den avgångnes ställe. Mellan

lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens avslutande

skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

2. Lag samma vare, där riksdagsman,

som blivit utsedd jämlikt 1

mom., avgått före utgången av den

tid, för vilken han blivit utsedd; och

skall vid den nya sammanräkningen

såsom förut hänsyn tagas blott til!

de valsedlar, vilka upptaga den först

avgångnes namn och på grund därav

(Föreslagen lydelse)

Vid den nya sammanräkningen tages

hänsyn blott till de valsedlar, vilka

gällde för den avgångnes namn

vid den sammanräkning, då namnet

tilldelades plats i ordningen. Varje

valsedel gäller såsom hel röst. Med

iakttagande av att namn å någon,

som blivit genom valet utsedd till

riksdagsman, anses såsom obefintligt,

skall röstvärdet tillgodoräknas

det namn, som står främst av de för

den avgångne riksdagsmannen särskilt

upptagna efterträdarenamnen,

eller, om sådant namn ej finnes, det

namn för själva riksdagsmannavalet,

som står främst å sedeln, eller, om

ej heller sådant namn finnes, det

namn, som står främst bland samtliga

efterträdarenamnen å sedeln.

Den som fått högsta rösttalet skall

intaga den avgångnes plats i ordningen.

Mellan lika rösttal skilje lotten.

Vid förrättning för ny sammanräkning

skall Konungens befallningshavande

i protokoll upptaga de föreliggande

omständigheterna och angiva

vem som skall intaga den avgångnes

plats i ordningen. Efter

sammanräkningens avslutande skall

protokollet uppläsas och valsedlarna

åter inläggas under försegling. Protokollet

tillställes ofördröjligen centrala

valmyndigheten.

2. Lag samma vare, där riksdagsman,

som blivit utsedd efter sammanräkning

enligt 1 mom., avgått

före utgången av den tid, för vilken

han blivit utsedd. Vid den nya sammanräkningen

skall såsom förut

hänsyn tagas blott till de valsedlar,

som gällde för den först avgångnes

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gällde för detta namn vid den sam- namn vid den sammanräkning, då

manräkning, då namnet tilldelades namnet tilldelades plats i ordningen,

plats i ordningen inom A-gruppen.

88 §.

Vid förrättning, som i nästföregående

paragraf avses, skall Konungens

befallningshavande i protokoll

upptaga de föreliggande omständigheterna

samt vilken på grund därav

skall inträda i den avgångnes ställe.

Sedan detta protokoll vid förrättningen

upplästs, utfärde Konungens

befallningshavande omedelbart fullmakt

för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara av följande

lydelse:

»Sedan» N. N. »blivit utsedd till

ledamot av riksdagens andra kammare

för ... (valkretsens namn) för

en tid av fyra är, räknade från och

med den i januari år ...» (eller om

den avgångne utsetts först efter fyraårsperiodens

början: »för tiden till

den 1 januari år ...»), »men denna

plats blivit ledig, har vid förrättning

enligt 87 § av lagen om val till

riksdagen» N. N. »blivit utsedd att

inträda såsom ledamot av nämnda

kammare för tiden till den 1 januari

år ...» (eller om förrättningen hållits

före fyraårsperiodens början:

»för sagda Hd»); »varom detta länder

till bevis och fullmakt.» Ort och

tid.

1. Finnes i fall, som avses i 87 §,

icke på valsedlarna namn på någon

kandidat, som kan intaga den avgångnes

plats i ordningen, skall detta

angivas i protokollet över förrättningen.

Det ankommer i sådant fall

på centrala valmyndigheten att med

tillämpning av 18 § riksdagsordningen

flytta mandatet till annan

valkrets. Mandatet tillfaller där den,

som vid själva riksdagsmannavalet

stått närmast i tur att erhålla mandat.

Kan mandatet icke besättas i någon

valkrets, skall det vara obesatt

under återstoden av valperioden.

Om det behöves för tillämpning av

föreskrifterna i första stycket, skall

Konungens befallningshavande på

anmodan av centrala valmyndigheten

vid ny förrättning, som kungöres på

sätt i 76 § sägs, återupptaga sammanräkningen

för att fastställa ordning

mellan de namn å partis valsedlar,

vilka avse själva riksdagsmannavalet.

Bestämmelserna i första och andra

styckena äga tillämpning även när

fel, som på besvär över den omedelbara

utgången av valet förklarats ha

förekommit, är sådant att det ej kan

avgöras, vem som i valkretsen bör intaga

den avgångnes plats i ordningen.

2. Avgår riksdagsman, som utsetts

enligt denna paragraf, före utgången

av den tid, för vilken han blivit utsedd,

anses han vid tillämpning av

87 § ha blivit vald vid själva riksdagsmannavalet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

89 §.

kinnes, i fall, som i 87 § avses, å

där omförmälda valsedlar icke namn

å någon, som kan inträda såsom ledamot

i den avgångnes ställe, då

skall nytt val anställas för besättande

av den lediga platsen.

Samma lag vare, där fel, som på

besvär över den omedelbara utgången

av valet förklarats hava förelupit,

är sådant, att det ej kan avgöras,

vem som bör inträda i den avgångnes

ställe.

92

Om besvär över val till andra kammaren

är stadgat i riksdagsordningen.

Sedan ny ledamot utsetts i avgången

ledamots ställe eller det fastställts

att ny ledamot icke kunnat utses, utfärdar

centrala valmyndigheten kungörelse

därom i allmänna tidningarna.

Har ny ledamot utsetts, utfärdar

myndigheten omedelbart fullmakt

för honom.

Fullmakt för ledamot av riksdagen

som utsetts i avgången ledamots

ställe skall vara av följande lydelse:

»Sedan» N. N. »utsetts till ledamot

av riksdagen för ... (partiets namn)

i ... (valkretsens namn) för en tid

av tre år, räknade från och med den

1 januari... (år)» (eller om den avgångne

utsetts först efter treårsperiodens

början: »för tiden till den 1

januari... /år/»), »men detta mandat

blivit ledigt, har efter ny sammanräkning»

(eller om 88 § tillämpats:

»efter flyttning av mandatet

till... /valkretsens namn/») N. N.

»utsetts att inträda som ledamot av

riksdagen på det lediga mandatet för

tiden till den 1 januari... (år)» (eller

om förrättningen hållits före treårsperiodens

början: »för samma

Hd»); »varom detta länder till bevis

och fullmakt.» Ort och tid.

§•

Besvär över val till riksdagen ställas

till Konungen och skola vid äventyr

av talans förlust ha inkommit

till centrala valmyndigheten inom

tio dagar från den dag då kungörelse

om valets utgång intogs i allmänna

tidningarna. Så snart besvär inkommit,

översändes avskrift av besvären

till Konungens befallningsha
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vande med anmodan att skyndsamt

inkomma med yttrande över besvären

till Konungen. Efter besvärstidens

utgång kungör centrala valmyndigheten

skyndsamt samtliga inkomna

besvär i allmänna tidningarna.

Därvid utsåttes viss kort tid,

inom vilken förklaring över besvären

må avgivas till myndigheten. Efter

utgången av förklaringstiden insänder

myndigheten ofördröjligen

besvärshandlingarna och inkomna

förklaringar till Konungen.

Den som vill anföra besvär äger

inom tre dagar efter begäran därom

erhålla utdrag av protokoll hos

Konungens befallning shav ande eller

av sådan handling hos centrala valmyndigheten

som visar hur fördelningen

av mandaten i riksdagen hai

skett.

93

I de ärenden rörande val till andra

kammaren, varom i denna lag förmäles,

må det vara envar tillåtet att,

under iakttagande av behörig tid och

ordning, på eget äventyr till myndighet

insända handlingar i betalt brev

med allmänna posten.

§•

I de ärenden rörande val till riksdagen,

varom i denna lag förmäles,

må det vara envar tillåtet att, under

iakttagande av behörig tid och ordning,

på eget äventyr till myndighet

insända handlingar i betalt brev med

allmänna posten.

Kuvert, varom förmäles i 60, 62,

63 och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt

papper samt, vad varje särskilt

slag angår, lika till storlek och

beskaffenhet. Kuverten skola vara

försedda med ändamålsbeteckning

enligt av Konungen fastställda formulär.

Kuverten skola tillverkas endast

genom statsverkets försorg samt

på dess bekostnad tillhandahållas

Kuvert, varom förmäles i 60, 62,

63 och 73 §§, skola vara av ogenomskinligt

papper av samma färg

som valsedel för riksdagsmannavalet

samt, vad varje särskilt slag angår,

lika till storlek och beskaffenhet.

Kuverten skola vara försedda med ändamålsbeteckning

enligt av Konungen

fastställda formulär. Kuverten

skola tillverkas endast genom stats
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

valnämnden. Kuvert som avses i 60,

62 och 73 §§ tillställas på statsverkets

bekostnad även röstmottagare.

I 62 och 63 §§ omförmälda kuvert

ävensom ytterkuvert som avses i

73 § skola på statsverkets bekostnad

tillhandahållas jämväl i riksdagen

representerat politiskt parti.

162----------

Det åligger---------

Blanketter till--------

(Föreslagen lydelse)

verkets försorg samt på dess bekostnad

tillhandahållas valnämnden. Kuvert

som avses i 60, 62 och 73 §§ tillställas

på statsverkets bekostnad

även röstmottagare. I 62 och 63 §§

omförmälda kuvert ävensom ytterkuvert

som avses i 73 § skola på

statsverkets bekostnad tillhandahållas

jämväl i riksdagen representerat

parti.

--äger rum.

-----73 §§ sägs.

— tillhandahållas valnämnden.

97

I riksdagen representerat politiskt

parti äger vid val till andra kammaren,

i den omfattning och ordning

Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse

av statsverket för kostnaderna

för de valsedlar partiet låtit iordningställa

för valet.

Papper för framställning av valsedlar

för val till riksdagen tillhandahålles

kostnadsfritt av statsverket

enligt de närmare bestämmelser som

meddelas av Konungen.

I riksdagen representerat parti erhåller

dessutom i den omfattning och

ordning som Konungen bestämmer

gottgörelse av statsverket för kostnader

för iordningställande av sådana

valsedlar.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledningav

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits

och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna

dock tillämpas endast i fråga om val till riksdagen som avser uteslutande

tid efter utgången av år 1970.

Vid tillämpning av 54 § 4 mom. i dess nya lydelse skall val i hela riket

tdl riksdagens andra kammare jämställas med val i hela riket till riksdagen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 45 § kommunala vallagen den 6 juni 1930

skall upphöra att gälla, dels att 3 § 1—3 mom., 5 §, 11 § 1 mom., 19 § 1 mom.,

20 § 1 och 4 inom., 23, 25 och 30 §§, 33 § 2 inom., 34, 38, 39, 43, 46 och

47 §§, 52 § 2 mom. samt 53, 60 och 60 a §§ samma lag skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

1 m o in. Vid val av landstingsmän

eller av kommunalfullmäktige

eller stadsfullmäktige

skall varje kommun eller

del av kommun, som enligt lagen

om val till riksdagen utgör valdistrikt

vid val till riksdagens andra

kammare, bilda ett valdistrikt.

2 mom. Vid val av m unicipalf

ullmäktige skall varje

municipal samhälle bilda ett valdistrikt.

Dock skall, där municipalsamhälle

helt sammanfaller med

två eller flera valdistrikt vid val till

riksdagens andra kammare, varje sådant

distrikt utgöra ett valdistrikt

jämväl vid val av municipalfullmäktige.

Ingå eljest delar av municipalsamhälle

i olika valdistrikt vid val

till andra kammaren, må länsstyrelsen,

när skäl därtill äro, förordna, * 11

(Föreslagen lydelse)

§•

1 m o in. Vid val av landstingsmän

eller av k o in m u n a 1- fullmäktige eller stadsfullmäktige

skall varje kommun eller

del av kommun, som enligt lagen

om val till riksdagen utgör valdistrikt

vid val till riksdagen, bilda

ett valdistrikt.

2 mom. Vid val av municipalf

ullmäktige skall varje

municipalsamhälle bilda ett valdistrikt.

Dock skall, där municipalsamhälle

helt sammanfaller med två

eller flera valdistrikt vid val till riksdagen,

varje sådant distrikt utgöra

ett valdistrikt jämväl vid val av municipalfullmäktige.

Ingå eljest delar

av municipalsamhälle i olika valdistrikt

vid val till riksdagen, må länsstyrelsen,

när skäl därtill äro, förordna,

att varje sådan del skall bilda

i Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1946:191, av 5 §, 19 § 1 inom., 34 och 43 §§ se 1963.128, av

11 § 1 inom., 20 § 4 mom. och 33 § 2 mom. se 1942:177, av 20 § 1 mom. och 60 § se 1967-833, av

23 och 38 §§ se 1962:72, av 25 5 se 1952:265, av 30 och 39 §§ se 1965:609 samt av 60 a § se 1966.682.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att varje sådan del skall bilda eget

valdistrikt vid val av municipalfullmäktige.

3 mom. Vid val av kyrkofullmäktige

skall varje församling

eller, där församling är för dylikt

val delad i valkretsar, varje sådan

valkrets bilda ett valdistrikt. Där

på grund av bestämmelserna i lagen

om val till riksdagen delar av församlingen

eller av valkretsen ingå i

olika valdistrikt vid val till riksdagens

andra kammare, skall dock varje

sådan del bilda eget valdistrikt

vid val av kyrkofullmäktige. När

skäl därtill äro, må länsstyrelsen

förordna, att delar av församling eller

valkrets, vilka enligt dessa bestämmelser

skulle var för sig bilda

eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige,

dock skola vid sådant val

tillsammans utgöra ett valdistrikt.

5

Kommunalval förrättas inför den

valnämnd, som enligt lagen om val

till riksdagen har att förrätta val till

riksdagens andra kammare för kommunen,

eller, om i kommunen äro

flera valdistrikt, inför deputerade,

som valnämnden utser. Beträffande

deputerade som nu sagts äger 91 §

lagen om val till riksdagen motsvarande

tillämpning.

Meddelar länsstyrelse — -----

eget valdistrikt vid val av municipalfullmäktige.

3 mom. Vid val av kyrkofullmäktige

skall varje församling

eller, där församling är för dylikt

val delad i valkretsar, varje sådan

valkrets bilda ett valdistrikt. Där

på grund av bestämmelserna i lagen

om val till riksdagen delar av församlingen

eller av valkretsen ingå i

olika valdistrikt vid val till riksdagen,

skall dock varje sådan del bilda

eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige.

När skäl därtill äro, må

länsstyrelsen förordna, att delar av

församling eller valkrets, vilka enligt

dessa bestämmelser skulle var för

sig bilda eget valdistrikt vid val av

kyrkofullmäktige, dock skola vid sådant

val tillsammans utgöra ett valdistrikt.

§•

Kommunalval förrättas inför den

valnämnd eller de deputerade, som

enligt lagen om val till riksdagen har

att förrätta sådant val för kommunen.

skall förrättas.

11 §•

1 mom. Allmänna kommunalval

skola förrättas, val av landstingsmän,

kommunalfullmäktige

och stad sf ullmäktige

tredje söndagen i september

1 mom. Allmänna kommunalval

skola förrättas, val av landstingsmän,

kommunalfullmäktige

och stadsfullmäkt

i g e samma dag som ordinarie val

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

månad, val av m u n i c i p a 1 f u 11- till riksdagen äger rum samt val

mäktige första söndagen i okto- av in unicipalf ull mäktige

ber månad samt val av kyrko- första söndagen och val av kyrkofullmäktige

tredje söndagen i fullmäktige tredje söndagen i

sistnämnda månad. oktober.

19

1 m o m. Då kommunalval skall

förrättas, skall, i den mån icke

Konungen annorledes förordar, för

envar i röstlängden som röstberättigad

vid valet upptagen person genom

valnämndens försorg upprättas röstkort,

utvisande den röstberättigades

namn, yrke eller titel, det valdistrikt

den röstberättigade tillhör, dagen för

valet samt den myndighet, som skall

verkställa röstsammanräkning för

den valkrets den röstberättigade tillhör.

Röstkort må upprättas gemensamt

för flera kommunalval. Är väljaren

icke röstberättigad vid samtliga

valen, skall förhållandet tydligt

angivas å kortet.

Röstkorten skola--

Upprättande och — —-

§•

1 m o m. Då kommunalval skall

förrättas, skall, i den mån icke

Konungen annorledes förordnar, för

envar i röstlängden som röstberättigad

vid valet upptagen person genom

valnämndens försorg upprättas röstkort,

utvisande den röstberättigades

namn, yrke eller titel, det valdistrikt

den röstberättigade tillhör, dagen för

valet samt den myndighet, som skall

verkställa röstsammanräkning för

den valkrets den röstberättigade tillhör.

Röstkort må upprättas gemensamt

för flera val. Är väljaren icke

röstberättigad vid samtliga val, skall

förhållandet tydligt angivas å kortet.

— --de röstberättigade.

— — vid valet.

20 §.

1 mom. När val —- ■— -— —- -—- — i ortstidningar.

I kungörelsen — -— -— — — — utom riket.

Förrättas flera val samtidigt, ut
-

4 in om. I fråga om Stockholm

gäller vad särskilt är stadgat om

kungörande av val av stadsfullmäktige

och kyrkofullmäktige.

23

Val är omedelbart och sker med

slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken.

Ovanför namnen skall å valsedel

utsättas partibeteckning (parti
-

färdas gemensam kungörelse om

valen.

4 mom. I fråga om Stockholm

gäller vad särskilt är stadgat om

kungörande av val av kyrkofullmäktige.

§•

Val är omedelbart och sker med

slutna sedlar. Vid val av landstingsmän

skola begagnas valsedlar av enfärgat

blått papper och vid annat val

valsedlar av vitt papper.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

95

(Föreslagen lydelse)

Ä valsedel skall finnas partibeteckning

samt namn på en eller flera kandidater.

Partibeteckning bör sättas ovanför

namnen. Överst på valsedel bör

angivas det val valsedeln avser (valbeteckning)

och nederst på sedeln

bör angivas vilken valkrets denna avser

(valkretsbeteckning).

(Nuvarande lydelse)

namn eller annan beteckning i ord

för viss grupp av väljare eller för

viss mening sriktning). Ovanför partibeteckningen

må förekomma en

kartellbeteckning (beteckning i ord

för två eller flera vid valet samverkande

partier) och mellan partibeteckning

och namnen en fraktionsbeteckning

(beteckning i ord för viss

grupp av väljare eller viss meningsriktning

inom partiet). Nedanför

namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning,

en av beteckningarna

»landstingsmannaval», »kommunalfullmäktigval»,

»municipalfullmäktigval»,

»stadsfullmäktigval», »kyrkofullmäktigval

för församlingen»,

»kyrkofullmäktigval för samfälligheten»

eller »kyrkofullmäktigval för

skoldistriktet» eller annan beteckning

i ord för ifrågavarande slag av

val ävensom, såsom valkretsbeteckning,

beteckning för den valkrets sedeln

avser.

Valsedel bör — ---- — -— vilka åsyftas.

Är något-----— ---såsom obefintliga.

Anvisningar till vägledning för

valsedels utformning meddelas av

Konungen.

25

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt

papper;

å vilken finnes något kännetecken,

som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning;

vilken upptager parti-, kartell- eller

fraktionsbeteckning å annat ställe

än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar

ovanför namnen;

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat papper

än sådant som i 23 § första stycket

föreskrivits för det val, vid vilket

sedeln avgivits; dock skall, om valsedel

har den färg som föreskrivits

för annat val vilket förrättats samtidigt,

denna avvikelse icke föranleda

att sedeln blir ogiltig;

å vilken finnes något kännetecken,

som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

vilken upptager valbeteckning eller

valkretsbeteckning å annat ställe

än nedanför namnen; eller

vilken icke upptager något giltigt

namn.

Har valsedel försetts med valkretsbeteckning

avseende annan valkrets

än den som väljaren tillhör, skall

den omständigheten icke föranleda

att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert två likalydande

valsedlar, skall allenast en sedel

räknas.

Har vid val, vilket förrättats i samband

med ett eller två andra val, avgivits

en eller ock två likalydande

valsedlar, försedda med valbeteckning

för det andra valet eller något

av de andra valen, skall med iakttagande

av vad i tredje stycket sågs,

angivna förhållande icke föranleda,

att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert, som avlämnats

vid val förrättat i samband med

ett eller två andra val, två valsedlar,

av vilka den ena är försedd med valbeteckning

för det förstnämnda valet

och den andra är försedd med

valbeteckning för det andra eller något

av de andra valen, skall endast

sedeln med valbeteckning för det val,

varvid valkuvertet avgivits, räknas.

Finnas i annat fall än nu sagts i ett

valkuvert två valsedlar eller finnas i

ett valkuvert flera än två valsedlar,

äro de alla ogilla.

Där i valkuvert finnes jämte valsedel

annat än sådan sedel, är valsedeln

ogill.

Valsedelsförsändelse som

Finnes att väljaren är röstberättigad,

att ytterkuvertet är av föreskri
-

(Föreslagen lydelse)

vilken saknar partibeteckning eller

upptager mer än en partibeteckning;

eller

vilken icke upptager något giltigt

namn.

Finnes i ett valkuvert mer än en

valsedel, äro valsedlarna ogiltiga.

Innehåller valkuvertet två eller tre

valsedlar och bära alla samma partibeteckning,

skall dock en valsedel

tillgodoräknas det angivna partiet.

De på valsedeln upptagna namnen

anses som obefintliga.

väljarens valsedel.

Finnes att väljaren är röstberättigad

vid valet, att ytterkuvertet är av

30 §.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

ven beskaffenhet samt att på ytterkuvertet

äro tecknade förklaring av

väljaren ävensom intyg i behörigt

skick, och förekommer ej skälig anledning

antaga, att ytterkuvertet blivit

efter tillslutandet öppnat, bryter

ordföranden ytterkuvertet; i annat

fall skall det ej mottagas.

Är innerkuvertet------rösträtten utövats.

Är innerkuvertet-------det återlämnas.

(Föreslagen lydelse)

föreskriven beskaffenhet samt att på

ytterkuvertet äro tecknade förklaring

av väljaren ävensom intyg i behörigt

skick, och förekommer ej skälig

anledning antaga, att ytterkuvertet

blivit efter tillslutandet öppnat,

bryter ordföranden ytterkuvertet; i

annat fall skall det ej mottagas.

33

2 mom. Omedelbart därefter uttagas

valkuverten ur valurnan och

räknas oöppnade. I det protokoll,

som i överensstämmelse med särskilda

av Konungen fastställda formulär

och i formulären givna anvisningar

skall föras vid förrättningen, antecknas

antalet valkuvert. Jämväl räknas

och upptages i protokollet antalet

personer, som enligt anteckningarna

i röstlängden deltagit i valet. Därefter

tillkännagives såväl antalet valkuvert

som antalet nyssnämnda personer.

Dår särskilda val förrättas å

samma dag inför samma valförrättare,

skall dessutom anteckning om

detta förhållande göras i protokollet

för varje val.

§•

2 mom. Så snart det kan ske efter

röstningens avslutande uttagas

valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse

med särskilda av

Konungen fastställda formulär och

i formulären givna anvisningar skall

föras vid förrättningen, antecknas

antalet valkuvert. Jämväl räknas och

upptages i protokollet antalet personer,

som enligt anteckningarna i

röstlängden deltagit i valet. Därefter

tillkännagives såväl antalet valkuvert

som antalet nyssnämnda personer.

34 §.

Sedan i —---------

a) Valkuverten öppnas----

d) De valsedlar, vilka icke enligt

bestämmelserna under b) och c)

återinlagts i sina valkuvert eller lagts

åsido, ordnas i grupper sålunda, att

sedlar, vilka äro likalydande med avseende

å väljarbeteckning (kartell-,

parti- och fraktionsbeteckning), sammanföras

i en grupp. Antalet valsed7

— Bihang till riksdagens protokoll

följande sätt.

--dessas antal.

d) De valsedlar, vilka icke enligt

bestämmelserna under b) och c)

återinlagts i sina valkuvert eller lagts

åsido, ordnas i grupper sålunda, att

sedlar, vilka äro likalydande med

avseende å partibeteckning, sammanföras

i en grupp. Antalet valsedlar

i varje grupp räknas, varefter

1968. 1 saml. Nr 27

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

sedlarna i varje grupp för sig inläggas

i ett eller flera omslag. Å varje

omslag antecknas de inneliggande

valsedlarnas partibeteckning samt

antal.

3) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som omförmäles i d), samt

gruppens partibeteckning jämte antalet

omslag, vari gruppens sedlar

inlagts.

(Föreslagen lydelse)

lar i varje grupp räknas, varefter

sedlarna i varje grupp för sig inläggas

i ett eller flera omslag. Å varje

omslag antecknas de inneliggande

valsedlarnas väljarbeteckning samt

antal.

e) De omslag,------& protokollet.

f) I protokollet-------ytterligare antecknas:

1) antalet valkuvert------sedlar inlagts;

3) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som omförmäles i d),

samt gruppens väljarbeteckning]ömte

antalet omslag, vari gruppens sedlar

inlagts.

g) Förrättningen bör----- äro obrutna.

h) Sedan de-----— som värdepost.

i) När val av landstingsman, kommunalfullmäktige

och stadsfullmäktige

förrättas samtidigt med val till

riksdagen, skola de åtgärder som avses

i 33 § 2 mom. och i denna paragraf

under a)—f) anstå till dess

valförrättningen angående riksdagsmannavalet

avslutats.

38 §.

Vid röstningen-------- i®® §•

Väljaren skall------och postadress.

Väljaren skall-------sådan röstning.

Finnes ytterkuvertet---röstningen avser.

Väljaren skall---till röstmottagaren.

Är valkuvert tillslutet och utan

annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning,

mottages detsamma;

i annat fall skall det ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i väljarens

närvaro mottaget valkuvert i

ytterkuvertet samt antecknar därå

orten och dagen för avlämnandet.

I sammanhang

Därefter tillsluter röstmottagaren

ytterkuvertet.

Är valkuvert tillslutet och utan annat

märke än föreskriven ändamålsbeteckning,

mottages detsamma; i

annat fall skall det ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i väljarens

närvaro mottaget valkuvert i ytterkuvertet,

tillsluter ytterkuvertet samt

antecknar därå orten och dagen för

avlämnandet,

fastställt formulär.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 §.

Äkta make, vilken röstar i den

ordning, som i 35 § sägs, äger därvid

jämväl för andra maken avgiva

valsedel, avseende samma val eller

annat kommunalval, som äger rum

samtidigt. För sådant fall skall valsedelsförsändelse

anordnas på sätt

och inom tid, som i 28 § sägs.

Äkta make, —---------

Finnes att ytterkuvertet är i behörig

ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen

är i behörigt skick och

tillsluten, mottages försändelsen; i

annat fall skall den ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i avlämnarens

närvaro mottagen försändelse i

ytterkuvertet samt antecknar därå

orten och dagen för avlämnandet. I

I sammanhang---omförmälda

Därefter tillsluter röstmottagaren

ytterkuvertet.

Äkta make, vilken röstar i den

ordning som i 35 § sägs, äger därvid

även för andra maken avgiva valsedel,

avseende samma val eller annat

val, som äger rum samtidigt. För sådant

fall skall valsedelsförsändelse

anordnas på sätt och inom tid, som

i 28 § sägs.

anordnat försändelsen.

Finnes att ytterkuvertet är i behörig

ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen

är i behörigt skick och

tillsluten, mottages försändelsen; i

annat fall skall den ej mottagas.

Röstmottagaren inlägger i avlämnarens

närvaro mottagen försändelse i

ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet

samt antecknar därå orten och dagen

för avlämnandet,

förteckning.

43

Sammanräkning verkställes vid

offentlig förrättning, som skall påbörjas

så snart ske kan, dock icke

förrän å åttonde dagen efter valdagen.

Om förrättningen utfärdas kungörelse

med uppgift i förekommande

fall å den ordningsföljd, vari sammanräkningen,

därest hinder icke

möter, kommer att företagas för olika

val. Sådan kungörelse skall senast

sex dagar före förrättningens

början införas i en eller flera av ortens

mest spridda tidningar.

Det åligger

§•

Sammanräkning verkställes vid

offentlig förrättning, som skall påbörjas

så snart ske kan, dock icke

förrän å åttonde dagen efter valdagen

och ej heller förrän sammanräkning

av samtidigt förrättat val

till riksdagen avslutats.

Om förrättningen utfärdas kungörelse

med uppgift i förekommande

fall om den ordningsföljd, vari sammanräkningen,

därest hinder icke

möter, kommer att företagas för olika

val. Sådan kungörelse skall senast

dagen före förrättningens början an
-

slås offentligen och införas i ortstidningar.

anledningen härtill.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46

1 m o in. a) För varje C-grupp bestämmes

i erforderlig utsträckning

genom särskilda sammanräkningar

ordning mellan de namn å C-gruppens

valsedlar, vilka ej avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel

allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen

gäller valsedel för det namn, som

står först å sedeln. C-gruppens valsedlar

ordnas i namngrupper så, att

sedlar med samma första namn bilda

en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp

räknas, och deras antal utgöi

namngruppens rösttal. Samma tal är

också jämförelsetal för det namn,

som står först på namngruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning

gäller valsedel för det namn,

vilket, bortsett från namn, som redan

erhållit plats i ordningen, står

främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas

valsedlar vid närmast föregående

sammanräkning gällde för det namn,

som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i

nya namngrupper så, att sedlar, som

vid den pågående sammanräkningen

gälla för ett och samma namn, bilda

en namn‘grupp; däremot bibehållas

övriga befintliga namngrupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad

namngrupp räknas, och deras

antal utgör namngruppens rösttal.

§•

1 in o in. Sedan valsedlarna ordnats

efter partibeteckning, skall inom

varje parti i erforderlig utsträckning

genom särskilda sammanräkningar

bestämmas ordning mellan de namn

å partiets valsedlar, vilka ej avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Vid varje sammanräkning gäller

valsedel allenast för ett namn.

Vid första sammanräkningen gäller

valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper

så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas,

och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal

för det namn, som står först

på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller första platsen i ordningen.

Vid varje följande sammanräkning

gäller valsedel för det namn,

vilket, bortsett från namn, som redan

erhållit plats i ordningen, står främst

å sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar

vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn,

som erhöll plats i ordningen, upplösas,

och nämnda valsedlar ordnas i

nya grupper så, att sedlar, som vid

den pågående sammanräkningen gälla

för ett och samma namn, bilda en

grupp; däremot bibehållas övriga befintliga

grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad

grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

För de namn, för vilka finnas gällande

valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med

rösttalet eller sammanlagda rösttalet

för den eller de namngrupper, vilkas

valsedlar gälla för namnet. Jämförelsetalet

för ett namn är lika med dess

rösttal, där icke namngrupp av valsedlar,

som gälla för namnet, deltagit

i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets

jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med namngruppens platstal,

ökat med 1, eller om flera namngrupper

av valsedlar, som gälla för

namnet, deltagit i besättandet av förut

utdelad plats, med dessa namngruppers

sammanlagda platstal, ökat

med 1. Platstalet för en namngrupp

motsvarar den del, namngruppen tagit

i besättandet av plats eller platser,

som förut utdelats, och beräknas

sålunda, att namngruppens rösttal

delas med största jämförelsetalet

vid sammanräkningen närmast före

namngruppens bildande. Bråktal,

som uppkommer vid delning, beräknas

i decimaler, två till antalet; höjning

av den sista decimalsiffran må

e j äga rum.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller plats i ordningen.

2 m o m. För var je B-grupp bestämmes

i erforderlig utsträckning

genom särskilda sammanräkningar

ordning mellan de namn å B-gruppens

valsedlar, vilka ej avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Därvid anses namnen å varje Cgrupps

valsedlar förekomma i den

jämlikt 1 mom. bestämda ordningen

(Föreslagen lydelse)

För de namn, för vilka finnas gällande

valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med

rösttalet för den grupp, eller sammanlagda

rösttalet för de grupper,

vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är

lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet,

deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets

jämförelsetal genom att dess

rösttal delas med det tal, som motsvarar

den del, gruppen tagit i besättandet

av plats eller platser, som

utdelats (gruppens platstal), ökat

med 1, eller, om flera grupper av valsedlar,

som gälla för namnet, deltagit

i besättandet av förut utdelad

plats, med dessa gruppers sammanlagda

platstal, ökat med 1. Platstalet

för en grupp beräknas sålunda, att

gruppens rösttal delas med största

jämförelsetalet vid sammanräkningen

närmast före gruppens bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är

störst, erhåller plats i ordningen.

Bråktal, som uppkommer vid delning,

beräknas med två decimaler.

Den sista decimalsiffran för ej höjas.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

och tillämpas i övrigt de i nämnda

moment angivna grunderna.

3 mom. För varje A-grupp bestämmes

i erforderlig utsträckning

genom särskilda sammanräkningar

ordning mellan de namn å A-gruppens

valsedlar, vilka e j avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Därvid anses namnen å varje Bgrupps

valsedlar förekomma i den

jämlikt 2 mom. bestämda ordningen

och tillämpas i övrigt de i 1 mom.

angivna grunderna.

4 m o m. Skola genom videt två

eller flera platser besättas, fördelas

de mellan de olika A-grupperna sålunda,

att platserna, en efter annan,

tilldelas den A-grupp, som för varje

gång uppvisar det största av nedan

angivna jämförelsetal. Plats, som blivit

en A-grupp tilldelad, besättes genast

så, att A-gruppens första plats

tillerkännes den, vilkens namn är det

första i ordningen inom A-gruppen,

A-gruppens andra plats den, som bär

andra namnet i ordningen, A-gruppens

tredje plats den, som bär tred je

namnet i ordningen, och så vidare

efter samma grund, ändå att den,

som är berättigad till platsen, redan

fått sig tillerkänd plats från en eller

flera andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med Agruppens

rösttal, så länge A-gruppen

ännu icke fått sig någon plats tilldelad.

Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att A-gruppens

rösttal delas med det tal, som motsvarar

antalet av A-gruppen tilldelade

platser, ökat med i. Har samma

person erhållit platser från två Agrupper,

skall dock vid beräkning av

(Föreslagen lydelse)

2 in o m. Skola två eller flera

platser besättas, fördelas de mellan

de olika partierna sålunda, att platserna,

en efter annan, tilldelas det

parti, vilket för varje gång uppvisar

det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit ett parti

tilldelad, besättes genast så, att partiets

första plats tillerkännes den,

vars namn är det första i ordningen

inom partiet, partiets andra plats

den, som bär andra namnet i ordningen,

partiets tredje plats den, som

bär tredje namnet i ordningen, och

så vidare efter samma grund, ändå

att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats

från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge

partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal

delas med 1,7. Därefter beräknas

jämförelsetalet för varje gång så, att

partiets rösttal delas med det tal,

som är 1 högre än det dubbla antalet

av partiet tilldelade platser. Har

samma person erhållit platser från

två partier, skall dock, vid beräkning

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

det antal platser, som utdelats, vardera

platsen anses blott såsom en

halv plats; har någon erhållit platser

från tre A-grupper, anses varje

sådan plats såsom en tredjedels

plats; och så vidare efter samma

grund.

Har en A-grupp redan fått sig tilldelad

plats så många gånger, som

motsvarar de å A-gruppens valsedlar

upptagna namnen, vilka ej avse

allenast val av suppleant eller efterträdare,

skall den uteslutas från vidare

jämförelse.

5 m o m. Skall blott en plats besättas

tillfaller platsen den, vilkens

namn står främst i ordningen inom

den A-grupp, som, enligt vad i i

mom. sägs, har största jämförelsetalet.

6 in o m. Mellan lika rösttal eller

jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

47

Sedan val av landstingsman

avslutats, skola suppleanter utses sålunda,

att för varje landstingsman

inom den A-grupp, för vilken han

blivit vald, företagas så många, dock

minst två, nya sammanräkningar,

som A-gruppen erhållit platser. Har

landstingsman fått sig tillerkänd

plats från flera A -grupper,anses han

vald för den A-grupp, från vilken

plats först tilldelades honom.

Vid varje sammanräkning tages

hänsyn blott till de valsedlar, vilka

upptaga landstingsmannens namn

och på grund därav gällde för detta

namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen

(Föreslagen lydelse)

av det antal platser som utdelats, vardera

platsen anses blott såsom en

halv plats; har någon erhållit platser

från tre partier, anses varje sådan

plats såsom en tredjedels plats; och

så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad

plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna

namn, vilka ej avse allenast val

av suppleant eller efterträdare, skall

det uteslutas från vidare jämförelse.

3 in o in. Skall blott en plats besättas,

tillfaller platsen den, vars

namn står främst i ordningen inom

det parti, som, enligt vad i 2 mom.

sägs, har största jämförelsetalet.

i mom. Mellan lika rösttal eller

jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

§•

Sedan val av lan dstings män

avslutats, skola suppleanter utses sålunda,

att för varje landstingsman

inom det parti, för vilket han blivit

vald, företagas så många, dock minst

två, nya sammanräkningar, som parti

et erhållit platser. Har landstingsman

fått sig tillerkänd plats från

flera partier, anses han vald för det

parti, från vilket plats först tilldelades

honom.

Vid varje sammanräkning tages

hänsyn blott till de valsedlar, vilka

upptaga landstingsmannens namn

och på grund därav gällde för detta

namn vid den sammanräkning, då

namnet tilldelades plats i ordningen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inom A-gruppen. Varje valsedel gäller

såsom hel röst. Med iakttagande

av att namn å någon, som blivit genom

valet utsedd till landstingsman

eller till suppleant för den landstingsman

sammanräkningen avser,

anses såsom obefintligt, skall röstvärdet

tillgodoräknas det namn, som

står främst av de för den ifrågavarande

landstingsmannen särskilt

upptagna suppleantnamnen eller, om

sådant namn ej finnes, det namn för

själva landstingsmannavalet, som

står främst å sedeln, eller, om ej heller

sådant namn finnes, det namn

som står främst bland samtliga suppleantnamnen

å valsedeln. Den som

erhållit högsta rösttalet är vald till

suppleant för den landstingsman

sammanräkningen avser. Mellan lika

rösttal skall skiljas genom lottning.

De för —---------- —

Varje valsedel gäller såsom hel röst.

Med iakttagande av att namn å någon,

som blivit genom valet utsedd

till landstingsman eller till suppleant

för den landstingsman sammanräkningen

avser, anses såsom obefintligt,

skall röstvärdet tillgodoräknas

det namn, som står främst av de

för den ifrågavarande landstingsmannen

särskilt upptagna suppleantnamnen

eller, om sådant namn ej

finnes, det namn för själva landstingsmannavalet,

som står främst å

sedeln, eller, om ej heller sådant

namn finnes, det namn som står

främst bland samtliga suppleantnamnen

å valsedeln. Den som erhållit

högsta rösttalet är vald till suppleant

för den landstingsman sammanräkningen

avser. Mellan lika rösttal

skall skiljas genom lottning,

blivit utsedda.

52 §.

2 m o m. Avgår fullmäktig---

Den nya sammanräkningen äger

rum inom den A-grupp, för vilken

den avgångne blivit vald. Blev den

avgångne vald för flera A-grupper,

skall sammanräkningen ske inom

den A-grupp, från vilken plats först

tilldelades honom. Vid den nya sammanräkningen

tages hänsyn blott till

de valsedlar, vilka upptaga den avgångnes

namn och på grund därav

gällde för detta namn vid den sammanräkning,

då namnet tilldelades

plats i ordningen inom A-gruppen.

Varje valsedel gäller såsom hel röst.

Röstvärdet skall------

Efter sammanräkningens ---

------- medgiva det.

Den nya sammanräkningen äger

rum inom det parti, för vilket den

avgångne blivit vald. Blev den avgångne

vald för flera partier, skall

sammanräkningen ske inom det parti,

från vilket plats först tilldelades

honom. Vid den nya sammanräkningen

tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka upptaga den avgångnes

namn och på grund därav gällde

för detta namn vid den sammanräkning,

då namnet tilldelades plats i

ordningen. Varje valsedel gäller såsom

hel röst.

skiljer lotten.

---—- under försegling.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

53

Avgår jämväl enligt 52 § utsedd

landstingsman eller fullmäktig före

utgången av den tid, för vilken han

blivit utsedd, förfares på enahanda

sätt, som i nämnda paragraf är sagt;

och skall vid ny sammanräkning för

utseende av fullmäktig hänsyn såsom

förut tagas blott till de valsedlar,

vilka upptaga den först avgångnes

namn och på grund därav gällde

för detta namn vid den sammanräkning,

då namnet tilldelades plats i

ordningen inom A-gruppen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Avgår jämväl enligt 52 § utsedd

landstingsman eller fullmäktig före

utgången av den tid, för vilken han

blivit utsedd, förfares på enahanda

sätt, som i nämnda paragraf är sagt;

och skall vid ny sammanräkning för

utseende av fullmäktig hänsyn såsom

förut tagas blott till de valsedlar,

vilka upptaga den först avgångnes

namn och på grund därav gällde

för detta namn vid den sammanräkning,

då namnet tilldelades plats i

ordningen.

60

Kuvert, varom förmäles i 26, 28,

29 och 38 §§, skola vara av ogenomskinligt

papper, samt, vad varje särskilt

slag angår, lika till storlek och

beskaffenhet. Kuverten skola vara

försedda med ändamålsbeteckning

enligt av Konungen fastställda formulär.

Kuverten skola tillverkas endast

genom statsverkets försorg.

Kuvert, som avses i 28 och 38 §§,

tillställas röstmottagare på statsverkets

bekostnad. Ytterkuvert, som avses

i 38 §, tillhandahållas på statsverkets

bekostnad även valnämnden.

I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert

samt ytterkuvert, som avses i 38 §,

skola på statsverkets bekostnad tillhandahållas

jämväl i riksdagen representerat

politiskt parti.

128--------

Det åligger------

Kuvert, varom förmäles i 26, 28,

29 och 38 §§, skola vara av ogenomskinligt

papper av samma färg som

valsedel för valet i fråga samt, vad

varje särskilt slag angår, lika till

storlek och beskaffenhet. Kuverten

skola vara försedda med ändamålsbeteckning

enligt av Konungen fastställda

formulär. Kuverten skola tillverkas

endast genom statsverkets försorg.

mot ersättning.

Kuvert, som avses i 28 och 38 §§,

tillställas röstmottagare på statsverkets

bekostnad. Ytterkuvert, som avses

i 38 §, tillhandahållas på statsverkets

bekostnad även valnämnden.

I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert

samt ytterkuvert, som avses i 38 g,

skola på statsverkets bekostnad tillhandahållas

jämväl i riksdagen

representerat parti,

äger rum.

---38 §§ sägs.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kanal. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

60

I riksdagen representerat politiskt

parti äger vid val av landstingsman

och val av stadsfullmäktige för stad,

som ej deltager i landsting, i den

omfattning och ordning Konungen

bestämmer, erhålla gottgörelse av

statsverket för kostnaderna för de

valsedlar partiet låtit iordningställa

för valet.

Kommun äger besluta att vid val

av fullmäktige i kommunen politiskt

parti som är eller genom valet blir

representerat i fullmäktige, skall erhålla

bidrag av kommunen till partiets

kostnader för framställning av

valsedlar. Beslutet skall innehålla att

ersättning utgår till var je sådant parti

efter enhetliga grunder. Ersättning

får dock ej utgå i den mån gottgörelse

erhålles av statsverket.

(Föreslagen lydelse)

§•

I riksdagen representerat parti

äger vid val av landstingsman och

val av stadsfullmäktige för stad, som

ej deltager i landsting, i den omfattning

och ordning Konungen bestämmer,

erhålla gottgörelse av statsverket

för kostnaderna för de valsedlar

partiet låtit iordningställa för valet.

Kommun äger besluta att vid val

av fullmäktige i kommunen parti som

är eller genom valet blir representerat

i fullmäktige, skall erhålla bidrag

av kommunen till partiets kostnader

för framställning av valsedlar.

Beslutet skall innehålla att ersättning

utgår till varje sådant parti

efter enhetliga grunder. Ersättning

får dock ej utgå i den mån gottgörelse

erhålles av statsverket.

Papper för framställning av valsedlar

för val, som förrättas samma

dag som ordinarie val till riksdagen

äger rum, tillhandahålles kostnadsfritt

av statsverket enligt de närmare

bestämmelser som meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som riksdagen antagit sasom vilande med anledning a\

Ivungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit

kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna

dock tillämpas endast i fråga om val för tid efter utgången av år 1970.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

107

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, att 8, 9 och 33 §§ kommunallagen den 18 december

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Fullmäktige valjas för fyra år, Fullmäktige väljas för tre år, räkräknade

från och med den 1 januari nade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett. året näst efter det, då valet skett.

Om val - —- —- —- — — — särskilt stadgat.

9 §■

För val - -— -— inom valkrets.

Vid valkretsindelning------]tan ske

I varje valkrets väljes, efter kret
-

sens i mantalslängden upptagna befolkning

för året näst före den fyraårsperiod,

som valet gäller, eu fullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

det som erhålles, då kommunens

för samma år i mantalslängden upptagna

folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen.

Därest det antal fullmäktige, som

med tillämpning av denna regel skall

utses, icke uppgår till det för kommunen

bestämda antalet, skola för

ernående av detta antal de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter

de tal, som enligt den angivna

regeln äro bestämmande för fullmäktiges

antal inom valkretsarna,

I varje valkrets väljes, efter kretsens

i mantalslängden upptagna befolkning

för året näst före den treårsperiod,

som valet gäller, en fullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

det som erhålles, då kommunens

för samma år i mantalslängden

upptagna folkmängd delas med antalet

fullmäktige för hela kommunen.

Därest det antal fullmäktige,

som med tillämpning av denna regel

skall utses, icke uppgår till det för

kommunen bestämda antalet, skola

för ernående av detta antal de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskj

uter de tal, som enligt den angivna

regeln äro bestämmande för fullmäktiges

antal inom valkretsarna,

1 Senaste lydelse av 9 § se 1959: 61.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

(Nuvarande lydelse)

vara berättigade att var för sig i

ordning efter överskottens storlek

välja ytterligare en fullmäktig. Äro

överskottstalen lika för två eller flera

valkretsar, avgöres företrädet genom

lottning.

Om indelning —- — ------

Beslut om-----—---

(Föreslagen lydelse)

vara berättigade att var för sig i ordning

efter överskottens storlek välja

ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen

lika för två eller flera

valkretsar, avgöres företrädet genom

lottning.

--i ärendet.

— nästa val.

33

Ledamöter och suppleanter i kommunens

styrelse väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett. Valet

skall förrättas i december månad

året näst efter det, då allmänna val

av fullmäktige ägt rum.

Avgår ledamot --------av

§•

Ledamöter och suppleanter i kommunens

styrelse väljas för tre år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

Valet skall förrättas i december månad

året näst efter det, då allmänna

val av fullmäktige ägt rum.

tj änstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av

Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit

kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna

dock tillämpas endast i fråga om val av lullmäktige för tid efter utgången

av år 1970.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

109

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50)

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ och 45 § 1 mom. kommunallagen för

Stockholm den 1 mars 19571 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

8 §.

Stadsfullmäktige väljas för fyra

år (tjänstgöringsår), räknade från

och med den 15 oktober det år, då

valet skett.

Om val —--------

9 §•

För val — —---

Vid valkretsindelning

I varje valkrets väljes, efter kretsens

i mantalslängden upptagna befolkning

för året näst före den fyraårsperiod,

som valet gäller, en stadsfullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

en hundradedel av stadens

för samma år i mantalslängden upptagna

folkmängd. Därest det antal

fullmäktige, som med tillämpning av

denna regel skall utses, icke uppgår

till etthundra, skola för ernående av

detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd

mest överskjuter de tal, som

enligt den angivna regeln äro bestämmande

för fullmäktiges antal

inom valkretsarna, vara berättigade

att var för sig i ordning efter över
-

(Föreslagen lydelse)

Stadsfullmäktige väljas för tre år

(tjänstgöringsår), räknade från och

med den 15 oktober det år, då valet

skett.

särskilt stadgat.

inom valkrets.

kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens

i mantalslängden upptagna befolkning

för året näst före den treårsperiod,

som valet gäller, en stadsfullmäktig

för varje fullt tal, motsvarande

en hundradedel av stadens

för samma år i mantalslängden upptagna

folkmängd. Därest det antal

fullmäktige, som med tillämpning av

denna regel skall utses, icke uppgår

till etthundra, skola för ernående av

detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd

mest överskjuter de tal, som

enligt den angivna regeln äro bestämmande

för fullmäktiges antal

inom valkretsarna, vara berättigade

att var för sig i ordning efter över
-

Senaste lydelse av 9 § se 1959:62.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

skottens storlek välja ytterligare en

fullmäktig. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres

företrädet genom lottning.

Om indelning

Beslut om —

(Föreslagen lydelse)

skottens storlek välja ytterligare en

fullmäktig. Äro överskottstalen lika

för två eller flera valkretsar, avgöres

företrädet genom lottning,

i ärendet.

--nästa val.

10

Om valdistrikt och valdag samt

vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock om förfarandet, när

stadsfullmäktig avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång,

stadgas i kommunala vallagen; dock

att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

§•

Om valdistrikt och valdag samt

vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock om förfarandet, när

stadsfullmäktig avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång,

stadgas i kommunala vallagen.

45

1 mom. Stadsfullmäktige välja

vid det sammanträde, som avses i

11 § första stycket, det år, då val av

stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd

för en tid av fyra år till det antal,

som stadsfullmäktige bestämma. Till

borgarråd må allenast utses personer

med synnerlig insikt och erfarenhet

i kommunala förvaltningsfrågor eller

eljest i allmänna värv. Vid val av

borgarråd skall, där så äskas eller

omröstning begäres, anställas särskilt

val av varje borgarråd.

§•

1 mom. Stadsfullmäktige välja

vid det sammanträde, som avses i

It § första stycket, det år, då val av

stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd

för en tid av tre år till det antal, som

stadsfullmäktige bestämma. Till borgarråd

må allenast utses personer

med synnerlig insikt och erfarenhet

i kommunala förvaltningsfrågor eller

eljest i allmänna värv. Vid val av

borgarråd skall, där så äskas eller

omröstning begäres, anställas särskilt

val av varje borgarråd.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av

Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit

kraft av grundlag. Före den 15 oktober 1970 skall de nya bestämmelserna

dock tillämpas endast i fråga om val av stadsfullmäktige för tid därefter.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

111

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954»

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

9

Landstingsmän jämte suppleanter

väljas utom i fall, som avses i 17 §,

för fyra år, räknade från och med

den 1 januari året näst efter det, då

valet skett.

44

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

Valet skall förrättas vid landstingsmöte

året näst efter det, då allmänna

val av landstingsmän ägt rum.

Avgår ledamot — —----i

(Föreslagen lydelse)

§•

Landstingsmän jämte suppleanter

väljas utom i fall, som avses i 17 §,

för tre år, räknade från och med den

1 januari året näst efter det, då valet

skett.

§•

Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet

väljas för tre år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

Valet skall förrättas vid landstingsmöte

året näst efter det, då allmänna

val av landstingsmän ägt rum.

lv tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av

Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit

kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna

dock tillämpas endast i fråga om val av landstingsmän jämte suppleanter

för tid efter utgången av år 1970.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1965:103.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957 (nr 281)

om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom.

förbund skall erhålla ändrad lydelse

(Nuvarande lydelse)

8

1 mom. Förbundsfullmäktige

väljas för fyra år, räknade från och

med den 1 januari året näst efter

det, då allmänna kommunalval ägt

rum, eller, där landstingskommun

ingår i förbundet, från och med den

1 januari det därpå följande året.

Val av —---—----

Skall val-------—

lagen den 31 maj 1957 om kommunalpå

sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Förbundsfullmäktige

väljas för tre år, räknade från och

med den 1 januari året näst efter

det, då allmänna kommunalval ägt

rum, eller, där landstingskommun

ingår i förbundet, från och med den

1 januari det därpå följande året.

under året.

— föra ordet.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av

Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit

kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall den nya bestämmelsen

dock tillämpas endast i fråga om val av fullmäktige i kommunalförbund för

tid efter utgången av år 1970.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

113

L Idrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 januari

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven
Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om partiell författningsreform

och anför.

Inledning

Författningsutvecklingen i vårt land har visat stor kontinuitet. Den

politiska demokratin har genomförts inom ramen för det tvåkammarsystem

som tillskapades med 1866 års riksdagsordning (RO). Parlamentarismen

har blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan av föråldrade men formellt

ännu orubbade bestämmelser i 1809 års regeringsform (RF) om förhållandet

mellan regeringsmakt och folkrepresentation.

Kontinuiteten i författningsutvecklingen kan ses som ett uttryck för

den stabilitet som utmärkt det politiska livet i Sverige. Demokratin och

parlamentarismen är sedan länge oomstridda, och den författningsdebatt

som förekommit under senare decennier har snarare rört demokratins

verksamhetsformer än de bärande principerna för statsskicket. Även verksamhetsformerna

är emellertid väsentliga. De beslutande och verkställande

demokratiska organen måste ha en hög arbetsduglighet för att kunna

bemästra de problem som samhällsomdaningen ställer dem inför. Inte mindre

viktigt är att det demokratiska systemet är så utformat att medborgarna

engageras i politiken och har möjlighet till effektiv kontroll av regering och

folkrepresentation.

I den offentliga debatten och i riksdagen framfördes i början av 1950- talet olika önskemål om begränsade reformer som siktade till en effektivisering

och modernisering av de demokratiska institutionerna. I augusti

1954 tillkallades författningsutredningen* för att ta upp dessa reformönske- 1

1 Ledamöter riksdagsledamöterna Rickard Sandler, ordförande, Emil Ahlkvist, Olle Dahlén,

Harald Hallén, Elis Håstad, Ossian Sehlstedt och Sten Wahlund samt chefredaktören John

Hartman. Sedan Hartman och Håstad avlidit inträdde den 1 mars 1957 chefredaktören Per

Wrigstad och den 26 mai 1959 riksdagsledamoten Henrik Munktell som ledamöter i utredningen.

Munktell avled den 20 december 1962. Professorn Jörgen Westerståhl förordnades den 7 mars

1958 att vara ledamot av utredningen.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mål i ett sammanhang och göra en samlad översyn av demokratins funktionsproblem.

Det blev ett omfattande och långvarigt utredningsarbete. Det utmynnade

i att författningsutredningen år 1963 lade fram ett slutbetänkande

i fyra delar, »Sveriges statsskick» (SOU 1963: 16—19). Betänkandet innehöll

förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning. Författningsutredningen

föreslog att parlamentarismen skulle grundlagfästas och att tvåkammarriksdagen

skulle ersättas med en enkammarriksdag. Samtliga ledamöter

i riksdagen skulle enligt förslaget väljas vid ett och samma tillfälle

vart fjärde år. Valen skulle förrättas fristående från kommunalvalen.

Betänkandet innehöll inte något utarbetat förslag till vallagstiftning, inen

utredningen drog upp riktlinjerna för ett nytt valsystem på proportionell

grund.

På vissa punkter var betänkandet inte enhälligt. En minoritet inom utredningen

reserverade sig till förmån för ett modifierat tvåkammarsystem.

Författningsutredningens förslag blev föremål för en omfattande remissbehandling.

Sammanställningar av remissyttrandena har offentliggjorts

(SOU 1964:38 samt 1965:2, 3, 34 och 37). Remissinstanserna utsatte förslaget

för hård kritik. På sina håll vitsordades att förslaget hade förtjänster

och kunde fylla en uppgift som en etapp på vägen mot en ny författning, men

åtskilliga remissinstanser — däribland högsta domstolens och regeringsrättens

ledamöter — ansåg att förslaget var behäftat med så allvarliga

brister att det i betydande delar måste omarbetas från grunden. Det av

utredningen skisserade valsystemet möttes av ett kompakt motstånd, och i

vissa remissjdtranden gjordes en ingående analys av bristerna i utredningsförslaget

i denna del. Även i andra delar av förslaget redovisade remissinstanserna

åtskilliga sakliga invändningar av stor tyngd mot de lösningar som

utredningen hade föreslagit.

I den offentliga debatten om författningsutredningens förslag framträdde

djupgående politiska motsättningar i fråga om kammar- och valsystemet.

Åsikterna gick isär bl. a. beträffande lämpligheten av den föreslagna ordningen

med fristående kommunalval utan inverkan på riksdagens sammansättning.

I riksdagen kom frågan om behovet av ett valtekniskt samband

mellan riksdagsval och kommunalval att sammankopplas med frågan om en

utvidgad demokrati på länsplanet. Under hösten 1964 begärde riksdagen att

båda frågorna skulle utredas, och för uppgiften tillsattes vid årsskiftet

1964/65 en särskild utredning, länsdemokratiutredningen''. I oktober 1965

avlämnade länsdemokratiutredningen betänkandet »Författningsfrågan och

det kommunala sambandet» (SOU 1965:54). Utredningen uttalade i betänkandet

att en ny författning borde behålla ett valtekniskt samband mel- 1

1 Ledamöter landshövdingen Per Nyström, ordförande, riksdagsledamöterna Emil Ahlkvist,

Carl Albert Andersson, Einar Asp, Olle Dahlén, Stig F. Hansson samt Per Petersson.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1908

lan riksdagsval och kommunalval. Formen för ett sådant samband lämnades

däremot öppen. Man kunde enligt utredningen tänka sig antingen indirekta

val genom kommunala församlingar av en del av riksdagens ledamöter eller

direkta val av riksdagsledamöter samma dag som kommunalvalen ägde rum.

Fn minoritet inom utredningen ansåg emellertid att det inte anförts tillräckligt

vägande skäl lör att sammankoppla riksdagsvalen med kommunalvalen

och förordade därför fristående kommunalval.

I början av år 1965 fick en ny utredning, 1965 års valtekniska utredning'',

i uppdrag att undersöka bl. a. frågan om de valtekniska förutsättningarna

for att hålla riksdagsval och kommunalval på samma dag. I betänkandet

»Gemensam valdag» (SOU 1965: 74), som lades fram i december 1965, förklarade

utredningen att hinder inte mötte att sammanföra valen till riksdagen

med valen till landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige, om

vissa ändringar vidtogs i gällande regler om val förfarandet.

Parallellt med remissbehandlingen av författningsutredningens betänkande

och arbetet på kompletterande utredningar fördes överläggningar mellan

foretradare for de fgra stora politiska partierna''k Vissa inom justitiedepartementet

upprättade promemorior som tjänat som underlag för dessa

överläggningar har offentliggjorts (SOU 1966:17). Vid överläggningarna

blev det så småningom klart att samtliga deltagande partier ansåg att

författningsutredningens förslag inte kunde läggas till grund för en reform

av statsskicket. Man enades emellertid om att en total författningsrevision

borde genomföras, och överläggningarna inriktades därefter på att dra upp

riktlinjerna för det kommande reformarbetet. Man kom överens om vissa

huvudprinciper, bl. a. att en framtida författning bör vila på folksuveränitetens

grund och att parlamentarismen bör inskrivas i författningen.

Riksdagen bör bestå av en kammare och dess ledamöter bör väljas i°direkta

och proportionella val. Beträffande sättet för riksdagens bildande och

valsystemet kvarstod emellertid meningsskiljaktigheter mellan partierna

som inte kunde överbryggas på detta stadium. Reformarbetet borde enligt

samstämmig uppfattning bedrivas i etapper så att eu partiell reform på

de politiskt mest centrala och aktuella avsnitten om möjligt kunde beslutas

redan under 1968 och 1969 års riksdagar.

Partiöverläggningarna resulterade i beslut om en ny utredning som skulle

spanna över hela fältet av författningsfrågor. I april 1966 tillkallades grund
-

hv^''0ter b°.rglnästaren Björn Widegren, ordförande, riksdagsledamoten Thure Dahlberg

SvanstriVm°ren LUndgre"’ riksdagsledamöterna N. Yngve Nilsson, Olaus Nyberg och Ivan

t I rnin?d 1.965 leddes överläggningarna av statsrådet Olof Palme. I övriot del
lon

StvalrådRet S,yen-Er''C NlIsson samt riksdagsledamöterna Torsten Andersson, Torsten Bengts®°"’JF

0“f.e Björkman, Ingvar Carlsson, Olle Dahlén, Gunnar Heckscher (t. o. m. den 5 oktober

Sten mi lmrd e™ ’ ^ H°lmberg’ Birger Lundström, Bertil Ohlin, Georg Pettersson och

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lagberedningen1 för att fortsätta och slutföra arbetet på en total författningsrevision.

Den första etappen i beredningens arbete avslutades i maj

1967, då beredningen lade fram betänkandet »Partiell författningsreform»

(SOU 1967:26). I betänkandet föreslås omfattande ändringar i gällande

grundlagar och vallagstiftning. De viktigaste nyheterna är förslag om övergång

till enkammarsystem, nytt valsystem, gemensamma riksdags- och

kommunalval vart tredje år samt regler om misstroendeförklaring, entledigande

av statsråd och nyval till riksdagen.

Grundlagberedningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden har

avgetts av högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern

(JK), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, statistiska centralbyrån,

universitetskanslern, överståthållarämbetet (ÖÄ), samtliga länsstyrelser,

valtekniska utredningen, kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Universitetskanslern har vid sitt remissvar fogat yttranden från fakulteter

vid universiteten i Uppsala och Stockholm, och vissa länsstyrelser har bifogat

yttranden från kommunala organ. Dessutom har en skrift med synpunkter

på grundlagberedningens betänkande inkommit från Riksförbundet

Samling för framsteg.

Samtidigt som grundlagberedningen redovisade resultatet av sitt arbete i

en första utredningsetapp lade 1965 års valtekniska utredning fram betänkandet

»Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval» (SOU 1967: 27).

Detta betänkande innefattar förslag till ändringar i vallagstiftningen för

att möjliggöra gemensam valförrättning för riksdagsval och borgerliga kommunalval.

Dessutom föreslås i betänkandet även ändrade regler i RO och

i vallagstiftningen om tid för valförrättning — valens utsträckande över två

dagar — och om röstning i annan ordning än genom personlig inställelse i

vallokal.

Även valtekniska utredningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden

har avgetts av regeringsrättens ledamöter, poststyrelsen, statskontoret,

statistiska centralbyrån, ÖÄ, samtliga länsstyrelser, grundlagberedningen,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.

ÖÄ och vissa länsstyrelser har vid sina remissvar fogat

yttranden från valnämnder och andra kommunala organ.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om en partiell författningsreform på

grundval av de föreliggande betänkande^ från grundlagberedningen och

1965 års valtekniska utredning samt remissyttrandena över dem. Beträffande

valtekniska utredningens betänkande avser jag dock inte att här beröra

1 Ledamöter landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagsledamöterna Ingemund

Bengtsson, Ingvar Carlsson, Allan Hernelius, Birger Lundström, Georg Pettersson och Sten

Wahlund. Sedan herr Carlsson i december 1967 avsagt sig sitt uppdrag har riksdagsledamoten

Hilding Johansson inträtt som ledamot i beredningen i herr Carlssons ställe.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 ur 1968

117

frågorna om ändrad tid för valförrättning och om röstning i annan ordning

än genom personlig inställelse i vallokal. Dessa frågor bör undersökas ytterligare.

I samband därmed bör man även utreda möjligheterna till förenkling

och effektivisering av valförfarandet. Avsikten är att detta utredningsarbete

skall påbörjas inom kort och slutföras med största möjliga skyndsamhet.

En författningsreform efter grundlagberedningens linjer förutsätter att

valperioderna för kommunala fullmäktigförsamlingar och nämnder samordnas

med valperioderna för riksdagen. De för detta ändamål uppenbart

nödvändiga ändringarna i kommunallagstiftningen bör lämpligen behandlas

redan i detta sammanhang. Ett ställningstagande i detalj till de olika följdändringar

som kan bli aktuella på det kommunala området bör emellertid

anstå tills vissa undersökningar i ämnet, som f. n. pågår inom kommunalrättskommittén,

blivit slutförda. Jag vill också erinra om att följdändringar

i en framtid kan komma att aktualiseras av den hösten 1967 tillsatta

kommunalvalskommittén. Kommunalvalskommittén har fått i uppdrag att

pröva bl. a. om genomförandet av det valsystem för riksdagen som grundlagberedningen

föreslagit bör föranleda modifikationer i det kommunala valsystemet.

I detta sammanhang vill jag ytterligare begagna tillfället att nämna att

det finns vissa frågor om ändringar i RF och RO som inte har samband

med den nu förestående författningsreformen men som ändå kommer att

kräva ett första ställningstagande av riksdagen redan under innevarande

vårsession. Dit hör bl. a. frågan om sänkning av rösträttsåldern. Dessa fristående

frågor bör redovisas i en särskild proposition, som torde få anmälas

vid ett senare tillfälle.

Förutsättningarna för en partiell författningsreform

och huvuddragen i reformen

Grundlagberedningen

Vid partiöverläggningarna i författningsfrågan förutsattes att grundlagberedningen

skulle försöka lägga fram förslag om nytt kammar- och valsystem

samt om parlamentarismens inskrivande i författningen så tidigt

att förslagen kunde bli föremål för riksdagsbeslut 1968/69. I betänkandet

»Partiell författningsreform» konstaterar grundlagberedningen att detta

tidsschema förutsätter att den partiella reformen genomförs inom nuvarande

grundlagars ram. Reredningen finner att detta är möjligt. I RF:s och

RO:s bestämmelser om riksdagen och om valen till riksdagen kan, anser

beredningen, göras även mycket genomgripande ändringar utan att man

fördenskull behöver rubba de principer på vilka grundlagarna i övrigt

bygger. Beträffande möjligheterna att skriva in parlamentarismen i nuva
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 19G8

rande RF kan man visserligen hysa tvekan. Resultatet av delreformer på

detta område måste nämligen bli att skilda bestämmelser i RF kommer

att spegla olika statsrättsliga åskådningar. Det bör dock enligt beredningens

åsikt vara möjligt att överse med brister av detta slag under ett övergångsskede

i avbidan på att vi får en total författningsrevision. Vissa brister i

RF i systematiskt och lagtekniskt hänseende är under alla förhållanden

det pris som man måste betala, om man utan dröjsmål vill få till stånd sådana

grundlagsändringar som allmänt bedöms som särskilt angelägna.

Grundlagberedningen har för sin del kommit till uppfattningen att detta

pris inte är för högt för en partiell författningsreform.

Beredningen framhåller att den korta tid som stått till buds för arbetet

på en partiell författningsreform har tvingat till stark restriktivitet

i fråga om reformens omfattning. Inom varje avsnitt har beredningen tagit

under övervägande endast sådana ändringar i gällande författning som bedömts

ha hög angelägenhetsgrad. Men restriktivitet har ansetts påkallad

också av andra skäl än tidsnöd. Inte sällan har situationen varit den att

framförda reformönskemål inte kunnat prövas slutligt innan andra frågor

som ligger helt utanför den partiella reformen blivit lösta. Beredningen

har försökt undvika provisoriska lösningar. I betänkandet understryks

att den partiella reformen inte får bli ett provisorium med följd att en ny

reglering efter ett antal år kommer att ersättas med ännu en ny reglering.

Reformen bör lägga en fast grund på vilken man kan bygga vidare vid utformningen

av eu helt ny författning. Eu annan synpunkt som, enligt vad

beredningen upplyser, ibland bär gjort sig gällande har varit att det kan

vara en fördel vid det praktiska genomförandet av reformen att denna inte

kombineras med fler ändringar i invanda former än som är nödvändigt.

Som redan tidigare nämnts är de viktigaste nyheterna i grundlagberedningens

betänkande förslagen om övergång till enkammarsystem, införande av

clt nytt valsystem och inskrivande i författningen av vissa parlamentariska

principer. Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350

ledamöter. Valperioden för riksdagen skall vara tre år och den skall samordnas

med valperioderna för kommunala församlingar på det sättet att

riksdagsval och val av landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige äger

rum samtidigt. Valmetoden skall liksom hittills vara proportionell, men en

väsentlig skillnad mellan det föreslagna valsystemet och det nuvarande

är att den nya valmetoden är så utformad att partiernas representation i

riksdagen blir proportionell i förhållande till deras röstsiffror i hela landet

(riksproportionell). Den nya valmetoden har dock försetts med vissa spärrar

mot småpartier för att motverka långtgående partisplittring i riksdagen.

Beträffande riksdagens arbetsformer föreslås vissa ändringar som berör

utskottsorganisationen, riksdagens sessionstider, planeringen av riksdagsarbetet,

riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under plenarsammanträden

in. in.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 19t>8

Grundlagberedningen föreslår inte i denna utredningsetapp några ändringar

i RF:s regler om regeringsbildningen och regeringsärendenas handläggning.

Däremot föreslår beredningen införande av institutet misstroendeförklaring

och i anslutning härtill också nya regler om entledigande av statsråd.

Eu regering som möts av misstroendeförklaring från riksdagen eller annars

lider nederlag i riksdagen skall enligt förslaget kunna utlysa nyval till riksdagen.

Liksom enligt hittills gällande regler skall nyval avse återstoden av

löpande ordinarie valperiod. Det skall ligga i statsministerns hand att avgöra

när nyval skall tillgripas.

Enligt beredningens förslag skall de nya grundlagsbestämmelserna träda

i kraft den 1 januari 1971. Val till enkammarriksdagen skall hållas första

gången i september 1970 och därefter i september 1973, 1976, 1979 osv.

I betänkandet upplyses att beredningens parlamentariska ledamöter beträffande

de mest väsentliga frågorna som behandlats i samband med den

partiella reformen fortlöpande har rådgjort med sina resp. partiledningar.

Av betänkandet framgår i flera sammanhang att grundlagberedningen strävat

efter att sammanjämka motstridiga ståndpunkter och att nå lösningar

som kan väntas vinna anslutning från skilda politiska meningsriktningar.

Endast på två punkter föreligger reservationer. Eu ledamot av beredningen

har reserverat sig till förmån för ett lägre antal ledamöter i riksdagen än

350, och en annan ledamot har i en reservation förklarat sig vara motståndare

till den föreslagna befogenheten för statsministern att låta anordna nyval.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har vid behandlingen av grundlagberedningens betänkande

ofta betonat att de betraktar de mest väsentliga elementen i de

framlagda förslagen som resultatet av en uppgörelse mellan de fyra stora

politiska partierna. Många drar av detta slutsatsen att de helt eller delvis

bör avstå från att gå närmare in på sådant som har karaktären av politiska

lämplighetsfrågor. Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av

regeringsrättens ledamöter, ÖÄ samt länsstgrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Gotlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbottens län. I flertalet remissyttranden

förekommer dock mer eller mindre utförligt utvecklade

synpunkter på politiskt betydelsefulla frågor och på reformarbetets allmänna

uppläggning.

Uppläggningen av reformarbetet i etapper godtas eller lämnas utan

erinran av nästan alla remissinstanser. Regeringsrättens ledamöter och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att de redan vid remissbehandlingen

av författningsutredningens betänkande förordat en

partiell reform. Svea hovrätt gör ingen invändning mot att en partiell författningsreform

nu genomförs men framhåller att många viktiga frågekomplex

kommer att stå kvar olösta. Det är enligt hovrättens mening angeläget

att de grundlagsändringar som nu beslutas inte får leda till att den to
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tala författningsrevisionen fördröjs. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser

att det är oundvikligt att demokratins funktionsformer från tid till

annan anpassas till utvecklingen i övrigt och att överläggningarna mellan de

fyra stora partierna bör ha skapat vissa förutsättningar för en partiell författningsreform.

Endast länsstyrelsen i Västernorrlands län ställer sig avvisande

till en uppläggning av reformarbetet i etapper. Denna länsstyrelse

menar att den nuvarande författningen fungerat så pass bra att den bör

kunna tillämpas i oförändrat skick tills vi får en total författningsrevision.

Länsstyrelsen i Stockholms län betecknar grundlagberedningens strävan

att undvika provisoriska lösningar som ett lyckat grepp på den föreliggande

lagstiftningsuppgiften. JK framhåller att det av flera skäl är särskilt viktigt

just på det konstitutionella området att undvika provisorier och kortsiktiga

lösningar. Samma uppfattning har även länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands

och \ Österbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län säger sig

vara medveten om värdet av att författningen får en sådan utformning

att den kan bli bestående under lång tid. Enligt länsstyrelsens mening skiljer

sig emellertid en författningsreform i princip inte från andra reformer, vars

resultat definitivt kan bedömas först sedan de tillämpats någon tid. Vid den

totala författningsrevisionen kommer, anser länsstyrelsen, tillfälle att finnas

att göra erforderliga modifikationer i den partiella reformen.

Som allmänt omdöme om grundlagberedningens förslag sägs från flera

håll att de lösningar beredningen kommit fram till i huvudsak är sådana att

förslagen bör kunna läggas till grund för lagstiftning. I denna riktning

uttalar sig länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs och Kopparbergs län samt

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. I åtskilliga

remissyttranden förekommer kritik på enstaka punkter men endast ett

par remissinstanser intar genomgående eller så gott som genomgående en

avvisande hållning till reformförslagen. Detta gäller länsstyrelserna i Södermanlands

och Västernorrlands län.

Ingen remissinstans motsätter sig tanken på enkammarriksdag med direkta

val av samtliga riksdagsledamöter. Flertalet av dem som tar ställning i

frågan godtar också förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval,

men på denna punkt förekommer i en del remissyttranden uttalanden

som röjer en tveksam eller kritisk inställning. Det nya valsystemet

har med undantag för någon enstaka remissinstans fått ett positivt mottagande

under remissbehandlingen. Nyheterna beträffande riksdagens arbetsformer

föranleder endast ett fåtal uttalanden.

De punkter där remissinstansernas tveksamhet är störst avser antalet ledamöter

i riksdagen och valperiodernas längd. Bl. a. ett stort antal länsstyrelser

törordar ett lägre antal ledamöter än 350, och i åtskilliga remissyttranden

förordas fyraåriga valperioder i stället för treåriga som grundlagberedningen

har föreslagit.

De nyheter som grundlagberedningen har föreslagit beträffande parla
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mentarismen, dvs. införande av institutet misstroendeförklaring samt regierna

om entledigande av statsråd och om nyval, accepteras i sak av alla

som yttrar sig i ämnet. Invändningar förekommer endast i detaljer Vissa

remissinstanser ser dock helst att man låter anstå till den totala författningsrevisionen

med att grundlagfästa parlamentarismen. Argumenten för denna

uppfattning är av lagteknisk natur.

Om den lagtekniska bearbetningen av författningsstoffet och om betänkandets

kvalitet överhuvudtaget bär annars från flera håll fällts erkännsamma

omdömen. JK säger att beredningen med föredömlig omsorg i praktiskt

taget alla frågor redovisat skäl och motskäl och efter noggrann vägning

av dem valt sina lösningar. Svea hovrätt anser att grundlagberedningen

i huvudsak på ett förtjänstfullt sätt löst uppgiften att infoga nya regler i

en gammal författning. Även juridiska fakulteten vid Stockholms universitet

vitsordar förslagets förtjänster i sak och i form.

En synpunkt som återkommer i flera remissyttranden är att det är ett

varde i sig att grundlagberedningens förslag fått ett sådant innehåll att det

kunnat godtas av skilda politiska meningsriktningar. Sålunda framhåller

JK att det ur nationell synpunkt är av stor betydelse att författningsreformen

kan genomforas under största möjliga politiska enighet. Länsstyrelsen i Kronobergs

län anser att det förhållandet att grundlagberedningen nu på alla

huvudpunkter kunnat prestera ett enigt förslag med den direktvalda enkammarriksdagen

som kärna är så väsentligt att de kritiska erinringar som kan

goras på vissa punkter måste betraktas som sekundära. I den mån kritiken

mte kan beaktas utan att den politiska enigheten rubbas bör de kritiska

synpunkterna få vika.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bör grundlagberedningens förslag

bedömas mot bakgrunden av önskvärdheten att en författningsreform så

långt möjligt kommer till i enighetens tecken. Med kännedom om att flera

av de önskemål som framförts inom olika politiska partier är oförenliga

maste det, anser länsstyrelsen, hälsas med tillfredsställelse att alla nu visat

god vilja att nå samlande lösningar och att man därvid varit beredd att

efterge även vissa krav som tidigare betecknats som oavvisliga. Frågan är nu,

fortsätter lansstyrelsen, om grundlagberedningens förslag, som i väsentliga

delar är en förhandlmgsuppgörelse, utgör en konstruktiv och på längre sikt

godtagbar lösning eller om det är behäftat med de svagheter som ofta kännetecknar

eu kompromiss. För egen del har länsstyrelsen kommit fram till

att forslaget i huvudsak håller måttet och att det därför bör kunna läggas

till grund för lagstiftningsåtgärder.

Länsstyrelsen i I ästmanlands län har däremot en mera kritisk syn på

partiernas kompromiss i författningsfrågan. Länsstyrelsen finner det naturligt

i ett demokratiskt samhälle, att en författningsreform växer fram

genom sammanjämkning av olika uppfattningar. I bästa fall kan, framhåller

länsstyrelsen, även en kompromissprodukt representera eu relativt

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

konsekvent linje. Det föreliggande förslaget har emellertid — även om det

allmänt accepterats — nästan överallt mött invändningar och knappast

någonstans hälsats med större entusiasm. Länsstyrelsen anser det beklagligt

att man inte lyckats komma fram till en lösning som framstått som

naturlig och självklar för den övervägande delen av opinionen. Konklusionen

i länsstyrelsens remissyttrande blir dock att länsstyrelsen inte motsätter

sig en författningsreform på grundval av det föreliggande förslaget.

Kammarsystemet

Nuvarande ordning

I 49 § RF föreskrivs att riksdagen skall bestå av två kamrar, som i alla

frågor äger lika behörighet och myndighet. Regler om kamrarnas bildande

ges huvudsakligen i 6—22 §§ RO.

Första kammaren skall i princip ha 150 ledamöter. Antalet ledamöter

kan dock ibland vara något större. F. n. har första kammaren 151 ledamöter.

Valen till första kammaren är indirekta och gäller för en tid av åtta

år. Valen förrättas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer som inte

ingår i landstingskommun. Kammaren förnyas successivt med ca en åttondel

varje år. Det indirekta valsättet, den successiva förnyelsen och den långa

mandattiden gör att kammaren genomsnittligt representerar en jämförelsevis

gammal folkopinion. Den genomsnittliga s. k. opinionseftersläpningen är omkring

sex år.

Andra k a in in a r e n skall i princip ha 230 ledamöter men också detta

antal kan överskridas något. F. n. har kammaren 233 ledamöter. Valen till

andra kammaren är direkta, och hela kammaren förnyas vid varje valtillfälle.

Valperioden är fyra år.

I detta sammanhang bor nämnas att 1 andstingsmän, kommunalfullmäktige

och stadsfullmäktige väljs genom samtidiga direkta val som ager rum

vart fjärde år. Dessa allmänna kommunalval är samordnade med de ordinarie

andrakammarvalen på det sättet att kommunalval och andrakammarval

hålls växelvis vartannat år. Eftersom första kammaren förnyas med

ca 1/8 varje år och kommunalval hålls vart fjärde år, berör varje kommunalval

omkring hälften av kammarens ledamotsantal.

Valperioden börjar för båda kamrarnas ledamöter den 1 januari året efter

det, då ledamöterna blivit valda. Riksdagsledamöternas mandat kan brytas

genom förordnande om nyval. Sådant förordnande kan avse endera kammaren

eller båda kamrarna. Vid nyval gäller de nyvaldas mandat endast tör den

tid som återstår av löpande ordinarie valperiod.

Tidigare reformförslag m. m.

Författningsutredningen kunde inte enas i fråga om kammarsystemet och

lade därför fram alternativa förslag till kammarsystem, ett enkammarsystem

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j:ts proposition nr 27 år 1968 j

maj„''rLt!äka”"1“"3''Stem'' slöddes „ utredningens

vddes8'' enka,T"a'',W"a‘iVCt SlU''"e riks‘''“S™ bestå av 29(1 ledamöter son.

sålde genom d.rekta val vid et, och samma tillfälle. Valperioden skulle

vara fyra ar och börja den 15 oktober samma är som valet ägde ram Val

perioden skulle kunna förkortas genom förordnande om nyval. Ett nyval

sk ,Itc sou, rego avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. ''

som''hmmsnir Tra161 lön"Si,“es att riksdagsval och kommunalval liksom

hittills skulle hallas växelvis vartannat är. Kommunalvalen skulle inte

a någon lm er kan pa riksdagens sammansättning .

ten "för vad Vdernf ^ enkammaralternativet pläderade ntredningsmajoritetSsm

kräter ; H , 011 parlamentarismen. Denna parlamen
n

f ’ S dCt’ aU de rÖstande så snart som möjligt får se den

a offek|on av sm röstning och att den aktuella politiken inte påverkas

dLrt U f “ tldig3re Peri0d‘ Endast ett enkammarsystem med

fö^ Hal T fÖrUtsättnin§ar för ett omedelbart samspel mellan

folkviljan a ena sidan och riksdagsmajoriteten och regeringen å andra

n ednenl Vmaj°riteten ™m utredningen det som eu fördel att man

fredss Ml rrn^ § friståGnde komm««alval kunde få bort det otilltredss

allande inslag i vårt tvåkammarsystem som inblandningen av riks
pohtiska

spörsmål i kommunalvalen enligt dess uppfattning utgjorde Denna

inblandning hindrar, menade man, de kommunalpolitiska frågorna från att

"I ratt; k°mmunalvalen och berövar medborgarna de möjligheter

m i°''1 ,n >tande pa den e8na kommunens angelägenheter som komimma!valen

avser att ge.

Vid remissbehandiingen av författningsulredningens förslag anslöt sig

eitalet av dem som yttrade sig i frågan till enkammaralternativet Flertalet

remissinstanser tillstyrkte förslaget att riksdagens ledamöter skulle

valjas , direkta val som var fristående från kommunalvalen. Många remissinstanser

framhöll dock den betydelse som de indirekta valen ''till första

kammaren haft bl. a. för samverkan mellan riks- och kommunalpolitik och

mördade att sambandet . valordningen mellan kommunerna och riksdagen

-skulle behallas i någon form. Beträffande antalet ledamöter i riksdagen

ramkom mycket skiftande meningar. Åtskilliga remissinstanser ansåg°att

omkring 300 ledamöter var ett lämpligt antal men det förekom också flera

förespråkare både för ett lägre och för ett högre antal ledamöter.

Fragan om behovet av ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och

kommunalval togs upp till ingående behandling av länsdemokratiutredmngen.

Lansdemokratiutredningen kunde inte nå enighet. Eu majoritet uta

ade sig for ett valtekniskt samband medan eu minoritet, bestående av

tre av utredningens sju ledamöter, kom till motsatt uppfattning.

Efter att narmare ha undersökt relationerna mellan stat och kommun på

olika avsnitt av samhällslivet konstaterade majoriteten inom utredningen

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

att den kommunala förvaltningen har blivit en integrerad del av den offentliga

sektorn och att den kommunala demokratin på motsvarande sätt har

blivit en integrerad del av hela det demokratiska samhällsskicket i vart

land. De kommunala frågorna har politiserats och de kommunala valen har

blivit tämligen lika andrakammarvalen. Samma partier uppträder i båda

slagen av val, ungefär samma frågor tas upp i valrörelserna och valpropagandan

bedrivs på samma sätt. Valdeltagandet är ungefär lika högt i båda

tvperna av val. Utredningsmajoriteten ansåg emellertid att det också finns

beaktansvärda skillnader. Vid kommunalvalen får de lokala frågorna och

rikspolitiska frågor av betydelse för kommunerna större utrymme än vid

andrakammarvalen. Det nuvarande systemet kan enligt majoriteten i princip

sägas fungera så att väljarna i kommunalvalen ställer krav på politikerna

i både riksdag och kommunala representationer. Rikspolitiker och

kommunalpolitiker står gemensamt till svars för den förda politiken.

Mot denna bakgrund fann utredningens majoritet att tanken att i ^alrörelserna

skilja på kommunalpolitik och rikspolitik är verklighetsfrämmande.

Skall kommunalvalen över huvud taget handla om de kommunala

frågor som har verklig betydelse måste de ofrånkomligen handla även om

rikspolitik. Detta innebär inte att man behöver befara att lokala frågor inte

bereds utrymme i de kommunala valrörelserna. Det tinns enligt majoriteten

inget belägg för att rikspolitiken med nuvarande samband mellan landstingsval

och förstakammarval har fått så stor tyngd i kommunala valrörelser att

politiskt omstridda lokala frågor, som i och för sig skulle ha kunnat fånga

väljarnas intresse, har måst avföras från valdiskussionerna. Det nuvarande

sambandet har tvärtom inneburit stimulans för rikspartierna och deras aktiva

medlemmar att engagera sig i de kommunalpolitiska frågorna både under

de kommunala valkampanjerna och mellan valen. Bryts valsambandet

måste man enligt majoritetens bedömning åtminstone på sikt rakna med

minskat valdeltagande i kommunalvalen. Valdeltagandet är en mätare på

väljarnas intresse för valen och på hur det demokratiska systemet fungerar.

Varje avsevärd minskning i valdeltagandet är i ett demokratiskt samhällsskick

ett tecken på politisk ohälsa, summerade majoriteten.

En upplösning av valsambandet mellan riksdagsval och kommunalval kan

enligt utredningens majoritet också få inte önskvärda parlamentariska konsekvenser.

Man har anledning att räkna med att de kommande valrörelserna,

även om kommunalvalen blir helt fristående från riksdagsvalen, liksom

hittills ofta kommer att forma sig till en kraftmätning mellan regering och

opposition. Det kan enligt majoritetens synsätt inte vara riktigt från parlamentariska

synpunkter att ett val som föregåtts av en sådan valrörelse inte

får eu reglerad effekt på riksdagens sammansättning.

Majoriteten inom utredningen ansåg att valsystemet bor vara sådant att

man vid alla typer av val får rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas

innehåll och uppläggning, valens utgång och valutslagens praktiska effekt.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Det är därför nödvändigt att vid utarbetandet av en ny författning finna en

form för att bevara valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning.

Sambandet kan åstadkommas på flera olika sätt. Majoriteten diskuterade

olika författningsmodeller med sådant samband, bl. a. enkammarriksdag

med successiv förnyelse och inslag av indirekt valda ledamöter och enkammarriksdag

som förnyas på en gång i direkta val som förrättas samtidigt

med kommunalvalen. Något förord för det ena eller andra systemet gavs

emellertid inte.

Som nämnts var länsdemokratiutredningen inte enig. Minoriteten inom

utredningen delade visserligen majoritetens syn på det sakliga sambandet

mellan riks- och kommunalpolitik men pekade samtidigt på det naturliga

spänningsförhållande som föreligger mellan stat och kommun. Stat och

kommun har stundom skilda mål för sitt arbete. Riksintresset strävar efter

likformighet och likartad behandling även från administrativ synpunkt.

Kommunalpolitikerna ser lättare behovet av anpassning efter lokala förhållanden,

av variationer i reformer och uppbyggnadstakt i fråga om olika

uppgifter på det kommunala planet. Härigenom uppkommer självfallet

stundom motsatsförhållande till statliga intressen. Spänningarna ansåg

minoriteten kunna vara av ondo men lika ofta av stort värde. Motsatsförhållandet

är det pris man får betala för att utnyttja även de kommunala

intressena och kommunalpolitikernas initiativ och framåtanda.

Med dessa utgångspunkter ansåg minoriteten att det är omotiverat att av

förekomsten av sakligt samband mellan riks- och kommunalpolitik dra

slutsatsen, att väljaren måste tvingas att i samma val ta ställning till hur

både landet och länet skall styras. En sådan ordning skulle innebära att väljaren

inte lämpligen bör rösta på olika partier i kommunal- och riksdagsmannaval.

Minoriteten framhöll att väljarna utan valtekniskt samband mellan

de olika valen har stora möjligheter att från sina kommunala synpunkter

påverka beslut på riksplanet. Det finns vidare enligt minoritetens uppfattning

välgrundad anledning att tro att ökad överflyttning av uppgifter från

statliga organ till länskommunala medför klarare gränsdragning mellan

rikspolitik och kommunalpolitik än f. n. Får länen fler och viktigare uppgifter

kan man anta att såväl väljarna som press, radio och TV visar stegrat

intresse för länskommunala frågor. Av dessa och andra skäl gjorde

minoriteten gällande att man inte behöver befara att intresset för kommunalval

och därmed valdeltagandet ändras väsentligt om kommunalvalen

hålls fristående från riksdagsmannavalen.

Väljarna bör enligt minoriteten få verklig chans att i kommunalvalen

direkt kräva ut ansvar av sina kommunala representanter och partierna i

länet liksom att uttala sitt förtroende eller misstroende för de planer på

det kommunala området som partierna har för framtiden.

Slutsatsen blev för minoriteten att det inte förts fram tillräckligt vägande

argument för att ett samband mellan kommunalval och riksdagens sammansättning

måste upprätthållas för framtiden.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen liar haft som fasta utgångspunkter för sitt arbete att

tvåkammarriksdagen skall ersättas med en enka m marriksdag och

alt \ alen till riksdagen skall vara direkta. Om detta nåddes enighet under

de partiöverläggningar som föregick tillkallandet av beredningen. Diskussionerna

i grundlagberedningen om kammarsystemet har därför kommit

alt koncentreras kring frågorna om total eller successiv förnyelse av riksdagen,

behovet av ett valteknislct samband mellan riksdagsval och kommunalval,

valperiodernas längd samt antalet ledamöter i riksdagen.

Grundlagberedningen inleder redogörelsen för sina överväganden i dessa

frågor med att konstatera att de meningsmotsättningar som framkommit

beträffande sättet för riksdagens bildande går tillbaka på olika uppfattningar

om behovet av en sammankoppling av något slag mellan riksdagsvalen

och valen till de borgerliga primär- och sekundärkommunala församlingarna.

Enligt en uppfattning bör man helst genomföra en fullständig

åtskillnad mellan riksdagsval och kommunalval. Enligt eu annan uppfattning

motiverar bl. a. det nära sakliga sambandet mellan riks- och kommunalpolitik

och valrörelsernas uppläggning alt väljarna samtidigt som de utser

kommunala förtroendemän får möjlighet att påverka också riksdagens sammansättning.

Vid behandlingen av frågan om kammarsystemet har beredningen inriktat

sig på att försöka överbrygga rådande motsättningar och finna en samlande

lösning. Ett första steg har därvid varit, säger beredningen, att klarlägga

vilka av de framförda önskemålen som är mest väsentliga för olika

meningsriktningar. De som i princip inte vill ha ett valsamband mellan

riksdags- och kommunalval har, påpekar beredningen, som främsta önskemål

att hela riksdagen skall förnyas vid ett och samma tillfälle. Med en sådan

ordning slår den i riksdagsvalen uttryckta folkviljan igenom helt och

hållet och får då påverka regeringsfrågan på ett adekvat sätt. De som anser

att det även i framtiden behövs ett valteknislct samband mellan riksdagsval

och kommunalval har inte bestritt, konstaterar beredningen vidare, att det

tinns skäl för önskemålet om lotal förnyelse av riksdagen vid ett och samma

tillfälle men de har understrukit att detta önskemål måste vägas mot andra

som också är angelägna. Behovet av koordination mellan olika typer av val

måste enligt deras åsikt beaktas på ett eller annat sätt vid konstruktionen

av en enkammarriksdag. De har för sin del i första hand förordat att riksdagen

förnyas successivt under en fyraårsperiod genom val vartannat år.

Flertalet riksdagsmän borde i så fall väljas i fristående riksdagsval motsvarande

de nuvarande andralcammarvalen, medan en mindre del av riksdagens

ledamöter skulle utses i samband med de mellanliggande kommunalvalen.

Under arbetet på att finna utvägar som kan accepteras av alla har

grundlagberedningen prövat inte bara den sistnämnda modellen utan även

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

andra tänkbara författningsmodeller. En lösning som har undersökts, säger

beredningen, går ut på att riksdagen visserligen skulle förnyas totalt vart

tjärde år men att en de! av ledamöterna skulle ställas under omval i samband

med kommunalvalen. Detta förutsätter att somliga ledamöter har en

tvåårig och andra en fyraårig mandatperiod, överläggningarna inom beredningen

har emellertid visat att det inte är möjligt att bygga vidare på denna

tanke.

I detta läge har beredningen valt att söka sig fram efter en annan linje.

Den lösning som har kommit att stå i centrum lör beredningens diskussioner

är en riksdag där alla ledamöter väljs samtidigt i direkta val vid ett och

samma tillfälle. Riksdagsvalen skall förrättas samma dag som valen till

landsting och stads- och kommunalfullmäktige. Inte heller denna lösning

med gemensam valdag bär emellertid gått fri från kritik inom beredningen.

Farhågor har yppats för att en koncentration av alla politiskt

betydelsefulla val till ett och samma tillfälle skulle kunna leda till att det

blev svårt eller omöjligt att effektivt utkräva ansvar för den lokala politiken

av de kommunala förtroendemännen. Mot detta har i sin tur invänts bl. a.

att det i första rummet är andra faktorer än valsystemet som är av betydelse

för möjligheterna att tå till stånd debatt om kommunala frågor i valrörelserna

och intressera en större allmänhet för kommunalpolitikernas åtgärder

och framtidsplaner. Beredningen betonar att det inte råder några delade meningar

om det angelägna i att med olika medel hålla den kommunala demokratin

levande.

Det är enligt beredningens mening en naturlig tanke att allmänna val

bör vara så organiserade att det i varje val blir en rimlig överensstämmelse

mellan valrörelsens innehåll, valutslaget och valets praktiska effekt. Med

denna utgångspunkt har grundlagberedningen diskuterat möjligheterna

att ändra de kommunala valrörelsernas karaktär så att de i mindre grad

än f. n. inriktas på sådant som rör regering och riksdag. Bedömningarna har

härvid gått isär inom beredningen. Den meningen har kommit till uttryck

att det bör vara möjligt att öka utrymmet för debatt om lokala angelägenheter

i de kommunala valrörelserna, om kommunalvalen förrättas fristående

från riksdagsvalen på särskilda tider. Från annat håll har gjorts gällande

att man med den utveckling som har skett inom politiken och i fråga om

valrörelsernas uppläggning måste räkna med att alla valrörelser i framtiden

kommer att domineras av rikspartiernas information och propaganda genom

IV och andra massmedia, oavsett om valen gäller riksdagen eller de kommunala

fullmäktigförsamlingarna eller bådadera. I valrörelser av denna

typ är det ofrånkomligt, bär det tillagts, att intresset i första hand knyts till

sådana frågor som är aktuella på riksplanet och att diskussionerna åtminstone

i politiska jämviktslägen utvecklar sig till en kraftmätning mellan

det eller de partier som är i regeringsställning och oppositionen. Samtidigt

har från detta håll gjorts gällande att det även i valrörelser som är

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kiingl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

gemensamma för kommunalval och riksdagsval kommer att finnas utrymme

vid sidan av debatten om rikspolitiken för diskussioner om kommunala

angelägenheter som kan engagera väljarna och som är omstridda mellan

de politiska partierna.

Beredningen erinrar om att samtliga ledamöter i länsdemokratiutredningen

var ense om att rikskommunala och rikspolitiska spörsmål i större

eller mindre utsträckning kommer att tas upp i de kommunala valrörelserna

även om dessa förs fristående. Beredningen säger sig dela denna

uppfattning. Med fristående kommunalval kan det under sådana förhållanden

uppstå diskussion om vilka parlamentariska konsekvenser ett

kommunalval bör få, om valet har resulterat i röstförluster för ett eller flera

partier med regeringsansvar och allmänt uppfattas som ett misstroendevotum

från väljarnas sida mot den sittande regeringen. Oavsett vilken uppfattning

man i övrigt har om lämpligheten att förlägga riksdagsval och

kommunalval till samma dag, är det enligt beredningens uppfattning obestridligt

att lösningen med gemensam valdag har den förtjänsten att valutslagen

inte kan ge upphov till några motsättningar mellan riksdagen och en

aktuell folkopinion som har kommit till uttryck i allmänna och riksomfattande

val.

Beredningen påpekar att den tvekan som en del av grundlagberedningens

ledamöter har känt inför tanken på gemensam valdag för riksdagsval och

kommunalval inte har kunnat undanröjas. Samtidigt konstaterar beredningen

emellertid att detta alternativ är den enda lösning som kan förena

krav som på olika sidor har betecknats som oavvisliga, dvs. dels att hela

riksdagen skall förnyas på en gång, dels att författningen skall rymma

någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval. Om man

accepterar denna lösning inställer sig emellertid frågan, fortsätter beredningen,

hur långa valperioderna för riksdagen och de kommunala församlingarna

bör vara. Beträffande riksdagen har å ena sidan sagts att väljarna

bör beredas tillfälle att med korta tidsintervaller påverka riksdagens sammansättning

och uttala sig om regeringens politik. Härigenom skulle regeringens

handlingskraft aktiveras och partiorganisationernas verksamhet

stimuleras. Å andra sidan har framhållits att regeringen bör ha arbetsro

under rimlig tid och möjligheter till långsiktig planering. En treårig valperiod

för riksdagen innebär enligt beredningens mening en rimlig avvägning

mellan dessa motsatta synpunkter.

Beredningen konstaterar att treåriga valperioder för riksdagen

och gemensam valdag måste leda till en förkortning av valperioderna för

landstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige från nuvarande

fyra till tre år, så att också de allmänna kommunalvalen kommer att äga

rum vart tredje år. Motsvarande avkortning av valperioderna anser beredningen

eventuellt böra övervägas också i fråga om municipalfullmäktige

och kyrkofullmäktige.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Efter en samlad bedömning av de olika frågor beträffande kammar- och

valsystemet som är aktuella i den partiella författningsreformen har beredningens

ledamöter kunnat ena sig kring lösningen med gemensam valdag

i förening med treåriga valperioder för både riksdagen och kommunala

församlingar.

Betiäftande antalet ledamöter i riksdagen påpekar grundlagberedningen

att det inte finns några fasta hållpunkter för en bedömning

av vad som kan vara lämpligt. Om man vill skära ned den nuvarande representationen

om 384 ledamöter bör man enligt beredningens mening gå fram

med försiktighet. En begränsning kommer sannolikt att gå ut framför allt

över glesbygdernas representation. Man måste vidare ta hänsyn till att nedskärning

av antalet ledamöter i varje fall vid den partiella reformen inte kan

kompenseras genom ett system med ersättare för riksdagsledamöterna. Frågan

om ett ersättarsystem har inte kunnat inrymmas i den partiella reformen.

Bedömningen av enkammarriksdagens storlek påverkas också av en rad

andra faktorer. En väsentlig faktor, säger beredningen, är givetvis riksdagens

arbetsduglighet. Ä ena sidan bör antalet ledamöter vara så stort att ledamöterna

inte engageras i alltför många funktioner inom riksdagsarbetet för

att hinna fullgöra dem alla med den omsorg som är nödvändig. Man bör i

detta sammanhang också beakta att ledamöterna måste beredas möjlighet

att upprätthålla kontakt med de regionala och lokala problemen, något som

ofta sker främst genom landstingskommunal och primärkommunala uppdrag.

Å andra sidan bör antalet ledamöter inte vara större än att riksdagen

kan arbeta snabbt och effektivt och flertalet ledamöter får tillfälle att aktivt

delta i utskottsverksamheten. Av särskilt intresse i detta sammanhang är

vidare att antalet ledamöter inte är så stort att riksdagens plena blir orimligt

långa.

Efter en avvägning mellan skilda synpunkter som kan anläggas på frågan

har beredningen stannat för att enkammarriksdagen bör bestå av 350

ledamöter.

En ledamot i beredningen, herr Hernelius, anför emellertid i en reservation

att han anser att den nya riksdagen bör bestå av 300 ledamöter. Som

skäl för sin uppfattning åberopar han riskerna för att ett så högt antal

som 350 ledamöter kommer att nedsätta riksdagens funktionsduglighet.

Han påpekar också att det blir nödvändigt att införa debattrestriktioner,

om riksdagen görs till en alltför stor församling. Även ekonomiska skäl

talar enligt reservanten mot majoritetens uppfattning.

Remissyttrandena

Inte någon remissinstans motsätter sig förslaget om övergång till e nkammarriksdag

med direkta val av samtliga riksdagsledamöter vid

ett och samma tillfälle. I flera remissyttranden uttalar man sin tillfredsstäl9

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lelse över att enighet har nåtts i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen i

Stockholms län säger sig sålunda obetingat ansluta sig till uppfattningen

att tvåkammarsystemet nu har spelat ut sin roll. Övergången till enkammar - system utgör enligt länsstyrelsens mening det mest betydelsefulla momentet

i det aktuella reformprogrammet.

När tvåkammarsystemet tillkom för hundra år sedan fick de då privilegierade

gruppernas medverkan till en reform köpas genom en kompromiss

som innebar betydande inskränkningar i folksuveräniteten, framhåller länsstyrelsen

i Kronobergs län. Från en del håll framfördes uppfattningen att

svenska folket inte var moget för en fullt utvecklad demokrati. Flertalet av

dessa inskränkningar avskaffades dock genom grundlagsändringar före

år 1920. Tanken att det är angeläget att skydda landets styrelse mot alltför

snabba och omvälvande förskjutningar i allmänna opinionen har emellertid

levt kvar i valsättet till riksdagens första kammare. Genom denna kammares

successiva förnyelse har en riksdagsman kunnat företräda en upp till tolv

år gammal välj aropinion. Denna eftersläpning i riksdagens sätt att återspegla

medborgarnas uppfattning bär stärkt den redan i sig påfallande trögrörligheten

i svensk opinionsbildning. Medan samhället på grund av ekonomiska

och sociala omständigheters tryck förvandlats har utövandet

av riksstyrelsen genom tvåkammarsystemets utformning fått ett konserverande

drag. En majoritet i den folkvalda andra kammaren har kunnat

känna sig förhindrad att ta hand om regeringsmakten på grund av första

kammarens eftersläpande sammansättning. Den långa tid som det har tagit,

fortsätter länsstyrelsen, att nå fram till ett opinionsläge, där insikten om

värdet av en enkammarreform har kunnat förenas med en samstämmig uppfattning

i de politiska partiernas ledning om huvuddragen i reformen, är

ett uttryck för brist på vitalitet i svensk opinionsbildning. Enligt länsstyrelsens

mening är det en av de angelägnaste reformerna i svenskt politiskt

liv att få fram en riksdag vald i sin helhet av folket genom direkta val vid

ett och samma tillfälle.

Några remissinstanser anser emellertid alt grundlagberedningen närmare

borde ha övervägt formerna för en modern demokratisk representation och

därvid ha undersökt om inte vissa fördelar med nuvarande tvåkammar - system kunde föras över till enkammarsystemet. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län beklagar sålunda att beredningen inte har redovisat några ingående

undersökningar om möjligheterna att inom det nuvarande systemets ram

bygga upp former för en folkrepresentation som bättre svarar mot vår tids

uppfattning. Genom en sådan reform skulle det vara möjligt att tillvarata

vissa av de fördelar som obestridligen är förenade med tvåkammarsystemet.

Länsstyrelsen pekar i sammanhanget på de möjligheter tvåkammarsystemet

har gett att tillföra riksdagen personer som kanske inte har lika stor omedelbar

attraktivitet på välj arna som kandidater av mer utåtriktad typ, men som

representerar kunskaper, intressen och riktningar i samhället som det på

sikt kan vara av värde att få företrädda i riksdagen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr ->7 år 1968 131

Svea hovrätt anser att det liade varit önskvärt att grundlagberedningen

redan i sitt nu avgivna betänkande hade redovisat överväganden om hur

en enkammarriksdag bör vara inrättad för att fylla kraven på en modern

demokratisk representation. En del av de önskemål som åberopas för att

behålla två kamrar har tidigare under författningsdebatten ansetts beaktansvärda

samtidigt som det har framhållits att de, åtminstone i viss mån,

skulle kunna tillgodoses också i en enkammarriksdag. Detta gäller exempel\is

garantierna för kontinuitet i riksdagens verksamhet och skyddet mot

förhastade beslut. Det är f. ö. att beklaga att beredningens förslag är en

under tidsnöd åstadkommen sammanjämkning av olika ståndpunkter inom

beredningen och inte följden av en principiell, sakligt underbyggd argumentering.

Vid det fortsatta arbetet på en total författningsrefom bör beredningen

enligt hovrättens mening förutsättningslöst pröva och redovisa

vad som från teoretiska och praktiska utgångspunkter kan vara den bästa

lösningen.

Förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval

las upp tdl behandling i endast ett begränsat antal remissyttranden.

Åtskilliga av de remissinstanser som avstår från att yttra sig i frågan gör det

under hänvisning till att gemensam valdag ingår som ett led i den kompromiss

som har träffats i grundlagberedningen och att kompromissen är

förankrad hos de i beredningen representerade politiska partierna. Av de

relativt fåtaliga instanser som tar bestämd ställning godtar flertalet förslaget

om gemensam valdag.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet tillhör dem

som uttryckligen godtar gemensam valdag medan Svenska stadsförbundet

inte tar bestämd ställning i frågan. Under hänvisning till uppgörelsen i

grundlagberedningen säger sig landstingsförbundet inte ha anledning att till

närmare bedömning ta upp de olika skäl som kan tala för och emot förslaget.

Förbundet framhåller dock att gemensam valdag har den fördelen att de

politiska partierna får bättre möjlighet till kraftsamling inför de mer koncentrerade

valrörelserna, vilket förbundet tror kommer att stimulera medborgai

na till ökat valdeltagande både i riksdagsvalen och kommunalvalen.

Bland nackdelarna nämns faran för att de kommunalpolitiska frågorna

i de gemensamma valrörelserna kommer att skjutas i bakgrunden

till förmån för de rikspolitiska.

Kommunförbundet förklarar att dess godtagande av gemensam valdag

grundar sig mindre på sambandsideologiska bedömningar än på den praktiska

synpunkten alt det även vid fristående kommunalval blir de politiska

partierna som genom sina organisationer styr valrörelserna både regionalt

och lokalt. Förbundet utgår från att partierna känner sitt ansvar för den

kommunala självstyrelsen och att det därför inte bör vara någon risk för

att de kommunalpolitiska frågorna i större utsträckning än f. n. kommer

att skjutas i bakgrunden.

Stadsförbundets yttrande innehåller som tidigare sagts inte något be
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

stämt ställningstagande. I likhet med landstingsförbundet åberopar stadsförbundet

uppgörelsen i grundlagberedningen som skäl lör att inte gå in

på någon detalj granskning av vad som talar för och emot förslaget. Förbundet

säger sig dock vilja framhålla faran för att den gemensamma valdagen

kommer att medföra att kommunalpolitiska frågor under valrörelserna

skjuts i bakgrunden till förmåin för rikspolitiska. Inte bara

ur kommunala utan också ur allmänt demokratiska och samhälleliga synpunkter

är det olyckligt om det skulle bli en förstärkt rikspolitisk dominans

i valrörelserna. Förbundet förutsätter att de politiska partierna beaktar behovet

av en avvägning i valrörelserna mellan riks- och kommunalpolitik.

Endast genom att intressera och aktivt engagera medborgarna i de kommunalpolitiska

frågorna kan garantier skapas för den kommunala demokratins

bestånd och vidareutveckling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att den politiska

debatten domineras av ungefär samma politiska och ideologiska frågor vid

valen till landsting och kommunal- och stadsfullmäktige som vid andrakammarvalen.

Eftersom politiska förutsättningar inte torde föreligga för

enighet om alt riksdagen till viss del skall utses av landstingen är det

med hänsyn till det anförda och till den växelverkan som i våra dagar

råder mellan rikspolitik och kommunalpolitik en rationell utväg att låta

valen till den föreslagna enkammarriksdagen äga rum samtidigt med kommunalvalen.

Därigenom vinner man, framhåller länsstyrelsen, den betydande

allmänpolitiska fördelen att någon åsiktsmotsättning mellan en riksdagsmajoritet

och en nyligen i allmänna val manifesterad folkopinion inte

kan uppstå.

Länsstyrelsen i Kristianstads län kommer efter viss tvekan till slutsatsen

att övervägande skäl talar för genomförandet av grundlagberedningens förslag

i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen framhåller att man inte kan

bortse från den obestridliga fördel som det innebär att valperioderna för

riksdagen och de kommunala representationerna sammanfaller. En sådan

ordning erbjuder garantier mot motsättningar mellan folkmeningen och

riksdagen. Att fristående kommunalval kan vålla olägenheter och skapa irritation

mellan regering och opposition bestyrks enligt länsstyrelsen av erfarenheten.

Liknande synpunkter återkommer i yttrandet av länsstyrelsen

i Gotlands län.

Drätselkammaren i Avesta anser att man med fog kan fråga sig om inte

tanken på att i valrörelser av vilket slag det vara må skilja på kommunalpolitik

och rikspolitik är en smula verklighetsfrämmande. Kommunala frågor

av vikt måste beröra och handla om rikspolitik. Rikspolitiker och kommunalpolitiker

måste räkna med, fortsätter drätselkammaren, att gemensamt

svara för den politik som förs i landet. I denna riktning verkar den

väsentliga utvidgning av arbetsuppgifterna som har ägt rum och kommer

att äga rum på det kommunala området.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Flera remissinstanser bemöter i sina yttranden den i den offentliga debatten

anförda synpunkten alt de rikspolitiska frågorna kommer att dominera

de gemensamma valrörelserna i alltför hög grad. Sålunda anser

länsstyrelsen i Stockholms län att denna kritik skjuter åtskilligt över målet

och att det också med samtidiga val finns möjlighet för partiorganisationerna

att ge liv och innehåll åt de kommunala valrörelserna. Enligt länsstyrelsen

i Kopparbergs län går det inte att med någon större grad av säkerhet

förutsäga om gemensam valdag får till resultat att kommunalvalen kommer

mer i bakgrunden än f. n. De kommunala valen kan konnna att motverka

att valrörelserna i alltför hög grad blir centralt dirigerade i en tid

då massmedia hotar att förhindra lokala initiativ. Jönköpings läns landstings

förvaltningsutskott anser att den kommunala demokratin har så

stark förankring i vårt land att det inte behövs särskilda garantier för att

de kommunalpolitiska frågorna kommer att aktualiseras i valrörelserna.

Endast några få remissinstanser avstyrker obetingat förslaget om gemensam

valdag. Länsstyrelsen i Södermanlands län, som tillhör denna grupp,

understryker att den svenska folkstyrelsen förverkligas inte enbart genom

ett parlamentariskt statsskick utan också genom kommunal självstyrelse.

Både landstingen och de blivande stora kommunala enheterna har ett

självklart behov av en direkt och ostörd kontakt med välj aropinionen.

När kommunalvalen som allra bäst behöver en mångsidig och framåtsyftande

debatt kring kommunernas och landstingens problem kommer

den debatten enligt länsstyrelsens mening att drunkna i rikspolitiken.

Även om det självklara samband, som alltid har funnits och alltid kommer

att finnas mellan rikspolitik och kommunalpolitik, är starkt förankrat

hos partierna och bärs upp på alla politiska plan måste en självständig

kommunal valrörelse betraktas som en lika angelägen förtroendefråga

för kommunalmännen som riksdagsvalen för riksdagsmännen. Att

rikspolitiken smyger sig in i kommunalvalens debatter är inte allvarligare

än att kommunalvalens debatter får spela rollen av förbisedda »panelhöns»

i riksdagsvalens ständigt skiftande debatter på det nationella och internationella

planet. Med enkammarriksdagen gör man sig fri från de särpräglade

attribut, som karakteriserar tvåkammarsystemet. En logisk följd

är att också den indirekta valomgång, som är en förutsättning för tvåkammarsystemet,

försvinner och att de val som i alla tider betecknats som kommunala

val — dock utan att helt vara det — myndigförklaras som den

kommunala självstyrelsens främsta tillgång. På tröskeln till en ny epok

med enkammarriksdag, med nytt valsystem och med parlamentarismen inskriven

i författningen, måste det för folkopinionen och än mer för kommunalmännen

te sig ytterligt märkligt att den djärva reformen släpar med

sig ålderstigna redskap. Just därför att välj ar opinionen lärt sig förstå att

första kammarens sammansättning baseras på utgången av de kommunala

valen har opinionen anledning att fråga sig varför samma beroende krävs

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i det ögonblick landstingen befrias från sin uppgift att välja riksdagsmän.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar sig ha den på erfarenhet

grundade uppfattningen att riksdagsval och kommunalval inte bör sammanföras.

Med nuvarande system med fyraårsperioder och växelvisa riksdags-

och kommunalval vartannat år hålls den politiska aktiviteten och

debatten levande. Bland motståndarna till gemensam valdag återfinns

även länsstyrelsen i Uppsala län och Riksförbundet Samling för framsteg.

En mellanställning intar länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län.

De förordar fristående kommunala val men vill för den skull inte gå så

långt att de under alla omständigheter avstyrker förslaget om gemensam

valdag. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att starka skäl talar mot ett

samtidigt val av riksdag, landsting och fullmäktige. Grundlagberedningen

har inte visat att gemensam valdag är en förutsättning för ett samspel

i sak mellan rikspolitik och kommunalpolitik. Detta samspel är, anför länsstyrelsen,

betingat av helt andra faktorer och kan inte vara beroende av

ett samtidigt val. Vid ett sadant val kommer de lokala frågorna sannolikt

att ännu mer än nu försvinna i den rikspolitiska kampen om riksdagsmajoriteten

och regeringsmakten. Länsstyrelsen anser att väljarna bör ha

eu reell möjlighet att utkräva ansvar av sina förtroendemän. Detta förutsätter

i sin tur att de lokala frågorna i rimlig utsträckning får sätta sin

prägel på de kommunala valrörelserna. Hur de lokala frågorna skötts under

valperioderna och vad partierna begär och får väljarnas förtroende att

genomföra bör vara avgörande för kommunalvalens utgång. Väljarna bör

inte genom de yttre omständigheterna vid valet påverkas att rösta på samma

parti som i riksdagsvalet. Länsstyrelsen betecknar förslaget om gemensam

valdag som en dålig kompromiss men framhåller dock att den

får godtas om det förhåller sig så att kompromissen utgör en förutsättning

för att man skall vinna den viktiga fördelen att riksdagen skall väljas i

sin helhet vid ett och samma tillfälle.

Frågan om valperiodernas längd har i flera remissyttranden sammankopplats

med frågan om gemensam valdag. I några yttranden har slutsatsen

blivit att man bör godta treåriga valperioder som en konsekvens

av gemensam valdag. Bland dem som med eller utan förbehåll av denna

typ uttryckligen tillstyrker förslaget om treåriga valperioder för riksdagen

och kommunala församlingar återfinns bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads

och Hallands län samt Svenska landstingsförbundet och Svenska

kommunförbundet. Fyraåriga valperioder förordas däremot bestämt av

bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län. Riksförbundet

Samling för framsteg anser också atf valperioden bör vara fyra år.

Landstingsförbundet framhåller att valperiodernas längd måste bestämmas

under hänsynstagande till både rikspolitiska och kommunalpolitiska faktorer.

Det förhållandet att man nu inom landstingen mer och mer kom
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mit in på långsiktig planering i form av sjukvårdsplaner, finansplaner med

investeringsramar etc., som sträcker sig många år framåt i tiden, talar för

att i vart fall nuvarande valperiod på fyra år bör bibehållas. Man kan då

följa upp beslut med räckvidd ett antal år framåt i tiden och få kontinuitet

i verksamheten. De hastiga förändringarna i vårt samhälle och den

snabba utbyggnaden av samhällets resurser gör det å andra sidan angeläget

att medborgarna ges tillfälle att med inte för långa intervaller genom allmänna

val ge uttryck för sina åsikter. Mot bakgrund härav anser landstingsförbundet

att en treårig valperiod ur landstingssynpunkt bör kunna

utgöra en godtagbar avvägning mellan skälen för en mer långtgående

förkortning och ett bibehållande av nuvarande mandatperiod.

Kommunförbundet anser att redan den nuvarande fyraåriga valperioden

ur praktiska planeringssynpunkter kan anses vara i kortaste laget. Vid

partipolitiska regimskiften i kommunerna är den nya regimen ofta mer

eller mindre bunden av redan vidtagna eller påbörjade verkställighetsåtgärder

avseende tidigare fastlagda fleråriga handlingsprogram. En kort mandattid

kan då försvåra för den nya regimen att i handling omsätta sitt

program och presentera resultaten därav för väljarna vid nästa allmänna

val. Å andra sidan föreligger det ett allmänt intresse av att väljarna med

inte alltför långa intervaller får ge uttryck för sin uppfattning om den

politik som förs. Dessutom kan i fråga om kommunerna anföras att de

kommunala organen mycket sällan kommer att helt förnyas efter ett val.

Flertalet ledamöter kommer tvärtom i allmänhet att kvarstå i sina funktioner

efter valet. Detta innebär en garanti för kontinuitet i den kommunala

verksamheten, en garanti som dock inte hindrar en tillträdande regim att

föra den politik som väljarna gett sitt stöd. Med hänsyn till dessa omständigheter

bör den treåriga valperioden, oaktat den är i kortaste laget, kunna

godtas även från kommunala synpunkter.

Stadsfullmäktige i Halmstad anser att korta tidsintervaller mellan kommunalvalen

stimulerar den politiska debatten och därigenom är till gagn

för den kommunala demokratin. Stadsfullmäktige vill dock erinra om att

den nuvarande fyraåriga valperioden har visat sig ändamålsenlig och skapat

arbetsro för fullmäktigförsamlingarna och möjligheter till långsiktig planering.

Den kontinuitet som kännetecknar fullmäktiges arbete och den

ringa förekomsten av i egentlig mening politiskt kontroversiella frågor på

fullmäktiges bord leder dock till att även treåriga valperioder bör kunna

godtas. Drätselkammaren i Katrineholms stad anser att de skäl som grundlagberedningen

har anfört för en förkortning av nuvarande valperiod är

så starka att den treåriga valperioden bör accepteras.

Flera remissinstanser avstår från att ta bestämd ställning och nöjer sig

med att återge skäl som talar för och emot en förkortning av nuvarande valperioder.

I denna grupp återfinns bl. a. Svenska stadsförbundet och länsstyrelsen

i Kopparbergs län.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

De remissinstanser som förordar fyraåriga valperioder åberopar samtliga

som grund för sitt ställningstagande att treåriga valperioder inte ger regeringen

tillräcklig arbetsro och tillräckliga möjligheter till långsiktig planering.

Ett ofta återkommande argument är att en nytilIträdande regering vid treåriga

valperioder inte får tid att visa vad den duger till innan den på nytt skall möta

väljarna i en valrörelse. I samband härmed åberopas att den nya regeringen

inte kan påverka den budget som löper vid regeringens tillträde, att den

endast i begränsad utsträckning kan sätta sin prägel på det budgetförslag

som läggs fram i januari året efter valet och att först den tredje budgeten

kan utformas helt enligt dess intentioner. Med alltför korta valperioder

riskerar man enligt länsstyrelsen i Västmanlands län att hela det politiska

handlandet far ett alltför kortsiktigt perspektiv. I stället för ett önskvärt

långsiktigt agerande får man ett valtalctiskt spel. Endast för en mycket

extrem gammalliberal uppfattning kan det vara acceptabelt med en ordning

som omöjliggör en konsekvent, långsiktigt upplagd politik från statsmakternas

sida. Såvitt länsstyrelsen kan förstå är riskerna härvidlag betydande

vare sig man tror på en utjämning av de politiska motsättningarna

eller inte. Om de ideologiska motsättningarna är stora och två någorlunda

jämnstarka riktningar växlar vid makten, kan konsekvenserna härav bli

allvarliga. Man har t. ex. i England •— med dess längre mandattider — efter

kriget fått uppleva spektaklet med nationalisering, ^privatisering och ny

nationalisering av stålindustrin. Men även i ett land där de ideologiska

motsättningarna dämpats, kan olägenheterna av korta mandattider lätt bli

stora. Med en så kort valperiod som tre år måste nämligen de politiska

partierna söka vinna fördelar inför opinionen genom att framhäva bagatellartade

taktiska frågor som ersättning för en idépolitisk debatt. Den

partipolitiska striden förvandlas därigenom till ett valtaktiskt rävspel.

Det ligger i det anförda, framhåller länsstyrelsen, ingen invändning mot

demokratin som sadan eller någon undervärdering av väljarnas omdömesförmåga.

Det ligger däri endast ett krav på erkännande av att i dagens

komplicerade samhälle en primitiv demokrati inte är möjlig, en demokrati

där varje medborgare i snart sagt varje situation kan och bör tillfrågas om

sin uppfattning. Den enda demokrati som kan fungera i vår tid är en, där

väljarna får tillfälle att efter fritt val anförtro styrelsen till dem som har

deras förtroende och bereda dessa tillfälle att sköta denna styrelse efter

någorlunda konsekventa, långsiktiga riktlinjer.

Länsstyrelsen påpekar också att den föreslagna valperioden internationellt

sett framstår som anmärkningsvärt kort. Ett stort antal med Sverige

jämförbara länder som Danmark, Finland, Island, Norge, Schweiz och

Västtyskland har en valperiod på fyra år. I England och Italien är den

fem år. Det bör krävas starka skäl för en så kort valperiod som tre år.

Några sådana skäl har grundlagberedningen inte anfört.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner den treåriga valperioden särskilt

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

otillfredsställande för kommuner och landsting. Enligt länsstyrelsens uppfattning

måste man med en treårig valperiod överge tanken på majoritetsval

till kommunernas styrelser för att inte all kontinuitet i verksamheten

i många kommuner skall äventyras, och då särskilt i kommuner med svagt

utvecklad tjänstemannaorganisation.

En särställning intar kommunalrättskommittén. Tre ledamöter i kommittén

förklarar att med en treårig valperiod för de kommunala fullmäktigförsamlingarna

bryts hävdvunna arbetsformer utan att följderna därav

bär blivit föremål för undersökningar. Ordföranden i kommittén anser

sig däremot kunna fastslå att några större olägenheter inte torde följa av

en övergång till treåriga valperioder.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län godtar grundlagberedningens förslag att antalet ledamöter

i riksdagen skall vara 350. Förslaget tillgodoser enligt

dessa länsstyrelser intresset att glesbygderna får en tillfredsställande representation

i riksdagen och att regionala synpunkter blir beaktade där. Länsstyrelsen

i Norrbottens län förklarar att det i och för sig höga antalet ledamöter

med de av beredningen föreslagna möjligheterna till tidsbegränsning

a\ kammardebatterna inte synes behöva vålla några allvarligare olägenheter.

En mindre talrik representation än den beredningen har föreslagit

kan enligt denna länsstyrelses mening medföra olägenheten att ett förhållandevis

stort politiskt parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar.

Flei talet remissinstanser som uttalat sig i frågan anser emellertid att antalet

ledamöter i den nya riksdagen bör vara väsentligt lägre än grundlagberedningen

har föreslagit. I allmänhet förordas ca 300 ledamöter. Som

argument anförs bl. a. att frågan om riksdagens storlek främst är en fråga

om effektivitet i arbetet och att ett av skälen för att införa enkammarriksdag

är att öka riksdagens effektivitet. Om man gör enkammarriksdagen

nära nog lika stor som nuvarande två kamrar tillsammans kan, sägs det,

effektivitetskravet inte tillgodoses och syftet med kammarreformen motverkas

delvis. Bakom denna och annan kritik i samma riktning står regeringsrättens

ledamöter och Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om att författningsutredningen föreslog

att enkammarriksdagen skulle bestå av 290 ledamöter. Enligt grundlagberedningens

direktiv, fortsätter länsstyrelsen, är detta antal emellertid

för lågt för att tillgodose önskemålen om så nära kontakt som möjligt mellan

folk och folkrepresentation och en förhållandevis bred rekryteringsbas

föi riksdagen. I likhet med grundlagberedningen anser länsstyrelsen att

vilka bedömningsgrunder som än anläggs så ger de inte några fasta hållpunkter

när det gäller att bestämma antalet ledamöter i riksdagen. Bered
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ningens påstående att en begränsning av antalet ledamöter sannolikt kommer

att gå ut främst över glesbygdernas representation kan i och för sig

vara riktigt. Ett förebyggande av att glesbygdsrepresentationen minskar

måste emellertid i sin tur medföra att antalet riksdagsledamöter ökas i

takt med avfolkningen av glesbygderna. Frågan om riksdagens storlek bör

i stället ses som en fråga om riksdagens effektivitet.

En av de olägenheter som har påtalats i nuvarande tvåkammarsystem

är svårigheten att effektivt engagera alla ledamöter i riksdagsarbetet, säger

länsstyrelsen i Gävleborgs län. Om grundlagberedningens förslag godtas,

kommer dessa olägenheter att kvarstå. Det får inte vara så att flertalet

av nuvarande riksdagsmän bereds plats i den nya riksdagen främst därför

att deras i och för sig värdefulla sammanlagda erfarenhet i rikspolitiska

frågor bör tillvaratas.

Vill man behålla den enskilde riksdagsmannens möjligheter att komma

till tals i debatterna, t. ex. i en för honom och hans bygd viktig angelägenhet,

är enligt länsstyrelsen i Kronobergs län varje ökning utöver andra

kammarens nuvarande ledamotsantal en belastning. Med 350 ledamöter

kommer en mycket hård talarbegränsning att tvingas fram och gruppledningarnas

dominans över de enskilda riksdagsmännen kommer att förstärkas

ytterligare. Detta kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte vara till gagn

för dem som vill bevara skilda landsdelars rätt att göra sig hörda i riksdagen

genom sina företrädare.

Svea hovrätt påpekar att grundlagberedningen inte har gjort några beräkningar

för att utröna om det finns fog för påståendet att en minskning

av antalet ledamöter skulle gå ut över glesbygdernas representation. Om

en sänkning av antalet ledamöter till 300 innebär en fara för glesbygdernas

representation kan enligt länsstyrelsen i Jönköpings län sänkningen kompenseras

genom att någon form av bostadsband behålls. Man skulle kunna

tänka sig, säger länsstyrelsen, att föreskriva att bland de tre första namnen

på en valsedel inte får finnas mer än en person bosatt utanför valkretsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att erfarenheterna från övriga

nordiska länder, och inte minst från Norge, visar att ett tillräckligt antal

glesbygdsrepresentanter kan säkerställas också inom en väsentligt mindre

riksdag än den av grundlagberedningen föreslagna enkammarriksdagen.

Om man på sikt vill komma till rätta med den minskade glesbygdsrepresentationen

krävs det enligt länsstyrelsen i Värmlands län en ändring av

reglerna om val till riksdagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län gör i sitt yttrande en jämförelse med

andra länder där parlamentsledamöterna är betydligt färre i förhållande till

folkmängden än i Sverige. I anslutning till detta konstaterande påpekar

länsstyrelsen att den svenska befolkningen är relativt homogen och att vi

i vårt land inte har några minoriteter som på grund av ras, religion eller

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

av andra skäl står i skarp motsättning till befolkningen i övrigt. Under sådana

förhållanden måste vårt land enligt länsstyrelsens mening ha mindre

behov än många andra länder av en stor folkrepresentation.

Riksdagens arbetsformer

Nuvarande ordning

Föreskrifter om riksdagens arbetsformer återfinns dels i RO, dels i riksdagsstadgan

den 23 mars 1949 och kamrarnas ordningsstadgor den 6 resp.

27 april 1949. I detta sammanhang skall inte lämnas någon samlad redogörelse

ens för de viktigaste bestämmelserna på detta område. Framställningen

inriktas i stället på innehållet i spridda föreskrifter som är av betydelse

såsom en bakgrund till ändringsförslag som grundlagberedningen har

lagt fram.

Beredning av arendena i riksdagen ombesörjs av utskotten. Om u tskottsorganisationen

innehåller RO utförliga regler. Varje riksdag

skall tillsätta tio ständiga utskott, nämligen utrikesutskottet, konstitutionsutskottet,

statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet,

tre lagutskott, jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet. Dessutom

kan kamrarna, om det anses nödvändigt, genom samstämmiga beslut

tillsätta särskilt utskott för att bereda frågor som tillhör ständigt utskotts

behandling. Ledamöterna i utrikesutskottet är samtidigt ledamöter i den

nämnd som enligt 54 § RF har att rådpläga med Konungen om ärenden

som angår rikets förhållande till främmande makt (utrikesnämnden).

Utrikesutskottet skall ha 16 ledamöter, konstitutionsutskottet 20, statsutskottet

30, bevillningsutskottet 20, bankoutskottet 16, vart och ett av de

tre lagutskotten 16, jordbruksutskottet 20 och allmänna beredningsutskottet

24 ledamöter. Sammanlagda antalet ordinarie utskottsplatser är alltså 194.

Av dessa tdlsatts hälften, dvs. 97, av vardera kammaren. Det innebär att

ca två tredjedelar av första kammarens ledamöter kan få ordinarie utskottsplats

medan sådan plats står till förfogande för avsevärt färre än

hälften av andra kammarens ledamöter.

Utrikesutskottet skall ha lika många suppleanter som antalet ordinarie

ledamöter, dvs. åtta från vardera kammaren. Dessa är samtidigt suppleanter

i utrikesnämnden. I fråga om övriga utskott gäller att antalet suppleanter

skall motsvara antalet ordinarie ledamöter, om kammare inte beslutar

annat. I praxis har båda kamrarna regelbundet utnyttjat möjligheten att i

varje utskott utse fler suppleanter än ledamöter. Antalet suppleantplatser

i de standiga utskotten var vid 1967 års riksdag sammanlagt 334, av vilka

141 besattes av första och 193 av andra kammaren.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Fördelningen av beredningsuppgifterna mellan utskotten regleras ingående

i RO. Beredningen av budgetärenden delas mellan statsutskottet, bevillningsutskottet,

bankoutskottet och jordbruksutskottet. Stats- och bevillningsutskotten

brukar arbeta på avdelningar, statsutskottet på fem och

bevillningsutskottet på två avdelningar. Avdelningarna upprättar förslag till

betänkanden, som efter föredragning i utskottets plenum avges i utskottets

namn.

De tre lagutskotten skall bereda frågor om civil-, kriminal- och kyrkolag

samt övriga lagar och andra författningar som stiftas av Konung och liksdag

samfällt och inte bereds av annat utskott. De skall också granska justitieombudsmannens

och militieombudsmannens tjänsteutövning. Lagutskotten

äger vid gemensamma sammanträden fastställa allmänna grunder för

den inbördes fördelningen av de uppgifter som ankommer på dem. Enligt

gällande allmänna grunder (lagutskottens memorial 1950:1, 1961:1 och

1966: 1) hänvisas till första lagutskottet frågor om civil-, straff-, processoch

kyrkolag, som ej skall hänvisas till annat lagutskott, ombudsmännens

förvaltning samt vissa konstitutionella och allmänt förvaltningsrättsliga

frågor, till andra lagutskottet frågor om arbets- och sociallagstiftning samt

lagar om undervisning, försvar och utlänningar samt till tredje lagutskottet

ärenden om lagstiftning i fastighetsrättsliga och näringsrättsliga ämnen

samt lagstiftning om bostadsförsörjning, folkbokföring och trafikförhållanden.

Frågor som inte kan hänföras till något av dessa ämnesområden fördelas

mellan utskotten efter graden av samhörighet med de angivna huvudgrupperna.

Enligt gällande bestämmelser i RO om riksdagens sessionstider

skall vårsessionen börja den 10 januari eller, om den dagen är helgdag,

dagen därpå. Konungen kan dock sammankalla riksdagen till tidigare

dag. Vårsessionen avslutas senast den 31 maj. Om behandlingen av framlagda

ärenden bedöms kunna avslutas senast den 15 juni får riksdagen dock,

efter att ha hört talmanskonferensen, förlänga sessionen t. o. m. sistnämnda

dag. Regeln innebär att riksdagen, om den har uppskjutit något ärende till

höstsession, måste avsluta sitt arbete senast den 31 maj. Höstsessionen skall

börja den dag efter den 15 oktober som prövas lämplig och pågå så lange

det behövs. Riksdagen är dock avslutad den 31 december.

Möjligheten att utsträcka vårsessionen till den 15 juni infördes år 1949.

Den har aldrig utnyttjats. Sessionen har alltid avslutats senast den 31 maj.

Höstsessionen har genomgående börjat första tillåtna dag, dvs. den 16 oktober,

eller någon av de närmast följande dagarna och avslutats i mitten

av december.

Ledningen av riksdagsarbetet ankommer i första hand pa

talmännen och talmankonferensen. Talmanskonferensen består av talmannen,

vice talmännen, de ständiga utskottens ordförande samt ytterligare atta

ledamöter varav fyra utses av vardera kammaren. Talmannen och Övriga

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ledamöter i talmanskonferensen skall gemensamt sörja för att nödig skyndsamhet

och största möjliga planmässighet iakttas vid riksdagsarbetets bedrivande.

Beträffande planeringen av riksdagsår betet är det främst

bestämmelserna i RO om tiderna för avlämnandet av propositioner och

motioner samt rätten att uppskjuta behandlingen av ärenden till nästa session

eller nästa riksdag som är av intresse i detta sammanhang.

Statsverkspropositionen skall avlämnas vid riksdagens öppnande, dvs.

normalt den 11 januari. Annan proposition som avser statens inkomster

eller utgifter för nästa budgetår skall i regel lämnas till riksdagen inom 70

dagar från riksdagens öppnande. Propositioner som ej berör statens inkomster

eller utgifter bör, om de skall behandlas under vårsessionen, lämnas

till riksdagen inom 90 dagar från riksdagens öppnande.

Vid vårsessionens början gäller en allmän motionstid om 15 dagar från

den dag då statsverkspropositionen kom kammare till handa. I övrigt skall

motion som föranleds av proposition eller framställning från något riksdagens

verk väckas senast vid det sammanträde som infaller näst efter tio

dagar eller, efter särskilt medgivande av kammare, näst efter 15 dagar från

det propositionen eller framställningen kom kammaren till handa.

Kamrarna har i allmänhet möjlighet att genom samstämmiga beslut uppskjuta

behandlingen av proposition, framställning från något riksdagens

verk eller motion, som inte rör riksstaten, till annan session eller till nästa

riksdag.

I fråga om talarordningen vid riksdagens debatter gäller i princip

att var och en yttrar sig i den ordning han har anmält sig och blir uppropad.

Talarordningen kan brytas genom att talmannen ger ordet för kort

genmäle till ledamot som vill bemöta föregående talare. Sådant genmäle

får inte överskrida tre minuter, om talmannen inte av särskilda skäl har

medgett ledamoten rätt till genmäle under sex minuter. När ledamot av

statsrådet vill yttra sig skall han anmäla det hos talmannen och får då ordet

oberoende av ordningen mellan kammarens ledamöter. Ledamot som har

fått ordet för kort genmäle får dock yttra sig före statsrådsledamot.

Riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under riksdagsdebatterna är i

princip inte begränsad genom några debattrestriktioner. I RO

föreskrivs, att var och en äger rätt att vid kammarsammanträde fritt tala

och utlåta sig i alla frågor som kommer under överläggning och om lagligheten

av allt som tilldrar sig inom kammaren. Ärende, i vilket överläggning

har ägt rum, får inte avgöras förrän kammaren på talmannens hemställan

har förklarat överläggningen avslutad.

Beträffande debatterna i samband med besvarande av enkla frågor föreligger

en överenskommelse inom riksdagen som går tillbaka på ett uttalande

av konstitutionsutskottet år 1954 (betänkande nr 19). Överenskommelsen

innebär alt talarna frivilligt ålägger sig tidsbegränsning så att inget yttrande

pågår mer än högst tre minuter.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Tidigare reformförslag m.m.

Författningsutredningen (SOU 1963: 18 s. 83—102) ansåg att utskottsväsendet

i den svenska riksdagen i huvudsak fungerat väl och fann därför

inte anledning att förorda mer genomgripande ändringar. Enligt utredningens

förslag till utskottsorganisation skulle sammanlagda antalet

ordinarie utskottsplatser vara 171. Eftersom riksdagen enligt förslaget

skulle ha 290 ledamöter, skulle omkring tre femtedelar av ledamöterna kunna

beredas ordinarie utskottsplatser.

En år 1965 tillsatt utredning om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation

in. in., riksdagens organisationsutredning, föreslog (se KU

1965: 47) bl. a. att varje riksdag skulle tillsätta ett särskilt utskott för behandling

av vissa till lagutskott hänvisade frågor. Tanken bakom förslaget

var att man utan grundlagsändring skulle kunna inrätta ett fjärde lagutskott.

Konstitutionsutskottet (1965:47) tillstyrkte utredningens förslag.

Vid riksdagsbehandlingen godkände andra kammaren förslaget men detta

förkastades av första kammaren. Därmed föll förslaget.

Riksdagens organisationsutredning behandlade även frågan om planeringen

av riksdags arbete t. Utredningen förordade vissa åtgärder

för att vinna en rationellare arbetsordning. Sålunda borde uppskov från

vår- till höstsession med ärendenas behandling, särskilt behandlingen av

propositioner, beslutas i avsevärt större utsträckning än hittills. Också möjligheten

till uppskov från en riksdag till den nästa borde begagnas i större

utsträckning än f. n. Utskottsarbete borde i viss utsträckning äga rum även

under sommaren. De strävanden som hade förekommit att få till stånd en

för kammare och utskott gemensam arbetsplanering skulle fullföljas med

talmanskonferensen som ledande organ. Slutligen borde närmare kontakt

hållas med departementen i fråga om avlämnandet av propositioner och

besvarandet av interpellationer och enkla frågor. Konstitutionsutskottet

(1965:47) hemställde att vad organisationsutredningen hade anfört skulle

godkännas av riksdagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågan om behovet av debattrestriktioner i en enkammarriksdag

togs upp av författningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1963: 18

s. 43). Man kunde enligt utredningens mening inte bortse från att behov av

tidsbegränsningsregler skulle göra sig gällande med annan styrka i en enkammarriksdag

med betydligt fler ledamöter än i den nuvarande andra kammaren.

Utredningen föreslog emellertid inte några regler om begränsning

av anförandenas längd. Däremot förordade utredningen att riksdagen med

uppmärksamhet skulle följa utvecklingen på området. Om tidsbegränsningsregler

skulle visa sig nödvändiga borde förslag till sådana regler utarbetas

inom riksdagen.

Den expertgrupp som tillsattes inom riksdagen år 1964 för att undersöka

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

arbetsformerna för en enkammarriksdag med 350 ledamöter ansåg att någon

form av debattrestriktioner borde införas i samband med en kammarreform.

Gruppen påtalade den tidsnöd som nu kan råda vid behandlingen

av ärenden med placering långt ned på föredragningslistan. Om debattrestriktioner

inte infördes kunde det inte undvikas att en ledamots möjligheter

att yttra sig i många fall reellt om också inte formellt blev beroende

av vid vilket sammanträde ett ärende kom upp till behandling, ärendets

plats på föredragningslistan eller talarens plats på talarlistan. Tidsbegränsningsregler

var enligt gruppens mening ägnade att minska de risker för

konfliktsituationer som är förenade med ett system där talmannen har att

angelägenhetsgradera förekommande ärenden eller avgöra turordningen

mellan talarna. Något utformat förslag till debattrestriktioner lade gruppen

dock inte fram.

Grundlagberedningens förslag

Vid behandlingen av frågan om den nya riksdagens arbetsformer har

grundlagberedningen koncentrerat sin uppmärksamhet på sådana frågor som

har betydelse för planmässigheten och effektiviteten i riksdagsarbetet samt

för riksdagsledamöternas möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet.

De ändringsförslag som beredningen har lagt fram är i huvudsak begränsade

till vissa punkter som rör utskotten, riksdagens sessionstider, planeringen

av riksdagsarbetet, talarordningen samt riksdagsledamöternas rätt att yttra

sig under plenarsammanträdena.

Beträffande utskottsorganisationen framhåller grundlagberedningen

inledningsvis att den partiella författningsreformen inte i och för

sig medför att de grundprinciper måste överges som den nuvarande utskottsorganisationen

bygger på. Snarare framstår det som en fördel, säger

beredningen, om viss kontinuitet i organisation och arbetsformer bevaras

åtminstone under tiden närmast efter kammarreformens genomförande. Vissa

modifikationer bör dock övervägas redan nu.

Antalet ärenden som ankommer på de tre lagutskotten har enligt vad

beredningen iakttagit ökat väsentligt under senare år. Ökningen sedan år

1949, då antalet lagutskott höjdes från två till tre, har beräknats till omkring

50 %. Av den anledningen föreslog riksdagens organisationsutredning

år 1965 att ytterligare ett utskott skulle utses för beredning av ärenden

som ankommer på lagutskott. Beredningen ansluter sig till denna uppfattning.

Genom att inrätta ett fjärde lagutskott kan man enligt beredningen

åstadkomma en från saklig synpunkt mer tillfredsställande fördelning av

lagärendena än f. n. Sålunda får man därigenom möjlighet att fördela beredningsarbetet

på två utskott för huvudsakligen privaträttsliga och två

utskott för främst förvaltningsrättsliga ärenden. Det nya utskottet föreslås

i första hand få överta från första lagutskottet frågor om kyrkolag och all
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition rir 27 år 1968

mänt förvaltningsrättsliga ämnen (polisväsendet in. in.), från andra lagutskottet

frågor om arbetsrätt, undervisning, försvar och utlänningslagstiftning

samt från tredje lagutskottet frågor om näringsrätt och folkbokföring.

Beredningen anser vidare att det finns skäl att ompröva den nuvarande

personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden. Det har ifrågasatts

om en så stor församling som ett utskott är ett lämpligt organ för

de viktiga samrådsuppgifter som utrikesnämnden är avsedd för. Enligt beredningens

mening bör antalet ledamöter i nämnden minskas med hänsyn till

uppdragets särskilda förtroendekaraktär. Beredningen föreslår att personalunionen

mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden skall hävas och

att nämnden i framtiden skall bestå av endast nio ledamöter och lika många

suppleanter. Frågan om utrikesutskottets framtida ställning och arbetsuppgifter

bör enligt beredningen prövas närmare i samband med en total

författningsrevision.

I sina överväganden beträffande antalet ledamöter i utskotten påpekar

beredningen att utskottsarbetet har väsentlig betydelse inte bara för allsidighet

och grundlighet i beredningen av de ärenden som riksdagen skall

avgöra utan också för riksdagsledamöternas möjligheter att aktivt ta del

i riksdagsarbetet. Om riksdagen får 350 ledamöter och om utskotten görs

mycket små, skulle detta kunna leda till att vissa ledamöter får mindre

möjlighet till aktivitet än f. n. både i riksdagen och i utskotten. A andra

sidan är det angeläget att utskotten inte görs större än att de kan arbeta

i smidiga och effektiva former.

Redan i fråga om den nuvarande utskottsorganisationen har man, lorisätter

beredningen, vänt sig mot den otillräckliga utskottssysselsättning

som bereds riksdagens ledamöter främst i andra kammaren, som för 233

ledamöter förfogar över endast 97 ordinarie utskottsplatser. Kritik har

också riktats mot det skiftande ledamotsantalet i utskotten och deras

avdelningar. Medan t. ex. jordbruksutskottets 20 ledamöter bereder jordbrukshuvudtiteln,

handhar statsutskottets fem avdelningar med 6 ledamöter

var den sakliga beredningen av övriga huvudtitlar.

Den nuvarande relationen mellan antalet ledamöter och antalet ordinarie

utskottsplatser i första kammaren motsvarar i en enkammarriksdag

med 350 ledamöter 208 ordinarie platser. Härvid har utrikesutskottet med

hänsyn till dess ringa arbetsbelastning inte räknats med. Vid bedömningen

av möjligheterna att öka antalet ordinarie utskottsplatser ytterligare måste

enligt beredningens åsikt hänsyn också tas bl. a. till behovet av suppleanter.

En kommande genomgripande översyn av hela utskottsväsendet bör

också tas med i bilden. Vid avvägning av dessa olika synpunkter har beredningen

stannat för att i den nu aktuella etappen förorda en lösning som

innebär att ett något större antal ordinarie utskottsplatser tillskapas än

som motsvarar nuvarande förhållanden i första kammaren.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 145

Enligt beredningens mening bör de utskott som inte brukar arbeta på

avdelningar ha lika stort antal ledamöter. Skäl att behålla större antal

ledamöter i jordbruks- och allmänna beredningsutskotten än i övriga

ifrågavarande utskott, nämligen utrikes-, banko- och lagutskotten, föreligger

inte. För att såvitt möjligt undvika lottning i utskotten anser beredningen

att dessa bär ha udda antal ledamöter. Beredningen föreslår att

vart och ett av de nu nämnda utskotten skall ha 17 ledamöter.

Ett större antal ledamöter än 17 är enligt beredningens mening motiverat

i utskott som arbetar på avdelningar. För att inte öka ledamotsantalet i

dessa utskott alltför kraftigt, förordar beredningen att utskottsavdelning

t. v. får bestå av nio ledamöter. Med denna utgångspunkt skall konstitutionsutskottet,

som arbetar på tre avdelningar, ha 27 ledamöter. Statsutskottet,

som arbetar på fem avdelningar, skall ha 45 ledamöter. Bevillningsutskottet

föreslås få 27 ledamöter, trots att det f. n. har endast två avdelningar.

Beredningens förslag innebär att 218 ordinarie utskottsplatser, utrikesutskottet

oräknat, kommer att stå till förfogande efter kammarreformen.

Det ligger enligt beredningens mening nära till hands att förutsätta

att riksdagens sessionstider måste förlängas till följd av enkammarriksdagens

storlek. Frågan om förlängning av sessionstiderna har

varit aktuell redan i nuvarande kammarsystem. Självfallet skulle riksdagens

arbete underlättas om längre tid ställdes till förfogande. Flera skäl

talar dock mot en sådan utveckling. Det viktigaste är enligt beredningens

mening hänsynen till rekryteringen av riksdagsledamöter. Hittills har det

i viss utsträckning varit möjligt att förena uppdrag som riksdagsledamot

med anställning i allmän eller enskild tjänst eller annan verksamhet. Det

är värdefullt om möjligheterna härtill kan bevaras. På grund härav har

beredningen inte ansett sig kunna förorda generell förlängning av sessionstiderna.

Varje förhandsbedömning av enkammarriksdagens arbetsduglighet inrymmer

emellertid osäkerhetsmoment. Beredningen anser det vanskligt att

inte lämna någon möjlighet öppen att förlänga sessionerna för den händelse

det visar sig att riksdagsarbetet trots omsorgsfull planering och effektiv

ledning inte hinner slutföras inom nuvarande sessionstider. Beredningen

föreslår därför att riksdagen får begränsad möjlighet att förlänga vårsessionen

till den 15 juni, även om handläggning av ärenden uppskjuts till

höstsessionen. Denna förlängningsmöjlighet är emellertid avsedd att utnyttjas

endast i utpräglade undantagsfall. Vidare förordar beredningen att höstsessionen

skall kunna börja något tidigare i oktober än f. n.

Ansvaret för ledningen av riksdagsarbetet i enkammarriksdagen

skall enligt beredningens förslag vila på talmannen och talmanskonferensen.

Konferensen föreslås få samma uppgifter i enkammarriksdagen

som den nu har i tvåkammarriksdagen.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen är medveten om att det relativt stora antalet ledamöter i

enkammarriksdagen gör en omsorgsfull planering av riksdagsår

b e t e t nödvändig för att riksdagen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Det är härvid väsentligt, framhåller beredningen, att hela den tid som session

pågår kan användas effektivt så att förutsättningar skapas att undgå den

anhopning av ärenden vid sessionernas slut som har varit ett problem sedan

länge. Härför krävs i första hand att planeringen av riksdagens arbete sker

i nära kontakt med regeringen, eftersom regeringens propositioner utgör

den huvudsakliga delen av riksdagens arbetsmaterial. Riksdagens planeringsarbete

blir i själva verket meningsfullt först om samplanering sker

mellan riksdag och regering och om de gemensamma planerna sedan också

följs. Det är vidare angeläget, påpekar beredningen, att noggranna planer

upprättas för utskottens arbete och behandlingen av utskottens utlåtanden

i riksdagen samt att planeringen följs upp och jämkas efter hand. Vidare

bör frågor om uppskov med behandlingen av ärenden till höstsessionen uppmärksammas

på ett tidigt stadium under vårsessionen. Den arbetsplanering

som har ägt rum inom riksdagen under de senaste åren har i stort sett följt

här angivna linjer. Planeringen har gett gott resultat. Beredningen förordai

därför att planeringen i stort av riksdagsarbetet sker efter de linjer som

sålunda bär dragits upp.

Beträffande riksdagens plenarsammanträden konstaterar beredningen att

man i praxis i viss utsträckning har gatt ifrån gällande huvudregler för

talarordningen i debatterna, nämligen att var och en yttrar sig i den

ordning som han har anmält sig. Sålunda förs vid remissdebatter och liknande

överläggningar parti- och gruppledare upp främst på talarlistan. Vidare

iakttas att fördelningen av talare mellan partierna blir så rättvis som

möjligt och att talare som avser att behandla samma ämnesområden såvitt

möjligt får ordet i anslutning till varandra. I beslutsdebatter lämnas företräde

åt talesmännen för utskottsmajoritet och reservanter, i vissa fall också

åt motionärer. Den praxis som sålunda har utbildat sig har enligt beredningens

bedömning varit till fördel för debatterna. I den nya enkammarriksdagen

anser beredningen det än mer angeläget att utnyttja den möjlighet

att ämnesgruppera talarna som en sådan ordning ger. Beredningen

föreslår därför att denna praxis, enligt vilken det ligger i talmannens hand

att bestämma ordningen mellan förhandsanmälda talare, grundlagfästs och

får generell giltighet. I fråga om talare som anmäler sig under överläggningen

anser beredningen alltjämt böra gälla att var och en yttrar sig i den ordning

som han har anmält sig och blir uppropad.

Beredningen föreslår inte några ändringar i nuvarande regler om rätt

till replik i riksdagsdebatterna eller i reglerna om statsråds rätt att få ordet

vid riksdagens överläggningar.

Förslag att införa debattrestriktioner i den svenska riksdagen

har förts fram vid skilda tillfällen men hittills avvisats. Grunden

O

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

härför har, säger beredningen, främst varit omsorgen om det fria ordet

eller, som det uttrycktes i prop. 1948: 244, den synnerliga angelägenheten

av att yttrandefriheten i riksdagen inte i oträngt mål beskärs. Behovet av

debattrestriktioner är enligt beredningens mening inte särskilt framträdande

i nuvarande tvåkammarsystem. I en enkammarriksdag med 350

ledamöter kan frågan emellertid komma i ett annat läge. Obegränsad

yttranderätt i en sådan församling kan leda till att ledamots rätt att yttra

sig reellt om inte formellt blir beroende av vid vilket sammanträde ett

ärende kommer upp till behandling, ärendets plats på föredragningslistan

eller talarens plats på talarlistan.

Därmed är emellertid, framhåller beredningen, inte givet att kammarreformen

nödvändiggör generella begränsningar av yttranderätten i riksdagen.

Det främsta medlet att hålla plenitiden inom rimliga gränser anser beredningen

inte vara debattrestriktioner utan effektivare planering av riksdagsarbetet

och rationellt utnyttjande av sammanträdestiden. Av beräkningar

som beredningen har gjort framgår f. ö. att det inte finns mycket att vinna

genom tidsbegränsning av anförandena, såvida man inte tar till mycket långtgående

begränsningar. Antalet talare har större betydelse för debattiden.

Att hålla debattiden nere genom begränsning av antalet talare anser beredningen

emellertid helt uteslutet.

Beredningens undersökningar om debattiderna visar att det endast i

fråga om en debattform, nämligen frågedebatterna, finns starka skäl som

talar för tidsbegränsning. Frågeinstitutet är avsett för korta replikskiften

i begränsade ämnen. Om institutets syfte inte skall förfelas måste anförandetiderna

inskränkas. Den frivilliga överenskommelse om tidsbegränsning

som bär gällt hittills har respekterats i ringa grad. Beredningen föreslår

att RO ändras så att riksdagen får befogenhet att generellt inskränka

tiden för anförande i samband med besvarandet av enkla frågor. Närmare

regler om tidsbegränsning har sin plats i riksdagsstadgan. Enligt beredningens

mening bör anförande i samband med besvarandet av enkla frågor inte få

överskrida tre minuter.

Det kan emellertid efter kammarreformen visa sig nödvändigt att tidsbegränsa

även andra debatter. Hur omfattande sådana begränsningar kan

behöva vara är svårt att bedöma på förhand. Behovet bör bedömas på

grundval av erfarenheterna av riksdagsdebatterna. I första hand bör begränsningar

bygga på frivilliga överenskommelser mellan partigrupperna i

riksdagen. Att helt lita till frivilliga överenskommelser i ämnet finner beredningen

emellertid inte erbjuda tillräckliga garantier för riksdagens arbetsduglighet.

Som en säkerhetsåtgärd bör tidsbegränsning av anförandena

kunna beslutas i särskilda fall. Beredningen föreslår därför att möjlighet

öppnas att begränsa tiden för anförande i viss fråga när det på grund av

antalet anmälda talare eller den tid debatten redan har tagit står klart att

behov av tidsbegränsning verkligen föreligger. Beslut om tidsbegränsning

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall avse varje inlägg i frågan, även anförande av talare som har anmält sig

före beslutet. Begränsningen bör gälla lika för alla talare. Undantag för någon

kategori av talare, t. ex. statsråd, bör alltså inte komma i fråga. Den föreslagna

begränsningsmöjligheten bör skrivas in i RO.

I fråga om grundlagberedningens synpunkter och förslag i övrigt beträffande

riksdagens arbetsformer hänvisas till betänkandet s. 128—137.

Remissyttrandena

Riksdagens arbetsformer behandlas i endast ett begränsat antal remissyttranden.

Helhetsomdömen om förslaget förekommer bara i några få fall.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det för en förvaltningsmyndighet

knappast finns anledning att företa en närmare granskning av de föreslagna

parlamentariska verksamhetsformerna, i synnerhet som förslaget vid en

översiktlig genomgång framstår som på det hela taget rimligt och ändamålsenligt.

Det framgår av betänkandets avfattning att beredningen i denna del

talar på basis av stor erfarenhet, framhåller länsstyrelsen i Västmanlands

län, som anser att vad beredningen har föreslagit i stort sett kan godtas.

Beredningens uppfattning att närmare erfarenhet av enkammarriksdagens

arbete bör avvaktas innan arbetsformerna slutgiltigt binds vinner anslutning

från bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län.

Viss kritik riktas emellertid mot delar av förslaget av remissinstanser

som förordar ett lägre antal ledamöter i riksdagen än grundlagberedningen

har gjort. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att många av de svårigheter

som beredningen anser föreligga beträffande arbetsformerna delvis

sammanhänger med den föreslagna talrika representationen. Om man

minskar antalet riksdagsledamöter ökar möjligheterna att bemästra de organisatoriska

problemen. Liknande tankegångar återkommer i yttrandena

från Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och

Gävleborgs län.

Beträffande utskottsorganisationen är till en början att märka

att förslaget om inrättande av ett fjärde lagutskott tillstyrks av flera remissorgan,

bland dem Svea hovrätt. Förslaget att öka antalet ledamöter i vissa

av riksdagens utskott kritiseras av länsstyrelsen i Jönköpings län. Med

undantag av den ökning som betingas av tillkomsten av ett fjärde lagutskott

bör enligt denna länsstyrelse antalet platser kunna bibehållas oförändrat utom

i jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet, där antalet i enlighet

med beredningens förslag bör minskas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anser att det av beredningen föreslagna antalet ledamöter i statsutskottet

medför att arbetet i detta utskott blir väl tungrott.

Svea hovrätt anser att beredningens förslag att häva personalunionen

mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden inte kan anses helt invändningsfritt

på det sätt förslaget blivit utformat. Resultatet har blivit två

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

organ med —• teoretiskt sett —- skilda ledamöter men med arbetsuppgifter

som i stor utsträckning täcker varandra. Bl. a. kvarstår möjligheten för

regeringen att i vissa frågor välja mellan att höra utskottet eller nämnden.

Hovrätten instämmer i åsikten att nämnden med hänsyn särskilt till sekretesskraven

bör ha ett lägre medlemsantal än f. n., förslagsvis nio ledamöter.

Det synes vidare lämpligt att samma organ sköter både nämndens och utskottets

uppgifter. Hovrätten förordar därför att utrikesutskottet får nio

ledamöter och att utskottet skall fullgöra även nämndens uppgifter. Länssijrelsen

i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte en arbetsfördelning

bör ske mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden så att de båda organen

kommer att handlägga skilda ärenden.

I anslutning till förslaget om viss förlängning av riksdagens sessionstider

uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län att en förlängning

av vårsessionen till den 15 juni kan leda till svårigheter när det gäller att

bringa fattade beslut till verkställighet. Sådana svårigheter föreligger redan

i fråga om vissa riksdagsbeslut, vilket bl. a. har fått till följd att de s. k.

regleringsbreven ofta kommer myndigheterna till handa först in på det nya

budgetåret.

Beredningens förslag att talmannen skall få rätt att ensam bestämma

talarordning en mellan förhandsanmälda talare vid riksdagens plenarsammanträden

har inte föranlett erinran av någon remissinstans.

Förslaget att riksdagen i samband med överläggningen i viss fråga skall

äga besluta om begränsning av tiden för anförande i frågan godtas uttryckligen

av Svea hovrätt och länsstyrelsen i Norrbottens län. Andra har däremot

en mera kritisk inställning till debattrestriktioner. Länsstyrelsen

i Östergötlands län understryker att det är synnerligen angeläget att

den obegränsade rätten för riksdagsledamöter att yttra sig i plenidebatter

inte beskärs. Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig inte kunna förstå

annat än att det ur demokratisk synpunkt måste vara bättre att ha en mindre

riksdag, vars ledamöter behåller friheten att efter eget bedömande argumentera

för sina åsikter, än att ha en talrik församling där ledamöterna visserligen

får rösta men av praktiska skäl får endast ett fåtal minuter för att

förklara sin röstning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förstående för att

debattrestriktioner kan vara påkallade i viss fråga men beklagar ur demokratisk

synpunkt att beredningen ansett sig nödsakad att föreslå sådana

restriktioner.

Val till riksdagen

Nuvarande ordning

Reglerna om valen till riksdagens kamrar finns i RO och i lagen den 26

november 1920 (nr 796; ändrad senast 1967:832) om val till riksdagen

(ValL). I fråga om valen till andra kammaren har vissa regler i ValL varit

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

provisoriskt satta ur kraft fr. o. m. 1952 års andrakammarval genom särskild

lagstiftning. Sålunda infördes genom lagen den 30 maj 1952 (nr 267)

med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden

1953—1956 ny mandatfördelningsmetod för dessa val samt förbud mot

valkarteller. De provisoriska reglerna bär sedan getts fortsatt tillämpning,

senast genom lagen den 13 mars 1964 (nr 58) med vissa bestämmelser om

val till riksdagens andra kammare för perioden 1965—1968. Den följande

framställningen utgår från det innehåll valbestämmelserna har fått genom

1952 och 1964 års lagar.

Författningsstoffet är fördelat mellan RO och vallagsstiftningen på det

sättet att vissa grundläggande bestämmelser om rösträtt, valsätt och valförfarande

upptagits i RO, medan de närmare reglerna i dessa ämnen hänförts

till ValL. Samtliga bestämmelser om själva metoden för fördelningen

av mandaten mellan partier återfinns i ValL.

Både första och andra kammaren väljs genom proportionella val. Valsättet

skiljer sig dock på väsentliga punkter. Medan andra kammaren är

direktvald, utses första kammaren genom indirekta val. Förstakammarledamöterna

väljs av landstingen och stadsfullmäktige i vissa städer. Valperioden

är i andra kammaren fyra år, och de ordinarie valen gäller kammaren

i dess helhet. Första kammaren har däremot en åttaårig valperiod

och successiv förnyelse på det sättet, att ordinarie val äger rum varje år men

då omfattar endast ungefär en åttondel av mandaten. I det följande redogörs

närmare för reglerna om val till de båda kamrarna.

Första kammaren. För valen till första kammaren är landet indelat

i 19 valkretsar. Indelningen följer med några undantag länsindelningen.

I ett par fall har två län förts samman till en valkrets. Stockholms

stad och Göteborgs stad utgör var för sig en valkrets. De 19 valkretsarna är

indelade i åtta grupper med två eller tre valkretsar i varje grupp. I oktober

månad varje år förrättas val till första kammaren inom en av grupperna.

De f.n. 151 mandaten i första kammaren är fördelade på valkretsarna efter

valkretsarnas andelar i folkmängden i hela landet. Mandatfördelningen sker

vid förstakammarvalen inom varje valkrets för sig. Innan mandaten fördelas

mellan partier bestäms inom varje parti för sig ordningen mellan de

kandidater som förekommer på olika valsedlar för partiet.

Fördelningen mellan partierna av mandaten i varje valkrets sker enligt

d’Hondt’s metod, även kallad heltalsmetoden. Den innebär att mandaten

tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar det

största jämförelsetalet. Så länge ett parti inte har tilldelats något mandat,

är partiets jämförelsetal lika med dess rösttal. Därefter får man partiets

jämförelsetal genom att varje gång dela rösttalet med det antal mandat

som partiet redan har fått, ökat med ett, dvs. genom att rösttalet delas

med 2, 3, 4 osv.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Genom att första kammaren utses av landstingen och stadsfullmäktige i

vissa städer påverkar de allmänna kommunalvalen indirekt första kammarens

sammansättning. Allmänna kommunalval — val av landstingsmän,

kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige — äger rum vart fjärde år

tredje söndagen i september månad. Vid dessa val, som regleras bl. a. av

kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253; senast ändrad 1967:833;

(KVL) tillämpas provisoriskt den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4

som första divisor. Innebörden av denna valmetod redovisas närmare i samband

med redogörelsen i det följande för andrakammarvalen.

Valbar till första kammaren är endast den som har kommunal rösträtt

och uppnått 23 års ålder. Något krav på bosättning inom valkretsen, s. k.

bostadsband, finns däremot inte.

Besvär över förstakammarval prövas av Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Besvärstiden är en månad från valförrättningens slut. Bestämmelserna om

besvärsinstitutet är i övrigt ofullständiga, och institutet har i stor utsträckning

kommit att regleras genom praxis.

Andra kammaren. För valen till andra kammaren är landet indelat

i 28 valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgör var för sig en

valkrets samt återstoden av respektive Stockholms län och Göteborgs och

Bohus län var för sig en valkrets. I Malmöhus län bildar städerna Malmö,

Hälsingborg, Lund och Landskrona en valkrets, den s. k. fyrstadskretsen,

och återstoden av länet en valkrets. Älvsborgs län är delat i två valkretsar,

Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns södra valkrets. I övrigt utgör varje

län en valkrets.

Andra kammaren skall i princip ha 230 ledamöter, vilka fördelas på valkretsar

efter valkretsarnas andelar i den totala folkmängden i landet. Skulle

någon valkrets vid denna fördelning få mindre än tre mandat, skall valkretsen

ändå ha detta antal mandat, och skulle någon valkrets få minst tre

men mindre än fem mandat, tilldelas valkretsen likväl fem mandat. På

grund av denna s. k. fyllnadsregel har Gotlands läns valkrets f. n. tre i

stället för två mandat samt Blekinge läns valkrets och Jämtlands läns valkrets

vardera fem i stället för fyra mandat. Antalet mandat i andra kammaren

är alltså f. n. 233.

Ordinarie val till andra kammaren äger rum vart fjärde år tredje söndagen

i september månad. Som förut nämnts i annat sammanhang är andrakammarvalen

samordnade med kommunalvalen på det sättet att andrakamrnarval

och kommunalval hålls växelvis vartannat år.

Mandatfördelningen vid andrakammarvalen sker inom varje valkrets för

sig. Liksom vid förstakammarvalen bestäms först ordningen mellan kandidaterna

på varje partis olika valsedlar. Fördelningen mellan partier av

mandaten i varje valkrets sker enligt den s. k. jämkade uddatalsmetoden

med 1,4 som första divisor. Metoden innebär liksom d’Hondt’s metod, att

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mandaten tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar

det största jämförelsetalet, men jämförelsetalen bestäms på annat sätt

än enligt d’Hondt’s metod. Det första jämförelsetalet är rösttalet, delat med

1,4. Följande jämförelsetal får man genom att dela partiets rösttal med det

tal som motsvarar dubbla antalet mandat, som partiet redan fått, ökat med

ett. De följande jämförelsetalen blir alltså partiets rösttal, delat med 3, 5,

7, 9 osv.

Metoden kan belysas närmare genom följande exempel.

I en valkrets med tio mandat bär avgetts 106 000 röster, som är fördelade

mellan partierna A—F på sätt anges nedan. Mandatfördelningen blir (ordningsföljden

mellan mandaten anges med romerska siffror; siffrorna inom

parentes anger tillämplig divisor för framräknande av jämförelsetal):

Rösttal.......

A

B

G

D

E

F

38 000

27 142,86 I

12 666,67 III

7 600,00 VII

5 428,57 IX

4 222,22

33 000

23 571,43 II

11 000,00 IV

6 600,00 VIII

4 714,29 X

3 666,67

6 000

4 285,71

12 000

8 571,43 V

4 000,00

6 000

4 285,71

11 000

7 857,14 VI

3 666,67

l:a jfrtal: (1,4)

2:a » (3)

3:e » (5)

4:e » (7)

5:e » (9)

Antal mandat

4

4

0

1

0

1

Rösträtt grundas vid andrakammarval på röstlängder. Rösträtt tillkommer

i princip alla svenska medborgare, som fyllt 20 år senast året före valet

och ej är omyndiga på grund av domstols beslut, under förutsättning att de

är folkbokförda i Sverige eller varit folkbokförda här någon gång under de

senaste fem åren före valet.

För förrättande av andrakammarval är valkretsarna indelade i valdistrikt.

Huvudregeln är att varje kommun utgör ett valdistrikt. Ansvarig för valförrättningen

är valnämnden. Valnämnd skall finnas i varje kommun. Valnämnden

bestar av ordlörande, som förordnas av länsstyrelsen, och fyra

ledamöter, som väljs av kommunal- eller stadsfullmäktige, samt suppleanter

för dessa. Är kommun indelad i flera valdistrikt, utser valnämnden för varje

distrikt tre eller flera personer att såsom valnämndens deputerade vara valförrättare

i distriktet. Val förrättas inför valnämnden eller valnämndens

deputerade. Väljare, som inte kan inställa sig i vallokalen på valdagen, har

emellertid möjlighet att rösta på postanstalt, på svensk beskickning utomlands

eller hos annan svensk utlandsmyndighet eller på fartyg. Omedelbart

efter det att röstavgivningen avslutats sker en preliminär röstsammanräkning

i varje valdistrikt. Denna preliminära rösträkning, som inte omfattar

poströsterna och utlandsrösterna, ligger till grund för de sammanställningar

över valutgången som massmedia brukar göra redan på valnatten. Den definitiva

röstsammanräkningen, vari ingår såväl mandatfördelningen mellan

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 7968

partier som bestämmandet av ordningen mellan varje partis kandidater, görs

tor varje valkrets av länsstyrelsen.

Val till andra kammaren förrättas med slutna valsedlar. Valsedel skall

vara av vitt papper. Ovanför namnen skall utsättas partibeteckning. Nedanför

namnen får anbringas valkretsbeteckning. Till föreskrifterna om

valsedels utseende ansluter regler om kassation av valsedlar. Principen är

att avvikelse från obligatorisk föreskrift om valsedels utseende eller innehåll

medför att valsedeln ogiltigförklaras.

I fråga om valbarhet till andra kammaren gäller att till ledamot av andra

kammaren kan väljas endast den som bär uppnått 23 års ålder och har rösträtt

inom valkretsen. Eftersom rösträtten är knuten till folkbokföringen,

maste den som utses till ledamot i regel vara bosatt inom den valkrets där

lian staller upp som kandidat (bostadsband).

Besvär över andrakammarval prövas liksom besvär över förstakammarval

av regeringsrätten. Besvärstiden är tio dagar. Beträffande kretsen av besvarsberattigade

torde gälla, att fel vid valförrättning i en valkrets får

påtalas i huvudsak endast av dem som är röstberättigade i valkretsen Finner

regeringsrätten att ett konstaterat fel inte bar inverkat på utgången

av valet, föranleder besvären enligt praxis ingen åtgärd. I motsatt fall brukar

regeringsrätten antingen förordna om nytt val eller återförvisa ärendet

för ny sammanräkning. I undantagsfall verkställer regeringsrätten själv

rättelse. Beslutas att omval skall ske, anses ett sådant beslut utsläcka de

fullmakter som med anledning av det överklagade valet utfärdats för riksdagsmännen

i den valkrets som beslutet gäller.

Tidigare reformförslag m.m.

Riksdagens kamrar utsågs från början genom majoritetsval, som för andra

kammarens del med få undantag ägde rum i enmansvalkretsar. Genom

rostrattsreformerna åren 1907—1909 skedde en övergång till proportionella

val med mandatfördelning enligt d’Hondt’s metod. Denna metod har en viss

tendens att gynna större partier på mindre partiers bekostnad i synnerhet

nar valen äger rum i valkretsar med få mandat. I syfte att förbättra den proportionella

effekten minskades år 1921 antalet valkretsar vid andrakammarvalen

från 56 till 28, varigenom antalet mandat i varje valkrets i stort sett fördubblades.

Genom en reform år 1924 infördes möjlighet för partier att vid

valen till andra kammaren gå samman i karteller och därigenom motverka

den d’Hondtska metodens ogynnsamma effekter för mindre partier.

Så småningom blev kartellsystemet utsatt för en växande kritik, och till

1952 års andrakammarval infördes provisoriskt dels förbud mot karteller,

dels ett nytt system för mandatfördelningen, den jämkade uddatalsmetoden

med 1,4 som forsta divisor. Den nya mandatfördelningsmetoden var avsedd

att utan karteller ge en någorlunda riksproportionell fördelning mellan de

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

större partierna. De provisoriska bestämmelserna har därefter getts föilängd

giltighet i olika omgångar, senast genom beslut år 1964 för valen

under perioden 1965—1968.

Vid författningsutredningens översyn av författningen intog frågan om

en definitiv utformning av valsättet en central plats. Enligt direktiven

skulle utredningen förutsättningslöst undersöka frågan om införandet a\

majoritetsval. Vidare framhölls i direktiven att det var av vikt att försöka

stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän, vare sig utredningen

stannade för majoritetsval eller proportionella val.

Författningsutredningen avvisade majoritetsvalstanken på den giunden

att det inte syntes föreligga opinionsmässiga förutsättningar inom partierna

för övergång till majoritetsvalsystem. I sitt förslag till en enkammarriksdag

med 290 ledamöter förordade utredningen att 230 ledamöter skulle

väljas i de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna med tillämpning av

den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Återstående 60

ledamöter skulle enligt förslaget väljas i s. k. regionval. För ändamålet

skulle valkretsarna sammanföras i sex ungefär lika stora grupper, s. k.

regioner. I varje region skulle väljas tio riksdagsledamöter. Vid regionvalen

skulle mandaten fördelas enligt d’Hondt’s metod utan karteller.^ I

mandatfördelningen vid regionval skulle få delta endast parti, som dels fått

mandat i någon av valkretsarna inom regionen, dels fått minst fem procent

av samtliga i hela riket vid regionvalet avgivna röster. Avsikten med dessa

fristående spärrar var att motverka uppkomsten av småpartier. Motivet för

användning av d’Hondt’s metod utan karteller i stället för uddatalsmetoden

var att man ville underlätta majoritetsbildning inom riksdagen.

För att tillgodose personalvalssynpunkten föreslog förtattningsutredningen

ett nytt valtekniskt system för valkretsvalen. Utmärkande för detta system

var att det byggde på s. k. officiell kandidatur med gemensamma valsedlar

för samtliga partier. Väljaren skulle vid röstningen genom förkryssning

på valsedeln markera vilket parti hans röst skulle tillfalla och vilken

av partiets kandidater han föredrog.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag visade det

sig att uppfattningarna om principerna för ett nytt valsystem gick starkt

isär. Förslaget utsattes från praktiskt taget alla håll för hård kritik av bade

politisk och teknisk art. Den offentliga debatten bekräftade att förslaget

saknade förankring hos de politiska partierna.

Grundlagbcredningens och valtekniska utredningens förslag

Det är i alla demokratier en central fråga om folkrepresentationen skall

väljas i proportionella val eller i majoritetsval. Den förhärskande meningen i

vårt land är, enligt vad grundlagberedningen anser sig kunna konstatera,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S 155

att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval. Därmed

anser beredningen att en viktig utgångspunkt för utformningen av valsystemet

till enkammarriksdagen är given. Beredningen har begränsat sig till

att undersöka hur ett nytt valsätt på proportionell grund bör utformas.

Vissa valfrågor har inte kunnat behandlas redan i samband med den

partiella författningsreformen. Sålunda har beredningen inte tagit upp frågan

om vilka åtgärder som bör vidtas för att förstärka personvalsmomentet

i valen.

Grundlagberedningen erinrar om att det kan ställas många olika krav på

ett proportionellt valsystem. Ett naturligt önskemål är att valsystemet skall

vara så konstruerat att det ger god överensstämmelse mellan partiernas

rösttal i hela landet och deras andel av mandaten i riksdagen. Ett annat

önskemål är att valsystemet skall ge tillfredsställande regional representation

i riksdagen och god proportionell överensstämmelse inom varje enskild

valkrets mellan partiernas rösttal och mandattilldelning. I den politiska

diskussionen brukar, fortsätter beredningen, parallellt med sådana önskemål

betonas att proportionalismens idé inte får drivas så långt att andra

värden i det politiska livet kommer i fara. Denna synpunkt utmynnar vanligen

i krav på att valsystemet skall innehålla spärrar mot små partier och

även i övrigt vara så utformat att det inte uppmuntrar till partisplittring.

Beredningen anser uppenbart att de krav, som sålunda med olika utgångspunkter

kan ställas på ett i princip proportionellt valsystem, lätt kommer

i konflikt med varandra. Det går inte att konstruera ett valsystem som

i alla delar är invändningsfritt, och ett beslut om ett nytt valsystem måste

därföi enligt beredningens åsikt ofrånkomligen grundas på prioriteringar

och avvägningar mellan konkurrerande eller motstridiga önskemål.

Beredningen har i första hand undersökt om man kan tillämpa nuvarande

provisoriska valsystem för andrakammarvalen också vid valen till

enkammarriksdagen. I ett sådant valsystem är emellertid valkretsindelningen

av avgörande betydelse för systemets verkningar, och det skulle enligt

beredningen bli nödvändigt att överväga ändringar i denna indelning.

Redan nu är olägenheter förbundna med de ojämna valkretsarna — den

minsta andrakammarvalkretsen har 3 mandat och den största 24 _ och

olägenheterna skulle bli mer påtagliga om antalet mandat som skall besättas

i valen ökas från 233 till 350. Beredningen har funnit att det stöter

på svårigheter att i samband med den partiella reformen åstadkomma en

ny valkretsindelning.

Beredningen har emellertid låtit göra ett utkast till en ny valkretsindelning

och gjort vissa beräkningar på ett faktiskt röstmaterial beträffande de

praktiska verkningarna av ett proportionellt system med en sådan valkretsindelning

och jämkad uddatalsmetod för mandatfördelningen. Under diskussionerna

i beredningen kring detta material har framkommit andra väsent
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

liga skäl än de nyss nämnda mot ett system motsvarande det nuvarande provisoriska

valsystemet för andra kammaren. Vad som utmärker detta valsystem

är framför allt att mandatfördelningen sker i slutna valkretsar, dvs.

varje valkrets utgör en sluten enhet där valresultatet inte påverkas av utgången

i andra valkretsar. I ett sådant system far man, fortsätter beredningen,

med alla proportionella valmetoder regelmässigt större eller mindre avvikelser

från en riksproportionellt riktig mandatfördelning. Bl. a. blir partiernas

representation i riksdagen beroende på deras geografiska struktui.

Ett parti, som har sina väljare ganska jämnt utspridda över landet, kan lå

betydligt färre mandat än ett annat parti, som är mindre men hai sina % äljare

koncentrerade till en viss del av landet. Vidare blir små partiei - i

större eller mindre utsträckning beroende på valkretsarnas storlek lättare

än andra partier underrepresenterade eller helt utan representation. Att

mandaten fördelas inom slutna valkretsar gör också att den lepresentation,

som ett parti får, kan variera efter hur andra partier uppträder i valen.

Å andra sidan tillerkänner grundlagberedningen systemet med slutna

valkretsar den förtjänsten, att systemet ger varje del av landet en fast och

proportionellt riktigt avvägd representation och att man i varje särskild valkrets

kan få en mandatfördelning som nära ansluter till partiernas välj arunderlag

inom kretsen. Beredningen anser det i och för sig angeläget att

riksdagen rymmer företrädare för olika delar av landet och att varje landsdels

representation avspeglar opinionen inom just den landsdelen på ett rättvisande

sätt. Beredningen finner det emellertid ingalunda självklart att dessa

regionala synpunkter bör få försteg framför andra väsentliga synpunktei.

Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset knyter sig

nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna

i landet som helhet. Enligt beredningens mening bör man därför vid utformningen

av ett nytt valsystem i första hand söka tillgodose önskemålet att

mandatfördelningen i riksdagen skall vara riksproportionellt rättvisande.

Beredningen anser att det bör vara möjligt att göra detta utan att berättigade

regionala intressen träds för när.

Principen om riksproportionalitet kan, enligt vad grundlagberedningen

har funnit, förverkligas utan att man för den skull behöver ändra den nuvarande

ordningen med valkretsvisa val, där alla mandaten besätts med

kandidater som har nominerats i valkretsarna av partiernas lokala organisationer.

Denna ordning, som stimulerar till lokal politisk aktivitet och

bidrar till att ge demokratin fast förankring hos folket, bör enligt beredningens

mening behållas i ett nytt valsystem. Med denna utgångspunkt är

det visserligen, säger beredningen, inte möjligt att kombinera gaiantier för

riksproportionalitet med bestämmelser om ett fixerat antal mandat for valkretsarna

och om fullt proportionell mandatfördelning mellan partierna

inom varje enskild valkrets. Men man kan nå målet, om man något be
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gränsar anspråken på att valsystemet skall tillgodose regionala intressen

och inte kräver mer än att valkretsarna praktiskt sett skall få stabil regional

representation med variationer från val till val på högst ett eller ett

par mandat och att mandatfördelningen inom en valkrets i regel skall ge

god överensstämmelse med valutslaget inom samma krets.

Av kravet på riksproportionalitet följer enligt beredningen, att valsystemet

bör konstrueras så att mandatfördelningen inte kan bli missvisande

på grund av inverkan av slumpmässiga faktorer eller till följd av konstlade

partiuppdelningar eller valteknisk samverkan, som har till enda syfte att

tillföra parti eller partier fler mandat än de riksproportionellt bör ha. Inte

heller bör riksproportionaliteten kunna rubbas genom ändringar i valkretsindelningen.

Beredningen finner det vara en stor vinst från allmänna demokratiska

synpunkter, om valsystemet kan utformas så att valkretsindelningen

upphör att vara ett partipolitiskt betydelsefullt komplement till valmetoden.

Man bör då, framhåller beredningen, kunna slippa allvarligare strider

i framtiden om valkretsarnas storlek och gränser. Förutsättningar skapas

därmed också för att grundlagfästa alla de regler i valsystemet, som är av

vikt för partiernas inbördes tävlan i valen.

I ett hänseende anser grundlagberedningen det befogat att göra avsteg

från principen om riksproportionalitet. Beredningen finner det nämligen

nödvändigt att vid valen till enkammarriksdagen liksom vid de nuvarande

riksdagsvalen ha vissa spärrar som utestänger mycket små partier från representation

i riksdagen. Om man tillämpade ett valsystem, som gjorde det

lätt för småpartier att erövra mandat, skulle det parlamentariska styrelseskicket

kunna äventyras. Beredningen erinrar i sammanhanget om utländska

erfarenheter, som visar att förekomsten i folkrepresentationen av

många små partigrupper i vissa lägen kan försvåra lösningen av regeringsfrågan

och minska möjligheterna att få en handlingsduglig parlamentsmajoritet.

Med de nu angivna utgångspunkterna har grundlagberedningens ledamöter

enats om följande fem riktpunkter för konstruktionen av ett nytt

valsätt. Valsättet bör, sammanfattar beredningen, vara så konstruerat

1. att man med det undantag som anges i punkt 5 får en fördelning mellan

partierna som är rättvisande med hänsyn till valresultatet i hela landet

(riksproportionalitet),

2. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom konstlade partibildningar

eller andra valtaktiska manövrer,

3. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom ändringar i valkretsindelningen,

4. att systemet leder till en tillfredsställande regional representation som

också är så stabil som möjligt med hänsyn till kravet på riksproportionalitet,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

5. att det försvårar för mycket små partier att vinna representation i

riksdagen.

Efter diskussion av olika tänkbara tekniska lösningar har grundlagberedningen

enats om följande konstruktion av det nya valsättet* 1.

Kravet på riksproportionalitet tillgodoses i den föreslagna konstruktionen

genom att endast en del av mandaten fördelas inom valkretsarna, medan

återstoden används för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten

som kan uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. Av de 350 mandaten

i riksdagen skall sålunda 310 mandat vara fasta valkretsmandat, som i varje

valkrets fördelas på grundval av valresultatet inom valkretsen, och 40 mandat

utjämningsmandat, som fördelas på grundval av valresultatet i hela

landet.

Beredningens förslag innehåller en spärr mot småpartier som är så utformad

att endast parti, som fått minst 4 % av rösterna i hela landet, får

delta i mandatfördelningen. För lokalt starka småpartier skall emellertid

gälla ett undantag. Sålunda skall ett parti, som inte klarar 4 %-spärren, likväl

få tävla om de fasta valkretsmandaten i den eller de valkretsar där

partiet har fått minst 12 % av rösterna. Däremot skall sådant parti inte

få delta i fördelningen av utjämningsmandaten och är alltså inte garanterat

riksproportionell representation i riksdagen.

Som valkretsar skall t. v. användas de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna.

De 310 fasta valkretsmandaten skall enligt förslaget tilldelas valkretsarna

i förhållande till antalet röstberättigade och inte som f. n. i förhållande

till befolkningstalet i varje valkrets.

Inom varje valkrets skall de fasta valkretsmandaten fördelas mellan partier

enligt den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor, dvs.

samma metod som f. n. tillämpas provisoriskt vid andrakammarvalen.

De 40 utjämningsmandaten skall enligt förslaget fördelas gemensamt för

hela riket mellan de partier som klarat 4 %-spärren. Därvid beräknas först

hur många mandat vart och ett av dessa partier skulle ha fått, om samtliga

mandat i riksdagen hade fördelats mellan dem i landet som en enda

valkrets med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som

första divisor. Vid denna beräkning bortses från fasta valkretsmandat, som

har tillfallit sådant parti som inte klarat 4 %-spärren och därför inte får delta

i fördelningen av utjämningsmandaten. Härefter tilldelas varje parti så

många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden mellan det beräknade

antalet mandat för partiet och det sammanlagda antalet fasta valkretsmandat

som partiet har erövrat.

Metoden för fördelning av utjämningsmandaten enligt beredningens förslag

belyses genom exemplet i tablåerna 1—2.

1 Beträffande grundlagberedningens beräkningar rörande det partimässiga och regionala utfallet

av det föreslagna valsystemet tillämpat på vissa valresultat under 1960-talet, se bilagorna

1 och 2.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Samtliga partier i tablå 1 utom F har klarat 4 %-spärren och deltar alltså

i fördelningen av utjämningsmandaten. Dessa partier skall således riksproportionellt

dela på (350 — 1 =) 349 mandat. Riksproportionell fördelning av

349 mandat mellan dessa partier på grundval av deras rösttal i hela landet

ger efter en beräkning enligt den jämkade uddatalsmetoden det valresultat

som framgår av tablå 2.

Tablåerna 1—2. Exempel på fördelningen av utjämningsmandat mellan partier.

Parti

Antal fasta

valkretsmandat

A..................

160

B..................

70

C..................

55

D..................

15

E..................

9

F..................

1

310

Parti

Antal mandat

A..................

175

B..................

80

G..................

63

D..................

18

E..................

13

349

A skall följaktligen ha (175 — 160 =) 15, B (80 — 70 =) 10, C (63 —

55 =) 8, D (18 —15 =) 3 och E (13 — 9 =) 4 mandat.

De utjämningsmandat som tillfaller partierna skall i det föreslagna valsystemet

tillföras valkretsarna. Detta skall ske för varje parti för sig. Parti

skall få sina utjämningsmandat i de valkretsar där partiet vid jämförelse

valkretsarna emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen

av de fasta valkretsmandaten. Avgörande är härvid de jämförelsetal

som partiet har i de olika valkretsarna efter fördelningen av de fasta

valkretsmandaten, d. v. s. sedan nytt jämförelsetal i förekommande fall har

beräknats efter fördelningen av det sista fasta valkretsmandatet i varje valkrets.

Det första utjämningsmandatet skall tillföras den valkrets där partiets

Tablå 3. Exempel på fördelning av partis utjämningsmandat på valkretsar.

Rösttal (kursiverat) och jämförelsetal för partiet i

valkrets

Antal mandat

no 000

50 000

35 000

30 000

60 000

7 000

5 000

10 000(1)

6 000

7 143(5)

5 000

7 778(3)

6 667

8 235(2)

7 368(4)

6 667

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

jämförelsetal efter fördelningen av de fasta mandaten är högre än i övriga

valkretsar. Därefter skall partiet få sina övriga utjämningsmandat ett efter

ett i den valkrets där partiet för varje gång har sitt högsta jämförelsetal.

För varje utjämningsmandat som partiet får i en valkrets beräknas nytt

jämförelsetal för partiet i valkretsen med hänsyn till det totala antalet

mandat som partiet har fått där.

Det föreslagna tillvägagångssättet belyses genom exemplet i tablå 3,

där ett parti antas ha fått fem utjämningsmandat.

I exemplet skall partiets utjämningsmandat utskiftas så, att två mandat

(nr 2 och nr 4) förs till valkretsen a samt ett mandat till var och en av

kretsarna b (nr 5), d (nr 3) och e (nr 1).

För de mandat -— både fasta valkretsmandat och utjämningsmandat —

som parti får i en valkrets, skall enligt förslaget utses riksdagsledamöter

bland namnen på partiets valsedlar i valkretsen. Ordningen mellan namn,

som förekommer på olika valsedlar för partiet, bestäms enligt samma regler

som f. n. gäller för valen till andra kammaren.

Med det av grundlagberedningen föreslagna valsättet blir valkretsindelningen

praktiskt taget utan betydelse för mandatfördelningen mellan partierna.

Grundlagberedningen föreslår, som tidigare nämnts, att man t. v.

skall använda nuvarande andrakammarvalkretsar oförändrade vid valen till

enkammarriksdagen.

Av principiella skäl anser grundlagberedningen, att de föreslagna reglerna

om mandatfördelning mellan partier skall skrivas in i RO så att de

får karaktär av grundlag.

När det gäller själva valförfarandet medför det nya valsättet för valen

till riksdagen vissa förändringar som måste beaktas i vallagstiftningen.

Dessa ändringar hänför sig dels till sammanräkningsförfarandet, dels till

vissa regler med anknytning till besvärsinstitutet.

Beträffande sammanräkningsförfarandet påpekar grundlagberedningen

att man med det nya valsättet inte kan avgöra om ett parti

får delta i mandatfördelningen utan att känna till det totala antalet avgivna

röster i hela landet och den andel därav som bar tillfallit partiet. Av de

uppgifter, som mandatfördelningen mellan partier omfattar, är det enligt

beredningens mening endast fördelningen av de fasta valkretsmandaten

som i och för sig skulle kunna ske valkretsvis, medan övriga uppgifter

måste fullgöras centralt för hela landet. Beredningen har funnit det mest

ändamålsenligt att allt som har att göra med mandatfördelningen mellan

partier sköts centralt för hela landet. Beredningen föreslår att sammanräkningsförfarandet

skall gå till på följande sätt.

Sedan själva röstningsproceduren har avslutats i valdistrikten, görs där

liksom f.n. preliminär sammanräkning av rösterna. Det är enligt beredningens

mening viktigt att allmänheten liksom hittills efter valet snabbt

informeras om det preliminärt framräknade valresultatet. Beredningen

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

förutsätter att valmyndigheterna kommer att få de resurser som behövs

för detta ändamål. Om det emellertid skulle visa sig att sammanräkningen

av både riksdagsvalet och de kommunala valen inte kan slutföras så snabbt

50111 är önskvärt med hänsyn till informationsintresset, bör riksdagsvalet

räknas först. Beredningen föreslår att det preliminära valresultatet i fortsättningen

skall kungöras genom valmyndigheternas försorg och inte som

hittills uteslutande av massmedia.

Den definitiva sammanräkningen skall enligt beredningens förslag ombesörjas

av länsstyrelserna på samma sätt som hittills vid andrakammarvalen.

Hos länsstyrelserna skall alltså rösterna i resp. valkretsar

räknas och bedömning ske i fråga om valsedlarnas giltighet. Vidare skall

antalet giltiga sedlar för varje parti och för varje listtyp inom varje parti

raknas. Dessutom skall liksom nu ordningen mellan kandidaterna för

varje parti fastställas i den utsträckning som behövs. Eftersom länsstyrelserna

vet resultatet av den preliminära sammanräkningen torde det, säger

beredningen, inte innebära svårigheter för dem att bedöma hur många namn

som rimligen behöver räknas fram för varje parti. Protokoll över länsstyrelsernas

sammanräkning skall omedelbart sändas till den myndighet, som

centralt svarar för mandatfördelningen mellan partier (centrala sammanrakningsmyndigheten).

Härmed är länsstyrelsernas befattning med sammanräkningen

avslutad.

När protokollen över länsstyrelsernas sammanräkning i alla valkretsar

har kommit in till den centrala sammanräkningsmyndigheten, görs där

fördelningen mellan partier först av de fasta valkretsmandaten i varje valkrets

och sedan av utjämningsmandaten, vilka i samband därmed tillförs

valkretsar. Den centrala sammanräkningsmyndighetens arbete utmynnar

till en början i besked om dels mandatfördelningen mellan partierna i hela

landet, dels det antal mandat som varje parti får i var och en av valkretsarna.

Med ledning av länsstyrelsernas protokoll med uppgift om ordningen

mellan partiernas kandidater bestämmer myndigheten därefter, vilka som

har valts till riksdagsledamöter i varje valkrets. En sammanställning härav

för hela landet kungörs av den centrala sammanräkningsmyndigheten.

Beredningen föreslår att kungörandet alltid skall ske i Post- och Inrikes

tidningar. Genom införandet av kungörelsen är valet avslutat. Besvärstiden

skall räknas från dagen för införandet. I anslutning till valets avslutande

utfärdas fullmakter för de valda. Också denna uppgift bör ankomma på

den centrala myndigheten.

Beträffande besvär över riksdagsval påpekar grundlagberedningen

att besvärsfrågorna i viss mån kommer i ett nytt läge på grund

av att riksdagsvalet med det av beredningen föreslagna valsättet kommer

att framstå som en enhetlig förrättning för hela landet. Ett fel, som förekommit

i en valkrets, kan sålunda få återverkningar på mandatfördelningen

inte bara i den valkretsen utan också i en eller flera andra valkret11

—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sar. Beredningen har undersökt i vad män detta förhållande kan komma

att inverka på kretsen av besvärsberättigade eller på besvärsanledningarna

och besvärsfrekvensen. I fråga om kretsen av besvärsberättigade erinrar

beredningen om att den förhärskande meningen f. n. torde vara, att fel vid

valförrättningen i en valkrets i princip får påtalas endast av den som är

röstberättigad i kretsen. Med ett riksproportionellt system saknas enligt

beredningens uppfattning motiv för en liknande begränsning, och beredningen

anser att det i det nya valsystemet även utan uttrycklig föreskrift i

ämnet kommer att föreligga besvärsrätt för varje röstberättigad medborgare

beträffande valförrättningen i vilken valkrets som helst. Formellt innebär

detta en avsevärd utvidgning av besvärsrätten, men beredningen anser

att man reellt knappast torde behöva räkna med att betydelsen av utvidgningen

blir stor. Härvid hänvisar beredningen till att det i realiteten

främst är de politiska partierna som bevakar valutgången i valkretsarna

och tar initiativ till ev. besvär och till att partierna redan nu i praktiken

har obegränsade aktionsmöjligheter.

Det nya valsättet bör, enligt vad beredningen har funnit, inte kunna ge

upphov till några helt nya typer av besvärsanledningar. Däremot anser sig

beredningen inte kunna utesluta att antalet valbesvär ändå kommer att

öka. Med ett riksproportionellt valsystem kan partierna komma att bli mera

angelägna än tidigare att bevaka, att inga valsedlar felaktigt ogiltigförklaras.

Valsedlar som ogiltigförklarats i en valkrets kan, om regeringsrätten

bifaller en besvärstalan, komma till nytta för vederbörande parti inte bara

i den valkretsen utan även vid fördelningen av utjämningsmandaten. Enligt

beredningens uppfattning bör emellertid denna synpunkt värderas med försiktighet.

Beredningen hänvisar till att besvärsfrekvensen sedan länge varit

mycket låg och framhåller att det inte finns anledning att tro att införandet

av riksproportionalitet skall komma att medföra en mycket kraftig

stegring av antalet besvärsmål.

I fråga om själva besvärsförfarandet framhåller beredningen att besvärsmålen,

om besvär har anförts i flera valkretsar, helst bör avgöras samtidigt.

Härav följer att det kan bli omöjligt för regeringsrätten att dela upp besvärsmålen

på flera avdelningar. Beredningen anser också att det kan bli svårt

att ge t. ex. ett mål, där omval kan bli aktuellt, särskild förtur. Emellertid

räknar beredningen med att mål om besvär över riksdagsval i framtiden

liksom hittills generellt skall behandlas som förtursmål.

Beredningen uttalar sammanfattningsvis som sin uppfattning att det finns

goda skäl att tro, att gällande besvärsregler beträffande andrakammarval

kan tillämpas även på valen till enkammarriksdagen och fungera så, att det

definitiva valresultatet i praktiken alltid kommer att föreligga i tillräckligt

god tid innan en nyvald riksdag skall samlas till sin första session. Emellertid

har beredningen ansett att denna bedömning inte vilar på så säker

grund att beredningen kunnat lämna frågan med detta uttalande.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen har därför kommit in på frågan att kringskära besvärsrätten

i olika hänseenden och därvid diskuterat att begränsa besvärsanledningarna

på det sättet att endast vissa grova fel i valproceduren får föranleda

omval. Enligt beredningens åsikt kan det emellertid anföras allvarliga principiella

betänkligheter mot begränsningar av detta slag. I vart fall måste

ett ställningstagande i frågan föregås av betydligt mer omfattande och

djupgående undersökningar än beredningen har kunnat göra i sin första

utredningsetapp. Inte heller vill beredningen föreslå t. ex. en sådan reglering

av besvärseffekten, att omval får beslutas endast om det finns anledning

att anta att ett påtalat fel inverkat på fördelningen av de fasta valkretsmandaten

i vederbörande valkrets. Beredningen påpekar i det sammanhanget

att en sådan regel skulle kunna slå alltför godtyckligt bl. a. med

hänsyn till utformningen av småpartispärrarna i det nya valsystemet.

Beredningen tillbakavisar också tanken att få bättre samspel mellan valprocedur

och besvärsregler genom att i omvalsfallen förkorta de tidsfrister

som är föreskrivna för valförberedelser av olika slag. Inte heller i övrigt har

beredningen kunnat finna några lämpliga metoder, som skulle kunna ge

fullständig garanti för att det definitiva valresultatet alltid föreligger så tidigt

som är önskvärt även i sådana fall då besvär anförts och omval måste

anordnats i en eller flera valkretsar. I detta läge har beredningen inte ansett

sig kunna gå förbi frågan om vilken temporär verkan ett beslut om

omval i viss valkrets har på utfärdade fullmakter. Beredningen erinrar därvid

om att i det nuvarande systemet ett omvalsbeslut anses utsläcka redan

utfärdade fullmakter för riksdagsmännen i den valkrets som beslutet gäller.

Med det föreslagna riksproportionella valsystemet är det, fortsätter

beredningen, sannolikt att verkningarna av ett omval — om inga särskilda

bestämmelser meddelas — inte blir begränsade till en enstaka valkrets.

Över huvud taget finns inga naturligt givna begränsningar, påpekar beredningen.

För att garantera att ett omval aldrig leder till att det uppstår tvekan

om hur riksdagen är sammansatt föreslår beredningen en bestämmelse,

enligt vilken utfärdade fullmakter består även i händelse av omval till dess

det definitiva valresultatet är klart. Beredningen understryker att bestämmelsen

får karaktären av en reservregel, som kommer att tillämpas ytterst

sällan om ens någonsin.

Det av grundlagberedningen föreslagna kammarsystemet aktualiserar

vissa frågor som hör hemma inom valsystemet. Inom det nuvarande tvåkammarsystemets

ram har man kunnat tillgodose både önskemålet att det

i riksdagen skall finnas ledamöter, som är bosatta i den valkrets som de

representerar, och önskemålet att ett antal platser i riksdagen skall stå

öppna för inval av s. k. rikskandidater. Detta har skett genom att mantalsskrivning

i valkretsen, s. k. b o s t a d s b a n d, uppställts som valbarhetsvillkor

vid val till andra kammaren, medan något motsvarande valbarhetsvillkor

inte föreskrivits vid förstakammarval. Vid övergång till enkammar
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

system ställs man enligt grundlagberedningens mening inför frågan om bostadsband

kan undvaras helt eller om bostadsband bör gälla för alla ledamöter

i riksdagen. Någon godtagbar mellanlösning kan inte åstadkommas.

Grundlagberedningen anser det mindre välbetänkt att helt avhända väljarna

den möjlighet som nu finns i fråga om första kammaren att till ledamöter

av riksdagen utse personer, som inte är bosatta i valkretsen. Denna

möjlighet har dock hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Beredningen

räknar med att man får tillfredsställande lokal och regional representation

i riksdagen, även om bostadsbandet slopas. Dels har man anledning att anta

att företrädare för en viss valkrets ofta känner och tillvaratar kretsens

intressen i samma utsträckning oberoende av om de har sin hemort i kretsen

eller inte. Dels talar det förhållandet, att relativt få ledamöter i första kammaren

bor utanför sin valkrets, för att kandidaterna även utan bostadsband

mestadels kommer att hämtas bland dem som bor i kretsen. Med hänsyn

härtill anser beredningen att bostadsband inte behövs för att tillgodose

de i och för sig berättigade önskemålen om lokal och regional representation

i riksdagen. Beredningen föreslår att bostadsband inte skall gälla som

valbarhetsvillkor vid val till enkammarriksdagen.

En annan fråga som har anknytning till det nya kammarsystemet gäller

de valtekniska förutsättningarna för gemensam valdag.

Denna fråga har utretts av 1965 års valtekniska utredning.

Valtekniska utredningen framhåller i sitt betänkande »Förtidsröstning

och gemensamma tvådagarsval» att genomförandet av förslaget om gemensam

valdag kommer att medföra att väljarna på de flesta håll i landet samtidigt

får ta befattning med valsedlar och valkuvert för tre olika val. Om

inga särskilda åtgärder vidtas, uppstår betydande risk för att väljarna kommer

att förväxla valmaterialet för de olika valen och att kassationerna till

följd därav ökar. Införandet av ordningen med gemensam valdag måste

enligt utredningens mening kombineras med åtgärder, som underlättar för

väljarna att hålla isär de olika valen.

Utredningen, som har övervägt olika tänkbara utvägar, har stannat för

att lösa problemet genom att ge de olika valsedlarna från varandra avvikande

utformning. Utredningen föreslår, att valsedlarna för resp. val skall

göras olikfärgade. Med färgerna vitt, gult och blått får man enligt vad

utredningen funnit tillräckligt särskiljande effekt. Vitt bör användas för

kommunal- och stadsfullmäktigval bl. a. av det skälet att det vid dessa

val ibland bildas särskilda åsiktsgrupper kort före valdagen, vilka kan ha

svårigheter att skaffa annat lämpligt papper för sina valsedlar än vitt.

Valsedlarna vid valen till riksdagen skall enligt vad utredningen föreslår

vara gula och valsedlarna vid landstingsvalen blå. Vidare föreslår utredningen

att de valkuvert, som skall användas vid resp. val, skall framställas

av papper av samma färg som valsedlarna.

Valtekniska utredningen föreslår också att valsedlarna förses med val
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

beteckning överst på valsedeln. Beteckningen bör bl. a. av hänsyn till väljare

med defekt färgsinne innehålla såväl valets namn i klartext som en

starkt markerad grafisk symbol. Symbolen bör ha formen av en särskiljande

bokstav som anbringas på såväl valsedlar som valkuvert, varvid bokstaven

bör göras negativ mot svart platta så att bokstaven framträder med samma

färg som valsedeln i övrigt.

Nya bestämmelser om valsedlarnas utseende måste enligt valtekniska utredningens

mening få vissa återverkningar på utformningen av kassationsbestämmelserna

i vallagstiftningen. Utredningen förordar att man går försiktigt

fram på detta område och undviker att skapa nya kassationsanledningar.

Sålunda bör enligt utredningens mening den omständigheten att

en väljare använder gul valsedel i stället för vit eller en valsedel utan valbeteckning

inte få föranleda att valsedeln förklaras ogiltig. I princip anser

utredningen emellertid att man bör hålla på den nuvarande ordningen att

åsidosättande av en obligatorisk föreskrift beträffande valsedels utseende

eller innehåll föranleder att sedeln kasseras.

Remissyttrandena

Grundlagberedningens uppfattning att den förhärskande meningen i vårt

land är att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval

möter inte någon gensaga från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län beklagar dock att frågan om majoritetsval genom direktiven

till grundlagberedningen avförts ur diskussionen. Länsstyrelsen framhåller

emellertid att den inte har någon annan erinran mot grundlagberedningens

utformning av ett nytt proportionellt valsystem än att reformen

borde kombineras med avsevärt mindre valdistrikt så att personvalsmomentet

får större utrymme än i det föreslagna systemet. Även länsstyrelsen

i Kronobergs län anser att personvalsmomentet är för svagt i det av grundlagberedningen

föreslagna valsystemet. Länsstyrelsen fäller det sammanfattande

omdömet att beredningens redogörelse för hur man kommit fram

till det nya valsystemet är så kortfattad att det är svårt att avgöra om systemet

är bättre än andra tänkbara alternativ.

I den mån remissyttrandena innehåller allmänna omdömen om de föreslagna

principerna för ett nytt valsätt är dessa som regel positiva.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att de riktpunkter som beredningen

uppställt för konstruktionen av ett nytt valsystem är riktiga. Länsstyrelserna

i Östergötlands, Hallands och Västmanlands län framhåller att förslaget

har flera fördelar, bl. a. den fördelen att valkretsarnas utformning

knappast kommer att påverka valutgången. Svea hovrätt betonar värdet

av att de centrala reglerna för riksdagsval nu skall skrivas in i grundlag.

En i det hela negativ inställning till grundlagberedningens förslag till nytt

valsystem kommer till uttryck endast i yttrandet från länsstyrelsen i Söder
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

manlands län och i den skrift som Riksförbundet Samling för framsteg

ingett i ärendet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det anmärkningsvärt att man

nu vill införa ett alldeles nytt och oprövat valsystem. Enligt länsstyrelsens

uppfattning är det bättre att behålla nuvarande proportionella val med den

s. k. uddatalsmetoden i slutna valkretsar även om detta i vissa fall kan

leda till viss överrepresentation för det starkaste partiet. Beredningen borde

klarare än som skett ha analyserat sitt förslag med utgångspunkt från behovet

av regeringsdugliga majoriteter.

Riksförbundet Samling för framsteg vill inte att man för att hindra valtaktiska

manövrer skall införa regler som försvårar lokalt samgående av

det slag, som förekommit under senare år. Förbundet anser, att en återgång

till den ursprungliga d’Hondtska valmetoden med möjlighet till kartellbildning

är att föredra framför den av grundlagberedningen föreslagna ordningen.

Denna äldre valmetod gynnar enligt förbundet en naturlig samverkan

mellan varandra närstående partier. Den ger dessutom något företräde åt

större partibildningar och motverkar småpartier i någon mån men inte i

otillbörlig grad, förutsatt att valkretsarna inte görs alltför små.

Grundlagberedningens förslag till spärrar mot småpartier har godtagits

av det stora flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Västmanlands län

framhåller att spärrarna mot småpartier visserligen kan framstå som en

svaghet och att den betydande tröskeleffekt som beredningens förslag medför

inte i och för sig är önskvärd. Intresset av att undvika alltför långtgående

partisplittring och trygga en arbetsduglig demokrati gör emellertid

enligt länsstyrelsens uppfattning att man måste acceptera vissa undantag

från den strikta proportionaliteten antingen i form av överrepresentation

för större partier eller i form av en spärr mot små partier. Länsstyrelsen

finner att den kompromiss, som beredningens förslag innebär, bör kunna

godtas.

Några få remissinstanser anser att de av beredningen föreslagna spärrarna

är för hårda. Svea hovrätt uttalar att den principiella utgångspunkten

måste vara, att skilda åsikter bland väljarna skall kunna inverka på riksdagens

sammansättning, oavsett om åsikterna ryms inom ramen för ett redan

bestående partisystem. Vissa avsteg härifrån kan visserligen vara försvarliga

för att garantera att statsorganen fungerar effektivt och inte hindras

genom en förlamande oenighet. Avsteg kan också vara motiverade för att

mota åsiktsriktningar som vill uppnå sina mål med lagstridiga medel. Hovrätten

anser emellertid att kritik kan riktas mot beredningens förslag från

dessa utgångspunkter. Enligt hovrättens mening innebär förslaget en väsentlig

skärpning i förhållande till den ordning som sedan lång tid rått i Sverige

utan att leda till något alarmerande antal småpartier i riksdagen. Hovrätten,

som bedömer riskerna för att så skulle ske med bibehållna regler

som små, anser det inte tilltalande — allra minst som ett led i en stor

författningsrcform — att vidta åtgärder som syftar till att hindra små
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

partiers insteg i riksdagen och vars praktiska effekt troligen blir att det nu

bestående partiväsendet konserveras. Länsstyrelsen i Södermanlands län

och Riksförbundet Samling för framsteg har en liknande uppfattning.

Regeringsrättens ledamöter tar inte uttryckligen ställning till de föreslagna

spärrarna mot småpartier men framhåller att man inte bör utestänga

från riksdagen åsikter som omfattas av mera betydande folkgrupper. Det

är enligt deras mening vidare angeläget att valsystemets spärregler inte

verkar slumpartat. I detta sammanhang påpekar de att 4 %-spärren i ett

extremt fall kan leda till att en enda röst tillför ett eljest orepresenterat

parti ett betydande antal — teoretiskt upp mot 14 •— mandat eller frånhänder

ett parti som förut haft så stort antal mandat i riksdagen all representation.

Länsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig i princip till grundlagberedningens

förslag men framhåller att spärren inte bör sättas högre än som är nödvändigt

för att den skall fylla funktionen att hindra en så stark partisplittring,

att möjligheterna att utvinna resultat av det politiska arbetet

äventyras. Under hänvisning till att en spärr vid 4 %, räknat på 1964 års

andrakammarval, motsvarar ungefär 170 000 röster anser länsstyrelsen,

att det med visst fog kan göras gällande att en spärr, som diskriminerar

partibildningar som vinner inemot 170 000 röster, lika mycket tillkommit för

att konservera etablerade partibildningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning

bör en spärr vid 3%, motsvarande ungefär 127 500 röster, vara tillräcklig

om man endast vill nå syftet att hindra en alltför stor partisplittring i riksdagen.

Frågan hur sammanräkningsförf arandet bör organiseras

berörs endast i enstaka yttranden. Länsstyrelsen i Kristianstads län har inte

något att erinra mot den av grundlagberedningen föreslagna uppdelningen

av olika funktioner i sammanräkningsförfarandet. Även länsstyrelsen i

Västernorrlands län godtar i allt väsentligt beredningens förslag till sammanräkningsförfarande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingen

annan kritik än att länsstyrelserna bör fördela de fasta valkretsmandaten.

Statistiska centralbyrån anser att man mycket väl kan tänka sig att den

preliminära mandatfördelningen även i fortsättningen handhas enbart av

massmedia. Valnämnden i Malmö ansluter sig uttryckligen till beredningens

uppfattning att den centrala sammanräkningsmyndigheten bör göra en preliminär

fördelning av mandaten mellan partier.

Det föreslagna valsystemets inverkan på reglerna om besvär över

riksdagsval har uppmärksammats endast av ett par remissinstanser.

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län har ingen erinran mot

vad beredningen anfört i frågan.

Regeringsrättens ledamöter har ingående analyserat hithörande problem.

De framhåller att besvärsprövningen avsevärt försvåras i förhållande till

nu gällande ordning. Det kommer enligt regeringsrättens ledamöter ibland

att bli svårt att överblicka, om konsekvenserna av ett fel mot valreglerna

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

blir att valet för hela riket måste upphävas och nytt val äga rum i viss eller

vissa valkretsar. Enligt den föreslagna ordningen kan en förskjutning i rösttalen

inom en valkrets få betydelse inte bara för fördelningen av de fasta

valkretsmandaten inom kretsen utan även för avgörandet i vilken valkrets

ett utjämningsmandat, som ett parti erövrat, skall placeras. I det senare

fallet, då det gäller att jämföra partiets jämförelsetal i samtliga valkretsar

i riket sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, torde det ofta kunna inträffa

att avgörandet kommer att bero på obetydliga differenser i jämförelsetalen.

Vidare kan det, fortsätter regeringsrättens ledamöter, lätt hända att

fordelningen av de sista utjämningsmandaten påverkas av ett fåtal röster

med hänsyn till det stora antal mandat som tas i betraktande vid fördelningen

av utjämningsmandaten. I detta fall gäller frågan dessutom fördelningen

av mandat mellan partierna och inte bara personvalet. Särskilt svåröverskådliga

och för ett parti överraskande kan konsekvenserna bli, om

utgången av ett besvärsmål påverkar tillämpligheten av 4 %-regeln.

Regeringsrättens ledamöter delar beredningens uppfattning att det kommer

att bli nödvändigt att samtliga besvär, som anförs över val i viss valkrets,

prövas och avgörs i ett sammanhang. Om besvär anförs över valet i

flera valkretsar, kan det nämligen lätt inträffa att frågan om ett begånget

fel påverkat valets utgång inte kan bedömas för sig utan först sedan ståndpunkt

tagits till de besvär som anförts över valet i andra valkretsar. Dessutom

påpekas, att avgörandet fordrar tillgång till siffermaterial för valet

i hela riket och förutsätter att den centrala sammanräkningsmyndiglietens

personella och materiella resurser står till regeringsrättens förfogande under

hela besvärsprövningen.

Regeringsrättens ledamöter framhåller vidare att det kan tänkas fall av

besvär, i vilka det kan visa sig nödvändigt att föranstalta om noggrann och

tidsödande undersökning av vad som förekommit. Olägenheterna härav

kan kanske betecknas som måttliga, om utgången såsom nu är fallet berör

endast valet i en enda valkrets, men de blir betydligt större, när även besvären

över valet i andra valkretsar måste vila i avbidan på undersökningen.

Ledamöterna uttalar tvivel om det är berättigat att i sammanhanget

räkna med den hittillsvarande låga besvärsfrekvensen och den ännu lägre

frekvensen av sådana avgöranden i regeringsrätten, som inneburit att nytt

val eller ny sammanräkning måst äga rum. Grundlagberedningen har förutsatt

att kretsen av besvärsberättigade kommer att vidgas högst väsentligt.

Emellertid kan även de ökade utsikterna att genom besvär vinna

ändring i ett förrättat val bidra till att besvärsfrekvensen stiger. Orsakerna

till att besvär hittills anförts blott i ett fåtal fall torde nämligen inte

ligga i att fel mot valreglerna skulle vara sällsynta utan snarare i att utsikterna

att få till stånd en ändring i valresultatet varit obetydliga och att

var och en lätt kunnat konstatera detta förhållande på grundval av tillgängliga

uppgifter om partiernas rösttal.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Regeringsrättens ledamöter påpekar att de föreslagna bestämmelserna om

besvär over riksdagsval inte är avsedda att bli tillämpliga i fråga om landstings-

och kommunalval och att besvär över val, som förrättas samtidigt,

darfor skall anföras vid olika tidpunkter och avlämnas till olika myndigheter.

Enligt ledamöterna synes detta ägnat att ge upphov till misstag från

klagandenas sida, som kan föranleda att besvär måste avvisas även om de i

sak ar befogade. Denna olägenhet torde dock kunna undanröjas i någon

man genom särskilda åtgärder. Vidare påpekar ledamöterna att röstsammanraknmgen

infor länsstyrelsen inte torde kunna slutföras samtidigt för

alla val, som förrättas gemensamt. Om det vid valförrättningen förekommit

ett fel, som är gemensamt för alla valen, t. ex. att valförrättarna vidtagit

nagon anordning som äventyrar valhemligheten, kan denna omständighet

tankas bli föremål för prövning efter besvär i olika omgångar med

ratt långa tidsintervaller.

Sammanfattningsvis anför regeringsrättens ledamöter att de synpunkter

som de anfört inte är av den arten att det på grund därav kan anses möta

hinder mot införande av en valordning, som i huvudsak bygger på beredningens

förslag. Den omständigheten att besvärsreglerna blir svårtillämpade

och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen

finner regeringsrättens ledamöter dock värd att beakta vid

övervägande av lämpligheten att genomföra en sådan valordning. De anmarkta

olagenheterna är enligt vad regeringsrättens ledamöter har funnit

oupplösligt förenade med det föreslagna valsystemet. De kan inte undanröjas

på annat sätt än genom föreskrift om att fel i samband med valförrättning

i viss omfattning skall tolereras och inte föranleda rättelse, ens om

de visas ha inverkat eller kunnat inverka på valets utgång. Sådana föreskrifter

bor enligt regeringsrättsledamöternas bestämda uppfattning inte

övervägas.

Justitierådet Hedfeldt känner sig inte övertygad av beredningens motivering

för att lata utfardade fullmakter för riksdagsledamöter gälla även när

val upphävts efter besvär. Enligt hans mening är det ytterst oegentligt att

en fullmakt skall gälla trots att det val som föranlett fullmaktens utfärdande

förklarats ogiltigt.

Länsstyrelsen i Blekinge lån anser det inte nödvändigt att valbesvär riktas

mot den centrala sammanräkningsmyndighetens beslut utan vill att

besvär skall kunna anföras mot beslut av länsstyrelserna.

Forslaget att det inte skall finnas något bostadsband för riksdagsledamöter

godtas av länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Gävleborgs och

\asterbottens

bojd att fororda att bostadsbandet behålls men vill dock inte framställa

nagot yrkande därom. Avstår man från bostadsband, föreligger enligt länsstyrelsen

viss risk för att representationen i riksdagen kommer att handhas

av rikspolitiker med ringa eller ingen anknytning till de valkretsar för vilka

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

de är valda. Regeringsrättens ledamöter finner det anmärkningsvärt att

grundlagberedningen — samtidigt som den med åberopande av regionala

argument föreslår att riksdagen skall få så många ledamöter som 350 —

inte tillmäter glesbygdsrepresentationen större vikt än att beredningen

föreslår att bostadsbandet skall slopas vid val till riksdagen. Bostadsbandet

har hittills, framhåller regeringsrättens ledamöter, ansetts vara en

väsentlig garanti för en tillräcklig regional representation.

Vad valtekniska utredningen anfört om de valtekniska förutsättningarna

för gemensam valdag har genomgående godtagits

av remissinstanserna. Sålunda förekommer inga invändningar mot

tanken på att skilja valen åt genom olikfärgade valsedlar och kuvert.

I sina yttranden över utredningens förslag pekar emellertid bl. a. länsstyrelserna

i Jönköpings och Västernorrlands län samt valnämnderna i Stockholm,

Kalmar, Hälsingborg och Varberg på de redan nu stora svårigheterna

att rekrytera lämpliga valförrättare. Både dessa och flera andra remissinstanser

befarar att svårigheterna kommer att öka i framtiden. Farhågorna

har emellertid i remissyttrandena knutits inte i första hand till den av

grundlagberedningen föreslagna ordningen med gemensam valdag i och

för sig, utan till valtekniska utredningens i detta sammanhang ej aktuella

förslag om tvådagarsval och om nya regler för poströstning.

Parlamentarismen och grundlagarna

Nuvarande ordning

Parlamentarismen har i Sverige blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan

av regler i RF som visserligen fortfarande tillämpas i formellt hänseende

men som fått en från ordalydelsen avvikande reell innebörd. Enligt RF

är inte riksdagen ensam det högsta statsorganet utan makten är delad mellan

Konungen och riksdagen på det sättet att Konungen har den styrande

makten och riksdagen beskattningsmakten medan lagstiftningsmakten i

princip utövas av båda i förening.

Enligt RF:s ordalydelse äger Konungen att allena styra riket på det satt

RF föreskriver. Han är dock skyldig att inhämta »underrättelser och råd»

av ett statsråd med en statsminister, departementschefer och statsråd utan

departement som ledamöter. Statsrådets ledamöter utnämns och entledigas

av Konungen.

Regeringsärendena föredras i statsrådet och avgörs av Konungen. I statsrådet

förs protokoll, och om någon ledamot av statsrådet har en uppfattning

som inte överensstämmer med Konungens beslut är han skyldig att

låta anteckna sin mening till protokollet. Den som inte anmält avvikande

mening till protokollet är ansvarig för beslut i statsrådet »såsom hade han

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

styrkt Konungen att det beslut fatta». Viktigare beslut skall »för att bliva

gallande vara försedda med Konungens underskrift och kontrasignation av

vederbörande föredragande».

För ett par grupper av ärenden gäller särskilda beslutsformer. Vissa försvarsarenden

— de s. k. kommandomålen — avgörs av Konungen »i närvaro

av chefen för det departement, dit ärendet hörer». Frågor om krig och

fred föredras enligt RF av Konungen själv i »utomordentligt statsråd». I

sadant ärende skall varje ledamot av statsrådet som är närvarande yttra

sin mening till protokollet, och Konungen äger därefter »makt att fatta och

utföra det beslut, som Han för riket nyttigast finner».

Konungen kan inte ställas till ansvar för sina handlingar. Statsrådets

ledamöter är däremot ansvariga för de råd de ger Konungen. Om Konungens

beslut uppenbart strider mot grundlag eller allmän lag åligger det dem

enligt RF att gora »kraftiga föreställningar» mot beslutet. Endast för det

tall att beslutet är stridande mot RF bär det föredragande statsrådet rätt och

skyldighet att vägra att kontrasignera.

Statsrådets ledamöter är ansvariga inför riksdagen. Det juridiska ansvaret

utkrävs av konstitutionsutskottet som kan låta åtala statsråd som har

handlat i strid mot grundlag eller allmän lag. Sådant åtal prövas av riksrätt

enligt allmän lag och ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets

ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål. Vid sidan

av sitt juridiska ansvar har statsråden enligt RF även ett politiskt ansvar.

Finner konstitutionsutskottet att ledamot av statsrådet inte har iakttagit

»rikets sannskyldiga nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och

drift» utövat sitt ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen,

som hos Konungen kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas

från sitt statsrådsämbete.

Underlaget för konstitutionsutskottets prövning av statsrådens verksamhet

är statsrådsprotokollen. Protokollen granskas årligen av utskottet, som

redovisar resultatet i ett s. k. dechargememorial. Sedan riksdagen behandlat

dechargememorialet anses statsråden ha vunnit ansvarsfrihet för åtgärder

som omfattats av granskningen och lämnats utan anmärkning.

I detta sammanhang bör nämnas även vissa andra bestämmelser i RF

som ror förhållandet mellan Konungen och riksdagen. Konungen äger enligt

RF rätt att upplösa riksdagen — endera kammaren eller båda__och

förordna om nya val i hela riket. Nyval gäller endast för återstoden av ordinarie

valperiod. Riksdagsvalens periodicitet rubbas alltså inte genom nyvalsförordnande.

Rättsläget är visserligen inte fullt klart, men enligt den uppfattning som

hittills följts i praxis utslocknar riksdagsledamöternas mandat i och med att

riksdagen upplöses. Meddelas upplösningsbeslut under pågående riksdagssession

måste riksdagsarbetet omedelbart avbrytas. Den nyvalda riksdagen

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall sammanträda inom tre månader från upplösningen. Inom denna ram

bestämmer Konungen tidpunkten för det första sammanträdet. Nytt upplösningsbeslut

får inte meddelas förrän tidigast fyra månader efter detta

sammanträde.

Som redan antytts avviker den bild RF ger av statsskicket väsentligt

från vad som numera på grund av konstitutionell praxis är gällande rätt.

I stället för den maktfördelningsprincip på vilken RF formellt vilar har

trätt en ordning där ytterst all politisk makt tillkommer riksdagen. Den

styrande makten utövas reellt inte av Konungen personligen utan av statsrådets

ledamöter, och dessa är för sin ställning beroende av riksdagens förtroende.

Regeringsbildningen går i praxis till så att Konungen utnämner

statsminister på grundval av partiställningen i riksdagen och efter samråd

med riksdagens talmän och företrädare för partigrupper i riksdagen. De

övriga ledamöterna av statsrådet utses i enlighet med statsministerns förslag.

Åtal mot statsråd inför riksrätt har inte förekommit sedan 1854. Riksdagen

har aldrig framställt någon formell begäran om entledigande av statsråd

på politiska grunder. Regeringens politiska ansvar utkrävs på annat

sätt. Avgörande för regeringens ställning är främst utgången av riksdagsvalen

och regeringens möjligheter att fa riksdagens bifall till viktigare förslag

i lagstiftnings- och budgetfrågor.

Om regeringen lider nederlag i riksdagen i en väsentlig politisk fråga kan

den utnyttja den rätt att upplösa riksdagen och förordna om nyval som

RF formellt lägger i Konungens hand. Upplösningsinstitutet har utnyttjats

två gånger beträffande första kammaren — 1911 och 1919 - och fyra gånger

beträffande andra kammaren — 1887, 1914, 1921 och 1958. I tre av dessa

fall (förstakammarupplösningarna 1911 och 1919 samt andrakammarupplösningen

1921) hade upplösningen och nyvalsförordnandet dock inte sin

orsak i en politisk konflikt utan i en önskan att påskynda genomförandet

av en grundlagsreform.

Formerna för utkrävande av regeringens parlamentariska ansvar i vissa främmande länder m.m.1

I flertalet länder med parlamentariskt styrelseskick kommer principen

om regeringens parlamentariska ansvar till uttryck i bestämmelser

om förtroendevotum eller misstroendevotum. I vissa länder,

såsom i Frankrike och i Italien, måste en regering redan vid sitt tillträde

självmant begära parlamentets stöd i en särskild votering. I Förbundsrepubliken

Tyskland klarläggs förtroendeförhållandet vid regeringsbildningen

genom att förbundsdagen väljer förbundskansler. Förbundskanslern

kan dessutom när som helst begära förtroendeförklaring i förbundsdagen.

Det vanliga är emellertid att det parlamentariska ansvaret är nega
-

1 Frankrike har medtagits i denna redogörelse fastän styrelseskicket endast delvis vilar på

parlamentariska principer.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tivt, dvs. att parlamentet har möjlighet att avge misstroendeförklaring

mot regeringen med påföljd att regeringen måste avgå. Misstroendeförklaring

i någon form finns bl. a. i Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna,

Norge och Storbritannien. I Italien förekommer institutet misstroendevotum

vid sidan av institutet förtroendevotum.

De närmare reglerna om misstroendevotum är mycket växlande. Vanligt

är att fråga om misstroendevotum får väckas på förslag endast av ett visst

minimiantal parlamentsledamöter (ex. Finland: minst 20 riksdagsledamöter,

Frankrike: minst 1/10 av nationalförsamlingens ledamöter, Italien:

minst 1/10 av senatens eller deputeradekammarens ledamöter). Ibland krävs

att en majoritet av parlamentets ledamöter biträder en misstroendeförklaring

för att regeringen skall vara skyldig att avgå (ex. Frankrike) men

ibland räcker det med en majoritet av de röstande (ex. Italien, Storbritannien).

I en del länder kan misstroendeförklaring riktas endast mot regeringen

i dess helhet (ex. Frankrike, Storbritannien) men i andra länder kan

förklaringen också riktas mot enskild regeringsledamot (ex. Danmark, Finland).

Regeringens ansvar inför folkrepresentationen är i parlamentariskt styrda

länder som regel förknippat med befogenhet för regeringen att upplösa

folkrepresentationen och förordna om nyval. Norge är härvid ett undantag.

Det norska stortinget kan inte upplösas. Nyvalsförordnande innebär i

flertalet länder att val hålls för en ny full valperiod.

Beslut om upplösning och nyval meddelas regelmässigt av statschefen på

förslag av regeringen eller regeringschefen. Det kan ibland vara oklart om

statschefen kan vägra att tillmötesgå en begäran om parlamentsupplösning.

Varken i Belgien, Danmark, Norge eller Storbritannien torde det ha förekommit

i modern tid att statschefen motsatt sig regeringens önskan om

upplösning och nyval. I Finland anses presidenten däremot ha rätt att disponera

över frågan, och i Frankrike tillkommer det presidenten att personligen

besluta om upplösning och nyval.

Upplösningsrätten är i allmänhet inte begränsad till vissa situationer utan

den kan användas fritt efter statschefens eller regeringens bedömande. I

Förbundsrepubliken Tyskland får upplösning emellertid förekomma endast

om vid val av förbundskansler ingen kandidat fått erforderlig majoritet

eller om förbundskanslern har fått avslag i förbundsdagen på en begäran

om förtroendeförklaring.

Tidigare reformförslag m. m.

Författningsutredningen föreslog regler som innebar att det även i fortsättningen

skulle ankomma på Konungen att utse statsminister. Att regeringsbildningen

skulle ske i överensstämmelse med parlamentarismens

principer kom i utredningens förslag till uttryck genom föreskrift att

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Konungen skulle rådgöra med riksdagens talman och företrädare för

partigrupper inom riksdagen innan han utnämnde statsminister. Konungens

frihet vid valet av statsminister fick enligt utredningen liksom

f. n. bli beroende av det parlamentariska läget. Sedan statsminister utsetts

skulle övriga statsrådsledamöter utnämnas av Konungen på förslag av statsministern.

Konungen skulle vara bunden av statsministerns förslag.

I fråga om regeringens parlamentariska ansvar diskuterade författningsutredningen

ingående frågan om det borde krävas att regeringen vid sitt tillträde

skulle begära förtroendeförklaring från riksdagens sida eller om man

skulle nöja sig med att föreskriva avgångsskyldighet för regeringen eller

enskilt statsråd om riksdagen beslutade misstroendeförklaring. Utredningen

stannade för det senare alternativet. Misstroendeförklaring skulle enligt

förslaget få riktas antingen mot ett eller flera statsråd. Om förklaringen

riktades mot statsministern skulle den anses omfatta regeringen i dess

helhet. Om misstroendeförklaringen bifölls skulle statsministern ofördröjligen

begära att regeringen entledigades. Avsåg misstroendeförklaringen ett

eller flera andra statsråd än statsministern, skulle statsministern, om riksdagen

biträdde förklaringen, genast hemställa att vederbörande statsråd

entledigades.

Initiativrätten i fråga om misstroendeförklaring skulle enligt utredningens

förslag i princip vara obegränsad och det skulle alltså stå varje riksdagsledamot

fritt att framställa yrkande om misstroendeförklaring. Den fria

initiativrätten kombinerades dock med regler som skulle hindra överrumplingsförsök.

Den viktigaste av dessa regler var att det krävdes en majoritet

av riksdagens ledamöter för bifall till yrkande om misstroendeförklaring.

Författningsutredningen förordade att konstitutionsutskottet även i framtiden

skulle granska statsrådens tjänsteutövning. Enligt utredningens mening

borde dock granskning och redovisning av administrativ praxis utgöra

det normala ledet i granskningsverksamheten. En sådan granskning borde

ersätta det nuvarande dechargeförfarandet. Konstitutionsutskottet skulle

enligt utredningens förslag i ett särskilt granskningsbetänkande redovisa

vad utskottet funnit förtjäna uppmärksamhet. Granskningsbetänkandet

skulle inte behöva föranleda åtgärd från riksdagens sida. Om riksdagen

på grund av vad som anförts i betänkandet fann behov föreligga av ändrad

praxis på visst område eller av författningsändring skulle riksdagen emellertid

ha rätt att göra framställning härom till regeringen.

Befogenhet att utnämna statsrådets ledamöter borde enligt författningsutredningen

innefatta också befogenhet att entlediga dem. Utredningen föreslog

därför att det skulle ankomma på Konungen att entlediga statsrådets

ledamöter. Utredningen räknade med att initiativet till enskilt statsråds avgång

i normalfallet skulle utgå från honom själv. Statsministerns centrala

ställning inom regeringen ansågs dock böra markeras även i detta sammanhang.

Eftersom statsministern har huvudansvaret för att regeringen utgör en

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

arbetsduglig enhet, borde han ha möjlighet att genomdriva övriga statsrådsledamöters

entledigande. Om han hemställde om entledigande av enskilt

statsråd borde entledigande därför inte kunna vägras. Vidare förutsattes

att entledigande av enskilt statsråd inte heller skulle kunna ske utan statsministerns

medverkan. Regeringens karaktär av kollektiv enhet kring statsministern

markerades i författningsutredningens förslag ytterligare genom

föreskrift att samtliga statsråd skulle entledigas om statsministern avgick.

Utredningen framhöll att dess förslag inte uteslöt möjligheten att enskilt

statsråd eller hela ministären entledigades på Konungens initiativ, om detta

stod i överensstämmelse med parlamentarismens principer.

Författningsutredningen ville behålla möjligheten för Konungen att förordna

om nyval till riksdagen. Nyval skulle enligt utredningens förslag som

regel avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. När nyvalsförordnande

meddelats skulle Konungen kunna välja mellan att avbryta

pågående riksdagsarbete eller att låta den gamla riksdagen fortsätta sessionen

i avbidan på nyvalets utgång.

Författningsutredningen framhöll i sina motiv att vissa skäl talade

för att beslutanderätten i fråga om nyval odelad borde ligga hos statsministern.

Man kunde emellertid enligt utredningen tänka sig situationer

när det inte var självklart att statsministern borde få sin vilja igenom.

Främst gällde detta i sådana sammanhang då regeringen önskade nyval

men statschefen hade förvissat sig om att en ny regering med stöd hos

riksdagens majoritet kunde bildas. Utredningen ansåg det då inte givet

att den dittillsvarande regeringens önskan att pröva sin framgång hos

väljarna måste få företräde framför riksdagsmajoritetens uppfattning.

Statschefen borde därför i ett sådant läge ha reell möjlighet att vägra att

godkänna statsministerns hemställan om nyval med statsministerns avskedsbegäran

som sannolik följd.

Författningsutredningens förslag var inte enhälligt. En ledamot ville

slopa nyvalsinstitutet och två andra ledamöter förordade regler som innebar

att den reella beslutanderätten i nyvalsfrågan undantagslöst skulle

ligga hos statsministern.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag anfördes

från något håll att de parlamentariska principer som Konungen fick åberopa

för att på eget initiativ avskeda regeringen eller enskilt statsråd borde

utredas ytterligare. I ett annat yttrande ifrågasattes om statsministern

borde kunna få statsrådsledamot avskedad mot dennes vilja eller eljest godtyckligt.

Det syntes utan olägenhet kunna överlåtas åt Konungen att avgöra

om entledigande borde ske.

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen behandlar i sitt betänkande frågorna om regeringsbildningen,

om regeringens parlamentariska ansvar och om riksdags
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

upplösning och nyval. Andra frågor i anslutning till parlamentarismens inskrivande

i författningen, såsom frågan om regeringsärendenas handläggning,

har beredningen inte hunnit gå in på i denna utredningsetapp.

Beträffande regeringsbildningen har grundlagberedningen

övervägt om man kan förverkliga den parlamentariska grundsatsen om regeringens

förankring hos folkrepresentationen genom att tillägga riksdagen

rätten att utse statsminister. Härvid har beredningen utgått från att statsministern

bör ha det reella avgörandet beträffande sin regerings sammansättning.

Vid övervägande av en sådan lösning bör emellertid beaktas, säger

beredningen, att den väsentliga frågan vid regeringsbildningen är vilken

eller vilka partigrupper i riksdagen som med hänsyn till det parlamentariska

läget kan bedömas ha de bästa förutsättningarna att bilda en regering som

har riksdagens förtroende eller som i vart fall tolereras av riksdagen. Beredningen

har liksom tidigare författningsutredningen kommit fram till att

det är omöjligt att utforma sådana regler för val av statsminister att de

kan tillämpas i alla tänkbara situationer. De politiska partiernas styrkeförhållanden

och inbördes relationer kan variera på så oändligt många sätt

att det inte går att finna någon allmängiltig formel för att lösa regeringsbildningens

problem genom val inom riksdagen.

Efter att ha avvisat tanken att statsministern skall utses genom val, tar

beredningen upp frågan vilka andra utvägar som står till buds i fråga om

regeringsbildningen. Beredningen uttalar i anslutning härtill att frågan om

regeringsbildningen nära hänger samman med det större spörsmålet om

statschefens ställning och befogenheter i en modern parlamentarisk demokrati.

Beredningen finner det uteslutet att sistnämnda problemkomplex

skulle hinna behandlas i samband med förslaget till partiell författningsreform

och förklarar att förutsättningar för en definitiv reglering av frågan

om vem som skall utse statsminister därför inte föreligger f. n. För att inte

i något hänseende föregripa kommande ställningstaganden har beredningen

helt avstått från att i denna utredningsetapp reglera frågan om utseende

av statsminister eller regeringsbildningen i övrigt.

I anslutning till frågan om regeringens parlamentariska

ansvar erinrar grundlagberedningen om att det utmärkande för ett parlamentariskt

statsskick är att regeringen har riksdagens förtroende eller åtminstone

tolereras av riksdagen. I våra nuvarande grundlagar finns det

emellertid, konstaterar beredningen, inte något medel som omedelbart syftar

till att klarlägga om regeringen har sådant förtroende eller tolereras av

riksdagen. Sålunda saknar riksdagen enligt grundlagens ordalydelse inflytande

på regeringsbildningen och möjlighet att i anslutning till regeringsbildningen

uttala sin mening om regeringen. Fråga om politiskt ansvar för

statsrådsledamot kan inte tas upp på riksdagens initiativ annat än på grundval

av konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning.

Denna ordning anser beredningen inte vara tillfredsställande. Skall statsskicket

bygga på parlamentarismens principer måste man enligt beredning
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ens mening finna nya former för att klarlägga förhållandet mellan regering

och riksdag. Beredningen liar prövat om man lämpligen kan införa någon

form av förtroende- eller misstroendeförklaring i det svenska statsskicket.

Den första frågan som beredningen går in på i detta sammanhang är om

regeringen bör stödja sig på ett uttalat förtroende från riksdagens sida

(positivt parlamentariskt ansvar) eller om den bör förutsättas ha riksdagens

förtroende tills riksdagen uttalar sitt misstroende (negativt parlamentariskt

ansvar). I likhet med författningsutredningen anser beredningen

att en ordning med negativt parlamentariskt ansvar är mest ändamålsenlig

för att klarlägga förhållandet mellan regering och riksdag.

I sina resonemang om den lämpliga formen för riksdagens uttalande i förtroendefrågan

konstaterar beredningen att flertalet europeiska länder i vilka

regeringen har negativt parlamentariskt ansvar tillämpar något slag av dagordningsinstitut.

Detta institut innebär att jiarlamentet ger sitt misstroende

mot regeringen till känna genom att kritisera regeringens allmänna politik

eller dess åtgärder på visst område eller i viss fråga. Beredningen erinrar om

att författningsutredningen ansåg att det inte fanns behov av ett institut,

som gav möjlighet till allsköns uttalanden om regeringen och dess politik.

Beredningen tillägger för egen del att ett motiverat misstroendeuttalande

förutsätter enighet inte bara om själva uttalandet utan också om skälen

härför. Genom motiveringen begränsas i själva verket riksdagens möjlighet

att bestämma regeringens öde, eftersom uppfattningen att regeringen bör avgå

kan omfattas av riksdagens majoritet utan att skälen därför är desamma

för dem som tillhör majoriteten. Riksdagen bör i stället få möjlighet att

direkt uttala sig huruvida regeringen bör avgå eller inte. Med denna utgångspunkt

föreslår beredningen att riksdagen skall ha rätt att utan motivering

avge misstroendeförklaring mot regeringen. Motiveringen för ställningstagandet

skall kunna framgå av riksdagens debatt i frågan, men motiveringen

behöver inte vara densamma för de grupper som röstar för misstroendeförklaringen.

Till skillnad från författningsutredningen anser grundlagberedningen att

man vid konstruktionen av regler om misstroendeförklaring inte kan helt

bortse från risken för att yrkande om misstroendeförklaring framställs i demonstrationssyfte.

Beredningen förordar därför att initiativrätten begränsas

på det sättet att yrkande om misstroendeförklaring får tas upp till prövning

endast om minst en tiondel av riksdagens ledamöter förenar sig om yrkandet.

Eftersom misstroendeförklaring skall vara ett medel att fastställa förtroendeförhållandet

mellan regering och riksdag, är det enligt beredningen

självfallet att sådan förklaring skall kunna riktas mot regeringen i dess

helhet. Med hänsyn till statsministerns ledande ställning inom regeringen

bör misstroendeförklaring mot regeringen formellt riktas mot statsministern.

Omvänt kommer misstroendeförklaring mot statsministern alltid att avse

hela regeringen.

12 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen anser att vissa skäl talar för att misstroendeförklaring inte

bör kunna riktas mot annan statsrådsledamot än statsministern. Eftersom

statsministern enligt beredningens förslag skall ha ett avgörande inflytande

på vilka som i övrigt skall ingå i ministären kan det hävdas att misstroendeförklaring

mot sådan ledamot i själva verket kommer att rikta sig mot

statsministern. Å andra sidan kan det tänkas situationer då riksdagen finner

behov att uttala sitt misstroende mot viss statsrådsledamot utan att regeringen

i övrigt omfattas av misstroendet. Beredningen kommer efter sina

överväganden i frågan till slutsatsen att misstroendeförklaring bör kunna

riktas inte bara mot statsministern som företrädare för hela regeringen

utan också mot annan ledamot av statsrådet.

Beredningen föreslår vissa tidsmässiga begränsningar i rätten att avge

misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall enligt beredningens förslag

inte kunna avges under tiden från det ordinarie val ägt rum i september

månad till utgången av valåret och inte heller under tiden från det förordnande

om nyval meddelats till dess den nyvalda riksdagen sammanträder

första gången, eftersom regeringen under dessa tidsperioder inte behöver

stödja sig på den fungerande riksdagens förtroende.

För bifall till yrkande om misstroendeförklaring bör enligt grundlagberedningens

åsikt krävas absolut majoritet bland riksdagens ledamöter.

Frånvaro vid omröstning eller avstående från att rösta får då samma verkan

som röstning mot förslaget om misstroendeförklaring. En sådan ordning ger

enligt beredningens uppfattning ett adekvat uttryck för grundsatsen att det

inte bör ställas större krav på en regering än att den är tolererad av riksdagsmaj

oriteten.

Beträffande konstitutionsutskottets granskning av

statsrådsprotokollen säger sig beredningen ha inhämtat att vissa

försök att förbättra formerna för denna verksamhet f. n. bedrivs inom

konstitutionsutskottet. Beredningen vill avvakta det resultat som utskottet

kan komma till, innan granskningsverksamheten grundlagregleras för

framtiden. Ändringarna i samband med den partiella reformen bör därför

enligt beredningens åsikt begränsas till vad som är nödvändigt med

hänsyn till att misstroendeförklaring enligt förslaget blir riksdagens medel

att göra gällande politiskt ansvar mot regeringen. Institutet misstroendeförklaring

är oförenligt med nuvarande föreskrift i 107 § första stycket RF

att riksdagen hos Konungen kan skriftligen anmäla sin önskan att statsrådsledamot

skall entledigas. Denna föreskrift förutsätter att det ankommer

på Konungen att avgöra om han vill bifalla riksdagens framställning, och

den bör därför utgå ur BF. Huruvida anmälan från utskottet enligt 107 §

RF kommer att föranleda åtgärd från riksdagens sida kommer med beredningens

förslag att bli beroende av om yrkande framställs om misstroendeförklaring.

Enligt gällande bestämmelser i 107 § tredje stycket RF skall allt vad

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

riksdagen efter granskning har godkänt eller lämnat oanmärkt anses ha

vunnit decharge. Dessa bestämmelser om ansvarsfrihet kan svårligen tilllämpas

vid sidan av institutet misstroendeförklaring. Att bevilja ansvarsfrihet

blir aldrig aktuellt. Även bestämmelserna om decharge föreslås

därför slopade.

Eftersom Konungen utnämner statsråden bör enligt beredningens mening

också den formella befogenheten att entlediga statsråd tillkomma Konungen.

Sådant beslut bör liksom hittills fattas i konselj. I vilka fall entledigande

skall ske bör regleras enligt parlamentarismens grundsatser. Det bör i princip

åligga statsrådsledamot att avgå om riksdagen bär avgett misstroendeförklaring

mot honom. Beredningen föreslår dock att regeringen skall kunna

bemöta misstroendeförklaring genom att inom en vecka föranstalta om

nyval. Om nyvalsförordnande meddelas skall enligt beredningens förslag

regeringens skyldighet att avgå förfalla.

I annat fall än då riksdagen har avgett misstroendeförklaring bör statsministern

enligt beredningen kunna entledigas endast på egen begäran. Sådan

begäran bör inte kunna avslås. I likhet med författningsutredningen

föreslår beredningen att statsministerns avgång alltid skall medföra att även

övriga statsråd entledigas.

I fråga om entledigande av annan statsrådsledamot än statsministern

delar beredningen författningsutredningens uppfattning att statsministerns

ledande ställning inom regeringen bör komma till uttryck däri att han får

avgörande inflytande på frågan om entledigande. Beredningen förordar att

detta markeras genom att entledigande av statsråd skall kunna

ske endast på begäran av statsministern. Självfallet innebär detta inte, säger

beredningen, att statsministern i praktiken förutsätts kunna tvinga annan

statsrådsledamot, som önskar avgå från sin post, att stå kvar i regeringen.

Det ligger i sakens natur att statsministern inte är betjänt av att ha kvar en

regeringsmedlem som önskar avgå. Den föreskrivna ordningen lämnar emellertid

utrymme för överväganden inom regeringen bl.a. om den närmare tidpunkten

för entledigandet. Begäran från statsministern om entledigande av

statsråd skall enligt beredningens förslag inte kunna avslås.

Enligt grundlagberedningens åsikt bör en avgående regering vara skyldig

att stå kvar som expeditionsministär tills ny regering tillträder. Denna skyldighet

bör, säger beredningen, lämpligen komma till uttryck genom att beslut

om entledigande av statsrådets samtliga ledamöter träder i tillämpning

först när ny statsminister utnämns.

På grund av uttalanden i direktiven har grundlagberedningen utgått från

att möjlighet att förordna om nyval till riksdagen bör finnas kvar även

efter den partiella författningsreformen. Förordnande om nyval skall enligt

beredningens förslag även i fortsättningen fattas av Konungen i konselj.

Det reella avgörandet i fråga om nyval bör emellertid, anser beredningen,

tillkomma regeringen ensam. Inom regeringen intar statsministern

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

den ledande ställningen, och det bör vara han som har del avgörande inflytandet

på nyvalsfrågan. Beredningen föreslår att detta kommer till uttryck

i en regel att Konungen beslutar nyval, om statsministern begär det.

Med hänsyn till att nyvalsförordnande i allmänhet kan antas ha sin grund

i en konflikt mellan regering och riksdag anser beredningen att riksdagen

efter beslut om nyval inte mot regeringens vilja skall kunna ta upp ärenden

till avgörande. Regeringen bör därför ha möjlighet att avbryta riksdagens

arbete i anledning av nyvalsförordnande. Beredningen hävdar å andra sidan

att det till skillnad från nu inte bör föreligga hinder för regeringen att

underlåta att avbryta pågående riksdagsarbete, eller att efter beslut om nyval

kalla in riksdagen på nytt under återstående del av valperioden, dvs.

innan valperioden för de nyvalda börjar. Det är enligt beredningens mening

inte godtagbart att landet saknar riksdag som kan fungera under den tid

som förflyter mellan nyvalsförordnande och den tidpunkt när den nyvalda

riksdagen tidigast kan komma samman. Väsentliga inrikes- och utrikespolitiska

avgöranden kan under denna tid kräva omedelbar medveikan från

riksdagens sida. Beredningen föreslår att regeringen får möjlighet att bestämma

om riksdagsår betet skall fortsätta eller inte, allt efter de förhållanden

som råder då fråga om nyvalsförordnande kommer upp. Det blir med

detta förslag oegentligt att tala om upplösning av riksdagen. Beredningen

förordar därför att befogenheten skall avse inte att upplösa riksdagen utan

att avbryta riksdagssession.

Beredningens förslag att nyvalsförordnande inte behöver medföra att riksdagsarbetet

avbryts bygger på tanken att de siltande riksdagsledamöternas

mandat inte skall upphöra redan genom nyvalsförordnandet utan först vid

en senare tidpunkt. För att uppnå detta måste efter nyvalsförordnande mandattiden

för de sittande riksdagsledamöterna löpa till dess de nyvalda ledamöterna

kan träda till. Beredningen anser det lämpligast att valperioden

för de nyvalda börjar den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första

gången. De vid tiden för nyvalsförordnandet sittande riksdagsledamöternas

valperiod skall upphöra dagen före den nyvalda riksdagens första sammanträde.

Valperiodens längd för de nyvalda riksdagsledamöterna omfattar enligt

gällande bestämmelser endast återstoden av den löpande ordinarie valperioden.

Beredningen föreslår att denna princip behålls. Beredningen påpekar

att principens bibehållande är en nödvändig följd av beredningens förslag

till kammarsystem med samtidiga ordinarie val till riksdagen och kommunala

församlingar.

Beredningen har övervägt om det fordras några speciella regler i syfte att

förhindra alltför täta nyvalsförordnanden. Nyval bör enligt beredningens

mening förekomma endast i undantagssituationer. Efter en genomgång av

olika omständigheter som kan verka återhållande på en regerings benägenhet

att förordna om nyval — ovissa valutsikter, valkostnaderna, det förhållandet

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

att ett nyval gäller endast för den tid som återstår av löpande ordinarie valperiod

etc. — kommer beredningen emellertid till slutsatsen att några spärrar

av helt nytt slag inte är behövliga. Beredningen nöjer sig med att föreslå

att den nuvarande spärregeln, att nyvalsförordnande inte får upprepas

förrän den nyvalda riksdagen varit samlad minst fyra månader, ändras till

att avse en femmånadersperiod. Skälet för denna ändring är enligt beredningen

att en tid av fem månader kan behövas för budgetregleringen.

I anslutning till nyvalsfrågan påpekar grundlagberedningen att det nuvarande

tvåkammarsystemet rymmer risker för konfliktsituationer mellan

regering och riksdag som försvinner med det nya kammarsystemet. Med två

likaberättigade kamrar kan konflikter och parlamentariska dödlägen uppstå

som följd av olika majoritetsförhållanden inom kamrarna. Den successiva

förnyelsen och de långa valperioderna för första kammaren kan också bidra

till alt skapa eller låsa fast ett parlamentariskt dödläge för avsevärd tid. Med

enkammarriksdag och gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval

slipper man, understryker beredningen, de diskussioner om nyval som kan

uppkomma i varje kammarsystem där vissa allmänna val av rikspolitisk betydelse

inte alls eller endast i begränsad omfattning påverkar riksdagens

sammansättning.

En ledamot av grundlagberedningen, herr Wahlund, föreslår i en reservation

att nyvalsinstitutet slopas. Han framhåller att detta institut är ägnat

att minska riksdagsledamöternas självständighet och handlingskraft. Institutet

är enligt hans uppfattning betänkligt också från principiella synpunkter.

Regeringsmakten är, säger han, fotad på riksdagsmajoritetens förtroende,

men riksdagens bestämmanderätt är ingalunda fotad på regeringens

förtroende.

Remissyttrandena

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser godtar eller lämnar utan

erinran förslaget att i samband med den partiella författningsreformen skriva

in parlamentarismen i grundlagarna och har heller inte något att invända

mot att reformen i denna del får den omfattning och inriktning som grundlagberedningen

har föreslagit.

Regeringsrättens ledamöter erinrar om att regeringsrätten i yttrande över

författningsutredningens förslag gav uttryck åt meningen att önskade politiska

reformer bör kunna byggas in i grundlagen utan att en total författningsreform

görs samtidigt. Regeringsrätten har sålunda förordat den av

beredningen tillämpade metoden. Det sätt på vilket den partiella reformen

i detta hänseende lagts upp och genomförts synes med de givna förutsättningarna

godtagbart. Även om RF därigenom kommer att ge ett splittrat och

osystematiskt intryck bör olägenheterna härav inte överdrivas, eftersom

splittringen väsentligen är av formell natur. Reellt betingas den av det

förhållandet att konstitutionell praxis beträffande regeringens och riksda
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gens ställning redan fjärmat sig från de principer som ligger bakom grundlagens

stadganden. Oenhetligheten uppkommer när man nu vill skriva in

denna praxis i RF. Det bör enligt regeringsrättens ledamöter i och för sig

inte anses statsrättsligt betänkligt att punktvis minska klyftan mellan grundlag

och konstitutionell praxis.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län innebär grundlagberedningens

förslag i denna del att folksuveränitetens principer kommer till uttryck i

klarare och otvetydigare former och att det ansvar som utkrävs sträcker sig

betydligt längre än tidigare. I anslutning till frågan om regeringsbildningen

säger sig länsstyrelsen i Gävleborgs län dela beredningens uppfattning att

man inte kan låta riksdagen utse statsminister. Enligt länsstyrelsens mening

kan den slutliga regleringen av frågan om regeringsbildningen utan olägenhet

anstå.

Några remissinstanser kritiserar dock från lagtekniska utgångspunkter

att parlamentarismen nu skrivs in i författningen. Invändningar görs också

på sina håll mot omfattningen av den reform som grundlagberedningen har

föreslagit. Sålunda anför högsta domstolens ledamöter.

Inskrivandet i författningen av parlamentarismen skall enligt förslaget

ske genom att nya regler upptages angående förtroendeförhållandet mellan

riksdagen och regeringen, entledigande av statsråd samt nyvalsförordnande

och avbrytande av riksdagssession. Förslaget innebär emellertid i dessa

delar ej något genomarbetat och konsekvent system. Främst beror detta på

att frågan om statschefens ställning i princip ej upptagits nu. Vad de föreslagna

reglerna innehåller om statsministerns beslutanderätt kommer således

att stå i motsättning till de i övrigt bibehållna bestämmelserna om Konungens

ställning. Vidare kommer reglerna om tillsättande av statsråd och reglerna

om entledigande av statsråd att vila på skilda statsrättsliga principer. Den

särställning i förhållande till statsrådets övriga ledamöter, som statsministern

enligt de föreslagna bestämmelserna skulle erhålla vid avgörandet

av vissa frågor, rimmar också illa med regeringsformens generella bestämmelser

om handläggningen av regeringsärenden. Det sagda innebär att förslaget

lider av allvarliga brister. En förutsättning för att efter dess genomförande

författningen över huvud skall fungera är att nuvarande, från ordalagen

avvikande praxis i fråga om tillämpningen av de regler som lämnas

orubbade kommer att bestå. Det kan knappast ankomma på domstolens ledamöter

att ge uttryck för någon uppfattning om angelägenheten av att statsministerns

exklusiva bestämmanderätt beträffande entledigande av statsråd

samt nvyal och avbrytande av riksdagssession omedelbart fastslås i grundlag.

Framhållas må emellertid, att parlamentarismens grundsatser kommer

till klart uttryck redan genom regler om att riksdagen kan uttala misstroendevotum

och att av sådant uttalande drabbat statsråd skall enledigas,

om ej förordnande om nyval meddelas. Om reformen begränsades till upptagande

i grundlag av sådana regler skulle de anmärkta bristerna väsentligen

kunna avlägsnas.

Svea hovrätt konstaterar att grundlagberedningen själv har understrukit

svårigheten att på ett fullgott sätt skriva in parlamentarismen i gällande

RF. Lagtekniskt sett är det olyckligt, anför hovrätten, med den säregna

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

blandning av olika statsrättsliga principer som följer av att parlamentarismens

grunder skrivs in i RF med bibehållande i övrigt av den dualistiska

principen med Konungen som ensam styrande. Från denna synpunkt kan det

vara skäl att vänta med att lagfästa det parlamentariska statsskicket till

den totala författningsreformen. Eftersom någon ändring i den ordning som

faktiskt råder varken är avsedd eller rimligen kan befaras är de sakliga skälen

svaga för att i detta sammanhang skriva in parlamentarismen. Om ett

inskrivande av parlamentarismen likväl skall ske, bör det göras på sådant

sätt att resultatet blir så lite haltande som möjligt. Tar man in regler om

regeringens parlamentariska ansvar och i samband därmed även övriga föreskrifter

om entledigande av statsråd, är det svårt att underlåta att på motsvarande

sätt reglera också regeringsbildningen. Det är just ordningen för ministärens

tillsättande som är det för parlamentarismen primärt utmärkande.

De skäl som beredningen har åberopat för att inte nu införa nya regler om

regeringsbildningen är knappast bärande. Beredningen har visserligen eftersträvat

att i förslaget till partiell reform föreslå endast anordningar som kan

tänkas bli bestående också efter en total författningsreform. Denna ambition

är vällovlig men den bör inte drivas så långt att man underlåter att

föreslå reformer bara därför att man inte vill binda sig för längre tid framåt.

Det kan tvärtom vara en viss fördel att under en relativt kort tid pröva en

anordning och på grundval av erfarenheterna därefter bygga upp den slutgiltiga

författningen.

Vad gäller regeringsbildningen, fortsätter hovrätten, torde enighet råda

om att denna t. v. skall ske enligt nuvarande praxis. Det kan då inte rimligen

vara någon svårighet att ändra RF så att man åstadkommer en mera

fullständig reglering av statsrådens tillsättande och entledigande. Beträffande

tillsättandet kan lämpligen föreskrivas att Konungen kallar och

utnämner statsminister under beaktande av partiställningen i riksdagen

och att övriga statsråd utnämns av Konungen på förslag av statsministern.

Även hovrätten för Västra Sverige säger sig hysa betänkligheter från lagtekniska

synpunkter mot att låta den partiella reformen omfatta också parlamentarismen.

Enligt hovrättens mening hade det varit lyckligast om denna

del av arbetet på en ny författning fått anstå till den slutliga revisionen. Å

andra sidan är det självfallet ett önskemål att den skrivna författningen

snarast möjligt bringas i överenstämmelse med de i praxis tillämpade handlingsreglerna.

Härtill kommer att beredningens förslag rörande parlamentarismens

grundlagfästande innehåller vissa nyheter som lämpligen synes

böra genomföras i anslutning till en reform av kammarsystemet. Hovrätten

vill därför inte motsätta sig att försök görs att stadfästa parlamentariska

grundsatser i samband med en partiell författningsrevision.

Med grundlagberedningens uppläggning omvandlas, påpekar hovrätten,

Konungens befogenheter i fråga om entledigande av statsråd och nyval till

en rent formell befattning med dessa ärenden samtidigt som de vidsträckta

befogenheter RF i övrigt ger Konungen lämnas orörda. Det är bl. a. denna

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

avgränsning som resulterar i systematiska brister. Särskilt faller det i

ögonen, att beredningen inte har föreslagit några ändringar i de bestämmelser

som ger Konungen rätt att efter eget beprövande ntse regeringens

ledamöter. I själva verket bör det väl vara just i reglerna om regeringsbildningen

som det parlamentariska systemet främst skall komma till

uttryck. Det är därför beklagligt att beredningen inte har kunnat lägga

fram något förslag till lösning i lagstiftningsväg av regeringsbildningens

problem. Emellertid torde man få böja sig för de skäl som beredningen har

anfört för sin ståndpunkt. Några olägenheter av politisk art synes inte vara

att befara om det förordade alternativet följs. En garanti för det fortsatta

beståndet av nuvarande praxis skapas för övrigt genom de förslagna reglerna

om misstroendeförklaring. Hovrätten vill alltså inte motsätta sig att lösningen

av regeringsbildningens problem uppskjuts till ett senare skede

av grundlagsrevisionen.

Vad grundlagberedningen har föreslagit i fråga om regeringens

parlamentariska ansvar har fått ett mycket positivt mottagande

av remissinstanserna. Ingen har heller haft något att invända mot beredningens

förslag i fråga om konstitutionsutskottets granskning

av statsrådsprotokollen. Att institutet misstroendeförklaring

införlivas med den svenska konstitutionen är ägnat att väcka tillfredsställelse,

säger hovrätten för Västra Sverige, och Svea hovrätt anser förslaget

om misstroendeförklaring väl avvägt. Länsstyrelsen i Kronobergs län förklarar

att avsaknaden av ett fungerande misstroende- eller dagordningsinstitut

länge har ansetts som en av de allvarligaste olägenheterna med den

nuvarande författningen och att det är befogat att frågan om ett sådant institut

får sin lösning redan i den partiella författningsreformen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig emellertid tveksam till förslaget

att misstroendeförklaring skall kunna riktas också mot enskild ledamot

av statsrådet. Regeringen har i praxis betraktats som kollektivt ansvarig,

framhåller länsstyrelsen, och häri ligger ett så stort värde att det inte

bör skingras. I tillämpningen torde inte heller misstroendeförklaring mot enskilt

statsråd kunna spela någon roll. Antingen har regeringsledamoten

övriga ledamöters förtroende och i så fall torde statsministern ställa sig

och hela regeringen solidarisk med denne. En misstroendeförklaring blir då

politiskt en misstroendeförklaring mot hela regeringen. Eller också saknar

den kritiserade regeringsledamoten sådant förtroende och i så fall torde

denne på egen eller statsministerns begäran komma att bli befriad från sitt

uppdrag långt innan frågan om misstroendeförklaring hinner behandlas.

Det är svårt att tänka sig en utveckling där regeringen inte uppträder som

ett solidariskt ansvarigt kollektiv under statsministerns ledning. Länsstyrelsen

vill därför förorda att bestämmelsen om misstroendeförklaring mot

enskild ledamot av statsrådet får utgå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser

det tvivelaktigt om misstroendeförklaring bör få riktas mot enskild ledamot

av regeringen.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 185

Misstroendeförklaring får enligt beredningens förslag ej avges under

tiden mellan ett ordinarie val och närmast följande årsskifte och inte heller

under tiden mellan nyvalsförordnande och den nyvalda riksdagens första

sammanträde. Grundlagberedningen motiverar förbudet med att den efter

valet tillträdande riksdagens förtroende för regeringen skall vara avgörande

Enligt regeringsrättens ledamöter räcker detta skäl knappast längre än till

att utesluta partipolitiska misstroendevota. Det kan diskuteras om riksdagen

under ifrågavarande tid bör hindras att förklara sitt missnöje med ett "enskilt

statsråd som har visat sig olämplig.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ifrågasätter om det inte

bor fordras att minst 1/5 — och inte som grundlagberedningen föreslagit

minst 1/10 — av riksdagens ledamöter ställer sig bakom yrkande om misstroendeförklaring

för att sådant yrkande skall kunna bli föremål för omröstning.

Viss kritik anföres i enstaka remissyttranden mot de av grundlagberedningen

föreslagna reglerna om entledigande av statsråd. Vad

som mött kritik är att annan ledamot av statsrådet än statsministern inte

sjalv skall kunna begära sitt entledigande hos Konungen. Tre ledamöter

av högsta domstolen anser att det med hänsyn till uppdragets natur bör

vara självfallet att statsrådsledamot entledigas när han själv begär det.

Eftersom statsråd formellt ej tillsätts av statsministern finns det enligt

länsstyrelsen i Jönköpings län inte någon anledning att statsråd skall få

entledigas endast på begäran av statsministern men ej på egen ansökan.

Endast justitierådet Hedfeldt riktar invändningar i sak mot beredningens

förslag i fråga om nyval. De garantier mot för täta nyvalsförordnanden

som förslaget innehåller är enligt hans mening inte tillräckliga. Han anser

också att den rätt som har tillagts regeringen att avbryta riksdagssession

kan vara farlig och att det bör övervägas om denna rättighet är behövlig.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Stora författningsreformer har förekommit sparsamt i Sverige. De två

senaste ar 1866 års representationsreform och 1918 års rösträttsreform.

I båda fallen föregicks besluten av långvarig debatt och hård politisk strid.

Detta var också naturligt eftersom det gällde att ta ställning till nya idéer

och att ompröva grundvalarna för statsskicket.

Den nydaning av den svenska författningen som nu förestår är av annan

karaktär. Nu råder sedan länge enighet om statsskickets bärande principer.

Demokratin ar fast förankrad hos svenska folket, och de politiska partierna

ar ense om att demokratin hos oss förverkligas bäst genom parlamentariskt

styrelseskick. Demokratin har också fungerat väl i vårt land. De problem

som har varit aktuella i svensk författningsdebatt under de senaste decen
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nierna har mera sällan haft en ideologisk bakgrund. De har i allmänhet

gällt förändringar på olika punkter av demokratins arbetssätt och verksamhetsformer.

De konstitutionella frågorna har genomgående haft svårt

att fånga intresset även hos den politiskt medvetna opinionen. Vår skrivna

författning är visserligen endast mycket ofullständigt anpassad till nuläget

och i stora stycken ger den en vilseledande bild av det konstitutionella

systemet, men mot den bakgrund som här skisserats är det förklarligt att

det inom skilda politiska partier länge har rått tvekan om behovet av en

revision och modernisering av grundlagarna.

Bedömt efter de praktiska erfarenheterna är vårt konstitutionella system

obestridligen förtjänt av ett högt betyg. Man bör emellerid vara försiktig

med att dra slutsatser av den stabilitet och det relativa lugn som utmärkt

den politiska utvecklingen i Sverige. Det finns brister i det konstitutionella

systemet som i vissa lägen skulle kunna träda i dagen och utsätta den parlamentariska

demokratin för påfrestningar. Som exempel kan pekas på de

svårigheter som vårt säregna representationsskick med två likaberättigade

kamrar — valda på olika sätt, för olika tid och vid olika tidpunkter —

skulle kunna skapa för regeringsmakten, om partiställningen i riksdagen

under lång tid blev sådan att det inte gick att bilda en regering med tillräckligt

stöd i båda kamrarna. Motsatta majoritetsförhållanden i kamrarna

skulle kunna göra det svårt eller omöjligt att lösa viktiga samhällsfrågor

genom lagstiftningsbeslut. Erfarenheter från andra länder lär oss att väljarna

kan förlora förtroendet för demokratin om regeringsmakten försvagas

och det demokratiska samhällsmaskineriet brister i effektivitet. Det

finns emellertid också andra förhållanden som på sikt kan tänkas skapa

bekymmer för demokratin. En faktor av betydelse i sammanhanget är att

stat och kommun successivt får allt fler och större uppgifter samtidigt som

de politiska frågorna blir alltmer komplicerade och svårtillgängliga för enskilda

människor utanför det politiska livet. Om demokratin inte skall förlora

sitt innehåll, måste den fungera så att medborgarna känner sig delaktiga

i de politiska besluten. Att sörja för att medborgarna engageras i de

politiska frågorna är visserligen i första hand en uppgift för de politiska

partierna. Men det är också av vikt att reglerna om de demokratiska institutionernas

bildande och valsystemets regler om utkrävande av ansvar av

de politiska förtroendemännen är sådana att de skapar bästa möjliga

förutsättningar för att väljarna skall förstå och uppleva att det är de som

avgör de i valen aktuella frågorna genom sin valhandling. Vårt konstitutionella

system är inte fritt från brister i dessa hänseenden, och det finns utan

tvekan anledning att undersöka om man kan införa ett kammar- och valsystem

för riksdagen som bättre motsvarar det nutida samhällets krav

än vårt tvåkammar system och de valsätt som tillämpas vid valen till kamrarna.

Det nuvarande valsystemet beträffande andra kammaren har f. ö.

endast provisorisk karaktär. En brist i det konstitutionella systemet, som

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 187

också bör avhjälpas, är att den skrivna författningen saknar bestämmelser

om parlamentarismen.

Redan av vad jag nu har sagt framgår att det finns fullgoda skäl för en

samlad översyn av de demokratiska institutionerna och verksamhetsformerna.

Aven om vi inte befinner oss i en situation jämförbar med den som

radde 1866 eller 1918, är uppgiften att reformera författningen angelägen

oc i betydelsefull. Reformens syfte är inte att ge utrymme för nya konstituHonella

idéer men däremot att vårda den parlamentariska demokratin

och alt varna om dess effektivitet och livskraft.

Denna uppfattning om behovet av en författningsrevision stämmer väl

överens med vad de fyra stora politiska partierna gemensamt kom fram

till vid de överläggningar som föregick tillkallandet av grundlagberednmgen.

Vid dessa överläggningar enades partierna om att gå fram i etapper

och att i en forsta etapp försöka lösa de politiskt mest centrala och aktuella

fragorna. I enlighet härmed bär grundlagberedningen lagt fram förslag om

införande av enkammarriksdag och nytt valsystem och om inskrivande i

grundlagarna av vissa regler om parlamentarismen. De föreslagna grundlagsändringarna

är åtföljda av fullständiga förslag till följ dlagstiftning. På

vissa punkter kompletteras beredningens egna förslag av andra som har

lagts fram samtidigt av 1965 års valtekniska utredning.

En så genomgripande revision av författningen som den grundlagberedningen

har föreslagit är en komplicerad uppgift. Redan att kodifiera en delvis

oklar konstitutionell praxis som trätt i stället för föråldrade grundlagsbestämmelser

kan vara vanskligt. I den mån sakliga nyheter introduceras

kan de latt bil kontroversiella eftersom författningen anger ramen och formerna

for den politiska verksamheten och även i övrigt innehåller regler

av betydelse för partiernas tävlan om inflytandet över samhällsutvecklingen.

Utredningstekniskt är uppgiften besvärlig bl. a. av den anledningen

att grundlagarna har ett rikt förgrenat nät av förbindelser över till annan

lagstiftning. Följ dlagstiftningen måste därför bli mycket omfattande. Inneborden

av föreslagna grundlagsändringar kan emellertid inte bedömas på

ett tillförlitligt satt utan att man i det väsentliga känner innehållet även i

olj dlagstiftningen. Under remissbehandlingen av grundlagberedningens betänkande

har från flera håll vitsordats att beredningen i det väsentliga bemästrat

svårigheterna och löst sin uppgift på ett omsorgsfullt och förtjänstfullt

sätt.

Grundlagberedningen har lagt ner stor möda på att nå fram till lösningar

som kan godtas av alla demokratiska partier. För att förvissa sig om att

beredningens förslag skall få stöd inom skilda politiska meningsriktningar

har beredningens parlamentariska ledamöter under arbetets gång fortlöpande

rådgjort med sina partiledningar. I vissa delar har förslaget fått bli en

kompromiss mellan olika ståndpunkter som kommit till tals inom beredningen.

Detta bär enligt min åsikt varit ett riktigt sätt alt gå tillväga. Vär
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

det av en bred anslutning till reformen kan inte nog kraftigt understrykas.

Om en stor författningsreform genomtrumfades av en knapp riksdagsmajoritet

i en tid då ingen yttre eller inre kris tvingar till omedelbara lagstiftningsåtgärder

skulle konsekvenserna för den politiska utvecklingen i vart

land kunna bli ödesdigra. Reformen skulle kunna uppfattas som ett övergrepp

mot minoriteten. I så fall skulle den förfela sitt syfte och underminera

väljarnas förtroende för demokratin i stället för att stärka den demokratiska

ordningen.

Det är givet att höga krav måste ställas på en författningsreform. Lösningarna

skall inte bara vara tekniskt genomförbara utan de måste också

bäras upp av inre sammanhållning och konsekvens, om reformen skall

bli den landvinning som är avsedd. Grundlagberedningens förslag uppfyller

dessa anspråk. Visserligen finns det på flera punkter utrymme för olika

meningar om vilken ordning som är den bästa. Ingenting är naturligare.

Men det kan enligt min mening inte med fog bestridas att förslagets olika

delar är väl sammanfogade till en helhet som har stadga och konsekvens.

Vid prövningen av de önskemål om avvikelser från beredningens förslag som

framföris av remissinstanserna måste man se till att denna helhet inte

splittras. Återhållsamhet med avvikelser från förslaget är nödvändig också

för att man skall kunna bevara den politiska enighet som har uppnåtts i författningsfrågan.

Förutsättningarna för att under bevarad enighet genomföra

en partiell författningsreform efter de linjer som grundlagberedningen har

dragit upp bör emellertid vara mycket goda. Beredningens förslag har fått ett

övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen, och de invändningar

som vissa remissinstanser har gjort i frågor av central politisk betydelse

innebär i huvudsak endast ett upprepande av tidigare väl kända och

ingående prövade argument. Jag kan redan nu säga att enligt min bedömning

ger vad som framkommit i remissyttrandena inte på någon politiskt

väsentlig punkt tillräcklig anledning att frångå vad beredningen har föreslagit.

Som grundlagberedningen har framhållit måste en partiell författningsreform

genomföras inom ramen för gällande grundlagar, och hur reformen än

avgränsas i detalj är det ofrånkomligt att den leder till att grundlagarna

under ett övergångsskede kommer att uppvisa vissa brister i systematiskt och

lagtekniskt hänseende. I likhet med beredningen och flera av de remissinstanser

som har uttalat sig i frågan anser jag att olägenheterna härav inte

är stora. Vad som är av vikt när det gäller reformens avgränsning är främst

att man följer den av grundlagberedningen angivna principen att i denna

utredningsetapp genomföra i huvudsak endast sådana nyheter som kan väntas

bli bestående och alltså kan bilda en grund för det fortsatta arbetet på

en total författningsrevision. På en eller annan punkt som ror riksdagens

interna organisation eller arbetsformer kan det visserligen finnas motiv

för att pröva sig fram med en provisorisk lösning. I de stora frågorna måste

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

emellertid lösningarna genomgående vara sådana att man inte behöver betvivla

att de även på sikt kommer att visa sig hållbara. Täta förändringar

i statsskicket skulle inte vara till gagn för demokratin.

Jag övergår härefter till sakbehandlingen av de olika delarna av grundlagberedningens

och valtekniska utredningens förslag.

Kammarsystemet

I den offentliga debatten och under partiöverläggningarna i författningsf

rågan har kammar systemet varit ett av de mest kontroversiella ämnena.

I äldre tider då första kammaren representerade en besutten överklass

medan andra kammaren hade ett mera demokratiskt ursprung framstod

kammarsystemet för många som en av författningsdebattens stora principfrågor.

Efter demokratins genombrott förlorade frågan om riksdagen bör

bestå av en eller två kamrar för lång tid det mesta av sin aktualitet. Tvåkammarsystemet

har också på det hela taget fungerat tillfredsställande.

Däremot kan det knappast sägas att systemet i modern tid har burits upp

av en principiell övertygelse om dess förtjänster i jämförelse med ett enkammarsystem.

Den praktiska betydelsen av tvåkammarriksdagen med den

uppbyggnad riksdagen haft sedan början av 1920-talet har främst varit att

den i sin mån bidragit till kontinuitet i politiken. Det är emellertid just det

kontinuitetsbevarande momentet som bär blivit utgångspunkten för kritiken

mot kammarsystemet när författningsfrågan efter andra världskrigets

slut på nytt tagits upp till debatt. I denna debatt har den uppfattningen så

småningom blivit alltmer spridd inom alla politiska partier att tvåkammarriksdagen

numera har spelat ut sin roll och att flera fördelar står att vinna på

en övergång till enkammarriksdag. Ingen har försvarat den betydande

opinionseftersläpning i riksdagen som är en följd främst av förstakammarledamöternas

långa valperioder. Ingen har heller förnekat att det

är en brist i ett system med två likaberättigade kamrar att motsatta majoritetsförhållanden

kan försvåra regeringsbildningen och försvaga regeringspolitiken.

Likaså har det allmänt erkänts att tvåkammarriksdagen är förenad

med arbetstekniska olägenheter bl. a. på grund av det principiella kravet

på samtidig behandling av alla ärenden i båda kamrarna.

Mot denna bakgrund har de politiska partierna utan stora svårigheter kunnat

ansluta sig i princip till tanken på en enkammarriksdag. Betydande svårigheter

har däremot inställt sig när man försökt nå fram till en samstämmig

uppfattning om hur riksdagen skall bildas. Enligt en uppfattning bör ett

nytt kammar system konstrueras så att hela riksdagen väljs vid ett och samma

tillfälle vart fjärde år och att riksdagsval och kommunalval hålls växelvis

vartannat år. Mot denna konstruktion har emellertid invänts att man

inom ramen för en enkammarriksdag bör ha någon motsvarighet till det

nuvarande sambandet mellan riksdagsval och kommunalval och att man

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

därför bör överväga successiv förnyelse av riksdagen i den formen att en

del av riksdagens ledamöter väljs samtidigt som kommunalvalen äger rum.

I grundlagberedningens förslag har ståndpunkterna sammanjämkats och

utrymme beretts för de önskemål som från olika håll framställts som mest

väsentliga. Den lösning, som grundlagberedningens ledamöter har enats om,

innebär total förnyelse av riksdagen genom direkta val vart tredje år och

samordning mellan riksdagsval och kommunalval på det sättet att båda slagen

av val förrättas samma dag. Som en konsekvens härav föreslår beredningen

att landstingens och de kommunala fullmäktigförsamlingarnas valperioder

förkortas från fyra till tre år.

Remisskritiken präglas, när det gäller kammarsystemet, av insikten hos

remissinstanserna om att grundlagberedningens förslag innefattar en

kompromiss mellan representanter i beredningen för de fyra stora politiska

partierna. Många avstår från att tillkännage en egen mening, men av de relativt

få remissinstanser som tar bestämd ställning godtar flertalet i och för sig

kompromisslösningen med gemensam valdag. Konsekvenserna av

förslaget på det kommunala området granskas särskilt av de tre kommunförbunden

i deras remissvar. Svenska landstingsförbundet och Svenska

kommunförbundet accepterar uttryckligen både gemensam valdag och treåriga

valperioder för riksdagen och kommunala församlingar, medan Svenska

stadsförbundets yttrande inte innehåller något bestämt ställningstagande

vare sig för eller emot vad grundlagberedningen har föreslagit i dessa

hänseenden.

Remissbehandlingen har knappast tillfört diskussionen om gemensam

valdag för riksdagsval och kommunalval några nya synpunkter eller argument.

Jag skall inte här upprepa hela denna vidlyftiga diskussion utan endast

i korthet ange min syn på ämnet. Därvid skall jag i första hand ta upp

vad ett par kritiskt inställda remissinstanser har sagt om att kommunalvalen

bör hållas fristående från riksdagsvalen för att väljarna skall kunna

utkräva ansvar av kommunalmännen för den kommunala politiken. I ett

remissyttrande från en länsstyrelse sägs att en självständig kommunal valrörelse

är »en lika angelägen förtroendefråga för kommunalmännen som

riksdagsvalen för riksdagsmännen», och eu annan länsstyrelse framhåller

att vad som bör vara avgörande för kommunalvalens utgång är hur de lokala

frågorna har skötts under den förflutna valperioden och vad partierna

begär och får väljarnas förtroende att genomföra på det lokala planet.

Den uppfattning som kommer till uttryck i dessa remissyttranden måste

rimligen bygga på föreställningen att det skulle vara meningsfullt att i en

valrörelse diskutera de lokala aspekterna på de politiska frågorna isolerade

från de rikspolitiska aspekterna på samma frågor och att det med fristående

kommunalval skulle vara möjligt att åtminstone i betydande omfattning

koncentrera kommunala valrörelser på sådant som kommunalpolitikerna

ensamma har ansvaret för. Denna föreställning är emellertid orealistisk. Det

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

är i främsta rummet andra faktorer än valordningen som är av betydelse

för valrörelsernas innehåll. Jag syftar bl. a. på faktorer som arbetsfördelningen

mellan stat och kommun, partistrukturen och de tekniska medel

med vilka valrörelserna bedrivs.

Arbetsfördelningen mellan stat och kommun är i det nutida samhället

sådan att betydelsefulla lokala angelägenheter i regel är beroende av både

statliga och kommunala beslut. Inte ens om man begränsar sig till den egna

kommunens förhållanden kan man föra en meningsfull politisk debatt om

t. ex. arbetsmarknadssituationen, bostadsförhållandena eller skolväsendet

utan att komma in också på sådant som bestäms av regering och riksdag.

För väljaren är ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ofta av mindre

intresse. Han kan visserligen någon gång vilja ge sin röst åt ett parti i de

kommunala valen och åt ett annat parti i riksdagsvalen. Vanligen är det

emellertid skiljelinjerna mellan partierna i stora drag eller i konkreta frågor

som är av betydelse för hur han röstar oberoende av om de politiskt

skiljande fragorna har sin förankring i riksdagen eller i de kommunala

representationerna. Härvidlag är det naturligtvis av stor betydelse att det

regelmässigt är samma partier som är företrädda i riksdagen och i kommunala

fullmäktigförsamlingar och landsting.

Även om kommunalvalen frikopplades från riksdagsvalen måste man

räkna med att de kommunala valrörelserna skulle komma att bedrivas på

ungefär samma sätt som hittills under medverkan av rikspolitiker och med

bl. a. TV och radio som media för valpropagandan. I vilken utsträckning

sådana valrörelser handlar om rikspolitik resp. kommunalpolitik beror på

det allmänpolitiska läget och på vilka frågor som har aktualitet vid valtillfället.

I ett politiskt jämviktsläge eller i en tid då beslut måste fattas i stora

och omstridda rikspolitiska frågor skulle eu ordning med fristående kommunalval

inte kunna hindra att en kommunal valrörelse blev en rikspolitisk

uppgörelse mellan det eller de partier som befann sig i regeringsställning

och oppositionen. Belysande är härvid bl. a. de båda senaste norska kommunalvalen.

Enligt den norska grundlagen har kommunalvalen ingen inverkan

på stortingets sammansättning, men både 1963 och 1967 dominerades

de kommunala valrörelserna av rikspolitiken och valutgången uppfattades

allmänt som ett besked om väljarnas inställning till den sittande regeringen.

Utgångsläget, när man skall ta ställning till hur riksdagen skall bildas

och riksdagsvalen samordnas med kommunalvalen, är alltså att möjligheterna

att påverka de kommunala valrörelsernas innehåll genom valordningen

är mycket begränsade. Hur man än utformar lagstiftningen kommer

de kommunala valrörelserna oundvikligen att handla om både rikspolitik

och kommunalpolitik. Under sådana förhållanden bör man enligt min mening

i stället anpassa lagstiftningen till den politiska verkligheten så att

man far garantier för en rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas in
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nehåll, valens utgång och valu Islagens praktiska effekt. En väsentlig fördel

med förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval är

att det innebär en sådan anpassning. Med gemensam valdag undgår man

helt risken för motsättningar mellan en aktuell folkopinion, som har kommit

till uttryck i ett riksomfattande val, och regering och riksdagsmajoritet.

Att detta är en styrka vitsordas också av flera remissinstanser. En annan

fördel, som Svenska landstingsförbundet pekar på, är att de politiska partierna

vid en koncentration av alla politiskt betydelsefulla val till samma

tillfälle kommer att få bättre möjligheter till kraftsamling. Enligt landstingsförbundets

bedömning kommer detta att stimulera medborgarna till

ökat valdeltagande i både riksdagsvalen och kommunalvalen.

Uppfattningen att man inte genom att göra kommunalvalen fristående

från riksdagsvalen skulle kunna undvika att rikspolitiska frågor i större

eller mindre omfattning togs upp i de kommunala valrörelserna är numera

gemensam åtminstone för de i grundlagberedningen representerade partierna.

Ibland åtföljs emellertid konstaterandet av sakförhållandet av ett beklagande.

Jag har en annan inställning. För mig är det väsentligt att man

får regler för bildandet av folkrepresentation och kommunala församlingar

som ger underlag för valrörelser där riks- och kommunalpolitiker på ett naturligt

sätt kan ställas till svars gemensamt för sina partiers åtgärder och

framtidsprojekt, när åtgärderna eller projekten har anknytning till både

statlig och kommunal verksamhet och ger uttryck för resp. partiers allmänpolitiska

värderingar och målsättningar. Från den synpunkten är gemensam

valdag men däremot inte fristående kommunalval en godtagbar lösning.

Från en del håll har under remissbehandlingen uttryckts farhågor för att

en så fullständig samordning av riksdagsvalen och kommunalvalen som gemensam

valdag innebär skall leda till att de kommunala frågorna i högre

grad än hittills skall komma i bakgrunden. Denna oro är naturlig, och jag

saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid efter ingående överväganden

kommit till slutsatsen att riskerna för en ogynnsam utveckling i detta

hänseende överskattats av den gemensamma valdagens kritiker. Det finns

enligt min bedömning ingen grund för att tro att det skall bli några stora

förändringar beträffande valrörelsernas innehåll som följd av att det nuvarande

sambandet mellan landstingsvalen och valen till första kammaren

ersätts med en sammankoppling av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen

och riksdagsvalen. Som Svenska kommunförbundet har framhållit

i sitt remissyttrande kan man utgå från att de politiska partierna känner

sitt ansvar för den kommunala självstyrelsen och beaktar behovet av en

avvägning mellan rikspolitik och kommunalpolitik i valrörelserna. I den

mån det i kommunerna förekommer lokala frågor som är omstridda och

som kan fånga väljarnas intresse, kommer dessa frågor att föras ut i valstriden

även om kommunalvalen hålls samtidigt med riksdagsvalen. Det

råder inte några delade meningar mellan partierna om det angelägna i att

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

begagna alla möjligheter att stimulera medborgarnas intresse för kommunalpolitiken

och hålla den kommunala demokratin levande.

Förslaget om treåriga valperioder för riksdagen och kommunala

fullmäktigförsamlingar och landsting ingår som ett led i grundlagberedningens

kompromisslösning beträffande kammarsystemet.

Beträffande riksdagen har åtskilliga remissinstanser sagt sig föredra

fyraåriga valperioder framför treåriga. De argument som anförs är att treåriga

valperioder inte ger tillräckligt utrymme för långsiktig planering och

inte tillåter en nytillträdande regering att visa vad den duger till innan den

på nytt skall möta väljarna i val. I ett par remissyttranden sägs också att

partierna med så korta valperioder som tre år frestas att söka vinna fördelar

inför opinionen genom att framhäva bagatellartade politiska frågor

som ersättning för en idépolitisk debatt. Den partipolitiska striden förvandlas

därigenom, menar en av dessa remissinstanser, till ett valtaktiskt rävspel.

Jag vill inte bestrida att vissa skäl kan anföras till förmån för något längre

valperioder än tre år, men den nyss refererade remisskritiken är enligt

min mening inte rättvisande. För min del vill jag inte se det så att tvånget

för en regering att ofta möta väljarna i val ovillkorligen skulle vara till

nackdel för regeringspolitiken och fresta både regering och opposition till

kortsiktig taktik. Täta val kan tvärtom innebära en nyttig press på regering

och riksdag att visa resultat av det politiska arbetet. Dessutom är kritikernas

synpunkt att en regering bör ha arbetsro och få tid på sig att visa

vad den duger till inte den enda som kräver beaktande i detta sammanhang.

For väljarna är det i vårt samhälle med dess snabba utveckling på alla områden

ett intresse att de med jämförelsevis täta mellanrum får uttala sig

om riktlinjerna för det politiska handlandet. Betydelsefull är också den inverkan

som valperiodernas längd har på partiorganisationernas arbete mellan

valen. Det råder knappast någon tvekan om att täta val stimulerar partiverksamheten

och motverkar tendenser till att förvandla partiorganisationerna

till valmaskiner som fungerar huvudsakligen vid valtillfällena.

Emellertid bör även den som inte är benägen att instämma i de synpunkter

som jag här utvecklat kunna godta treåriga valperioder mot bakgrunden

av den ordning som nu råder. F. n. är regeringen tvungen att vartannat

år gå ut i ett val som har inverkan på dess underlag i riksdagen. Med grundlagberedningens

förslag till kammarsystem får regeringen snarare mer än

mindre av arbetsro än hittills. I varje fall gäller detta när det politiska läget

är sådant att relativt små förskjutningar i väljarkåren kan påverka regeringsfrågan.

Beträffande stads- och kommunalfullmäktige och landsting är det visserligen

en utbredd uppfattning bland remissinstanserna att treåriga valperioder

är i kortaste laget men det har också från flera håll framhållits att för
—

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kortningen från fyra till tre år bör kunna accepteras bl. a. därför att det på

annat sätt är väl sörjt för kontinuitet i det kommunalpolitiska arbetet. Två

av de tre kommunförbunden har, som tidigare nämnts, uttryckligen godtagit

treåriga valperioder.

Sammanfattningsvis vill jag om grundlagberedningens kompromissförslag

om gemensam valdag och treåriga valperioder för riksdagen och kommunala

församlingar säga att förslaget i det hela väl tålt remissinstansernas

granskning. Det ligger i sakens natur att en kompromiss inte fullständigt

motsvarar önskemålen hos någon av dem som deltagit i uppgörelsen. Det

väsentliga i detta sammanhang är emellertid att grundlagberedningens förslag

från sakliga synpunkter har sådan hållfasthet att det kan läggas till

grund för lagstiftning i samband med en partiell författningsreform. Redan

av mina allmänna uttalanden inledningsvis framgår att jag anser att detta

krav är uppfyllt.

Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350 ledamöter.

Förslaget godtas av några remissinstanser men flertalet anser att

antalet ledamöter i riksdagen inte bör överstiga 300.

Frågan om riksdagens storlek har flera aspekter. Bl. a. är det en fråga

om hur många ledamöter som behövs för att riksdagen på ett tillräckligt allsidigt

sätt skall spegla skilda uppfattningar och intressen inom folket. Redan

350 ledamöter innebär i jämförelse med ledamotsantalet i tvåkammarriksdagen

en nedskärning med 34 ledamöter. Den nuvarande representationstätheten

har i och för sig inte brukat anses för hög. Då någon enstaka

gång förslag har väckts om minskning av antalet ledamöter i kamrarna har

riksdagen ställt sig avvisande (se t. ex. KU 1927: 6). Vid övergång till enkammarriksdag

blir en minskning av ledamotsantalet närmast ofrånkomlig,

men problemet är hur långt man bör gå i detta hänseende. Länsstyrelsen i

Norrbottens län fäster i sitt remissyttrande uppmärksamheten på en synpunkt

som förtjänar att beaktas i detta sammanhang. En mindre talrik representation

än den grundlagberedningen har föreslagit kan enligt denna

länsstyrelse föra med sig olägenheten att ett förhållandevis stort politiskt

parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar. Enligt denna uppfattning

är det väsentligt att folkrepresentationen är så pass stor att opinionen

i olika landsdelar kan återspeglas på ett rättvisande sätt.

En annan aspekt på frågan om riksdagens storlek är vilket ledamotsantal

som är lämpligt av arbetstekniska skäl. De som förordar ett lägre ledamotsantal

än grundlagberedningen föreslagit har genomgående lagt tonvikten

vid riksdagens arbetsduglighet. De menar att ett av syftena med kammarreformen

är att få en mer effektivt arbetande riksdag och att detta syfte

motverkas om enkammarriksdagen görs näfa nog lika stor som tvåkammarriksdagen.

För min del är jag benägen att ge kritikerna rätt i att arbetet i

en kammare med 350 ledamöter kan komma att bli jämförelsevis tungrott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 195

Som nyss bär framgått anser jag emellertid att frågan om riksdagens storlek

mte kan bedömas enbart eller ens huvudsakligen som en fråga om vad

som är bäst från arbetstekniska synpunkter.

Grundlagberedningen bar själv påpekat att det inte finns några fasta

baUpunkter for avvägningen av ledamotsantalet i riksdagen. Bakom förslaget

om en riksdag med 350 ledamöter står representanter i beredningen för

tre av de fyra stora politiska partierna i riksdagen. Vid min bedömning

av det lampliga ledamotsantalet anser jag mig böra ta stor hänsyn till detta

forhållande. Jag måste också ta hänsyn till att en minskning av ledamotsantalet

till 300 i viss utsträckning skulle rubba vad beredningen enhälligt

bar loreslagit både i fråga om riksdagens arbetsformer och i fråga om ett

nytt valsystem till riksdagen. De skäl som har anförts mot 350 ledamöter

bar mte sådan tyngd att jag är beredd att föreslå någon ändring i beredningens

förslag.

Riksdagens arbetsformer

Grundlagberedningen har inte i samband med sitt förslag till partiell författningsreform

gjort någon fullständig översyn av riksdagens arbetsformer

Beredningen har varit restriktiv med nyheter ocli i huvudsak begränsat sina

ändringsförslag till vad som ansetts nödvändigt för att garantera att en enkammarriksdag

med 350 ledamöter blir arbetsduglig och samtidigt kan bereda

riksdagsledamöterna möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet.

Andnngsförslagen är genomgående enhälliga och det framgår av betankandet

att förslagen bygger på en vidsträckt erfarenhet av riksda^sarbetet

hos beredningens ledamöter. För min del kan jag i detta sammanhang

begransa mig till kortfattade kommentarer på ett par punkter. En del av

de ändringar beredningen föreslår rör sådant som har sin plats i en ny riksdagsstadga.

Till sådana ändringar har jag överhuvudtaget inte anledning

att ta ställning i detta sammanhang eftersom det ankommer på riksdagen

ensam att besluta om innehållet i riksdagsstadgan.

Beträffande utskottsorganisationen har grundlagberedningen

föreslagit förändringar i fråga om antalet ledamöter i de olika utskotten

samt eu utvidgning av organisationen med ett fjärde lagutskott. Ja«

bär ingenting att erinra mot vad beredningen har anfört i denna del. Jag

vill endast tillägga att det oberoende av kammarreformen finns goda skäl

lor att inrätta ett nytt lagutskott. De senaste åren har kännetecknats av en

stark ökning av lagstiftningsaktiviteten, och man kan knappast räkna med

någon varaktig återgång till de förhållanden som rått tidigare. För att bemästra

den uppkomna situationen har departementens lagstiftningsenheter

byggts ut, och i proposition nr 15 till årets riksdag har föreslagits att lagrådet

skall få en ny avdelning. Förstärkningen av riksdagens organisation för lagstiftningsarbete

med ett nytt lagutskott ligger väl i linje med dessa åtgärder.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningens förslag att minska antalet ledamöter i utrikesnämnden till

nio med hänsyn till uppdragets särskilda förtroendekaraktär är enligt min

mening välmotiverat. Förslaget att i samband härmed upphäva personalunionen

mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet är inte helt invandningsfritt,

men jag har ingenting emot att man prövar den föreslagna ordningen

i avbidan på en fullständig översyn av riksdagens arbetsformer i

samband med en total författningsrevision.

Av hänsyn till att arbetet i en enkammarriksdag med så pass många ledamöter

som 350 kan bli jämförelsevis tungt har grundlagberedningen föreslagit

bl. a. vissa modifikationer i nu gällande bestämmelser om r i k s d ag

e°n s sessionstider. Vårsessionen skall, om synnerliga skäl föreligger,

kunna utsträckas till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna

börja något tidigare i oktober än f. n. En annan nyhet, som också har sin

grund i övergången till enkammarriksdag, är förslaget om vissa debattrestriktioner

vid riksdagens plenarsammanträden. Dessa restriktioner innebär

bl. a. att beslut skall kunna fattas om begränsning av tiden för varje anförande

i viss fråga. Däremot skall det enligt förslaget inte vara möjligt att

begränsa antalet inlägg i samma fråga.

Det är givet att den nya enkammarriksdagen kommer att ställa krav på

noggrann planering av riksdagsarbetet, om arbetet skall löpa smidigt. Men

även med en omsorgsfull planering och ledning av riksdagsarbetet kan man

inte utesluta behov av sådana ändringar i arbetsformerna som grundlagberedningen

här har föreslagit. Jag har på de punkter som det nu är fråga

om samma uppfattning som beredningen. Jag kan visserligen förstå de remissinstanser

som beklagar att d e b a 11 r e s t r i k t i o n e r skall behöva

införas men i likhet med beredningen anser jag att man i den nya riksdagen

inte kan lita enbart till frivilliga överenskommelser mellan partierna. Mot

utformningen av debattrestriktionerna har jag inte någon erinran. Tidsbegränsning

av anförande bör, som grundlagberedningen också har föreslagit,

gälla lika för statsråd och andra talare. Vad beredningen har föreslagit om

rätt för talmannen att bestämma talar ordningen vid riksdagens

debatter föranleder inte något uttalande från min sida.

Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa andra frågor av begränsad

räckvidd om ändringar i riksdagens arbetsformer.

Val till riksdagen

Vi har i Sverige haft proportionellt valsätt till riksdagen sedan 1909.

Förespråkare för majoritetsval i enmansvalkretsar har dock inte saknats i

vårt land, och obestridligt är att majoritetsval av denna typ har vissa fördelar.

Bl. a. har majoritetsvalen den egenskapen att de motverkar splittring

av folkrepresentationen på många partier och underlättar bildandet av regeringar

med stabilt parlamentariskt underlag. Proportionella valsystem har

å andra sidan den fördelen framför majoritetsval att folkrepresentationens

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sammansättning som regel blir mer överensstämmande med opinionsfördelningen

inom väljarkåren. Principen om proportionell fördelning av mandaten

i riksdagen har hos oss sådan förankring inom opinionen att det inte

kan komma i fråga att nu överväga övergång till majoritetsval. Det har också

varit en fast utgångspunkt för grundlagberedningens arbete att valsättet

till den nya riksdagen skall vara proportionellt.

Ett proportionellt valsystem kan utformas på olika sätt. I äldre tider lade

man huvudvikten vid att de enskilda valkretsarna som sådana blev proportionellt

representerade i riksdagen och att mandatfördelningen mellan partierna

inom varje enskild valkrets så nära som möjligt återspeglade opinionsfördelningen

inom valkretsen. Detta låg i linje med dåtida betraktelsesätt,

enligt vilket riksdagsmännen i första hand uppfattades som talesmän

för sin valkrets. I dag ser man riksdagsmannen framför allt som företrädare

för ett parti. Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset

knyter sig, som grundlagberedningen har konstaterat i sitt betänkande,

nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna

i landet som helhet. När det gäller valsystemet har huvudvikten därför

numera kommit att ligga vid valsystemets riksproportionella effekt, dvs.

vid hur mandatfördelningen i riksdagen svarar mot de rösttal som partierna

har uppnått i landet i dess helhet.

Grundlagberedningen har i sitt förslag till nytt valsätt för enkammarriksdagen

dragit ut konsekvenserna av denna förändring i synsättet.

Det av beredningen föreslagna proportionella valsystemet innebär att 40 av

de 350 mandaten i riksdagen skall vara utjämningsmandat och användas

till att utjämna de avvikelser från en riksproportionellt rättvisande representation

som uppkommer vid fördelningen i valkretsarna av de 310 fasta

valkretsmandaten. Riksproportionaliteten är emellertid inte fullt genomförd.

För att motverka uppkomsten av småpartier har det föreslagna systemet

försetts med vissa spärrar. Parti som inte har fått minst 4 % av rösterna i

hela landet skall i princip inte få delta i mandatfördelningen. Ett parti med

färre röster skall dock kunna få mandat i valkrets där partiet har minst

12 % av rösterna.

Samtliga mandat i riksdagen skall enligt beredningens förslag besättas

med kandidater som förekommer på valsedlarna i valkretsarna. Förslaget

gör det alltså möjligt att behålla det nuvarande systemet med lokal nominering

av alla kandidater. Som valkretsar skall användas de nuvarande

andrakammarvalkretsarna.

Det av grundlagberedningen föreslagna valsystemet har fått ett gynnsamt

mottagande av remissinstanserna. Det är också min mening att förslaget är

väl underbyggt, och jag anser därför att det bör läggas till grund för lagstiftning.

Invändningar mot den grundläggande konstruktionen i förslaget förekommer

endast i något enstaka remissyttrande. Länsstyrelsen i Söderman
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lands län skulle ha föredragit att man för valen till den nya riksdagen använt

det nuvarande provisoriska valsystemet till andra kammaren med

jämkad uddatalsmetod och slutna valkretsar. Enligt min mening är det

emellertid just vid jämförelse med valsystem, där man tillämpar en jämkad

uddatalsmetod eller någon annan av de gängse proportionella metoderna

inom helt slutna valkretsar, som det bäst framgår att grundlagberedningens

förslag har betydande förtjänster. I varje system, där samtliga mandat fördelas

valkretsvis utan hänsyn till det samlade valresultatet i hela landet,

blir, som grundlagberedningen har påvisat, partiernas representation i riksdagen

beroende av faktorer som enligt ett riksmässigt synsätt bör vara ovidkommande.

Så t. ex. kan två partier med samma totala röststyrka i landet

få mycket olika utdelning i mandat beroende på rösternas fördelning på

valkretsarna. Vidare kan ett partis representation i riksdagen variera beroende

på hur andra partier uppträder i valen. I vissa lägen kan ett eller

flera partier med framgång spekulera i mandatvinster genom valtekniska

manipulationer av olika slag. Med det nuvarande provisoriska valsystemet

till andra kammaren kan det t. ex. vara lönande för partier att i vissa valkretsar

gå fram självständigt under de egna partibeteckningarna samtidigt

som de i andra valkretsar samverkar under gemensam beteckning. Det kan

också tänkas att ett parti gör mandatvinster på att i vissa valkretsar förena

sig med ett parti och i andra valkretsar med ett annat parti. Även om missbruk

hittills inte har förekommit i större omfattning vid andrakammarvalen

är det principiellt en väsentlig svaghet hos ett valsystem att det ger

utrymme för ett uppträdande i valen från partiernas sida som kan rubba

den åsyftade proportionella mandatfördelningen i riksdagen.

Några motsvarande missbruksrislcer finns inte med ett riksproportionellt

system av den konstruktion som grundlagberedningen har föreslagit.

I grundlagberedningens system är också rösternas geografiska spridning i

princip utan betydelse för den representation ett parti får. Systemets partimässiga

verkningar är därför praktiskt taget oberoende av valkretsindelningen.

I likhet med flera remissinstanser, som har berört denna fråga,

anser jag att detta är en stor fördel. Om grundlagberedningens förslag genomförs,

bör valkretsindelningsfrågorna i framtiden väsentligen bli avpolitiserade.

Den nuvarande valkretsindelningen för andrakammarvalen är inte

tillfredsställande men med den begränsade betydelse som valkretsindelningen

får enligt grundlagberedningens förslag bör det vara möjligt att, som

beredningen har förordat, t. v. använda de nuvarande andrakammarvalkretsarna

för valen till enkammarriksdagen.

Problemen vid utformningen av proportionella valsystem sammanhänger

till väsentlig del med att man inte kan driva det rättvisetänlcande som varje

proportionell metod är uttryck för så långt att andra värden i det politiska

livet kommer i fara. En rättvis fördelning av mandaten i folkrepresentationen

får inte köpas till priset av ett valsystem, som uppmuntrar till parti
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

splittring och därigenom riskerar att förlama handlingskraften hos de demokratiska

institutionerna. Demokratins arbetsduglighet är inte mindre

viktig än rättvisan i valsystemet. Problemet är här hur man skall kunna

förse ett proportionellt valsystem med lämpligt utformade spärrar mot småpartier.

Utan någon spärr skulle det med ett riksproportionellt valsystem

räcka med 0,35 % av rösterna i landet för att erövra ett av mandaten i en

riksdag med 350 ledamöter.

I ett proportionellt valsystem med slutna valkretsar kan spärreffekten

åstadkommas genom själva valmetoden eller genom en lämplig avvägning av

valkretsarnas storlek eller genom båda dessa faktorer tillsammans. Om man

använder en proportionell metod — t. ex. den jämkade uddatalsmetoden

med spärrdivisorn 1,4 — i slutna valkretsar, blir valkretsarnas storlek av

utomordentlig betydelse för spärreffekten. Spärreffekten varierar kraftigt

med antalet mandat i valkretsarna. I en valkrets med 8 mandat krävs

det ungefär 8 % av rösterna för att ett parti skall kunna ta ett av mandaten

medan det i en valkrets med 30 mandat räcker med ungefär 3,5 %

av rösterna. Om valkretsarna inte görs någorlunda jämnstora, kommer

verkningarna därför att bli godtyckliga och slumpartade. I vissa valkretsar

blir det mycket lätt att erövra mandat, i andra jämförelsevis svårt.

Resultatet blir att små partier lätt blir underrepresenterade men något effektivt

sätt att hindra mycket små partier från att vinna representation i

riksdagen erbjuder inte systemet. En olägenhet är också att spärreffekten

blir beroende av hur ett parti har sina väljare spridda på olika valkretsar.

I grundlagberedningens förslag är den väsentliga spärren, 4 %-regeln,

konstruerad som en riksspärr, dvs. den är satt i relation till antalet röster

i hela landet. Jag kan i och för sig ge regeringsrättens ledamöter rätt när

de i sitt remissyttrande påpekar att 4 %-regeIn i vissa fall kan ge jämförelsevis

kraftiga tröskeleffekter — tröskeleffekter är dock ofrånkomliga

om man överhuvudtaget vill ha några spärrar — men jag kan inte hålla

med dem om att spärren verkar för slumpartat. I jämförelse med spärrarna

mot småpartier i ett valsystem med slutna valkretsar har 4 %-regeln fasthet

och konsekvens. Det måste enligt min mening dessutom vara den i princip

riktiga ordningen i ett riksproportionellt valsystem att även spärrarna

mot småpartier är riksproportionella. Endast därigenom kan man nå det

åsyftade resultatet, att alla partier som vinner tillträde till riksdagen blir

inbördes rättvist representerade.

Frågan om riksspärren bör sättas vid 4 % eller vid något annat tal kan

givetvis vara föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har

inte haft något att erinra mot grundlagberedningens förslag men några menar

att spärren är för hård. För min del kan jag ansluta mig till den ståndpunkt

som grundlagberedningens ledamöter har enats om. Jag kan också

godta det undantag från riksspärren som ligger i den föreslagna regeln att

ett parti med mindre än 4 % av rösterna i hela landet skall kunna få mandat

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i valkrets där partiet lokalt är så starkt att det samlat minst 12 % av rösterna

i kretsen.

Mot den närmare utformningen av det nya valsättet har inte riktats någon

kritik från remissinstansernas sida annat än i fråga om någon enstaka

detalj. Inte heller jag har annat än detaljinvändningar. Till dessa återkommer

jag i specialmotiveringen. I detta sammanhang vill jag endast tillägga

att jag anser det synnerligen tillfredsställande att det visat sig möjligt att

inom ramen för ett i princip riksproportionellt system beakta regionala intressen

i den utsträckning som har skett. Av det utredningsmaterial som

grundlagberedningen har redovisat i sitt betänkande framgår att man kan

räkna med att valkretsarna även i framtiden kommer att få en stabil representation

och att det i allmänhet också kommer att bli god överensstämmelse

inom varje valkrets mellan partiernas rösttal och mandatsiffror. Värdefullt

är också att förslaget är sådant att samtliga mandat i riksdagen —

alltså även utjämningsmandaten — kan förutsättas bli besatta med kandidater

som nominerats i valkretsarna.

De nya reglerna om fördelning av mandaten i riksdagen mellan partier

bör, som grundlagberedningen har föreslagit, skrivas in i RO så att de får

karaktär av grundlag.

Det nya val sättet måste få vissa återverkningar på andra delar av valsystemet.

De lagtekniskt mest omfattande ändringarna berör sammanräkningsförfarandet.

Det är visserligen möjligt att låta valförrättare

och länsstyrelser ha samma befattning med själva valmaterialet som f. n.

vid andrakammarvalen. Länsstyrelserna kan också liksom hittills få fastställa

ordningen mellan kandidaterna inom varje parti. Fördelningen av

mandaten måste emellertid bli en uppgift för ett centralt organ som får

bygga sitt beslut på länsstyrelsernas sammanräkningsprotokoll. Jag kan i

allt väsentligt ansluta mig till vad grundlagberedningen hav föreslagit i

fråga om hur sammanräkningen och mandatfördelningen skall gå till vid

riksdagsvalen.

Besvärsfrågorna kommer delvis i ett nytt läge med ett riksproportionellt

valsystem. Besvär över riksdagsval måste komma att avse det

centrala organets beslut om mandatfördelningen. I vad mån besvärsreglerna

i övrigt behöver ändras i förhållande till vad som nu gäller i fråga om andrakammarval

är en vansklig bedömningsfråga. Grundlagberedningen har inte

föreslagit någon annan nyhet än att i RO skall införas en regel som innebär

att ett förordnande av regeringsrätten i ett besvärsmål om omval inte skall

medföra att utfärdade fullmakter utslocknar. Fullmakterna skall fortsätta

att gälla tills ny mandatfördelning har blivit fastställd.

Regeringsrättens ledamöter har uppehållit sig utförligt vid besvärsfrågorna

i sitt remissyttrande. De påpekar att besvärsreglerna blir svårtillämpade

och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen

eftersom det nya valsystemet är konstruerat så att ett fel

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 201

som begåtts i cn valkrets kan få betydelse för valutgången även i andra valkretsar.

Olägenheterna med det föreslagna valsystemet kan emellertid enligt

vad regeringsrättens ledamöter har funnit inte undanröjas på annat sätt

än genom föreskrifter om att fel i samband med valförrättning i viss utsträckning

skall tolereras och inte föranleda rättelse ens om felet har inverkat

på valets utgång. Sådana föreskrifter bör enligt regeringsrättsledamöternas

bestämda uppfattning inte övervägas.

Jag delar denna uppfattning. Jag är medveten om att det inte kan uteslutas

att det nya valsystemet genom sin konstruktion kommer att stimulera

till ökad besvärsfrekvens, och jag är också på det klara med att besvärsmålen

i viss mån kommer att bli svårare att handlägga för regeringsrätten.

Regeringsrättens ledamöter bedömer emellertid själva inte svårigheterna som

oöverstigliga. Med den av grundlagberedningen föreslagna nya regeln i RO

om utfärdade fullmakters provisoriska giltighet finns också fulla garantier

för att dröjsmål med avgörandet av besvärsmål och förrättande av omval inte

i något fall skall hindra riksdagen i dess arbete. De olägenheter med besvärsreglerna

som regeringsrättens ledamöter har velat fästa uppmärksamheten

på kan enligt min bedömning under inga förhållanden få inverka på

den långt mer betydelsefulla frågan om man skall bygga det nya valsättet

på en riksproportionell princip eller om man som hittills skall nöja sig med

proportionalitet inom varje enskild valkrets.

I det nuvarande tvåkammarsystemet gäller bostadsband som valbarhetsvillkor

för andra kammarens men inte för första kammarens ledamöter.

övergången till enkammarriksdag gör det svårt att behålla en ordning

med bostadsband för endast eu del av riksdagens ledamöter. Valet står

i praktiken mellan att låta bostadsband gälla för alla riksdagens ledamöter

eller att helt avstå från valbarhetsvillkor av detta slag. Jag delar grundlagberedningens

uppfattning att man inte bör ha regler som utesluter varje

möjlighet att till riksdagen rekrytera s. k. rikskandidater, och jag tillstyrker

därför beredningens förslag att det inte skall gälla några formella villkor

i fråga om bosättning eller rösträtt i valkretsen för valbarhet till enkammarriksdagen.

I likhet med beredningen räknar jag med att man i praktiken

skall få en tillfredsställande lokal och regional representation i riksdagen

även utan bostadsband.

Det nya kammarsystemet skapar vissa problem som gäller de v a 11 e kniska

förutsättningarna för gemensam valdag för

riksdagsval och kommunalval. Det är därvid bl. a. fråga om vilka åtgärder

som behöver vidtas för att förebygga att väljarna blandar samman valen

och gör misstag som leder till att deras valsedlar måste kasseras. Valtekniska

utredningen har föreslagit att man skall underlätta valförrättningen

för väljarna bl. a. genom att göra valsedlarna olikfärgade — gula för riksdagsval,

blå för landstingsval och vita för kommunal- och stadsfullmäktigval.

I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är jag be
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

redd att godta vad utredningen liar föreslagit i fråga om valsedlarnas utseende.

För att ytterligare förebygga misstag som kan leda till kassationer

vill jag emellertid föreslå att ValL och KVL kompletteras med bestämmelser

om att papper till valsedlar för de tre typer av val som det här är fråga

om i princip skall tillhandahållas kostnadsfritt av statsverket. Frågan om

vilka återverkningar de nya bestämmelserna om valsedlars utseende bör få

på kassationsbestämmelserna i de båda vallagarna avser jag att behandla i

specialmotiveringen.

Den gemensamma valdagen kommer att i viss mån komplicera valförrättningen

även för valmyndigheterna. Valtekniska utredningens undersökningar

visar att svårigheterna inte är större än att de kan bemästras. Jag är

emellertid medveten om att vissa valmyndigheter redan nu brottas med

personal- och lokalproblem och känner sig bekymrade för framtiden. Alla

ansträngningar bör göras för att underlätta valmyndigheternas arbete.

Som jag redan har nämnt inledningsvis bör inom den närmaste framtiden

göras en utredning om hur man skall kunna förenkla och effektivisera

valförfarandet. Oberoende härav bör emellertid redan nu bestämmelserna

i vallagstiftningen om skyldighet att fullgöra uppdrag som ledamot eller

suppleant i valnämnd utsträckas till att omfatta även uppdrag som valnämndens

deputerade. I Sverige bör det, liksom i våra nordiska grannländer

och flera andra demokratiska länder, i princip vara en medborgerlig

skyldighet för var och en som inte har giltigt hinder att som valförrättare

medverka till att valen till de demokratiska institutionerna förlöper smidigt

och säkert. Även om skyldigheten sällan eller aldrig skulle uttvingas kan

lagbestämmelser i ämnet vara till hjälp för valmyndigheterna i deras rekryteringssträvanden.

Parlamentarismen och grundlagarna

Parlamentarismens principer är sedan länge erkända och tillämpade i

vårt land, men de har ännu inte fått fotfäste i RF. RF bygger alltjämt på en

äldre statsrättslig åskådning som vill åstadkomma maktbalans mellan

Konung och riksdag. Statsrådets ledamöter har enligt RF:s ordalydelse

ingen annan ställning än som rådgivare vilka Konungen fritt utnämner och

entledigar. Regeringsärendena avgörs formellt av Konungen ensam efter

föredragning i statsrådet.

De ändringar i RF som grundlagberedningen nu har föreslagit är begränsade

till några få frågor. I huvudsak rör det sig om att införa misstroendeförklaring

som en form för att utkräva ansvar av regeringen och om att revidera

bestämmelserna om entledigande av statsråd och om nyval till riksdagen

med utgångspunkt från parlamentarismens grundsatser och konstitutionell

praxis. Bestämmelserna i RF om regeringsbildningen och om regeringsärendenas

handläggning har i förslaget lämnats orubbade i sitt gamla

skick.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

I sak liar grundlagberedningens förslag till ändringar i RF godtagits av

en enhällig remissopinion. De invändningar som förekommer gäller endast

detaljer. Meningarna är emellertid delade om avgränsningen av reformen

och ett par remissinstanser ser helst att man väntar till den totala författningsrevisionen

med att införliva parlamentarismen med grundlagarna.

Högsta domstolens ledamöter förordar att man i denna reformetapp nöjer

sig med att införa regler om misstroendeförklaring och om entledigande av

statsråd som drabbats av riksdagens misstroende. Kritiken går ut på att RF,

om de föreslagna ändringarna genomförs, kommer att uppvisa allvarliga

lagtekniska och systematiska brister. Bestämmelserna om tillsättande av

statsråd och om entledigande av statsråd kommer att vila på skilda statsrättsliga

principer och överhuvudtaget ger de nya bestämmelserna, enligt

högsta domstolens ledamöter, statsministern en central ställning och lägger

i hans hand den reella beslutanderätten i viktiga frågor på ett sätt som rimmar

illa med RF:s generella bestämmelser om regeringsärendenas handläggning.

De brister som sålunda har påtalats under remissbehandlingen har

grundlagberedningen själv uppmärksammat. Beredningen har emellertid

ansett att bristerna inte är av det slaget att de bör få hindra att man

redan nu genomför grundlagsändringar som allmänt bedömts som angelägna.

Jag delar denna uppfattning. Det måste emellertid erkännas att motsägelserna

och spänningarna i RF:s text på en del punkter kommer att bli

mycket bjärta och hårda. Jag har därför ansett det värt att undersöka om

man inte i någon mån kan mildra motsättningarna mellan gammalt och

nytt i RF utan att vare sig inskränka den partiella författningsreformen

eller föregripa grundlagberedningens arbete på en total författningsrevision.

Elter vad jag har funnit kan man åstadkomma vissa förbättringar av texten

genom justeringar av väsentligen lagteknisk och redaktionell natur.

Dessa justeringar berör 4, 9, 13, 15, 32, 38, 65 och 106 §§ RF. I huvudsak

går justeringarna ut på att jämka eller ur RF utmönstra dels bestämmelser

som handlar om konflikter mellan Konungen och statsrådet, vilka är otänkbara

i ett parlamentariskt styrt land, dels vissa andra bestämmelser som

med emfas betonar statsrådens skyldighet att böja sig för Konungens vilja.

Flera av bestämmelserna har överhuvudtaget ingen funktion att fylla och

kan därför saklöst upphävas. Även om man inte i detta sammanhang bör

överväga att ändra den formella ordningen för utnämning av statsråd eller

för beslutsfattande i konselj, kan man genom justeringar av det slag jag

åsyftar vinna att RF:s text blir mindre motsägelsefull och på ett mindre

iögonfallande sätt avviker från konstitutionell praxis. Därmed blir texten

också mindre vilseledande för läsaren. Jag skall i specialmotiveringen närmare

redogöra för hur de ifrågavarande justeringarna i RF enligt min mening

bör göras.

RF känner inte någon annan form för utkrävande av politiskt ansvar av

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

statsrådets ledamöter än den s. k. dechargegranskningen genom konstitutionsutskottet.

Om konstitutionsutskottet vid granskningen av statsrådsprotokollen

finner att någon ledamot av statsrådet inte iakttagit »rikets sannskyldiga

nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och drift» utövat sitt

ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen, som hos Konungen

kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas Irån sitt statsrådsämbete.

Någon sådan begäran har aldrig framställts.

Det bär länge ansetts vara en brist i våra grundlagar att de saknar bestämmelser

om regeringens parlamentariska ansvar vilka

gör det möjligt att kontinuerligt kontrollera om regeringen åtnjuter riksdagens

förtroende. I grundlagberedningens förslag har denna brist avhjälpts.

Beredningen föreslår att bestämmelser skall införas i RF som ger riksdagen

möjlighet att avge misstroendeförklaring mot regeringen eller mot enskilt

statsråd. Om en majoritet av riksdagens ledamöter ansluter sig till ett yrkande

om misstroendeförklaring skall regeringen eller statsrådsledamoten

i fråga entledigas såvida inte nyval till riksdagen utlyses inom en vecka från

förklaringen. Enligt förslaget skall yrkande om misstroendeförklaring inte

få väckas av enskild riksdagsledamot. Minst 1/10 av riksdagens ledamöter

måste stå bakom yrkandet för att detta skall tas upp till prövning. En annan

begränsning är att yrkande om misstroendeförklaring inte får framställas

under tiden från det ordinarie val till riksdagen ägt rum eller förordnande

om nyval meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen

sammanträder första gången.

De av beredningen föreslagna reglerna om misstroendeförklaring har så

gott som genomgående vunnit remissinstansernas gillande. Även jag anser

att förslaget är väl avvägt. Institutet misstroendeförklaring är enligt min

mening klart att föredra framför det i vissa länder praktiserade institutet

förtroendevotum som i regel innebär att en regering redan vid sitt tillträde

måste ha ett positivt stöd hos parlamentet. I linje härmed ligger också att

jag för min del anser att det bör krävas att en majoritet av riksdagens ledamöter

röstar för ett yrkande om misstroendeförklaring för att detta skall

anses ha vunnit bifall. Det skulle kunna försvåra regeringsbildningen och

försvaga regeringsmakten på ett betänkligt sätt om det räckte med en majoritet

av de röstande för att fälla en regering. Bl. a. skulle det bli svårt för

en regering att skydda sig mot överrumpling.

I princip bör yrkande om misstroendeförklaring kunna väckas när som

helst under riksdagens sessioner. Det bör emellertid inte heller vara uteslutet

att sammankalla riksdagen särskilt för att pröva ett yrkande om misstroendeförklaring,

om förtroendefrågan skulle få aktualitet vid en tidpunkt

då riksdagen inte är samlad. För detta är också sörjt i grundlagberedningens

förslag genom bestämmelser i riksdagsordningen att riksdagen när som

helst kan sammankallas till extra session om minst 1/3 av ledamöterna begär

det. Den av beredningen föreslagna begränsningen att yrkande om miss
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

troendeförklaring inte får väckas under tiden mellan ett ordinarie val eller

ett förordnande om nyval och den nya riksdagens första sammanträde finner

jag helt naturlig.

Från principiella synpunkter kan det vara tveksamt om misstroendeförklaring

bör få riktas inte bara mot regeringen som sådan utan också mot

enskild ledamot av statsrådet. Enligt parlamentarisk praxis är regeringen

att betrakta som ett kollektiv vars medlemmar är solidariskt ansvariga för

alla regeringens åtgärder. Man kan också med fog fråga sig om den av

grundlagberedningen föreslagna möjligheten att rikta yrkande om misstroendeförklaring

mot enskild ledamot av statsrådet kommer att kunna få

någon praktisk betydelse. Jag har förståelse för de tvivel som länsstyrelsen

i Västmanlands län har yppat på denna punkt.

Det sagda har emellertid i första hand tillämpning på förhållandena i en

enpartiregering som är sammansatt uteslutande eller så gott som uteslutande

av politiker. Det kan tänkas regeringar med sådan sammansättning

att det bör finnas visst utrymme för kritik mot enskild ledamot av statsrådet

som inte drabbar regeringen i övrigt. Ytterligare är i detta sammanhang

att märka att åtskilliga regler i RF, som i sak kommer att stå kvar

oförändrade efter den partiella författningsreformen, bygger på föreställningen

om varje statsrådsledamots personliga politiska och juridiska ansvar

för sina åtgärder i tjänsten. Jag syftar bl. a. på bestämmelserna om statsrådsledamots

rätt att anmäla avvikande mening till statsrådsprotokollet och

bestämmelserna om dechargegranskningen.

Efter att ha övervägt de olika synpunkter som kan anläggas på frågan

har jag stannat för att även i denna del godta vad grundlagberedningen har

föreslagit. För misstroendeförklaring mot enskild ledamot av statsrådet bör

gälla samma regler som för misstroendeförklaring som tar sikte på hela

regeringen.

Bestämmelserna om konstitutionsutskottets granskning

av statsrådsprotokollen bör i enlighet med vad grundlagberedningen

har föreslagit t. v. få stå kvar i RF i sin nuvarande lydelse

med i huvudsak endast sådana ändringar som föranleds av att misstroendeförklaring

skall vara den enda formen för riksdagens initiativ när riksdagen

vill fälla en regering eller få en enskild ledamot av statsrådet entledigad

från sitt ämbete.

Regeringens karaktär av ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns

person, framträder tydligt i de av grundlagberedningen föreslagna bestämmelserna

om entledigande av statsråd. Entledigande av statsråd

är ett konselj ärende, och beslut i frågan fattas formellt av Konungen.

Bestämmelserna i ämnet är emellertid i förslaget utformade på sådant sätt

att statsministern får ett avgörande inflytande på regeringens sammansättning.

Bortsett från fall av misstroendeförklaring skall statsministern själv

kunna entledigas endast på egen begäran. Annan ledamot av statsrådet ent
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ledigas när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider,

skall övriga ledamöter av statsrådet entledigas.

Endast på en punkt har grundlagberedningens förslag i denna del blivit

föremal för viss kritik under remissbehandlingen. I några remissyttranden

görs gällande att uppdraget att tillhöra en regering är av sådan natur att

varje ledamot av regeringen bör kunna avgå när han själv vill, oavsett statsministerns

inställning i frågan. För mig framstår detta som ett teoretiskt

problem. Det torde vara självklart att ingen statsrådsledamot kan hållas

kvar i regeringen, om han har en bestämd önskan att avgå. Lika klart är

emellertid att han bör rådgöra med statsministern bl. a. om den lämpliga

tidpunkten för sin avgång. Om det formellt är han själv eller statsministern

som begär hans entledigande hos Konungen torde under sådana förhållanden

sakna praktisk betydelse.

För min del kan jag utan ändringar i sak godta vad grundlagberedningen

har föreslagit i fråga om entledigande av statsråd.

Bestämmelser om riksdagsupplösning och nyval har funnits i våra

grundlagar sedan år 1867. Institutet har utnyttjats sparsamt, endast två

gånger beträffande första kammaren och fyra gånger beträffande andra

kammaren. Enligt grundlagberedningens förslag skall institutet finnas kvar

även efter övergången från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag med

treåriga valperioder. Nyval skall liksom hittills avse endast återstoden av

löpande valperiod. De väsentliga nyheterna i beredningens förslag är dels

att statsministern exklusivt får rätt att bestämma när nyvalsinstitutet skall

komma till användning, dels att den automatiska riksdagsupplösning som

f. n. är förbunden med nyvalsförordnande ersätts med en rätt för statsministern

att avgöra om pågående riksdagsarbete skall avbrytas eller inte.

Formellt är frågor om nyval och avbrytande av riksdagssession enligt förslaget

regeringsärenden som avgörs i vanlig ordning, men Konungen skall

enligt en uttrycklig bestämmelse vara bunden vid vad statsministern föreslår.

Jag har ingen erinran mot vad grundlagberedningen har föreslagit. Nyvalsinstitutet

är ett värdefullt komplement till reglerna om regeringens

parlamentariska ansvar. Det säger sig självt att institutet bör begagnas med

försiktighet. Riskerna för missbruk bör emellertid efter genomförandet av

den partiella författningsreformen snarast bli än mindre än de har varit

tidigare. Med valperioder på tre år och bibehållen regel om att nyval gäller

endast för återstoden av löpande valperiod kommer det att fordras utomordentligt

starka skäl för att en regering skall bestämma sig för att anordna

ett extra val. Beredningens förslag får därför anses innehålla tillräckliga

garantier mot täta nyval.

Sammankopplingen i nuvarande bestämmelser av riksdagsupplösning och

nyval har visat sig vara förenad med betydande praktiska olägenheter. Det

bör vara en fördel både för regeringen och riksdagen, om man i framtiden

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

får möjlighet att från fall till fall avgöra om riksdagsarbetet skall avbrytas

i samband med att nyvalsförordnande meddelas. Situationen kan vara

sådan att riksdagssessionen genast bör avbrytas, men det kan också tänkas

att riksdagsarbetet lämpligen bör fortsätta någon tid eller att det kan slutföras

utan hinder av nyvalsförordnandet.

Ikraftträdandet m. m.

De grundlagsändringar som föranleds av den partiella författningsreformen

bör, som grundlagberedningen har föreslagit, träda i kraft den 1 januari

1971. Detta innebär att det första valet till den nya enkammarriksdagen

kommer att hållas samtidigt med de allmänna kommunalvalen i september

1970.

Det nya kammarsystemet kommer att ställa krav på ett nytt riksdagshus

eller ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset. Denna fråga kommer inte

att vara definitivt löst före år 1971. Däremot kommer provisoriska lokaler

för enkammarriksdagen att kunna vara färdigställda i god tid före författningsreformens

ikraftträdande. Lokalfrågan handläggs av riksdagens förvaltningskontor

i samråd med byggnadsstyrelsen. Förvaltningskontorets

styrelse har nyligen begärt riksdagens tillstånd till projektering för provisoriska

lokaler för enkammarriksdagen i kvarteret Garnisonen vid Karlavägen/Banérgatan

i Stockholm.

För att författningsreformen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1971

måste grundlagsändringarna beslutas av 1968 och 1969 års riksdagar. Utöver

ändringar i RF och RO fordras ändringar också i åtskilliga andra lagar. De

olika delarna av lagstiftningskomplexet griper in i varandra på ett sådant

sätt att det inte är möjligt att ta ställning till grundlagsändringarna utan

att man samtidigt fattar beslut om ändringarna i den övriga lagstiftningen.

Fullständiga förslag till ändringar i bl. a. ValL och KVL bör därför föreläggas

redan 1968 års riksdag till antagande1.

Specialmotivering

Den partiella författningsreformen kräver omfattande ändringar både i

RF och RO och i ValL och KVL. Vissa ändringar måste göras även i kommunallagen

den 18 december 1953 (nr 753), kommunallagen för Stockholm

den 1 mars 1957 (nr 50), landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt

lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Det kan synas som om införandet i RF av bestämmelser om misstroendeförklaring

borde föranleda jämkning även i 6 § ansvarighetslagen den 10

1 Förfaringssättet med beslut beträffande följdändringarna redan i samband med att grundlagsändringar

antagits såsom vilande har tillämpats tidigare vid flera tillfällen och stämmer

väl med önskemål som har uttalats av riksdagen (se Sä1!! 1919:1 och rskr 268; prop. 1932:104

och KU 15; prop. 1934:216, KU 16 och rskr 256).

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare

i kommandomål. Denna lag har emellertid sedan länge förlorat kontakten

med den politiska och juridiska verkligheten. Följdändringar i ansvarighetslagen

har tidigare underlåtits i åtskilliga fall då sådana skulle

ha varit nödvändiga, om man velat tillämpa annars gängse lagstiftningsmetoder.

I enlighet med denna praxis bör ansvarighetslagen även nu stå

kvar i oförändrad lydelse trots att det blir en formell kollision mellan 6 §

i lagen och vissa nya bestämmelser i RF.

Ändringarna i RO måste kompletteras med närmare föreskrifter om riksdagens

arbete. Denna uppgift ankommer på riksdagen ensam. Grundlagberedningen

har utarbetat ett förslag till ny riksdagsstadga som är avsett

att ersätta såväl den nuvarande riksdagsstadgan som kamrarnas ordningsstadgor.

Förslaget har inte remissbehandlats och det kräver inte något ställningstagande

från Kungl. Maj :ts sida, men det torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 3.

De ändringar i RF och RO som måste göras i samband med den partiella

författningsreformen låter sig endast med svårighet infogas i grundlagarnas

nuvarande disposition. Det är också en svår uppgift att ge de

nya bestämmelserna en sådan språklig utformning att de uppfyller kraven

på tydlighet och lättillgänglighet utan att stilbrytningarna i förhållande till

äldre text blir alltför påtagliga. Att åstadkomma en från dessa synpunkter

helt tillfredsställande produkt torde i själva verket vara omöjligt. Det är sålunda

inte möjligt att disponera om författningsstoffet i den utsträckning

som i och för sig är önskvärd utan att ramen för den partiella författningsreformen

sprängs.

Sakliga skäl av stor tyngd talar för att omdispositionerna begränsas till

ett minimum. I RF bör den nuvarande ordningsföljden mellan paragraferna

behållas intakt. I RO är vissa ändringar i rubriker och uppställning

nödvändiga, men även här bör omflyttningen av paragrafer begränsas till

det minsta möjliga. Alla bestämmelser om första kammaren bör upphävas,

och den nya texten får i stället byggas upp med utgångspunkt från vad

som nu är föreskrivet beträffande andra kammaren. Rubriken »Kamrarnas

bildande» bör ersättas med rubriken »Val till riksdagen in. m.» och underrubrikerna

»Första kammaren», »Andra kammaren» och »Gemensamma

bestämmelser» måste givetvis slopas. Inom ramen för avdelningen »Val

till riksdagen m. in.» måste vissa paragrafomflyttningar göras bl. a. för att

bereda plats för de nya bestämmelserna om mandatfördelning mellan partier.

Rubriken »Riksdags början och upplösning» bör ändras till »Riksdags

början och avbrytande av riksdagssession» och rubriken »Ärendenas behandling

i kamrarna» bör ändras till »Ärendenas behandling i riksdagen».

Även ändringarna i vallagstiftningen erbjuder vissa lagtekniska och redaktionella

svårigheter. ValL och KYL har redan tidigare förlorat sin överskådlighet

och blivit bristfälliga i systematiskt och språkligt hänseende på

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 196S 209

grund av att en mångfald ändringar gjorts i olika delar av texten vid skilda

tidpunkter. Det är i och för sig möjligt att göra de ändringar i dessa lagar

som behövs i samband med den partiella författningsreformen inom ramen

för lagarnas nuvarande disposition med endast relativt begränsade förändringar

i fråga om rubriker och ordningsföljd mellan paragraferna, men

det kan inte undvikas att de formella bristerna blir ännu mer framträdande

än de är nu. Inledningsvis har nämnts att möjligheterna att förenkla

och effektivisera valförfarandet skall utredas inom den närmaste

framtiden. I samband därmed bör även göras en fullständig lagteknislc

översyn av ValL och KVL.

Grundlagberedningens och valtekniska utredningens remissbehandlade

förslag till författningstexter utgör ett gott underlag vid utarbetandet av

propositionens texter till grundlagsändringar och andra lagändringar. En

viss ytterligare bearbetning av författningsstoffet är dock behövlig, och på

några punkter bör förslagen kompletteras med nyskriven text. Kompletteringarna

gäller bl. a. RF där lagtekniska och redaktionella ändringar, såsom

redan har berörts i den allmänna motiveringen, bör göras i större omfattning

än grundlagberedningen har föreslagit.

I de lagar som berörs av den partiella författningsreformen finns åtskilliga

paragrafer där det inte behövs annat än smärre redaktionella ändringar

eller ändringar som är en självklar följd av övergången från tvåkammarriksdag

till enkammarriksdag eller av andra nyheter som har behandlats

i den allmänna motiveringen. Vid dessa paragrafer kommer jag

inte att uppehålla mig i specialmotiveringen.

Förslag till ändringar i regeringsformen

4, 9, 13, 15 och 32 §§.

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vissa bestämmelser i

RF, som rör förhållandet mellan Konungen och statsrådet, jämkas redaktionellt

för att bestämmelserna inte skall stå i onödigt skarp motsättning

till andra bestämmelser som ändras i sak i samband med den partiella

författningsreformen. Detta gäller bl. a. dessa fem paragrafer.

I 4 § bör göras den ändringen att orden »Konungen äger att allena styra

riket» utbyts mot »Konungen styr riket», och vidare bör presentationen av

statsrådet göras i ett särskilt stycke som lämpligen kan inledas med orden

»För regeringsärendena har Konungen ett statsråd etc.». I 9 §, som handlar

om statsrådsprotokollen och om statsrådsledamöternas ansvar för besluten

i regeringsärendena, bör ur andra stycket utmönstras dels orden »Konungen

dock förbehållet att allena besluta», dels vad som sägs om statsrådsledamöternas

skyldighet att göra »kraftiga föreställningar» mot grundlagstridiga

och andra lagstridiga beslut av Konungen.

Frågor om krig och fred skall enligt 13 § handläggas i »utomordentligt

statsråd», en sammansättning av statsrådet som sedan år 1840 inte skiljer

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sig från den vanliga sammansättningen. Bestämmelsen, som med kraft framhäver

Konungens rätt att fatta de beslut han finner lämpliga oberoende av

statsrådsledamöternas uppfattning, är obsolet och kan saklöst upphävas.

Även 15 § om kommandomål bör omredigeras så att paragrafen inte uttryckligen

pekar på möjligheten att Konungen i strid mot parlamentarismens

grundsatser genomdriver sin mening mot föredragande statsrådets.

Kommandomålen handläggs sedan länge på det sättet att chefen för försvarsdepartementets

kommandoexpedition föredrar målen för departementschefen

som i realiteten avgör dem. Departementschefens beslut delges i

efterhand Konungen genom s.k. protokollslistor, som innehåller mycket

knapphändiga uppgifter om ärendena. Konungen tecknar sitt godkännande

på protokollslistorna. Sådana protokoll som åsyftas i 15 § förs alltså inte.

Anledning saknas att bryta med denna praxis. Praxis kan emellertid bibehållas

utan att man behöver göra någon genomgripande omarbetning av

paragrafen, om i paragrafen inte sägs annat om protokoll i kommandomål

än att sådana förs vid behov. Jag föreslår att paragrafen redigeras i överensstämmelse

härmed.

Frågor om sådana tjänstetillsättningar som skall prövas av Konungen är

vanliga regeringsärenden, och det är endast historiska skäl utan aktualitet

i dag som förklarar att det sagts ut i en särskild paragraf, 32 §, att statsrådets

ledamöter bär rätt att delta i handläggningen. Bestämmelsen är

alltså överflödig, och den bör upphävas.

De här föreslagna ändringarna i RF rubbar inte den gällande ordningen

enligt vilken det formellt är Konungen som utnämner statsråd och beslutar

i regeringsärendena. Ändringarna rubbar givetvis inte heller i något hänseende

den konstitutionella praxis i fråga om regeringsbildning och handläggning

av regeringsärenden som har utbildats i anslutning till parlamentariska

grundsatser. Frågor om ändringar i den i RF föreskrivna formella

ordningen och i regler som utbildats genom konstitutionell praxis får prövas

i samband med den totala författningsrevision som grundlagberedningen har

i uppgift att förbereda under nästa utredningsetapp.

35 §.

Bestämmelsen i denna paragraf om att statsrådets ledamöter har förtroendesysslor,

varifrån Konungen äger entlediga dem »när han prövar

rikets tjänst det fordra», bör ersättas med nya regler om entledigande av

statsråd i överensstämmelse med vad som bär utvecklats i den allmänna

motiveringen. De nya bestämmelserna i ämnet bör utformas sa att de inte

lämnar utrymme för någon diskretionär prövning från Konungens sida.

I annat fall än då misstroendeförklaring avgetts måste initiativet till

entledigande alltid utgå från statsministern och omvänt skall en begäran

om entledigande av statsråd som härrör från honom aldrig kunna avslås.

Detta gäller givetvis även i fråga om statsministerns egen avgång.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Det har tidigare förekommit vid flera tillfällen — t. ex. vid Hjalmar Brantings

och C. G. Ekmans avgång (1925 resp. 1932) och vid Per Albin Hanssons

död (1946) — att regeringens övriga ledamöter blivit kvar i sina befattningar

sedan statsministern ensam avgått eller sedan han avlidit. Som har

framgått av den allmänna motiveringen skall denna ordning inte kunna tilllämpas

i framtiden utan statsministerns avgång skall alltid föra med sig att

Övriga statsråd entledigas. Motivet för den nya regeln är att den nye statsministern

skall ha helt fria händer i valet av medarbetare. Avsikten är däremot

inte att introducera en ny parlamentarisk praxis, enligt vilken statsministerns

avgång alltid blir inledningen till en regeringskris, där valet av

ny statsminister står helt öppet och kräver överläggningar från Konungens

sida med företrädare för olika meningsriktningar inom riksdagen. Om statsministern

avgår av personliga skäl eller annars under sådana omständigheter

att hans avgång inte är uttryck för att det eller de partier som har

regeringsansvar vill dra sig tillbaka från regeringsställningen, bör regeringspartiet

eller -partierna omgående kunna få uppdraget att utse den person

som de vill att Konungen skall utnämna till ny statsminister. Sedan ny statsminister

utsetts bestämmer han vilka personer som i övrigt skall ingå i regeringen,

och Konungen utnämner statsråden enligt statsministerns förslag.

I enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit bör en avgående regering

sta kvar som expeditionsministär till dess ny statsminister utnämns.

Någon formell begränsning av expeditionsministärs kompetens bör

inte föreskrivas.

Beslut om utnämning och om entledigande av statsråd är regeringsärenden,

som formellt avgörs av Konungen i statsrådet. I fråga om utnämning

har detta inte särskilt anmärkts i RF och så behöver inte heller ske i fråga

om entledigande.

38 §.

Huvudregeln beträffande beslut i statsrådet är enligt denna paragraf att

beslutet skall underskrivas av Konungen och kontrasigneras av vederbörande

föredragande. Beträffande vissa beslut räcker det med underskrift

av föredraganden.

Paragrafen innehåller även ålderdomliga bestämmelser om statsrådsledamots

rätt och skyldighet att vägra att kontrasignera grundlagstridiga

beslut av Konungen. I händelse av kontrasignationsvägran skall föredragande

statsrådet nedlägga sitt ämbete, »vilket han icke må återtaga förr,

än riksdagen hans förhållande prövat och gillat». Indirekt synes bestämmelserna

ge vid handen att föredraganden i alla andra fall än då ett beslut

är grundlagstridigt skulle ha ovillkorlig skyldighet att kontrasignera, även

om beslutet fattats mot hans och den övriga regeringens vilja. Bestämmelserna

kontrasterar sålunda bjärt mot parlamentarismens principer, och de

står inte heller i samklang med nya bestämmelser i andra paragrafer om

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

bl. a. entledigande av statsråd och nyvalsförordnande, enligt vilka statsministerns

vilja skall vara utslagsgivande för innehållet i besluten. Bestämmelserna

om kontrasignationsvägran har aldrig tillämpats, och enligt min

mening kan man i RF utan olägenhet undvara regler i detta ämne. Jag

föreslår att bestämmelserna i fråga upphävs.

Samtidigt bör göras ytterligare en strykning i texten. Det är överflödigt

och snarast vilseledande att poängtera det föredragande statsrådets ansvar

för att utfärdade expeditioner överensstämmer med fattade beslut. Statsrådsledamöternas

ansvar för det formella och materiella innehållet i beslut

i regeringsärenden är tillräckligt utförligt reglerat i 9 och 107 §§.

39 §.

Enligt första stycket i denna paragraf kan förtroendesysslor besättas

endast provisoriskt, när regent för riksstyrelsen. Begreppet förtroendesysslor,

som numera syftar uteslutande på statsrådsämbetena, kommer att

sakna täckning i grundlagarna, om 35 § ändras på det sätt som har föreslagits

här. Enligt min mening finns inte skäl att behålla den nuvarande

begränsningen i regents befogenhet i fråga om utnämning av statsråd.

Bestämmelsen härom bör därför upphävas.

Grundlagberedningens lagförslag upptog ingen ändring i 39 § RF, men i

sak hade beredningen inte annan uppfattning än jag. Beredningen framhåller

i betänkandet (s. 191) att det i ett system, där regeringsbildningen

förutsätts ske på grundval av det parlamentariska läget och där riksdagen

genom rätten att avge misstroendeförklaring utövar kontroll över regeringsbildningen,

saknas utrymme för att förordna statsrådsledamöter endast

för tiden till dess Konungen återtar riksstyrelsen.

49 §.

Denna paragraf innehåller bl. a. de grundläggande bestämmelserna om

riksdagens fördelning på två kamrar och om kamrarnas behörighet. Införandet

av enkammarriksdag kräver ändringar både i denna och i åtskilliga

andra paragrafer i RF.

Frågan om antalet ledamöter i riksdagen är liksom även frågan om valperiodernas

längd av så central betydelse att bestämmelser härom inte bör

saknas i RF. En bestämmelse om antalet ledamöter i riksdagen behövs bl. a.

som bakgrund till nya regler om misstroendeförklaring, som jag kommer

att föreslå införda i 107 §. På motsvarande sätt är det nödvändigt för att

man skall förstå innebörden i reglerna om nyval i 108 § att RF innehåller

föreskrifter om att den ordinarie valperioden för riksdagen är tre år och att

nyval gäller endast för återstoden av löpande treårsperiod. Dessa synpunkter

bör beaktas genom kompletteringar i denna paragraf.

Den rättighet att sammanträda i januari månad varje år, som 1 mom.

garanterar riksdagen, bör kompletteras med en föreskrift om när riksdag

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

som utsetts genom nyval skall sammanträda. I sak finns inte skäl att på

denna punkt gå ifrån den nuvarande ordningen (jfr 108 §), och det bör alltså

föreskrivas att den nyvalda riksdagen skall sammanträda inom tre månader

från förordnandet om nyval vid den tidpunkt som Konungen bestämmer.

Föreskriften i 1 mom. om att »de rättigheter och åligganden, som gällande

lag tillägger rikets ständer» hädanefter skall tillkomma riksdagen

har karaktären av en övergångsbestämmelse i samband med införandet av

tvåkammarriksdagen. Den bör nu utmönstras ur RF.

52—54 §§.

I överensstämmelse med vad grundlagberedningen har föreslagit bör

enkammarriksdagen ha tre vice talmän. Utskottsorganisationen bör, som

redan har nämnts i den allmänna motiveringen, kompletteras med ett

fjärde lagutskott. Personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden

bör upphävas. Utrikesnämnd bör tillsättas av varje riksdag, alltså

även av riksdag som sammanträder efter nyval, s. k. vaderiksdag. Dessa

ställningstaganden föranleder jämkningar i dessa paragrafer.

65 §.

Av samma skäl som har anförts i motiveringen till 4, 9, 13, 15 och 32 §§

till stöd för liknande ändringar bör i denna paragraf, som handlar om användningen

av medel som riksdagen anvisat, utmönstras en överflödig

bestämmelse om skyldighet för statsrådets ledamöter att protestera mot

beslut av Konungen som strider mot riksdagens direktiv.

81 §.

För överlåtelse på internationell organisation av befogenhet, som enligt

RF tillkommer Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt eller ettdera av dessa

statsorgan eller annat statligt organ, krävs enligt gällande bestämmelser

antingen beslut i samma form som är föreskriven för grundlagsändring eller

beslut av en riksdag med 5/6 majoritet bland de röstande och 3/4 majoritet

bland ledamöterna i vardera av riksdagens båda kamrar. Kravet på kvalificerad

majoritet uppmjukas något genom övergången till enkammarriksdag,

om man inte höjer talen 5/6 resp. 3/4 till ännu högre andelstal. En

sådan kompenserande höjning torde emellertid inte vara sakligt motiverad. I

denna paragraf bör därför inte göras annat än en redaktionell jämkning.

103 §.

Med hänsyn till att den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara

tre år bör opinionsnämnden tillsättas vart tredje år i stället för som nu vart

fjärde. Paragrafen bör ändras i överensstämmelse härmed.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl, Maj:ts proposition nr 27 år 1968

106 §.

\id 9 och 38 §§ har föreslagits att bestämmelserna om statsrådsledamots

skyldighet att göra »föreställningar» mot överträdelser av grundlag eller

allmän lag och att i vissa fall vägra kontrasignation skall utgå. I konsekvens

härmed bör göras vissa redaktionella ändringar i denna paragraf.

107 §.

Denna paragraf handlar om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen

och om statsrådens politiska ansvar. De nya bestämmelserna

om misstroendeförklaring har sin naturliga plats här, om man inte

vill göra en genomgripande omdisposition av RF. Detta bör undvikas. Paragrafen

bör indelas i två moment, varav det första får handla om granskningen

av statsrådsprotokollen och det andra om misstroendeförklaring.

1 m o in. I de nuvarande bestämmelserna om granskning av statsrådsprotokollen

måste göras vissa ändringar för att de inte skall kollidera med

institutet misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall vara den enda

formen för riksdagens initiativ när riksdagen vill fälla en regering eller

få enskild ledamot av statsrådet avlägsnad från sin post. Utgångspunkten

för ett yrkande om misstroendeförklaring kan vara rön som har gjorts vid

granskningen av statsrådsprotokollen. Det bör emellertid inte längre kunna

bli fråga om att bevilja ansvarsfrihet för vad som lämnats oanmärkt vid

granskningen. Inte heller bör riksdagen i den ordning som nu är föreskriven

kunna hos Konungen anmäla sin önskan att ledamot av statsrådet skall

skiljas från sitt ämbete.

Granskningen med utgångspunkt från innehållet i statsrådsprotokollen

av praxis i olika slag av regeringsärenden bör kunna bedrivas på samma

sätt som nu, och konstitutionsutskottet bör kunna göra tillkännagivanden

för riksdagen med anledning av vad som har framkommit vid granskningen.

Det bör som nu stå öppet för enskild riksdagsledamot och annat

utskott än konstitutionsutskottet att fästa konstitutionsutskottets uppmärksamhet

på förhållanden som bör granskas. Formerna härför bör i

enlighet med grundlagberedningens förslag förenklas på så sätt att vederbörande

riksdagsledamot eller utskott kan göra skriftlig anmälan direkt

hos konstitutionsutskottet.

2 m o m. Institutet misstroendeförklaring har behandlats i den allmänna

motiveringen. Till formerna för väckande av yrkande om misstroendeförklaring

och riksdagens handläggning av sådana yrkanden återkommer jag

i motiveringen till 57 § RO. Här skall tas upp endast en detalj som uppmärksammats

av eu remissinstans. Uttrycken minst 1/10 resp. mer än

hälften av riksdagens ledamöter betyder givetvis i normalfallet 35 resp.

176 ledamöter. För den händelse yrkandet väcks eller omröstning äger

rum vid en tidpunkt då något mandat i riksdagen är vakant på grund av

riksdagsledamots avgång eller dödsfall eller på grund av att mandatet inte

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kunnat besättas vid valet måste andelarna beräknas på grundval av 350

mandat minskat med det eller de lediga mandaten. Konstruktionen av de

nu ifrågavarande reglerna är ingalunda ny. Motsvarande konstruktion

finns bl. a. i 81 § RF.

108 §.

Även nyvalsinstitutet har behandlats i den allmänna motiveringen. Utöver

vad som har sagts där är att tillägga att den nuvarande spärren mot

täta nyval, som består i att nyval inte får tillgripas ännu en gång förrän

den nyvalda riksdagen varit samlad fyra månder, i princip bör finnas kvar.

Tidsfristen bör emellertid, som grundlagberedningen har föreslagit, utsträckas

från fyra till fem månader för att garantera att den nyvalda riksdagen

hinner slutföra budgetregleringen. Som jag bar nämnt i den allmänna

motiveringen räknar jag med att nyvalsinstitutet skall komma att

användas endast i sällsynta undantagsfall.

F. n. är riksdagsupplösning och nyvalsförordnande oskiljaktigt sammankopplade.

Termen riksdagsupplösning passar inte när denna sammankoppling

upphävs och ersätts med en rätt för regeringen att avbryta riksdagssession.

I stället för riksdagsupplösning bör man tala om avbrytande av

riksdagssession.

Avbrytande av riksdagssession skall inte inverka på giltigheten av riksdagsledamöternas

fullmakter utan riksdagen skall kunna vara samlad när

som helst även under tiden mellan ett nyvalsförordnande och den nyvalda

riksdagens första sammanträde. Har pågående riksdagssession avbrutits

skall den gamla riksdagen kunna samlas till ny vår- eller höstsession eller

kallas till extra session enligt föreskrifterna i 2 § RO. Även sådan session

bör kunna avbrytas men däremot inte inställas innan den har börjat.

Övergångsbestämmelser

RF bör tillämpas i sin nya lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. I övergångsbestämmelserna

bör för ordningens skull inte saknas en föreskrift om

uppskov med ikraftträdandet för det fall att 1970 års val måste inställas på

grund av krig eller krigsfara. Denna föreskrift bör anknyta till 30 § RO.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen

1 §•

Bestämmelsen om att riksdagen skall bestå av 350 ledamöter bör få sin

plats i 1 mom. i denna paragraf.

2 §•

Som har nämnts i den allmänna motiveringen har grundlagberedningen

föreslagit vissa ändringar beträffande riksdagens sessionstider. I enlighet

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

med beredningens förslag bör i andra stycket i denna paragraf föreskrivas

att vårsessionen, om synnerliga skäl föreligger, skall kunna pågå längst

t-o m. den 15 juni. Beträffande höstsessionen bör gälla att den skall börja

den dag i oktober som prövas lämplig.

Beträffande extra session har beredningen föreslagit att sådan session

skall kunna påkallas när som helst av 1/3 av riksdagens ledamöter. Jag

ansluter mig till tanken som sådan, men jag föreslår den modifikationen

att det antal riksdagsledamöter som måste stå bakom en framställning om

extra session för att riksdagen skall bli inkallad bestäms till 115. Det är

i detta sammanhang bättre att som nu röra sig med ett fast antal ledamöter

än att lita till andelstal vars innebörd är beroende av vakanser.

3 §•

I denna paragraf föreskrivs nu bl. a. att riksdagsmännen utses till båda

kamrarna genom val tör viss tid. I den nya lydelsen bör här anges exakt

vilken tid valperioden omfattar efter ordinarie val resp. nyval.

Beträffande förläggningen av ordinarie valperiod kan inte i samband

med den partiella författningsreforinen göras någon ändring i den ordning

som nu gäller, dvs. att valperioden börjar först året efter valet. Valperiod

efter nyval bör räknas fr. o. m. den dag den nyvalda riksdagen sammanträder

första gängen. Om man sammanställer denna regel med ändringarna

i 108 § BF följer därav att mandaten i den gamla riksdagen utslocknar dagen

innan.

5 §•

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse samma regler om

riksdagsupplösning och nyval som finns i RF. Fn så fullständig dubblering

är knappast pakallad. Det bör vara tillräckligt om här tas in samma

föreskrifter om avbrytande av riksdagssession och om tid för nyvald riksdags

första sammanträde som enligt förslaget skall finnas i 49 och 108 §§

RF. De materiella reglerna om nyvalsförordnande har sin naturliga plats i

108 § RF och behöver inte uppxepas i RO.

13 §.

Inom ramen för 13—19 §§ måste en viss omdisposition göras för att

bereda plats för de nya bestämmelserna om val till riksdagen.

Avsnittet kan lämpligen inledas med föreskrifter i 13 § om tid för val,

varefter i 14 § kan slås fast att valen är direkta och hemliga. Rösträttsvillkoren

kan få sin plats i samma paragraf. 15 § bör innehålla en upplysning

om att landet är indelat i valkretsar för val till riksdagen. De bestämmelser

om det nya proportionella valsättet som bör ha karaktär av grundlag kan

inrymmas i 16—19 §§.

Beträffande ordinarie val till riksdagen bör i denna paragraf föreskrivas

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 217

endast att valen äger rum å tid i september som bestäms i ValL. Med en

sådan formulering kan riksdagsvalet, om det finnes önskvärt, utsträckas

over två dagar utan att man behöver avvakta ett tillfälle att ändra grundlagarna.

Nyval skall enligt gällande bestämmelser i 17 § 2 mom. förrättas ofördröjligen.

Med hänsyn till den tid som går åt för röstning före valet och för

valförberedelser av olika slag, som är föreskrivna i ValL — anmälan av kandidater,

utsändande av röstkort in. m. — bör man hellre säga att nyval skall

hållas så snart det kan ske.

14 §.

Rostrattsvillkoren bör överflyttas hit från 16 § utan ändring i sak. Frågan

om sänkning av rösträttsåldern bör, som har nämnts inledningsvis, tas

upp i särskild proposition till 1968 års vårriksdag.

15 §.

Det nya valsystemet är riksproportionellt men regionala synpunkter

har beaktats i hög grad vid systemets utformning. Valkretsarna får alltjämt

sadan betydelse att de bör omnämnas i RO även om valkretsindelningen

liksom hittills måste bestämmas i ValL.

16 §.

Denna paragraf, som inleder bestämmelserna om det nya valsättet, bör

uppdelas på tre moment. I 1 mom. bör slås fast att mandaten i riksdagen i

första hand fördelas mellan partier och i anslutning härtill bör begreppet

parti definieras. I 2 mom. bör redovisas den grundläggande konstruktionen

med 310 fasta valkretsmandat och 40 utjämningsmandat. 3 mom. är platsen

för spärreglerna mot småpartier.

1 mom. Den enda definitionen av begreppet parti som förekommer i

svensk lagstiftning är den som återfinns i 54 § ValL. Definitionen i detta

lagrum, som handlar om registrering av vissa politiska sammanslutningar,

är emellertid för snäv, och den kan inte användas i detta sammanhang.

Med parti bör i RO avses varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare,

som uppträder i val under särskild beteckning (partibeteckning). Liksom

nu bör vid röstsammanräkningen utan egentlig prövning som parti godtas

varje sammanslutning eller väljargrupp, vars namn förekommer på valsedlarna.

Detta gäller även om den angivna väljargruppen inte fått mer än

en röst.

2 mom. De fasta valkretsmandaten skall enligt grundlagberedningens

förslag fördelas proportionellt på valkretsarna. Fördelningen skall enligt

forslaget grundas på valkretsarnas andelar i det totala antalet röstberättigade

i hela landet. Denna fördelning, som skall göras vart tredje år, är ett

moment i valsystemet som är helt skilt från den mandatfördelning mellan

partier som sker i anslutning till själva valet.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att man vid fastställandet av hur

många fasta valkretsmandat varje valkrets skall ha bör utgå från folkmängden

i stället för antalet röstberättigade. Enligt länsstyrelsens uppfattning

föreligger annars risk för att de expanderande valkretsarna med

sina ofta större barnkullar kommer att bli underrepresenterade. För min

del kan jag inte ansluta mig till denna synpunkt. Det är visserligen även

inom ett riksproportionellt valsystem möjligt att sprida en del av mandaten

på valkretsar efter folkmängden, men i det av beredningen föreslagna systemet

skulle detta ha bl. a. den nackdelen att fördelningen av de 310 fasta valkretsmandaten

mellan partier genomsnittligt skulle komma att avvika mer

från ett riksproportionellt rättvisande fördelningsresultat än den gör om

antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets är bestämt med hänsyn till

valkretsens andel i det totala antalet röstberättigade i landet. Därmed skulle

också behovet av utjämningsmandat öka. Jag anser alltså att man på denna

punkt bör följa grundlagberedningens förslag.

I det nuvarande valsystemet till andra kammaren finns eu s. k. fyllnadsregel

som garanterar Gotlands läns valkrets tre mandat i stället för t\å

som valkretsen borde ha efter befolkningstalet. Länsstyrelsen i Gotlands

län har i sitt remissyttrande över grundlagberedningens förslag hemställt

att fyllnadsregeln skall få en motsvarighet i det nya valsystemet. Beträffande

detta önskemål är att märka att fyllnadsregeln har införts därför

att en proportionell valmetod inte kan fungera tillfredsställande i valkretsar

med mycket få mandat (se proportionsvalsalckunnigas bet. II den 18

april 1921 s. 85 och 102—103 samt prop. 1952: 175 s. 50) och inte därför

att man velat ge mindre valkretsar en förhållandevis större representation

i riksdagen än andra. I det nya valsystemet har huvudvikten medvetet lagts

på den riksproportionella effekten. En fyllnadsregel skulle vara främmande

för systemets principer och kunna få störande verkningar. Den skulle

innebära att det samlade resultatet av fördelningen av de fasta valkretsmandaten

kom att avvika mer från en riksproportionellt riktig fördelning

än som är nödvändigt. Jag är därför inte beredd att jämka grundlagberedningens

förslag i den riktning länsstyrelsen i Gotlands län önskar.

I övrigt vill jag beträffande fördelningen av fasta valkretsmandat på valkretsar

endast tillägga att jag anser det tillräckligt om RO innehåller

vissa grundläggande bestämmelser i ämnet. RO kan lämpligen på den här

punkten kompletteras genom detalj föreskrifter i ValL.

Beträffande de 40 utjämningsmandaten bör i detta moment slås fast att

de skall tillföras valkretsarna sedan de har fördelats mellan partier. Det

är ett viktigt inslag i det nya valsystemet att alla mandaten besätts i valkretsarna.

Däremot är det inte nödvändigt att belasta RO med detaljerade

regler om utseende av riksdagsledamöter för de mandat partierna har erövrat

i valkretsarna. Dessa regler kan liksom hittills få ha sin plats i ValL.

3 in o m. Beträffande spärreglerna mot småpartier vill jag utöver vad

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

219

som redan har sagts i den allmänna motiveringen endast

talen givetvis skall beräknas på antalet giltiga röster.

tillägga att procent
-

17 §.

Denna paragraf bör innehålla de närmare reglerna om mandatfördelningen

uppdelade på tre moment. 1 mom. bör innehålla regler om fördelningen

inom valkretsarna av de fasta valkretsmandaten, 2 mom. reglerna

om fordelningen mellan partier av utjämningsmandaten och 3 mom

mfmteT °m VlIka VaIkretS3r SOm Ska11 tilIföras partiernas utjämnings
1

m o m. Fördelningen av de fasta valkretsmandaten mellan partier som

har forcerat 4 %-spärren eller den lokala 12 %-spärren bör i enlighet med

vad grundlagberedningen har föreslagit ske med tillämpning av den jämkade

uddatal smetoden med 1,4 som första divisor. En redogörelse för uddatalsmetoden

har lämnats tidigare (s. 152).

2 mom. I fördelningen av utjämningsmandaten deltar endast partier

som har fått minst 4 % av rösterna i hela landet. Fördelningen skall, som

grundlagberedningen har föreslagit, gå till så att man först beräknar den

riksproportionellt riktiga fördelningen av mandaten i riksdagen mellan de

partier som är berättigade att delta i denna fördelningsomgång. Vid beräkningen

fördelas mandaten som om hela landet utgjort en enda valkrets och

med tillämpning av samma fördelningsmetod som används vid fördelningen

av de fasta valkretsmandaten. Antalet mandat som ingår i beräkningen0 är

i princip 350. I förekommande fall skall denna siffra dock minskas med det

antal fasta valkretsmandat som tillfallit parti eller partier som inte klarat

4 %-sparren. Varje parti, som deltar i fördelningen av utjämningsmandaten,

erhaller sedan så många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden

mellan det antal mandat som partiet enligt den nu beskrivna beräkningen

riksproportionellt bör ha och det totala antalet fasta valkretsmandat som

partiet har fått.

Valet av proportionell metod vid fördelningen av utjämningsmandaten

har ringa betydelse därför att alla metoder som kan komma i fråga — uddatalsmetoden,

d’Hondt’s metod och valkvotsmetoden — ger i stort sett lika

resultat när de används för fördelning av ett så stort antal mandat som 350

Antalet utjämningsmandat är avvägt i förhållande till antalet fasta valkretsmandat

pa sådant sätt att man bör kunna räkna med att utjämningsmandaten

räcker till för att åstadkomma en riksproportionellt rättvisande

fordelning mellan partier med minst 4 % av rösterna i hela landet. Det kan

dock inte helt uteslutas att något parti kan få ett enstaka mandat för mycket

redan vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Om detta skulle

intraffa bor man i enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit låta

det överrepresenterade partiet få behålla sin överrepresentation och begränsa

fördelningen av utjämningsmandaten till att omfatta Övriga partier. Det
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ta kan belysas i anslutning till ett exempel på fördelning av utjämningsmandat

mellan partier som jag tidigare har redogjort för (tablåerna 1 2 s. 159).

Antag att partiet E, som i detta exempel skall ha sammanlagt 13 mandat,

erövrat 14 i stället för 9 fasta valkretsmandat (och de övriga partierna alltsa

sammanlagt 5 färre fasta valkretsmandat än som har angetts i exemplet). I

så fall måste man göra en ny beräkning av riksproportionaliteten för fördelning

av utjämningsmandaten. Vid denna beräkning, som omfattar endast

partierna A—D och gäller endast (349-14 =) 335 mandat, tas givetvis hänsyn

bara till de röster som tillfallit dessa partier.

3 mom. Fördelningen av partiernas utjämningsmandat på valkretsar

bör göras för varje parti för sig. Principen bör vara att parti skall få små

utjämningsmandat i de valkretsar där partiet vid jämförelse valkretsarna

emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen av

de fasta valkretsmandaten. Därvid har man att utgå från de jämförelsetal

i valkretsarna som partiet uppvisar efter avslutad fördelning av de fasta

valkretsmandaten. Reglerna i ämnet, som bör utformas i överensstämmelse

med grundlagberedningens förslag, åskådliggörs genom ett tidigare redovisat

exempel på fördelning av partis utjämningsmandat på valkretsar (tablå 3

s. 159).

18 §.

Även om fallet inte är sannolikt, måste man vid konstruktionen av det

nya valsystemet räkna med att det kan inträffa att ett parti inte har tillräckligt

många namn på sina valsedlar i valkretsen för att besätta samtliga

mandat — fasta valkretsmandat och utjämningsmandat — som tillfallit

partiet i valkretsen. Motsvarande situation löses i det nuvarande valsystemet

till andra kammaren i första hand så, att mandat, till vilket partiet inte

har kandidater, tilldelas annat parti (se 81 § 5 inom. sista stycket ValL).

Skulle inte heller övriga partier ha kandidater till mandaten, skall nytt val

anställas för att besätta det eller de återstående mandaten (82 § ValL). Konsekvensen

av nytt val blir, om valet bara gäller ett mandat, att det största

partiet får mandatet oavsett vilket parti som ursprungligen har erövrat detta.

Dessa regler är lielt oförenliga med det nya, riksproportionella valsystemet.

I det nya systemet kan situationen emellertid regelmässigt bemästras

på ett enkelt sätt utan att man behöver uppge riksproportionaliteten. Mandatet

kan flyttas till annan valkrets, där det parti som har fått mandatet

har ytterligare kandidater. En regel om sådan överflyttning bör, som grundlagberedningen

bar föreslagit, tas in i förevarande paragraf. Vid överflyttningen

blir tillvägagångssättet detsamma som vid utskiftning av partis utjämningsmandat

på valkretsar enligt 17 § 3 mom. med den skillnaden att

mandatet inte kan tillföras valkrets där partiet inte har fler lediga kandidater.

Om partiet använt spaltade valsedlar vid valet, kan man i enlighet

med ValL:s bestämmelser om sådana valsedlar (59 § fjärde stycket) ta

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

hänsyn endast till namnen i vänsterspalten. Ersättarnamnen kan alltså

inte komma i fråga i detta sammanhang. Är det fråga om ett parti, som

har fått färre än 4 % av rösterna i landet, bör överflyttning kunna ske

endast till valkrets där partiet på grund av 12 %-regeln är berättigat att

delta i fördelningen av fasta valkretsmandat.

Om mandat inte kan besättas genom överflyttning, bör det förbli obesatt

till nästa riksomfattande val. Detta är, som också grundlagberedningen har

funnit, riktigare än att låta mandatet tillfalla annat parti. Att anställa nytt

val för att besätta det lediga mandatet är inte förenligt med den riksproportionella

principen i valsystemet.

Överflyttning av mandat kan komma i fråga inte bara beträffande utjämningsmandat

utan även beträffande fast valkretsmandat.

19 §.

Vid tillämpning av reglerna i 17 och 18 §§ kan uppkomma lika tal. Det

bör inte saknas en regel som anger hur man då skall förfara. Därför bör i

denna paragraf föreskrivas att företrädet mellan partier eller valkretsar i

sådana fall får avgöras genom lottning.

22 §.

Denna paragraf innehåller f. n. bestämmelser om besvär över andrakammarval.

I ValL (92 §) finns i fråga om besvär endast en hänvisning till

RO. Bestämmelserna i denna paragraf är detaljerade, men de ger ändå inte

en uttömmande reglering av besvärsinstitutet.

I enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit bör i framtiden i

RO finnas endast ett par centrala regler i fråga om besvär över riksdagsval,

medan institutet i övrigt får regleras i ValL. Det räcker om i denna paragraf

anges att besvär anförs hos Konungen och att besvären prövas av regeringsrätten.

Om regeringsrätten efter besvär förordnar om omval i en valkrets, innebär

detta enligt nuvarande ordning att samtliga fullmakter i valkretsen

förfaller. I det nya valsystemet skulle effekten drabba inte bara fullmakterna

i valkrets där ett fel har förekommit utan samtliga fullmakter i riksdagen.

Om omvalet inte hann slutföras före den 10 januari skulle det medföra

att vi en tid stod utan riksdag. Det är visserligen osannolikt att något

sådant skall inträffa men eftersom det inte är helt uteslutet är det, såsom

också antytts i den allmänna motiveringen, nödvändigt med en reservregei

som uttryckligen föreskriver att utfärdade fullmakter t. v. får fortsätta att

gälla trots förordnande om omval i en eller flera valkretsar. Reservregeln

har sin naturliga plats i andra stycket i denna paragraf.

Efter ett omval blir det en uppgift för den centrala myndighet, som har

hand om mandatfördelningen, att konstatera vilka fullmakter som måste

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

återkallas och ersättas med nya. Till reglerna om utfärdande av fullmakter

återkommer jag vid behandlingen av ändringarna i ValL.

24 §.

Denna paragraf upptar i första stycket som huvudregel att endast röstberättigad,

som inställer sig personligen vid valförrättning, får utöva rösträtt.

Enligt andra och tredje styckena får för vissa närmare angivna fall

bestämmelser meddelas i ValL om undantag från huvudregeln. Regeringsrättens

ledamöter har i sitt remissyttrande fäst uppmärksamheten på brister

i överensstämmelsen mellan denna paragraf och ValL:s regler om poströstning

och förtidsröstning. Dessa brister bör enligt deras mening avhjälpas

i detta sammanhang.

Enligt regeringsrättsledamöterna bör det räcka med en hänvisning i RO

till ValL beträffande undantagen från kravet på personlig inställelse.

Jag delar denna uppfattning. En av fördelarna med en sådan lösning är att

reformer i fråga om poströstningen — sådana reformer kommer med all

sannolikhet att bli aktuella inom kort — kan beslutas snabbt utan att man

behöver avvakta ett tillfälle att genomföra grundlagsändring.

I sin nya lydelse bör paragrafen innehålla dels huvudregeln att röstning

skall ske i samband med personlig inställelse vid valförrättning, dels en

regel att undantag från kravet på personlig inställelse får bestämmas i ValL

för särskilda fall.

25 §.

Den nuvarande föreskriften i denna paragraf att nytt val skall anställas

vid masskassation bör bibehållas i det nya valsystemet. Med nuvarande

slutna valkretsval är det utan vidare klart att bestämmelsen är tillämplig

endast i fråga om valet i den valkrets där kassationerna förekommit. Med

hänsyn till att riksdagsvalet i det nya valsystemet i mandatfördelningshänseende

är ett enda, för hela landet gemensamt val bör bestämmelsen nu redigeras

om så att det tydligt framgår att valet skall göras om endast i valkrets

där masskassation inträffat. Dessutom bör göras ytterligare en redaktionell

ändring. För att undvika sammanblandning med nyval enligt 108 §

RF bör man i denna paragraf säga att valet görs om i stället för att nytt val

anställs.

26 och 27 §§.

26 § innehåller nu behörighetsvillkoren för riksdagsledamot medan 27 ff

upptar regler för det fall att samma person har blivit utsedd till ledamot

av riksdagens båda kamrar eller för mer än en valkrets. Av lagtekniska

skäl bör dubbelvalssituationer i det nya systemet regleras i ValL. Det utrymme

som blir ledigt i RO kan lämpligen utnyttjas för bestämmelser om

valbarhetsvillkor för riksdagsledamot. Ordningsföljden mellan paragraferna

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 223

bör då vara den att valbarhetsvillkoren upptas i 26 § och behörighetsvillkoren

i 27 §.

I sak bör i fråga om valbarhetsvillkoren i detta sammanhang inte göras

någon annan ändring i förhållande till vad som nu gäller enligt 19 § beträffande

andra kammaren än att det s. k. bostadsbandet slopas. Denna ändring

har berörts i den allmänna motiveringen. I samband med ett ställningstagande

till sänkt rösträttsålder bör naturligtvis även valbarhetsåldern

omprövas.

33 §.

Paragrafen innehåller bl. a. regler om talmansval. Dessa regler bör byggas

ut på sätt grundlagberedningen har föreslagit, så att alla föreskrifter om val

av talman och vice talmän i fortsättningen finns i RO. I sak bör inte göras

någon ändring i omröstningsreglerna. Beträffande förfarandet vid omröstningen

bör emellertid i enlighet med beredningens förslag göras den ändringen

att val med slutna sedlar skall äga rum endast om riksdagsledamot

begär det. Det normala bör vara att valet sker genom acklamationsförfarande.

35 §.

I denna paragraf bör göras vissa ändringar som ansluter till de nya reglerna

om nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession i 108 § RF.

Om nyvalsförordnande meddelas medan riksdagssession pågår, bör förordnandet

liksom enligt nuvarande regler tillkännages genom öppet brev

som uppläses i riksdagen. Meddelas förordnandet vid en tidpunkt då riksdagen

inte är samlad, bör tillkännagivandet ske genom kungörelse i Svensk

författningssamling.

Beslut att riksdagssession skall avbrytas med anledning av nyvalsförordnande

bör alltid tillkännages genom uppläsning i riksdagen av öppet brev.

36 §.

Bestämmelserna om utskotten och antalet ledamöter och suppleanter i

utskotten bör utformas i överensstämmelse med vad grundlagberedningen

har föreslagit (se s. 143). Möjlighet att förstärka utskott med ledamöter utöver

det föreskrivna normala antalet bör i fortsättningen finnas också för

utrikesutskottet. Likaså bör den nuvarande begränsningen av antalet suppleanter

i utrikesutskottet upphävas. De särskilda föreskrifter för utrikesutskottet

som finns idag sammanhänger med den personalunion med utrikesnämnden

som här har föreslagits upphävd.

I en enkammarriksdag finns inget utrymme för »enskilda» utskott och

bestämmelserna i 2 mom. om sådana utskott bör därför upphävas.

38 och 39 §§.

Vad som har föreslagits vid 107 § 1 mom. RF beträffande rätt för annat

utskott än konstitutionsutskottet och för riksdagsledamot att vända sig di
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

rekt till konstitutionsutskottet med frågor rörande statsrådsledamots ämbetsförvaltning

kräver vissa följdändringar i dessa paragrafer som handlar

om konstitutionsutskottets och statsutskottets uppgifter. Följdändringarna

behöver inte motiveras närmare.

42 §.

I 3 mom. i denna paragraf bör i enlighet med vad grundlagberedningen

har föreslagit göras en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande fördelningen

av ärendena mellan lagutskotten. Grunderna för denna fördelning

är av den vikt att de bör fastställas av riksdagen.

49 §.

Minskningen av antalet ledamöter i utrikesnämnden från sexton till nio

har berörts i den allmänna motiveringen. Som en följd av denna ändring

bör det, såsom grundlagberedningen har föreslagit, räcka att fyra i stället

för sex av nämndens ledamöter begär överläggning i uppgiven fråga för

att nämnden skall sammankallas.

F. n. finns en särskild föreskrift att nyvalsförordnande inte medför att

uppdrag som ledamot av utrikesnämnden upphör. Med den nya konstruktionen

i 108 § RF av instituten nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession

består fullmakterna för riksdagsledamöterna i händelse av nyval

till den nyvalda riksdagens första sammanträde och därav följer naturligtvis

att nyvalsförordnandet inte heller inverkar på uppdragen i utrikesnämnden.

Föreskriften i fråga bör därför upphävas.

50 §.

Talmanskonferensen bör som grundlagberedningen har förordat behållas

efter övergången till enkammarriksdag. Konferensen bör bestå av talmannen,

de tre vice talmännen och ordförandena i de elva ständiga utskotten.

Liksom f. n. bör därtill komma ett antal ledamöter som väljs av riksdagen.

I enlighet med beredningens förslag bör antalet valda ledamöter vara minst

fyra. Genom att antalet inte maximeras får riksdagen möjlighet att bereda

partigrupper i riksdagen representation i konferensen med hänsyn till förhållandena

vid varje års riksdag. Paragrafens andra stycke bör ändras i enlighet

härmed.

52 §.

I denna paragraf bör föras in de nyheter som grundlagberedningen har

föreslagit i fråga om talarordningen under riksdagsdebatterna och i fråga

om debattrestriktioner (s. 146).

I fråga om talarordningen skall huvudregeln alltjämt vara att varje ledamot

yttrar sig i den ordning som han har anmält sig och blir uppropad.

Denna regel skall emellertid gälla endast för dem som begär ordet

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 225

under överläggningen. Ordningen mellan förhandsanmälda talare skall bestämmas

av talmannen.

De debattrestriktioner som grundlagberedningen bär föreslagit och som

bör genomföras nu är av två slag. Dels skall det generellt — lämpligen i

riksdagsstadgan —- kunna föreskrivas tidsbegränsning av anförande vid besvarande

av enkla frågor. Dels skall det vara möjligt för riksdagen att i viss

bestämd fråga föreskriva begränsning av tiden för varje anförande. Förslag

härom skall framställas av talmannen under överläggningen i frågan

eller omedelbart före överläggningens början. Beslut om tidsbegränsning

skall fattas utan föregående debatt och genast träda i tillämpning.

53 §.

F. n. har statsrådets ledamöter enligt särskild föreskrift i andra stycket

i denna paragraf rätt att delta i båda kamrarnas överläggningar. I en enkammarriksdag

behövs inte annan föreskrift än att ledamot av statsrådet,

som ej tillhör riksdagen, äger rätt att delta i riksdagens överläggningar.

Andra stycket bör jämkas i överensstämmelse härmed.

55 §.

Enligt 1 mom. tredje stycket i denna paragraf medför uppskov med behandlingen

av proposition eller framställning från riksdagens verk till

höstriksdagen att motionstiden löper ut först dagen efter höstsessionens

början. I denna bestämmelse har grundlagberedningen föreslagit den ändringen

att motionsrätt vid höstsessionen skall föreligga endast om propositionen

eller framställningen anmälts i riksdagen efter den 10 maj. Motivet

för ändringen är att beredningen har velat öka utskottens möjligheter att

avverka arbete under sommaren. Förslaget har inte mött någon gensaga

under remissbehandlingen. Jag föreslår att det genomförs.

De ändringar som i övrigt bör göras i denna paragraf överensstämmer

med förslag av grundlagberedningen. Beträffande motiven för förslagen

hänvisas till beredningens betänkande (s. 210).

57 §.

I stället för nu gällande bestämmelser om handläggning av s. k. anmärkningsanledning

beträffande statsrådsledamot bör i denna paragraf införas

bestämmelser om handläggningen av fråga om misstroendeförklaring enligt

107 § 2 mom. RF.

Den lämpliga ordningen synes vara att yrkande om misstroendeförklaring

framställs muntligen vid riksdagssammanträde och samtidigt lämnas

i skriftlig form för att tas in i riksdagens protokoll. Yrkandet bör inte få

remitteras till utskott, men däremot bör det — bl. a. för att partigrupperna

i riksdagen skall få tillfälle till överläggningar före voteringen — få

ligga på riksdagens bord viss tid. Omröstningen över yrkandet bör äga rum

15 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 21

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tidigast vid andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes och

senast vid det därpå följande sammanträdet. Detta överensstämmer med

den ordning som grundlagberedningen har föreslagit.

Som framgår av en sammanställning med 35 § RF bör ett yrkande om

misstroendeförklaring, som åsyftar regeringen i dess helhet, lämpligen formuleras

som ett yrkande riktat enbart mot statsministern. Statsministerns

avgång för automatiskt med sig övriga statsråds entledigande.

Enligt vad grundlagberedningen har uttalat i sitt betänkande (s. 176 och

212) bör yrkande om misstroendeförklaring inte få motiveras. Motiveringen

kan däremot framgå av debatten i riksdagen. Regeringsrättens ledamöter har

påpekat att förbudet mot motivering, om ett sådant är åsyftat, bör framgå

av lagtexten. I sak är regeringsrättsledamöterna tveksamma beträffande

riktigheten i beredningens ståndpunkt.

Beredningens ståndpunkt torde vara grundad främst pa en önskan att

undvika omröstningar i riksdagen beträffande motiveringarna för olika yrkanden

om misstroendeförklaring vilka konkurrerar med varandra. Som

skäl för att sådana omröstningar inte bör tillåtas brukar anföras att de kan

komplicera det parlamentariska läget och bidra till att försvaga regeringsmakten.

Denna synpunkt saknar inte fog. Den beaktas enligt min mening

bäst, inte genom ett uttryckligt förbud mot att förse yrkande med motivering

utan genom föreskrifter som gör klart att omröstningen, när det gäller misstroendeförklaring,

avser endast själva yrkandet och att endast en omröstning

får äga rum om det samtidigt föreligger två eller flera yrkanden om

misstroendeförklaring mot samma ledamot av statsrådet.

63 §.

Enligt gällande bestämmelser kan kammare återremittera ärende till utskott

för ytterligare behandling. För beslut om återremiss fordras majoritet

bland de röstande. I grundlagberedningens förslag återfinns institutet

återremiss men beredningen har föreslagit den ändringen i nuvarande ordning

att det skall räcka med att en tredjedel av de röstande i riksdagen

förenar sig om yrkandet för att en fråga skall bli återförvisad till utskott.

Återremiss skall enligt förslaget kunna beslutas endast en gång i samma

fråga. Enligt grundlagberedningen kan återremiss vara befogad framför

allt om nya omständigheter tillkommit efter frågans behandling i utskott

eller om kompletterande utredning anses behövlig på någon punkt som först

under riksdagens överläggningar ansetts väsentlig för avgörandet.

I detta spörsmål finns enligt min mening utrymme för olika uppfattningar.

Minoritetens rätt till återremiss skulle kunna tänkas bli missbrukad i obstruktionssyfte

och häri kunde ligga ett skäl för avståndstagande irån

grundlagberedningens förslag. Med hänsyn till den ansvarskänsla som vanligen

utmärker de stora politiska partierna i Sverige bör det emellertid vara

möjligt att lita på att återremiss kommer till användning endast i sällsynta

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

undantagsfall då det på grund av sådana speciella omständigheter som

beredningen har pekat på är motiverat med ytterligare utskottsbehandling.

Jag har för min del efter viss tvekan stannat för att godta vad grundlagberedningen

har föreslagit i ämnet.

66 och 67 §§.

I dessa paragrafer regleras hur Konung eller tronföljare med nuvarande

t\åkammarsystem skall väljas eller riksföreståndare utses. Paragraferna

hor, som grundlagberedningen har föreslagit, upphävas utan att ersättas

med nya bestämmelser i ämnet. Om det skulle bli aktuellt t. ex. att utse riksföreståndare

får allmänna regler om val inom riksdagen tillämpas (se 75 §).

68 §.

Som grundlagberedningen har föreslagit bör riksdagens ombudsmän i

fortsättningen utses i samma ordning som gäller för val av talman. Valperioderna

för ombudsmännen kan utan olägenhet även i fortsättningen

vara fyra år. Eftersom nytt val av ombudsman före utgången av en lyraårsperiod

avser ny fyraårsperiod är det inte sörjt för samordning mellan

ombudsmännens valperioder och riksdagens, och samordningsskäl kan alltså

inte åberopas till stöd för en förkortning av ombudsmännens valperioder.

70 §.

De av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret

bör liksom riksdagens ombudsmän väljas direkt av riksdagen och inte av

särskilda valmän. Eftersom fullmäktigförsamlingarna förnyas successivt

bör valen inte vara proportionella utan varje fullmäktig bör väljas för sig.

Val av fullmäktig bör liksom val av talman i första hand ske med acklamation.

Detta överensstämmer med vad grundlagberedningen har föreslagit.

71 §.

Med hänsyn till de uppgifter som enligt 62 § RF ankommer på lönedelegationen

är det givet att valperioden för delegationens ledamöter bör anpassas

till de treåriga valperioderna för riksdagsledamöterna, så att delegationen

alltid återspeglar riksdagsopinionen. Antalet ledamöter i delegationen

bör ökas till 17 för att lottning i möjligaste mån skall kunna undvikas.

Paragrafen bör ändras i överensstämmelse med dessa synpunkter.

73 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om riksdagens krigsdelegation.

Föreskriften att nyvalsförordnande inte medför att uppdrag som ledamot

eller suppleant i krigsdelegationen upphör bör utgå ur paragrafen (jfr

motiveringen till 49 § ).

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

74 §.

Denna paragraf behövs inte längre, och den bör därför upphävas. ''\ al

genom valmän skall inte längre förekomma. Det finns bara en nämnd,

opinionsnämnden, som paragrafen är tillämplig på, och ordförandevalet i

opinionsnämnden synes inte motivera en särskild grundlagsbestämmelse.

75 §.

I denna paragraf bör på sätt grundlagberedningen bär föreslagit införas

en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande en ny institution, valberedningen,

som skall ha till uppgitt att bereda vissa val som ankommer på

riksdagen. Beträffande valberedningens sammansättning och tilltänkta uppgifter

hänvisas till grundlagberedningens betänkande (s. 218) och till dess

förslag till riksdagsstadga (bilaga 3).

78 §.

Samtliga föreskrifter för riksdagsarbetet som behövs utöver grundlagarnas

bestämmelser skall i fortsättningen tas in i riksdagsstadgan.

I denna paragraf, som handlar om riksdagsstadgan, bör göras en redaktionell

jämkning med hänsyn till att uttrycket inom riksdagen förekommande

val i framtiden kommer att avse endast val som förrättas av riksdagen

i dess helhet och inte val inom utskott eller andra riksdagens organ,

o

såsom budgetdeputationen och valberedningen.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna om val till riksdagen bör givetvis tillämpas redan

vid valet i september 1970. I övrigt bör ändringarna i RO lända till efterrättelse

fr. o. m. den 1 januari 1971.

Föreskrifter bör meddelas om att de löpande mandaten i riksdagens båda

kamrar upphör vid utgången av år 1970 utan möjlighet till förlängning

enligt 2 § andra stycket RO.

Uppskov med behandlingen av riksdagsärende bör inte få ske från tvåkammarriksdagens

sista session till enkammarriksdagens första session.

För att valperioderna för opinionsnämnden och för riksdagens lönedelegation

skall bli samordnade med riksdagens valperioder bör val till dessa

organ äga rum första året enkammarriksdagen fungerar.

Förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen

30 §.

I anslutning till 16 § 2 mom. RO har framhållits att de närmare reglerna

om hnr de fasta valkretsmandaten skall fördelas på valkretsarna bör tas in

i ValL. Den naturliga platsen för dessa regler är denna paragraf, som då får

uppdelas på två moment. Därvid bör 1 mom. reserveras för valkretsindel
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 229

ningen, och 2 mom. bör innehålla de nya reglerna om fördelning av fasta

valkretsmandat på valkretsar.

Fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsar bör, som grundlagberedningen

har föreslagit, ske enligt valkvotsmetoden. Valkvoten får

man genom att dela antalet röstberättigade i hela landet med antalet fasta

valkretsmandat, dvs. med 310. Därefter delar man antalet röstberättigade i

varje valkrets med valkvoten, och för varje gång detta antal är jämnt delbart

med valkvoten tilldelar man valkretsen i fråga ett mandat. De mandat

som återstår när denna räkneoperation slutförts tilldelas de valkretsar som

uppvisar de största överskottstalen efter den första tilldelningen.

Enligt grundlagberedningens förslag skall man vid fördelningen utgå

från antalet röstberättigade vid valårets ingång. Som statistiska centralbyrån

har påpekat i sitt remissyttrande innebär denna lösning att man får

gå tillbaka till röstlängderna för året före valåret, vilka i sin tur bygger på

inantalsuppgifterna den 1 november ytterligare ett år tillbaka i tiden.

Det är givetvis önskvärt att man har ett så aktuellt primärmaterial som

möjligt. Därför bör man enligt min mening följa ett förslag av statistiska

centralbyrån att bygga på stommarna till mantalslängderna för valåret. Det

är uppgifterna i dessa mantalslängder som ligger till grund för valårets

röstlängder.

Beslut om fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna bör

meddelas före utgången av mars månad varje år då ordinarie val till riksdagen

skall hållas. Uppgiften att besluta om fördelningen kan lämpligen

anförtros åt samma centrala organ som skall ombesörja mandatfördelningen.

Med hänsyn till sin ställning i systemet bör detta organ i ValL

kunna benämnas centrala valmyndigheten. Det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

33, 35 och 36 §§.

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser dels om den lokala valorganisationen

(33 §), dels om uppdrag inom denna (35 och 36 §§).

I 33 § bör valperioden för valnämnd ändras från fyra till tre år. Bestämmelserna

i 91 § om a alnämndens deputerade bör flyttas och tas in som

ett andra stycke i 33 § för att man skall få en bakgrund till nya bestämmelser

i 35 g.

I den allmänna motiveringen bar föreslagits att det skall införas en principiell

skyldighet för Anrje medborgare, som inte har giltigt hinder, att stå

till förfogande som valförrättare. Detta kan åstadkommas genom att man

vidgar ramen för 35 §, som f. n. innehåller bestämmelser om skyldighet att

fullgöra uppdrag som ledamot eller suppleant i valnämnd. I sin nya lydelse

bör paragrafen aArse även uppdrag som deputerad för valnämnd och den bör

ha tillämpning på var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och

inte har fyllt 60 år. Skyldigheten att tjänstgöra som valförrättare bör i prin
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

cip inte vara begränsad till den egna kommunen. Det ligger emellertid i sakens

natur att det skall fordras starka skäl för att någon som inte är bosatt

i kommunen skall anmodas att stå till förfogande som valförrättare.

I sammanhanget kan erinras om att den nuvarande skyldigheten att ha

uppdrag i valnämnd är av gammalt datum. Ända till år 1964 var valnämnderna

regelmässigt valförrättare på landsbygden. I städerna däremot låg

uppgifterna som valförrättare på magistraten och magistratens deputerade.

Som bär nämnts i den allmänna motiveringen är det i bl. a. våra nordiska

grannländer principiellt en allmän medborgerlig skyldighet att vara valförrättare.

I 36 § bör göras en konsekvensändring som inte behöver kommenteras

bär.

54 §.

Begreppen parti och partibeteckning bör ha samma innebörd i ValL som

i RO. Denna paragraf, som handlar om vissa politiska sammanslutningars

rätt att få partibeteckning registrerad, bör omarbetas med utgångspunkt

från de föreslagna definitionerna av dessa begrepp i 16 § 1 mom. RO.

55 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om tid för riksdagsval bör redigeras

om med utnyttjande av terminologin i 3 § RO i dess föreslagna lydelse.

55 a §.

F. n. upprättas gemensamt röstkort för samtidiga kommunalval. Efter

införandet av gemensam valdag bör det finnas möjlighet att upprätta

gemensamt röstkort för riksdagsval och kommunalval. En föreskrift härom

bör tas in i denna paragraf.

56 §.

Karteller är okända i det nya riksproportionella valsystemet. Denna skillnad

i förhållande till det proportionella valsystemet med d’Hondt’s metod

nödvändiggör ändringar både i denna och i åtskilliga andra paragrafer

i ValL.

I 2 mom. bör göras en jämkning som sammanhänger med att det inte

skall finnas något bostadsband vid val till enkammarriksdagen.

59 §.

Valsedel för riksdagsval skall enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse

vara av vitt papper och utan kännetecken. För kommunalval finns en

föreskrift av samma innehåll i 23 § KVL. Efter att ha undersökt behovet

av särskilda åtgärder för att förebygga förväxlingar av valsedelmaterialet

vid gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval har valtekniska

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

utredningen kommit till slutsatsen att man bör använda valsedlar av olika

färg för olika slag av val — gula för riksdagsval, blå för landstingsval och

vita för annat kommunalval. De nämnda tre färgerna är enligt den vetenskapliga

expertis som utredningen har anlitat de bästa möjliga med hänsyn

till de färgsinnesdefekter som förekommer hos den vuxna befolkningen.

Utredningen föreslår att föreskrifter om färgerna på valsedlarna tas in i

denna paragraf och i 23 § KVL.

En annan åtgärd som enligt valtekniska utredningen lämpligen bör vidtas

för att skilja valsedlar för olika slag av val från varandra är att förse valsedlarna

med tydlig beteckning som anger vilket val — riksdagsvalet, landstingsvalet

eller annat kommunalval — resp. valsedlar avser. Fakultativa föreskrifter

om valbeteckning finns redan beträffande kommunalval i 23 §

KVL. Utredningen föreslår att ValL kompletteras med en motsvarande

föreskrift som också bör vara fakultativ.

Valtekniska utredningens förslag i fråga om valsedlarnas utformning

har genomgående godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att förslagen

bör genomföras. ValL:s och KVL:s bestämmelser i ämnet torde böra

kompletteras genom centralt utfärdade anvisningar beträffande bl. a. färgbestämningen

och den grafiska utformningen av valbeteckningarna. Det bör

ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa anvisningarna.

Både här och i 23 § KVL bör göras vissa ändringar utöver dem som valtekniska

utredningen har föreslagit. Föreskrifterna om vilka uppgifter som

får förekomma på valsedel bör omformuleras till rekommendationer. Samma

karaktär bör ges åt samtliga föreskrifter om var på valsedlarna olika

beteckningar (partibeteckning, valbeteckning resp. valkretsbeteckning) har

sin plats. Detta sammanhänger med vissa ändringar i kassationsbestämmelserna

till vilka jag återkommer vid 79 §.

1 denna paragraf bör dessutom i enlighet med ett förslag av grundlagberedningen

göras den ändringen att maximiantalet namn på valsedel

bestäms så att valsedel får uppta högst fyra namn utöver antalet fasta valkretsmandat

i valkretsen. Med ett så högt maximiantal bör det finnas goda

marginaler även för det fallet att valkretsen skulle tillföras två eller flera

utjämningsmandat.

61 §.

Även beträffande valkuverten bör vidtas vissa åtgärder för att förebygga

förväxlingar. I denna paragraf bör föreskrivas att valkuvert som tillhandahålls

i vallokal skall vara försett med valbeteckning.

68 §.

Denna paragraf innehåller regler om gången av den preliminära sammanräkningen

som sker ute i valdistrikten.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Eftersom kartell- och fraktionsbeteckningar inte skall få förekomma på

valsedel bör ordet väljarbeteckning i 3 mom. utbytas mot partibeteckning.

Enligt gällande bestämmelser bör den preliminära sammanräkningsförrättningen

slutföras utan avbrott. Om särskilda skäl föreligger får förrättningen

dock avbrytas. Avbrott får inte ske när som helst utan i ett visst

bestämt skede, nämligen när valkuverten räknats och jämförts med antalet

personer som enligt avprickningar i röstlängden röstat vid valet. Förrättningen

får dock inte uppskjutas längre än till följande dag. Motsvarande

regel finns även i KVL.

Det torde i praktiken inte förekomma att avbrott görs i sammanräkningsförrättningen

vid riksdagsval. Vid samtidiga riksdags- och kommunalval

kommer förrättningen dock att kräva betydligt längre tid. Det är därför

realistiskt att räkna med att avbrott kan bli nödvändiga. Vid samtidigt

förrättade val torde intresset främst knyta sig till utgången av riksdagsvalet.

Detta bör därför räknas först. I 5 mom. i denna paragraf bör föreskriften

om sammanräkningsförrättningens slutförande skärpas därhän att förrättningen

skall slutföras i ett sammanhang. För att ytterligare markera

vikten av att utgången av riksdagsvalet i distrikten fastställs så snabbt som

möjligt bör tilläggas att några åtgärder med avseende på de kommunala

valen inte får vidtas förrän riksdagsvalet är räknat och klart.

69 §.

Såsom grundlagberedningen föreslagit bör en preliminär sammanställning

av valresultatet göras så snart som möjligt av centrala valmyndigheten.

I enlighet härmed bör i denna paragraf tas in bestämmelser som ålägger

dels valförrättarna att genast lämna myndigheten underrättelse om antalet

röster som varje parti fått i valdistriktet, dels centrala valmyndigheten

att göra en preliminär fördelning av mandaten i riksdagen och offentliggöra

denna. I samband härmed bör paragrafen, som nu innehåller bestämmelserna

om valförrättningens avslutande i valdistrikt genom uppläsning

av protokollet över förrättningen, delas upp i två moment. I 1 mom.

bör förutom paragrafens nuvarande innehåll upptas föreskrifterna om valförrättarnas

skyldighet att underrätta centrala valmyndigheten om valresultatet,

medan i 2 mom. bör ges reglerna om den preliminära mandatfördelningen

och dess offentliggörande.

73 och 74 §§.

Dessa paragrafer innehåller regler om förfarandet vid poströstning. Poststyrelsen

har i sitt yttrande över valtekniska utredningens förslag påpekat

att den nu gällande regeln att ytterkuvertet skall stämplas innan det tillsluts

är olämplig ur praktisk synpunkt. Enligt styrelsens mening bör stämplingen

anstå till dess kuvertet är igenklistrat. Poststyrelsens påpekande bör

beaktas och paragraferna omformuleras i överensstämmelse härmed. Dess
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

inom bör i 74 § göras en jämkning som är en konsekvens av att riksdagsvalet

skall förrättas samtidigt med kommunalvalen och som har förebild

i 39 § KVL.

76 §.

I det nya valsystemet kommer de uppgifter som enligt nuvarande terminologi

ingår i sammanräkningsförfarandet att delas upp på länsstyrelserna

och centrala valmyndigheten.

Länsstyrelserna bör räkna rösterna, avgöra vilka valsedlar som är giltiga,

bestämma antalet giltiga röster för varje parti och för varje listtyp

inom varje parti samt bestämma ordningen mellan kandidaterna inom varje

parti.

Centrala valmyndigheten bör ha hand om mandatfördelningen i vidsträckt

mening, d. v. s. fördela mandaten på partier, fördela partiernas utjämningsmandat

på valkretsar och slutligen fastställa vilka kandidater som skall

besätta partiernas mandat i de olika valkretsarna.

ValL:s terminologi bör anpassas till denna funktionsuppdelning på det

sättet att uttrycket sammanräkningsförfarande reserveras för de uppgifter

som ankommer på länsstyrelserna medan uttrycket mandatfördelning får

täcka centrala valmyndighetens uppgifter. Denna distinktion framträder om

man dels i rubriken före denna paragraf lägger till orden »mandatens fördelning»,

dels i ett nytt andra stycke i paragrafen anger de uppgifter utöver

själva räknandet av rösterna som skall ankomma på länsstyrelserna.

Om centrala valmyndighetens befattning med mandatfördelningen bör bestämmelser

meddelas i 85 § under samma rubrik.

79 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om valsedels ogiltighet knyter f. n. an

till bestämmelserna i 59 § om hur valsedel skall vara utformad på det sättet

att åsidosättande av föreskrift i 59 § medför att valsedeln skall kasseras.

I sin nuvarande lydelse låser 59 § hårt valsedelns utseende. Det är noga

angivet vad som får stå på en valsedel och beträffande obligatoriska och

fakultativa beteckningar av olika slag — t. ex. partibeteckning och valkretsbeteckning

— är deras plats på valsedeln bestämd genom tvingande

föreskrifter. Motivet för denna stränghet är att lagstiftaren har velat slå

vakt om valhemligheten. Det skall inte vara möjligt att i efterhand avslöja

vilka personer som använt vissa valsedlar genom att valsedlarna innehåller

främmande uppgifter eller uppgifter som visserligen hör hemma på en valsedel

men som står på fel plats.

Föreskriften i 59 § att valsedel skall vara av vitt papper utan kännetecken

har samma bakgrund.

Antalet kasserade röster brukar vara mycket lågt både i riksdagsvalen

och i kommunalvalen. 1 1964 års andrakammarval kasserades 0,65 % av

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

samtliga avgivna röster, och i 1966 års landstingsval var motsvarande siffra

0,53 %. I stads- och kommunalfullmäktigevalen sistnämnda år uppgick andelen

kasserade röster 1 ill 0,81 % av samtliga röster som avgavs i hela landet

i dessa val. Med gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval

måste man emellertid räkna med att antalet förväxlingar av valmaterialet

som med nuvarande regler skulle kunna leda till kassation kommer att öka.

Valtekniska utredningen har i första hand inriktat sig på att med olika åtgärder

förebygga förväxlingar, men utredningen har också undersökt om

man utan att äventyra valhemligheten kan mjuka upp kassationsbestämmelserna

i ValL och KVL. Resultatet har blivit att utredningen med förebild

i KVL föreslagit vissa ändringar i ValL. Dessutom har utredningen

föreslagit nya regler om kassation med anknytning till utredningens eget

förslag om valsedlar av olika färg för olika slag av val.

Beträffande fel som hänför sig till färgen på valsedel har valtekniska utredningen

föreslagit att man skall behålla principen att valsedel måste ha

rätt färg för att vara giltig. Utredningen har emellertid föreslagit det undantaget

från denna princip att förväxling som består i att väljaren använder

valsedel för annat val som förrättas samtidigt — t. ex. vid riksdagsval

blå i stället för gul valsedel — inte skall medföra att valsedeln kasseras.

Felaktig placering av partibeteckning eller valbeteckning skall enligt förslaget

medföra att valsedeln blir ogiltig. I övrigt är ur förslaget att notera

bl. a. att det fallet att väljaren lagt två valsedlar med olika valbeteckningar

i samma kuvert skall behandlas så att valsedeln med riktig valbeteckning

godtas.

Flertalet remissinstanser har accepterat valtekniska utredningens förslag.

Länsstyrelserna i Hallands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län vill på

enstaka punkter gå längre än utredningen i fråga om uppmjukningar av

kassationsbestämmelserna.

Regeringsrättens ledamöter har ägnat utredningens förslag en ingående

analys. Denna analys utmynnar i några starkt kritiska synpunkter. I yttrandet

anförs bl. a.

Intresset att få så ringa antal kassationer som möjligt förefaller emellertid

ha lett valtekniska utredningen för långt. Förslaget synes göra sammanräkningsarbetet

orimligt trassligt med namnprövningen, i synnerhet i

fråga om valkuvert med fler än en valsedel. Vad gäller sistnämnda fall är

det en rimlig regel att det ursäktliga misstaget att lägga i två likadana valsedlar

föranleder, att den ena sedeln räknas, om den eljest inte är ogiltig.

Men den föreslagna regeln om två sedlar med skilda valbeteckningar, av

vilka den ena är riktig, innebär att det anses vara ursäktligt att i samma

kuvert lägga två olikfärgade valsedlar, utan att ens ha samma partibeteckning

på båda. Om en sådan utbyggnad av ursäktligheten skall ske — vilket

kan allvarligt ifrågasättas — bör det övervägas ett mera enhetligt radikalt

grepp, som förenklar sammanräkningen, exempelvis med en regel av innehåll

att, om i ett valkuvert finns två valsedlar, som bär olika färg-, valeller

valkretsbeteckningar men samma partibeteckning, en valsedel skall

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tillgodoräknas det angivna partiet, därvid dock alla namnen anses soin

obefintliga. Vad gäller förväxlingen av valsedels färg kan det ifrågasättas,

om med alla de försiktighetsmått, som skall iakttas för att skilja de tre

valen från varandra, sådan förväxling bör bedömas som ursäktlig. Anmärkas

må också att härigenom sönderbrytes vallagens nu strikta uppbyggnad,

där eu tvingande bestämmelse i 59 § vallagen om valsedels utformning

i 79 § samma lag motsvaras av en ovillkorlig kassationsbestämmelse. Den

avsedda förväxlingen vid valsedlarnas framställning är vidare i och för sig

betydligt grövre än sådana ovillkorliga ogiltighetsanledningar som valbeteckning

å annat ställe än ovanför partibeteckningen och valkretsbeteckning

å annat ställe än nedanför namnen.

Den kritik som har anförts i regeringsrättsledamöternas yttrande är inte

obefogad. Utredningsförslaget gör ett oenhetligt intryck. Vissa regler förefaller

stränga medan andra går jämförelsevis långt i fråga om att godta misstag

från väljarens sida. Jag är för min del ense med valtekniska utredningen

på den springande punkten, att man bör kunna godta sådana förväxlingar

som t. ex. att väljaren använder valsedel för riksdagsval i ett

samtidigt förrättat kommunalval. Men konsekvensen bjuder då, som regei

ingsrättsledamöterna har påpekat, alt man lar ett mera radikalt grepp

och söker sig fram till eu enkel och konsekvent lösning. I så fall bör inte

heller ovidkommande uppgifter eller anteckningar på valsedel eller felaktig

placering av partibeteckning, valbeteckning eller valkretsbeteckning i och

för sig leda till kassation. Kassationspåföljd bör i princip inträda endast i

sådana undantagsfall då det framgår av omständigheterna att felaktigheten

tillkommit i uppenbar avsikt att > märka» valsedeln. När det förekommer

mer än en valsedel i samma kuvert bör huvudregeln alltjämt vara att alla

valsedlarna är ogiltiga men det bör vara möjligt att göra ett väsentligt undantag.

Om det är fråga om högst tre valsedlar och alla valsedlarna har

samma partibeteckning, bör man kunna tillgodoräkna partiet i fråga en

valsedel. Namnen bör anses obefintliga på alla valsedlarna. Den nuvarande

bestämmelsen om att valsedel är ogiltig om i valkuvertet finns annat än

valsedel bör utmönstras ur YalL.

Ln lösning efter dessa linjer innebär inte bara att man begränsar antalet

kassationer utan också att man förenklar arbetet för valmyndigheterna.

Detta är en inte obetydlig vinst.

Mot de jämkningar i förhållande till utredningsförslaget som mitt förslag

innebär kan knappast invändas alt man ökar riskerna för alt valhemligheten

röjs. För min del tror jag att riskerna för angrepp på valhemligheten

i äldre tider har överskattats av lagstiftaren. I den mån de nu aktuella

ändringarna i kassationsbestämmelserna innebär några ökade risker är

emellertid det avgörande steget taget om man — som valtekniska utredningen

och en nästan enhällig remissopinion har velat göra i viss utsträckning

godtar valsedlar med fel färg.

För att överensstämmelsen skall bli god mellan reglerna om valsedels

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

utformning och de regler jag här har förordat beträffande kassation av

valsedlar- måste vissa bestämmelser i 59 § som idag har karaktären av tvingande

regler göras fakultativa och andra bestämmelser, som handlar om vilka

uppgifter som får förekomma på valsedel, ändras till rekommendationer.

Detta har beaktats i den föreslagna lydelsen av 59 §.

81 §.

Sammanräkningen av de röster som avges vid andrakammarval sker i

två etapper. Den första omfattar räkningen av antalet avgivna röster, prövningen

av valsedlarnas giltighet och fastställande av ordningen mellan kandidaterna

inom varje parti. I den andra etappen görs mandatfördelningen

mellan partierna. Vid denna fördelning fastställs samtidigt vilka kandidater

inom varje parti som har blivit valda till riksdagsledamöter. Båda dessa

etapper i det nuvarande sammanräkningsförfarandet genomförs valkretsvis

hos länsstyrelserna.

Den första etappen av den nuvarande sammanräkningen regleras i 76—80

§§ samt 81 § 1—4 mom. ValL. Nämnda bestämmelser i 81 § avser fastställande

av ordningen mellan kandidaterna inom varje parti. Bestämmelserna

bygger på förutsättningen att såväl kartell- som parti- och fraktionsbeteckning

skall få användas. Enligt den provisoriska valordning som tilllämpas

f. n. får endast partibeteckning förekomma. I 81 § 5 och 6 mom.

ges f. n. föreskrifter för den andra etappen av sammanräkningen, dvs. för

hur riksdagsmandaten i varje valkrets skall fördelas mellan partier och

besättas med kandidater för varje parti.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen och av vad som anförts i

anslutning till 76 § skall sammanräkningsförfarandet i det nya systemet

motsvara den första etappen i sammanräkningen enligt nuvarande provisoriska

valsystem för andrakammarval. Bestämmelserna i 1—4 mom. av

denna paragraf i deras provisoriska lydelse bör således i huvudsak kunna

behållas.

Enligt den provisoriska lydelsen skall ordningen mellan resp. partis kandidater

bestämmas i den utsträckning som behövs för att stadgat antal

riksdagsmän skall bli utsedda i valkretsen. Det antal platser i riksdagen

som skall besättas i varje valkrets blir enligt det nya valsystemet inte fixerat.

Sålunda bestäms först vid mandatfördelningen mellan partierna hur

många utjämningsmandat som varje parti lår och i vilka valkretsar ett

partis utjämningsmandat skall besättas. Vidare skall i det nya systemet

ordningen mellan partiets kandidater i valkrets fastställas av länsstyrelsen,

medan mandatfördelningen mellan partierna och fastställandet av vilka personer

som skall tillträda mandaten i varje valkrets skall ske gemensamt

för hela landet av centrala valmyndigheten. Med hänsyn härtill bör i del

nya valsystemet föreskrivas, att ordningen mellan varje partis kandidater

i valkretsen skall fastställas i den utsträckning som det behövs. En ganska

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

säker utgångspunkt för att bedöma hur många namn som behöver räknas

fram för varje parti har länsstyrelsen i den preliminära mandatfördelning

som centrala valmyndigheten skall göra enligt 69 §. De avvikelser från den

preliminära mandatfördelningen som kan uppkomma vid den definitiva

fördelningen torde endast undantagsvis uppgå till mer än ett mandat för

vart och ett av partierna i varje valkrets. Man lär därför i allmänhet vara på

den säkra sidan, om ordningen mellan varje partis kandidater i valkretsen

bestäms för lika många namn som antalet mandat partiet fått i valkretsen

enligt den preliminära fördelningen jämte ytterligare ett par namn. Föreligger

skäl att tro att partiet kan komma att få ännu fler mandat, skall länsstyrelsen

givetvis enligt huvudregeln bestämma ordningen mellan det antal

kandidater som fordras med hänsyn därtill. Skulle det vid den definitiva

fördelningen i något fall visa sig att ytterligare namn behöver räknas fram

för ett parti i viss valkrets, skall länsstyrelsen givetvis återuppta sammanräkningen

i detta syfte. Sådan förrättning skall kungöras enligt 76 §.

Enligt den föreslagna 18 § i RO skall mandat, som har tillfallit parti i

en valkrets men inte kan besättas av partiet där på grund av brist på valbara

kandidater, flyttas till annan valkrets. För att denna bestämmelse

skall kunna beaktas vid den centrala mandatfördelningen mellan partierna

bör länsstyrelsen i protokollet över sammanräkningen särskilt ange när fastställandet

av ordningen mellan kandidaterna omfattar alla de namn på partiets

valsedlar som avser själva riksdagsmannavalet.

I det nya valsystemet har reglerna om hur mandaten skall fördelas mellan

partier tagits in i RO. På grund härav skall 5 och 6 mom. i denna paragraf

utgå.

82 §.

Denna paragraf innehåller f. n. regler om nytt val till riksdagen för det

fall att riksdagsmän inte kunnat utses till föreskrivet antal i valkretsen. I

det nya valsystemet skall, såsom utvecklats vid 18 § RO, fallet lösas inte

genom nytt val utan i första hand genom att mandatet flyttas till annan

valkrets och i andra hand genom att mandatet får förbli obesatt. Förevarande

paragraf bör därför upphävas.

83 och 84 §§.

I 83 och 84 §§ ges nu vissa regler om sammanräkningsförfarandet hos

länsstyrelsen, såsom regler om blanketter och protokoll vid sammanräkningen

samt regler om hur valmaterialet skall behandlas vid avbrott eller

uppskov i sådan förrättning. Dessa regler kan lämpligen föras samman i en

paragraf, 83 §. Härvid blir 84 § ledig och kan användas för bestämmelser

om avslutande av länsstyrelsens sammanräkning.

Resultatet av länsstyrelsernas sammanräkningar utgör underlaget för

mandatfördelningen mellan partierna och fastställandet av vilka personer

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 1968

som skall erhålla partiernas mandat i de olika valkretsarna. Länsstyrelsen

bör därför åläggas alt ofördröjligen tillställa centrala valmyndigheten, som

enligt 85 § skall fullgöra dessa uppgifter, protokoll över sammanräkningen.

85 §.

F. n. ges i denna paragraf föreskrifter om kungörande av valets utgång

och om valförrättningens avslutande. Såsom grundlagberedningen föreslagit

bör paragrafen i det nya valsystemet reglera de uppgifter i fråga om

mandatfördelningen in. in. som skall ankomma på centrala valmyndigheten.

Paragrafen föreslås uppdelad på fyra moment.

1 in o m. I detta moment bör anges att centrala valmyndigheten fördelar

mandaten i riksdagen på grundval av sammanräkningsprotokollen från

länsstyrelserna med tillämpning av 16—19 §§ RO. Det är härvid fråga inte

bara om att fördela mandaten mellan partier utan även att skifta ut utjämningsmandaten

på valkretsar. I detta sammanhang kan det också bli

fråga om att enligt 18 § RO flytta över mandat från en valkrets till en annan.

Det är vidare den centrala valmyndigheten som fastställer vilka kandidater

som skall besätta partiernas mandat i de olika valkretsarna. Visserligen

kommer prövningen av den inbördes ordningen mellan partis olika

kandidater att ligga hos länsstyrelsen, men länsstyrelsen kan aldrig definitivt

avgöra hur många mandat partiet får i valkretsen och därmed vilka

som skall få mandaten. Därför bör mandatfördelningen i dess helhet utåt

framträda som ett beslut av centrala valmyndigheten.

2 m o m. Såsom förutskickats i anslutning till 27 § RO bör reglerna om

dubbelval tlyttas till ValL. De kan lämpligen föras in i detta moment. De

nuvarande reglerna i 27 § RO gäller de situationer då samma person för

samma tid blir vald till ledamot i båda kamrarna eller för mer än en valkrets.

Den senare situationen kan i princip inträffa endast i första kammaren,

eftersom bostadsbandet i andra kammaren hindrar kandidat från att

bli vald för annan valkrets än den där han är mantalsskriven vid valet.

Dubbelvalssituationerna avvecklas i det nuvarande valsystemet på det viset

att den dubbelvalde får välja i vilken kammare eller för vilken valkrets han

vill inträda som ledamot. Därmed kan han också i realiteten bestämma vilken

kandidat som jämte honom skall ta säte i riksdagen.

I den nya enkammarriksdagen bortfaller givetvis den möjlighet till dubbelval

som består i att samma person blir vald till ledamot av båda kamrarna.

Däremot står möjligheten att erhålla mandat för två eller flera valkretsar

kvar och blir åtminstone teoretiskt sett större genom att bostadsbandet

avskaffas. Dessutom tillkommer i det nya valsystemet en ny möjlighet till

dubbelval, nämligen att samma person skall tillträda mandat för flera partier.

I det nuvarande valsystemet (81 § 5 mom. andra stycket) är fallet löst

på det sättet, att kandidaten anses vald för mer än ett parti, varvid varje

parti anses ha fått ett halvt, ett tredjedels o. s. v. mandat. Denna metod går

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

inte att föra över till det nya valsystemet, där mandatfördelningen i första

hand är en fråga om fördelning mellan partier och besättandet av mandaten

med kandidater kommer först i andra hand.

Grundlagberedningen har ansett sig kunna utgå från att de politiska

partierna, även om särskilda bestämmelser inte meddelas i grundlag eller

annan författning, kommer att medverka till att samma kandidat inte förs

fram i mer än en valkrets. Om partierna uppträder på det sätt som är önskvärt,

räknar beredningen med att dubbelkandidatur och dubbelval inte

skall förekomma i praktiken, och beredningen anser sig under sådana förhållanden

kunna godta gällande regler om fri nominering och om avveckling

av dubbelval.

Regeringsrättens ledamöter är inte ense med grundlagberedningen i denna

fråga. De anser det i och för sig föga tilltalande att kandidater skall kunna

uppställas i flera valkretsar och dra röster, som med säkerhet inte kommer

att tillfalla dem annat än i en valkrets. Detta är ägnat att förvilla väljarna,

och kandidaten kan själv i viss mån spekulera i vem han genom sina avsägelser

vill hjälpa in i riksdagen. Enligt regeringsrättsledamöternas åsikt

är det från väljarnas synpunkt rimligt att endast det objektiva valresultatet

får avgöra i vilken valkrets en kandidat, som uppställts i flera valkretsar,

skall bli vald. Detta syfte kan enligt deras mening tillgodoses på ett enkelt

sätt, t. ex. genom en regel att kandidaten skall förklaras vald där han erhållit

det högsta jämförelsetalet.

För min del är jag beredd att anslula mig till grundlagberedningens bedömning

att man bör kunna utgå från att de politiska partierna inte kommer

att medverka till dubbelkandidatur i någon form. Med denna bedömning

får frågan om dubbelkandidatur och dubbelval tämligen ringa betydelse.

Om man väll ge sig i kast med problemet, finns det enligt min mening

inget annat tillfredsställande alternativ än att införa regler som effektivt

förebygger dubbelkandidatur. Ett sådant alternativ förutsätter emellertid

djupa ingrepp i vallagstiftningen, vilka inte kan göras i detta sammanhang.

Enligt den nu gällande ordningen (27 § RO) skall den som blivit dubbelvald

hos länsstyrelsen skyndsamt avsäga sig det mandat som han inte vill

mottaga. Ett förfarande med anmälan hos länsstyrelsen efter det att kandidaten

blivit dubbelvald är emellertid mindre lämpligt i det nya valsystemet.

Att det uppstått en dubbelvalssituation kommer i det nya .systemet att upptäckas

av den centrala valmyndigheten redan när myndigheten skall besätta

partiernas mandat i valkretsarna med kandidater på grundval av länsstyrelsernas

sammanräkningsprotokoll. Dubbelvalssituationen bör då avvecklas

innan myndigheten fastställer vilka personer som skall erhålla mandaten i

riksdagen.

Förfarandet vid avvecklingen kan lämpligen utformas på följande sätt.

Den som blivit dubbelvald bör anmodas av centrala valmyndigheten att

meddela vilket mandat han vill tillträda. Beträffande mandat, som han inte

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vill komma i fråga för, bör hans besked få den konsekvensen att det anses

som om han inte varit kandidat vid valet. Hans namn skall alltså anses

såsom obefintligt dels i den av länsstyrelsen framräknade ordningen av

kandidater till ifrågavarande mandat, dels på de valsedlar som gett namnet

plats i samma ordning.

Det är viktigt att den definitiva valutgången inte onödigt försenas i väntan

på besked från kandidat, som blivit dubbelvald. Därför bör kandidaten

föreläggas att lämna sitt besked inom viss kort tid. Med hänsyn till att dubbelkandidaturer

över huvud taget inte bör förekomma är det rimligt att vid

bestämmande av tidsfristen större vikt tillmäts intresset av att valförfarandet

inte onödigt fördröjs än den dubbelkandiderandes behov av tid att bestämma

sig. Fristen kan lämpligen bestämmas till fyra dagar. Tillvägagångssättet

bör vara det att centrala valmyndigheten skriftligen underrättar

honom om den uppkomna situationen och förelägger honom att inom

fyra dagar från dagen för föreläggandet lämna sitt besked i frågan.

Om den dubbelvalde inte kommer in med besked inom föreskriven tid,

bör effekten bli att han blir utan mandat. På samma sätt som föreslagits

beträffande mandat, som han förklarar att han inte önskar tillträda, bör det

i så fall anses att han över huvud taget inte varit kandidat till något av de

ifrågavarande mandaten.

3 m o m. Valet avslutas med att centrala valmyndigheten kungör valutgången

i Post- och Inrikes Tidningar. Härjämte har myndigheten att utfärda

fullmakter för de valda, vilket närmare regleras i 86 § (jfr 20 § RO).

Av kungörelsen om valutgången bör framgå dels hur många mandat i riksdagen

som har tillfallit varje parti, dels hur många mandat varje parti har

fått i varje valkrets, dels vilka kandidater som dessa mandat har tillfallit.

Kungörandet markerar valets avslutande och är därmed också utgångspunkten

för beräkningen av den tid inom vilken besvär över valet skall få föras.

4 mom. Någon protokollföring i egentlig mening synes inte nödvändig

vid mandatfördelningen hos centrala valmyndigheten. Däremot bör de olika

leden av förfarandet dokumenteras. Hur detta lämpligen skall ske beror

på vilka tekniska hjälpmedel som utnyttjas. Frågan härom kommer att tas

upp under det tidigare aviserade utredningsarbetet beträffande förenkling

och effektivisering av valförfarandet. T. v. bör här ges endast vissa allmänt

formulerade föreskrifter om förvaring av primärmaterialet för centrala valmyndighetens

beslut och andra handlingar som rör valet.

86 §.

Fullmakt för ledamot av riksdagen bör i det nya valsystemet utfärdas

av centrala valmyndigheten. Ändringarna i sammanräknings- och mandatfördelningsförfarandet

för med sig att fullmaktens innehåll måste jämkas

något.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

87—89 §§.

I dessa paragrafer regleras förfarandet när efterträdare till avgången

riksdagsledamot skall utses.

Sammanräkning för att utse efterträdare sker nu hos länsstyrelsen. Bestämmelserna

härom i 87 § är f. n. provisoriskt ersatta med föreskrifter i

1952 och 1964 års förut nämnda lagar. I 88 § ges regler om protokoll över

förrättning för ny sammanräkning och om fullmakt för efterträdare till

riksdagsman som avgått. 89 § innehåller regler om nytt val i valkretsar

för det fall att det inte finns någon som kan inträda som ledamot i den avgångnes

ställe eller att det inte kan avgöras vem som skall göra detta.

Första etappen i förfarandet att utse efterträdare bör ankomma på länsstyrelsen,

där valmaterialet finns förvarat. Härvid kan bestämmelserna i

87 § om utseende av efterträdare till avgången ledamot enligt nuvarande

provisoriska valordning användas. I regel blir det redan genom den nya

sammanräkning, som länsstyrelsen sålunda skall göra, klart vem som skall

inträda som ledamot i den avgångnes ställe. Protokoll över den nya sammanräkningen

tillställs centrala valmyndigheten. Denna fastställer enligt

85 § 1 mom. på grundval av protokollet vem som skall tillträda mandatet

efter den avgångne. Enligt 89 § har myndigheten att kungöra utgången

och utfärda fullmakt för efterträdaren.

Finns det enligt länsstyrelsens sammanräkning inte någon som kan inta

den avgångnes plats i ordningen, bör mandatet flyttas över till annan valkrets

enligt samma regler som föreslagits i 18 § RO för det fall att parti

inte bär tillräckligt med kandidater i valkretsen för att besätta mandat

som det erhållit där. Det blir då centrala valmyndighetens uppgift att fastställa,

i vilken valkrets mandat skall besättas. Det skall där tillfalla den

kandidat för själva riksdagsmannavalet som står närmast i tur enligt ordningen

mellan partiets kandidater. Oftast torde uppgift därom redan finnas

tillgänglig hos centrala valmyndigheten i det valprotokoll som myndigheten

har fått enligt 34 §. I annat fall måste länsstyrelsen anmodas att genom ny

sammanräkning bestämma ordningen för ytterligare ett namn.

Har mandat sålunda flyttats till annan valkrets och avgår även den riksdagsledamot

som där tillträtt mandatet, bör ny efterträdare utses i denna

valkrets på samma sätt som om den sist avgångne har valts till riksdagsledamot

redan vid själva valet.

Vid de jämkningar som bör företas i förevarande paragrafer för att de

skall passa in i det nya valsystemet bör nuvarande 88 och 89 §§ byta plats,

så att alla föreskrifter om ny sammanräkning och om flyttning av mandat

till annan valkrets för att utse efterträdare samlas i 87 och 88 §§. Därvid

bör 88 § reserveras för den sannolikt högst ovanliga situationen att mandat

måste flyttas till annan valkrets för att efterträdare skall kunna utses. Vidare

bör man slopa nuvarande föreskrifter i 87 § 1 mom. första stycket

16 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sista punkten om val av efterträdare till ledamot som har varit vald för två

eller flera partier.

92 §.

I anslutning till vad som anförts vid 22 § RO skall huvuddelen av besvärsbestämmelserna

flyttas till 92 § ValL, som f. n. innehåller endast en

hänvisning till bestämmelserna om besvär i RO.

Som har sagts vid 85 § ValL skall utgången av val kungöras centralt för

hela landet. Resvärstiden bör räknas från den dag kungörelsen infördes i

Post- och Inrikes tidningar och besvär skall alltid riktas mot centrala valmyndighetens

beslut, även om besvären i första hand avser förhållanden i

någon enstaka valkrets, t. ex. ordningen mellan ett partis namn där. Anledning

saknas att gå från nuvarande besvärstid i fråga om andrakammarval,

tio dagar. Besvär över valet bör inges till centrala valmyndigheten och

kungöras i samma ordning som valutgången. Centrala valmyndigheten bör

i kungörelsen sätta ut en enhetlig förklaringstid för alla besvären. Alla besvär

bör gemensamt överlämnas till Kungl. Maj :t. Med hänsyn till den effekt

varje besvär kan få för valutgången i hela landet är det, såsom grundlagberedningen

och regeringsrättens ledamöter framhållit, lämpligt att besvären

avgörs i ett sammanhang.

Med hänsyn till att riksdagsvalet skall förrättas samtidigt med de allmänna

kommunalvalen föreligger det enligt regeringsrättens ledamöter en

viss risk för att någon av misstag kan komma att inge besvären till länsstyrelsen

i stället för till centrala valmyndigheten. Regeringsrättsledamöterna

anser att en sådan omständighet inte bör få medföra att besvären avvisas.

Det går emellertid inte att samordna besvärsreglerna för riksdagsval

och kommunalval så fullständigt i fråga om besvärstid, besvärsinstans

in. m., att misstag av detta eller annat liknande slag helt kan förebyggas.

Jag anser för min del att det inle finns tillräckligt starka skäl för att här

bryta mot principen att besvär prövas endast om de inkommit i rätt tid

till rätt myndighet. Vid min bedömning fäster jag avseende även vid det

förhållandet att det i praktiken främst lär bli de politiska partierna som

bevakar valutgången och ser till att besvär anförs när detta är påkallat. De

centrala partiinstanserna torde inte sakna kunskap om besvärsreglerna.

Däremot är jag beredd att beakta en annan synpunkt som regeringsrättens

ledamöter anfört i anslutning till besvärsreglerna. Man bör, som föreslagits

i deras yttrande, i ValL föra in en föreskrift om att centrala valmyndigheten,

när besvär kommit in, omedelbart skall översända avskrift

av besvär sskriften till vederbörande länsstyrelse med anmodan att skyndsamt

inkomma med yttrande över besvären till Kungl. Maj:t. Genom en

sådan föreskrift kan man underlätta handläggningen för regeringsrätten.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

243

96 §.

Med anledning av de nya bestämmelserna om valsedlarnas färg bör i

denna paragraf och i 60 § KYL intas bestämmelser som gör klart att, vid

varje typ av val, valsedel och valkuvert skall ha samma färg. Valkuvert bör

liksom hittills även vara försett med valbetecknine.

o

97 §.

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att staten kostnadsfritt

skall tillhandahålla papper till valsedlar för riksdagsval och andra val som

förrättas samtidigt med riksdagsvalet. Delta föranleder ett tillägg i lorevarande

paragraf. Tillägget bör utformas så att Kungl. Maj :t i tillämpningsföreskriftei

lår bestämma i vilken ordning och i vilken omfattning valsedelspapper

skall ställas till väljarnas och partiernas förfogande.

Övergångsbestämmelser

I den allmänna motiveringen har nämnts att ändringarna i följdlagstiftningen

bör antas av riksdagen redan när riksdagen under vårsessionen år

1968 fattar vilande beslut om ändringarna i RF och RO. Ikraftträdandet av

följ dlagstiftningen bör då i gengäld göras beroende av att det vilande beslutet

om grundlagsändringar fullföljs genom definitivt beslut år 1969.

Föreskrifterna härom bör lämpligen i redaktionellt hänseende anknyta till

terminologin i 81 och 82 §§ RF samt 64 § RO.

Före den 1 januari 1971 bör de nya bestämmelserna i ValL tillämpas endast

beträffande val som avser uteslutande tid efter utgången av år 1970.

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen

11 §•

Sammanförandet av riksdagsvalet och valen till landsting, kommunalfullmäktige

och stadsfullmäktige till samma dag måste komma till uttryck i

lagstiftningen. Som ett par remissinstanser har påpekat är samordningen

mellan reglerna om riksdagens bildande och motsvarande regler beträffande

kommunala församlingar av sådan betydelse alt principerna för samordningen

borde grundlagfastas. Det möter emellertid stora lagtekniska

svårigheter att genomföra en sådan tanke inom ramen för en partiell författningsrefonn,

som enligt vad tidigare har sagts inte tillåter någon mer

genomgiipande omdisposition av grundlagarna. I enlighet med vad grundlagberedningen

har föreslagit bör bestämmelserna om gemensam valdag därför

t. v. inrymmas i vallagstiftningen. Den naturliga platsen blir då denna

paragraf.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

20 §.

Som valtekniska utredningen har föreslagit bör gemensam kungörelse

utfärdas för samtliga val som skall förrättas samtidigt. Ett tillägg härom

bör göras i 1 mom. i denna paragraf.

I 4 mom. bör i anslutning till ett påpekande av valnämnden i Stockholm

i dess yttrande över valtekniska utredningens betänkande göras en mindre

justering som gäller stadsfullmäktigvalet i Stockholm. Stadsfullmäktigvalet

bör i Stockholm liksom på andra håll i landet kungöras av länsstyrelsen.

23 och 25 §§.

ValL och KVL bör så långt möjligt ha inbördes överensstämmande regler

om valsedlarnas utformning och om ogiltighet av valsedlar som inte uppfyller

lagens krav. Förevarande paragrafer bör därför ändras i enlighet med

de synpunkter som jag har utvecklat vid 59 och 79 §§ ValL.

34 och 43 §§.

Vid samtidiga riksdagsval och kommunalval bör riksdagsvalet räknas

först. Detta bör gälla både den preliminära och den definitiva sammanräkningen.

Denna förtur kan lämpligen komma till uttryck genom föreskrifter

i dessa paragrafer. Formerna för kungörande av sammanräkningsförrättning

i 43 § bör anpassas till vad som gäller för riksdagsvalet enligt 76 §

tredje stycket ValL.

46,47, 52 och 53 §§.

Sedan 1954 har förevarande paragrafer provisoriskt satts ur kraft genom

särskilda lagar som förnyats inför varje kommunalval. De provisoriska

mandatfördelningsreglerna bygger på den jämkade uddatalsmetoden med

spärrdivisorn 1,4 och är kombinerade med förbud mot karteller. Valtekniska

utredningen har i sitt betänkande föreslagit att provisoriet nu definitivt

får ersätta de gällande bestämmelserna i ämnet. Detta är ett välgrundat

förslag. Ett valsystem för kommunalvalen som är grundat på den jämkade

uddatalsmetoden stämmer bättre med det valsystem som nu har föreslagits

beträffande riksdagen än den i KVL formellt ännu kvarstående d’Hondtska

valmetoden. Möjligen bör man göra vissa justeringar i de nuvarande provisoriska

reglerna för kommunalvalen för att få en bättre anpassning till

valsystemet för riksdagen. Frågan om behovet av sådana justeringar ö\ervägs

inom kommunalvalskommittén.

60 a §.

Det har tidigare i flera sammanhang nämnts att staten i framtiden bör

tillhandahålla papper för valsedlar vid riksdagsval och vissa kommunalval.

Med hänsyn till motivet för reformen bör denna begränsas till att avse riks
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

dagsvalet och sådana kommunalval som förrättas samtidigt med riksdagsvalet.

När t. ex. ett fullmäktigval i någon kommun hålls på annan tid än

det ordinarie riksdagsvalet bör staten alltså inte vara skyldig att tillhandahålla

papper för valsedlar även för detta val. Bestämmelserna i ämnet bör

avfattas så att denna begränsning tydligt framgår av lagtexten.

Övergångsbestämmelser

Övergångsbestämmelserna i KVL bör både sakligt och formellt anslutas

så nära som möjligt till motsvarande bestämmelser i ValL.

Förslag till lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm, 9

och 44 §§ landstingslagcn samt 8 § 1 mom. lagen om kommunalförbund

Det synes uppenbart att principen om gemensamma valperioder för riksdagen

och landsting, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige kräver ändringar

beträffande valperioderna för fullmäktigförsamlingarna, kommunernas

styrelser och landstingens förvaltningsutskott. Dessa ändringar bör

göras redan nu. I den mån valperioden för kommunala nämnder för speeialreglerad

förvaltning är bestämd genom hänvisning till kommunallagens

bestämmelser om valperioden för kommunens styrelse — vilket torde vara

iallet praktiskt taget undantagslöst — för ändringarna automatiskt med sig

eu anpassning av valperioden också för dessa nämnder. Frågan om vilka konsekvenser

i övrigt den partiella författningsreformen bör få på den kommunala

sidan utreds f. n. av kommunalrättskommittén. Kommittén har

därvid att pröva bl. a. önskemålen om sådana ändringar beträffande mandattider

i kommunala styrelser och nämnder att politiskt betingade skiften

i dessa styrelser och nämnder kan ske i nära anslutning till kommunalvalen.

Övergångsbestämmelser

Även i dessa lagar fordras övergångsbestämmelser av samma innehåll

som övergångsbestämmelserna till ändringarna i ValL. Beträffande ändringarna

i kommunallagen för Stockholm bör dock med hänsyn till förläggningen

av valperioden för stadsfullmäktige i Stockholm föreskrivas att

de nya bestämmelserna inte skall tillämpas före den 15 oktober 1970 annat

än såvitt gäller val som avser uteslutande tid därefter.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda förordat hemställer jag att Kungl.

Maj :t genom proposition

dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägger riksdagen inom

justitiedepartementet upprättade förslag till

1) ändringar i regeringsformen,

2) ändringar i riksdagsordningen,

dels föreslår riksdagen att antaga inom departementet upprättade förslag

till

3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val

till riksdagen,

4) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253),

5) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),

6) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr

50),

7) lag om ändrad lydelse av 9 och H §§ landsting slag en den l''i maj 1954

(nr 319),

8) lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957

(nr 281) om kommunalförbund.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

247

Bilagn 1

Grundlagberedningens förslag till valsystem

Fördelning mellan partier av mandaten i en enkammarriksdag med 350 ledamöter

på grundval av röstutfallet vid nedan angivna allmänna val

Förklaringar: Kolumn 1 avser fasta valkretsmandat

» 2 » utjämningsmandat

» 3 » summan av kolumnerna 1 och 2

Prop. avser det exakta antalet mandat som ett partis rösttal i hela landet motsvarar

med hänsynstagande till 4- och 12 %-spärrarna.

a) 1960 års riksdagsval

Valkrets

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-dem.

Kommun.

Summa

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

A

8

2

10

1

1

9

1

10

15

2

17

2

2

4

35

7

42

B

4

4

1

1

2

3

1

4

8

8

1

1

17

2

19

C

1

1

1

1

1

1

4

4

0

0

7

7

D

1

1

1

1

2

2

5

1

6

0

0

9

1

10

E

3

3

2

2

2

2

8

1

9

0

1

1

15

2

17

F

2

2

3

3

2

1

3

5

1

6

0

0

12

2

14

G

1

1

2

2

2

1

1

3

3

0

0

7

1

8

H

2

2

2

1

3

1

1

5

5

0

0

10

1

11

I

0

0

1

1

0

0

1

1

0

0

2

2

K

1

1

1

1

1

1

3

3

0

0

6

6

L

2

1

3

2

1

3

2

2

5

5

0

0

11

2

13

4-stads

5

1

6

0

1

1

2

2

9

1

10

0

0

16

3

19

M

2

2

3

3

1

1

5

1

6

0

0

11

1

12

N

1

1

2

2

1

1

3

3

0

0

7

7

Gbg

3

3

0

0

5

1

6

7

1

8

2

2

17

2

19

O

1

1

2

1

1

3

3

4

4

0

0

9

1

10

Pn

1

1

1

1

2

2

2

4

4

0

0

8

1

9

Ps

2

2

1

1

1

1

3

1

4

0

0

7

1

8

R

2

2

3

3

2

2

4

1

5

0

0

11

1

12

S

2

2

1

1

2

2

2

6

1

7

1

1

12

2

14

T

1

1

2

2

2

2

6

1

7

0

1

1

11

2

13

U

1

1

1

1

2

2

5

1

6

0

0

9

1

10

W

1

1

2

2

2

2

7

7

0

1

1

12

1

13

X

1

1

2

2

2

2

6

1

7

1

1

2

12

2

14

Y

1

1

2

2

2

2

6

2

8

1

1

12

2

14

Z

1

1

1

1

1

1

3

3

0

0

6

6

AC

1

1

1

1

2

2

2

5

5

0

0

9

1

10

BD

1

1

1

1

i

1

5

1

6

2

2

10

1

11

Prop.

52

6

58,0

58

41

7

47,7

48

57

4

61,3

61

150

17 1167

167,4

10

6

15,7

16

310

40

350

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

b) 1962 års kommunalval

Valkrets

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-dem.

Kommun.

Summa

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

A

8

1

9

1

1

9

9

17

1

18

0

0

35

2

37

B

4

1

5

1

1

2

4

1

5

10

1

11

0

0

19

4

23

C

1

1

1

1

1

1

4

4

0

0

7

7

D

1

1

1

1

2

2

5

1

6

0

0

9

1

10

E

2

1

3

2

2

2

2

9

1

10

0

0

15

2

17

F

2

2

2

1

3

2

1

3

6

6

0

0

12

2

14

G

1

1

2

2

2

1

1

3

3

0

0

7

1

8

H

2

2

2

1

3

1

1

5

1

6

0

0

10

2

12

I

0

0

1

1

0

0

1

1

0

0

2

2

K

1

1

1

1

1

1

3

1

4

0

0

6

1

7

L

2

2

2

1

3

2

2

5

1

6

0

0

11

2

13

4-stads

4

1

5

0

0

2

2

10

1

11

0

0

16

2

18

M

2

2

2

1

3

1

1

2

5

1

6

0

0

10

3

13

N

1

1

2

1

3

1

1

3

1

4

0

0

7

2

9

Gbg

3

3

0

0

5

1

6

9

9

0

0

17

1

18

0

1

1

2

1

1

3

3

4

1

5

0

0

9

2

11

Fn

1

1

1

1

2

2

2

4

1

5

0

0

8

2

10

Ps

2

2

1

1

1

1

3

1

4

0

0

7

1

8

R

2

2

2

1

3

2

2

4

1

5

0

0

10

2

12

S

1

1

2

2

2

2

2

7

1

8

0

0

12

2

14

T

1

1

1

1

2

2

2

7

7

0

0

11

1

12

U

1

1

1

1

i

1

2

6

6

0

0

9

1

10

AV

1

1

2

2

2

2

7

7

0

0

12

12

X

1

1

2

2

2

2

7

1

8

0

0

12

1

13

Y

1

1

2

2

2

2

7

1

8

0

0

12

1

13

Z

1

1

1

1

1

1

3

1

4

0

0

6

1

7

AC

1

1

1

1

2

2

2

5

5

0

0

9

1

10

BD

1

1

1

1

1

1

6

6

1

1

10

10

49

7

56

38

10

48

57

5

62

165

18

183

1

1

310

40

350

Prop.

56,2

47,4

62,2

183,2

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

249

c) 1964 ärs riksdagsval

Valkrets

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-dem.

Kommun.

Mp

Mbs

Summa

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

3

1

3

1

2

3

A

7

1

8

1

1

8

1

9

15

2

17

3

1

4

34

5

39

B

4

4

2

2

4

1

5

9

2

11

1

1

2

20

4

24

G

1

1

1

1

1

1

4

4

0

0

7

7

D

1

1

1

1

2

2

5

1

6

0

0

9

1

10

E

2

1

3

2

2

2

2

9

9

0

1

1

15

2

17

F

2

2

3

3

2

2

5

1

6

0

0

12

1

13

G

1

1

2

2

2

1

1

3

3

0

0

7

1

8

H

2

2

2

1

3

1

1

5

5

0

0

10''

1

11

I

0

0

—

—

—

_

i

1

_

_

1

1

2

2

K

1

1

1

1

1

1

3

3

0

0

6

6

L

2

2

2

1

3

2

2

5

5

0

0

11

1

12

4-stads

1

1

2

0

0

1

1

9

2

11

0

1

1

5

5

16

4

20

M

2

2

2

1

3

1

1

2

6

6

0

0

11

2

13

N

1

1

2

2

1

1

3

3

0

0

7

7

Gbg

2

2

0

0

6

1

7

7

1

8

2

2

17

2

19

O

1

1

1

1

3

3

4

4

0

0

9

9

Pn

1

1

1

1

2

2

2

4

4

0

0

8

1

9

Ps

2

2

1

1

1

1

3

1

4

0

0

7

1

8

R

2

2

2

1

3

2

2

4

4

0

0

10

1

11

S

1

1

2

2

2

2

2

6

1

7

1

1

12

2

14

T

1

1

2

2

2

2

6

1

7

0

1

1

11

2

13

U

1

1

1

1

1

1

2

6

6

0

1

1

9

2

11

\v

1

1

2

1

3

2

2

6

6

0

1

1

11

2

13

X

1

1

2

2

2

2

6

1

7

1

1

2

12

2

14

Y

1

1

2

2

1

1

2

7

7

1

1

12

1

13

Z

1

1

1

1

1

1

3

3

0

0

6

6

AC

1

1

2

2

2

2

4

1

5

0

0

9

1

10

BD

1

1

1

1

1

1

5

1

6

2

2

10

1

11

44

5|

49

4l|

6|

47

55

6|

61

153| lö|l68

11

8

19

1

1

5

5

310

40

350

Prop.

49,0

47,1

60,6

168,7

18,6

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

d) 1966 års kommunalval

Valkrets

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-dem.

Kommun.

MS

BS

Summa

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

3

1

3

1

2

3

A

8

2

10

0

0

9

1

10

13

1

14

3

2

5

33

6

39

B

5

1

6

2

1

3

5

1

6

9

1

10

1

1

2

22

5

27

C

1

1

1

1

2

2

3

1

4

0

0

7

1

8

D

1

1

1

1

2

2

2

5

1

6

0

0

9

2

11

E

3

3

2

1

3

2

2

7

1

8

1

1

15

2

17

F

2

2

3

3

2

1

3

5

5

0

0

12

1

13

G

1

1

2

2

2

1

1

3

3

0

0

7

1

8

H

2

2

2

2

1

1

5

5

0

1

1

10

1

11

I

0

0

_

_

1

1

_

_

1

1

2

2

K

1

1

1

1

1

1

3

3

0

0

6

6

L

2

2

2

1

3

2

2

5

5

0

0

11

1

12

4-stads

0

0

0

0

0

0

9

1

10

1

1

7

7

17

1

18

M

2

2

2

1

3

1

1

2

5

1

6

0

0

10

3

13

N

1

1

2

1

3

1

1

3

3

0

0

7

1

8

Gbg

3

3

0

0

6

1

7

7

7

2

1

3

18

2

20

O

2

2

1

1

2

2

4

4

0

0

9

9

Pn

1

1

2

2

2

2

3

1

4

0

0

8

1

9

Ps

2

2

1

1

2

1

1

3

3

0

0

7

1

8

R

2

2

3

3

2

2

3

1

4

0

0

10

1

11

S

2

2

2

2

2

2

5

2

7

1

1

12

2

14

T

1

1

2

2

2

2

5

1

6

1

1

11

1

12

U

1

1

1

1

2

2

2

5

5

0

1

1

9

2

11

w

1

1

2

1

3

2

2

5

1

6

1

1

11

2

13

X

1

1

2

2

2

2

6

6

1

1

2

12

1

13

Y

1

1

2

2

i

1

6

6

1

1

2

11

1

12

Z

0

1

1

i

1

i

1

3

3

0

0

5

1

6

AC

1

1

2

2

2

2

4

4

0

0

9

9

BD

1

1

—

—

—

—

5

5

2

2

2

2

10

10

48

5

53

41

9

50

56

5

61

140

13

153

lo| 8

23

3| 3

7

7

310] 40

350

Prop.

53,3

49,6

60,7

153,1

23,1

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

251

Bilaga 2

Griindlagberedningens förslag till valsystem

Valsystemets regionala verkningar i en enkammarsriksdag med 330 ledamöter.

Beräkningar på grundval av röslutfallet vid nedan angivna val till riksdagen

<Siffrorna inom parentes anger hur många av mandaten i valkretsen som partiets rösttal där

exakt motsvarar1)

a) 1960 års val

Valkrets

Exakt

antal

mandat2

Antal

mandat3

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-dem.

Kommun.

A

39,4

42

10

(9,8)

1

(1,2)

10

(10,1)

17

(18,1)

4

(2,8)

B

19,7

19

4

(4,0)

2

(1,6)

4

(3,8)

8

(8,7)

1

(0,9)

G

7,8

7

1

(14)

1

(1,1)

1

(1,3)

4

(3,4)

0

(0,2)

D

10,5

10

1

(1,2)

1

(1,3)

2

(1,8)

6

(5,5)

0

(0,2)

E

16,9

17

3

(2,8)

2

(2,4)

2

(2,3)

9

(9,0)

1

(0,5)

F

13,3

14

2

(2,3)

3

(2,8)

3

(2,7)

6

(5,9)

0

(0,3)

G

7,6

8

2

(1,6)

2

(2,1)

1

(0,8)

3

(3,2)

0

(0,3)

H

11,3

11

2

(2,1)

3

(2,4)

1

(1,1)

5

(5,1)

0

(0,3)

I

2,5

2

0

(0,3)

1

(0,7)

0

(0,2)

1

(0,7)

0

(0,0)

K

6,8

6

1

(0,9)

1

(0,8)

1

(1,1)

3

(3,0)

0

(0,2)

L

12,2

13

3

(2,6)

3

(2,7)

2

(2,2)

5

(5,4)

0

(0,1)

4-stads

17,7

19

6

(5,5)

1

(0,7)

2

(2,2)

10

(10,2)

0

(0,4)

M

12,0

12

2

(2,0)

3

(2,9)

1

(1,3)

6

(5,7)

0

(0,0)

N

8,0

7

1

(1,1)

2

(2,1)

1

(0,9)

3

(2,8)

0

(0,1)

Göteborg

19,2

19

3

(2,9)

0

(0,3)

6

(6,0)

8

(8,0)

2

(1,8)

O

10,2

10

2

(1,5)

1

(1,3)

3

(2,6)

4

(4,3)

0

(0,3)

Pn

9,5

9

1

(1,2)

2

fl,6)

2

(1,9)

4

(4,1)

0

(0,2)

Ps

8,1

8

2

(1,9)

1

(1,4)

1

(1,1)

4

(3,4)

0

(0,2)

R

11,9

12

2

(2,0)

3

(2,9)

2

(2,3)

5

(4,5)

0

(0,2)

S

13,9

14

2

(2,0)

2

(1,8)

2

(1,9)

7

(7,5)

1

(0,8)

T

12,4

13

1

(1,3)

2

(1,7)

2

(2,4)

7

(7,1)

1

(0,5)

U

10,2

10

1

(1,0)

1

(1,3)

2

(1,6)

6

(5,7)

0

(0,4)

W

13,2

13

1

(1,3)

2

(2,2)

2

(2,0)

7

(6,9)

1

(0,6)

X

13,9

14

1

(1,2)

2

(2,0)

2

(2,0)

7

(7,5)

2

(1,3)

y

13,4

14

1

(1,2)

2

(2,3)

2

(1,9)

8

(7,6)

1

(1,0)

z

AG

6,5

6

1

(0,8)

1

(1,1)

i

(0,8)

3

(3,1)

0

(0,2)

10,7

10

1

(1,2)

2

(1,5)

2

(2,2)

5

(4,9)

0

(0,2)

BD

11,0

11

1

(1,3)

1

(1,0)

1

(1,0)

6

(6,0)

2

(1,7)

1 Parti, som inte forcerat vare sig 4 %-spärren eller 12 %-spärren, har inte räknats med.

2 Det exakta antalet mandat i varje valkrets vid fördelning av de 350 mandaten efter antalet

röstberättigade.

Det sammanlagda antalet mandat som valkretsen får enligt det föreslagna valsystemet.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

b) 1964 års val

Val-

krets

Exakt

antal

mandat

Antal

mandat

Högern

Centerp.

Folkp.

Soc.-

dem.

Kom-

mun.

Mp

Mbs

A

38,3

39

8 (7,9)

1 (1,2)

9 (9,6)

17 (17,3)

4 (2,9)

_

_

B

22,7

24

4 (4,6)

2 (2,0)

5 (5,2)

11 (11,0)

2 (1,3)

—

—

C

8,1

7

1 (1,0)

1 d,0)

1 (1,3)

4 (3,5)

0 (0,2)

—

—

D

10,4

10

1 d,l)

1 (1,3)

2 (1,8)

6 (5,6)

0 (0,3)

—

—

E

16,7

17

3 (2,7)

2 (2,3)

2 (2,2)

9 (9,2)

1 (0,7)

—

—

F

13,3

13

2 (1,9)

3 (2,6)

2 (2,4)

6 (5,7)

0 (0,4)

—

—

G

7,5

8

2 (1,6)

2 (2,1)

1 (0,8)

3 (3,2)

0 (0,3)

—

—

H

11,0

11

2 (2,0)

3 (2,4)

1 d,2)

5 (5,1)

0 (0,4)

—

—

I

2,4

2

0 (0,3)

—

—

1 (0,8)

—

1 (0,9)4

—

K

6,8

6

1 (0,8)

1 (0,8)

1 (1,D

3 (3,0)

0 (0,3)

—

—

L

12,0

12

2 (2,2)

3 (2,4)

2 (1,9)

5 (5,4)

0 (0,2)

—

—

4-stads

18,4

20

2 (1,5)

0 (0,5)

1 d,2)

11 (10,8)

1 (0,5)

—

5 (5,6)‘

M

11,8

13

2 (1,8)

3 (2,9)

2 (1,7)

6 (6,5)

0 (0,1)

—

—

N

Göte-

8,1

7

1 d,0)

2 (2,0)

1 (1,0)

3 (2,8)

0 (0,2)

“

borg

19,3

19

2 (2,3)

0 (0,4)

7 (6,5)

8 (7,9)

2 (1,9)

—

—

0

10,5

9

1 d,2)

1 d,2)

3 (2,5)

4 (3,9)

0 (0,4)

—

—

Pn

9,5

9

1 (1,1)

2 (1,7)

2 (1,9)

4 (4,0)

0 (0,3)

—

—

Ps

8,1

8

2 (1,9)

1 (1,3)

1 (1,D

4 (3,4)

0 (0,3)

—

—

R

11,7

11

2 (1,8)

3 (2,7)

2 (1,9)

4 (4,3)

0 (0,3)

—

—

S

13,6

14

2 (1,8)

2 (1,9)

2 (1,8)

7 (7,5)

1 (1,0)

—

—

T

12,2

13

1 (1,3)

2 (1,7)

2 (2,3)

7 (7,0)

1 (0,7)

—

—

U

10,3

11

1 (1,1)

1 d,4)

2 (1,7)

6 (6,2)

1 (0,6)

—

—

W

13,0

13

1 (1,D

3 (2,6)

2 (1,9)

6 (6,7)

1 (0,8)

—

—

X

13,7

14

1 (1,D

2 (2,2)

2 (2,0)

7 (7,4)

2 (1,4)

—

—

Y

13,0

13

1 (1,0)

2 (2,3)

2 (1,6)

7 (7,0)

1 (1,1)

—

—

Z

6,2

6

1 (0,8)

1 d,l)

1 (0,8)

3 (3,1)

0 (0,2)

—

—

AC

10,5

10

1 (1,1)

2 (1,7)

2 (2,1)

5 (4,8)

0 (0,3)

—

—

BD

11,1

11

1 (1,1)

1 d,2)

1 (1,D

6 (5,9)

2 (1,8)

1 -

—

4 Partiet har uppnått 46,1 % av rösterna i valkretsen men endast 0,3 % av rösterna i hela

landet.

6 Partiet har uppnått 27,8 % av rösterna i valkretsen men endast 1,5 % av rösterna i hela

landet.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

253

Bilaga 3

Grundlagberedningens förslag till riksdagsstadga

Riksdagens sammanträden

1 §•

Riksdagen sammanträder varje riksdags första dag klockan It.

I kallelse till höstsession fastställes tiden för sessionens början tidigast

till sjunde dagen efter det kallelsen kungjorts i allmänna tidningarna. Kallelse

till extrasession enligt 2 § fjärde stycket riksdagsordningen utfärdas av

talmannen tidigast till dagen efter det kallelsen kungjorts.

2 §.

Riksdagens sammanträden är offentliga, om icke riksdagen för särskilt

fall beslutar annat eller Konungen enligt 56 § riksdagsordningen bestämmer

att sammanträde skall hållas inom lyckta dörrar.

3 §•

Vid riksdags första sammanträde föredrages berättelse om fullmaktsgranskning

och anställes upprop. Den ledamot som för ordet i riksdagen,

innan val av talman och vice talmän skett, utser protokollförare vid sammanträdet.

4 §•

Kallelse till sammanträde anslås i riksdagens lokaler senast klockan 18

dagen före sammanträdet och införes, om det kan ske, i minst en daglig

tidning. Skall sammanträde som inletts på förmiddagen fortsätta efter

klockan 19, underrättar talmannen riksdagen därom muntligen och genom

anslag före klockan 16 sammanträdesdagen.

När val skall förrättas vid sammanträde, anges detta särskilt i kallelsen.

Kallelse till sammanträde inom lyckta dörrar sker på sätt talmannen bestämmer.

Samlingssalen

5 §•

Ledamöterna tar plats i samlingssalen i följande ordning.

1. Ledamöterna från Stockholms län

2. > » Uppsala »

3. » t> Södermanlands »

4. ■» » Östergötlands »

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

5. Ledamöterna

från

Jönköpings

län

6.

»

»

Kronobergs

»

n

l .

»

»

Kalmar

»

8.

»

»

Gotlands

9.

»

»

Blekinge

»

10.

»

»

Kristianstads

11.

»

Malmöhus

»

12.

Hallands

»

13.

»

Göteborgs och Bohus

»

14.

»

»

Älvsborgs

»

15.

»

»

Skaraborgs

»

16.

»

Värmlands

»

17.

»

»

Örebro

»

18.

»

Västmanlands

»

19.

»

»

Kopparbergs

»

20.

»

Gävleborgs

»

21.

»

»

Västernorrlands

»

22.

»

»

Jämtlands

23.

»

»

Västerbottens

»

24.

»

Norrbottens

»

För

talmannen

och

vice talmännen samt

statsrådets ledamöter finnes

särskilda platser.

6 §.

I samlingssalen finnes särskilda platser för åhörare. Talmannen utfärdar

ordningsföreskrifter för dessa platser. Den som bryter mot ordningsföreskrifterna

kan genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörarna, äger talmannen

utvisa samtliga åhörare.

Föredragningslista in. m.

7 §•

Efter varje sammanträde upprättas föredragningslista för nästa sammanträde.

Listan skall upptaga alla ärenden som vilar på riksdagens bord. Undantag

får dock göras för ärende som skall behandlas inom lyckta dörrar.

Ärendena upptages på listan i följande ordning.

1. Omröstning enligt 107 § 2:o regeringsformen.

2. Val.

3. Konungens propositioner och skrivelser.

4. Skrivelser från riksdagens verk.

5. Skrivelser från riksdagens förvaltningskontor eller andra riksdagens;

organ.

6. Motioner.

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

7. Utskottsbetänkande)!. Betänkanden av ständiga utskott upptages i

den ordning utskotten anges i 36 § riksdagsordningen och betänkande

av sammansatt utskott närmast efter betänkande av det första av de

utskott som ingår i det sammansatta utskottet. Sist redovisas betänkande

av särskilt utskott.

Om särskilda omständigheter föranleder det, äger talmannen ändra ordningen

mellan ärenden som hänföres till grupperna 2—7.

Vid varje ärende göres anteckning om bordläggning. Har utskott hemställt

att ärende skall avgöras efter endast en bordläggning, anmärkes det

särskilt.

Föredragningslistan anslås före varje sammanträde i samlingssalen och

på de platser i övrigt som talmannen bestämmer. Den bör dessutom delas

ut till ledamöterna.

Föredragningslistan jämte de handlingar som hör till denna skall mellan

sammanträdena finnas tillgänglig i riksdagens kansli.

8 §•

1 mom. Vid sammanträde med riksdagen för sekreteraren protokoll. Det

skall upptaga överläggningsämnen, namnen på dem som yttrar sig, talmannens

yttranden och propositioner, utgången av omröstning och val

samt riksdagens beslut.

Protokollet justeras av riksdagen sjunde vardagen efter sammanträdet,

om sammanträde då äger rum, och i annat fall vid sammanträdet närmast

efter nämnda dag. Protokoll som ej justerats vid riksdagssessionens slut

justeras vid den tidpunkt som talmannen bestämmer. Meddelande om tiden

för sådan justering införes i den eller de tidningar där riksdagens sammanträden

ges till känna. Justeringen sker inför de ledamöter som är tillstädes

på riksdagsorten.

Protokoll överlämnas omedelbart efter justeringen till riksdagens förvaltningskontor.

2 mom. Yttrande vid sammanträde skall upptecknas och utan dröjsmål

lämnas i två exemplar till riksdagens kansli. Uppteckningen skall vara

försedd med upptecknarens namnteckning och finnas tillgänglig för genomläsning

till klockan 12 den femte vardagen efter det uppteckningen skedde.

Talare som före utgången av denna tid justerar sitt yttrande bör ange det

på uppteckningen. Annan ledamot äger dock vid justeringssammanträde

enligt 1 mom. andra stycket begära särskild justering av yttrandet. Om

yttrande ej justeras av talare inom föreskriven tid, anses det likväl vara

justerat av honom.

Uppteckning överlämnas omedelbart efter justeringstidens utgång till

förvaltningskontoret.

3 mom. I fråga om protokoll och yttranden vid sammanträde inom lyckta

dörrar äger bestämmelserna i 1 och 2 mom. motsvarande tillämpning. Pro
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 1968

tokollen och yttrandena överlämnas dock efter justeringen till riksdagsbiblioteket.

9 §•

Dagbok föres över alla ärenden, som kommer in till riksdagen, och över

motioner, interpellationer och enkla frågor.

Dagboken skall finnas tillgänglig i riksdagens kansli.

Motioner m. m.

10 §.

1 mom. Motion inges när sammanträde pågår till talmannen och när sammanträde

icke pågår till riksdagens kansli. Motion som ingivits till kansliet

anmäles av talmannen vid sammanträdet närmast efter ingivandet.

Motion skall lämnas i tre exemplar och innehålla uppgift om det parti

motionären tillhör och numret på motionärens plats i samlingssalen.

2 mom. Framställning till utskott från något riksdagens verk, vilken kan

föranleda beslut av riksdagen, anmäles omedelbart av utskottet till talmannen

och riksdagens förvaltningskontor. Vid anmälan fogas framställningen

i huvudskrift till talmannen och i avskrift till förvaltningskontoret.

Talmannen tillser att anmälan antecknas på föredragningslistan för nästa

sammanträde med riksdagen. Framställningen behandlas därefter enligt

58 § första stycket riksdagsordningen.

3 mom. Framställning från riksdagens förvaltningskontor till riksdagen

inges till riksdagens kansli och anmäles av talmannen vid sammanträde

med riksdagen. Tid för väckande av motion i anledning av sådan framställning

räknas från den dag, då framställningen anmälts.

Interpellationer och enkla frågor

11 §•

Interpellation skall vara skriftlig samt ha bestämt innehåll och vara

försedd med motivering. Ledamot som vill framställa interpellation skall

läsa upp interpellationen i riksdagen och ge in den till riksdagen i tre

exemplar. Riksdagen beslutar om interpellationen får framställas. Sådant

beslut fattas utan föregående överläggning senast vid sammanträdet närmast

efter det då interpellationen lästs upp. Medger riksdagen att interpellationen

får framställas, låter talmannen utan dröjsmål vederbörande statsrådsledamot

få del av den.

När interpellation skall besvaras överenskommer talmannen med vederbörande

statsrådsledamot vid vilket sammanträde svaret skall lämnas.

Meddelande att interpellation kommer att besvaras upptages på föredragningslistan

och anslås senast klockan 15 dagen före sammanträdet på de

platser talmannen bestämmer.

Svar på interpellation får delas ut till ledamöterna omedelbart innan det

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 257

avges. Har svaret delats ut, äger statsrådsledamoten begränsa sitt anförande

till en sammanfattning av svaret.

12 §.

Enkel fråga skall vara skriftlig och lia bestämt innehåll men icke vara

försedd med motivering. Den skall vara egenhändigt undertecknad av den

ledamot som framställer frågan och inges till riksdagens kansli i fyra

exemplar. Talmannen låter utan dröjsmål vederbörande statsrådsledamot

få del av frågan och anmäler den vid nästa sammanträde med riksdagen.

Bestämmelserna i 11 § andra stycket äger motsvarande tillämpning beträffande

enkel fråga.

Debattregler

13 §.

Oberoende av talarordningen mellan övriga ledamöter kan ledamot, om

talmannen medger det, få ordet för genmäle som innehåller upplysning eller

rättelse i anledning av föregående talares anförande eller bemötande av

angrepp från dennes sida. Tiden för genmäle får ej överskrida tre minuter,

om talmannen icke av särskilda skäl medgivit rätt till genmäle under sex

minuter.

Oberoende av talarordningen mellan övriga ledamöter äger ledamot under

överläggningen i en fråga utan att ange skäl instämma med närmast föregående

talare.

14 §.

Om statsrådsledamot vill deltaga i överläggningarna, skall han anmäla

det hos talmannen och får då ordet oberoende av talarordningen mellan

riksdagens ledamöter. Ledamot som fått ordet för genmäle äger dock yttra

sig före statsrådsledamoten.

15 §.

När enkel fråga besvaras, får endast den ledamot som framställt frågan och

den statsrådsledamot som lämnar svaret deltaga i överläggningen. På förslag

av talmannen eller annan ledamot äger dock riksdagen i viss fråga upphäva

denna inskränkning i yttranderätten. Sådant beslut fattas utan föregående

överläggning.

Anförande i samband med att enkel fråga besvaras får ej överskrida tre

minuter.

16 §.

Den som yttrar sig inför riksdagen skall tala från talarstolen eller från

sin plats i samlingssalen.

17 — Dihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Ärendenas avgörande

17 §.

1 mom. Utskottsbetänkande får icke bordläggas första gången, förrän

tryckta eller på annat sätt mångfaldigade exemplar av betänkandet finnes

tillgängliga för ledamöterna.

2 mom. Vill ledamot när ärende skall avgöras framställa yrkande i ärendet

som ej framgår av de tryckta handlingarna, skall han så snart det kan

ske underrätta talmannen om yrkandet. Yrkandet bör, med utelämnande av

motiveringen för yrkandet, sättas upp skriftligt och delas ut till ledamöterna,

innan ärendet avgöres.

18 §.

1 mom. Öppen omröstning förrättas med uppresning, med omröstningsapparat

eller, när sådan ej kan användas, med namnupprop.

Talmannen bestämmer sättet för omröstning. Om talmannen finner

tvekan råda om omröstningens resultat eller ledamot begär rösträkning,

skall dock efter omröstning med uppresning ny omröstning ske med omröstningsapparat

eller, när sådan ej kan användas, med namnupprop.

2 mom. Sedan voteringsproposition efter förvarning lästs upp och justerats,

intager ledamöterna sina platser i samlingssalen. Därefter läses voteringspropositionen

upp på nytt.

Vid omröstning med uppresning uppmanar talmannen först de ledamöter

som vill rösta för ja-propositionen att resa sig från sina platser och riktar

därefter samma uppmaning till de ledamöter som vill rösta för nej-propositionen.

Vid omröstning med omröstningsapparat fotograferas den tablå som

visar hur varje ledamot röstat.

Vid omröstning med namnupprop anmodar talmannen minst två ledamöter

att taga plats vid talmansbordet för att föra anteckningar över omröstningen.

Talmannen och vice talmännen ropas upp först och därefter

övriga ledamöter i den ordning de har platsnummer i samlingssalen. Något

av följande svar skall avges: ja, nej, avstår.

19 §.

Vid sluten omröstning anmodar talmannen fyra ledamöter att taga plats

rid talmansbordet. Av dessa skall två biträda när röstsedlarna öppnas och

granskas och två föra anteckningar över omröstningen.

När ledamot ropas upp, skall han gå fram till talmansbordet och lämna

sin röstsedel till talmannen. Sedan samtliga godkända röstsedlar lästs upp

av talmannen och antecknats av sekreteraren och de två ledamöterna, jämföres

anteckningarna över omröstningen.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

20 §.

Omedelbart efter det omröstning avslutats meddelar talmannen resultatet

av omröstningen.

21 §.

Reservation enligt 60 § riksdagsordningen mot riksdagens beslut skall anmälas

omedelbart efter det beslutet fattats.

Val inom riksdagen

22 §.

Utöver de val riksdagen förrättar enligt riksdagsordningen skall riksdagen

utse

1. styrelse i riksdagens förvaltningskontor enligt 38 § andra stycket,

2. sex ledamöter som deltager vid tillsättandet av tjänster i riksdagens

kansli enligt 42 § 3 mom. (kanslitillsättare),

3. två ledamöter och två suppleanter i styrelsen för riksdagsbiblioteket,

4. elva ledamöter och elva suppleanter i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens

jubileumsfond.

23 §.

Riksdagens valberedning utses av varje riksdag vid dess första sammanträde.

Valberedningen består av 17 ledamöter och lika många suppleanter.

Beredningen väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

Valberedningen bereder alla val som förrättas av riksdagen utom val av

konung, tronföljare eller riksföreståndare samt av talman, vice talmän och

riksdagens sekreterare.

Valberedningen håller på kallelse av talmannen sitt första sammanträde

samma dag som den utses. Därefter sammanträder beredningen på kallelse

av ordföranden.

Innan val av ordförande skett, föres ordet i valberedningen av den ledamot

som bevistat största antalet riksdagar eller, om två eller flera deltagit

i lika många riksdagar, av den till levnadsåren äldste bland dem.

Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena och 29 § äger motsvarande

tillämpning på valberedningen.

24 §.

1 mom. Vid proportionellt val med slutna sedlar användes valsedlar, på

vilka före namnen satts ut partibeteckning (partinamn eller annan beteckning

i ord för viss grupp av riksdagsledamöter eller för viss meningsriktning),

men vilka i övrigt är omärkta. Namnen föres upp i en följd, det ena

under det andra. Vid val, som avser både ledamot och personlig suppleant

för denne, skall valsedlarna vara spaltade med särskilda rum på sedlarnas

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vänstra sida för ledamotsvalet, och på sedlarnas högra sida för suppleantvalet.

För varje namn på sedlarnas vänstra sida föres i motsvarande rum på den

högra upp ett namn.

Valsedel skall vara enkel, sluten och fri från överstrykningar. Sedel får

ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet avser. Är

något namn på valsedel ej otvetydigt, gäller sedeln dock för övriga namn.

Mellan partier fördelas platserna genom att de en efter annan tilldelas

det parti som för varje gång visar det största jämförelsetalet. Plats som

tilldelats ett parti besättes genom att partiets första plats tillerkännes den

vars namn står främst i ordningen inom partiet, partiets andra plats den

som bär det andra namnet i ordningen och så vidare enligt samma grund.

Jämförelsetalet är lika med partiets rösttal, så länge partiet icke tilldelats

någon plats, och erhålles därefter genom att partiets rösttal delas med det

tal som motsvarar antalet platser som redan tilldelats partiet, ökat med ett.

Vid lika jämförelsetal skiljes vid behov genom lottning.

När ordningen mellan namn på ett partis valsedlar skall bestämmas, äger

81 § lagen om val till riksdagen motsvarande tillämpning.

2 mom. Vid icke proportionellt val med slutna sedlar skall valsedel vara

enkel, sluten, omärkt samt fri från tvetydighet i fråga om personernas

namn och från oriktighet beträffande deras antal. Vid lika rösttal skiljes

vid behov genom lottning.

3 mom. Vid val med slutna sedlar äger bestämmelserna i 19 och 20 §§

motsvarande tillämpning.

25 §.

Den som utsetts till ledamot eller suppleant i utskott, krigsdelegationen

eller lönedelegationen äger ej undandraga sig uppdraget utan att riksdagen

medger det.

26 §.

Utgången av riksdagens val av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet,

utrikesnämnden och lönedelegationen skall skyndsamt anmälas hos

Konungen.

27 §.

1 mom. Antalet suppleanter i utskotten och lönedelegationen skall motsvara

antalet ordinarie ledamöter, om riksdagen icke beslutar annat.

2 mom. Om annat ej är föreskrivet, kallas suppleanter till tjänstgöring

i följande ordning.

1. Har val av ledamöter och suppleanter förrättats med gemensam lista,

äger suppleant som tillhör samma grupp eller meningsriktning som ledamoten

företräde framför övriga suppleanter. Suppleanter från samma grupp

eller meningsriktning (kallas i den ordning de förts upp på listan.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

2. Har valet skett med slutna sedlar, äger suppleant, som utsetts från samma

partigrupp som ledamoten, företräde framför övriga suppleanter. Suppleanter

från samma grupp som ledamoten kallas i den ordning de valts. Av

övriga suppleanter äger den företräde som utsetts från grupp med högre

rösttal.

3 mom. Ledamot eller suppleant, som fått plats från två eller flera grupper,

anses vald för den grupp från vilken plats först tilldelats honom.

Utskotten

28 §.

Utskott sammanträder första gången på kallelse av talmannen inom två

dagar från det valet av ledamöter i utskottet ägt rum. Därefter sammanträder

utskottet på kallelse av ordföranden.

Kallelse till utskottssammanträde skall, om det kan ske, anslås senast

klockan 18 dagen före sammanträdet.

Utskott får ej sammanträda samtidigt med riksdagen.

29 §.

Sammanträde med utskott äger rum inom lyckta dörrar. Utom ledamöter

och suppleanter i utskottet får den som är anställd i utskottets kansli vara

närvarande vid sammanträde. Om särskilda skäl föreligger, äger utskottet

medge även annan att närvara.

30 §.

Anser annat ständigt utskott än lagutskott att det ej bör handlägga ärende

som hänvisats till utskottet, skall utskottet skyndsamt avge betänkande

därom till riksdagen.

31 §.

1 mom. Fördelningen av ärenden mellan lagutskotten sker enligt följande

huvudgrunder.

Till första lagutskottet hänvisas ärenden om civil-, straff- eller processlagstiftning,

som icke skall hänvisas till annat lagutskott, och ärenden om

lagstiftning avseende internationell privaträtt, utsökning eller konkurs samt

frågor om riksdagens ombudsmäns förvaltning.

Till andra lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i sociala ämnen,

såsom allmän försäkring, arbetslöshetsförsäkring, social omvårdnad, stöd

åt barnfamiljer, studiestöd samt hälso- och sjukvård.

Till tredje lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i fastighetsrättsliga

ämnen samt lagstiftning om bostadsförsörjning, djur- och växtskydd

samt trafikförhållanden.

Till fjärde lagutskottet hänvisas ärenden om lagstiftning i kyrkorättsliga

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ämnen, i ämnen avseende polisväsendet, allmän ordning och säkerhet,

arbetsrätt, undervisning, försvar, medborgarskap, utlänningar, näringsrätt

och folkbokföring samt i allmänt förvaltningsrättsliga ämnen.

2 mom. Ärenden som skall behandlas av lagutskott fördelas vid sammanträde

med deputerade för lagutskotten. Deputerade är för varje utskott ordföranden

och vice ordföranden.

Om visst lagstiftningsärendes sakliga eller tekniska beskaffenhet eller

ojämnhet i lagutskottens arbetsbörda eller andra särskilda omständigheter

föranleder det, äger de deputerade besluta om avvikelse från huvudgrunderna.

Anser de deputerade, att lagutskott ej bör handlägga ärende som hänvisats

dit, skall betänkande därom skyndsamt avges till riksdagen.

32 §.

Beslutar riksdagen att tillsätta särskilt utskott för behandling av ärende,

underrättas genast utskott som i annat fall skulle ha handlagt ärendet. Har

ärende av likartad beskaffenhet dessförinnan hänvisats till ständigt utskott,

skall utskottet skyndsamt anmäla ärendet hos riksdagen. Sådan anmälan

skall ske även beträffande motion som hänvisats till utskott, när den fråga

som avhandlas i motionen blir föremål för proposition som hänvisas till

annat utskott.

33 §.

Om annat icke överenskommes mellan utskotten, skall antalet deputerade

enligt 47 § riksdagsordningen vara åtta från varje utskott.

Talmanskonferensen

34 §.

Talmanskonferensen sammanträder så ofta talmannen anser det påkallat,

dock minst en gång varje kalendermånad under den tid session pågår.

Vid förfall för ordföranden i ständigt utskott kallas vice ordföranden i utskottet

till sammanträde med konferensen.

Talmanskonferensen äger inhämta upplysningar av riksdagsledamot som

ej ingår i konferensen. Sådan ledamot skall på kallelse inställa sig inför

konferensen.

Riksdagens sekreterare för protokoll vid konferensens sammanträden.

Konferensens beslut delges dem som besluten avser genom utdrag av protokollet.

Budgetdeputationen

35 §.

Inom tjugo dagar från riksdagens öppnande utser statsutskottet, bevillningsutskottet,

bankoutskottet och jordbruksutskottet deputerade för att

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

263

samråda i frågor som angår budgetarbetet inom riksdagen. Deputationen

består av fem ledamöter från statsutskottet, tre ledamöter från bevillningsutskottet

samt en ledamot från vartdera av banko- och jordbruksutskotten.

Deputationen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Den sammanträder

på kallelse av ordföranden så ofta det är påkallat, dock minst en gång

varje kalendermånad under den tid session pågår.

Deputationen skall verka för samordning och enhetlig bedömning vid

budgetbehandlingen. Den skall även tillse att sammanställningar över statsverkets

inkomster och utgifter och budgetarbetet inom riksdagen tid efter

annan delges riksdagens ledamöter.

Sekreterarna i statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet och

jordbruksutskottet skall biträda deputationen i dess arbete.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på deputationen.

Lönedelegationen

36 §.

Lönedelegationen skall lämna riksdagen årlig redogörelse för sin verksamhet.

Vid redogörelsen skall fogas överenskommelse som underställts delegationen

enligt 62 § regeringsformen. Redogörelsen skall vara riksdagen till

handa vid första sammanträdet efter riksdagens öppnande och av riksdagen

hänvisas till bankoutskottet för utlåtande.

Det tillkommer lönedelegationen att godkänna överenskommelse om anställningsvillkor

för arbetstagare hos riksdagen och dess verk. Delegationen

skall därvid samråda med ordföranden i styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

eller, vid förfall för honom, med annan ledamot av styrelsen

som styrelsen förordnar.

Delegationen förordnar sekreterare åt sig.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på delegationen.

Krigsdelegationen

37 §.

Vid första sammanträdet efter det krigsdelegationen utsetts väljer delegationen

ordförande och en eller flera vice ordförande. Det åligger ordförande

och vice ordförande att förbereda delegationens verksamhet för den händelse

delegationen skulle träda i riksdagens ställe.

Riksdagens sekreterare är sekreterare i delegationen.

Bestämmelserna i 28 § äger motsvarande tillämpning på delegationen under

tid, då delegationen icke har trätt i riksdagens ställe.

Förvaltningskontoret

38 §.

Riksdagens förvaltningskontor är riksdagens centrala organ för handläggning

av riksdagens förvaltningsärenden och för förhandling om anställ
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos riksdagen eller dess verk. Närmare

bestämmelser om förvaltningskontoret meddelas i instruktion som

antages av riksdagen.

Kontoret ledes av en styrelse. Styrelsen består av sju ledamöter som riksdagen

väljer inom sig för en tid av tre år. Styrelseledamot som dessförinnan

avgått ur riksdagen skall dock icke längre anses tillhöra styrelsen. Riksdagen

utser en av ledamöterna till ordförande. För varje ledamot finnes en suppleant.

Avgår ledamot ur styrelsen före valperiodens slut, anställes nytt val av

ledamot för den tid som återstår av perioden.

Ledighet från riksdagsarbctet in. m.

39 §.

1 mom. Ledamot kan på ansökan beviljas ledighet från riksdagsarbetet.

Ledighet beviljas för högst åtta dagar av talmannen och för längre tid av

riksdagen.

2 mom. Ledamot, som av laga förfall är hindrad att deltaga i riksdagsarbetet,

skall anmäla det hos riksdagen. Förfallet bör såvitt möjligt styrkas.

3 mom. I riksdagens kansli skall finnas förteckning över ledamöter som

åtnjuter ledighet eller har laga förfall. I förteckningen anges tid för bortovaros

början och slut.

Förvaltningsbestämmelser

40 §.

Talmannen meddelar efter samråd med riksdagens sekreterare föreskrifter

för ordningen och arbetet i riksdagens kansli.

Riksdagens och utskottens sekreterare är chefer för respektive kanslier.

41 §.

1 mom. Riksdagens sekreterare underrättar före vårsessionens slut talmanskonferensen

om

1. arbetsuppgifterna i riksdagens kansli under uppehållet mellan våroch

höstsessionen,

2. omfattningen och förläggningen av tjänstgöring, som befattningshavare

hos kansliet fullgjort hos annat riksdagens organ eller verk under tiden

från föregående vårsessions slut, samt beräknad omfattning och förläggning

av sådan tjänstgöring under återstoden av riksdagen.

2 mom. Riksdagens sekreterare underrättar före vårsessionens slut förvaltningskontoret

om

1. vilka icke ordinarie tjänstemän hos kansliet som kommer att anlitas

under sessionsuppehållet,

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 265

2. vilka tjänstemän hos kansliet som kommer att anlitas under större

del av året än som förutsattes när tjänstemännen anställdes.

3 mom. Utskottssekreterare lämnar i fråga om arbetet i utskottets kansli

talmanskonferensen och förvaltningskontoret underrättelser som anges i

1 och 2 mom.

Tjänstemän hos riksdagen

42 §.

1 mom. Ordinarie tjänst inrättas av riksdagen. Extra ordinarie tjänst,

extra tjänst eller arvodestjänst inrättas av riksdagen eller förvaltningskontoret.

Beslut om göromalsförordnande fattas av förvaltningskontoret.

2 mom. Utskott får anställa personal för tillfälliga uppdrag samt anlita

experter och sakkunniga. Sådan befogenhet tillkommer talmannen i fråga

om arbetet i riksdagens kansli.

3 mom. Riksdagen tillsätter sin sekreterare, övriga tjänster i riksdagens

kansli tillsättes av talmannen, vice talmännen och kanslitillsättarna efter

samråd med sekreteraren.

Varje utskott tillsätter sin sekreterare. Övriga tjänster hos utskott tillsättes

av utskottet efter samråd med sekreteraren.

* mom■ Förordnande på ordinarie tjänst gäller tills vidare, högst tre år.

Riksdagens sekreterare förordnas dock varje år.

Förordnande för sekreterare utfärdas av talmannen. För annan tjänsteman

utfärdas anställningsbevis av talmannen eller utskottsordföranden.

5 mom. Om semester och annan ledighet för tjänsteman beslutar för riksdagens

kansli talmannen och för varje utskott ordföranden.

6 mom. Om besvär i vissa fall över beslut enligt denna paragraf föreskrives

i tjänstemannastadgan för riksdagen och dess verk.

Denna riksdagsstadga träder i kraft den 1 januari 1971. Riksdagsstadgan

den 23 mars 1949 samt ordningsstadgorna för riksdagens första kammare

den 6 april 1949 och för riksdagens andra kammare den 27 april 1949 skall

samtidigt upphöra att gälla.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Bestämmelserna i förslaget till riksdagsstadga motsvarar följande

bestämmelser i nuvarande riksdagsstadga och ordningsstadgor

Förslaget till

riksdagsstadga

1§

2 §

3 §

4 §

5§

6§

7 §

8§

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

31 §

32 §

33 §

34 §

35 §

36 §

37 §

38 §

39 §

40 §

41 §

42 §

Nuvarande riksdagsstadga
1§
-

2 §

3 §

5 §

21 och 28 §§

4 §

1—4 mom.

4 §

4 mom.

26 §

8, 9 och 11 §§

10 §

14 och 15 §§

17 §

17 och 20 §§

18 §

19 § 3 mom.

7 §

19 § 1 mom.

12 §

13 §

26 och 28 §§

30 § 3 mom.

30 § 5 mom.

30 § 1, 2, 4 och 6 mom.

Nuvarande

ordn ing ss tadgor

1§

22 §

1 § 2 mom. och 2 §

1 mom.

10 §

2 § 2 mom. (2 :a kamm.)

23 §

18 § 2—5 mom.

17 § 2 mom. och 20 §

5 mom.

17 § 1 mom.

20 § 1, 2 och 4 mom.

20 § 3 och 4 mom.

12 § 2 och 3 mom.

12 § 4 mom.

20 § 4 mom.

13 § 1 mom.

19 §

21 §

14 §

6 §

9 §

8 §

7 § 1 mom.

24 §

16 §

15 §

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Nuvarande bestämmelser i riksdagsstadgan motsvaras av följande

bestämmelser i förslaget till riksdagsstadga

Nuvarande

riksdagsstadga

1 §

2§

3 §

4§

5§

6§

7§

8§

9§

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

Förslaget till

riksdagsstadga

1§

4 §

7§

18 och 20 §§

8 8

1 mom.

1 mom.

2 och 3

2 mom.

34 §

24 §

24 §

27 §

24 §

36 §

37 §

28 §

28 §

(39 §)

30 § och 31

32 §

33 och 35 §§

31 §

10 § 2 mom.

mom.

2 mom.

(24 §)

22 och 38 §§

38 § och 10 § 3 mom.

40, 41 och 42 §§

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Nuvarande bestämmelser i ordningsstadgorna motsvaras av följande

bestämmelser i förslaget till riksdagsstadga

Nuvarande

ordnings stadgor

1§

2 §

3§

4§

5§

6§

7§

8§

9§

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 §

22 §

23 §

24 §

Förslaget till

riksdagsstadga

1 och 3 §§

3 och 5 §§

22 §

27 §

26 §

25 §

4 S

1 mom.

13 och 14 §§

16 §

21 §

42 § 2 mom.

40 §

9 § och 10 § 1 mom.

7 §

17 §

9, 11, 12 och 15 §§

8 § 1 mom., 19 och 20 §§

samt 24 § 3 mom.

2 §

6 §

39 §

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 269

Innehållsförteckning

Propositionen........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Författningsförslag................................................... 4

Förslag till ändringar i regeringsformen................................ 4

Förslag till ändringar i riksdagsordningen.............................. 20

Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen................................................. 64

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) 92

Förslag till lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) 107

Förslag till lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957

(nr 50).......................................................... 109

Förslag till lag om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj

1954 (nr 319)..................................................... 111

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957

(nr 281) om kommunalförbund..................................... 112

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 januari 1968....................... 113

Inledning.......................................................... 113

Förutsättningarna för en partiell författningsreform och huvuddragen i reformen.

......................................................... 117

Grundlagberedningen............................................. 117

Remissyttrandena................................................ 119

Kammarsystemet................................................... 122

Nuvarande ordning............................................... 122

Tidigare reformförslag m. m........................................ 122

Grundlagberedningens förslag...................................... 126

Remissyttrandena................................................ 129

Riksdagens arbetsformer............................................ 139

Nuvarande ordning............................................... 139

Tidigare reformförslag m. m........................................ 142

Grundlagberedningens förslag...................................... 143

Remissyttrandena................................................ 148

Val till riksdagen................................................... 149

Nuvarande ordning............................................... 149

Tidigare reformförslag m. m........................................ 153

Grundlagberedningens och valtekniska utredningens förslag............ 154

Remissyttrandena................................................ 165

Parlamentarismen och grundlagarna.................................. 170

Nuvarande ordning............................................... 170

Formerna för utkrävande av regeringens parlamentariska ansvar i vissa

främmande länder m. m......................................... 172

Tidigare reformförslag m. m........................................ 173

Grundlagberedningens förslag...................................... 175

Remissyttrandena................................................ 181

Departementschefen................................................ 185

Allmänna synpunkter............................................. 185

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Kammarsystemet................................................. 189

Riksdagens arbetsformer.......................................... 195

Val till riksdagen................................................. 196

Parlamentarismen och grundlagarna................................ 202

Ikraftträdandet m. m.............................................. 207

Specialmotivering................................................... 207

Förslag till ändringar i regeringsformen.............................. 209

Förslag till ändringar i riksdagsordningen............................ 215

Förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen.......... 228

Förslag till lag om ändring i kommunala vallagen..................... 243

Förslag till lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm,

9 och 44 §§ landstingslagen samt 8 § 1 mom. lagen om kommunalförbund

..................................................... 245

Departementschefens hemställan..................................... 246

Bilaga 1. Grundlagberedningens förslag till valsystem (Fördelning mellan

partier av mandaten i en enkammarriksdag med 350 ledamöter på grundval

av röstutfallet vid vissa allmänna val)........................... 247

Bilaga 2. Grundlagberedningens förslag till valsystem (Valsystemets regionala

verkningar i en enkammarriksdag med 350 ledamöter beräknade på

grundval av röstutfallet vid vissa val till riksdagen).................. 251

Bilaga 3. Grundlagberedningens förslag till riksdagsstadga............... 253

Doktrin (8)

  1. Göran Lysén, Riksdagens första kammare — såsom barnet med badvattnet? Eller bara en ny sådan för moderna tider?, SvJT 2019 s. 773, på s. 775 · Fritt tillgänglig
  2. Svante O. Johansson, Om partibegrepper i valsystemet, FT 1997 nr 3–4 s. 89, på s. 95 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Olle Nyman, RF 3: 7: Fyra procent av rösterna i hela riket, FT 1983 nr 6 s. 233, på s. 237 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Fredrik Sundberg, Om ingripanden mot administrativt frihetsberövande i ett rättighetsperspektiv, FT 1983 nr 5 s. 200, på s. 201 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. C. G. Kållner, Dechargens betydelse - ett praktiskt fall, FT 1977 nr 6 s. 288, på s. 293 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  6. Fredrik Sterzel, Den nya författningen, SvJT 1973 s. 597, på s. 598 · Fritt tillgänglig
  7. Grundlagberedningens förslag till ny RF och ny RO., SvJT 1972 s. 389 · Fritt tillgänglig
  8. Lennart Groll, Ny inriktning av konstitutionsutskottets granskningsverksamhet, FT 1968 nr 6 s. 287, på s. 299 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1968:47 Utlåtande i anledning av skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående provisoriska lokaler för riksdagen vid författningsreform jämte mot s. 14 i texten
  2. BU 1968:48 Bnnkoutskottets utlåtande nr 48 år 1968 s. 9 i texten
  3. KU 1968:20 Konstitutionsutskottets betänkande nr 20 år 1968 s. 181 i texten

Doktrin (8)

8 kopplingar.

  1. SvJT 2019 s. 773 Göran Lysén, Riksdagens första kammare — såsom barnet med badvattnet? Eller bara en ny sådan för moderna tider? s. 775 i texten
  2. FT 1997 s. 89 Svante O. Johansson, Om partibegrepper i valsystemet s. 95 i texten
  3. FT 1983 s. 200 Fredrik Sundberg, Om ingripanden mot administrativt frihetsberövande i ett rättighetsperspektiv s. 201 i texten
  4. FT 1983 s. 233 Olle Nyman, RF 3: 7: Fyra procent av rösterna i hela riket s. 237 i texten
  5. FT 1977 s. 288 C. G. Kållner, Dechargens betydelse - ett praktiskt fall s. 293 i texten

Visa alla 8