Sök i Ratio Lex

Angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

1968-03-15 · 287 sidor, varav 263 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 263 av 287 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:68, Angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1

Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt

stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete;

given Stockholms slott den 15 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att samordna och effektivisera

det statliga stöd som f. n. i olika former utgår till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete. Ett centralt organ för frågor rörande sådant

stöd, styrelsen för teknisk utveckling, föreslås skola inrättas den 1 juli 1968.

Styrelsen avses överta de uppgifter som f. n. handhas av statens tekniska

forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR samt Svenska uppfinnarkontoret.

Enligt förslaget kommer väsentligt ökade resurser att stå till den nya

styrelsens förfogande. För stöd till tekniska forskningsprojekt föreslås ett

anslag av 31 milj. kr. För stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. föreslås

ett anslag av 18 milj. kr. Dessutom föreslås styrelsen få förfoga över

Malmfondens och INFOR :s medel, väsentligen för stöd till industriellt utvecklingsarbete.

Vid sidan av finansieringsverksamheten föreslås styrelsen bedriva viss

serviceverksamhet, bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare

samt förmedling av forskningsresultat. I fråga om internationellt tekniskt

samarbete, teknisk information och dokumentation samt vissa forskningsstationer

föreslås att styrelsen skall ha en planerande och samordnande

funktion. För samordning av all vetenskaplig information och dokumentation

föreslås ett självständigt råd. — För dessa serviceuppgifter m. m. före
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

slås ett anslag av 4,2 milj. kr. Styrelsens verksamhet föreslås skola bedrivas

efter programbudgetprinciper.

I propositionen föreslås vidare bildandet av ett statligt utvecklingsbolag.

Bolagets uppgift avses vara att främja framtagandet av innovationer, särskilt

sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bättre

förutsättningar för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt

inom den statliga sektorn. Utvecklingsbolaget bör ha kommersiell inriktning

och uppnå tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. -För teckning av

aktier i bolaget föreslås ett investeringsanslag av 18 milj. kr. Därjämte föreslås

ett anslag av 7 milj. kr. såsom aktieägartillskott som bidrag till driften

under de första åren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15

mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Strang, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geuer, Odhnoff

Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

Övriga ledamöter fråga om ökat statligt stöd till teknisk ''forskning och industriellt

utvecklingsarbete och anför.

Vid anmalan av finansplanen i årets statsverksproposition (bil. 1 s *>5)

angav chefen för finansdepartementet eu ökad satsning på teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete som ett viktigt led i den aktiva näringspolitik,

som hittills kommit till uttryck i bl. a. bildandet av en statlig

investeringsbank. 5

Jag tog upp frågan vid anmälan i samma proposition av vissa anslag under

finansdepartementet (bil. 9 s. 110) och anförde därvid bl. a att vissa

utredningar aktualiserat olika frågor på den tekniska forskningens och det

industriella utvecklingsarbetets områden. Vidare anförde jag, att förslag på

grundval av dessa utredningar lagts fram i en departementspromemoria

angaende okad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

(Stencil Fi 1967: 13). Jag förklarade mig ämna, sedan beredningen

av de angivna frågorna slutförts, föreslå Kungl. Maj :t att lägga

fram särskild proposition i ämnet. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj :t

it isdagen att 1 avvaktan härpå till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

in. in. för budgetåret 1968/69 beräkna ett anslag av 150

milj. kr. ö

Jag förutskickade att även frågor rörande atomenergiverksamhet samt

vissa frågor rörande statens provningsanstalt och statens skeppsprovningsanstalt

in. in. skulle komma att tas upp i nämnda proposition. Vid den fortfe

beredningen har det emellertid visat sig lämpligt att behandla dessa

frågor 1 särskild ordning. Jag kommer därför senare denna dag att anmäla

fråga om anslag for budgetåret 1968/69 till atomenergiverksamhet samt

teknisk provning och standardisering.

Jag framhöll vidare, att ett statligt utvecklingsbolag bör bildas som ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

led i en aktiv statlig politik på den tekniska utvecklingens område. Vid anmälan

av anslagsfrågorna under kapitalbudgeten (bil. 9 s. 151) föreslog

jag att medel skulle beräknas på fonden för statens aktier för teckning av

aktier i ett sådant bolag. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj :t riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till teckning av aktier

i ett statligt utvecklingsbolag för budgetåret 1968/69 beräkna ett in\esteringsanslag

av 25 milj. kr.

Vid den fortsatta beredningen av detta ärende inom finansdepartementet

har upprättats en promemoria angående ett statligt utvecklingsbolag (Stencil

Fi 1968: 2). Såväl denna promemoria som de tidigare nämnda förslagen

angående statligt stöd till teknisk forskning m. m. har remissbehandlats.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas följande bilagor,

nämligen sammanfattning och förslag ur departementspromemorian angående

ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

(bilaga 1), sammanfattningar av vissa förslag av industriforskmngsutredningen,

utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års

atomenergiutredning (bilaga 2), en översikt av organisation och resurser

för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i Sverige (bilaga 3),

en sammanställning av remissyttranden över de nu nämnda förslagen angående

den tekniska forskningen (bilaga 4), en inom statskontoret verkställd

utredning om organisationen av en styrelse för teknisk utveckling,

m. m. (bilaga 5), den nämnda departementspromemorian angående ett statligt

utvecklingsbolag (bilaga 6) samt en sammanställning av remissyttranden

över denna promemoria (bilaga 7).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5

Inledning

Den moderna samhällsutvecklingen präglas av snabba, genomgripande

förändringar, som berör praktiskt taget alla områden av samhällslivet. Drivkrafterna

bakom denna utveckling har till stor del sitt ursprung i nya tekniska

och ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att näringspolitiken

ställs i centrum för det samhällspolitiska intresset. Först genom en

aktiv näringspolitik kan de möjligheter som de nya förutsättningarna erbjuder

helt tillvaratas. Det är också först härigenom man kan möta de svårigheter

som den snabba utvecklingen skapar.

I propositionen angående inrättande av investeringsbanken (prop. 1967:

56) lämnades inledningsvis några synpunkter på strukturomvandlingens

yttringar och drivkrafter samt hur denna omvandling av näringsliv och samhälle

kommit till uttryck i vårt land. Som framhölls i propositionen yttrar

sig strukturförändringarna i förskjutningar mellan näringsgrenarna

och inom dessa mellan branscher och företag genom att produktionsfaktorer

förs över från stagnerande eller tillbakagående till expanderande områden.

Jordbruksnäringens andel av nationalprodukten har sjunkit, medan

industrin och byggverksamheten expanderat starkt. Inom industrisektorn

har samtidigt skett och pågår en kraftig förskjutning med verkstadsindustrin

och den kemiska industrin som snabbast expanderande branscher.

Strukturförändringar påverkar i hög grad tillväxttakten i ett lands ekonomi.

De utgör dock inga fristående element utan den ökade produktionsförmågan

skapas genom ett växelspel mellan flera drivkrafter. Faktorer som

påverkar strukturomvandlingen och därmed direkt eller indrekt den ekonomiska

tillväxten utgörs t. ex. av förskjutningar i efterfrågan för varor

och tjänster samt den internationella arbetsfördelningen och i samband därmed

utrikeshandeln och den handelspolitiska integrationen.

Ett centralt led i den ekonomiska utvecklingen är den omvandling som

består däri att arbetskraft överförs från ett område till ett annat. De produktivitetsvinster

som sammanhänger med denna överflyttning påverkas

vidare i betydande omfattning av andra, kvalitativa faktorer, såsom bättre

utbildning hos arbetskraften och tekniska förändringar. Det är främst i

samspel med dessa dynamiska förändringar som produktionsfaktorernas

rörlighet ger samhällsekonomiska vinster. Förbättrad utbildning utgör därför

en mäktig hävstång i utvecklingen. Forskning och teknisk utveckling

resulterar i nya erfarenheter, vilka innefattar möjligheter till nya produkter

och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt inslag i den ekonomiska

tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändringarnas betydelse för indu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

striell och social utveckling är det ett viktigt led i näringspolitiken att främja

teknisk utveckling och överföring av ny teknik i praktisk tillämpning.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete (bilaga 1) behandlas de allmänna

motiven för statens medverkan i den tekniska utvecklingen. Den

följande inledande framställningen liksom vad jag därefter anför om statens

roll i den tekniska utvecklingen bygger i huvudsak på departementspromemorians

deskriptiva och motiverande avsnitt.

De tekniska förändringarna

Med det allmänt ökade intresset för den ekonomiska tillväxtens problematik

har den tekniska utvecklingens betydelse i detta hänseende rönt livlig

uppmärksamhet under 1960-talet. Flera inträngande studier av den tekniska

utvecklingen och försök att statistiskt mäta dess samhällsekonomiska

betydelse har genomförts.

Utgångspunkten för varje försök att mäta den tekniska utvecklingens roll

i samhällsekonomin är att tillväxttakten i alla ekonomier endast delvis kan

förklaras av ökade kvantitativa insatser av de klassiska produktionsfaktorerna

arbete och kapital. Resten av tillväxten beror på en successiv ökning

i arbetskraftens och kapitalets produktivitet. Dessa kvantitativa förändringar

brukar med en sammanfattande term benämnas den tekniska utvecklingen

eller teknikfaktorn.

Teknisk utveckling i denna vida bemärkelse är en vag term som i statistiska

mätningar innefattar ett stort antal förändringar som påverkar den

ekonomiska tillväxten; det gäller så vitt skilda ting som arbetskraftens kvalitet,

strukturella förändringar i produktionen, förbättrad administration i

företagen, utnyttjande av stordriftsfördelar, förändringar i den totala produktionens

sammansättning, variationer i graden av kapacitetsutnyttjande

samt tekniska innovationer. Bland de många komponenter som sålunda ingår

i faktorn teknisk utveckling tillmäts i allmänhet de tekniska innovationerna

på längre sikt en avgörande betydelse.

Tekniska innovationer torde riktigast kunna beskrivas som alla i vid mening

tekniska förbättringar, baserade på forskningsresultat, uppfinningar

eller framkomna på annat sätt, vilka introduceras i produktionen av varor

och tjänster. Det kan gälla såväl sådana innovationer, som minskar kostnaderna

för framställning av vissa produkter, som sådana som ändrar produktionens

struktur genom att nya produkter introduceras på marknaden.

Tekniska innovationer i den mening vari termen används här innefattar

inte bara tekniska framsteg i form av nya produkter utan också organisatoriska

förändringar, förbättrade metoder för planering, kontroll etc. Det är

väsentligt att påpeka, att tekniska innovationer vanligtvis är slutprodukter

i en lång process av aktiviteter.

Vagheten i begreppet teknisk utveckling leder till vissa svårigheter att i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

7

praktiken avgränsa den tekniska utvecklingen från övriga förändringar.

Vi vet exempelvis, att arbetsinsatsens kontinuerligt stigande kvalitet till

följd av bl. a. ett förbättrat utbildningsväsende medför ökad produktivitet.

Samtidigt är detta till betydande del en nödvändig förutsättning för att tillverka

och sköta kapitalutrustningen, som blir tekniskt alltmer komplicerad.

Kapitalets produktivitet ökar vid förbättrade tekniska egenskaper.

Men sambandet mellan kapitalinsats, teknisk utveckling och produktivitet

är invecklat, eftersom ny teknik med åtföljande högre produktivitet ofta

leder till att gamla typer av kapitalutrustning byts ut mot nya.

Med de svagheter som ännu vidlåder den statistiska analysen måste alla

hittills framlagda resultat från mätningar av den tekniska utvecklingens

roll i ekonomin tolkas med stor försiktighet. Allmänt sett tyder hittills

gjorda analyser på att den tekniska utvecklingens bidrag till bruttonationalproduktens

ökning i många länder varit betydande under efterkrigstiden

— i vissa fall tillskrivs teknikfaktorn mer än hälften av denna ökning.

När den tekniska utvecklingens roll i samhället diskuteras, sker detta

ofta mot bakgrund av dess betydelse för ekonomisk tillväxt. Detta får dock

inte undanskymma, att teknisk utveckling bedrivs även för att tillgodose

andra än strikt ekonomiska mål i samhället. Ofta är det givetvis vanskligt

att avgöra om ett tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom ett visst

område i första hand främjar ekonomisk tillväxt eller andra mål.

En väsentlig del av insatserna i teknisk utveckling tjänar militära och

politiska syften. Särskilt gäller detta inom stormakterna, där försvars- och

rymdtillämpningar svarar för betydligt mer än hälften av de statliga insatserna

i forskning och teknisk utveckling.

En betydande del av samhällets insatser för teknisk utveckling kan vidare

hänföras till i vid mening sociala mål. Hälso- och sjukvård, undervisningsväsende,

miljövård och trafiksäkerhet är alla exempel på samhällsområden,

där krav ställs på betydande insatser i teknisk utveckling från samhällets

sida.

Krav av nyssnämnda och liknande karaktär måste givetvis påverka utformningen

av samhällets totala stöd till teknisk utveckling, liksom också

de resursavvägningar som måste göras mellan skilda tekniska utvecklingsområden.

Innovationsverksamhet i företagen

Stigande löner och hårdnande internationell konkurrens är starkt pådrivande

krafter i den pågående omstruktureringen i näringslivet. På

många områden söker man öka konkurrenskraften genom produktion i

större skala med utnyttjande av redan känd teknik, på andra genom introduktion

av arbetskraftsbesparande ny processteknik. Bl. a. av dessa anledningar

befinnor sig det svenska näringslivet i ett skede av intensiv omvand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Krig, som tar sig uttryck i ett ökat antal företagsnedläggningar, fusioner,

samarbetsavtal och kapacitetsutvidgningar i samband med koncentration

till större företagsenheter.

Effektivisering av processtekniken och koncentration till större produktionsenheter

torde även i framtiden i hög grad komma att sätta sin prägel

på det svenska näringslivets utveckling. Allmänt sett förefaller det dock

sannolikt att företag i mindre, högt utvecklade länder inte kan fullständigt

utnyttja kommande stordriftsfördelar. Omfattande produktion för export

av ett relativt litet antal varor kan också medföra olägenheter av samhällsekonomisk

natur. Totala exportvärdet blir starkt beroende på konjunkturbetingade

variationer i tillgång och efterfrågan på enstaka varumarknader.

I de fall, då dessa variationer är större än genomsnittet på

världsmarknaden minskas möjligheterna att bevara ekonomisk stabilitet

inom landet. Koncentration av exportproduktionen till ett fåtal varor medför

också ökade risker för att långsiktig stagnation och nedgång i efterfrågan

på en varugrupp skall leda till omfattande omställningar i hela landet.

Vid sidan av koncentration till stora produktionsenheter och annan rationalisering

av existerande produktion är det nödvändigt att utnyttja möjligheten

att förbättra det svenska näringslivets konkurrensförmåga genom

att introducera nya produkter av hög teknisk kvalitet. En sådan inriktning

ställer i allmänhet inte nödvändigtvis samma krav på stordrift och

möjliggör en differentierad sammansättning av landets totala produktion.

Med en ökad inriktning på starkt specialiserade produkter, där kvaliteten

är det avgörande sälj argumentet, torde också de svenska företagen ha

större möjligheter att hävda sig internationellt trots landets relativt höga

löneläge.

En sådan produktionsinriktning kräver emellertid ökad rörlighet i produktionsapparaten.

Det är av central betydelse att ständigt ha ett visst tekniskt

försprång på ett antal varuområden, vilket gör det möjligt att kontinuerligt

introducera tekniskt mera avancerade produkter än konkurrenterna.

För att ett sådant försprång skall kunna hållas krävs ett fortlöpande,

energiskt sökande efter nya produkter, som täcker tidigare inte tillgodosedda

behov eller kan ersätta produktion av äldre produkter. Härigenom

ökas också möjligheterna att uppnå en smidig anpassning till förändringar

i marknadsförhållanden — bland annat sådana som sammanhänger med

den tekniska utvecklingen.

En inriktning på specialprodukter av hög teknisk kvalitet innebär i och

för sig inte något principiellt nytt i den svenska produktionen. Vårt välstånd

bygger till inte oväsentlig del på den nya teknik och de nya varor,

som svenska företag introducerat. Den tekniska utvecklingen och frigörelsen

av handeln mellan länderna gör det emellertid än mer angeläget än

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrts proposition nr 68 är 1968

tidigare att få fram nya produkter och ny teknik. Samma faktorer medför

också ökade avsättningsmöjligheter. Specialbehoven blir allt fler. Genom inriktning

på varor, som tillgodoser sådana specialbehov, kan ett absolut sett

litet företag även på en världsmarknad erhålla en stark marknadsposition

med åtföljande hög lönsamhet. Likaså kan tillgodoseendet av speciella

smakriktningar i fråga om kvalitet, formgivning in. m. ge specialiserade

företag goda försälj ningsmöjligheter.

Det har tidigare framhållits, att en teknisk innovation är slutprodukten

av en lång rad aktiviteter, som kan sammanfattas i termen innovationsprocessen.

Denna process innefattar ofta såväl forskning och tekniskt utvecklingsarbete

som formgivning, marknadsundersökningar m. in. Det är

sålunda en komplicerad process, som kräver samordning av flera arbetsmoment,

innan slutresultatet — produkten på marknaden — föreligger.

Bland de moment som normalt ingår i innovationsprocessen har forskningen

och det tekniska utvecklingsarbetet rönt den största uppmärksamheten

i den debatt i innovationsfrågor som pågått under senare år. Detta

är naturligt med tanke på att forskningsresultat och deras utveckling genom

teknisk bearbetning till en tillämpbar idé ofta utgör den första nödvändiga

förutsättningen för att exploatering och tillverkning av produkter av hög

teknisk kvalitet över huvud taget skall komma till stånd. Intresset för forskningen

och det tekniska utvecklingsarbetet sammanhänger även med den

osäkerhet som i allmänhet är förknippad med forskningsinsatsernas framtida

lönsamhet, i synnerhet vad gäller mera grundläggande, långsiktiga

projekt.

Den starka betoningen av de inledande momenten i innovationsprocessen

får dock inte tas till intäkt för att forskning och tekniskt utvecklingsarbete

alltid är de iir alla synvinklar mest krävande momenten i innovationsprocessen.

Kostnadsmässigt synes i allmänhet de steg som återstår, då den

grundläggande idén eller uppfinningen väl framkommit, svara för en betydligt

större andel av de totala kostnaderna fram till att en ny produkt

introduceras på marknaden. Enligt vissa undersökningsresultat betingar

forsknings- och utvecklingsarbetet sålunda ofta endast 10—20 % av dessa

kostnader.

Innovationsförloppet har ofta uppfattats som en kedja av relativt artskilda

aktiviteter med forskning, tekniskt utvecklingsarbete, exploatering och

marknadsföring som de viktigaste länkarna i kedjan. Under senare år har

denna syn på innovationsförloppet alltmer ifrågasatts. Den skarpa gränsdragningen

mellan forskningen och andra aktiviteter i innovationsverksamheten

anses ha skapat psykologiska och organisatoriska hinder för

vidareutveckling av fruktbara idéer i företag och andra utvecklingsinstitutioner.

Forskningspersonalen har isolerats från andra funktioner i

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

företagen, och företagsledningarna har inte till fullo utnyttjat de möjligheter

forsknings- och utvecklingsverksamheten såväl inom som utom

det egna företaget erbjudit.

För att skapa ett effektivt innovationsarbete bör detta snarast ses som en

så långt möjligt integrerad process, där forsknings- och utvecklingsarbetet

är helt samordnat med andra funktioner och så långt möjligt orienterat mot

marknadsbehoven. Innovationsarbetet måste med andra ord planeras och

bedrivas i intimt samarbete mellan forsknings-, produktions- och marknadsavdelningar.

Ett integrerat innovationsarbete av detta slag ställer höga anspråk

på samordning och planering i företagen. Det krävs en miljö som

främjar idérikedom och samverkan mellan olika funktioner för att föra

idéer vidare i produktion och marknadsföring. Av stor betydelse är företagsledningens

intresse för innovationsverksamhetens speciella problem. De

praktiska förutsättningarna för en välplanerad, effektiv innovationsverksamhet

synes för övrigt ha förbättrats avsevärt bl. a. genom utveckling av

systemanalys, nätverksplanering och andra moderna planeringsmetoder.

I dagens läge behövs ofta så stora resurser och så invecklad apparatur

för tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt, att det är direkt nödvändigt

med ett organiserat, industriellt utvecklingsarbete. Vad som tidigare

kunnat göras av enskilda forskare och uppfinnare måste numera ofta

göras av forskargrupper i företagens laboratorier. I detta sammanhang har

åberopats siffror från bl. a. vissa amerikanska industrier, som visar hur

industriforskningens betydelse successivt ökat i det totala flödet av exploateringsbara

uppslag.

Debatten i dessa frågor bildar på flera sätt en fruktbar utgångspunkt för

åtgärder som syftar till att effektivisera och aktivera innovationsverksamheten

i företag och statliga institutioner. Hur detta lämpligen bör ske har

sedan ett par år varit föremål för ett livligt meningsutbyte på det internationella

planet, främst i anslutning till debatten om den tekniska klyftan

mellan Europa och Amerikas förenta stater.

Bakom denna term ligger oron för att de europeiska länderna släpar efter

Förenta staterna i teknisk framstegstakt och att klyftan i detta avseende

ständigt växer. Bl. a. de allmänt sett avsevärt större insatserna av resurser

på forskning och utveckling i Förenta staterna och framför allt den

amerikanska regeringens stora satsningar på utvecklingsprojekt inom försvarssektorn

och på atomenergins och rymdforskningens områden anses

ha gett amerikansk industri ett stort försprång framför den europeiska.

Andra allmänna orsaker till klyftan har ansetts vara bl. a. att amerikanska

företag är mer riskvilliga i sin attityd och att de över huvud

taget bättre förstått betydelsen av att konkurrera med ny teknik. I detta

sammanhang pekas ofta även på de amerikanska företagens tillgång till

en stor inhemsk marknad.

Även om farhågorna för Europas eftersläpning torde vara överdrivna,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kan debatten kring den tekniska klyftan inte utan vidare avfärdas. Tillgång

till en betydande hemmamarknad gynnar onekligen de amerikanska företagen.

Det är på samma sätt uppenbart, att de stora program som den amerikanska

regeringen lägger ut i form av beställningar i industriföretagen i

hög grad stimulerar amerikansk industri och ger den en fördelaktig konkurrenssituation

gentemot europeiska företag. Samtidigt är det diskutabelt

om en hård satsning på de utvecklingsområden, varom det här är fråga, verkligen

innebär en ur samhällets synpunkt optimal resursanvändning med

tanke på de stora behov som finns inom exempelvis hälso- och sjukvård, utbildning

och miljövård.

Diskussionen om den tekniska klyftan har alltmer kommit att gälla

kvalitativa faktorer såsom innovationsarbetets organisation och företagens

förmåga att snabbt exploatera ny teknik och därigenom förkorta tidsintervallet

mellan utvecklingsbar idé och färdig produkt. Flera jämförande undersökningar

har påvisat att den tekniska exploateringsmekanismen är svagt

utvecklad i europeiska företag jämfört med vad fallet är i amerikanska.

Tekniken för planering, värdering och kontroll av utvecklingsprojekt har

visat sig vara svagare över lag i europeisk industri. Den tekniska klyftan har

alltmer tolkats som ett »innovation gap» eller ett »management gap».

En faktor som i detta sammanhang tillmäts stor betydelse är den goda

kontakt som i Förenta staterna rader mellan forskningen och näringslivet.

Av stor vikt anses vidare vara hur företagen byggt ut sina marknadsfunktioner.

Goda resurser för aktiv marknadsföring synes vara ett utmärkande

drag i synnerhet för framgångsrika amerikanska industrikoncerner. En målmedveten

satsning på marknadsfunktionerna är av stor betydelse inte bara

för företagens försäljningsframgångar. Förmågan att analysera marknadsbehoven

blir också vägledande för den tekniska utvecklingsverksamheten.

Först genom en systematisk marknadsföring och sälj teknik får insatserna

i tekniskt innovationsarbete sin fulla genomslagskraft.

En fråga av betydande intresse är i vilken utsträckning stordriftsfördelar

gör sig gällande inom den tekniska innovationsverksamheten. På vissa

nya, stora tekniska utvecklingsområden såsom atomenergi, rymd-, dataoch

flygteknik existerar uppenbart sådana. Mycket stora företag kan

ständigt ha många pågående utvecklingsprojekt samt bedriva forskningsoch

utvecklingsarbete inom många produktionsområden samtidigt. Härigenom

erhåller dessa företag en viss riskutjämning, som tillsammans med

stora finansiella resurser tillåter stort risktagande beträffande individuella

projekt och gör relativt sett större insatser i forskning och teknisk utveckling

lönsamma. Å andra sidan kan små företag ha en effektivare innovationsverksamhet

än sådana stora företag, där en trögrörlig byråkrati förkväver

nya idéer. Allmänt sett synes dock de små företagens utgångsläge

ogynnsamt bl. a. med hänsyn till fördyringen av forsknings- och utvecklingsarbetet.

Ju mindre företaget är, desto mindre är möjligheterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

till riskutjämning, vilket under i övrigt lika förhållanden oftast torde medföra

mindre möjligheter till insatser i forskning och utveckling. Särskilt

inom ett näringsliv, som domineras av internationellt sett små och medelstora

företag, är det därför angeläget motverka denna risk för en lägre

innovationstakt än vad som från allmän synpunkt framstår som önskvärt.

Vad som nyss sagts vilar på en väsentlig förutsättning, nämligen att

det finns ett samband mellan å ena sidan den resursvolym, som sätts in

på forsknings- och utvecklingsarbete, och å andra sidan de innovationer

som dessa insatser så småningom resulterar i. Många äldre innovationer

hade karaktär av »snilleprodukter» vars framkomst var tämligen oberoende

av insatta resursers storlek. Ännu är relativt litet känt om vad som

krävs för en effektivt fungerande innovationsverksamhet. Det finns dock

en tydlig tendens till alltmer målinriktad industriforskning, där innovationstakt

och innovationernas betydelse är direkt beroende av de insatta

resursernas storlek. Som antytts av utvecklingen i vissa företag torde

denna tendens bli ytterligare markerad i framtiden, beroende på utvecklingen

mot ständigt mer avancerad teknik.

Det kan på goda grunder antas att resurserna för teknisk utveckling i

vårt land, inräknat såväl statliga som enskilda insatser, står sig väl vid

en jämförelse med situationen i andra stater i Västeuropa. Innovationsverksamheten

i svenska företag synes motsvara relativt högt ställda krav på

de flesta områden och de tekniska resultaten är ofta imponerande i förhållande

till insatsernas storlek. Med en allt snabbare teknisk utveckling

internationellt sett är det samtidigt nödvändigt att understryka behovet av

ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet. Särskilt fölen

industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade

produkter av hög kvalitet blir tekniskt utvecklingsarbete — och särskilt sådant

som syftar till att introducera nya kvalificerade produkter — av vital

betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter

som syftar till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.

Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrivs till övervägande

del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser avdelas

för teknisk utveckling vilar därför på företagsledningarna. Detsamma

gäller effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja att satsa

på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga

att organisera innovationsverksamheten är av avgörande betydelse. Mot

bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små

och medelstora företag är det vidare väsentligt att företagen, förutom att

satsa på utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnyttjar

externa källor till teknisk förnyelse.

Förutom av företagsledningarnas egna åtgärder påverkas innovationsklimatet

i företagen både direkt och indirekt i väsentlig utsträckning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

statliga insatser för högre utbildning, forskning och teknisk utveckling.

Det statliga stödet till dessa ändamål har expanderat starkt under hela

efterkrigstiden, och speciellt under det senaste decenniet. Mot bakgrund

av såväl samhällets egna som näringslivets och speciellt de små företagens

behov kan denna expansion beräknas fortsätta även framdeles. Statens

möjligheter att stimulera teknisk utveckling betingas dock inte enbart av

hur stora offentliga resurser som avdelas för dessa ändamål. Av central

betydelse är också att den offentliga sektorns stöd till forskning och teknisk

utveckling ges en sådan organisation, att möjligheterna till samverkan mellan

forskning och tillämpning maximeras. Av stor vikt i detta sammanhang

är kontakten mellan institutioner för högre utbildning och forskning å ena

sidan och industrin å den andra. Samordning av stöd till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete är av naturliga skäl av intresse för både

näringsliv och samhälle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Statens roll i den tekniska utvecklingen

Bakgrund

Med den allt starkare övertygelsen om den vetenskapliga forskningens och

den tekniska utvecklingens betydelse i samhällsekonomin har insatserna

föi dessa ändamål ökat starkt i alla industrialiserade länder under efterkrigstiden.

Alla tillgängliga mätningar av olika länders forsknings- och utvecklingsverksamhet

avser endast de ekonomiska och personella insatserna.

Något mått på värdet av de slutliga produkterna av forsknings- och

utvecklingsverksamheten finns dock inte. Internationella jämförelser ger

därför endast en ungefärlig uppfattning om ansträngningarna i olika länder

för att främja forskning och teknisk utveckling. Effektiviteten i det arbete

som bedrivs för att främja dessa ändamål kan inte utläsas av den befintliga

statistiken.

Jämförelser mellan olika länders insatser för forsknings- och utvecklingsarbete

grundas vanligtvis på relationen mellan forskningsutgifternas

storlek och bruttonationalprodukten (BNP) i respektive länder. Sådana

jämförelser ger vid handen, att Förenta staterna och Sovjetunionen intar

eu starkt ledande ställning internationellt sett. Medan länderna i Västeuropa

sålunda i allmänhet använder mellan ca 0,5 och 2,5 % av BNP på forskning

och teknisk utveckling är motsvarande tal i Förenta staterna och Sovjetunionen

3 3,5 %. Även i fråga om andelen teknisk-vetenskaplig personal

i förhållande till befolkningen är Förenta staterna överlägset de västeuropeiska

länderna.

Sverige intar enligt undersökningar inom OECD en tämligen god plats vid

en jämförelse med andra länder i Europa. Vad gäller utgifterna i förhållande

till BNP ligger vårt land i nivå med exempelvis Frankrike och Förbundsrepubliken

Tyskland. I fråga om den tekniskt-vetenskapliga personalens

andel av befolkningen ligger Sverige bland de tre främsta staterna i

Europa.

I nästan alla industrialiserade stater råder av tradition i princip samma

fördelning mellan offentlig och enskild insats för forskning och teknisk

utveckling. Staten svarar för den grundläggande verksamheten — högre

utbildning och grundforskning samt mera allmänt orienterad, tillämpad

forskning, som bedrivs huvudsakligen i anslutning till den högre utbildningen

— medan företagen huvudsakligen svarar för den produktionsorienterade

tekniska forskningen och det tekniska utvecklingsarbetet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Karakteristiskt för utvecklingen i de flesta länder under de senaste

två decennierna har varit att statens roll inom den tekniska utvecklingsverksamheten

ökat starkt. I flertalet utvecklade länder svarar numera den

offentliga sektorn för omkring 50 % eller mera av de totala utgifterna för

forskning och utvecklingsarbete.

Statens växande roll i finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamhet

sammanhänger i flera länder med tillkomsten av stora, statligt

finansierade utvecklingsprogram, främst på försvarets, atomenergins och

rymdforskningens områden. I exempelvis Förenta staterna svarar forskningen

för dessa ändamål för nära två tredjedelar av landets totala insats

för forskning och teknisk utveckling. I Frankrike och Storbritannien är

motsvarande tal närmare hälften, medan det i vårt land rör sig om ungefär

en tredjedel.

Betydande insatser från samhällets sida har under senare år aktualiserats

för målbunden forskning och tekniskt utvecklingsarbete även på andra

områden, bl. a. hälso- och sjukvård, undervisning och miljövård.

Den statligt finansierade forsknings- och utvecklingsverksamheten har

vidare utsträckts till direkt stöd till teknisk utveckling i näringslivet. I

flera länder finns sedan länge kollektiva forskningsinstitutioner, som

finansieras av staten och industrin gemensamt. Den vanligaste formen av

kollektiv forskning bedrivs inom s. k. branschforskningsinstitut. Det

offentliga stödet omfattar även direkta bidrag till enskilda utvecklingsprojekt

i näringslivet. Stiftelser och fonder för dessa ändamål har inrättats

i en rad länder. I vissa stater har det offentliga stödet getts mera generella

former. Staten medger skattelättnader för forsknings- och utvecklingsarbete,

bidrag utdelas för investeringar i tekniska utvecklingsprogram etc.

Tendenserna till ökad statlig medverkan i den tekniska utvecklingsverksamheten

kan belysas med exempel från en rad länder. I Kanada tillskjuter

staten bidrag till företag som investerar i forskning och teknisk utveckling.

Samtidigt har företagen rätt till avdrag för driftskostnader Aid taxering.

Staten bidrar dessutom med 25 % av ökningen i driftskostnaderna för

forskning jämfört med genomsnittet under de föregående åren. I Kanada,

liksom i ett antal andra länder, har också inrättats en statlig utvecklingsfond,

där industrin kan söka bidrag motsvarande upp till 50 % av kostnaderna

för specifierade forsknings- och utvecklingsprojekt.

I Frankrike har det under 1960-talet upprättats nationella, tekniska utvecklingsprogram,

som ger företagen möjligheter till statligt stöd med upp

till ca 50 % av kostnaderna för enskilda projekt. Den franska regeringen

har vidare lagt stor vikt vid utvecklingen inom atomenergi och rymdverksamhet.

Utvecklingskontrakt av betydande omfattning har lagts ut i fransk

industri för dessa ändamål.

I Storbritannien ges statligt stöd för tekniska utvecklingsprojekt i industrin

genom det statliga exploateringsföretaget National Research and

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Development Corporation. Det engelska ministeriet för teknologi kan vidare

placera civila forsknings- och utvecklingsprojekt i näringslivet.

I Förenta staterna har det direkta, statliga stödet till teknisk utveckling

i industrin ännu relativt liten omfattning vid sidan av den statliga beställningsverksamheten

för bl. a. försvars- och rymdändamål. I anslutning till

det federala stödet till mindre företag har emellertid visst bistånd utgått

även för exploatering av uppfinningar.

Nuläget i Sverige

Statliga institutioner för forskning och teknisk utveckling

Basen för den existerande organisationen i Sverige för stöd till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete är de tekniska högskolorna,

vilka liksom andra högre läroanstalter har den dubbla uppgiften att vara

centra för forskning och läroanstalter för högre utbildning. De nuvarande

tre högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund kommer inom kort att

kompletteras med ytterligare en teknisk utbildnings- och forskningsenhet

i Linköping. Vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga fakultet

bedrivs för närvarande civilingenjörsutbildning, i Linköping och Örebro

teknisk magisterutbildning. För innevarande budgetår uppgår driftutgifterna

för den samlade verksamheten vid de tekniska fakulteterna till drygt

100 milj. kr.

Betydande bidrag till teknisk forskning vid universitet och högskolor utgår

vidare från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,

där forskare med behov av resurser utöver basanslagen kan ansöka om medel

för enskilda forskningsprojekt. Av det tekniska forskningsrådets anslag,

som uppgår till 22,4 milj. kr. innevarande budgetår har hittills under 1960- talet omkring 50 % utdelats till forskningsprojekt vid universitet och högskolor.

Övervägande delen därav synes ha avsett verksamhet vid de tekniska

fakulteterna.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydande

ökningen av lokaltillgången har skapat goda förutsättningar för en effektiv

utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.

Antalet nybörjarplatser har ökat väsentligt och uppgår för budgetåret

1967/68 till närmare 2 350. Den ökade intagningen har bildat underlag för

en betydande höjning av antalet närvarande studerande, som under fjolåret

uppgick till över 9 000. Antalet professurer och laboraturer vid tekniska

fakulteter uppgår 1967/68 till drygt 230.

Förutom den forskning som finansieras via statsbudgeten och av forskningsråden

bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss uppdragsforskning,

huvudsakligen för enskilda företag. Budgetåret 1965/66 uppgick kostnaderna

för uppdragsforskningen vid de tekniska högskolorna i Stockhoim

och Göteborg till drygt 6 milj. kr.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968 17

Förutom vid universitet och högskolor bedrivs teknisk forskning, försöksoch

provningsverksamhet vid en rad statliga eller statligt finansierade institut

och laboratorier.

En ledande ställning bland dessa intas av försvarets forskningsanstalt

(FOA), som är vårt lands största forskningsinstitution. Anstaltens driftbudget

uppgår f. n. till nära 70 milj. kr. Närmare 1 600 personer är anställda

vid anstalten, varav 410 är forskare med akademisk examen. Utöver egen

personal anlitar FOA ett stort antal utomstående forskare vid högre läroanstalter

och industrilaboratorier som konsulter eller för särskilda forskningsuppdrag.

Inom ramen för FOA:s huvuduppgift, som består i att bedriva

forskning för försvarsändamål, bedrivs även ett omfattande forskningsarbete

av civilt intresse.

Väsentliga resurser för forskningsarbete inom det tekniska området finns

även vid flggtekniska försöksanstalten, som har till uppgift att främja utvecklingen

av flygteknisk forskning och provning. Anstalten bedriver forskning

och provning dels mot ersättning på uppdrag av offentliga myndigheter

eller av enskilda, dels egen, främst civilt inriktad forskningsverksamhet.

Personalen uppgick den 1 juli 1967 till ca 230 personer. En stor del av

verksamheten är självbärande. För anstaltens egen forskningsverksamhet

utgår statliga bidrag. Chefen för försvarsdepartementet tillkallade år 1965 en

utiedning med uppdrag att utreda fragan rörande den framtida inriktningen

och omfattningen av verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten. Utredningen

framlade sitt betänkande under år 1967 (Stencil Fö 1967: 6). Kungl.

Maj :t har nyligen avlåtit proposition i ämnet (prop. 1968: 109).

Bland övriga statliga laboratorier för forsknings- och utvecklingsarbete

på teknikens område kan nämnas statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt.

Statens provningsanstalt utför, på uppdrag av myndigheter eller enskilda,

provningar och undersökningar av material och konstruktioner samt i anslutning

därtill viss forskningsverksamhet. Anstalten samarbetar med industriföretag

och andra enskilda statliga organisationer som berörs av anstaltens

verksamhet. Provningsanstaltens aktiviteter är huvusakligen lokaliserade

till Stockholm. Anstalten har emellertid också sju lokala filialer

med utrustning för byggnadstekniska provningar samt en filial för textiltekniska

provningar. F. n. är ca 240 personer anställda vid anstalten och

dess filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt bedriver på liknande sätt uppdragsverksamhet

inom området skeppsteknik och sjöfart. I den mån anstaltens utrustning

medger utförs också andra provningar och undersökningar. I anslutning

härtill bedrivs även teknisk-vetenskaplig forskning inom anstalten.

På en rad andra än här nämnda områden, där samhället har ett direkt ansvar,

såsom folkhälsa, transportväsende etc., har det inrättats specialinstitutioner

av permanent karaktär med uppgift att bedriva viss forsknings
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

samt provnings- och rutinverksamhet. Karaktäristiskt för de flesta institutioner

av denna typ är att de har kontroll- och provningsverksamhet som

huvuduppgift, medan forskningen snarast utgör en nödvändig bakgrundsverksamhet

för att institutionen i fråga skall vara i stånd att tillfredsställande

fylla sin uppgift.

Atomenergiverksamheten utgör ett exempel på en långsiktig utvecklingsverksamhet,

som kräver stora kostnader och en ingående planering för att

kunna föras ut i industriell tillämpning. Huvuddelen av det pågående programmet

godkändes av riksdagen redan år 1956 (prop. 176, 3LU 22, rskr

344). Hittills har anvisats statliga anslag om sammanlagt 1,6 miljarder kr.

för programmets fullföljande. Härav har den allra största delen gått till

AB Atomenergi, som har huvudansvaret för utvecklingen på atomenergiområdet

i Sverige.

Betydande resurser för forskning och tekniskt utvecklingsarbete har successivt

byggts upp i anslutning till atomenergiprogrammet. Ungefär hälften

av de statliga anslagen till atomenergiutveckling har använts för investeringar

i forskningsanläggningar, reaktorprototyper och anläggningar för

uran- och bränsleframställning.

Vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik tjänstgör f. n. nära 800

av bolagets anställda. Forskningsstationens resurser är i hög grad inriktade

på de problem som sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den radioaktiva

strålningen. I Studsvik finns emellertid även resurser av icke specifikt

reaktorteknisk art som kan användas för industriforskning och grundläggande

forskning utanför atorfienergiområdet. Dessutom finns serviceoch

försörjningsanordningar, som kan betjäna olika verksamheter. De hittillsvarande

investeringskostnaderna för stationen uppgår till ca 235 milj. kr.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har en

viss lokalreserv uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid en »dold»

överkapacitet genom att basresurserna är så dimensionerade att nya laboratorier

m. m. kan betjänas till marginalkostnad. Möjligheterna att bättre

utnyttja Studsviksanläggningen har under de senaste åren varit föremål

för stor uppmärksamhet. Frågan har nyligen tagits upp i en promemoria,

som utarbetats av den av chefen för handelsdepartementet år 1966 tillkallade

atomenergiutredningen (bilaga 2).

Organ för finansiering och exploatering

Hittills nämnda organ för forskning och teknisk utveckling har inrättats

främst för att fylla behovet av basresurser för den tekniska utvecklingen i

landet samt för att tillgodose behovet av teknisk utveckling, kontroll-, provnings-

och serviceverksamhet inom vissa centrala samhällssektorer. Vid sidan

av det offentliga stödet till dessa ändamål har emellertid också inrättats

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 19

organ, avsedda för finansiering och exploatering av forsknings- och utvecklingsverksamhet

med speciellt sikte på näringslivets behov".

Statens tekniska forskningsråd har i det föregående nämnts som en viktig

institution vad gäller anslag till tekniska forskningsprojekt vid universitet

och högskolor. Rådet stöder och organiserar samtidigt vid behov frivilligt

samarbete mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och enskilda

organisationer, institutioner och myndigheter. Rådet ger vidare anslag

till branschforskningsinstitut och annan kollektiv forskning samt till

forsknings- och utvecklingsprojekt i enskilda företag. Statens tekniska forskningsråd

intar i jämförelse med andra forskningsråd en särställning genom

sin starka orientering mot näringslivets behov. Väsentligt är vidare att rådet

inte endast skall främja forskning som sådan utan även kan ta initiativ till

forskningsresultatens utnyttjande. Rådets anslag under innevarande budgetår

uppgår som nämnts till ca 22,4 milj. kr.

Under det senaste decenniet har flera statliga organ inrättats för direkt

stöd till forskning, utvecklingsarbete och exploatering av forskningsresultat

i industrin.

Efter beslut vid 1961 års riksdag (prop. 1961: 77, SU 89, rskr 233) inrättades

två fonder, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

samt Stiftelsen Norrlandsfonden. Båda fonderna har tillförts medel av

statens vinst från malmbrytning inom LKAB. Till Malmfonden har avsatts

10 milj. kr. samt till Norrlandsfonden 15 milj. kr. om året under en femårsperiod

med början år 1961. År 1966 beslöt riksdagen om motsvarande

avsättning till de båda fonderna under ytterligare en femårsperiod (prop.

1966:21, SU 32, rskr 97). Fondernas tillkomst hade sin bakgrund i en

önskan hos statsmakterna att av avkastningen från exploateringen av lapplandsmalmen

avsätta en viss del för att stödja forsknings- och utvecklingsarbete

av betydelse för näringslivet samt industriell nyetablering.

Malmfonden fick från början karaktären av en strategisk reserv på forskningens

och det tekniska utvecklingsarbetets område. Enligt stadgarna

skulle koncentration ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga-tekniska

projekt.

Malmfondens inriktning på stora forskningsprogram accentuerades ytterligare

genom 1966 års riksdagsbeslut, enligt vilket fondens framtida bidragsgivning

till mindre och medelstora forskningsprojekt utan omedelbar industriell

anknytning i princip skulle upphöra och fonden fortsättningsvis skulle

inrikta sin verksamhet främst på mera omfattande forsknings- och utvecklingsprogram.

Stiftelsen Norrlandsfonden inriktades från början främst på att främja

näringslivets framtida utbyggnad i Norrland, med tonvikt på Norrbotten.

Fonden skulle sålunda ge stöd främst till sådant forsknings- och utvecklingsarbete,

som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Den skulle vidare främja den norrländska företagsamhetens utveckling och

differentiering genom att stimulera uppkomsten av manufaktureringsindustrier,

grundade på norrländska råvaror. Enligt 1966 års riksdagsbeslut kan

fonden numera lämna stöd till forsknings- och utvecklingsaibete samt till

industriell nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller

delvis avser andra råvaror än de specifikt norrländska.

År 1963 bildades Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR

av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. Stiftelsen

tillkom i första hand för att skapa kontakter mellan forskningen och näringslivet

samt för att bistå forskare vid industriell exploatering av utvecklingsbara

forskningsresultat. Stiftelsen fungerar endast som kontaktoch

serviceorgan och deltar således ej själv i exploateringen. Verksamheten

finansieras nästan helt genom bidrag från stiftarna.

En viktig del i stödet till forskning och teknisk utveckling av intresse för

näringslivet är Svenska uppfinnar kontor et, som inrättades 1947 genom en

sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och dåvarande Uppfinnarkontoret

(prop. 1947: 169, SU 91, rskr 208). Kontorets uppgift är att genom råd

och anvisningar samt i begränsad omfattning genom ekonomiska bidrag

hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra uppfinningar.

Verksamheten inom Svenska uppfinnarkontoret bedrivs på i huvudsak två

avdelningar, patentavdelningen och utredningsavdelningen. Den förra har

hand om rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt utarbetande

av patentsökningshandlingar och svaromål. Utredningsavdelningen lämnar

råd och hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utarbetandet

av uppfinningar fram till eventuell exploatering. Avdelningen förmedlar

vidare kontakter mellan uppfinnare och lämpliga tillverkare eller

förlagsmän. Vidare utför avdelningen de utredningar som ligger till grund

för beslut om bidrag från kontorets reservationsanslag till understödjande

verksamhet.

Svenska uppfinnarkontorets verksamhet har nyligen blivit föremål för

statlig utredning. Ett betänkande med förslag till vissa förstärkningar av

uppfinnarkontorets resurser och samordning av verksamheten med andra

organ på området, främst EFOR, avgavs i maj 1967 (bilaga 2).

De här nämnda organen för finansiering av forskning och teknisk utveckling

med sikte på näringslivets behov är samtliga, delvis med undantag av

Norrlandsfonden, inriktade på innovationsprocessens inledande skeden, nämligen

forskningsarbete och överföring av resultat från forskningsinstitutioner

till industrin. Främst för att finansiellt stödja den vidare överföringen av

forskningsresultat med sikte på industriell exploatering och marknadsföring

inrättades år 1964 institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR. Institutets huvuduppgift skulle vara att söka fylla det tomrum,

som skapats av bristen på aktiva intressenter inom vissa delar av industrin,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

beroende antingen på att branschen i fråga var svagt utvecklad eller intresset

för ny teknik påtagligt ringa. Institutet skulle också äga att överta andra

projekt, som EFOR och i förekommande fall exempelvis tekniska forskningsrådet

fört över de första stadierna i innovationsförloppet. Verksamheten

påbörjades 1965, sedan riksdagen beslutat anvisa ett anslag av 20 milj.

kr. på kapitalbudgeten för ändamålet (prop. 1964: 96, SU 102, rskr 222).

Då särskilda skäl föreligger, kan INFOR förvärva resultat av forskningsoch

uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för deras nyttiggörande.

I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när resultaten

av verksamheten förts fram till industriell produktion. Institutet kan

dock finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest

stödja sådana företag i syfte att få till stånd produktion.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som

företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan bevilja lån samt göra direkta

ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat sätt.

Kollektiv teknisk forskning

Den svenska industristrukturen karakteriseras av många små och medelstora

produktionsenheter, som ofta saknar resurser att ensamma genomföra

en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling. Mot

bakgrund härav har i vårt land, liksom i flera andra västeuropeiska industrinationer,

utvecklats former för kollektiv samverkan mellan företagen i

vad gäller viss teknisk forskning och provningsverksamhet. I väsentlig utsträckning

medverkar också staten vid finansieringen av denna verksamhet.

Sedan många år utgår statliga bidrag till forsknings- och utvecklingsverksamheten

vid ett antal branschforskningsinstitut. Sådana institut stöds från

industrins sida av en stiftelse bildad av företag inom samma bransch. Vid

instituten bearbetas forskningsproblem av allmän räckvidd för den berörda

branschen. Verksamheten syftar sålunda till att höja den tekniska standarden

och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.

F. n. finns i Sverige ett trettiotal institut med inriktning på tillverkningsindustrins

forsknings- och utvecklingsbehov, vilka torde kunna hänföras

till gruppen branschforskningsinstitut. Ätta institut får f. n. avtalsbundet

statligt stöd. Statsbudgetens direkta anslag till dessa branschforskningsinstitut

uppgår innevarande år till ca 8 milj. kr. Samtidigt tillförs branschforskningsinstituten

ca 3 milj. kr. av statliga forskningsråd. Den enskilda

industrins bidrag till branschforskning uppgår f. n. till ca 24 milj. kr. årligen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har chefen för handelsdepartementet

år 1965 tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning angående

organisation av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning. De sak
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kunniga, som antog benämningen industriforskningsuitredningen, avgav i

november 1967 ett delbetänkande angående branschforskning och forskningsstationer

(bilaga 2).

Ingeniörsvetenskapsakademien

Ett viktigt centrum för arbetet i vårt land med alt främja teknisk forskning

och industriell utveckling har sedan länge varit Ingeniörsvetenskapsakademien

(IVA), som är ett lärt samfund med högst 202 svenska medlemmar,

fördelade på 11 avdelningar för olika tekniska vetenskaper. En

betydande del av akademiens verksamhet initieras i avdelningarna. Akademien

har byggt upp ett kansli, organiserat i tre operativa avdelningar — utredningssekretariatet,

informationssekretariatet och utlandssekretariatet —

samt serviceavdelningar.

För att genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden har akademien

tillsatt en rad kommittéer. Vissa av dessa organiserar forskning på

områden av allmänt intresse för IVA:s medlemmar. Som exempel kan nämnas

transportforskning och svetsning. När verksamheten vuxit i omfattning,

har den i vissa fall överförts till fristående institut. Ett exempel på en

sådan utveckling är Korrosionsinstitutet. IVA lämnar vidare stöd åt fristående

föreningar som arbetar inom områden som akademien finner angeläget

att utveckla. F. n. har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska

föreningen sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

En viktig del av IVA:s arbete besår i att insamla teknisk-vetenskaplig

information och sprida denna till institutioner och företag. Detta arbete

utförs i bl. a. informationssekretariatet, där också IVA:s bibliotek ingår.

o

För att utföra större litteratursökningsuppdrag för utomstående har ett

särskilt serviceorgan inrättats, IVA:s litteratursökning. Huvuddelen av

IVA:s internationellt orienterade verksamhet utförs i utlandssekretariatet,

som tillkom hösten 1965. Sekretariatet inrymmer dels de kontaktmän i

utlandet, som är förordnade som teknislct-vetenskapliga attachéer i Frankrike,

Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisation,

som svarar för att informationsmaterial från utlandet distribueras.

Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom anslag från statens

tekniska forskningsråd.

För att förse mindre forskargrupper och institut med lokaler och service

har IVA sedan länge arbetat på att skapa s. k. forskningsstationer.

En sådan station tillkom år 1944 i anslutning till tekniska högskolan i

Stockholm. Stationen ägs av staten men förvaltas av IVA. Den hyrs för

närvarande av en rad forskargrupper representerande skilda vetenskapliga

och tekniska inriktningar. Inom akademien finns vidare kommittéer

för upprättande av forskningsstationer i andra delar av landet.

IVA:s verksamhet finansieras främst genom anslag på statsbudgeten,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 68 år 1968 23

bidrag från statens tekniska forskningsråd och industrimedel. Staten finansierar

över hälften av akademiens verksamhet.

Statliga industribeställningar

Statliga beställningar har sedan länge lagts ut i industrin för att tillgodose

behovet av nya produkter främst inom försvaret. Dessa beställningar

inbegriper ofta forsknings- och utvecklingsuppdrag. Beställningarna

utgör därför ett betydande indirekt statligt stöd till industrins innovationsverksamhet.

Härigenom skapas ett kunnande hos företagen, som kan

användas även på andra utvecklingsområden.

De undersökningar av den tekniska forskningen och utvecklingsverksamheten

i industrin, som utförts under 1960-talet av statistiska centralbyrån,

visar att den statliga beställningsverksamheten bidragit till att finansiera

en väsentlig del av företagens innovationsverksamhet. År 1963

finansierades härigenom forsknings- och utvecklingsverksamhet i företagen

till ett belopp av ca 230 milj. kr. De branscher som främst gynnats

av de militära beställningarna är mekaniska verkstäder och elektronisk

industri.

Statliga beställningar inkluderande forskning och teknisk utveckling

har hittills kommit till användning inom ett begränsat antal samhällssektorer.

För andra än militära ändamål och utvecklingsarbete på atomenergiområdet

har beställningsverksamheten varit relativt obetydlig. Skälen

härtill synes främst vara att behoven av teknisk forskning och produktutveckling

inom de flesta civila sektorer hittills varit begränsade och

därför kunnat tillgodoses huvudsakligen på andra vägar. Situationen i detta

avseende har dock snabbt förändrats under senare år. Speciellt gäller detta

inom ett antal centrala samhällssektorer, exempelvis hälso- och sjukvård,

utbildning och miljövård.

En närmare redogörelse för nuvarande svenska organisation och resurser

för teknisk utveckling lämnas i bilaga 3.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling

I det föregående har ett försök gjorts att belysa den debatt som f. n. förs

om den tekniska utvecklingens roll i samhällsekonomin. En kort översikt

har vidare lämnats över de insatser som görs av staten och enskilda företag

för att främja teknisk forskning och överföring av tekniska nyheter till

praktiska tillämpningar.

Slutsatsen av vad som sagts är enligt min mening att det finns starka skäl

för en ökad satsning på teknisk utveckling. Huvudmotiven för ökade insatser

på olika områden kan sammanfattas enligt följande. Den tekniska utvecklingen

spelar en stor roll för ett lands ekonomiska tillväxt och sociala

utveckling. Sambandet mellan storleken av insatta resurser för teknisk utveckling

och innovationstakt tenderar att bli allt starkare. Ett påfallande

drag i utvecklingen är att forsknings- och utvecklingsprojekten blir alltmer

kostnadskrävande. Särskilt för ett litet, högt utvecklat land är det mot bakgrund

härav angeläget att energiskt och målmedvetet satsa på åtgärder som

främjar teknisk utveckling och en snabb innovationstakt. I arbetet på att

främja teknisk utveckling samverkar statens och näringslivets insatser.

Det är givetvis omöjligt att säga exakt hur stora ett lands utgifter för teknisk

forskning och utveckling bör vara. Om det tekniska utvecklingsarbetet

i sin helhet skulle bedrivas av enskilda företag med egna resurser, finns dock

skäl som talar för att dessa utgifter blir lägre än vad som från samhällsekonomisk

synpunkt vore önskvärt, särskilt i ett läge av hårdnande internationell

konkurrens. En anledning till detta torde vara de bristande möjligheterna

till riskutjämning som föreligger i ett näringsliv som kännetecknas av

små och medelstora företag.

Från tid till annan sker tekniska genombrott på helt nya områden, som

öppnar tidigare oanade möjligheter till innovationer på bred front. Den tekniska

utvecklingen innebär därför inte bara en fördjupning utan också en

breddning av fältet för forskning och teknisk utveckling. Tillsammans med

de ökade kostnaderna för forskning och teknisk utveckling torde detta medföra

att den optimala storleken för utgifterna i förhållande till bruttonationalprodukten

successivt stiger.

Mot bakgrund av vad som här har sagts blir det särskilt i små länder

allt väsentligare att åstadkomma en riktig balans mellan olika tekniska

utvecklingsområden samt mellan grundforskning och innovationsverksamhet.

Det är inte möjligt för ett litet land som Sverige att ligga långt framme

på alla områden i den tekniska utvecklingen. Ett komplicerat val måste

ständigt göras beträffande var de största insatserna skall sättas in sam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tidigt som en spridning av insatserna är ofrånkomlig av riskhänsyn. Den

allt större bredden i den tekniska utvecklingen och det snabbare kommersiella

utnyttjandet av ny teknik ställer samtidigt ökade krav på snabba

omdisponeringar inom både forskning och produktion. Stora krav ställs

därför på överblick och kunskap om utvecklingstendenser på olika områden.

Dessa faktorer talar för en ökad satsning från samhällets sida för att

främja den tekniska utvecklingen. Statens medverkan i denna verksamhet

är, som framgått av det föregående, redan betydande i vårt land vad avser

såväl resursstorleken som verksamhetens bredd.

Genom stöd till forskning och utbildning vid universiteten och högskolorna,

särskilt de tekniska högskolorna, skapar staten ett underlag för

företagens rekrytering av personal i teknisk utvecklingsverksamhet. Forskningsverksamheten

vid högre läroanstalter och flera andra forskningsinstitutioner

inom den offentliga sektorn bildar en allmän bas av kunskaper och

forskningsresultat, som i allmänhet står öppen för utnyttjande i näringslivet.

Det är angeläget att även i fortsättningen grundforskningen ges ett

starkt och vittförgrenat stöd.

Med växande resurser till högre läroanstalter ökar såväl förutsättningarna

för som kraven på att utnyttja dessa resurser för att tillgodose näringslivets

och samhällets behov. Det är därför viktigt att förutsättningar skapas

för en förbättrad forskningssamverkan mellan universitet/högskolor och näringsliv.

En ökad sådan samverkan har positiva konsekvenser både för näringslivet

och utbildningsväsendet. Betydande resurser för forskning, utvecklingsarbete

och provningsverksamhet finns vidare vid statliga institut

och laboratorier. I vissa fall torde en förhyrning av forskningsresurser vid

statliga institutioner vara lönsammare för företagen än att bygga upp egna

speciallaboratorier och rekrytera personal härför.

En väsentlig del i det statliga stödet åt innovationsverksamheten består

i att tillgodose enskilda uppfinnares och forskares behov av sådan service

som f. n. lämnas av Svenska uppfinnarkontoret och EFOR. Hittillsvarande

erfarenheter tyder på att det föreligger stort behov av sådan service. Det är

därför väsentligt att verksamheten på detta område byggs ut i takt med att

andra åtgärder vidtas för att förbättra kontakten mellan högre läroanstalter

och näringsliv.

Ett litet land är oundvikligen starkt beroende av kontakter med forskningen

i andra länder. Av olika åtgärder för att främja forskning och innovationsverksamhet

måste därför informations- och dokumentationsverksamheten

ges hög prioritet. En lösning av denna fråga förutsätter inte bara ett

effektivt insamlande av information utan minst lika mycket en effektiv informationsspridning

bland forskare, uppfinnare och företag. Härvid bör

särskilt observeras det angelägna i att informationen når ut till de mindre

företagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett viktigt indirekt stöd åt innovationsverksamheten liar varit de statliga

beställningar för främst militära ändamål som lagts ut på industrin.

Utvecklingen under senare år har medfört ökade behov av nya produkter

och tekniska lösningar inom ett antal andra viktiga samhällssektorer än

försvaret samtidigt som den tekniska utvecklingen förbättrat möjligheterna

att tillgodose dessa behov.

I framtiden kan det befinnas önskvärt att samhället i ökad utsträckning

gör beställningar, som siktar till att tillgodose andra väsentliga behov än

militära. Beställare blir närmast olika offentliga myndigheter. Exempel

på tänkbara områden är de som rör sjukhusapparatur, hjälpmedel för sjuka

och handikappade, vårdrationalisering, energiproduktion, luft- och vattenföroreningar,

livsmedelsteknologi, trafiksäkerhet, transportväsende, interna

transporter, pedagogiska hjälpmedel, kontorsutrustning och andra administrativa

hjälpmedel. Flera av dessa områden är synnerligen angelägna i det

pågående arbetet med att rationalisera verksamheten inom den offentliga

sektorn.

Det statliga stödet till grundläggande forskning och högre utbildning

samt den ovan nämnda beställningsverksamhet, som bedrivs för att tillgodose

samhällets behov av teknisk utveckling, utgör ett betydande indirekt

stöd till den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Vid sidan härav kan

dock staten använda mera direkta stödåtgärder — det må vara i generella

former via skattelättnader och avskrivningsregler, som gynnar teknisk utveckling,

eller i form av ekonomiskt stöd till enskilda utvecklingsprojekt

i företagen. Frågor om forskningsutgifternas behandling i skattehänseende

behandlas av företagsbeskattningsutredningen och berörs därför inte i detta

sammanhang.

Oberoende av bedömningen av den skattemässiga behandlingen av forsknings-

och utvecklingskostnader är det uppenbart att generella stödåtgärder

för att stimulera näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete inte är tillräckliga.

Detta beror på forsknings- och utvecklingsutgifternas sammansättning

och de mycket begränsade möjligheterna att tillgodogöra sig generellt

stöd som små och medelstora företag samt fristående forskare och uppfinnare

skulle ha. I förhållande till kostnaderna för samhället torde dessutom sådana

stödåtgärders nettoeffekt vara av begränsad storlek. Det är därför nödvändigt

att lägga huvudvikten vid det statliga stödet till enskilda projekt.

Utbyggnaden av det projektinriktade statliga stödet till teknisk utveckling

i svenskt näringsliv har skett relativt snabbt. Speciellt under det senaste decenniet

har en rad nya organ skapats för att tillgodose behov av resurser för

skilda led i innovationsprocessen. Dessa resurser är redan nu av betydande

omfattning. Statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och Norrlandsfonden

förfogar över sammanlagt närmare 50 milj. kr. årligen, varav en avsevärd

del kan fördelas i form av bidrag eller lån till forsknings- och utvecklingsprojekt

i företagen. Härtill kommer det år 1964 anvisade anslaget till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 27

INFOR av 20 milj. kr., statens medverkan i den kollektiva forskningen, stödet

till vissa statliga institut för forskning och provningsverksamhet, bidra"

till IVA etc. b

Den nuvarande organisationen spänner över ett vidsträckt arbetsområde

och täcker sannolikt tämligen väl skilda existerande behov av statligt stöd

till teknisk utvecklingsverksamhet. Av flera skäl synes det dock mindre rationellt

att bibehålla den nuvarande uppdelningen på flera finansierande organ

som svarar mot olika tänkta led i innovationsverksamheten. Det förefaller

omöjligt att — såsom en organisation av nuvarande slag förutsätter —

generellt göra en klar uppdelning mellan grundforskning, tillämpad forskning,

tekniskt utvecklingsarbete och exploatering i den tekniska utvecklingsverksamheten.

En sådan uppdelning är heller inte eftersträvansvärd med

hansyn till att innovationsverksamheten i betydande utsträckning är en integrerad

process. De organisatoriska gränserna mellan olika moment i innovationsverksamheten

är konstlade och bör därför så långt möjligt elimineras.

Tidpunkten synes nu vara inne att se över och förstärka den nuvarande

organisationen för statens stöd till teknisk utveckling, samtidigt som

resurserna för denna verksamhet väsentligt ökas. En enhetlig organisation

bör skapas för att stödet till skilda ändamål lättare skall kunna samordnas.

Behovet av överblick, planering och uppföljning av insatserna bör också

därigenom kunna tillgodoses bättre än f. n.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (bilaga 1) föreslås ett

centralt statligt organ för teknisk utveckling. Det nya organet föreslås bli benämnt

styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen skall enligt förslaget dels

fördela stöd till såväl forskningsinstitutioner som enskilda personer och företag,

dels handha vissa uppgifter av förvaltande karaktär.

Exploatering, produktutveckling och marknadsföring av nya produkter

bör ske inom organ med kommersiell inriktning och klart definierade lönsamhetskrav.

Initiativ i denna riktning har under senare år tagits av det privata

näringslivet genom bildandet av s. k. utvecklingsbolag inriktade på att

initiera, utveckla och exploatera innovationer. Frågan om ett motsvarande

statligt initiativ har nyligen behandlats i en departementspromemoria (bilaga

6). Flera skäl främst behovet av att utveckla nya produkter inom

vissa centrala samhällsområden — talar enligt promemorian för att ett statligt

utvecklingsbolag inrättas.

Jag övergår nu till att närmare behandla förslagen i promemoriorna beträffande

organisationen m. in. av den statliga verksamheten på den tekniska

utvecklingens område. I detta sammanhang kommer jag även att lägga

fram förslag om väsentligt ökade resurser för olika delar av denna verksamhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen för teknisk utveckling

Motivering funktioner m. m.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete konstateras bl. a., att det i \årt

land f.n. finns flera statliga eller statsunderstödda organ med uppgift att

lämna stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Andra

organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av forskningsresultat

eller att främja innovationsverksamhet genom att ställa olika slags tjänster

till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk utveckling har expanderat snabbt. Jämsides

med anslagsökningen till de högre utbildningsanstalterna och statens tekniska

forskningsråd har det under det senaste decenniet successivt tillkommit

flera nya organ för statligt stöd till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete.

Den nuvarande organisationen har tillkommit för att successivt tillgodose

uppkommande behov. Den har därvid visat en betydande flexibilitet. Emellertid

medför den organisatoriska splittringen också problem av olika natur.

Nackdelarna med att fördela den statliga stödverksamheten på flera organ

påtalades redan år 1963 i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik.

Sedan dess har den statliga stödverksamheten expanderat ytterligare och

problemen har blivit alltmer kännbara.

Samordningsproblemen gäller enligt promemorian i första hand finansieringsorganen.

Flera av dessa har likartade uppgifter.

Såväl statens tekniska forskningsråd som Malmfonden lämnar bidrag till

tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt. Malmfonden lämnar stöd även

åt industriellt utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade

med återbetalningsskyldighet. Vid sidan härav främjas industriell exploatering

av forskningsprojekt genom den utlåningsverksamhet som INFOR bedriver.

Slutligen har en rad avtal ingåtts mellan staten och industrin om

direkt stöd via statsbudgeten till kollektiv forskning.

I promemorian konstateras, att gränserna mellan de olika organens verksamhet

i praktiken ofta torde överskridas, vilket innebär ytterligare oklarheter

i kompetensfördelningen. Dessa förhållanden gör enligt promemorian

att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera organ innan möjligheterna

att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.

Det nuvarande systemet anses ha vissa nackdelar även i administrativt

hänseende. De nämnda organen har byggt upp egna sekretariat. Även om

en viss samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, an
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ses splittringen på olika organ innebära ett hinder för att effektivt utnyttja

utredningsresurserna. Vidare framhålls att finansieringen av de nuvarande

organens administration är svåröverskådlig. Statliga bidrag till administrationskostnader

utgår såväl direkt över statsbudgeten som indirekt över tekniska

forskningsrådet och Malmfonden. Rådet bestrider dessutom genom

tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet m. m. hos utomstående

organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kollektiva forskningen beträffar

konstateras det, att staten nu saknar ett organ för handläggning av frågor

rörande det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar enligt departementspromemorian för en

samordning i första hand av den finansierande verksamheten. En sådan

samordning skulle syfta till bl. a. att låta ett enda organ ta ställning till den

för varje fall lämpliga omfattningen och formen för ett eventuellt stöd. Det

stödjande organet skulle också ges möjlighet att kombinera skilda stödformer

i annan utsträckning än som nu kan ske.

Vidare anses de ökande kraven på statliga insatser skapa behov av en

samlad avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma

på statsmakterna, bör det enligt promemorian finnas ett organ som kan ge

underlag för bedömning av behoven av forsknings- och utvecklingsinsatser

på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer beträffande

fördelningen av tillgängliga resurser. Av största vikt är att dessa sätts in på

områden där en reell effekt kan väntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd

som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en kontinuerlig

rapportering och värdering av uppnådda resultat. Det bidragsbevitjande

organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av

olika stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det anförda leder enligt promemorian till slutsatsen att den nuvarande

organisationen för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

bör förstärkas. Som framgått bör syftet framför allt vara att möjliggöra

en samlad bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i

valet av stödform. Samtidigt understryks önskvärdheten av att bevara den

tekniskt högt kvalificerade prövning av bidragsärendena, som anses utgöra

en viktig förutsättning för det förtroende de nuvarande finansieringsorganen

åtnjuter.

I departementspromemorian konstateras, att den organisatoriska förstärkningen

bör uppnås genom att integrera den tidigare finansieringsverksamheten

inom ett centralt organ, styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen

föreslås också överta vissa andra stödjande uppgifter, främst av servicekaraktär,

som nu utövas av olika statsunderstödda organ.

Enligt det framlagda förslaget blir således styrelsens huvuduppgift fördelningen

av det ekonomiska stödet till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete samt den därmed sammanhängande bedömningen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

prioriteringen och uppföljningen. Nuvarande stödformer förutsätts bli använda

i huvudsak oförändrade. Styrelsen skall sålunda överta tekniska forskningsrådets

och Malmfondens uppgifter att lämna stöd åt forskningsprojekt.

Det understryks i detta sammanhang, att verksamheten inte bör begränsas

till enbart stöd åt bidragssökande utan i ökad omfattning ta formen av egna

initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser på områden, där förutsättningarna

för exploateringsbara innovationer kan bedömas särskilt gynnsamma.

En annan stödform avser det stöd till industriellt utvecklingsarbete,

som hittills lämnats av Malmfonden och i viss mån även av INFOR. Styrelsen

skall enligt förslaget även svara för utformningen av det avtalsbundna,

statliga stödet åt kollektiv forskning.

Vidare föreslås i promemorian styrelsens verksamhet innefatta vissa serviceuppgifter.

I detta sammanhang understryks betydelsen av att det skapas

effektiva mekanismer för förmedling av forskningsresultat till kommersiell

exploatering. Denna verksamhet, som i fråga om statsunderstödda projekt

nu bedrivs av EFOR, bör enligt promemorian inom det nya organet samordnas

med Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare. Styrelsen

skall enligt förslaget även bedriva viss förmedling av forskningsuppdrag för

att stimulera till ökad användning av resurser hos universitet och högskolor,

statliga institut och industriföretag.

Styrelsen föreslås också utgöra centralt organ för frågor rörande svenskt

deltagande i internationellt tekniskt samarbete samt föreslås få vissa planeringsuppgifter

inom den tekniska dokumentationen. Ytterligare en uppgift

som styrelsen enligt departementspromemorian lämpligen bör tilldelas är

förvaltningen av vissa statsfinansierade forskningsstationer, i första hand

vissa delar av ÅR Atomenergis forskningsstation i Studsvik.

Det understryks slutligen i promemorian, att frågor rörande grundforskning

och högre utbildning liksom hittills skall behandlas inom universitetsoch

högskoleväsendet samt vederbörande forskningsråd. Samtidigt framhålls

betydelsen av att styrelsen baserar sin verksamhet på nära samarbete med

dessa organ, särskilt universitetskanslersämbetet.

Över departementspromemorian har ett hundratal remissyttranden avgetts

(bilaga 4). Vad som i promemorian anförts om kraven på samordning av

nuvarande resurser och kravet på en slagkraftig organisation för framtidsplanering

och avvägning mellan olika ändamål har mött instämmande från

praktiskt taget alla remissinstanser. Förslaget om en styrelse för teknisk

utveckling har inte avstyrkts av någon remissinstans.

Remissinstanserna samtycker i stort till en lösning enligt departementspromemorians

förslag. Däremot varierar remissinstansernas synpunkter

på det föreslagna centrala organets framtida uppgifter och på hur existerande

organ skall inlemmas i eller samarbeta med detta. Många remissinstanser

har starkt understrukit behovet av ett centralt organ för den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kollektiva forskningen, och ingen invändning har riktats mot att styrelsen

handhar dessa uppgifter.

Den roll, som styrelsen föreslagits få härvidlag, har dock samtidigt tagits

till utgångspunkt för kritik mot förslaget att samma organ avses få

såväl medelstilldelande som förvaltande funktioner. Principiella betänkligheter

mot detta har föranlett motförslag om parallella organisationer av

varierande slag. Vissa remissinstanser förordar, att två helt skilda organ

skapas, andra föreslår två samordnade organ — ett för medelstilldelning,

motsvarande tekniska forskningsrådets och delar av Malmfondens

samt eventuellt INFOR :s verksamhet, och ett förvaltande organ.

Eu organisatorisk gränsdragning mellan medelstilldelande och förvaltande

funktioner har förordats bl. a. av IVA, Kooperativa förbundet (KF)

och Sveriges industriförbund. Statens tekniska forskningsråd anser för

sin de! att funktionen att initiera och fördela medel till forskningsprojekt

fordrar speciell kompetens. Rådet menar därför, att denna funktion bör

utövas av ett för detta ändamål särskilt utsett organ, motsvarande det nuvarande

tekniska forskningsrådet, medan andra funktioner bör utövas av

en styrelse enligt departementspromemorians förslag.

Universitetskanslersämbetet har däremot framhållit, att med tanke på

bl. a. den samverkan som måste ske med ämbetet och andra organ en samlad

organisation bör vara en fördel. Statskontoret diskuterar skälen för att

åtskilja, å ena sidan, initierande och resursfördelande uppgifter och ä

andra sidan, mer service- och förvaltningsbetonade uppgifter. Statskontoret

finner emellertid att en sadan lösning — tva parallellställda organ med

gemensamt kansli —- ställer krav på särskilda samarbetsformer inte bara

på ledningsnivå utan även på sekretariatsplanet. Statskontoret kan därför

inte finna, att en dualistisk organisation av denna typ skulle ha några fördelar

jämfört med en sammanhållen myndighet.

Jag delar uppfattningen att olika former av statligt stöd och service till

teknisk utveckling böi’ samordnas sa att behovet av överblick, avvägning

och planering kan tillgodoses. Jag biträder därför förslaget att en styrelse

för teknisk utveckling inrättas.

Jag kan inte finna att tillräckliga skäl anförts för tanken att medelstilldelningen

och andra funktioner bör hållas isär. Vad universitetskanslersämbetet

och statskontoret anfört häremot finner jag tungt vägande. Stödet

till teknisk forskning och till industriellt utvecklingsarbete samt serviceverksamhet,

bl. a. för att förmedla forskningsresultat till industriell tilllämpning,

hör intimt samman och bör därför så långt möjligt sammanhållas

inom en organisation med överblick över hela den tekniska utvecklingen.

Den föreslagna styrelsen bör fr. o. m. den 1 juli 1968 överta hela ansvaret

för den statliga stöd- och serviceverksamhet, som nu utövas av statens tek
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

niska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret

samt för statens medverkan i den kollektiva forskningen. I samband

härmed bör statens tekniska forskningsråd, INFOR och EFOR samt det

statliga stödet till uppfinnarkontoret upphöra. Även inriktningen av Malmfondens

verksamhet bör ändras. Jag återkommer i det följande till hithörande

frågor.

Av flera skäl är det inte lämpligt att i förväg i detalj binda den närmare

utformningen av styrelsens verksamhet. Med hänsyn till dennas

speciella karaktär bör det anförtros åt styrelsen att successivt utarbeta

verksamhetsformer, bl. a. med ledning av erfarenheter från de organ

som nu är verksamma på området. Det bör i detta sammanhang understrykas,

att ett väsentligt syfte med detta förslag till förstärkning av den

statliga stöd- och serviceverksamheten är att möjliggöra en samlad bedömning

av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet mellan olika former

av stöd och stimulans till teknisk utveckling.

Även om det enligt min mening sålunda inte bör fixeras några detaljerade

regler för styrelsens arbete på nuvarande stadium, bör dock vissa

allmänna riktlinjer anges med utgångspunkt från bl. a. departementspromemorian

och remissinstansernas förslag.

Bedömningen av enskilda projekt som aktualiseras genom ansökningar

eller genom initiativ från styrelsens sida måste ske på delvis olika grunder,

beroende av verksamhetens karaktär. Den tekniska forskningen vid högre

utbildningsanstalter är i allmänhet av den karaktären att bl. a. kvalitetsbedömningar

och kännedom om olika forskares verksamhet måste få stor

betydelse vid beslut om medelstilldelning. I fråga om stöd åt industriella

utvecklingsprojekt måste i de flesta fall hänsyn till marknadens behov

spela en mer framträdande roll. I likhet med vad RF anfört finner jag det

vara av stor betydelse att den forskning, som staten genom den föreslagna

styrelsen skall stödja, även blir konsumentorienterad.

Behovet av skilda bedömningsgrunder för olika slag av forsknings- och

utvecklingsprojekt, som stöds av styrelsen, bör även påverka utformningen

av styrelsens arbetssätt. I enlighet med promemorians förslag torde

det vara fördelaktigt att inom styrelsen skapa nämnder för att tillgodose

behovet av särskild expertis. Härigenom kan nära kontakter fortlöpande

hållas med sakkunskapen inom forskningsinstitutioner och industri. Det

torde vara ändamålsenligt att systemet byggs upp successivt och det bör

överlåtas åt styrelsen att närmare utforma denna verksamhet i huvudsaklig

överensstämmelse med de principer som gäller för forskningsråden.

Jag förutsätter därvid att styrelsen till nämnder inom vissa av styrelsen angivna

ramar delegerar beslutanderätten beträffande anslag till tekniska

forskningsprojekt.

De förslag rörande styrelsens arbetsuppgifter och arbetssätt som jag

lämnat i det föregående innebär för det projektbundna stödet till tek
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 33

msk forskning och utveckling att tekniska forskningsrådets funktioner i

allt väsentligt överfors till den nya styrelsen. Därutöver bör genom samordningen

kunna skapas bl. a. förutsättningar för den ökning av resurserna

för beredning och handläggning av ärendena varom såväl rådet som

andra berörda organ vid flera tillfällen uttalat önskemål.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa ändrade riktlinjer

för statens stöd till kollektiv forskning vilka i huvudsak baseras på industriforskningsutredningens

förslag. Samarbetet mellan staten och industrin

förutsätts gälla preciserade program där forskningsuppgifterna anges.

Därigenom kommer styrelsens roll som centralt organ för statens medverkan

att bli av väsentligen samma slag som när det gäller andra former

av stöd till forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett antal remissinstanser har i sina yttranden över departementspromemorian

uttalat, att det - bl. a. mot bakgrund av den ökade specialiseringen

inom forskning och teknisk utveckling samt behovet av samarbete mellan

olika forskningsgrenar — är motiverat att ta upp samarbetsformer och organisationsfrågor

i ett större perspektiv än som skett i departementspromemorian.

Uppfattningen att det föreligger ett behov av en mera djupgående samordning

ligger helt i linje med vad jag tidigare anfört om angelägenheten av

att samla samhällets resurser inom området för tillämpad naturvetenskap

och teknik. Frågan om en samordning av ett antal statliga forskningsinstitutioner

verksamma på den tekniska forskningens område har aktualiserats

även av industriforskningsutredningens förslag om att bygga fler forskningsstationer

samt av 1966 års atomenergiutrednings förslag angående AB

Atomenergis forskningsstation i Studsvik. Vissa av de samordningsproblem

som behandlas i det följande har studerats av statens Järvafältsdelegation i

vad avser Stockholmsregionen. Resultatet av delegationens arbete väntas

bli framlagt inom kort.

Det finnas anledning att se över dispositionen av de betydande forskningsresurser,

som staten förfogar över utanför universitet och högskolor. Det kan

nämligen enligt min mening ifrågasättas om den nuvarande organisatoriska

splittringen är ändamålsenlig samt om forskningsresurser och vunna forskningsresultat

inte i större utsträckning kan komma hela samhällsekonomin

till godo. För en effektiv samordning krävs dock att de institutionella förhållandena

på huvudmannasidan utformas rationellt

Till de institutioner som har de största resurserna på det tekniska forskningsområdet

hör främst försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten,

som lyder under försvarsdepartementet, samt AB Atomenergi

(främst forskningsstationen i Studsvik), statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt under finansdepartementet.

Av dessa institutioner dominerar FOA och AB Atomenergi i vad avser re2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

sursernas storlek. FOA:s verksamhet är den mest mångsidiga. Med de krav,

som det moderna försvaret ställer, har det varit nödvändigt för FOA att

engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom större delen av det

tekniska kunskapsområdet. Det finns därför anledning att ytterligare öka

ansträngningarna att utnyttja FOA:s resurser och erfarenheter för andra

ändamål än enbart försvarsändamål och tillgodose det intresse som finns

härför i näringslivet och andra sektorer i samhället. En av förutsättningarna

för ett civilt utnyttjande av FOA:s resurser är dock att försvarets behov

inte härigenom eftersätts.

De två mest specialiserade forskningsorganisationerna — flygtekniska försöksanstalten

och AB Atomenergi — arbetar f. n. med outnyttjad kapacitet

till följd av minskade insatser på vissa forskningsområden och såsom framgått

har förslag framlagts om lämpliga åtgärder (beträffande flygtekniska

försöksanstalten prop. 1968: 109). Motsvarande problem torde föreligga vid

en del mindre institutioner inom andra tekniska områden.

Enligt min mening bör således undersökas möjligheterna att samordna

vissa statliga forskningsinstitutioner samt formerna för en sådan samordning

med syfte att effektivare utnyttja existerande resurser. Jag har därför

för avsikt att efter samråd med cheferna för berörda departement hemställa

om bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppgift att utreda dessa frågor.

Detta bör ske så snart resultaten av vissa pågående utredningar framlagts.

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling

Det nuvarande projektbundna stödet till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

utgår enligt följande. Stödet till tekniska forskningsprojekt hai

formen av bidrag från statens tekniska forskningsråd och Malmfonden. Sammanlagt

beviljades under budgetåret 1966/67 17,9 milj. kr. till detta ändamål,

varav 13 milj. kr. av tekniska forskningsrådet och 4,9 milj. kr. av

Malmfonden. Stödet till industriellt utvecklingsarbete utgår i form av bidrag

och lån från Malmfonden och INFOR. Malmfondens bidrag härtill uppgick

budgetåret 1966/67 till 6,3 milj. kr. INFOR utlånade under samma tid

1,2 milj. kr. för detta ändamål.

Bidrag till teknisk forskning lämnas i allmänhet med mycket begränsade

villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt utvecklingsarbete

normalt har formen antingen av bidrag med återbetalningsskyldighet

eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och

särskilda riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet att

staten ansetts i princip inte böra stödja kommersiellt inriktad privat verksamhet

på ett sätt som kan innebära ogynnsamma effekter för konkurrensen

på marknaden. Mot denna uppfattning har ingen erinran gjorts. Stöd

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

till projekt, som är klart inriktade på kommersiell exploatering, bör även

i fortsättningen utgå i form av lån eller som bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Stöd till tekniska forskningsprojekt

Det anmälda behovet av projektbundet stöd till teknisk forskning är betydande.

Statens tekniska forskningsråd bär i sin långtidsplan för perioden

1966—1971 angett de forskningsområden som enligt rådet är särskilt

aktuella för forskningsinsatser. Med stöd härav och efter rådets fortlöpande

bedömning har rådet för budgetåret 1968/69 begärt ett totalanslag om 44

milj. kr.

Att lämna stöd till teknisk forskning i form av bidrag bör bli en av de

viktigaste uppgifterna för den föreslagna styrelsen. Stödet bör till betydande

del ha samma form som hittills och beslut om bidragens storlek fattas efter

traditionell kvalitetsprövning. För olika tekniska områden bör ramar fastställas,

med hänsyn till dels behovet av anslag såsom det kommit till uttryck

i kvalificerade ansökningar, dels behovet av att inom vissa prioriterade sektorer

ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. När det gäller

bidrag till större, högt kvalificerade forskningsinstitutioner bör styrelsen ha

rätt att träffa överenskommelse om stöd till forskningsarbete även för längre

perioder än ett år. Jag återkommer närmare till sistnämnda fråga i samband

med behandlingen av den kollektiva forskningen.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen för teknisk utveckling bör fortsätta och intensifiera

den verksamhet för stöd åt utvecklingsarbete, som nu bedrivs av

Malmfonden och INFOR. Om styrelsen får möjlighet att i skilda former

stödja såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete, får styrelsen

ett brett register att spela över. Detta bör som flera remissinstanser

framhållit vara särskilt fördelaktigt då styrelsen härigenom kan följa upp

ett projekts eller en metods utveckling från forskningsstadiet in på den

industriella exploateringen.

Malmfonden bör i fortsättningen förvaltas av styrelsen för teknisk utveckling.

Vidare bör malmfondsmedlen i fortsättningen i huvudsak reserveras

för stöd åt tekniskt-industriellt utvecklingsarbete. Liksom hittills

bör stödet i princip utgå i form av bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Vad jag anfört om Malmfondens verksamhet påkallar ändringar

i fondens stadgar. Om sådana ändringar beslutar Kungl. Maj :t.

Jag vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av ett nära samarbete

mellan styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Storleken av ränta och avgifter i INFOR :s långivning syftar till full förlusttäckning.

Utöver marknadsränta uttas riskavgifter på i genomsnitt

6 %. De relativt höga kostnader som blivit följden härav har otvivelaktigt

haft en hämmande inverkan på INFOR:s långivning.

De lånemedel som nu står till INFOR :s förfogande bör överföras till

styrelsen. I samband härmed bör även INFOR :s tillgångar i form av fordringar

m. m. föras över till styrelsen. INFOR bör härvid upphöra som självständig

myndighet.

I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla forskningsprojekt,

där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stödet bör hädanefter

ha formen av lån. Styrelsen bör vara oförhindrad att lämna lån mot

endast marknadsmässig ränta och bör inte heller vara skyldig att utta

några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas till

den räntenivå som tillämpas för statliga industrigarantilån. Om det anses

skäligt i det enskilda fallet, bör styrelsen också betinga sig att säkerhet

ställs för lån.

Publicering och sekretess i bidragsärenden

I likhet med vad nu är fallet bör bidrag till teknisk forskning vid

läroanstalter och institut i regel förenas med skyldighet för mottagaren

att ställa resultaten till allmän disposition. Vanligen förutsätter en fortsatt

exploatering av en uppfinning att denna patentsökts. I de fall då stödda

forskningsarbeten leder fram till uppfinningar, som bedöms ha förutsättningar

för framtida exploatering, bör styrelsen kunna medge undantag från

publiceringskravet. Normalt bör då bidragsmottagaren i stället åläggas återbetalningsskyldighet

för det uppburna bidraget i den mån som exploatering

av uppfinningen ger ekonomiskt utbyte.

Vad gäller bidrag till enskilda uppfinnare och industriföretag för tekniska

forsknings- och utvecklingsprojekt bör inte krävas att dessa skall

vara förenade med publiceringsskyldighet. I stället bör principen vara att

bidragen förenas med villkorlig återbetalningsskyldighet i likhet med

vad som f. n. gäller för sådant stöd från Malmfonden. Styrelsen bör dock

vara oförhindrad att, när så befinns lämpligt, avlösa villkor om återbetalningsskyldighet

mot att bidragsmottagaren ställer resultaten till allmän

disposition eller ger styrelsen möjlighet att förfoga över dessa för vidareföring

till industriell exploatering. Målet bör vara att resultaten av de stödda

projekten skall överföras till ekonomiskt nyttiggörande. Detta bör inte

inkräkta på bidragsmottagarens rätt att i första hand få exploatera resultaten

av de stödda projekten.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna stödja forsknings-

och utvecklingsprojekt är att vissa handlingar innefattande tekniska

och kommersiella uppgifter i sådan ärenden inte får utlämnas. Avsikten är

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att chefen för justitiedepartementet senare skall anmäla förslag om erforderliga

ändringar i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. in.

De allmänna motiven för kollektiv forskning och statens medverkan i

denna har jag tidigare angett. Därvid omnämnde jag även indtistriforskningsutredningens

i november 1967 avgivna delbetänkande angående

branschforskning och forskningsstationer. Utredningens betänkande har

remissbehandlats i samma ordning som departementspromemorian rörande

ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

I bilaga 4 ingår en sammanställning av remissyttrandena över betänkandet.

Industriforskningsutredningens förslag innebär en väsentlig ökning av

statens stöd till kollektiv teknisk forskning. Utredningen har även tagit upp

en rad frågor som sammanhänger med statens medverkan i denna form av

forskning. Utredningens betänkande har av remissinstanserna genomgående

mottagits positivt och dess förslag har i allt väsentligt tillstyrkts.

Jag finner i likhet med utredningen att ett fortsatt och utvidgat stöd till

den kollektiva forskningen är motiverat. Detta stöd bör ges eu delvis ny inriktning

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Den styrelse

för teknisk utveckling, som jag i det föregående föreslagit, bör vara

centralt organ för frågor rörande statens deltagande i kollektiv forskning.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för olika frågor om utformningen

av det statliga stödet och styrelsens funktioner i sammanhanget.

Några remissinstanser, såsom FOA och statens provningsanstalt, understryker

behovet av flexibla organisationsformer och förhållandevis stora

forskningsenheter. Sveriges industriförbund påpekar att branschforskningen

förutsätter en homogen mottagarkrets, som kan initiera forskning och bidra

till finansieringen. Förbundet finner vidare väsentligt att intresserade parter

med statligt stöd skall kunna gå in i ett forskningssamarbete av sådan

karaktär att det kan och bör upplösas efter några år antingen därför att

forskningsuppgiften är slutförd eller därför att en annan samarbetsform

visar sig mera ändamålsenlig.

Det framgår av industriforskningsutredningens betänkande, att kollektiv

teknisk forskning stöds inte bara av företag med stor inbördes likhet

utan även av branscher med starkt splittrad struktur såväl med avseende

på företagens storlek som på produktionens inriktning. Inom vissa branscher

är satsningen på den kollektiva tekniska forskningen omfattande,

i andra åter obetydlig. Någon enhetlig och statisk syn på denna organisatoriska

form av teknisk industriell forskning kan därför enligt min mening

inte anläggas. Det är också angeläget att fortlöpande pröva förutsättningarna

för statens engagemang i den kollektiva tekniska forskningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

l detta sammanhang vill jag liksom Sveriges industriförbund betona, att

omfattningen av statens engagemang inom skilda områden mer än hittills

måste kunna omprövas. På längre sikt torde detta vara en förutsättningför

att det statliga stödet inte enbart skall innebära en uppräkning av redan

tidigare beslutade engagemang.

En sådan syn bör också påverka formerna för statens långsiktiga politik

inom området. Om det är naturligt att staten inte bara inträder i nya

engagemang med grupper av industriföretag utan även avbryter tidigare

etablerad samverkan, bör formerna vara sådana att kravet på rörlighet i

inriktningen av statens stöd och medverkan i industriell teknisk forskningtillgodoses.

På sikt bör därför statens samverkan med industrin i ökad

utsträckning avse genomförandet av preciserade forskningsprogram, vilka

inte nödvändigtvis förutsätter att särskilda institut med egna laboratorieresurser

tillskapas. Utnyttjas i stället i ökad utsträckning redan existerande

resurser vid forskningsinstitutioner och inom industri ges ökade möjligheter

till en mer flexibel inriktning av såväl statens som industrins stöd och medverkan

i den kollektiva tekniska forskningen. Styrelsen för teknisk utveckling

bör ha till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska

forskningsverksamheten och pröva förutsättningarna för och värdet av

statens engagemang i denna.

Handläggningen av frågor rörande statens stöd och medverkan i den

kollektiva tekniska forskningen skulle i och för sig förenklas, om entydiga

kriterier och bedömningsgrunder kunde uppställas för att angelägenlietsgradera

de uppträdande behoven. Såsom industriforskningsutredningen

visar är det knappast möjligt att uppnå en meningsfull formalisering av

handläggningen av dessa frågor. Det statliga stödets dimensionering och

inriktning måste i stället i stor utsträckning bedömas från fall till fall.

Vissa riktlinjer kan dock anges.

En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv teknisk

forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget

intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.

Beträffande förhållandet mellan statens och industrins bidrag anser jag i

likhet med FOA att några schabloner inte bör uppställas. Som en riktpunkt

torde dock böra anges att industrin svarar för större delen av det avtalsbundna

stödet. Det bör också förutsättas att i princip alla företag i berörda

branscher får rätt att genom rimligt ekonomisk bidrag vinna anslutningtill

och delta i den statsstödda verksamheten.

Då skilda grupper av företag söker statens medverkan eller stöd till forskning

som helt eller till betydande del kräver likartade resurser, bör möjligheterna

till samordnat utnyttjande av erforderliga resurser beaktas.

Om sådan samverkan kan bedömas fördelaktig bör staten inte bara förutsätta

sådan som grund för statligt stöd utan också själv ta initiativ därtill.

Härav bör även följa att särskilda kollektiva forskningsinstitut med egna

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

resurser inte tillskapas om de anförda behoven av'' kollektiv'' forskning kan

tillgodoses genom att utnyttja existerande forskningsinstitut eller befintliga

resurser vid universitet, högskolor och andra statliga eller enskilda institutioner.

Industriforskningsutredningen föreslår, att det långsiktiga statliga stödet

till kollektiv teknisk forskning också fortsättningsvis binds genom avtal

med industrin, och anger grunderna för sådana avtal. Flertalet remissinstanser

ansluter sig till utredningens förslag i dessa avseenden. I flera yttranden

tillstyrks särskilt förslaget om prograinbudgetering som grund för

institutens planering och kostnadsredovisning. Vidare förs fram förslag

om olika former av »rullande» avtal. I detta sammanhang bör beröras det

i departementspromemorian framlagda förslaget att styrelsen för teknisk

utveckling borde godkänna större ändringar och upptagande av nya projekt

inom ramen för det forskningsprogram som ligger till grund för träffade

avtal. Detta har mött invändningar från ett stort antal remissinstanser.

Dessa invändningar har jag funnit bärande. Styrelsen för teknisk utveckling

bör inom ramen för sin uppgift att samordna utnyttjandet av forskningsresurserna

ta del av de detaljerade forskningsprogram som instituten

årligen gör upp. Endast i den mån sådana ändringar vidtas i dessa program

att forskningsverksamhetens allmänna inriktning förändras, bör det ankomma

på styrelsen att ta ställning till ändringarna.

Statens samverkan med näringslivet i den kollektiva tekniska forskningen

bör enligt min mening även i fortsättningen regleras genom avtal med vederebörande

bransch. Framgent bör samverkan i första hand avse genomförandet

av en viss verksamhet. Genom sådana avtal bör det långsiktiga

statliga stödet till kollektiv teknisk forskning regleras. Vid sidan av sådant

avtalsbundet stöd bör emellertid möjligheter stå öppna för styrelsen liksom

för statliga forskningsråd och fonder att stödja projekt vid sidan av programmen.

Avtalen bör normalt grundas på ett av industriparten framlagt

forskningsprogram, underbyggt av en rimlig och hållbar kombination av

arbetsmål, tidsplaner och ekonomiska planer. Häri bör ingå en redogörelse

för det långsiktiga allmänna forskningsprogram som karakteriserar verksamhetens

inriktning. Avtalen bör inte innehålla föreskrifter om att det statliga

stödet skall följa ett ökande industribidrag. Ej heller bör indexklausuler

förekomma. Kostnaderna och medelsåtgången för att genomföra programmet

bör vara klart redovisade, såväl vad avser programmet i dess helhet

som, på kortare sikt, dess olika delar. Jag vill i detta sammanhang i likhet

med industriforskningsutredningen hänvisa till de principer för programbugetering

som anvisats i statskontorets programbudgetutredning (SOU

1967: It—13). Däri lämnade förslag bör i tillämpliga delar beaktas och tilllämpas

vid de statsstödda kollektiva forskningsinstitutens planering och

kostnadsredovisning. Det torde få ankomma på styrelsen för teknisk utveckling

att lämna närmare anvisning i detta avseende.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Som jag nyss anförde bör statens stöd i ökad omfattning inriktas på viss

verksamhet. Stödet bör således inte bindas till bestämda resurser eller förutsätta

att särskilda sådana tillskapas. Inom de ramar som anges av respektive

forskningsinstituts programbudget bör institutens ledning i stället anvisa

olika slag av resurser på ett sådant sätt att de för verksamheten anslagna

medlen utnyttjas optimalt. Genom att instituten även medges frihet

i valet mellan egna och upphandlade tjänster bör ökad rörlighet uppnås

såväl för verksamhetens inriktning vid de enskilda instituten som för statens

engagemang i skilda verksamheter.

Jag vill också i likhet med industriforskningsutredningen framhålla möjligheterna

för staten och industrin att träffa avtal om deltagande i utländska

forskningsinstitut och internationella projekt av intresse för en bransch.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid möjligheterna att mellan de nordiska

länderna åstadkomma en samordning av såväl forskningsresurser som

deras utnyttjande.

Avtalen rörande driften av Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet,

Institutet för metallforskning, Svenska institutet för

konserveringsforskning och Institutet för optisk forskning löper ut med

utgången av innevarande budgetår. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 15 december 1967 bar jag tillkallat sakkunniga för att för statens

räkning förhandla och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal med vederbörande branschstiftelser om driften av nyss nämnda institut

jämte Svenska silikatforskningsinstitutet. Jag har tidigare i dag hemställt om

bemyndigande att utsträcka uppdraget till att avse förhandlingar även med

företrädare för andra branscher. Därutöver torde ytterligare avtal behöva

träffas med företrädare för industribranscher och grupper av företag

rörande driften av vissa branschforskningsinstitut samt s. k. horisontella

institut utan klar anknytning till viss industribransch. Om en organiserad

grupp av industriintressenter står bakom ett sådant institut synes det

lämpligt att det långsiktiga stödet kanaliseras genom ett avtal med vederbörande

industriintressenter på samma sätt som för branschforskningsinstituten.

Styrelsen för teknisk utveckling bör dock vara oförhindrad att

välja den form för det långsiktiga stödet som i det enskilda fallet befinns

lämpligt.

Uppmärksamhet bör även ägnas vissa institutioner och forskargrupper

med anknytning till de tekniska högskolorna. I några fall har där byggts

upp omfattande verksamheter, som i huvudsak finansierats genom kortsiktiga

bidrag från forskningsråd och fonder, främst statens tekniska forskningsråd

och Malmfonden. Styrelsen bör pröva i vilken utsträckning sådana

kortsiktiga bidrag bör ersättas med långsiktigt stöd. Därvid bör i tilllämpliga

delar samma principer gälla som för det statligt stödet till den

kollektiva industriforskningen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör styrelsen för teknisk utveck
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968 41

Img inom den kostnadsram som senare kommer att föreslås initiera och driva

förhandlingar samt under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal rörande kollektiv teknisk forskning i skilda former. På styrelsen bör i

enlighet med industriforskningsutredningens förslag även ankomma att utse

statens representanter i styrelserna för de kollektiva forskningsinstituten.

Serviceverksamhet m. m.

Rådgivnings- och kontaktverksamhet

Förutom direkta bidrag till teknisk forskning och utveckling lämnar staten

även betydande finansiellt stöd till serviceverksamhet på detta område.

Dessa stödåtgärder har främst syftat till att underlätta överföring av tekniska

innovationer till ekonomisk exploatering.

I en nyligen av universitetskanslersämbetet på uppdrag av Kungl. Maj:t

företagen utredning, som redovisats i en promemoria benämnd Forskningssamverkan

Universitet och Högskolor — Näringsliv, föreslås att kontakterna

mellan läroanstalter och näringsliv byggs ut för att möjliggöra en ökad

användning av resurserna vid universitet och högskolor för uppdragsforskning.

För att åstadkomma detta föreslås en rad konkreta åtgärder såsom

att uppta särskilda samarbetsprojekt mellan läroanstalternas institutioner

och näringslivet, samt att vidga kontakterna dem emellan genom att inrätta

särskilda kontaktmän vid läroanstalterna, anordna industriseminarier och

expertkonferenser, utge informationsskrifter samt anvisa resebidrag för att

öka kontakten mellan forskare vid läroanstalter och näringslivet. På grundval

av denna utredning har universitetskanslersämbetet hemställt att ett

reser\ationsanslag på 1 milj. kr. ställs till förfogande under sjunde huvudtiteln

för att genomföra åtgärder för vidgad forskningssamverkan mellan

läroanstalter och näringsliv i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag

som framlagts i utredningen.

EFOR har som huvuduppgift att förmedla överföring av forskningsresultat

till näringslivet. Denna verksamhet innebär i huvudsak insamling och

bedömning från exploateringssynpunkt av forskningsresultat vid universitet,

högskolor och andra forskningsinstitutioner, biträde i därmed sammanhängande

patentfrågor samt kontakter med näringslivet för överföring av

forskningsresultat till ekonomiskt nyttiggörande. EFOR:s verksamhet har

hittills huvudsakligen varit begränsad till sådana projekt som stötts av tekniska

forskningsrådet och Malmfonden. Såsom framhållits av bl. a. statens

tekniska forskningsråd och IVA har erfarenheterna av EFOR:s verksamhet

varit mycket goda och motiverar en utvidgning av denna form av service

för att befordra kontakten mellan forskning och näringsliv samt främja tekniska

innovationers vidareföring till ekonomisk exploatering.

De åtgärder som föreslås av universitetskanslersämbetet gränsar till den

2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr B8

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

verksamhet, som bedrivs av EFOR och innebär till betydande del en utvidgning

och fördjupning härav. Detta bör enligt min mening medföra en integration

av EFOR:s nuvarande verksamhet med de av universitetskanslersämbetet

föreslagna åtgärderna för ökade kontakter mellan forskning och

näringsliv till den del dessa avser området teknisk forskning och utveckling.

För att åstadkomma en riktig resursanvändning fordras dock en gemensam

styrning av stödet till sådana aktiviteter och det direkta bidragsstödet

till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Det synes därför nödvändigt

att service- och kontaktverksamheten tillsammans med bidragsverksamheten

sammanförs under styrelsen. Det bör ankomma på styrelsen att närmare

utforma, organisera och successivt bygga upp en utvidgad kontaktoch

serviceverksamhet. Detta bör ske i nära samråd med universitetskanslersämbetet.

De i ämbetets utredning föreslagna åtgärderna torde i stor utsträckning

vara lämpade att läggas som grund för en vidgad kontaktverksamhet.

Kostnaderna för denna verksamhet bör utgå över styrelsens förvaltningsanslag.

Till universitetskanslersämbetets övriga förslag rörande en

ändamålsenlig samverkan mellan universiteten och näringslivet kommer

ställning att tas i andra sammanhang.

Svenska uppfinnarkontoret bedriver en verksamhet som är likartad med

den som bedrivs av EFOR, ehuru uppfinnarkontorets arbete huvudsakligen

varit inriktat på rådgivning och stöd åt enskilda uppfinnare i första

hand i patent- och exploateringsfrågor. Uppfinnarkontorets fortsatta verksamhet

har som tidigare nämnts varit föremål för utredning av en särskild

sakkunnig, som år 1967 avlämnade ett betänkande i frågan. I betänkandet

framhålls att kontoret bör erhålla större resurser samt ges möjlighet att

öka sin bidragsgivande verksamhet. Vidare föreslås att staten ensam skall

överta det ekonomiska ansvaret för kontorets verksamhet. Den sakkunnige

framhåller även att kontorets arbete bör bedrivas i nära samarbete med

EFOR.

I departementspromemorian föreslås att staten även i fortsättningen skall

lämna stöd åt enskilda uppfinnare samt att såväl EFOR:s som uppfinnarkontorets

verksamhet samordnas med det direkta statliga stödet till teknisk

forskning och utveckling och till följd härav inordnas under den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling.

Ett flertal remissinstanser bl. a. statens tekniska forskningsråd, IVA, LO

och Industriförbundet framhåller önskvärdheten av att erforderliga resurser

ställs till förfogande för stöd till uppfinnarverksamhet.

Vad gäller den framtida organisationen av uppfinnarkontorets verksamhet

framförs ett flertal olika förslag från remissinstanserna. Av de direkt

berörda organen anser EFOR att den föreslagna styrelsen bör bli huvudman

för en i stiftelseform genomförd samordning av uppfinnarkontoret och

EFOR. Däremot anser uppfinnarkontoret liksom bl. a. Svensk industriförening

och Svenska patentombudsföreningen att kontoret bör fortsätta som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

en självständig organisation i stiftelseform. Vissa andra remissinstanser

såsom bl. a. FOA, statens tekniska forskningsråd och TCO föreslår att

EFOR :s och uppfinnarkontorets funktioner sammanslås i ett fristående organ,

som erhåller anslag från styrelsen. De huvudsakliga motiv som anförs

för att uppfinnar- och exploateringsverksamheten skall bedrivas i ett fristående

organ är dels att arbetet då kan bedrivas i mer obundna former,

dels att kraven pa sekretess bättre kan tillgodoses. Ett flertal remissorgan

bl. a. statskontoret och patent- och registreringsverket tillstyrker däremot

departementspromemorians förslag att verksamheten vid EFOR och uppfinnarkontoret

samordnas och förs in under den nya styrelsen.

Som jag ovan anfört bör EFOR:s verksamhet och den typ av kontaktverksamhet,

som föreslås av universitetskanslersämbetet, föras samman

med den bidragsverksamhet, som styrelsen för teknisk utveckling avses bedriva.

Genom att inom styrelsen föra samman resurserna för rådgivning

och stöd åt enskilda uppfinnare med övrig service- och kontaktverksamhet,

skapas ökade förutsättningar för en allsidig prövning av ärenden, som berör

stöd och rådgivning åt uppfinnare. Samtidigt ges större möjligheter till

en mer långtgående service åt uppfinnare och forskare innefattande såväl

provning av innovationers tekniska värde och uppfinningshöjd som rådgivning

och kontaktförmedling vad gäller framtida industriell exploatering.

Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att ge en värdefull service till

den viktiga innovationsverksamhet, som äger rum hos de mindre företagen.

Jag finner därför övervägande skäl tala för att hela den statsstödda kontakt-

och serviceverksamheten inom området för teknisk forskning och utveckling

samordnas inom styrelsen. En följd av att styrelsen övertar EFOR:s

och uppfinnarkontorets funktioner bör bli att styrelsen får behörighet att

överta dessa organs tillgångar och förpliktelser.

Det bör understrykas att styrelsens verksamhet på exploateringsområdet

skall vara rent förmedlande och rådgivande. Styrelsen skall således inte ha

befogenhet att direkt engagera sig i det ekonomiska utnyttjandet av tekniska

innovationer. Denna form av statlig satsning kommer jag att beröra närmare

i det följande.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna fullgöra sina

uppgifter som serviceorgan är att erforderliga bestämmelser meddelas för

att styielsen skall kunna tillgodose företags, forskares och uppfinnares behöriga

intresse av att kommersiella och tekniska hemligheter skyddas på

ett tillfredsställande sätt. Kungl. Maj :t har möjlighet att meddela erforderliga

sekretessbestämmelser och att i instruktion för styrelsen reglera frågor

rörande tystnadsplikt. Det bör strykas under att de särskilda nämnder som

föreslås bli inrättade för fördelning av stöd till forskningsprojekt m. m. inte

avses handlägga ärenden rörande exploaterings- och uppfinnarverksamhet.

Genom att erforderliga garantier skapas för att skydda sekretessen

k1 ing sadana ärenden bortfaller det väsentliga motivet för att sammanföra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

EFOR:s och Svenska uppfinnarkontorets verksamhet i en fristående stiftelse.

Då styrelsen övertar uppfinnarkontorets verksamhet måste den även ha

möjligheter att ge bidrag för att stödja uppfinnarverksamhet. Sådana bidrag

är i princip att jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och

bör därför utgå ur Malmfonden. Till följd härav bör styrelsen från denna

fond avsätta ett belopp som utgör ram för stöd åt enskilda uppfinnare, varvid

bör uppmärksammas möjligheten att genom ökat stöd främja denna

viktiga form av innovationsverksamhet. Ärenden rörande fördelning av

bidrag till uppfinnarverksamhet bör inom styrelsen kunna handläggas i

annan ordning än bidrag till industriella utvecklingsprojekt, eventuellt med

biträde av en särskild nämnd.

Villkoren för bidrag till uppfinnarverksamhet bör i princip vara desamma

som gäller för övriga bidrag från Malmfonden. Vad gäller styrelsens

serviceverksamhet får förutsättas att en del av kostnaderna för denna

verksamhet i likhet med vad nu är fallet måste finansieras genom avgifter.

Det bör ankomma på styrelsen att närmare utforma reglerna för sådan

avgiftsbeläggning. Ärenden som kräver särskilda utredningar bör i princip

vara avgiftsbelagda medan däremot den allmänna rådgivningen bör vara

kostnadsfri. Vidare bör även i fortsättningen avgiftsbefrielse kunna medges

medellösa uppfinnare.

Information och dokumentation

De allt större insatserna för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

skapar ett motsvarande ökat behov av informations- och dokumentationstjänst.

Såsom närmare beskrivits i departementspromemorian omhänderhas

f. n. service på detta område av ett flertal olika organ. Med anledning

härav föreslås i promemorian att ett centralt organ skapas för planering av

information och dokumentation inom området för teknisk forskning och

utveckling, medan den operativa verksamheten även i fortsättningen ombesörjs

av vederbörande fackorgan inom stat och näringsliv. Så gott som

samtliga remissinstanser, bl. a. Svenska nationalkommittén för dokumentation,

statskontoret, universitetskanslersämbetet, naturvetenskapliga forskningsrådet

och ett flertal branschforskningsinstitut, hälsar promemorians

förslag med tillfredsställelse. Vissa remissinstanser tar även upp behovet

av ökade internationella kontakter på detta område. Vidare påpekas att den

tekniska dokumentationen måste samordnas med övrig vetenskaplig information

och dokumentation.

Ett omfattande arbete utförs av en rad enskilda och statliga organ för

att åstadkomma förbättrade former för information och dokumentation.

Jag delar uppfattningen att frågor rörande teknisk information och dokumentation

bör samordnas med motsvarande frågor inom andra veten
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kuhgl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

skapliga områden. Med hänsyn till det allt större behovet av systematisering

och planering inom området, den nuvarande organisatoriska splittringen,

samt det ökade behovet av internationella kontakter anser jag

emellertid nödvändigt att ett självständigt organ inrättas, vars uppgifter

bör omfatta all vetenskaplig information och dokumentation.

Det föreslagna organet bör samordna resurserna inom området för

vetenskaplig information och dokumentation, ta initiativ och främja forsknings-

och utvecklingsarbete, svara för den långsiktiga planeringen samt

fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum. De operativa

funktionerna bör däremot även i fortsättning handhas av vederböiande

fackorgan. Det föreslagna organet bör lämpligen erhålla benämningen rådet

för vetenskaplig information och dokumentation. Rådets ledamöter bör

vara företrädare för organ, som i väsentlig omfattning handhar informations-

och dokumentationsfrågor på det vetenskapliga området samt företrädare

för forskning och näringsliv. Det ankommer på Kungl. Maj:t att

utfärda instruktion för rådet och att utse dess ledamöter. Erforderliga

medel för rådets verksamhet bör ställas till förfogande över styrelsens anslag

för förvaltningskostnader. Erforderlig personal för rådets verksamhet

bör tills vidare vara anställd hos styrelsen för teknisk utveckling och avlönad

över nämnda anslag. Det bör dock understrykas att denna personal

skall vara underställd rådet. Sedan närmare erfarenheter av verksamheten

vunnits, bör övervägas om kostnaderna för rådet bör bestridas ö\er ett

särskilt anslag på riksstaten.

En med dokumentationsverksamhet närbesläktad aktivitet bedrivs av

Tekniska nomenklaturcentralen, vars verksamhet till stor del är statsfinansierad.

Det bör ankomma på rådet att närmare utreda förutsättningarna fölen

integration eller ett nära samarbete mellan rådet och nomenklaturcentralens

sekretariat.

Styrelsen måste vidare inom sitt verksamhetsområde bedriva en egen

informations- och dokumentationstjänst. Denna bör främst omfatta information

om styrelsens och andra statliga organs verksamhet inom området

för teknisk forskning och utveckling, samt rapporter rörande av

styrelsen understödda aktiviteter. Särskilt bör understrykas det stora informationsbehov

som finns för att styrelsen skall kunna fullgöra sin funktion

som kontaktorgan mellan forskning och näringsliv. Styrelsen bör samordna

den egna informationsverksamheten med IVA:s informations- och

dokumentationsservice, särskilt beträffande utlandsinformationen.

Internationell verksamhet

Som framhålls i departementspromemorian har det internationella ulbytet

i frågor rörande teknisk forskning och utveckling fått en allt större betydelse

under senare år. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forsknings
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kommittéer, ECE, ESRO och det nordiska samarbetsorganet Nordforsk samt

inom de internationella samarbetsorgan, som skapats av olika näringsorganisationer.

Härtill kommer ett stort antal konferenser och utställningar

av intiesse för teknisk forskning och utveckling. En viktig internationell

kontaktverksamhet bedrivs genom de av IVA administrerade tekniska attachéerna.

Sådana tinns f. n. i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike

och Japan.

I departementspromemorian framhålls att det bör vara eu viktig arbetsuppgift

för den föreslagna styrelsen att följa arbetet inom internationella

organ, att samordna det svenska deltagandet, och att bevaka möjligheterna

att få till stånd ett konkret samarbete på såväl nordisk som bredare eurojjeisk

bas. Vidare förutsätts att styrelsen lämpligen bör bli bidragsbeviljande

organ för deltagande i internationella konferenser, symposier och studieresor

samt tjäna som remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller

svenskt deltagande i internationellt samarbete inom området för teknisk

forskning och utveckling. I promemorian framhålls vidare att den av IVA

administrerade attachéverksamheten bör fortgå i oförändrade former.

Den stora betydelsen av internationellt utbyte i frågor rörande teknisk

forskning och utveckling och behovet av ökade internationella kontakter

framhålls av flera remissinstanser bl. a. IVA och statens tekniska forskningsråd.

En av huvuduppgifterna för styrelsen bör vara att tjäna som utredande,

förvaltande och bidragsbeviljande myndighet på detta område. Speciellt

viktiga arbetsuppgifter för styrelsen bör därvid vara att främja och initiera

internationellt samarbete som särskilt kan övervägas rörande större forsknings-

och utvecklingsprojekt. I synnerhet bör uppmärksammas möjligheten

att på nordisk basis åstadkomma sådan samverkan. Bland styrelsens

funktioner bör ingå att bevilja bidrag för svenskt deltagande i

internationella konferenser och symposier samt till studieresor i utlandet

m. in. Såsom framhållits av IVA bör styrelsen även lia möjlighet att finansiellt

stödja internationella konferenser, som anordnas i Sverige. Bidrag

till internationell verksamhet bör utgå över styrelsens reservationsanslag

för stöd till tekniska forskningsprojekt.

Såsom framhålls i departementspromemorian, vilket även biträds av

bl. a. IVA, bör styrelsen inte ha behörighet att utse statliga delegater i

offentliga internationella organ och myndigheter. Denna uppgift bör som

hittills Aila på Kungl. Maj :t. Vidare bör ansvaret för frågor rörande det

internationella atomenergisamarbetet liksom tidigare vila på delegationen

för atomenergifrågor.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett nära samband

med akademiens övriga internationella aktiviteter. Erfarenheterna av attachéverksamheten

har varit goda och det synes mig lämpligt att akademien

även fortsättningsvis handhar denna. Med hänsyn till det omfattande in
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ternationella utbytet inom alla områden för teknisk forskning och utveckling

är det viktigt att ett nära samarbete i dessa frågor etableras mellan

styrelsen och IVA.

Kostnaderna för den internationella kontaktverksamheten bör belasta

styrelsens reservationsanslag för stöd till tekniska forskningsprojekt. Därmed

erhålls en finansieringsform, som möjliggör en smidig anpassning av

kontaktverksamheten till de krav, som det internationella samarbetet kan

ställa. Beslut om bidrag som skulle innebära en utbyggnad av den fasta

utlandsrepresentationen bör dock underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Förvaltning av forskningsstationer

Under senare tid har frågan om inrättande av nya forskningsstationer

tilldragit sig allt större intresse. Sådana stationer anses särskilt lämpliga

att täcka lokalbehoven för större projektgrupper av permanent karaktär

vid universitet och högskolor, kollektiva forskningsprojekt och annan forskningsverksamhet

utan direkt institutionell anknytning. F. n. finns en

statlig forskningsstation i Stockholm. Denna förvaltas av IVA. Förslag

har framförts om projektering av en liknande station i Göteborg. Vidare

förs diskussioner om uppförande av stationer på övriga universitetsorter.

Industriforskningsutredningen har i sitt tidigare nämnda delbetänkande

föreslagit att forskningsstationer successivt byggs upp vid de olika universiteten.

Utredningen föreslår vidare att planeringen av nya forskningsstationer

och frågor av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten

skall handläggas inom ett av utredningen föreslaget centralorgan

medan den direkta förvaltningen överlåts till särskilda lokalstyrelser.

1966 års atomenergiutredning har i en särskild promemoria föreslagit att

resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik i ökad utsträckning

bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete utanför

atomenergiområdet. Utredningen föreslår vidare att huvuddelen av de

materiella resurserna jämte personal för drift och förvaltningsuppgifter

förs över till en fristående stiftelse.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget ansluter sig till industriforskningsutredningens

förslag att planeringen av verksamheten vid

forskningsstationerna bör vila på en central myndighet. Till följd av promemorieförslaget

om inrättande av en styrelse för teknisk utveckling förordas

att uppgiften skall vila på denna styrelse. Vidare föreslås i promemorian

att förvaltningsansvaret för Studsviksstationen, forskningsstationen

i Stockholm och den intilliggande forskningsreaktorn R1 förs över till styrelsen.

Så gott som alla remissinstanser, som uttalat sig i fråga om forskningsstationen

i Studsvik, stöder promemorieförslaget att stationens resurser i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ökad utsträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete

utanför atomenergiområdet. Promemorieförslaget att förvaltningsansvaret

för stationen i stor utsträckning skall föras över på styrelsen för teknisk

utveckling har mött stark kritik från remissinstanserna. En genomgående

synpunkt är att några organisatoriska förändringar inte bör ske förrän

atomenergiutredningen lagt fram sitt förslag om det framtida utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet.

Jag delar den uppfattning som framförts från remissinstanserna att några

organisatoriska förändringar inte bör göras beträffande Studsviksstationen

förrän riktlinjer fastlagts för det framtida utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet. Frågan om stationens förvaltning bör även granskas

av den utredning rörande samordning av statliga forskningsinstitut, som

jag avser att föreslå. En följd härav blir även att något avgörande nu inte

böi ske rörande den framtida förvaltningen av forskningsreaktorn R 1.

Så gott som samtliga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, tillstyrker

industriforskningsutredningens förslag att forskningsstationsverksamheten

bör utvidgas. Beträffande utredningens förslag att planeringen av denna

\ erksamhet bör flyttas över från IVA till det av utredningen föreslagna

centrala organet, bar meningarna varit delade hos remissinstanserna. Flera

av dessa bl. a. FOA, AB Atomenergi, LO, TCO, SACO och KF tillstyrker

utredningens förslag, medan däremot bl. a. IVA, statens tekniska forskningsråd,

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkontoret

föreslår att IVA även i fortsättningen skall svara för denna verksamhet.

Industriforskningsutredningens förslag att förvaltningen bör överlåtas

till särskilda lokala styrelser har inte föranlett några erinringar från remissinstanserna.

Jag delar industriforskningsutredningens och remissinstansernas bedömning

att det är angeläget att erforderliga lokaler och serviceanordningar

ställs till förfogande för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Med

hänsyn till styrelsens samlade överblick över behov och resurser inom omiådet

för teknisk forskning och utveckling bör styrelsen för statens räkning

svara för planeringen av denna serviceverksamhet.

Jag anser vidare att planeringen av sådan verksamhet inte lämpligen bör

skiljas från ansvaret för förvaltningen av forskningsstationerna. Jag föreslår

därför att förvaltningsansvaret för forskningsstationen i Stockholm

överförs till styrelsen. Det synes dock lämpligt att den direkta förvaltningen

av stationen utövas av en särskilt utsedd lokalstyrelse, vilket väl överensstämmer

med industriforskningsutredningens och remissinstansernas synpunkter.

En sådan lokalstyrelse bör utses av styrelsen för teknisk utveckling,

som även får besluta om kompetensfördelningen mellan sig och den

lokala styrelsen. Löner in. in. till driftspersonal vid stationen bör utgå över

styrelsens anslag till förvaltningskostnader.

I samband med att styrelsen övertar förvaltningen av stationen i Stock
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

holm bor staten överta den utrustning, som där ägs av IVA. Det bör an

komma på styrelsen att träffa avtal med akademien om ersättning härför.

Styrelsens kostnader för denna utrustning bör belasta styrelsens anslag för

förvaltningskostnader.

Styrelsens organisation m. m.

Jag har tidigare redogjort för vissa principiella frågor avseende styrelsens

funktioner och dess därav betingade allmänna organisation. Därvid

har jag redovisat remissinstansernas och mina egna synpunkter och ställningstaganden.

Riktlinjer för styrelsens organisation har dragits upp i departementspromemorian.

Statskontoret har senare på Kungl. Maj :ts uppdrag utfört en

utredning rörande styrelsens organisation in. m. enligt dessa riktlinjer

(bilaga 5).

Statskontorets förslag innebär i korthet, att styrelsen skall stå under ledning

av en verksstyrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen som

ordförande. Verksstyrelsen och de redan tidigare berörda nämnderna skall

enhgt forslaget biträdas av ett kansli med fyra särskilda enheter för administration,

utredningar och information, planering och samordning samt

rådgivning och service. Dessutom föreslås ett sekretariat för vetenskaplig

dokumentation.

Till administrativa enheten har i utredningens förslag förts ansvaret för

förutom administrativa ärenden — rationaliserings- och organisationsfrågor

samt programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden

rörande stod till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informations-

och dokumentationstjänst har föreslagits bli knuten till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels

budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels översiktlig

planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser inom

den tekniska forskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenheten har förts ärenden rörande service

och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsresultat

och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden

angående finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska uppfinnarkontoret eu

särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet härtill

vid behov skall kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet för vetenskaplig dokumentation föreslås tills vidare bli infogat

i styrelsens kansli.

Jag ansluter mig i huvudsak till departementspromemorians och statskontorets

förslag rörande styrelsens ledning. I likhet med vad flera remiss
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

instanser med konsumentanknytning anfört finner jag det vara viktigt att

styrelsen ser som sin uppgift att även bevaka att konsumentintresset i vidsträckt

mening blir tillgodosett i samband med den tekniska utvecklingen.

Som statens konsumentråd framhållit bör styrelsen därför verka för tillkomst

av forskning och utvecklingsarbete på för allmänheten angelägna

områden, även om spontana aktiviteter från industrins sida inte föreligger.

Jag föreslår att ledningen för styrelsen för teknisk utveckling utövas av

en styrelse bestående av sju ledamöter. Under styrelsen bör ledningen utövas

av en verkschef tillika ledamot och ordförande i styrelsen.

Myndigheten bör i övrigt organiseras på huvudenheter i princip enligt

statskontorets utredning, vartill kommer det särskilda sekretariat, som skall

biträda det föreslagna rådet för vetenskaplig information och dokumentation.

Vidare tillkommer forskningsstationen i Stockholm som dock enligt

vad jag tidigare anfört bör stå under direkt ledning av en särskild lokalstyrelse.

För verkschefen bör inrättas en tjänst som generaldirektör i Cp 6. Mot

denna löneställning har berörda personalorganisationer inte haft något att

erinra. Tills vidare bör för övriga chefsbefattningar endast extra tjänster

inrättas.

Jag beräknar behovet av personal hos styrelsen till sammanlagt ett femtiotal

anställda. Till stor del får denna personal förutsättas bli rekryterad

från de organ, vars funktioner övertas av styrelsen.

Frågan om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för tjänsterna vid

styrelsen för teknisk utveckling — med undantag för den föreslagna verkschefstjänsten

— får lösas vid förhandlingar med berörda personalorganisationer.

Jag avser därför att ge statens avtalsverk i uppdrag att förhandla

om dessa villkor på grundval av principerna i statskontorets organisationsförslag.

Ansvaret för den närmare utformningen av verkets arbetsformer bör vila

på verksledningen. Detta arbete blir en av ledningens viktigaste uppgifter i

inledningsskedet. Den av statskontoret verkställda utredningens förslag,

som avser organisationens huvuddrag, bör därvid tjäna som vägledning. I

organisationsarbetet behöver verksledningen tillgång till organisatorisk expertis.

Statskontoret har föreslagit att en särskild organisationskommitté

tillkallas. Jag biträder detta förslag. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag

uppdragit åt statskontoret och riksrevisionsverket att biträda med de frågor

som sammanhänger med tillkomsten av en styrelse för teknisk utveckling

med de uppgifter och den organisation som angetts i det föregående, överföring

av de nuvarande organens verksamhet till styrelsen bör ske efter

samråd med ledningarna för dessa organ.

I fråga om verkets finansieringsuppgifter är det angeläget att bevara fördelarna

med den nuvarande ordningen, främst den individuella och högt

kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Det kan, som tidigare framhål
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 51

lits, ske genom att prövningen av forskningsbidrag byggs på ett system med

nämnder som det ankommer på styrelsen att närmare utforma. Nämndernas

antal och arbetsområden bör således fastställas av verksstyrelsen varvid

bor eftersträvas en smidig anpassning till de krav den tekniska utvecklingen

ställer. Nämndernas ledamöter bör utses av styrelsen.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövning av

bidragsärenden. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade

forskare delta i prövningen. I nämnderna bör även ingå företrädare

för industrin för att industriell sakkunskap skall kunna göra sig gällande

i större utsträckning än hittills. Vid sammansättningen av nämnderna bör

vidare beaktas vad jag anfört om behovet av att tillgodose konsumentintresset

i vidsträckt mening. I syfte att engagera flera forskare och industriellt

sakkunniga i nämndernas arbete bör cirkulation åstadkommas genom alt

ledamöternas mandattid begränsas såsom f. n. sker i flertalet forskningsråd.

I äienden om forskningsbidrag bör vederbörande nämnd för styrelsens

räkning utöva beslutanderätten inom den ram styrelsen anger. När det gäller

frågor om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot verksstyrelsen själv

fatta beslut med biträde av sakkunniga inom och utom nämnderna. I frågor

om stöd till kollektiv forskning bör verksstyrelsen vara beslutande efter

hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av bidragsärenden ställer krav på kvalificerad personal hos

styrelsen, bl. a. för planering, samordning, information, budgetering, rådgivnings-

och förmedlingsverksamhet samt olika administrativa uppgifter.

I sitt arbete bör denna personal få anlita sakkunniga även utom nämndledamöternas

krets i den utsträckning, som är möjlig med hänsyn till krav

på sekretess.

Anslagsfrågor

Under sjunde huvudtiteln lämnas f. n. stöd

till teknisk

forskning och

industriellt utvecklingsarbete över följande anslag.

1966/67

1967/68

Utgift

Anslag

Teknisk forskning ........

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

191 18 115

22 428 000

INFOR: Administrationskostnader ....

100 000

150 000

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien......

676 000

926 000

Bidrag till Svenska träforskningsinstitutet....

2 725 000

2 500 000

Bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet. . .

608 308

550 000

Bidrag till Institutet för metallforskning .. .

Bidrag till Svenska institutet för konserveringsforsk-

316 000

316 000

ii mg ...................................

1 148 000

1 130 000

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

Bidrag till Institutet för optisk forskning........

Bidrag till Svenska silikatforskningsinstitutet ----

Institutet för verkstad steknisk forskning:

Driftbidrag ..............................

Bidrag till utläggning av forskningsuppdrag----

Korrosionsinstitutet: Driftbidrag ..............

Svenska uppfinnarkontoret:

Administrationskostnader...................

Understödjande verksamhet.................

Summa

1966/67

Utgift

1967/68

Anslag

217 578

223 000

137 000

137 000

500 000

500 000

500 000

1 000 000

278 205

500 000

371 000

471 000

85 000

85 000

> 780 206

30 916 000-

Som framgått av den tidigare redogörelsen lämnas det statliga stödet

åt teknisk forskning in. in. även på andra vägar än över driftbudgeten.

Den långivning som INFOR bedriver finansieras sålunda genom ett anslag

på kapitalbudgeten av 20 milj. kr., som beviljades för budgetåret 1964/65

under fonden för låneunderstöd. Intill utgången av februari 1968 bär

INFOR beviljat lån till ett sammanlagt belopp av 4,4 milj. kr. Låneverksamheten

liar huvudsakligen avsett utvecklingsarbete.

Malmfondens bidragsgivning finansieras genom en årlig avsättning av

10 milj. kr. ur statens vinst på exploateringen av lapplandsmalmen. Under

år 1967 lämnade fonden bidrag — med eller utan återbetalningsskyldighet

— till ett sammanlagt belopp av 20,3 milj. kr., varav för tillämpad

forskning 5,6 milj. kr. och för utvecklingsarbete 14,7 milj. kr.

Förslaget om att inrätta en styrelse för teknisk utveckling får vissa

konsekvenser i fråga om fördelningen på anslag av det stöd till teknisk

forskning in. in. som lämnas över driftbudgeten. Genom att uppgifter som nu

ligger hos olika organ förs över till den nya styrelsen och genom de ändrade

grunderna för beräkningen av stödet åt den kollektiva forskningen skapas

även förutsättningar för en betydande minskning av antalet anslag. För de

ändamål, som angetts i den föregående tabellen, bör således under budgetåret

1968/69 endast fyra anslag anvisas.

Av skäl som framgår av den följande redovisningen kan någon exakt

jämförelse mellan de belopp som anvisats under de nuvarande anslagen

och de belopp som föreslås för nästa budgetår inte göras. Om hänsyn

tas till såväl driftbudgetsanslagen som avsättningen till Malmfonden innebär

dock förslagen en ökning av det statliga stödet till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete med ca 22 milj. kr. till ca 53 milj.

kr.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

53

Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader

1968/69 Förslag .................. 4 200 000

Enligt förslaget kommer styrelsen att överta den finansieringsverksamhet

som bedrivs av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och

INFOR samt den rådgivande och förmedlande verksamhet som bedrivs

av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. För budgetåret 1967/68 har

till tekniska forskningsrådets, INFOR :s och uppfinnarkontorets administrationskostnader

på driftbudgeten anvisats 1,7 milj. kr. Motsvarande kostnader

uppgår för Malmfonden till 150 000 kr. och för EFOR till 400 000

kr. Sistnämnda belopp tillskjuts av tekniska forskningsrådet och Malmfonden

med hälften vardera. Summan av administrationsanslagen till de

befintliga organen under innevarande budgetår uppgår således till ca 2,3

milj. kr. I anslagsframställningarna för budgetåret 1968/69 har betydande

ökningar föreslagits.

Styrelsen för teknisk utveckling skall enligt förslaget även få vissa funktioner

som innebär en utvidgning av de nuvarande organens verksamhet.

Detta gäller i första hand den av universitetskanslersämbetet föreslagna

verksamheten med syfte att främja kontakter mellan universitet och högskolor

samt näringslivet. Ämbetet har beräknat kostnaderna för budgetåret

1968/69 till 1 milj. kr., varav för industriseminarier 150 000 kr., expertkonferenser

200 000 kr., informationsskrifter 100 000 kr., arvoden m. m.

till kontaktmän 400 000 kr. samt resor 200 000 kr. Universitetskanslersämbetet

har begärt ett särskilt anslag för ändamålet under sjunde huvudtiteln.

Såsom tidigare framhållits har kontaktverksamheten ett nära samband

med EFOR:s förmedling av forskningsresultat till näringslivet och bör därför

administreras av styrelsen för teknisk utveckling i nära samråd med

kansler sämbetet. Med hänsyn härtill bör kostnaderna för verksamheten

bestridas från styrelsens anslag.

I det föregående har vidare föreslagits att ett organ för samordning

och planering på dokumentationsområdet inrättas. Detta organ, rådet för

vetenskaplig information och dokumentation, avses t. v. få sitt sekretariat

förlagt till styrelsen. Kostnaderna för verksamheten under nästa budgetår

beräknas till 300 000 kr. och bör bestridas från förevarande anslag.

Styrelsen föreslås även få vissa uppgifter i fråga om förvaltningen av

forskningsstationer. Detta gäller i första hand den forskningsstation i

Stockholm, som f. n. administreras av IVA. Kostnaderna för stationens

drift täcks till övervägande del av abonnentavgifter. Byggnaderna ställs

dock hyresfritt till akademiens förfogande av staten, som dessutom lämnar

ett årligt bidrag till stationens drift av 65 000 kr.

Sedan stationen övertagits av styrelsen för teknisk utveckling bör kostnaderna

för driften, inklusive avlöningar till driftpersonalen, bestridas

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

från styrelsens förvaltningsanslag. Av praktiska skäl torde nettoredovisning

tills vidare få tillämpas och abonnentavgifter in. m. bokföras som inkomster

under anslaget. Vidare torde styrelsen böra överta vissa inventarier.

Styrelsens kostnader för stationen under budgetåret 1968/69 kan

utifrån dessa förutsättningar beräknas till 300 000 kr.

Styrelsens verksamhet bör bedrivas efter programbudgetprinciper. På

grundval av vad som tidigare föreslagits kan fem huvudaktiviteter för styrelsen

anges, nämligen stöd till tekniska forskningsprojekt, stöd till kollektiv

forskning in. in., rådgivnings- och kontaktverksamhet, information och

dokumentation samt forskningsstationer. Härtill kommer stödfunktioner.

Samtliga kostnader för de tre sistnämnda aktiviteterna och för gemensam

administration bör bestridas från förevarande anslag till styrelsens förvaltningskostnader.

Kostnaderna för stödet till forskningsprojekt och kollektiv

forskning bör — i enlighet med vad som föreslås längre fram — bestridas

från särskilda anslag.

Det erbjuder stora svårigheter att nu beräkna kostnaderna för de program

som avses belasta förvaltningsanslaget, Lokalfrågor m. in. för den nya

styrelsen återstår att lösa, och i samband med överföringen till styrelsen av

de nuvarande organens verksamhet kan vissa oförutsedda kostnader uppstå.

På grundval av de kostnadsuppgifter som lämnats i det föregående och

av statskontorets organisationsutredning kan dock följande uppskattning

lämnas av medelsbehovet för budgetåret 1968/69:

Rådgivnings- och kontaktverksamhet........ 1 700 000

Information och dokumentation............ 300 000

Forskningsstationer........................ 400 000

Gemensam administration ................. 1 800 000

Summa 4 200 000

Av beloppet 4,2 milj. kr. kan ca 2 milj. kr. väntas konnna att avse avlöningar

och arvoden till styrelsens personal. Återstoden utgörs av styrelsens

omkostnader och av kostnader för viss utomstående verksamhet, som

finansieras av styrelsen. Beloppen baseras på hittillsvarande principer för

beräkning av myndigheters anslag och innefattar således ej komplementkostnader,

dvs. pensionskostnader och andra sociala kostnader, hyror m. m.

Under gemensam administration har beräknats sådana kostnader för vissa

centrala funktioner inom styrelsen som inte här fördelats på de övriga aktiviteterna.

Detta gäller bl. a. kostnader för allmän berednings- och utredningsverksamhet,

planering samt viss internationell verksamhet. Kostnader

för särskild utredningsexpertis bör dock kunna bestridas från anslagen till

tekniska forskningsprojekt eller kollektiv forskning.

Den tidigare nämnda organisationskommittén bör lägga fram ett förslag

beträffande utformningen av en programbudget för styrelsen jämte en när
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

mare beräkning av kostnaderna för budgetåret 1968/69. Det ankommer på

Kungl. Maj:t att inom den angivna ramen av 4,2 milj. kr. fastställa program

för styrelsen.

Bidrag till tekniska forskningsprojekt

1968/69 Förslag ................. 31 000 000

Detta anslag motsvarar närmast det nuvarande anslaget till teknisk forskning,

som disponeras av statens tekniska forskningsråd. Från det anslag

av 22 428 000 kr., som anvisats för innevarande budgetår, beräknas ca 1,3

milj. kr. komma att användas för att bestrida administrationskostnader för

de organ som enligt förslaget skall uppgå i den nya styrelsen för teknisk utveckling.

Dessa kostnader avses i fortsättningen skola bestridas från styrelsens

förvaltningsanslag. Från anslaget till teknisk forskning utgår dessutom

bidrag till viss kollektiv forskning med ca 3 milj. kr. Sådana bidrag

avses i fortsättningen skola utgå från det särskilda anslag till kollektiv

forskning, som föreslås i det följande.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 har statens tekniska

forskningsråd föreslagit en ökning av anslaget till teknisk forskning med

nära 22 milj. kr. till 44 milj. kr. Såsom tidigare redovisats grundar rådet sitt

förslag på de betydande behov av projektbundet stöd som anmälts för rådet.

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående bör en väsentlig ökning

av statens stöd åt teknisk forskning nu komma till stånd. Jag föreslår att

ett anslag av 31 milj. kr. till stöd åt tekniska forskningsprojekt tas upp för

budgetåret 1968/69. Anslaget bör — med de undantag som angetts — användas

för i huvudsak samma ändamål som det nuvarande anslaget till teknisk

forskning. På grund av det internationella tekniska samarbetets växande

betydelse torde anslaget emellertid komma att i ökad utsträckning tas

i anspråk för stöd åt internationell verksamhet. Detta gäller bl. a. bidrag till

pågående och framtida samarbetsprojekt, till deltagande i internationella

konferenser samt även till anordnande av sådana konferenser i Sverige.

Även den attachéverksamhet som administreras av IVA bör finansieras över

anslaget.

Anslaget bör liksom det nuvarande anslaget till teknisk forskning vara

reservationsanslag. Eventuellt förefintlig behållning vid budgetårsskiftet

under sistnämnda anslag bör föras över till det nya anslaget.

Såsom tidigare framhållits kommer den nya styrelsen att förvalta även

Malmfondens medel. Dessa medel, som nu används för stöd åt såväl teknisk

forskning som industriellt utvecklingsarbete, bör i fortsättningen användas

enbart för stöd åt utvecklingsarbete.

Även det statliga stöd åt uppfinnare, som hittills lämnats över ett särskilt

anslag till Svenska uppfinnarkontoret, bör fortsättningsvis lämnas över

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Malmfonden. Anslaget har sedan budgetåret 1959/60 utgått med ett belopp

av 85 000 kr. om året. Genom förslaget om ändrade bestämmelser för

användningen av Malmfondens medel skapas förutsättningar för en önskvärd

utvidgning av det särskilda uppfinnar stödet.

Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. m.

1968/69 Förslag ................. 18 000 000

Detta anslag motsvaras närmast av de för innevarande budgetår anvisade

särskilda anslagen av sammanlagt 6,9 milj. kr. till åtta branschforskningsinstitut.

Som nämnts bör från det nya anslaget utgå även sådant stöd

till kollektiv forskning, som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet.

För innevarande budgetår uppgår detta stöd till ca 3 milj. kr.

Det sammanlagda stödet till kollektiv teknisk forskning bör enligt min

mening ökas väsentligt. Jag har tidigare redogjort för de förhandlingar som

under de senaste månaderna förts med vissa branschstiftelser m. fl. De

avtal som torde komma att ingås till följd av dessa förhandlingar kan tillsammans

med redan löpande branschforskningsavtal väntas medföra åtaganden

om statligt stöd till betydande belopp under de närmaste budgetåren.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör stöd från detta anslag fortsättningsvis

kunna lämnas även till vissa andra former av forskning där

flerårigt stöd förutses. Under budgetåret 1968/69 beräknar jag medelsbehovet

för angivna ändamål till 18 milj. kr. Jag har härvid tagit hänsyn

till beräknade hyreskostnader.

Styrelsen för teknisk utveckling bör inom en av Kungl. Maj :t föreskriven

kostnadsram och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande kunna

träffa nya avtal om stöd till olika former av kollektiv teknisk forskning.

Avtalen bör som regel omfatta en tid av tre år. 1 vissa fall bör avtalsperioden

kunna vara längre, dock högst fem år. Kungl. Maj :t bör begära riksdagens

bemyndigande att under budgetåret 1968/69 godkänna avtal som —- inberäknat de löpande avtalen — innebär åtaganden om statligt stöd till

kollektiv teknisk forskning m. in. av högst 18 milj. kr. under vart och ett av

budgetåren 1968/69—1972/73. För att medge viss rörelsefrihet i fråga om

fördelningen av bidragen under avtalsperioden bör anslaget anvisas som ett

reservationsanslag.

I sammanhanget torde få anmälas, att den nu gällande uppdelningen

av det statliga stödet till Institutet för verkstadsteknisk forskning på ett förslagsanslag

för institutets driftkostnader och ett reservationsanslag för bidrag

till utläggning av forskningsuppdrag har medfört vissa organisatoriska

svårigheter. Avtalet mellan staten och stiftelsen för verkstadsteknisk forskning

bör därför med verkan redan för innevarande budgetår ändras så att

samma villkor gäller för institutets användning av de två anslagen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

57

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien

1968/69 Förslag.................... 450 000

Anslaget är upptaget på riksstaten för innevarande budgetår med 926 000

kr. Anslaget utgör bidrag till IVA:s centrala verksamhet (415 000 kr.), till

driften av forskningsstationen i Stockholm (65 000 kr.) samt till de tekniska

attachéerna i Förenta staterna, Sovjetunionen och Frankrike (445 000

kr.).

IVA har i sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 begärt en höjning

av anslaget till 2 015 000 kr. ökningen avser huvudsakligen kostnaderna

för verksamhet som tidigare finansierats genom bidrag från tekniska forskningsrådet,

främst IVA:s tekniska sekretariat (190 000 kr.) och utlandssekretariatet

(400 000 kr.). Vidare begärs under anslaget bidrag till viss utredningsverksamhet

beträffande forskningsstationer (135 000 kr.) och den

tidigare nämnda ersättningen för vissa inventarier (250 000 kr.). Återstoden

av den begärda anslagsökningen hänförs till kostnadsstegringar (115 000

kr.).

Enligt min mening bör IVA:s centrala verksamhet även fortsättningsvis

finansieras över ett särskilt riksstatsanslag. I enlighet med IVA:s anslagsframställning

beräknar jag kostnaderna för nästa budgetår till 450 000 kr.

Beträffande den verksamhet som hittills bedrivits med stöd från tekniska

forskningsrådet synes det dock lämpligt att bibehålla en flexibel finansieringsform.

Detta gäller i särskilt hög grad den internationella verksamheten,

dar den snabba tekniska utvecklingen kan aktualisera oförutsedda bidragsbehov.

Av detta skäl bör även kostnaderna för de tekniska attachéerna, som

nu bestrids över det särskilda anslaget till IVA, i fortsättningen täckas genom

bidrag ur anslaget till tekniska forskningsprojekt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett statligt utvecklingsbolag

Motivering

I det föregående har olika åtgärder föreslagits för att stimulera teknisk

forskning och för att åstadkomma en större planmässighet i resursanvändningen

på detta område. Angelägenheten av att snabbast möjligt nyttiggöra

forskningsresultat och uppfinningar har understrukits, varvid bl. a.

framhållits betydelsen av EFOR:s, Malmfondens och INFOR:s hittillsvarande

verksamhet. Den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling har inga

egna kommersiella intressen i de projekt den stöder, vilket är en huvudförutsättning

för dess verksamhet. För att maximalt främja innovationstakten

i samhället och tillvarata specifika samhällsekonomiska intressen

vid exploatering av innovationer krävs emellertid att staten även har andra

medel än styrelsen för teknisk utveckling.

Vid beredning av denna fråga inom finansdepartementets ekonomienheter

har, som jag tidigare nämnt, upprättats en departementspromemoria med

förslag om att inrätta ett statligt utvecklingsbolag, som har kommersiell inriktning

och är fristående i förhållande till styrelsen för teknisk utveckling

(bilaga 6). Yttranden över promemorian har inhämtats från ett femtiotal

remissinstanser (bilaga 7).

Under senare år har flera s. k. utvecklingsbolag bildats inom det privata

näringslivet. Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp men allmänt

sett karakteriseras deras verksamhet av att de i högre grad än andra

företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera innovationer.

Utvecklingsbolagens främsta betydelse ligger inte på den kvantitativa

omfattningen av verksamheten utan i specialiseringen på initierande

verksamhet på innovationsområdet.

Ett väsentligt skäl enligt departementspromemorian för att inrätta ett

statligt utvecklingsbolag är behovet av att för samhället och ytteist töi

konsumenterna angelägna produkter, metoder och system kommer fram

så snabbt som möjligt och får en från teknisk och kommersiell synpunkt

tillfredsställande utformning. Det bör i detta sammanhang observeras att

offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning bidrar till medborgarnas

välstånd. Exempel på sektorer där samhället har ett speciellt

ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt tillvaratagande

av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommunikationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom

livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att utveckla

och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven

på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt starkare

och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat.

Flertalet remissinstanser har instämt i att ett statligt utvecklingsbolag

böi kunna verksamt bidra till att innovationer framkommer på ovannämnda

områden. Endast IVA har i det närmaste helt avvisat tanken att ett utvecklingsbolag

här skulle ha en uppgift att fylla. LO framhåller, att det

bör kunna vara eu angelägen uppgift för bolaget att även stimulera till

innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljö, produktionsprocesser och

redskap bättre anpassade till arbetstagarnas behov och förutsättningar.

Landstingsförbundet betonar det angelägna i att samverkan med det kommunala

området kommer till stånd.

Remissinstanserna har särskilt påtalat behoven av ökade insatser från

samhällets sida på miljövårdens område. 1964 års naturresursutredning

har tidigare redovisat vilka utomordenntligt stora forskningsinstanser,

som har krävs. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare analysmetoder

till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya forskningsområden

samt behov av provtagning och kontroll i stor skala. Både av tekniska

och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument, vilka

ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av

dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas

som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av

fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utomordentligt

kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av

att den skall kunna omsättas kommersiellt. Enligt departementspromemorian

kan ett statligt utvecklingsbolag vid sidan av andra företag medverka i

arbetet att utveckla dessa nya metoder till industriell mognad. Det är härvid

angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan den tekniska utvecklingen

och lagstiftningen på miljövårdens område. Naturvårdsverket framhåller

i sitt remissvar att behovet av utvecklingsarbete är mycket stort särskilt

på vatten- och luftvårdens område.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Detta

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har särskilt framhållits av socialstyrelsen både i dess remissvar och i en

skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1968. Socialstyrelsen lörordar att

insatserna inom medicinsk teknik kraftigt förstärks, bl. a. genom en betydande

beställningsverksamhet under socialstyrelsens medverkan. Som

exempel på projektområden nämns diagnostisk mätteknik apparatur, terapeutisk

apparatur, kommunikationsapparatur och laboratorieapparatur

för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra en beställningsverksamhet

av den omfattning och karaktär varom här är fråga måste emellertid enligt

socialstyrelsen skapas mekanismer, som möjliggör en närmare definition

av behoven och tillhandahåller de resurser, som är nödvändiga för projektens

genomförande.

I detta sammanhang kan hänvisas till prop. 1968: 41 med förslag till bl. a.

inrättande av ett handikappinstitut med uppgift att främja, samordna och

medverka i forsknings- och utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Ltredningen

har i anslutning härtill starkt framhållit att resurser måste skapas

för framställning av industriella prototyper och provserier samt för

marknadsföring så att forsknings- och utvecklingsresultaten kommer de

handikappade till godo.

Skolöverstyrelsen har i sitt remissvar framhållit det stora behovet av utvecklingsarbete

beträffande system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen

och anser att samarbete med ett statligt utvecklingsbolag skulle

innebära väsentliga fördelar. Skolöverstyrelsen saknar som ämbetsverk erfarenhet

av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet, som undervisningsområdet

nu kräver. Samtidigt har enligt skolöverstyrelsens uppfattning

de företag, vilka förser utbildningsväsendet med läromedel, inte skatfat

sig nödvändiga resurser för att nyttiggöra den pågående informationstekniska

och forskningsmässiga utvecklingen.

Statens vattenfallsverk framhåller i sitt remissvar betydelsen av att nya

användningsområden för elenergi utvecklas och anser det vara värdefullt

om utvecklingsbolaget kan ägna sig åt detta problem. Vattenfallsverket har

tillsatt en särskilt grupp för sådan forskning. Som exempel på projekt

nämns integrerade system för uppvärmning, belysning och ventilation, elektriskt

drivna bilar för person- och godstrafik, belysning av huvudvägar samt

uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt. Projekt av detta slag är inte

enbart av vikt inom energisektorn utan har även betydande allmänt samhällsintresse.

Redan av remissvaren framgår således att ett betydande intresse föreligger

för att med utvecklingsbolagets hjälp främja tillkomsten av system,

produkter och teknik, som är angelägna från samhällssynpunkt.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja tillkomsten

av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhällssynpunkt,

är enligt departementspromemorian att bolaget kan fylla en inte

oväsentlig funktion sett även från näringslivets sida. Olika samhällsbehov

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

61

kan till följd av bolagets nära kontakter med statliga myndigheter i vissa

fall snabbt översättas till specifikationer på de tekniska och ekonomiska

krav, som systemen och produkterna i fråga skall uppfylla. Detta torde särskilt

gälla när den beställande myndigheten själv inte kontinuerligt bedriver

utvecklingsarbete. Företagen ges genom utvecklingsbolaget ökade möjligheter

att i praktiskt samarbete medverka i utvecklingsarbetet på dessa

områden och skaffa sig underlag för bedömning av marknadsutsikterna.

Stora statliga beställningar på främst det militära området har redan skapat

förutsättningar för företagen att utveckla och exploatera produkter,

som även vunnit avsättning på internationella marknader. En ökad statlig

aktivitet av detta slag på civila områden kan öppna nya avsättningsmöjligheter

för svenska företag. De samhälleliga behoven är likartade i många

länder. Om lösningar för att tillgodose detta behov kommer fram relativt

tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet att utnyttja ett tidsmässigt

försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på dessa områden medverka

till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete på kommersiell basis utvecklas

mellan den offentliga sektorn och näringslivet och på så sätt ge

svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella konkurrensen. Av

remissinstanserna bär särskilt LO betonat betydelsen härav.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förutsättningarna

för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och af färsdrivande

verk, är enligt departementspromemorian ett andra skäl för att

bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inklusive verk) med en total årlig omsättning

på ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och

tjänster av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är

tekniskt sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis försvarets

fabriksverk och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett

militära behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att

tillhandahålla varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra

företag. Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare

möjligheter att etablera samarbete med näringslivet i övrigt för att utveckla

och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett statligt

utvecklingsbolag blir således värdefull såväl för de sstatliga företagen som

för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall kunna utgöra

ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga företagsgruppen.

Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer på

samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

I sina remissvar är de statliga bolagen och affärsdrivande verken positivt

inställda till bildandet av ett statligt utvecklingsbolag. Luftfartsverket

samt Vin- och Spritcentralen anser dock att de på sina speciella områden

inte har behov av samarbete med ett sådant bolag. Sveriges investeringsbank

framhåller i sitt remissvar att bolaget bör kunna bli ett värdefullt komple
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ment till banken. IVA och RF ifrågasätter om den statliga företagsgruppen

har behov av kontakter med ett statligt utvecklingsbolag.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger

med det föregående, är enligt departementspromemorian att skapa bättre

förutsättningar för exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid

statliga myndigheter och företag. I sin berättelse till 1959 års riksdag framhöll

riksdagens revisorer att uppfinningar, gjorda av anställda inom statlig

förvaltning, inte utnyttjas och exploateras på tillfredsställande sätt.

Myndigheterna nöjer sig i regel med att överta tillverkningsrätten för sådana

uppfinningar, som kan utnyttjas i den egna verksamheten. Statsutskottet

(SU 1959: 87 s. 48) förklarade sig dela uppfattningen att uppfinningar,

som tillkommit i anslutning till statlig verksamhet, borde av staten utnyttjas

så effektivt som möjligt. Sedan år 1959 har visserligen EFOR och INFOR

tillkommit men den situation, som föranlett ovannämnda kritik, torde inte

ha förändrats i avgörande grad. Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bidra

till en lösning av detta problem.

Betydelsen av att bättre förutsättningar skapas för exploatering av innovationer,

gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag, har särskilt

starkt betonats av Svenska uppfinnarföreningen i dess remissvar. Av

remissinstanserna är det endast IVA, som ifrågasätter om anställda vid statliga

myndigheter och företag har ett speciellt behov av tillgång till ett statligt

utvecklingsbolag.

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är enligt departementspromemorian

behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och exploatering

av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av enskilda

uppfinnare och forskare. Mindre företag baserade på »geniprodukter»

behöver ofta finansiell, teknisk och administrativ hjälp för att kunna

expandera snabbt. Uppfinnare och forskare behöver i allmänhet en företagspartner

för att deras innovationer över huvud taget skall kunna vidareutvecklas

till marknadsmässiga produkter och exploateras. Genom tillkomsten

av ett nytt utvecklingsbolag, som är fristående i förhållande till redan

existerande intressegrupper i näringslivet och som konkurrerar på lika villkor

med övriga utvecklingsbolag, ges mindre företag, uppfinnare och forskare

flera valmöjligheter. En sådan ökning av valmöjligheterna är så mycket

mera angelägen när utvecklingsbolag likaväl som andra företag måste

inrikta sig på ett begränsat antal projekt där man anser sig ha de största

möjligheterna att lyckas. Av remissinstanserna har Svensk industriförening

och IVA tillmätt detta fjärde skäl för bildande av ett statligt utvecklingsbolag

särskild betydelse.

Den redovisning jag här lämnat av departementspromemorian liksom det

gensvar den mött hos remissinstanserna visar enligt min mening otvetydigt

angelägenheten av att inrätta ett statligt utvecklingsbolag. Ett sådant

bolag utgör ett naturligt led i en aktiv näringspolitik. Statens engagemang

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

inom företagsfinansiering, vissa stora basindustrier, energiförsörjning och

forskning fullföljs därigenom med en starkare satsning på teknik och produktutveckling.

Utvecklingsbolaget blir ett komplement till den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling liksom till investeringsbanken. I den hårdnande

internationella konkurrens som möter oss är utvecklingsbolaget ett

av medlen att möjliggöra den avancerade produktion som vi ofrånkomligen

måste inrikta våra resurser på om vi skall kunna hävda vår konkurrenskraft

i framtiden.

I konkurrens med privata utvecklingsbolag bör bolaget bidra till en förbättring

av de allmänna förutsättningarna för ett effektivt näringsliv. Genom

den statliga förankringen har bolaget särskilda möjligheter att underlätta

framtagandet av nya produkter och ny teknik på områden som representerar

angelägna samhällsbehov. Framgångar på dessa områden är av ett

direkt intresse för medborgarna i vårt land. Det ger samtidigt vårt näringsliv

— privat såväl som offentligt och kooperativt — ökade möjligheter alt

hävda sig på en marknad där den internationella efterfrågan kan väntas bli

stigande och där vårt land med sin högt utvecklade levnadsnivå bör ha ett

särskilt gott utgångsläge.

Det finns enligt min mening ytterligare ett skäl för bildande av ett statligt

utvecklingsbolag — ett skäl, som härrör från överväganden av annat

slag än de vilka redogjorts för i det föregående. På lång sikt utgör avkastningen

av forskning och innovationer en väsentlig del av förmögenhetsökningen

i landet. Förutsättningen för sådan avkastning blir i växande utsträckning

att statligt stöd av forskning och innovationsverksainhet erhålls

i olika former. Jag anser det då också vara rimligt att samhället får möjligheter

att tillgodogöra sig en del av denna förmögenhetsökning. Bildandet av

ett statligt utvecklingsbolag skapar sådana möjligheter.

I promemorian och i många remissyttranden understryks att bolaget bör

koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Jag instämmer

däri och anser att detta krav i synnerhet bör gälla under inledningsskedet,

innan erfarenheter samlats samt tillräckliga resurser byggts upp. Bolaget

bör med uppmärksamhet följa utvecklingen på bl. a. vissa nedan angivna

områden och inom dessa välja ut de lämpligaste projekten. Att på förhand

göra snäva begränsningar av bolagets handlingsfrihet vore olyckligt, eftersom

detta skulle kunna leda till minskade möjligheter att göra det från ekonomisk

synpunkt bästa urvalet av projekt. Den snabba utvecklingen beträffande

behov och tekniska förutsättningar på olika områden samt de växande

möjligheterna att kombinera tekniskt kunnande från olika områden på

ständigt nya sätt talar också mot dylika begränsningar.

Exakt hur projekturvalet bör ske kan avgöras endast av bolagets styrelse

och verkställande ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till

projekt, som kan vara av intresse för bolaget. Det är därför varken möjligt

eller lämpligt att såsom främst Industriförbundet och Lantbruk sförbundet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

föreslagit i sina remissvar nu göra en konkret prioritering bland de områden,

som diskuteras i det följande. Det ligger i sakens natur att utvecklingsbolaget

inriktar sig på projekt innebärande ny teknik, nya produkter

och nya systemlösningar. Varje projektuppslag behöver dock inte nödvändigtvis

uppvisa hög innovationsnivå för att vara värt att förverkliga. De

ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar möjligheter

att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre

justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Jag vill framhålla att tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag självfallet

inte innebär någon minskning av olika myndigheters ansvar och insatser

i fråga om att stimulera utveckling av nya produkter in. in., som är

ägnade att tillgodose samhälleliga behov.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växande

uppgift att fylla. Ett statligt utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i

en aktiv statlig näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering,

vissa stora basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en

starkare satsning på teknik- och produktutveckling. Ett utvecklingsbolag

kommer att vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling. Ett sådant bolag bör genom sin satsning på ett urval projekt

underlätta framkomsten av speciellt innovationer som tillgodoser angelägna

samhällsbehov och skapar bättre förutsättningar för utveckling och exploatering

av innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

Verksamhet, organisation, finansiering m. in.

Enligt departementspromemorian kan utvecklingsbolagets deltagande i

innovationsverksamheten ske på i princip två olika sätt. Det första innebär

att bolaget för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller

privat — utför ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Uppdraget

kan innebära en specifierad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete

fram till ett definierat stadium, en utredning eller en projektledningsuppgift.

Bolaget bidrar genom utförandet av uppdraget till beställarens egen

innovationsverksamhet men är icke självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att medverka

i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med

satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling men är givetvis oförhindrat att liksom

andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget bör vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka

de projektförslag som kommer från enskilda forskare, uppfinnare och företag

och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt intresse.

Av remissinstanserna förordar Sveriges hantverks- och industriorganisa
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tion att utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare begränsas till att initiera

och genomföra projekt, som finansieras med bolagets eget kapital. AB

Atomenergi framhåller att en konfliktsituation kan uppstå vid tillgodoseende

av å ena sidan en av samhället önskad konsult- och utvecklingsinsats,

å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad optimal lönsamhet

genom exploateringsverksamhet. Det måste ankomma på utvecklingsbolagets

styrelse att här göra en lämplig avvägning.

Enligt min mening bör utvecklingsbolaget ges frihet att delta i innovationsverksamheten

på båda de i departementspromemorian anförda sätten.

För vissa projekt är det tänkbart att bolaget först utför ett utredningsuppdrag

och därefter deltar i genomförandet av projektet.

Utvecklingsbolaget bör enligt departementspromemorian inte enbart invänta

förslag från skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka

efter projekt, som är intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet innebär

att bolaget systematiskt kartlägger olika potentiella behov, marknader

och tekniska områden. I den prospekterande verksamheten bör utvecklingsbolaget

särskilt uppmärksamma tidigare nämnda behov av innovationer på

för samhället viktiga områden. För detta krävs att bolaget håller sig underrättat

om berörda offentliga myndigheters önskemål och animerar dessa

myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik.

Flera remissinstanser har framhållit det angelägna i att utvecklingsbolaget

håller sig noga underrättad om utvecklingen på olika områden för att undvika

dubbelarbete. Jag instämmer häri och finner denna strävan vara ett

naturligt led i bolagets prospekteringsverksamhet.

I departementspromemorian ges olika exempel på det praktiska tillvägagångssättet

vid utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamhet.

Bl. a. framhålls att det i vissa fall kan vara nödvändigt för bolaget att övergångsvis

medverka i tillverkning och försäljning av en ny produkt. I sina

remissvar avstyrker Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation

och Svensk industriförening att bolaget ges denna möjlighet.

Enligt min mening är en sådan begränsning av bolagets handlingsfrihet

mindre rationell. Det bör stå bolaget fritt att välja den samarbetsform, som

är mest lämplig i det aktuella fallet. Således torde i vissa fall den bästa

lösningen vara att det inom bolaget bildas en projektgrupp kring en forskare

eller uppfinnare. I andra fall kan det vara lämpligt att bilda ett nytt bolag

för utveckling och exploatering av en produkt. Detta kan ofta komma att

ske gemensamt med andra företag. Det är också tänkbart att i vissa fall ett

samarbetssökande expansivt mindre företag önskar att en del av dess aktier

köps av utvecklingsbolaget i syfte att få garantier för att tillräckliga finansiella,

administrativa och tekniska resurser erhålls för krävande utvecklingsprogram.

De olika tillvägagångssätt för bolagets deltagande i exploateringsverksamhet

som behandlas i departementspromemorian bör kunna utnytt3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

jas. I andra fall kan en smidig samarbetsform vara att bolaget bidrar till

finansieringen av ett utvecklingsarbete som utförs vid ett annat företag i

utbyte mot att bolaget erhåller delaktighet i resultatet genom royaltv eller

på annat sätt.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledningen

för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots ett i princip

brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom stark

koncentration till ett urval projekt.

För att utvecklingsbolaget skall fylla sin speciella uppgift på bästa möjliga

sätt är det nödvändigt att bolagets projektval bestäms av projektens

marknadsmässiga förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedömningen

av nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker.

Det kan därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under

en viss tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills

avsättnings- och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet.

I regel är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika

justeringar erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter

torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag och bolag,

som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen torde ofta vara

nödvändig i fråga om tekniskt avancerade produkter, som har möjligheter

att finna avsättning på den internationella marknaden. I dessa fall är dessutom

ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen där skall medge

täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge utrymme för tillräckligt

långa produktionsserier. Eftersom det inte torde vara motiverat för utvecklingsbolaget

att bygga upp en egen representation utomlands bör bolaget i

fråga om tillverkning och försäljning av sådana produkter samarbeta med

andra företag, som har en lämplig exportorganisation. I vissa fall bör bolaget

även kunna avyttra tillverkningen av produkter till andra företag — privata

eller statliga — när delia bedöms kunna ske till fördelaktigt pris.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljningsverksamhet

inte utvecklas därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga karaktär.

Utvecklingsbolagets strävan bör vara att avskilja tillverknings- och

försäljningsverksamhet. Hur lång tid som krävs innan så kan ske varierar

från fall till fall beroende på hur snabbt projektet »mognar ut». Genom en

sådan företagspolitik kan bolaget successivt frigöra kapital och andra resurser

för satsning på nya projekt. Det blir också möjligt att begränsa bolagets

storlek och skapa en nödvändig flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksamhet

ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

Flertalet remissinstanser, som direkt uttalat någon uppfattning i denna

fråga, har avstyrkt förslaget att bolaget skulle ha egna resurser. Svensk

industriförening anser däremot att betydande egna resurser för forsknings-

och utvecklingsarbete snabbt bör byggas upp.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Enligt min mening behöver bolaget ha tillgång till forsknings- och utvecklingsresurser.

Detta behov bör tillgodoses på det sätt, som framstår

som mest rationellt från bolagets synpunkt med särskilt beaktande av

möjligheter att utnyttja resurser på annat håll. Det kan förväntas att

bolagets egna resurser kan hållas begränsade under i vart fall uppbyggnadsskedet.

För sin verksamhet torde det enligt departementspromemorian i åtskilliga

fall vara mest rationellt för bolaget att anlita utomstående experter

av olika slag som konsulter. Det är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget

för att verkställa utredningar har tillgång till egen ekonomisk, administrativ

och teknisk expertis. Några invändningar häremot har inte framförts

av remissinstanserna.

Av beskrivningen av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbetssätt

framgår att det ställs höga krav på styrelse och verkställande ledning

för att bolaget skall kunna fylla sin funktion. Bolaget bör ha egna

kvalificerade resurser för uppsökande av innovationer, för bedömning av

deras värde tekniskt och ekonomiskt, för marknadsanalys samt för styrning

och ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. Antalet styrelseledamöter

bör vara relativt litet, förslagsvis sju.

Enligt departementspromemorian är en väsentlig förutsättning för utvecklingsbolagets

framgång att kontakter knyts med den forskning som

bedrivs vid universitet och högskolor samt andra forskningsinstitutioner.

För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter

att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika områden

torde det vara lämpligt att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ

omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska

erfarenheter av innovationsverksamhet. Vidare har bolaget behov av nära

kontakter med företag inom olika branscher. För att biträda ledningen bör

därför övervägas att i det rådgivande organet även engagera personer med

praktisk erfarenhet av marknadsförhållanden både inom och utom landet,

samt personer som till följd av sin branschkännedom kan medverka till att

ett för alla berörda parter gynnsamt samarbete kan etableras med andra

företag.

Av remissinstanserna anser statens konsumentråd att det borde vara

representerat i nämnda rådgivande organ. Liknande synpunkter framför

av konsumentutredningen. DO förordar för sin del att i styrelsen ingår

personer, som kan antas ha god kännedom om väsentliga konsumentbehov

som kan och bör tillgodoses genom bolagets insatser.

Jag ansluter mig till de synpunkter, som framförts i promemorian

och av de ovan nämnda remissinstanserna. Den konkreta utformningen

av det rådgivande organet bör emellertid fastställas av bolagets styrelse,

som också utser organets ledamöter. Ansvaret för bolagets organisation i

övrigt bör likaså ankomma på styrelsen och företagsledningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget föreslås i departementspromemorian bli organiserat

som aktiebolag. Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade

lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning på det egna

kapitalet på lång sikt.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att vid projektval

göra en avvägning mellan företagsekonomiska lönsamhetskrav och projektens

angelägenhetsgrad sett från samhällelig synpunkt. Flera framhåller

att på för samhället angelägna områden bör visst avkall göras på det företagsekonomiska

lönsamhetskravet, medan Svenska teknologföreningen finner

det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt i promemorian.

Jag anser det vara nödvändigt att utvecklingsbolaget arbetar utifrån

ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Den

målkonflikt, som flera remissinstanser uppehållit sig vid, kan i betydande

utsträckning undvikas genom inriktningen av bolagets verksamhet.

Bolaget kommer att mera utpräglat än andra företag aktivt medverka till

exploatering av sådana innovationer på samhällsangelägna områden, som

bedöms kunna vara företagsekonomiskt lönsamma. Genom att stimulera

statliga myndigheters intresse för nya problemlösningar och i vissa fall

medverka till att samhällsbehov konkretiseras i tekniska och ekonomiska

termer kan utvecklingsbolaget medverka till att en efterfrågan skapas, som

medför att produkterna, systemen och tekniken i fråga även blir företagsekonomiskt

lönsamma. Det bör observeras att bolaget beträffande forskningsbidrag

från den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling är avsett

att ha samma ställning som andra företag.

Vad jag framhållit ovan får emellertid inte undanskymma svårigheterna

att rätt värdera olika innovationsuppslag. Det är därför nödvändigt

att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt utveckling av metoder,

som kan bilda underlag för värderingar av vilka projekt, som bör satsas på.

Den eftersträvade avkastningen på det egna kapitalet kan uppnås först

på lång sikt. Under uppbyggnadsskedet är det därför inte realistiskt att

påräkna någon utdelning.

Under första verksamhetsåret bör 25 milj. kr. ställas till utvecklingsbolagets

förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel bör

18 milj. kr. tillskjutas av staten genom tecknande av aktier till en överkurs

av 20 %. Skillnaden mellan denna överkurs och aktiernas nominella

värde tillförs bolagets reservfond. Aktiekapitalet kommer härigenom att

uppgå till 15 milj. kr. och reservfonden till 3 milj. kr. Övriga 7 milj. kr.

bör vara ett aktieägartillskott avsett att finansiera driften under de första

åren innan verksamheten upparbetats till att ge egna tillräckliga intäkter.

En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår som ändamålsenlig eftersom

bolaget till följd av verksamhetens art måste ta betydande risker

och för detta inte har exempelvis vinstmedel från uppköpta industri- och

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

handelsföretag att disponera över. För att vid växande omfattning av verksamheten

bevara önskad solvens hos bolaget torde det vara nödvändigt

att bolagets ägare i framtiden tillskjuter ytterligare medel genom aktieteckning.

Statliga företag och verk som är intresserade därav bör beredas möjlighet

att teckna aktier i bolaget sedan detta kommit till stånd. Televerket

har i sitt remissyttrande anmält ett sådant intresse. Även statens konsumentråd

har ifrågasatt om inte det borde få teckna aktier i utvecklingsbolaget.

I den mån det befinns vara i bolagets intresse bör även icke-statliga företag

ha möjligheter att i begränsad omfattning teckna aktier i bolaget.

Under förutsättning av riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget

bildas i juli 1968.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. besluta att statens tekniska forskningsråd och institutet

för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, skall

upphöra vid utgången av juni 1968 och att den 1 juli 1968

skall inrättas en ny central myndighet, benämnd styrelsen

för teknisk utveckling, i huvudsak med de uppgifter och

enligt de riktlinjer jag anfört,

2. besluta att den 1 juli 1968 skall inrättas ett råd för vetenskaplig''

information och dokumentation,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som generaldirektör

i Cp 6, avsedd för chef för styrelsen för teknisk

utveckling,

4. till Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

5. till Stöd till tekniska forskningsprojekt för budgetåret

1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 31 000 000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. in. för budgetåret

1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 18 000 000 kr.,

7. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal angående

stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. i enlighet med

vad jag anfört,

8. till Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien för budgetåret

1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag

av 450 000 kr.,

9. till Aktieägartillskott till ett statligt utvecklingsbolag

för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

10. till Teckning av aktier i ett statligt utvecklingsbolag

på kapitalbudgeten för budgetåret 1968/69 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

18 000 000 kr.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

73

Bilaga 1

PM angående ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete

1. Sammanfattning

Under senare år har alltmer uppmärksammats den stora betydelse, som

den tekniska utvecklingen har för ett lands ekonomiska framåtskridande.

Med teknisk utveckling avses då i första hand det ständigt pågående framtagandet

av ny teknik och nya produkter. Företagens förmåga att följa med

i den allt snabbare utvecklingen bestämmer i hög grad deras konkurrenskraft.

Det är därför av vitalt intresse för varje land att det egna näringslivet

aktivt kan delta i den tekniska utvecklingen och inte blott tvingas att anpassa

sig i efterhand. Detta förhållande accentueras i en tid när den internationella

konkurrensen skärps. Det växande behovet av ny teknik framträder

icke minst när det gäller att lösa problem på ett antal för samhället

viktiga områden — f. ex. luft- och vattenvård, trafiksäkerhet, undervisning

och sjukvård. En ökad satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

är ett nödvändigt led i en aktiv näringspolitik.

Den statliga organisationen för behandling av frågor som gäller teknisk

forskning och uppfinnande, industriellt utvecklingsarbete och exploatering

av ny teknik, liksom information och rådgivning härom, uppvisar en betydande

splittring. Detta förklaras av att de olika organen tillkommit vid olika

tidpunkter och delvis har försökskaraktär. Vissa utredningar har nu aktualiserat

olika organisationsfrågor inom det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet.

Som ett första led i utformningen av aktivare statliga insatser

har det därför ansetts angeläget att framlägga ett samlat förslag till förstärkning

och koncentration av organisationen på området. Detta föreslås

ske genom inrättande av dels en statlig myndighet, styrelsen för teknisk

utveckling, dels ett kommersiellt utvecklingsbolag med statlig förankring.

Genom en effektiviserad organisation skapas möjligheter till vidgad "kontakt

och samråd med företrädare för forskning och näringsliv. Speciellt bör

kontakterna med industrin intensifieras för att de krav som produktion

och marknadsföring ställer skall snabbare och klarare komma till uttryck.

Endast därigenom kan underlag för den oundgängliga prioriteringen erhållas.

Detta är en väsentlig förutsättning för att det statliga stödet till teknisk

utveckling skall få önskad inriktning och verkningskraft.

Styrelsen för teknisk utveckling bör ha till uppgift att mot bakgrund

av en samlad överblick över den tekniska utvecklingen samt över de tekniska

resurser och behov, som föreligger inom såväl näringslivet som den

offentliga sektorn, verka för en samordnad och effektiv fördelning av tillgängliga

resurser inom olika områden.

Styrelsens huvuduppgift bör vara att fördela det statliga stöd som i olika

former lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. De

ekonomiska bidragen bör efter traditionell kvalitetsprövning framför allt

inriktas pa sadana områden där koncentrerade insatser bedöms angelägna

3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. MayAs proposition nr 68 år 1968

för att främja industrins tillväxt eller bemästra problem inom viktiga samhällssektorer.

Genom inträttande av ett antal nämnder for olika tekniska

områden möjliggörs en vidgad representation framför allt från industrin

vid medelsfördelningen. , .,

Till industriellt utvecklingsarbete bör styrelsen aven kunna lamna bidrag

med villkorlig återbetalningsskyldighet eller lån. t

Beträffande ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell utveckling

förutsätts styrelsen alltså integrera den verksamhet som bedrivs

av statens tekniska forskningsfråd, Malmfonden och INFOR. Dessa organ

kommer således antingen att upphöra eller — i fallet Malmfonden — att

kvarstå som en av styrelsen förvaltad stiftelse. INFOR :s eget engagemang

i exploaterande verksamhet kommer att övertas av utvecklingsbolaget.

.

Genom de antydda arbetsformerna bör den nya organisationen ha möjlighet

att bevara och vidareutveckla det samarbete som de nuvarande organen

redan skapat. „ . ,

En annan del av styrelsens verksamhet bör inriktas pa stöd till kollektiv

industriell forskning. Därmed avses antingen forskning av intresse

för en hel bransch eller s. k. horisontell forskning över branschgränserna.

Styrelsen bör vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samarbetet

med industrin. För denna funktion har tidigare icke funnits nagot

särskilt organ. ...

Rådgivning och kontaktförmedling bör vara viktiga uppgifter för stjrelsen.

Genom denna verksamhet eftersträvas en snabb överföring ar uppfinningar

och forskningsresultat till produktion och marknadsföring. Dessa

funktioner föreslås styrelsen överta från EFOR och Svenska uppfinnarkontoret.

Styrelsen får också genom sin överblick över resuiser hos

olika institutioner goda möjligheter att förmedla forsknings- och utrecklingsuppdrag.

För ett litet land är vidare informations- och dokumentationslragorna

speciellt viktiga. Inte bara insamligen av kunskaper — i stor utsträckning

från utlandet — är härvid av stor betydelse utan ännu mer en snabb

spridning av information till de rätta adressaterna. Styrelsen föreslås få

en hittills saknad funktion som centralt organ för planering och samordning,

medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fackorgan

inom stat och näringsliv.

En viktig uppgift av servicekaraktär som bör handhas av styrelsen är

förvaltningen av vissa forskningsstationer, i första hand i Studsvik och

i Stockholm. Dessa förvaltningsuppgifter utgör i viss mån ett komplement

till styrelsens övriga verksamhet genom att styrelsen får möjlighet

att ställa stationernas resurser till förfogande för olika forskningsoch

utvecklingsprojekt.

Det statliga utvecklingsbolaget skall ha till uppgift att medverka till

utveckling och exploatering av nya produkter med särskild anknytning

till resurser och behov inom den offentliga sektorn. Bolaget böi kunna

samverka även med intresserade icke-statliga företag. Ytterligare överväganden

och underhandlingar kommer att äga rum innan förslaget beträffande

utvecklingsbolaget läggs fram.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5. Styrelsen för teknisk utveckling

5.1 Allmän motivering

Såsom tidigare framhållits finns det behov av ett centralt organ med uppgift

att svara för planering och samordning av statens insatser för att främja

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. En grundförutsättning

för arbetet inom ett sådant organ bör vara ett nära och förtroendefullt

samarbete såväl med statliga forskningsinstitutioner som med näringslivet.

De kontakter och den sakkunskap som tidigare byggts upp bör bevaras inom

det nya organets ram.

För närvarande finns i vårt land flera statliga eller statsunderstödda organ

med uppgift att finansiera teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Andra organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av

forskningsresultat eller att främja innovationsverksamheten genom att ställa

olika slags tjänster till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk forskning har byggts ut successivt. Nya

stödformer har föranlett inrättandet av nya förvaltande eller verkställande

organ, vars verksamhet delvis haft försökskaraktär. Genom aktiva insatser

av forskai e och industrimän i ledande ställning har smidiga arbetsformer

kunnat skapas. De organ som nu är verksamma på området bär härigenom

kunnat förvärva förtroende hos såväl forskare som industriföretag. Detta

gäller beträffande såväl finansieringsorganen — TFR, Malmfonden och

INFOR — som de organ som har till uppgift att främja innovationsverksamhet

på annat sätt än genom direkt ekonomiskt stöd, i första hand EFOR

och Svenska uppfinnarkontoret.

Den organisatoriska splittring som kännetecknar det nuvarande systemet

för emellertid också med sig problem av olika slag. Dessa problem,

som påtalades redan i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik år 1963^

har under de senaste åren genom verksamhetens snabba expansion blivit

alltmer kännbara. Detta gäller i första hand beträffande finansieringsorganen.

Fleia a\ dessa organ har likartade uppgifter. Således lämnar såväl TFR

som Malmfonden bidrag till tekniska forskningsprojekt. Enligt eu rad avtal

med respektive industribranscher lämnar staten över statsbudgeten direkt

stöd till kollektiv forskning. Malmfonden lämnar stöd även åt industriellt

utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade med återbetalningsskyldighet.

Vid sidan härav främjas industriell exploatering av forskningsprojekt

genom den utlåningsverksamhet som INFOR bedriver.

Gränserna mellan de olika organens verksamhet torde i praktiken ofta

överskridas, vilket innebär ytterligare oklarheter i kompetensfördelningen.

Dessa förhållanden gör att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera

organ innan möjligheterna att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.

&

Systemet har även i administrativt hänseende vissa nackdelar. Vart och ett

av de nämnda organen har byggt upp eget sekretariat. Även om en viss

samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, innebär

splittringen på olika organ ett hinder för att effektivt utnyttja utredningsresurserna.

Vidare är finansieringen av de nuvarande organens administration

svåröverskådlig. Statliga bidrag till administrationskostnader utgår såväl

direkt över statsbudgeten som indirekt över TFR och Malmfonden Rådet

bestrider dessutom genom tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet

m. in. hos utomstående organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kol
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

lektiva forskningen beträffar saknar staten nu ett organ för handläggning

av frågor inom ramen för det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar för en samordning i första hand av den

finansierande verksamheten. En sådan samordning skulle syfta bl. a. till att

låta ett enda organ ta ställning till den för varje fall lämpliga omfattningen

och formen för ett eventuellt stöd. Det stödande organet skulle också ges

möjlighet att kombinera skilda stödformer i annan utsträckning än som nu

kan ske.

Vidare skapar de ökande kraven på statliga insatser behov av en samlad

avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma på statsmakterna

bör det finnas ett organ som kan ge underlag för bedömning avbehoven

av FoU-insatser på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer

beträffande fördelningen av tillgängliga resurser. Av största

vikt är att dessa sätts in på områden där en reell effekt kan förväntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd

som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en kontinuerlig

rapportering och värdering av uppnådda residtat. Det bidragsbeviljande

organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av olika

stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det som här anförts leder till slutsatsen att den nuvarande organisationen

för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete bör förstärkas.

Som framgått bör syftet framför allt vara att möjliggöra en samlad

bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet av stödform.

Samtidigt är det önskvärt att bevara den tekniskt högt kvalificerade prövning

avr bidragsärendena, som utgör en viktig förutsättning för det förtroende

som de nuvarande finansieringsorganen åtnjuter.

Den organisatoriska förstärkningen bör uppnås genom att integrera den

tidigare finansieringsverksamheten inom ett centralt organ, styrelsen för

teknisk utveckling. Styrelsen bör också överta vissa andra stödjande uppgifter,

främst av servicekaraktär, som nu utövas av olika statsunderstödda

organ.

Den föreslagna styrelsen bör få följande funktioner:

Styrelsens huvuduppgift blir fördelningen av det ekonomiska stödet till

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete och den därmed sammanhängande

prioriteringen, bedömningen och uppföljningen. Tills vidare

bör de nuvarande stödformerna användas i huv udsak oförändrade. Den nya

stvrelsen bör således överta TFR:s och Malmfondens uppgifter att lämna

stöd åt forskningsprojekt. För att ge styrelsen erforderliga kontakter

med industriföretag och forskningsinstitutioner bör inrättas ett begränsat

antal nämnder med ansvar främst för prövningen av bidragsärenden.

Verksamheten bör emellertid inte begränsas till stöd åt bidragssökande

utan i ökad omfattning ta formen av egna initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser

på områden där förutsättningarna för exploaterbara innovationer

bedöms särskilt gynnsamma. Eu andra stödform är det stöd till

industriellt utvecklingsarbete som hittills lämnats av Malmfonden

och i viss mån även av INFOR. Styrelsen bör även svara för utformningen

av det avtalsbundna statliga stödet åt kollektiv forskning.

Styrelsens verksamhet bör innefatta vissa serviceuppgifter. Av stor betydelse

är att skapa effektiva mekanismer för förmedling avforskningsresultat

till kommersiell exploatering. Denna verksamhet,

som i fråga om statsunderstödda projekt bedrivs av EFOR, har viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

anknytning till Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare.

En samordning av dessa verksamheter inom den nya styrelsen

kan väntas ge betydande fördelar. Styrelsen bör även bedriva viss förmedling

"av forskningsuppdrag för att stimulera till ökad

användning av resurser hos universitet och högskolor'', statliga institut och

industriföretag.

Det föreligger ett starkt behov av ett centralt organ för frågor rörande

svenskt deltagande i internationellt tekniskt samarbete.

Styrelsen bör vidare få vissa planeringsuppgifter beträffande den t e kniska

dokumentation, som för närvarande är spridd på ett stort

antal statliga och privata organ.

Ytterligare en uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är förvaltningen

av vissa statsfinansierade forskning sstationer,

i första hand vissa delar av AB Atomenergis forskningsstation

i Studsvik.

Genom de uppgifter som här angetts kommer styrelsen att få ansvaret för

en stor del av de samlade statliga insatserna till stöd för teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsen kommer att få en god överblick

över landets totala resurser på området och bör därigenom kunna fylla en

viktig uppgift som förmedlande och samordnande organ.

Slutligen må framhållas att frågor rörande grundforskning och högre utbildning

liksom hittills bör behandlas inom universitets- och högskoleväsendet

samt vederbörande forskningsråd. Den nya styrelsen bör basera sin

verksamhet på nära samarbete med dessa organ. I sammanhanget bör särskilt

understrykas betydelsen av samarbete med universitetskanslersämbetet.

I de följande avsnitten lämnas en mera ingående redogörelse för den nya

styrelsen uppgifter och organisation. I anslutning härtill redovisas vissa

förslag till en ändrad utformning av stödverksamheten.

5.2 Fördelning av ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell

utveckling

Den nuvarande ordningen för fördelning av ekonomiskt stöd til! tekniskt

forsknings- och utvecklingsarbete framgår av följande uppställning:

Ändamål

Stödorgan

Stödform

Beviljat 1966/67

milj. kr.

Stöd till teknisk

forskning

TFR

Bidrag av TFR:s

anslag på stats- budgeten

13,01

Malmfonden

Bidrag av fond- medel2

4,93

Stöd till in- dustriellt ut- vecklingsarbete

Malmfonden

Bidrag av fond- medel2

6,33

1 Inkluderar bidrag till utredningar hos IVA m. fl. Dessutom beviljas 4,0 milj. kr. till allmänna

undersökningar, resor och stipendier.

2 Med återbetalningsskyldighet vid projekt som har intresse för ett visst företag. I sådana fall

kan också förlustgarantier förekomma.

3 Avser kalenderåret 1966.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ändamål

Stödorgan

Stödform

Beviljat 1966/67

milj. kr.

INFOR

Lån från sär- skilt investe- ringsanslag på

statsbudgeten

1,2

Stöd till kollektiv

industriell forskning

Kungl. Maj:t

Avtalsbundna

bidrag direkt

över statsbudgeten

6,6

TFR

Bidrag utanför

avtalen över

TFR:s anslag

1,8

Till individuell och kollektiv forskning lämnas bidragen i allmänhet utan

villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt utvecklingsarbete

normalt har formen antingen av bidrag med återbetalningsskyldighet

eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och särskilda

riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet, att staten

ansetts i princip inte böra stödja privat verksamhet, som är kommersiellt

inriktad, genom benefika bidrag, då detta kan innebära ogynnsamma effekter

för konkurrensen på marknaden. Mot denna principiella uppfattning synes

intet vara att erinra. Stödet till sådana projekt, som är klart inriktade

på kommersiell exploatering, bör därför även i fortsättningen vara baserad

på vederlagsprincipen eller utgå i form av lån.

Stöd till teknisk forskning

TFR har i en för åren 1966—1971 utarbetad femårsplan framhållit att behov

föreligger av en kraftig ökning av rådets resurser. För budgetåret 1968/

69 har rådet begärt ett totalanslag om 44 milj. kr.

Vid riksdagsbehandlingen år 1965 framförde Malmfonden för den kommande

femårsperioden yrkandet att den årliga avsättningen skulle höjas

från 10 till 20 milj. kr. Som skäl för yrkandet framhölls bi, a. att efterfrågan

på forskningsbidrag från fonden varit mycket stor och att ansökningarna i

allmänhet avsett mycket angelägna projekt.

Det anmälda behovet av projektbundet statligt stöd till teknisk forskning

är betydande. Att lämna stöd till sådan verksamhet i form av bidrag, som

inte är förenade med villkor om återbetalningsskyldighet eller liknande, bör

vara en av de viktigaste uppgifterna för den nya styrelsen och de till styrelsen

knutna nämnderna. Stödet bör alltså till betydande del ha samma form

som hittills. Beslut om bidragets storlek fattas efter traditionell kvalitetsprövning.

För varje tekniskt område fastställs en ram varvid hänsyn bör

tas dels till behovet av anslag såsom det kommit till uttryck i form av kvalificerade

ansökningar, dels till behovet att inom vissa prioriterade sektorer

ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. En närmare redogörelse

för ansvarighetsfördelningen mellan styrelsen och nämnderna lämnas i

avsnitt 5.5.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 åt 1968 79

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen bör kunna fortsätta och intensifiera den verksamhet

för stöd åt utvecklingsarbete, som för närvarande bedrivs av Malmfonden

och INFOR. Om styrelsen för möjligheter att lämna stöd i skilda former

åt såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete får styrelsen

ett brett register att spela över, vilket bör vara särskilt fördelaktigt

såtillvida som styrelsen kan följa upp ett projekts eller en metods utveckling

från forskningsstadiet in på den industriella exploateringen......

Malmfonden bör hädanefter förvaltas av styrelsen. Det bör^ härvid övervägas

om inte malmfondsmedlen bör helt reserveras för stöd åt industriellt

utvecklingsarbete, vilket fordrar ändring av fondens stadgar. Liksom hittills

bör stödet utgå i form av bidrag, som förses med villkor om återbetalningsskvldighet

eller liknande. Frågan om den närmare utformningen av de villkor

som bör knytas vid fondens bidrag till utvecklingsarbete behandlas i a\- s nit t o 5

Den långivning som INFOR bedriver avses innefatta full förlusttäckning.

Utöver marknadsränta uttas relativt höga riskavgifter av låntagarna, i genomsnitt

6 procent. Förlusttäckningsprincipen för verksamheten leder till

att krediterna hos institutet blir dyra för låntagarna, vilket i sin tur anses

ha verkat hämmande på verksamheten.

De lånemedel som stått till INFOR:s disposition synes bora överföras till

styrelsen. Någon anledning att behålla institutet som självständig myndighet

finns inte. I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla

forskningsobjekt, där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stöd bör också

kunna lämnas om ett projekt är av särskilt stort tekniskt intresse eller

avser lösande av betydande samhälleliga problem. Stödet bör i samtliga angivna

fall ha formen av lån. Styrelsen bör emellertid vara oförhindrad att

famna lån mot endast marknadsmässig ränta och bör inte lieller vara skyldig

att utta några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas

till räntan för statliga industrigarantilån. Om det anses skäligt i det

enskilda fallet bör styrelsen också betinga sig att säkerhet ställs för lån.

Stöd till kollektiv industriell forskning

Industriforskningsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande rörande

branschforskning och forskningsstationer föreslagit en väsentlig ökning

av det statliga stödet till branschforskning. Industrin har också visat

intresse av att få till stånd eu ökning av det stöd som utgår på grund av avtalen

mellan staten och de olika branschforskningsstiftelserna. Utredningen

har vidare föreslagit att stödet till kollektiv industriell forskning även i fortsättningen

skall ske genom flerårsavtal mellan staten och vederbörande industriintressenter.

Till grund för avtalet bör ligga ett överenskommet forskningsprogram.

Handläggningen av hithörande ärenden bör enligt utredningen

delegeras från Kungl. Maj :t till lämplig central myndighet.

Mot bakgrund av industriforskningsutredningens förslag framstår det som

naturligt att frågor om det statliga stödet till kollektiv industriell forskning

hänförs till den nya styrelsens ansvarsområde. Styrelsen bör sålunda följa

den kollektiva forskningens utveckling och behovet av statligt stöd härtill.

Såsom utredningen föreslagit bör styrelsen förhandla med vederbörande industrirepresentanter

om avtal för de olika branschforskningsinstituten. Avtalen

bör emellertid som hittills underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Kungl. Maj :t bör också alltjämt utse statens representanter i de kollektiva

institutens styrelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Vid sidan av de bidrag som utgår på grund av avtalen med instituten kan

självfallet bidrag lämnas till särskilda projekt, som utförs vid de olika

branschforskningsinstituten. Styrelsen bör också vara förvaltande myndighet

för alla de medel som ställs till förfogande för bidrag till kollektiv "forskning.

Verksamheten vid branschforskningsinstituten bör följas av styrelsen,

som bör ta initiativ till sådana revideringar av gällande avtal, som synes angelägna.

Styrelsen bör vidare på förslag av respektive institut godkänna större

ändringar och upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram,

som ligger till grund för träffade avtal.

5.3 Serviceuppgifter

Vid sidan av finansieringsverksamheten har staten även gett stöd åt viss

servicebetonad verksamhet på den tekniska forskningens område. Bär avses

främst förmedling av konktakter i syfte att främja industriellt utnyttjande

av forskningsresultat men även dokumentation och internationell verksamhet.

Den nuvarande organisationen på dessa områden är liksom på finansieringssidan

splittrad. Genom bildandet av den nya styrelsen skapas

möjligheter att få en samordning till stånd.

Den förmedlande verksamheten — som har nära samband med finansieringsverksamheten

— får betraktas som en naturlig uppgift för ett centralt

mgan på området. Detsamma gäller beträffande viss internationell verksamhet

av myndighetskaraktär. De arbetsformer som utbildats inom de nuvarande

organen har gett goda erfarenheter och hör ligga till grund för styrelsens

verksamhet på respektive område. Beträffande vissa uppgifter av

servicenatur kan det vara lämpligt ait åtminstone tillsvidare bibehålla nuvarande

decentraliserade system.

Förmedling av forskningsresultat

Av statliga organ svarar i första hand EFOR för uppgiften att verka för

industriellt utnyttjande av forsknings- och utvecklingsarbete. EFOR söker

pa olika sätt skaffa sig kännedom om nya exploateringsvärda resultat, i första

hand genom att studera rapporter till TFR och Malmfonden och genom

besök vid olika forskningsinstitutioner. Om dessa förberedande kontakter

leder till fortsatt arbete med ett projekt upprättas ett särskilt avtal mellan

forskaien och EFOR. Efter utvärdering av projektet, undersökning av marknaden

samt förhandling med eventuella intressenter biträder EFOR med att

upprätta avtal för licenstillverkning eller försäljning. EFOR är således ett

serviceorgan, som inte självt deltar i exploateringen av forskningsresultat.

Som nämnts är EFOR:s verksamhet i första hand inriktad på sådana projekt

som i ett tidigare skede fått statliga bidrag. I samband med att de olika

slagen av. statligt finansieringsstöd samordnas inom den nya styrelsen synes

det därför lämpligt att styrelsen tar ansvaret även för den uppföljande

verksamheten. Liksom fallet varit med EFOR synes styrelsen i viss utsträckning

kunna biträda vi exploatering även av forskningsresultat, som inte

uppkommit genom statligt stöd.

I likhet med vad som nu gäller beträffande EFOR bör styrelsens verksamhet

På exploateringsområdet vara rent förmedlande och rådgivande.

Styrelsen bor således inte ingå som part i exploateringsavtal. Det föreligger

således en viktig principiell skillnad mellan styrelsens och det statliga^tvecklingsbolagets

uppgifter på detta område.

EFOR:s verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag från TFR

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl Maj. ts proposition nr 68 år 1868

och Malmfonden. Dessutom betingar sig EFOR en viss del av den ersättning

som vid exploateringen tillfaller forskaren eller upphovsmannen. Frågan om

i vilken utsträckning kostnaderna för förmedlingsverksamheten bör täckas

genom avgifter torde få utredas närmare.

Rådgivning åt uppfinnare

En verksamhet med delvis samma syfte som EFOK:s bedrivs av Svenska

uppfinnarkontoret. Detta organ är dock främst inriktat på rådgivning åt enskilda

uppfinnare. Allmän rådgivning är i princip kostnadsfri, medan rådgivning

som kräver särskilda utredningar eller avser patentansökningsärenden

regelmässigt är avgiftsbelagd. Den rådgivande verksamheten finansieras

dock till övervägande del genom ett anslag på statsbudgeten till uppfinnarkontorets

administrationskostnader. Vid sidan av den rådgivande verksamheten

lämnar uppfinnarkontoret mindre bidrag som stöd till uppfinnarverksamhet,

normalt förenade med villkorlig återbetalningsskyldighet. Även

denna verksamhet finansieras genom statsanslag.

Såsom angivits i avsnitt 3.3 har ett betänkande om uppfinnarkontorets

fortsatta verksamhet nyligen lagts fram. I betänkandet framhålls att den

verksamhet som uppfinnarkontoret bedriver är motiverad av den fria uppfinnarverksamhetens

betydelse för det ekonomiska framåtskridandet. Det

föreslås därför vissa åtgärder, främst ökat statligt stöd, för att häva det

nuvarande tillståndet av stillastående i verksamheten. Enligt betänkandet

bor verksamheten tillsvidare bedrivas av en särskild institution, även om

samarbetet med EFOR anses kunna drivas mycket långt.

I enlighet med vad som föreslagits i betänkandet bör det även i fortsättningen

finnas möjligheter att ge statligt stöd åt enskilda uppfinnare. I och

med att EFOR förs till den nya styrelsen torde denna böra överta även den

verksamhet som nu bedrivs av Svenska uppfinnarkontoret. Den kostnadsfria

allmänna rådgivningen jämte avgiftsbelagd hjälp i ärenden som kräver närmare

utredning — med möjlighet till avgiftsbefrielse för medellösa uppfinnare

bör tillsvidare behållas. Likaså bör bidrag med villkorlig återbetalmngsskylighet

kunna lämnas till uppfinnare. Sådana bidrag är i princip att

jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och bör därför lämnas

av Malmfondens medel, vilket innebär att enskilda uppfinnare kan få

vidgade möjligheter till stöd.

Förmedling av forskningsuppdrag

För att främja den tekniska utvecklingen inom industrin är det väsentligt

att underlätta användningen för industriell forskning av personal och materiella

resurser vid universitet, högskolor och andra" statliga forskningsinstitutioner.

ö

Motiven för att utnyttja statliga anläggningar för industriell forskning är

i stort sett desamma som motiven för att utnyttja existerande forskningsresurser

inom industrin för uppdrag från utomstående. I båda fallen kan betmthga

forskningsresurser utnyttjas bättre än vad eljest vore fallet. Vidare

förstärks dessa motiv av att den svenska marknaden inom de flesta forskningsområden

är för liten för att utgöra underlag för sådana uppdragsforskningsinstitut,

som finns på flera håll i utlandet. Ett ömsesidigt utbyte av

erfarenheter mellan forskning och industri får vidare anses vara en viktig

förutsättning för en effektivt bedriven tillämpad teknisk forskning.

U n i ve r si t e ts ka n s 1 er s äm betet har för innevarande och nästa budgetår begärt

medel för viss kontaktverksamhet mellan universitetet och högskolor

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

å ena sidan och industrin å den andra. Styrelsen för teknisk utveckling, som

genom sina övriga uppgifter kommer att få en god överblick över resurserna

för teknisk FoU vid universitet och högskolor, torde kunna bitrada vid

en sådan verksamhet och på så sätt etablera en direkt förbindelse med högskoleadministrationen

och planeringen inom denna. I samband härmed torde

styrelsen även kunna verka för ökad användning av övriga statliga forskningsinstitutioner

för industriell forskning.

Dokumentation

De allt större insatserna för FoU skapar en motsvarande ökning av den

tekniska dokumentationen. För närvarande sköts dokumentationstjänsten

för litteratur rörande FoU av ett stort antal olika organ, främst inom universitets-

och högskoleväsendet. Inom sina respektive områden bedriver nagra

av de statliga och statsunderstödda forskningsinstituten eu betydelsefull

dokumentationsverksamhet. Av naturliga skäl är arbetet på dokumentationsområdet

starkt internationellt inriktat. .

I en promemoria angående information och dokumentation for forskning

och industri (bilaga IV), som utarbetats av en särskild sakkunnig, anges tre

alternativ för att förbättra de nuvarande dokumentations- och informationsmöjligheterna.

För det första kan en central myndighet tillskapas för att

bedriva såväl den planerade som den operativa verksamheten. För det andra

kan verksamheten överlämnas till existerande myndigheter och organ som

A''ar och en inom sitt område bedriver såväl den planerade som operativ a

verksamheten. För det tredje kan ett centralt organ skapas för planeringen,

medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fackorgan inom

stat och näringsliv. , , , ,

Med den form som dokumentationsverksamheten för narvarande har talar

övervägande skäl för att välja det sistnämnda av de tre alternativen. Ett sådant

system kan utan svårighet samordnas med den dokumentations- och

informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hansyn till

den centrala funktionen, som den nya styrelsen kommer att få i frågor rörande

teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet for att

ta hand om den planerade verksamheten.

Internationell verksamhet

Det internationella utbytet i frågor rörande FoU har under senare år fått

en allt större betydelse. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forskmngskommittéer,

inom det nordiska samarbetsorganet NORDFORSK samt, vad

»äller arbetet inom atomenergiområdet, hos IAEA och ENEA. Härtill kommer

arbetet inom EEC och ESRO och de internationella samarbetsorgan,

som skapats av olika näringsorganisationer, samt ett stort antal konferenser

och utställningar av intresse för FoU. Svenska delegater deltar i arbetet

inom många av de nämnda kommittéerna och organen. Vidare bedrivs viss

verksamhet genom de av IVA administrerade tekniska attachéerna. Sådana

finns för närvarande i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike och Ja
*

Det bör vara en viktig arbetsuppgift för den nya styrelsen att följa arbetet

inom internationella organ på FoU-området och samordna det svenska deltagandet.

Styrelsen bör bevaka möjligheterna att få till stånd ett konkre

samarbete på såväl nordisk som bredare europeisk bas. I och med att den

tekniska utvecklingen ställer krav på insatser som är svåra att åstadkomma

inom ramen för våra egna resurser kommer deltagandet i internationella

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

samarbetprojekt att få ökad betydelse. Sådana projekt — som för närvarande

förekommer främst på atom- och rymdområdena — torde komma att

i framtiden aktualiseras på flera områden.

En annan uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är beviljande

av bidrag för att delta i internationella konferenser och symposier samt för

studieresor. Förordnande av delegater i internationella organ av officiell natur

samt slutande av forskningsavtal för svenska statens räkning bör dock

liksom tidigare åvila Kungl. Maj :t. Slutligen bör styrelsen tjänstgöra som

remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller svenskt deltagande i internationellt

FoU-samarbete.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett samband med

IVA:s traditionella kontakter med motsvarande organ i vissa länder, och

den svarar i första hand för den viktiga uppgiften att tillgodose forskarnas

och näringslivets behov av informationer om den tekniska och naturvetenskapliga

utvecklingen i utlandet. Den nuvarande verksamheten bör därför

fortgå i oförändrade former.

5.4 Förvaltning av forskningsstationer

För närvarande finns i Stockholm en statlig forskningsstation, som administreras

av IVA. Förslag om projektering av en liknande forskningsstation

i Goteborg har lagts fram av IVA och Chalmers tekniska högskola." Diskussioner

har också förts om att uppföra nya forskningsstationer i anslutning

till universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Såsom redovisats i avsnitt 3.1 har industriforskningsutredningen förordat

att forskningsstationer successivt byggs ut i de olika universitetsstäderna.

Enligt utredningen bör frågor som sammanhänger med planering av nya

forskningsstationer och frågor som är av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten

handläggas inom det av utredningen föreslagna

centrala organet.

Vidare föreligger ett förslag från 1966 års atomenergiutredning om att i

ökad utsträckning tillvarata resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation

i Studsvik för FoU-arbete utanför atomenergiområdet. Enligt förslaget

skulle huvuddelen av de materiella resurserna jämte personal för drift- och

förvaltningsuppgifter föras över till en från atombolaget fristående stiftelse,

Studsviks forskningsstation, med egen styrelse.

De av atomenergiutredningen föreslagna åtgärderna skulle skapa förutsättningar

för en avsevärd breddning av de basresurser som ställs till förfogande

för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ansvaret

för de anläggningar och de delar av förvaltnings- och serviceorganisationen

''id Studsvik, som kan utnyttjas gemensamt av flera intressenter, bör föras

över till ett särskilt organ under styrelsens överinseende. De resurser, som

helt eller praktiskt taget helt utnyttjas för atomenergiutveckling eller annan

speciell verksamhet, bör dock stå under respektive huvudintressents

ansvar. Härigenom undviks tekniska och administrativa problem, som kan

försvåra och fördyra verksamheten.

I samma förvaltningsorganisation som Studsvik bör inordnas även den

forskningsstation i Stockholm som nu administreras av IVA. Detsamma gäller

även forskningsreaktorn Rf, som numera huvudsakligen utnyttjas av

andra institutioner än AB Atomenergi.

I överensstämmelse med industriforskningsutredningens förslag bör styrelsen

för teknisk utveckling i egenskap av central myndighet för FoU svara

opaginerad Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

för den långsiktiga planeringen av verksamheten vid forskningsstationerna.

Petita för forskningsstationer bör inges till styrelsen, som även bör utöva

tillsyn över stationerna samt tillsätta lokalstyrelse och revisorer. Styrelsen

bör även i samband med beviljandet av bidrag eller lån till FoU-projekt

kunna ställa resurser vid forskningsstationerna till förfogande och därvid

verka för att stationerna utnyttjas effektivt.

Avgifterna för nyttjande av stationernas resurser bör fastställas på grundval

av programbudgeteringens principer. Det kan antas att underskott i

driften övergångsvis kommer att uppstå. Sådant underskott bör täckas över

särskilt anslag på statsbudgeten.

Frågan om forskningsstationernas organisatoriska ställning bör tas upp i

samband med den utredning inom statskontoret, som föreslås i nästa avsnitt.

Beträffande Studsvik, som byggts upp för att tillgodose det speciella behovet

av FoU-arbete på atomenergiområdet, bör därvid särskilt beaktas de problem

som uppstår vid gränsdragningen mellan den föreslagna forskningsstationens

huvudsakligen förvaltande verksamhet och atomenergiveiksamlieten.

5.5 Organisatoriska frågor m. m.

Organisation

I det föregående har utvecklats skälen för att samordna beslutsfunktionerna

i fråga om det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Dessa funktioner hänför sig till två verksamhetsområden,

dels fördelning av det statliga finansieringsstödet, dels tillhandahållandet

av viss service in. in. Uppgifterna är delvis av skilda slag, vilket föranleder

olika former för beslutsfattandet. Detta får vissa konsekvenser för den

föreslagna styrelsens organisation.

Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av eu av Kungl.

Maj:t förordnad styrelse med fem ä sju ledamöter. Dessa bör representera

teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen bör vara ledamot

av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan framhållits är det beträffande finansieringsuppgifterna angeläget

att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den individuella

och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör kunna ske

genom °att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forskningsbidrag på

elt system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda styrelsen även i

andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen

av bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde

en sådan specialisering komma att utgöra förutsättningen för en sakkunnig

bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade

forskare delta i prövningen. Den ökade expertpresentation som förslaget

om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare föi industrin

vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärendena

bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforderliga

utredningsresurser.

Nämnderna bör omfatta större sakområden, som gemensamt täcker hela

området för styrelsens finansieringsverksamhet. Deras antal torde böra

uppgå till sex å åtta. Olika principer för uppdelningen är tänkbara, exempelvis

efter tekniska fackområden eller industribranscher. Nämndernas an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tal och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse ledamöter

av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör

det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som gäller

i flertalet forskningsråd.

I ärenden om forskningsbidrag bör nämnden för varje sakområde utöva

beslutanderätten inom den ram som styrelsen anger. När det gäller frågor

om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot styrelsen själv fatta beslut, med

biträde av sakkunnig inom och utom nämnderna. Även i frågor om stöd åt

kollektiv forskning bör styrelsen vara beslutande efter hörande av den närmast

berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk

personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar

mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita utomstående

sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.

För styrelsens service- och förvaltningsuppgifter erfordras särskilda organisationsenheter.

Genom att uppgifterna i flera fall närmast torde bli av

samordnande natur och den operativa verksamheten huvudsakligen ligger

utanför styrelsen torde det inte finnas något behov av att bygga upp en omfattande

central organisation.

Statskontoret bör få i uppdrag att i samråd med företrädare för berörda

institutioner närmare utreda de organisatoriska och administrativa frågor

som sammanhänger med bildandet av den nya styrelsen. Behovet av såväl

teknisk som administrativ personal torde böra tillgodoses i första hand genom

att styrelsen övertar personalen hos de befintliga organen.

Sekretess och publicering

Vaxje handling som inkommer till offentlig myndighet är i princip att

anse som allmän handling, vilket innebär att vem som helst äger ta de! av

den. I fråga om handlingar rörande uppfinningar eller forskningsprojekt kan

detta självfallet innebära kännbara nackdelar, vilket kan motivera regler

om sekrestessbeläggning av handlingarna. Sådana erfordras däremot inte i

fråga om handlingar som inkommer till privaträttsliga associationer som

bolag och föreningar samt till stiftelser. Dessa äger själva i samråd med ingivarna

besluta om sekretessen beträffande handlingar som inges.

Av de organ vilkas uppgifter bör övertas av styrelsen är Malmfonden och

EFOR stiftelser. Svenska uppfinnarkontoret har inte heller karaktär av statlig

myndighet. Några sekretessbestämmelser har därför inte fordrats beträffande

nämnda organ. TFR är statlig myndighet men saknar särskilda sekretessbestämmelser

för verksamheten. Rådets hittillsvarande bidragsgivning

har huvudsakligen varit inriktad på verksamheten vid universitet, högskolor

och forskningsinstitutioner och har endast i begränsad omfattning innefattat

stöd till enskilda näringsidkare eller företag. Frågan om sekretessbeläggning

av ansökningshandlingar och forskningsresultat har därför inte

haft särskilt stor aktualitet. Även INFOR har karaktär av statsmyndighet.

Jämlikt 2 § punkt 32 kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) med förordnanden

på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar är handlingar

hos INFOR sekretessbelagda i den mån deras offentliggörande skulle

lända vederbörande till men.

Vid ett inordnande under styrelsen av de funktioner som tidigare ombesörjts

av de här nämnda organen, såsom stöd åt uppfinnarverksamhet, industriell

exploatering av forskningsresultat och bidrag till teknisk forskning

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

krävs vissa sekretessbestämmelser i syfte att skydda enskilda sökandes intressen.

Som framgår av det förslag till ny patentlag som nyligen antagits av riksdagen

(prop. 1966:40) skall beskrivningar som intagits i handlingar, vilka

inges till offentlig myndighet, såsom ansökningar om bidrag och rapporter

rörande forskningsprojekt, anses utgöra hinder för patentansökan. Med

hänsyn till att en av den nya styrelsens viktiga uppgifter blir att söka vidareföra

forskningsresultat till industriellt nyttiggörande — vilket normalt

kräver att resultatet patentskyddas — bör sekretessbestämmelserna utformas

på sådant sätt att sökandens kommersiella intresse skyddas och så att

styrelsen får möjlighet att undersöka utsikterna att patentera de forskningsresultat,

som nås vid de stödda projekten.

De bidrag som är närvarande utgår från TFR till teknisk forskning är i

regel förenade med det villkoret att mottagaren skall ställa forskningsresulten

till allmän disposition. Normalt bör även i forsättningen sådana villkor

uppställas. I de fall då forskningsresultaten exploateras industriellt

krävs dock ofta att dessa patenteras.

Intresset härav väger då tyngre än intresset av att resultaten ställs till

allmän disposition genom publicering. Särskilt torde detta vara fallet då

bidragsmottagaren är ett industriföretag eller enskild uppfinnare.

Vid bidragsgivning från Malmfonden tillämpas för närvarande den principen

att, där forskningsresultaten kommer en hel bransch till godo eller

där mottagaren förbinder sig att låta publicera ifrågkommande forskningsresultat,

bidragen lämnas utan återbetalningsskyldighet. I andra fall ges

bidragen under förbehåll om villkorlig återbetalningsskyldighet jämte ränta,

allt i den utsträckning ekonomiskt överskott uppkommer vid exploatering

av det projekt för vilket stöd lämnats.

Såsom framhållits i det föregående bör det allmänna bidrag till kommersiellt

inriktad verksamhet, såsom vid olika former av industriell exploatering

av forskningsresultat, normalt förknippas med villkor om återbetalningsskyldighet

vid tillfredsställande ekonomiskt utnyttjande av resultatet.

Stundom kan emellertid en annan ordning synas lämpligare. Forskaren eller

företaget som erhåller bidrag till industriellt utvecklingsarbete bör ibland

kunna befrias från villkor om återbetalning vid kommersiellt utnyttjande,

om han ställer forskningsresultatet till förfogande efter viss överenskommen

tidrymd. Vill forskaren eller företaget förbehålla sig rätten till forskningsresultatet

— eventuellt för att patentera det — bör han äga rätt att

»återlösa» resultatet mot erläggande av'' ett belopp, helt eller delvis svarande

mot bidraget senast vid utgången av denna tidrymd.

Avsikten är att inom statsdepartementen närmare överväga de olika problem

som sammanhänger med skyddet av sökandens rimliga intresse av

sekretess och med villkoren för publicering om återbetalning i bidragsärenden.

Relationer till andra organ

Som framgår av den tidigare redogörelsen är avsikten att styrelsen för

teknisk utveckling skall överta de funktioner, som åvilar TFR, Malmfonden,

INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. Vidare avses styrelsen överta

förvaltningen av delar av forskningsstationen i Studsvik och forskningsstationen

vid tekniska högskolan i Stockholm, uppgifter som tidigare åvilat

AB Atomenergi respektive IVA. Styrelsen avses också få till uppgift att följa

den allmänna utvecklingen på FoU-området.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen kommer för sin verksamhet att vara beroende av goda kontakter

och nära samarbete med industri, forskare och andra organ med uppgifter

inom forskning och industri.

IVA har härvidlag stor betydelse som förmedlare av kontakter med tekniker

och forskare inom näringsliv och högskolor. Akademien kan även i

forsättningen väntas se som sin uppgift att genom särskilda kommittéer

eller på annat sätt ta initiativ till nya verksamheter inom tekniskt lovande

områden.

Vid sidan av styrelsen kommer alltjämt ett stort antal statliga organ att

bedriva verksamhet inom den tekniska forskningens område. På finansieringssidan

gäller detta beträffande Norrlandsfonden. Vidare bör uppmärksammas

verksamheten vid universitet och högskolor, försvarets forskningsanstalt,

flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt. Härtill kommer den viktiga statliga beställarverksamheten

som hittills varit huvudsakligen koncentrerad till försvaret.

Styrelsen bör särskilt uppmärksamma universitetskanslersämbetets planering

av utbyggnaden av universitet och högskolor. Vid prioritering av

olika tekniska ämnesområden bör styrelsen således samverka med universitetskanslersämbetet

och speciellt med dess fakultetsberedning för de tekniska

vetenskaperna. En förbindelselänk mellan styrelsen och högskolor och

universitet kan vidare komma att uppstå genom den i avsnitt 5.3 nämnda

kontaktverksamheten med syfte att ge information till näringslivet om tillgängliga

forskningsresurser.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 2

Sammanfattningar av vissa utredningsförslag

Vissa offentliga utredningar, vilkas uppdrag berör frågor rörande statligt

stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, har nyligen

redovisat slutliga eller partiella resultat av sin verksamhet. I det följande

sammanfattas därvid framförda synpunkter och förslag.

Industriforskningsut redningen angående branschforskning och

forsknings stationer

I december 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sakkunniga

med uppgift att undersöka bl. a. industrins intresse för och villighet

till ekonomiskt engagemang för att få till stånd en intensifierad och

utbyggd kollektiv industriforskning, forskningsbehoven inom olika industrisektorer,

behovet av ett sammanhållande organ för den kollektiva industriforskningen

samt vissa frågor rörande forskningsstationer och deras

framtida ställning. Utredningen, som antog benämningen industriforskningsutredningen,

framlade i november 1967 ett delbetänkande angående

branschforskning och forskningsstationer (stencil Fi 1967: 11).

I betänkandet framhölls att näringslivets förmåga att höja produktiviteten

och utveckla konkurrenskraftiga tillverkningsmetoder och produkter

är en av förutsättningarna för vårt välstånd. Detta ställer krav på en omfattande

teknisk forskning.

En viktig form för statlig medverkan i teknisk industriell forskning är, såsom

framhållits i utredningens direktiv, bidrag till kollektiv industriforskning

vid branschforskningsinstituten. Dessas betydelse framgår av att en

av deras huvuduppgifter är att behandla forskningsproblem av stor allmän

räckvidd och gemensamt intresse för den berörda branschen. Ett annat viktigt

huvudsyfte är att de skall tjäna som forum för den tekniska diskussionen

inom branschen och därigenom medverka till en allmän höjning av

den tekniska standarden och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.

En tredje huvuduppgift är att följa den internationella

tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom branschen. Instituten har härvid

betydelsefulla uppgifter i samband med de ökade kontakter med utländska

forskare och institutioner som följer med det snabbt växande internationella

forskningssamarbetet. Vidare har det ökande rapportflödet gjort dokumentation

och information till branschföretagen till en allt viktigare

verksamhet.

Flertalet branschforskningsinstitut samarbetar med de tekniska högskolorna

genom att professorn vid motsvarande högskoleinstitution också förestår

vederbörande forskningsinstitut. Instituten spelar en betydande roll för

vidareutbildningen av forskare och för dessas inriktning efter industrins

krav. De utgör kontaktpunkter mellan högskoleforskning och industri. Instituten

kan hålla dyrbar apparatur som inte ekonomiskt kan utnyttjas av

enskilda företag eller som dessa först efter en viss försökstid är beredda

att skaffa sig. I flera fall har instituten en betydande provningsverksamhet

liksom de allmänt sysslar med provnings- och standardiseringsfrågor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

De branschforskningsinstitut som för närvarande har statligt stöd är

Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet, Institutet

för metallforskning, Svenska institutet för konserveringsforskning, Institutet

för optisk forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet och Institutet

tör verkstadsteknisk forskning. Till dessa institut utgår för närvarande

sammanlagt ca 7 milj. kr. årligen i statsbidrag. De olika instituten och

de branscher de arbetar för har redovisat behov och önskemål rörande

ökade statliga bidrag vilkas tillgodoseende skulle medföra en flerdubbling

av det sammanlagda nu utgående statliga stödet.

Av de enskilda branschforskningsinstitut som finns har vissa hemställt

om statligt stöd. Representanter för Sveriges industriförbund och Ingeniörsvetenskapsakademien

(IVA) ävensom för branschforskningsintresserade

företagsgrupper har framhållit vikten av ökade statliga engagemang i dessa

institut.

Utredningen föreslår att det statliga stödet till branschforskning ökas

väsentligt genom en upptrappning under en femårsperiod. Räknade i 1967

års penningvärde föreslås bidragen öka från 7,7 milj. kr. 1967/68 till 29

milj. kr. 1972/73 inklusive bidrag till täckning av lokalkostnader.

Av de årliga totalökningarna bör omkring hälften gå till sådan branschforskning

som redan har statligt stöd medan den andra hälften bör gå till

enskilda institut, som bedöms komma ifråga för statligt stöd.

För att tillgodose branschforskningens lokalbehov föreslås att 30 milj. kr.

investeras i lokaler avsedda för branschforskningsändamål under perioden

1967/68—1972/73. Av dessa investeringar beräknas ca hälften komma att

avse lokaler i forskningsstationer och den andra hälften byggnader för institut

som disponerar egna lokaler. Utredningen förutsätter alltså att de

lokaler som behöver byggas under femårsperioden för att tillgodose branschforskningens

behov till omkring 50 procent skall kunna inrymmas i forskningsstationer.

Utredningen diskuterar möjligheterna att uppställa bestämda kriterier

för det statliga engagemanget i branschforskning och annan kollektiv

forskning. Därvid har utredningen funnit, att de kriterier och bedömningsgrunder

som skulle kunna uppställas för angelägenhetsgradering av

statliga stödinsatser inte bör fixeras i kategoriska regler. Däremot kan vissa

riktlinjer anges för när statligt stöd bör utgå.

En förutsättning bör sålunda vara att en grupp av företag, som dessutom

bör vara representativ för branschen, dokumenterar sin avsikt att ekonomiskt

stödja den kollektiva forskningsverksamheten. Därtill bör samtliga

företag inom branschen ha rätt att genom rimligt ekonomiskt bidrag vinna

anslutning och delta i den stafsstödda verksamheten. Om skilda grupper

söker stöd för verksamheter, som kräver likartade resurser, bör samordning

som regel vara förutsättning för statligt stöd.

Den forskningsverksamhet för vilken stöd söks skall vara underbyggt arett

forskningsprogram. Kostnaderna för programmet bör vara klart redovisade,

såväl vad gäller programmet i dess helhet som dess olika delar.

Utredningen föreslår, att det statliga stödet fortsättningsvis icke skall

bindas till bestämda utgiftsslag. Genom att i stället anslå resurserna till ett

visst program ökas möjligheterna att rationellt anpassa verksamheten vid

förändrade förutsättningar. Hittills har gällt, att det statliga stödet i första

hand skall avse grundläggande forskning. Denna bestämmelse bör utgå.

Utredningen anför, att erfarenheterna av de halvstatliga branschforskningsinstituten

har varit goda, och förordar att statens långsiktiga stöd till

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

branschforskning även i fortsättningen ges i avtalsbunden form. Bedömningen

av detta stöds dimensionering och inriktning måste i stor utsträckning

göras från fall till fall. För handläggningen av frågor som sammanhänger

med denna bedömning har utredningen funnit behov föreligga av

ett sammanhållande centralt organ för den kollektiva industriforskningen.

På detta organ skall ankomma att för statens räkning förhandla med

branscher som anmäler behov av statligt stöd samt träffa avtal, som under

förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande reglerar driften vid instituten.

Det centrala organet skall utarbeta planer och förslag rörande statens stöd

till kollektiv industriforskning inom en ram som den av statsmakterna bestämda

anslagsutvecklingen medger.

För det centrala organet kan tillkomma uppgifter avseende kollektiv

forskning som har samband med de delar av utredningens uppdrag som

ännu inte slutbehandlats. På grund härav anser utredningen att slutgiltigt

förslag rörande centralorganets organisatoriska ställning i förhållande till

befintliga statligt forskningsadministrerande organ måste anstå till ett

kommande betänkande. Med hänsyn till vikten av att branschforskningens

utbyggnad snabbt kan påbörjas föreslås att det centrala organets uppgifter

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande tillsvidare handläggs inom statens

tekniska forskningsråd (TFR), som har åtskilliga närliggande uppgifter

i sin nuvarande verksamhet.

I avtalen jämte av Kungl. Maj :t fastställda stadgar som reglerar driften

vid de statsstödda instituten finns bestämmelser om statens och respektive

branschstiftelsers ekonomiska åtaganden. Staten har i regel bekostat byggnader

jämte tomt och yttre underhåll samt bestridit viss del av dritfkostnaderna.

I senare avtal har en ny form använts, som innebär en mera generell

reglering. Utredningen föreslår att avtalen i framtiden baserar sig på

en planering och en budgetering, som i huvudsak är utformad efter samma

system soin statskontorets förslag till programbudgetering för den statliga

förvaltningen bygger på. Till grund för centralorganets och statsmakternas

behandling av bidragsframställningar hör sålunda ligga planer och budget

som beskriver föreslagen branschforsknings syfte och inriktning samt medelsbehovet

under avtalsperioden. Statsbidragets storlek bör övervägas från

fall till fall av det centrala organet. Bidraget bör utgå i viss relation till de

totala kostnaderna för institutets verksamhet under avtalsperioden exklusive

uppdrags- och annan motsvarande verksamhet, som är självfinansierad.

Bidraget bör alltså täcka del av driftkostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader

samt pensions- och andra komplementkostnader. Det bör ankomma

på institutsledningen att inom den ram, som angivna planer och

budget utgör, under avtalstiden genomföra verksamheten och utnyttja tillgängliga

anslag på effektivast möjliga sätt.

Det är angeläget att lämpliga forskningslokaler och därtill anknuten service

kan ställas till den kollektiva industriforskningens förfogande. Med

statsanslag, som motsvarat byggkostnaderna, har IVA uppfört eu forskningsstation

i Stockholm. Forskningsstationer av denna typ har en stor

betydelse för branschforskningen genom att underlätta igångsättningen av

nya branschforskningsinstitut och forskningsgrupper i samverkan mellan

företag. Utredningen föreslår att mark reserveras på universitetsorterna för

att tillgodose föreliggande och framtida behov av forskningsstationer samt

att forskningsstationer successivt utbyggs i de olika universitetsstäderna.

I första hand bör en forskningsstation i Göteborg byggas, som tillgodoser

den västsvenska industrins behov. Denna forskningsstation liksom övriga

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tillkommande stationer bör byggas i byggnadsstyrelsens regi i nära samarbete

med universitets- och högskolemyndigheter, lokal- och utrustningsprogramnämnderna

samt IVA.

Hittills har abonnenterna i IVA:s försöksstation i huvudsak endast betalat

hyra beräknad på kostnaderna för värme, städning, inre underhåll och

service. Kostnaderna för det i stationen investerade kapitalet och för yttre

underhåll har subventionerats av staten. Utredningen föreslår att staten

tramgent tillhandahåller lokaler i forskningsstationer och andra för forskningsändamål

avsedda byggnader mot marknadsmässigt beräknad lokalhyra.

Frågor som sammanhänger med planering av nya forskningsstationer

eller är av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten inom

landet, bör handläggas inom det föreslagna centrala organet. Den lokala

förvaltningen bör däremot ankomma på lokala styrelser.

b orskningsstationerna bör dimensioneras för att inrymma även andra

verksamheter än branschforskning. Hur stor del av lokalerna som behöver

anslås till bl. a. specialforskning, kommittéforskning samt forskargrupper

från industrin eller från universitet och högskolor avser utredningen att

närmare beröra i ett kommande betänkande, som skall behandla dessa former

av kollektiv och annan forskning. Man anser det emellertid redan nu

realistiskt åt! vid planering och utbyggnad under den närmaste femårsperioden

räkna med att övriga former av forskningsverksamhet kräver

minst lika stora investeringar i forskningsstationer som branschforskningen.

Utredningen har förut uppskattat den del av investeringsbehovet för

branschforskningslokaler under femårsperioden, som kan förutses bli tillgodosett

genom utrymmen i forskningsstationer, till 15 milj. kr. Det totala

behovet av investeringar i forskningsstationer fram till budgetåret 1972/73

bedömer utredningen alltså vara 30 milj. kr.

Driftkostnaderna för den expansion av branschforskningen och forskningsstationsverksamheten

som detta betänkande behandlar hänför sig helt

till branschforskningen. Den föreslagna anslagsutvecklingen framgår av

nedanstående uppställning. Utredningen föreslår att statens och industrins

bidrag till branschforskning i normalfallet blir lika stora.

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

Statliga anslag milj. kr.

13,5

19,0

22,5

26,0

29,0

De investeringar som behöver göras för att tillgodose branschforskningens

lokalbehov och behov av lokaler i forskningsstationer under perioden

fram t. o. in. budgetåret 1972/73 uppskattas till''totalt 45 milj. kr. Det beräknas

fördela sig med en tredjedel på branschforskning med lokaler i

egna byggnader, med en tredjedel på branschforskning med lokalerna förlagda

till forskningsstationer och med en tredjedel på annan teknisk industriell

forskningsverksamhet med lokaler i forskningsstationer.

Utredningen förutsätter att liksom hittills skall i fråga om statsstödda

branschforskningsinstitut och forskningsstationer staten komma att finansiera

den föreslagna lokalutbyggnaden. Byggnadsstyrelsen bör projektera

och uppföra byggnaderna samt svara för fastighetsförvaltningen i samma

utsträckning som gäller för motsvarande statliga byggnader. Hyror skall

utgå enligt marknadsmässiga grunder och redovisas till byggnadsstyrelsen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret

I januari 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet eu sakkunnig

med uppdrag alt utreda frågan om Svenska uppfinnarkontorets fortsatta

verksamhet. Utredningen, som antog benämningen utredningen rörande

Svenska uppfinnarkontoret, framlade i maj 1967 sitt betänkande (stencil

Fi i967: 7).

Utredningsmannen har i enlighet med givna direktiv undersökt i vad

mån kontorets nuvarande uppgifter kan tas över av något annat organ.

Han finner att uppgifterna, i varje fall tillsvidare, bör handhas av en självständig

institution. Emellertid hör man eftersträva ökad samordning mellan

uppfinnarkontoret och andra organ som har anknytning till dess verksamhetsområde,

främst EFOR. Samarbetet mellan uppfinnarkontoret och

EFOR anses kunna drivas mycket långt.

Utredningsmannens förslag innefattar inte några genomgripande andringar

i fråga om kontorets ställning, organisation och inriktning. Utredningsmannen

vill med sina förslag peka på olika åtgärder av begränsad

räckvidd som kan tänkas ge kontoret möjligheter att häva det nuvarande

tillståndet av stillastående och inleda eu expansion i verksamheten.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande. Styrelsen bör

ges en ledande ställning inom kontoret. Till följd av bl. a. en sekretesspraxis

som utvecklats för att skydda uppfinnarnas intressen har styrelsen

— där Kungl. Maj :t utser vissa och de organisationer som upprättat kontoret

övriga ledamöter — inte kunnat ta del av kontorets verksamhet i sådan

omfattning att den rimligen kunnat bilda sig en uppfattning om kontorets

problem och företräda dess intressen. Utredningsmannen föreslår

därför att Kungl. Maj :t utser hela styrelsen och att denna görs mindre.

Under sådana förhållanden bör styrelsen kunna ta del av samtliga de ärenden

som förekommer i kontorets verksamhet utan att uppfinnarnas intressen

äventyras. Ärenden angående bidrag från det särskilda reservationsanslaget

till understödjande verksamhet, som hittills handlagts endast av

de styrelseledamöter som utsetts av Kungl. Maj :t, bör kunna handläggas

av styrelsen som sådan.

Staten bör ta över hela ansvaret för bidragsgivningen till kontorets administrationskostnader.

Även i fortsättningen bör avgifter tas upp i vissa

delar av kontorets verksamhet. Nuvarande principer för avgifternas bestämmande

bör i huvudsak kunna följas.

I fråga om kontorets uppgifter föreslås inga större förändringar i förhållande

till vad som angavs vid kontorets tillkomst. Kontoret bör ha till

uppgift att bl. a. ge allmänna råd inom området för uppfinningar, efter ansökning

granska uppfinningar utifrån synpunkten av möjlighet till exploatering,

biträda uppfinnare när det gäller patentering, kontraktsskrivning

in. in. samt förmedla kontakter mellan uppfinnare och hidragsgivande institutioner

och mellan uppfinnare och industrin. Kontorets centrala uppgift

bör vara prövning av uppfinningars exploaterbarhet. Kontoret bör kunna

medverka i visst utvecklingsarbete i den mån detta krävs för att komma

fram till en riktig bedömning av en uppfinning. Liksom hittills bör särskilda

medel disponeras för understödjande verksamhet.

Utredningsmannen har funnit att det för närvarande inte är möjligt att

med ledning av det material som står till förfogande komma till en fullt

tillförlitlig bedömning av den lämpliga storleken av det statliga bidraget

till kontorets administrationskostnader. Med en stark ställning för styrelsen

bör emellertid kontorets och därmed uppfinnarväsendets intressen i

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

framtiden kunna tas väl tillvara och kontoret kunna anpassa sig till ändrade

förhållanden. Utredningsmannen förutsätter att statsmakterna i framtiden

kommer att som grund för sina bedömanden i anslagsfrågor in. in.

få ett utförligare och mer belysande material i petita och årsredogörelser

än vad som hittills varit fallet. Emellertid måste kontorets nuvarande organisation

omedelbart förstärkas så att den minst uppgår till vad som förutsattes

vid kontorets tillkomst. Vidare måste kontoret för att kunna bibehålla

oförändrad målsättning garanteras kompensation för automatiska

kostnadsstegringar under löpande budgetår. Utredningsmannen har vid beräkning

av anslagsbehovet under ett inledningsskede räknat med en årlig

utgift om 755 000 kr. i nuvarande penningvärde. Med avdrag för allmänhetens

avgifter men med tillägg av ett belopp för att kompensera bortfallet

av organisationernas bidrag skulle behovet av statligt bidrag till administrationskostnaderna

komma att uppgå till 675 000 kr., en ökning med 204 000

kr. i förhållande till vad som föreslagits i statsverkspropositionen 1967.

Möjligheterna till rationalisering av kontorets verksamhet, bl. a. med ledning

av en lämpligt upplagd kostnadsredovisning, bör enligt utredningsmannen

uppmärksammas.

Nuvarande anslag till understödjande verksamhet, 85 000 kr. för år, anses

vara för litet för att kunna fylla sitt ändamål. Anslagets ringa storlek

liar medfört att kontoret under senare år inte har kunnat bedriva någon

stödjande verksamhet i den mening som förutsattes vid dess tillkomst.

Utredningsmannen har därför inte funnit det möjligt att komma till någon

uppfattning om behovet av medel för ifrågavarande ändamål. För att kontoret

överhuvud skall kunna bilda sig en uppfattning om värdet av den

understödjande verksamheten och dess möjligheter föreslår utredningsmannen

att anslaget omedelbart räknas upp till 250 000 kr.

Med undantag för mindre bidragsbelopp bör alla bidrag från anslaget till

understödjande verksamhet vara förbundna med villkorlig återbetalningsskyldighet.

På dessa bidrag bör rimlig ränta debiteras. Utredningsmannen

anser att de normer som för närvarande tillämpas i fråga om risktagning

m. m. är lämpliga. Dessa normer har brukat resultera i en återbetalning av

10—15 procent av meddelade bidragsbelopp.

1966 års atomenergiutredning angående Studsviks forskningsstation

Våren 1966 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sakkunniga

med uppgift att utreda frågan om statens fortsatta insatser på atomenergiområdet

m. m. De sakkunniga, som antagit namnet 1966 års atomenergiutredning,

överlämnade i november 1967 en PM angående AB Atomenergis

forskningsstation i Studsvik.

I promemorian framhålls att huvuddelen av AB Atomenergis experimentella

resurser förlagts till Studsvik, där för närvarande nära 800 av bolagets

anställda tjänstgör. Resurserna är i hög grad inriktade på de problem som

sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den radioaktiva strålningen.

Bolaget har emellertid i Studsvik även resurser av icke specifikt

reaktorteknisk art, som kan användas för industriforskning och grundläggande

forskning utanför atomenergiområdet. Dessutom finns serviceoch

försörj ningsanordningar som kan betjäna olika verksamheter. Den totala

hittillsvarande investeringskostnaden för stationen uppgår till ca 235

milj. kr., varav ca 80 milj. kr. för forskningsreaktorer m. in., ca 60 milj.

kr. för laboratorier av olika slag samt ca 95 milj. kr. för service- och försörjningsanordningar,

inklusive anordningar för omhändertagande av aktivt

avfall.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

På grund av den komplicerade utrustningen och de stränga säkerhetskraven

är kostnaden för driften av en forskningsstation som den i Studsvik

höga. I promemorian anges således atombolagets kostnader för driften av

reaktorer och laboratorier, gemensam service samt strålskydds- och säkerhetstjänst

till nära 40 milj. kr. om året, varav övervägande delen hänför sig

till basorganisationen i Studsvik. Dessa kostnader är av relativt fast natur,

dvs. de påverkas inte omedelbart av ändringar i det egentliga forskningsoch

utvecklingsarbetets omfattning.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har

en lokalreserv av ca 10 procent uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid

en »dold» överkapacitet genom att basreseurserna är så dimensionerade

att nya laboratorier in. m. kan betjänas till marginalkostnad. Som

allmänt riktmärke för ett ekonomiskt utnyttjande av dessa basresurser

anges en fördubbling av personalen i Studsvik.

Möjligheterna att få till stånd ett bättre utnyttjande av Studsvik har under

de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet. I utredningens

promemoria redovisas ett antal förslag om att till Studsvik förlägga olika

aktiviteter utanför atomenergiområdet. Det konstateras emellertid att dessa

förslag trots ansträngningar från atombolagets sida endast i några fall kunnat

förverkligas.

Enligt promemorian bör åtgärder snarast vidtas för att ge verksamheten

i Studsvik ett bredare underlag. Mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter

framstår det som en förutsättning för en sådan utbyggnad att ansvaret

för stationens drift förs över från atombolaget till ett fristående organ,

förslagsvis benämnt Studsviks forskningsstation. Detta organ skulle alltså

överta atombolagets basorganisation och ställa denna till förfogande för

alla de aktiviteter som nu eller i framtiden bedrivs i Studsvik.

I promemorian framhålls att staten bör vara ensam huvudman för forskningsstationen.

Denna bör ha formen av en självständig stiftelse med en

av Kungl. Maj :t utsedd styrelse. Styrelsen bör ansvara för att Studsvik

planmässigt byggs ut till ett effektivt instrument för forskning och industriellt

utvecklingsarbete på områden som kräver stora basresurser och en

kvalificerad driftorganisation. Beträffande finansieringen framhålls att alla

forskningsstationens tjänster bör avgiftsbeläggas. I princip bör avgifterna

ge full täckning för stationens driftkostnader. Eftersom en omedelbar tilllämpning

av denna princip skulle kunna motverka strävandena att få till

stånd ett bättre utnyttjande av stationen förutsätts emellertid att ett driftbidrag

kommer att erfordras under en övergångstid. Ett sådant bidrag bör

kunna minskas efterhand som verksamheten uppnår optimal omfattning.

Enligt promemorian hör styrelsen för Studsvik fastställa taxor för stationens

tjänster. Taxesättningen bör vara flexibel och kunna användas som

ett instrument för att ge verksamheten en önskad inriktning.

Slutligen framhålls att förslaget om Studsvik torde kunna genomföras

i viss mån oberoende av de förslag som utredningen kan komma att lägga

fram i övrigt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

95

Bilaga 3

Organisation och resurser för teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete i Sverige

Nuvarande organ och deras verksamhet

1. Tekniska högskolor

De tekniska högskolorna har liksom andra högre lärosäten en dubbel

uppgift; att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk utbildning.

Inom teknologin finns för närvarande tre läroanstalter, nämligen tekniska

högskolan i Stockholm (KTH), Chalmers tekniska högskola (CTH) och

tekniska högskolan i Lund (LTH). Dessutom bedrivs vid Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga fakultet civilingenjörsutbildning motsvarande

utbildningen vid de tekniska högskolornas sektioner för teknisk

fysik. I Linköping och Örebro bedrivs teknisk magisterutbildning.

Principbeslut har fattats om inrättande av en teknisk högskola i Linköping.

Vidare planeras teknisk magisterutbildning vid Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga fakultet.

Finansiering

Driftutgifterna för den samlade verksamheten (undervisning och forskning)

vid de tekniska högskolorna uppgår budgetåret 1967/68 till ca 100

milj. kr.

Basresurserna för den forskning som bedrivs vid de tekniska högskolorna

ställs till förfogande direkt över statsbudgeten. Betydande bidrag erhålls

dessutom från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,

hos vilket forskare som behöver förstärkta resurser kan ansöka om

medel för enskilda projekt. Den privata sektorns bidrag till högskoleorganisationens

forskningsverksamhet är med undantag av vissa områden relativt

obetydligt.

De statliga anslagen till forskning vid universitet och högskolor som helhet

har undergått eu snabb ökning under de senaste åren. Budgetåret 1955/

56 beräknades de statliga anslagen för dessa ändamål uppgå till ca 50

milj. kr. Budgetåret 1965/66 hade de statliga utgifterna stigit till drygt 200

milj. kr. Anslagen har alltså fyrdubblats på 10 år.

De statliga utgifterna direkt över statsbudgeten för forskning vid de tekniska

högskolorna har expanderat snabbt. Ökningen har varit väsentligt

snabbare än genomsnittet för den högre utbildningen.

Tabell 1: Driftanslag över statsbudgeten för forskning vid tekniska fakulteter

i milj. kr.

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

Tekniska fakulteter..................

29

34

44

46

48

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Vid framräkningen av tabellen har tillämpats de principer som kom till

användning i universitetsutredningens undersökning Forskningens villkor

och behov (SOU 1958: 32). Endast driftkostnader har medtagits.

Som nämnts tidigare erhåller forskare vid de tekniska högskolorna betydande

stöd från statens tekniska forskningsråd. Tyvärr finns ingen särredovisning

av rådets anslag till tekniska fakulteter. Anslagsverksamheten

redovisas i stället av rådet som anslag till universitet och högskolor. Då den

alldeles övervägande delen av utgifterna torde vara avsedd för verksamhet

vid tekniska högskolor, torde dock omfattningen av denna finansieringsform

kunna illustreras med följande tabell.

Tabell 2: Anslag från statens tekniska forskningsråd till universitet och

högskolor 1962/63—1965/66 i milj. kr.

Mottagare

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

Universitet och högskolor ............

3,8

4,8

7,4

8,9

8,2

Lokaler

Enligt 1963 års universitets- och högskolekommittés lokalinventering

(SOU 1965: 12 s. 631) disponerade de tekniska högskolorna och de matematiska,

fysiska och kemiska ämnena vid matematisk-naturvetenskaplig

fakultet höstterminen 1963 över 170 000 m2 nettoyta. Sedan dess har fram

till hösten 1967 för nämnda ämnen färdigställts över 100 000 in2, medan

omkring 80 000 in2 var under byggande eller projektering. Detta innebär

att lokaltillgången sedan höstterminen 1963 mer än fördubblats.

Personal

Ett av de viktigaste målen för den fortgående utbyggnaden av de tekniska

högskolorna är att de enskilda institutionerna skall fungera på en hög

kvalitativ nivå när det gäller forskarrekrytering och forskarutbildning. Institutionerna

har därför försetts med teknisk utrustning, som gjort det

möjligt att bedriva modern forskning. Målet har varit att det vid högskolorna

skall skapas möjligheter för de fast anställda forskarna och den personal

som befinner sig i utbildning att fungera till ett optimum av sin kapacitet.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydande

ökningen av lokaltillgången har starkt förbättrat förutsättningarna

för effektiv utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.

En ökning av antalet nybörjarplatser har skett från ca 1400

budgetåret 1962/63 till ca 2 400 budgetåret 1967/68. Antalet närvarande

studenter har ökat från ca 5 100 höstterminen 1960 till ca 9 500 höstterminen

1966.

I fråga om utbildnings- och forskningspersonal vid universitet och högskolor

har en stark personalkoncentration skett till områdena naturvetenskap

och teknik. Av sammanlagt 818 professurer budgetåret 1967/68 finns

sålunda 307 eller ca 37 % inom dessa båda ämnesområden.

Om man ser till det totala antalet tjänster för forsknings- och utbildningspersonal,

som budgetåret 1967/68 uppgår till ca 2 500, är motsvarande

andel betydligt över hälften.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 3. Lärar- och forskartjänster vid tekniska högskolor 1967/68.

Lärarkategori

KTH

CTH

LTH

Totalt

Professorer ......................

83

66

48

197

Laboratorer......................

13

15

8

36

Universitetslektorer ..............

59

55

29

143

Forskardocenter..................

2

i

_

3

Docenter ........................

10

6

1

17

Forskarassistenter ................

7

7

1

15

Assistenter ......................

291

261

166

718

Totalt

465

411

253

1 129

Resursutbyggnaden under senare år inom den högre tekniska utbildningen

har möjliggjort en väsentligt ökad examination. Antalet utexaminerade civilingenjörer

ökade således från ca 700 budgetåret 1960/61 till ca 1 000

budgetåret 1966/67. I fråga om teknologie licentiater och doktorer skedde

en fördubbling från ca 60 till ca 120.

V ppdragsforskning

Förutom den forskning som finansieras med statsanslag och bidrag från

forskningsråd bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss övriga forskning

och utveckling. Denna har karaktären av uppdragsforskning. Vanligen

torde dessa uppdrag kunna indelas i tre grupper: (1) utexperimenterandet

av nya principer och konstruktioner enligt order från uppdragsgivaren,

(2) löpande experimentella konstruktioner för uppdragsgivaren, som utarbetar

nya konstruktioner, (3) tillfälliga uppdrag av större eller mindre omtattning.

Uppdrag av ren rutinkaraktär får ej förekomma utan överlämnas

till särskilda statliga provningsanstalter.

Enligt statistiska centralbyråns i november 1965 framlagda undersökning

av industrins forskningsutgifter år 1963 använde industrin detta år

56 milj. kr. för forsknings- och utvecklingsverksamhet som utförts utanför

det egna företaget. Av detta belopp gick 21 milj. kr. till utlandet, och av de

återstående 35 milj. kr. kunde ca 10 milj. kr. räknas bort som transaktioner

mellan olika företag.

För att skaffa ett fullständigare material för en diskussion om uppdragsforskning

utförde Ingeniörsvetenskapsakademien under hösten 1966 en undersökning

av uppdragsverksamheten under budgetåret 1965/66 vid KTH

och CTH. Det visade sig att uppdragsforskningen vid de båda högskolorna

det aktuella året kunde beräknas till drygt 6,2 milj. kr. I tabell 4 har verksamheten

uppdelats med hänsyn till beställare, varvid framgår att den

privata industrin var den i särsklass största uppdragsgivaren.

Tabell 4: Uppdragsverksamhet vid vissa tekniska högskolor 1965/66 i

1 000-tal kr.

KTH

CTH

Summa

Industri m. m.......................

3 703

481

4 184

AB Atomenergi......................

150

44

194

FOA ........................

820

75

895

Övrig statlig verksamhet..............

408

556

964

Summa

5 081

1 156

6 237

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

2. Statliga forsknings-, försöks- och provningsanstalter

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt (FOA) är huvudmyndighet för svensk försvarsforskning

och landets största forskningsinstitution. Enligt sin instruktion

skall FOA för försvarsändamål bedriva främst naturvetenskaplig, tekniskt-vetenskaplig

och medicinsk forskning. FOA skall även följa och samordna

sådan forskning som bedrivs inom landet samt följa den allmänna

utvecklingen inom berörda vetenskaper. Vidare skall FOA biträda andra

myndigheter och institutioner med råd i tekniskt-vetenskapliga frågor berörande

försvaret samt medverka med kontroll och underlag för standardisering

av metoder och materiel. FOA skall slutligen främja utvecklingen

och samordningen av den operationsanalytiska verksamheten inom totalförsvaret

samt tillhandahålla expertis för denna verksamhet. Hela detta

arbete, som utförs i nära samarbete med andra totalförsvarsmyndigheter

och med forskningsråd, universitet, högskolor och industrier, skall i första

rummet tillgodose det totala försvarets krav. Forskningsanstalten är i

princip skyldig att till närmare undersökning ta upp forskningsuppgifter,

som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef eller central förvaltningsmyndighet

inom totalförsvaret.

FOA:s forskning kan med hänsyn till resultatens användning indelas

i tre grupper: prognoser, underlag för studier och underlag för utveckling

och anskaffning av materiel. Inom var och en av dessa grupper förekommer

både grundläggande och tillämpad forskning.

FOA:s arbete är fördelat på fyra avdelningar förutom den administrativa

byrån och planeringsbyrån, nämligen FOA 1 för kemi och medicin, FOA 2

för tillämpad fysik, FOA 3 för teleteknik med försvarets teletekniska laboratorium

samt FOA 4 för skydd och försvar mot kärnladdningar.

Chef för forskningsanstalten är en generaldirektör. Högsta ledningen

över verksamheten utövas av styrelsen. I styrelsen ingår förutom generaldirektören,

som samtidigt är styrelsens ordförande, cheferna för armé-,

marin- och flygförvaltningarna, ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion

och tre civila ledamöter representerande forskning och industri. Dessutom

har överbefälhavaren rätt att utse lämplig militär befattningshavare

att som sin företrädare närvara vid styrelsens sammanträden.

FOA:s verksamhet finansieras huvudsakligen med anslag över försvarshuvudtiteln.

Anslagen ökade snabbt fram till början av 1960-talet beroende

bl. a. på en intensifierad forskning rörande skydd och försvar mot kärnladdningar.

Tabell 5: FOA:s driftbudget 1945/46—1967/68 i milj. kr.

1945/46

1950/51

1955/56

1960/61

1965/66

1966/67

1967/68

1,8

9

20

49

64

67

69

FOA:s personal uppgår för närvarande till närmare 1 600 personer, varav

ca 410 är forskare med akademisk examen. Antalet ingenjörer med examen

från högre tekniskt läroverk respektive tekniskt institut uppgår till omkring

375. Utöver egen personal anlitas ett stort antal utomstående fors
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

99

kare vid bl. a. universitet, högskolor och industrilaboratorier som konsulter

eller för utförande av särskilda forskningsuppdrag.

FOA har sina lokaler huvudsakligen inom Stockholm med omnejd. Från

att tidigare ha varit utspridd på en mängd olika platser och delvis i föga

ändamålsenliga lokaler har verksamheten på senare år koncentrerats till

i huvudsak tre olika centra.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har enligt sin nuvarande instruktion

till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet genom

att bl. a. planera och genomföra flygteknisk forskning och provning.

FFA skall vidare följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i andra

länder samt systematiskt insamla, ordna, bearbeta och offentliggöra forskningsresultat

och andra rön inom sitt verskamhetsområde. Anstalten kan

mot ersättning utföra forskning eller provning för utomstående uppdragsgivare.

FFA är organiserad på fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdelningen,

hållfasthetsavdelningen, mättekniska avdelningen och driftavdelningen.

Vid sidan av dessa finns ett kansli. Den 1 juli 1967 uppgick personalen

till 233 personer.

Försöksanstalten bedriver dels forskning och provning mot ersättning på

uppdrag av offentliga myndigheter eller enskilda, dels egen, främst civilt

inriktad forskningsverksamhet. Den ekonomiska ramen för sistnämnda

forskningsverksamhet är den s. k. nettoutgiften, dvs. skillnaden mellan

den totala belastningen på avlönings- och omkostnadsanslagen och beställningsinkomsterna.

Denna nettoutgift, som kan betraktas som ett statligt

anslag, är sedan budgetåret 1962/63 maximerad till 1,3 milj. kr.

1965 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en utredning med uppdrag

att utreda frågan rörande den framtida inriktningen och omfattningen

av verksamheten vid FFA. Utredningen har 1967 framlagt sitt betänkande.

Driften vid FFA finansieras till övervägande del med beställningsinkomster

från försvaret.

Tabell 6. Utgifts- och inkomstutvecklingen vid FFA 1963/64—1966/67 i

milj. kr. med budgeterad stat för 1967/68

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

budget

Utgifter ............................

11,6

11,5

11,5

11,7

10,1

Inkomster ..........................

10,3

10,2

10,2

10,1

8,8

Försvarets myndigheter och SAAB ....

10,0

9,4

9,2

9,3

8,0

Övriga beställare ....................

0,3

0,8

1,0

1,1

0,8

Nettoutgift . .........................

1,3

1,3

1,3

1,3

1,3

Statens provninganstalt

Statens provningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller enskild

provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed

förenad verksamhet. I den mån anstaltens utrustning och förhållan
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dena i övrigt medger görs också andra provningar och undersökningar.

Anstalten bedriver även tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

Anstalten samarbetar med industriföretag och andra enskilda organisationer

samt statliga myndigheter och institutioner, som berörs av anstaltens

verksamhet och skall, i den mån det kan ske, ställa personal till förfogande

för standardiseringsarbeten in. m.

Anstalten är uppdelad på tre tekniska avdelningar, en central verkstad

och ett kansli. Verksamheten är huvudsakligen lokaliserad till Stockholm,

men vissa mätningar med transportabel apparatur och vissa provtagningar

och kontroller görs även på andra håll. Filialer med utrustning för byggnadstekniska

provningar finns i Hälsingborg, Karlskrona, Jönköping, Norrköping,

Borlänge, Härnösand och Luleå. Inom det textiltekniska området

finns en filial i Borås.

De tekniska avdelningarna betecknas A, B och C. Inom avdelningen A

utförs mekaniskt-teknologisk provning och undersökning av metalliska material

och andra konstruktions- och byggnadsmaterial samt av färdiga konstruktioner

och byggnadsdelar. Avdelningen har fyra laboratorier — det

byggnadstekniska, det mekaniska, det värme- och ventilationstekniska samt

det brandtekniska. Olika materials struktur och kemiska sammansättning

samt materials därmed sammanhängande egenskaper och funktion undersöks

av avdelning B med fem laboratorier: analyslaboratoriet, polymerteknislca

laboratoriet, ytskyddslaboratoriet, laboratoriet för metallografi

och korrosion samt bränsle- och smörj medelslaboratoriet. På avdelning C

utförs elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar. Här finns

ett elektriskt, ett akustiskt och ett fysikaliskt laboratorium.

Fr. o.m. budgetåret 1965/66 tillämpas vid anstalten försöksvis programbudgetering.

Detta innebär att anvisade medel inte primärt knyts till kostnadsslag

såsom avlöningar och omkostnader utan till vissa aktiviteter. Av

anslaget för budgetåret 1966/67 avsåg sålunda 4,1 milj. kr. anstaltens uppdragsverksamhet

medan återstoden 2,6 milj. kr. utgjorde ramen för den

allmänna verksamheten dvs. forsknings- och utvecklingsarbete samt expertverksamhet.

För närvarande finns ca 240 personer anställda vid anstalten och dess

filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt

Statens skeppsprovningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller enskild

provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och

sjöfart samt, i den mån anstaltens utrustning och förhållanden i övrigt

medger det, andra provningar och undersökningar. Anstalten bedriver dessutom

tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Anstaltens

uppdragsverksamhet är baserad på en taxa som innebär fidl täckning

av alla på respektive uppdrag löpande kostnader, även komplementkostnader.

Uppdragsgivare är svenska marinen, svenska och utländska varv, rederier,

konsultfirmor etc. Uppdragsinkomsterna avser till 50 % teknisk utveckling

och till 50 % målforskning. Verksamheten är både experimentell

och teoretisk.

Budgetåret 1967/68 beräknas ca 3,5 milj. kr. tas i anspråk för avlöningar

och omkostnader. Personalen uppgick den 1 november 1967 till 84 personer

av vilka 20 är akademiker. Verksamheten bär under senare år kontinuerligt

ökat och den ekonomiska bruttovolymen ökar för närvarande i en takt, som

innebär fördubbling vart femte år.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Skeppsprovningsanstalten är organisatoriskt nppdelad på tre tekniska avdelningar,

drift- och verkstadsavdelningen, ritkontorsavdelningen samt beräkningsavdelningen.

Dessutom finns ett kansli.

Under drift- och verkstadsavdelningen sorterar laboratorierna med

skeppsprovningsränna och kavitationstank, verkstadskontor och verkstäder,

sektion för elektronisk mätteknik samt data- och analogimaskin. Avdelningen

sköter den experimentella delen av verksamheten med försök

och mätningar samt ansvarar för vidareutveckling av anstaltens experimentella

utrustning med tillhörande metodforskning.

Ritkontorsavdelningen utför ritningsarbeten för verkstäder och laboratorier

samt ansvarar för den rutinmässiga uppdragsverksamheten med

granskning av försöksresultat, kritisk bedömning av dessa samt utarbetande

av försöksrapporter.

Beräkningsavdelningen handlägger anstaltens teoretiska och experimentella

uppdragsforskning samt förestår den forskning och den vetenskapliga

aktivitet, som bedrivs i anstaltens egen regi. Verksamheten kan indelas i

inarinmilitär forskning, fundamental liydromekanik och hydroakustik, propulsion

och kavitation, fartygs sjövärdighet, stabilitet och manöveregenskaper

samt systemarbete och programmering.

Statens skeppsprovningsanstalt har ett visst ekonomiskt utrymme för

arbeten vid sidan av den egentliga uppdragsverksamheten. Detta* utrymme

växlar något från år till år och uppgår till 15 å 20 % av den totala verksamhetsvolymen.

3. Ingeniörsvetenskapsakademien

Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA) stiftades 1919 med ändamål att

befordra teknisk-industriell forskning och därigenom främja den svenska

industrins utveckling. IVA utgör ett lärt samfund med högst 202 svenska

medlemmar under 65 års ålder. Medlemmarna är fördelade på 11 avdelningar

för olika tekniska vetenskaper.

Akademiens verksamhet ledes av presidium bestående av tre av Kungl.

Maj :t förordnade presedes samt akademiens verkställande direktör. Viktigare

frågor behandlas i förvaltningsutskottet som består av presidiet samt

avdelningarnas ordföranden. En betydande del av akademiens verksamhet

initieras i avdelningarna, som ofta föreslår genomförande av konferenser,

föreläsningar, utredningar eller andra liknande åtgärder.

Akademien har successivt byggt upp ett kansli med ca 60 tjänstemän.

Kansliet är organiserat i tre operativa avdelningar — utredningssekretariatet,

informationssekretariatet och ntlandssekretariatet — samt serviceavdelningar.

För närvarande arbetar dessutom ca 25 kommittéer under akademiens

hägn. Dessa kan genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden.

Vissa kommittéer organiserar med ekonomiskt stöd av medlemmarna, som

kan utgöras av löretag, organisationer eller statliga verk, gemensam forskning

på områden som är av allmänt intresse men inte är av central betydelse

för medlemmarna. Som exempel pa sådana områden kan nämnas

transportforskning, svetsning och pålslagning. När verksamheten vuxit i

omfattning, har den ofta överförts till fristående institut. Ett exempel på

sådan utveckling är Korrosionsinstitutet.

IVA lämnar stöd åt föreningar som formellt är fristående men som arbetar

inom områden som akademien finner angeläget att söka utveckla. För

närvarande har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska föreningen

sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utredningssekretariatet

Utredningssekretariatet liar till uppgift att administrera arbetet inom

akademiens avdelningar och kommittéer samt att behandla och bearbeta

de idéer och uppslag, som blir följden av deras verksamhet eller som erhålls

genom kontaktmännen utomlands eller andra källor. Sekretariatet skall utföra

därav betingade utredningar av såväl frågor rörande forskningsorganisation

och forskningsplanering som behov av forskning och utveckling

inom speciella tekniska områden som akademien funnit bör särskilt uppmärksammas.

I sekretariatet ingår de tekniska sekreterare som akademien anställt

med ekonomiskt stöd av statens tekniska forskningsråd (TFR). En del av

kostnaden täcks dessutom med medel som akademien erhåller i torm av

direkta industribidrag, intäkter från av akademien anordnade konferenser

samt ersättning för arbete med utredningar och liknande verksamhet, som

akademien åtar sig åt utomstående organ, t. ex. statliga kommittéer. Från

utredningssekretariatet hämtas företrädesvis sekreterarna i akademiens avdelningar

samt ofta även sekreterare i IVA:s kommittéer. Utredningssekretariatet

ansvarar också för IVA:s medverkan vid anordnande av konferenser

och kongresser.

Sekretariatet ansvarar för behandlingen av remisser som inte direkt berör

informations- eller utlandssekretariatets områden. Likaså utför sekretariatet

huvuddelen av förberedelsearbetet att samla och bearbeta material

för IVA:s årliga rapport om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Inom utredningssekretariatet finns sekreterare och utredningsmän för speciella

områden som anses kräva en koncentrerad insats, t. ex. administrativ

rationalisering, tillämpad matematik och instrument- och mätteknik.

Informationssekretariatet

Informationssekretariatets uppgift är att samla teknisk och vetenskaplig

information från både Sverige och utlandet och att sprida denna vidare till

företag och institutioner. Vidare ingår i sekretariatets uppgifter att verka

för en effektiv dokumentationsverksamhet i landet. Detta sker genom

arbete i kommittéer genom föredrag och artiklar och genom medverkan

i utbildningsverksamhet. Informationssekretariatets personal medverkar

även i policyskapande dokumentationsorgan inom olika forskningsområden.

I informationssekretariatet ingår akademiens bibliotek. Detta har specialiserats

på forskningsorganisation och forsltningsekonomi och fungerar som

centralt bibliotek inom detta område, på uppslagsböcker och handböcker

samt på förtryck och förhandlingar från konferenser.

För svensk industri och forskning anskaffar sekretariatet litteratur av

typen forskningsrapporter, utredningar, firmatryck, kongress- och konferensmaterial,

patent, statligt tryck etc. Informationssekretariatet är den

svenska hemmaorganisationen för den gemensamma nordiska dokumentationscentralen

i Washington (Scandoc). Inom sekretariatet har lagts upp ett

översättarregister.

Kongresslistor med uppgifter om kongresser, konferenser och utställningar

i Sverige och i utlandet utges regelbundet. Sekretariatet åtar sig

även anskaffning av program, anmälningsblanketter samt rapporter från

kongresserna. Man ansvarar vidare för redigering och utgivning av de

svenska bidragen till Acta Polytechnica Scandinavica, den nordiska monografiserie

som ges ut av ingeniörsvetenskapsakademierna och forskningsråden

i de nordiska länderna.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Forskarnas kontaktorgan (FKO) har skapats för att föra till IVA inkommande

information vidare. FKO består av representanter för ungefär

600 företag, institutioner, organisationer och myndigheter, som åtagit sig

att ta emot informationsmaterial från akademien och sprida detta vidare

inom sin organisation.

Informationssekretariatet fungerar som svenskt kontaktorgan för OECD

Science Policy Document Exchange. Detta innebär att det till OECD lämnar

information om svenska utredningar, rapporter etc., som bedöms vara

av större forskningspolitisk betydelse. Från OECD mottas listor över motsvarande

material gällande övriga OECD-länder och distribueras till intresserade.

Då informationssekretariatet saknar resurser att utföra större litteratur

sökningsuppdrag för utomstående, har ett särskilt serviceorgan, IVA:s

litteratursökning, inrättats med stöd från TFR. IVA:s litteratursökning

utför på uppdrag av företag, institutioner, förvaltningar etc. litteratursökningar

inom tekniska och angränsande naturvetenskapliga områden.

Utlands sekretariatet

Utlandssekretariatet inrymmer dels kontaktmännen i utlandet, vilka är

förordnade som tekniskt-vetenskapliga attachéer i Frankrike, Förenta staterna,

Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisation med ett antal

utlandssekreterare, som svarar för att det från utlandet kommande informationsmaterialet

omhändertas och distribueras. Utlandssekretariatet svarar

också för akademiens kontakter med motsvarande institutioner i andra

länder. Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom särskilda anslag

från statens tekniska forskningsråd.

Verksamheten i Förenta staterna bedrivs sedan 1944. Den i Washington

stationerade kontaktmannens uppgift är att följa den tekniskt-vetenskapliga,

industriella och forskningspolitiska utvecklingen i USA och Canada

samt att informera svenska organisationer, såsom ämbetsverk, forskningsinstitut,

företag samt högskole- och universitetsinstitutioner därom. Kontaktmannen

förmedlar också kontakter mellan svenska och amerikanska

forskare och tekniker samt föreslår lämpliga objekt för studiebesökande

svenskar. Uppdragsverksamhet för enskilda svenska företag och institutioner

ingår också i kontaktmannens uppgifter.

Kontaktmannen i Moskva har som främsta uppgift att bevaka sovjetiska

forskningsrön som publiceras på Tyska och att etablera kontakter mellan

sovjetiska och svenska forskare och industriföretag. Verksamheten som inleddes

1960 motiverades främst av att få svenska naturvetare och tekniker

behärskade ryska språket tillfredsställande, och att kontaktmannen därför

kunde anskaffa och delvis översätta väsentligt material innan det kom till

allmän kännedom, t. ex. i engelsk översättning. Detta gäller fortfarande.

På senare år har också ett mera omfattande industriellt samarbete i form

av utbyte av patent och licenser ägt rum mellan svenska och sovjetiska

industriföretag, till vilket bl. a. kontaktmannen medverkat.

Kontaktmannen i Paris har, förutom gängse kontaktuppgifter, i uppdrag

att följa utvecklingen inom OECD och ESRO och rapportera därom, förutom

till akademien, direkt till berörda departement. Befattningen inrättades

under budgetåret 1965/66.

Den 1 april 1966 stationerade akademien försöksvis en tillfällig kontaktman

i Tokyo. Hans främsta uppgift var att biträda de utsända delegationerna

och andra svenska forskare i planerandet och genomförandet av

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

resor och studiebesök. Kontaktmannen lämnade vidare japanska forskare

och tekniker upplysningar om Sverige och svensk industri och samarbetade

aktivt med den i Tokyo stationerade handelssekreteraren. Med stöd av

anslag från Riksbankens Jubileumsfond har akademien anställt en fast kontaktman

i Tokyo från den 1 maj 1967.

Under de senaste åren har IVA byggt upp ett vetenskapligt samarbete

med de östeuropeiska länderna genom direkta överenskommelser med motsvarande

organisationer i dessa länder. Efter underhandskontakter upptogs

under 1964 diskussioner mellan Kungl. Vetenskapsakademien och

Ingeniörsvetenskapsakademien om ett närmare samarbete med den sovjetiska

vetenskapsakademien. Sedan våren 1965 föreligger en överenskommelse

avseende ett årligt utbyte av forskare. Den tidigare överenskommelsen

har i maj 1967 utvidgats väsentligt. Verksamheten och forskarutbytet

har finansierats genom bidrag från utrikesdepartementet, Svenska institutet,

naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden, vetenskapsakademien

och IVA.

Under hösten 1966 slöt IVA en överenskommelse även med en sovjetiska

kommittén för vetenskap och teknik. I samarbetet ingår utbyte av delegationer

och föreläsare samt anordnande av gemensamma symposier. En

liknande överenskommelse ingicks i februari 1968 med den sovjetiska kommittén

för utnyttjande av atomenergi.

År 1964 slöts en överenskommelse mellan IVA och den tjeckiska vetenskapsakademien

enligt vilken akademierna skulle utbyta forskare och delegationer

samt anordna gemensamma symposier. Enligt överenskommelsen

kunde även industriella kontakter upptas och ett par svenska företag

har utnyttjat denna möjlighet. Kostnaderna har täckts genom bidrag från

forskningsråd samt från industriföretag.

Under 1966 slöts en överenskommelse mellan IVA och den bulgariska

kommittén för vetenskap och tekniska framsteg. Enligt överenskommelsen

skall utbyte av forskare, föreläsare och delegationer anordnas och även industriella

samarbetsprojekt skall kunna tas upp till behandling.

De svenska kostnaderna har hittills täckts genom anslag ur Handels- och

sjöf artsfonden.

Tillsammans med olika akademier och forskningsråd är IVA sedan början

av 1967 engagerad i en bilateral samverkan med Frankrike på vetenskapens

område.

Kommittéväsende

Ett stort antal kommissioner, kommittéer och andra samarbetsorgan har

under årens lopp skapats av akademien med representanter för skilda kategorier

och intressegrupper. Några har med åren antagit en från akademien

helt fristående ställning, andra arbetar fortfarande under akademiens hägn

och åtnjuter i större eller mindre utsträckning dess stöd.

Bland de viktigaste kommittéerna kan nämnas (tillkomståret anges inom

parentes):

Acetylennämnden (1945)

Kommittén för administrativ rationalisering (1967)

Svenska kommittén för Acta Polytechnica Scandinavica (1959)

Bergmekanikkommittén (1965)

Djupfrysningskommittén (1953)

Kommittén för dokumentation (1967)

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Energiutskottet (1961)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Göteborg (1960)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Norrland (1964)

Kommittén för höghastighetsfotografi (1961)

Innovationskommittén (1962)

Kommittén för instrument- och mätteknik (1964)

Kommittén för forskning beträffande jordens elektriska egenskaper

(19o 9)

Nämnden för kemiteknik (1965)

Kran- och hisskommissionen (1951)

Kommittén för oförstörande provning (1958)

Kommittén för petrokemisk forskning och utveckling (1962)

Pålkommittén (1963)

Svetskommissionen (1931)

Kommittén för teknisk användning av joniserande strålning (1962)

Svenska Tensidkommissionen (1965)

Transportforskningskommissionen (1950)

Tryckkärlskommissionen (1944)

Nämnden för värmeteknisk forskning (1963)

Kommittén för ytkemi (1962)

Kommittén för åskforskning (1943)

Forskningsstationer

IVA försökei sedan länge skapa forskningsstationer för att därigenom

lörse mindre forskargrupper och institut med lokaler och allmän service.

Den första stationen tillkom 1944 i Stockholm i anslutning till tekniska

Högskolan. Stationen består av två byggnader. Dessutom disponeras vissa

vitrymmen i anslutande baracker. Den tillgängliga nettogolvytan uppgår

till ca 4 200 m-. Utrymmen i stationen abonneras för närvarande av forskargiupper

från AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, statens institut

för konsumentfrågor, tekniska högskolans institutioner för reaktorfysik

och kärnkemi, Isotoptekniska laboratoriet och Institutet för vattenoch

luftvårdsforskning med tillhörande servicebolag, Svenska färgindustrins

forskningslaboratorium, Institutionen för talöverföring, Tegelindustrins

centrallaboratorium och Ytkemiska laboratoriet, Reologilaboratoriet

samt två enskilda forskare.

IVA har på flera sätt sökt utöka sin forskningsstationsverksamhet dels

genom en utbyggnad av stationen i Stockholm, dels genom skapande av

forskningsstationer på andra orter. Sålunda finns inom akademien kommitteer

för upprättande av forskningsstationer i Göteborg och Norrland.

Utredningsarbetet rörande forskningsstationsverksamhetens framtida utbyggnad

stöds av TFR. En i början av 1967 utförd utredning av lokalbehovet

i Goteborg for sådana grupper som lämpligen placeras i en forskningsstation

ledde till att önskemål om lokaler på tillsammans 9 000 m2

redovisades.

Utredningen har förts vidare av LUP-kommittén för Göteborg som utarbetat

lokalprogram för eu forskningsstation på 4 000 m2. CTH och IVA

bär därefter i en gemensam petitaskrivelse den 30 augusti 1967 begärt att

Kungl. Maj :t skall ge uppdrag till byggnadsstyrelsen att projektera forskningsstationen

och att för detta ändamål ställa 450 000 kr. till byggnadsstyrelsens

förfogande. JOb

4f Bihang Ull riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. May.ts proposition nr 68 år 1968

Ekonomi

Tabell 7 illustrerar IVA:s verksamhet och dess omfattning, expansion

och finansiering. I tabellen har uteslutits kostnaderna för Ytkemiska laboratoriet.

Tabell 7. Omslutning för IVA:s verksamhetsgrenar i 1 000-tal kr. 1961/62

och 1966/67 med uppdelning på intäktsslag.

År

Central-

Forsk-

Interna-

Forsknings-

To-

verk

nings-

tionell

arbeten och

talt

samhet

station

verk-

utredningar

samhet

Statsanslag ................

1961/62

315

65

224

162

766

(inkl. bidrag från forskningsråd

och fonder) ..............

1966/67

472

65

846

945

2 328

Fondmedel ................

1961/62

127

3

130

1966/67

151

5

156

Industrimedel..............

1961/62

474

10

271

755

1966/67

987

544

1 531

Abonnentavgifter och övriga

1961/62

158

401

6

112

677

intäkter

1966/67

309

828

11

159

1 307

Summa

1961/62

1 074

466

240

548

2 328

verksamhetsgrenar

1966/67

1 919

893

857

1 653

5 322

Under den angivna perioden mer än fördubblades omslutningen för akademiens

verksamhetsgrenar. Den snabbaste ökningen noterades för den

internationella verksamheten som nära fyrdubblades under perioden.

Parallellt med den i absoluta tal kraftiga resursutbyggnaden har under

perioden intäkternas relativa fördelning mellan olika finansieringskällor

förändrats. 1961/62 svarade staten och industrin för vardera en tredjedel

av akademiens intäkter. 1966/67 lämnades statsbidrag motsvarande 44 %

av IVA:s omslutning medan industrins direkta bidrag sjunkit till 29 %.

Statens ökade bidrag har i första hand kommit den internationella verksamheten

och utredningsverksamheten tillgodo. Bidragen har i första hand

kanaliserats genom TFR.

4. Statens tekniska forskningsråd

Statens tekniska forskningsråd (TFR) inrättades 1942. TFR är därmed

vårt äldsta forskningsråd. Enligt den instruktion som gäller från och med

den 1 januari 1967 har rådet till uppgift att följa den tekniska utvecklingen

i stora drag och hålla kontakt med forskare och forskningsinstitutioner.

Rådet skall vidare stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete

mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och enskilda organisationer,

institutioner och myndigheter. I instruktionen sägs också att rådet

skall stödja initiativ till forskning som är av betydelse för näringslivet samt

vid behov ta initiativ till främjande av sådan forskning och dess utnyttjande.

TFR intar i jämförelse med andra forskningsråd en viss särställning.

I instruktionen framhålls således samarbetet med näringslivet och utnyttjandet

av forskningsresultaten. Särställningen poängteras också i admi
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

nistrativt hänseende. Tidigare lydde rådet under handelsdepartementet och

överflyttades till finansdepartementet i och med att den partiella departementsreformen

genomfördes våren 1967.

Stödverksamhet

Reservationsanslaget Teknisk forskning, som disponeras av TFR, har i

det närmaste tredubblats under den senaste femårsperioden.

Tabell 8. Anslag över statsbudgeten till Teknisk forskning, inkl. förslagsanslaget

till TFR:s egen verksamhet, 1963/64—1967/68 i milj. kr.

1963/64

1964/63

1965/66

1966/67

1967/68

Statens tekniska forskningsråd ........

8,3

13,6

16,6

18,8

22,4

De forskningsanslag rådet utdelar har i tabell 9 fördelats på mottagarkategorier.

Gruppen universitet och högskolor har undergått den största

absoluta ökningen — från 3,8 milj. kr. 1962/63 till 8,2 milj. kr. 1966/67.

Flertalet återstående mottagares tilldelning har i stort sett fördubblats

under perioden. Dock har rådets stöd till akademierna mer än tredubblats

och stödet till industrier tredubblats.

Tabell 9. Fördelning på olika mottagarkategorier av statens tekniska forskningsråds

anslag 1962/63—1966/67 i milj. kr.

Mottagare

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

Universitet och högskolor ............

3,80

4,75

7,35

8,90

8 20

Branschforskningsinstitut och annan kol- lektiv forskning....................

0,95

0,64

1,32

2.00

1,80

Industrier ..........................

0,57

0,72

1,06

0,90

1,70

Akademier..........................

0,34

0,58

0,89

1,50

1,20

Stipendiater ........................

0,34

0,33

0,56

0,70

0,80

Övriga..............................

0 60

1,28

2,11

2,60

5,10

Summa

6,60

8,30

13,30

16,60

18,80

Vad gäller anslagens relativa fördelning på olika mottagarkategorier under

de undersökta åren 1962/63—1966/67 kan noteras att kategorin universitet

och högskolor under perioden gått tillbaka från 58 % av rådets

samlade forskningsresurser till 44 %. Gruppen industrier erhöll under

motsvarande period en konstant andel eller 9 % av de samlade medlen.

Gruppen branschforskningsinstitut m. m. föll under perioden tillbaka från

14 % till 10 %. Akademier ökade sin andel från 5 till 6 %.

Rubriken akademier avser till helt övervägande del anslag till Ingeniörsvetenskapsakademien.

Anslagen till IVA har utgjort stöd för den centrala

och internationella verksamheten samt forskningsarbeten och utredningar.

I tabell 10 ges vissa uppgifter om fördelningen på olika områden av anslagen

från TFR.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 10: Tekniska forskningsrådet. Anslagsdisposition 1963/64 och 1966/

67 i milj. kr.

1963/64

1966/67

Forskning....................................

6.:

15,7

Fysik........................................

1,2

2,2

Elektroteknik ................................

1,1

1,2

Bergsvetenskap etc...........................

0,6

1,5

Skeppsteknik ................................

0,1

0,8

Medicinsk teknik..............................

0,4

1,4

Rymdforskning ..............................

—

1,0

Kemi........................................

1,8

3,2

Bioteknik....................................

0,4

1,7

Skogsteknik, skogsindustri......................

0,2

0,6

Övriga fackområden ..........................

0,9

2,2

Undersökningar av allmän karaktär, inkl. dokumen-

tation......................................

1,1

3,1

Studieresor och forskningsstipendiater ............

0,5

ll,0

Summa

8,3

18,8

1 Ingår i de belopp som redovisats under olika fackområden.

TFR har i sin långtidsplan för tiden 1966—1971 framhållit att man kan

bedöma huruvida rådets medel stiger i den takt som kan anses nödvändig

genom att studera relationerna mellan rådets anslag och utvecklingen av

industrins forsknings- och utvecklingskostnader. Liknande jämförelser sägs

kunna utföras med de tekniska högskolornas tillväxt. Då dessa bedömningar

endast kan utföras i efterhand, lämnar de emellertid ingen ledning

för löpande äskanden. De kan endast användas för att bedöma tendensen.

Bl. a. mot bakgrund av dessa synpunkter uppställer TFR i långtidsplanen

som ett första mål för det statliga stödet till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete

en fortsatt utbyggnad av rådets resurser till ca 5 % av industrins

forsknings- och utvecklingskostnader. Till detta läggs påpekandet att,

om industrins forsknings- och utvecklingskostnader ökar långsammare än

man ur samhällelig synvinkel finner önskvärt, rådsanslagen ändå bör undergå

en rimlig kontinuerlig stegring.

I planen understryker TFR, att rådets verksamhet bör ses i relation till

industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Man menar att om rådets

insatser skall vara meningsfyllda måste de till sin art komplettera forsknings-

och utvecklingsinsatser främst inom näringslivet eller dess gemensamma

organ. Detta anses kunna ske genom bearbetning av problem som

visserligen berör enskilda företag, men som rymmer så allmänna element

att deras bearbetning inte rimligen helt kan bekostas av företaget. Liknande

synpunkter görs i planen gällande för mycket långsiktiga eller riskbetonade

projekt. Insatser från rådet anses även påkallade inom områden där

man kan påräkna en framtida svensk industriell verksamhet, men där denna

industrigren ännu inte etablerats eller endast fått relativt ringa omfattning.

Vissa nya organ för statligt stöd till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete

har tillkommit under senare år med från TFR avvikande bestämmelser

i fråga om stödverksamhetens inriktning och administrativa

utformning. Enligt rådet har emellertid skillnaderna inte varit så betydan
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

109

de, att de inneburit några principiella nyheter. Snarast anses de kunna karakteriseras

som nyanseringar av rådets arbetsformer. I planen ifrågasätts

därför behovet av förnyelse på området, då det befinns tydligt, att av de

organ som bildats för att underlätta och effektivisera den industriella forskningen,

rådet har den mångsidigaste verksamheten. Detta leder TFR till

slutsatsen att om det rådande intresset för specifikt statligt stöd till industriell

forskning skall leda till påtagliga resultat måste först och främst

rådets anslagsresurser förstärkas.

Arbetsformer

Statens tekniska forskningsråd består av åtta ledamöter, vilka utses av

Kungl. Maj :t. Detta är ett lägre antal än i något annat forskningsråd. Bland

ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en ordförande och en vice ordförande.

Rådet är beslutfört när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden eller

vice ordföranden, är närvarande. Enligt rådets instruktion bör om möjligt

samtliga ledamöter närvara, när ärenden av större vikt handläggs. Ärenden

av rutinkaraktär kan avgöras genom delegering.

Den snabba utvidgningen av TFR:s verksamhet under senare år har kraftigt

ökat rådets arbetsbelastning. Man har från rådets sida därför ansett det

angeläget att finna åtgärder som kan avlasta ledamöterna arbetsuppgifter

utan att begränsa deras överblick. Det har sålunda diskuterats om inte en

viss avlastning skulle bli möjlig om antalet rådsledamöter ökades. Rådet

har dock funnit att organisationen och sammanträdena därmed skulle bli

mer tungarbetade, och att ett arbetsutskott skulle bli nödvändigt. Fördelarna

med det nuvarande arbetssättet skulle därvid enligt TFR kunna äventyras,

då de ledamöter som ställs utanför ett tänkt utskott mister stor del

av sin nuvarande kontakt med det löpande arbetet. Man har också övervägt

att utse suppleanter för ledamöterna. Dock har rådet inte heller funnit

detta vara en acceptabel lösning, då i så fall suppleanterna skulle delta

endast i vissa sammanträden och då ej vara fullt informerade om tidigare

överväganden och ställningstaganden.

För närvarande har TFR särskilda nämnder verksamma inom områdena

bioteknik, medicinsk teknik, dokumentation och information, flygforskning,

transport- och kommunikationsteknik samt internationella forskningsfrågor.

Nämnderna, som inrättats för att bevaka utvecklingen inom områden

där speciella insatser bedömts nödvändiga, har under senare år blivit ett

alltmer betydelsefullt inslag i rådets verksamhet. Förutom uppgiften att följa

den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom sitt fackområde och informera

rådet om denna håller nämnderna kontakt med industri och forskare

och verkar för frivilligt samarbete rörande forskning på området. De studerar

vidare tekniska frågeställningar inom respektive område och föreslår

åtgärder som förväntas främja forskningen. Nämnderna tjänstgör slutligen

som rådets sakkunnigorgan för ärenden inom det egna området. Nämnderna

är sammansatta av specialister inom ifrågavarande område. Kontakten

med rådet upprätthålls genom att arbetet alltid leds av rådsledamot,

som också fungerar som ordförande.

De uppgifter som rådets nämnder bearbetar har många beröringspunkter

med arbetet i Ingeniörsvetenskapsakademiens kommittéer och kommissioner.

Enligt TFR skulle i många fall en fråga lika väl kunna behandlas

av en kommitté under akademien som av en nämnd under rådet. Delegering

av uppgifter från rådet kan naturligtvis endast ske till dess egna organ.

Rådet finner det dock i andra fall naturligt att akademien tillsätter en

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

KungL Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kommitté, och att denna får stöd från rådet eller handlägger vissa uppgifter

på dess uppdrag. I vissa ämnen kan akademien ha större möjlighet att lämna

sekreterarhjälp, och det blir då naturligare att akademien svarar för kommittén.

Sekretariat

Sekretariatets arbete leds av rådets sekreterare, som till sitt förfogande

har ett antal biträdande sekreterare och viss biträdespersonal. Den 30 juni

1967 tjänstgjorde sålunda förutom sekreteraren 17 personer vid rådets

kansli.

Sekretariatets uppgift är att svara för den formella behandlingen av rådets

ärenden och handlägga sådana frågor som kan behandlas enligt fastställd

rutin. Sekretariatet skall också biträda rådet med underlag för dess

beslut, skaffa kompletterande uppgifter beträffande ansökningar och andra

ärenden samt utföra vissa utredningar. Det skall slutligen bistå i att hålla

samman rådets aktiviteter i övrigt.

Sekretariatets resurser har inte utvecklats i takt med reservationsanslaget

till forskning. Samtidigt som arbetsbördan stigit har dock större möjligheter

skapats till specialisering av arbetsuppgifter och systematisk behandling

av ärenden. Rationaliseringsmöjligheter i övrigt har utnyttjats.

Enklare och effektivare rutiner har utvecklats. Som redan framhållits har

det dock samtidigt för rådet framstått som alltmer nödvändigt att avlasta

rådsledamöterna och att ställa kvalificerad arbetskraft till deras förfogande.

Facksekreterare med hög kompetens har föreslagits bli knutna till sekretariatet

och man har tänkt anlita konsulter för bedömningar och utredningar

inom rådets arbetsområde. En väsentlig avlastning av ledamöterna

skulle enligt TFR åstadkommas och deras möjligheter att följa och delta

i rådets arbete skulle i motsvarande grad ökas om ledamöterna gavs tillgång

till biträdeshjälp för litteraturgranskning, utformning av remissyttranden

och liknande arbete. Man menar därför att rådet bör kunna bekosta

sådana assistenter i den utsträckning som ledamöterna inte på annat sätt

kan skaffa sig nödvändig biträdeshjälp.

Inför petitaarbetet budgetåret 1967/68 uppdrog tekniska forskningsrådet

åt två utredningsmän att överse organisationen av rådets sekretariatsfunktioner.

Utredningsarbetet bedrevs från den principiella utgångspunkten att

det är rådets sekreterare som skall utöva det odelade chefskapet för den

fackliga verksamheten vid sekretariatet. Att så måste vara fallet var enligt

utredarna en primär förutsättning inte endast för en effektiv ledning av

det fackliga arbetet vid sekretariatet utan också för det integrerade synsätt

som måste prägla å ena sidan rådets policy-skapande och initerade verksamhet

och å andra sidan det löpande rådsarbetet såsom detta kommer till

uttryck i anslagsbevillningar, informationsverksamhet etc. För att få under^

lag för ställningstaganden och utarbetande av förslag företog utredningsmännen

en kartläggning och analys av arbetsuppgifterna vid tekniska forskningsrådets

sekretariat.

Med utgångspunkt från dessa studier föreslogs att rådets sekreterare

skulle fungera som chef för sekretariatet. Sekreteraren skulle vara rådets

huvudsekreterare och på verkställighetsplanet svara för rådets policy-skapande,

långtidsplanerade och initiativtagande verksamhet, därmed sammanhängande

kontaktverksamhet etc. Han skulle vidare utöva den omedelbara

o

ledningen av nämndverksamheten samt den fackliga ledningen av det löpande

rådsarbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Den löpande rådsverksamheten föreslogs bil ställd under ledning av en

kanslichef på vilken skulle ankomma att, närmast under sekreteraren,

sammanhålla och leda arbetet vid en teknisk-administrativ sektion. På denne

skulle i huvudsak ankomma att svara för den administrativa behandlingen

av anslagsansökningar, bereda remissärenden och handha de administrativa

och organisatoriska göromålen i samband med rådssammanträden.

Kanslichefen föreslogs dessutom leda arbetet vid en informationssektion för

PR-verksamhet med presstjänst, bibliotekskontakter samt granskning och

klassificering av forskningsrapporter, liksom den ekonomisk-administrativa

sektionen.

5. Malmfonden

Tillkomsten av Malmfonden hade sin bakgrund i en önskan hos statsmakterna

att av avkastningen från exploateringen av lapplandsmalmen avsätta

en viss del för att stödja forsknings- och utvecklingsarbete.

Fondens resurser kan utnyttjas för två i viss mån skilda grupper av

arbeten. Gemensamt krav är att projekten skall avse naturvetenskap och

teknik. Till den första gruppen hör projekt, som syftar till att inom landet

industriellt frambringa nya eller bättre produkter eller att skapa eller utveckla

nya och bättre produktionsmetoder inom industrin i vidsträckt

mening. Stöd kan inom denna grupp även lämnas till naturvetenskaplig

eller grundläggande teknisk forskning under förutsättning att ett industriellt

nyttiggörande av denna synes vara inom räckhåll.

Den andra gruppen omfattar sådana naturvetenskapliga eller tekniska

forskningsarbeten, som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktiga

karaktär normalt inte kan anses tillhöra vederbörande forskningsråds

verksamhet. Inom fondens ram har man sökt skapa en strategisk reserv

för denna verksamhet.

Den som har uppslag till forsknings- och utvecklingsarbete, som uppfyller

nämnda kriterier, kan samråda med fondens ledning om arbetets

planläggning. Även specialutbildning och studier i utlandet kan ingå i ett

sådant forskningsprogram.

Ansökningar om stöd som avser naturvetenskaplig forskning och teknisk

forskning av grundäggande karaktär utan inriktning på industriellt utnyttjande

anses inte böra ställas till Malmfonden. Här har dock undantagits

vissa långsiktiga och omfattande projekt. Malmfonden har inte heller sett

det som sin uppgift att komplettera resurserna för löpande forskningsarbete

vid universitet, högskolor och institut.

Stöd från Malmfonden kan erhållas i form av bidrag, bidrag med återbetalningsskyldighet

eller förlustgarantier. När det gäller mera grundforskningsbetonade

uppgifter eller målforskningsbetonad verksamhet, som

kommer en hel bransch tillgodo, utgår stöd i form av bidrag. Bidragsformen

används vidare för utredningar och inventeringar av olika slag. Är det

däremot fråga om forskningsprojekt och utvecklingsarbete, som sker i samarbete

med och har intresse huvudsakligen för visst företag, förknippas

bidraget med villkorlig återbetalningsskyldighet varvid marknaasmässig

ränta inkluderas. I liknande fall förekommer också förlustgaranti. Vid tilllämpningen

av de båda senare stödformerna avgör fonden med hänsyn till

omständigheterna i det enskilda fallet när återbetalningsskyldighet skall

inträda eller garantien skall tas i anspråk.

Fonden xxppställer vissa allmänna villkor för sin stödverksamhet. Sålunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

äger ledamöter av fondens styrelse eller av styrelsen utsedda personer rätt

att följa forsknings- och utvecklingsarbetet. Man får dock inte ingripa i

verksamheten. Om fonden finner att inga möjligheter föreligger att uppnå

nöjaktigt resultat inom rimlig tid, kan fonden efter att ha framställt erinran

härom avbryta utbetalningen av stödet.

Bland övriga villkor kan nämnas, att om resultat framkomna under

forskningsarbetet leder till patentansökan, skall detta omedelbart anmälas

av bidragsmottagaren til! fonden. Om mottagaren önskar ta ut patent för

egen räkning bärs alla patentkostnader av honom utan anlitande av de av

fonden anvisade medlen.

Skulle bidragsmottagaren inom fem år efter arbetets avslutande uppbära

avsevärd vinst som följd av rön som gjorts under arbetet, skall en skälig del

av det erhållna bidraget återbetalas.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst fem

ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Två styrelseledamöter

skall ha anknytning till näringslivet. Av de övriga ledamöterna

utses en bland ledamöterna i statens naturvetenskapliga forskningsråd och

en bland ledamöterna i statens tekniska forskningsråd. Bland ledamöterna

utser Kungl. Maj:t ordförande, medan styrelsen inom sig utser vice ordförande.

Stiftelsens styrelse har sitt säte i Stockholm.

Malmfonden och Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR, förfogar över gemensamt sekretariat om 4 personer.

Stödverksamhet

Vid tillkomsten 1961 tilldelades Malmfonden 10 milj. kr. för sin verksamhet.

Under varje år har sedan dess en motsvarande avsättning ägt rum.

Riksdagen fattade 1966 beslut om avsättning under ytterligare en femårsperiod.

Vid fondens inrättande hette det bl. a. alt såväl viss grundläggande

forskning som tillämpad forskning och utvecklingsarbete kunde komma i

fråga för stöd. I sin ekonomiska redovisning för perioden fram t. o. m. 1966

skiljer dock fonden endast mellan tillämpad forskning och utvecklingsarbete.

I det följande presenteras vissa uppgifter om den hittillsvarande

verksamheten.

I tabell 11 redovisas Malmfondens anslagsverksamhet under åren 1962—

1967 fördelad på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Siffrorna inom

parentes avser bidragens medelstorlek.

Tabell 11: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på tilllämpad

forskning (T) och utvecklingsarbete (U).

1962

1963

1964

1965

1966

1967

Summa

1962—

1967

0/

/o

T

6,5 (0,4)

5,5 (0,5)

2,6 (0,2)

4,5 (0,4)

4,9 (0,4)

5,6 (0,5)

29,5 (0,4)

42

U

0,7 (0.2)

8,2 (0,7)

3,9 (0,5)

6,3 (0,5)

6,3 (0,5)

14,7 (0,7)

40,2 (0,6)

58

Tot.

7,2 in,4)

13,7 (0,6)

6,5 (0,3)

10,8 (0,5)

11,2 (0,4)

20,3 (0,6)

69,7 (0,5)

100

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Det sammanlagda fondstödet uppgick till ca 70 milj. kr. Detta belopp

fördelades med ca 40 % på tillämpade forskningsprojekt och 60 % på

utvecklingsarbete. Den genomsnittliga anslagsstorleken var ca 0,5 milj. kr.

Den utgående balansen oavgjorde ärenden år 1967 var ca 5,2 milj. kr. Den

totala volymen ansökningar som behandlats under 1967 var ca 50 milj. kr.

I tabell 12 presenteras stödverksamheten fördelad med avseende på mottagarkategori.

Tabell 12: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på universitet,

industriföretag och övrigt.

1962

1963

1964

1965

1966

1967

S:a 1962

—1967

0/

/O

Universitet och högskolor ....

6,3

2,7

3,4

2,9

3,5

2,9

21,7

31

Industriföretag ............

—

6,1

2,1

3,8

4,0

10,7

26,7

38

Övrigt ....................

0,9

4,9

1,0

4,1

3,7

6,7

21,3

31

Totalt

7,2

13,7

6,5

10,8

11,2

20,3

69,7

100

Större delen av stödet under den undersökta perioden avsåg verksamhet

vid industriföretag. Dock var fördelningen mellan de tre mottagarkategorierna

förhållandevis jämn. En ytterligare spaltning av materialet visar, att

de projekt som fick stöd vid universitet och högskolor i större utsträckning

var att karakterisera som tillämpad forskning än i de övriga grupperna.

Under rubriken industriföretag dominerade utvecklingsarbetet. Även anslagen

under övrigt avser huvudsakligen utvecklingsarbete.

En uppdelning av fondens anslagsverksamhet på ämnesområden, korresponderande

mot vissa statliga forskningsråds kompetensområden, ger

vid handen, att drygt en tredjedel tillfallit naturvetenskaplig forskning. De

sammanlagda anslagen till branschgrupper motsvarar 48 % av fondens

beviljade medel. Teknisk forskning svarade för 12 % av det samlade stödet.

Det bör observeras att anslaget till branschgrupper praktiskt taget helt avser

teknisk forskning och utvecklingsarbete.

Tabell 13: Malmfondens sammanlagda bidrag 1962—1967 fördelade på

ämnesområden. I

Milj. kr.

0/

/O

Naturvetenskaplig forskning................................

25,2

36

Medicinsk forskning ......................................

1,5

2

Jordbruksforskning........................................

0,3

_

Teknisk forskning ........................................

8,5

12

Branschgrupper ..........................................

33,0

48

Utredningar..............................................

1,2

2

Totalt

69,7

100

I fråga om fördelningen på ämnesområden under perioden kan nämnas

att de största sammanlagda anslagen tilldelats ämnena kemi och fysikalisk

kemi, fysik, mekanik, elektronik och astronomi samt geologi och jordvetenskaper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Kiingl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

6. Norrlandsfonden

Norrlandsfondens allmänna uppgifter samt formerna för dess stödverksamhet

regleras genom av Kungl. Maj :t utfärdade stadgar och uppdragna

linjer.

Fondens syfte är att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i

Norrbottens län, där behovet av näringsstimulerande åtgärder uppfattats vara

störst och varifrån fondmedlen ytterst härstammar. Fonden disponeras

dels för forsknings- och utvecklingsarbete, dels för att genom mera direktverkande

finansieringsinsatser i form av bidrag, lån eller förlustgarantier,

främja sådan nybildad eller expanderande företagsamhet, som bedöms vara

av betydelse för det norrländska näringslivet.

Fonden skall därvid i första hand stödja sådana projekt som syftar till en

vidare förädling av norrländska råvarutillgångar samt medverka till den

norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering. Dess verksamhetsområde

omspänner även det utvecklingsled mellan forskning och produktion,

som utgörs av utredningar, projekteringar och marknadsanalyser

in. in.

Fondens engagemang begränsas i regel till sådana projekt som inte eller i

otillfredsställande grad kan finansieras på annat sätt. Förutom med Malmfonden

samverkar Norrlandsfonden med de statliga forskningsråden och

olika forskningsfonder samt med banker, företagareföreningar och kommerskollegium.

Två huvudformer för stöd förekommer, nämligen bidrag — med och utan

villkor om återbetalningsskyldighet — samt lån.

Stöd till forskning samt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar,

projekteringar och marknadsanalyser etc. lämnas såsom bidrag eller utgår i

form av förlustgaranti. I fråga om verksamhet som kommer enskilda personer,

företag eller institutioner tillgodo, är eventuella bidrag förknippade

med villkor om återbetalningsskyldighet. Enligt den praxis, som fonden tilllämpar,

inträder återbetalningsskyldigheten när projektet enligt fondens

bedömande blir vinstgivande eller under omständigheter, som föreskrivs av

fonden för varje särskilt fall.

Bidraget förvandlas då till ett räntebärande amorteringslån med viss föreskriven

amorteringstid. Bidrag, som kommer en hel bransch tillgodo, eller

som utgår till icke affärsdrivande institutioner, organisationer eller motsvarande,

är i regel inte förknippat med villkor om återbetalningsskyldighet.

Stöd till industriell utbyggnad genom utvidgning av befintliga företag eller

grundade av nya sådana, sker genom lån. Endast projekt, som bedöms ekonomiskt

försvarbara och vilkas förverkligande anses vara av vikt för utvecklingen

och differentieringen av det norrländska näringslivet, kan ifrågakomnia.

Fonden samverkar med de ordinarie kreditinstituten. Lån från fonden kari

i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter — inklusive insats

av eget kapital — utnyttjats. Fondstödet har sålunda normalt toppfinansieringskaraktär

och är därför — rent bankmässigt sett — riskbetonat.

Räntefoten är densamma som tillämpas för industrigarantilån. Enligt fondens

stadgar kan amorterings- och räntefrihet medges för upp till 10 år.

Återbetalning skall vara fullgjord inom 20 år, räknat från dagen för lånets

utbetalning.

Eftersom det ansetts angeläget att inte binda fondens kapital längre än

vad som från fall till fall bedöms företagsekonomiskt motiverat, har dock i

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

115

praktiken tillämpats snävare villkor. Huvuddelen av hittills beviljade lån

löper med en omkring trettonårig amorteringstid. I de fall då räntefrihet

medgivits, har tiden för denna i regel begränsats till 2 till 3 år.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst sex ledamöter

vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av ledamöterna

skall två ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till naturvetenskaplig

och teknisk forskning. Av övriga ledamöter skall minst en vara

bosatt och väl förtrogen med förhållandena i Norrbottens län. Bland ledamöterna

utser Kungl. Maj:t ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

Styrelsen har sitt säte i Luleå.

Den administrativa verksamheten handhas av ett kansli, för närvarande

bestående av direktör, kamrer, företagsekonomer, jurist, sekreterare och

kontorsbiträde.

Stödverksamhet

I tabell 14 redovisas fondens stödverksamhet fördelad med avseende på

användningsområde.

Tabell 14: Norrlandsfonden. Sammanlagda bidrag 1962—1966. Siffrorna

inom parentes avser bidrag som givits med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Milj. kr.

0/

/o

Tillämpad forskning ......................................

25,1 (0,3)

24

Utredningar, prospekteringar ..............................

6,1 (2,6)

6

Industriellt utvecklingsarbete ..............................

21.4 (17,7)

20

Industriell utbyggnad (lån) ................................

53,0

50

Totalt

105,6 (20,6)

100

7. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat (INFOR)

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, inrättades år

1964 för att med utnyttjande av de medel, som riksdagen anvisade för ändamålet,

finansiellt medverka till att resultat av forskning och uppfinnarverksamhet

utvecklas vidare med sikte på industriell tillämpning samt nyttiggörs

genom industriell produktion och marknadsföring. Verksamheten påbörjades

1965. Då särskilda skäl föreligger kan institutet förvärva resultat

av forsknings- och uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för

deras nyttiggörande. I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när

resultaten av verksamheten förts fram till industriell produktion. Dock kan

institutet finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest

stödja sådana företag, i syfte att få till stånd produktion.

Enligt den av Kungl. Maj :t utfärdade stadgan skall institutet nära samverka

med stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som

företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan enligt sin stadga bevilja lån

samt göra direkta ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat

sätt. Av INFOR:s hittillsvarande verksamhet framgår att institutet vanligen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

engagerat sig i ärenden rörande produkter av samhällsnyttig karaktär. Institutet

tar i vissa fall kontakt med andra kreditinstitutioner.

Den tillämpade låneräntan är rörlig och ligger 1,5 % över riksbankens

diskonto. Utöver denna lånekostnad uttas en riskpremie som varierar beroende

på graden av samhällsnytta, förlustrisk och säkerheter.

Organisation

INFOR är att betrakta som ett offentligrättsligt statligt organ, närmast att

jämställas med ett staligt affär sdrivande verk. Institutets verksamhet handhas

av en styrelse, bestående av högst fem ledamöter. Styrelsen har sitt säte i

Stockholm. Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av

ledamöterna skall en ha kännedom om kreditgivning och en särskild kännedom

om marknadsföring. Ordförande och vice ordförande utses av Kungl.

Maj :t.

Institutet har organiserat ett med malmfonden gemensamt kansli om fyra

personer — direktör, ekonom, kamrer och skrivbiträde. Administrationskostnaderna

täcks över särskilt förslagsanslag i statsbudgeten. Anslaget

uppgår innevarande budgetår till 150 000 kr.

Stödverksamhet

Vid inrättandet anvisades INFOR ett investeringsanslag på 20 milj. kr.

under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1964/65. Institutet har under

tiden fram till den 31 december 1967 behandlat 51 ärenden om tillhopa ca

26 milj. kr. Av dessa har 15 ärenden lett fram till kontrakt om hittills drygt

4,3 milj. kr. Av beviljade medel inom kontrakt har fram till redovisningsperiodens

slut något över 2,3 milj. kr. utbetalats.

Utgående balans av avgjorda ärenden omfattade den 31 december 1967

drygt 10 milj. kr.

I två fall har institutet engagerats som aktieägare vid bolagsbildning kring

nya produkter. Institutet har därvid betingat sig bestämmandeinflytande

över bolagen, dock med rätt för vissa andra aktieägare att lösa institutets

fordringar och därmed frigöra respektive bolag från institutets engagemang.

Större delen av låneverksamheten har avsett utvecklingsarbete, varvid

gränserna mellan institutets och Malmfondens verksamhetsområde varit flytande.

Avgörande vid ärendefördelningen har varit hur långt det enskilda

projektet avancerat.

8. Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR)

Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR) bildades år

1963 av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. EFOR

fick som huvuduppgift att fungera som rådgivande och initiativtagande

organ vid överförande av forskningsresultat till utnyttjande i näringslivet.

Genom studium av rapporter som inkommit till statens tekniska forskningsråd

samt genom besök vid olika forskningsinstitutioner strävar EFOR

efter att skaffa sig en uppfattning om exploateringsvärda resultat. I och

med att kunskapen om EFOR spridits, har också forskarnas egen aktivitet

ökat att uppsöka EFOR för diskussion och överlämnande av forskningsresultat

för exploatering. I den mån forskaren eller upphovsmannen önskar

EFOR:s medverkan görs ett särskilt avtal upp mellan denne och EFOR.

EFOR:s arbete med ett objekt består i en primär bedömning eller utvärdering

av objektets exploateringsmöjligheter och en bedömning av paten
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

terbarheten. Härefter kommer en undersökning av marknaden, förhandling

med eventuella intressenter samt uppgörande av licens- eller försälj ningsavtal.

I vissa fall lägger EFOR upp program för kompletterande forskningsinsatser

och utvecklingsarbete. EFOR bär vidare kommit att bli ett

serviceorgan när det gäller utredningar för stiftarna och för INFOR.

EFOR:s huvuduppgift är sålunda att fungera som kontakt- och serviceorgan

åt forskare och åt näringsliv framför allt i exploateringsfrågor. Däremot

lämnar stiftelsen inte direkt finansiellt stöd.

Stiftelsens verksamhet och förvaltningen av dess tillgångar omhänderhas

av en styrelse, bestående av minst tre och högst fem ledamöter med högst

lika många suppleanter. Stiftarna utser en eller två ledamöter vardera samt

en eller två suppleanter för dem. Ledamöterna utses för en tid av högst

tre år och kan omväljas. Styrelsen har sitt säte i Stockholm.

Den löpande förvaltningen av stiftelsens angelägenheter handhas av en

verkställande direktör.

Det har varit ett önskemål att EFOR:s verksamhet så småningom skall

bli självbärande, men intill dess så sker har verksamheten bedrivits med

understöd från stiftarna. EFOR uppbär ersättning för sina tjänster.

Detta tillgår så, att EFOR betingar sig en mindre andel av den ersättning

som tillkommer forskaren eller upphovsmannen vid exploateringen.

Stiftelsens verksamhet har under tiden fram t. o. m. juni 1966 bl. a. lett

till att exploateringsöverenskommelser träffats med ca 25 forskare eller

forskargrupper vid universitet och högskolor. Under verksamhetsåret 1966/

67 träffades exploateringsavtal för ytterligare sexton objekt. I anslutning

härtill har under den hittillsvarande verksamheten av EFOR 45 patentansökningar

utarbetats och ingivits i Sverige.

I sex fall har EFOR åtagit sig utlandspatentering. Stiftelsen har dessutom

varit behjälplig vid patentering i utlandet av två objekt.

Under 1966/67 har definitiva exploateringsavtal utväxlats i fyra av de av

EFOR till behandling upptagna ärendena, så att nu definitiva avtal föreligger

för totalt tolv innovationer. Dessutom har överenskommelse träffats

i ytterligare sex ärenden, där endast utväxlingen av de definitiva kontrakten

ännu återstår.

När stiftelsen bildades 1963 avsatte statens tekniska forskningsråd och

Malmfonden gemensamt dels 0,1 respektive 0,2 milj. kr. i grundkapital dels

0,4 respektive 0,8 milj. kr. till täckande av de löpande kostnaderna under

en femårsperiod.

Stiftelsens inkomster och utgifter för verksamhetsåret 1966/67 framgår

av följande.

Inkomster

Bidrag från Malmfonden

och TFR ........ 600 000

Räntor................. 48 630

Inkomster av exploateringsverksamheten

...... 15 140

U t gift er

Administrationskostnader

.............. 295 082

Exploateringskostnader . . 108 018

Saldo .................. 260 670

Kronor 663 770

Kronor 663 770

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

9. Svenska uppfinnarkontoret

Svenska uppfinnarkontoret inrättades 1947 genom sammanslagning av

statens uppfinnarnämnd och Uppfinnarekontoret. Det nya kontorets uppgift

är att genom råd och anvisningar samt i begränsad omfattning genom

ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra

uppfinningar.

Kontoret står under ledning av eu styrelse, enligt stadgarna bestående av

eu ordförande och två ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t samt minst fyra

ledamöter utsedda av representantskapet — ett organ som i kontoret företräder

stiftarna. Antalet av representantskapet utsedda ledamöter uppgår

för närvarande till fem. Till följd av eu sekretesspraxis, som Svenska uppfinnarkontoret

delvis övertagit från det gamla Uppfinnarekontoret, har

styrelsen kommit att bli ett i huvudsak ekonomiskt organ.

Som ett särskilt organ anknutet till kontoret får man betrakta Svenska

uppfinnarkontorets nämnd som består av de tre ledamöter i styrelsen som

utses av Kungl. Maj:t. Nämndens uppgift är att pröva frågor om understöd

till uppfinnare från reservationsanslaget till understödjande verksamhet

samt om villkor för åtnjutande av sådant understöd.

Verksamheten inom kontoret bedrivs på i huvudsak två avdelningar,

nämligen patentavdelningen och utredningsavdelningen. Patentavdelningen

har hand om allmän rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt

utarbetande av patentansökningshandlingar och svaromål. Rådgivning i patentfrågor

sker dagligen tre timmar under tjänstetid och en kväll varje

vecka. Allmänna upplysningar är avgiftsfria. Kostnaderna för förhandsgranskning

av uppfinningars praktiska användbarhet och patenterbarhet

uppgår till 50—100 kr. Av de sammanlagda avgiftsintäkterna 1965/66 om

64 620 kr. utgjorde intäkterna vid förhandsgranskning 28 352 kr. För hjälp

med patentansökningar och svaromål i patentärenden uttas full kostnad.

Medellösa uppfinnare har möjlighet att få kostnaderna täckta från kontorets

anslag till understödjande verksamhet. 1965/66 uppbar kontoret 34 693

kr. i avgifter för sitt patentarbete.

Utredningsavdelningen har i huvudsak hand om de uppgifter som tidigare

låg på statens uppfinnarnämnd. Avdelningen lämnar sålunda råd och

hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utarbetandet

av uppfinningar fram till eventuell exploatering. På denna avdelning ankommer

det även att förmedla kontakter mellan uppfinnare och lämpliga

tillverkare eller förlagsmän. Avdelningen gör också de utredningar som

ligger till grund för beslut om understöd från reservationsanslaget till understödjande

verksamhet. På grund av personalbrist har hjälp med försäljning

och förmedling av uppfinningar inte kunnat bedrivas i större omfattning.

Bidragen från reservationsanslaget till understödjande verksamhet är

i regel förenade med återbetalningsskyldighet. Därvid har i allmänhet brukat

gälla att om det av kontoret understödda arbetet inom tio år leder till

resultat i form av intäkter så skall bidraget återbetalas, i allmänhet genom

att hälften av de årliga intäkterna erläggs. I vissa fall har jämkning förekommit.

Ränta debiteras ej. Återbetalning- av bidrag har skett i 10—15 %

av fallen, där bidrag beviljats. I tabell 15 sammanfattas kontorets anslagsverksamhet

under senare år.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 15: Svenska uppfinnarkontorets anslag till understödjande verksamhet

i 1 000-tal kr.

År

Statsanslag

Återförda

medel

Återbetalda

medel

Beviljade

understöd

in. m.

1961/62..........................

85 000

39 790

3 598

128 388

1962/63..........................

85 000

2 605

16 350

103 955

1963/64..........................

85 000

34 398

12 482

131 880

1964/65..........................

85 000

74 231

22 395

181 627

1965/66..........................

85 000

79 117

17 637

181 755

Beviljade understöd avser till helt övervägande del anslag med återbetalningsskyldighet.

Av kontorets fem kvalificerade tjänstemän, varav fyra är ingenjörer och

en marknadsekonom, är för närvarande två ingenjörer placerade på patentavdelningen

och två befattningshavare, därav kontorets direktör, placerade

på utredningsavdelningen. En ingenjör fördelar sin tid mellan de båda avdelningarna.

Förutom nämnda fem tjänstemän är vid kontoret anställda fyra biträden

på heltid, ett biträde på halvtid.

Administrationskostnaderna för budgetåret 1967/68 beräknas uppgå till

ca 600 000 kr. Det statliga administrationskostnadsbidraget uppgår för

samma år till 471 000 kr.

Chefen för handelsdepartementet tillkallade i januari 1964 en utredningsman

för att utreda Svenska uppfinnarkontorets verksamhet. Utredningens

betänkande framlades år 1967.

10. Dokumentationsorgan

Utvecklingen inom informations- och dokumentationsområdet (I & D) har

hittills kännetecknats av en tendens till allt större specialisering och allt

vidare internationalisering av olika sektorers informationssystem. Samtidigt

som man i den ekonomisk-politiska debatten inom industrinationerna allt

kraftiga understryker I & D-systemets betydelse, skapar utvecklingen på

det datamaskinella området och på området för informationsöverföring

genom telekommunikation ständigt bättre förutsättningar för att angripa

väsentliga delar av den samlade I & D-problematiken.

Under det senaste decenniet har de internationella organen i allt större

utsträckning intresserat sig för I & D-frågan. I sina aktionsprogram har de

sökt organisera ett ökat samarbete. Inte mindre än ett trettiotal internationella

organ har för närvarande aktivitet i gång på detta område — enskilt

eller i samarbete. Bland de mera betydelsefulla organisationerna i detta sammanhang

kan nämnas: UNESCO, OECD, International Council of Scientific

Unions, International Federation för Documentation, International Federation

of Library Associations och International Organisation for Standardisation.

Den svenska verksamheten på I & D-området togs för första gången på

allvar upp till behandling i forskningsberedningen. En av dess första åtgärder

var nämligen utgivningen år 1963 av en promemoria angående vetenskaplig

information, i vilken framlades ett antal förslag för utveckling av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

I & D. Liksom är fallet på det internationella planet är även de nationella

insatserna starkt splittrade. I det följande lämnas en kort beskrivning av

vissa svenska organs verksamhet av betydelse för den svenska I & D-verksamheten.

Försvarets forskningsanstalt har olika studiegrupper som arbetar med

I & D-frågor. En sådan grupp har framkommit med ett avancerat maskinellt

system, benämnt CORSAIR, I & D-studierna leds av en särskild, central

grupp, kallad FOA Index. Vid FOA finns även den för svensk industri

intressanta datamaskinbaserade versionen av Engineering Index.

AB Atomenergi, som byggt upp vårt lands mest omfattande samling av

tekniska rapporter, deltar som arbetspartner i IAEA:s (International Atomic

Energy Agency) globala I & D-system. Fr. o. m. år 1967 inrapporterar AB

Atomenergi alla svenska forskningsresultat på området.

Som svensk part i Nordiska interimskommittén för transportforskning

bär kommunikationsdepartementet organiserat dokumentation på transportområdet

genom ett avtal med Stockholms handelshögskola.

Inom statens trafiksäkerhetsråd har man under senare år diskuterat

I & D-frågor av intresse för lösningen av vissa trafiksäkerhetsproblem.

Samtidigt bär man inom statens väginstitut och statens vägverk uppmärksammat

OECD:s arbete med dokumentationsfrågor av intresse för vägväsende

och trafik.

Större delen av de organ som har beröring med eller bedriver verksamhet

på det vetenskapligt-tekniska I & D-området sorterar under ecklesiastikdepartementet.

Som nationalbibliotek har Kungl. Biblioteket en funktion som berör den

vetenskapligt-tekniska dokumentationen. Sålunda svarar man inom bibliotekets

organisation bl. a. för utgivningen av Accessionskatalogen, vilken är

av betydelse för tekniker och vetenskapsmän inom naturvetenskap.

Under universitetskansler sämbetet sorterar de stora forskningsbiblioteken.

En särskild ADB-kommitté för dessa bibliotek har knutits till ämbetet.

Vid universiteten finns professurer och andra tjänster för informationsbehandling.

Undervisningen och forskningen vid de högre läroanstalterna

har stor betydelse för utvecklingen på I & D-området i Sverige. Eu viktig

roll spelar vidare universitetens datacentraler. Vid KTH har på FOA:s initiativ

inrättats en grupp för studier i avsikt att förbättra kommunikationen

människa—maskin (maskinspråket TRAC).

Inom den försvarsmedicinska sektionen av statens medicinska forskningsråd

har man sedan länge uppmärksammat behovet av insatser för I & D.

En viss försöksverksamhet med maskinell dokumentation föreslogs och

departementschefen förordade 1964 att en dylik verksamhet skulle organiseras

vid Karolinska institutet under ledning av medicinska forskningsrådet.

Karolinska institutets avdelning för databehandling förfogar över ett omfattande

bandmaterial. Avdelningen åtar sig sökningar såväl för enskilda

forskare som för läkemedelsindustrin och andra intresserade organisationer.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har genom sin publiceringsnämnd

understött olika I & D-projekt, huvudsakligen av mindre och sporadisk

karaktär.

Rymdnämnden, som sorterar under forskningsråden för medicin, naturvetenskap

och teknik, arbetar för ökade kontakter mellan svenska och internationella

organ för spridning av information på rymdområdet. Kontakter

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har förekommit mellan nämnden och den amerikanska rymdflygstyrelsen,

NASA, för att utnyttja NASA-information i Sverige.

Statens tekniska forskningsråd har, i syfte att förbättra situationen på

det tekniska området, inrättat en nämnd för dokumentation och information.

Rådet har vidare tillsatt en styrelse för databaserad dokumentation

för att fördela rådsmedel på I & D-området.

På byggnadsområdet arbetar flera organ med I & D-frågan. Statens råd

för byggnadsforskning understödjer bl. a. utredningar rörande byggdokumentation.

Som ett resultat av en sådan utredning bildades 1966 Stiftelsen

för byggdokumentation. Stiftelsen samarbetar med AB Svensk byggtjänst

— ett informationscentrum med avdelningskontor på olika platser i landet

— och Institutet för byggdokumentation, som svarar för anskaffning, klassificering

och lagring av uppgifter ur teknisk-vetenskaplig litteratur och förmedlar

dessa uppgifter till byggfackmännen.

Inom Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) finns ett antal nationalkommittéer

anslutna till International Council of Scientific Unions (ICSUj.

KVA har även ett för naturvetenskaplig forskning betydelsefullt bibliotek.

Under KVA sorterar Svenska nationalkommittén för dokumentation, ett

samordnande organ för svensk I & D-verksamhet, som i vårt land är kontaktorgan

till International Federation for Documentation. Under akademien

sorterar vidare tekniska litteratursällskapet.

Ingeniörsvetenskapsakademien har under en följd av år verkat på I & Dområdet.

Akademien har sålunda bl. a. tagit initiativ i frågan om dokumentalistutbildningen.

IVA:s nämnder och kommittéer har sökt åstadkomma

lösningar av dokumentationsproblemen inom skilda tekniskt-industriella

sektorer.

IVA:s arbete på att införskaffa information från utländska källor har

bl. a. lett fram till de tekniskt-vetenskapliga attachéernas verksamhet och

till upprättandet av Nordiska dokumentationscentralen i Washington

(SCANDOC). För förmedling av information från utlandet skapades 1965

ett uti andssekretariat inom akademien. IVA genomför vidare litteratursökning

på uppdrag av företag och andra organ. 11

11. Privata finansieringsbolag

Under 1960-talet har det bildats en rad s. k. finansierings- eller utvecklingsbolag.

Dessa bolag — för närvarande tio stycken — står olika affärsbanker

nära och har främst inriktat sig på att förvärva ägarintressen i familjeföretag.

De tre största nu verksamma finansieringsbolagfen — Investment

AB Promotion, AB Incentive och AB Företagsfinans — står i nu

nämnd ordning Svenska Handelsbanken, Stockholms Enskilda Bank och

Skandinaviska Banken nära. Formellt kan Incentive betecknas som ett rörelsedrivande

bolag medan de två återstående är att uppfatta som förvaltningsbolag.

De ursprungliga investmentbolagens uppgift var att överta aktieposter

från respektive närstående bank. Tyngdpunkten i dessa bolags arbete låg

därför på förvaltning, köp och försäljning av börsnoterade aktier. Aktieinnehavet

utgjorde i regel minoritetsposter. Tillkomsten av finansieringsbolagen

innebar en nyorientering inom bankgrupperna såtillvida som rnajoritetsförvärv

blev vanliga i främst små och medelstora familjeföretag.

AB Incentive, som är det ur forsknings- och utvecklingssynvinkel mest

intressanta företaget, tillkom i början på 1960-talet för att medverka till att

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

företag med inneboende växtkraft skulle få möjligheter till ytterligare utveckling.

Det tillhör sålunda Incentives uppgifter att medverka till lösningen

av speciella problem som familjeföretag och andra »fåmansföretag» har

att bemästra. Härmed förstås närmast kapital- och skatteproblem, men

även tillhandahållande av allmän företagsekonomisk know-how och affärskontakter

ingår i företagets verksamheter. Dessa uppgifter kan lösas — förutom

genom övertagande av hela aktiestocken — genom delägarskap. Företaget

skall vidare bidra till att vetenskapliga och tekniska uppslag och framsteg

exploateras på lämpligaste sätt. Till befordrande av detta syfte har

Incentive låtit inrätta ett vetenskapligt råd, bestående av framstående akademiska

forskare. Rådet, som samlas 3—4 gånger om året, sammanträder

alltid tillsammans med bolagets styrelse.

Rådets överläggningar har främst resulterat i förslag till styrelsen om nya

projekt. Vanligen har förslagen inneburit rekommendationer att uppta

eget utvecklingsarbete inom områden där betydande utvecklingsmöjligheter

ansetts föreligga. Bland av rådet uppmärksammade produkter kan

nämnas masskromatografer och kalorimetrar, vilka båda projekttyper nu

tagits upp på LIvB-Produkters (ett av Incentives företag) tillverkningsprogram.

Som exempel på ett av de arbetssätt som tillämpas av Incentive kan nämnas

Biotec AB. Biotec bildades av Incentive för att exploatera uppfinningar

rörande apparatur av olika slag inom det bakteriologiska och mikrobiologiska

området. Företaget försäljer numera seriemässigt tillverkad laboratorieapparatur

samt projektorer och levererar såväl försöks- som produktionsanläggningar.

För att främja det industriella utnyttjandet av forskningsresultat och

kvalificerade uppfinningar har Incentive bildat ett dotterbolag — Incentive

Research & Development (IRD). IRD skall i nära samarbete med akademiska

forskare eller uppfinnare organisera och finansiera småserieproduktion

samt verka för att nya utvecklings- och forskningsresultat snabbt

transformeras i produkter för marknadsföring. Produkter med goda avsättningsmöjligheter

skall av IRD kunna överlåtas till andra företag eller bilda

underlag för etablering av nya bolag.

12. Privata stiftelser

På forskningsberedningens uppdrag genomfördes år 1965 en mindre enkät

rörande forskningsanslagen från privata kultur- och forskningsfonder

inklusive näringslivets fonder och stiftelser. Enkäten tillställdes 40 större

fonder, av vilka 31 inkom med svar. Bl. a. tillfrågades fonderna hur stora

anslag, fördelade på ämnesområden, som utdelats till vetenskaplig forskning

och studier på universitetsnivå inom eller utom landet under senaste räkenskapsår,

samt hur många »manår» (endast avseende licentiater och doktorer),

som fonderna finansierade vid samma tidpunkt.

Inlämnade uppgifter avsåg senaste räkenskapsår, varför i flertalet fall

uppgifterna torde hänföra sig till kalenderåret 1964 eller budgetåret 1964/

65. Undersökningsresultatet redovisas i nedanstående tabell. Antalet manår

är synnerligen approximativt, beroende på varierande ambitionsgrad och

tydlighet i svaren.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 16: Undersökta privata stiftelsers och fonders forskningsanslag och

finansiering av viss personal.

Senaste räkenskapsår 1964

eller 1964/65

J uridik

Humaniora

Samhälls- vetenskap

Medicin

Naturve-

tenskap

Teknik

Totalt

Anslag i 1 000- tal kronor .

2 200

9 500

5 6

)0

17 300

Uppskattat antal manår

(licentiater och doktorer)

10

10

G

--

26

Anslagen till medicinsk forskning dominerar starkt. Uppgifterna rörande

stöd till naturvetenskap och teknik särredovisades ej, då detta skulle medfört

besvärliga definitionsproblem.

Av de 31 fonder och stiftelser som besvarade frågeformuläret redovisade

endast sex stöd till teknisk forskning. Dessa fonder var Knut och Alice

Wallenbergs Stiftelse, Axel och Margret Ax:son Johnsons Stiftelse, Henry

och Gerda Dunkers donationsfond, Ollie och Elof Ericssons Stiftelse, Telefonaktiebolaget

LM Ericssons Stiftelse för främjande av elektroteknisk

forskning samt Wilhelm och Martina Lundgrens vetenskapsfond.

Då bl. a. vissa nya fonder och stiftelser tillkommit sedan enkäten genomfördes

— exempelvis Carl-Bertel Nathhorsts vetenskapliga stiftelse — kan

de samlade anslagen till vetenskaplig forskning från stiftelser och fonder

idag antas vara av storleksordningen 20 milj. kr.

Omfattning av forsknings- och utvecklingsverksamheten

Arbetet med att insamla, sammanställa och analysera uppgifter om nationella

forskningsresurser har påbörjats först på senare år. Endast i Förenta

staterna har man under en längre period systematiskt insamlat uppgifter

rörande forskning och utveckling (FoU). Så sent som under 1960- talets början startades det europeiska arbetet med att utarbeta ett system

för kvantitativ redovisning av offentliga och enskilda forskningsresurser i

pengar och personal. För att möjliggöra internationella jämförelser och

diskussioner främst om den långsiktiga forskningsplaneringen anordnade

OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development) år 1963

en konferens om forskningsstatistikens utveckling i medlemsländerna. I

flertalet OECD-länder har sedan dess utbyggnaden av den nationella forskningsstatistiken

påbörjats i enlighet med de definitioner och metoder, som

rekommenderas av organisationen.

Det första försöket att kvantifiera de statliga utgifterna för forskning i

Sverige genomfördes av 1955 års universitetsutredning (SOU 1958: 32).

Dess arbete har sedermera följts upp bl. a. i forskningsberedningen, vars

uppgift det bl. a. är att diskutera fördelningen av de statliga forskningsresurserna

på nationell nivå. Det enskilda näringslivets forskning blev

också föremål för en undersökning i slutet av 1950-talet, vilken senare kompletterats

bl. a. av Ingeniörsvetenskapsakademien. Den första mera detaljerade

kartläggningen av industrins forskningsutgifter publicerades år 1965,

sedan statistiska centralbyrån (SCB) avslutat första etappen av arbetet

med att bygga upp en forskningsstatistik enligt OECD:s normer. Rapporten

avsåg industrins utgifter för FoU-arbete år 1963. Sedan denna publicerades

har SCB även avslutat en genomgång av stora delar av den offentliga sek
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

torns FoU. Denna undersökning, som avser år 1964 och som inbegriper beräkningar

för åren 1965 och 1966, väntas bli publicerad tillsammans med

uppgifter om industrins utgifter åren 1964 och 1965. En särskild undersökning

av universitetens och högskolornas forskningsverksamhet planeras

bli nästa etapp. Målet är att samtliga dessa undersökningar fortsättningsvis

skall bedrivas kontinuerligt och att rapporter regelbundet skall publiceras.

13. Den statliga verksamheten

Trots att den metodik som tillämpades vid universitet sutredningens undersökning

endast tillåter en ungefärlig bedömning av de statliga forskningsresursernas

storlek, har det visat sig nödvändigt att i avvaktan på

exaktare uppgifter följa upp utredningens material, exempelvis för att

möjliggöra en bedömning av utvecklingstendenserna. Särskilt genom tillkomsten

av forskningsberedningen blev det aktuellt att komplettera universitetsutredningens

uppgifter. Beredningen har därför kontinuerligt under

1960-talet beräknat de offentliga forskningskostnaderna enligt utredningens

metoder. I nedanstående tabell har de beräknade statliga forskningsanslagen

fördelats på tre kategorier: universitet och högskolor, forskningsråd

och fonder samt statliga laboratorier, atomenergiverksamhet,

branschforskning m. m.

Tabell 17: Statliga forskningsanslag i milj. kr.

1946/47

1955/56

1963/64

1964/65

1965/66

Universitet och högskolor ............

13

48

172

186

223

Forskningsråd och fonder ............

5

12

58

65

78

Statliga laboratorier, atomenergiforsk- ning, branschforskning m. m.........

16

54

220

225

277

Totalt

34

114

440

486

578

De statliga forskningsanslagen har under perioden 1955/56—1965/66

femdubblats. Särskilt under 1960-talet har utvecklingen varit snabb. Sålunda

har ökningen för sektorn forskning och högre utbildning i statens

utgifter totalt beräknats uppgå till i genomsnitt ca 11 % årligen under

1960-talet. Den totala ökningen skulle med andra ord ha varit i det närmaste

tre gånger så stor som bruttonationalproduktens procentuella tillväxt

under samma period. Vissa områden har varit särskilt expansiva. Sålunda

har forskningsrådens anslag under 1960-talet höjts med i genomsnitt

närmare 25 % årligen.

I tabell 18 illustreras den utveckling medelstilldelningen till de ur teknisk

synvinkel mest intressanta råden undergått sedan budgetåret 1955/56.

Tabell 18: Anslag till vissa statliga forskningsråd i milj. kronor

1955/56

1960/61

1962/63

1964/65

1966/67

1967/68

NFR......................

2,2

5,7

7,2

13,5

21,3

24,8

MFR......................

2,0

5,6

6,9

12,4

18,3

22,7

TFR ......................

1,4

5,1

6,5

13,2

18,2

22,4

AFR......................

2,8

5,7

6,7

8,8

9,8

10,5

S:a ca

8

22

27

48

68

80

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

125

Tillgängliga beräkningar av fördelningen av de offentliga forskningskostnaderna

på ämnesområden är ur statistisk synvinkel lika osäkra som uppskattningarna

av statens totala utgifter för forskning och utveckling. I tabell

19 har dock en ungefärlig fördelning av resurserna på ämnesområden

gjorts. Även här har universitetsutredningens metodik tillämpats. Som

synes dominerar utgifterna för teknisk forskning starkt.

1963/64

1964/65

1965/66

Naturvenenskap ..............................

71

76

96

Jordbruk ....................................

34

39

44

Teknik ......................................

210

216

250

Medicin......................................

64

76

91

Samhällsvetenskap............................

37

42

53

Humaniora ..................................

30

37

44

Totalt

446

486

578

14. Verksamheten inom industrin

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten inom industrin åren 1963,

1964 och 1965 gällde såväl personal sysselsatt med FoU som kostnader för

med egen personal bedriven verksamhet inom naturvetenskap och teknik.

Data insamlades även rörande kostnader för forskning och utveckling, som

bedrivs av andra än det egna företaget, samt kostnader för och intäkter

från licenser, patent och know-how. Undersökningsresultaten för år 1963

förelåg hösten 1965 i form av en rapport från SCB. Resultaten från genomgångarna

av 1964 och 1965 års verksamhet har ännu inte publicerats. Dock

har vissa preliminära uppgifter presenterats, vilka sammanfattas i det följande.

Personalkostnaderna för den med egen personal bedrivna FoU-verksamheten

uppgick år 1963 till 415 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1964 var

461 milj. kr. ökningen motsvarade 11 %. Övriga driftkostnader stannade

däremot vid en lägre siffra år 1964 än ett år tidigare — 187 milj. kr. mot

215 milj. kr. Kapitalkostnaderna steg mellan de två åren från 72 till 82

milj. kr. Ökningen av summa kostnader (drift- och kapitalkostnader) blev

därför tämligen moderat — från 702 milj. kr. 1963 till 730 milj. kr. 1964

eller 4 %. Nedgången i övriga driftkostnader motsvarades i viss utsträckning

av en stark uppgång av företagens utbetalningar för FoU-verksamhet

som utförts av annan. Detta belopp ökade från 56 milj. kr. år 1963 till 87

milj. kr. 1964. Om dessa belopp adderas till summa kostnader för respektive

år erhålls för år 1963 758 milj. kr. och för 1964 817 milj. kr., en ökning

med 8 %. Viss risk för dubbelräkning föreligger dock, då forskningsuppdrag

som lagts ut på andra svenska företag, av dessa helt korrekt, kan ha

tagits upp som egen FoU-verksamhet.

Investeringsutgifterna för FoU-verksamhet i industrin låg 1964 på en

väsentligt högre nivå än 1963 respektive 127 milj. kr. och 80 milj. kr.

Fn enligt SCB ur vissa synvinklar lämpligare redovisning är att, i stället

för att ange totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verksamheten,

studera summan av driftkostnaderna och investeringsutgifterna

då denna ger ett mera direkt mått på resursanspråken under en bestämd

period. Samtidigt elimineras verkningarna av olika bestämmelser och metoder

vad gäller avskrivningar. Förfaringssättet rekommenderas bl. a. av

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

OECD för att internationella jämförelser skall underlättas. Summan av

driftkostnaderna och investeringsutgifterna uppgick år 1963 till 710 milj.

kr., 1964 var motsvarande siffra 755 milj. kr. 1965 steg de sammanlagda

drift- och investeringskostnaderna med 5 % till 810 milj. kr. Driftkostnaderna

steg med 12 % från 648 milj. kr. till 728 milj. kr. Samtidigt sjönk

investeringsutgifterna med 34 % från 127 milj. kr. till 84 milj. kr.

Drift- och kapitalkostnaderna för med egen personal bedriven forskning

och utveckling uppgick, som nämnts tidigare, 1963 till 702 milj. kr. Dessa

kostnaders fördelning mellan olika industribranscher i absoluta och relativa

tal framgår av nedanstående tabell. Framställningen i det följande avser

endast 1963.

Tabell 20: Totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verksamhet

i industrin 1963 med fördelning på branscher m. m.

Bransch

Totala kost- nader i

milj. kr.

Andel av den

samlade indu- strins FoU- utgifter i %

Totala FoU- kostnader i

% av brutto- intäkten

Malmbrytning och anrikningsverk, järn-, stål- och

andra metallverk............................

31,4

5

1,1

Järn-, stål- och annan metallmanufaktur ........

4,8

1

0,3

Mekaniska verkstäder osh gjuterier..............

321,7

47

3,4

Skeppsvarv och båtbyggerier ..................

7,0

1

0,4

Elektroteknisk industri........................

156,2

23

4,6

Annan metallindustri..........................

24,8

4

1,1

Jord- och stenindustri ........................

13,0

2

1,0

Skogs- och träindustri ........................

27,3

4

0,5

Grafisk industri och pappersförädling............

4,0

1

0,2

Livsmedelsindustri....................''''......

12,1

2

0,1

Textil- och sömnadsindustri....................

7,0

1

0,3

Läder-, hår och gummivaruind.................

5,0

1

0,4

Kemisk och kemiskteknik ind...................

50,6

7

1,8

Bruksföretag och andra kombinerade företag samt

kraftverk..................................

16,2

2

0,4

Samtliga branscher

681,1

101

1,4

Det insamlade materialet gör det möjligt att spalta upp företagens driftkostnader

på grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete.

Det visar sig därvid att endast ett fåtal företag 1963 bedrev forskning enligt

undersökningens definition. Av en uppdelning av verksamheten på

forskning å ena sidan och utvecklingsarbete å den andra i större företag

inom samtliga branscher framgår att forskningen svarar för i genomsnitt

endast 12 %. Kemisk och kemiteknisk industri har den största forskningsandelen,

36 %. Denna bransch svarade även i absoluta tal för en betydande

del av FoU-verksamheten i svensk industri.

Vid en ytterligare gränsdragning mellan grundforskning och tillämpad

forskning framgår att svenska företag totalt 1963 bedrev grundforskning

i definitionens mening (»att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap

utan någon bestämd tillämpning i sikte») till en kostnad av endast 3 milj.

kr. Kostnaderna för tillämpad forskning uppgick till drygt 73 milj. kr., medan

utvecklingsarbetet dominerade starkt med närmare 560 milj. kr.

Vid en uppdelning av driftkostnaderna på forskningsdiscipliner visade

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

127

det sig att merparten av industrins forskning bedrivs inom ämnesområdet

teknik. Inom detta område dominerar metallurgi och gruvvetenskap. Samtliga

huvudbranscher redovisar kemisk och petrokemisk teknologi. Läkemedelsföretagen

bedrev betydande forskning inom medicin och farmaci.

Av speciellt intresse är undersökningens uppgifter om kostnadstäckningen

av den inom industrin utförda FoU-verksamheten. Sålunda tillfördes

1963 genom beställningar från statliga myndigheter och andra totalt 233

milj. kr. för forskning och utveckling. Detta motsvarar ca 34 % av de totala

kostnaderna för industrins forskning. För huvuddelen av beställningarna

svarade militära statliga myndigheter, som genom forsknings- och

utvecklingsbeställningar särskilt inom branscherna mekaniska verkstäder

och gjuterier samt elektroteknisk industri tillförde företagen närmare 220

milj. kr. Av dessa medel gick 176 milj. kr. till mekaniska verkstäder och

gjuterier och ca 43 milj. kr. till elektroteknisk industri.

SCB:s undersökning angav även fördelningen av FoU-kostnaderna dels

på företag av olika storlek, dvs. antal anställda, dels på företag med olika

stor forskningsinsats. Det visade sig därvid att drygt tre fjärdedelar av

kostnaderna föll på ett hundratal företag med mer än 1 000 anställda. Återstående

9 500 företag svarade för knappt 24 % av de totala FoU-kostnaderna.

Samma koncentration av FoU-verksamheten till ett begränsat antal

företag kan utläsas av förhållandet att ca 80 företag med mer än 1,0 milj.

kr. i totala FoU-utgifter svarade för drygt 86 % av den samlade industrins

kostnader. Särskilt stark var koncentrationen i branscherna mekaniska

verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri samt malmbrytning och

anrikningsverk.

Enligt SCB:s undersökning rörande förhållandena 1963 täcktes i industrin

som helhet 65,8 % av de totala FoU-utgifterna av det egna företaget. 1 gruppen

företag med utgifter överstigande 1,0 milj. kr. var motsvarande procenttal

62,8. Bakom detta lägre tal döljer sig främst förhållandet att 36,1 % av

de särskilt undersökta företagens samlade kostnader täcktes av militära statliga

myndigheter, medan motsvarande andel för hela industrin var 32,2 %.

Särskilt markant var förhållandet inom branschen mekaniska verkstäder och

gjuterier, där den militära kostnadstäckningen för hela branschen utgjorde

ca 54 %.

Vad slutligen balansen mellan företagens intäkter och utgifter för licenser,

patent och know-how beträffar, uppvisade den samlade industrin 1963

en negativ balans på ca 8,3 milj. kr. — vederbörande intäkter täckte endast

84 % av kostnaderna. För de särskilt undersökta företagen var förhållandet

det motsatta. Dessa har sålunda 1963 en positiv balans, där intäkterna (32,2

milj. kr.) översteg kostnaderna (31,0 milj. kr.) med 1,2 milj. kr. eller ca 4 %.

De särskilt undersökta företagens licens- och patentintäkter motsvarade

71 % av motsvarande inkomster för det samlade näringslivet. På kostnadssidan

var andelen 58 %.

15. Statliga industribeställningar

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten i industrin visar, att militära

statliga myndigheter år 1963 genom beställningsverksamhet finansierade

FoU-verksamhet i privata företag till ett belopp av 220 milj. kr. Till det

därpå följande året sjönk denna siffra till drygt 170 milj. kr. Av den av försvarets

myndigheter finansierade FoU-verksamheten gick detta år omkring

tre fjärdedelar till mekaniska verkstäder och gjuterier och återstoden väsentligen

till elektroteknisk industri.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Sedermera har försvarsstaben på finansdepartementets uppdrag genomfört

en mindre undersökning av beställningarnas omfattning under budgetåren

1964/65—1967/68. Genomgången, som gjorts i samarbete med armé-,

marin- och flygförvaltningarna, bygger på delvis andra och mindre exakta

definitioner än de som tillämpats vid SCB:s undersökningar. Enligt den senare

undersökningen var de militära myndigheternas utgifter för utvecklingsverksamhet

i industrin under åren 1964/65—1967/68 respektive ca 330,

350, 310 och 240 milj. kr.

Skillnaden mellan SCB:s uppgifter och försvarsstabens siffror torde

främst bero på skiljaktigheter i undersökningsmetoder och definitioner. Då

det senare materialet är resultatet av en enhetlig genomgång av utvecklingen

under fyra år kan man dra vissa allmänna slutsatser rörande den senaste

tidens utveckling. Trots att kostnaderna för militär utvecklingsverksamhet

för närvarande synes minska, framstår utgifterna som betydande såväl i

absoluta tal som i förhållande till andra statliga utgifter för FoU.

Civila statliga myndigheters finansiering av teknisk och naturvetenskaplig

FoU i näringslivet är obetydlig. Enligt SCB uppgick sålunda den civila

statliga FoU-finansieringen år 1963 till ca 1 milj. kr. Till detta kommer

dock de civila myndigheternas beställningar på exempelvis samhällsforskningens

område. Inga försök har hittills gjorts att kvantifiera dessa utgifter.

16. Totala utgifter

Som framgått av det tidigare har de slutgiltiga uppgifterna om industrins

FoU-verksamhet 1964 och 1965 ännu ej publicerats. För 1966 saknas även

preliminära uppgifter. Dock begärde SCB vid sin undersökning av 1964 års

förhållanden uppgifter om den beräknade utvecklingen inom industrin under

detta år. I brist på andra siffror förutsätts i det följande, att de av företagen

angivna beräkningarna motsvarade den faktiska utvecklingen.

En sammanräkning av statens och det privata näringslivets kostnader för

forskning och utveckling ger vid handen, att de totala svenska forskningsutgifterna

1965/66 uppgick till ca 1 450 milj. kr. Härav bedrevs som tidigare

nämnts forskning för ca 580 milj. kr. med statliga medel. Motsvarande siffra

för industrin kan med ovannämnda förbehåll anges till ca 870 milj. kr. Uppgifterna

rörande det privata näringslivets forskning avser de samlade driftoch

investeringsutgifterna, medan de statliga utgifterna endast inbegriper

driftkostnader. Om det varit möjligt att kvantifiera de statliga investeringsutgifterna

för forskning skulle den totala satsningen i FoU i vårt land

framstått som väsentligt större.

När man försöker beräkna de totala svenska forskningsutgifternas storlek

i procent av bruttonationalprodukten (BNP), bör det kraftigt understrykas

att beräkningarna blir ytterst grova. De lämpar sig ej för andra slutsatser än

omdömen om den allmänna storleksordningen.

En överslagsmässig beräkning med utgångspunkt från vissa preliminära

uppgifter i 1965 års industriundersökning och allmänna uppskattningar av

de offentliga FoU-insatserna tyder på att de totala FoU-utgifterna för närvarande

skulle motsvara ca 1,5 % av BNP.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

129

17. Personella resurser

Även när det gäller undersökningar av tillgängliga personalresurser för

forskning och högre utbildning bör man främst nämna universitetsutredningen,

som i sitt betänkande år 1958 presenterade ett statistiskt material

i samband med en diskussion om forskarkarriärens utformning. Vid undersökningstillfället

uppgick det totala antalet forskande akademiker med

forskning som huvuduppgift enligt SOU 1958: 32 till 5 750. Nära hälften av

dessa var sysselsatta inom gruppen naturvetenskaplig och teknisk forskning,

knappt en tredjedel inom gruppen för teologi, juridik etc. samt en

femtedel inom den medicinska forskningen. Två tredjedelar av samtliga

forskare var anknutna till universitet och högskolor.

Inom forskningsberedningen utfördes 1965 en beräkning av tillgången

och efterfrågan på kvalificerade akademiker, lägst licentiatexamen (för medicinare

och motsvarande doktorsgrad) t. o. m. 1972/73. Denna undersökning

som huvudsakligen byggde på tillgänglig statistik visade, att 1963/64

tanns totalt i vårt land drygt 6 400 förvärvsarbetande licentiater och doktorer.

Av dessa sysselsattes ca 1 700 med forskning inom den offentliga sektorn.

I tabell 21 har den i statlig regi forskande personalen fördelats på

ämnesområden.

Tabell 21: Forskningspersonal (licentiater och doktorer) inom den offentliga

sektorn 1963/64, fördelad på ämnesområden och slag av forskning.

Forskningsområde

H

S

M

N

T

Huvudsakligen grundforskning

Universitet och högskolor...............

260

119

242

320

123

Forskningsråd, huvudsakligen grundforskning ........

8

13

43

104

Internationella samarbetsprojekt..............

2

—

—

Huvudsakligen tillämpad forskning

Försvarsforskning ..............

_

6

6

49

11

Atomenergiutveckling ..................

—

_

25

22

Forskningsråd, huvudsakligen tillämpad forskning ......

Industriellt-tekniskt utvecklingsarbete; exploateringsfon- der..........................

1

—

3

Branschforskning (statsunderstödd)...............

_

_

20

15

Statliga laboratorier och serviceanläggningar......

4

22

39

105

17

Statlig kontraktsforskning ............

—

—

1

9

4

I samband med att SCB insamlade uppgifter för FoU 1963 och 1964, tillfrågades

företagen om antalet sysselsatta i arbete. Av undersökningen framgår

att den kvalificerade personalen sysselsatt med FoU i den privata sektorn

år 1963 antalsmässigt dominerades av personal utan akademisk examen.

Av samtliga närmare 12 000 anställda omfattade den akademiska personalen

endast omkring 3 000 personer eller 25 %, medan den icke akademiskt

utbildade personalkategorin utgjorde ca 9 000 personer eller 75 % av

totala antalet. Bland akademierna dominerade civilingenjörer och högre

tekniskt utbildad personal. Dessa omfattade drygt 2 500 personer. Övriga

akademikergrupper innefattade endast omkring 400 personer.

En fördelning på branscher visar att mekaniska verkstäder och gjuterier,

vilken bransch bl. a. innefattar flygplansindustrin samt elektroteknisk indu5

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

std sysselsatte den största andelen, eller tillsammans närmare 70 % av personalen.

All personal är inte lieltidssysselsatt inom FoU-verksamhet. De ca 19 200

personer, som sysselsattes inom denna verksamhet år 1963, utförde enligt

SCB:s beräkningar ca 14 300 årsverken, varav 8 900 utfördes av kvalificerad

personal och ca 5 400 av övrig personal.

SCB:s undersökning av industrins FoU-personal redovisar även vissa preliminära

uppgifter för år 1964. Detta år uppgick antalet årsverken utförda

av personal inom FoU-verksamheten till 15 400. Som nämnts var motsvarande

siffra för 1963 14 300. Detta innebär en ökning med 7 %. Ökningen

föll helt på den kvalificerade personalen. Antalet årsverken inom FoUverksamheten

för denna kategori ökade sålunda med 12 %. Ökningen av

antalet personer som helt eller delvis sysselsattes inom FoU-verksamheten

var mindre, mätt från 1963 till 1964. Vid den första tidpunkten var det

totala antalet 19 200 och vid det senare 19 500. Ökningen motsvarar knappt

2 %. Visserligen ökade den kvalificerade personalen med 6 %, men antalet

övrig personal sjönk med 5 %.

18. Internationella jämförelser

I och med att frågor av forskningspolitisk karaktär på allvar tagits upp

till diskussion i industriländernas centrala politiska organ, har intresset

stegrats för jämförelser mellan olika nationers samlade forskningsinsatser.

Som tidigare nämnts är dock den forskningstatistiska verksamheten av förhållandevis

sent ursprung, varför tillgänglig statistik ur metodologisk synvinkel

ännu så länge får betecknas som outvecklad. Detta gör att statistiskt

redovisade skillnader mellan olika länder vad gäller FoU-insatser — vanligen

mätt som procentuell andel av BNP — till viss del kan vara att hänföra

till skiljaktigheter i tillämpade metoder och utnyttjat undersökningsmaterial.

Trots dessa svagheter i tillgängliga beräkningar kan det dock även

i detta sammanhang vara av ett allmänt intresse att helt kort dröja vid den

internationella aspekten.

I en rapport från vetenskapspolitiska kommittén i OECD om resultaten

från det s. k. statistiska året presenterades i juni 1967 vissa internationella

jämförelser. Uppgifterna i tabell 22 är hämtade från denna rapport.

Av tabellen framgår tydligt hur Förenta staterna dominerar FoU-verksamheten

både i absoluta och relativa tal. Anmärkningsvärd är också vissa

industrialiserade länders små insatser i forskning och utveckling.

De svenska FoU-utgifterna är betydande, inte minst i relativa tal. Sålunda

satsade man år 1964 endast i Förenta staterna och Storbritannien mer på

forskning och utvecklingsarbete per capita. Även omräknat i FoU-insatser

relativt BNP ligger Sverige långt framme.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

131

Tabell 22: Vissa länders utgifter för forskning och utveckling totalt och per

capita.

Land

År

Miljoner

US $

Utgifter för

Fou per

capita

Förenta staterna................

1963/64

1964/65

1964

1963

1963

1963

1963

1964

1964

1963

1Q63

111,8

39.8

24,6

27.1

9,3

5,8

22.5

25.9

33.1

13,3

11.6

3,2

Storbritannien ................

Västtyskland .................

1 436,3

Frankrike.................

Japan ....................

Italien ....................

Canada .....................

Nederländerna....................

Sverige....................

Belgien.....................

Norge ................

Österrike ...................

1964

1964

1Q64

Turkiet...................

Spanien......................

0,9

3,7

0,9

Irland .....................

1%3

Grekland ...................

1964

7,9

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga i

Remissyttranden över förslagen om teknisk forskning m» in.

Sammanfattning

Som underlag för remissbehandlingen har legat de i bilagorna 2 och 3

sammanfattade utredningsförslagen om branschforskning och forskningsstationer,

Svenska uppfinnarkontoret, Studsviks forskningsstation samt departementspromemorian

om ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete. Egna yttranden har efter remiss avgetts av:

överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten,

televerket, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet efter hörande av de

tekniska högskolorna, statens naturvårdsverk, statens institut för hantverk

och industri, patent- och registreringsverket, statens vattenfallsverk, statens

provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, statens medicinska

forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för

atomforskning, statens tekniska forskningsråd (TFR), Svenska träforskningsinstitutet,

Svenska textilforskningsinstitutet, Institutet för metallforskning,

Svenska institutet för lconserveringsforskning, Institutet för optisk

forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet, institutet för nyttiggörande

av forskningsresultat INFOR, delegationen för atomenergifrågor, statens

konsumentråd, Svenska uppfinnarkontoret, Jernkontoret, Ingeniörsvetenskapsakademien

(IVA), Nationalkommittén för dokumentation, Tekniska

nomenklaturcentralen, Svenska teknologföreningen, Sveriges grossistförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, industriforskningsutredningen,

konsumentutredningen, 1966 års atomenergiutredning, AB Atomenergi,

Brödinstitutet, Föreningen Svensk pappemballageprovning, Kooperativa

förbundet (KF), Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat EFOR,

Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning, Stiftelsen för silikatforskning,

Stiftelsen för verlcstadsteknisk forskning, Stiftelsen Glasforskningsinstitutet,

Stiftelsen Grafisk forskning, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och

utvecklingsarbete, Stiftelsen Norrlandsfonden, Stiftelsen Skogsmekanisering,

Stiftelsen Svensk färg- och lackforskning, Stiftelsen Svensk näringsforskning,

Stiftelsen Svensk polymerforslcning, Stiftelsen Svensk konserveringsforskning,

Stiftelsen Svensk skeppsforskning, Stiftelsen Svensk textilforskning,

Stiftelsen Svensk träforskning, Stiftelsen Svenska forskningsinstitutet

för cement och betong, styrelsen för forskningsrådens laboratorium

i Studsvik, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund,

Svenska industrins patentingenjörers förening, Svenska ingenjör ssamfundet,

Svenska patentombudsföreningen, och Svenska uppfinnareföreningen.

Vidare har statens geotekniska institut och Studiegruppen för klassificeringsteori

inkommit med yttranden.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Då många av de frågor som behandlats av industriforskningsutredningen,

utredningen om Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års atomenergiutredning

tas upp även i departementspromemorian, avser vissa remissvar

endast denna promemoria. Många remissorgan har begränsat sina yttranden

till någon eller några av de frågor som omfattas av remissen.

I det följande ges en sammanfattning av remissvaren på väsentliga punkter.

Därefter återges in extenso svaren från vissa instanser, som i särskilt

hög grad berörs av de remitterade förslagen. Avsnittet om den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling koncentreras till en redogörelse för de olika

uppfattningarna om utformningen av organisationen på området.

Allmänt

Det statliga initiativet att främja teknisk forskning och industriell utveckling

välkomnas allmänt. Från några håll påpekas att en ändring av nuvarande

organisation bör kombineras med väsentligt ökade ekonomiska resurser.

Många remissinstanser bar dock ansett, att en sådan ökning ligger

i själva förslaget.

Åtskilliga remissorgan har vidare uttalat önskemål om att få statskontorets

organisationsutredning, liksom i några fall också förslaget om ett statligt

utvecklingsbolag för yttrande. Många remissinstanser har betraktat departementspromemorian

som ett principförslag och framhållit att deras synpunkter

nu är av mer allmän och preliminär karaktär.

Styrelsen för teknisk utveckling och därmed sammanhängande organisatoriska

problem

Förslaget om en styrelse för teknisk utveckling avstyrks ej av någon remissinstans.

Däremot framförs olika synpunkter på dess framtida uppgifter

och på hur existerande organ skall inlemmas i eller samarbeta med den.

Stor enighet råder om att styrelsen bör vara centralt organ för den kollektiva

forskningen. Många remissinstanser har starkt påpekat behovet av ett

sådant organ. Den roll, som styrelsen föreslagits spela härvidlag har emellertid

tagits till utgångspunkt för den huvudkritik som riktats mot departementspromemorians

förslag att samma organ skall få både medelstilldelande

och förvaltande funktioner. Principiella betänkligheter mot detta har föranlett

motförslag om en dualistisk organisation, antingen genom att två

helt skilda organ skapas eller också genom någon form av anknytning av

ett medelstilldelande organ till ett förvaltande. De remissinstanser som föreslår

två skilda organ är statens tekniska forskningsråd (majoriteten),

Svenska uppfinnarkontoret, IVA, Sveriges industriförbund, KF, statens institut

för hantverk och industri och Svenska företagares riksförbund. En

uppdelning på två organ föreslår även statens naturvetenskapliga forskningsråd,

statens råd för atomforskning och statens medicinska forskningsråd.

I de två förra fallen är motiveringen att TFR skall behållas speciellt

för medelstilldelningen till teknisk grundforskning, medan medicinska

forskningsrådet hyser den principiella uppfattningen att ett förstärkt TFR

bör svara för anslagsfördelningen i stort.

Malmfonden föreslår en övergångsperiod, då TFR och Malmfonden kvarstår.

Fonden är tveksam till förslaget om att dess verksamhet skall begränsas

till tekniskt utvecklingsarbete. INFOR påpekar, att även efter den föreslagna

omorganisationen dess verksamhet med lån till enskilda forskare

och uppfinnare bör bedrivas, eventuellt av en nämnd eller delegation under

styrelsen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

FOA, Svenska bankföreningen, Svenska teknologföreningen och SACO

föreslår ett fristående medelstilldelande organ med någon form av samordning

eller anknytning till styrelsen.

Till de remissinstanser som i princip tillstyrker huvuddragen i förslaget

om eu central styrelse hör statskontoret, nniversitetskanslersämbetet, indnstriforskningsutredningen,

patent- och registreringsverket, konsumentutredningen,

statens provningsanstalt, riksrevisionsverket, Norrlandsfonden,

flygtekniska försöksanstalten, LO, Lantbruksförbundet, TCO, och Svensk

industriförening.

Vissa av de tillstyrkande instanserna diskuterar frågan om nämndernas

kompetens. Indiistriforskningsutredningen anser att nämnderna inom tilldelad

ekonomisk ram bör få fatta beslut oavsett om projekten avser forskning

eller utveckling, medan statens provningsanstalt anser att de endast

skall vara rådgivande. Statens vattenfallsverk är av åsikten att de hör få

befogenhet att fördela medel som anvisas för respektive fackområde. Universitetskanslersämbetet

framhåller att nämndorganisationen inte bör bindas

på förhand. Ämbetet diskuterar ett eventuellt organ under styrelsen för

bidragsfrågor med överblick över hela området.

Som nämnts företräder IVA tanken på en dualistisk organisation. Akademien

föreslår två myndigheter, en anslagsfördelande och en förvaltande.

Den sistnämnda myndigheten bör enligt IVA ge bidrag till permanent verksamhet

samt handlägga frågor rörande branschforskning och statliga forskningsinstitut,

senare även rörande specialinstituten. Den anslagsfördelande

myndigheten bör fördela statliga anslag till teknisk forskning och utvecklingsarbete

och ha ett verksamhetområde motsvarande TFR:s och Malmfondens.

Denna myndighet, som föreslås organiseras som ett forskningsråd

men med mer utvecklad kansliorganisation, anses även böra få hand om

anslagen för bidrag till konferensresor och till anordnande av internationella

konferenser. En viss del av behandlingen av ansökningar bör enligt IVA

kunna överlåtas på rådgivande nämnder för specialområden, med beslutanderätt

i rutinärenden.

En likartad linje i organisationsfrågan företräder statens tekniska forskningsråd

(majoriteten). Rådet anser, att initierande och forskningsanslagsfördelande

verksamhet som kräver teknisk-vetenskaplig bedömning bör utövas

av ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär, motsvarande en sammanslagning

av TFR och Malmfonden. Den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling bör vara policyskapande med uppgift att svara för tekniskekonomisk

avvägning, huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga

institutioner samt ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom

delegering.

De två ledamöter av TFR som anmält en avvikande mening i organisationsfrågan,

framhåller vikten av att den kännedom om forskningsfältet

som företräds av rådet bör direkt inom ramen för en samlad organisation

kunna påverka styrelsens arbete. Ledamöterna påpekar även att en dualistisk

organisation inte skulle underlätta samarbetet med nniversitetskanslersämbetet.

Till de remissinstanser som förordar en central organisation hör universitetskansler

såmbetet. Ämbetet anser, att inrättandet av en styrelse för teknisk

utveckling är ett led i strävandena att forma och förstärka Sveriges totala

forskningspolitik med inriktning på den tekniska sektorn och angränsande

sektorer. Kanslersämbetet uttalar sig för eu sammanknytning av flera

organ, som nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

råde och anser det vara en fördel att samla uppgifterna till ett planerande,

policyskapande och exekutivt organ. Vidare betonar man vikten av samråd

och samverkan mellan ämbetet och den föreslagna styrelsen och föreslåi,

att ämbetets representation i styrelsen bör övervägas.

Även statskontoret anser, att ett centralt organ är att föredra och finner,

att den resurskoncentration, som föreslagits, är önskvärd och ägnad att

underlätta den planering och samlade bedömning som ett vidgat statligt

engagemang i teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete kommer

att kräva. Man anser sålunda att inom ett sammanhållet, centralt organ

för forskningsadministrativa uppgifter förutsättningar bör kunna åstadkommas

för enklare kontaktvägar, snabb ärendebehandling och klarare ansvarsfördelning

på området. Statskontoret tillstyrker därför en sammanhållen

statlig myndighet för de i departementspromemorian angivna uppgifterna.

Branschforskning

De remissinstanser som behandlat industriforskningsutredningens betänkande

har i allt väsentligt tillstyrkt utredningens förslag. Genomgående

har utredningens skiss till utbyggnad av den kollektiva forskningen fått

ett positivt mottagande. I flera remissyttranden understryks — liksom av

utredningen — att bedömningen av det för utbyggnaden av den kollektiva

forskningen föreslagna beloppet måste ta hänsyn till att utvecklingen på

området under flera år legat nere i avvaktan på pågående utredningsarbete.

De av utredningen diskuterade kriterierna för statligt stöd och medverkan

i kollektiv industriforskning har behandlats av endast ett fåtal av

remissinstanserna. Bland dessa framhåller FOA det väsentliga i att arbetet

vid de olika instituten samordnas och att omfattningen av deras respektive

verksamhetsområden inte görs alltför begränsad. Enligt FOA kan eu viss

förändring av organisationen för denna forskningsverksamhet diskuteras.

Det bör beaktas att där så är möjligt ett gemensamt utnyttjande av personella

och materiella resurser kommer till stånd.

Beträffande fördelningen av finansieringsansvaret för den kollektiva

forskningen framhåller FOA att schabloner bör undvikas. Motiv för statligt

stöd för den egna verksamheten motsvarande mer än 50 % anförs av vissa

branschforskningsstiftelser. Sveriges industriförbund ansluter sig till vad

utredningen anfört rörande motiv för större statlig finansieringsandel än

50 %. '' ..

De av utredningen föreslagna principerna för beräkning av kostnaderna

för institutens verksamhet accepteras i de yttranden, där frågan berörs.

Stiftelsen Svensk konserveringsforskning anför dock principiella invändningar

mot att hyreskostnaderna inräknas i det statliga stödet. I övriga

yttranden framställs inga erinringar mot förslaget att hyra skall erläggas

för de lokaler, som används för forskningsverksamhet.

Institutet för metallforskning understryker vad utredningen anfört rörande

uppdragsgivarens rätt till resultaten av uppdragen. Svenska textilforskningsinstitutet

ansluter sig till utredningsförslaget att institutens rätt

till arbetstagares uppfinning under vissa omständigheter må försäljas till

enskilt företag inom eller utom stiftelsen.

Eu rad remissinstanser framför synpunkter på utredningens förslag om

grunder för avtal om branchforskningsinstitutens verksamhet. Svenska

textilforskningsinstitutet framhåller att ledningen för ett institut under

avtalsperioderna måste arbeta med utförligt definierade, tids- och kostnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

beräknade avgränsade projekt men att man knappast kan i egentlig mening

kostnadsberäkna ett forskningsprogram som sträcker sig över t. ex. fem

år. En definitiv avvägning på förhand av insatserna på olika aktiviteter under

en längre period torde vara mycket svår att göra, då en sådan avvägningär

beroende av och bör följa branschens utveckling. Förhandlingarna om

avtalet för ett institut kommer i realiteten att gälla storleken av institutets

oi ganisation, kostnaderna för denna och de principiella aktiviteter, som

skall ingå i verksamheten, och inte ett konkret forskningsprogram med bestämda

avgränsade mål. Institutet vänder sig vidare mot utredningens förslag

att ett institut i princip skall anses vara bundet för hela avtalsperioden

vid det uppgjorda programmet. Det borde vara tillräckligt om programmet

anger riktlinjer för verksamheten och att institutet inom ramen för dessa

kan välja de uppgifter, som bedöms ha högst prioritet. Programmet bör enligt

institutet endast vara underlag för förhandlingar och inte ingå i själva

avtalet.

Institutet för metallforskning anser att finansieringen bör regleras genom

avtal för tre till fem år. Avtalen bör reglera statens och respektive

stiftelses insats och fastlägga en rambudget för verksamheten. Eu stor del

av budgeteringen bör därvid läggas som programbudgetering, enär enbart

projektbudgetering försvårar flexibiliteten under avtalsperioden. Det måste

sedan helt ankomma på institutsstyrelserna att inom ramen för denna budget

fastställa verksamheten och fördelningen av använda medel. Även bl. a.

Stiftelsen Svensk konserverings forskning, Institutet för optisk forskning,

Sveriges industriförbund, Jernkontoret och KF har understrukit vikten av

flexibilitet och autonomi för institutstyrelserna inom ramen för avtalen.

I flera yttranden tas tragan om kompensation för ökade kostnader under

avtalsperioden upp. Svenska textilforskningsinstitutet anför att de av utredningen

föreslagna grunderna för avtal visserligen innebär fördelar från

administrativ synpunkt, men att samtidigt de institut som hittills fått stöd

till lön och pension enligt tjänsteförteckning förlorar det partiella skydd

mot automatiska kostnadshöjningar som det nuvarande systemet innebär.

Institutet anser, att en programbudgetering, som skall sträcka sig över någon

längre tidsperiod, torde vara omöjlig att genomföra utan någon form

lör indexreglering. Även Stiftelsen Svensk konserveringsforskning och

Svenska institutet för konserveringsforskning föreslår bestämmelser om

någon form av indexreglering i avtalen.

Förslag om rullande avtal framförs av några branschforskningsinstitut.

Svenska textilforskningsinstitutet anser, att förhandlingar om kostnadsram

och program bör kunna tas upp när så är påkallat utan att hm udavtalet

formellt sägs upp och att detta bör löpa med tre års uppsägning. Institutet

för optisk forskning anser att forskningsprogrammet bör revideras i

i egel eftei tre ar och att avtalsperioden da som regel torde kunna rullas till

att omfatta de kommande fem åren.

Industriforskningsutredningens förslag att statens representanter i de

kollektiva forskningsinstitutens styrelser utses av det centrala organet tillstyrks

allmänt. Institutet för metallforskning understryker vikten av alt

största möjliga antal aktiva industrirepresentanter på högsta möjliga nivå

inom företagen blir representerade i institutsstyrelserna.

EFOR.s och Svenska uppfinnarkoniorets ändrade ställning

Av de två organ som direkt berörs av departementspromemorians förslag

anser EF OR, att en eventuell styrelse för teknisk utveckling bör bli huvud
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

man för en i stiftelseform genomförd samordning av Uppfinnarkontoret

och EFOR. Uppfinnarkontoret däremot föreslår en särskild stiftelse under

det medelsfördelande topporganet men i nära samarbete med EFOR. Patent-

och registreringsverket har liksom Svenska industriens patentingenjörers

förening och statskontoret inget att erinra mot en samordning av de

två organen under styrelsen för teknisk utveckling. TCO förordar också

en sammanslagning men i form av ett fristående organ med anslag från

styrelsen. Liknande åsikt har FOA, statens tekniska forskningsråd samt —

med vissa reservationer — Industriförbundet. Svensk industriförening och

Svenska patentombudsföreningen önskar att Uppfinnarkontoret skall kvarstå

som självständig institution, dock med samarbete med EFOR. Svenska

företagares riksförbund förordar, att Uppfinnarkontoret bedrivs i stiftelseform

under föreslagen topporganisation. Svenska ingenjörssamfundet föreslår

en nämnd eller ett konsultorgan för bl. a. bedömning av innovationsförslag.

Eu dylik nämnd eller ett konsultföretag för skapande av prioriterings-

och bedömningsgrunder förordas också av Svenska uppfinnareföreningen.

Denna önskar vidare, att inom styrelsen för teknisk utveckling

upprättas ett organ kallat Svenska uppfinnarkontoret med vidgad funktion

såsom bl. a. ett statens patentorgan. Till detta bör föras även vissa av

EFOR handlagda uppgifter.

Majoriteten av de svar som speciellt utförligt uppehållit sig vid hithörande

problem och den framtida organisationsformen betonar särskilt kravet

på sekretesskydd i samband med den nya patentlagens genomförande.

Information och dokumentation

Mot bakgrund av den nuvarande splittringen på dokumentationsområdet

hälsas förslaget om att styrelsen för teknisk utveckling skall vara planerande

organ för denna verksamhet med tillfredsställelse i så gott som alla remissvar.

Bland de organ som anser det i departementspromemorian skisserade

förslaget vara den bästa lösningen för närvarande kan nämnas Svenska

nationalkommittén för dokumentation, ett flertal branschforskningsinstiiut,

vilka i likhet med AB Atomenergi är villiga att medverka aktivt, statskontoret,

RF, naturvetenskapliga forskningsrådet, universitetskanslersämbetet,

FOA, SACO och statens naturvårdsverk. Vissa svar tar upp behovet av

ökade ekonomiska resurser och internationella kontakter på området. Vidare

påpekas, att den tekniska dokumentationen måste samordnas med all

övrig dokumentation i forskningsfrågor. Patent- och registreringsverket och

Svenska uppfinnarkontoret önskar, att det förras stora material av patentskrifter

skall utnyttjas bättre. Svenska nationalkommittén för dokumentation

anser också att patentlitteraturen bör inkorporeras i dokumentationstjänsten

för forskning och teknik. Några instanser föreslår en till styrelsen

knuten speciell dokumentationsnämnd. Sveriges hantverks- och industriorganisation

framhåller behovet av eu mer populärt skriven teknisk information

och statens institut för hantverk och industri önskar ökade resurser

för sin dokumentation och information till den mindre och medelstora

industrin och hantverket.

Statens medicinska forskningsråd, som initierat och stött en biomedicinsk

dokumentationscentral vid karolinska institutet i Stockholm, motsätter

sig med hänsyn till av rådet tagna initiativ inom den biomedicinska

dokumentationsverksamheten, till det stöd denna fått av statsmakterna och

till den starka ställning den fått i det internationella samarbetet, att den

biomedicinska dokumentationen förändras administrativt eller att den inordnas

under annat ledningsorgan.

5f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 6S

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Forskningsstationer

Industriforskningsutredningens allmänna bedömning av forskningsstationsverksamheten

tillstyrks av statens tekniska forskningsråd, statens

provningsanstalt, statens naturvetenskapliga forskningsråd, IVA, Svenska

institutet för konserveringsforskning, Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning,

Sveriges industriförbund och RF. Dessa remissinstanser tillstyrker

även utredningens konkreta förslag rörande nya forskningsstationer, i första

hand i Göteborg. FOA vill särskilt understryka, att forskningsstationer

i främsta rummet bör vara utrustade på ett sätt som underlättar igångsättningen

av nya grupper. Härvid spelar rekryterings- och samarbetsfrågor en

central roll och placeringen i omedelbar närhet till högskola och universitet

utgör en uppenbar fördel. Planeringen av forskningsstationer i en sådan

miljö utgör enligt FOA:s mening också ett viktigt led i försöken att knyta

kontakt mellan industri och högskoleforskningen. Statens provningsanstalt

bedömer att forskningsstationer av typen IVA:s försöksstation endast kan

få begränsad betydelse för den kollektiva industriforskningen i framtiden.

Det torde på sikt vara mera fördelaktigt att bereda mer eller mindre tillfälliga

forskargrupper utrymme vid institut och institutioner, som dels kan

erbjuda en omfattande service av det slag som ovan skisserats dels också

erbjuda en för gruppen lämplig och redan etablerad miljö.

Industriforskningsutredningens förslag att den centrala planeringen och

förvaltningen av forskningsstationsverksamheten skall åvila det centrala

organet tillstyrks av FOA, AB Atomenergi, Svenska teknologföreningen,

LO, TCO, SACO, RF och Svenska ing eu förs samfundet. Statens provningsanstalt

ansluter sig i princip till utredningens förslag men anför att detta

ej hindrar att uppgifterna tills vidare får delegeras till IVA. Flygtekniska

försöksanstalten, statens tekniska forskningsråd, statens naturvetenskapliga

forskningsråd, IVA, Institutet för metallf or simning, Stiftelsen Svensk

konserveringsforskning, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen

och Jernkontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår att IVA även

fortsättningsvis får vara huvudman för forskningsstationerna.

Den lokala förvaltningen av forskningsstationerna berörs av FOA, statens

tekniska forskningsråd, IVA, Sveriges industriförbund och RF, som samtliga

ansluter sig till utredningens förslag.

Byggnadsstyrelsen ansluter sig till industriforskningsutredningens förslag

att marknadsmässig hyra skall beräknas och uttas för verksamheter

vid forskningsstationer.

Studsvik

Så gott som alla remissinstanser, som uttalar sig i frågan om AD Atomenergis

forskningsstation i Studsvik, stöder tanken på att i ökad utsträckning

ta tillvara stationens resurser för forsknings- och utvecklingsarbete

utanför atomenergiområdet. Statens tekniska forskningsråd anser dock att

det i de flesta fall torde vara mer ändamålsenligt att satsa på utbyggnad

vid nuvarande universitetsorter. Av liknande uppfattning är Sveriges industriförbund.

Förslaget om att föra över ansvaret för vissa delar av stationens basorganisation

till ett särskilt organ under överinseende av styrelsen för teknisk

utveckling möter stark kritik. En genomgående synpunkt är att några organisatoriska

förändringar i Studsvik inte bör vidtas förrän 1966 års atomenergiutredning

lagt fram sitt förslag om det framtida utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet. Delegationen för atomenergifrågor, som framhåller

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 139

att en delad organisation kan medföra vissa problem, anser sig inte på det

underlag som nu föreligger kunna ta slutlig ställning till Studsviksfrågan.

Manga remissinstanser — bl. a. universitetskanslersämbetet, statens tekniska

forskningsråd, statens råd för atomforskning och IVA _ framhåller

a|| Studsvik byggts upp speciellt för uppgifter på atomenergiområdet och

att verksamheten även i fortsättningen kommer att präglas därav. AB Atomenergi

anser att tillräckliga skäl för att ändra den nuvarande organisationen

mte redovisats. Om den föreslagna ändringen ändå skulle ske redan nu

bor bolaget alltjämt handha det operativa ansvaret för tekniska och administrativa

funktioner av allmän karaktär samt på dessa områden fungera

som entreprenör åt den särskilda styrelsen för Studsvik. Även statens vattenfallsverk,

som primärt anser att den nuvarande organisationen bör bevaras

t. v., föreslår en alternativ lösning enligt vilken bolaget skulle kunna

svara for stationens drift enligt ett särskilt avtal.

1966 års atomenergiutredning framhåller att de problem som kan uppslå

vid en överföring av huvudmannaskapet för delar av den nuvarande

verksamheten torde vara så komplicerade att de inte kan lösas på den tid

som återstår fram till budgetårsskiftet. Utredningen anser ställningstagandet

till bl. a. vissa konkreta gränsdragningsfrågor kunna ske först sedan

den allmänna inriktningen av verksamheten under de närmaste åren fastställts.

Denna planeringsuppgift torde i första hand höra ankomma på den

föreslagna styrelsen för teknisk utveckling i samråd med universitetskanslersambetet.

Styrelsen för forskningsrådens laboratorium i Studsvik tillstyrker, att

en föreslagna styrelsen för teknisk utveckling ges ansvar, befogenheter och

resurser att verka för Studsviks rationella utnyttjande och framhåller, att

resurserna dar genom en lämplig organisationsform bör göras tillgängliga

för en större krets forskare. Riksrevisionsverket och LO anser, att Studsvik

kan utnyttjas bättre, om ledningen för forskningsstationen ytterst handhas

av styrelsen för teknisk utveckling.

Övriga frågor

FOA och statens provningsanstalt anser åt! styrelsen bör ha ansvaret för

norm a 1 i everksamheten i landet. Tekniska nomenklaturcentralen

önskar själv få fast anknytning till ett samordnande statligt organ på området

teknik och forskning. SACO föreslår, i likhet med Svenska teknoloqföreningen,

att TNC knytes till styrelsen.

I samband med att flera remissorgan tagit upp frågan om den föreslagna

styrelsens kontakter med övrig statlig teknisk forskning, bär de väckt förslag

om interdepartementalt samarbete i forskningsfrågor.

/1 A anser, att i de frågor som hör till verk under olika departement en

viss samordning av departementens verksamhet och åtgärder bör ske och

föreslår, att det åstadkommes en fast form för ett regelbundet samråd mellan

departementen i forskningsfrågor. Akademien föreslår också, att under

styrelsen för teknisk utveckling skall ingå eventuella organ för kärnforsknmg

och för ett svenskt rymdprogram. Statens provningsanstalt, som anser

att den föreslagna styrelsens verksamhet åtminstone tills vidare bör begränsas

till den tekniska forskning som nu får stöd av TFR och Malmfonden

samt kollektivforskningen, påpekar likaså att stora områden av statsunderstödd

teknisk forskning och utveckling kommer att ligga utanför styrelsens

direkta inflytande. Som exempel härpå nämns bl. a. bygg-, atoinenergioch

milj övårdsf or simning samt olika slag av provningsverksamhet. Nödvän
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

digheten av effektiva samarbetsformer mellan styrelsen och övriga berörda

institutioner betonas därför, och provningsanstalten uttalar också, att kontaktvägar

måste skapas mellan de departement som ansvarar för forskningsfrågornas

behandling. Inte heller FOA anser, att man bör sammanföra

all teknisk forskning i landet under den nu planerade styrelsen. I samband

med att man betonar nödvändigheten av ett nära samarbete mellan den

forskning som styrelsen ansvarar för och övrig teknisk-vetenskaplig forskning,

påpekas att det länge kända behovet av ett interdepartementalt samverkansorgan

i forskningsfrågor inte bortfaller genom att ett dylikt verk

skapas. Även statens institut för hantverk och industri, byggnadsstyrelsen

och statens vattenfallsverk påpekar, från sinsemellan delvis skilda utgångspunkter,

behovet av interdepartemental samverkan.

LO och RF föreslår, att frågan om samarbete mellan kons u in e n tforskningsinstitutionerna

och branschforskningsinstituten

samt styrelsen för teknisk utveckling skall utredas särskilt i eller i nära samarbete

med konsumentutredningen. Samma förslag framförs av konsumentutredningen

själv som påpekar att den i konsumentupplysningsfragan enligt

sina direktiv skall undersöka, vilken omfattning samarbetet mellan olika

statliga, halvstatliga och privata institutioner med teknisk inriktning

kan få. RF och LO betonar båda konsumentforskningens och konsumentupplysningens

samband med näringslivet och näringspolitiken. Ronsumentutredningen

uttrycker önskemål om att den forskning som staten genom

den nya styrelsen skall stödja, blir konsumentorienterad. Utredningen anser

därför att styrelsen vid sitt ställningstagande till olika forskningsprojekt

bör beakta konsumentaspekten och redan då forskningsinsatser planeras,

ta hänsyn till informationer om konsumenternas vanor, önskemål och behov.

RF och konsumentutredningen är överens om att forskningsresultaten

bör utnyttjas för direkta åtgärder till konsumenternas upplysning, skydd

och stöd. Statens konsumentråd pekar i denna diskussion bl. a. på att den

nya styrelsen inte endast bör passivt administrera statens stöd till institutioner

som kommit till stånd genom branschinitiativ utan också bör verka

för tillkomst av forskning på för allmänheten angelägna områden, även om

spontana aktiviteter från industrin själv ej föreligger.

Lantbruksförbundet framhåller bl. a. att forskningen på livsmedelsområdet

är synnerligen angelägen ur konsumentsynpunkt och därför bör utgöra

ett ur statlig synpunkt särskilt betydelsefullt objekt.

Vissa remissyttranden

I det följande redovisas, med uteslutande av formella inlednings- och avslutningssatser,

yttrandena av vissa remissinstanser som i särskilt hög grad

berörs av de remitterade förslagen. I fråga om Ingeniörsvetenskapsakademien

och AB Atomenergi har enbart sammanfattningen av respektive yttrande

återgetts.

1. Statskontoret

Allmänna synpunkter

För planering och samordning av statens ökade insatser i syfte att främja

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete föreslås i departementspromemorian

(Fi stencil 1967: 13) tillkomsten av en ny statlig myndighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 141

— styrelsen för teknisk utveckling — med i huvudsak följande verksamhetsområde.

1. Fördelning av ekonomiskt stöd till projektbunden teknisk forskning,

dvs. tekniska forskningsrådets — TFR:s — och Malmfondens nuvarande

uppgifter.

2. Fördelning av ekonomiskt stöd till industriellt utvecklingsarbete, dvs.

Malmfondens och lNFOR:s nuvarande uppgifter.

3. Tillsynsmyndighet för branschforskningsinstituten och annat avtalsbundet

stöd åt kollektiv forskning.

4. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, rådgivning

åt uppfinnare och förmedling av forskningsuppdrag och liknande

serviceuppgifter, som nu fullgörs av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret.

5. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på

dokumentationsområdet.

6. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Nuvarande former för finansiering av teknisk forskning och industiiellt

utvecklingsarbete kännetecknas av en organisatorisk splittring, däi likanade

uppgifter återfinns på flera håll. Gränserna mellan olika organs verksamhetsområden

torde, som framhålls i promemorian, i praktiken vara tämligen

diffusa och ägnade att skapa oklarheter i kompetensfördelningen. Även ur

administrativa synpunkter har den splittrade organisationen medfört vissa

olägenheter. Sålunda har alla dessa organ — TFR, EFOR, Malmfonden och

INFOR (gemensamt) samt Svenska uppfinnarkontoret — egna sekretariatsresurser

för såväl allmänt administrativa göromal som utredning.-^ c iksamhet.

Formerna för prioritering mellan forskningsområden har under senare

tid rönt ökad uppmärksamhet mot bakgrund av de växande kraven på

forskningsinsatser inom olika områden och de samlade resursernas givna

begränsning. I det nu framlagda utredningsmaterialet med förslag till ny

organisation för tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete saknar

statskontoret flera väsentliga områden. Här må nämnas som exempel

behovet av och formerna för samverkan med så centrala områden som byggnadsforskning,

milj övårdsf or simning och trafiksäkerhetsforskning.

Den ökade specialiseringen inom forskningen och det markerade behovet

av samarbete mellan olika forskningsgrenar hade enligt statskontorets mening

motiverat, att samverkansformerna och organisationsfrågorna behandlats

ur ett större perspektiv än vad som skett i departementspromemorian.

Statskontoret finner emellertid redan den resurskoncentration, som promemorians

förslag innebär, önskvärd och ägnad att underlätta den planering

och samlade bedömning som ett vidgat statligt engagemang i teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete kommer alt kräva. Inom ett sammanhållet,

centralt organ för forskningsadministratiya uppgifter bör förutsättningar

kunna åstadkommas för enklare kontaktvägar, en snabb ärendebehandling

och en klarare ansvarsfördelning på detta område.

Ämbetsverket ansluter sig också till den i promemorian redovisade uppfattningen,

att en framgångsrik stödverksamhet ställer krav på kontinuerlig

uppföljning och utvärdering av uppnådda resultat. Den forskningsstödjande

verksamhetens expansion under senare år har i skilda sammanhang

aktualiserat en organisatorisk och administrativ förstärkning av forskningsråd

och motsvarande organ för stöd till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete, inte minst för att kunna bevara den tekniskt högt kvalificerade

prövningen av bidragsärendena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1984 års naturresurs utredning har nyligen lagt fram förslag rörande

miljovardsforskningens organisation. Enligt detta förslag skall, vid sidan

av naturvårdsverket, inrättas ett fristående ledningsorgan — namnen för

milj övar dsf or simning — för forskningsrådsuppgifter på naturvårdsområdet.

Samma skäl, som anförts till förmån för ett fristående forskningsadministrativt

ledningsorgan med initierade och resursfördelade uppgifter på

miljövårdsområdet, kan också anföras för en liknande forskningsadministrativ

organisation för teknisk forskning och utveckling, översiktliga

planerings- och prioriteringsuppgifter kunde tillsammans med mer serviceoch

förvaltningsbetonade funktioner samordnas inom en statlig myndighet,

medan initierande och resursfördelande uppgifter, som kräver tekniskt-vetenskaplig

bedömning, kunde hänföras till ett fristående forskningsråd. En

sådan lösning — två parallellställda organ med ett gemensamt kansli _

ställer emellertid krav på särskilda samarbetsformer inte bara på ledningsnivå

utan även på sekretariatsplanet. Ämbetsverket kan inte finna, att en

dualistisk organisation av denna typ skulle ha några fördelar jämfört med

en sammanhållen statlig myndighet för de uppgifter, som anges i promemorian.

Organisatoriska frågor in. in.

Enligt departementspromemorian skall styrelsen kunna inrätta expertnämnder

med uppgift att dels svara för prövningen av bidrag till forskningsprojekt,

dels vara rådgivande instans till styrelsen i frågor om finansiellt

stöd till branschforskningsinstitut eller annan kollektiv forskning,

t. ex. konsolidering av forskningsgrupper som saknar fast förankring vid en

universitets- eller högskoleinstitution.

Eu uppdelning på flera nämnder på sätt utredningen föreslagit är nödmen

synes böra ske successivt. Med ett stort antal nämnder kan specialiseringen

och kompetensen förutsättas bli hög, men överblicken och

jämförelsemöjligheterna förloras. Med ett litet antal blir avgränsningarna

vagare men bedömningen mer sammanhållen. I promemorian lämnas Öppet,

om nämnderna bör indelas efter forskningsområden eller industribranscher.

Även andra indelningsgrunder förefaller statskontoret värda att närmare

undersöka.

Som allmän princip för styrelsens verksamhet bör gälla, att beslutsfunktionerna

decentraliseras så långt detta kan ske, utan att verksstyrelsens och

verkschefens möjligheter till överblick och initiativ förloras. Statskontoret

återkommer till dessa frågor i den organisationsutredning rörande styrelsen

för teknisk utveckling, som Kungl. Maj:t genom beslut 8.12.1967 uppdragit

åt verket.

Den nya styrelsen skall vidare enligt departementspromemorian vara

centralmyndighet för bransch forskningsinstitut och forskningsstationer.

För branschforskningsinstitutens del föreligger ett klart behov av en centralmyndighet,

bl. a. för förhandlingsuppgifter. Med den överblick över hela

det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet, som styrelsen kan väntas

få, bör den ha goda möjligheter att samordna en fortsatt utbyggnad av

branschforskningsinstituten. Genom att sammanföra sådana institut till

större anläggningar skulle tillgängliga resurser bättre kunna utnyttjas.

Statskontoret tillstyrker, att styrelsen får ställning som centralmyndighet

för branschforskningsinstituten.

Samma skäl talar för att även de statsfinansierade forskningsstationerna

inordnas under styrelsen. Lokal- och utrustningsfrågorna för dessa stationer

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bör, såsom föreslagits av industriforskningsutredningen, bli en uppgift för

LUP-kommittéerna.

I likhet med atomenergiutredningen anser statskontoret, att åtgärder bör

vidtas, som gör det möjligt att bättre utnyttja ledig kapacitet vid Atombolagets

anläggningar i Studsvik.

Frågan om forskningsstationernas organisation ingår i uppdraget till

statskontoret och kommer att behandlas närmare i det sammanhanget.

Förmedlings- och rådgivningsverksamhet

Verksamheten vid EFOR och Svenska uppfinnarkontoret är i flera avseenden

likartade. Skillnader finns, men i allt väsentligt synes överensstämmelse

råda mellan deras verksamhetsfält och arbetsuppgifter. Såväl EFOR

som Svenska uppfinnarkontoret har till uppgift att tillvarata och stödja

vidareutveckling av innovationer, oavsett om upphovsmannen är uppfinnare

eller forskare.

EFOR:s verksamhet är uppbyggd kring forskningsresultat från olika

forskningsinstitutioner, bl. a. vid universitet och högskolor. Hittills har

EFOR nästan uteslutande erhållit dessa resultat genom uppsökande verksamhet.

De forskningsresultat som bedömts lämpliga, har genom EFOR:s

medverkan gjorts till föremål för exploatering. Uppfinnarkontoret får sitt

material i första hand från enskilda uppfinnare, vilkas uppfinningar och

uppslag — om de befinns värda att bearbeta — kan erhålla kontorets finansiella

stöd i ett fortsatt utvecklingsarbete. Till följd av olikheter i utgångsläget

för EFOR och uppfinnarkontoret föreligger dock vissa skillnader, i

fråga om vilka åtgärder som kunnat vidtas fram till exploatering. Genom

samordning av dessa aktiviteter synes bättre överblick och ökad enhetlighet

kunna åstadkommas, vilket bör främja verksamhetens utveckling.

Under förutsättning att önskemålen om sekretess kan tillgodoses på ett

betryggande sätt, tillstyrker statskontoret, att EFOR:s och uppfinnarkontorets

verksamheter inordnas i styrelsen för teknisk utveckling.

Dokumentationsfrågor

Betydelsen av dokumentation och information för forskning och industri

motiverar enligt departementspromemorian särskilda åtgärder. Dokumentationsproblemens

likartade karaktär inom olika vetenskaper och den tvärvetenskapliga

forskningens ökande betydelse har skapat behov av ett samordnande

organ med uppgift att följa den vetenskapliga utvecklingen. Detta

organ bör i första hand eftersträva enhetliga arbetsmetoder och lösningar,

prioritera mellan olika behov samt allmänt leda verksamheten inom landet.

Ett centralt samordningsorgan med sådana uppgifter bör — enligt statskontorets

mening och i överensstämmelse med vad som sägs i promemorian

— under ett uppbyggnads- och stabiliseringsskede kunna knytas till

styrelsen för teknisk utveckling. Frågan om detta samordningsorgans framtida

ställning liksom de allmänna målsättningarna inom detta verksamhetsområde

torde behöva omprövas efter några år, när tillräcklig erfarenhet

för en mer ingående bedömning kan väntas föreligga.

Särskilt yttrande av herrar Löfqvist och Söderström

Majoriteten inom statskontorets styrelse har efterlyst ett större perspektiv

på den tillämpade forskningens samverkansformer och organisation än

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som skett i departementspromemorian. Enligt vår uppfattning bör den nya

styrelsens direkta ansvarsområde inte omfatta andra verksamheter än

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Möjligheterna att inordna

även byggnadsforskning och annan teknisk forskning, som nu inte

kommit i fråga, under styrelsen bör på sikt övervägas. För närvarande saknas

emellertid praktiska förutsättningar för att gå längre än vad som föreslås

i departementspromemorian.

Särskilt yttrande av herr Luthman

Utan att frångå den uppfattning som jag varit med om att uttala i

tekniska forskningsrådet förordar jag — i fråga om de föreslagna nämndernas

ställning och arbetsuppgifter inom styrelsen — en samhällen nämnd

för handläggning av ärenden rörande finansiellt stöd till forskningsprojekt.

2. Universitetskanslersämbetet

1. Allmänna synpunkter

Av den i promemorian redovisade internationella översikten framgår att

i flera högt utvecklade industriländer den industriella expansionen i stor

utsträckning baseras på ett intimt och komplicerat samspel mellan vetenskap

och teknik. Vetskapen om detta har lett fram till att man — mot

bakgrunden av de forskningsorganisatoriska och industriella mönster som

råder i respektive land — sökt finna lösningar för att effektivera samverkan

mellan forskningsinstitutioner och industriföretag. Man har samtidigt

sökt på olika sätt få grepp om på vilket sätt forskningspolitiken skall

utformas och kanaliseras.

I finansdepartementets promemoria återfinnes inte — till skillnad från

industriforskningsutredningens delbetänkande — något förslag om de

ekonomiska ramar, inom vilka den nya organisationen avses skola arbeta.

Detta försvårar bedömningen.

Universitetskanslersämbetet ser inrättandet av ett centralt organ _ i

det följande förkortat till STU — som ett led i strävandena att forma och

förstärka Sveriges totala forskningspolitik med inriktning på den tekniska

sektorn och angränsande sektorer. Universitetskanslersämbetet finner

således redan den resurskoncentration som föreslagits vara ett försök

att tå till stånd en mera effektiv total resursanvändning, vilket kan ses som

en förstärkning. Det synes vara en fördel att knyta samman flera organ, som

nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma område, och

samla uppgifterna till ett planerande, policy skapande och

exekutivt organ hellre än att exempelvis skapa ett forum av typen

forskningsberedningen av huvudsakligen rådgivande karaktär.

2. Organisation

Frågan om organisationen övervägs för närvarande inom statskontoret.

Universitetskanslersämbetet finner det därför inte vara motiverat att mera

utförligt gå in på frågan utan begränsar sig till vissa allmänna synpunkter.

I bl. a. konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm yttrande har

förslag framförts, att de statliga insatserna skulle ledas av två styrelser,

en »forskningsstödfördelande» och en »styrelse för förvaltningsfunktioner»!

Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola ser »i nu rådande läge inga

speciella fördelar med den organisation, som i huvuddrag beskrives på s.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

55—57. Möjligen är en sammanslagning av TFR och Malmfonden motiverad».

Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund anför att »fördelarna

med ett uppgående av TFR i den föreslagna styrelsen inte uppväger

nackdelarna och avstyrker därför denna del av utredningens förslag».

De tekniska högskolornas avvisande inställning till en mer samlad

organisation synes i väsentlig grad grundad på farhågor för att handläggningen

av forskningsärenden inom det tekniska området skulle tyngas

av byråkrati. Universitetskanslersämbetet har förståelse för dessa synpunkter

men bedömer å andra sidan möjligheterna stora att få till stånd

en smidig organisation och en snabb ärendebehandling. Detta förutsätter

emellertid bl. a. att beslut och ansvar bör föras så långt ner som möjligt

i organisationen till organ, sammansatta av företrädare för bl. a. forskning

och näringsliv, vilket dock inte får ske på bekostnad av möjligheterna

till en samlad bedömning av hela det tekniska området.

Den interna organisationen av nämnder eller liknande organ bör inte

i detalj och i förväg bindas på sätt som gjorts i departementspromemorian.

Det måste vara styrelsens uppgift att utforma den arbetsorganisation som

befinncs ändamålsenlig. Arbetsorganen bör vara beslutande eller i större

frågor prioriterande. För bidragsfrågor bör kunna inrättas ett under styrelsen

ställt arbetsorgan med överblick över hela forskningsområdet.

Med tanke på bl. a. den samverkan som måste ske med universitetskanslersämbetet

och andra organ finner universitetskanslersämbetet en samlad

organisation vara till fördel.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker således tillkomsten av en mera

samlad organisation för främjande av teknisk forskning och utveckling.

Till namnfrågan vill universitetskanslersämbetet anmäla att inom verket

framförts förslag om att organet bör kallas Styrelsen för främjande av

teknisk forskning och utveckling.

3. Styrelsens verksamhetsområde och uppgifter — vissa gränsdragningsfrågor
3.

1 I det administrativa systemet är STU — för att använda den terminologi

som lanserats av 1964 års naturresursutredning Miljövårdsforskning

del II s. 42 — klart bunden till andra nivån; en myndighet som planelar,

inriictai och övervakar forskningen samt exploaterar forskningsresultaten

och den nya kunskap som frambringas inom första nivån, bas- eller

forskningsorganisationen.

Styrelsen kommer således att inom de ramar som statsmakterna bestämmer

få uppgiften att närmare utforma en forskningspolicy. Sidoordnade

med STU finns andra organ och myndigheter som STU har att samverka

med, bl. a. universitetskanslersämbetet och naturvårdsverket, naturvetenskapliga,

samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden,

atomforskningsrådet och eventuellt en statlig nämnd för miljöforskning,

försvarets forskningsanstalt samt Ingeniörsvetenskapsakademien.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker att STU i princip organiseras och

ges befogenheter som ett ämbetsverk.

3.2 Fn annan avgränsning kan göras med utgångspunkt i den typ av

forskning som STU skall ha ansvar för.

Det torde vara en allmänt omfattad ståndpunkt att samhället bör stödja

fenomenorienterad forskning genom att tilldela medel utan annat villkor

än att forskningsresultaten offentliggörs. Beträffande tillämpad forskning

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. DIaj:ts proposition nr 68 år 1968

orienterad mot produkter och metoder kan sägas, att det redan i begreppet

ligger att samhället ofta har anledning att parallellt med stödåtgärder inrätta

styrningsmekanismer. Universitetskanslersämbetet ser som nago

självklart att såväl fenomenorienterad som produkt- och metodorienterad

forskning bör stödjas av STU med den avvägning mellan insatserna pa

det ena och det andra området, som erfarenheten visar vara riktig.

Det som i det följande förordas bör mot denna bakgrund betraktas som

en allmän riktlinje vid bedömningen av uppkommande ärenden.

STU bör starkt inrikta sig på att stödja produkt- och metodorienterad

forskning. Förutsättningen för att denna skall bli framgångsrik ar emellertid

en framgångsrik fenomenorienterad forskning. Detta talar föi att

ökade resurser absolut sett bör tillföras även den senare forskningen.

Universitetskanslersämbetet finner vidare att bidrag till forskning bör

ske efter samma principer som tillämpats inom TFR, dvs. en fördelning

och satsning på forskningsområde, varvid utgångspunkten varit

en kvalitetsprövning av projekt oavsett om dessa övertvärat flera disciplingränser.

.

3.3 Fn tredje faktor att ta hänsyn till vid försöken att ringa in SlU:s

verksamhetsområde gäller avgränsningen mot och samverkan med univeisitetskanslersämbetet,

forskningsråden och IVA.

Anslag till teknisk forskning har hittills fördelats av TFR och i viss utsträckning

av Malmfonden. Anslag inom speciella sektorer har handhafts

av bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens luftvårdsnämnd och

trafiksäkerhetsrådet. Det viktigaste organet är emellertid TFR som ansvarat

för ett mycket brett område. TFR har utöver sin medelsfordelande

verksamhet tagit egna initiativ till att främja forskning inom ämnesområden

som bedömts aktuella, genom bl. a. utredningar och stipendier, samt

givit medel för anordnande av konferenser etc, I ett flertal remissyttranden

har anförts att TFR utfört sina uppgifter väl.

För närvarande uppstår ibland dröjsmål i behandlingen av en ansökan

som en följd av att den sökandes projekt råkar ligga i gränsskiktet mellan

två eller flera råds formella eller genom praxis bestämda bevakningsområden.

Speciellt svåra kan avgörandena bli om forskning som ligger inom

och mellan flera kunskaps- och forskningsområden. Spörsmålet om ett

mera utbyggt samarbete mellan forskningsråden har inte tagits upp i departementspromemorian.

Det är av vikt att denna fråga uppmärksammas.

Mot bakgrunden härav finner universitetskanslersämbetet att frågan om

forskningsrådens samarbetsdelegations ställning och verksamhet bör omprövas

eller andra vägar undersökas för en ändamålsenlig koordinering arfor

skningsstödj ande verksamhet.

Goda relationer till utbildningsväsendet och dess forskning är självfallet

väsentligt. Utbyggnaden av universitet och högskolor med professurer, institutioner

med personal, laboratorier och utrustning och framtida förstärkta

forskar utbildningsmöjligheter har en primärt strukturerande

effekt på landets forskning. Universitetskanslersämbetet måste göra sina

prioriteringar, sina satsningar. Det är viktigt att universitetskanslersämbetet

och STU inte drar åt olika håll. I promemorian understryks också behovet

av någon union, särskilt med tekniska fakultetsberedningen. Samaibetet

måste dock bli mera djupgående än den som personalunion i styrelse

eller underorgan kan förmedla.

Utan tvivel kan trots detta vissa åsiktsskiftningar uppkomma mellan det

nya verket och universitetskanslersämbetet vid prioriteringar av forsknings
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

områden. Dylika meningsbrytningar i ett system behöver emellertid inte betraktas

som något enbart negativt. Inte sällan uppstår i och genom brytningen

mellan två ståndpunkter ett konstruktivt tänkande och omtänkande.

Ämbetsverket vill med hänvisning till vad här anförts förorda följande.

Mellan universitetskanslersämbetet och STU bör ske samråd och samverkan.

Bl. a. bör universitetskanslersämbetets representation i STU:s styrelse

övervägas. J

Förslag till nya av STU finansierade forskartjänster och forskargrupper,

vilka skall prövas av Kungl. Maj :t, bör inges till Kungl. Maj :t av STU

efter samråd med universitetskanslersämbetet. Eventuellt kan tänkas en

uppdelning i finansieringen så att STU bekostar en första, risktagande

period om 3 till 4 år, varefter verksamheten flyttas in under universitetskanslersämbetet.

Om denna blir rutinbetonad bör den flyttas ut utanför

såväl STU som universitetskanslersämbetet.

För innehavare av högre tjänster bör föreskrivas viss tjänstgöringsskyldighet

(handledning — undervisning) vid universitet/högskolor.

4. Prioritering av forskningsområden m. in.

Promemorian ger föga ledning hur de bedömningar och prioriteringar

skall göras som avses leda STU:s forskningsplanering och synes ta för givet

att dessa huvudsakligen kommer att kunna preciseras av industrin. Vidare

antyds, såvitt universitetskanslersämbetet kunnat finna, endast på ett ställe

att ett värde hos forskningen också kan vara att den »löser viktiga problem

i samhället».

De vanligast argumenten för forskningsprioritering är i stort följande.

a. Inom området ligger Sverige långt framme; vi måste värna om vår

del av världsmarknaden (biokemi eller skeppsteknik)

b. inom området faller utnyttjandet av våra egna naturtillgångar (stål

och cellullosa)

c. mom området finns begåvade forskare och god återväxt, som vi måste

ta tillvara

d. inom området finns en lovande forskare som bör stödjas — om inte

lämnar han landet

e. vi ligger efter på området; det måste stödjas för att vi ska kunna tillgodogöra

oss andras forskning och skola egna forskare.

Samtliga dessa motiveringar, om än ett par direkt strider mot varandra

brukar forr eller senare accepteras. Det är däremot ofta svårare att få gehör

för argument som tar sikte på forskning som skall »lösa viktiga problem i

samhället». Konsumentforskning, trafiksäkerhetsforskning och miljövårdsforskning

tillhör inte de bäst tillgodosedda områdena. Att i tid prioritera

»olösta samhällsproblem» kan vara svårt; många uppstår till följd

av teknik och industri. Redan en kartläggning och analys av problemen kan

möta motstånd hos intressegrupperingar i landet.

Åtskilliga av dessa problem måste lösas tekniskt: destruktions- och reningsteknik

blir industriellt intressanta när samhället ställt krav, som tvingar

kommuner och enskilda. Men samhället har hittills varit obenäget att

ställa krav förrän det funnits tekniska lösningar. Denna cirkelgång måste

brytas och här har STU tillsammans med berörda myndigheter en viktig

uppgift. Satsning på bl. a. dylika områden fordrar prioriteringar som i vissa

fall sannolikt inte är konforma med industrins. STU måste emellertid kunna

ha auktoritet att göra sådana prioriteringar även om de kan bli impoulära.

STU bör tillämpa ytterligare en prioriteringsgrund — en global. Styrelsen

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

bör analysera inom vilka forskningsområden vårt land har intellektuella

och tekniska resurser att behandla världshushallningens problem. Räntabilitetsbedömning

i vanlig mening måste här ofta bli sekundär. Styrelsen får

här en viktig opinionsbildande ställning. Enligt universitetskanslersämbetets

uppfattning är det nödvändigt med starka aktiva insatser för att skapa

ett underlag för sådana insatser; risken är eljest att de kommer långt ner

på skalan där våra egna — i det internationella perspektivet ofta lyxaitade

— behov redan är väl säkrade.

Slutligen torde försvars- och krishushållningsargnment komma att finnas

med i forskningsprioriteringen. Även om andra organ har denna uppgift,

kan inte STU undgå att göra sådana bedömningar.

Med detta har universitetskansler sämbetet velat visa att prioriteringslcriterierna

är många och delvis konträra. Till dessa skall dessutom läggas

individuella kriterier på forskares skicklighet och på projektets utsikter att

lyckas

Sammanfattningsvis vill universitetskanslersämbetet förordna beträffande

prioritering av forskningsområden, att en väsentlig satsning sker på

forskning som siktar till att lösa viktiga problem i samhället.

5. Samordningsuppgifter m. m. — initierande verksamhet

Enligt departementspromemorian skall STU ha vissa samordnande

funktioner. _ .

Av promemorian framgår att den totala statliga satsningen pa teknisk

forskning uppgick till 250 milj. kr. budgetåret 1965/66.

Samma budgetår var de sammanlagda anslagen till de verksamheter som

föreslås läggas under STU (TFR, Malmfonden, INFOR, Uppfinnarkontoret,

branschforskning) ca 35 milj. kr. (= 14 % av den totala satsningen).

Forskningsandelen av driftanslagen till de tekniska högskolorna beräknas

samma budgetår till 44 milj. kr. (= 18 % av den totala satsningen). Återstående

delen (68 %) torde till största delen ha belöpt på försvarsforskning

(huvudsakligen Viggenprojektet) och kärnenergiforskning.

Universitetskanslersämbetet vill understryka det överslagsmässiga i dessa

inom universitetskanslersämbetet gjorda beräkningar eftersom statistiken,

som belyser forskningsaktivitet, överhuvudtaget är mycket otillfredsställande.

En förbättring "i detta avseende kan dock förutses bl. a. vid realiserandet

av de förslag som framförts av i avsnitt 6 nämnda arbetsgrupp inom

universitetskansler sämbet.

STU:s samordnande verksamhet torde — åtminstone i ett initialskede

komma att gälla en mindre del av den totala tekniska forskningen.

I promemorian behandlas inte de statliga forskningsinstituten och nämnderna

och, vilket tidigare påpekats, forskningsrådsorganisationen. Det hade

varit önskvärt att i detta sammanhang även dessa problemkomplex hade

skärskådats och de samlade resurserna mera detaljerat redovisats. Således

hade det varit av intresse att få uppgifter om samtliga forskningsinstituts

uppdragsverksamhet, vilken torde vara delvis mera utvecklad än uni\ersitets-

och högskoleinstitutionernas.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ett centralt sammanhållande

organ för de statliga insatserna för branschforskning och dess forskningsstationer.

Detta organ skulle för statens räkning föi handla med

branscher rörande statligt stöd och träffa avtal, som efter Kungl. Maj .ts

godkännande skulle reglera driften vid instituten.

Universitetskanslersämbetet vill understryka vad utredningen anfört (s.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

140) att ett branschforskningsinstituts verksamhet inte låses fast vid några

på formella grunder avgränsade arbetsuppgifter eller arbetsformer utan att

instituten bör bemöda sig om att kontinuerligt anpassa sig efter den tekniska

utvecklingens krav.

Vidare bör begreppet »institut» kunna ges en mera immateriell betydelse

än innehav av egna lokaler och en fast anställd forskarpersonal.

Universitetskanslersämbetet vill framhålla att det föreslagna organet bör

ha överblick över branschinstituten och bör kunna ta initiativ till att likartad

verksamhet sammanförs då så är rationellt. Samverkan branschinstituten

emellan bör stödjas och organet bör ha tillräckliga resurser för att

lämna bidrag även till verksamhet under uppbyggnad.

Universitetskanslersämbetet instämmer i utredningens uppfattning att ett

centralt organ bör ha till uppgift att handlägga frågor rörande branschforskning.

Detta organ bör vara STU.

De principer utredningen föreslår skall ligga till grund för utformningen

av avtal mellan forskningsstiftelser och staten synes kunna i huvudsak förordas.

Vad forskningsorganisationen beträffar förordar universitetskanslersämbetet

vidare — för att få till stånd god samverkan mellan läroanstalt och

forskningsstation — att universiteten/högskolorna bör finnas representerade

i lokalstyrelserna.

Frågan om forskningsstationen i Studsvik har behandlats relativt ingående

i de tekniska högskolornas yttranden. I sammandrag kan synpunkterna

sammanfattas sålunda: Laboratorierna och apparaturen är främst

avsedda för forskning inom kärnenergiområdet. Detta område kommer även

fortsättningsvis att helt dominera verksamheten i Studsvik oavsett hur

den framtida organisationen av stationen utformas och administreras.

Ett ställningstagande till den slutliga organisationen måste enligt universitetskanslersämbetets

mening bli avhängigt av atomenergiutredningens

förslag om den framtida kärnenergi- och kärnforskningsverksamheten i

landet.

Med hänvisning till vad de tekniska högskolorna anfört beträffande AB

Atomenergis forskningsstation i Studsvik förordas, att frågan tas upp till

ny prövning i samband med ställningstagande till utredningsförslag om

statens fortsatta insatser på atomenergiområdet.

Tills vidare bör forskningsstationen alltfort sortera under AB Atomenergi.

STU:s verksamhet bör inte begränsas till att vara ett sovringsverk för

uppkommande förslag från forskningsenheterna och näringslivet. Styrelsen

bör självfallet ta egna initiativ och föra en aktiv policy.

Även om universitetskanslersämbetet av naturliga skäl främst i sitt yttrande

uppehåller sig speciellt vid forskningsaspekterna och den anslagsfördelande

funktionen vill ämbetsverket understryka det önskvärda i att

ärendebedömningen omfattar hela det tekniska området och utvecklingsprocessen

från idé till produkt och att bedömningen kan ge underlag för en

samlad prövning av hur resurserna skall fördelas.

6. Stödformer

Förslag angående finansieringsformer för uppdragsverksamhet in. in.

har nyligen avgivits av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet

(Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv, promemoria

utarbetad av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet, 1967).

Universitetskanslersämbetet avser att i samband med yttrande över nämnda

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

promemoria behandla även de förslag i hithörande frågor som framförs i

departementspromemorian.

Universitetskansler sämbetet har emellertid gjort den preliminära bedömningen

att de föreslagna principerna för indelning av bidragstyper och

villkoren för bidrag och annat finansiellt stöd synes välgrundade.

Likaså synes förslagen rörande förmedling av forskningsresultat, hjälp

åt uppfinnare, förmedling av forskningsuppdrag, dokumentation (alternativ

3) och internationell verksamhet kunna i det väsentliga förordas.

Universitetskanslersämbetet vill härtill göra följande påpekanden. Den

särskilt tillkallade sakkunnige anger uppfinnar kontorets uppgifter vara att

medverka med allmänna råd inom området för uppfinningarna, att behandla

uppfinningarna med hänsyn till exploateringsmöjligheterna, att biträda vid

patentering och kontraktskrivning. Vidare bör uppfinnarkontoret kunna

förmedla kontakt mellan uppfinnare och bidragsgivande institutioner och

mellan uppfinnare och industrier.

Vid bedömningen av dessa förslag bör självfallet hänsyn tas till verksamheten

inom EFOR. Detta organ och uppfinnarkontoret har i stort sett samma

uppgifter. De två organen har vissa olikheter i arbetssätt men detta bör

inte hindra att verksamheten samordnas. Universitetskanslersämbetet har

ingenting att erinra mot förslaget att verksamheten bedrivs i stiftelseform.

Uppbyggnaden av ett dokumentationsnät bör ske i nära samverkan med

berörda ämbetsverk och institutioner.

Frågan om information rörande verksamheten vid de enskilda institutionerna

har behandlats mera utförligt i ämbetsverkets promemoria rörande

forskningssamverkan mellan högskoleväsendet och näringslivet, varför

universitetskanslersämbetet återkommer i ärendet.

3. Statens tekniska forskningsråd 1

1. Ökad satsning

Den allmänna grundsynen i promemorian är, att en ökning av den statliga

satsningen på och det statliga intresset för teknisk forskning och utveckling

bör komma till stånd. Tekniska forskningsrådet delar denna allmänna

grundsyn, vilket även framgår av tekniska forskningsrådets tidigare

ingivna petita och långtidsplaner.

Staten måste för att kunna manövrera en ökad satsning organisera sina

engagemang i teknisk forskning och utveckling, och promemorian innehåller

ett förslag till sådan organisation. Tekniska forskningsrådet instämmer

i att eu ökad samordning och överblick behövs. Ännu finns ingen planering

av omfattningen av statens insatser på olika områden och med

olika metoder för teknisk forskning och utveckling och därför icke heller

någon klar målsättning för organisationen. Detta försvårar ett ställningstagande

till promemorians skissartade förslag.

2. Uppgifter för statliga insatser

En alltmer vidgad teknisk utveckling och ett aktivare statligt stöd till

denna nödvändiggör utan tvekan att åtgärder vidtages för att åstadkomma

den planering och samlade bedömning, som krävs för att effektivt utnyttja

tillgängliga och blivande resurser.

Enligt tekniska forskningsrådets mening är ett tillgodoseende av dessa

behov den viktigaste av de centrala uppgifterna inom området. Visserligen

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bör inom varje samhällsområde liksom inom näringslivet det för en viss

verksamhet ansvariga organet i princip ha ett ansvar för inriktning av och

medelstilldelning till den målinriktade forskning och utveckling, som behövs

speciellt för dess ändamål. Många problem beträffande analys av FoUbehov

och planering för tillgodoseende av dessa behov är dock gemensamma

och kräver betydande insatser. Landets resurser för FoU måste

också kunna utnyttjas på ett samordnat sätt dels därför att likartade

problem finns på många håll även då militära eller andra statliga organ

står som beställare, och dels därför att många verk och företag är för små

för att erforderlig FoU-verksamhet skall kunna bedrivas rationellt inom

deras verksamhetsramar. Allt detta talar för att resurser bör skapas

centralt för överblick och samordning, inklusive systemanalys och prognosverksamhet,

beträffande teknisk FoU. Därigenom kan frågor beträffande

statlig policij inom området beredas och medverkan ske i interdepartementala

koordineringsarbeten. På detta sätt kan även onödigt dubbelarbete

undvikas, och en uppföljning av resultaten i relation till policyn

möj liggöres.

I centrala uppgifter ingår även bedömning av behov på olika områden

för statliga insatser, såsom av kollektiv forskning, av forskning på individuella

initiativ från högskolor, universitet och industriforskare, av statliga

institut, av stora specialprojekt för industriell utveckling, av dokumentation,

internationellt samarbete etc. Sådan bedömning fordrar speciell

teknisk och ekonomisk sakkunskap. I denna verksamhet fordras samverkan

med olika organ, t. ex. universitetsväsendet, olika statliga institutioner,

industrier och näringslivsorganisationer.

Den verksamhet med initiering av forskning och fördelning av forskningsanslag,

som åvilar forskningsråden, och som för teknisk forskning

och utveckling varit en av tekniska forskningsrådets huvuduppgifter,

fordrar förutom överblick av näringslivets behov och möjligheter kunskap

och erfarenhet om forskningsmetodik samt nära kännedom om forskare

och forskningsresurser i landet. Denna uppgift är väsentlig, speciellt vad

beträffar initiativtagande till nya forskningsuppgifter samt ökning av vår

grundläggande kunskap om teknik, produkter och processer och skapande

av gynnsam teknisk miljö på olika områden. Den fordrar intim kontakt

med naturvetenskaplig, medicinsk, samhällsvetenskaplig och annan

närliggande forskning.

Staten bör verka för god överföring av idéer och resultat i båda riktningarna

mellan industri och forskare. Detta är en väsentlig uppgift, som

beröres i promemorian. Den har också behandlats i en nyligen utgiven

promemoria från Universitetskanslersämbetet: »Forskningssamverkan universitet

och högskolor — näringsliv».

Staten bör stimulera och underlätta överföring av forskningsresultatet

till exploatering. Viss sådan verksamhet utövas nu av EFOR, uppfinnarkontoret

och INFOR.

Det finns ganska många statliga tekniska forskningsinstitut och andra

statliga forskande organ, men de beröres endast flyktigt i promemorian. De

lyder under olika departement. En samordning av verksamheten vid dessa

institut och deras insatser är en väsentlig uppgift. Troligen kan utbyte

av erfarenheter, instrument, forskare och utnyttjande av varandras resurser

verka stimulerande och effektökande.

Branschforskningsinstituten behandlas i ett särskilt betänkande av industriforskningsutredningen,

som föreslår en välbehövlig samordning och

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

översyn samt en väsentlig utökning av verksamheten. Det är en central

uppgift att bedöma tilldelningen av branschforskningsmedel till olika

branscher och att samverka och förhandla med industristiftelser därom.

I detta sammanhang bör nämnas även specialinstituten, som har större

behov av statlig satsning och ofta fordrar centralt initiativ för att startas,

eftersom de berör specialområden, där enskilda industriers insatser är

svårare att mobilisera, t.ex. miljövård, materialvård och specialteknologier

med applikation i vitt skilda branscher och företag.

Forskningsstationer är ett annat område där statlig samordning och

satsning är viktig. Staten torde vara den ena, som målmedvetet och samplanerat

kan satsa kapital till lokaler för kollektiv forskning och för allmän

stimulans av teknisk forskning och utveckling vid universitet och högskolor

m. m.

I promemorian nämnes också statliga beställningar, som innebär teknisk

forskning och utveckling. Hittills har de militära beställningarna varit

störst, men det är ett önskemål, att sådana beställningar göres i större

utsträckning även av civila myndigheter. Vissa sådana myndigheter, t. ex.

de affärsdrivande verken, har teknisk sakkunskap och kan därför sköta

sådana beställningar själva. Andra verk behöver stimulans därtill och råd

av sakkunniga, som exempelvis kan tillhandahållas av ett centralorgan för

teknisk utveckling. Initiativ till beställningar bör kunna tas ej bara av

verken utan även av industriföretag och andra, som kan offerera forskning

och utveckling. I varje fall behövs sakkunniga statliga instanser för

bedömning, i vissa fall även för att stimulera en önskvärd utveckling.

Internationellt forskningssamarbete är också en väsentlig uppgift som

beröres i promemorian.

Ett starkt och växande behov föreligger av nationella och internationella

forslcarkonferenser, och staten lämnar via olika kanaler anslag, men

hittills har konferensarrangörer ofta haft svårt att samla ihop medel från

olika håll. En samordning och en generösare satsning från statens sida är

ett viktigt led i det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Den tekniska dokumentationen bör samordnas och göras till en väl arbetande

servicefunktion för forskare och för näringsliv.

I promemorian beröres även INFOR-verksamheten, som hittills haft relativt

ringa omfattning. Den innebär statliga investeringar för startande

av produktion av nya produkter, framkomna genom tidigare forskningsoch

utvecklingsarbete. För den fortsatta verksamheten på detta område

aviseras i promemorian även ett statligt utvecklingsbolag.

3. Tekniska forskningsrådets nuvarande uppgifter

Det är alltså en mångfald uppgifter, som staten åtagit sig eller kommer

att åtaga sig, och staten saknar i viss utsträckning organ för dessa.

Tekniska forskningsrådet har många uppgifter utöver den att fördela

forskningsanslag, och har — som rådet framhåller i sin långtidsplan —

även vidtagit och planerat åtgärder för att möta ytterligare ökade uppgifter.

Industriforskningsutredningen föreslog bl. a. med hänsyn därtill, att

tekniska forskningsrådet — åtminstone tills vidare ■— skulle fungera som

centralt organ för branschforskningsinstituten och (enligt utredningens

majoritet) för forskningsstationer, som nu sorterar under Ingeniörsvetenskapsakademien.

Kungl. Maj :t har senare tillkallat sakkunniga för detta

ändamål.

Tekniska forskningsrådet har sedan flera år arbetat med ett system av

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 153

nämnder. Detta kan ha inspirerat promemorieförfattaren att föreslå 6_8

nämnder under den nya styrelsen. Dessa nya nämnder, som utgör en väsentlig

del av promemorians förslag, skulle var och eu inom sitt ansvarsområde,

handha anslagstilldelningen. Följaktligen måste de, i motsats till

tekniska forskningsrådets nuvarande nämnder, dels ha ganska stora områden,

dels vara permanenta. Tekniska forskningsrådets nämnder var från

.or,jai\.rej?llssorSan inom enstaka sektorer, men har i vissa fall fått mer

självständig och framför allt initierande karaktär och även ibland fått till

sig delegerad viss anslagsfördelning. Nämnderna har tillsatts vid behov och

ombildats eller upplösts när uppgifternas aktualitet ändrats. Nämnderna

tacker endast en del av tekniska forskningsrådets verksamhetsområde och

har aldrig avsetts kunna ge fullständig täckning därav.1 Nämndverksamheten

har 1 manga fall visat sig vara mycket fruktbärande. BI. a. har svensk

verksamhet därigenom initierats inom flera betydelsefulla områden, t ex

verkstadsteknik, reglerteknik, bioteknik, medicinsk teknik. Dessutom har

genom namnderna engagerats personer, som fått, skapat eller spritt intresse

tor de speciella uppgifterna. Nämndverksamhetens framgång synes sammanhanga

med att namnderna varit underställda ett organ, som behållit

ansvaret och överblicken över hela fältet.

Tekniska forskningsrådet har också andra uppgifter, som kan sägas vara

s_ j fran den ursprungliga rena forskningsrådsfunktionen. Exempel

darpa ar den utredningsverksamhet på olika områden, som bedrivs inom

Ingeniorsvetenskapsakademien och bekostas av tekniska forskningsrådet

vidare initierande av utländsk teknisk attachéverksamhet. Ett annat exempel

ar inrättandet av EFOR, vilket visat sig vara en nyttig stiftelse.

Tekniskt utvecklingsarbete har också ehuru mera sällan, fått stöd av tek
r1"

a,/?rSiini^gSrådet’ SOm emellertid bedömt frågor därom i remisser

Iran Malmfonden.

Å andra sidan har Malmfonden även haft till uppgift att fördela rena

forsknmgsanslag. Sådana uppgifter hade, om anslagsmedel funnits tillgängliga,

lika val kunnat handläggas av naturvetenskapliga forskningsrådet

eller tekniska forskningsrådet.

Tekniska forskningsrådet har ansett eu av sina viktigaste uppgifter vara

initiativtagande, vilket resulterat i bl. a. statliga insatser för sjukvårdsrationahsering,

handikapphjälpmedel, initierande av nya branschforskningsmstitut

och aktiverande nordiskt samarbete.

4. Analys av centrala uppgifter

De uppgifter, som nämnts ovan i avsnitt 2 för de statliga insatserna inom

teknisk forskning och utveckling, kan grupperas i fyra kategorier,

a) policyskapande och teknisk-ekonomisk avvägning,

bed" inUi®rande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institu
tioner,

°

d) ordnande av service-funktioner, direkt eller genom delegering.

Uppgifterna enligt a) har hittills legat hos regering och riksdag och

elektroteknik Ä??1 h“r nämnder för fö«ande forskningsfält: automatisering,

S f [ k kekm^; va«envard> verkstadsteknik, bioteknik, dokumentation och inforåt

on, flygteknik, internationell samverkan, kommunikations- och transportteknik, medicinsk

rand^är^ktiv583 ^ ^ ° fÖrstnämnda avslutat sin verksamhet medan de 6 sistnämnda fortfa
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

inåste så göra i de stora linjerna. I viss mån har sådana befintliga organ

som tekniska forskningsrådet och Ingeniörsvetenskapsakademien sökt

skapa riktlinjer. En livlig debatt har uppstått kring dessa frågor. Forskningsberedningen

har också haft dem till diskussion. Industriforskningsutredningen

har enligt sina direktiv vissa uppgifter inom området. Som

ovan påpekats (sidan 2) är uppgiften a) den grundläggande för alla statliga

insatser för teknisk FoU och även mycket arbetskrävande, då den fordrar

en grundlig löpande behandling.

Uppgifterna enligt b) har ålegat tekniska forskningsrådet och pa senare

år bl. a. även Malmfonden. Dessa uppgifter liknar dem som åligger andra

forskningsråd. I forskningsråden har forskarna avgörande inflytande. Raden

har nära kontakt med pågående forskning och ofta personlig kännedom

om forskarna, de har den vetenskapliga överblicken och anslag fördelas

snabbt och direkt. Denna typ av organisation anses som regel ha fungerat

väl, och det är viktigt för den individuellt initierade forskningen att denna

verksamhet, som kan benämnas forskningsrådsfunlctionen, kommer att finnas

och fungera väl på det tekniska området även i framtiden. Särskilt viktigt

är detta med hänsyn till samarbetet med andra områden, där forskningsrådsfunktionen

finns, såsom naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap.

, , , , , ,

Uppgifterna enligt c) har hittills legat direkt under departementet, dock

med vissa delegeringar. Kommittéer för branschforskningsinstitut har verkat

tillfälligt flera gånger. Till Ingeniörsvetenskapsakademien har delegerats

ansvaret för forskningsstationen i Stockholm.

Uppgifter enligt d) har legat på skilda organ. Ingeniörsvetenskapsakademien

har, delvis med anslag från tekniska forskningsrådet, handlagt viss

utlandsverksamhet. Tekniska forskningsrådet och Malmfonden har startat

stiftelsen EFOR. Ingeniörsvetenskapsakademien är i samarbete med högskolor

och industrier kontaktskapande mellan forskning och näiingslh. På

dokumentationsområdet har initiativ tagits av bl. a. Ingeniörsvetenskapsakademien

och tekniska forskningsrådet. .

Även om de under a)—d) angivna uppgifterna fortfarande kan och i vissa

fall bör delegeras, har behovet av ett samordnande statligt organ blivit alltmer

klart. Detta har påpekats tidigare och framkom bl. a. i industriforsk
ningsutredningens

direktiv. ,

Tekniska forskningsrådet vill understryka behovet av alla de fyra namnda

funktionerna och tillstyrker att organ skapas för utövande av dessa funktioner

under departementsnivå. Funktionen b) finns redan företrädd, medan

funktionerna a), c) och d) icke har centrala organ. Det måste framhållas,

att de fyra kategorierna av funktioner är artskilda och fordrar olika

slag av kompetens.

5. Särskilda synpunkter

Innan tekniska forskningsrådet övergår till att diskutera orgamsationsalternativ,

vill tekniska forskningsrådet framföra följande kompletterande

synpunkter på vissa i promemorian och de överlämnade betankandena berörda

förhållanden.

5.1 EFOR och uppfinnarkontoret

Rådet finner ett sammanförande av EFOR och uppfinnarkontorets verksamhet

önskvärt. Erfarenheterna av EFOR-verlcsamheten har, trots den i

förhållande till den aktuella uppgiften korta tid som verksamheten pagatt,

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

varit mycket goda. Stiftelseformen har medgivit en frihet som varit av betydande

värde. Man har därigenom på ett smidigt och ändamålsenligt sätt

kunnat lösa den i detta sammanhang viktiga sekretessfrågan. Det är sannolikt

att forskare och uppfinnare sätter värde på att söka kontakt med en

organisation med EFOR:s fria ställning. EFOR har i sin nuvarande arbetsform

även kunnat vinna industriföretags förtroende i sådan grad, att dessa

ibland föredragit förhandlingar via EFOR framför direkta kontakter med

forskarna. Dessa förhållanden torde allt framgent tala för ett vidmakthållande

av samma organisationstyp som hittills för verksamheten. EFOR hör

erhålla sina anslag från ett centralt organ och stå under dettas tillsyn.

Uppfinnarkontoret synes inte ha uppnått samma effektivitet i sin verksamhet

som EFOR. Detta kan bero på flera omständigheter. Utredningen

pekar på den säkerligen viktigaste: att Uppfinnarkontorets resurser varit

helt otillräckliga under det att EFOR haft direkt stöd av starka anslagsutdelande

organ. Vidare har EFOR kunnat arbeta under friare former, som

från fall till fall anpassats efter olika behov. Dess uppgifter är vidare antagligen

i sig själva lättare än uppfinnarkontorets.

I alla händelser synes de två organens uppgifter vara i hög grad parallella.

Ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte och en samordning av de två

verksamhetsformerna framstår som fördelaktig och angelägen. Därför tillst

yrker rådet en sammanslagning. För att det sammanslagna organet skall

kunna fylla sin uppgift synes det angeläget att ge det samma fria organisationsform

som EFOR har haft. Vidare måste det ha tillräckliga anslag.

Utredningsmannen har för uppfinnarkontorets stödjande verksamhet föreslagit

en omedelbar anslagshöjning till kronor 250 000:—. Det synes inte

föreligga några konkreta grunder för att bedöma lämplig storlek av anslagssumman.

Rådet kan acceptera den föreslagna summan som ett försöksanslag

men håller för troligt att ett avsevärt högre belopp skall visa sig erforderligt

för att ur Uppfinnarkontorets verksamhet få ungefär samma

effekt som EFOR-verksamheten i sin hittillsvarande form åstadkommit.

5.2 Studsvik

Rådet avstyrker att en del av resurserna i Studsvik lösgöres från atombolaget.

De i Studsvik gjorda investeringarna är till största delen specifika

löi kärnenergiutvecklingen. De bör genom bolagets egen organisation kunna

utnyttjas även för andra ändamål. Studsvik hör byggas ut med andra

faciliteter då sådant bedömes särskilt lämpligt med hänsyn till samtidigt utnyttjande

av nu befintliga kärnenergiresurser eller där sådana specialkrav

ställes, som kan tillgodoses i Studsvik bättre än på andra håll. Nuvarande

universitetsorter har större resurser än Studsvik i vad gäller forskningsmiljö,

rekryteringsmöjligheter för forskare och biträdespersonal, kontakter

med annan forskning och även instrumentell utrustning på andra

områden än kärnenergin. Det torde därför i de flesta fall vara mer ändamålsenligt

att satsa på utbyggnad vid nuvarande universitetsorter än i

Studsvik.

5.3 Forslcningsstationer

Tekniska forskningsrådet ansluter sig till industriforskningsutredningens

uppfattning, att en utbyggnad av forskningsstationen bör ske, varvid den i

Göteborg planerade stationen först bör realiseras. Förvaltningen av forskningsstationer

bör anförtros åt lokala styrelser, vilka tillsätts av centralt

statligt organ. Tekniska forskningsrådet ansluter sig i frågan beträffande

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

planering och utredning för nya forskningsstationer till reservanterna i

industriforskningsutredningen. Dessa uppgifter bör så länge sa tinnes

ändamålsenligt lämpligen kunna uppdragas åt Ingeniörsvetenskapsakademien,

som hittills handlagt sådana frågor. Anslag till denna verksamhet

bör lämnas från det centrala organ, som bär härmed sammanhangande

huvudansvar.

5.4 Information och förmedling av uppdrag

Den centrala styrelsen anges i promemorian skola få hand även om information

om forskningsresultat och förmedling av forskningsuppdrag.

Även om viss central information och förmedling kan vara nödvändig,

blir säkerligen denna verksamhet mest effektiv och direkt kontaktskapande,

om den delegeras till de forskande instituten och till universitet och

högskolor. Tekniska forskningsrådet vet av erfarenhet, att kunskapen inom

industrin om planerad och pågående forskning, om forskningsresurser

och forskningsresultat och personlig kännedom om statligt anstallda forskare

och deras inriktning ofta är förvånansvärt ringa. Vissa foretag har

goda kontakter och har systematiskt byggt upp informationslinjer, medan

hos majoriteten kontakten med universitet och högskolor är mycket bristfällig

Den viktigaste informationen är den som kan intressera och skapa

första kontakten. Den bör ha lättillgänglig form, t. ex. populära tekniska

publikationer, kontaktbesök (till och från forskarna) och presentationskonferenser

vid institut och vid universitets- och högskolesektioner. Styrelsen

bör delegera sådan verksamhet och ge anslag därtill t. ex. till högskolorna,

vilket också förutsatts i den tidigare nämnda inom Umversitetskanslersämbetet

utarbetade promemorian. Tekniska forskningsrådet anser, att

den bästa effektiviteten kan nås genom en sådan delegering, och att en

viss konkurrens på området skall verka stimulerande.

Även EFOR-verksamheten bör kunna spridas ut över landet såsom redan

planerats inom EFOR, så att den får ett antal filialkontor i universitets-

eller högskolestäder, vilket då i lämplig grad kan samordnas ™ed

den ovan nämnda informationsverksamheten och även med uppdragsformedling.

Tekniska forskningsrådet avser att återkomma till dessa fiå.goi i

sitt yttrande över förutnämnda Universitetskanslersämbetets promemoria.

5.5 Internationellt utbyte

Det påpekas i promemorian, att Sverige måste idka internationellt utbyte

i frågor rörande forskning och utveckling, och därvid beröres främst

internationella forskningskommittéer, andra sainarbetsorgan, tekniska attachéer

etc. Rådet har medverkat till uppbyggnaden av denna verksamhet

och även ekonomiskt stött Ingeniörsvetenskapsakademiens uppbyggande av

ett nät som förmedlat information till svenskt näringsliv och forskning.

Ingeniörsvetenskapsakademien har genom sina ledamöter, kommittéer och

andra organ unika förutsättningar för att driva denna förmedling och har,

delvis med rådets stöd, byggt upp en kansliorganisation, som är en förutsättning

för attachéverksamhetens effektiva utnyttjande.

Denna har hittills bedrivits försöksvis på rådets bekostnad. Rådet konstaterar

med tillfredsställelse att promemorian föreslår att verksamheten

nu skall permanentas och drivas med anslag över statsbudgeten. Man bör

också ta initiativ till samverkan inom speciella forskningssektorer och

projektområden.

Tekniska forskningsrådet vill framhålla, att ett väsentligt utbyte av

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

teknik måste ske nordiskt och internationellt mellan industriföretag, producenter

och marknadsförare. Svenska innovationer måste kunna bli föremål

för exploatering i andra länder, och svenska företag måste förvärva

ny teknik från utlandet, eventuellt bedriva utveckling här på grundval av

idéer och forskning från andra håll. En ökning av flödet av teknik och

innovationer över gränserna är nödvändig för vår ekonomi och för vår

roll i den internationella ekonomin. Därför bör de statliga insatserna i den

tekniska utvecklingen icke bindas av restriktioner, som kan hindra utvecklingen

av den internationella idémarknaden, utan forskare, företag och

andra, som erhåller statligt stöd, bör ges möjligheter att även utnyttja internationella

kanaler för teknisk utveckling och för exploatering. I den mån

det allmännas organ medverkar, får det förutsättas att hänsyn tages till

svenska näringslivsintressen.

5.6 Rätten till uppfinningar

Vissa formuleringar i promemorian har givit anledning till oro i industri-

och forskarkretsar, där man fruktat att avsikten varit att inskränka

på den exklusiva äganderätt till sina resultat som forskare i undervisningsväsendet

nu har. De nuvarande råden har endast förbehållit sig rätt till

återbetalning, högst med anslagsbeloppet, därest anslagsmottagaren har

väsentlig ekonomisk vinst av resultaten inom viss tid från arbetets avslutande

(för tekniska forskningsrådets del nu tio år, tidigare fem). Därutöver

har rådet fordrat att bli underrättat om forskaren söker patent på

resultat av rådsbekostad forskning.

Denna praxis har varit av stor betydelse för resultatens industriella utnyttjande,

dels därför att den givit forskarna ett personligt intresse av att

en exploatering kommer till stånd, dels därför att det varit möjligt att

med ett minimum av procedurer överlåta rätten till en exploatör.

Rådet finner det angeläget att denna praxis även fortsättningsvis tilllämpas

och att detta förhållande bekantgöres.

5.7 .4 terbetalningsskyldighet

Rådet uppfattar de statliga instanserna för teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete som ett stöd till näringslivet. Avsikten är att

stärka detta, vilket i sin tur medför förbättrade sysselsättningsmöjligheter

och starkare industriföretag. Härigenom och genom de skatter som erlägges

av företagen och de anställda ger insatserna återbäring till staten.

Syftet är däremot icke att tillföra staten direkta exploateringsvinster.

I viss utsträckning bör emellertid enligt tekniska forskningsrådets uppfattning

återbetalningsskyldighet föreligga, dock aldrig med högre belopp

än vad som motsvarar erhållna anslag plus upplupen ränta. Exempelvis

kan följande regler tillämpas. Anslagen uppdelas i följande grupper:

A. Anslag för uppgifter av grundforskningskaraktär eller annan forskning,

som ej är av sådan art att dess resultat kan förväntas vara direkt

kommersiellt exploaterbara.

För dessa skall gälla att anslagsmottagarna skall vara skyldiga återbetala

rimlig del av sin egen nettoinkomst av resultaten därest sådana inflyter inom

tio år från arbetets avslutande. Mindre inkomster än 10 000 kronor föreslås

ej bli belagda med återbetalningsskyldighet. För överskjutande belopp

föreslås att 1/5 återbetalas till rådet, intill högst totala rådsanslaget.

B. Anslag som avser forskning som är direkt inriktad på kommersiell

exploatering, t. ex. om forskningen sker i samband med eller delvis bekostas

av kommersiell organisation.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

För dessa skall gälla villkorlig återbetalningsskyldighet. Anslagsmottagaren

skall exempelvis vara skyldig att erlägga royalty på försäljning.

Royaltyvillkoren torde ej kunna generellt fastläggas utan måste överenskommas

från fall till fall.

C. Exploateringsanslag avseende rent utvecklingsarbete eller tillverkningsförberedelser.

Återbetalningsskyldighet skall föreligga. Formerna (som

kan innefatta royalty med minimibelopp) bör fastläggas från fall till fall.

5.8 Branschforskningsinstitutet och specialinstitut

Industriforskningsutredningen anger (s. 175) en plan för ökning av anslagen

till branschforskningsinstitut. Tekniska forskningsrådet finner denna

plan acceptabel, dock borde en större satsning göras första året, eftersom

flera institutionsavtal fördröjts av pågående utredning. Tekniska forskningsrådet

vill samtidigt framhålla nödvändigheten av att vissa specialinstitut

snarast får sina avtal ordnade, även om utredningen ej tagit upp dem

till behandling. Specialinstituten utgör en väsentlig faktor i den tekniska

utvecklingen, kanske främst med tanke på miljövården och tillvaratagandet

och hushållandet med våra naturresurser.

5.9 Relationer mellan det centrala organet och branschforskningsinstitutet

m fl

De under det centrala organet sorterande branschforskningsinstituten

och även andra organ, såsom serviceorgan, bör ges en självständig ställning

och funktion. Styrelserna för branschforskningsinstituten bör själva få

fastställa program och arbeta autonomt inom den ekonomiska ram som

fastställts. Tekniska forskningsrådet anser, liksom industriforskningsutredningen,

att institutstyrelsernas statliga ledamöter bör tillsättas av det centrala

organet (styrelsen för teknisk utveckling). På s. 48 i promemorian

anges att styrelsen (den centrala) skall godkänna större ändringar och

upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram som ligger

till grund för avtal. Tekniska forskningsrådet avstyrker bestämt en sådan

överflyttning av ansvar från instituten till ett centralt organ och anser

att den centrala styrelsen bör engageras endast i de fall, då projekt

utom ramen påverkar gällande avtal. Den centrala styrelsen skall nämligen

ha till uppgift att fastlägga den ekonomiska ramen, icke att detaljstyra

institutens verksamhet. Den centrala styrelsen erhåller en friare ställning

vid bedömning av omfattningen av statliga bidrag till olika sektorer

och branscher, då den ej har direkt ansvar för den inre driften av de enskilda

instituten.

6. Organisation

Tekniska forskningsrådet utgår vid sin diskussion av organisationsformer

från de fyra kategorier av uppgifter, som nämndes i avsnitt 4, nämligen
a)

policyskapade och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig

bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institutioner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Rådet har tidigare framhållit vikten av att alla dessa funktioner blir väl

tillgodosedda i organisationen, samtidigt som samordningsbehovet beaktas.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Funktionen b) fordrar speciell kompetens, och tekniska forskningsrådet

anser därför, att denna funktion bör utövas av ett för detta ändamål särskilt

utsett organ medan funktionerna a), c) och d) kan utövas av en styrelse

enligt promemorians förslag.

Organet för funktion b) kallas här forskningsrådet, och innebär i princip

en form av sammanslagning av tekniska forskningsrådet och Malmfonden.

Eventuella speciella motiv för bibehållande av Malmfonden som

en särskild stiftelse ligger utanför tekniska forskningsrådets bedömning.

Statliga beställningar av utvecklingsarbete på industri, som kan komma

att initieras, bör dock ligga hos vederbörande verk eller inom funktionen

a), där den allmänna teknisk-ekonomiska avvägningen skall ske.

Det bör tillses, att den föreslagna styrelsen får eu sådan sammansättning

och blir försedd med ett så väl kvalificerat kansli, att den kan ägna tillräcklig

tid och arbete åt uppgiften a), som — enligt vad ovan sagts •—• är

mycket krävande och dessutom grundläggande för att statens övriga insatser

på området skall bli effektiva och fruktbärande. Funktionen c) innefattar

huvudmannaskap och anslagsgivning till statliga tekniska forskningsinstitut,

branschforsknings- och specialinstitut.

Funktionen d) innefattar anslag till och huvudmannaskap för forskningsstationer,

stöd till internordiskt och internationellt forskningssamarbete

och forskarkonferenser, planering av och anslag till teknisk dokumentation.

Dessutom ingår i denna funktion stimulans till, service för och bedömning

av statliga beställningar. Vidare bör hit räknas åtgärder för information

och överföring av idéer och resultat mellan forskare och näringsliv,

dvs. dels den i UKÄ-promemorian behandlade forskningssamverkan

mellan universitet och högskolor och näringsliv, dels EFOR-verksamheten.

Som tidigare nämnts och behandlats i detalj under avsnitt 5, bör dessa

funktioner i största möjliga utsträckning delegeras och decentraliseras.

Styrelsen för teknisk utveckling bör såsom föreslås i promemorian förordnas

av Kungl. Maj :t och bestå av fem å sju ledamöter, representerande

teknisk-vetenskaplig, industriell och ekonomisk sakkunskap. Det

privata näringslivet bör vara väl företrätt i styrelsen. Ledamöterna får ej

uppfatta sig själva som företrädare för speciella intressen eller industrigrupper.

Det måste vara klart, att deras ledamotskap grundar sig på deras

personliga kapacitet.

Verkschefen (generaldirektör) bör vara styrelsens ordförande.

Styrelsen kan givetvis, när så erfordras, förutom sin permanenta kansliorganisation

utnyttja expertgrupper för utredning och bedömning av speciella

områden och frågor. Sådana expertgrupper kan tillsättas t. ex. för

utredningar om nya bransch- eller specialinstitut, för speciella tekniska

forsknings- och utvecklingsbeställningar från statliga verk och kan eventuellt

leda till tekniska avdelningar vid sådana verk, som nu ej har sådana

men har behov därav.

Styrelsen bör hos sig ha beslutanderätten, givetvis med normal delegeringsrätt,

vilken icke frånhänder styrelsen ansvaret.

Forskningsrådet bör såvitt nu kan förutses bestå av åtta, högst tio ledamöter,

representerande teknisk och vetenskaplig sakkunskap. Även forskningsrådet

bör tillsättas av Kungl. Maj :t, och för dess ledamöter gäller samma

som för styrelsen, att ledamotskap bör grunda sig på personliga kvalifikationer

— ledamot bör ej betraktas som företrädare för vissa intressen

eller organisationer.

Forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forskningsrådet

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

nu gör och kunna tillämpa ett nämndsystem liknande det som tekniska

lorskningsrådet nu tillämpar. Det är sålunda icke lämpligt att, som promemorian

föreslår, försöka täcka hela området med nämnder, vilka var för sig

utövar beslutanderätt. En strävan efter fullständig täckning av området kan

endast leda till en statisk syn, och det är väsentligt att den dynamiska

aspekten, med tillvaratagande av nya uppslag, ofta utanför existerande områden,

blir rådande. Forskningsrådets nämnder bör även anlitas som expertgrupper

av styrelsen för teknisk utveckling.

Forskningsrådets budget för anslag bör vara skild från styrelsens budget.

Forskningsrådets och styrelsens kansliverksamhet bör samordnas. Emellertid

är det väsentligt, att för forskningsrådet avdelas särskild personal för

den speciella kansliverksamhet, som sammanhänger med forskningsrådets

sakfunktion.

För samordningen mellan de båda organen har olika alternativ diskuterats

inom tekniska forskningsrådet, som kommit till uppfattningen att styrelse

och forskningsråd bör utgöra två skilda organ. Samordning bör ske

genom att ordföranden i forskningsrådet är ledamot av styrelsen. Huruvida

generaldirektören för styrelsen skall ingå i rådet, bör vara beroende av om

hans kvalifikationer därför är de för rådsfunktionen lämpliga. Forskningsrådets

petita bör ingivas genom styrelsen för teknisk utveckling med rätt

för styrelsen att yttra sig därom. Den policy-skapande och ekonomiskt avvägande

funktionen, som ligger hos styrelsen, bör nämligen även innefatta

forskningsrådsandelen av de statliga satsningarna. Viktiga policyfrågor bör

upptagas till gemensam beredning i styrelse och forskningsråd. Utredningsorgan,

såsom expertgrupper och nämnder bör utnyttjas gemensamt, då så

befinnes lämpligt. Styrelse och forskningsråd bör inrymmas i samma byggnad.

Samarbetsformer för koordinering av rutiner och kanslifunktioner bör

skapas.

Forskningsrådet bör vara fristående för att forskningsrådsfunktionen icke

skall förträngas vid sidan om de permanenta instituten och andra styrelsers

funktioner. Forskningsrådet bör få samma självständiga status som naturvetenskapliga

forskningsrådet, medicinska forskningrådet etc. har, vilket

är nödvändigt för att undvika isolering och luckor mellan råden. Smidigheten

i anslagsbeviljningen till nya projekt bibehålies, samtidigt som informationsutbytet

mellan råd och styrelse blir garanterat genom gemensamhet

i olika hänseenden. Det tar väsentlig tid, innan styrelsen för teknisk utveckling

hunnit utformas och funnit lämpliga arbetsformer. När ytterligare erfarenhet

vunnits och mer klarhet erhållits om statens policy för den tekniska

forskningen och de skilda metoder, som skall tillämpas för stödjande

av teknisk utveckling och innovationer skall givetvis därav betingade organisatoriska

förändringar kunna vidtagas.

Sammanfattning

I yttrandets avsnitt 1 instämmer tekniska forskningsrådet i den allmänna

grundsynen, att ökad statlig satsning för teknisk forskning och utveckling

bör komma till stånd och att en samordning och överblick av statens insatser

behövs.

I avsnitt 2 uppräknas ett flertal centrala uppgifter för statlig verksamhet

på det berörda fältet. I avsnitt 3 beskrives en del av tekniska forskningsrådets

nuvarande funktioner.

I avsnitt 4 gör tekniska forskningsrådet en analys av de i avsnitt 2 uppräknade

uppgifterna, vilka kan grupperas i fyra kategorier:

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

a) policy-skapande och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig

bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institutioner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Tekniska forskningsrådet anser

1. att organisationen av den statliga verksamheten bör ordnas genom två

organ. Funktionerna a), c) och d) tillföres en ny styrelse för teknisk utveckling,

medan funktionen b) kvarbliver hos ett fristående forskningsråd, som

i princip bör ha formen av en sammanslagning av tekniska forskningsrådet

och Malmfonden,

2. att forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forskningsrådet

nu gör och bl. a. kunna tillämpa ett nämndsystem av samma typ

som tekniska forskningsrådets nuvarande,

3. att forskningsrådet bör ha särskild budget,

4. att samordning mellan styrelsen och forskningsrådet bör ske genom

viss personalunion och andra åtgärder redovisade på sid. 14,

5. att vissa servicefunktioner kan överlåtas av styrelsen till andra organ

med anslag därtill från styrelsen,

6. att EFOR:s och uppfinnarkontorets verksamhet bör sammanföras, men

bibehållas som en stiftelse med anslag från och under tillsyn av styrelsen för

teknisk utveckling,

7. att Ingeniörsvetenskapsakademien bör få hand om utredning och planering

av forskningsstationer,

8. att styrelsen bör tillsätta statliga styrelseledamöter i branschforskningsinstitutens

styrelser, men icke förvalta branschforskningsinstituten

eller besluta om ändringar i deras program, endast om deras anslagsram,

9. att internationellt utbyte av teknik och idéer bör stimuleras och underlättas,

10. att rätten till uppfinningar bör bibehållas hos forskare i undervisningsväsendet,

11. att statliga insatser för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

bör betraktas som ett stöd till näringslivet och icke ha till syfte att

tillföra staten direkta exploateringsvinster,

12. att åter betalningsvillkoren bör utformas med hänsyn därtill,

13. att de statliga bidragen till branschforskningsinstitut bör ökas enligt

industriforskningsutredningens förslag, dock med större satsning första

året,

14. att specialinstitut bör få sina avtal snarast ordnade,

15. att Studsvik bör bibehållas organiserat under atombolaget men utnyttjas

även för andra ändamål, dock ej byggas ut annat än med beaktande'' av

vad ovan framhållits.

Särskilt yttrande av herrar Rosén och Woxén

Rådsmajoritetens förslag innebär att en dualistisk organisation skapas.

Två parallellställda organ — en styrelse och ett forskningsråd — kommer

att ansvara för arbetsområdet. Inom detta föreligger redan behov av samordning

och överblick — behovet ökas i takt med det allmännas satsning på

området. De policyskapande funktioner som ankommit på tekniska forskningsrådet

övergår till styrelsen. Rådets funktioner blir enbart initierande

6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och forskningsanslagsfördelande. Så mycket angelägnare bör det då vara

att den kännedom om forskningsfältet som företrädes av rådet kan direkt

inom ramen för en samlad organisation påverka styrelsens arbete. Den dualistiska

organisationen underlättar icke heller samarbetet med universitetskanslersämbetet

och andra organ. Kansliorganisationen kommer vidare att

sortera under två arbetsorgan. Detta och samarbetet i övrigt förutsätter att

särskilda samarbetsformer måste överenskommas mellan organen på sätt

gäller inom den befintliga organisationen. Detta är ett av tecknen på alt

organisationen icke är ändamålsenlig.

En lösning bör i stället sökas efter följande linjer:

En styrelse för teknisk utveckling bör bli huvudorgan för hela verksamheten.

Till dess förfogande bör stå ett organ (forskningsråd) med överblick

över hela fältet. De hjälporgan — nämnder, arbetsgrupper etc. — som kan

avlasta och i övrigt underlätta styrelsens och rådets verksamhet bör inrättas.

Nämndorganisationen bör alltså icke i förväg bindas, såsom i departementspromemorian

skett.

Styrelsen bör successivt kunna övertaga ytterligare arbetsuppgifter och

för ändamålet inrätta arbetsorgan om så är lämpligt.

Arbetsorganen bör i den mån så är lämpligt stå till både styrelsens och

rådets förfogande. De bör kunna vara beslutande — när det gäller forskningsbidrag

exempelvis i ärenden upp till en viss storleksordning. Erfarenheterna

från olika håll visar att en sådan anordning ökar ledamöternas

engagemang och möjliggör en snabbare handläggning av ärendena. I andra

frågor kan de vara rådgivande eller prioriterande. Organen bör arbeta inom

anslagsramar som successivt revideras av styrelsen och aldrig göres större

än att styrelsen har frihet att inrikta sig på nya arbetsfält eller omfördela

ramarna.

Den allmänna principen bör vara att beslutsfunktionen decentraliseras så

långt det är möjligt med bevarande hos styrelse och verkschef av möjligheterna

till överblick och initiativ. Vid sammansättningen av organen är en

god kontakt med forskning och näringsliv en av huvudförutsättningarna.

Mellan styrelse, verkschef, arbetsorgan och kansli fördelas beslutsfunktionerna

på sätt i allmänhet sker inom ämbetsverk och med beaktande att principiellt

viktiga frågor alltid handläggs av styrelsen och att i frågor av forskningsnatur

experter på området får ett avgörande inflytande. Arbetsutskott

inom styrelse och råd bör kunna utses. Självfallet bör för hela organet fastställas

gemensam budget. På styrelsen ankommer att pröva förslag om medelsbehov,

som framlägges av de olika organen, och sammanväga dessa till

ett enhetligt förslag.

Arbetsorganisationen bör fortlöpande omprövas med ledning av erfarenheterna.

I övrigt instämmer vi i föreliggande utlåtande — dock alltså icke vad angår

punkterna 1—4 i sammanfattningen.

4. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR

Huvudmotivet för tillkomsten av INFOR har varit att komplettera det

statliga stödet till teknisk forskning och utvecklingsarbete genom ett finansieringsorgan

arbetande i de marknadsnära stadierna av tekniska projekt.

Institutet har fått vida möjligheter till engagemang i projekt. Sålunda

kan stöd ges till såväl vidareutveckling av forskningsresultat och uppfin
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ningar som därtill knuten produktion och marknadsföring. Stödformerna

kan vara direkta ekonomiska insalser, lån och tillskott i form av aktiekapital.

Institutet kan vidare förvärva resultat som framkommit inom eller

utom landet och vidta åtgärder för deras vidareutveckling och nvttiggörande.

J

Institutet bor i princip göras självbärande. Då lån beviljas krävs marknadsmassig

ränta och säkerheter i den mån sådana kan erhållas. Kan fullgod

säkerhet ej lämnas kan institutet fordra sådan andel i framtida vinster

som bedöms skälig bl. a. med hänsyn till risktagandet.

INFOR:s insatser bör vara tidsbegränsade. När ett projekt förts fram till

industriell produktion har institutet i princip fullföljt sin uppgift. Detta

innebar bl. a. att en bidragsmottagare kan frigöra sig från INFOR:s engagemang

genom att återbetala lån och erlägga överenskommen riskersättning &

Under sin korta verksamhetstid har institutet erfarit alt möjligheten''att

frigöra ett projekt från institutets engagemang varit attraktiv för sökandena.

Dessa har ej haft invändningar mot att INFOR betingat sig ersättning

tor risktagandet. Genom förhandlingar har riskavgiftens storlek bestämts

från fall till fall. Från INFOR:s sida har därvid beaktats dels den risknivå

som institutet arbetar på i genomsnitt dels risktagandet i det speciella fallet

dels engagemangets utsträckning i tiden.

INFOR konkurrerar icke med vanliga kreditinrättningar. Skillnaden ligger

främst i den högre risknivån i institutets projekt.

Riskerna i det enskilda fallet sammansätts dels av tekniska risker förknippade

med oprövade metoder och konstruktioner dels av kommersiella

risker förknippade med osäkerheter i bedömningen av marknadens storlek,

produktens attraktivitet samt pris- och kostnadsuppskattningar. Risker

finns även i sådana förhållanden som sökandens förmåga att effektivt °enomföra

ett projekt och finna lämpliga former för produktion och marknadsföring.

Riskavgiften måste anpassas efter en sammanvägning av olika

riskfaktorer.

Engagemengets utsträckning i tiden är även av betydelse vid riskbedömningen.

Vare nog sagt att sannolikheten av konkurrens från nya produkter

raskt ökar med tiden.

Omfattningen av INFOR :s stödverksamhet har beskrivits i Promemorian.

Det bör framhållas att ansökningarnas totalbelopp ökat med cirka 50 -V

ärligen och allt tyder på att, sedan institutet nu börjar bli känt, ökningstakten

skulle bli hög också i fortsättningen om institutet fått fortsätta. Det

finns sålunda med stor sannolikhet en ur produktionssynpunkt vilande reserv

av outnyttjade forskningsresultat och uppfinningar.

De ansökningar som hittills behandlats eller inkommit avser projekt med

en omfattning från de små och medelstora till de, efter INFOR:s förhållanden,

mycket stora. Många av de uppfinningar som bedömts har av sakkunniga

mötts med intresse och tro på att de skall leda till industriell tillämpning.

Ett flertal av projekten kan karakteriseras som allmännyttiga

Ansökningarna kan i stort delas i två grupper. Den ena kommer vanligen

från enskilda forskare och uppfinnare, som anser sig ha gjort eu «od industriell

uppfinning men själva ej har eller kan anskaffa medel för dess

utveckling och exploatering. Dessa sökande behöver som regel rådgivning

och hjalp av varierande art för produktens eller metodens anpassning till

industriell drift och till den marknad som kan ifrågakomma. Den andra

gruppen kommer från företag som har ett ganska långt utvecklat projekt

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

och som vill nå en delning av risktagandet, innan man övergår till produktion

och marknadsföring.

Särskilt när det gäller den första gruppen av projekt skiljer sig INFOR:s

verksamhet från de stödformer som behandlas i Promemorian. I flera av

de fall, som INFOR har haft under behandling, har det befunnits nödvändigt

att tillsätta en projektledare för projektet för att biträda sökanden med

planering, tekniska beräkningar, vissa konstruktionsdetaljer m. m. I andra

fall har INFOR:s egna experter kunnat tillhandagå sökandena med teknisk

och administrativ planering. På detta sätt har man sökt att följa upp projekten

ända till exploateringsstadiet. Dessa arbetsformer har fungerat väl.

Vissa projekt har nu nått produktionsstadiet och det finns anledning tro att

de kommer att tas väl emot på marknaden.

Enligt Promemorian skall INFOR upphöra som självständig myndighet.

De lånemedel som stått till dess disposition avses skola överföras till Styrelsen

för Teknisk Utveckling (STU) som i första hand skall använda dem för

att vidareutveckla forskningsprojekt där STU i tidigare skede lämnat bidrag.

Lån skall emellertid kunna ges även till nya projekt, men det förutsattes

att dessa skall vara av särskilt stort intresse eller avse lösandet av

beLydande samhälleliga problem. Avsikten är vidare att STU i motsats till

vad nu gäller för INFOR icke skall förvärva forskningsresultat och uppfinningar

för vidareutveckling, ej heller teckna aktier eller deltaga i produktion

eller marknadsföring.

Med hänsyn bl. a. till att ett utvecklingsbolag med statlig förankring är

avsett att bildas synes inget vara att erinra mot att STU icke direkt engagerar

sig i kommersiell exploatering av produkter. Styrelsen ifrågasätter dock

om den föreslagna begränsningen av låneverksamheten är lämplig. INFOR:s

hittillsvarande förmedling av lån till enskilda forskare och uppfinnare har

i förening med därtill knuten projektledning otvivelaktigt täckt ett behov

av allmänt intresse. Om den skulle upphöra, komme ett tomrum att uppstå

som blir svårt att fylla. Detta gäller exempelvis om projekt som av sakkunniga

bedömts som tekniskt och kommersiellt intressanta, om än icke av

den omfattning och betydelse som Promemorian förutsätter, och för vilka

man trots allvarliga ansträngningar icke lyckats finna en näringslivspartner.

Det senare beror enligt institutets uppfattning i de flesta fall på att sökanden

själv saknat medel och/eller tillräcklig industriell erfarenhet att

föra fram projektet så långt, att ett etablerat företag velat inträda som finansiär

eller köpare. I andra fall har tillverkning av den produkt som varit

i fråga icke ansetts kunna inpassas i företagens normala tillverkning, i varje

fall inte då hänsyn tagits till det arbete och det risktagande som varit förenat

därmed. Tilläggas bör att sökandena själva i regel har haft så stor tilltro

till sin uppfinning att de föredragit den finansieringsform, innefattande

bl. a. utgivande av riskersättning, som institutets verksamhet inneburit,

framför en eventuell möjlighet att för en ofta ganska ringa ersättning överlåta

uppfinningen.

Styrelsen vill under åberopande av vad nu sagts föreslå att låneverksamheten

för nämnda typ av projekt får fortsätta. Den bör i så fall handhas av

en särskild nämnd eller delegation under styrelsen med uppgift dels att

pröva låneärenden, dels att medverka till att en effektiv projektledning

etableras, dels att sörja för en effektiv uppföljning av projekt som erhåller

stöd. Nämnden bör kunna överta de INFOR-ärenden som vid STU:s start

icke är slutförda.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

165

5. Svenska uppfinnarkontoret

Kontoret ansluter sig till promemorians syn på den tekniska utvecklingens

betydelse för landets ekonomiska framåtskridande, i första hand genom

framtagandet av ny teknik och nya produkter. Aktivare statliga insatser

på detta område kommer otvivelaktigt, om de utformas rätt, alt ge god avkastning.

Styrelsen för teknisk utveckling

Tanken att samordna statens insatser på berörda områden synes kontoret

ändamålsenlig. Kontoret hyser dock principiella betänkligheter mot

förslaget att samma organ som avses skola svara för förvaltningen av permanenta

institutioner med stora statliga anslag till drift och utbyggnad

samtidigt skall omhänderha medelstilldelningen såväl till dessa institutioner

som till övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att uppnå en rationell

och opartisk avvägning mellan anslag till permanenta institutioner

och tidsbegränsade projekt bör det anslagsfördelande organet icke ha speciell

anknytning till vissa av de anslagssökande. Kontoret föreslår därför

att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medelsfördelningen

anförtros åt skilda organ.

I promemorian framhålles (sid. 1) att den föreslagna topporganisationen

är avsedd att skapa möjligheter till vidgad kontakt och samråd med företrädare

för forskning och näringsliv. Detsamma bör givetvis även gälla

med avseende på företrädare för uppfinnarverksamheten. Detta bör komma

till uttryck i den föreslagna topporganisationens sammansättning. Ledamöterna

bör sålunda enligt kontorets mening representera icke endast teknisk,

industriell och ekonomisk sakkunskap (sid. 56) utan även kunskap om de

olika faserna inom uppfinnarverksamheten och de enskilda uppfinnarnas

problem.

Ökat stöd åt branschforskningsinstituten

Kontoret hälsar med tillfredsställelse förslaget om successiv ökning av

stödet till branschforskningsinstituten. En förstärkt ställning för de nämnda

instituten bör kunna bli till gagn för kontorets verksamhet, då därigenom

ökade möjligheter till objektiv, fackmässig bedömning av olika uppfinningsidéer

bör kunna uppnås.

I övrigt avstår kontoret från att ingå på de frågor som behandlas i betänkandet

»Branschforskning och forskningsstationer» samt i atomenergiutredningens

promemoria.

Dokumentation

I departementspromemorian framhålles (sid. 3) att informations- och

dokumentationsfrågorna är speciellt viktiga för ett litet land. Man kan föra

tankegången om de små enheternas handikapp i informations- och dokumentationshänseenden

vidare, och kommer då fram till att dessa frågor blir

alldeles särskilt angelägna för mindre företag och enskilda uppfinnare.

För Uppfinnarkontoret skulle en förbättrad dokumentationsservice inte

endast innebära en avsevärd arbetsbesparing utan även — och framför allt

— möjlighet att ge kontorets klienter utförligare upplysningar och fylligare

nyhetsmaterial samt bättre, på mera fakta grundade råd.

Informations- och dokumentatiorisproblemet har bearhetats i Sverige

opaginerad Kontrollera mot PDF

16G

Kungl. Mai:ts proposition nr 68 år 1968

under många år och av många instanser, och kontoret avstår från att uttala

sig om efter vilka vägar en långsiktig lösning bör sökas. På grund av det

trangande behovet av förbättringar på detta område bör emellertid dellösningar,

där så är möjligt, snabbt genomföras utan att man inväntar de

stora och genomgripande komplexens lösning.

Som exempel på dellösningar vill kontoret erinra om det värdefulla dokumentationsmaterial,

som utgörs av de i Patentverket arkiverade utländska

patentskrifterna, och som för närvarande ligger praktiskt taget outnyttjat

av uppfinnare och näringsliv. Materialet består av samtliga utkommande

patentskrifter sedan ett tjugotal år tillbaka från ett stort antal länder. Konoret

hanvisar till eu av dess verkställande direktör uppgjord promemoria,

som har bifogas (Bil. 1). 1

Svenska uppfinnarkontorets organisationsform

Beträffande stödet åt uppfinnarverksamheten ansluter sig kontoret till

tanken, att Svenska uppfinnarkontoret inordnas under det nya topporganet.

Detta bör kunna bli till gagn både för uppfinnarna och för kontorets arbete,

under förutsättning att de fördelar bevaras som ligger i kontorets

nuvarande arbetssätt och den utformning detla har fått genom långvarig

befattning med uppfinnare och deras problem.

Här må i första hand erinras om att en av kontorets väsentliga funktioner

ar att bilda sig en uppfattning om alla de uppslag och uppfinningsidéer

som understalls kontoret av allmänheten, och taga ställning till vilka av dem

som kan motivera vidare utredning och eventuellt bearbetning. Detta ställningstagande

måste kunna ske när uppslaget ännu befinner sig på ett tidigt

och obearbetat stadium, och mycket låga krav måste därför ställas på den

or™ 1 vilken uppslaget presenteras. Även för den goda kontakten med uppfinnarna

är det av vikt, att kontoret kan nöja sig med små anspråk på den

formella avfattnmgen av skriftliga framställningar och i stor utsträckning

ersatta dem med personliga sammanträffanden eller telefonsamtal

För de flesta uppfinnare är det av stor betydelse, att de kan känna

sig övertygade om konfidentiell, från obehörig insyn skyddad behandling av

små ideer, särskilt när de avslöjar dem på ett tidigt och ofta omo«et

stadium. 1 °

Arbetsformer av här berörd art låter sig svårligen förenas med villkoren

tor statsverkens normala funktion. Till funktioner som bäst utövas i mera

obundna former hör även uppgiften att från fall till fall ge de rådsökande

omdomen och synpunkter beträffande utvecklingsmöjligheterna och exploateringsutsikterna

för deras idéer, som oftast presenteras på ett så tidigt

stadium att en på fakta grundad värdering icke är möjlig. Risken för att

sådana bedömningar blir till föga nytta för uppfinnaren och icke heller ett

verksamt bidrag till uppfinnarverksamhetens rationalisering är uppenbar

om den enskilde rådgivaren arbetar i ett statsverk och låter sig hämmas av

ämbetsmannaansvaret, som lätt kan förleda honom till att stanna vid alltför

försiktiga, formellt oantastliga ställningstaganden.

på grund av samtliga här antydda tungt vägande sakskäl, vill kontoret

bestämt förorda, att dess verksamhet anförtros åt en särskild stiftelse inordnad

under det föreslagna topporganet.

Betänkandet rörande svenska uppfinnarkontoret

Kontoret övergår nu till att behandla förslaget till uppfinnarkontorets utformning

och arbetsuppgifter på grundval av »Betänkande rörande Svenska

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

uppfinnarkontoret» (Fi stencil 1967: 7) och de synpunkter som i anknytning

till betänkandet lämnats i departementspromemorian.

Det kan därvid konstateras att utredningen var slutförd och betänkandet

avgivet mer än ett halvt år innan planerna på en central styrelse för teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete framfördes. Det vidgade

perspektiv som anläggs i departementspromemorian har gjort betänkandet

i vissa delar inaktuellt.

Kontoret noterar med tillfredsställelse, att departementspromemorian

har en positiv syn på uppfinnares och övriga innovatörers betydelse inom

den tekniska nydaningsverksamheten. Om man jämför statens insatser

ifråga om anslag och övriga stödåtgärder för den fristående uppfinnarverksamheten

med anslagen och stödåtgärderna för teknisk forskning och industriell

utvecklingsverksamhet, kan man konstatera att de förstnämnda

insatserna har varit försvinnande små. Tiden måste nu vara inne att jämställa

fristående uppfinnare och andra tekniska innovatörer med forskare

och industriföretag såsom ett tredje självständigt och nödvändigt element

i innovationsprocessen. En ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete bör därför innefatta jämväl anslag och andra

stödåtgärder till den fria uppfinnarverksamheten i samma positiva och utvecklingsfrämjande

anda som för de båda nämnda kategorierna.

Detta innebär att icke endast väsentligt större anslag bör lämnas för

ekonomiskt stöd till utrednings- och utvecklingsarbeten för uppfinningar

gjorda av enskilda uppfinnare eller småföretagare utan även förstärkta

resurser ställas till förfogande för att skapa en bättre miljö för sådan uppfinnarverksamhet

och avhjälpa svårigheter och flaskhalsar som uppträder

inom densamma. Kontoret hänvisar här till det särskilda yttrande som den

ena av experterna i utredningen rörande uppfinnarkontoret, Elis Linden, har

fogat till betänkandet, till vilket yttrande kontoret ansluter sig.

''Svenska uppfinnar kontorets organisatoriska uppbyggnad. Kontoret ansluter

sig till utredningsmannens förslag att det nuvarande uppfinnarkontorets

representantskap, styrelse och nämnd — den sistnämnda sammansatt

av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i kontorets styrelse — skall

ersättas av en mindre styrelse utsedd av Kungl. Maj:t på förslag från vissa

organisationer. Stiftelsens styrelse bör följa den löpande verksamheten inom

kontoret och inom ramen för rimliga sekretesshänsyn lämna årsredogörelser

för verksamheten. Det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör övertas

av staten.

Beträffande antalet ledamöter vill kontoret icke uttala sig för någon

bestämd siffra, men anser att antalet bör hålla sig omkring fem.

Inom den samordnade organisationen för teknisk utveckling bör det nya

uppfinnarkontoret svara för den sektor av innovationsprocessen som representeras

av de enskilda uppfinnarna och i viss mån även av småföretag.

Med hänsyn till de delvis mycket speciella former under vilka denna sektor

arbetar, på många punkter helt väsensskilda från den tekniska forskningens

och den industriella utvecklingsverksamhetens betingelser, är det väsentligt

att kontorets styrelse sammansätts av personer med erfarenhet inom

detta speciella område.

Svenska uppfinnarkontorets arbetsuppgifter. Svenska uppfinnarkontorets

huvuduppgift kan i koncentrerad form uttryckas på följande sätt.

alt vara samhällets ackvisitör för lovande uppfinningsidéer,

att bearbeta de därvid utsovrade uppfinningarna till presenterbart skick,

att presentera dem för cxploateringsintresserade företag eller finansie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ringsorgan som kan bekosta det fortsatta exploateringsarbetet fram till

marknadsföring.

Till detta kommer upplysningsverksamhet och bevakning av utvecklingen

inom uppfinningsområdet.

Arbetet är och bör för det nya uppfinnarkontoret vara uppdelat på följande

verksamhetsgrenar.

Upplysningsverksamhet. Allmänna upplysningar om vad en uppfinnare

bör iakttaga och vilka problem han kan möta under arbetet på att utveckla

och nyttiggöra en uppfinningsidé. Aktiva insatser för att göra kontoret och

dess uppgifter kända i de kretsar som behöver dess tjänster.

Granskning av upplinningsidéer på ett tidigt stadium, och ut sovring av

sådana som kan anses ha utsikt att utvecklas till praktiskt användbara och

ekonomiskt konkurrenskraftiga produkter.

Rådgivning i enskilda uppfinningsärenden beträffande lämpliga åtgärder

på olika stadier av utvecklingsarbetet och möjliga vägar att nå fram till

en exploatering.

Biträde under det fortsatta utvecklingsarbetet på uppfinningar, som vid

granskningen befunnits ha utsikt att leda till exploaterbara resultat, genom

hjälp att finna lämpliga fackmän, experimentverkstäder, provningsinstitutioner

osv., samt ekonomiskt stöd där så erfordras till olika åtgärder under

utvecklingsarbetet.

Patentsökning. Biträde, där kontoret finner det möjligt — och uppfinnaren

så önskar — med att vid lämplig tidpunkt under utvecklingsarbetet söka

patent.

Förmedling till lämpliga exploateringsföretag (enskilda företag, statliga

verk eller det i departementspromemorian förebådade kommersiella utvecklingsbolaget)

av sådana uppfinningar, som har bearbetats så långt att

exploaterbarheten kan bedömas, samt biträde med att skapa erforderligt

underlag för förhandlingarna genom tekniskt-ekonomiska värderingar och

marknadsbedömning.

Biträde vid försäljningsförhandlingar och upprättande av exploateringsavtal.

Bevakning av utvecklingen på uppfinningsområdet beträffande lagar, förordningar,

statliga stödåtgärder, in. m. samt av den inverkan som den tekniska

utvecklingen och samhällets fortgående omdaning kan ha på uppfinnarverksamhetens

former och förutsättningar. På detta sätt samlat vetande

bringas på lämpligt sätt till allmänhetens och berörda myndigheters

kännedom. Genom den nära anknytningen till utvecklingen på ett vidsträckt

och särpräglat innovationsområde bör kontoret i många fall kunna utgöra

en värdefull och välbehövlig remissinstans för statsverket.

Effektivisering av eftersatta verksamhetsgrenar. Såsom framgår av den

lämnade uppställningen har kontorets verksamhetsgrenar varit vittomfattande.

Tyvärr har dess resurser varit mycket blygsamma, och det praktiska

genomförandet har därför till stora delar blivit starkt eftersatt. Några verksamhetsgrenar

som i första hand behöver effektivieras skall här beröras.

Upplysningsverksamheten måste ökas. Ackvisitionsverksamhet bör bedrivas

i syfte att finna även sådana presumtivt värdefulla uppfinningsidéer,

för vilka uppfinnaren inte har tagit kontakt med kontoret eller försökt finna

andra vägar att få sin uppfinningsidé prövad och bearbetad.

Kontorets biträde vid utvecklingsarbete på lovande uppfinningar bör i

väsentligt större utsträckning än vad som för närvarande sker inriktas på

att avlasta uppfinnaren från större eller mindre del av det mödosamma och

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 169

tidsödande utvecklingsarbetet genom att t. ex. ställa hjälpkrafter till hans

förfogande och överlåta lämpliga delar av utvecklingsarbetet på fackmän

eller tekniska specialinstitutioner. Särskilt gäller detta uppfinningsidéer,

som kontoret har funnit påtagligt intressanta, men på vilka uppfinnaren

själv icke har lust eller möjlighet att lägga ned ett mödosamt och tidskrävande

utvecklingsarbete. Principen att kontorets biträde vid utvecklingsarbetet

på en uppfinning icke skall rubba uppfinnarens äganderätt till uppfinningen

bör givetvis bibehållas. Lämnat ekonomiskt stöd för utvecklingsarbetet

bör liksom hittills förbindas med villkorlig återbetalningsskvldiehet

utom i undantagsfall.

Genom de här ovan exemplifierade åtgärderna för att effektivisera utvecklingsarbetet

liksom genom andra lämpliga åtgärder, måste den tid,

som förflyter från det uppfinningsidén mottagits tills dess den kan presenteras

för eventuella exploatörer eller avföras såsom icke längre förhoppningsfull

kunna avsevärt förkortas. Vikten av denna tidsförkortning har

under strukits i ett av kontorets verkställande direktör gjort uttalande i betänkandet

(Fi stencil 1967:7, sid. 63).

Förmedlingsverksamheten måste intensifieras och olika vägar för förmedling

av småuppfinningar prövas. För att framtaga ett tillfredsställande presentationsmaterial

för exploateringsförhandlingar måste kontoret erhålla

möjligheter och väsentligt förstärkta resurser att anlita fackmän, konsulter

eller de speciella utredningsföretag, som kan komma att skapas i anslutning

till den aktiverade statliga satsningen på innovationsområdet.

Uppfinnarkontorets arbetssätt och formerna för dess stödåtgärder måste

kontinuerligt anpassas efter utvecklingen. Uppfinnarverksamhetens natur

ur att yara nyskapande och bryta nya vägar. Kontorets stödåtgärder

får därför inte fastna i stelnade former eller verka hårt dirigerande, utan

bör i fcJr^ta hand inriktas på att lämna stöd på sådana punkter i utvecklingsarbetet,

där effektiviteten är för låg eller tempot för långsamt.

Det är tydligt att en grundförutsättning för effektiviseringen av kontorets

verksamhet är en väsentligt ökad medelstilldelning såväl till kontorets driftskostnader

som till anslaget för att stödja utvecklingsarbete.

Samarbete mellan Svenska Uppfinnarkontoret och EFOR. I enlighet med

utredningsdirektiven tog utredningsmannen upp frågan om en sammanslagning

av uppfinnarkontoret och EFOR. Han kom därvid fram till den

uppfattningen, att kontorets uppgifter i varje fall tills vidare borde förvaltas

a''v ett fristående organ. Man borde istället sträva efter ökad samordning

mellan uppfinnarkontoret och EFOR där detta var möjligt. (Betänkandet

Fi 1967: 7, sid. 92). Kontoret ansluter sig till denna uppfattning.

De problem, som en uppfinnare möter på vägen från en uppfinningsidé

till dess uppfinningen föreligger i sådant skick att exploateringsutsikterna

kan bedömas, är av många slag, och behovet av hjälp på olika punkter varierar

i hög grad för olika kategorier av uppfinnare. De åtgärder som erfordras

för att vidarebefordra en av forskare gjord uppfinning till ett intresserat

exploateringsföretag skiljer sig väsentligt från de stödåtgärder som

vanligen är erforderliga för uppfinnare ur andra kategorier.

Bristande resurser alt effektivt ta sig an forskaruppfinningar var en a1*

anledningarna till att uppfinnarkontoret år 1961, då kontoret var enda

serviceorgan för samtliga kategorier av fria uppfinnare, hemställde hos

Kungl. Maj :t om utredning angående effektivare nyttiggörande av uppfinningar.

Innan Kungl. Maj :t ännu hade fattat beslut om utredning bildades

EFOR av Tekniska forskningsrådet och Malmfonden med uppgift att för
6f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

medla forskaruppfinningar till lämpliga exploateringsföretag. Erforderliga

medel för detta ändamål kunde härigenom lämnas i fria former nr de relativt

stora anslag som står till förfogande för teknisk forskning. De båda

stiftarna, som representerar speciella uppgifter inom den tekniska forskningen

och det industriella exploateringsarbetets områden, lämnade direktiven

för EFOR:s verksamhet och tillsatte dess styrelse.

Uppfinnarkontorets verksamhet i vad avser övriga kategorier av fria

uppfinnare har sedan EFOR:s tillkomst pågått med oförändrade resurser i

väntan på resultatet av den pågående utredningen om kontoret. Den största

delen av denna verksamhet gäller problem av annan natur än dem som

gör sig gällande för forskaruppfinnarna. Ledningen av en sådan verksamhet

bör därför i framtiden, liksom hittills, ligga hos en styrelse med speciell

inriktning på och erfarenhet av den fria uppfinnarverksamhetens problem.

Den upprustning på den fria uppfinnarverksamhetens område, som nu

ställts i utsikt, bör också i främsta rummet inriktas på den eftersläpning

som uppstått för de fria uppfinnarna ur andra kategorier än forskarna.

Kontoret anser sålunda att Svenska uppfinnarkontoret och EF OR hör

fortsätta verksamheten såsom av varandra oberoende organ, men i intimt

samarbete där detta är möjligt. Såsom ett lämpligt område för detta samarbete

vill kontoret nämna patentverksamheten, för vilken uppfinnarkontoret

sedan många år har en särskild avdelning, relativt väl tillgodosedd

med personal.

Sammanfattning

Tanken att samordna statens insatser på området för teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete synes kontoret ändamålsenlig. Under

förutsättning att den realiseras får kontoret med hänvisning till vad ovan

anförts föreslå

att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medelsfördelningen

anförtros åt skilda organ,

att i de nämnda organen skall ingå ledamöter med kunskap och erfarenhet

om de olika faserna inom den fria uppfinnarverksamheten och de enskilda

uppfinnarnas problem,

att den av kontoret bedrivna verksamheten anförtros åt en särskild stiftelse

— benämnd Svenska Uppfinnarkontoret — inordnad under det föreslagna

medelsfördelande organet,

att de funktioner som fyllts av det nuvarande kontorets representantskap,

styrelse och nämnd övertages av en styrelse på omkring fem personer utsedda

av Kungl. Maj :t på förslag av olika organisationer samt

att stiftelsens verksamhet bedrivs under självständig ledning i nära samarbete

med EFOR och andra institutioner inom den föreslagna organisationen.

6. Ingeniörsvetenskapsakademien

Sammanfattning

Akademien instämmer i promemorians allmänna uppfattning om den

tekniska utvecklingens betydelse men vill framhålla

att utvecklingsarbetet huvudsakligen sker inom industrin som har produktions-

och marknadsföringsresurser

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

att den statliga aktiviteten därför bör inriktas på att med generellt verkande

metoder underlätta för industrin att avdela resurser för utveckling

att dessutom specifikt stöd bör utgå till projekt, som genom sin storlek

eller risk inte rimligen kan bäras av industrin

att en prioritering inte får genomföras så att den hindrar stöd till de nya

projekt, som inte kan förutses och inte kan medtagas i en prioriteringsplan.

Akademien yrkar

att möjligheterna till generellt stöd åt forsknings- och utvecklingsverksamhet

utredes

att vidgad avdragsrätt för bidrag till forskning och forskningsstödjande

ändamål införes.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ökat stöd för branschforskning.

Akademien tillstyrker detta förslag och instämmer i utredningens

uppfattning att ett centralt organ bör handlägga branschforskningsfrågor

men vill understryka

att någon skarp gräns mellan specialinstitut och branschinstitut inte kan

dragas

att utredningen därför snarast bör behandla specialinstituten

att den föreslagna anslagshöjningen måste bedömas med hänsyn till att

på grund av utredningens arbete frågor om nya avtal under flera år inte

kunnat tagas upp

att frågan om bidrag till ett visst institut inte bör få bli beroende av om

det får förhandla bland de första eller de sista

att därför varje institut som fyller de allmänna krav utredningen uppställer

med rimlig sannolikhet bör kunna räkna med att få statligt stöd

att när förhandlingar om statliga bidrag kunnat genomföras för större

delen av de befintliga halvstatliga och privata instituten utredningens bedömning

av medelsbehoven kan visa sig ha varit alltför snävt tilltagen.

Industriforskningsutredningen har även behandlat forskningsstationer.

Akademien instämmer i utredningens bedömning

att forskningsstationsverksamheten har betydelse för att underlätta mindre

forskningsgruppers arbete

att därför nya forskningsstationer bör skapas.

Akademien hoppas att dess förslag om en forskningsstation i Göteborg

nu skall kunna snabbt genomföras sedan det tillstyrkts av utredningen.

Akademien förklarar sig i överensstämmelse med förslag i reservationen

till utredningens betänkande villig

att även i fortsättningen ansvara för planering och utredning av nya

forskningsstationer.

Akademien anser

att för hyran bör tillämpas bestämmelser som inte försämrar de nuvarande

abonnenternas situation

att forskningsstationerna bör få ställning som fristående stiftelser med

särskilda styrelser.

I en promemoria från 1966 års Atomenergiutredning föreslås att basorganisation

i Studsvik organiseras som en forskningsstation och skiljes från

forskningsorganisationen.

Akademien konstaterar

att utrustningen i Studsvik till sin huvuddel är speciellt avsedd för forskning

inom kärnenergi- och kärnforskning

att därför under överblickbar tid verksamheten i Studsvik kommer att

domineras av dessa områden.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Akademien anser

att det därför endast kan innebära administrativa nackdelar att avskilja

administrationen från forskningen

att ställningstagandet till Studsviks framtida användning och därmed

till dess lämpliga organisation måste bli beroende av förslagen från atomenergiutredningen

om den framtida kärn- och kärnenergiforskningen.

Akademien yrkar

att förslaget att organisera Studsvik som en forskningsstation inte måtte

leda till beslut utan tagas upp när Atomenergiutredningens förslag i övrigt

föreligger.

Departementspromemorian understryker behovet av åtgärder för att exploatera

forskningsresultat och uppfinningar.

Akademien anser

att insatserna för att underlätta exploatering av uppfinningar bör intensifieras

och större resurser användas i detta syfte

att EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret har så likartade uppgifter och

arbetsformer att de bör sammanföras i en organisation

att denna bör organiseras som en fristående stiftelse.

Anslag till teknisk forskning föreslås i promemorian fördelade genom en

styrelse för teknisk utveckling genom medverkan av sex till åtta nämnder,

som skall ha beslutanderätt inom sina ansvarsområden.

Akademien framhåller

att promemorian med all rätt framhåller risken för splittring av de anslagsfördelade

organen

att den föreslagna uppdelningen av anslagsbeliandlingen på ett antal beslutande

nämnder därför är olycklig och inte bör genomföras

att fördelning av anslag bör göras av ett organ med ansvar inom ett brett

område. _

Promemorian framhåller betydelsen av teknisk dokumentations- och informationsverksamhet

och föreslår att styrelsen för teknisk utveckling skall

ges ett allmänt ansvar härför.

Akademien instämmer i promemorians uttalande om dokumentationens

betydelse och framhåller

att insatser för effelctivisering av den tekniska dokumentationen bör avse

att skapa de grundläggande förutsättningarna härför genom utbildning av

dokumentalister och ökade litteraturinköp till de stora biblioteken

att den av TFR inledda verksamheten för teknisk dokumentationstjänst

i olika former måste fortsätta även om rådet omorganiseras och att tillräckliga

ekonomiska resurser måste finnas tillgängliga

att branschdokumentation bör uppmärksammas vid planering av branschinstitut
att

stöd bör ges till publicering av forskningsresultat och till nomenklaturarbete.

Styrelsen för teknisk utveckling föreslås få ansvar för vissa internationella

forskningslcontakter. IVA förutsättes dock handha de tekniska attachéernas

verksamhet.

Akademien framhåller

att den med tillfredsställelse noterar förslaget att den även i fortsättningen

skall ha ansvaret för den tekniska attachéverksamheten

att det statliga stödet till denna verksamhet bör utgå direkt över statsbudgeten

till akademien

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att medel bör ställas till akademiens förfogande för forskarutbyte och

annan kontaktverksamhet med utlandet

att särskilda anslag bör finnas tillgängliga för anordnande av internationella

konferenser samt för resebidrag åt forskare.

Akademien meddelar att den är sysselsatt med en utredning av svenskt

medlemskap i internationella naturvetenskapliga och tekniska organisationer

och beräknar att under våren 1968 kunna framlägga förslag till åtgärder

för att effektivera informationsförmedlingen om organisationernas verksamhet.

.

Syftet med promemorians förslag uppges vara att skapa möjlighet till en

samlad överblick av de statliga åtgärderna för stöd till teknisk forskning

och utveckling.

Akademien påpekar

att den föreslagna organisationen endast avses omfatta en mindre del av

de statliga insatserna för teknisk utveckling

att de statliga institut, som utför teknisk forskning, inte föreslås ingå i

organisationen

att de stora utvecklingsprojekten inte föreslås ingå.

Akademien föreslår

att en delegation inrättas för samråd mellan departementen i forskningsfrågor
att

en översikt av de statliga instituten utföres

att de stora utvecklingsprojekten skall behandlas av den nya organisationen

. .

att problemen vid utvidgad statlig beställningsverksamliet av civilt ut\eck
lingsarbete

utredes.

Den eftersträvade samlade överblicken av statliga insatser för stöd åt teknisk

forskning och utveckling skall enligt promemorians förslag erhållas genom

ett ämbetsverk — Styrelsen för teknisk utveckling.

Akademien framhåller att den föreslagna organisationen inte är tillfredsställande
därför

att den inte omfattar alla de statliga organ, som bör ingå om promemorians

syfte skall uppnås

därför att dess underordnade organ då blir alltför små

därför att samma organisation föreslås handlägga anslagsfördelande och

förvaltande uppgifter.

Akademien föreslår

att en anslagsfördelande och eu förvaltande myndighet inrättas. Den förra

skall fördela anslag motsvarande Tekniska Forskningsrådets och Malmfondens

nuvarande område, disponera föreslagna anslag till resekostnader

och till internationella kongresser samt förmedla medel till stiftelsen EFOR.

Den senare styrelsen skall bl. a. ha överinseende över statliga institut som

bedriver teknisk forskning, halvstatliga bransch- och specialinstitut, ett

eventuellt kärnenergi- eller kärnforskningsinstitut samt eventuella liknande

organisationer.

Den föreslagna organisationen skall enligt uppgift införas från den 1 juli

1968.

Akademien framhåller

att om beslut om en ny organisation fattas under våren 1968 de nya organen

inte kan vara färdigorganiseradc den 1 juli 1968

att om beslut om eu ny organisation kommer att fattas detta bör utformas

som ett principbeslut som behandlas av riksdagen våren 1968 men att

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

den nya organisationen i så fall träder i kraft först från den 1 juli 1969,

så att tillräcklig tid erhålles för att förbereda övergången.

7. Aktiebolaget Atomenergi

Sammanfattning

Kärnkraftens betydelse i vårt land har alltmera accentuerats. Produktionen

av kärnkraft väntas sålunda öka från 1 TWh år 1970 till 39 TWh år

1980 och uppskattas till inte mindre än 90 TWh år 1985. I arbetet på en

svensk reaktorutveckling spelar Studsvik en avgörande roll. Under de närmaste

åren torde huvuddelen av resurserna i Studsvik behöva tas i anspråk

för verksamhet inom kärnenergiområdet. Den framtida användningen av

Studs\ik är emellertid i hög grad beroende av i vilken omfattning den

svenska kärnenergiutbyggnaden skall genomföras av svensk industri och

med svensk teknik. Frågan om de fortsatta statliga insatserna på kärnenergiomradet

utreds för närvarande av 1966 års atomenergiutredning, vars

slutbetänkande ännu inte föreligger. Bolaget har här för sin del utgått från

att den verksamhet i Studsvik, som föreslagits i bolagets senaste petitaskrivelse,

skall komma till stånd.

Varken i Studsvikspromemorian eller i departementspromemorian har

tillräckligt vägande skäl redovisats för att nu ändra organisationen av

Studsvik. Statsmakternas beslut i anledning av atomenergiutredningens slutliga

förslag bör avvaktas. Om man trots detta nu önskar göra den i promemoriorna

föreslagna ändringen av Studsvik, så att forskningsstationen får

en mera fristående ställning under en särskild styrelse, måste en förutsättning

vara, att man får en praktisk organisationsform. Denna styrelse skulle

i så fall kunna äga mark och byggnader samt prioritera användningen av

sådana resurser som används gemensamt av olika intressenter liksom ansvara

för den långsiktiga planeringen av dessa resurser. Bolaget, som nu

svarar för den övervägande delen av insatserna i Studsvik, borde då handha

det operativa ansvaret för tekniska och administrativa funktioner av allmän

karaktär. Styrelsen för Studsvik borde sålunda uppdraga åt bolaget att såsom

entreprenör på dessa områden driva Studsvik. Bolaget biträder uttalandet

i departementspromemorian, att de resurser som praktiskt taget helt utnyttjas

för kärnenergiutveckling eller annan speciell verksamhet skall stå

under respektive huvudintressents ansvar.

Erfarenheterna av den hittillsvarande organisationen i Studsvik har i

stort sett varit goda. De utomstående forskare som kommit dit har där funnit

goda och effektiva arbetsförhållanden. Bolaget måste dock konstatera,

att till Studsvik inte i större utsträckning förlagts sådan verksamhet utan
„.

k.ärnener§iområdet’ ddr lJ°lagets forskningsstation erbjudit särskilt goda

möjligheter för forskning och utvecklingsarbete. Åtgärder i detta syfte bör

vidtagas. Detta är också fullt möjligt med den organisationsform som nu

finns i Studsvik.

Bolaget föreslår därför att i avvaktan på atomenergiutredningens betänkande

den hittillsvarande organisationen i Studsvik får bestå, varigenom

man kan bibehålla en rationell drift och undvika dubbelarbete. De "medel

som krävs för att åstadkomma eu breddning av verksamheten i Studsvik

bör nu ställas till förfogande. Skulle verksamheten i Studsvik utanför kärnenergiområdet

framdeles komma att öka väsentligt, kan en förändrin0- av

organisationen i Studsvik bli aktuell.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bolaget finner flera skäl tala för att den föreslagna myndigheten för teknisk

utveckling i sinom tid kommer till stånd. En angelägen satsning är

att nu höja anslagen till teknisk forskning och utveckling.

En viktig servicefunktion för forskning och utveckling är ökade insatser

för den tekniska dokumentationen. Bolaget har på detta område drivit ett

omfattande utvecklingsarbete med användning av automatisk databehandling

och är berett fortsätta dessa insatser.

Såsom bolaget tidigare föreslagit bör reaktorn R1 överföras till tekniska

högskolan i Stockholm. Om man skulle införa en ny organisation i Studsvik,

bör denna få en lokal karaktär. Det finns salunda inte tillräckliga skäl att

i denna organisation inordna verksamheter i Stockholm såsom R1 eller

IVA:s försöksstation.

I den föreslagna myndigheten för teknisk utveckling bör ingå företrädare

för den högre tekniska utbildningen. Utöver nämnderna för olika delområden

bör också finnas en nämnd med en mera allmän teknisk inriktning.

8. Stiftelsen för Exploatering av Forskningsresultat, EFOR

I departementsförslaget ingår som Bil. 1 en kortfattad redogörelse för

existerande organ och verksamhet inom teknisk forskning och industriell

utveckling, i vilken EFOR:s ändamål och verksamhet sammanfattats på

sid. I: 54—55. I denna sammanfattning uttalas bl. a. att EFOR:s huvuduppgift

är att fungera som kontakt- och serviceorgan åt forskare och näringsliv,

framför allt i exploateringsfrågor, medan stiftelsen däremot inte lämnar direkt

finansiellt stöd. Serviceuppgifter, förmedling a.v forskningsresultat och

rådgivning åt uppfinnare, vilka tre uppgifter samtliga tillhör EFOR:s verksamhetsfält,

kommenteras i departementsförslaget på sid. 49—51.

EFOR:s huvuduppgift är att förmedla överföringen av forskningsresultat

till näringslivet-industrin. Denna huvuduppgift innebär följande moment:

1. Uppsökande och insamling av nya resultat av forskning vid universitet,

högskolor och andra allmänna forskningsinstitutioner.

2. Utsortering av sådana objekt som är eller kan utvecklas till lämpliga

exploateringsobjekt för näringslivet.

3. Bedömning av de utvalda objektens nyhetsvärde och patenterbarhet.

4. Utarbetande av grundläggande patentansökningar.

5. Marknads- och lönsamhetsbedömning.

6. Uppsökande av lämpligt exploateringsf öretag och ledning av försäljningsförhandlingar

med detta.

7. Utarbetande av avtal dels med upphovsmannen/for skaren, dels mellan

denne och exploatören. Att märka är att EFOR härvid är förmedlare och

icke partsombud.

EFOR har emellertid under sina nu tilländalupna fyra verksamhetsår även

tilldelats andra uppgifter dels från stiftarna, dels från INFOR. Dessa uppgifter

är huvudsakligen av följande art:

8. Förvaltning i vissa ärenden av medel anslagna av TFR med uppdrag

att överenskomma om villkor för återbetalning samt övervakning av anslagens

användning och i förekommande fall att återbetalningen fullgöres.

9. Undersökning och bedömning av särskilt mindre företags lämplighet

och förutsättningar som mottagare av investeringsbidrag från INFOR.

10. Utredning och analys av patentsituationen i vissa projekt för vilka

ekonomiskt stöd sökes från INFOR.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

11. Allmän rådgivning till industriella och andra forsknings- och utvecklingsavdelningar

om hur och hos vem anslag eller bidrag för forsknings- och

utvecklingsarbete kan sökas.

o ?99^.:.S Oftare, TFR och Malmfonden, som ursprungligen beslutat en 5- ang forsoksperiod för EFOR-verksamheten, har också efter knappa fyra års

forsokstid funnit att denna verksamhet varit så riktig och framgångsrik att

den borde permanentas och samtidigt utbyggas för att bättre tillfredsställa

det vaxande behovet.

Denna önskade utbyggnad av EFOR har varit föremål för diskussion

inom styrelsen som därvid uppdragit åt verkställande direktören att i samrad

med Malmfondens direktör och TFR:s sekreterare utarbeta ett förslag-.

Ett preliminärt sådant förslag har överlämnats till styrelserna för TFR

Mahnfonden och EFOR men inte blivit föremål för närmare behandling

eller ställningstagande inom dessa styrelser på grund av den mellankommande

Promemorian från finansdepartementet om den nya styrelsen för

teknisk utveckling.

De olika aktiviteter som enligt ovan åvilar EFOR-verksamheten ställer

krav inte bara pa visst specialkunnande utan framför allt på bredd och

erfarenhet om vårt lands näringsliv och goda kontakter med dess olika

representanter. Detta gäller inte endast den anställda personalen utan även

styrelsemedlemmarna.

Flera av aktiviteterna måste vara av konfidentiell natur och beläggas med

sekretess för att inte patenteringsmöjligheten skall spolieras eller exploatorens

sjalvklara krav på att hans planerade verksamhet inte i otid kommer

tdl konkurrenternas kännedom åsidosättes. Dessa krav kan inte utan särskdda

åtgärder tillfredsställas inom en statlig institution, som lyder under

offentlighetsprincipen.

Vissa åtgärder såsom beslut om patentering, om denna även skall utsträckas

utanför Sverige och i så fall till vilka länder, om man skall utlägga

tillverkning och provning av en prototyp in. in., måste ofta kunna vidtagas

man dröjsmål och kräver därför en smidig och efter de varierande förhållandena

lätt anpassningsbar beslutsmekanism med möjlighet att inom viss

ram delegera beslutsfattandet även till vissa tjänstemän i ledande ställning

Av de tidigare uppräknade olika momenten i EFOR:s förmedlande verksamhet

torde framgå att åtminstone de under punkterna 2—7 angivna aktiviteterna

även åvilar Svenska Uppfinnarkontoret för dess klienters räkning.

V ad sedan beträffar rådgivning till uppfinnare så är detta en sida av verksamheten

som inom EFOR huvudsakligen koncentreras på de konkreta projekten

medan den rådgivande verksamheten inom Uppfinnarkontoret även

har en mera allmän innebörd. Likheten i den praktiska verksamheten är

emellertid stor även inom denna sektor.

Utan att ha haft någon som helst kännedom om planerna på en ny »Stvrelse

för teknisk utveckling» har utredningen rörande Svenska Uppfinnarkontoret

kommit till den slutsatsen att en ökad samordning mellan Uppfinnarkontoret

och EFOR bör eftersträvas på grund av den stora överensstämmelsen

mellan dessa båda institutioners arbetsuppgifter. Skillnaderna

dem emellan hänför sig huvudsakligen till olikhet i klientel.

Det är EFOR:s uppfattning att en sådan ökad samordning bör såsom

föreslås i Promemorian resultera i en sammanslagning. I exploateringsförmedlingen

är det ju inte fråga om tillvaratagande av vissa person- eller

yrkesgruppsintressen utan om omhändertagande av goda uppfinningar och

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 177

innovationer oberoende av vem som är upphovsman, så att dessa kommer

t"! nytt» for vart näringsliv och därigenom för hela landet.

Beträffande den juridiska formen för ett serviceorgan bestående av en

sammansiagnmg av Uppfinnarkontoret och EFOR synes de ovan redovisade

aktiviteterna tala för en fristående stiftelse, som även enligt allmän uppfattning

bland saval industrimän som uppfinnare och forskare dels anses

kunna arbeta smidigare, dels vara lättare att kontakta och förhandla med

an en avdelning 1 ett ämbetsverk.

Serviceverksamheten 1 form av en stiftelse synes även vara tänkt som ett

alternativ 1 Promemorian, där det på sid. 49 anföres: »Beträffande vissa

"PPt1”er av servicenatur kan det vara lämpligt att åtminstone tills vidare

inbehalla nuvarande decentraliserade system».

,e* Styrelse för teknisk utveckling med uppgift att fördela statliga

medel till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete kommer till stånd, bör

denna bil huvudman för en i stiftelseform genomförd sammanslagning av

Uppfinnarkontoret och EFOR liksom denna styrelse i Promemorian föreslagits

fa huvudmannaskapet för stiftelsen Malmfonden.

Sammanfattning:

Mot bakgrunden av ovanstående utredning vill styrelsen för EFOR uttala •

att 1 framtiden EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret sammanslås till’

organisation;

en

att den sammanslagna organisationen ges formen av en stiftelseatt

om en styrelse inrättas med uppgift att fördela statliga medel till teknisk

utveckling, denna styrelse får huvudmannaskapet för stiftelsen

9. Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

I stort sett har styrelsen tolkat Promemorians förslag så att det skulle

“ara d(ds en delegering av samordningsfrågor inom det berörda området

från Kungl. Maj:ts kansli till den nya organisationen dels en rationalisering

av kansliförhållandena och ett underlättande av samarbetet vid

berörda råd och fonder. Samtidigt kan de nuvarande fördelarna av att forskare

och industrirepresentanter aktivt engageras i ansvaret för beslut om

anslagsfördelningen kvarstå och förstärkas.

Mot bakgrunden av nämnda huvudlinjer, mot vilka Malmfondens styrelse

icke har nagot att invanda, föreslås i Promemorian, att en särskild styrelse

for teknisk utveckling (STU) skall inrättas, vars uppgift bland annat skall

vara att fordela det statliga stöd, som i olika former lämnas till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete.

o, STU av_ses skola överta TFR:s och Malmfondens uppgifter alt lämna stöd

åt forskningsprojekt. Prövningen av forskningsbidrag skall bygga på ett

system med ett antal nämnder under det nya organets styrelse, omfattande

storre sakområden. Nämnderna, vilkas ledamöter skall utses av styrelsen

bor utöva beslutanderätten i sådana ärenden inom den ram som styrelsen

anger. I nämnderna skall ingå högt kvalificerade forskare och företrädare

for industrin.

Malmfonden avses skola bibehållas som en av styrelsen förvaltad stiftelse.

Vid sidan av den nu nämnda verksamheten tilldelas STU andra betydande

och for den industriella utvecklingen viktiga uppgifter.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Bland annat skall STU inriktas på stöd åt kollektiv industriell forskning

och vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samarbetet med industrin.

Vidare skall STU vara centralt organ för planering och samordning

av informations- och dokumentationsfrågor och handha vissa speciella uppgifter

av servicekaraktär.

Den närmare utformningen av STU:s organisation och administrationen

av dess verksamhet har tills vidare lämnats öppen. Statskontoret har fått

i uppdrag att utreda dessa frågor.

Malmfondens styrelse anser sig böra begränsa sitt yttrande till att avse

huvudsakligen den verksamhet som hittills bedrivits av fonden. Emellertid

vill styrelsen inte underlåta att framhålla, att det är mycket stora och viktiga

områden som STU:s verksamhet skall omfatta. Även om man utgår ifrån

att erfarenheterna från de hittillsvarande organen så långt som möjligt tillvar

atages, måste det ta tid för STU att finna sin form och att växa in i sina

uppgifter. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas huruvida icke uppbyggandet

av organisationen bör ske i etapper. En lämplig lösning skulle kunna

vara att TFR och Malmfonden under en första tidsbegränsad period får

kvarstå och, med den anknytning till STU som befinnes lämplig,^ handha de

uppgifter som för närvarande ankommer på dem. STU skulle i så fall under

den första tiden kunna ägna sig åt den övriga verksamheten, särskilt den

kollektiva industriella forskningen och branschforskningsinstituten, vilka

påkallar både nyorientering och en skyndsam behandling. Under övergångstiden

skulle STU då själv kunna medverka till en lämplig administrativ lösning

av inordnandet av TFR:s och Malmfondens uppgifter i STU:s organisation.

Härigenom skulle det sannolikt bli lättare att åstadkomma den

kontinuitet i verksamheten, som även enligt Promemorian är önskvärd.

Malmfondens styrelse övergår härefter till att uttala sig om de förhållanden,

som hänger samman med Malmfondens hittillsvarande erfarenheter

i dess verksamhet.

Det huvudsakliga motivet till bildandet av Malmfonden har varit att den

i första hand skulle stödja projektforskning, dvs. målinriktad teknisk forskning.

Den skulle i detta avseende bl. a. utgöra ett komplement till framför

allt tekniska forskningsrådet (TFR), vilket visserligen redan tidigare hade

haft projektbunden forskning på sitt program men saknat resurser till att

främja den i den omfattning som var önsklig. Gränsdragningen mellan de

båda organen gjordes från början ganska flytande, bl. a. föreskrevs att

Malmfonden borde fondera den del av sina årliga anslagsmedel så att den

vid sidan av sin egentliga verksamhet kunde utgöra en strategisk reserv

till andra forskningsråd.

Redan från början etablerade Malmfonden ett ganska intimt samarbete

med TFR, varigenom huvudparten av de olägenheter, som skulle ha kunnat

uppstå genom de inexakta gränserna, eliminerats. Att båda organen kunnat

vara verksamma inom en gemensam sektor har medfört fördelar när det

gäller exempelvis stöd åt integrerade projekt, dvs. projekt som innefattar

både forskning i begränsad bemärkelse och utvecklingsarbete.

Under senare tid har Malmfonden alltmer inriktat sin verksamhet på

större relativt långsiktiga projekt med industriell tillämpning i sikte. De

flesla av dessa har varit av den typ som nämnts i föregående stycke. Stöd

åt forskning, som icke varit målbunden, har lämnats endast i mycket begränsad

omfattning.

Som framgår av Promemorian har stöd kunnat ges i form av bidrag utan

särskilda villkor om återbetalning eller, där vinst ansetts kunna uppstå vid

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 179

W1?Jeri^ aT ^fkoingsresultat, under villkor om återbetalningsskyldiehel

Aveu dar den forstnamnda formen använts har sökanden generellt varit

vj-ldig att aterbetala bidraget om avsevärd vinst uppkommit av projektet

mom fem ar efter arbetets avslutande. " ■*

som dork hhittrinidaie ,lm",jli-het att ställa förlustgarantier, en stödform

i! H- • \cke har fa§lts 1 anspråk. Orsaken torde vara att företagen

nit det förmånligare att soka finansiering från fonden än att självfinan
förTän

till projekt11061, lådande internräntekrav eller att binda säkerheter

1 F°h-J)rOJekt S°m erhållit 1)idrag utan särskilda villkor om återbetalning

bär bidragen genomsnittligt varit av storleken 0,3—0,4 miljoner kronor

odefävO Vn1Ak0rn? äterketalningsskyldighet har haft en genomsnittlig

2 , "! i ^ miljoner kr°nor. De sökta beloppen har varierat mellan

-0 oeh 30 miljoner kronor per ar med undantag av år 1966, då det sökta

beloppet okade till over 40 miljoner kronor. Även år 1967 är den sökta summan

väsentligt högre an det tidigare genomsnittet. Antalet beviljade projekt

''.ai varierat mellan 20 och 30 per år. Fonden har årligen erhållit 10 miljoner

kronor till verksamheten. Under år 1967 har viss återbetalning av bidrag

beslutats med ledning av slutrapporter från projekt. 8

Det bor framhållas att bidrag till industriföretag (med villkorlig återbetalningsskyldighet)

som regel lamnats endast till täckande av halva projektkostnaden

eller mindre. Malmfonden har funnit det mycket angeläget

att vederbörande sökande själv tar eu ganska betydande del av risken för

aU projektarbetet icke ger det resultat som beräknats

Av den redovisning av verksamheten som gjorts i Promemorian kan utsas,

att andelen stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet alltsedan

°.ndeils start ,Vant * vaxande. Denna form har undantagslöst tillämpats när

slod kunnats till industriföretag men har också i vissa fall kommit till användning

da stöd utgått till enskilda forskare eller forskningsinstitutioner.

EXc™?t?1 ,1>a vllIkorens utformning lämnas i en härvid fogad bilaga.

Såvitt styrelsen kan bedöma har de regler som nu gäller för fondens verksamhet

fungerat val Såväl industriföretag som enskilda forskare har i allt

storre omfattning anlitat fonden, vilket tyder på att den vunnit förtroende

1 vida kretsar.

Styrelsen vill 1 detta sammanhang även beröra samarbetet mellan Malmtoiulen

samt EF OR och INFOR. Genom EFOR:s tillkomst erhöll både TFR

och Malmfonden ett mycket värdefullt komplement. All målinriktad forskning

maste bygga pa att de resultat som nås kan nyttiggöras på marknaden

\arje

framkomna resultaten verkligen konuner marknaden tillgodo genom exploatermg.

Det samarbete som har ägt rum mellan Malmfonden och EFOR har

dar sa erfordrats möjliggjort en uppföljning av forskningsresultaten ända

tram till exploatering.

„4ve,n INF°R:s verksamhet har i viss utsträckning koordinerats med

lalmtondens. Det sista ledet 1 innovationskedjan, exploateringen, kräver

oftast bade mycket arbete och stora kostnader. Det är därtill riskfyllt. Ett

forskningsresultät kan i allmänhet icke utan vidare föras fram till industriell

tillverkning och exploatering. Ytterligare utvecklingsarbete, avseende

produktens anpassning till industriell drift, måste gå hand i hand med undersökningar

av vilken utformning av produkten som är mest lämpad för

marknaden. I nagra fall har forskningsresultat, som framkommit med stöd

av Malmfonden, kunnat överföras till INFOR för vidareutveckling och ex
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ploatering. EU mindre antal ansökningar, som legat på gränsen mellan fondens

och INFOR:s verksamhet, har också övertagits av INFOR.

Sedan ett par år tillbaka har TFR, Malmfonden, EFOR och INFOR haft

kanslilokaler i samma byggnad. Malmfonden och INFOR har haft gemensam

kanslipersonal. Det liar vidare överenskommits att all personal som är

anställd hos dessa två organ och hos EFOR vid behov skall kunna anlitas

av var och en av de tre institutionerna. Denna samordning har varit administrativt

förmånlig och har främjat institutionernas aktiviteter. Innan departementspromemorian

upprättades hade förslag framlagts om att ä^en

TFR:s kanslipersonal skulle inlemmas i den gemensamma kansliorganisationen

och att en särskild kanslichef skulle stå i spetsen för denna.

Den koncentration av stödet åt teknisk forskning och utvecklingsaroete,

som föreslagits i Promemorian synes ligga i linje med erfarenheterna av

och de nuvarande arbetsmetoderna inom den verksamhet, som Promemorian

omfattar. Genom inrättandet av eu särskild resursfördelande och samordnande

styrelse, STU, bör man kunna nå ett stöd åt teknisk forskning och

utvecklingsarbete, som effektivt kan medverka till en höjning av nationalprodukten.

Samtidigt måste emellertid framhållas att i en organisation

med den hredd över discipliner och det djup i integration som föreslås blir

kraven på de beslutande instanserna stora. Det gäller exempelvis att på elt

lämpligt sätt förena snabbhet och flexibilitet i det projekt orienterade arbetet

med en god överblick över hela fältet. Det synes vara ett steg i rätt

riktning att i stor utsträckning inom STU delegera beslutanderätten, bl. a.

i sådana enskilda ärenden, varvid förutsältes att prövningen ankommer

på representanter för industrin och annan expertis. Beträffande organisationen

i övrigt vill Malmfonden nu inte uttala sig, da det som förut nämnts

överlämnats åt Statskontoret att avge förslag härtill.

Malmfondens styrelse utgår från att fonden kommer att arbeta i stiftelseform

under STU och med en ledamot av STU:s styrelse som ordförande

i stiftelsen. Vidare förutsätter Malmfonden att verksamheten i fortsättningen

kommer att arbeta efter i stort sett samma mönster som föx näi\arande,

givetvis med tillvaratagande av de erfarenheter organisatoriskt och

arbetsmässigt som successivt vinnes. Det har varit en styrka att fondens

styrelse haft möjlighet till en individuell behandling av de enskilda projekten

såväl i värderingshänseende som då villkoren för stöd utformats

mot bakgrunden av generella principer. Det bör stå stiftelsen fritt att även

i fortsättningen själv avgöra vilken sakkunskap som bör anlitas utom ellei

inom STU. Det är också önskligt, att stiftelsen får möjlighet alt »följa upp»

ärendena. Härför erfordras att den får full insyn såväl i det teknisktvetenskapliga

arbetet som i bidragsmottagarnas användning av beviljade

medel. Erfarenheterna indikerar att vinster i effektivitetshänseende kan

nås om det beslutande organet i mån av behov kan medverka till komplettering

av organisationen av ett projekt genom anknytning av expertis. Det

är i många fall vidare lämpligt att ett projekt indelas i etapper på sådant

sätt att ställningstagande kan ske stegvis. Inom ett projekt behövs ej sallan

utredningar som kan ge underlag för eventuell omprövning av arbetets

inriktning och omfattning.

Vad beträffar stiftelsens framtida arbetsområde föreslås i Promemorian

att denna skall begränsas till tekniskt utvecklingsarbete. Malmfondens

styrelse vill starkt ifrågasätta om detta är välbetänkt. Gränsen mellan teknisk

forskning och utvecklingsarbete är mycket svår att dra. Erfarenheterna

visar att även om en till synes tillfredsställande lösning av ett industriellt

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

181

inriktat projekt föreligger »på papperet» eller i form av ett laboratorieresultat,

så erfordras i allmänhet ytterligare betydande forskningsinsatser

innan projektet kan bedömas moget för industriell utveckling. Särskilt gäller

detta den typ av projekt som fonden enligt nuvarande direktiv främst

skall inrikta sig på, nämligen de större långsiktiga projekten. Styrelsen

anser det i varje fall obehövligt att ändra stiftelsens stadgar för att begränsa

dess behörighetsområde. Det torde vara tillräckligt att i motiven

ange att den i sin verksamhet bör ge prioritet åt marknadsnära forskningsprojekt,

dvs. projekt som huvudsakligen kräver utvecklingsarbete

och som samtidigt bedöms angelägna ur marknadssynpunkt. En sådan beskrivning

bör emellertid inte utesluta att stiftelsen, om resurserna förslår

därtill, lämnar stöd också åt andra större, långsiktiga forskningsprojekt.

Styrelsen förutsätter vidare att stiftelsen samverkar med övriga beslutande

instanser på sådant sätt, att ansökningar som inkommer till stiftelsen

men på grund av bristande medelstillgång eller av andra skäl icke anses

kunna bifallas av stiftelsen, ehuru de bedöms värda att understödjas, efter

samråd med sökanden kan överlämnas till annan behörig instans för behandling.

10. Inöustriforskningsutredningen

I vissa delar av departementspromemorians inledande avsnitt lämnas en

allmänt hållen och översiktligt tecknad bakgrund till motiven för ett aktivare

statligt engagemang i FoU-verksamheten. Genom de teoretiska resonemang

som förs där görs måhända förväntningarna stora inför förslagsavsnitten.

Dessa delar kan emellertid, i varje fall isolerat, mera betraktas

som rena tekniska rationaliseringsförslag. Departementspromemorian berör

ej mera ingående forskningspolitikens och näringspolitikens mål och

medel, ej heller styrelsens roll i de samlade utvecklingsinsatserna. Den koncentration

av flera nu existerande organ som promemorian utmynnar i kan

dock vara en lämplig åtgärd vid val av mål och medel inom ganska vida

gränser. Den torde få betydelse som ökad satsning på teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete i den mån den verkligen kan åstadkomma

den vidgade samverkan mellan stat och näringsliv som avsetts och erforderliga

medel härför ställs till förfogande. Riktlinjerna för den framtida

verksamheten och den organisatoriska uppbyggnaden är alltså frågor av

stor vikt. Utredningen förutsätter således att uttrycket »Ökad satsning» även

kommer att innebära ett ökat ekonomiskt stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete.

Av promemorians tabellmaterial framgår att de statliga anslagen till teknisk

forskning och utvecklingsarbete 1965/66 var omkring 250 milj. kr.

Industrins totala kostnader för forsknings- och utvecklingsverksamhet var

1963 680 milj. kr. De organisationer som promemorian föreslår skall föras

in under styrelsen beviljades enligt samma tabellmaterial 1966/67 statsanslag

om tillsammans 33,8 milj. kr. Även om promemorian inte anger någon

ekonomisk ram eller programbudget för den föreslagna styrelsens verksamhet

finner man med utgångspunkt från ovan angivna kostnader och

anslag att dess budget kommer att utgöra knappt fem procent av statens

och näringslivets totala satsning för teknisk forskning och utveckling.

I avsnittet Behov av aktivare statliga insatser anförs att »det nu framstår

som angeläget att söka göra en samlad bedömning av den tekniska

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

och ekonomiska utvecklingens krav med avseende på forskning och innovationsverksamhet

i Sverige samt att mot bakgrund härav föreslå lämpliga

åtgärder». Promemorians förslag till åtgärder ställs emellertid inte mot

bakgrund av en sådan samlad bedömning som den förordar. Den berör endast

en liten del — om än speciell och väsentlig — av landets samlade tekniska

forsknings- och utvecklingsinsatser. Av stor vikt blir därför hur den

föreslagna styrelsen inpassas i och samverkar med övriga utvecklingsinsatser

i näringsliv och samhälle. Den föreslagna organisationen belyses endast

översiktligt och det förutsättes att den skall få slutgiltig behandling i en av

Kungl. Statskontoret genomförd utredning. Därvid får man förutsätta att

särskild uppmärksamhet ägnas det vidare perspektiv som ovan antytts liksom

de spörsmål som sammanhänger med den organisatoriska uppbvggnaden

av verksamheten.

Promemorians resonemang om att nödvändigheten av produktion i längre

serier skulle vara en av de pådrivande faktorerna vid det svenska näringslivets

pågående omvandling är inte helt relevant. Det är naturligtvis inte i

och för sig stora tillverkningsmängder som eftersträvas — tillverkningens

storlek bestäms av den mängd varor som kan avsättas — utan hög konkurrenskraft.

Ett medel att nå detta är låga tillverkningskostnader, vilket

förutsätter effektiv produktion. Effektiviteten främjas bl. a. av långa tillverkningsserier

och maximala sådana nås genom effektiv försäljning.'' Eftersom

produktionens storlek måste rätta sig efter marknadens gäller att marknadsföringen

måste göras så effektiv att största möjliga marknadsandel

uppnås. Att enbart uppmärksamma forskningens roll är därför otillräckligt.

Även produktion och marknadsföring mås Le ses som nödvändiga delar av

näringspolitiken. Tendenser till övertro på tekniska innovationer och satsning

på teknisk forskning har förmärkts. Det förtjänar därför betonas att

endast om FoU-verksamheten samordnas med effektiv produktion och

marknadsföring blir FoU av värde för näringslivet. Det torde t. o. in. kunna

påstås att en habil teknik med kraftfull marknadsföring i varje fall på

kort sikt är ett bättre alternativ än en briljant teknik med bristfällig marknadsföring.

Man bör därför framhålla att FoU bara är en av flera lika viktiga

faktorer i företagens teknisk-ekonomiska utveckling.

Rörande tidsfaktorn i FoU betonas att man knappast kan dra upp några

generella regler. Tidsintervallet mellan forskningsrön och dess kommersiella

utnyttjande är främst beroende av marknadens behov och av möjligheterna

att tekniskt och ekonomiskt tillgodose behoven.

I avsnittet 4.2 »Forsknings- och utvecklingsarbete sett från resursfördetningssgnpunkt»

görs ett par uttalanden om forskningsinsatsers optimalitet

som berör industriforskningsutredningens intresseområde.

Det anförs att »när den helt dominerande delen av ett lands FoU bedrivs

av enskilda företag med egna resurser finns skäl som talar för dessa utgifter

(FoU-utgifterna) blir underoptimala ...». Några övertygande skäl

redovisas inte och det kan vara på sin plats alt närmare granska påståendet.

Kommersiella företag söker, mer eller mindre skickligt, fördela sin

resursanvändning på ett sätt som är optimalt med hänsyn till företagets

lönsamhet. FoU-insatsens betydelse för lönsamheten torde starkt ha ökat

under de senare årtiondena på grund av den tekniska utvecklingen. Visserligen

påstås det ofta i dagsdebatten att företagsledningarna är konservativa

i detta hänseende och därför inte låter utvecklingsinsatserna växa tillräckligt

snabbt. I allmänhet torde man emellertid numera inom företagen vara

så starkt medveten om FoU-insatsernas betydelse relativt andra företags
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

verksamheter att den knappast kan ligga särskilt långt under optimum sett

från det enskilda företagets egen synpunkt.

Som promemorian påpekar kan man emellertid inte vänta sig att företagsforskningen

i särskilt hög grad skall vara inriktad på långsiktiga projekt

och på grundläggande forskningsuppgifter, särskilt ej om flertalet företag

är små eller medelstora, eftersom sådan forskning ej skulle innebära en

optimal användning av företagets resurser. Denna forskning kan dock på

längre sikt ha stor betydelse för industrins utveckling, direkt eller indirekt,

bl. a. genom dess utbildningseffekt. Vad som är optimalt från det enskilda

företagets synpunkt behöver sålunda ej vara optimalt även från samhällets.

Då promemorian talar om att forskningsinsatsen är underoptimal måste

man avse underoptimalitet från samhällets, ej industriföretagens synpunkt

och om antagandet om underoptimalitet är riktigt ligger bristen sannolikt

inom den samhällsstödda sektorn av FoU-verksamheten och det är den som

måste ökas, för att komma närmare optimum. Ökningen kan ske antingen

genom ökad forskning vid akademiska och andra forskningsinstitut eller

genom samhällsbekostad FoU i industriföretag. Resonemanget stämmer

väl med promemorians allmänna tes att staten måste öka sina insatser på

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, såväl genom rationalisering

som genom ökade anslag.

Det anförs vidare att det blir allt väsentligare »att åstadkomma en riktig

balans mellan FoU på olika områden samt mellan grundforskning och innovationsverksamhet».

Detta är förvisso en viktig uppgift, den centrala i formuleringen

av en samhällelig forskningspolitik. I den mån en sådan politik

kan formuleras, vilket inte är säkert, åtminstone icke med anspråk att

äga giltighet för vida områden eller alltför långa tidsperioder, bör formuleringen

bli en av styrelsens centrala uppgifter.

Det är därvid viktigt att observera att behoven på de olika områdena är i

princip oberoende av varandra. På varje område är forskning och utveckling

endast en bland flera åtgärder som måste vidtagas för att hålla en

önskad framstegstakt och uppnå uppställda mål. Den nödiga storleken av

FoU-insatsen liksom andra insatser är beroende av hur snabbt och hur

långt man vill att området skall utvecklas. Detta resonemang gäller framför

allt anslagen — även de statliga — till tillämpad forskning. Det samlade

behovet av forskningsanslag fås genom att addera delbehoven från varje

område — en addition vars betydelse ligger däri att anslagen skulle administreras

av ett och samma centrala organ.

Då det gäller anslag till grundforskning är det däremot knappast möjligt

att på något liknande sätt syntetisera ett anslagsbehov. Man får försöka

göra bedömningar på andra grunder, som måste bli lösare. Den tillämpade

forskningen bygger dock i hög grad på resultat från grundläggande forskning.

En prognos för hur behovet av tillämpad forskning på olika områden

kommer att utvecklas kan vara vägledande för bedömningen av hur stor

insatsen på grundläggande forskning minst bör vara för att ge nödigt underlag

för den tillämpade. Man kan vidare utgå från de behov av forskning,

som hänger samman med den högre akademiska undervisningen. Ytterligare

en angreppsmetod är att inventera tillgången på högt kvalificerade

forskare och se till att dessa får rimliga resurser.

I promemorian anförs det som önskvärt att i ökad utsträckning inrikta

det statliga stödet på enskilda projekt t. ex. genom beställningar av utvecklingsarbete

inom industrin. Initiativet till sådana beställningar bör kunna

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

komma såväl från statliga myndigheter och organ som från kompetenta

industriföretag.

Utredningen vill vidare anföra att man ej bör eftersträva att göra statens

stöd till industriell teknisk forskning och utveckling direkt inkomstbringande

för statsverket. Den tekniska forskningens och utvecklingens lönsamhet

bör i stället visa sig genom nya produkter, flera arbetstillfällen och ökade

skatteintäkter. Detta hindrar inte att återbetalningsskyldighet för statsanslag

kan föreskrivas, när stödda projekt blivit vinstgivande.

Innan industriforskningsutredningen diskuterar den föreslagna organisationen

vill utredningen betona framtida möjligheter alt inordna flera organ,

såväl finansierande som forskande. Det kan exempelvis ifrågasättas om

icke även den byggnadstekniska forskningen bör anses tillhöra styrelsens

intressesfär.

En brist i den nuvarande organisationen har varit den splittrade finansieringen

så till vida att en del av medlen anvisats över statsbudgeten medan

en del kommit från andra källor. Det har därför varit svårt att överblicka

statens stöd till teknisk forskning. Däremot kan som en viss fördel i den

nuvarande finansierande organisationen framhållas att anslagssökande kunnat

vända sig till flera organ med äskanden.

Det bör observeras att ett av skälen för att tillskapa forskningsråden var

att undvika den lägre beslutsprocessen inom departementen. Råden har

avsetts kunna fatta relativt snabba beslut. Industriforskningsutredningen

har förlagt det organ som för statens räkning skall förhandla om stöd "till

kollektiv forskning utanför departementen, varigenom möjlighet till snabbare

beslut skulle skapas än om besluten regelmässigt skulle fattas inom

regering—riksdag.

Något generellt självklart samband mellan styrelsen, SIB och utvecklingsbolaget

föreligger inte. Utvecklingsbolaget och banken bör därför förutsättas

arbeta på samma villkor som andra företag inom respektive områden.

Det är av stor vikt att åtskilja anslag till kollektiv forskning och det allmänna

forskningsstödet. När styrelsen åläggs ansvar för bl. a. den kollektiva

forskningen bör tillses att anslag till sådan forskning icke kan föras över

till eller sammanblandas med stöd till annan forskningsverksamhet, som

faller inom styrelsens ansvarsområde. Det stöd till allmän teknisk forskning

som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet bör därför redovisas under

ett särskilt anslag.

Industriforskningsutredningen ifrågasätter vidare om inte Malmfondens

verksamhet som konsekvens av den organisatoriska uppläggningen bör upphöra

som självständig stiftelse och dess medel direkt tillföras budgeten.

Från strängt logisk synpunkt borde även Norrlandsfonden inordnas i styrelsen.

I departementspromemorian föreslås Kungl. Maj:t utse ledamöter i de

kollektiva forskningsinstitutens styrelser. Utredningen anser i överensstämmelse

med sitt tidigare avgivna förslag för sin del alt ledamöterna bör

utses av det centrala organet, dvs. styrelsen för teknisk utveckling.

I departementspromemorian uttalas vidare rörande statens stöd till den

kollektiva forskningen att styrelsen skall godkänna större ändringar och

upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram, som

ligger till grund för träffade avtal. Industriforskningsutredningen anser i

enlighet med sitt förslag att avtal om statens stöd bör träffas på grundval

av framräknade kostnader för ett långsiktigt forskningsprogram. Det skall

därefter åligga institutsstyrelsen, vari ingår representanter för staten, att

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 185

bevaka att forskningsprogrammet genomförs inom en sålunda uppdragen

kostnadsram. Därvid förutsättes att institutsstyrelserna kontinuerligt prövar

värdet av forskningsprogrammets genomförande och om skäl föreliggei

företar nödvändiga ändringar i det uppgjorda programmet. Endast

om sådana ändringar är så omfattande att de inverkar på institutets

målsättning och allmänna inriktning bör i enlighet med utredningens

förslag godkännande inhämtas av de avtalsslutande parterna, dvs.

staten och industrin. Vi förutsätter, att institutsstyrelserna, vari ingår företrädare

för såväl stat som industri, har kompetens att bedöma vilka ändringar

som kan erfordras inom avtalets ram. Utredningen vill vidare erinra

om sitt uttalande att i synnerhet vid längre avtalsperioder behov ofta uppstår

av att utvidga forskningsverksamheten utöver den kostnadsram, som

bestamts av avtalet. För att möjliggöra en sådan utvidgning utan att nya

avtalsförhandlingar skall behöva upptas bör — om behov därav anses förehgga

— bestämmelser intas i avtalet om att ytterligare bidrag till en angiven

grans skall kunna utgå från stat och industri efter samma proportionei,

som gäller för avtalet i övrigt. Utredningen erinrar även om att motsvaiande

ordning tillämpas rörande driften av t. ex. korrosionsinstitutet.

I departementspromemorian förutsätts att styrelsen skall kunna disponera

resurser vid forskningsstationerna. Det uttalas vidare att forsknin°sstationernas

organisatoriska ställning skall tas upp i samband med statskontorets

utredning. Industriforskningsutredningen har i sitt arbete haft

att behandla formerna för verksamheten vid den nuvarande forskningsstationen

i Stockholm samt de ytterligare forskningsstationer som föreslås

tillkomma i första hand i Göteborg. Frågan om Studsviks organisatoriska

ställning och dess relationer till det av utredningen föreslagna centrala organet

bär däremot inte behandlats av utredningen. Utredningen vill för sin

del erinra om alt den beträffande den hittills bedrivna formen för forskningsstationsverksamhet

förutsätter att lokala styrelser tillskapas med

kompetens beträffande dispositionen av de lokala resurserna. Frågan om

dispositionen av resurser vid forskningsstationen i Studsvik bör däremot

enligt utredningens mening behandlas sedan 1966 års atomenergiutrednin»

framlagt sitt slutliga betänkande.

Utredningen vill erinra om sin behandling av frågan om större forskningsanläggningar.

Utredningen har därvid framhållit de problem som bör

beaktas i samband med tillkomsten av större forskningsanläggningar, som

mte kan förutses uppbyggda på mer än en plats i landet men som behöver

utnyttjas av forskare från åtskilliga institutioner. Utredningen föreslo" att

på det centrala organ som förutsattes handlägga ärenden rörande forskningsstationer

även borde läggas uppgiften att medverka vid planering av

storre forskningsanläggningar för nationellt utnyttjande. Förslag om större

forskningsanläggningar av sådan typ borde därför enligt utredningens förs

„ regelmässigt remitteras till det centrala organet, som borde svara för

nodvandiga utredningar eller kompletteringar med syfte att passa in förslagen

i en prioritetsordning.

Beträffande styrelsens organisation är del viktigt att betona skillnaden

mellan a ena sidan administrativa uppgifter, tillsyn av underställda institut

osv. och a andra sidan den forskningsstödjande, anslagsgivande verksamheten.

Om de föreslagna nämnderna skall kunna bli effektiva bör de ha bestämda,

avgränsade arbetsområden. Deras kompetens inom tilldelade områden

bör begränsas av de av dem disponerade medlens storlek. Nämn
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

derna bör sålunda inom sina områden och inom den tilldelade ekonomiska

ramen fatta beslut oberoende av om de stödda projekten avser forskning

eller utveckling. Det torde emellertid icke vara möjligt att täcka hela det

område som den föreslagna styrelsen skall lämna forskningsstöd till med

ett begränsat antal nämnder. Vid sidan av dessa bör därför inrättas en

nämnd för allmänna tekniska forskningsfrågor. Denna nämnd bör till skillnad

från vissa av specialnämnderna ha permanent karaktär och även kunna

föreslå att specialnämnder inrättas eller avskaffas. Den förutsättes vara av

mer policyskapande karaktär än de övriga nämnderna, varför det är lämpligt

att verkschefen är ledamot av denna allmänna nämnd. För att även i

övrigt skapa kontakt mellan nämnderna och styrelsen bör någon styrelseledamot

eller ledande tjänsteman ingå i övriga nämnder.

Ledamöterna Gralén och Malmström har ansett den forskningsstödjande,

anslagsgivande verksamheten vara så artskild från styrelsens övriga funktioner

och så väsentlig, att den bör organiseras fristående från styrelsen i

ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär. Detta organ borde överta huvuddelen

av Tekniska forskningsrådets och Malmfondens funktioner. Ledamöterna

Gralén och Malmström har hänvisat till Tekniska forskningsrådets

remissyttrande, i vilket de medverkat och där deras här lämnade förslag

närmare utvecklats.

Industriforskningsutredningen vill erinra om att patentfrågor i utredningens

förslag behandlats i anslutning till branschforskningsinstitutens

lokala organisation och förvaltning.

Industriforskningsutredningen har enligt sina direktiv att utreda frågan

om uppdragsforskningsinstitut och överväga en organisation som förmedlar

och samordnar uppdragsforskning. Utredningen har i sitt förslag redogjort

för den uppdragsforskning branschforskningsinstituten bl. a. bedriver i anslutning

till sådan dyrbar forskningsutrustning som är av intresse för flera

företag men som inte till rimliga kostnader kan anskaffas av ett enda. Därjämte

bedriver specialforskningsinstituten uppdragsforskning inom de teknologier

de arbetar med. Exempel härpå utgör bl. a. isotoptekniska laboratoriet

och tekniska röntgencentralen. I detta sammanhang bör också konstateras

att institutioner vid de tekniska högskolorna bedriver uppdragsforskning

i växlande omfattning.

Så kallade immateriella uppdragsforskningsinstitut förmedlar uppdragsforskning

mellan näringsliv och högskoleinstitutioner. Som exempel härpå

utifrån kan nämnas bl. a. Selskapet for Industriel og Teknisk Forskning

(SINTEF) i Trondheim och Sentralinstitutt i Oslo. Dessa institut liksom

internationella institut med egna forskningsresurser, exempelvis Battelle,

Stanford Research Institute och Arthur D. Little, arbetar inom flera områden

av vetenskap och teknik. Enligt Industriforskningsutredningens mening

kan uppdragsforskning bedriven i lämpliga former utgöra en viktig

länk mellan universitet och" statliga institutioner å ena sidan och näringslivet

å den andra.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

187

Bilaga 5

Statskontorets utredning angående organisationen av en styrelse

för teknisk utveckling, in. m.

1. Utredningsuppdraget

I finansdepartementets promemoria Ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete (Fi stencil 1967: 13) föreslås

ett särskilt verk styrelsen för teknisk utveckling — med uppgift att

svara för planering och samordning av de statliga insatserna på området.

Kungl Maj :t har genom beslut 8.12.1967 uppdragit åt statskontoret att i

huvudsak enligt de riktlinjer, som dras upp i departementspromemorian,

utreda organisationen för denna styrelse och de i anslutning därtill berörda

forskningsstationerna.

Under utredningsarbetet har kontakter förevarit med företrädare för

bl. a. AB Atomenergi, Ingeniörvetenskapsakademien, statens tekniska

forskningsråd, EFOR, INFOR och Svenska Uppfinnarkontoret.

2. Bakgrund

Ett stort antal institutioner, förvaltningar och företag är för närvarande

verksamma med teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Finansieringen

av denna verksamhet sker i stor omfattning med statliga medel,

dels direkt från statsbudgeten, dels genom anslag från statliga forskningsråd

— främst TFR — Malmfonden, Norrlandsfonden, INFOR, EFOR

^venska Uppfinnarkontoret. Särskilda anslag utgår också från privata

stiftelser och donationsfonder.

Eu närmare beskrivning av berörda forsknings- och finansieringsinstitutioner

återfinns i departementspromemorian, till vilken här hänvisas. En

kortfattad redogörelse för de fem organ, vars verksamhet förutsätts bli övertord

till styrelsen för teknisk utveckling synes dock i detta sammanhang

motiverad. °

TFR har som huvuduppgift att främja teknisk forskning och dess nyttiggörande

mom näringsliv och samhälle och förfogar över ett forskningsanslag,

t rån vilket medel efter ansökan utdelas till forskare vid universitet och

högskolor, industrilaboratorier, forskningsinstitut etc. Medlen delas ut för

ett år i sänder, ofta med förenklat förfarande vid fortsatt medelstilldelning.

Belopp upp till 300 000 kr. har rådet rätt att självt utdela, för större belopp

fordras Kungl. Maj :ts godkännande.

Genom sina nämnder — ofta tvärvetenskapliga ad hoc-grupper med en

radsledamot som ordförande — har rådet möjlighet att på olika sätt ta

initiativ till forskning inom eftersatta områden. "Anordnande av forskarkonferenser,

anställande av stipendiater och forskare, utdelande av resestipendier

är exempel på sådana åtgärder. Knappt hälften av de forskniimsmedel

som rådet utdelar går till universitet och högskolor; som mottagare i

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

övrigt står industrier, branschforskning, IVA, enskilda forskare. Till rådets

förfogande står ett sekretariat på ca 20 personer.

Malmfondens huvuduppgift är att främja FoU-arbete som antingen har

omedelbar industriell anknytning eller genom sin omfattning eller långsiktiga

karaktär inte kan hänföras till vederbörande forskningsråds område.

Till Malmfonden har årligen sedan år 1961 avsatts 10 milj. kr. Fonden

lämnar sitt stöd antingen som bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet

eller som förlustgarantier. Malmfonden samarbetar med tekniska

forskningsrådet bl. a. därigenom, att ansökningar gällande stöd till

teknisk forskning normalt remitteras till tekniska forskningsrådet för yttrande.

Till Malmfondens förfogande står ett sekretariat på 4 personer.

Svenska Uppfinnar kontor et och EFOR har i viss mån likartade uppgifter.

Svenska Uppfinnarkontoret skall genom råd och anvisningar och i viss

utsträckning ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att utveckla, nyttiggöia

och patentera uppfinningar. Verksamheten är av förhållandevis liten omfattning.

EFOR — Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat — bildades

1963 av tekniska forskningsrådet och Malmfonden.

EFOR har till huvuduppgift att verka för industriellt utnyttjande av

nya resultat av svenskt FoU-arbete, i första hand sådana resultat som kommit

fram med stöd från stiftarna. EFOR är ett rent serviceorgan och lämnar

inte stöd för eventuell vidareutveckling, t. ex. prototyptillverkning. Sådant

stöd lämnas i stället av INFOR och i vissa fall Malmfonden. EFOR:s

sekretariat består av 4 personer och Svenska Uppfinnarkontorets kansli

av 9 personer. .

INFOR_Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat — inrattades

av riksdagen år 1963 med uppgift att göra tidsbegränsade finansieringsinsatser

i syfte att nyttiggöra resultat av forskning och uppfinnar verksamhet

genom industriell produktion och marknadsföring. Vid inrättandet anvisades

institutet ett investeringsanslag om 20 milj. kr. Fram till oktober

1967 bar sammanlagt 4,3 milj. kr. anvisats som lån till 18 olika projekt.

INFOR samarbetar med EFOR som har möjlighet att lämna INFOR service

särskilt ipatentfrågor. INFOR har gemensamt sekretariat med Malmfonden.

.

Gränserna mellan dessa organs verksamhetsområden torde i praktiken

vara tämligen diffusa, vilket kan ge upphov till oklarheter i kompetensfördelningen.

Även ur administrativa synpunkter har den splittrade organisationen

vissa olägenheter. TFR, EFOR, Malmfonden och INFOR 1 gemensamt)

samt Svenska Uppfinnarkontoret har samtliga egna sekretariatresurser

för såväl allmänt administrativa göromål som utredningsverksamhet.

I fråga om kollektiv forskning saknas för närvarande ett permanent statligt

organ under departementsnivån med uppgift att samordna och svara

för del statliga engagemanget bl. a. i branschforskningsinstituten. Behovet

av en samordningsmyndighet har framhållits av industriforskningsutred
ningen.

_ .... o . „

I promemorian framhålls den splittring som för närvarande rader i fråga

om formerna för såväl det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete som information och rådgivning i samband

med exploatering av forskningsresultat och uppfinningar. En framgångsrik

statlig stödverksamhet på skilda tekniska områden kräver vidare kontinuerlig

rapportering och utvärdering av uppnådda resultat. I sjfte att

åstadkomma en samordning föreslås i promemorian en förstärkt, mer sam
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

189

manhållen organisation för dessa verksamheter inom ramen för ett statligt

verk — styrelsen för teknisk utveckling.

3. Styrelsens uppgifter och medel

Till den nya styrelsen bör enligt promemorian föras huvudsakligen följande

arbetsuppgifter.

1. Fördelning av statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

dvs. den verksamhet som nu bedrivs av TFR, Malmfonden

och INFOR. Dessa organ skall därvid upphöra eller — i fallet Malmfonden

— kvarstå som en av av styrelsen förvaltad stiftelse.

2. Tillsynsuppgifter för branschforskningsinstitut och annat avtalsbundet

stöd åt kollektiv forskning.

3. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, rådgivning

och finansiellt stöd åt uppfinnare samt förmedling av forskningsuppdrag;

dessa serviceuppgifter fullgörs nu av EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret.

4. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på

dokumentationsområdet.

5. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Styrelsen kommer att disponera ett brett register av finansiella stödformer.

För stöd till forskningsprojekt kommer styrelsen — på samma sätt som

TFR och andra forskningsråd nu gör — att disponera medel som är i princip

bundna till projekt, vilka beskrivs till syfte, metod, tids- och kostnadsomfattning

i forskarens anslagsansökan.

Styrelsen kommer också att kunna träffa avtal om kontinuerliga driftsbidrag

till institut för branschforskning eller annan kollektiv forskning,

där även andra parter binds vid finansieringsåtaganden. Dylika avtal godkänns

av Kungl. Maj :t. Denna stödform ger bl. a. möjligheter till uppbyggnad

av forskningsenheter inom sådana forskningsområden som saknar

lämplig organisatorisk förankring i universitetsväsendet. Styrelsen kan vidare

delta i forskningsprojektens fortsatta utveckling mot industriella produkter

och metoder. Stiftelsen Malmfonden ställs till styrelsens disposition

och reserveras i sin helhet för utvecklingsarbete. För samarbetet med industrin

bör i fråga om dessa utvecklingsprojekt kunna utnyttjas de avtalsformer

som utvecklats inom Malmfonden och INFOR.

Styrelsen kommer sålunda att kontinuerligt kunna stödja projekt från

s. k. fenomenorienterad forskning och idéarbete över funktionsanalys och

konstruktion, modellarbete och testning fram till teknisk finslipning, ekonomisk

funktionell optimering och anpassning till industriell produktion

och marknadsföring. Stödformerna kan anpassas efter forsknings- och utvecklingsgruppernas

behov och villkor i varje särskilt fall. Möjligheten att

träffa avtal om driftsstöd till forskningsinstitut utgör därvid en väsentlig

vidgning av utvecklingsstödets former.

För att garantera kontinuitet i det statliga stödet och ett smidigt val av

stödformer bör projekten följas längre än vad som nu är brukligt i fråga

om projektbundna anslagsmedel. För dessa uppgifter behöver styrelsen disponera

resurser för såväl informations- och utredningsarbete som möjligheter

till effektiv bevakning av den nyskapande teknologins utveckling:

inte minst på det internationella fältet.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Verksamhetsformer

4.1 Allmänna förutsättningar

I fråga om styrelsens organisation dras i departementspromemorian upp

vissa riktlinjer, som utredningen haft att utgå från i sitt arbete (s. 55 f».

»Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av en av Kungl.

Maj :t förordnad styrelse med fem å sju ledamöter. Dessa bör representera

teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen hör vara ledamot

av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan tidigare framhållits är det beträffande finansieringsuppgifterna

angeläget att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den individuella

och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör

kunna ske genom att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forskningsbidrag

på ett system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda

styrelsen även i andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen av

bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde eu

sådan specialisering komma alt utgöra förutsättningen för en sakkunnig

bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade

forskare delta i prövningen. Den ökade expertrepresentation som förslaget

om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare för industrin

vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärendena

bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforderliga

utredningsresurser.

Nämnderna bör omfatta större sakområden, som gemensamt täcker hela

området för styrelsens finansieringsverksamhet. Deras antal torde böra

uppgå till sex å åtta. Olika principer för uppdelningen är tänkbara, exempelvis

efter tekniska fackområden eller industribranscher. Nämndernas antal

och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse ledamöter

av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör

det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som

gäller i flertalet forskningsråd. I ärenden om forskningsbidrag bör nämnden

för varje sakområde utöva beslutanderätten inom den ram som styrelsen

anger. När det gäller frågor om stöd till utvecklingsprojekt bär "däremot

styrelsen själv fatta beslut, med biträde av sakkunniga inom och utom

nämnderna. Även i frågor om stöd åt kollektiv forskning bör styrelsen

vara beslutande efter hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk

personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar

mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita

utomstående sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.»

Utredningens förslag till organisation för det nya verket — som närmare

presenteras i nästa avsnitt — innebär i korthet, att verksstyrelse och nämnder

skall biträdas av ett kansli med särskilda enheter för administration,

utredningar och information, planering och samordning, samt rådgivning

och service (se organisationsschema bilaga I).

Styrelsens uppgift som initiativtagare till nyskapande forsknings- och

utvecklingsarbete på det tekniska området kommer att ställa stora krav på

anpassningsförmåga och flexibilitet i organisation och arbetsformer. Beslutsfunktionerna

inom styrelsen bör delegeras så långt detta kan ske, utan

att ledningsorganens möjligheter till överblick och initiativ förloras.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

191

Uppgiften att planera och samordna teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete kräver en fortlöpande bevakning av forskningsutvecklingen

för att kunna omsätta nya erfarenheter i verksamhetsprogram. För avvägningar

mellan olika forskningsområden behöver vidare effekterna av både

enskilda forskningsprojekt och styrelsens insatser i stort systematiskt följas

upp och utvärderas. Den kvalificerade tekniska personalen kommer att behövas

för uppgifter, som faller på olika ansvarsområden inom styrelsen. Ett

omfattande samarbete mellan enheterna blir därför nödvändigt, bl. a. i form

av projektorienterade arbetsgrupper. En flexibel enhetsindelning'' utan alltför

markerade gränser underlättar en fortlöpande anpassning av arbetsformerna

till utvecklingens krav.

Behovet av smidiga arbetsformer och klar ansvarsfördelning ställer stora

krav på rationell samordning och ledning. Ett styrsystem av programbudgettyp

— där olika aktiviteter regleras med hjälp av ekonomiska ramar och

resultaten systematiskt följs upp och utvärderas — tillämpas för närvarande

av Malmfonden och INFOR. Programbudgetering bör enligt utredningens

mening prövas inom den nya styrelsens hela verksamhetsområde.

Utredningen har funnit att kraven på funktionsduglighet och förmåga till

anpassning bör tillgodoses genom

— funktioner för bevakning av teknologins utvecklingstendenser, där nya

erfarenheter omsätts i handlingsprogram,

— delegering av beslutsfunktionerna,

— styrsystem som ger ledningsorganen ett fast grepp om verksamheten i

stort,

— en operativ organisation som möjliggör snabba förändringar i struktur

och arbetsformer.

4.2 Planering och anslagsteknik

Den faktiska påverkan som styrelsen kan och bör utöva på det tekniska

forsknings- och utvecklingsarbetet bör grunda sig på eu översiktlig planering.

De finansiella stödformerna bör därvid utnyttjas som medel att leda

och styra utvecklingen mot mål som uppställs i verksamhetsplanerna. Styrelsen

behöver för detta ändamål tillgång till anslagstekniker och system för

långtidsbudgetering, som tillåter uppföljning av hur uppställda mål realiseras

i sak, tid och kostnader. Detta gäller stöd till såväl forskningsprojekt

som kollektiv forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Långtidsplaneringen bör redovisas i de årliga anslagsframställningarna

eller i särskilda programförklaringar. Budgetplaneringen bör arbeta med

ramar för längre tidsperioder, inom vilka nystartade projekt kan fullföljas

och avtalade driftstöd inrymmas. Denna form av budget- och anslagsteknik

används för närvarande inom sådana områden som bostads- och skolbyggande.

En tillämpning av motsvarande anslagsteknik på detta område skulle göra

det möjligt att garantera vissa forskningsprojekt finansiellt stöd under hela

forsknings- och utvecklingsskedet utan att därmed hindra andra projekt

genom stora reservationsbelastningar.

I fråga om avtalsreglerat stöd till kollektiv forskning — bl. a. branschforskningsinstitut,

förutsätter utredningen, att redan i avtalet anges den

huvudsakliga inriktningen av forskningsverksamheten. Den interna planeringen

och medelsdispositionen inom instituten bör ske efter projekt eller

projektgrupper och bygga på motsvarande sak- och tidsdisposition, som här

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

föreslagits för forskningsprojekt. Varje års projektbeläggning vid instituten

låser nämligen resurser även för kommande budgetår. Vid institutens planering

bör därför särskilt uppmärksammas de alternativa möjligheterna att

frigöra resurser för önskvärda förändringar i forskningsinriktningen.

5. Organisation och arbetsfördelning

5.1 Verksstyrelse

Ämbetsverket leds av en styrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen

som ordförande. Ledamöterna i övrigt bör företräda teknisk, industriell

och ekonomisk sakkunskap.

Till verksstyrelsens avgörande bör hänskjutas frågor av större betydelse

för verket och dess arbete. Bland dylika frågor må här nämnas

— viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter,

— förslag till anslagsframställningar hos riksdagen,

— översiktlig planering av stödet till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

— ärenden rörande stöd till kollektiv forskning eller industriellt utvecklingsarbete

samt i övrigt frågor av större ekonomisk räckvidd,

— allmänna riktlinjer och ekonomiska ramar för nämndernas och kansliets

verksamhet,

— tillsättning av ledamöter i nämnderna.

5.2 Nämnder

Den individuella och högt kvalificerade prövningen av ansökningar om

finansiellt stöd åt forskningsprojekt, som fordras vid styrelsens bidragsprövning,

bör bygga på ett system med nämnder. Nämndernas antal och arbetsområden

bör fastställas av styrelsen, som även utser ledamöter i nämnderna.

I fråga om stöd till forskningsprojekt bör nämnderna ha självständig beslutanderätt

inom de budgetramar styrelsen fastställer. Nämnderna bör vidare

kunna fungera som rådgivande och beredande instans till styrelsen vid fördelning

av finansiellt stöd till kollektiv forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Olika principer för indelning i nämnder är tänkbara. Ett stort antal nämnder

tillgodoser kraven på specialisering och hög kompetens inom varje sakområde.

Däremot blir överblicken och jämförelsemöjligheterna mindre, samtidigt

som vissa samordnings- och gränsdragningsproblem uppkommer. En

tänkbar differentiering är nämnder med huvudinriktning på

1. fenomenorienterad fysik och matematik, elektronik och materialvetenskap,

2. fenomenorienterad kemi och biologi med tillämpning för kemisk och

medicinsk teknik,

3. tillverknings- och processteknik, systemutveckling, distributions-, transport-

och marknadsfrågor.

För att åstadkomma erforderlig samordning av nämndernas verksamhet

vill utredningen förorda, att chefen för utredningsenheten vid styrelsens

kansli får ställning som huvudsekreterare i nämnderna, alternativt enbart

rätt att närvara vid sammanträdena.

Nämnderna bör bestå av framstående företrädare för forskning, industri

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och förvaltning. Garantier för successiv förnyelse kan åstadkommas genom

att begränsa ledamöternas mandattid och lägga mandatskiftena omlott.

Styrelsens omfattande uppgifter under uppbyggnads- och initialskedet

talar enligt utredningens uppfattning för att interimistiskt endast utse en

nämnd. Under uppbyggnadsskedet bör denna å styrelsens vägnar kunna

handlägga flertalet frågor rörande bidrag till forskningsprojekt och i övrigt

fungera som rådgivande och beredande instans inom styrelsen. För ärenden

rörande industriellt utvecklingsarbete bör verksstyrelsen — om den så finner

lämpligt — kunna inrätta en särskild nämnd.

5.3 Kansli

Beredningen av ärenden åt verksstyrelse och nämnder ställer krav på

k\ alificerade sekretariatsresurser inom styrelsen. Planerings- och samoidningsuppgifterna

fordrar särskilda resurser för såväl budgetering och

verksamhetsplanering som mer långsiktiga policyfrågor. Utifrån dessa och

andra krav på styrelsen föreslår utredningen en kansliorganisation med

följande enhetsindelning

— administrativ enhet,

— utrednings- och informationsenhet,

— planerings- och samordningsenhet,

— rådgivnings- och förmedlingsenhet

samt ett sekretariat åt den i det följande föreslagna nämnden för vetenskaplig

dokumentation (se även bilaga I).

Till administrativa enheten har — förutom gängse administrativa ären^en

förts ansvaret för rationaliserings- och organisationsfrågor samt

programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden

rörande stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informations-

och dokumentationstjänst bär knutits till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels

budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels översiktlig

planering och långsiktiga utvecklingstendenser inom den tekniska

torskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenhetem har förts ärenden rörande service

och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsresultat

och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden

angaende finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska Uppfinnarkontoret

eu särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet

liar till må vid behov kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet åt nämnden för vetenskaplig dokumentation har tills vidare

mfogats i styrelsens kansli. Denna nämnd bör även i övrigt kunna repliera

pa styrelsens kansli. 1

Utredningen har gjort en översiktlig beräkning av personalbehovet och

personalkostnaderna vid styrelsens kansli under det första verksamhetsaret.

Denna beräkning återfinns i bolaga IT Härvid har inte andra personaloknmgar

forutsatts än sådana som direkt kunnat hänföras till nya funktioner

inom styrelsen. Det bör ankomma på verksstyrelsen att närmare

bestamma, hur personalresurserna bör dimensioneras och fördelas på enheterna.

I detta sammanhang får utredningen särskilt framhålla, att behovet

av utrednmgspersonal inte nu låter sig preciseras. Bl a med hänsyn

7 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

härtill förordar utredningen, att rekrytering av utredningsmän till styrelsen

får ske genom arvodesanställning eller anlitande av utomstående expertis.

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för arbetsuppgifternas

fördelning på enheterna inom kansliet.

ADMINISTRATIV ENHET (A)

Ekonomiärenden

■— budgetfrågor (styrelsens verksamhet programbudgeteras)

— petitaarbete (i samverkan med övriga enheter)

— medelsförvaltning

— redovisning och kameral revision

— frågor om taxor och avgifter för forskningsstationerna

— rationaliserings- och organisationsfrågor inom styrelsen

Allmänna ärenden

— avtalsfrågor, äganderättsfrågor och andra juridiska ärenden

— upphandlingsgranskning

— personalärenden vid styrelsen och forskningsstationerna samt personal

anställd på forskningsmedel

— registratur och arkiv

— kontorsservice (telefonväxel, expedition, skrivcentral etc)

Den ur ledningssynpunkt viktigaste uppgiften blir att fungera som sammanhållande

enhet i programbudgetfrågor. Rationaliserings- och organisationsfrågor

bör direkt åvila chefen för enheten. Enheten bör i övrigt svara

för administrativ service till övriga enheter inom styrelsen, bl. a. i juridiska

frågor. Styrelsen bör bl. a. i avtalsfrågor kunna anlita utomstående expertis.

UTREDNINGS- OCH INFORMATIONSENHET (U)

Berednings- och utredningsverksamhet

— sekretariat åt nämnderna

— beredning av ärenden rörande stöd till forsknings- och utvecklingsproj

ekt

— särskilda utredningar åt styrelsen eller verksledningen

— rådgivning i bidragsärenden

— planering och uppföljning av enskilda projekt

— »teknisk sakrevision» (bl. a. kontroll av vetenskaplig utrustning)

Informations- och dokumentationstjänst

—- presskontakter, presskonferenser

-— utformning av pressmeddelanden, artiklar och notiser

— redigering av material till informationsverksamheten

— referering, indexering och klassificering av rapporter

— kontakter med annan teknisk dokumentationsverksamhet

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för berednings- och utredningsverksamhet

och en för informations- och dokumentationstjänst.

Den utredningspersonal, som handlägger bidragsärenden, bör också sva
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ra för fortlöpande kontakt med forskningsprojekten och därvid ge råd och

anvisningar i bidragsärenden samt biträda vid tids- och kostnadsplanering

och svara för uppföljning av forskningsprojekten.

Till dessa uppgifter hör också kontroll av vetenskaplig utrustning, där

anskaffningen finansierats av styrelsen, kartläggning av ledig kapacitet

och rådgivning av nyanskaffningar.

Informations- och dokumentationstjänstens uppgift är främst att sprida

information om styrelsens verksamhet och aktuella forskningsresultat samt

att ge viss dokumentationsservice för styrelsens eget behov.

PLANERINGS- OCH SAMORDNINGSENHET (P)

Verksamhetsplanering

— långsiktsplaner för styrelsens verksamhet

— budgetplanering

— internationella ärenden

Allmänna forskningsfrågor

■— bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser

— initiativ till FoU-arbete på angelägna områden

— verksamhets- och tidsplanering av pågående FoU-arbete

— uppföljning och utvärdering av styrelsens insatser

— ärenden angående stöd till kollektiv forskning

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för verksamhetsplanering

och en för allmänna forskningsfrågor.

Med verksamhetsplanering avses här utformning av fortlöpande långsiktsplaner

och ansvar för budgetplanering inom styrelsen. För dessa uppgifter

fordras inte nödvändigtvis tekniskt utbildad personal. En effektiv och

realistisk planeringsverksamhet förutsätter, att samtliga enheter engageras

aktivt. Planeringsgruppens främsta uppgift blir därför att samordna arbetet

med och ansvara för utformningen av styrelsens verksamhetsplaner.

Till verksamhetsplaneringen har även förts ärenden rörande internationellt

tekniskt samarbete. Dessa frågor som för närvarande handläggs inom

finansdepartementet, skall enligt promemorian överföras till styrelsen.

Översiktlig planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser

inom teknisk forskning har sammanförts till en grupp för allmänna forskningsfrågor.

Till dess uppgifter hör även att omsätta nya erfarenheter i initiativ

och handlingsprogram samt att följa upp och utvärdera styrelsens

verksamhet i stort.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Ilungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

RÅDGIVNINGS- OCH FÖRMEDLINGSVERKSAMHET

Service åt uppfinnare

— allmän upplysningsverksamhet och rådgivning

— förhandsgranskning av idéer och uppslag

-— bedömning av objektens nyhetsvärde och patenterbarhet

— råd och ekonomiskt stöd under utvecklingsskedet

— marknads- och lönsamhetsbedömningar

— hjälp med patentansökan och exploateringsavtal

Förmedling av forskningsresultat och forskningsuppdrag

— uppsökande verksamhet vid universitet, högskolor och forskningsinstitut
—

förmedling av forskningsresultat till exploatering

— hjälp med nyhetsgranskning och patentering

— marknadsundersökningar, lönsamhetsbedömningar, marknadsföring
—

förmedling av forskningsuppdrag

Enheten övertar de uppgifter som nu fullgörs av Svenska Uppfinnarkontoret

och EFOR. Dessa verksamheter uppvisar många gemensamma drag,

vilket talar för en samordning. Utredningen har dock inte ansett sig böra

gå in på hur en sådan samordning lämpligen bör genomföras. Det bör ankomma

på verksledningen inom den nya styrelsen att närmare utreda den

interna organisationen av rådgivnings- och förmedlingsverksamheten.

6. Forskningsstationer

Enligt departementspromemorian bör den forskningsstation i Stockholm,

som nu administreras av IVA, delar av AB Atomenergis anläggningar i

Studsvik och forskningsreaktorn R1 överföras till en särskild förvaltningsorganisation

under överinseende av styrelsen för teknisk utveckling.

De 80—100 forskarplatser, som för närvarande finns disponibla i Studsvik,

fördelar sig på ett flertal byggnader. Enligt uppgift från AB Atomenergi

torde det vara möjligt att genom omflyttningar åstadkomma mer

sammanhängande lokalutrymmen. Svårigheterna att utnyttja den lediga

kapaciteten ligger bl. a. i, att det programbudgetsystem med krav på full

kostnadstäckning, som tillämpas vid studsviksanläggningarna, saknar motsvarighet

vid universitet och högskolor. Konkurrenssituationen för forskningsstationens

tjänster blir därigenom snedvriden, inte minst beroende på

de betydande värden som där investerats i mark och byggnader.

AB Atomenergi har i sitt remissutlåtande över departementspromemorian

bl. a. lämnat vissa förslag rörande studsviksanläggningarna. Äganderätten

till mark och byggnader "i Studsvik skulle enligt bolaget kunna övertagas

av staten och förvaltas av en särskild styrelse. Finansieringsansvaret för

och prioriteringen av de resurser, som olika intressenter använder gemensamt,

bör därvid överföras till en sådan styrelse. Ansvaret för tekniska och

administrativa funktioner vid studsviksanläggningarna skulle enligt detta

förslag ligga kvar hos AB Atomenergi, genom att bolaget såsom entreprenör

även i fortsättningen sköter drift och teknisk service.

Utredningen har funnit en lösning efter dessa riktlinjer ändamålsenlig

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

och föreslår, att AB Atomenergis ansvar för studsviksanläggningarna avvecklas

i etapper. I en första etapp överförs därvid erforderliga mark- och

byggnadsresurser till staten, medan AB Atomenergi tills vidare sköter drift

och teknisk service. I en andra etapp bör hela ansvaret för studsviksanläggningarna

övertagas av styrelsen för teknisk utveckling.

Praktiska skäl talar för en motsvarande lösning för forskningsstationen i

Stockholm och Rl-reaktorn.

7. Dokumentationsfrågor

I departementspromemorian framhålls behovet av ökad samordning och

gemensam planering av den dokumentations- och informationsverksamhet,

som för närvarande bedrivs vid statliga och enskilda institutioner och företag.

Kraven på internationell samverkan på detta område har ökat successivt,

särskilt i fråga om metodutveckling, klassificering och brett organiserad

litteraturbevakning. I promemorian diskuteras tre olika alternativ för

samordning av dokumentationsverksamheten inom landet. Övervägande

skäl sägs därvid tala för att skapa ett centralt organ för planeringen, medan

den operativa verksamheten även fortsättningsvis sköts av vederbörande

fackorgan inom stat och näringsliv. Vidare anförs härom följande. »Ett

sådant system kan utan svårighet samordnas med den doknmentationsoch

informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hänsyn

till den centrala funktion, som den nya styrelsen kommer att få i frågor

rörande teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet för

att ta hand om den planerande verksamheten.»

Dokumentationsverksamhet skulle översiktligt kunna indelas i dokumentationsforskning,

dokumentationsrationalisering och dokumentationsservice.

Med dokumentations forskning avses då närmast undersöknings- och experimentverksamhet

inom områden som indexeringsteori, citeringsforskning,

semantik, lingvistik och informationsbehandling. Dokumentationsforskningen

syftar till att utveckla system för bl. a. litteratursökning och

klassificering.

Med dokumentationsrationalisering avses här testning och anpassning av

tillgängliga metoder, system, maskiner och annan utrustning. Dokumentationsrationalisering

förekommer för närvarande bl. a. vid vissa vetenskapliga

bibliotek, större forskningsinstitutioner och företag.

Med dokumentationsservice avses litteraturbevakning, litteratursökning

och andra liknande tjänster till avnämare på skilda områden.

Det föreslagna centrala organets främsta uppgift blir att samordna resursinsatserna,

att initiera och främja angeläget forsknings- och utvecklingsarbete,

att svara för långsiktig planering på dokumentationsområdet,

samt att fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum i dokumentationsfrågor.

Ansvaret för planering och samordning av dokumentationsverksamheten

bör enligt utredningen inte läggas på styrelsen för teknisk utveckling. Dokumentationsverksamhetens

tvärvetenskapliga karaktär och dess betydelse

även för andra områden än teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

talar för ett särskilt ledningsorgan med fristående ställning gentemot

styrelsen. Ledamöterna i detta ledningsorgan —• förslagsvis benämnt nämnden

för vetenskaplig dokumentation — bör tillsättas av Kungl. Maj :t. En

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

successiv förnyelse av nämndens sammansättning bör åstadkommas på

samma sätt som föreslagits för styrelsens nämnder.

I fråga om ledningsorganets sammansättning vill utredningen endast uttala,

att där bör ingå företrädare för såväl forskning, dolcumentationsrationalisering

och dokumentationsservice som avnämarintressen. För att ge

nämnden erforderlig kontinuitet och stadga — inte minst i administrativt

avseende — föreslår utredningen, att verkschefen i styrelsen för teknisk utveckling

skall ingå som ledamot och ordförande.

Fördelarna med en nära anknytning av ledningsorganet till styrelsen för

teknisk utveckling ligger främst i möjligheterna att gemensamt utnyttja

administrativa serviceresurser och i styrelsens ställning som en betydande

intressent på dokumentationsområdet. Den föreslagna nämnden för vetenskaplig

dokumentation behöver för sin verksamhet därutöver tillgång till

sekretariatsresurser med specialinriktning på dokumentationsfrågor. Detta

sekretariat kan med fördel inordnas i styrelsens kansli. Utredningens översiktliga

beräkning av personalbehov och personalkostnader för sekretariatet

återfinns i bilaga 2.

Utredningen har från flera håll uppmärksammats på liknande uppgifter

av stor betydelse för teknisk forskning och utveckling. Särskilt har därvid

framhållits den svenska normalieverksamheten för mått, mål och vikt samt

den tekniska nomenklaturens utveckling och användning. Specialsekretariaten

för dessa verksamheter -— vilka i likhet med dokumentationsverksamheten

har många intressenter som avnämare — synes med fördel kunna

inordnas i styrelsens kansli. Denna fråga bör närmare prövas av den nya

styrelsen.

8. Övergångsanordningar och vidare utredningar

För handläggning av de praktiska frågor, som uppstår i samband med

övergången till den nya organisationen, bör interimistiskt tillkallas en särskild

organisationskommitté, lämpligen bestående av de personer som avses

ingå i den nya verksstyrelsen. Vidare bör det uppdras åt byggnadsstyrelsen

att vidta de åtgärder, som kan fordras, för att tillgodose den nya styrelsens

lokalbehov.

Den interna organisationen av styrelsens kansli — såsom arbetsordning,

administrativa rutiner och liknande — bör tas upp till behandling, så snart

den nya styrelsen inrättats och chefspersonalen tillsatts. Utvecklingen av

administrativa rutiner — anpassade efter styrelsens behov — kan väntas

kräva jämförelsevis stora arbetsinsatser, särskilt om programbudgetering

skall införas på dess verksamhetsområde. Det hör närmast ankomma på

styrelsen att — i samråd med riksrevisionsverket och statskontoret — närmare

utreda hithörande frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organisationsschema

Bilaga I

STYRELSEN FÖR TEKNISK UTVECKLING

Nämnder

Verksledning

Administrativ

Enhet A

Ekonomiärenden

Allmänna ärenden

Utrednings- och

inform ationsenhet

U

Planerings- och

samordn. enhet P

Berednings- och

utredningsverksamhet
Informations-

och

dokumentationstjänst
-

Verksamhetspla
nering
Internationella
ärenden
Forskningsinriktning

och policyfråsor
-

Rådgivnings- och

förmedlingsenhet

R

Service åt

uppfinnare

Förmedling av

forskningsresultat

och forskningsuppdrag
-

Sekretatiat för

vetenskaplig

dokumentation S

Initiativ

Planering

Samordning

Internationella

kontakter

Nämnden för

vetenskaplig

dokumentation

Forsknings
stationer
-

Branschforsk
ningsinstitut
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 199

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 11

Beräkning av personalkostnader

Verksledning .................................. 130 000

1 generaldirektör

1 sekreterare

Administrativ enhet ............................ 475 Q00

1 chef

Handläggande personal

1 byrådirektör (motsv)

1 kamrer

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

1 registrator

Biträdespersonal

1 telefonist

1 förste expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

1 föreståndare för skrivcentral

5 biträden

Utrednings- och informationsenhet............... 525 000

1 chef

Handläggande personal

4 utredningsmän

1 redaktör

1 dokumentalist

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Biträdespersonal

1 biblioteksbiträde

Planerings- och samordningsenhet................ 350 000

1 chef

Handläggande personal

2 byrådirektörer

2 utredningsmän

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

1 assistent

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Rådgivnings- och förmedlingsenhet .............. 565 000

1 chef

Handläggande personal

7 utredningsmän

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Sekretariat för vetenskaplig dokumentation ...... 160 000

1 huvudsekreterare

1 utredningsman

1 assistent

7f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 6

PM angående ett statligt utvecklingsbolag

1. Inledning

En promemoria, som publicerades av finansdepartementet i november

1967 (stencil Fi 1967: 13), påvisar behovet av aktivare statliga insatser för

att stimulera tillämpad teknisk forskning och ge denna en inriktning, som

är gynnsam från såväl näringslivets som hela samhällets synpunkt. Som ett

medel för att tillgodose detta behov föreslås inrättandet av en styrelse för

teknisk utveckling, som skall verka för en samordnad och effektiv fördelning

av tillgängliga resurser inom olika områden. En huvuduppgift för den

föreslagna styrelsen skall vara att fördela det statliga stöd, som i olika former

lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. I nämnda

promemoria förebådas även inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag,

som skall ha till uppgift att medverka till utveckling och exploatering av nya

produkter.

Innovationsverksamhet kan definieras såsom omfattande dels idéskapande,

dels bearbetning av en idé fram till den punkt där det föreligger en färdig

produkt om vars exploatering beslut skall fattas. Vid sidan av produktens

prestanda och marknadens behov blir beslutets riktning i hög grad beroende

av om tillräckliga resurser finns för att effektivt marknadsföra produkten.

Idéskapande innebär utformningen av ett skissartat förslag till lösning av

hur ett existerande eller potentiellt behov skall kunna tillgodoses. Behovet

kan avse ny processteknik och nya produkter med eller utan ny teknik. Förverkligandet

av en idé kräver nästan alltid utvecklingsarbete men ofta krävs

också insatser av tillämpad forskning.

Det karakteristiska för s. k. utvecklingsbolag är att de i högre grad än

andra företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera

innovationer. Mot bakgrund av behovet av en snabb teknisk utveckling och

en effektiv innovationsverksamhet fyller sådana bolag en väsentlig uppgift,

bl. a. genom att de kan komma att tjänstgöra som »katalysatorer» vid tillvaratagande

av de nya kommersiella möjligheter, som ny teknik och nya

marknadsförutsättningar ger.

De totala insatserna på forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) i Sverige

är betydande — ca 1,5 miljarder kronor per år — och kan väntas öka

ytterligare i framtiden. Dessa är dock inte något direkt mått på innovationsverksamhetens

omfattning även om utgifterna för grundforskning frånräknas.

Så är exempelvis kostnaderna för de senare leden i produktutvecklingen

fram till marknadsföring inte inkluderade. Ett statligt utvecklingsbolag

liksom övriga redan existerande utvecklingsbolag har sin främsta betydelse

genom sin specialisering på initierande verksamhet på innovationsområdet

och inte genom den kvantitativa omfattningen av verksamheten.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

203

2. Allmän motivering

I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås olika statliga

åtgärder för att i första hand stimulera tillämpad forskning och ge denna

en inriktning, som ger maximal avkastning sett från samhällsekonomisk

synpunkt. Den tillämpade forskningen utgör emellertid endast en del av innovationsverksamheten.

En snabb innovationstakt kräver också alt det utformas

en gynnsam miljö för idéskapande samt att tillräckliga resurser

ställs till förfogande för utvecklingsarbete, vilket i regel utgör en mycket

betydande del av ett projekts totala kostnader. Flera skäl talar för att utvecklingsbolag

härvidlag har en växande uppgift att fylla.

Utvecklingen inom näringslivet kännetecknas för närvarande av företagens

strävan till ökad specialisering. Denna bidrar till den högre effektivitet,

som är nödvändig i den hårdnande konkurrensen. Ett företags exploatering

av innovationer är ofta tämligen bunden till företagets produktionsutrustning

och varusortiment. Vid ökad specialisering ökar därför risken

för att vissa projektidéer förblir obearbetade trots att de skulle kunna vara

såväl tekniskt som kommersiellt intressanta om det fanns en lämplig företagsram.

De projektidéer, som på detta sätt eventuellt kommer på mellanhand, kan

i första hand förväntas avse nya produkter grundade på ny och avancerad

teknik där det krävs betydande utvecklingskostnader. Tillföljd av sin karaktär

kan utvecklingsbolag här göra en insats genom att uppträda och

medverka som exploatörer.

I många fall består innovationer av sammansatta konstruktioner i form

av system, där kunnande från skilda tekniska områden kombineras på ett

förut okänt sätt. System kan vara av de mest skiftande slag. Generellt uttryckt

kan emellertid utformningen av system sägas innebära bestämning

av vilka funktioner, som skall utföras samt analys av det nödvändiga samspelet

mellan de olika tekniska komponenter, som tillsammans utgör ett

system, vid utförande av dessa funktioner. Med en alltmer breddad teknisk

utveckling ökar de potentiella möjligheterna att åstadkomma system och

innovationer förväntas också i ökad utsträckning bestå av system.

Föi att frambringa system krävs ofta samverkan över branschgränserna.

Samtidigt medför den ökande specialiseringen inom företagen dels att de

enskilda företagens möjligheter till överblick minskar, dels att större krav

ställs på samverkan mellan företagen för att åstadkomma innovationer. Det

finns därför ett växande behov av sådana utvecklingsbolag, som har speciella

förutsättningar att delta i samverkan av detta slag och bidra till att samverkan

etableras mellan företag.

Den växande omfattningen av de insatser, som erfordras för nya projekt,

accentuerar behovet av samarbete och samgående på detta område. Det är

inte hara tekniska problem, som måste lösas utan även finansiella, personella

och administrativa, som ofta på ett intimt sätt är förknippade med

varandra. De statliga forskningsbidragen är avsedda att stimulera företagens

innovationsverksamhet. Tillkomsten av den statliga investeringsbanken

innebär ökade möjligheter för företagen att erhålla riskvilligt kapital utifrån

på rimliga villkor. I åtskilliga fall kan emellertid detta stöd vara otillräckligt

för framkomsten av för den enskilda konsumenten och samhället

värdefulla nya produkter, metoder och system. Ett utvecklingsbolag kan

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

här åstadkomma en betydande insats på grund av sina möjligheter att åstadkomma

en samordnad lösning av de tekniska, finansiella, administrativ a och

andra problem, som är förbundna med innovationsverksamhet och marknadsföring

av nya produkter.

Av flera skäl fyller således utvecklingsbolag av den typ, som redan bildats

inom det privata näringslivet, en väsentlig uppgift. Beliovet av insatser

från sådana och liknande företag kan väntas växa. Under senare år har

inom den offentliga sektorn institutet för nyttiggörande av forskningsresultat

(INFOR) tillkommit. Institutet som främst lånevägen lämnar finansiellt

stöd till projekt i det inledande exploateringsskedet, anger i sin senaste

verksamhetsberättelse behov av ovannämnt slag, vilka institutet funnit föreligga.

I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås att INFOR :s

verksamhet inordnas under styrelsen för teknisk utveckling.

Mot den allmänna bakgrund, som skisserats, finns det ilera skäl för att

den statliga insatsen bär''byggs ut och ges formen av ett utvecklingsbolag

med kommersiell inriktning. Dessa skäl hänför sig till behov'', vilka framkommit

på olika områden. Redan inledningsvis bör understrykas att bolaget

måste koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av'' projekt. Hur

detta urval bör ske kan endast avgöras av bolagets styrelse och verkställande

ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till projekt, som kan

vara av intresse för bolaget.

Ett väsentligt skäl för att inrätta ett statligt utvecklingsbolag är behovet

av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna produkter,

metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och får en från

teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning. Det bör i

detta sammanhang observeras att offentliga tjänster av olika slag i växande

utsträckning bidrar till medborgarnas välstånd. Exempel på sektorer där

samhället har ett speciellt ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt tillvaratagande

av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommunikationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom

livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att utveckla

och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven

på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt starkare

och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat. Å andra

sidan krävs ofta ett omfattande och långsiktigt utvecklingsarbete, vilket försvårar

företagens bedömning av marknadsutsikterna och därmed av lönsamheten.

Ett statligt utvecklingsbolag har här en betydelsefull uppgift att

fylla även om det samtidigt bör betonas att bolaget måste koncentrera sina

insatser till vissa bestämda områden.

Ett område där kraven på ökade insatser från samhällets sida vuxit sig

särskilt starka är miljövården. Genom att utnyttja naturresurser påverkar

opaginerad Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

omvandlar människan sin omgivning men samtidigt återverkar miljöförändringarna

på människan själv. Det är väsentligt att kartlägga växelspelet

mellan människan och hennes miljö och finna metoder för att avlägsna

eller motverka de negativa effekterna av miljöförändringarna samt att lösa

de konfliktsituationer, som alltmer tenderar att uppstå mellan skilda krav

på miljön. Det är också angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan

den tekniska utvecklingen och lagstiftningen på miljövårdens område.

1964 års naturresursutredning har i två betänkanden (SOU 1967:43 och

1967: 44) redovisat vilka utomordentligt stora forskningsinsatser, som krävs

på miljövårdens område. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare

analysmetoder till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya

forskningsområden samt behov av provtagning och kontroll i stor skala.

Både av tekniska och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument,

vilka ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av

dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas

som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av

fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utomordentligt

kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av

att den skall kunna omsättas kommersiellt. Ett statligt utvecklingsbolag

kan vid sidan av andra företag medverka i arbetet att utveckla dessa nya

metoder till industriell mognad.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Senast

har detta framhållits av socialstyrelsen i en skrivelse till Konungen daterad

den 19 januari 1968. Samtidigt finns i Sverige speciella förutsättningar för

en hög expansionstakt i fråga om medicinsk teknik. Vår höga sjukvårdsstandard

erbjuder enligt socialstyrelsen unika möjligheter att utveckla nya

diagnostiska och terapeutiska metoder samt därmed följande utrustning.

Den enhetliga sjukvårdsorganisationen och den snabba utbyggnaden av allt

effektivare sjukhus ger bättre förutsättningar än i något annat land för en

snabb utveckling av metoder för sjukhusautomation och medicinsk informationsbehandling.

Socialstyrelsen förordar därför att insatserna inom medicinsk teknik

kraftigt förstärks, bl. a. genom en betydande beställningsverksamhet under

socialstyrelsens medverkan. Som exempel på projektområden nämns diagnostisk

mätteknisk apparatur, terapeutisk apparatur, kommunikationsapparatur

och laboratorieapparatur för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra

en beställningsverksamhet av den omfattning och karaktär varom

här är fråga måste emellertid enligt socialstyrelsen skapas mekanismer,

som möjliggör en närmare definition av behoven och tillhandahåller de lesurser,

som är nödvändiga för projektens genomförande.

I detta sammanhang kan också erinras om handikapputredningens betänkande

(SOU 1967: 60) med förslag till bl. a. inrättande av ett handikappinstitut

med uppgift att främja, samordna och medverka i forsknings- och

utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Utredningen har i anslutning

härtill starkt framhållit att resurser måste skapas för framställning av industriella

prototyper och provserier samt för marknadsföring så att forsknings-

och utvecklingsresultaten kommer de handikappade till godo.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja tillkomsten

av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhälls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

synpunkt, är att bolaget här kan fylla en inte oväsentlig funktion sett även

från näringslivets sida. Olika samhällsbehov kan till följd av bolagets nära

kontakter med statliga myndigheter i vissa fall tidigare översättas till specifikationer

på de tekniska och ekonomiska krav, som systemen och produkterna

i fråga skall uppfylla. Detta torde särskilt gälla när den beställande

myndigheten själv inte kontinuerligt bedriver utvecklingsarbete. Företagen

ges genom utvecklingsbolaget ökade möjligheter att i praktiskt samarbete

medverka i utvecklingsarbetet på dessa områden och skaffa sig underlag för

bedömning av marknadsutsikterna. Stora statliga beställningar på främst

det militära området har redan skapat förutsättningar för företagen att utveckla

och exploatera produkter, som även vunnit avsättning på internationella

marknader. En ökad statlig aktivitet av detta slag på civila områden

kan öppna nya avsättningsmöjligheter för svenska företag. De samhälleliga

behoven är likartade i många länder. Om lösningar för att tillgodose dessa

behov kommer fram relativt tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet

att utnyttja ett tidsmässigt försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på

dessa områden medverka till att ett praktiskt och förtroendefull samarbete

på kommersiell basis utvecklas mellan den offentliga sektorn och näringslivet

och på så sätt ge svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella

konkurrensen.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förutsättningarna

för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande

verk, är ett andra skäl för att bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inkl. verk) med en total årlig omsättning på

ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och tjänster

av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är tekniskt

sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis Försvarets Fabriksverk

och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett militära

behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att tillhandahålla

varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra företag.

Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare möjligheter

att etablera ett brett samarbete med näringslivet i övrigt för att utveckla

och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett

statligt utvecklingsbolag blir således värdefullt såväl för de statliga företagen

som för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall

kunna utgöra ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga

företagsgruppen. Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer

på samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger

ined det föiegaende, är att skapa bättre förutsättningar för exploatering av

innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag. I

sin berättelse till 1959 års riksdag framhöll riksdagens revisorer att uppfinningar,

gjorda av anställda inom statlig förvaltning, inte utnyttjas och exploaterar

på tillfredsställande sätt. Myndigheterna nöjer sig i regel med att

överta tillverkningsrätten för sådana uppfinningar, som kan utnyttjas i den

egna verksamheten. Statsutskottet (utlåtande nr 87/1959 s. 48) förklarade

sig dela uppfattningen att uppfinningar, som tillkommit i anslutning till

statlig verksamhet, borde av staten utnyttjas så effektivt som möjligt. Sedan

år 1959 har visserligen EFOR och INFOR tillkommit men den situation,

som föranlett ovannämnda kritik, torde inte ha förändrats i avgörande grad.

Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bidra till en lösning av detta problem.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är behovet av att skapa

ytterligare en kanal för utveckling och exploatering av innovationer gjorda

speciellt inom mindre företag samt av enskilda uppfinnare och forskare.

Mindre företag baserade på »geniprodukter» behöver ofta finansiell, teknisk

och administrativ hjälp för att kunna expandera snabbt. Uppfinnare

och forskare behöver i allmänhet en företagspartner för att deras innovationer

över huvud taget skall kunna vidareutvecklas till marknadsmässiga

produkter och exploateras. Genom tillkomsten av ett nytt utvecklingsbolag,

som är fristående i förhållande till redan existerande intressegrupper i näringslivet

och som konkurrerar på lika villkor med övriga utvecklingsbolag,

ges mindre företag, uppfinnare och forskare flera valmöjligheter. En sådan

ökning av valmöjligheterna är så mycket mera angelägen när utvecklingsbolag

likaväl som andra företag måste inrikta sig på ett begränsat antal projekt

där man anser sig ha de största möjligheterna att lyckas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växande

uppgift att fylla och att starka skäl talar för inrättandet av även ett statligt

utvecklingsbolag. Ett sådant bolag utgör ett naturligt led i en aktiv statlig

näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering, vissa stora

basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en starkare

satsning på teknik- och produktutveckling. Utvecklingsbolaget kommer

alt vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling.

Bolaget bör genom sin satsning på ett urval projekt underlätta

framkomsten speciellt av innovationer som tillgodoser angelägna samhällsbehov

och skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av

innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

3. Verksamhetens inriktning

Den allmänna inriktningen av det föreslagna statliga utvecklingsbolagets

verksamhet framgår redan av de ovan anförda skälen för bildande av ett

sådant bolag. Utvecklingsbolaget skall således utifrån en kommersiell målsättning

innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång sikt på olika sätt

medverka till att nya produkter och ny teknik utvecklas och exploateras.

För att bolaget skall kunna bli företagsekonomiskt effektivt krävs att det

börjar i begränsad skala för att därefter successivt växa i takt med att personella

och andra möjligheter härtill ges och i takt med de behov, som bolaget

möter.

Utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamheten kan ske på i

princip två olika sätt. Det första innebär att bolaget för en beställares räkning

— statlig, kommunal, kooperativ eller privat — utför ett uppdrag mot

ersättning på kommersiella grunder. Uppdraget kan innebära en specificerad

forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete fram till ett definierat stadium,

en utredning eller en projektledningsuppgift. Bolaget bidrar genom utförandet

av uppdraget till beställarens egen innovationsverksamhet men är icke

självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att medverka

i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med

satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling, men är givetvis oförhindrat att liksom

andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget skall främja innovationer på så bred basis som möj
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ligt. Samtidigt bör mycket starkt betonas nödvändigheten av alt koncentrera

bolagets insåser till de projekt, vilka framstår som mest angelägna och

lönsamma, för att därigenom på effektivast möjliga sätt utnyttja tillgängliga

resurser. Redan nu finns inom den statliga sektorn ett antal förslagtill

konkreta projekt, som bör bli föremål för skyndsam bearbetning när

utvecklingsbolaget kommer till stånd. Vilka dessa projekt är önskar initiativtagarna

av kommersiella skäl självfallet inte skall yppas nu. Innan en

konkret diskussion i avsikt att nå uppgörelse bär ägt rum är det inte heller

möjligt alt uttala sig om vilka typer av projekt utvecklingsbolaget bör ta

upp under igångsättningsskedet eller senare. Avgörande för valet blir den

bedömning av förutsättningar och behov i varje enskilt fall som görs av

bolagets styrelse och verkställande ledning. Härvid bör uppmärksammas

andra företags möjligheter och intresse av att genomföra studerade projekt.

I linje med vad som tidigare anförts är det dock naturligt att utvecklingsbolaget

inom ramen för sina resurser ägnar särskild uppmärksamhet åt

innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.

Det är också naturligt att bolaget nära samarbetar med övriga statliga företag

på områden där dessa har särskilda tekniska eller andra förutsättningar

att med utvecklingsbolagets hjälp få fram nya produkter och system, bl. a.

sådana som ligger något utanför företagens ordinarie verksamhet. Utvecklingsbolaget

skall emellertid vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka

de projektförslag, som kommer från enskilda forskare, uppfinnare

och företag och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt

inticsse. Dessa projekt behöver inte nödvändigtvis uppvisa hög innovationsnivå

för alt utvecklingsbolaget skall finna dem värda att förverkliga.

De ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar

möjligheter att använda välkänd teknik på nya områden och alt med

smärre justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Utvecklingsbolaget hör emellertid inte enbart invänta erbjudanden från

skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka efter projekt, som

ar intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet innebär att bolaget systematiskt

kartlägger olika potentiella behov, marknader och tekniska områden.

Vid upptagande av projekt baserade på ny teknik är del för att hävda

si8'' i konkurrensen nödvändigt att bolaget knyter framstående forskare

på området till sig. När så är möjligt bör även samarbete sökas med de företag,

som genom sina tekniska och andra resurser har de bästa möjligheterna

att bidra till projektets genomförande. Det är samtidigt utomordentligt

angeläget att bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande på

projekt, som enligt tillgängliga informationer redan befinner sig på ett

långt framskiidet stadium hos andra företag. Det ligger i sakens natur att

för en effektivt bedriven prospekteringsverksamhet krävs kunskaper om

utvecklingen i andra länder. Bolaget bör därför på olika sätt söka etablera

goda internationella kontakter.

I den prospekterande verksamheten bör utvecklingsbolaget särskilt uppmärksamma

tidigare nämnda behov av innovationer på för samhället viktiga

områden. För detta krävs atL bolaget håller sig fortlöpande underrättat

om berörda offentliga myndigheters tekniska problem och animerar dessa

myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik. Bolaget skall

bidrag till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete utvecklas mellan

den offentliga sektorn och det privata näringslivet. De projekt, som det kan

bli fråga om, torde i åtskilliga fall bli av långsiktig karaktär och kräva betydande

insatser av forskning och utvecklingsarbete. I den prospekterande

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

verksamheten bör vidare ingå att så långt möjligt systematiskt undersöka

förekomsten av outnyttjade exploateringsbara uppfinningar, som

gjorts av statsanställda.

Det ligger i ett utvecklingsbolags natur att samarbete söks med andra

företag samt enskilda forskare och uppfinnare. Det bör stå bolaget fritt att

välja den samarbetsform, som är mest lämplig i det aktuella fallet. Således

torde i vissa fall den bästa lösningen vara att det inom bolaget bildas en

projektgrupp kring en forskare eller uppfinnare. I andra fall kan det vara

lämpligt att bilda ett nytt bolag för utveckling och exploatering av en produkt;

Detta kan ofta komma alt ske gemensamt med andra företag. Det är

också tänkbart att i vissa fall ett samarbetssökande expansivt mindre företag

önskar att en del av dess aktier köps av utvecklingsbolaget i syfte att

få garantier för att tillräckliga finansiella, administrativa och tekniska resurser

erhålls för krävande utvecklingsprogram.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledningen

för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots "ett i

princip brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom

stark koncentration till ett urval projekt.

För att fylla sin speciella uppgift på bästa möjliga sätt är det nödvändigt

att ett utvecklingsbolags projektval bestäms av projektens marknadsmässiga

förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedömningen av

nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker. Det kan

därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under en viss

tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills avsättnings-

och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet. I regel

är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika justeringar

erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter

torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag

och bolag, som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen

torde ofta vara nödvändig ifråga om tekniskt avancerade produkter, som

har möjligheter att finna avsättning på den internationella marknaden. I

dessa fall är dessutom ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen

där ska medge täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge

utrymme för tillräckligt långa produktionsserier. Eftersom det inte torde

vara motiverat för utvecklingsbolaget att bygga upp en egen representation

utomlands bör bolaget itråga om tillverkning och försäljning av sådana

produkter samarbeta med andra företag, som har en lämplig expor

torganisation.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljningsveiksamhet

inte utvecklas därhän alt bolaget förlorar sin ursprungliga

karaktär. Utvecklingsbolagets strävan bär vara att avyttra tillverkningen

av produkter till andra företag — privata eller statliga — när detta bedoms

kunna ske till ett fördelaktigt pris. Hur lång tid som krävs innan

innovationer kan säljas varierar från fall till fall beroende på hur snabbt

projektet »mognar ut». Genom en sådan företagspolitik kan bolaget successivt

frigöra kapital och andra resurser för satsning på nya projekt

Det blir också möjligt att begränsa bolagets storlek och skapa en nödvändig

flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksamhet

ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Organisation, finansiering och genomförande

Utvecklingsbolaget föreslås bli organiserat som aktiebolag. Av beskrivningen

av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbetssätt framgår att

det ställs höga krav på styrelse och verkställande ledning för att bolaget

skall kunna fylla sin funktion. I ledningen måste ingå personer med erfarenhet

av forsknings- och utvecklingsarbete samt med betydande kunskaper

om marknadsförhållanden och företagsverksamhet. Valet av styrelseledamöter

måste ske med stor omsorg med sikte på att erhålla en

mycket aktiv styrelse. Antalet ledamöter bör vara relativt litet.

En väsentlig förutsättning för utvecklingsbolagets framgång är att kontakter

knyts med den forskning, som bedrivs vid universitet och högskolor.

För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter

att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika

områden bör övervägas att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ

omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska

erfarenheter av innovationsverksamhet. Dessa bör kunna bli av stort

värde för bolaget genom att lämna förslag till och synpunkter på projekt.

Härigenom blir bolagets samverkan med dessa personer ett led i utvecklingsbolagets

prospekterande verksamhet och ett stöd vid projektval.

Vid bolagets projektval är marknadsbedömningen av avgörande betydelse.

Samtidigt är denna särskilt svår ifråga om ny teknik och nya produkter.

Vidare har bolaget behov av nära kontakter med företag inom

olika branscher. För att biträda ledning bör därför övervägas att i det

rådgivande organet även engagera personer med praktisk erfarenhet av

marknadsförhållanden både inom och utom landet, samt personer som

till följd av sin branschkännedom kan medverka till att ett för alla berörda

parter gynnsamt samarbete etableras med andra företag.

Ansvaret för bolagets organisation i övrigt bör ankomma på dess ledning.

Bolaget torde behöva vissa egna personella och laboratoriemässiga resurser

för forskning och utvecklingsarbete. Redan för att erhålla begränsade

sådana resurser krävs emellertid en relativt lång uppbyggnadsperiod

beroende på bl. a. den knappa tillgången på högt kvalificerade forskare

och tekniker. Genom att etablera samarbete med statliga och privata

företag och institutioner bör bolaget kunna begränsa sitt behov av egna

resurser för forskning och utvecklingsarbete liksom för tillverkning och

marknadsföring. Utvecklingsbolaget bör av samma skäl undersöka möjligheterna

att förhyra forskningsresurser hos olika statliga organ och institutioner.

För sin verksamhet torde det i åtskilliga fall vara mest rationellt för

bolaget att anlita utomstående experter av olika slag som konsulter. Det

är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget för att verkställa utredningar

har tillgång till egen ekonomisk, administrativ och teknisk expertis. Denna

bör vid behov kunna utföra betalda utredningsuppdrag speciellt åt statliga

företag, däribland Sveriges Investeringsbank och Sveriges Kreditbank.

EU nära samarbete mellan utvecklingsbolaget och investeringsbanken är

under alla förhållanden nödvändigt i de fall när bolaget och banken tillsammans

engageras i företag med nya projekt. Självfallet bör utvecklingsbolagets

expertis när så befinnes lämpligt även kunna anlitas på konsultbasis

av olika privata uppdragsgivare.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 211

Under första verksamhetsåret föreslås att 25 milj. kr. ställs till utvecklingsbolagets

förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel

bor eu viss del ha karaktär av aktieägartillskott avsett att finansiera

driften under de första åren innan verksamheten upparbetats till att ge

egna tillräckliga intäkter. En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår

som ändamålsenlig eftersom bolaget till följd av verksamhetens art

maste ta betydande risker och för detta inte har exempelvis vinstmedel

från uppköpta industri- och handelsföretag att disponera över. Det förutsatts

emellertid att staten vid kommande utdelningar från bolaget har

företräde tills detta aktieägartillskott återbetalats.

Även vissa statliga företag och verk som har intresse av att samverka

med utvecklingsbolaget förutsätts teckna aktier i bolaget. För att

vid växande omfattning av verksamheten bevara önskad solvens hos boaget

torde det vara nödvändigt att ägarna i framtiden tillskjuter ytterligare

medel genom aktieteckning. I den mån det befinnes vara i bolagets

eget intresse bor icke-statliga företag ha möjligheter att i begränsad omtattnmg

teckna aktier i bolaget.

Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade lönsamhet

skr av soin siktar till rimlig avkastning på det egna kapitalet.

Detta kan dock uppnås först på lång sikt till följd av det betydande risktagande,

som är nödvändigt i bolagets verksamhet. Under uppbyggnadsskedet

är det därför inte realistiskt att påräkna någon utdelning. På lån^

sikt bor utdelningen anpassas till vad som med hänsyn till resultatutV„

!ng samt Pågående projekts omfattning och risker framstå som önskvärt

från bolagets synpunkt. Under de första verksamhetsåren bör strävan

tramst vara att konsolidera bolaget.

förutsatt riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget komma till

stand i början av juli 19G8. Strävan bör vara att förberedelsearbetet vid

denna tidpunkt har drivits så långt att verksamheten vid bolaget omedelbart

kan igångsättas.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 7

Remissyttranden över förslaget om ett statligt utvecklingsbolag

Sammanfattning

Som underlag för remissbehandlingen har legat den departementspromemoria

(stencil Fi 1968:2), som återges i hilaga 6. Följande instanser

har avgett egna yttranden: försvarets forskningsanstalt (FOA), försvarets

fabriksverk, socialstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens vattenfallsverk, statens

tekniska forskningsråd (TFR), institutet för nyttiggörande av forskningsresultat

(INFOR), universitet skansler sämbetet, skolöverstyrelsen, statens

naturvårdsverk, domänverket, statens konsumentråd, konsumentutredningen,

Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA), Sveriges industriförbund,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Svensk industriförening, Svenska teknologföieningen,

Svenska uppfinnareföreningen, Landsorganisationen i Sverige

(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska landstingsförbundet,

Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet (KF), AB

Atomenergi, Luossavaara-Kiirunavaara AB, Karlskronavarvet AB, Allmänna

bevaknings AB, AB Svensk bilprovning, AB Sveriges kreditbank, Svenska

tobaks AB, AB Vin- och spritcentralen, AB Statens skogsindustrier, AB

Ceaverken, Sveriges investeringsbank AB och Svenska reproduktions AB.

I det följande ges en kort sammanfattning av remissvaren på vissa väsentliga

punkter.

Förslaget tillstyrks av de flesta remissinstanserna och avstyrks ej av någon

instans. FOA har dock avstått från att gå in på frågan om bolaget bör

komma till stånd eller ej. Luftfartsverket samt AB Vin- & spritcentralen

finner att utvecklingsbolaget för deras vidkommande knappast fyller något

behov och avstår från att bedöma förslaget utifrån andra synpunkter. Flertalet

remissinstanser, däribland socialstyrelsen, statens järnvägar, INFOR,

universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, Svenska sparbanksföreningen,

Svensk industriförening, LO, TCO, Svenska landstingsförbundet, AB

Atomenergi och Sveriges investeringsbank AB tillstyrker i allt väsentligt

bildandet av ett statligt utvecklingsbolag med instämmande i de skäl härför,

som anförs i promemorian.

Åtskilliga remissinstanser tillstyrker med betoning av vissa skäl — främst

de som hänför sig till behoven av att få fram från samhällssynpunkt angelägna

produkter och metoder. Särskilt framhålls behoven av att finna lösningar

på problemen inom miljövårdens område. Svensk industriförening

fäster därjämte synnerligen stor vikt vid att utvecklingsbolaget föreslås

medverka till utveckling och exploatering av idéer och uppfinningar, som

emanerar från den mindre industrin. Svenska uppfinnareföreningen framhåller

betydelsen av alt den statsanställda personalens idéer och uppslag

bättre tillvaratas. Av anförda motiv för bildande av bolaget är enligt

Svenska bankföreningen de som hänför sig till den offentliga sektorn de

starkaste. Flertalet statliga verk och förelag anmäler intresse för att samverka

med bolaget. AB Atomenergi och Svenska reproduktions AB år beredda

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

att diskutera konkreta projekt. Åtskilliga remissinstanser uttrycker en viss

oro för att utvecklingsbolaget kan få ett alltför stort verksamhetsområde

till men för effektiviteten.

De starkaste principiella invändningarna mot bildande av ett statligt utvecklingsbolag

anförs av IVA och Sveriges industriförbund. Industriförbundet

anser att ett utvecklingsbolag sannolikt är en fördyrande, försenande

och komplicerande omväg vid statliga beställningar. Industriförbundet kan

inte heller finna att ett statligt företag skulle ha större möjligheter än ett

privat att hjälpa enskilda personer och små företag med utveckling av innoA^ationer.

Förbundet finner emellertid det vara naturligt att statliga företag

får närmare kontakt med ett utvecklingsbolag och att vissa utvecklingsinitiativ

tas på fält av för samhället angelägen natur. Förbundet kritiserar

att bolagets uppgifter inte närmare preciseras och liknande synpunkter

framförs av Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Lantbruksförbundet.

IVA är den remissinstans, som är mest kritisk mot förslaget. Akademien

anser det vara naturligt att de statliga myndigheter och verk, som ansvarar

för respektive statligt behov, med smärre undantag också får ansvara för

utvecklingsarbetet. Behovet av utvecklingsarbete inom vissa områden av

stor samhällelig betydelse motiverar inte bildandet av ett utvecklingsbolag.

Om produktutvecklingen är otillfredsställande inom statliga verk och företag

är det lämpligast att granska företagens organisation och arbetsformer.

Inte heller behoven inom detta område motiverar således tillkomsten av

ett utvecklingsbolag. Även KF ifrågasätter om inte ett utvecklingsbolag är

en omväg för att effektivisera statlig företagsamhet. Beträffande anställdas

uppfinningar kan enligt akademiens mening ett utvecklingsbolag ha en uppgift

att fylla som finansiär men detta gäller oberoende av om vederbörande

är anställd i statlig eller enskild tjänst. Akademien finner att det väsentligaste

motivet för bildandet av elt statligt utvecklingsbolag är alt härigenom

skapas ökad konkurrens om och en bättre marknad för innovationer.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att göra en avvägning

mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska lönsamhetskrav.

Flera framhåller att på för samhället angelägna områden bör visst avkall

göras på det företagsekonomiska lönsamhetskravet och Svenska teknologföreningen

finner det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt

i promemorian.

Beträffande frågan om bolaget bör ha egna forsknings- och laboratorieresurser

anser flertalet remissinstanser, som uttalat någon uppfattning, att

bolaget inte bör ha sådana resurser. Svensk industriförening anser däremot

att betydande resurser för forsknings- och utvecklingsarbete snabbt bör byggas

upp men avstyrker i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges

hantverks- och industriorganisation att bolaget ges möjlighet att medverka

i tillverkning och försäljning av produkter. Statskontoret instämmer i promemorians

förslag att bolagets egna personella och laboratoriemässiga resurser

för forskning och utvecklingsarbete begränsas.

Remissyttrandena

I det följande redovisas, med uteslutande av formella inlednings- och avslutningssatser,

yttrandena av de instanser, vilka av Kungl. Maj:t beretts

tillfälle yttra sig över departementspromemorian. Därutöver har universitetskanslerämbetet

berett rektorsämbetena vid samtliga universitet och hög
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 6S år 1968

skolor samt organisationskommittén för teknisk högskola i Lund tillfälle

att till ämbetsverket inkomma med synpunkter. Dessa yttranden redovisas

dock inte här.

1. Försvarets forskningsanstalt

Forskningsanstalten har inte funnit anledning att gå in på frågan, huruvida

det föreslagna bolaget bör komma till stånd eller ej, utan begränsar sig

till att framföra synpunkter av teknisk och forskningsadministrativ karaktär.

De väsentligaste funktionerna, som enligt PM skall tillgodoses av utvecklingsbolaget,

synes kunna indelas i två huvudgrupper, som till en början

här behandlas.

Bolaget avses för beställares räkning genomföra forskningsuppgifter, utvecklingsarbete,

utredningar och/eller projektledningsuppgifter. Särskilt

angives vissa offentliga tjänster, där behov av ny teknik, nya produkter och

metoder visat sig behövliga och på detta sätt skulle kunna samordnas och

tillgodoses. Exempel härpå är områden som hälso- och sjukvård, undervisning,

miljövård otc.

Det synes fullt klart att en organisation som utvecklingsbolaget kan göra

betydelsefulla insatser på detta område under förutsättning av ett nära

samarbete med de myndigheter, som har ansvaret för tillämpningarna och

deras tillgodoseende samt också —- så snart utveckling av nya produkter

kommer in i bilden — med företag som har produktionserfarenhet. Här må

dock erinras om det allmänna ansvar, som styrelsen för teknisk utveckling

avses få i detta sammanhang. Den totala lönsamhetsbedömningen av här

uppkommande projekt måste självfallet vara en uppgift, som åvilar den för

området ansvariga myndigheten, varvid en så viktig faktor som samhällsnyttan

ej får förbises.

Den erfarenhet och de personella och materiella resurser, som redan

finns vid statliga och enskilda forskningsorgan, bör givetvis utnyttjas så

långt möjligt. Forskningsanstalten vill därvid peka på att anstalten förutom

forskningsresurser även har erfarenhet av studier av systemanalytisk karaktär

samt resurser för försöks- och provverksamhet samt tillförlitlighetsteknik.

Bolaget avses vidare skola medverka i innovationsverksamheten på ovannämnda

fält genom projekt, där eget kapital satsas. Det är givet att den

nämnda verksamheten kan ge uppslag till projekt, där bolaget kan finna

det lämpligt att gå in med egna ekonomiska resurser för att driva fram en

produkt till industriell exploatering. Utöver en uppföljning av inhemska

marknadssynpunkter måste bolaget också söka överblicka vad som utvecklas

i andra länder för att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose uppdragsgivarna.

Ytterligare en verksamhetsform för bolaget kan vara att med eget kapital

söka exploatera andra uppfinningar och upptäckter vid statliga organ,

små företag och enskilda uppfinnare. Denna aktivitet skiljer sig i väsentliga

hänseenden från de föregående, då avnämarintresset här inte från början är

definierat. Marknadsanalyser av den typ, som genomförs inom det enskilda

näringslivet, blir i detta fall en väl så viktig uppgift som den tekniska forskning

och utveckling, som kan erfordras för att föra fram idéerna till produktprototyper.

Lönsamhetsbedömningarna blir sannolikt svårare och ris
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

kerna större. Det ställer mycket starka krav på kunskaper beträffande teknik,

ekonomi och marknadsutveckling.

Det bör i detta sammanhang beaktas, att gällande bestämmelser om rätt

till förvärv av arbetstagares uppfinningar och därmed förenade patent- och

ersättningsfrågor bör få en likartad tillämpning och handläggning inom

den offentliga och privata samhällssektorn.

Beskrivningen i PM rörande uppgifter, organisation och verksamhetsform

för bolaget synes alltför vag som grund för ett mera definitivt ställningstagande

till hur det lämpligen bör utformas och bedriva sin verksamhet.

Företaget bör därför till en början få försökskaraktär och den slutliga

utformningen av verksamheten ske på det sätt, som befinnes lämpligt efter

några års erfarenheter. Härvid torde verksamheten tillsvidare böra omfatta

relativt få projekt inom ett begränsat antal teknikområden.

Viss kvalificerad teknisk och ekonomisk samt administrativ personal är

erforderlig för ledning och samordning av verksamheten. Några egna forsknings-

och laboratorieresurser jämte resurser för tillverkning synes icke böra

tillföras företaget. Det bör i dessa avseenden söka bedriva sitt arbete på

konsultbasis och härvid i möjligaste mån repliera på resurser hos befintliga

forskningsinstitutioner m. m. Det torde även kunna ifrågakomma, att företaget

ekonomiskt medverkar till inrättandet av mer eller mindre permanenta

projekt- eller utvecklingsgrupper vid dylika institutioner, eventuellt även

av exploateringsbolag för specifika uppgifter. En väsentlig förutsättning för

framtida permanent verksamhet och en mycket viktig uppgift för ett interimsföretag

är etablerandet av goda kontakter med såväl statliga som privata

intressenter inom aktuella områden.

2. Försvarets fabriksverk

Försvarets Fabriksverk tillstyrker att staten i form av ett fristående utvecklingsbolag

direkt och omedelbart engagerar sig i strävandena att intensifiera

och bredda det tekniska underlaget för en snabb ekonomisk växt i

samhället. Detta bör kunna medverka till ökat utnyttjande och bättre samordning

inom näringslivet i allmänhet och de statliga företagen i synnerhet

av de möjliga resurser, som kan inriktas på innovationsbetonad utveckling.

Innan det framlagda förslagets detaljer något kommenteras vill Fabriksverket

— från sin industriella utgångspunkt — söka konkretisera vissa begrepp,

som ofta utnyttjas i diskussionen om »den tekniska utvecklingens»

förutsättningar.

Embryot till en innovation kan lämpligen betecknas som innovationsuppslag

i motsats till den färdiga innovationen. Denna skulle då vara en avancerad

produkt, som är etablerad på marknaden. Ett innovationsuppslag kan

bestå av ett eller flera av följande element, nämligen enstaka idéer, patent,

grundforskningsresultat och bedömda behov i samhället eller på marknaden.

Innovationsuppslaget är resultatet av forskning, prospektering och meritering.

Detta uppslag utvecklas till färdig innovation i en utvecklingskedja,

i regel bestående av följande ytterligare länkar, teknisk utveckling (projektering,

konstruktion och utprovning), marknadsanalys, produktion och

marknadsföring.

Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp. De så kallade investmentbolagen

(t. ex. Custos, Industrivärden) är ej att betrakta som utveck
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

lingsbolag. Ej heller är konstruktionsbolag, som till exempel Nordströms

Linbanor och Allmänna Ingenjör sbyrån, att anse som utvecklingsbolag i nu

aktuellt avseende. De egentliga utvecklingsbolagen torde vara av två typer,

»struktureringsbolag» och »innovationsbolag». Som exempel på »struktureringsbolag»

kan anföras Promotion och Incentive. Som exempel på »innovationsbolag»»

kan nämnas Incentive Research and Development och det nybildade

Innovations AB Projection KB. I »struktureringsbolagen» är utvecklingsbolaget

ägare till de ingående bolagen, styr och samordnar dessa. I till

exempel Innovations AB Projection KB ags däremot utvecklingsbolaget av

de engagerade företagen.

Fabriksverket har uppfattat departementspromemorians förslag så, att det

statliga utvecklingsarbetet närmast skulle vara ett innovationsbolag av i

princip samma typ som Innovations AB Projection KB. Det bör framhållas

att detta varken hindrar innovationsbolaget då så — förmodligen i undantagsfall

— kan befinnas lämpligt att vara delägare i särskilda bolag som

exploaterar en innovation eller på annat sätt förhållandevis direkt engagera

sig i produktion. Det är dock väsentligt att fasthålla att ett innovationsbolags

centrala uppgift måste vara att bearbeta innovationsuppslag, vilka på

ett lämpligt stadium överlåtes till delägare eller andra för industriell exploatering.

Fabriksverket delar den i departementspromemorian framförda uppfattningen

att outnyttjade innovationsuppslag och potentiella möjligheter till

dylika i ej oväsentlig utsträckning redan föreligger inom landet. Bland annat

under hänvisning till svenska företags internationellt sett begränsade

storlek och kapacitet i olika avseenden vill verket understryka svensk industris

behov av organ för samordning och finansiering av ansträngningar

att utnyttja denna kapacitet. Icke minst trängande förefaller det vara att

ökade resurser snabbt kan skapas för värdering av innovationsuppslag. Sannolikt

torde behovet av sådana resurser icke blott vara det mest aktuella.

Man bör också vara medveten om att dess tillgodoseende torde vara betydligt

mer tids- och kostnadskrävande än man i regel synes föreställa sig. Detta

beror ej minst på att värderingsarbetet, dels förutsätter fast sammansvetsade

»lag» med olika slags specialister, bestämd styrning, klar målsättning och

arbetsrutiner, vilka också de i realiteten måste »nyutvecklas».

De statliga företagen har självfallet samma intresse av en intensiv innovationsverksamhet,

som de enskilda. Därtill kommer ett påtagligt »allmänintresse»

av att innovationskapaciteten i samhället totalt sett ökar,

både inom offentlig och enskild sektor. Ytterligare skäl för förslaget att

skapa också ett statligt innovationsbolag torde ej behöva anföras.

Vad som främst synes böra närmare övervägas är frågan på vilket sätt

ett statligt innovationsbolag lämpligast bör byggas upp — icke minst ägarmässigt

sett. Avgörande vid den bedömningen synes böra vara hur man

bäst kan aktivera produktionsföretags intresse för innovationsbolagets planer

och verksamhet samt deras känsla av medansvar för de långsiktiga

satsningar innovationsbolaget överväger. Därtill kan fogas att både inom

och utom landet gjorts den erfarenheten att nära och löpande kontakt

mellan innovationsverksamhet å ena sidan samt producerande företags

mer målinriktade utvecklingsavdelningar, produktions- och marknadsföringsavdelningar

å den andra, befordrar realismen i värderingar och bedömningar

inom ett innovationsföretag. Innovationsföretag, konstruerade

och fungerande som ett speciellt slags konsultföretag, synes ofta möta särskilda

risker och svårigheter.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Från dessa allmänna utgångspunkten förefaller det Fabriksverket angeläget

att olika förelag ej blott beredes tillfälle utan animeras att ingå som

direkta delägare i det statliga utvecklingsbolaget. I första band bör detta

gälla statliga företag — oberoende av företagsformen — men Fabriksverket

kan icke finna någon anledning att från delägarskap utestänga enskilda

företag, vilka kan vara intresserade av att genom ett sådant manifestera sin

vilja till brett samarbete. Fabriksverket samarbetar sedan snart fem år

med nio enskilda företag i Aktiebolaget Teleunderhåll. Icke vid något tilliälle

har meningsskiljaktigheter inom detta företag gått efter linjen statliga

kontra enskilda intressenter. Så har ej heller varit fallet under det ingående

förberedelsearbetet för bildandet av Innovations AB Projection KB, i

vilket Fabriksverket aktivt deltagit. Verket finner det alltså väsentligt att

också genom det statliga utvecklingsbolaget vidgade kontaktytor kan skapas

såväl mellan den offentliga sektorn och näringslivet som mellan statliga

och privata företag.

Frågan huruvida staten direkt skall äga en majoritet av aktierna i det

statliga utvecklingsbolaget eller ej kan Fabriksverket sålunda icke finna

vara primär. Det väsentliga är att man får en så bred och förpliktigande anknytning

till offentligt och enskilt företagande som möjligt samt att man

minst med det eftertryck som i departementspromemorian i olika sammanhang

kommit till uttryck — vid ändamålsbestämningen för det statliga

innovationsföretaget betonar det långsiktiga lönsamhetskravet samt

verksamhetens inriktning mot en marknad, på vilken man räknar med intensiv

konkurrens.

Att det statliga utvecklingsbolaget i relativt stor utsträckning sannolikt

kommer att inrikta sig på innovationer av speciellt samhälleligt intresse

finnei Fabriksverket vara en rätt naturlig följd av den omständigheten att

den statliga företagsgruppen redan nu i stor utsträckning har just denna

inriktning. Därav följer å andra sidan ej att det statliga utvecklingsbolaget

bor tillmätas någon särställning inom detta område utan också där vara

berett att både tävla med och samarbeta med andra företag och institutioner.

Promemorian om det statliga utvecklingsbolaget förutsätter att staten,

statliga myndigheter och företag kommer att lägga ut beställda utvecklingsuppdrag

av innovationsnatur. Fabriksverket vill framhålla att det torde

vara rationellt att sådana uppdrag utlägges så, att det statliga utvecklingsbolaget

far konkurrera om dem på lika villkor med övriga utvecklingsbolag

och lämpliga industrier. Det är därvid av vikt att även det statliga utvecklingsbolagets

»offerter» helt ut bygger på principen om full kostnadstäckning

sa att icke verksamhetens »allmänna del» i realiteten får bära kostnader

som egentligen bör belasta konsultavsnittet.

Beträffande det föreslagna utvecklingsbolagets interna organisation anser

sig Fabriksverket böra understryka den i promemorian framförda synpunkten

att höga och speciella krav måste ställas på bolagets styrelse och

verkställande ledning.

Utvecklingsbolaget bör ha egna kvalificerade resurser för uppsökande av

innovationsuppslag (prospektering), för bedömningen av deras värde tekniskt

och ekonomiskt (meritering), för marknadsanalys och styrning och

ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. De som har ansvaret för bolagets

policy bör således snarare ha bred teknisk-kommersiell bakgrund än

höga forskarkvalifikationer. Företagsledningen bör alltså ha eu industriell

attityd och helst industriell erfarenhet. Det är också av vikt att i bolagets

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

stab finns någon eller några som är förtrogna med de speciella problem

produktionsberedning och nya produkters produktionsanpassning ställer.

Inte minst i USA har man funnit hur väsentligt det är att dessa aspekter

kommer in mycket tidigt i innovationsuppslagens behandling. Det borde

därför också kunna övervägas att i något mer permanent rådgivande organ

utnyttja de tekniskt ansvariga inom de engagerade företagen.

Däremot borde en av utgångspunkterna vid grovplaneringen av hur det

statliga utvecklingsbolagets resurser skall fördelas på olika uppgifter vara

den att bolaget i princip icke skall bygga upp egen kapacitet — vare sig

personellt, tekniskt eller »laboratoriemässigt» — för eget utvecklingsarbete

inom bolaget, under alla förhållanden icke så att onödig dubbeltäckning

riskeras. Den direkta utvecklingsverksamheten bör i stor utsträckning

kunna läggas ut på lämpliga institutioner och företag. Utvecklingsbolaget

bör således i första band satsa på den höga kvaliteten hos sin personal, icke

på kvantitet. Bolaget bör icke låta sig förvandlas till en konstruktionsfirma.

I detta sammanhang bör önskvärdheten av en projektorienterad budgetering,

bokföring och kalkylering samt av personal, kvalificerad för sådan

verksamhet, kraftigt markeras. I företag, som ägnar sig åt renodlad

innovationsverksamhet, är behovet av klar och bestämd, ekonomisk långsiktsplanering,

av starkt utvecklat kostnadsmedvetande, av kostnadsuppföljning,

rationell kostnadsredovisning och kostnadskontroll exceptionellt

starkt. Risken för så kallat tillkommande, av ingen förutsedda, utgifter är

i verksamhet av denna art särskilt påtaglig.

I själva verket torde eu av utvecklingsbolagets huvuduppgifter bliva att

söka omvandla härför lämpade »grundforskningsresultat» till innovationsuppslag

och innovationer. Detta torde kunna ske effektivast och till lägsta

kostnad om bolaget under samma förutsättningar och på samma villkor,

som övriga tänkbara intressenter, får bred kontakt med och möjligheter

att köpa ut resultat från de institutioner, där grundforskning bedrivs. Det

är av vikt att det statliga bolaget härvidlag — liksom då fråga är om möjligheten

att konkurrera om anslag från olika slag av forskningsfonder —

icke har någon förmånsställning samt att ingen får det intrycket att så

skulle vara fallet.

Bolaget kommer att ha tre huvudtyper av kostnader, för administration,

för prospektering, för utveckling och marknadsföring. Den sist nämnda

kostnadstypen torde komma att väga tyngst. I initialskedet finansieras administrationskostnaderna

ur aktiekapitalet, prospekteringskostnaderna dels

ur aktiekapitalet, dels genom anslag från forskningsfonder, dels i form av

konkreta utredningsbeställningar. Utvecklingskostnaderna torde komma att

finansieras i någon mån genom anslag, genom konkreta utvecklingsbeställningar

men i betydande utsträckning genom lån, sannolikt även lån från

intressenter i bofaget. I fortvarighetsskedet disponerar bolaget ytterligare

ett intäktslag, nämligen intäkter av sålda innovationer i olika utvecklingsfaser.

Vid dylik försäljning måste bolaget självfallet genom pålägg kompensera

sig för alla kostnader, som uppkommit vid innovationsuppslagets

gradvisa förvandling fram mot innovationen. Det är väsentligt att risktäckningskostnaden

kommer in i detta sammanhang samt att ett mot risktagandet

svarande vinstpålägg göres av bolaget. Detta innebär i princip att

aktieägarna kan och bör ställa krav på utdelning på sina aktier. Administrationskostnaderna

bör i fortvarighetsskedet helt kunna finansieras av

försäljningsinkomster men prospekterings- och utvecklingskostnader torde

delvis behöva täckas genom anslag och upplåning.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Fabriksverkets erfarenheter av innovationsbetonad utvecklingsverksamhet

indikerar att törst efter omkring tio år utvecklingsbolaget kan räkna

med att komma in i ett ekonomiskt fortvarighetstillstånd, där bolaget genom

betalningar från utvecklande och producerande industrier kan vara i viss

utsträckning självfinansierande och vinstgivande.

Å ena sidan måste alltså lönsamhetskravet ställas relativt långsiktigt.

Det bör också vara klart att investeringar i innovationsarbete är ytterst

riskfyllda. Dessa bägge omständigheter markerar emellertid å andra sidan

endast ytterligare vikten av att lönsamhetskriteriet — så konkret uttryckt

som med hänsyn till verksamhetens art är möjligt — redan från första

dagen blir dominerande i utvecklingsbolagets policy. Som styrprincip är

detta kriterium omistligt, särskilt i en verksamhet, där möjligheterna att

få snabba och påtagliga utslag från marknaden av effektivitetsgraden, är

så begränsade.

Fabriksverket delar uppfattningen att samarbete bör sökas med andra

företag samt enskilda forskare och uppfinnare. Det torde dock vara tveksamt

om bildande av projektgrupper eller liknande kring en forskare eller

en uppfinnare är en lämplig metod. Risk kan i sådana fall uppkomma att

inte helt kommersiella överväganden kan komma att få ett för stort inflytande

över utvecklingsverksamhetens inriktning och genomförande.

Det bör råda ett nära samarbete med forskningsinstitutioner av olika

slag, till exempel FOA. Hittills har sekretessbestämmelser i betydande utsträckning

lagt hinder i vägen för sådant samarbete. Fabriksverket förutsätter

att en liberalare tolkning av dylika bestämmelser kan göras vägledande

vid kontakten mellan utvecklingsbolaget och forskningsinstitutioner.

Fabriksverket understryker också vikten av att utvecklingsbolaget icke

iklädes större skyldigheter att utgiva ersättning till arbetstagare för rätt

till dennes uppfinning än enskilda företag av motsvarande art.

Med hänsyn till resursernas knapphet och till omedelbart företagsekonomiska

skäl är det av betydelse att det statliga utvecklingsbolaget står

Öppet för konkret samarbete med andra företag, som har liknande målsättning.

3. Socialstyrelsen

Socialstyrelsen tillstyrker på de grunder, som angivits i promemorian,

förslaget om inrättande av ett statligt utvecklingsbolag. Med hänsyn till

behovet av en snabb teknisk utveckling och en effektiv innovationsverksamhet

kommer ett sådant bolag enligt styrelsens uppfattning att fylla en

väsentlig uppgift. Genom bolagets verksamhet bör, såsom anges i promemorian,

framkomsten underlättas speciellt av innovationer, som tillgodoser

angelägna samhällsbehov, och bättre förutsättningar skapas för utveckling

och exploatering av innovationer gjorda inom statliga sektorn. Bolaget bör

härutöver — vilket socialstyrelsen utifrån sina utgångspunkter särskilt vill

understryka befrämja vidareutvecklandet av projekt, som igångsatts

inom den kommunala sektorn, t. ex. inom vårdområdet.

I promemorian preciseras några områden, där samhället har ett speciellt

ansvar att engagera sig i och där ett statligt utvecklingsbolag förväntas få

betydande uppgifter att fylla. Socialstyrelsen finner det för sin del glädjande,

att bland dessa har upptagits den medicinska tekniken jämte vården och re
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

habiliteringen av sjuka och handikappade, tekniska hjälpmedel i undervisningen,

miljövården samt trafiksäkerheten. Det är enligt socialstyrelsens

uppfattning en angelägen uppgift att stimulera utvecklandet av förbättrade

produkter, metoder och system inom dessa områden.

När det gäller behovet av insatser inom den medicinska tekniken vill

socialstyrelsen hänvisa till sin skrivelse till Konungen, daterad den 19 januari

1968, vilken också åberopats i finansdepartementets promemoria.

Redan i denna tar socialstyrelsen i princip ställning för ett utvecklingsengagemang

enligt de allmänna riktlinjer, som uppställs i promemorian.

I skrivelsen erinras bl. a. om de speciella förutsättningar för en hög

expansionstakt i medicinsk teknik, som finns i Sverige. Vår höga sjukvårdsstandard

erbjuder enligt socialstyrelsen unika möjligheter att utveckla

nya diagnostiska och terapeutiska metoder samt därpå följande utveckling.

Vår industri äger också, framhålles i skrivelsen, goda produktionsförutsättningar

inom den medicinska tekniken. Samtidigt existerar

redan en nationell marknad, som kan trygga de för företagen ofta avgörande,

inledande avsättningsmöjligheterna och bilda underlag för framgångsrika

framstötar på den nu snabbt växande internationella marknad, som

blir resultatet av många länders ökade intresse för och engagemang inom

hälso- och sjukvårdssektorn. Våra tidsmässiga föresteg inom hälso- och

sjukvården samt i utbildningsmässigt och industriellt hänseende hör sålunda,

betonas i skrivelsen, tillvaratas ur såväl vårdpolitisk som näringspolitisk

synvinkel.

I denna fråga må ytterligare anföras att med stöd av bl. a. de statliga

forskningsråden det redan framtagits resultat inom områdena medicinsk

teknik och rehabilitering, som bör kunna tjäna som grund för en vidare

industriell utveckling och produktion samt därav följande allmänt nyttiggörande

för samhället. Det gäller därvid sådana artiklar som diagnostiska

och terapeutiska hjälpmedel samt vissa produkter av betydelse för totalförsvaret.

Vad som i promemorian anförs om organisation, finansiering och genomförande

av det statliga utvecklingsbolaget föranleder ingen socialstyrelsens

erinran.

4. Postverket

Postverkets tekniska problem och behov ligger framför allt på två områden,

nämligen dels transportarbete, här taget i vidsträckt bemärkelse inkluderande

hl. a. sortering och annan hantering av postförsändelser, dels

kontorsdrift, däri inbegripet betalningsförmedling och penninghantering.

I fråga om sådan teknisk utrustning som inte är specifikt postal går

poststyrelsen i princip in för att i möjligaste mån anskaffa produkter som

finns i den allmänna marknaden.

När det gäller speciellt postal utrustning kan svenska postverket i viss

utsträckning dra nytta av det internationella utvecklings- och utredningsarbete,

som bedrivs inom vissa av de större ländernas postverk och inom

internationella postala sammanslutningar. I all synnerhet gäller detta utrustning

som är av komplicerad natur och som för svensk del erfordras i

endast ett förhållandevis begränsat antal — t. ex. brevsorteringsmaskiner.

I vissa fall har emellertid svenska postverket funnit det nödvändigt eller

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

221

lämpligt att ta egna initiativ till utvecklingsarbete. Anledningen kan vara

antingen att fruktbara idéer framkommer eller att angelägna behov föreligger,

vilka inte kunnat tillgodoses på någon av de ovan angivna vägarna.

I en del av dessa fall har utvecklingsarbetet helt skett inom postverket, i

andra fall har det skett i samarbete med utomstående företag — i regel leverantörer

eller presumtiva leverantörer. Som exempel kan nämnas frimärksautomater,

brevstämplingsmaskiner, den s. k. brevbärarbilen samt

en kassamaskin för postkassor. Det kan också i sammanhanget nämnas att

postverket i fråga om optisk läsning av betalningshandlingar o. d. bedrivit

ett omfattande systemarbete som torde ha varit betydelsefullt för produktutvecklingen

på detta område.

Det synes tänkbart att projekt av här antytt slag vid jämförelse med

projekt på andra områden uppfyller kriterierna för engagemang från det

föreslagna statliga utvecklingsbolagets sida. Från postverkets synpunkt sett

skulle det i åtskilliga sådana fall säkerligen ha varit mycket värdefullt om

det existerat ett statligt utvecklingsbolag som postverket kunnat anlita eller

samarbeta med i utvecklingsarbetet. Med hänsyn till den snabba utvecklingen

på olika områden är det sannolikt att för postverkets vidkommande

liknande situationer fortlöpande kommer att uppstå även framdeles, ehuru

några konkreta exempel för närvarande inte kan anges. Posstyrelsen har

anledning att tro att ett statligt utvecklingsbolag därvid kan vara till värdefull

hjälp.

Det bör tilläggas att utveckling av administrativa system och hjälpmedel,

därest detta avses skola ingå i utvecklingsbolagets verksamhet, får

anses utgöra en angelägen uppgift som poststyrelsen hyser stort intresse

för.

Poststyrelsen tillstyrker därför inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag

med i förslaget angivna syften och är beredd att vid det fortsatta arbetet

med bolagets bildande diskutera en aktieteckning avpassad med tanke

på postverkets behov och den närmare inriktning som bolaget kan komma

att få.

5. Televerket

En bärande tanke när det gäller motivet för ett statligt utvecklingsbolag

synes vara den roll ett dylikt kan spela för utveckling av omfattande system

och projekt av betydelse för samhället, särskilt sådana där utsikterna att

komma till en lönsam kommersiell tillverkning är osäkra. Telestyrelsen ansluter

sig till denna tanke och konstaterar att flera områden finns, där utnyttjande

av telekommunikationsteknik skulle kunna bidra väsentligt till

systemens effektivitet.

Televerket bedriver en omfattande utvecklingsverksamhet inom det teletekniska

området. Verksamheten omspänner såväl teletekniska komponenter

som system, och omfattningen av utvecklingsverksamheten framgår av att

årskostnaderna f. n. uppgår till mer än 30 milj. kronor. Projekten inom

området är ibland av sådan storlek, att det har visat sig förmånligt att i

vissa fall bedriva utvecklingsverksamheten i samarbete med andra företag

med teleteknisk utveckling.

Telestyrelsen vill i sammanhanget erinra om att televerket har en omfattande

tillverkning vid egna verkstäder av teleteknisk materiel. År 1967 till
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

verkades vid dessa materiel för cirka 175 milj. kronor. Verkstädernas kapacitet

kommer fr. o. m. innevarande år att ökas genom tillkomsten av nya

verkstäder i Kristinehamn och Skellefteå.

För den forskning och utveckling, som televerket bedriver för sin egen

verksamhet, krävs ingående branschkännedom och denna utveckling förutsätter

televerket även i fortsättningen skall handhas av verkets egen utvecklingsavdelning.

Telestyrelsen räknar också med att — i den mån som i

denna branschbetonade utveckling kontakter med utanför televerket stående

företag och institutioner m. fl. erfordras — dessa kontakter även framdeles

skall ordnas genom televerkets egen försorg.

Såväl utveckling som tillverkning har hittills inom televerket väsentligen

varit inriktad på att med s. k. konventionell kopplingsteknik tillgodose behov

som uppkommer inom televerkets verksamhet som driftföretag inom

telekommunikationsområdet. En förskjutning mot användning av elektroniska

komponenter och system och därvid speciellt datautrustningar för

styrning av teleanläggningar har dock ägt rum under senare år. Verket har

därför i dag betydande resurser för utveckling ävensom för tillverkning av

modern elektronisk utrustning. Telestyrelsen är övertygad om att utanför

den sektor, inom vilken televerkets hittillsvarande utvecklingsverksamhet

inrymts, områden finns där televerket — med hänsyn till sina resurser och

erfarenheter inom konventionell och elektronisk teleteknik samt datateknik

— skall kunna ge betydande bidrag vid utvecklingen och tillverkningen av

system och utrustningar i vilka här nämnd teknik ingår. En sådan medverkan

skulle kunna innebära fördelar även för televerket som sådant. Televerket

är berett att i mån av ledig kapacitet och med tillämpande av affärsmässiga

taxor mottaga uppdrag för utvecklingsbolaget.

I en utvecklingsverksamhet av den betydande omfattning som bedrivs

inom televerket kan man förutse tillkomsten av uppfinningar och uppslag

som ej faller inom det egna verksamhetsområdet. Som framhålles i promemorian,

skulle ett utvecklingsbolag kunna verksamt bidraga till att sådana

uppfinningar och uppslag blir utnyttjade och exploaterade på ett tillfredsställande

sätt.

En genomgående tanke i utredningen är att bolaget skall samarbeta såväl

med statliga och kommunala som med privata företag och därvid kunna utlägga

beställningar av forskning, utveckling och tillverkning även inom

den privata sektorn. Telestyrelsen instämmer helt i de synpunkterna. Experter

från såväl den offentliga som privata sektorn bör i samarbete kunna utföra

betydelsefulla projektutredningar som kan bli aktuella redan i början

av bolagets verksamhet.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrker telestyrelsen, att ett statligt

utvecklingsbolag bildas i enlighet med förslaget i departementspromemorian

i saken. Telestyrelsen är beredd att — om Kungl. Maj:t medger det

— låta televerket ingå som delägare i bolaget genom aktieteckning.

6. Statens järnvägar

I promemorian redovisas främst de allmänna skälen för att ett statligt

utvecklingsbolag skulle behöva inrättas. Dessa skäl finner Statens järnvägar

vara praktiskt bärande och alltså icke ge anledning till erinringar.

Vidare karakteriseras arten — men icke omfattningen — av det föreslagna

utvecklingsbolagets verksamhet med bl. a. en förteckning, omfattan
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

223

de åtta punkter, över arbetsuppgifter, som skulle vara lämpliga att anförtro

bolaget. Flertalet av dem är av den naturen, att staten med den organisation

det svenska samhället har icke kan undandraga sig ansvaret för dem

men också av sådan storleksordning, att inget annat företag än ett statligt

kan förväntas vara berett att satsa de för uppgifternas lösande erforderliga

personella och ekonomiska resurserna. Sistnämnda förhållande har sannolikt

sin förklaring i de enskilda företagens tvekan inför konsekvensen att,

vad lönsamheten beträffax-, bli beroende av i huvudsak en storkund, staten,

men också i medvetandet om både statens och företagens svårigheter att i

lönsamhetskalkyler införa värdet av sådana faktorer som eliminerade luftoch

vattenföroreningar, färre trafikolycksfall, bättre transporter, bättre kommunikationer

etc. Dessa svårigheter bortfaller i stort sett, om staten ensam

tar ansvaret både för företaget och resultatet av dess verksamhet. Att kvantifierade

ekonomiska kalkyler därvid i stor omfattning måste ersättas med

politiskt utformade målsättningar får t. v. accepteras.

Önskvärt är emellertid, att bolaget självt under sin verksamhet har sin

uppmärksamhet inriktad på möjligheterna att successivt åvägabringa samstämmighet

mellan ekonomiska och politiska beslutsprocesser. Osäkerheten

i de sistnämnda, som icke sällan torde bottna i bristande kunskap om fakta

och värderingar på samhällsekonomins område, borde därigenom kunna

minskas. Förhoppningar i denna riktning har på många håll, inte minst i

USA, lett till att man börjat tillämpa metodisk systemanalys (eng. systems

engineering) på även andra system än de rent tekniska. Exempel härpå är

trafikplanering inom en hel stat med uppgift att klarlägga trafikbehov med

utvecklingstrender, värderingskriterier och dessas sammanhang med den

tekniska utvecklingen, de olika trafikmedlens förutsättningar var för sig

och möjligheterna för deras samordning, optimeringskriterier etc., allt med

syfte att få ett bättre underlag för de trafikpolitiska besluten. Men utmärkande

för arbetsmetoder av denna typ är nödvändigheten att handskas med

mycket stora datamängder samt de många kombinationsalternativen, vilket

gör att några resultat inte kan uppnås på rimlig tid och med rimlig insats

av kvalificerad personal annat än om man arbetar med datamaskiner, ibland

mycket stora sådana.

Såsom framhålls i promemorian kan system vara av de mest skiftande

slag. I och för sig är detta naturligtvis riktigt. Det väsentliga för det föreslagna

utvecklingsbolaget är emellertid inte minst med hänsyn till arten

av de skisserade arbetsuppgifterna, att det på ett eller annat sätt får tillgång

till skickliga systemanalytiker och datatekniker samt tillräcklig datamaskinskapacitet.

Dess möjlighet att motsvara uppställda krav kan eljest

väntas bli högst otillfredsställande inom vida områden. Här må — något

vid sidan om ämnet — tilläggas, att en täckning av den allmänna bristen

på utbildade eller erfarna systemanalytiker bör vara av intresse för både det

föreslagna bolaget och näringslivet i stort och att detta bör öppna en möjlighet

för meningsfylld vidareutbildning av vissa av de akademiker av vilka

ett visst överskott på sina håll beräknas uppstå framdeles, däribland även

samhällsvetare och humanister.

I den mån det föreslagna bolaget, såsom antyds i promemorian, kommer

att taga sig an »utvecklingen av såväl allmänna som interna transportsystem

och kommunikationsmedel» har Statens järnvägar anledning att anmäla

ett påtagligt intresse. Detsamma gäller också om »främjande av trafiksäkerhet»

upptages på bolagets program och därvid också som naturligt är

frågan om korsande järnvägs- och landsvägstrafik.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

I promemorian behandlas även bolagets insatser på andra områden än

dem för vilka staten bär det direkta ansvaret. Det torde vara uppenbart, att

bolaget i detta fall får räkna med att taga större risker än den de enskilda

företagen normalt tar. En viss balans torde kunna åstadkommas genom att

kompensera den ökade risken med större krav på framtida förräntning av

kapital, som investeras i accepterade utvecklingsprojekt. Ett krav av denna

art torde med nödvändighet böra ställas, om bolagets affärsmässighet i vid

bemärkelse och på lång sikt skall kunna bli en realitet, vilket förutsattes i

promemorian.

Undertecknad Upmark har före detta yttrande redovisat ett antal synpunkter

på föreliggande fråga i en redogörelse den 3.2.1968. Statens järnvägar

hänvisar till denna redogörelse, som här bilägges.

Om de ovan och i bilagan anförda synpunkterna väsentligen kan beaktas

under frågans fortsatta handläggning, vill Statens järnvägar tillstyrka, att

det föreslagna statliga utvecklingsbolaget bildas och sättes i verksamhet.

7. Byggnadsstyrelsen

Promemorians förslag om inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag bör

bedömas mot bakgrunden av finansdepartementets tidigare av styrelsen tillstyrkta

förslag om ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete genom inrättandet bland annat av Styrelsen för teknisk utveckling,

vars huvuduppgift skulle vara att verka för en samordnad och effektiv

fördelning av tillgängliga resurser inom olika områden och fördela det

statliga stöd, som i olika former lämnas till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget, som betraktas som ett komplement till styrelsen för

teknisk utveckling, får till uppgift att utifrån en kommersiell målsättning,

innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång sikt, medverka till att nya

produkter och ny teknik utvecklas och exploateras genom att uppsöka, initiera,

utveckla och exploatera innovationer. Såväl styrelse som bolag utgör

led i en aktiv, statlig näringspolitik.

Det betonas i promemorian, att bolaget måste koncentrera sin verksamhet

till ett mindre urval av projekt, i första hand sådana som framstår som angelägna

för samhället och ytterst för konsumenterna. Bland angelägna uppgifter

nämns även effektivisering av de företagsekonomiska förutsättningarna

för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande verk

och exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter

och företag. Styrelsen delar helt uppfattningen om denna målsättning för

bolagets verksamhet och finner de anförda exemplen på sektorer där samhället

har ett speciellt ansvar och intresse i dessa hänseenden, vara av stor

betydelse.

Ett statligt utvecklingsbolag med denna för ett dylikt självklara samhälleliga

målsättning kan få en viktig uppgift att fylla som komplement till redan

existerande utvecklingsbolag och till det fria näringslivet. Å andra sidan torde

det i många fall innebära att lönsamheten måste ses på lång sikt och icke

låter sig beräknas på samma sätt som inom det enskilda näringslivet. När

det i promemorian anförs, att det för att fylla dess speciella uppgift på bästa

möjligt sätt är nödvändigt att ett utvecklingsbolags projektval bestäms av

projektens marknadsmässiga förutsättningar, kan detta därför i en del fall

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 225

stå i motsats till den principiella målsättningen, vilket kan bereda det blivande

bolagets styrelse svårlösta awägningsproblem.

Bolagets organisation och arbetsformer och dess relationer till den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling, till näringslivet och till de statliga

bankerna, är endast antydda i promemorian. Det bör enligt denna ankomma

på bolagets intressenter att utforma konkreta och preciserade målsättningar

för verksamheten och på dess ledning att ansvara för dess organisation. Styrelsen

finner därför inte anledning uttala sig om denna del av förslaget.

Sammanfattningsvis tillstyrker styrelsen inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag

med huvudsaklig uppgift att utveckla och exploatera innovationer,

vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.

8. Luftfartsverket

Inom den civila luftfartens område förekommer innovationsverksamhet i

första hand hos tillverkare av luftfartyg, och denna verksamhet berör luftfartsverket

endast i den mån verket bär att taga ställning till frågor rörande

luftfartygens luftvärdighet och tekniskt-operativa flygsäkerhet. Luftfartsverket

är tveksamt om förekomsten av ett särskilt utvecklingsbolag skulle

möjliggöra en sådan svensk insats på flygplansmarknaden, som icke eljest

skulle komma till stånd. Härjämte förekommer innovationsverksamhet inom

den civila luftfartens markorganisation, t. ex. med avseende på navigationsoch

landningshjälpmedel, kommunikationstjänst m. m. De tekniska anordningar,

som erfordras därför, produceras eller tillhandahålles som regel —

och ofta enligt normer som utarbetats inom den internationella civila luftfartsorganisationen

(ICAO) — av företag och organisationer, som får förutsättas

ha resurser och ambitioner att utöva innovationsverksamhet.

För den civila luftfartens del föreligger sålunda enligt luftfartsverkets mening

icke något mera framträdande behov av ett statligt utvecklingsbolag.

Verket kan icke uttala sig om förhållandena är annorlunda för de övriga

verksamhetsområden, som berörs i promemorian.

9. Statskontoret

I utlåtande 9.2.1968 över remiss angående ökad satsning på teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete har statskontoret anfört att den resurskoncentration

som förslagen i detta sammanhang innebär är önskvärd

och ägnad att underlätta den planering och samlade bedömning som ett vidgat

statligt engagemang i teknisk forskning och industrellt utvecklingsarbete

kommer att kräva.

Den stödjande verksamhet som där avsågs omfattar främst tillämpad

forskning. Denna utgör endast en del av en framgångsrikt bedriven innovationsyerksamhet.

Även om den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling

till viss del även skall kunna lämna stöd i de delar av verksamheten som

omfattar tekniskt utvecklingsarbete, marknadsföring m. m. som ingår i en

exploatering av nya produkter m. m. föreligger enligt statskontorets uppfattning

behov av aktiva insatser för stöd av dessa senare led i en innovationsverksamhet.

Ett sådant stöd bör kunna meddelas genom ett statligt utvecklingsbolag.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget skall således ses som ett komplement till styrelsen för

teknisk utveckling, vilket även framhålls i den föreliggande promemorian.

Enligt promemorian bör utvecklingsbolagets verksamhet i törsta hand avse

produkter m. m. som är av betydelse inom områden där samhället har eif

speciellt ansvar och intresse. Stora delar av dessa områden är sådana där

statliga myndigheter och organ har direkt ansvar och verkställande uppgifter.

Statskontoret finner en koncentration av bolagets verksamhet till angivna

områden vara angelägen bl. a. med hänsyn till nödvändigheten av att begränsa

antalet projekt som bolaget engagerar sig i.

I detta sammanhang vill statskontoret understryka att de statliga myndigheterna

i sin ordinarie verksamhet utövar en inte obetydlig innovationsverksamhet.

I promemorian berörs betydelsen av statliga beställningar på det

militära området. Vidare anförs att en ökad statlig aktivitet av detta slag på

civila områden kan öppna nya avsättningsmöjligheter för svenska företag.

Enligt statskontorets uppfattning bör ett utvecklingsbolag även i detta avseende

ses som ett komplement. Tillkomsten av ett sådant bolag får inte innebära

en minskning av myndigheternas ansvar och insatser i fråga om att stimulera

utvecklingen av nya produkter m. in. som är ägnade att tillgodose

samhälleliga behov samt rationalisera och effektivisera verksamheten inom

den statliga sektorn.

Ett utvecklingsbolags ställning av komplement till angränsande aktiviteter

kan kräva att särskild uppmärksamhet ägnas åt alt dubbelarbete i olika led

av innovationsverksamheten undviks.

Riskerna för dubbelarbete kan vara störst när det gäller forskningsarbete

och i viss mån även tekniskt utvecklingsarbete. Mot denna bakgrund synes

det statskontoret vara angeläget att ett statligt utvecklingsbolag koncentrerar

sig på prospekterande och initierande samt främst samordnande, administrerande

och finansierande uppgifter.

I promemorian anges att ett utvecklingsbolag i sin verksamhet för att

främja tillkomsten av system och produkter, som är särskilt angelägna från

samhällssynpunkt, kan fylla en inte oväsentlig funktion sett även från näringslivets

sida. Olika samhällsbehov kan till följd av bolagets nära kontakter

med statliga myndigheter i vissa fall tidigare översättas till specifikationer

på de tekniska och ekonomiska krav som systemen och produkterna i

fråga skall uppfylla.

Med en vid innebörd av begreppet »samhällsbehov» kan urskiljas två slag

av situationer där statliga myndigheter fungerar som »beställare». Det ena

slaget är där myndigheten är köpare av vissa produkter för direkt användning

i myndighetens verksamhet. Det andra slaget är där myndigheten är

»beställare» i en indirekt mening på så sätt att framställning och bruk av eu

produkt av viss karaktär och med vissa egenskaper ligger i myndighetens

och samhällets intresse men där de egentliga köparna av produkten åtminstone

till övervägande del är enskilda konsumenter, privata företag, kommunala

organ m. fl. Här kan myndigheten verka genom utfärdande av rekommendationer,

föreskrifter och förbud i fråga om användning av olika slag av

tekniska anordningar in. in. Myndigheten kan vidare ha intresse av att rationella

anordningar och produkter kommer till användning i verksamheter

som bedrivs med statsbidrag i syfte att begränsa behoven av bidrag.

Bland produkter som avses i detta sammanhang kan anges anordningar

för luftrening i industriella anläggningar och på motorfordon, säkerhetsfrämjande

anordningar på bilar och i övrigt i trafiken samt utrustning i

sjukvård och andra slag av vård.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

227

När det gäller myndigheter som direkta köpare av produkter för bruk i

sin egen verksamhet, har myndigheter, som inte kontinuerligt bedriver utvecklingsarbete,

möjligheter att samordna sin inköpsverksamhet med myndigheter

som har resurser för framtagande av specificerat beställningsunderlag.

En sådan samordning kan ske genom anslutning till avropsavtal och

ingående av överenskommelser om »huvudförvaltningsmyndighet».

I detta sammanhang vill statskontoret framhålla att ett utvecklingsbolag

inte bör belastas med mer eller mindre löpande uppgifter för utvecklingsoch

beställningsverksamhet för den civila statsförvaltningen. Den löpande

verksamheten bör i första hand omhänderhas genom direkt samverkan mellan

myndigheterna.

I sådana fall där myndigheter är indirekta »beställare» av produkter av

visst slag är det väsentligt att samhällsbehoven snabbt preciseras och översätts

till specifikationer på tekniska och ekonomiska krav på aktuella produkter

m. in. EU utvecklingsbolag torde här kunna spela en stödjande och

förmedlande roll. Förekomsten av ett sådant bolag får dock inte innebär att

myndigheten minskar sina ansträngningar att även direkt och i andra former

beakta önskvärdheten av alt erforderliga preciseringar och specifikationer

snabbt kommer till stånd och bringas till allmän kännedom. Ett utvecklingsbolag

kan inte överta det ansvar som härvidlag ankommer på vederbörande

myndigheter.

I fråga om ett statligt utvecklingsbolags val av projekt kan en koncentration

på att främja tillkomsten av produkter m. m. som är särskilt angelägna

från samhällssynpunkt ha återverkningar på en kommersiell målsättning

för bolaget.

Innovationer på sådana områden som avser t. ex. sjukvård, undervisning,

miljövård och trafiksäkerhet kan många gånger te sig mindre lockande ur

företagsekonomiska synpunkter trots att de har en hög samhällsekonomisk

lönsamhet. Utvecklingen av anordningar mot luftföroreningar eller olika säkerhetsdetaljer

i bilar torde t. ex. inom industrin framstå som tämligen riskfyllda

projekt innan det genom lagstiftning eller på andra vägar skapats en

omfattande marknad för dessa produkter. Det finns också risk för att lönsamheten

av produkter, där en eller ett fåtal statliga myndigheter är de enda

potentiella köparna, bland företagen bedöms mer pessimistiskt än produkter

som har en bred och kanske mindre prismedveten kundkrets. Genom att

utvecklingsbolaget även bör se till den samhällsekonomiska lönsamheten

kan projekturvalet komma att ske på andra grunder. Bolaget blir därigenom

ett viktigt komplement till de enskilda industri- och utvecklingsbolagens

resurser.

De skillnader som kan föreligga mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska

lönsamhetsbedömningar bör dock beaktas vid preciseringen av

målsättningarna för ett statligt utvecklingsbolag. Statskontoret delar uppfattningen

att bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart definierade

lönsamhetskrav som siktar till en rimlig avkastning på det egna kapitalet.

Lönsamhetskraven får dock inte vara så utformade att bolaget med

hänsyn till den egna ekonomin tvingas välja företagsekonomiskt mycket

lönsamma och därför lättsålda projekt på bekostnad av mer samhällsekonomiskt

och kanske på kortare sikt svårexploaterade sådana.

När det gäller sammansättningen av ledningen för ett statligt utvecklingsbolag

vill statskontoret understryka betydelsen av att i ledningen ingår personer

med betydande kunskaper och erfarenhet av marknadsförhållanden

och företagsverksamhet. Möjligheten att i ett rådgivande organ engagera så
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dana personer får inte undanskymma betydelsen av att de bör ingå i företagets

ansvariga ledning.

Beträffande utformningen av resurser för ett statligt utvecklingsbolag finner

statskontoret — liksom även i promemorian anförts — det vara angeläget

att bolagets egna personella och laboratoriemässiga resurser för forskning

och utvecklingsarbete begränsas. Alla möjligheter att lägga ut forsknings-

och utvecklingsuppdrag på såväl statliga myndigheter, institutioner

och företag som privata företag, institutioner och forskare bör sålunda tillvaratas.

Även möjligheterna att förhyra forskningsresurser hos statliga organ

och institutioner bör utnyttjas.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker statskontoret att ett

statligt utvecklingsbolag bildas i enlighet med de riktlinjer som angivits i

förutnämnda promemoria.

10. Universitetskanslersämbetet

UKÄ tillstyrkte i allt väsentligt de förslag som framfördes i finansdepartementets

promemoria ökad statlig satsning på teknisk forskning och industiellt

utvecklingsarbete.

Ämbetsverket såg inrättandet av ett centralt organ som ett led i strävandena

att forma och förstärka Sveriges totala forskningspolitik. Den

resurskoncentration som föreslogs syntes ämbetet vara ett försök att få

till stånd en mera effektiv resursanvändning.

Beträffande forskningsprioriteringen förordade UKÄ sammanfattningsvis,

att en väsentlig satsning skulle ske på forskning syftande till att lösa

viktiga problem i samhället.

UKÄ har även i andra sammanhang berört de frågeställningar som aktualiseras

i nu föreliggande promemoria. I den tryckta huvudframställningcn

av verkets anslagsäskanden för budgetåret 1968/69 framhöll UKÄ följande.

Vad gäller näringslivets insatser för forskning och utvecklingsarbete kan

tendenser i Sverige under 1960-talet skönjas som innebär farhågor för en

viss stagnation. I finansdepartementets långtidsbudget för perioden 1967/

68—1971/72 har betonats att utvecklingen under 1960-talet inneburit att

näringslivets kapitalbildning i mindre utsträckning än på 1950-talet kunnat

finansieras med egna vinstmedel. Kalkylerna för de följande åren tyder på

att investeringarnas självfinansieringsgrad kan väntas sjunka ytterligare

även vid oförändrade vinstmarginaler. I långtidsbudgeten understrykes att

detta särskilt gäller exportindustrin, där investeringsbehoven är speciellt

stora. Enbart mot denna bakgrund torde det stå klart att risk kan finnas

att näringslivets engagemang för forskning och långsiktigt utvecklingsarbete,

trots dess företrädares medvetenhet om vikten av att vidgade insatser

på detta område sker, kan komma att skjutas undan till förmån för

åtgärder på mera kort sikt. Det internationella konjunkturläget hårdnar.

Den svenska företagsstrukturen utmärkes i stort sett vid en internationell

jämförelse av de relativt små enheterna. Inom sektorer där möjligheterna

till priskonkurrens vilar på långa serier betyder denna företagsstruktur i

förening med det förhållandevis höga kostnadsläget i Sverige en inskränkning

av de ekonomiska möjligheterna när det gäller investering på vad

som sammanfattningsvis kan betecknas som innovationsområdet. Mycket

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

tyder emellertid på att det svenska näringslivet i växande grad måste

inrikta sig på en stark specialisering av produktionen i fråga om vilken

kvalitetskravet och draget av originalitet och genomslagskraft kan bli avgörande.

Behovet av stark beredskap inför kraven på rörlighet och snabb

omställning blir i en sådan situation avgörande. Förutsättningarna, sådana

de här skisserats, leder otvivelaktigt till att väsentligt starkare insatser

för sådan forskning som ligger till grund för tekniskt utvecklingsarbete nu

måste göras.

Ett mera utförligt resonemang angående hithörande frågor, till vilket

UKÄ hänvisar, utvecklas i den till Kungl. Maj :t nyligen överlämnade promemorian

Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv

(avsnitt 5, 1—2).

Om UKÄ i ovanstående citat mera betonat nödvändigheten av ökade insatser

på det första steget i innovationsprocessen — forskning — vill verket

här framhålla det önskvärda i ett starkare statligt engagemang också

i det andra steget, produktutveckling. Den nu föreliggande promemorian

har som ett genomgående drag att söka tillgodose krav som ställs på samhället

inom flera mycket väsentliga områden.

I promemorian anges fyra huvudskäl för ait inrätta ett statligt utvecklingsbolag.

1. Behovet av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna

produkter, metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och

får en från teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning

(s. 4).

2. Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska

förutsättningarna för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och

affärsdrivande verk. Den statliga företagsgruppen (inkl. vissa verk) behöver

anlita ett brett register av samarbetsformer på samma sätt som

företagsgrupperingar på den privata sidan (s. 7—8).

3. Önskvärdheten av att skapa bättre förutsättningar för exploateringav

innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag

(s. 8).

4. Behovet av att få till stånd ytterligare en kanal för utveckling och

exploatering av innovationer gjorda speciellt inom mindre förelag samt

av enskilda uppfinnare och forskare (s. 8—9).

UKÄ finner de anförda argumenten bärande men vill ge vissa kompletterande

synpunkter i anslutning härtill.

Beträffande den första punkten vill ämbetsverket framhålla att uttrycket

»kommersiellt tillfredsställande utformning» bör — i linje med vad

hland andra rektorsämbetet vid Uppsala universitet förordat — fattas i

en vid bemärkelse. Flera av de åtta exemplifierade sektorerna (s. 4), inom

vilka samhället har ett speciellt ansvar och intresse, bör bedömas i ett

vidare perspektiv än mot bakgrunden av kortsiktiga lönsamhetskriterier.

Satsning på utveckling av exempelvis medicinsk teknik, produkter och

system på rehabiliteringsområdet, åtgärder för förebyggande av vatten- och

luftföroreningar och insatser för trafiksäkerhet måste ses i ljuset av de

stora positiva sekundäreffekter för hela samhällsekonomin som kan uppnås

i form av bättre villkor för sjuka och handikappade, en renare natur,

ett färre antal trafikoffer.

I promemorian nämns under denna punkt som ett område, vilket bör

uppmärksammas av utvecklingsbolaget, teknik för produktion och distribution

av vissa konsumtionsvaror. UKÄ vill komplettera detta med läke
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

medelsområdet. Dock vill UKÄ härtill framhålla, att utvecklingsbolaget

med dess i begynnelseskedet relativt knappa resurser till en början torde

böra begränsa sin verksamhet till ett färre antal områden bland de exemplifierade.

Det torde vidare vara befogat att inte förvänta mera påtagliga

resultat förrän på något längre sikt.

Angående den tredje punkten vill UKÄ ansluta sig till vad statsutskottet

anfört i sitt utlåtande 1959:87, nämligen alt uppfinningar, som tillkommit

i anslutning till statlig verksamhet, borde utnyttjas av staten så effektivt

som möjligt.

Beträffande den fjärde punkten bör, utöver vad som anförs i promemorian,

synpunkter kunna hämtas ur yttrandet från rektorsämbetet vid

Chalmers tekniska högskola. Däri åberopas exempel på att forskare och

uppfinnare liaft svårt att finna ekonomiska möjligheter och gensvar för

exploateringssyften, vilket — enligt rektorsämbetets förmodan •— i åtskilliga

fall berott på att marknadsförhållanden och ekonomiska kalkyler visat

att projektet inte skulle bli ekonomiskt lönande. I sammanhanget vill

UKÄ även hänvisa till vad organisationskommittén för teknisk högskola i

Lund anfört.

Många idéer har aldrig kommit till utveckling till följd av att verksamheten

kan innehålla många ovissa element och svårigheten alt kunna i

förväg förutse om produkten kan bli säljbar och dessutom att kunna göra

en realistisk lönsamhetsbedömning med alla kostnadsandelar vägda mot intäkter.

Detta gör att näringslivets företag i första hand inriktar sig på

»säkra» produkter. Av denna anledning bör ett utvecklingsbolag som här

föreslås kunna fylla eu mycket stor uppgift framför allt på områden exempelvis

sådana som anges på sidorna 4 och 5 (i finansdepartementets promemoria)

där det kan vara svårt att få det svenska näringslivet att satsa på

utveckling.

Återkommande till vad som anförts i anslutning till första punkten synes

åter böra framhållas de två dimensionerna i begreppet lönsamhet.

Vad rektorsämbetet vid Chalmers tekniska höskola och organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund anfört synes tala för aktivare statliga

insatser på området.

Under rubriken Verksamhetens inriktning anförs (s. 10), att utvecklingsbolaget

bör kunna i innovationsfrämjande syfte lägga ut uppdrag som

innebär en specificerad målforskningsuppgift. Här liksom på några andra

punkter framgår det nära sambandet med den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling. UKÄ finner det — med hänsyn till att gränsen mellan

forskning och utvecklingsarbete är diffus — naturligt att de båda organens

verksamhetsområde i vissa fall skär över varandra. Det synes UKÄ vara

av värde att stöd i olika former och under processens olika faser kan sättas

in för att främja ett projekt från idé till marknadsfärdig produkt.

Vidare framhålles i promemorian i detta sammanhang det nödvändiga i

att bolaget så långt möjligt skall aktivt söka efter projekt som är intressanta

liksom behovet av att till bolaget som rådgivare knyta forskare eller

representanter för forskningsinstitutioner, för att därmed ha kontakt med

den vetenskapliga fronten. I organisationsavsnittet konkretiseras denna

tankegång i förslag om att till bolaget knyta ett rådgivande organ bestående

av forskare och personer med praktisk erfarenhet av innovationsverksamhet.

UKÄ, som finner vad som i detta avseende framförts vara riktigt, vill

härtill erinra om att den avsedda styrelsen för teknisk utveckling har förutsatts

skola repliera på kvalificerad vetenskaplig expertis och att i sty
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

relsea föreslagits ingå inom näringslivet väl erfarna personer. Viss personalunion

torde kunna tänkas även om styrelsen och utvecklingsbolaget i

princip föreslagits bli två från varandra helt fristående organ.

Det kan däremot ifrågasättas om bolaget skall, som föreslås (s. 14),

ha egen personal och egna laboratorier för forskning. Under tämligen lång

tid torde bolaget, såvitt UKÄ kan bedöma, behöva falla tillbaka på redan

existerande resurser inom nu rådande forskningsinstitutionella mönster.

Möjligheterna att komplettera befintliga institutioner och utnyttja existerande

företag — statliga eller andra — till gagn för den verksamhet, som

kan ligga i utvecklingsbolagets intresse, bör beaktas.

Under alla omständigheter synes •— såsom förutsatts i promemorian ■—

resurser behöva skapas för själva det industriella utvecklingsarbetet, även

om också i detta fall verksamheten i viss utsträckning torde kunna utvecklas

vid existerande enheter.

I anslutning till vad som anförs i promemorian om den knappa tillgången

på högt kvalificerade forskare och tekniker vill UKÄ framhålla att energiska

åtgärder måste vidtagas — på bl. a. hela det område som avser statlig

beställnings- och annan uppdragsverksamhet — för att befintlig kapacitet

på universitets- och högskoleområdet skall kunna tas till vara för i

promemorian avsedda syften.

11. Skolöverstyrelsen

SÖ delar i allt väsentligt de bedömningar och värderingar, som gjorts i

den remitterade PM, och tillstyrker i princip de förslag till åtgärder som

där framförs. Det är angeläget att den planerade verksamheten kan komma

igång utan dröjsmål. Den skisserade inriktningen av bolagets verksamhet

synes på viktiga punkter kunna bidra till att tillgodose sådana önskemål

som SO i olika sammanhang framfört under de senare åren beträffande en

av de i PM angivna verksamhetsområdena, nämligen »utveckling av system

och tekniska hjälpmedel inom undervisningen».

I det följande ger SO dels en kortfattad beskrivning av behovet av och förutsättningarna

för ökade utvecklings- och produktionsinsatser på undervisningsområdet,

dels några synpunkter på i vilka former denna verksamhet

bör planeras, samordnas och genomföras.

t. Det moderna samhället ställer, som det förefaller, oavlåtligt ökande

krav på effektiv utbildning. Undervisning och inlärning tenderar att breda

ut sig både uppåt och nedåt från de hittills typiska skolåldrarna och blir på

så sätt en efter hand alltmer dominerande mänsklig aktivitet. Samhällets

utbildningsresurser hotar därför att bli permanent otillräckliga i förhållande

till efterfrågan om de inte kan utvecklas och disponeras på ett rationellare

sätt än som hittills varit möjligt.

De principiella förutsättningarna för en rationellt bedriven kontinuerlig

inlärning vidgas i våra dagar snabbt dels genom den kommunikationstekniska

utvecklingen beträffande t. ex. television, datamaskiner etc., dels genom

den i pedagogisk forskning på senare år intensifierade utvecklingen av

en beteendevetenskaplig teori för målinriktad inlärning. Denna pedagogiska

forskning belyser möjligheterna att konstruera och tillämpa inlärningsarrangemang

med vars hjälp man uppnår vissa i förväg uppställda mål.

Dessa principiella förutsättningar behöver systematiskt bearbetas och ut
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år W68

vecklas för att kunna föras ut i praktisk tillämpning. SÖ räknar med alt det

i skolorna gradvis skall kunna genomföras en efter elevernas starkt växlande

förutsättningar och intressen väl avpassad undervisning. Detta kommer

med all sannolikhet att kräva betydande förändringar av den pedagogiska

organisationen för skolans inre arbete. Vidare uppstår utan tvivel nya

krav beträffande personalens kvalifikationer och utbildning. Den mest avgörande

förutsättningen för dessa förändringar av skolverksamheten är

emellertid, att de genom forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete anvisade

möjligheterna till en rationell undervisning ges en så konkret, instrumentell

utformning, att deras användning framstår som självklar såväl förlärare

som för elever. Undervisningsområdet är därför — uttryckt i PM:s

ordval — i stort behov av att för verksamheten »angelägna produkter, metoder

och system kommer fram så snabbt som möjligt och får eu från teknisk

och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning» ( s. 4).

2. De företag som förser utbildningsväsendet med läromedel är naturligt

nog inställda på en produktion, som i första hand tillgodoser den gällande

undervisningsorganisationens behov. Produktutvecklingen i dessa företag

synes hittills inte på det sätt som under senare tid påbörjats exempelvis

inom »the educational industry» i USA ha skaffat sig resurser för att nyttiggöra

den pågående informationstekniska och forskningsmässiga utvecklingen.

För alt, i enlighet med vad som ovan anförts, inrikta läromedelsproduktionen

på en instrumentalisering av undervisningsprocessen är det därför

enligt SÖ:s bedömning nödvändigt med speciella stimulansåtgärder. En sådan

åtgärd, som SÖ sedan någon tid överväger men ännu inte utformat, är

ett »entreprenadarrangemang», där skolväsendet lägger ut beställning av

systematiserade läromedel på ett eller flera företag. Andra sätt att stimulera

ny företagsamhet är det slags åtgärder som föreslås i PM.

3. Ett embryo till det nya slags utvecklingsarbete som här efterlyses utgörs

av ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt som på SÖ:s uppdragför

närvarande bedrivs vid några pedagogiska forskningsinstitutioner. Syftet

med dessa projekt är att utveckla en i stor utsträckning förplanerad och

förproducerad undervisning, så konstruerad att i princip varje elev kan nå

det för honom eller henne för ett visst avsnitt uppställda utbildningsmålet.

Projekten startar med målanalyser varefter följer systematisk konstruktion

och utprövning av protoyper för inlärningsarrangemang, i vilka metod, materiel

och organisation integreras.

Hittills har denna projektverksamhet begränsad omfattning. Verksamheten

initieras och samordnas genom SÖ:s byrå för forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett tjugotal större och mindre projekt har hittilfs startats. Budgeten

för denna verksamhet kan för 1968/69 beräknas till omkring 5 Mkr.

och har av SÖ planerats öka till det sexduhbla på en femårsperiod.

4. En betydelsefull fråga för dessa projekt är givetvis hur de överförs

från forskningsinstitutioner till produktionsstadiet och även hur resultaten

sedan genom föreskrifter, anvisningar, inskolning av den personal och de

elever, som skall utnyttja resultaten, och andra marknadsföringsåtgärder

förs ut i praktisk tillämpning. Flera av dessa projekt är nu mogna för produktionsfasen

och SÖ arbetar för närvarande intensivt på att finna de hästa

lösningarna på dessa problem.

Utveckling, produktion och införande av nya undervisningssystem ställer

krav på delvis nya former för samverkan mellan beställare, forskningsinstitutioner,

producenter och användare. Skolans kursplaner skall »översättas

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

i läromedelstermer». Ett med hänsyn till givna undervisningsmål optimalt

läromedelsutnyttjande och en optimal arbetsorganisation skall konkretiseras.

Läromedelsproducenter måste därför bl. a. göra upprepade och omfattande

utprövningar i praktiska skolsammanhang. När undervisningssystemen

skall föras ut i praktisk tillämpning, fordras intima relationer mellan

producenter och användare.

SÖ bedömer det — såsom framhållits ovan — vara nödvändigt att avsätta

betydande resurser för ett samordnat planerings- och utvecklingsarbete av

det slag som här antytts. Därvid bör det vara SÖ:s uppgift att — som utgångspunkt

för produktion av läromedelssystem i privata och/eller samhällsägda

företag och med hjälp av bl. a. forsknings- och utvecklingsarbete

— definiera undervisningsbehov och undervisningsmål samt att i prototypform

uttrycka för dessa syften lämpliga kombinationer av metod, materiel

och arbetsorganisation. Även utförandet i praktisk tillämpning och den kontinuerliga

driften av undervisningssystem är en uppgift som det naturligt

faller på skolmyndigheterna att ansvara för eller ha tillsyn över. Detta måste

dock som sagt i framtiden ske i betydligt intimare samverkan med läromedelsproducenter

än som hittills varit aktuellt.

5. De ovan exemplifierade omständigheterna utgör enligt SÖ:s uppfattning

starka skäl för att ett statligt utvecklingsbolag bör engagera sig på undervisningsområdet

under en relativt lång övergångstid. SÖ saknar som ämbetsverk

erfarenhet av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet

som undervisningsområdet nu ställer krav på. Ett samarbete mellan SÖ

och ett statligt utvecklingsbolag skulle därför kunna underlätta utvecklandet

dels av de nya företag som behövs på den framtida undervisningsmarknaden,

dels av adekvata relationer mellan dessa företag och undervisningsväsendet.

12. Domänverket

Det sägs i det framlagda förslaget att utvecklingsbolaget skall utifrån en

kommersiell målsättning, innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång

sikt, på olika sätt medverka till att nya produkter och ny teknik utvecklas

och exploateras. Detta enligt i princip två olika linjer: Bolaget skall kunna

för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller privat —

utföra ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Det kan gälla

en specificerad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete fram till ett definierat

stadium, en utredning eller projektledningsuppgift. — Det andra och —

enligt förslaget —- på sikt väsentligare alternativet är att bolaget initierar

och genomför projekt med satsande av eget kapital.

Bolaget skall vara fristående från den föreslagna styrelsen för teknisk

forskning men oförhindrat att liksom andra företag söka bidrag och stöd för

forsknings- och utvecklingsarbete.

Det framhålls som naturligt att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt

innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt, samt

att bolaget nära samarbetar med övriga statliga företag på områden där dessa

ha särskilda tekniska eller andra förutsättningar att med bolagets hjälp

få fram nya produkter och system. Bolaget skall emellertid stå öppet för

samarbete även på andra håll.

Bolaget avses även bedriva prospekteringsverksamhet, i detta fall innebä
8|

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

rande systematisk kartläggning av olika potentiella behov, marknader och

tekniska områden. I samband härmed framhålles att det vid upptagande av

ny teknik kan vara nödvändigt att bolaget knyter framstående forskare till

sig samt att goda internationella kontakter bör etableras. Här betonas också

angelägenheten av att bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande

på projekt, som enligt tillgängliga informationer befinner sig på ett

långt framskridet stadium hos andra företag.

Domänstyrelsen vill starkt understryka sistnämnda uttalande. Varje uppslag

till projektutveckling bör kompletteras med en betryggande inventering

av vad som redan kan ha kommit fram eller är under utveckling på det aktuella

området genom andra idéskapare och företagare. En sådan inventering

kan ge anledning till att ett samarbete inleds, som med vinst i tid och

kostnad för fram till en godtagbar projektlösning.

Bland de i förslaget nämnda exemplen på sektorer, där samhället har ett

speciellt ansvar, är det framför allt miljöområdet som för domänstyrelsens

del träder i förgrunden. Såsom förvaltare i vidaste omfattning av kronans

mark och vatten samt tillika i princip ansvarig för förvaltningen av naturvårdsobjekten

på kronans mark har styrelsen också ett direkt intresse av

att den fortgående miljöförstörelsen i naturen och på dess växt- och djurvärld

bekämpas med all kraft. Här skall endast i förbigående nämnas de

svåra olägenheterna av hushålls- och industriutsläpp i vatten, giftiga betesmedel

inom jordbruket, oljespillet från båtar, luftföroreningarna, anhopningen

av avfall utefter vägar, vid industrier och inrättningar av varjehanda

slag. — Enligt styrelsens mening är det i miljövårdens intresse också angeläget

att alternativa riktlinjer skapas ifråga om utformandet av det gamla

odlingslandskapet där detta genom jordbruksnedläggelser ofrånkomligt

går mot en omgestaltning.

I den mån som ett statligt utvecklingsbolag — i ett förutsatt intimt samarbete

med statens naturvårdsverk — kan samordna och befordra forskning,

idéer och metodskapande på miljöområdet synes det komma att fylla en

uppgift på detta område, om tillräckliga ekonomiska och andra resurser sättes

in.

Ur affärssynpunkt bar domänstyrelsen och skogsbrukets företrädare över

huvudtaget ett särskilt intresse av att forskningen intensifieras i vad gäller

nyttiggörande av avfallsluten från pappersmassefabrikerna eller eliminering

av dess skadeverkningar, så att industriens betingelser förbättras till båtnad

jämväl för råvaruleverantören.

Med hänsyn till skogsbrukets intressen i övrigt vill domänstyrelsen framhålla

följande.

Den av utvecklingen betingade mekaniseringen av arbetena inom skogsbruket

har medfört ett stort behov av ändamålsenliga maskiner. Det tekniska

utvecklingsarbetet på skogsområdet kämpar emellertid med betydande

svårigheter. Resurserna är ej tillräckliga och en bättre samordning är påkallad.

"

I viss mån har situationen förbättrats genom tillkomsten av Stiftelsen

Skogsmekanisering, finansierad av Norrlandsfonden. Stiftelsens uppgift är

att genom lån och bidrag stödja sådana maskinprojekt, som bedömes vara av

allmänt intresse för skogsbruket men som innebär ett stort risktagande för

maskintillverkaren.

Den sedan långt tillbaka fungerande Forskningsstiftelsen Skogsarbeten,

som drivs i huvudsak med bidrag av större skogsföretag, däribland domänverket,

gör en betydande insats för tekniskt framåtskridande. Dess verksam
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

het härvidlag är dock till helt övervägande del inriktad på metodutveckling.

Resurserna räcker ej för utveckling av nya maskiner.

Goda insatser för tekniskt utvecklingsarbete görs även enskilt av skogsföretag

genom direktbeställning av prototyper hos maskintillverkare. Skogsföretagens

investeringar i dylika projekt blir dock beroende av konjunkturerna.

Dessa har under senare år icke varit gynnsamma för skogsbruket.

För samordningen av skogsföretagens utvecklingsarbete spelar Forskningsstiftelsen

Skogsarbeten en betydande roll. Inom vissa branscher utanför

skogsbruket förekommer emellertid utvecklingsarbete, som har nära anknytning

till det som bedrivs inom skogsbruket. Det finns därför behov av

ett vidgat samarbete branscher emellan. Ett uttryck härför är bildandet av

Samarbetsorganisationen för fordon — markforskning, som är ett forum för

diskussioner kring problem om fordons framkomlighet på underlag av varierande

beskaffenhet. Anknutna är, förutom domänstyrelsen och skogshögskolan,

ett antal tekniskt inriktade institutioner av militärt och civilt slag,

liksom fordons- och maskinlillverkare in. fl.

Denna nystartade organisation täcker dock endast en del av det skogstekniska

utvecklingsarbetets problem.

Såväl när det gäller samordningen som en högst påkallad utbyggnad av resurserna

för att få fram lämpliga skogsbruksmaskiner finner domänstyrelsen

en snabbt inledd och av konjunkturerna mera oberoende insats från ett

statligt utvecklingsbolag bli av värde för skogsbruket.

Enligt styrelsens mening är det emellertid av avgörande betydelse att det

intima samarbete som krävs på området utvecklas mellan, å ena sidan, bolaget

och, å andra sidan, nu befintliga gemensamma organisationer för skogligt-tekniskt

utvecklingsarbete och skogsföretagens egna utvecklingsavdelningar.

Det statliga bolaget förutses nämligen av naturliga skäl komma att

arbeta på ett relativt långt avstånd från det praktiska skogsbruket. Skogsföretagens

organisationer och avdelningar på utvecklingsområdet arbetar däremot

i intim kontakt med de praktiska driftsproblemen, varigenom garanteras

en god kännedom om arbetsmiljöns successiva förändringar och om olika

problems aktualitetsgrad.

Det är emellertid även nödvändigt att få fram ett större marknadsunderlag

och en mera aktiv marknadsföring beträffande skogsmaskiner, som gör

fabrikationen lönande. För detta syfte synes det angeläget att redan på utvecklingsstadiet

inledes kontakter även med skogsägareorganisationer inom

andra länder, i första hand de nordiska, varvid man söker väcka intresse för

de aktuella objekten samt inhämtar rön och önskemål med tanke på en

möjlig anpassning av projektutvecklingen efter mera generella krav och behov,

så att vägen breddas för en internationell marknad. Marknadsföringen

bör också i tid förberedas, såväl inom landet som på internationell front. En

viss insats för dessa syften görs genom Nordiska Skogsarbetsstudiernas Råd

13. Naturvårdsverket

I den allmänna motiveringen för förslaget att inrätta ett statliga utvecklingsbolag

anföres att offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning

bidrar till medborgarnas välstånd. Förebyggande och bekämpande av luftoch

vattenföroreningar samt tillvaratagande av naturresurser nämnes härvid

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som exempel på sektorer där samhället har ett speciellt intresse i nämnda

hänseende.

Statens naturvårdsverk vill vitsorda att inom dess verksamhetsområde

finns angelägna behov att tillvarataga nya idéuppslag samt att utveckla och

rationalisera projekt som kan förhindra eller motverka miljöförstöring. Fältet

för sådan utvecklingsverksamhet är mycket stort särskilt på vatten- och

luftvårdens områden. Självfallet erbjuder Sverige, trots intensifierade

skyddsåtgärder av olika slag, en begränsad marknad för den kommersiella

företagsamheten. Såsom framhålles i promemorian har det allmänna vidare

ett särskilt ansvar för att lagstiftningen och det tekniska utvecklingsarbetet

på miljövårdens område håller jämna steg. Naturvårdsverket vill därför tillstyrka

förslaget i denna del.

Det torde inte ankomma på naturvårdsverket att taga ställning till förslaget

inom andra sektorer av det föreslagna bolagets verksamhetsfält. Verket

vill emellertid framhålla angelägenheten av att miljövårdssynpunkterna

ständigt hålles aktuella vid alla projekt som på ett eller annat sätt kan beröra

miljö- och naturtillgångar. Utvecklingsbolaget bör därför i sin verksamhet

ha nära samråd med naturvårdsverket.

14. Statens vattenfallsverk

Vattenfall anser det angeläget att innovationsverksamlieten främjas. Tillkomsten

av ett statligt utvecklingsbolag, som med kraft kan verka för utveckling

av nya produkter och system inom områden som ter sig naturliga

för samhällelig aktivitet, synes motiverad. Den kommersiella inriktningen

med på sikt klart uttalade lönsamhetskrav synes vara en väsentlig målsättning.

Den statliga utvecklingsaktiviteten synes böra ägna särskild uppmärksamhet

åt systemutveckling inom eftersatta områden av stort samhällsintresse,

såsom miljöfrågor, trafiksäkerhetsfrågor etc. Statens initiativ och

medverkan är här en förutsättning för att verksamhet av erforderlig omfattning

skall komma till stånd. Avkastningen på insatta resurser torde

kunna bli betydande, men bestämningen i förväg härav är svår att utföra.

Detta synes vara ett dilemma då lönsamhetskravet även inom dessa sektorer

måste uppfyllas. Stor omsorg bör följaktligen ägnas åt realistiska uppskattningar

av nyttan av insatser inom dylika områden. I den mån kommersiell

lönsamhet ej kan påvisas, ehuru samhällsnyttan är påtaglig, torde verksamheten

böra beslutas och finansieras av den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling intill dess att utvecklingen förts fram till sådan nivå att en

kommersiell målsättning kan formuleras.

Prioriteringsfrågan är även helt allmänt en svår uppgift. Samtidigt som

i princip flera områden bör ägnas uppmärksamhet, inventeras och stödjas,

är det väsentligt att verksamheten ej splittras på många och små projekt.

Vattenfall vill understryka angelägenheten av stark koncentration till ett

fåtal stora projekt. Speciellt gäller detta under uppbyggnadsskedet då resurserna

är starkt begränsade och konsolidering erfordras. Enligt Vattenfalls

uppfattning bör bolaget ej bygga upp egna laboratorieresurser, i varje

fall inte förrän verksamheten stabiliserats och behovet blivit klart dokumenterat.

För Vattenfalls del föreligger intresse och behov att utnyttja utvecklings
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

bolagets tjänster endast i undantagsfall beträffande system och anläggningsdelar

för produktion, transmission och distribution av elenergi. För att

åstadkomma optimala lösningar fordras nära samarbete mellan experter för

planering, utveckling, konstruktion, byggande och drift. Detta sker bäst inom

kraftföretagen. För att utbyta drifterfarenheter, forsknings- och utvecklingsresultat,

vilket ger stort utbyte för ovannämnda verksamhet, har Vattenfall

sedan lång tid tillbaka ett intimt samarbete med kraftföretag även

i andra länder.

Däremot är det av stort intresse att »användningsforskningen» aktiveras,

dvs. att nya användningsområden för elenergi utvecklas. Vattenfall har nyligen

tillsatt en aktivitetsgrupp för sådan användningsforskning. Denna

verksamhet har förutsättningar att ge uppslag, som det kan vara lämpligt

att företag av utvecklingsbolagets karaktär bringar till en lösning. Härvid

berörs användarsidan i hög grad, varvid flera frågor av teknisk-ekonomisk

natur utöver energiproblemen som regel aktualiseras. En tvärvetenskaplig

problembehandling torde därför ofta bli aktuell.

Exempel på dylika projekt är:

Integrerande system för uppvärmning, belysning och ventilation.

Elektriskt drivna bilar för person- och godstrafik.

Belysning av huvudvägar.

Uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt.

Lösningen av dessa uppgifter är av stor betydelse inom energisektorn,

men är även av betydande samhällsintresse och torde ha stor samhällsekonomisk

vikt. Det vore värdefullt om utvecklingsbolaget hade möjlighet att

ägna sig åt dessa problem.

Med hänvisning till ovanstående synes det Vattenfall som om det föreslagna

statliga utvecklingsbolaget skulle kunna fylla en viktig uppgift. Den

kommersiella inriktningen är väsentlig liksom att verksamheten till en

början koncentreras på ett fåtal större projekt.

15. Statens tekniska forskningsråd

Tillkomsten av nya lönsamma produkter, processer och metoder baserade

på innovationer är av fundamental betydelse för vårt näringsliv och samhälle.

Under senare år har också inom det enskilda näringslivet flera utvecklingsbolag

bildats. Härigenom har icke oväsentliga bidrag lämnats till att

forskningsresultat kunnat ledas över i produktion och marknadsföras.

Likväl föreligger fortfarande betydande outnyttjade möjligheter av exploaterbar

karaktär. Så kan förutses komma att i stigande takt bli fallet även

i fortsättningen. Insatserna inom den industriella utvecklingssektorn behöver

därför ökas.

Mot denna bakgrund hälsar rådet med tillfredsställelse tillkomsten av ett

statligt utvecklingsbolag. Rådet förutsätter som en självklarhet att bolaget

varken skall ha förtursrätt eller än mindre monopolställning beträffande

exempelvis forskningsresultat framkomna inom statlig verksamhet. Det är

nämligen av grundläggande betydelse att forskarnas och uppfinnarnas valmöjligheter

beträffande de egna resultatens industriella placering kvarstår

obeskuren och att de industriella exploateringsmekanismerna får utvecklas

i ett system av konkurrens och möjlighet till specialisering som inte främst

baseras på innovatörens anställningsförhållanden utan snarare på faktorer

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

som tillgängliga produktionsresurser, erfarenhet av eller intresse för speciella

tekniska sektorer eller olika kund- eller marknadskategorier.

I promemorian har indikerats en serie uppgifter för bolaget. Rådet vill

varna mot att bolagets begränsade resurser splittras på ett för stort antal

verksamhetsgrenar. Dessa risker måste säkerligen vara allvarligast under

första skedet av verksamheten. Det kan därför ifrågasättas om bolaget alls,

utöver det centrala överförandet av en serie projekt till produktion, skall

syssla med serviceverksamhet avseende tekniskt utvecklingsarbete för statliga

myndigheter — en uppgift som i hög grad ankommer på styrelsen för

teknisk utveckling. Rådet vilt erinra om att man, åtminstone inom en av de

enskilda exploateringsgrupperna, funnit lämpligast att organisera viss experimentell

produktutveckling inom ramen av ett särskilt bolag tillhörande

företagsgruppen. Detta illustrerar den situation präglad av behov av koncentration

kring konkreta problemställningar som ofta kännetecknar verksamheten.

Flera av de skisserade uppgifterna bör därför snarare lösas genom

nära samverkan mellan utvecklingsbolaget och andra organ, eventuellt dotterbolag,

än genom att bolaget i egen regi bearbetar för artskilda uppgifter.

Enligt rådets uppfattning har bolagets uppgifter således skisserats på ett

mindre konkret sätt än som kan anses behövligt. Liknande förhållanden

gäller även arbetssätt och organisation. Aktiekapitalets storlek måste även

preciseras. Konkretisering och precisering är således erforderliga innan

verksamheten kan påbörjas.

Reservation av herr Woxén

Jag delar helt uppfattningen att staten kraftigare än hittills och i lämpliga

former bör stödja utvecklingen särskilt inom det industriella och därtill

gränsande områden. Dock kan jag nu icke tillstyrka det föreslagna statliga

utvecklingsbolaget beroende på att många av de för bolaget angivna intresseområdena

(s. 4 och 5) är för yvigt skisserade och i många fall icke rimmar

med den för bolaget angivna målsättning »en kommersiell inriktning med

klart definierade lönsamhetskrav som siktar till rimlig avkastning på det

egna kapitalet». Vidare är bolaget för vagt skisserat. Sålunda saknas exempelvis

förslag till bolagsordning samt uppgift om tänkta aktiekapital. Den

enda uppgift härom som finnes är att 25 miljoner kronor över statsbudgeten

skall ställas till bolagets förfogande under första verksamhetsåret.

16. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR

INFOR kan helt ansluta sig till vad som i Promemorian allmänt sägs om

betydelsen från samhällsekonomisk synpunkt av att företag finns, som i

första hand är inriktade på utveckling och exploatering av innovationer.

Det ligger i sakens natur att sådana företag, utvecklingsbolag, även själva

uppsöker och initierar tekniska nyheter som kan vara intressanta för deras

verksamhet.

Inom Sverige finns för närvarande bolag av denna typ, vilka under senare

år kommit till inom den privata sektorn. Det kan förutsättas att dessa kommer

att göra insatser av betydande värde inom det område som här närmast

är fråga om. I allmänhet är de på det ena eller det andra sättet knutna till

existerande industriföretag eller koncerner.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Den frågan kan ställas om det mot bakgrund av den aktivitet på området

som redan råder finns behov av att bilda ett statligt utvecklingsbolag. I

Promemorian anföres en rad skäl som talar för att så bör vara fallet. INFOR

önskar i detta sammanhang endast gå in på ett par av dessa.

Det erinras i Promemorian om att staten själv bedriver en betydande industriell

eller i varje fall kommersiell verksamhet. INFOR delar den uppfattning

som kommit till uttryck i Promemorian, att det kan vara värdefullt

för de statliga bolagen och de affärsdrivande verken att ha tillgång till

ett företag inom den statliga sektorn som i första hand är inriktat på att utveckla

och exploatera innovationer. Enligt Promemorian föreligger redan nu

etl antal förslag till konkreta projekt som bör bli föremål för skyndsam bearbetning,

när utvecklingsbolaget kommer till stånd. Även om det kan antas

alt de privata utvecklingsbolagen väl kan åtaga sig att för statens räkning

utföra utvecklingsarbete för innovationer som kommer fram inom den statliga

verksamheten, kan det dock inte uteslutas att vissa intressekonflikter

kan komma att uppstå om så sker. Ett privat utvecklingsbolag är självfallet

i första band intresserat av att taga hand om innovationer som härrör från

den koncern eller företagsgrupp, till vilket bolaget närmast är knutet, eller

projekt som är lämpade att industriellt utveckla inom koncernen eller gruppen

eller som eljest kan förväntas ge en särskilt god avkastning. Det förefinns

därför risk för att projekt som härrör från den statliga sektorn sätts i

efterhand. Den styrka, som ligger i möjligheten till att kombinera privata

och statliga resurser i utvecklingsarbetet, bör å andra sidan beaktas vid bedömningen

av lämpligheten av att överlämna ett projekt till ett visst privat

utvecklingsbolag, som är lämpat och villigt att påtaga sig uppgiften. Därvid

bör dock uppmärksamhet ägnas risken för förskjutningar i konkurrensförhållanden.

Det understrykes vidare i Promemorian att det inom den offentliga, icke

kommersiella verksamheten finns många problem av teknisk art, som

snabbt måste lösas för att samhället skall fungera så som är önskligt. I

Promemorian har åberopats flera exempel på sektorer där så är fallet. Det

kan inte förnekas, att många av dessa problem sett ur samhällelig synvinkel

bör ges prioritet framför projekt av rent kommersiell art. Ett statligt

utvecklingsbolag bör kunna medverka till att de löses snabbt och effektivt.

Det är också riktigt att ett statligt utvecklingsbolag kan bli av betydande

värde som komplement till styrelsen för teknisk utveckling och forskning.

Under den korta tid som INFOR fungerat har det i vissa fall visat sig vara

ganska besvärligt att finna lämpliga företag, som varit villiga att satsa på

vidareutveckling och exploatering av projekt som både av experter och

INFOR bedömts som intressanta. Först när utvecklingen kommit så långt

att en exploatering ansetts som tämligen riskfri har en överlåtelse till ett

enskilt företag kunnat komma till stånd.

Promemorian lägger stor vikt vid idé-skapande och vid bedömning av

var nya idéer och uppfinningar kan väntas bidraga till utvecklingen. INFOR

förutsätter att sådana bedömningar, som ofta är mycket vanskliga att göra,

sker med samtidig stark uppmärksamhet på den praktiska exploateringen

från idé- och uppfinnarplanet till kommersiellt framgångsrik produktion

och inte minst marknadsföring.

INFOR tillstyrker alltså tanken på att starta ett statligt utvecklingsbolag.

Vad angår uppbyggandet av bolaget är Promemorian ganska knapphändig,

vilket är väl förståeligt eftersom både takten och organisationen lämp
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ligen bör anpassas efter de projekt som kan komma ifråga. Det är enligt

INFOR:s mening angeläget att bolaget drivs som ett självbärande och helst

lönsamt företag. Det innebär bland annat att om bolaget, vilket i och för sig

måste vara önskvärt, åtager sig sådan för den offentliga sektorn angelägen

innovations- och utvecklingsverksamhet, varpå exempel lämnas i Promemorian,

detta arbete bör få karaktären av beställningsuppdrag om produkten

inte kan lönsamt exploateras på marknaden. Det synes vidare inte lämpligt

att utvecklingsbolaget ger sig in på sådana områden, som enligt de föreslagna

direktiven för styrelsen för teknisk forskning och utveckling ankommer

på denna. En klar gränslinje bör dragas mellan styrelsen och bolaget.

Bolaget skall, som i Promemorian förutsättes, bedriva kommersiell verksamhet

med klart definierat lönsamhetskrav som siktar till rimlig avkastning

på det egna kapitalet. Detta hindrar givetvis inte att styrelsen mot ersättning

utnyttjar utvecklingsbolaget för utvecklingsarbete. Det bör också

vara riktigt att bolaget konkurrerar med den privata sektorn om att övertaga

projekt, som utvecklats i styrelsens regi och som anses lämpade för

industriell exploatering.

INFOR är å andra sidan väl medvetet om att ett statligt utvecklingsbolag

i många fall bör bedöma lönsamheten av enskilda projekt ur ett större perspektiv

genom en totaloptimering av deras värde för såväl den enskilda och

den offentliga sektorn. Som exempel kan anges system med anknytning till

miljövård och utnyttjande av naturresurser. En sådan optimering inrymmer

ofta värderingar som är ytterst svåra att kvantifiera vid uppgörande av

lönsamhetskalkylen. Bland annat genom att bolaget ges möjlighet att på

samma sätt som enskilda och privata företag få ekonomiskt stöd för individuella

projekt från styrelsen för teknisk forskning och utveckling och

från andra bidragskällor bör emellertid dessa svårigheter kunna överbryggas

så att bolaget icke behöver taga större risker än det med bibehållande

av lönsamhetskravet kan bära.

Såsom i Promemorian anförs torde bolaget behöva vissa egna personella

och laboratoriemässiga resurser för forskning och utvecklingsarbete. INFOR

delar uppfattningen att bolaget bör skaffa sig dessa resurser i första hand

genom att förhyra dem hos olika statliga organ och institutioner.

Vad beträffar personaluppsättningen finner INFOR, bland annat med hänsyn

till vad som sagts om nödvändigheten av uppmärksamhet på den praktiska

exploateringen, det vara av största vikt att till bolaget knytes teknisk

och ekonomisk expertis. Särskilt angeläget är att kvalificerad personal som

kan tjänstgöra som projektledare finns att tillgå. INFOR vet av egen erfarenhet

hur betydelsefullt det är att ett industriellt utvecklingsarbete följs

upp ända från starten tills det är färdigt. Exploateringsvägarna måste vara

förberedda och styrningen av utvecklingsprojektet ske med stark medverkan

från det organ, de företag eller de personer, som skall ha ansvaret för

den kommersiella lanseringen. Stark projektledning är inte minst betydelsefullt,

när projekt, såsom ofta torde bli fallet, måste lösas genom ett samarbete

med befintliga industriella företag, statliga eller privata och/eller

bestående forskningsinstitutioner.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

241

17. Statens konsumentråd

De skäl som i promemorian anförs för att bilda ett statligt bolag synes enligt

konsnmentrådets uppfattning motivera tillkomsten av ett sådant. Även

om rådet således finner skäl till att tillstyrka förslaget vill det samtidigt

framhålla att bolagets arbetsformer i förslaget synes vara alltför skissartat

beskrivna. Rådet anser därför att det föreligger ett starkt behov av närmare

precisering av den organisatoriska och administrativa ramen för den mångskiftande

verksamhet som bolaget förntsättes kunna bedriva.

Konsumentrådets erfarenhet visar att även om det industriella utvecklingsarbetet

i vårt näringsliv ligger på en totalt sett hög nivå är variationerna

mellan såväl olika produktionsområden som olika företag i samma

bransch mycket stora. För betydande delar av produktionen är utvecklingskostnaderna

ringa jämfört med verksamhetens omfattning. Statistiska centralbyråns

uppgifter om forsknings- och utvecklingskostnader visar att

forskningen i industrigrenar med stark inriktning på konsumtionsvaror är

avsevärt mycket mindre än i industrigrenar som är inriktade på produktion

av investeringsvaror och produktionsförnödenheter. Inom konsumtionsvaruområdet

är variationerna stora. I vissa branscher är utvecklingsinsatserna

koncentrerade till enstaka större och progressiva företag, medan de övriga

företagen inom branschen visar mindre aktivitet. I andra branscher är produktionen

splittrad på många små företagsenheter som var för sig saknar

förutsättningar för aktiva insatser i utvecklingsarbetet.

Konsumentrådet anser det i princip inte vara rådets uppgift att stödja

produkt- och processutvecklingsarbete. Rådet har dock i vissa fall —• just beroende

på branschens ringa möjligheter att fungera på ett ur konsumentsynpunkt

tillfredsställande sätt — trots sina begränsade resurser ansett sig

tvingat alL lämna bidrag för sådana verksamheter med hänsyn till att konsumentintresset

i annat fall på ett otillfredsställande sätt skulle ha eftersatts.

Rådet finner mot bakgrund av dessa erfarenheter att tillkomsten av ett

statligt utvecklingbolag kan komma att innebära nya möjligheter för sådant

utvecklingsarbete som ur konsumentsynpunkt är av stor betydelse.

Rådet vill dock understryka att även om det statliga bolaget på sikt bör eftersträva

en marknadsmässig bedömning av projekten, denna bör ske på något

andra grunder än i ett likartat privat bolag.

Inom konsumtionsvaruområdet kan en markerad skillnad finnas mellan

branscher där konkurrensen fungerar tillfredsställande och branscher där så

icke är fallet. Med tillfredsställande konkurrens avses då inte endast att det

finns flera konkurrerande företag utan även att konsumenterna har möjlighet

att fungera väl på marknaden genom att det finns underlag för och möjligheter

till rationella överväganden och beslut. Om konsumenterna i den situationen

lägger stor vikt vid icke funktionella egenskaper hos varor och

tjänster måste givetvis deras val accepteras som uttryck för det alternativ

som välfärdsmässigt ger den bästa utdelningen. Annorlunda ställer det sig

om allmänheten genom produkternas, produktinformationens och marknadsföringsåtgärdernas

utformning inte kan bilda sig en uppfattning om

för- och nackdelarna hos olika på marknaden föreliggande produkter. I

branscher där situationen är den sistnämnda sammanfaller en marknadsmässig

bedömning av utvecklingsmöjligheterna inte alltid med vad man ur

samhällets synpunkt finner angeläget. Ehuru konsumentrådet förutsätter att

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

det statliga utvecklingsbolaget i princip inriktar sitt arbete på projekt som

är både angelägna och lönsamma måste angelägenhet sgraden i vissa fall ges

företräde framför lönsamhetsaspekten med tanke på att det här kan vara

fråga om en ur samhällets synpunkt falsk lönsamhet som leder till en icke

ändamålsenlig allokering av tillgängliga resurser. Som exempel kan nämnas

behovet av att utveckla tillverkningsmetoder med mindre miljöförstörande

verkningar än de nuvarande. Det är inte säkert att sådant utvecklingsarbete

vid eu strikt företagsekonomisk lönsamhetsbedömning skulle prioriteras

lika högt som vid en angelägenhetsbedömning ur allmänhetens synpunkt.

I promemorian understryks också att ett av skälen för att inrätta ett statligt

utvecklingsbolag är behovet av att, för samhället och ytterst för konsumenterna,

angelägna produkter, metoder och system kommer fram så snabbt

som möjligt och får eu ur teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande

utformning. Man pekar samtidigt på de offentliga tjänsternas betydelse

för medborgarnas välstånd och exemplifierar med flera väsentliga utvecklingsområden

inom den offentliga sektorn.

Konsumentrådet har vid flera tillfällen understrukit den offentliga konsumtionens

betydelse för människornas välfärd samt det önskvärda i att

samma krav ställs på effektiviteten, funktionaliteten och servicenivån inom

denna sektor som inom den privata. Med hänsyn till att det i regel är särskilt

angelägna konsumtionsbehov som har förts till den offentliga sektorns

ansvarsområde synes det vara riktigt att prioritera dessa utvecklingsbehov

högt i det föreslagna bolagets verksamhet. Rådet vill i detta sammanhang

rikta uppmärksamheten på att de statliga företag och myndigheter som tillhandahåller

offentliga tjänster i regel arbetar under monopolistiska former

och att det därför i vissa fall kan föreligga bristande incitament till produktutveckling.

Detta kan i vissa fall även sammanhänga med det korta tidsperspektiv

som gäller vid anslagsgivningen. Det synes därför vara mycket

angeläget att initiativ till aktiviteter inom den offentliga sektorn inte endast

kommer från producenthåll utan att utvecklingsbolaget självt — med utgångspunkt

i på olika sätt dokumenterade konsumentbehov — tar initiativ

till utvecklingsarbete. Rådet konstaterar därför med tillfredsställelse att man

i promemorian har förutsatt att bolaget inte endast skall ta sig an projekt på

hög innovationsnivå, utan även kunna syssla med projekt som endast medför

relativt små justeringar i redan väl känd teknik eller äldre produkter.

Konsumentrådet förutsätter att utvecklingsbolagets verksamhet inte endast

avses leda till en större effektivitet i den inhemska produktionen av varor

och tjänster utan även genom en gynnsam effekt på produktionen av exportvaror

påverka den ekonomiska utvecklingstakten och Sveriges internationella

konkurrensläge. Rådet vill i detta sammanhang peka på förhållandet

att det som på kort sikt satsas på att utveckla för svenska konsumenter

avsedda konsumtionsvaror på längre sikt även kan komma den svenska exporten

till godo. Eftersom levnadsnivån i vårt land jämfört med flertalet

andra länder är hög, kan man förutsätta att de krav som svenska konsumenter

i dag ställer på skilda slags produkter efter hand även kommer att gälla

på flera av våra exportmarknader. En god anpassning av produktionen till

dagens inhemska behov kan således på sikt ge visst företräde i konkurrensen

i andra länder.

Rådet vill också rikta uppmärksamheten på att det nyligen av en av forskningsberedningen

tillsatt arbetsgrupp har konstaterats att marknadsföringen

numera tar i anspråk en mycket stor del av de tillgängliga reala resurserna.

Samtidigt är forskningen och utvecklingsarbetet inom denna sektor i hög

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

243

grad eftersatt. Enligt rådets uppfattning borde utvecklingsbolaget även kunna

ägna sig åt marknadsföringsområdet.

Med hänsyn till de synpunkter som inledningsvis redovisats samt de intressen

som rådet har att företräda, anser konsumentrådet att det borde vara

representerat bland de rådgivare som bolaget ständigt skall hålla kontakt

med. Eftersom man i promemorian har förutsatt att vissa statliga företag

och verk som har intresse av att samverka med utvecklingsbolaget skall teckna

aktier i bolaget ifrågasättes om inte rådet borde höra till denna grupp av

myndigheter. Detta förutsätter dock att medel ställs till förfogande för ändamålet.

18. Ingeniörsvetenskapsakademien

Promemorian framhäver i likhet med tidigare uttalanden från departementet

innovationernas betydelse för den industriella och samhälleliga utvecklingen

och uttalar sig för åtgärder, som kan underlätta tillvaratagandet

av tillgängliga innovationer. Akademien vill helt instämma i denna grundsyn

och har även för sin del sökt skapa större förståelse för innovationernas

betydelse och förutsättningar för deras tillkomst och utnyttjande. Vid bedömningen

av behövliga åtgärder i detta syfte bör emellertid som ett grundläggande

förhållande konstateras, att den övervägande delen av utvecklingsarbetet,

som leder till nya produkter, utföres i de befintliga industriföretagen.

Åtgärder för att skapa en livligare förnyelse inom näringslivet måste

därför i stor utsträckning avse att påverka existerande företag och söka att

förändra och förnya deras tillverkningsmetoder och produktsortiment. I den

allmänna diskussionen om företagsledningens problem har det också blivit

allt mer erkänt att en av dess viktigaste uppgifter är att tillgodose behovet

att succcessivt förnya de produkter eller tjänster, som företaget tillhandahåller.

De statliga insatserna har hittills inte i större utsträckning utformats så

att de underlättat företagens innovationsverksamhet. Promemorian uppger

att de statliga forskningsbidragen har detta syfte, vilket knappast överensstämmer

med det sätt, på vilket dessa använts hittills. Möjligen kommer

andra principer att gälla i fortsättningen. Den statliga investeringsbanken

uppges ge möjlighet för företagen att få tillgång till riskvilligt kapital, men

hittills har inte erfarenheterna av bankens verksamhet visat i vilken utsträckning

denna främjar innovationer inom företagen.

Tillkomsten av ett eller flera utvecklingsbolag ändrar inte denna situation.

Den övervägande delen av innovationsarbetet utföres fortfarande i företagen

och utvecklingsbolagen kan endast komma att få marginell betydelse. Om

samhället finner det angeläget att väsentligt främja innovationsverksamheten

i landet, bör det därför överväga åtgärder som direkt påverkar företagens

insatser.

Utvecklingsbolagens uppgift blir närmast att främja utnyttjande av innovationer,

som inte på andra vägar kommer att tillämpas och som inte passar

in i existerande företags produktion eller att förmedla kapital till företag,

som icke lyckats dra till sig tillräckliga resurser för att utnyttja sina potentiella

utvecklingsmöjligheter. Det saknas säkert underlag för att avgöra, hur

stora möjligheter av detta slag som finns och om dessa kan ge något väsentligt

bidrag till den industriella utvecklingen, utan uttalanden måste grundas

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

på personliga bedömningar. Även om antalet lämpliga projekt för utvecklingsbolag

bedöms vara förhållandevis litet, bör givetvis möjligheter skapas

för att dessa skall kunna utnyttjas. I viss utsträckning bör naturligtvis ett

utvecklingsbolag även kunna ta upp en ny tillverkning, även om det därigenom

kommer att konkurrera med ett industriföretag. Även om utvecklingsbolagets

projekt ofta bör utföras i samarbete med industriföretag, kan denna

regel inte få tillämpas så att dessa får ett reellt monopol på sin tillverkning.

I promemorian anges flera betydelsefulla uppgifter för bolaget. Samtidigt

framhålles att detta måste koncentrera sig på ett begränsat antal projekt

och att ett strängt urval av projekt måste företas. Sannolikt måste även en

begränsning till en viss typ av projekt utföras, i varje fall medan företaget

är under uppbyggnad, eftersom de olika arbetssätten torde kräva varierande

organisationsformer och kompetens. Företagets styrelse och ledning bör

därför inte endast överväga, vilka utvecklingsprojekt företaget skall bearbeta,

utan först ta ställning till vilka uppgifter företaget skall fylla och inom

vilka områden det största behovet av dess insatser kan konstateras.

Promemorian framhåller starkt behovet av utvecklingsarbete inom vissa

områden av stor samhällelig betydelse, t. ex. medicinsk teknik, utbildning

och miljövård. Den väsentliga åtgärden för att åstadkomma ett intensivare

utvecklingsarbete på dessa områden torde vara att tillräckliga resurser reserveras

för detta ändamål samt att målen för arbetet utredes och klargöres.

Kompetensen att utföra utvecklingsarbetet finns i åtskilliga fall inom privata

företag och dessa bör i så fall utnyttjas. Däremot kan och skall industriföretagen

inte fastställa kraven på produkterna och inte heller kan de utföra

den önskvärda marknadsundersökningen, eftersom marknadens storlek ofta

bestämts av staten genom dess anslag och bestämmelser. Det är ofta av stor

betydelse att utvecklingsarbetet genomföres i nära samverkan mellan tillverkare

och användare. Detta torde även gälla de statliga behoven och det

förefaller därför naturligt att de statliga myndigheter och verk, som ansvarar

för berörd verksamhet, även får ansvara för utvecklingsarbetet. De bör

därför ges tillräckliga resurser för att kunna i första hand utreda och precisera

behoven av ny utrustning och därefter lägga ut och administrera beställningar

av utvecklingsarbete vid institutioner, forskningsinstitut och

konsult- eller industriföretag. Även ett utvecklingsbolag bör kunna komma

ifråga om det har den speciella kompetens som fordras för ett visst utvecklingsuppdrag.

Om det anses angeläget att intensivare utvecklingsarbete genomföres

på de områden som samhället ansvarar för, bör därför de ansvariga

statliga organen förses med utvecklingsavdelningar, som kan utföra de

behövliga insatserna.

De ansvariga statliga organen bör också lättast kunna förmedla kontakten

mellan sina utvecklingsavdelningar och de lokala instanserna såsom

sjukhus eller skolor. Utvecklingsarbetet kommer i dessa fall säkerligen alt

fordra aktiv medverkan från de senare för definition av behoven och utprovning

av olika förslag. Det förefaller däremot knappast naturligt att det

statliga utvecklingsbolaget skall i egen regi driva utvecklingsarbete åt det

statliga verk, som är närmast berört av resultaten. Det kan snarare väntas

vålla organisatoriska svårigheter om utvecklingsarbetet förlägges fristående

i förhållande till den organisation, som skall utnyttja dess resultat. Det förefaller

inte heller praktiskt att inom utvecklingsbolaget bygga upp en grupp

specialister på ett speciellt område, exempelvis medicinsk teknik, för att

bolaget skall kunna ta emot uppdrag på just detta område samtidigt som

motsvarande kompetens torde finnas på flera andra håll. Det har inte hel
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1068

ler gjorts sannolikt att bolaget skulle vara en nödvändig mellanhand vid

beställning av utvecklingsarbete från statliga organ till företag eller institutioner.

Denna bedömning torde gälla de i promemorian uppräknade väsentliga

områdena. Däremot kan utvecklingsbolaget möjligen ha en uppgift att

fylla som utvecklingsavdelning för statens räkning inom mindre avsnitt av

samhällets verksamhet, där en självständig utvecklingsavdelning inte kan

förutses. Denna uppgift torde alitså kunna leda till vissa uppdrag till utvecklingsbolaget

men inte vara av den betydelse att den ensamt motiverar

dess inrättande.

En annan huvuduppgift för utvecklingsbolaget uppges vara att organisera

utvecklingsarbete för statliga verk och företag samt i detta syfte etablera

samarbete med privata företag. Om, som promemorian antyder, produktutvecklingen

är otillfredsställande inom statliga verk och företag, torde det

emellertid vara lämpligast och ligga närmast till hands att granska företagens

organisation och arbetsformer i syfte att ge produktutvecklingen eu

tillräckligt framskjuten plats inom företaget. I första hand torde man söka

eftersträva att varje företag ansvarar för och intresserar sig för sin egen

produktutveckling, vilket även torde ge de minsta organisatoriska och administrativa

problemen. Om ett statligt verk eller företag känner behov av

samverkan med privata företag i samband med sitt utvecklingsarbete, bör

det normalt ha tillräcklig branschkunskap för att veta, vilket eller vilka

andra företag det kan samarbeta med. Det bör även ha tillräcklig kompetens

för att kunna bedöma sådana samarbetsfrågors ekonomiska och tekniska

betydelse. För speciella problem i samband därmed kan naturligtivs

behov av specialister uppstå och utvecklingsbolaget kan anlitas om de

bästa specialisterna finns inom detta, men sådana behov torde inte bli så

omfattande att de motiverar tillkomsten av bolaget. Den väsentliga strävan

i detta sammanhang måste dock vara att ge de statliga företagens ledningar

sådan kompetens, att de själva kan leda företagens utvecklingsarbete.

Den tredje motiveringen för ett statligt utvecklingsbolag är att bättre

möjlighet bör skapas för exploatering av uppfinningar av anställda vid

statliga verk och företag. Detta motiv sammanhänger med det föregående.

Om innovationerna ligger inom företagets eller verkets eget verksamhetsfält,

bör företagets eller verkets ledning själv kunna vidtaga exploateringsåtgärder.

Detta"kan ske genom att företaget självt tar upp tillverkning eller

genom att en nyhet, som inte passar in i företagets egen verksamhet, överlämnas

till något annat företag. I det senare fallet bör emellertid företagets

eller verkets ledning ha tillräcklig branschkännedom för att vidta behövliga

åtgärder. Möjligen kan staten behöva vidtaga sådana förändringar i instruktionen

för verk och företag, att dess intresse för teknisk utveckling och för

exploatering av innovationer tydligt framgår och så att företagets eller verkets

ledning får tillräckliga befogenheter för att kunna handla i detta syfte.

Om sådan aktiv exploateringsverksamhet kräver att verket eller företaget

förvärvar rätten till av anställda utförda uppfinningar förutsätter akademien

att eventuella förändringar i hittillsvarande praxis och bestämmelser

rörande rätten till statsanställdas uppfinningar blir föremål för överenskommelser

mellan staten och de anställdas organisationer.

Om en uppfinning av en anställd ligger utanför verkets eller företagets

arbetsfält torde denna enligt normala regler bli uppfinnarens egendom och

kunna av denne exploateras på det sätt han finner lämpligt och möjligt. I

så fall kan ett utvecklingsbolag ha en uppgift att fylla som finansiär, men

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1068

detta gäller helt oberoende av om uppfinnaren är anställd i statlig eller enskild

tjänst.

Behovet av ytterligare ett utvecklingsbolag, som kan konkurrera med tidigare

etablerade och utgöra ytterligare ett alternativ för forskare och uppfinnare,

utgör det fjärde motivet för ett statligt sådant bolag. En ökad konkurrens

på detta område kan vara värdefull. Härigenom skapas ytterligare

en möjlighet att få nya idéer prövade och sannolikt kan därigenom vissa

uppslag komma till prövning, som annars skulle förbigåtts. Genom existensen

av flera företag av denna typ blir en forskare eller uppfinnare inte hänvisad

till endast ett företag, utan får möjlighet att välja mellan flera företag

eller kan eventuellt placera projekt av olika typ hos olika företag. Denna

ökade frihet bör skapa en större jämnställdhet mellan innovatör och exploatör.

Ett statligt utvecklingsföretag kan därför anses ha en uppgift att fylla

för att skapa en bättre fungerande marknad för innovationer.

Såväl utvecklingsbolag som andra företag bör emellertid ha lika möjligheter

att få tillgång till uppfinningar och forskningsresultat från olika källor.

Akademien vill därför framhålla, att det statliga utvecklingsbolaget inte bör

ha någon förhandsrätt till exempelvis resultat av arbete bekostat med statliga

forskningsanslag. En sådan förhandsrätt skulle även lätt kunna utvecklas

så att utvecklingsbolaget får en skyldighet att vidareutveckla sådana

resultat, vilket skulle kunna låsa dess arbetsmöjligheter.

Att söka upp och exploatera innovationer bör därför vara företagets huvuduppgift.

Detta kan naturligtvis även som promemorian föreslår ske i

den formen, att företaget söker upp områden inom vilka behov av utvecklingsarbete

kan konstateras eller föridses och söker initiera detta arbete.

I den utsträckning företaget kommer att utveckla kompetens inom speciella

områden bör det naturligtvis även kunna ta emot utrednings- eller utvecklingsuppdrag,

som kan utnyttja denna. Det kan dock ifrågasättas om utvecklingsbolaget

bör inrikta sig på att skaffa sig egna laboratorieresurser.

Dessa kan knappast bli så omfattande att de täcker någon större del av hela

det område, inom vilket företaget skall arbeta. Om företaget därför skapar

en specialiserad organisation för ett begränsat område kan följden bli att

dess verksamhet koncentreras till samma område och att företaget mister

den rörlighet mellan olika områden, som bör vara ett utmärkande drag för

ett utvecklingsbolag. Det förefaller därför lämpligast att utvecklingsbolaget

utom i undantagsfall utnyttjar institutioner och forskningsinstitut för sina

forskningsuppdrag. De specialiserade tillverkningsföretag, som utvecklingsbolaget

engagerar sig i bör däremot ha egna utvecklingsresurser inom sina

respektive områden. Utvecklingsbolaget torde därför inte kunna ta emot

uppdrag, som fordrar experimentellt arbete. Däremot bör det i viss omfattning

kunna förmedla uppdrag.

En gränsdragning bör dock utföras mellan utvecklingsbolaget och EFOR:s

uppgifter. EFOR har hittills medverkat vid exploatering och planer för en

viss förmedlingsverksamhet har även diskuterats. EFOR har inte haft någon

anknytning till en bestämd exploatör och har därigenom kunnat handlägga

exploateringsfrågor oberoende av vilket företag eller organisation som

väntats vara lämplig att utveckla en innovation. Utvecklingsbolaget kommer

naturligtvis inte att ha samma opartiska ställning och genom den i

promemorian antydda anknytningen mellan utvecklingsbolaget och den

föreslagna styrelsen för teknisk utveckling, som eventuellt kommer att överta

EFOR:s uppgifter, kan behov uppstå av ytterligare ett organ, som kan

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

247

överta EFOR:s hittillsvarande ställning och arbetsuppgifter. Vid departementets

överväganden av eventuella förändringar i den statliga organisationen

för stöd åt teknisk utveckling bör även behovet av ett organ med motsvarande

uppgifter och ställning som EFOR beaktas.

Promemorian uttalar att bolaget bör söka skapa intresse hos offentliga

myndigheter för nya produkter och ny teknik. Bolaget bör naturligtvis ha

möjlighet att söka skapa en marknad för sina produkter hos statliga myndigheter.

Akademien vill däremot ifrågasätta, om bolaget skall ha ett allmänt

ansvar för att statliga myndigheter följer med den tekniska utvecklingen

och utnyttjar tillgängliga möjligheter att rationalisera sin verksamhet.

Det bör snarare vara departementen som har ansvar för att vid utfärdande

av instruktioner och bestämmelser för de statliga myndigheterna behovet

av teknisk utveckling klart framgår samt vid behandling av myndigheternas

anslagsäskanden beaktar behovet av resurser för teknisk utveckling.

Enligt promemorian skall utvecklingsbolaget få åtskilliga uppgifter av

skilda slag. Vissa av dessa skall vara av den typ, som anses vara ett samhällsintresse

att få bearbetade men vars lönsamhet är svag. Samtidigt betonas

på flera ställen i promemorian att bolaget skall drivas kommersiellt

och med krav på lönsamhet. Detta kan betyda att man ställer upp flera

med varandra icke förenliga mål för dess verksamhet, vilket kan leda till

att dess resultat inte kommer att kunna bedömas med hänsyn till hur målet

uppfylles. Målet för bolagets verksamhet bör därför entydigt fastställas

innan verksamheten inledes.

Promemorian framhäver kraftigt betydelsen av marknadsföringen och av

att utvecklingsarbetet anpassas till marknadens krav. Akademien vill för

sin del understryka detta uttalande och framhålla, att det nya företaget inte

torde kunna lyckas om inte tillräckliga resurser och tillräckligt stor uppmärksamhet

ägnas marknadsföringen. Akademien vill dock ifrågasätta, om

det är lämpligt att markera behovet av engagemang i marknadsföringen

så långt, att styrelsens rådgivande organ inte bara skall innehålla framstående

forskare utan även marknadsföringsspecialister och kontaktmän

till olika branscher. Om ett sådant organ skall bli effektivt torde det vara

nödvändigt att det endast ges en uppgift, lämpligen att ge råd och upplysningar

om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och om områden

som bör bevakas, medan erfarenheter av marknadsföring och branschkontakter

skaffas på annat sätt. Akademien ställer sig också frågande till att

denna detaj avses fastslagen i förväg, medan praktiskt taget alla övriga

frågor i samband med företagets verksamhet inklusive dess arbetsuppgifter

och syften, överlåtes till företagets ledning för avgörande.

Sammanfattningsvis kan akademien acceptera bedömningen att behov

kan föreligga av ytterligare ett utvecklingsbolag för att skapa ökad konkurrens

om innovationerna. Akademien vill emellertid med skärpa framhålla,

att detta syfte endast nås om en öppen konkurrens råder och såväl utvecklingsbolag

som andra företag har lika möjligheter att få tillgång till uppfinningar

och resultat. Staten bör även i överensstämmelse med sitt uttalade

intresse för att främja teknisk utveckling allmänt söka främja uppkomst

och utnyttjande av innovationer såväl inom statlig som privat verksamhet.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Iiungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

19. Svenska landstingsförbundet

Allmänt sett får det i och för sig anses vara befrämjande att även inom

den statliga sektorn tillskapas utvecklingsbolag för teknisk utveckling och

forskning i likhet med som skett inom enskild industriell verksamhet. Inom

kommunal verksamhet har i samarbete med staten nyligen bildats ett organ,

vilket enligt målsättningen även har i viss utsträckning motsvarande uppgift

främst inom området för sjukvård och socialvård.

Som framgår av föreliggande promemoria skall utvecklingsbolaget täcka

över ett stort område av den statliga verksamheten. Bolaget skall till en

början bedriva sin verksamhet i begränsad omfattning och betonas mycket

starkt nödvändigheten av att koncentrera bolagets insatser till de projekt,

vilka framstår som mest angelägna och lönsamma. Samverkan med företag

betonas i promemorian, däremot behandlas samverkan med det kommunala

området mera perifert och sporadiskt. Det är givetvis angeläget att en

sådan samverkan kommer till stånd.

Två områden där gemensamt intresse föreligger att teknisk utveckling

och forskning främjas har särskilt angivits, nämligen medicinsk teknik jämte

vård och rehabilitering av sjuka och handikappade samt utveckling av

system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen.

Styrelsen för landstingsförbundet får med utgångspunkt från den verksamhet

landstingen har att ombesörja starkt understryka betydelsen av att

utveckling sker på dessa områden. Samtidigt får styrelsen dock konstatera

de begränsade möjligheter utvecklingsbolaget till en början får att tillfredsställa

de stora behov som föreligger, vilket även framgår av vad som inledningsvis

anförts. Det kan därför med tillfredsställelse konstateras att en del

av denna utvecklingsverksamhet befrämjas av det gemensamt tillskapade

institutet för sjukvårdens och socialvårdens planering och rationalisering,

vilket som nämnts enligt sin målsättning har att främja utvecklingen på

dessa områden jämsides med övriga angivna uppgifter.

Såsom socialstyrelsen angivit i skrivelse erbjuder vår höga sjukvårdsstandard

unika möjligheter att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska

metoder samt därmed följande utrustning. Den enhetliga sjukvårdsorganisationen

och de relativt väl utvecklade sjukvårdsenheterna borde ge

mycket goda förutsättningar för en snabb utveckling av metoder för bl. a.

sjukhusautomation och medicinsk informationsbehandling. Styrelsen för

landstingsförbundet får därför liksom socialstyrelsen understryka att insatserna

inom medicinsk teknik kraftigt förstärks.

Utvecklingsbolaget avses få kommersiell inriktning och således uppnå tillfredsställande

lönsamhet på lång sikt. I likhet med andra utvecklingsbolag

måste bolaget till en början erhålla stöd bl. a. genom ett föreslaget anslag på

25 milj. kronor över statsbudgeten, varav en del är avsett att finansiera

driften under de första åren innan verksamheten upparbetats till att ge

egna tillräckliga intäkter.

Styrelsen tillstyrker att utvecklingsbolaget ges kommersiell inriktning.

Lönsamhetskraven måste dock avpassas på ett sådant sätt att projektvalen

inte enbart bestäms av projektens marknadsmässiga förutsättningar eller att

engagemanget i avsedd tillverknings- och försäljningsverksamhet inte utvecklas

därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga karaktär att söka tillgodose

behovet av utveckling och forskning på för samhället angelägna

områden.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

249

20. Svenska teknologföreningen

I promemorian anges ett flertal huvudsyften för bolagets verksamhet.

Svenska Teknologföreningen konstaterar att det är två inriktningar för det

föreslagna utvecklingsbolaget som behandlas nämligen:

A. EU utvecklingsbolag för innovationer gällande vissa typiskt statliga

sektorer av samhället där det kommersiella intresset är föga framträdande

och staten har ett självklart ansvar för utvecklingen. Som exempel anges

vård och rehabilitering av sjuka och handikappade;

system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen;

miljövård, särskilt förebyggande av föroreningar;

tillvaratagande av naturresurser;

främjande av trafiksäkerhet.

B. Ett utvecklingsbolag för innovationer gjorda av anställda vid statliga

myndigheter och företag. Till detta utvecklingsbolag skulle även hänvisas

enskilda företag av mindre storlek samt enskilda uppfinnare och forskare.

Synpunkterna på dessa två inriktningar är helt olika. Ett statligt utvecklingsbolag

måste i första band ha ansvaret för nödvändiga utvecklingar av

sådan typ, som är av ringa intresse för de kommersiellt inriktade utvecklingsbolagen.

Enskilda företag kan knappast förväntas göra insatser för

utveckling av allmännyttiga innovationer som står i proportion till innovationernas

betydelse för samhällets allmänna utveckling. Föreningen ser

det därför som betydelsefullt att ett statligt utvecklingsbolag bildas för att

ta band om sådana innovationer.

I delta sammanhang verkar det närmast oroande att det på ett flertal

ställen i promemorian understryks att lönsamhetskravet inte får släppas,

bör alt dessa viktiga utvecklingar inte skall bedömas som olönsamma av ett

statligt utvecklingsbolag måste lönsamhetsprincipen tillämpas i mycket vid

bemärkelse och det företagsekonomiska tänkandet släppas för denna grupp

av innovationer.

Lönsamhetsvärderingar i tillräckligt vid bemärkelse kräver ett systemtänkande

som, i varje fall i praktisk tillämpning, saknas i samhällsmaskineriet.

Det finns dock en utvecklad systemanalytisk teknik som gör det möjligt

att bestämma på vilka områden resurser skall sättas in för" att den bästa

nyttan av insatsen skall erhållas. Svenska Teknologföreningen bar med

studien »Trafiksäkerhetens ekonomi» givit ett exempel på hur systemanalys

kan tillämpas i samhällets ekonomi och administration och föreslår att

denna teknik tas i bruk bland annat för lönsamhetsbedömningar av utvecklingsbolagets

allmännyttiga verksamhet.

Utvecklingsbolaget bör för finansierandet av verksamheten inom den samhälleliga

sektorn tillföras medel direkt från staten och från de statliga verksamheter

som är ansvariga för respektive innovationsområde. I promemorian

har man även räknat med kapitaltillskott från statliga företag och verk

och föreningen förmodar att bakgrunden härtill är ovanstående tankegångar.

Den andra inriktningen för utvecklingsbolaget (se B ovan) avser en verksamhet

som bör ges en klart kommersiell målsättning och där det traditionella

lönsamhetskravet bör få eu tillfredsställande beaktning såväl i stort

som i detalj. Här kommer en direkt konkurrens mellan ett statligt utvecklingsbolag

och näringslivets utvecklingsbolag att bli följden. Om angelägenheten

av en sådan konkurrens finns vitt skilda meningar, men på en punkt

torde enighet råda; en dylik konkurrens bör vara helt fri och innebära lika

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kiingl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

villkor för de berörda parterna. Såväl en statlig subventionering av utvecklingsbolaget

som en tvångsdirigering av vissa innovatörsgrupper dit skulle

kunna leda till motsatt resultat än det önskade och innebära en försämrad

innovationsuppföljning. Svenska Teknologföreningen finner därför att det

är av betydelse att de båda inriktningarna A och B redovisningsmässigt

hålls isär, så att den subventionerade delen icke hopblandas med den kommersiellt

arbetande delen. Den enklaste principen torde vara att två företag

etableras, det ena möjligen med karaktär av statligt verk och det andra,

kommersiella, i normal aktiebolagsform. Det senare företaget torde för övrigt

kunna vara lialvstatligt och arbeta med tillskott av privata medel. Tankegångar

i denna riktning framförs också i promemorian, men måste enligt

föreningens uppfattning förutsätta en uppdelning av verksamheten enligt

ovan nämnda principer.

Det föreslagna statliga utvecklingsbolaget skall även bedriva prospekteringsverksamhet

för att överblicka verksamhetsfält och branscher liksom

att söka finna tänkbara innovatörer och innovationer. Den överblickande

delen av verksamheten med klarläggande av systematik och potentiella utvecklingsmöjligheter

ligger mycket nära verksamheten hos de befintliga

forsknings- och undervisningsinstitutionerna. I flertalet av dessa ingår en

sådan överblickande verksamhet i det normala arbetet. Det föreslås i promemorian

att utvecklingsbolaget skall söka knyta närmare kontakt med

universitet och högskolor; en åtgärd som syns både naturlig och viktig. I

promemorian ges vissa förslag om rådgivande organ vilka enligt föreningens

uppfattning snabbt bör komma till verkställighet.

Promemorian talar även om att det föreslagna utvecklingsbolaget skall

ges egna laboratoriemässiga resurser för forskning och utveckling. Denna

tanke syns verklighetsfrämmande och kommer, om den genomförs, att

binda utvecklingsbolaget till ett fåtal smala arbetssektorer. Det torde vara

betydligt mer realistiskt att lägga ut projekt och arbetsuppdrag till redan

befintliga forskningslaboratorier. Eftersom huvuddelen av dessa forskningslaboratorier

är helstatliga eller statligt understödda skulle onödiga dubbleringar

av laboratorieresurser inom den statliga verksamheten kunna undvikas.

Det bör i varje fall klarläggas vad som avses med »egna laboratoriemässiga

resurser», och om sådana resurser saknas inom vissa områden bör

en uppbyggnad ske gemensamt med näringsliv och den statliga forskningen

och undervisningen.

21. Sveriges industriförbund

Inledningsvis måste konstateras att den föreliggande departementspromemorian

karakteriseras av synnerligen allmänt hålla formuleringar. Särskilt

frapperande är att de allmänna tankar som presenteras inte konkretiseras

eller sätts in i realistiska sammanhang. Promemorian kan inte anses

vara tillräckligt uttömmande för att tillåta några mer djupgående resonemang

och kan därför inte bli föremål för annat än mycket principiella

ställningstaganden från Förbundets sida.

Förbundet delar finansdepartementets uppfattning att utvecklingsbolag

av olika slag har eu växande uppgift att fylla. Promemorian motiverar

emellertid inte på ett övertygande sätt bildandet av ett statligt utvecklingsbolag.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 68 år 1968

251

1. Allmänmotivering

Promemorian uppehåller sig ingående vid de allmänna motiv som kan

anföras för bildandet av utvecklingsbolag. Förbundet har blott mindre invändningar

att göra mot den beskrivningen.

Författaren har inte närmare definierat vad den avser med ett utvecklingsbolag.

Enligt vår mening använder man termen i en mer vidsträckt

betydelse än vad som är brukligt. Som senare skall beröras är det inte

realistiskt att vänta sig att ett utvecklingsbolag kan spänna över ett så omfångsrikt

verksamhetsområde som här föreslås.

Begreppet utvecklingsbolag, som är ganska nytt för svenskt språkbruk,

kan sägas ha uppstått i och med att det inom den privata industrisektorn

under de senaste fem åren bildats en serie företag med för vårt näringsliv

ny målsättning. Dit hör Incentive, Tullwe, Sponsor, Hexagon, Sydinvest

och senast Innovations AB Projection. Dessa företag har som gemensam

mer eller mindre klart uttalad målsättning att stödja nybildade företag eller

existerande företag, vilka ägnar sig åt kvalificerad teknologi. Stödet har i

allmänhet formen av kapitalinsatser, ibland också rådgivning i administrativa

frågor samt deltagande i företagsledningen. Företagen gör marknadsundersökningar

och tekniska undersökningar beträffande uppfinningar ur

exploateringssynpunkt. I viss utsträckning förekommer också systematiska

undersökningar av nya teknologiska områden. Inom företagen själva

bedrivs inte praktiskt exploateringsarbete. Detta ligger helt inom de stödda

företagen. Denna nya typ av företag, för vilken beteckningen utvecklingsbolag

lämpligen bör reserveras, kan alltså sägas vara en slags investeringsbolag,

som specialiserar sina investeringar till teknologiskt betonade företag

i nppbyggnadsstadiet.

Ibland har beteckningen utvecklingsbolag också använts för en annan

företagstyp, som kan exemplifieras med två nybildade företag — Incentive

Research & Development AB och AGA Innovation AB. Dessa företag bedriver

teknisk utveckling av nya produkter i avsikt att ge dem en praktisk

prövning, såväl i tekniskt hänseende som i marknadshänseende. Någon riktigt

bra benämning för denna företagstyp finns inte, eventuellt kan de kallas

innovationsprovande företag.

Finansdepartementet framhåller att en fortgående specialisering i företagen

ger upphov till ett visst spill av exploateringsbara idéer och projekt

som faller utanför de olika företagens normala verksamhetsområden. Det

är emellertid osäkert om specialiseringen av företagens tillverkningsmoment

innebär att ett bortfall av här antytt slag uppstår. Tillverkningsspecialiseringen

löper nämligen ofta jämsides med en diversifieringssträvan där företagens

forsknings- och utvecklingsavdelningar ständigt letar efter nya produkter,

vilka i själva verket ofta kommer att ligga utanför företagets aktuella

tillverkningsprogram.

Författaren anser att det finns ett växande behov av utvecklingsbolag

som kan ta initiativ till samverkan mellan olika företag för att åstadkomma

innovationer. När det emellertid gäller sådan samverkan mellan existerande

företag har i allmänhet de berörda företagen den bästa kunskapen

om de andra företag med vilka en sådan samverkan mest framgångsrikt kan

bedrivas. Nya teknologier kan även tas till vara på andra vägar. Detta kan

ske antingen genom att företagen nyanställer tekniker, varigenom man utvidgar

sin kompetens eller genom att de lägger ut ett utvecklingsarbete som

uppdrag vid institutioner eller kontraktsforskningsinstitut. Det torde inte

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 dr 1968

förekomma alt man i fall som dessa begagnar sig av utvecklingsbolag,

och det är svårt att se, att ett sådant förfarande skulle innebära någon

fördel.

2. Motiv för bildande av ett statligt utvecklingsbolag

Förbundet delar inte departementets uppfattning att det finns speciellt

vägande argument för alt ett utvecklingsbolag bildas av staten. I promemorian

anförs som ett väsentligt skäl att för samhället och ytterst för konsumenterna

angelägna produkter, metoder och system bör komma fram

så snabbt som möjligt och få en från teknisk och kommersiell synpunkt

tillfredsställande utformning. Dessa självklara önskemål beträffande samhällsekenomins

funktion utgör emellertid inte i och för sig något motiv

för att tillskapa ett statligt utvecklingsbolag.

i promemorian föreslås att utvecklingsbolaget i första hand skall göra

insatser inom den statliga företagssektorn och inom sektorer där samhället

har ett speciellt ansvar och intresse. Vad beträffar de statliga företagen

anser Förbundet det vara naturligt att dessa företag får eu närmare kontakt

med ett utvecklingsbolag. Med hänsyn till den statliga företagssektorns

starka diversifiering vill Förbundet dock understryka vad som tidigare

sagts beträffande samverkan mellan existerande företag.

När det gäller innovationer som uppstår inom statliga företag, verk och

institutioner måste det också starkt understrykas att bildandet av ett statligt

utvecklingsbolag inte får innebära en prioritering i den meningen att

projekt av olika slag kategoriskt förbehålls det nya bolaget. Detta bör gälla

oavsett om innovationerna framkommit genom ett systematiskt arbete inom

statliga enheter eller som resultat av enskilda statstjänstemäns insatser.

Det behöver knappast påpekas att även den privata industrin har och måste

ha intim och direkt kontakt med myndigheter och statliga verk. Förbundet

vill särskilt uttala den bestämda uppfattningen att forskningsresultat

vid universitet och högskolor på lika villkor måste hållas tillgängliga för

såväl privata utvecklingsbolag som för ett eventuellt statligt bolag.

1 promemorian understryks upprepade gånger att ett bolag av den föreslagna

typen skulle fylla en väsentlig funktion när det gäller vissa samhälleliga

uppgifter. Förbundet instämmer i uppfattningen att det finns fält

av för samhället angelägen natur där det är naturligt att staten tar vissa

utvecklingsinitiativ, exempelvis där statlig verksamhet av hävd bedrivits.

Det kan också vara fråga om speciella områden där i vissa fall en marknad

uppstår först i samband med samhälleliga ingripanden.

Ett par nya sådana områden är exempelvis miljövården och trafiksäkerheten

där ett statligt utvecklingsbolag kan tänkas ha en viktig uppgift när

det gäller att koordinera den tekniska utvecklingen av system och produkter

med samhällets målsättning. Forsknings- och utvecklingsarbete som avser

hjälpmedel för handikappade är eLt annat sådant område.

Det sägs mycket klart i promemorian att bolaget till en början måste

koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Förbundet finner

det därvidlag i högsta grad otillfredsställande att det tilltänkta bolagets

uppgifter överhuvud taget inte närmare preciseras. Det lämnas visserligen

en lista på de sektorer där man anser att samhället har ett visst ansvar

och som därför skulle vara aktuella för det nya bolagets verksamhet.

De uppräknade sektorerna är dock, med de undantag som ovan nämnts,

icke av den natur att privata företag inte kan förväntas tillvarata de utvecklingsmöjligheter

som från samhällets synpunkt är angelägna. När det

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

exempelvis gäller medicinsk teknik, utveckling av system och tekniska

hjälpmedel inom undervisningen samt utveckling av såväl allmänna som

interna transportsystem och kommunikationsmedel försiggår redan från

privat sida ett synnerligen intensivt utvecklingsarbete i hård konkurrens

mellan berörda företag. Särskilt svårt har Förbundet att förstå vilket särskilt

samhälleligt ansvar som ligger inom den sektor som betecknas med

teknik för produktion av vissa konsumtionsvaror såsom livsmedel. Inom

detta område finns som bekant redan privata och kooperativa företagsbildningar.

Det är enligt vår mening likaledes svårt att befria sig från känslan att de

omnämnda sektorerna representerar ett godtyckligt urval och inte ett resultat

av ett noggrant studium av angelägna områden.

Förbundet vill understryka att de utvecklingsprojekt som författaren

redovisar som aktuella för ett statligt utvecklingsbolag i flertalet fall är

sådana som väl lämpar sig för utvecklingskontrakt till privata industriföretag

och vill erinra om att den utvecklingsmetoden utförligt diskuterades

och rekommenderades i promemorian om styrelsen för teknisk utveckling.

Det är otvivelaktligen så, att utläggning och bearbetning av dylika

uppdrag bäst sker genom direkt kontakt mellan sakkunniga uppdragsgivande

organ och sådana industrier, som har förutsättningar att sedermera i

industriell skala tillverka de utvecklade produkterna. På så sätt vinnes den

fördelen, att den nya produkten redan från början kommer in i det tillverkande

företaget, varigenom produktions- och marknadssynpunkter kan anläggas

redan på utvecklingsstadiet.

Promemorian anför i detta sammanhang att stora statliga beställningar,

främst på det militära området, redan har skapat förutsättningar för företagen

aLt utveckla och exploatera produkter, som även vunnit avsättning på

internationella marknader. Detta är förvisso sant och betydelsefullt, men

man frågar sig, om det verkligen är ett argument för inrättandet av ett utvecklingsbolag

och om man verkligen skulle ha vunnit något på att koppla

in ett sådant bolag mellan de beställande militära organen och industrin.

En mellanhand i form av ett utvecklingsbolag innebär sannolikt en fördyrande,

försenande och komplicerande omväg. På samma grund måste ett

utvecklingsbolag (statligt eller privat) bedömas som ett omotiverat led

mellan statliga uppdragsbeställare och civila eller statliga kommersiella

uppdragsmottagare. Detta gäller åtminstone de fall, där kommersiella företag

har förutsättningar att tillverka de slutliga produkterna. Däremot kan

naturligtvis ett dotterbolag till ett utvecklingsbolag med fördel åta sig utvecklingskontrakt,

och eventuellt kan det vara förmånligt att för sådana

ändamål nybilda dotterföretag.

Som ytterligare ett skäl för att inrätta ett statligt utvecklingsbolag anförs

angelägenheten att skapa ytterligare en kanal för utveckling av innovationer,

gjorda av enskilda uppfinnare och forskare samt inom små företag.

Det är naturligtvis sant, att även om den livliga nybildningen av utvecklingsbolag,

som förekommit under de senaste åren gjort konkurrensen dem

emellan hård och skapat mycket god konjunktur för dem som har

innovationer att erbjuda, måste naturligtvis tillkomsten av ytterligare

ett utvecklingsbolag, statligt eller inte, öka valmöjligheterna. Något skäl varför

ett statligt företag skulle ha större möjligheter än ett privat att i detta

hänseende hjälpa enskilda personer och små företag kan emellertid inte

urskiljas.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

3. Verksamhetens inriktning

Enligt förslaget avses det nya bolaget deltaga i utvecklingsarbete både

genonr att mottaga uppdrag från beställare och genom att lägga ut beställningar

till statliga och privata företag samt institutioner. Det ligger

emellertid inte, enligt Förbundets sätt att se, inom ett utvecklingsbolags

uppgifter att uppträda som ett kontraktsinstitut. För att bedriva kontraktsforskning

krävs betydande resurser i fråga om laboratorier, verkstäder, bibliotek

och provanordningar. Personalen måste bestå av forskare, ingenjörer,

konstruktörer, mekaniker, elektroniker och bör i viss utsträckning ha

produktionsteknisk och företagsekonomisk kompetens.

Ett utvecklingsbolag kan och bör inte generellt förutsättas ha resurser

av en sådan omfattning att de kan täcka alla de områden som blir aktuella

vid kontraktsforskning. Såväl offentligt som privat behov av kontrakts1''orskning

bör som hittills tillgodoses genom beställningar hos företag eller

institutioner inom respektive branscher och vetenskapliga områden.

Författaren föreslår att utvecklingsbolaget under vissa betingelser skall

bedriva tillverkning och försäljning i egen regi. Man förordar också att

bolaget skall ges en betydande laboratoriemässig utrustning. Sådana inslag

i organisationen förfuskar dock enligt vår mening ett av de väsentligaste

syftena med ett utvecklingsbolag. Eu stor fördel som dessa besitter är ju att

de är flexibla när det gäller att ta upp, utveckla och därefter avveckla olika

projekt. Etablering av tillverkningskapacitet och marknadsorganisation,

skulle, om inte bolaget förutsattes få en rent universell prägel, låsa företaget

till en viss inriktning. Det är likaledes orealistiskt att föreställa sig att

cn laboratoriemässig utrustning och specialutbildade forskare kan användas

inom flera områden. Förbundet avstyrker således den föreslagna organisationen

i dessa avseenden och föreslår att bolaget huvudsakligen skall arbeta

på samma sätt som privata utvecklingsbolag. Om det blir aktuellt att föra

produkter så långt fram som till produktion och försäljning, bör dessa

aktiviteter skötas av från utvecklingsbolaget fristående dotterföretag. Även

sådana arrangemang bör emellertid inte vidtagas annat än rent undantagsvis.

När det gäller utvecklingsbolagets personella organisation stöder Förbundet

de tankar som förs fram i utredningen. Särskilt viktigt är det enligt vår

uppfattning att bolaget utrustas med expertis som har möjligheter att hedöma

marknadsförutsättningarna för olika produkter. Det är också angeläget

att företagsledande expertis knyts till bolaget för att effektivt styra

de företag man kan komma att köpa eller bilda och att utvecklingsbolagets

ledning endast anförtros högt kvalificerad personal.

Promemorians diskussion av det tilltänkta bolagets målsättning innehåller

enligt vår uppfattning en fundamental oklarhet. Å ena sidan föreslås att

verksamheten skall ges en kommersiell inriktning med klart definierade

lönsamhetskrav som på lång sikt avser att ge rimlig avkastning på det

egna kapitalet. Å andra sidan hänförs företagets huvuduppgifter till vissa

samhälleliga områden, där svårigheter att uppnå full företagsekonomisk lönsamhet

försvagar de privata utvecklingsbolagens möjligheter att göra eu

insats.

En strikt kommersiell utgångspunkt vore naturlig om det grundläggande

motivet för bildandet av ett statligt utvecklingsbolag vore att bredda kretsen

av sådana bolag och på lika villkor stimulera till konkurrens dem emellan.

Under sådana förutsättningar skulle det också vara önskvärt att holagets

aktier bjuds ut på öppna marknaden.

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Som ett av de väsentligaste skälen för bildandet av ett statligt bolag framförs

emellertid i stället de krav som ställs på samhällets engagemang på områden

som innefattar sådana omfattande och långsiktiga utvecklingsarbeten

att bedömningen av marknadsutsikterna och därmed lönsamheten försvåras.

Med en sådan uppläggning av bolagets verksamhet synes det orimligt att

vänta sig att bolagets samhälleliga uppgifter skulle kunna förenas med kravet

på eu helt kommersiellt inriktad målsättning.

h. Sammanfattning

Den föreliggande promemorian utgör ett utkast som inte kan betecknas

som en tillfredsställande utredning, men trots — eller kanske närmast till

följd av — förslagets diffusa karaktär kan det icke helt avvisas. Det måste

anses naturligt att staten bedriver utvecklingsarbete inom vissa områden.

Det väsentliga i bolagets verksamhet är emellertid prospekterings- och utvecklingsarbetet.

Förbundet kan inte se någon anledning att det tilltänkta

utvecklingsbolaget annat än rent undantagsvis och då i dotterbolagsform

skall bedriva tillverkning och marknadsföring. Förbundet anser det vidare

olämpligt att bolaget utrustas med laboratorier. Bolagets normala verksamhet

bör, liksom de privata utvecklingsbolagens, drivas genom utläggning av

uppdrag till vetenskapliga institutioner och existerande företag.

Av det sagda framgår att bolaget enligt Förbundets mening bör begränsa

sin verksamhet till i första hand områden av speciellt samhällelig betydelse.

Bolagets verksamhet bör icke avse sådana områden där tillfredsställande utvecklingsarbete

redan bedrivs av privata företag och där effektiv konkurrens

råder. Enligt Förbundets uppfattning är detta förhållandet inom flertalet av

de sektorer som utredningen anför som lämpliga verksamhetsområden för

bolaget. Vi instämmer helt i utredningens uppfattning att bolaget måste

undvika onödigt dubbelarbete när det gäller satsande på olika projekt.

Även om starka skäl för ett statligt utvecklingsbolag sålunda inte synes

föreligga, bör man kunna godta inrättandet av ett sådant bolag under den

klara förutsättningen att det nya företaget i alla hänseenden får arbeta på

helt likställd bas med privata företag. Det är utomordentligt betydelsefullt

att dessa får behålla åminstone samma kontaktmöjligheter och samarbelsmöjligheter

som hittills med statens organ och med statens tjänstemän. Ett

statligt utvecklingsbolag får inte ges företräde i detta hänseende, än mindre

någon monopolställning.

Det har redan framhållits att den föreliggande promemorian är för bristfällig

för att tillåta ett detaljerat ställningstagande. Förbundet förutsätter

emellertid att det tilltänka bolagets uppgifter väsentligt preciseras innan

riksdagen har att ta ställning till förslaget.

22. Sveriges hantverks- och industriorganisation

Behovet av en ökad samhällelig satsning för att skapa och upprätthålla

en effektiv innovationsmiljö är klart dokumenterat. SHIO har i olika sammanhang

framhållit, att företagens utvecklingsverksamhet måste underlättas

och stödjas samt att resultat av forsknings- och uppfinnarverksamhet i

högre grad än för närvarande måste utnyttjas för industriell exploatering.

I detta sammanhang vill organisationen hänvisa till sina nyligen avgivna

yttranden beträffande samordning av den statliga forsknings- och informa
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tionsverksamheten och slödet till uppfinnare. Med hänsyn till att betänkanden

rörande bl. a. INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret nyligen remissbehandlats,

förutsätter SHIO att man inom Finansdepartementet företar

en gemensam beredning av alla de frågor som rör forsknings- och utvecklingsverksamheten,

och att man söker få till stånd ett samordnat program

för denna nu splittrade verksamhet. Med de förbehåll som anförs nedan

anser organisationen att ett statligt utvecklingsbolag med klart definierade

arbetsuppgifter kan vara motiverat inom ramen för en samlad satsning

på utvecklingsfrämjande åtgärder. Det är emellertid väsentligt att en betydligt

klarare precisering än som inrymmes i föreliggande promemoria

sker av utvecklingsbolagets verksamhetsinriktning och graden av exploatering

av uppfinningar och andra nykonstruktioner.

Det statliga utvecklingsbolaget föreslås i promemorian få en mycket bred

verksamhetsinriktning. Verksamheten kan sammanfattningsvis uppdelas

i att

a) för beställares räkning mot ersättning utföra uppdrag (forskningsuppdrag,

utvecklingsarbete, utredningar o. d.)

b) initiera och genomföra projekt med satsande av eget kapital

c) om nödvändigt deltaga i tillverkning och försäljning av produkter.

De i promemorian angivna motiven för inrättande av ett utvecklingsbolag

är i princip godtagbara. I sammanhanget kan noteras att flera utvecklingsbolag

med likartat syfte redan har startats i vårt land på enskilt initiativ,

och alt dessa företags verksamhet synes vara framgångsrik och starkt utvecklingsfrämjande.

De i promemorian anförda skälen för att ett liknande

utvecklingsbolag skall startas i statlig regi är icke helt övertygande. Organisationen

vill emellertid inte motsätta sig att staten i experimentsyfte startar

ett dylikt bolag. Vi förutsätter att det föreslagna bolagets uppgifter och

arbetsformer kommer att presenteras mera i detalj i den proposition som

kommer att föreläggas årets riksdag.

Huvuduppgiften för ett statligt utvecklingsbolag bör enligt organisationens

uppfattning vara att stimulera och stödja innovationer som avser olika

typer av verksamhet i statlig regi. Organisationen vill i detta sammanhang

understryka uttalandet på sid. 11 att det är »utomordentligt angeläget att

bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande på projekt, som

enligt tillgängliga informationer redan befinner sig på ett långt framskridet

stadium hos andra företag». Med hänsyn till att en råd enskilda företag

redan arbetar inom olika sektorer av näringslivet som påverkas av statliga

insatser, förutsätts att ett statligt utvecklingsbolags verksamhet sker i former

som är konkurrensneutrala och som med andra ord innebär att det

statliga företaget inte åtnjuter speciella förmåner av skatteteknisk natur

eller i form av subventioner via forskningsanslag eller icke debiterade personalinsatser.

Organisationen vill också hävda den uppfattningen, att utvecklingsbolaget

bör ha som en ledande princip att nya uppfinningar och

systemlösningar och andra innovationer skall ställas till förfogande för hela

produktionssektorn.

Under åberopande av att offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning

bidrar till medborgarnas välstånd ges några exempel på sektorer

där samhället har ett speciellt ansvar och intresse, däribland medicinsk-tekniska

frågor och miljövård, tekniska hjälpmedel i undervisningen, förebyggande

av luft- och vattenföroreningar, utnyttjande av energi, utveckling av

interna transportsystem och kommunikationsmedel, främjande av trafiksäkerhet,

produktion och distribution av livsmedel samt utveckling av ad
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

ministrativa system och hjälpmedel. Såvitt organisationen kan bedöma är

samtliga dessa områden redan föremål för utveckling och delvis kommersiell

exploatering. Vid ett urval av utvecklingsbolagets uppgifter bör prioritet

ges åt sådana frågor som t. ex. trafiksäkerhet och miljösanering, där intresset

av kommersiellt utnyttjande är relativt ringa och där allmänna samhälleliga

behov i första hand bör tillgodoses. Det ter sig naturligt att en

kraftig satsning sker på miljövårdsområdet, och att därvid samarbete etableras

med det nyligen upprättade naturvårdsverket. Likaså bör det nyligen

föreslagna handikappinstitutet kunna stödjas av det statliga utvecklingsbolaget.

Organisationen har inte heller något att erinra mot att i promemorian

anförda statliga företag, såsom Försvarets fabriksverk och Ivarlskronavarvet,

får stöd av det statliga utvecklingsbolaget. Det synes även

vara ur samhällelig synpunkt önskvärt att de av riksdagens revisorer år

1959 anförda uppfinningar, som gjorts av anställda vid statliga myndigheter

och företag och som hittills inte kunnat utnyttjas och exploateras på tillfredsställande

sätt, nu kan omhändertas av det statliga utvecklingsbolaget.

Enligt SHIO :s uppfattning bör utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare

begränsas till att initiera och genomföra projekt som finansieras med bolagets

eget kapital. Självfallet bör varje projekt underkastas en grundlig

teknisk och ekonomisk granskning innan stöd beviljas. Bolaget bör för detta

ändamål ha tillgång till fast anställd eller konsultvägen anlitad expertis,

som har möjligheter att bedöma investeringsbehovet, produktionstekniska

svårigheter, utvecklingsmöjligheter och de marknadsmässiga förutsättningarna

för avsättning av produkten i fråga. SHIO vill i sammanhanget understryka,

att etapp 2 i produktutvecklingen, dvs. konstruktionen och produktionen

av olika uppfinningar, vilket förutsätter en produktanpassad verkstadsutrustning

och en utvecklingsfrämjande industriell miljö, synes vara

underskattad i promemorian. Om bolaget, som antyds i promemorian, skall

ta itu med en mångfald produkter av olika teknisk beskaffenhet, torde bolaget

nödgas skaffa sig tillgång till en allsidig produktionsutrustning.

Organisationen är tveksam till att utvecklingsbolaget skall åtaga sig uppdragsverksamhet,

och vill i stället förorda en aktivering och utvidgning avredan

existerande resurser för uppdragsforskning och produktutveckling.

Organisationen anser det däremot lämpligt att utvecklingsbolaget ges en

kontaktförmedlande uppgift som förmedlare av forsknings- och konstruktionsuppdrag

mellan beställare och för uppdragsforskning tillgängliga institutioner

och företag. SHIO tillstyrker att bolaget får ägna sig åt den prospekteringsverksamhet

som föreslås i promemorian. En aktiv bevakning av

forskningsinstitutioner och uppfinnarnas arbete och av marknadsföringsmöjligheterna

på potentiella marknader bör kunna tillföra industrin värdefulla

tekniska nyheter och impulser.

I promemorian föreslås även att det statliga utvecklingsbolaget skall medverka

i tillverkning och försäljning av produkter. Som motiv anges svårigheter

att bedöma en produkts avsättning och kostnadsförhållanden samt

att produkten först efter ett initialskede får en till marknaden anpassad utformning.

Organisationen anser att en sådan verksamhet kan medföra risker

för att utvecklingsbolaget efter hand förlorar sin avsedda karaktär, och

ifrågasätter om ej sådan verksamhet kan övervägas först i ett senare skede,

sedan praktisk erfarenhet vunnits från bolagets verksamhet i övrigt.

Vidare behandlas i promemorian de mindre företagens möjligheter att exploatera

nykonstruktioner av olika slag. SHIO anser det icke uteslutet att

olika utvecklingsbolag, även ett statligt sådant, kan göra betydelsefulla in
9

Bihang till riksdagens protokoll 196S. 1 saml. Nr 68

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

satser vid utvecklingen av nya produkter, som de mindre företagen på grund

av bristande ekonomiska, tekniska eller marknadsmässiga resurser kan ha

svårt att föra fram till färdigproduktion och till avsalu. Speciellt i fråga om

uppfinningar eller systemlösningar, som endast på lång sikt är exploaterbara,

är det värdefullt om långfristig utvecklingshjälp finns att tillgå. Vi vill

dock understryka att de mindre företagen i regel primärt är betjänta av

rådgivning på ett praktiskt-ekonomiskt-tekniskt plan, och att organ som

Svenska uppfinnarkontoret och de olika länens företagareföreningar, Småindustrins

exportbyrå och liknande institutioner i första hand bör ha resurser

att fungera som konsulter i dylika frågor. Med tanke på dessa många

företags geografiska utbredning är det angeläget att konsultverksamheten

är tillgänglig inom alla delar av landet.

Utvecklingsbolagets organisation och finansiering är endast vagt beskrivna,

varför organisationen inte anser sig ha möjligheter att göra något bestämt

uttalande om den tilltänkta verksamhetsformen. Angeläget är bl. a.

att uppgiften att 25 miljoner kronor under första verksamhetsåret skall ställas

till utvecklingsbolagets förfogande genom anslag över statsbudgeten

preciseras. I promemorian förutsätts att utvecklingsbolaget, under förutsättning

av riksdagens godkännande, kan komma till stånd i början av juli

1968. Målsättningen för utvecklingsbolagets igångsättning är tilltalande ambitiös.

Sammanfattningsvis tillstyrker organisationen inrättande av ett statligt

utvecklingsbolag inom ramen för en ökad och samordnad satsning på tekniskt

forsknings- och utvecklingsarbete. Det nya bolagets verksamhet bör

dock primärt begränsas till att omfatta finansiering av utveckling och exploatering

inom den statliga sektorn och av projekt av speciellt långsiktig

natur, som utan ekonomiskt stöd eljest svårligen kan förverkligas. I bolagets

uppgifter bör även ingå insamling och dokumentation av tekniska nyheter

och kontaktförmedling mellan forskningsinstitutioner och företag.

23. Sveriges lantbruksförbund

I promemorian definieras begreppet innovationsverksamhet såsom omfattande

dels idéskapande, dels bearbetning av en idé fram till den punkt, där

det föreligger en färdig produkt om vars exploatering beslut skall fattas. Ett

statligt utvecklingsbolag sägs ha sin främsta betydelse genom sin specialisering

på initierande verksamhet på innovationsområdet och inte genom den

kvantitativa omfattningen av verksamheten.

Förbundet delar dessa synpunkter på verksamhetens huvudsakliga inriktning.

Av promemorian framgår emellertid, att den inledningsvis gjorda beskrivningen

endast täcker en mindre del av det område som senare föreslås

skola ingå i bolagets verksamhet. Således anges ett flertal uppgifter för bolaget,

som enligt den i promemorian gjorda definitionen ej kan hänföras till

innovationsverksamhet. Dessa uppgifter synes få en framskjuten plats i bolagets

verksamhet, och det förefaller förbundet oklart var tyngdpunkten i

bolagets verksamhet kommer att ligga.

Exploatering och marknadsföring av produkter har således angetts ligga

utanför innovationsverksamhet men utgör likväl en del av bolagets verksamhet.

Samma förhållande gäller försäljning av produkter genom dotterbolag,

utredningsuppdrag åt statliga banker, kartläggning av växelspelet mellan

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968 259

människor och miljö, miljöforskning överhuvudtaget, anpassning av teknik

och lagstiftning på miljövårdens område in. m.

I promemorian sägs att konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets

verksamhet ankommer på bolagets intressenter att utforma.

Förbundet anser icke desto mindre att det varit av värde för bedömningen

av förslagets möjligheter, att man redan i promemorian genom en distinktare

prioritering av uppgifterna angivit vartill bolagets verksamhet i

första hand skall syfta. Därigenom skulle det sannolikt blivit möjligt att

analysera förslagets eventuella icke önskvärda bieffekter t. ex. riskerna för

en snedvridning av konkurrenssituationen.

Den enligt förbundets uppfattning vagt angivna och vittomfattande målsättningen

bär som förbundet ser det fått till följd, att de kriterier som uppställts

för projekturvalet blivit oklara och delvis oförenliga.

Det framhålls således, att bolaget skall drivas företagsekonomiskt effektivt,

med klart definierade lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning

på det egna kapitalet. Avgörande för projekturvalet skall vara en marknadsbedömning.

Det sägs emellertid också, att särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.

Det torde vara uppenbart, att vad som ur företagsekonomisk synpunkt

ter sig förlustbringande kan vara nationalekonomiskt välmotiverat.

Klart torde detta framgå av de exempel på sektorer inom samhället som i

promemorian nämns som angelägna forskningsobjekt. Med de verksamhetsfält

som angetts är det därför enligt förbundets uppfattning i åtskilliga fall

orealistiskt att räkna med eller ens syfta till att uppnå lönsamhet ur såväl

företags- som samhällsekonomisk synpunkt samtidigt. I synnerhet synes detta

kunna bli fallet om, såsom föreslås i promemorian, bolaget utför en specificerad

forskningsuppgift åt annan, visserligen mot ersättning, men utan

att självt vara medintressent i projektet och således ej heller delaktigt i

framtida vinst.

Angående projekturvalet sägs vidare att bolaget dels skall främja innovationer

på så bred basis som möjligt och dels skall koncentrera sin verksamhet

till ett mindre urval av projekt. Även om detta i teorin inte nödvändigt

innebär ett motsatsförhållande synes det föreligga risk att så blir fallet i

praktiken. Under alla omständigheter torde den redovisade urvalsmetodiken

kräva betydligt ansenligare såväl personella som laboratoriemässiga resurser

för forskning och utvecklingsarbete än vad som framgår av promemorian.

I promemorian uppges det nya utvecklingsbolaget vara fristående i förhållande

till redan existerande intressegrupper i näringslivet. Ett påstående som

torde förutsätta, att man ej anser staten vara intressent i näringslivet. Huruvida

detta verkligen åsyftas, synes emellertid oklart, eftersom man på annan

plats säger att statens engagemang inom företagsfinansiering, vissa stora

basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. nu utökas med en starkare

satsning på teknik- och produktutveckling.

Enligt förbundets uppfattning är det av behovet påkallat att utvecklingsbolagets

verksamhetsområden, syften och lönsamhetskriterier redan i förslagsskedet

definieras och avgränsas klarare än som skett. Även om de i

promemorian uppräknade möjliga projekten har hög angelägenhetsgrad, synes

det realistiskt att på ett tidigt stadium avväga ambitionsnivån med hänsyn

till bl. a. tillgängliga personella och finansiella resurser. Visserligen preciseras

i promemorian endast det för första verksamhetsåret erforderliga anslaget

om 25 milj. kr., men det förefaller osannolikt att anslagshöjningen

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

inom överskådlig tid kan tillåtas bli så avsevärd, att annat än en begränsad

verksamhet i förhållande till vad som nämnts blir möjlig.

Behovet av forskning och utveckling är stort, medan resurserna är knappa.

Det är därför enligt förbundets mening väsentligt, att tillgängliga resurser

samordnas. Med hänsyn till den betydande omfattning statlig verksamhet

har inom näringslivet, kan det enligt förbundets uppfattning visa sig

vara ändamålsenligt att ett statligt organ inrättas vars uppgift är att bedriva

forsknings- och utvecklingsarbete. Förutsättningen härför är dock som

förbundet »er det att den anpassning sker av verksamhetens omfattning

som ovan efterlysts samt att lönsamhetskriterierna klart definieras.

24. Tjänstemännens centralorganisation

I en tidigare promemoria från finansdepartementet behandlades frågan om

statens insatser för att aktivare stimulera tillämpad teknisk forskning och

ge denna en inriktning, som är gynnsam både ur näringslivets och samhällets

synpunkter. För att uppnå dessa mål föreslogs inrättandet av en styrelse

för teknisk utveckling. I nämnda promemoria förutskickades att förslag senare

skulle framläggas om ett statligt utvecklingsbolag.

Förslag om att skapa ett sådant bolag framlägges i promemorian »Ett

statligt utvecklingsbolag». Dess uppgift skall i huvudsak vara att medverka

till utveckling och exploatering av nya produkter. Motiveringen till att skapa

ett utvecklingsbolag är att detta på ett smidigt sätt kan åstadkomma en samordnad

lösning av de tekniska, finansiella, administrativa och andra problem,

som är förknippade med innovationsverksamhet och marknadsföring

av nya produkter. TCO kan tillstyrka att ett statligt bolag inrättas och att

dess verksamhet i stort ägnas åt de områden som angivits i promemorian.

Inom dessa områden bör enligt TCO:s uppfattning ett statligt utvecklingsbolag

av den föreslagna typen ha en särskilt stor uppgift att fylla. Bolaget

bör medverka till att lösa olika tekniska problem och att marknadsföra dessa.

TCO vill i sammanhanget särskilt peka på ett område som kräver alltmer

ökade insatser, nämligen miljövården. Om vi i framtiden skall kunna förhindra

att vår miljö försämras lär detta ställa krav på nya lösningar. Det

föreslagna utvecklingsbolaget skulle enligt TCO:s uppfattning ha en stor

uppgift att fylla inom denna sektor.

TCO vill också understryka den betydelse som ett inrättande av ett statligt

utvecklingsbolag kan ha för att utnyttja de innovationer som gjorts av de

anställda vid statliga myndigheter och företag.

Angående själva uppbyggnaden av företaget har TCO inget att invända

utan biträder de förslag som framlägges i promemorian. TCO ifrågasätter

dock om bolaget inom rimlig framtid har både personella och finansiella resurser

att inrätta ett eget laboratorium. Enligt organisationens uppfattning

torde det vara mest ändamålsenligt att utnyttja de resurser som redan finns

dels inom den statliga företagssektorn och dels vid universitet och högskolor.

Enligt organisationens uppfattning är det väsentligt att det knyts ett rådgivande

organ till företagsledningen. I organet bör ingå forskare samt personer

som har praktisk erfarenhet av innovationsverksamhet.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

261

25. Landsorganisationen i Sverige

I promemorian föreslås att ett statligt utvecklingsbolag inrättas. Bolaget

skall utifrån en kommersiell målsättning innebärande tillfredsställande lönsamhet

på lång sikt på olika sätt medverka till att nya produkter och ny

teknik utvecklas och exploateras. Företaget skall organiseras som ett aktiebolag.

Under första verksamhetsåret föreslås 25 milj. kr. ställas till bolagets

förfogande genom anslag över statsbudgeten. En del av detta belopp

skall ha karaktär av aktieägartillskott. Även vissa statliga företag och verk

förutsätts komma att teckna aktier i bolaget. Icke-statliga företag avses

kunna bli delägare om detta befinnes vara i bolagets eget intresse. Förutsatt

riksdagens godkännande kan bolaget komma till stånd i början av juli

1968.

Tanken att inrätta ett statligt utvecklingsbolag ligger helt i linje med synpunkter

som LO framfört vid flera tidigare tillfällen. Ett sådant företag kan

också ses som ett naturligt komplement till den ökade statliga satsning på

teknisk forskning och utvecklingsarbete som nyligen aviserats. LO hälsar

därför det framlagda förslaget med tillfredsställelse.

LO vill understryka att det — som framhållits i promemorian — är väsentligt

att bolaget, åtminstone inledningsvis, koncentrerar sin verksamhet

till ett mindre urval av projekt. Vägledande för företagets val av arbetsuppgifter

måste vara att varje projekt skall kunna tillgodose angelägna

samhällsintressen och väsentliga konsumentbehov. I första hand synes bolaget

därvid böra inrikta sig på behovsområden, där det privata näringslivet

visat föga intresse eller har mindre möjligheter att tillgodose konsumenternas

önskemål. Mot bakgrund av detta finner LO att den uppräkning som

görs i promemorian av sektorer där samhället har ett speciellt ansvar och

intresse är väl lämpad som en allmän anvisning rörande områden som utvecklingsbolaget

bör ägna särskild uppmärksamhet. LO vill i detta sammanhang

endast framhålla att det även bör kunna vara en angelägen uppgift

för bolaget att stimulera till innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljön,

produktionsprocesser och redskap bättre anpassade till arbetstagarnas

behov och förutsättningar exempelvis genom att minska damm och

buller, fysisk och psykisk belastning eller andra hälsorisker och ånpassningshinder.

I promemorian framhålls att det är nödvändigt att utvecklingsbolagets

projektval bestäms av projektens marknadsmässiga förutsättningar. LO kan

instämma i detta. De områden inom vilka bolaget i första hand synes komma

att verka är i stort sett av den karaktären att samhället har stora möjligheter

att påverka efterfrågeinriktningen. Om bolaget energiskt strävar efter

att fånga in projekt som berör vitala samhällsintressen och lyckas ta fram

innovationer som tillgodoser reella konsumentbehov inom dessa sektorer

synes det LO som om de marknadsmässiga förutsättningarna att avsätta

produkterna skulle vara synnerligen goda.

Tekniskt och organisatoriskt intar Sverige redan en framskjuten ställning

inom flera av de verksamhetsområden som det här är fråga om. Tillkomsten

av ett utvecklingsbolag kommer att ytterligare förbättra våra positioner

i detta avseende. Samtidigt synes dessa sektorer tillmätas allt större vikt i

de flesta länder. Många av de produkter som kan komma att utvecklas genom

bolagets insatser borde därför kunna avsättas på den internationella

marknaden. Ett av resultaten av utvecklingsbolagets verksamhet kan således

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

bli, att nya och förbättrade exportmöjligheter skapas för den svenska industrin.

Enligt LO:s uppfattning bör även denna synpunkt ges stor vikt vid

projekturvalet och den allmänna inriktningen av utvecklingsbolagets arbete.

LO delar uppfattningen att valet av ledamöter i bolagets styrelse måste

ske med stor omsorg. Det hade ur den synpunkten varit önskvärt att promemorian

givit närmare antydan om styrelsens storlek och efter vilka grunder

ledamöterna avses bli nominerade. LO förutsätter emellertid att bolaget

genom sin styrelse får en nära anknytning till de områden inom vilka företaget

väsentligen kommer att verka. Speciellt viktigt synes det vara att i

styrelsen ingår någon eller några personer som kan antas ha god kännedom

om väsentliga konsumentbehov som kan och bör tillgodoses genom bolagets

insatser.

För att öka bolagets möjligheter att hålla sig underrättat om den tekniska

utvecklingen på olika områden framhålls att det bör övervägas att till

företagsledningen knyta ett rådgivande organ. Enligt LO:s uppfattning kan

ett lämpligt sammansatt sådant organ utan tvekan utgör ett väsentligt

stöd för utvecklingsbolagets ledning. LO ställer sig dock tveksam till tanken

att detta råd uteslutande bör bestå av tekniska experter samt personer med

erfarenhet av'' innovationsverksamhet eller kunskap om marknadsförhållanden

inom och utom landet. Inte minst i det fall bolaget önskar självt ta

initiativ till vissa projekt eller avser att stimulera innovationsarbete inom

olika områden krävs kunskaper om de väsentliga avnämar- och konsumentbehoven

inom ifrågavarande sektorer. I det rådgivande organet bör därför

även ingå representanter som har god inblick i konsumenternas problem

och i konsumentforskning i vid mening. Även det arbetsvetenskapliga forskningsfältet

bör vara företrätt.

26. Svenska bankföreningen

Liksom förslagsställarna anser bankföreningen det vara mycket angeläget

att det led i det tekniska och industriella utvecklingsarbetet som utgör bryggan

mellan fruktbara idéer och rön och den praktiska tillämpningen i form

av produkter och system erhåller ett kraftfullt stöd. Den svenska industrins

internationellt sett goda position är till väsentlig del resultatet av framgångsrik

innovationsverksamhet under 100 år. Det gäller nu att finna formerna

för ett mera systematiskt utvecklingsarbete än det som hittills bedrivits.

Det är fråga om såväl att öka volymen som att höja kvaliteten.

Detta är en uppgift för statsmakterna, näringslivets organisationer och de

enskilda företagen i förening. Med rätta framhålles i promemorian att en

snabb innovationstakt kräver att det finns en gynnsam miljö för idéskapande

och att tillräckliga resurser ställs till förfogande för utvecklingsarbetet.

Detta är värt att understryka. Det är emellertid icke endast de olika projekten

som behöver stöd. Det är också nödvändigt att de enskilda personer

som bär upp det skapande arbetet blir föremål för generositet. Den nuvarande

beskattningen utgör ett stort hinder för förverkligandet av det sistnämnda.

De allmänna motiv som i promemorian anförs för startandet av ett statligt

utvecklingsbolag torde få betraktas såsom i och för sig riktiga och beaktansvärda.

De ger emellertid föga ledning för en konkret bedömning av

förslaget. Förslagsställarna synes ha något överdrivna förväntningar på att

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

en nybildad organisation med brett verksamhetsfält och mycket allmänt

hållna direktiv skall avkasta resultat inom rimlig tid. Praktisk industriell

erfarenhet ger vid handen, att steget från idéer till praktiska resultat i regel

är mycket långt. Det hade ur denna synpunkt varit mer önskvärt att förslagsställarna

inriktat sig på att starta verksamheten med några få mera

konkret angivna arbetsuppgifter. Dessa kunde med fördel ha utvalts på

sådana områden, där en statlig insats bedömes nödvändig, antingen därför

att någon annan naturlig huvudman saknas, eller därför att andra tänkbara

institutioner och företag varken kan eller vill göra en insats. Först sedan

påtagliga erfarenheter vunnits borde det bli tal om en vidare utbyggnad av

apparaten. Det framhålls visserligen i promemorian att det tilltänkta bolagets

verksamhet skall börja i liten skala, men detta påstående kontrasterar

mot den storstilade och något abstrakta uppläggning, som präglar förslaget

i övrigt.

Av de motiv för bildandet av ett statligt utvecklingsbolag som anförs är

enligt bankföreningens uppfattning de som hänför sig till den offentliga sektorn

de starkaste. Den statliga och kommunala sektorn av landets ekonomi

har vuxit mycket starkt under de senaste decennierna. Expansionen är

ännu icke avslutad. De offentliga organens organisation och arbetsformer

är i stor utsträckning desamma som på den tid rutinmässig förvaltning och

vissa för den offentliga verksamheten specifika arbetsuppgifter dominerade.

Numera svarar den offentliga sektorn i stor och växande omfattning för

produktionen av ett vidsträckt register av tjänster m. in. De offentliga organen

är i betydande utsträckning leverantörer av sådana till övriga delar av

samhället och är samtidigt själva stora beställare och uppköpare av varor

och tjänster från den privata sektorn. Om man genom systematiska undersökningar

av avnämarnas behov av de olika tjänsterna, liksom av de tekniska

och organisatoriska förutsättningarna för deras framställande, kan

åstadkomma innovationer i fråga om produkter och system är detta mycket

tacknämligt. Promemorian låter förstå, att utvecklingsarbete av detta slag

hittills varit eftersatt inom de offentliga organen. Detta är även bankföreningens

uppfattning.

Det är angeläget att understryka att utvecklingsbolaget bör eftersträva ett

förtroendefullt samarbete på kommersiell basis med företag och organisationer

inom det privata näringslivet. Det är viktigt att man noga undersöker,

var utvecklingsbefrämjande åtgärder med störst framgång skall insättas.

I stor utsträckning torde detta vara på de punkter, där tidigare erfarenheter

av tekniskt utvecklingsarbete finns.

När det gäller den offentliga sektorn — och bankföreningen tror för sin

del att det är inom denna som utvecklingsbolaget i första hand kommer att

ha sina naturliga arbetsuppgifter — bör det erinras om, att sedan mycket

lång tid företag inom den privata sektorn bedrivit ett omfattande och framgångsrikt

utvecklingsarbete i samband med sina leveranser till allmänna

verk och institutioner. Exempel på detta kan hämtas från försvarets, läkemedelsindustrins,

de kirurgiska instrumentens, starkströmsteknikens, telekommunikationsteknikens

m. fl. områden. Säkerligen kan förutsättningarna

ytterligare förbättras, om beställarna intensifierar sitt eget utvecklingsarbete.

Detta bör då bedrivas så, att det kompletterar men icke reducerar möjligheterna

till fortsatt utvecklingsarbete hos de privata företagen.

Utvecklingsbolaget bör förutsättningslöst pröva vilka företag och institutioner

det skall samarbeta med, liksom till vem utarbetade system och

produkter skall överlåtas. Företag inom den statliga sektorn bör icke få någon

företrädesrätt av monopolnatur.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Det måste vidare förutsättas att utomstående får en god insyn i utvecklingsbolagets

arbete. Publiciteten kring tekniskt utvecklingsarbete är ofta

en mycket känslig fråga. Den öppenhet som man har rätt att kräva av en

offentlig institution, kommer här i motsättning till de kommersiella aspekterna

på bolagets verksamhet. Problem av detta slag torde i ökad utsträckning

anmäla sig, ju mer statliga organ engageras på områden som dessa.

När det gäller ett företag som finansieras med allmänna medel, får dock

vid de avvägningar mellan öppenhet och sekretess, som måste göras, de skäl,

som talar för öppenhet beträffande aktiviteter, resultat m. m., ges den större

vikten.

Tillsammantagna kommer den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling

och det nu föreslagna utvecklingsbolaget att ta i anspråk en betydande de!

av landets tekniska och vetenskapliga expertis som rådgivare, kommittéledamöter,

styrelseledamöter etc. På vissa områden kan det finnas risk för att

tillgängliga forskare därigenom i alltför hög grad bindes vid de statliga organen.

När det gäller takten i utbyggnaden av arbetet, målsättningen och samarbetet

med näringsliv och forskning är det slutligen starkt önskvärt att de

positiva och negativa erfarenheterna av det statsstödda utvecklingsarbete

som redan tidigare bedrivits — icke minst det som härrör från Atombolagets

verksamhet ■— studeras.

En betydande oklarhet vidlåder förslaget i fråga om det tilltänkta bolagets

inre organisation och inpassning bland övriga, redan existerande statliga

organisationer för att stödja utvecklingsarbetet vid t. ex. Atombolaget

och vissa av de statsägda företagen. Det är också oklart, vilken roll utvecklingsbolaget

skall ha i förhållande till de »tekniska» ämbetsverken såsom

Telestyrelsen, Vattenfallsstyrelsen in. fl.

Bankföreningen har ingenting emot att ett statligt utvecklingsbolag bildas

men vill samtidigt understryka det nödvändiga i att verksamheten

startar i liten skala och att utbyggnaden sker successivt med ledning av

vunna erfarenheter.

27. Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksföreningen instämmer i de mycket allmänna resonemang

som förs i promemorian angående behovet och nyttan av utvecklingsbolag.

Argumentet att staten mot bakgrunden av sin mycket omfattande

verksamhet på samma sätt som det privata näringslivet skulle etablera ett

utvecklingsföretag med uppgift att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera

innovationer ter sig naturligt. Genom tillkomsten av ett utvecklingsföretag

med sådan inriktning skulle enligt föreningens uppfattning möjligheterna

till en effektivisering av de företagsekonomiska förutsättningarna

för den verksamhet som bedrivs av statliga bolag och affärsdrivande verk

liksom till exploatering av innovationer gjorda av anställda vid statliga myndigheter

och företag väsentligt kunna förbättras. Det borde därigenom också

finnas förutsättningar för att utvecklandet av ur samhällets synpunkt

särskilt angelägna produkter, metoder och system skulle kunna påskyndas.

Genom tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag skulle också flera möjligheter

skapas för exploatering av gjorda innovationer. En sådan utveckling

måste hälsas med tillfredsställelse.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Föreningen anser det angeläget att understryka nödvändigheten av att det

statliga utvecklingsbolaget kommer att konkurrera på lika villkor med övriga

utvecklingsbolag och att dess projektval helt kommer att bestämmas

av projektens marknadsmässiga förutsättningar. Garantier måste sålunda

ges för att det privata näringslivet i utvecklingsfrågor kan vända sig till

statliga beställare eller andra institutioner utan att dess utvecklingsprojekt

röjs. Vidare måste utvecklingsbolaget om det skall utföra utredningsuppdrag

åt statliga företag betinga sig marknadsmässiga avgifter härför.

28. Svensk industriförening

I dagens teknokratiska samhälle, där en nations konkurrensförutsättningar

och försäljningsframgångar i allt högre grad är beroende av hög

teknik och skicklig marknadsföring är frågan om tillvaratagande och utvecklande

av innovationer av avgörande betydelse. Finansdepartementet säger

i sin promemoria att av flera skäl fyller utvecklingsbolag av en tvp, som

redan bildats inom näringslivet en väsentlig uppgift, främst genom sin initierade

verksamhet på innovationsområdet. Samma väsentliga uppgift av

växande slag skulle ett statligt utvecklingsbolag ha att fylla och »starka

skäl talar för inrättandet av även ett statligt utvecklingsbolag».

Föreningen har ingenting att invända häremot, men förutsätter att det

denna gången verkligen blir ett även för den mindre industrien och dess

utveckling effektivt organ, som etableras. Den mindre industriens folk har i

det förgångna blivit besvikna på statliga projekt av ungefär samma art som

det nu projekterade bolaget, men detta kommer att kommenteras längre

fram.

Vad först den allmänna motiveringen beträffar vill föreningen understryka

vikten av ett par i promemorian påtalade ting. För det första är det uppenbart,

att förutsättningar för en snabb innovations takt är tillskapandet

av en lämplig och gynnsam miljö för idéskapandet ävensom att tillräckliga

resurser finns till hands för det erforderliga utvecklingsarbetet. Innovationsverksamhet

kräver emellertid en mängd olika specialförutsättningar och

sinsemellan korresponderande komponenter för att bli verkligt givande och

fruktbar och departementspromemorian förefaller mot denna bakgrund

vara något tunn och blodfattig. Den skulle enligt föreningens mening ha behövt

att kompletteras med en grundlig utredning angående de olika förutsättningar,

och åtgärder, som i första hand krävs för en verksamhet med

hög avkastningsgrad och hög innovationstakt. Såväl samhällets som de enskilda

företagens förmåga att skapa ett gynnsamt innovationsklimat borde

klarläggas liksom de faktorer, som inverkar på denna förmåga. Det hade

också varit av största värde att få klarhet i, vilken betydelse för innovationsutvecklingen

det skulle få, om företagen ges ekonomiska möjligheter att

ekonomisera och värdera de innovationer, som de bedömer ha de största

exploateringsförutsättningarna. Under alla förhållanden är det nödvändigt,

att innovationsfrågan och dess ansvarsfördelning på samhälle och näringsliv

löses på rationellast möjliga sätt och det är möjligt att de i departementspromemorian

skisserade riktlinjerna för det statliga utvecklingsbolaget och

dess tänkta samarbete med näringslivet kommer att initiera en sådan önskvärd

rationell lösning.

Föreningen vill instämma i slutsatsen att en alltmera breddad teknisk

9f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

utveckling ökar de potentiella möjligheterna att åstadkomma system, men

ifrågasätter promemorians uttalande, att innovationer i fortsättningen i

ökad utsträckning kommer att bestå av system. »Det enkla är ofta det geniala»

lyder en gammal sanning och med en helhjärtad satsning från näringsliv

och samhälle i syfte att stimulera innovationer är det mera tänkbart

att vi får fram enkla, men geniala idéer, som rätt hanterade kan utvecklas

till förnämliga produkter i stil med t. ex. kullagret, separatorn osv.

Föreningen vill framhålla riktigheten av påståendet, att det finns ett

växande behov av utvecklingsbolag, som har särskilda förutsättningar att

stimulera till samverkan mellan olika företag i syfte att frambringa system.

Men för att detta icke skall stanna vid en from önskan måste speciella krav

ställas på dessa utvecklingsbolag ifråga om smidighet, förmåga till saklig

information etc. Det är nämligen enligt föreningens uppfattning få ting som

är så svåra att föra fram till en friktionsfri anpassning, som kontinuerligt

samarbete mellan olika företag, framförallt om dessa arbetar inom skilda

branscher och är av olika storleksordning.

I promemorian anges och utvecklas relativt utförligt fyra olika skäl som

grund för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag. Föreningen finner

dessa skäl i stort sett välgrundade, men vill särskilt uppehålla sig vid två

av dem.

Promemorian anger i sin motivation för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag,

bl. a. att miljövården är ett område, där kraven på ökade

statliga insatser på sistone vuxit sig starkare. Föreningen är övertygad om

att dessa krav kommer att växa med accelererad hastighet och att vi ännu

bara befinner oss i begynnelsestadiet, när det gäller arbetet på att framgångsrikt

kunna tackla miljövårdsproblemen. Föreningen vill särskilt understryka

att det finns en oerhörd mängd av miljövårdsuppgifter, där det

främst gäller att omhänderta och skydda människan i en alltmer gentemot

henne fientlig miljö av både psykisk och fysisk art. En av de angelägnaste

av dessa uppgifter, är att få till stånd ett smidigt verkande samspel mellan

den tekniska utvecklingen och lagstiftningen på miljövårdens område.

Många och svåra kollisioner är att förvänta mellan dessa bägge ofta gentemot

varandra stridande komponenter, men det grundläggande axiom, som

måste vara ledstjärnan för etablerandet av detta samspel är, att vi aldrig

kan tära på och exploatera själva naturkapitalet, som måste lämnas intakt,

utan måste nöja oss med att blott utnyttja räntan på detta kapital. Föreningen

vill instämma i promemorians uttalande, att »mer än kanske något annat

behövs nya och effektivare analysmetoder till följd av strängare känslighetskrav

vid tester, nya forskningsområden samt behov av provtagning och

kontroll i stor skala». Det krävs många och epokgörande innovationer på

miljövårdsområdet för att de villkorslösa kraven på att människan skall

kunna leva i en så ren och harmonisk miljö som möjligt i sin konkretisering

icke skall hämma den tekniska utvecklingen och avsevärt sätta ner vår

industris möjligheter att arbeta med högsta möjliga verkningsgrad. Om ett

statligt utvecklingsbolag självt eller genom samarbete med privata sådana

kan initiera till och få fram sådana innovationer som möjliggör förverkligandet

av nyssnämnda målsättning är detta i sig skäl nog för att inrätta ett

dylikt bolag.

Det fjärde skälet för ett statligt utvecklingsbolag sägs i promemorian vara

»behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och exploatering

av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av enskilda uppfinnare

och forskare». Det är för föreningen utomordentligt glädjande, att

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

dess mångåriga kamp för att fästa uppmärksamheten på dessa gruppers

enastående betydelse i innovationssammanhang, nu på detta sätt krönes med

framgång genom ett officiellt erkännande av att denna kamp haft ett starkt

och väldokumenterat underlag. Det finns i detta sammanhang anledning att

upprepa, vad föreningen så många gånger med emfas påpekat, nämligen att

de geniala uppslagen, de tekniskt mest utvecklingsbara nya idéerna och

epokgörande uppfinningarna fortfarande kommer från mindre företag och

ensamma uppfinnare-forskare. Det finns sålunda ytterst starka skäl till en

särskild satsning just på dessa grupper. Föreningen har i sitt remissvar av

den 15 januari detta år över förslaget rörande Styrelsen för teknisk utveckling

närmare utvecklat delta påstående och även anfört amerikanska erfarenheter

som stöd för detsamma. Till detta kan läggas, att en framstående

forskare och innovatör i vårt land — en av de kanske främsta inom innovationsområdet

— påpekat att det finns en klar attitydskillnad gentemot helt

nya produkter mellan storföretag och småföretag i Sverige. Denna tar sig

uttryck i bl. a. produktivitetsskillnader — i stora forskningsorganisationer

är patentproduktionen ofta nere i 0,01 patent per år, medan det nationella

genomsnittet är 0,1 patent. Vitala småföretag når upp till 1 patent per år

och självständigt arbetande uppfinnare kan nå upptill 10 patent per år.

Det är självklart att föreningen, som organ för landets mindre och medelstora

industri ställer mycket stora förhoppningar vid det statliga utvecklingsbolagets

delinriktning som »kanal» för utveckling och exploatering av

idéer och uppfinningar som emanerar från den mindre industrien och dess

utövare. Som antytts i det föregående har den mindre industriens folk blivit

djupt besvikna på statliga projekt i det förgångna med ungefär samma inriktning,

åtminstone delvis, som del föreslagna statliga utvecklingsbolaget.

Föreningen åsyftar institutet INFOR, som inrättades av statsmakterna år

1964 och fick ett startkapital om 20 milj. kronor till förfogande. Till INFOR

knöts stora förhoppningar, men under de fyra år som gått sedan dess start har

institutet icke utvecklats på sätt som det fanns skäl att förutsätta vid dess

tillkomst. För den betydande del av den mindre industriens utövare, som

är i besittning av den värdefullaste av »råvaror», nämligen skapande hjärnor

i stånd att producera givande idéer till nya produkter bär INFOR icke

blivit till någon nämnvärd hjälp utan lämnar blott besvikelse som eftermäle.

Det finns emellertid icke anledning till pessimism inför ett nytt projekt

av INFOR-typ med delvis ny uppläggning och avsett att drivas i en annan

skala. Det gäller enligt föreningens mening, att vid konstruktionen och uppbyggnaden

av det nya statliga utvecklingsbolaget noga analysera anledningarna

till att INFOR blivit ett misslyckande och sedan ta tillbörlig hänsyn

till de fakta som kommer i dagen vid en sådan analys och applicera

lärdomarna på det nya bolaget.

Reträffande inriktningen av det statliga utvecklingsbolagets verksamhet

i stort torde icke några större invändningar kunna göras häremot. Det är

emellertid uppenbart, att ett bolag som skall arbeta med så olikartade uppgifter

som att å ena sidan bidra till utveckling och rationalisering inom

den statliga sektorn och där bidra till att på en mängd områden, delvis

exemplifierade i promemorian, angelägna produkter, metoder och system

kan fraintas så snabbt som möjligt och å andra sidan befrämja utvecklandet

av innovationer inom det privata näringslivet, främst industrien, måste

få besvärliga samordningsproblem. Med den tänkta uppläggningen blir det

statliga utvecklingsbolaget något av en »Mädchen för alles», där framförallt

olika kontaktsystem blir erforderliga. Detta kan skapa betydande ad
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1068

ministrativa svårigheter och innan några praktiska erfarenheter vunnits

är det bara att hoppas att den administrativa tungroddhet, som bolaget

säkerligen kommer att få dras med, icke i någon avgörande grad skall nedsätta

dess effektivitet.

Promemorian uttalar som en slags programförklaring för utvecklingsbolagets

verksamhet att detta skall främja innovationer på så bred basis

som möjligt. I samma andetag sägs att bolagets insatser måste begränsas

»till de projekt, som framstår som mest angelägna och lönsamma». I detta

ligger ett uppenbart motsatsförhållande. Ett företag kan icke arbeta på så

bred basis som möjligt och samtidigt begränsa arbetet till att fåtal projekt.

Och för övrigt är det icke alltid som de angelägna projekten är de mest

lönsamma och vice versa. Beträffande lönsamhetskriteriet lämnar också

promemorian åtskilligt av dunkelhet efter sig. Det sägs visserligen att utvecklingsbolaget

skall arbeta »utifrån en kommersiell målsättning innebärande

tillfredsställande lönsamhet på lång sikt» .. . , men detta uttalande

är suddigt och föga preciserat. Det kan ifrågasättas om arbetet inom den

statliga sektorn och på miljöområdet kan mätas i termer, som anger merkantil

lönsamhet och satsning på ett privat projekt kan i förstone förefalla

att uppfylla alla krav på lönsamhet för att sedan visa sig vara en felspekulation

på grund av alt utländsk konkurrens kommer med i bilden.

Det hade enligt föreningens mening varit angeläget att begreppen lönsamheten

och utvecklingsbolaget hade utretts grundligare, t. ex. vilken struktur

som bolaget bör ges för att klart lönsamma projekt skall kunna balansera

direkt olönsamma i snäv kommersiell mening och sålunda ändock få

en godtagbar ekonomisk lönsamhet som slutresultat.

Ifråga om bolagets verksamhet föreslås — helt riktigt enligt föreningens

mening — att bolaget bör vara öppet för samarbete åt olika håll och undersöka

projektförslag, som kommer från enskilda uppfinnare, forskare och

enskilda företag och som kan vara av kommersiellt intresse. Enligt promemorian

behöver projekten icke uppvisa hög innovationsnivå, utan det bör

gå »att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre justeringar

låta äldre produkter tillgodose nya behov». Enligt föreningens mening

bör detta endast få bli en sekundär målsättning för bolagets verksamhet.

Anledningen härtill är, att enligt promemorian bolaget bör koncentrera

sin verksamhet — en uppfattning som föreningen delar — och att

det från denna utgångspunkt måste vara angelägnast att koncentrera denna

på nya produkter och radikala förbättringar, eller på vad som i något

sammanhang betecknats som offensiva projekt. I sammanhanget anges en

kompletterande verksamhet för bolaget av utomordentlig vikt, nämligen

prospekteringsverksamheten. I klarhetens intresse förutsätter föreningen att

denna prospekteringsverksamhet inriktas icke bara på outnyttjade uppfinningar,

som gjorts av statsanställda, utan även av enskilda uppfinnare och

forskare och sist men icke minst på sådana idéer, uppslag och uppfinningar,

som ligger oexploaterade hos den mindre industrien.

Föreningen ifrågasätter starkt det lämpliga och ur ekonomisk synpunkt rationella

i förslaget om att utvecklingsbolaget självt »under viss tid medverkar

i tillverkning och försäljning av en produkt tills avsättnings- och kostnadsförhållanden

kan bedömas med större säkerhet». Det kan icke vara rimligt

eller ekonomiskt försvarbart att detta statliga utvecklingsbolag lägger på

sig alla möjliga slags uppgifter av sinsemellan ytterst olikartad karaktär

och inriktning. Redan tidigare har föreningen uttryckt farhågor för att det

planerade omfånget av bolagets verksamhet kan komma att nedsätta dess

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

269

effektivitet. Skall nu ett bolag av utvecklingstyp börja att arbeta även med

egen tillverkning och försäljning är det praktiskt taget på förhand givet

att det totalt sett kommer att bli ineffektivt. Det kommer med andra ord

icke att smidigt kunna uppfylla själva grundintentionerna bakom dess tillskapande.

Enligt föreningens mening bör bolagets huvudansträngning inriktas

på att till sig söka knyta så stor del som möjligt av den fåtaliga sakkunskap

i Sverige som behärskar metoder för urval av kreativa begåvningar

och bedömning av tekniska uppslags och innovationers värde. Bolaget bör

sedan efter sitt prospekterings- och utvecklingsarbete lägga ut så mycket

som möjligt av sina projekt på andra företag för i vissa fall det slutliga utvecklingsarbetet

och i samtliga fall för marknadsföringen.

När det sedan gäller bolagets organisation vill föreningen starkt understryka

vikten av att i såväl styrelsen som i det tänkta rådgivande organet

inplaceras personer ur den innovationsmedvetna mindre industriens krets.

Någon särskilt motivering härför behövs icke därför att denna ligger i öppen

dag.

Ifråga om bolagets egna personala och laboratoriemässiga resurser för

forskning och utvecklingsarbete är det föreningens mening att dessa måste

uppbyggas så snabbt och i så vidsträckt omfattning som möjligt. Det

är visserligen sant att ett samarbete med statliga och privata företag kan

betyda att bolagets egna behov av resurser för forskning och utvecklingsarbete

minskar, men på lång sikt, ger endast omedelbar tillgång till egna

experter och laboratorier den slagkraft ifråga om bolagets prestationer, som

motiverar att det överhuvudtaget byggs upp.

Föreningen vill slutligen i vad avser finansieringen av det statliga utvecklingsbolagets

verksamhet som sin mening uttala, att det bör vara i bolagets

och de syftens som det är satt att tjäna intresse, att privata företag

och personer icke bara i begränsad omfattning bör få rätt att teckna aktier

i bolaget utan att denna rätt bör kunna utsträckas upp till hälften av aktiekapitalet.

29. Svenska uppfinnareföreningen

SUF finner det angeläget att ett statligt utvecklingsbolag etableras för

att bidra till att tillgodose samhällets behov av innovationer och SUF instämmer

särskilt i att förslaget är ett naturligt led i en aktiv statlig näringspolitik.

Det är därvid riktigt att intresset också vänder sig mot den statsanställda

personalen och de stora fonder av kunnande, praktisk erfarenhet och

idérikedom som den representerar. Att tillvarata alla de outnyttjade uppslag

och idéer som kontinuerligt framförs därifrån är en synnerligen angelägen

uppgift. Hittillsvarande negativa synsätt och tidsödande handläggning

som uppvisas från myndigheters sida särskilt då det gäller arbetstagares

uppfinningar trotsar ofta all beskrivning och måste radikalt förändras

om framgångarna skall kunna bygga härpå. Ett helt annat system för behandling

av patentansökningar och patent måste etableras. För åstadkommande

av en annan uppfattning av patentet som tekniskt och kommersiellt

instrument måste stora insatser göras och ett förtroendefullt samarbete med

de anställda måste inledas.

I promemorian återfinns på flera ställen synpunkter på att det nya bolaget

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

skall arbeta och konkurrera på lika villkor med näringslivet i övrigt och

att lönsamhetsaspekten skall tillgodoses m. m. SUF anser att, endast under

den förutsättningen att lönsamhetsuppfattningen grundar sig på en total

»samhällslönsamhet» som veterligt ännu ej kunna beskrivas i företagsekonomiska

termer eller statliga budgetuppställningar, så må resonemanget

godkännas. SUF hävdar bestämt den uppfattningen, som också i

viss mån återfinns å s. 11 i promemorian, att utvecklingsbolaget ej skall

syssla med projekt som kommer fram eller bearbetas på annat sätt inom

näringslivet. Ekonomiskt och tekniskt stöd liksom viss service och annan

stimulans bör dock bolaget medverka till.

De utvecklingsuppgifter som är av speciell samhällelig karaktär såsom

inom medicinsk teknik och miljövård och som bolaget skall åta sig anser

SUF vara av sådan art att särskilda och nyutvecklade lönsamhetskriterier

måste uppställas. Likadant är det med uppgifter av annat slag dvs. de som

ska kunna skapa grund för nya företag och tillverkningar och som kan

användas som ersättning för nedlagda och strukturrationaliserade industrier

på orter där särskilda arbetsmarknadsåtgärder måste sättas in. Uppgifter

av ovannämnda slag bör måhända hänföras till en särskild avdelning

inom bolaget eller till särskilt bolag med egen redovisning. SUF har

svårt att se att konventionella och enbart på industriinvesteringar baserade

lönsamhetsaspekter skall kunna gälla för denna verksamhet.

SUF anser det vara en betydande tillgång för bolaget att kunna anlita

utomstående institutioner, företag och enskilda konsulenter för bedömning

av olika projekt, uppfinningar och innovationer. Detta medger en smidigare

och mindre omfattande organisation inom själva bolaget.

SUF har förståelse för att departementspromemorian inte i alla delar

kan beskriva ett tänkt bolags inriktning och organisation o. s. v. Även om

man kan anse att frågan ej är tillräckligt utredd är SUF i princip beredd

att tillstyrka verksamhetens bedrivande i föreslagen form och understryker

att det rätta personvalet för ledningsfunktionerna i bolaget och valet av

intressenter i detsamma är en grannlaga och svår uppgift med fundamental

betydelse för ett lyckosamt genomförande av de skisserade goda intentionerna.

Slutligen förutsätter SUF att frågan om evaluering av innovationer blir

en central uppgift för bolagets avdelning för produktanalys och produktplanering

och att principerna härför utredes.

30. Konsumentutredningen

Utredningen nödgas till en början konstatera, att den på grund av den

korta remisstiden inte kunnat ingå på en mera allsidig granskning av de i

promemorian framlagda förslagen. Helt allmänt vill den dock instämma i

att många skäl synes tala för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag

med i huvudsak de uppgifter som anges i promemorian. Det industriella

utvecklingsarbete som för närvarande förekommer i Sverige ligger av allt

att döma på en hög nivå generellt sett. Det föreligger emellertid variationer,

som från samhällets — och den enskilda konsumentens — utgångspunkt

ter sig mindre rationellt betingade. Forskningen inom sådana branscher där

framställning av investeringsvaror och produktionsförnödenheter dominerar

är sålunda enligt tillgänglig statistik betydligt mer omfattande än inom

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

industrigrenar där tyngdpunkten ligger på konsumtionsvaror. Även mellan

enskilda branscher torde det för övrigt råda stora skillnader i fråga om intensiteten

i utvecklings- och forskningsinsatserna, och variationerna härvidlag

korresponderar knappast med vad som utifrån konsumentsynpunkt

vore önskvärt i de olika fallen. När det gäller mindre och medelstora företag

är vidare de för forskning och produktutveckling tillgängliga resurserna i

allmänhet knappa. Tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag borde leda

till, att idéer och initiativ som framkommer inom sådana företag kan tagas

till vara bättre än för närvarande. Likaså borde man kunna räkna med, att

bolaget kommer att främja samarbetet mellan enskilda och offentliga företag

när det gäller produktutveckling och forskningsinsatser.

Konsumentutredningen skulle för sin del starkare än vad som sker i promemorian

vilja framhålla de samhällsekonomiska motiv som talar för inrättandet

av ett statligt utvecklingsbolag. Bolaget bör, även enligt utredningens

mening, i princip eftersträva en marknadsmässig bedömning av

aktualiserade projekt, men det är angeläget att man vid prioriteringen också

tar hänsyn till vad som sett i ett vidare perspektiv mest gagnar konsumenternas

intressen. Det lönsamhetsbegrepp, som enligt förslaget skall iakttas

av det nya bolaget, bör enligt utredningens mening definieras med hänsyn

härtill. Det må i detta sammanhang erinras om att produktinformation

och marknadsföringsåtgärder i vissa fall kan utformas så, att ett välgrundat

fritt val mellan olika företags produkter försvåras för den enskilda konsumenten.

Det är sålunda enligt utredningens mening viktigt, att det utvecklingsarbete,

som det föreslagna bolaget skall främja, i så stor utsträckning som

möjligt anknyter till väsentliga behov hos dagens konsumenter. Utredningen

skulle med hänsyn härtill vilja förorda, att i bolagets ledning regelmässigt

ingår en person med sakkunskap på konsumentområdet och erfarenhet från

forskning kring konsumenternas förhållanden.

Ett skäl för inrättande av det föreslagna bolaget är också, att utvecklingen

av produkter och system på de offentliga tjänsternas område därigenom

kan intensifieras. Konsumentutredningen finner denna synpunkt mycket

väsentlig. Eftersom det i allmänhet är särskilt angelägna konsumtionsbehov

som förts till den offentliga sektorns ansvarsområde torde det vara

motiverat, att bolaget högt prioriterar utvecklingsprojekt som gäller detta

område. För de organ som tillhandahåller offentliga tjänster föreligger ofta

endast små möjligheter att driva en effektiv produktutveckling. Det särskilda

utvecklingsbolagets tilltänkta uppgift att självt ta initiativ till utvecklingsinsatser

kan i sådana fall bli av stor betydelse. Ett delområde inom

den offentliga sektorn, som utredningen från sina utgångspunkter finner

det i särskilt hög grad angeläget att stödja med forskningsinsatser, är miljövården.

31. Allmänna Bevaknings AB

Bolaget instämmer i de synpunkter som anförts beträffande den betydelse

ett statligt utvecklingsbolag kan väntas få. De privata utvecklingsbolagen

kan ses som ett naturligt led i utvecklingen mot nya företagsformer och mot

effektivare samarbete inom företagsgrupper. Det statliga utvecklingsbolaget

bör få en liknande betydelse inom den statliga sektorn.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utvecklingsbolaget torde dessutom kunna bli ett värdefullt instrument för

ökad samverkan mellan staten, de statliga bolagen och det enskilda näringslivet

inom ramen för ett gemensamt intresse att skapa internationellt konkurrenskraftiga

produkter. Denna samverkan bör även kunna utsträckas till

andra länder, i första hand de nordiska.

Den snabba utvecklingen på bevakningsområdet under de senaste åren

har ställt ett allt större krav på bevakningsbolagens tekniska resurser och

kunnande. Nya tekniska hjälpmedel har anskaffats, varav flera med betydande

utvecklingskostnader. I enlighet med bolagets policy att koncentrera

verksamheten till området för dess exklusiva kompetens — bevakningstjänster

— har någon egen utveckling och tillverkning i större omfattning

ej förekommit eller planerats.

De erfarenheter och det tekniska kunnande som funnits eller förvärvats

under företagets verksamhet har i stället exploaterats i ett samarbete med

privata företag med stora utvecklings- och produktionsresurser främst inom

det teletekniska området. På närliggande områden har ett lovande samarbete

inletts med andra statliga företag.

Bolaget utgår ifrån att en i och för sig naturlig och önskvärd anknytning

till det statliga utvecklingsbolaget ej bör utesluta samarbete med andra

även privata bolag även om detta samarbete skulle vara av utvecklingskaraktär.

Allmänna Bevaknings AB vill tillstyrka bildandet av ett statligt utvecklingsbolag

i enlighet med föreliggande förslag.

32. AB Atomenergi

Behovet av en avancerad marknadsinriktad produktutveckling är väl omvittnat

i vårt land, och inom det enskilda näringslivet har olika utvecklingsbolag

bildats, delvis under medverkan av statliga företag. Endast i begränsad

omfattning har emellertid den statliga företagsamheten kopplats in på sådan

verksamhet som bedrivs av typiska utvecklingsbolag. Bolaget finner det

lämpligt att man inom den stora statliga företagssektorn nu intensifierar

utvecklings- och exploateringsinsatserna genom att inrätta ett särskilt utvecklingsbolag.

De olika arbetsområden som anges i promemorian och arbetsuppgifterna

inom dessa är enligt atombolagets mening samtliga angelägna, och det finns

förutsättningar för att en insats på längre sikt kan ge en för samhället väsentlig

ekonomisk avkastning. Staten har också ett ansvar för en tillfredsställande

utveckling inom dessa områden. Som ytterligare exempel på arbetsfält

kunde nämnas biblioteksväsende och informationsbehandling.

Om ett statligt utvecklingsbolag skall kunna drivas med framgång, är det

emellertid nödvändigt att göra ett urval bland de skilda tänkbara arbetsuppgifterna.

Utan en mera distinkt företagspolitik för utvecklingsbolaget än

vad som kan utläsas ur promemorian kan man befara problem vid val av

projekt mellan olika fält, där motivet för en insats och det ekonomiska resultatet

därav kan te sig mycket olika för ett utvecklingsbolag. I promemorian

betonas exempelvis vikten av att insatser koncentreras till de mest angelägna

och lönsamma produkterna. Vad som härmed avses är något oklart.

Vad gäller exploatering av för samhället angelägna produkter —"t. ex. förbättringar

i medicinsk teknik, hjälpmedel inom undervisningen eller frärn
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år J968

273

jande av trafiksäkerheten — torde sålunda endast i vissa fall finnas förutsättningar

för att utvecklingsbolaget självt skall kunna ekonomiskt gottgöra

sig annat än eu relativt blygsam andel av avkastningen, medan det ur mera

allmänna synpunkter kan vara angeläget och lönsamt med en insats.

Atombolaget har bedömt att de fält som uppräknas i promemorian utgör

exempel på möjliga verksamhetsområden och att ansvaret för den erforderliga

mera detaljerade inriktningen av utvecklingsbolagets verksamhet ankommer

på dess styrelse och ledning liksom också tillvägagångssättet i de

enskilda fallen vid exploatering av produkter.

Utvecklingsbolaget skall enligt promemorian kunna arbeta på två sätt.

Det första är att bolaget för en beställares räkning utför uppdrag mot ersättning

på kommersiella grunder. Utvecklingsbolaget blir då knappast medintressent

vid projektens exploatering; dess risktagande blir obetydligt men

samtidigt blir också vinstmöjligheterna begränsade. Atombolaget har förståelse

för att eu verksamhet av detta slag, som är av sedvanlig konsultnatur,

kan behövas inom den statliga sektorn. Det finns skäl som talar för att

de insatser som här behövs — och som i stor utsträckning är av projektsammanhållande

karaktär — uppdras åt ett statligt utvecklings- och konsultföretag.

Dessa insatser skall som regel betalas av uppdragsgivarna. Om

utvecklingsbolaget bedömer att en exploatering av produkten kan bli lönsam

för bolaget, är det möjligt att insatsen helt eller delvis bekostas av utvecklingsbolaget

enligt gängse kommersiellt risktagande.

Det andra sättet för utvecklingsbolagets arbete, vilket på sikt är väsentligare,

är att utvecklingsbolaget exploaterar uppslag och genomför projekt

med satsande av eget kapital. Detta bör vara den huvudsakliga arbetsformen,

och målet för denna verksamhet bör vara att på sikt uppnå lönsamhet.

I flertalet fall torde man dock inte kunna räkna med att få återbäring

förrän efter flera år. Den omständigheten att utvecklingsbolaget till en början

måste koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt innebär,

att riskutjämningen blir begränsad och att den tidpunkt då man kan

förvänta sig att verksamheten blir självbärande, är oviss.

Vad här sagts innebär att ett statligt utvecklingsbolag får två artskilda

verksamhetsgrenar, nämligen dels konsultverksamhet, som bekostas av en

beställare, dels exploateringsverksamhet baserad på eget risktagande. Mellan

dessa verksamhetsgrenar inom samma företag kan en konfliktsituation

uppstå vid tillgodoseendet av å ena sidan en av samhället önskad konsultoch

utvecklingsinsats, å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad

optimal lönsamhet genom exploateringsverksamhet. Det måste

ankomma på utvecklingsbolagets styrelse att här göra en lämplig avvägning.

De eventuella vinster, som på längre sikt kan förväntas från verksamheten,

bör utöver rimlig återbäring till aktieägarna utnyttjas för finansiering

av kommande utvecklingsprojekt.

Atombolaget finner det naturligt att ett statligt utvecklingsbolag inom

ramen för lönsamhetskriteriet särskilt ägnar sig åt sådana områden, vilka

framstår som angelägna från samhällets synpunkt. Utvecklingsbolaget bör

också samarbeta med andra företag, som har särskilda förutsättningar att

få fram nya produkter och system.

Utvecklingsbolagets resurser bör främst bestå av expertis för bedömning

av projekt ur teknisk och ekonomisk synpunkt samt ur nationell och internationell

marknadsaspekt. Här bör särskilt understrykas att en internationell

marknadsföring i flertalet fall är en nödvändig förutsättning för lönsamhet.

Utvecklingsbolagets insatser beräknas ofta få formen av projekt
-

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

arbete kring ett objekt med en effektiv projektledning för samordning av

insatser som görs på olika håll liksom för sammanvävningen av marknadskraven

och den tekniska utformningen. Utvecklingsbolaget bör i vart fall till

en början undvika att bygga upp mera betydande egna forsknings- och utvecklingsresurser.

Konstruktion och tillverkning av prototyper samt serietillverkning

torde ofta kunna läggas ut på andra organisationer, även då

marknadsföringen ligger kvar inom utvecklingsbolaget.

Atombolaget, som under flera år bedrivit ett omfattande målbundet tekniskt

utvecklingsarbete inom kärnenergiområdet, vill här erinra om sina

möjligheter att biträda med uppdragsforskning av projektkaraktär. Atombolagets

forsknings- och utvecklingsresurser har väsentlig bredd och kan

utnyttjas för projekt inom flera fält som kan bli aktuella för utvecklingsbolaget.

Ett sådant utnyttjande har också anbefallts av statsmakterna.

Atombolaget är berett att härvidlag biträda utvecklingsbolaget.

Inom atombolagets forsknings- och utvecklingsverksamhet har vidare

framkommit vissa lovande uppslag och resultat som delvis ligger utanför

det egentliga kärnenergiområdet och som ännu inte hunnit utvecklas till

exploateringsbara produkter. Atombolaget är berett att ta upp dessa möjligheter

till diskussion med det nya utvecklingsbolaget.

Atombolaget tillstyrker att utvecklingsbolaget organiseras såsom ett aktiebolag,

vilket är eu naturlig form för en kommersiell rörelse av detta slag.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets ledning får möjlighet att rådgöra

med och till sig knyta framstående expertis inom olika tekniska områden i

vårt land, vilket kan underlätta för utvecklingsbolaget att bedöma den långsiktiga

utvecklingen.

Med den uppläggning av arbetet som skisserats i promemorian är det naturligt

att staten står som ensam aktieägare i utvecklingsbolaget. Atombolaget

finner det riktigt att staten och det enskilda näringslivet har ett omfattande

samarbete på det industriella och ekonomiska området. I många

fall kan därför ett samarbete mellan utvecklingsbolaget och såväl statliga

som enskilda företag innebära fördelar vid genomförandet av olika projekt.

Atombolaget har i det föregående anfört att utvecklingsbolaget dels kan

arbeta som konsultföretag på beställning, dels som ett exploateringsföretag

enligt vanliga lönsamhetsprinciper. Atombolaget vill understryka att det är

angeläget att verksamheten sker på samma villkor som gäller för enskilda

konsult- och exploateringsföretag.

Sammanfattning

Omfattningen av den statliga sektorn gör det önskvärt, att nu inrättas ett

särskilt bolag för utveckling och exploatering. På det nya bolaget skall krav

på lönsamhet ställas. Dock måste man räkna med relativt lång tid innan

sådan uppnås. Dess verksamhet bör i första hand inriktas på sådana områden,

där staten har ett särskilt ansvar för utvecklingen. Huvudinriktningen

förutsätts vara exploatering av ur företagsekonomisk synpunkt lönsamma

projekt. Utvecklingsbolaget bör därjämte kunna åtaga sig en uppdragsverksamhet

av konsultkaraktär även inom områden, där man på kort

sikt inte kan mäta lönsamheten ur företagsekonomisk synvinkel. Sådan beställningsverksamhet

skall emellertid bekostas av uppdragsgivarna. Utvecklingsbolaget

förutsätts arbeta på samma villkor som enskilda konsult- och

exploateringsföretag och sålunda kunna erhålla bidrag från styrelsen för

teknisk utveckling samt från forskningsråd och fonder. Inom ramen för

denna principiella målsättning förutsätts att riktlinjer för den mera detalje
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968 275

rade inriktningen, organisationen etc. dras upp av utvecklingsbolagets styrelse

och ledning.

Utvecklingsbolaget bör inom sin organisation eller genom särskild expertis

söka få en överblick över behov och marknadsutveckling på längre sikt

inom centrala områden. Härigenom får utvecklingsbolaget ett underlag för

bedömning av olika uppslag som kan komma fram. Bolaget skall vidare

kunna göra en teknisk och ekonomisk utvärdering av projekt samt kunna

genomföra nationell och internationell marknadsföring. Det synes däremot

icke erforderligt för utvecklingsbolaget att bygga upp omfattande egna laboratorier

och forskningsresurser eller anläggningar för serietillverkning av

produkter. Det bör i stället söka samordna och ta i anspråk de resurser som

i sådant hänseende redan finns på skilda håll i vårt land. Atombolaget vill

för sin del erinra om de betydande möjligheter, som finns inom, atombolagets

ram för forsknings- och utvecklingsarbete inom flera för modern teknik

viktiga områden.

33. AB Ceaverken

De synpunkter som framförts i Departementets promemoria angående ett

statligt utvecklingsbolag synes oss intressanta och väl motiverade.

Genomförandet av projektet synes oss också vara en naturlig åtgärd, som

särskilt för de statliga företagen torde kunna komma att bidra till en snabbare

utveckling i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende.

Under Ceaverkens hela utvecklingsperiod har finansieringsproblemen

jämte svårigheterna att knyta värdefulla tekniska kontakter varit några av

de mest besvärande faktorerna. Därest det föreslagna statliga utvecklingsbolaget

kommer till stånd, skulle enligt vår uppfattning ett intimare samarbete

kunna etableras med de statliga företagen och institutionerna liksom

också med privata företag och utvecklingsbolag. Särskilt nära tillhands synes

detta ligga i det fall att föreliggande projekt kan beräknas bli räntabla

redan inom ett eller annat år. Likaså skulle en intensivare uppföljning av

den tekniska utvecklingen utomlands bli möjlig.

Ceaverken har hittills för finansiering av tekniska projekt varit hänvisat

till upptagande av lån, då nyteckning av aktier endast kunnat ske i mycket

begränsad omfattning. De statliga företagen har av naturliga skäl ej kunnat

räkna med tillskott från den öppna kapitalmarknaden, där annars riskvilligt

kapital kan erhållas för innovationer och investeringsprojekt, trots

att garantier för utsikter till framgång ej alltid kan ställas.

Genom tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag skulle enligt förslaget

företagen få större möjligheter att på olika sätt erhålla stöd för teknisk utveckling

och innovationer, vilket givetvis i sin tur skulle ge ökade resurser

att lösa svåra fabrikationstekniska problem och utveckla tekniken till båtnad

för försäljningsmöjligheterna såväl inom landet som på exportmarknaderna.

AB Ceaverken hälsar därför ett förverkligande av förslaget med stor tillfredsställelse.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

34. AB Statens Skogsindustrier

Bland skälen för inrättande av ett statligt utvecklingsbolag anföres bl. a.

behovet av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna

produkter, metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och

får en från teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning.

Vidare hänvisas till det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska

förutsättningarna för den verksamhet, som bedrives av

statliga bolag och affärsdrivande verk. Dessa skulle genom ett utvecklingsbolag

ges ytterligare möjligheter till samarbete med näringslivet i

övrigt och i vissa fall skulle utvecklingsbolaget kunna utgöra ett medel att

tillgodose behovet av samarbete inom den statliga företagsgruppen.

Verksamheten inom utvecklingsbolaget skulle främst avse sektorer där

samhället har ett speciellt ansvar och intresse.

Assi vill rent allmänt framhålla att insatser för att effektivisera innovationsverksamheten

blir allt mera betydelsefulla i en tid då näringslivets

konkurrensförmåga i hög grad är beroende av dess tekniska utvecklingsnivå.

Det är därvid av vikt att utvecklingsbolagets insatser koncentreras till

vissa bestämda områden och till ett mindre urval av sådana projekt som är

mest lämpade för offentlig verksamhet och där privata utvecklingsbolag ej

kan tänkas vara i första hand intresserade att medverka. Det ter sig också

betydelsefullt att inom utvecklingsbolaget tillskapas organ som effektivt

kan sortera och prioritera bland olika förslag till projekt.

Av de sektorer som framhållits såsom särskilt angelägna från samhällelig

synpunkt är det relativt få som har direkt beröring med Assis verksamhetsområde.

Förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar

liksom utveckling av transportsystem och kommunikationsmedel

är dock av påtagligt intresse.

Utvecklingsbolaget har som målsättning att uppnå tillfredsställande

lönsamhet på lång sikt och avses börja i begränsad skala för att därefter

växa i takt med att personella och andra möjligheter härtill ges. Assi finner

det i hög grad angeläget att så sker och för att hindra en splittring av

resurserna bör samarbete komma till stånd med andra såväl statliga som

privata utvecklingsbolag.

35. AB Svensk Bilprovning

Det är från flera synpunkter önskvärt att den kontrollverksamhet på

det fordonstekniska området, som Aktiebolaget Svensk Bilprovning utövar,

i så stor utsträckning som möjligt kan ske med användande av

objektiva mätmetoder. Bolaget förfogar f. n. över utrustning som i relativt

stor omfattning eliminerar behovet av subjektiva värderingar vid fordonskontrollen.

Utrustningen är delvis av den typ som numera allmänt

används inom bilverkstadsbranschen. Härjämte har bolaget viss specialutrustning.

Bolagets utrustning och mätapparatur måste successivt anpassas till den

tekniska utvecklingen på fordonsområdet och till nya eller ändrade bestämmelser

rörande fordons beskaffenhet. Det ingår även som en del i

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

277

företagets normala rationaliseringsarbete att genom modifieringar och förbättringar

av befintlig utrustning göra denna så ändamålsenlig som möjligt.

Vid sidan härav bedriver företaget ett mera långsiktigt utvecklingsarbete

som innebär dels en vidareutveckling av nuvarande mätmetoder,

dels vissa undersökningar rörande möjligheterna att med hjälp av speciell

utrustning förbättra kontrollfunktionen och bl. a. ytterligare minska

betydelsen av subjektiva värderingar. Dessa undersökningar är inte begränsade

till sådana kontrollåtgärder som kan utföras med i marknaden

tillgänglig utrustning.

Verksamheten inom Aktiebolaget Svensk Bilprovning avser att främja

en förbättring av fordonens standard från trafiksäkerhetssynpunkt. Uppläggningen

av verksamheten blir i viss utsträckning beroende av de krav

man från den allmännas sida ställer rörande fordonens beskaffenhet. Utrustning

och apparatur som användes i bolagets verksamhet måste sålunda

anpassas till gällande bestämmelser och provningsförfaranden. Nya eller

ändrade krav från det allmännas sida kan därför medföra behov av ny

provningsutrustning för kontroll av att kraven är uppfyllda.

Bolagets långsiktiga utvecklingsarbete befinner sig ännu på ett förberedande

stadium. Det är därför inte möjligt att nu bedöma vilka resultat

som senare kan framkomma av detta arbete. I den mån utvecklingsarbetet

aktualiserar frågor om konstruktion och tillverkning av utrustning och

apparatur torde sådana uppgifter i princip kunna vara lämpade för det

föreslagna utvecklingsbolaget. Fördelarna av förbättrad kontroll av fordons

trafiksäkerhet ligger till viss del på det samhällsekonomiska planet.

Detta bör enligt bolagets mening beaktas vid bedömningen av den företagsekonomiska

lönsamheten av projekt inom ifrågavarande område. Det

bör emellertid framhållas att förenämnda utrustning och apparatur kan

komma att efterfrågas även utanför bolagets verksamhetsområde.

Bolaget delar den i förslaget framförda uppfattningen att det föreslagna

utvecklingsbolaget genom sin satsning på ett urval projekt bör underlätta

framkosten speciellt av innovationer som tillgodoser angelägna samhällsbehov

och skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering

av innovationer gjorda inom särskilt den samhälleliga sektorn.

Enligt bolagets mening bör det föreslagna utvecklingsbolaget arbeta utifrån

ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Inom

denna ram bör företräde ges åt projekt som bedöms som särskilt angelägna

från samhällelig synpunkt.

Det föreslagna bolaget bör organiseras i aktiebolagsform. Då det blir

av väsentlig betydelse för utvecklingsbolaget att skaffa information om pågående

forskning och utvecklingsarbete på skilda områden bör bolaget till

sig knyta ett rådgivande organ med i princip den sammansättning som angivits

i förslaget. Utvecklingsbolaget bör, enligt bolagets mening, förfoga

över vissa egna personella och laboratoriemässiga resurser för forskning

och utvecklingsarbete. I största möjliga utsträckning synes emellertid det

föreslagna bolaget böra utnyttja de resurser som finns att tillgå inom företag

och institutioner av olika slag.

Förslagen i övrigt har från de synpunkter bolaget har att företräda inte

givit anledning till särskilt uttalande.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

36. AB Sveriges Kreditbank

Enligt Kreditbankens uppfattning bör ett utvecklingsbolag av den typ

som skisserats i promemorian ha viktiga uppgifter att fylla. Banken vill

därför för sin del tillstyrka det i promemorian framlagda förslaget.

Beträffande verksamhetens inriktning vill banken härutöver endast betona

vikten av att bolaget, i vart fall i begynnelseskedet, koncentrerar sig

på ett relativt litet antal projekt och genom en systematisk prioritering undviker

en alltför stor splittring av sina trots allt begränsade resurser.

37. AB Vin- & Spritcentralen

Enligt angiven målsättning skall det statliga utvecklingsbolaget medverka

till att nya produkter och ny teknik utvecklas och exploateras. För AB

Vin- & Spritcentralens del försiggår denna utveckling dels inom företaget

av de anställda, dels utanför företaget genom konsulter och leverantörer.

Den utveckling som finns inom företaget är relativt begränsad och innebär

i huvudsak ändringar av hanteringsmetoder och förbättringar av existerande

maskinell utrustning. Väsentligare för den tekniska utvecklingen är,

att man har möjlighet till kontakter genom leverantörer, besök på utställningar

och mässor, studier av facklitteratur och personligt utbyte av erfarenheter

med kolleger inom liknande branscher för att få kännedom

om vad som sker. Förhållandet är likartat vad det gäller företagets byggnadsverksamhet.

För utveckling av nya produkter kommer ofta impulser

från utlandet, där nyheter i sortimenten kan ha tillkommit. Den fortsatta

produktutvecklingen måste sedan på grund av våra varors speciella karaktär

ligga inom företaget.

Några processer eller produkter som utvecklas inom företaget och som

skulle kunna ligga till grund för ett kommersiellt utnyttjande inom andra

företag torde med hänvisning till det sagda inte finnas. I den mån som det

nya utvecklingsbolaget i sin verksamhet kommer att engagera teknisk och

administrativ expertis, är det helt naturligt att Spritcentralen vid behov

av sådan expertis, i stället för att som nu sker anlita privata konsulter,

kommer att vända sig till det statliga utvecklingsbolaget.

Av vad sålunda anförts framgår, att Spritcentralens verksamhet är av

sådan speciella karaktär, att, efter vad som nu kan bedömas, något behov

av ett sådant bolag för dess verksamhet knappast föreligger. Skulle

emellertid Eders Kungl. Maj :t anse ett utvecklingsbolag av andra skäl

böra tillskapas, har Spritcentralen självfallet intet att erinra häremot.

38. Karlskronavarvet AB

Motivering för ett statligt utvecklingsbolag och verksamhetens inriktning

Det skäl, som främst talar för startandet av ett statligt utvecklingsbolag,

är enligt Karlskronavarvets uppfattning de insatser, som kan göras speciellt

på de områden där samhället bär ett speciellt ansvar, såsom luft- och vattenvård,

energiförsörjning, trafiksäkerhet.

I promemorian nämnes också det pågående arbetet med att effektivisera

de företagsekonomiska förutsättningarna för den verksamhet, som bedrives

av statliga bolag och affärsdrivande verk, som ett annat skäl att bilda ut
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

vecklingsbolaget. Härvidlag omnämnes som exempel Försvarets Fabriksverk

och Karlskronavarvet, vilka under senare år satsat på utveckling av

produkter för civilt bruk i konlcurens med andra företag.

Det kan därför i detta sammanhang anses lämpligt, att Karlskronavarvet

redovisar de områden, där företaget främst anser sig ha möjlighet att hävda

sig.

Karlskronavarvet avser att fortsätta sin hittills bedrivna verksamhet avseende

underhåll, modernisering och nybyggnad åt marinen. I anslutning

härtill kommer nybyggnad av civila specialfartyg, för vilka företagets resurser

är lämpliga.

Inom plastområdet deltar Karlskronavarvet i utvecklingen och tillverkningen

av företrädesvis fritidssegelbåtar men söker gå vidare mot större

typer, såsom fiskebåtar och minsvepare.

Karlskronavarvet arbetar också med andra plastprodukter, t. ex. behållare

och kylrumsväggar framställda genom sprutning, pressning eller lindning.

Vad beträffar lättmetallkonstruktioner har Karlskronavarvet arbetat med

krigsbroar samt containers för både militär och civil användning. Varvet avser

även att taga fram en mindre båt i aluminium för polis-, tull- och liknande

ändamål.

Karlskronavarvet har i samarbete med marinförvaltningen utvecklat produkter

med direkt militär applikation inom teleområdet, elområdet och vapenområdet.

Då det, vilket framgår av ovanstående, är produkter av speciell natur, på

vilka Karlskronavarvet hittills satsat sina utvecklingsresurser, förefaller

det i dagens läge sannolikt, att varvet endast i undantagsfall skulle vara betjänt

av att anlita utvecklingsbolagets tjänster. Bolagets produktionsapparat

lämpar sig dock för många ändamål, särskilt synes den kunna utnyttjas

inom vattenvårdsområdet.

Karlskronavarvet biträder uppfattningen, att utvecklingsbolaget måste inrikta

sig på ett begränsat antal projekt, speciellt innovationer, som tillgodoser

angelägna samhällsbehov samt — då så är lämpligt — utveckling och

exploatering av innovationer gjorda inom den statliga sektorn. Det sistnämnda

innefattar även statligt anställda samt s. k. »geniprodukter». Man

bör med hänsyn till ovanstående åtminstone de första åren söka begränsa

de ämnesområden, inom vilka det nya bolaget skall verka. Promemorians

förslag synes spänna över ett alltför stort register.

Organisation, finansiering och genomförande

Förslaget att organisera utvecklingsbolaget som aktiebolag med en »aktivt»

arbetande styrelse med till antalet få ledamöter tillstyrkes. Detsamma

gäller tillsättandet av ett råd med framstående forskare. Likaså är behovet

av laboratoriemässiga resurser motiverat. Enligt vår erfarenhet bör även

någon form av experimentverkstad vara önskvärd. Vikten av ett ingående

samarbete med universitet, högskolor och andra statliga institutioner och

privata företag kan icke nog understrykas.

Karlskronavarvet anser sig ej kunna bedöma storleken av erforderligt

aktiekapital och aktieägartillskott. Vi bedömer det emellertid som realistiskt

att ej räkna med någon avkastning på mycket lång sikt, detta särskilt

med hänsyn till att många projekt på det samhällsnyttiga området inte kan

förväntas ge ett gott ekonomiskt utbyte. Trots detta vill Karlskronavarvet

ej avstyrka inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag med hänsyn till de

fördelar, vilka härigenom kan uppnås för medborgarna.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

39. Kooperativa förbundet

Bakgrund

Svenska företag, som är inriktade på ''tillverkning av kvali tetsprodukter

och specialiteter, torde ha att räkna med att på världsmarknaden möta hårdnande

konkurrens. För att stå sig i denna konkurrens fordras kvalitet, originalitet

och genomslagskraft i produktion och produkter, vilket kräver en

väl utvecklad teknologi. Denna ställer i sin tur krav på betydande resurser

på forskningssidan.

I jämförelse med de stora industriländernas koncernbildningar framstår

de svenska företagen som relativt små enheter, vilket tillsammans med ett

förhållandevis högt kostnadsläge begränsar de enskilda företagens investeringar

på innovationsområdet. Ett flertal större företag söker därför täcka

sitt behov av know-how genom att till sig knyta framstående forskare på

konsultbasis. Ett annat sätt att hålla kontakt med framtiden och därmed

få ett fastare underlag för den långsiktiga planeringen, ett sätt som dock

hittills i mindre utsträckning praktiserats, är att sätta in forskare direkt i

företagens styrelse. Ett tredje sätt — som åtminstone för svenskt vidkommande

torde vara nytt — har introducerats av Incentive, som bildat ett vetenskapligt

råd.

Den här aktuella promemorian pekar på samtliga dessa möjligheter för

att igångsätta och driva ett utvecklingsbolag. KF ser även utvecklingsbolaget

— i linje med promemorians intentioner — som ett komplement till de

förslag om ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

vilka KF i sitt yttrande av den 15 januari 1968 i huvudsak

tillstyrkte.

Staten är tidigare engagerad bland annat inom företagsfinansiering, viss

basindustri, energiförsörjning, kommunikationer och forskning. I promemorian

framhålles att ett utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i en aktiv

statlig näringspolitik.

Verksamhetens mål och inriktning

Fyra huvudmotiveringar för inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag

anförs, nämligen:

I. Behovet av utvecklingsarbete inom vissa områden av stor betydelse för

samhället

II: Önskvärdheten av att öka effektiviteten inom vissa statliga verk och

företag

III. Behovet av att öka möjligheterna att exploatera innovationer gjorda

av anställda vid statliga verk och företag

IV. Behovet av ökad konkurrens med existerande utvecklingsbolag

Allmänt vill KF härtill framhålla följande.

Den övergripande målsättningen anges vara att uppsöka, initiera, utveckla

och exploatera innovationer särskilt ifråga om de områden, inom vilka

satsningen avses skola ske som har en klar accent på social och humanitär

teknologi i vid bemärkelse till båtnad för samhället i dess helhet vill

KF, vars ideologi och verksamhet i hög grad baseras på motsvarande värderingar,

stödja denna målsättning.

Det är emellertid nödvändigt att hålla i minne att huvuddelen av innovationerna

i dag sker inom industriföretagen och att de flesta nya produkter

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

och nya produktionsmetoder framkommer genom ett gradvis pågående utvecklingsarbete.

I förhållande till de nyheter som växer fram genom ett

träget dagligt arbete med att successivt förbättra en produkt eller en process

torde de s. k. geniprodukterna — de rena innovationerna -— vara ett försvinnande

fåtal. KF vill mot den bakgrunden understryka vad som antydes

i PM, nämligen att man icke till utvecklingsbolaget bör knyta alltför

oplimistiska förhoppningar om snar avkastning av kapitalinsatserna.

Vidare vill KF instämma i, att bolagets resurser bör utnyttjas effektivt

genom stark koncentration till ett urval projekt, vilka f. ö. dessförinnan

bör noggrant ha prövats. Enligt KF:s mening är bolagets verksamhetsfält

alltför brett.

Sedan dessa mera allmänna synpunkter angående målet och verksamheten

redovisats vill KF mera detaljerat behandla de fyra huvudmotiveringarna.

Beträffande första motiveringen har KF konstaterat, att på ett par ställen

i promemorian understryks att verksamheten bör koncentreras på projekt,

som framstår som mest angelägna och lönsamma. KF vill här framhålla

att graden av angelägenhet och önskan om lönsamhet inom de i promemorian

nämnda områdena i många fall är svårförenliga, om med lönsamhet

avses vinster på kort sikt. De vinster som kan nås genom insatser

på sådana områden som vård och rehabilitering av sjuka och handikappade,

miljövård och trafiksäkerhet torde inte kunna förväntas förrän på mycket

lång sikt. Dessutom torde det vara utomordentligt svårt att precisera

sådana vinster i en ekonomisk kalkyl, även om tvivelsutan åtgärder av

exemplifierat slag har positiva effekter på samhällsekonomin i dess helhet.

Ett statligt bolag har här möjlighet alt göra en viktig samhällsekonomisk

insats. Enskilda utvecklingsbolag för vilka den företagsekonomiska aspekten

kommer i första rummet torde på de här angivna väsentliga områdena

ej ha samma förutsättningar som ett statligt utvecklingsbolag bör ha.

Åtgärder, som syftar till att ge medborgarna större trygghet och bättre

vård, bör bedömas i ett vidare sammanhang än i utslag på plussidan i det

årliga bokslutet i ett företag. KF vill med hänvisning härtill rekommendera

att på här nämnda områden lönsamhetskravet inte blir ett primärintresse.

I anledning av den andra motiveringen är det svårt att undvika reflexionen

att det synes vara en omväg att via skapandet av ett nytt organ söka

effektivisera statlig företagsamhet. Om utvecklingen och nytänkandet inom

ett företag eller ett verk stagnerar, torde det vara mera naturligt att söka

orsakerna i företaget eller verket eller i de bestämmelser som reglerar dessas

verksamhet. Det är enligt KF en oeftergivlig förutsättning, att de berörda

statliga organen ges kvalificerad ledning och resurser samt tillfredsställande

teknisk och ekonomisk expertis, om man avser att driva meningsfullt

utvecklingsarbete på de i promemorian nämnda områdena. På arbetsgivaren

— ytterst regeringen — bör ankomma att ge sina företag den för arbetsstimulansen

nödvändiga friheten och ansvaret.

Det torde dessutom förhålla sig så att de statliga företag, som har ett

relativt väldefinierat verksamhetsområde, bättre torde känna till och kunna

bedöma behov och marknadsförutsättningarna inom just detta område.

I varje särskilt fall bör därför bedömas huruvida inte vederbörande företag

i första hand bör bedriva utvecklingsarbete i egen regi eller i direkt

samarbete med andra företag framför att lämna ett uppdrag till utvecklingsbolaget.

Den tredje motiveringen, som nära hänger samman med den föregående,

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

berör möjligheterna att stimulera till innovationer inom statliga verk och

företag. KF har i det föregående påpekat önskvärdheten av att företagen

och dess ledning ges rörelsefrihet och eget ansvar. Detta bör innebära att

företagen bör kunna vidga sitt verksamhetsområde genom att ta upp nya

produkter och i konkurrens på lika villkor med andra företag söka sig

in på nya marknader. KF vill i sammanhanget erinra om den stora möjlighet

Statens Järnvägar hade på fraktområdet i början av den tunga lastbilstrafikens

genombrott, vilken emellertid försattes på grund av att Statens

Järnvägar ansåg sig böra begränsa sitt verksamhetsområde till transporter

på räls. Det torde inte vara svårt att finna liknande exempel inom den

statliga sektorn.

Angående den fjärde motiveringen bör framhållas, att projektuppslag

från enskilda självfallet kan riskera att lämnas obeaktade, ibland beroende

på att de inte passar in i ett uppsökt företags produktion, ibland orsakad

av företagets önskan till homogenitet eller på grund av osäkra marknadsförutsättningar.

Tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag med den inriktning

som angivits i promemorian medför givetvis att förutsättningarna

för att få gehör för nya idéer och uppslag ökar. En följdeffekt kan dessutom

bli att existerande företag på grund av den nya konkurrensfaktorn

ökar sin uppmärksamhet på innovationer och breddar sina program.

KF vill i detta sammanhang erinra om att från universitetskanslersämbetet

nyligen avlämnats ett förslag, (Forskningssamverkan universitet

-—högskolor och näringsliv, december 1967), i vilket bland annat berörs

vissa frågor rörande patentlagstiftningen.

Organisation in. m.

Beträffande organisationen vill KF framhålla att kompetensförhållandena

visavi styrelsen för teknisk utveckling (STU) inte är helt klara. Såväl

STU som utvecklingsbolaget förutsätts bygga upp egna resurser — STU

på forskningssidan, bolaget på såväl forsknings- som utvecklingssidan. Båda

organen förutsätts vidare knyta till sig kvalificerade forskare och personer

med god erfarenhet från näringslivet och dess villkor.

Promemorian talar om de begränsningar som är nödvändiga på grund

av den knappa tillgången på kvalificerade forskare och tekniker och behovet

av att anlita utomstående experter och konsulter. Samtidigt säges,

att man avser att bygga upp en organisation med personella resurser tillräckliga

för att kunna åtaga sig betalda utrednings- och konsultuppdrag

inom den statliga såväl som den privata sektorn.

KF finner anledning att påpeka att nu kommer att byggas upp två statliga

organ, som har direkta utvecklingsuppgifter och riskkapital för uppfinningar,

projekt och metoder.

Dels avses Malmfonden, INFOR och EFOR samt uppfinnarkontoret på ett

eller annat sätt byggas in i styrelsen för teknisk forskning och utveckling,

dels tillkommer detta nya utvecklingsbolag. Vidare har nyligen investeringsbanken

tillskapats, som i många fall torde få att bedöma utvecklingstrender

och utvecklingsmöjligheter. I det samlade förslaget, som Kungl. Maj :t avser

att presentera för riksdagen under våren, bör övervägas, om inte gränsdragningen

och uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika organen bör

göras annorlunda och klarare än vad den gjorts i de två senaste promemoriorna

från finansdepartementet. KF finner det inte osannolikt att ett sådant

övervägande kan resultera i att enheter med närliggande aktiviteter slås

samman.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

KF tillstyrker att bolaget organiseras som aktiebolag. Vidare tillstyrks de

föreslagna finansieringsformerna.

KF vill avslutningsvis rent allmänt varna för en alltför stor optimism angående

möjligheterna att rekrytera universitets- och högskoleforskare, som

har tid och möjlighet att i erforderlig utsträckning ägna sig åt uppgifter

inom utvecklingsbolagets ram. Den stora tillströmningen av studerande,

som började på 1950-talet och sedan kontinuerligt fortsatt samt det större

antalet licentiander och doktorander — i och för sig något positivt — är båda

faktorer som torde ha ökat professorers och laboratorers undervisnings- och

handledningsuppgifter samtidigt som de begränsat deras möjligheter till

egen forskning. Flertalet av de mest lämpade forskarna för uppgifter inom

utvecklingsbolaget torde redan ha engagerats i det privata näringslivet, varför

de outnyttjade reserverna torde vara tämligen begränsade. Uppbyggandet

av egna resurser, vilket i första hand bör inriktas på utvecklingssidan,

bedömer KF kräva förhållandevis lång tid och snara resultat bör inte förväntas.

Å andra sidan vill KF i detta sammanhang peka på en faktor som relativt

snart torde få betydelse för en ökad innovationstäthet inom industrin. I ett

arbetsmarknadsläge, som kan betecknas som hårdare för så gott som alla

ingenjör skategorier, förändras den nivå, på vilken första anställningen sker.

Denna tendens kan beskrivas antingen så att ingenjörer inte kan räkna med

att få så relativt höga befattningar som tidigare omedelbart efter examen —

förväntningsnivån pressas nedåt — eller så att industrin får möjlighet att

fylla lägre befattningar med mer kvalificerad personal. Genom den kraftiga

utbyggnaden av utbildningsväsendet sker otvivelaktigt en uttunning av potentiellt

mycket utvecklingsbar personal. I ett läge med bättre arbetskraftsbalans

slussas — om än med vissa års fördröjning — en stor del tillbaka till

produktionen, nu med bättre utbildning. Härigenom skapas möjligheterna

att förbättra bestående produkter och befintliga produktionsmetoder.

Med hänvisning till ovanstående synpunkter vill KF tillstyrka bildandet

av ett statligt utvecklingsbolag.

40. Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB)

Den snabba utvecklingen inom naturvetenskap och teknik gör att antalet

tillämpningsmöjligheter för nya tekniska principer växer i ökat tempo. Det

är därför naturligt, att innovationsproblemet under senare år ägnats stor

uppmärksamhet. Nyheter framkommer såväl från mindre företag som i anslutning

till de större företagens forskning. Såväl produktions- som marknadsföringsfrågor

kan i allmänhet lättare lösas, om utveckling av nya produkter

sker i anslutning till redan existerande likartad produktion. Å andra

sidan kan detta förhållande bidraga till att företag tvekar att ta upp nya

idéer av för den existerande verksamheten mera främmande karaktär. Detta

torde vara en av anledningarna till att vissa företag bildats med målsättning

att utveckla nya produkter eller att bestående företag för dotterbolag eller

särskilda avdelningar uppställt ett sådant mål. En målmedveten inriktning

av denna art är otvivelaktigt av stort värde för genomförandet av innovationer.

Mot denna bakgrund är det sannolikt, att det föreslagna utvecklingsbolaget

får en uppgift att fylla, icke minst därför att det skall beakta de

många inom den samhälleliga sektorn föreliggande behoven av lösningar

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

på tekniskt-ekonomiska problem. Uppslag kommer förvisso icke att saknas.

Framgången blir beroende av företagsledningens förmåga att utvälja projekt,

som har marknadsmöjligheter.

I departementspromemorian understrykes värdet av samverkan mellan

utvecklingsbolaget, statliga institutioner och företag samt enskilda företag.

LKAB vill i detta sammanhang särskilt peka på de stora forskningsresurser,

som finns inom Försvarets Forskningsanstalt, såväl ifråga om kvalificerad

personal som laboratorieutrustning. De kontakter mellan FOA och industrin,

som redan förekommer, skall icke nedvärderas, men det förefaller som

om en nära samverkan mellan FOA och utvecklingsbolaget skulle kunna ge

ytterligare resultat i form av överföring av tekniska principer till tillämpning.

Denna fråga är av sådant intresse, att den bör ägnas speciell uppmärksamhet.

Att utveckla, tillverka och försälja nya produkter kan stundom vara mycket

tidskrävande. Även en produkt, som klart har framtiden för sig, vinner

i många fall endast långsamt marknad. Det torde vara av största värde för

utvecklingsbolagets ledning och anställda, att man så snart som möjligt får

viss bas för verksamheten i form av marknadsförda produkter, som ger erfarenhet

av alla led i kedjan av verksamheter. Även om utvecklingsbolaget

måhända kan fylla en speciell uppgift genom långsiktig satsning, får ambitionsgraden

ifråga om långsiktighet icke vara så hög, att man föraktar enklare

projekt, som relativt lätt kan genomföras och ge en början av praktisk

verksamhet. Verksamheten torde i ett inledande skede böra inriktas på kortsiktigare

sätt än vad som kan synas lämpligt, sedan verksamheten fått viss

stadga.

En svårighet vid beställning av utvecklingsarbete är ersättningsfrågan,

dels därför att debiteringarna är svårkontrollerade, dels därför att effektiviteten

i utvecklingsinsatsen är svårbedömd. Konflikter i dessa avseenden kan

lätt uppstå. Att utvecklingsbolaget kommer att tillämpa fasta debiteringsnormer

torde kunna förutsättas, och detta ger en styrka, som icke alla liknande

företag uppvisar. Vilket förtroende bolaget kommer att åtnjuta bland beställare

blir dock ytterst beroende av att personalinsatserna icke splittras på för

många parallella projekt utan koncentreras i syfte att uppnå snabbt fullföljande

av ett projekt.

I vad mån LKAB kan komma att utnyttja utvecklingsbolagets resurser beror

av den tekniska inriktningen av bolagets verksamhet. Om ett behov av

ny utrustning på t. ex. instrument- eller maskinområdet föreligger, är det

naturligt att LKAB vänder sig till företag, som redan har erfarenhet av utveckling

och tillverkning av besläktade produkter. Det har emellertid förekommit

projekt av så speciell natur, att endast allmänkunnighet i elektronik

och mekanik varit de förutsättningar en uppdragsmottagare ägt. Sådana förutsättningar

måste utvecklingsbolaget antagas få. Bedömningen av LKAB:s

möjligheter att i vissa fall anlita utvecklingsbolaget är sålunda principiellt

positiv, men vilken omfattning samarbetet kan nå får erfarenheten visa.

41. Svenska Reproduktions AB

Under de sista två åren har SRA inom sitt verksamhetsområde vid flera

tillfällen kommit i kontakt med intressanta tekniska idéer, som emellertid

endast i obetydlig utsträckning kunnat utvecklas och patentsökas.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

SRA ser sålunda fram mot ett statligt utvecklingsbolag med stort intresse

och är berett att omedelbart presentera flera projekt, av vilka i varje fall

ett utomordentligt väl sammanfaller med i promemorian lämnade exempel

(»diagnostisk mätteknisk apparatur»). En lyckad lösning bör ha stora

förutsättningar för export och flera statliga bolag skulle få ett utmärkt

tillfälle att medverka med leveranser i anslutning till huvudprodukten.

42. Svenska Tobaks AB

Tobaksbolaget utgår ifrån att avsikten med nämnda remiss är att Kungl.

Maj :t för den fortsatta beredningen av ärendet vill efterhöra huruvida det

föreslagna utvecklingsbolaget kan vara av intresse för Tobaksbolagets

framtida verksamhet. Tobaksbolaget begränsar därför sitt yttrande härtill.

Först vill bolaget då framhålla att tobakstillverkningen även internationellt

sett är starkt specialiserad samtidigt som den är tekniskt ganska avancerad.

Inom Tobaksbolaget framkommer liksom inom andra industriella företag

innovationer i ganska stor omfattning. Som regel är dessa dock av betydelse

huvudsakligen för dem som bedriver industriell tillverkning av tobaksprodukter.

Utvecklingen av innovationerna sker delvis inom Tobaksbolaget.

Det förekommer emellertid inte sällan att bolaget för ändamålet anlitar de

internationella maskinfirmor som finns inom branschen. Bolaget har sedan

gammalt ett gott samarbete med dem. Till dessa hör det svenska bolaget

Arenco.

Det förefaller mindre troligt att det vare sig för Tobaksbolaget eller det

ifrågasatta utvecklingsbolaget skulle vara fördelaktigt att till det senare

överföra någon väsentlig del av nu berörda utvecklingsarbete.

Emellertid är Tobaksbolaget av andra skäl intresserat av utvecklingsbolagets

bildande.

Tobaksindustrin inom de utvecklade länderna har under de senaste decennierna

undergått en stark rationalisering i tekniskt hänseende. Det

finns anledning tro att denna kommer att fortsätta. Genom rationaliseringen

har både personal och kapital i viss omfattning fortlöpande blivit friställda.

Under senare tid har därjämte osäkerhet uppstått rörande konsumtionens

utveckling. Såväl myndigheter som åtskilliga enskilda forskare och

institutioner förordar en minskning av tobaksbruket, särskilt cigarrettrökningen.

Detta har medfört att företagen inom branschen ansett det mera

riskfyllt nu än tidigare att inom densamma reinvestera kapital som normalt

frigöres. Så gott som alla de större företagen har i detta läge vid sidan av

den egentliga tobaksindustrin startat andra slag av tillverkning. I vissa fall

bär det till en början rört sig om en vertikal integration inom branschen,

såsom emballageproduktion, en integration som sedermera utvecklats till

produktion för en större marknad. I andra fall bär reinvesteringarna avsett

nya produkter, särskilt sådana i fråga om vilka man kunnat tillgodogöra

sig egen erfarenhet rörande distribution och marknadsföring. I åter andra

fall har företagens tekniska och industriella kunnande utnyttjats för att

grunda eller övertaga industrier på områden, som haft ganska litet gemensamt

med moderföretagen. Under senare år har takten i denna utveckling

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ökat påtagligt. Särskilt de större tobaksföretagen i Förenta Staterna, England

och Tyskland har numera en ganska starkt diversifierad produktion.

I Sverige har tillverkningen av tobaksvaror ända fram till början av

1960-talet varit monopoliserad. Av naturliga skäl ägde Tobaksmonopolet

icke upptaga annan produktion. Sedan monopolet upphört är detta förbud

borta.

I likhet med vad som är fallet i de flesta andra länder är den svenska

tobaksindustrin ganska automatiserad. Den tekniska rationaliseringen har

varit särskilt omfattande under innevarande decennium. En betydande

koncentration av tillverkningen har skett. Denna är ännu ej slutförd.

Givetvis har redan dessa åtgärder påverkat bolagets möjligheter att bereda

sysselsättning. På grund av den alltmer ökade konkurrensen utifrån kan

bolaget vidare icke räkna med en vidgning av sin egen marknad inom landet.

För närvarande täcker bolagets tillverkning cirka 85 % av konsumtionen.

Denna procentandel kommer med stor sannolikhet att sjunka. Dessutom

förutser bolaget en stagnerande tobakskonsumtion, huvudsakligen på

grund av den höga tobaksbeskattningen.

Med detta perspektiv för ögonen är det naturligt att även Svenska Tobaks

Aktiebolaget överväger att på sätt som skett i andra länder vid sidan av

tobakstillverkningen ägna sig åt annan produktion, vilken kan icke nu avgöras.

När så sker kommer bolaget säkerligen att få nytta av utvecklingsbolaget.

Ett visst samarbete med detta bör kunna etableras till fördel för

båda parter.

43. Sveriges Investeringsbank AB

Redan under den tid som gått sedan Investeringsbanken började sin verksamhet,

har det vid upprepade tillfällen förekommit att företag och enskilda

som varit engagerade i uppfinnarverksamhet, utvecklingsarbete eller exploatering

av nya produkter vänt sig till banken för att undersöka möjligheterna

för finansiellt stöd för sin verksamhet. Det har därvid ibland också visat

sig att hänvändelsen till just Investeringsbanken betingats av en önskan

att finna ett alternativ till andra institut eller företag som arbetar på innovationsområdet.

Bland de kontakter som tagits med banken i här berörda

frågor, har givits exempel såväl på uppfinnare, som behövt hjälp redan med

erforderliga patentavgifter, som på företag som kunnat redovisa färdigutvecklade

produkter men som saknat den för fullföljandet av projektet erforderliga

konsolideringen. Det har av naturliga skäl varit ett problem redan

att bedöma bärigheten av de idéer och värdet av de produkter som sökandena

företrätt — detta har gällt även om från fall till fall samråd kunnat

äga rum t. ex. med INFOR och andra institutioner — men det avgörande

för den försiktiga hållning banken ansett sig böra inta, har dock varit

de riktlinjer för verksamheten som dragits upp i proposition 56/1967 och i

bankens bolagsordning och som — även om de uttryckligen medger ett

större risktagande än som är möjligt för bankväsendet i övrigt -— ändå förutsätter

en finansiering i sedvanlig ordning med marknadsmässiga räntor

och amorteringar, betryggande säkerheter i någon form, och en i vart fall

på sikt rimlig avkastning på insatt kapital. I praktiken har det därför endast

i undantagsfall varit möjligt att föra överläggningarna med de lånesökande

med sikte på ett slutligt låneavtal.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

287

Med hänsyn till nämnda omständigheter skulle det vara av värde för

banken om ett från olika intressen fristående utvecklingsbolag med den

inriktning som angivits i departementspromemorian kunde komma till

stånd. Med ett sådant företag skulle möjligheter skapas för ett samarbete

mellan bolaget och banken för aktivare insatser i de frågor som här berörts.

Banken vill därför ur de synpunkter den har att företräda tillstyrka

att ett statligt utvecklingsbolag bildas.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Utdrag av statsrådsprotokollet.................................... 3

Inledning ...................................................... 5

De tekniska förändringarna.................................... 6

Innovationsverksamhet i företagen.............................. 7

Statens roll i den tekniska utvecklingen............................ 14

Bakgrund............................................ 14

Nuläget i Sverige.............................................. 16

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling................ 24

Styrelsen för teknisk utveckling.................................. 28

Motivering, funktioner m. m................................... 28

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling .. 34

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. m......................... 37

Serviceverksamhet m. m....................................... 41

Styrelsens organisation m. m................... 49

Anslagsfrågor ................................................ 51

Ett statligt utvecklingsbolag .................................... 58

Motivering .................................................. 58

Verksamhet, organisation, finansiering m. m..................... 64

Hemställan .............................. 70

Bilagor

1. PM angående ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete.................... 73

2. Sammanfattningar av vissa utredningsförslag:

Industriforskningsutredningens delbetänkande angående branschforskning

och forskningsstationer............................ 88

Betänkande rörande Svenska uppfinnarkontoret .............. 92

1966 års atomenergiutrednings promemoria angående Studsviks

forskningsstation .......................................... 93

3. Organisation och resurser för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

i Sverige...................................... 95

4. Sammanställning av remissyttranden över förslagen angående den

tekniska forskningen ........................................ 132

5. Statskontorets utredning om organisationen av en styrelse för teknisk

utveckling, m. m......................................... 187

6. PM angående ett statligt utvecklingsbolag ...................... 202

7. Sammanställning av remissyttranden över förslaget om ett statligt

utvecklingsbolag .............................................212

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680135

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1974 nr 3 s. 153, på s. 156 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. BU 1968:64 Bankoutskottets utlåtande nr 6/f år 1968 s. 4 i texten
  2. SU 1968:168 Utlåtande i anledning av motioner angående forskningspolitiken. s. 6 i texten
  3. BevU 1968:52 Betänkande i anledning av motioner angående rätten till avdrag vid beskattningen för forskningskostnad. Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett samman s. 4 i texten
  4. Rskr. 1968:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete jämte mot a1 i texten
  5. SU 1968:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete jämte motioner. s. 27 i texten

Visa alla 7

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1974 s. 153 Utredningsuppdrag s. 156 i texten