Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med ädelmetallarbeten
1971 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:165, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med ädelmetallarbeten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1971 Prop. 1971:165
Nr 165
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med ädelme-tallarbeten; given
Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Kimgl.
Maj:t vUI härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under
Hans Maj:ts Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås en ny lag om handel med äddmetallarbeten, Den nuvarande obUgatoriska
kontroUstämpUngen av äddmetallarbeten föreslås ersatt med en kontrollstämpling spm
skall kunna ske på begäran i varje särskilt fall. Vidare föreslås att
tillverkare och importörer av ädelmetallarbeten skall vara skyldiga att förse
dessa med ansvars-stämplar. De nuvarande reglerna om krav på lägsta tUlåtpa
finhalter beträffande guld-, silver- och platinaarbeten behålls oförändrade.
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.
De
uppgifter som ankommer på avdelningen för kontroll av äddmetallarbeten hos
mynt- och justeringsverket föreslås bli överförda tUl statens provningsanstalt den
1 juli 1972.
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 165
Prop. 1971:165
Förslag
tili
Lag
om handel med ädelmetallarbeten
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag äger tiUämpning på yrkesmässig handel med arbeten
av guld, silver eller platina. Kontrollstämpling enligt 11 § får dock ske
'även av arbete som ej är föremål för yrkesmässig handel.
Lagen
gäller ej sådana arbeten som uteslutande är avsedda för medicinsk,
vetenskaplig eller industriell användning eller har antikvariskt värde.
2 §
Med guld-, silver- eller platinaarbete (ädelmetallarbete) förstås
arbete som i medelhalt innehåUer, om det är utfört av
guld,
minst 750 tusendelar fint guld, silver, minst 830 tusendelar fint sUver, samt platina,
minst 950 tusendelar fin platina,
med
en tolerans för guld och platina av fem tusendelar samt för silver av åtta
tusendelar.
3 §
Endast ädelmetallarbete får förses med ansvarsstämplar.
Annat
arbete av guld, silver eUer platina än sådant ädelmetaUarbete som är försett
med ansvarsstämplar får icke saluhållas eller försäljas inom riket eller
införas tiU riket.
4 §
Ansvarsstämplar för här i riket tillverkat ädelmetallarbete är tUl-
verkarens namnstämpel (tillverkarstämpel), årsbokstav samt finhalts-
stämpel. Finnes ej tillräckligt utrymme på arbetet, får årsbokstav uteläm
nas.
Ansvarsstämplar
för ädelmetallarbete som införts till riket är importörens namnsfämpel
(importörstämpel) samt finhaltsstämpel.
5
§ Namnstämpel får innehålla
endast bokstäver. Den skall vara godkänd av och registrerad hos den i 14 §
angivna tillsynsmyndigheten.
6
§ Arsbokstav skall ange tillverkningsåret
och skall vara en av bokstäverna A, B, C, D, E, F, G, H, I, K, L, M, N, O, P,
Q, R, S, T, U, V, X, Y, Z med efterföljande siffra eller siffror. Boksfäverna
skaU användas i följd, en för varje år, varvid bokstaven A anger år 1759. Siffra
eller siffror som fogas vid bokstaven skall ange den omgång bokstavsserien är
i användning sedan år 1759.
7
§ Finhaltsstämpel skall innehåUa
beteckningen K (karat) för guld, S för silver och P för platina samt ange
finhalten.
Som
finhaltssfämplar skall anv'ändas
för
guldarbeten 18 K, 20 K och 23 K, utmärkande en finhalt av lägst 750, 840
respektive 975 tusendelar,
för
silverarbeten 830 S och 925 S, utmärkande en finhalt av lägst 830 respektive
925 tusendelar, samt
för
platinaarbeten 950 P, utmärkande en finhalt av lägst 950 tusendelar.
Prop.
1971: 165 3
8
§ Består
arbetet av olika metaller, varav någon ddädelmetall, eUer av skilda delar, som
ej fogats ihop genom lödning, gäller finhaltsstäm-peln för den del vara
stämpeln anbringats.
9
§
Ansvarsstämplar skall på 'ädelmetaUarbete anbringas av tUlverkaren eller
importören.
Såsom tillverkare anses även den som yrkesmässigt givit
annan i uppdrag att utföra ädelmetaUarbete (legotillverkning).
10 § Tillverkare skall tillse att utfört ädelmetallarbete
motsvarar
åsatta stämplar. Detsamma g'äller importör i fråga om ädelmetallarbete
som införts till riket. '
Den som saluhåller eller säljer ädelmetallarbete skall
tillse att föreskrivna stämplar är åsatta arbetet.
11 § ÄdelmetaUarbete skall på begäran kontrolleras av
myndighet
som Konungen bestämmer. Finner kontrollmyndigheten efter undersök
ning av ädelmetallhalten att denna motsvarar åsätt finhaltsstämpel,
skall myndigheten på begäran förse arbetet med kontrollstämpel. Be
stämmelsen i 8 § äger därvid motsvarande tillämpning. Kontrollstäm
peln utgöres av tre kronor i trepassformad sköld.
Kontrollmyndigheten kan föreskriva att ädelmetallarbeten
under viss vikt ej får förses med kontrollstämpel.
12
§ Kan kontrollstämpling
ej ske utan att arbetet skadas, får kon- , trollmyndigheten i stället utfärda
bevis om att arbetet uppfyller fordringarna för kontrollstämpling.
13
§ För
undersökning enligt 11 §, kontrollstämpling eUer köntroll-bevis utgår
kontrollavgift.
14
§ Tillsyn över
efterlevnaden av denna lag utövas av myndighet som Konungen bestämmer.
Tillsynsmyndigheten äger tiUträde tUl lokal, där arbete av
guld, silver eller platina tillverkas, säljes eller förvaras, och får därifrån
medtaga sådant arbete för undersöknirig.
15 § Den som yrkesmässigt inom riket tiUverkar, försäljer
eller till
riket inför ädelmetallarbete skall vara registrerad hos tUlsynsmyndig-
heten. För registrering utgår registreringsavgift.
FöreUgger ej längre registreringsskyldighet enligt första
stycket, skall den registrerade senast två veckor efter det att
registreringsskyldigheten upphört anmäla detta hos tillsynsmyndigheten.
16 § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
faststäl
ler avgifter enligt denna lag.
17 § TUlverkare och importör, som är eller skall vara
registrerade en
ligt 15 §, skall årligen erlägga bidrag för tillsynsverksamheten enligt be
stämmelser som meddelas av Konungen. Bidragets belopp får ej över
stiga en procent av den bidragsskyldiges enligt förordningen (1968: 430)
om mervärdeskatt skattepliktiga omsättning som avser ädelmetallarbe
ten, exklusive skatt. Beloppet skall dock utgöra lägst 100 kronor och
högst 10 000 kronor.
il Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 165
Prop.
1971:165 4
18 § Konungen får medge undantag från denna lag, om det är
på
kallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till
internationeUt ekonomiskt samarbete eller om eljest särskilda skäl
föreligger.
Medgivande enligt första stycket får förenas med villkor.
19 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet
1.
bryter mot 3 §,
7 § andra stycket, 9, 10 eller 15 § eUer mot vUlkor som meddelats med stöd av
18 § andra stycket,
2.
använder
namnstämpel, årsbokstav eller finhaltsstämpel som ej är utformad enligt
föreskrifterna i 5, 6 respektive 7 §,
3.
använder
namnstämpel som ej är godkänd och registrerad enligt 5§,
4.
underlåter att
fullgöra vad som åligger honom enligt 14 § andra stycket,
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej
g'ärningen är belagd med straff i brottsbalken. I ringa fall dömes ej till
ansvar.
20 § Arbete av guld, silver eller platina, som saluhålles
i strid mot
denna lag, eller värdet därav skall förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Genom lagen upphäves
1.
förordningen
(1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten,
2.
äddmetallstadgan
(1956: 329),
3.
förordningen
(1901: 20) angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken å
förgyllda och försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m.
De under 1 och 2 angivna författningarna gäller
fortfarande i fråga om ädelmetallarbeten, som åsatts stämplar med stöd av någon
av dessa författningar eller som före den, nya lagens ikraftträdande införts
till riket eller inlämnats för kontrollstämpling.
Ortsmärke, som enligt 16 § förordningen om kontroll å ädelmetallarbeten
bestämts före den nya lagens ikraftträdande, får även i fortsättningen åsättas
ädelmetallarbete.
Prop. 1971:165
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29
oktober 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny lagstiftning
om handel med ädelmetallarbeten och anför.
Inledning
I skrivelse den 23 oktober 1963 till chefen för
finansdepartementet hemställde mynt- och justeringsverket om en översyn av
författningarna rörande kontroll av ädelmetallarbeten. Framställningen remissbehandlades,
varvid flertalet remissinstanser tillstyrkte den begärda översynen. Med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1964 tillkallade jag en sakkunnig
för att se över bestämmelserna om statUg kontroll på ädelmetallarbeten m. m.
Den sakkunnige avgav den 15 mars 1967 betänkandet (Ds Fi 1967: 4) Om kontroU av
äddmetaUarbeten. I betänkandet föreslogs bl. a. att den statliga kontroUstämpUngen
på ädelmetallvaror skulle avvecklas och att dessa varor i princip inte borde
underkastas andra regler än de som gäller för tillverkning av och handel med
varor i aUmänhet.
Vid remissbehandlingen av betänkandet avstyrkte en
betydande majoritet av remissinstanserna utredningens förslag om total
avveckling av den statliga kontrollen på ädelmetallarbeten. Från flera håll
framhölls bl. a. att frågan krävde ytterligare överväganden.
Inom finansdepartementet har därefter upprättats
promemorian (Ds Fi 1971: 5) Äddmetallkontroll. I promemorian föreslås en lag om
handel med arbeten av guld, silver och platina. Förslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bUaga.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen, riksskatteverket,
riksantikvarieämbetet, kommerskollegium, patent- och
registreringsverket, näringsfri-
Prop. 1971:165 6
hetsombudsmannen
(NO), konsumentombudsmannen (KO), statens pris- och kartdhiämnd, statens
institut för konsumentfrågor, statens institut för företagsutveckling, statens
provningsanstalt, fullmäktige i riksbanken, statens konsumentråd, ränsstyrelsema
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien, Föreningen Statens justerare av mått och vikt.
Guldsmedsbranschens samorganisation. Guldsmedsmästarnas riksförbund. Merna Guld
& Silver AB, Samlarförbundet Nordstjärnan, Svenska metaUin-dustriarbetareförbundet.
Svenska museimannaföreningen. Svenska slöjdföreningen, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industfiorganisation,
Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Mynt-
och justeringsverket har överlämnat särskilt yttrande av föreståndaren för
verkets avdelning för kontroll av ädelmetallarbeten.
Kommerskollegium
har överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, som avgett
gemensamt yttrande, handelskammaren i Gävle samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare. Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län har anslutit sig till det yttrande som avgetts
av Stockholms handelskammare.
Länsstyrelsen
i Stockholms län har överlämnat yttrande från polismyndigheten i Stockholms
polisdistrikt.
Riksantikvarieämbetet
insfämmer i det yttrande som avgetts av vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien.
Guldsmedsbranschens
samorganisation har avgett remissvar på uppdrag av Guldsmedsbranschens
leverantörförening och Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund. Sveriges
hantverks- och industriorganisation har h'änvisat till remissyttrandena från
sistnämnda förbund och Guldsmedsmästarnas riksförbund.
Nuvarande
ordning
De
första mer omfattande bestämmelserna om kontroll av äddmetaUarbeten tillkom
genom 1752 års kontrollstadga. Då infördes den offentliga kontroUstämpUngen,
som avsåg alla inhemska arbeten av guld, sUver och tenn. I stadgan föreskrevs
bl. a. vissa tiUåtna finhalter, t. ex. för guld en .minimihalt på 18 karat 4 grain.
Ett särskUt kontroUverk inrättades för att utföra kontroUstämpUngen.
Bestämmelser om kontrollstämpling i Sverige av utländska guld- och
silverarbeten meddelades år 1831. Följande år förordnades att till riket inte
fick införas utländska guld- och silverarbeten med lägre halt än den för
svenska arbeten då faststäUda minimihaUen, för guld 18 karat och för silver 13
lod.
Prop. 1971:165 7
Genom
de nu gällande bestämmelserna, som tillkom år 1956, regleras tillverkning,
försäljning och import av guld-, silver- och platinaarbeten. Reglerna bygger
på ett den 8 februari 1955 av 1952 års kontroll-stämpelutredning avgivet
betänkande (Stencil Fi 1955). I detta betänkande finns bl. a en utförlig
redovisning av den historiska bakgrunden till nuvarande bestäm.mdser och av svensk
och utländsk rätt.
Reglerna
om den nuvarande statliga kontrollen beträffande ädelmetallarbeten finns i
förordningen (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten och den i anslutning
därtill utfärdade äddmetallstadgan (1956: 329). Förordningen innehåller
bestämmelser bl. a. om finhalt, ansvars-stämpling och kontrollstämpling,
förfarandet med underhaltiga arbeten, avgifter, tillsyn och ansvar.
Förordningens
tillämpningsområde bestäms i huvudsak på följande sätt. Som ädelmetallarbeten
anses arbeten av platina, guld och silver, om de består av en metallegering som
innehåller, beträffande guldarbeten minst 200/1 000 fint guld samt beträffande
platina- och silverarbeten minst 400/1 000 fin sådan metall. Ädelmetallerna
skall ingå i arbetet på annat sätt än enbart såsom plätering, platinering,
förgyllning eller försilvring. Ädelmetallarbeten är underkastade kontroll vid tillverkning,
försäljning och import. Undantag från bestämmelserna gäller bl. a för ädelmetallarbeten
som tillverkas för export, utländska mynt och medaljer, arbeten som
uppenbarligen har antikvariskt värde, instrument och apparater för
vetenskapliga eUer industrieUa ändamål, reservoarpennor, glasögonbågar m. fl.
särskilt angivna varor. Mynt-och justerings verket kan föreskriva ytterligare
undantag för föremål med ett ringa ädelmetallvärde i förhållande tUl arbetets
övriga värde.
I
fråga om finhalten gäller enligt 5 §, att ädelmetallarbete inte får tillverkas
av metallegering med lägre finhalt än 950/1 000 fin platina för platinaarbete,
750/1 000 fint guld (= 18 karat) för guldarbete och 830/1 000 fint silver för silverarbete
med en tolerans för platina och guld av 5/1 000 och för silver 8/1 000. SärskUda
regler gäUer för lödning på ädelmetaUarbete och vid förening av ädelmetall och
annan ädel-metall eller annat ämne. Om ämnet utgörs av annan metaU, skall beteckningen
"MetaU" eller annan beteckning finnas inslagen, såvida till-verkningstekniska
skäl inte gör detta omöjligt.
Ädelmetallarbete
som inte uppfyller de angivna fordringarna får inte försäljas eUer importeras.
Undantag har gjorts för försäljning under hand eller på auktion av ädelmetallarbeten
som tagits i m'ät eller tillhör konkursbo eller dödsbo utan att ha tillverkats
eller inköpts för boet. Det är vidare tiUåtet att tUl riket införa bl. a.
tävlingspris och föremål som är avsedda för eget eller närståendes personliga
bruk. Om särskilda skäl föreligger, kan mynt- och justeringsverket medge ytterligare
undantag.
När
det gäller stämpling av ädelmetallarbeten skiljer förordningen
Prop. 1971:165 8
mellan
ansvarsstämplar, som tillverkaren skall anbringa, och kontrollstämplar, som
anbringas av mynt- och justeringsverket eUer av särskilda kontrollstämplingsförr'ättare.
Inom riket tUlverkade arbeten skaU förses med ansvarsstämplar i form av
ortsmärke, tillverkarens namnsfämpel (tillverkarstämpel), årsbokstav samt i
fråga om guldarbeten även finhaltsstämpel. Vid brist på utrymme får dock
ortsmärke och årsbokstav utelämnas. Importerat ädelmetallarbete får inte vara
försett med eller efter införseln förses med annan ansvarsstämpel än finhaltsstämpel.
I förordningen lämnas närmare föreskrifter om stämplarnas utseende. Ortsmärke
bestäms för varje särskild tillverkningsort av mynt-och justeringsverket. Tillverkarstämpel
skall vara godkänd av och registrerad hos verket. Tillverkaren är ansvarig för
att utfört arbete motsvarar åsatta ansvarsstämplar.
Kontrollstämpel
bestyrker att arbetet uppfyller fordringarna enligt förordningen. Sådan stämpel
skall anbringas på alla arbeten av ädelmetall, både inom riket tillverkade och
hit importerade, med undantag för sådana arbeten av guld eller platina som
väger mindre än ett gram och arbeten av silver med en vikt under 15 gram.
Vidare undantas halvfabrikat och sådana ädelmetallarbeten, t. ex. för
personligt brak importerade arbeten, som inte omfattas av bestämmelserna om finhalt.
På begäran kan även sådana föremål kontrollstämplas liksom föremål under
angivna viktgränser. Kontrollstämpeln består av tre kronor i hjärtformig sköld
för inhemska guldarbeten och i oval sköld för importerade arbeten. Platina- och
silverarbeten förses med samma stämpel, kompletterad med P respektive S.
Kontrollstämpling
utförs i Stockholm av mynt- och justeringsverket och på vissa andra orter (f. n.
cirka 100) av särskilda kontroll-stämplingsförrättare, som utses av verket. Vid
inlämnande för kontrollstämpling skall arbetet vara försett med
ansvarsstämplar och företes till alla delar. Ädelmetallarbeten som kommer från
utiandet till distriktstullanstalt skall s'åndas till mynt- och
justeringsverket på importörens bekostnad för kontroll och eventuell stämpling.
Utan stämpling skall verket kontrollera finhalten i bl. a. importerade
halvfabrikat. Arbeten som kontrollstämplas av mynt- och justeringsverket skall
före stämplingen undersökas beträffande finhalt (proberas). Hos kontroll-stämplingsförrättarna
sker stämpling utan föregående probering. Dessförinnan har man tagit prov för probering
som sker i efterhand hos mynt- och justeringsverket. Provtagning får ske som
stickprov på sätt verket bestämmer. Om kontrollstämpling inte kan ske utan att
föremålet skadas, skall i stället kontrollbevis utfärdas om att arbetet uppfyller
fordringarna för kontrollstämpling.
Om
ädelmetallarbete i strid mot föreskrifterna i förordningen inte är försett med
kontrollstämpel eller ansvarsstämpel eller är försett med stämpel eller annat m'ärke,
som enligt förordningen inte får åsättas ar-
Prop.
1971:165 9
betet, får arbetet inte försäljas. Utförliga bestämmelser
meddelas om förfarandet med underhaltiga arbeten, dvs. sådana som inte håller
den finhalt som angetts i 5 §. Om ett tUl försäljning avsett ädelmetallarbete
som omfattas av förordningens bestämmelser befinns vara underhaltigt, skall
det slås sönder genom mynt- och justeringsverkets försorg eller enligt dess
föreskrifter. Dessförinnan skall probering ske och tillverkaren eller
försäljaren underrättas om proberingens resultat. Regler ges också om ändring
av oriktig finhaltsstämpel och om förfarandet med importerade ädelmetallarbeten,
som inte uppfyller de för införsel föreskrivna fordringarna.
För kontrollstämpUng och probering skall erläggas
kontrollavgift. En märkningsavgift skall erläggas för varje arbete på vilket
anbringas plomb eller annat identifieringsmärke. Enligt kungörelsen (1947: 813)
angående avgifter för probering av ädelmetaller m. m. utgår vidare särskild
avgift för probering utan kontrollstämpling, för bestämning av vikten fin
metall och för omsmältning.
Den som vill tUlverka äddmetaUarbeten för försäljning
eller sälja sådana arbeten som är underkastade kontroll enligt förordningen
skall göra anmälan med vissa uppgifter tiU mynt- och justeringsverket, innan
han börjar rörelsen. Myntdirektören eller hans ombud äger tillträde till alla
lokaler, där ädelmetallarbeten tillverkas eller säljs, och får ta med sig
sådant arbete för undersökning. Förordningen stadgar straff bl. a. för den som tUlverkar
och säljer ädelmetallarbete i strid mot förordningens bestämmelser, förser ädelmetallarbete
med oriktig stämpel, överflyttar eller utplånar stämpel eller bryter mot vissa
andra bestämmelser i förordningen.
Kungl. Maj:t
eller den Kungl. Maj:t därtUl förordnar kan meddela de ytterligare föreskrifter
som erfordras för tillämpningen av förordningen. Sådana föreskrifter har
meddelats av Kungl. Maj:t i den förut nämnda äddmetallstadgan. Den innehåller
närmare föreskrifter bl. a. om skyldighet för tillverkare av ädelmetallarbeten
att föra arbetsbok, att varje år lämna uppgift till mynt- och justeringsverket
om beräknad tillverkning för export och att föra förteckning över denna
tillverkning. Arbetsbok och förteckning skall varje år överlämnas till mynt-
och justeringsverket för granskning. I stadgan ges vidare detalj bestämmelser
om ansvarsstämpling, registrering och kontroll av ansvarsstämplar, förfarandet
i samband med kontrollstämpling, redovisning av kontrollavgifter m. m.
Till de
angivna bestämmelserna om kontroll av ädelmetallarbeten anknyter förordningen
(1901: 20) angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken å förgyllda
och försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m. Enligt denna
förordning är det förbjudet att förse arbeten som i sitt inre innehåller oädel
metall med stämplar liknande de för ädelmetallarbeten föreskrivna ansvars- och
kontroll-
stämplarna
eller att utbjuda eller för försäljning införa sådana arbeten med liknande
stämplar tiU riket.
Som
tidigare nämnts skall ädelmetallarbete, när det kommer från utlandet till distriktstullanstalt,
sändas till mynt- och justeringsverket för probering och i förekommande fall stämpling.
Förtullning av ädelmetallarbeten som får importeras sker vid en särskild
tullavdelning i myntverkets lokaler. Enligt anm. 5 tiU kap. 71 i tulltaxan
(1968: 25) anses som legeringar av ädel metall endast sådana legeringar som
innehåller en eller flera ädla metaUer under förutsättning att halten av någon
ädel metall uppgår till minst två viktprocent. Tull utgår f. n. med sex procent
(fem procent fr. o. m. 1.1.1972) utom för varor som härrör från länder ingående
i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), i vilket fall ingen tull utgår.
Tidigare
förslag
Mynt-
och justeringsverkets framställning år 1963
I
skrivelse den 23 oktober 1963 hemstäUde, som tidigare nämnts, mynt- och
justeringsverket om en översyn av författningarna rörande kontroll av ädelmetallarbeten.
Verket framhöll att det främsta motivet till kontrollen torde ha varit att
föremål av ädelmetall ansågs kunna vid sidan av rikets mynt användas inte bara
till förmögenhetsbildning utan också som betalningsmedel. Detta förutsatte
givetvis att föremålens värde väsentiigen berodde av deras metallinnehåll. Numera
var metallvärdet i silverföremål praktiskt taget utan betydelse för framställningskostnaderna,
och för konstnärligt bearbetade guld- och platinaföremål torde det inte ha
dominerande betydelse. Verket konstaterade således att den ursprungliga och
grundläggande motiveringen till kontrollverksamheten inte längre fanns kvar.
Mynt-
och justeringsverket framförde vissa allvarliga principiella erinringar mot
nuvarande kontrollsystem. I det moderna samhället kan för det första något
behov från allmän synpunkt av kvalitetskontroU beträffande ädelmetallarbeten
inte anses föreligga på samma sätt som i fråga om varor som har betydelse för
liv, hälsa och säkerhet eller som har stor vikt för samhäUsekonomin. Det
intresse den enskilde köparen kan ha av en offentlig kvalitetsdeklaration av ädelmetallarbeten
måste dessutom ställas i relation tUl det faktum att motsvarande statsgaranti
inte föreligger vid inköp av många jämförbara varutyper, t. ex. pälsverk,
pärlor och ädla stenar. Innebörden av denna statliga kvalitetsgaranti av ädelmetallvaror
är enligt reglernas nuvarande utformning att bestyrka äktheten av varje enskilt
stycke genom islagning av en statlig symbol. För att en sådan garanti skall
vara meningsfull måste mycket stora krav ställas på de kontrollåtgärder som
vidtas i samband med
Prop. 1971:165 H
kontroUstämpUngen,
krav som kontrollsystemet inte uppfyller. Kontrollstämpeln utgör ett
försäljningsargument vars betydelse ökar med sjunkande konstnärlig kvalitet hos
varorna.
Verket
ifrågasatte vidare skäligheten av att meddela förbud mot att tillverka,
försälja eller importera äddmetallföremål som inte håller av staten faststäUda
minsta finhalter. Det borde i stället ankomma på ädelmetallbranschen att
standardisera finhalterna och på den enskilde köparen att själv bedöma vad han vUl
förvärva.
Verket
ansåg att den nuvarande organisationen av kontroUstämpUngen i landsorten inte
kan upprätthållas på ett tillfredsställande sätt. Verket konstaterade att
stämpeln i många fall utan vidare går att överflytta från ett arbete till ett
annat och att föremål kan omarbetas och byggas ut utan att stämpeln skadas.
Kontrollstämpeln utgör för den köpande allmänheten ingen absolut garanti för
ett arbetes fuUhalt 'även om kontrollen vid stämplingstillfället varit
perfekt. Att fortsätta äddmetallkon-trollen i dess nuvarande form ansåg verket
inte vara försvarligt med hänsyn till de brister som vidlåder den och till de
olägenheter den vållar vissa delar av äddmetaUbranschen. En följd av det anförda
var enligt verket att statens engagemang i ädelmetallkontrollen borde upphöra
och att detta också borde vara slutmålet för en översyn av ifrågavarande
författningar.
Vissa
omständigheter talade enligt verkets uppfattning för att en sådan reform inte
borde ske i ett enda steg. Verket förordade därför att man tills vidare borde
införa någon form av förenklat system för kontroll eller deklaration av ädelmetaller.
Verket hade övervägt olika alternativ och slutligen stannat för att föreslå
följande. Rätt skall föreligga för envar att framställa, sälja eller importera
föremål med vilka äddmetallhalter som helst. I förordning eller på annat
lämpligt sätt fastställs för guld innebörden av symbolerna 18 K, 20 K och 23 K
i enlighet med nu gällande regler. För silver fastställs lämplig symbol, förslagsvis
"830 S", för legering innehållande lägst 830/1 000 fint silver. I
förordningen fastslås att symbolerna får anbringas endast på föremål som håller
minst motsvarande finhalter. Enkla men entydiga regler uppstäUs för
kombinationen av ädla metaller med varandra och med andra metaller.
I
särskilt yttrande framhöll byrådirektören Ulf Änder att enligt hans uppfattning
allmänheten och majoriteten av guldsmederna åtminstone tills vidare önskade behålla
kontrollstämpling i någon form.
Framställningen
remissbehandlades, varvid flertalet remissinstanser tillstyrkte den begärda
översynen.
Efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1964 tillkallade jag en sakkunnig för
att se över bestämmelserna om statlig kontroll på ädelmetallarbeten m. m. Den
sakkunnige avgav den 15 mars 1967 betänkandet (Ds Fi 1967: 4). Om kontroll av ädelmetallarbeten.
ttl
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 165
Prop. 1971:165 ]2
1967
års betänkande
I
betänkandet föreslogs att den statliga kontroUstämpUngen på ädelmetallvaror skuUe
avvecklas. Utredningen förutsatte att tUlverkare av ädelmetallvaror i stället
kunde få registrera sina tUlverkarstämplar hos patent- och registreringsverket.
Då stämplingens huvudsyfte är att garantera varans halt av ädelmetall,
föreslogs även att bestämmelserna om lägsta finhalter skulle upphöra att gälla.
I princip borde enligt utredningens mening dessa varor inte underkastas andra
regler än de som gäller för tillverkning av och handel med varor i allmänhet.
Med hänsyn tUl bl. a. den mångåriga tradition som skulle brytas om förslaget genomfördes
förordade utredningen att omläggningen skulle genomföras först omkring två år
efter det beslut därom fattats. Branschen skulle därigenom få möjUgheter att
reglera sin lagerhållning med hänsyn till den ändrade situationen, och den
personella avvecklingen vid mynt-och justeringsverket torde då kunna genomföras
utan större svårigheter. Ävtrappningen av stämplingen föreslogs reglerad genom
övergångsbestämmelser.
Som
motiv för avvecklingen redovisade utredningen i huvudsak att kontroUstämpUngen
i modern tid inte kunde anses vara av sådan vikt att den borde ankomma på
staten. Utredningen delade helt den av mynt- och justeringsverket framförda
uppfattningen att det saknas anledning att behandla varor av ädelmetall på
annat sätt än andra varor, som inte av säkerhets- eller hälsoskäl påkallar
särskild statlig kontroll. Starka skäl talade i stället för att göra
tillverkaren ansvarig för varans sammansättning. Härigenom skulle
näringsfriheten och konkurrensen främjas. En avveckling av stämplingen och finhaltsgränserna
skulle bidra till en naturligare utveckling av handeln med guldsmedsvaror utan att
medföra några med säkerhet påvisbara olägenheter för allmänheten, tillverkarna
och s'äljarna. Det konstnärliga ädelsmidet skulle gynnas av en sådan åtgärd. Stämplingen
och finhaltsgränserna utgör tillsammans ett handelshinder som inte torde vara väl
förenUgt med Sveriges åtaganden enligt EFTA-konventionen.
För
kontrollstämplingens behåUande talade enligt utredningens mening i stort sett
endast rent traditionsbevarande synpunkter. Utredningen kunde inte finna att
dessa synpunkter borde tUlmätas någon avgörande betydelse. Det var i sfället
viktigt att i ett läge, då den administrativa apparaten i ökande omfattning
belastades med nya och angelägna uppgifter, staten avvecklade ett åtagande som
inte längre var motiverat av rationella skäl.
Om
de traditionsbevarande synpunkterna skulle tillmätas en så avgörande betydelse
att kontroUstämpUngen med hänsyn härtill borde behållas, borde dock gällande
regler överses. Det nuvarande systemet
Prop. 1971:165 13
kunde
lämpligen ändras på sä sätt att stämpling och kontroll skedde centralt vid
mynt- och justeringsverket, som borde fä rätt att fastställa taxorna härför. Stämplingen
av varor med obetydligt metallvärde borde begränsas genom särskilda avgifter.
De tidigare skälen för decentralisering av stämpUngen utan föregående kontroll
kunde genom kommunikationernas utveckling inte längre anses vara relevanta. Om
alla importerade metallvaror kunde stämplas centralt, borde självfallet även den
inhemska produktionen kunna behandlas på samma sätt. Stickprovsgranskningens
frekvens borde fastställas till förslagsvis lägst 10 procent av antalet
stämplade arbeten och personaltiUgången ökas i förhållande därtiU.
Betänkandet
remissbehandlades. Ett 50-tal remissinstanser avgav yttranden. En betydande
majoritet ställde sig negativ till utredningens förslag om total avveckling av
den statiiga kontrollen på ädelmetallarbeten. Från flera håll framfördes att
utredningens förslag inte kunde läggas till grund för lagstiftning utan att
frågan krävde ytterligare överväganden, eventuellt i form av ny utredning.
Praktiskt
taget alla instanser som ställde sig avvisande till utredningens förslag
uttalade sig för en kvalitetskontroll i någon form. Ett antal remissinstanser
önskade behålla det nuvarande systemet med kontrollstämpUng i förening med ansvarsstämpling.
Ungefär lika många ville inte ha kvar gällande ordning.
Ett
tiotal remissinstanser framförde positiva synpunkter på ansvars-stämpUngen eller
liknande form av varudeklaration. Från några håll framhölls önskvärdheten av
att möjlighet även i framtiden skulle finnas för kontrollstämpling. Några
remissinstanser erinrade om möjligheten att genomföra en kontroll
stickprovsvis i efterhand.
Åtskilliga
remissinstanser ansåg att 18 karat borde behållas såsom lägsta tillåtna finhalt
för guldarbeten. Några instanser ansåg dock att gränsen kunde sättas lägre och
ett par angav 14 karat såsom nedre gräns.
I
åtskilliga remissyttranden erinrade man om att frågan om ädelme-taUkontrollen
har internationella aspekter. Det framhölls bl. a. att fin-haltsfrågan borde
lösas på det internationella planet. I flera yttranden hänvisades till
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEC) samt det arbete som på förevarande område bedrivs inom dessa
samt internationella branschorganisationer. I yttrandena framhölls också att
det nordiska ekonomiska samarbetet inom ramen för det nordiska rådet rört
reglerna om stämpling och kontroll av ädelmetallarbeten.
Prop.
1971:165 14
Departementspromemorian
I
promemorian konstateras att gällande bestämmelser i fråga om ädelmetallkontrollen
inte längre motsvarar de krav som bör kunna ställas på en modem, tidsanpassad
lagstiftning. Detta anses också framgå av mynt- och justeringsverkets
framställning år 1963 till finansdepartementet. Även bortsett från frågan om
över huvud taget behov föreligger av särskilda kontrollföreskrifter beträffande
ädelmetallarbeten, anses det uppenbart att gällande system har avsevärda
brister. Statens engagemang i form av kontrollstämpling av guldsmedsvaror
uppfattas som en offentlig garanti för varans äkthet och finhalt. Med gällande
föreskrifter och provtagningsmetoder blir det i praktiken inte alltid så att kontroUstämpUngen
innebär någon reell garanti. Det är också tveksamt om staten bör tillhandahålla
en deklaration rörande en viss varas kvalitativa egenskaper på detta specieUa
område. En sådan deklaration förutsätter en betydligt mera ingående och
kostsam undersökning av varan än som f. n. sker i fråga om guldsmedsarbeten.
Starka skäl synes emellertid föreligga för att behålla någon form av varudeklaration
i konsumenternas intresse. Här liksom på andra håll ligger det därvid närmast
till hands att tUlverkaren deklarerar sin produkt.
Den
obligatoriska kontroUstämpUngen omfattar också föremål med så ringa vikt att
det med hänsyn jämväl tUl saluvärdet kan sättas i fråga om stämplingen fyller
något behov. Stämpling av sådana föremål tar i anspråk en stor del av
kontrollpersonalens tid.
I
promemorian framhålls vidare att vid remissbehandlingen av 1967 års betänkande
flertalet remissinstanser motsatte sig en total aweckUng av gällande
kontrollsystem. Däremot ställde man sig från olika håll positiv till ett
avskaffande av den obligatoriska kontroUstämpUngen samtidigt som man önskade
behålla ansvarsstämplingen som en form av varudeklaration.
Mot
denna bakgrund föreslås i promemorian en förenkling av ädelmetallkontrollen.
Promemorian innehåller också förslag till lag om handel med arbeten av guld,
silver och platina. Det nya systemet föresläs utformat som en kontroll av den
yrkesmässiga handeln med ädelmetallarbeten och innebär i huvudsak följande.
Den
obligatoriska statliga kontroUstämpUngen av ädelmetallarbeten slopas. I stället
skall tUlverkare och importörer av sådana arbeten förse dessa med
ansvarsstämplar. Begreppet äddmetaUarbeten förbehålls sådana varor som direkt
är underkastade positiva lagbestämmelser. Med ädelmetallarbete förstås sålunda
enligt förslaget sådana föremål, som innehåller minst 75 % guld, 80 % silver
eller 95 % platina. Alla ädelmetallarbeten skall vara försedda med ansvarsstämplar
dvs. tillverkarstämpel, årsbokstav samt finhaltsstämpel. Är föremålet importe-
Prop.
1971:165 15
rat, skall på detta i stället för tiUverkarens namnstämpel
finnas importörens namnstämpel. Ortsmärket får fortfarande användas.
Bestämmelserna skall tUlämpas på ädelmetallarbeten, som
säljs eller saluhålls i riket, oavsett om de är tillverkade här eller
importerade. Är föremål importerat, skaU detta framgå förutom av importörens
namnstämpel av särskild importstämpel.
KontroUstämpUngen slopas som obligatorium. Däremot skall
också i framtiden möjlighet finnas att få ädelmetallarbeten kontrollstämplade.
Tanken är därvid att varje stämpling skall föregås av probering. Pro-beringen
skall sålunda inte få ske enbart av några föremål i en serie (stickprov). Kontrollstämplingsavgiften
bör bestämmas så att kostnaderna för proberingen täcks. Detta innebär att
avgiften för kontrollstämpling måste sättas högre än den nuvarande.
Kontrollstämpeln bör såsom f. n. utgöras av tre kronor i hjärtformig
sköld. Något behov av en särskild stämpel för importerade varor föreligger
inte, eftersom dessa kommer att vara föresedda med importörstämpel. Genom kontrollstämpeln
anges att från arbetet tagna prov visat sig motsvara den åsatta finhaltsstämpeln.
Någon betydelse härutöver skall inte kontroUstämpUngen få tillmätas. Den
föreslagna kontroUstämpUngen torde med hänsyn till den obligatoriska proberingen
och de höga avgifterna komma att användas endast i fråga om ädelmetallarbeten,
som har högt ädelmetallvärde eller stort konstnärligt värde.
I promemorian föreslås att samma finhalter får förekomma
som hittUls för guld och platina. För silver upptas de två internationellt
sett vanligaste kvaUteterna verksilver och sterlingsilver. Behov av ytterligare
kvaliteter anses inte föreligga. För att uppnå större enhetlighet bör finhalten
i platina-, guld- och silverarbeten anges i 1 000-delar. Karatbeteckningen,
som anger 24-delar på guldarbeten, kan därmed överges och guldarbeten i stället
märkas med den kemiska beteckningen för guld, Au. I konsekvens härmed bör
silver betecknas med Äg och platina med Pt. Något hinder bör emellertid inte
föreligga att även i fortsättningen använda den gamla finhaltsbeteckningen
karat för guld. Däremot bör de särskilda stämplarna för silverarbeten (S) och
platina (P) slopas.
I den mån annan metaU än ädelmetall ingår i ett arbete
behöver detta inte anmärkas genom en s'ärskUd sfämpel på denna del av arbetet. Finhaltsstämpel
hänför sig nämligen enbart till den del, på vilken stämpeln anbringats. Det kan
härigenom bli nödvändigt att åsatta ett arbete flera finhaltsstämplar.
Tillverkares och importörers namnstämplar skall enligt
förslaget registreras som varumärke hos patent- och registreringsverket.
Registreringen föreslås gälla för tioårsperioder. Om registrering inte
förnyas, kommer sålunda stämplar som inte brukas att avföras ur
varumärkesregistret.
Prop. 1971:165 16
Ortsmärke
ges inte längre karaktär av ansvarsstämpel men redan fastställda ortsmärken får
även i framtiden användas. Det bör enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att utfärda eventuellt erforderliga
föreskrifter rörande ortsmärke.
Det
tänkta systemet innebär att ädelmetallarbeten, som håller minst den i det
föregående nämnda finhalten ädelmetall, alltid måste vara försedda med
ansvarsstämplar för att få saluföras i riket. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot skall enligt förslaget kunna straffas. Arbeten som håller lägre finhalt
skall visserligen kunna säljas här men får inte vara försedda med
ansvarsstämplar eller ortsmärke. KontrollstämpUng är härvid utesluten. För att
syftet med lagen ej skall kunna kringgås, får sådana arbeten inte heller på
annat sätt utges för att vara ädelmetallarbeten.
Som
nämnts omfattar det föreslagna kontrollsystemet endast den yrkesmässiga
handeln med ädelmetallarbeten. Föremål som uppenbarligen tillverkas eller
införs för personligt bruk faller därför inte under förslagets bestämmelser.
Den som innehar enstaka föremål av ädelmetall bör fritt få avyttra dem under
hand oavsett om de är stämplade eller inte. Tvångsförs'äljning av ädelmetallarbeten
bör inte heller omfattas av de regler som gäller för den vanUga handeln.
Utöver
handeln med vad som i egentlig bemärkelse utgör guldsmedsvaror har man att
räkna med en viss yrkesmässig handel med adel-metallföremål som huvudsakligen är
avsedda för vetenskapligt eller industriellt bruk. De kvalitetskrav som ställs
på dessa produkter är av annan art än vad som gäller i fråga om de vanliga
guldsmedsvarorna. Det föreslås därför att sådana produkter liksom hittiUs undantas
från lagstiftningens tillämpningsområde. Detsamma bor, fastän av andra skäl,
gälla i fråga om föremål av antikvariskt värde.
Lagen
föreslås få endast några undantagsregler. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eUer
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att medge erforderliga undantag.
I
promemorian lämnas en närmare redogörelse för vissa internationella
bestämmelser och förslag m. m. Det erinras bl. a. om att olika regler gäller i
de nordiska länderna i fråga om statlig kontroll av ädelmetallarbeten. I
Danmark har man sedan år 1962 ett system som innebär att sfämpling av ädla
metaller är frivillig. Besfämmelser på området har hittills saknats i Norge,
men man har övervägt att införa ett system liknande det danska. Finland
tillämpar liksom Sverige regler om obligatorisk stämpling kombinerade med
bestämmelser om finhalt. Med hänsyn till pågående harmoniseringsarbete inom
EFTA har de nordiska regeringarna ansett det lämpligt att nordiskt samarbete på
detta område tills vidare bedrivs inom ramen för EFTA.
Prop. 1971:165 17
I
promemorian anförs vidare att en inom EFTA tillsatt arbetsgrupp bl. a.
föreslagit att antalet finhalter av praktiska skäl bör begränsas och att
följande stämplar skall vara obligatoriska för EFTA-kontroll, nämligen
registrerad tillverkarstämpel, finhaltsstämpel samt stämpel med EFTA-symbol och
den ansvarige kontrollantens märke. Stämplarnas ramar föreslås genom olika
utföranden visa om materialet är guld, silver eller platina. En samordning av
medlemsstaternas lagstiftning i vidare omfattning kan emellertid bli aktuell.
När
det gäller arbetet på äddmetallområdet inom EEC erinras om att direktiv håller
på att utarbetas.
Slutiigen
erinras om visst pågående arbete på äddmetallområdet inom den Europeiska
Guldsmeds- och Juvelerareorganisationens (SIBJO) tekniska kommitté. TUl dessa
och övriga frågor av intresse i internationellt hänseende torde få hänvisas
till promemorian, s. 1418.
I
promemorian behandlas också frågor om huvudmannaskapet för ädelmetallkontrollen
samt verksamhetens organisation och finansiering. En redogörelse för de två
sistnämnda frågorna lämnas på s. 2326 i promemorian, vartill här hänvisas. När
det gäller frågan om huvudmannaskapet för ädelmetallkontrollen erinras i
promemorian om den numera beslutade utflyttningen av mynttillverkningen (prop.
1971:29, InU 1971: 15, rskr 1971:196) och den föreslagna överflyttningen av
mått och viktverksamheten till statens provningsanstalt, betänkande (SOU 1971:
18) Mått och vikt, s. 71. I promemorian framhålls nödvändigheten av att man
vid en reform av ädelmetallkontrollen överväger var huvudmannaskapet för
kontrollverksamheten skall ligga. Enligt promemorian bör avdelningen för
kontroll av ädelmetallarbeten från mynt- och justeringsverket flyttas över till
statens provningsanstalt. Mer detaljerade förslag om organisationen av
kontrollmyndigheten bör lämpligen utarbetas först sedan det avgjorts vart
huvudmannaskapet för ädelmetallkontrollen skall förläggas.
Remissyttrandena
När
det gäller förslagets allmänna innebörd har promemorian i huvudsak fått ett
positivt mottagande under remissbehandhngen. Behovet av en reform av den
nuvarande statliga ädelmetallkontrollen vitsordas sålimda allmänt.
Remissinstanserna ställer sig med några få undantag positiva till förslaget att
avskaffa den obligatoriska statliga kontroUstämpUngen och ersätta den med ansvarsstämpling
av tillverkare och importörer men med möjlighet att på begäran få arbeten kontrollstämplade
av statlig myndighet. I flera remissyttranden framhålls att förslaget ger
uttryck för en mera rationell syn i fråga om statens engagemang rörande ädelmetallkontrollen
och följer en riktig
Prop.
1971:165 18
princip att tillverkaren eller importören i första hand
skall garantera varans äkthet och innehåll. Förslaget att flytta över
avdelningen för kontroll av ädelmetallarbeten från mynt- och justeringsverket
till statens provningsanstalt accepteras i allmänhet.
I nu nämnda h'änseenden lämnas förslaget utan erinran av
bl. a. generaltullstyrelsen, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet, statens
provningsanstalt, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus lån, polismyndigheten i Stockholms polisdistrikt, vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien. Svenska museimannaföreningen, Sveriges allmänna
exportförening och Mema Guld & Silver AB.
Mynt- och justeringsverket tillstyrker i stort den
föreslagna ordningen för handel med ädelmetallarbeten som ett steg i rätt
riktning. Verket hälsar med tillfredsställelse att systemet med kontrollstämplingsför-rättare
avvecklas, eftersom kontrollstämpUng enligt detta system sker innan någon probering
kunnat utföras. KontroUstämpUngen kommer att få en riktig innebörd om den får
ske endast efter probering. Byrådirektören Ulf Änder, som anmält delvis
avvikande mening, föreslår i särskilt yttrande att förslaget inte nu läggs till
grund för lagstiftning . med hänsyn till att internationella överenskommelser
väntas inom en inte alltför avlägsen framtid.
Kommerskollegium anser att det från både konsument- och närings-idkarsynpunkt
är ändamålsenligt och lämpligt med den i promemorian förordade principieUa
lösningen, att tillverkare och importör av ädelmetallarbeten obligatoriskt och
under ansvar skall deklarera sina produkter och att stickprovskontroU skall
upprätthållas över ansvarsstämplingen. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
statens institut för företagsutveckling. Föreningen Statens justerare av mått
och vikt. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska slöjdföreningen och
TCO. Flera av dessa remissinstanser betonar samtidigt värdet av den föreslagna
möjligheten att på begäran få ädelmetallarbeten kontroU-stämplade av statUg
myndighet även i fortsättningen.
Statens institut för konsumentfrågor anför att institutet
i sitt remissyttrande över 1967 års befänkande framhöll att någon annan form
av kontroll under statligt överinseende borde skapas, om den statliga kontroUstämpUngen
slopades. Institutet anser att det för konsumenten är väsentiigt att ädelmetallvara
av mera betydande v'ärde förses med uppgift om finhalten och att uppgiftema
kontrolleras på betryggande sätt. Enligt institutets mening fyller det i promemorian
nu framlagda förslaget i väsentUga drag dessa krav. Institutet tillstyrker
därför lagförslaget. I huvudsak samma synpunkter framförs av statens pris- och
kartellnämnd, som dock föratsätter att en anpassning till ädelmetallkontrollen
i andra länder inte försvåras. Statens konsumentråd framhåller att det nya kontroUsystemet
inte i sak förändrar konsumentens skydd mot otillåtet låga finhalter i ädehnetallarbeten.
Inriktningen av
förslaget
överensstämmer med den alltmer betonade principiella uppfattningen, att
ansvaret för en tillförlitlig redovisning av varors och tjänsters egenskaper
bör falla på tillverkare och försäljare.
Riksbanksfullmäktige
påpekar att den pä riksbankens initiativ bildade Guldcentralen Ek. förening
upprätthåller kontroU över att det guld som importeras eller köps inom landet
för industriella, dentala eller hantverksändamål blir använt härför. Genom att
skyldigheten att föra arbetsböcker skall upphöra enligt förslaget rubbas
förutsättningarna för den nuvarande guldförbrukningskontrollen. Det kan dock
förutses att tillverkare även framdeles kommer att för sin egen kontroU föra
tillverkningsjournaler motsvarande de nuvarande arbetsböckerna. Det kan därför
antagas att en tillräckligt effektiv guldförbrukningskontroll skall kunna
upprätthållas. Synpunkter beträffande guldförbrukningskontrollen bör för
övrigt inte vara avgörande för frågan om kontrollstämpling av ädelmetallarbeten.
Fullmäktige motsätter sig därför inte det framförda förslaget.
NO
anför bl. a. att det i promemorian framlagda förslaget synes tUl-mötesgå
åtskilliga av de olika synpunkter på ädelmetallkontrollen som framförts av
myndigheter och branschorganisationer under tiden efter det att mynt- och
justeringsverket år 1963 aktualiserade en förändring av nuvarande
kontrollsystem. Bibehållandet av föreskrifter om vissa mi-nimihalter för ädelmetallarbeten
i kombination med fortsatt ansvarsstämpling får anses tUlgodose konsumenternas
behov av varudeklaration och står enligt NO i överensstämmelse med de
internationella samordningssträvanden som förekommer inom branschen. NO
ifrågasätter allmänt om inte den föreslagna skyldigheten för tillverkare och
importörer att vid straffansvar stämpla ädelmetallarbeten får anses vara tillräcklig
garanti och således göra tillsynsverksamheten överflödig.
KO
delar uppfattningen att den obligatoriska statliga kontroUstämpUngen av ädelmetallarbeten
bör upphöra. En statlig garanti på detta område kan knappast anses mer
motiverad än på åtskiUiga andra områden. Tvärtom kan en statlig kontroll som
inte innebär verklig garanti för varans äkthet vara ägnad att missleda
konsumenterna. Här liksom på andra områden bör ansvaret för varans kvalitet i
första hand vila på tillverkaren. De föreslagna ansvarsreglerna bör enligt KO:s
mening leda till att seriöst arbetande företagare vinnlägger sig om att
tillhandahålla arbeten som verkligen motsvarar åsatta stämplar. Detta kan i sin
tur komma att medföra att konsumenterna blir noggrannare när de väljer
inköpsställe.
Stockholms
handelskammare ansluter sig tUl den principiella lösningen i förslaget och
tillstyrker att detta läggs till grund för lagstiftning. Enligt handelskammarens
mening talar starka skäl för att det statliga engagemanget i fråga om äddmetallkontroll
förvandlas från ett obligatorium till en servicefunktion för frivilUg
kontroll. Från den internatio-
Prop.
1971:165 20
neUa handelns synpunkt är det angeläget att man snarast
möjligt söker uppnå enhetliga internationella regler. Skånes handelskammare
noterar att man inom guldsmedsbranschen allmänt tycks ha den meningen att den
obligatoriska statliga kvalitetsgarantin i form av kontrollstämpling nu är
mogen att avvecklas och att branschens utövare bör få bedriva sitt yrke i
frihet under ansvar. Handelskammaren tillstyrker förslaget att avskaffa den
obligatoriska kontroUstämpUngen och förutsätter därvid att systemet med
föreskrivna minimihalter av ädelmetall behålls och att det även i framtiden krävs
en obligatorisk ansvarssfämpling av ädelmetallarbeten från tillverkares och
importörers sida. Från allmänhetens synpunkt måste det vara värdefullt med en
sådan ordning kompletterad med en offentlig stickprovskontroll. Det är också
betydelsefullt att möjligheter kvarstår tiU en frivillig kontrollstämpling
baserad på individuell probering. Liknande synpunkter framförs av handelskamrarna
i Göteborg, Borås och Karlstad.
Guldsmedsbranschens samorganisation ansluter sig i princip
till de i promemorian framförda förslagen med undantag av några punkter som
avser bl. a. toleranser och minimihalter. Organisationen finner det riktigt
att branschens utövare får en frihet under ansvar.
Guldsmedsmästarnas riksförbund ställer sig också positivt
till en rationalisering av kontrollstämplingsförfarandet och ett avskaffande
av den obligatoriska kontroUstämpUngen under förutsättning bl. a. att förbudet
mot legeringar under nuvarande minimihalter behålls. Förbundet anser
emellertid att tidpunkten inte är lämplig för en reform just nu. De utredningar
som pågår inom Nordiska rådet, EFTA och EEC bör avvaktas. Målet bör vara att
uppnå bestämmelser som är likformiga med de internationella reglerna.
Patent- och registreringsverket, handelskammaren i Gävle
och Samlarförbundet Nordstjärnan avstyrker förslaget i princip. Patent- och registreringsverket
hänvisar till sitt yttrande över 1967 års betänkande, där verket ställde sig
negativt till förslaget att avskaffa den obligatoriska statliga kontroUstämpUngen.
Handelskammaren i Gävle anser att förändringar av nuvarande regler rörande kontrollstämpling
bör undvikas till dess sfämplingsförfarandet genom skandinaviska eller internationella
överenskommelser kan göras enhetligt till gagn för såväl branschen som
konsumenterna. Handelskammaren föreslår därför att förslaget inte nu läggs till
grund för lagstiftning. Samlarförbundet Nordstjärnan är väl medvetet om att den
nuvarande obligatoriska kontroUstämpUngen inte fyller samma funktion i
samhället som vid dess tillkomst för över 200 år sedan och att den i praktiken
är behäftad med vissa brister. Några konstruktiva förslag för att avhjälpa
eller minska bristerna har dock inte redovisats i promemorian. Det bör anmärkas
att den tillverkaren åvilande skyldigheten att förse varorna med
ansvars-stämplar finns redan enligt gällande ordning och att förslagets väsent-
Prop.
1971:165 21
liga innebörd frivillig i stället för obligatorisk
kontroll därför bUr en försämring av kontrollen över hur denna skyldighet fuUgörs.
Det kan synas märkligt att i dessa dagar, då all slags varudeklaration uppmuntras,
för att inte säga framtvingas, man på förevarande område går åt motsatt håll
och till det sämre ändrar den i landet äldsta förekommande formen av
varudeklaration. Förbundet anser det också beklagligt att de rent
traditionsbevarande synpunkterna tillmätts så ringa vikt. Gällande kontrollstämpling
åtnjuter i hög grad allmänhetens förtroende. Förbundet avstyrker därför i
första hand förslaget och anser att gällande ordning bör behållas. I andra
hand anser förbundet om den obligatoriska statliga kontroUstämpUngen
måste slopas att den i promemorian föreslagna ordningen bör väljas.
Förbundet framhåller dock vikten av att kontrollen av tillverkares och
importörers ansvarsstämpling blir så effektiv som möjligt.
Beträffande den föreslagna lagens tillämpningsområ-d e
godtar remissinstanserna i allmänhet att lagen skall avse endast yrkesmässig
handel och att vissa ädelmetallarbeten undantas, t. ex. arbeten uteslutande
för medicinsk, vetenskaplig eller industrieU användning. Några
remissinstanser, bl. a. TCO, framhåller emellertid att även amatörtillverkare
och andra bör ha möjlighet att få sina äddmetallpro-dukter kontrollstämplade.
Den i promemorian föreslagna definitionen av ädelmetallarbete
har mött kritik i olika avseenden. Kritik har också riktats mot förslaget i
fråga om vilka arbeten som skall ha ansvarsstämplar samt beträffande tiUåtna
finhalter, deras beteckningar och borttagandet av tidigare medgivna
toleranser.
När det gäUer definitionen av begreppet ädelmetallarbete anser
flera remissinstanser att en definitionsmässig bestämning i stället bör avse
guld-, silver- och platinaarbeten. Kommerskollegium anför bl. a. att det
förhållandet att lagförslaget upptar endast kategorin ädelmetallarbete synes
innebära att ostämplad vara, som inte håller föreskrivna lägsta finhalt för
sådant arbete, kan salubjudas under exempelvis beteckningen guldarbete.
Kollegiet anser att man bör eliminera eventuella risker för att konsumenterna
vilseleds genom att reservera beteckningarna guld/guldarbete,
silver/silverarbete och platina/platinaarbete för sådana föremål som håller
föreskriven minimihalt. Liknande synpunkter framförs av Stockholms
handelskammare och Guldsmeds-branschens samorganisation. Skånes handelskammare
förslår också att det i lagen stadgas ett uttryckligt förbud mot försäljning
under beteckningen guld- eller silverarbete av ädelmetallvaror som inte håller
den föreskrivna minimihalten.
KO ifrågasätter om den bestämning av ädelmetallbegreppet
som skett i promemorian är den mest lämpUga. Bestämningen ansluter till tidigare
tradition på området och kunde godtas när särskUda minimi-
krav
g'äUde vid tiUverkning och marknadsföring av äddmetallföremål i Sverige. Om
minimikraven på finhalt slopas, framstår bestämningen av begreppet ädelmetallarbete
som relativt godtycklig. Endast vid köp av arbeten med mycket hög äddmetallhalt
åtnjuter konsumenten det skydd som de föreslagna bestämmelsema innebär. Vid köp
av ett ädelmetallarbete måste konsumenten ha samma intresse av att han verkligen
får vad han avser att köpa oavsett varans äddmetallhalt. KO föreslår att
skyldigheten att märka ädelmetallarbeten med uppgift om tillverkare och finhalt
utsträcks till ett större område än som föreslås i promemorian. Om det
tidigare gäUande allmänna kravet på finhalter slopas, måste en viss nedre
gräns fixeras under vilken beteckningarna guld, silver resp. platina inte får
användas. Alternativet skulle vara att reservera dessa beteckningar för sådana
arbeten som i promemorian betecknas som ädelmetallarbeten. KO anser att man
bör avstå från ädelmetallbegreppet och i stället fastställa vilka finhalter
som minst skall krävas för att ett arbete skall få betecknas som guld-,
silver- resp. platinaarbete. Arbeten av ädelmetallegeringar som ligger under
dessa gränsvärden bör inte få marknadsföras som guld-, silver- resp.
platinaarbeten. Det av KO angivna förslaget skulle bättre motsvara konsumenternas
intressen och leda till klara och entydiga regler för marknadsföringen på
området. Den märkningsplikt som KO föreslår bör omfatta alla föremål som får
betecknas som guld-, silver- resp. platinaarbete. Om det är önskvärt, kan
antalet tillåtna finhalter begränsas.
Den
föreslagna gränsdragningen i fråga om vilka arbeten som får förses med ansvarsstämplar
och kontrollstämpel har kritiserats också av andra remissinstanser, bl. a. generaltuUstyrelsen
och statens provningsanstalt. I likhet med KO anser dessa att 'även arbeten med
lägre finhalt än vad som anges i promemorian i konsumenternas intresse bör
förses med ansvarsstämplar. Även mynt- och justeringsverket anser att en
märkning med exempelvis 14 K skulle ge viss information. Enligt verket bör
emellertid den föreslagna ansvarsstämplingen av ädelmetallvaror inte vara
obligatorisk. Det bör vara tillräckligt att ange att varorna får förses med
sådana stämplar. En fördel med att inskränka ansvarssfämplingen på detta s'ätt
skulle vara att mindre tUlverkare med en obetydUg tillverkning per år skulle sUppa
hela registreringsförfarandet.
Frågan
om tillåtna finhalter och minimihalter har uppmärksammats av flera
remissinstanser. Liksom under remissbehandhngen av 1967 års betänkande uttalar
sig flera branschorganisationer och handelskammare för att lägsta tillåtna finhalt
för guldarbeten fortfarande skall vara 18 karat. Man framhåUer också att finhaltsfrågan
bör lösas på det internationella planet.
För
ett bibehållande av hittUls gällande minimihalter uttalar sig statens institut
för konsumentfrågor, statens institut för företagsutveck-
Prop.
1971:165 23
ling. Guldsmedsbranschens samorganisation.
Guldsmedsbranschens riksförbund. Svenska museimannaföreningen och Svenska
slöjdföreningen. Riksförbundet framhåller som sin bestämda uppfattning att minimi-halterna
på guld och platina skall sammanfalla med nu gällande bestämmelser med minimihalten
750 tusendelar för guld och 950 tusendelar för platina. Förbundet vill med
hänsyn till förestående internationella överenskommelser rekommendera att minimihalten
på silver höjs från 830 tusendelar till 835 tusendelar. Detta skulle innebära
en anpassning till och möjliggöra handel med de flesta europeiska länder.
Förslaget om en minimihalt av 800 tusendelar för silver kan inte godtas av
tekniska sk'ä!. SUver med denna låga halt begränsar nämligen starkt de tekniska
tillverkningsmöjligheterna. Samma uppfattning i fråga om minimihalten för
silver har bl. a. Skånes handelskammare och Guldsmedsbranschens
samorganisation.
Förslaget att tillåta även s. k. underhaltiga ädelmetallarbeten,
t. ex. guldarbeten med lägre halt än 18 karat, accepteras uttryckligen av mynt-
och justeringsverket, KO, statens konsumentråd och Merna Guld & Silver AB.
Detta företag anför bl. a. att tendensen i andra länder med vilka vi har
affärskontakter och där 14 karat är tillåten halt visserligen går mot 18 karat
men anser att man i Sverige bör tiUåta även 14 karat, såvida man inte genom
internationella överenskommelser kommer att förbjuda lägre finhalt än 18
karat. KO och statens konsumentråd framhåller att ett slopande av finhaltskraven
ökar konsumenternas valmöjligheter och sannolikt medför att tyngdpunkten läggs
mer på det konstnärliga värdet hos ett föremål än på värdet av den metall som
använts vid tillverkningen av föremålet.
Till skillnad från nu gällande bestämmelser innehåller
promemorieförslaget inte något förslag om tUlåtna toleranser från angivna minimihalter.
Detta kritiseras av flera remissinstanser, bl. a. statens provningsanstalt,
statens institut för företagsutveckling. Guldsmedsbranschens samorganisation, Guldsmedsmästarnas
riksförbund och flera handelskammare. Branschorganisationerna framhåller bl. a.
att tillverkarna för att vara säkra på att minimihalten alltid hålls skulle
bli tvingade att överlegeia äddmetallvarorna, om inga toleranser tillåts. Detta
skulle medföra en fördyring av varorna. Man bör dessutom söka anpassa våra
bestämmelser till kommande internationella regler, vilka bl. a. torde medge
vissa toleranser. Byrådirektören Änder, mynt- och justeringsverket,
ifrågasätter i sitt särskilda yttrande om inte förbud mot minimitoleranser på
nominella halter kan komma att anses som handelshinder i ett utvidgat EEC,
såvida inte alla deltagarländer avskaffar bestämmelser om toleranser.
Kritik riktas från flera håll mot förslaget om nya beteckning-a
r för ädelmetallvaror i form av kemisk beteckning för ädelmetaller och antal
tusendelar utvisande finhalten. Handelskamrarna i Göteborg,
Prop.
1971:165 24
Borås och Karlstad anför bl. a. att det skulle vara en
nackdel att överge de nuvarande, väl inarbetade och mindre utrymmeskrävande
beteckningarna. Föreningen Statens justerare av mått och vikt anser att förslaget
om finhaltssfämpling uttryckt i tusendelar är svagt motiverat. Det finns inte
heller någon anledning att frångå de nuvarande ädel-metallbeteckningarna K, S
och P som är traditionsbundna och fast förankrade i allmänhetens medvetande. Guldsmedsmästarnas
riksförbund framför liknande synpunkter och avvisar de föreslagna kemiska
beteckningarna för ädelmetallerna. Dessa beteckningar kräver stort utrymme och
förekommer inte i intemationella sammanhang. Nuvarande märkningssystem är
fullt tillfredssfällande från varudeklarationssynpunkt. Förbundet anser det
synnerligen angeläget att den nuvarande märkningen på guldarbeten med
karatbeteckningarna 18 K, 20 K och 23 K behålls.
Förslaget att namnstämpel skall registreras som varumärke hos
patent- och registreringsverket avstyrks av bl. a. kommerskollegium, patent-
och registreringsverket, statens provningsanstalt och flera handelskammare.
Enligt patent- och registreringsverket kan åtskilliga invändningar riktas mot
att likställa namnstämplarna med varumärken i registreringshänseende. Genom
att endast tillåta namnstämplar i form av bokstäver fyller ifrågavarande
stämplar om de inte bUdar ett uttalbart ord inte kravet på registrerbarhet
enligt 13 § andra stycket varumärkeslagen (1960: 644). Där föreskrivs att
varumärke som enbart består av bokstäver och inte kan anses som figurmärke bara
kan registreras, om det genom inarbetning visats äga särskiljningsförmåga. Med
den utformning förslaget erhållit kan namnstämplarna inte registreras som varum'ärke
med mindre varumärkeslagen ändras. Verket kan inte tillstyrka en ändring av
varumärkeslagen. Denna har tillkommit i nordiskt samarbete och ingen ändring
bör göras utan att den sker i nordiskt samförstånd. Registrering av
namnstämplar bör också i framtiden ske i samma enkla former som hittills.
Detta system har lång hävd och från branschhåll har såvitt bekant inte
framförts krav på förstärkning av registreringsskyddet. Praktiska skäl talar
för att statens provningsanstalt också har hand om registreringen av
namnstämplarna, eftersom anstalten enligt förslaget skall utföra kontrollstämpling
och vara tillsynsmyndighet.
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges grossistförbiind
avstyrker förslaget om märkning med beteckningen import (imp) på importerade ädelmetallarbeten.
Exportföreningen påpekar att man från olika internationella organisationers
sida, bl. a. EFTA och GATT, har strävat efter att avskaffa importmärkningsbestämmdser
av skilda slag. Kravet på märkning med ordet "import" är oförenligt
med dessa strävanden som i stor utsträckning drivits från svensk sida i nämnda
organisationer. Grossistförbimdet anför bl. a. att det inte torde föreligga
nå-
Prop.
1971:165 25
gon svårighet att vid behov särskilja svenska och
importerade arbeten, eftersom importvaror enligt förslaget inte skall förses
med årsbokstav. Om en svensk tillverkare särskilt vill framhålla produktens
ursprung, kan han dessutom utnyttja möjligheten att anbringa ortsmärke. Utländska
ädelmetallarbeten torde inte sällan vid import vara försedda med ansvarsstämpling
enligt exportlandets föreskrifter. Dessa stämplar kommer då att få kompletteras
med den svenske importörens initialer och finhaltsstämpel.
GeneraltuUstyrelsen påpekar att ordet importör kan ha
växlande innebörd. I tullsammanhang anses som importör den för vars räkning införseln
sker. Vara som inköpts från utlandet anses i vanliga fall införd för köparens
räkning. Skall enligt leveransklausul (t. ex. franco förtullat eller duty paid)
varan avlämnas till köparen först efter förtullningen, anses dock införseln ske
för säljarens räkning. I fråga om vara som införs utan samband med köp från
utlandet anses i allmänhet varan, oavsett äganderättsförhållandena, vara införd
för mottagarens räkning. I likhet med vad nyss sagts beträffande köp anses dock
införseln äga ram för avsändarens räkning, om denne skall tillhandahålla varan
här i riket i förtullat skick. Med hänsyn till tillsynsmyndighetens svårighet
att utkräva ansvar av importör i de fall då denne inte har hemvist i Sverige,
ifrågasätter styrelsen om inte det ansvar som enligt lagförslaget skall åvila
importör aUtid borde åvila inom riket hemmahörande fysisk eller juridisk
person.
Förslaget i fråga om avgifter och kontrollverksamhetens f i-nansiering
diskuteras av åtskilliga remissinstanser. Mynt- och justeringsverket anser bl.
a. att det inte bör vara svårt att konstruera en taxa för probering och kontrollstämpling
som ger kostnadstäckning för utfört arbete. Mindre arbeten kommer att bli
dyrare än nu att kontrollstämpla medan större arbeten kommer att bli
billigare. Detta kan väntas medföra att endast större arbeten kommer att
inlämnas för kontrollstämpling även om andra varor med högt affektionsvärde (förlovnings-och
vigselringar) också kan väntas bli kontrollstämplade. Om kostnaderna för kontrollstämpling
kan täckas med avgifter, bör däremot den föreslagna inspektionen av handeln med
ädelmetallarbeten i sin helhet bekostas med statsmedel. Verket anser det inte
praktiskt genomförbart att ta ut något slags övervakningsavgift av tillverkare,
importörer, grosshandlare och detaljhandlare, bl. a. med hänsyn till
företagens olika omsättning. Den i promemorian gjorda uppskattningen av
kostnaden tUl storleksordningen 1 milj. kr. per år för övervakning synes
rimlig. En avsevärd administrativ förenkling och dessutom en direkt besparing
av storleksordningen 1 milj. kr. per år skulle emellertid uppnås, om an-svarsstämpUng
endast fick utföras på sådana arbeten som kontrollstämp-las. Härigenom kunde
stickprovsundersökning underlåtas.
Statens provningsanstalt tillstyrker att kontrollstämplingsavgiften
be-
Prop. 1971:165 26
stäms
så att full kostnadstäckning erhålls. Även övervakning av ansvarsstämpling bör
vara avgiftsbdagd. Kostnaderna kan bestridas av statsmedel eller genom årliga
avgifter från tillverkare och försäljare. Provningsanstalten anser det rimUgt
att de direkta kostnaderna för övervakning tas ut som avgift men att
kostnaderna för basresurser bestrids av statsmedel. Ett slutiigt
ställningstagande till avgiftsuttaget bör anstå tills erfarenheter vunnits.
Stockholms
handelskammare och handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad anser att
avgifterna för kontrollstämpling inte bör sättas så högt att de får en hämmande
effekt på den friviUiga stämplingen. Kostnadema för tUlsyn och stickprovsundersökning
bör åtminstone till väsentlig del bestridas av statsmedel. En
avgiftsfinansiering bör under alla förhållanden ta hänsyn till de olika
företagens omsättning. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
Guldsmedsmästarnas riksförbund. Guldsmedsbranschens samorganisation är
införstådd med att kostnaden för kontrollstämpling måste bli högre än den
nuvarande. Organisationen anser att kostnaden för kontrollstämpling inte bör
bli så hög att den verkar rent prohibitivt. Den bör å andra sidan inte sättas
så lågt att serietillverkade föremål även i fortsättningen kommer att begäras
bli kontrollstämplade.
Förslaget
att överföra huvudmannaskapet för kontrollverksamheten från mynt- och
justeringsverket till statens provningsanstalt tillstyrks i allmänhet. TCO och
Samlarförbundet Nordstjärnan anser emellertid att verksamheten i stället bör
flyttas till det planerade konsumentverket.
Departementschefen
Med
hänsyn tUl det värde som varor av guld och andra ädla metaller allmänt anses
representera har man i flera länder bestämmelser angående kontroll av ädelmetallarbeten.
Sådan kontroll sker ofta vid olika stadier i hanteringskedjan och pålägger
såväl tillverkaren som det allmänna visst ansvar för varans kvaUtet. I vårt
land är ädelmetallarbeten dvs. arbeten av guld, silver eller platina och
vissa legeringar d'ärav underkastade kontroll vid tUlverkning, yrkesmässig förs'äljning
och import. Vissa undantag härifrån gäller dock, t. ex. för äddmetaUarbeten
som tillverkas för export, arbeten som uppenbarligen har antikvariskt värde,
reservoarpennor, glasögonbågar och urboetter. Som jag i det följande kommer
att beröra gäller i princip vissa minimikrav i fråga om ädelmetallarbetens finhalt
för att de skall få säljas yrkesmässigt här eller införas till riket.
Enligt
gällande förordning (1956: 328) om kontroll å ädelmetallarbeten skall
tillverkaren anbringa ansvarsstämplar på arbeten som han
Prop.
1971:165 27
förfärdigat, medan mynt- och justeringsverket skall
anbringa kontrollstämplar på dem. Ansvarsstämplar anbringas på arbeten som
tillverkats i riket och utgörs av ortsmärke, tillverkarens namnstämpel (tillverkarstämpel)
och årsbokstav. Guldarbeten skall också förses med finhaltsstämpel. På
importerat ädelmetallarbete får inte finnas annan ansvars-stämpel än finhaltsstämpel.
Tillverkaren ansvarar för att utfört arbete motsvarar ansvarsstämplar som åsatts
arbetet.
Kontrollstämpel anbringas på arbetet för att bestyrka att
det motsvarar de i nyssnämnda förordning uppställda fordringarna. KontroUstämpUngen
utförs i Stockholm av mynt- och justeringsverket och i övrigt på ett 100-tal
andra orter i landet av särskilda kontrollstämplingsförrätta-re. När arbetet
lämnas för kontrollstämpling skall det vara försett med ansvarsstämplar och
företes i sin helhet. Arbeten som kontrollstämplas av mynt- och
justeringsverket skall undersökas i fråga om finhalten (proberas) före stämpUngen.
Hos kontroUstämpUngsförrättarna sker dock stämpling utan föregående probering.
Dessförinnan har emeUertid prov tagits för undersökning i efterhand hos mynt-
och justeringsverket. Sådana tas stickprovsvis efter verkets bestämmande.
I den förut nämnda skrivelsen från mynt- och
justeringsverket till chefen för finansdepartementet hemställde verket om en
översyn av bestämmelsema rörande kontrollen av ädelmetallarbeten. Skälen för
verkets framställning har tidigare redovisats. Efter Kungl. Maj :ts bemyndigande
lät jag genom särskild sakkunnig företa en översyn av bestämmelserna om den statiiga
kontrollen på ifrågavarande område. Översynen resulterade som jag tidigare
nämnt i ett särskUt betänkande (Ds Fi 1967:4). I detta föreslogs att den
statliga kontroUstämpUngen på ädelmetallvaror skuUe avvecklas och att
bestämmelserna om lägsta finhalter skulle upphöra att gälla. Vid
remissbehandlingen av betänkandet framfördes stark kritik mot förslaget om
total avveckling av den statliga kontrollen och man förordade någon form av
sådan kvalitetskontroll. Jag lät med hänsyn härtill ytterligare utreda frågan.
I den nu behandlade departementspromemorian föreslås i en särskild lag att den statiiga
kontroUstämpUngen behålls men att den inte längre skall vara obligatorisk utan
ske på begäran i varje särskilt faU.
Promemorieförslaget i denna del har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Från något håll
har anförts att ändring i reglerna om kontrollstämpling bör undvikas tills nordiska
eller andra internationella överenskommelser föreligger på ifrågavarande
område. Någon remissinstans har vidare anfört att en övergång från obligatorisk
till frivillig statskontroll kommer att medföra en försämring för allmänheten.
Äv promemorian framgår att antalet ädelmetallarbeten som
kontroll-behandlats år 1970 uppgick tiU ca 3 milj. samt att med nuvarande resurser
möjligheten att närmare undersöka de sålunda stämplade ar-
Prop. 1971:165 28
betena
kan beräknas till genomsnittligt endast några procent av arbetena. Det säger
sig självt att en sådan stickprovsvis gjord kontroll av äddmetallvarorna inte
kan anses tillfredsställande mot bakgrund av att det helt dominerande antalet
arbeten kontrollstämplas utan att undergå en däremot svarande undersökning. En
ändring av nuvarande ordning är därför enligt min mening nödvändig. Självfallet
kan man i och för sig tänka sig att komma till rätta med nu påtalade problem genom
att utvidga den statliga kontrollverksamheten. För att en sådan utvidgning
skall få åsyftad effekt måste en avsevärd förstärkning ske i fråga om både de
personella och tekniska resurserna. Detta kommer emellertid att medföra
betydande kostnader. En lämpligare väg synes mig vara att som föreslagits i
promemorian medge möjlighet till statlig kontrollstämpling som får ske efter särskUd
begäran. Eftersom en sådan begäran regelmässigt bör leda tiU att det
ifrågavarande föremålet proberas före kontroUstämpUngen, uppnås betydligt
större garanti än f. n. för att den åsatta kontrollstämpeln svarar mot arbetets
finhalt. Med hänsyn till det anförda förordar jag att den nuvarande
obligatoriska, offentliga kontroUstämpUngen ersätts med en statiig kontrollstämpling
som sker först på begäran i varje enskilt fall.
F.
n. gäller att tillverkare skall förse ädelmetallarbeten, som tillverkats inom
riket, med särskilda ansvarsstämplar. För de närmare bestämmelserna härom har
redogjorts i det föregående. I promemorian föreslås bl. a. att även importör
skall förse hit införda ädelmetallarbeten med ansvarsstämplar och med en s'ärskUd
importstämpel. Ortsmärke skall dock enligt förslaget inte i fortsättningen ha
karaktären av an-svarsstämpd. På grundval av den kritik som anförts mot
förslaget om en särskild importstämpd anser jag att en sådan inte bör
föreskrivas. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att den i övrigt
föreslagna obligatoriska ansvarsstämplingen är ägnad att bättre än f. n. tUlgodose
allmänhetens anspråk på en riktig deklaration av de i handeln förekommande äddmetallprodukterna.
Som föreslagits i promemorian bör ansvarsstämplingen kontrolleras genom
stickprovsvis gjorda undersökningar. Härigenom skapas ett tillfredsställande
skydd mot missbruk.
Den
föreslagna kontroll- och ansvarsstämplingen avses i promemorian gälla den
yrkesmässiga handeln med ädelmetallarbeten. Undantag från lagen skall dock ske
för sådana ädelmetallarbeten som i stort sett redan enligt gällande
lagstiftning är undantagna från tillämpningsområdet. Någon erinran har inte
vid remissbehandlingen anförts i detta avseende och jag biträder förslaget.
Från lagen kommer sålunda att undantas sådana arbeten som uteslutande är
avsedda för medicinsk, vetenskaplig eller industriell användning eUer har
antikvariskt värde. Härutöver bör undantag kunna medges, om särskilda skäl
föreligger. Som exempel på sådana undantag kan nämnas föremål som
glasögonbågar, urboetter och pennor samt ädelmetallarbeten som är av ringa
värde. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
Prop.
1971:165 29
bestämmer
att i särskUd ordning utfärda närmare bestämmelser härom.
Från
något håll har framförts önskemål om att även personer som inte yrkesmässigt
handlar med ädelmetallarbeten på begäran skall kunna erhålla offentlig
kontrollstämpel. Som exempel har nämnts amatörtillverkare av ädelmetallarbeten.
Jag kan för min del inte finna någon anledning att utesluta enskUd person, som
i icke yrkesmässig verksamhet tillverkat visst föremål av ädelmetall, från
möjlighet att få detta kon-trollstämplat. Jag förordar därför att den
föreslagna lagen utformas med beaktande av det nu anförda.
I
promemorian föreslås att begreppet ädelmetallarbete skall förbehållas föremål
som innehåller viss lägsta finhalt guld, silver eller platina. Detta har
kritiserats bl. a. från den synpunkten att de allmänt använda benämningarna
guld-, silver- och platinaarbete därigenom lämnas utanför begreppsbestämningen.
Som några remissinstanser påpekat skulle till följd härav dessa benämningar
kunna användas i fråga om arbeten, som inte håller föreskrivna minimihalter.
Allmänheten skulle därvid kunna vilseledas. Jag delar uppfattningen att den
legala definitionen bör avse guld-, silver- och platinaarbeten med begreppet ädelmetallarbete
som en gemensam benämning och att dessa benämningar i den yrkesmässiga handeln
får användas endast för ädelmetallvaror som håller föreskrivna minimihalter. SjälvfaUet
avses med ädelmetallarbete också sådant arbete som utgör legering av guld,
silver eller platina.
I
promemorian föreslås att minimihalten för silver sänks och att nu gällande
lägsta finhalter för guld och platina behålls. Däremot föreslås inte något
förbud mot att här i riket sälja även arbeten med lägre finhalt. Sådana
arbeten skulle dock inte få vara försedda med ansvarsstämplar eller
kontrollstämpel.
Frågan
huruvida också s. k. underhaltiga ädelmetaUvaror, t. ex. guldarbeten med lägre
finhalt än 18 karat, bör tillåtas i vårt land har uppmärksammats vid
remissbehandlingen av 1967 års betänkande. Flera branschorganisationer uttalade
sig därvid för att man borde behålla gällande minimihalter och hänvisade till
att frågan om finhalter borde lösas på det intemationella planet. Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har branschorganisationerna och
ett flertal andra remissinstanser ansett att nuvarande minimigränser för
finhalter bör behållas. I några remissyttranden har emellertid framhållits att
ett slopande av finhaltskraven skuUe öka konsumenternas valmöjligheter.
För
egen del har jag förståelse för att delade meningar kan råda om vilka finhalter
som bör tUlåtas, eftersom bl. a. ett ställningstagande i detta hänseende
sammanhänger med frågan om det över huvud taget bör vara förbjudet att saluföra
ädelmetallvaror under viss finhalt. Jag vill i detta sammanhang erinra om det
arbete som f. n. pågår inom EFTA, EEC och internationella
branschorganisationer. Detta arbete.
Prop. 1971:165 30
som
ännu inte avslutats, avser att i första hand underlätta den internationeUa
handeln med ädelmetallvaror genom överenskommelser om gemensamma metoder för
kontroll av 'ädelmetallvaror, vissa regler om materialkvalitet, finhalter,
obligatoriska stämplar m. m. I avvaktan på att det nämnda internationella
arbetet slutförts bör man om möjligt undvika att göra ändringar i de nuvarande
bestämmelserna på ifrågavarande område. Jag viU i detta sammanhang erinra om
att enligt det av mig i det följande framlagda lagförslaget Kungl. Maj:t får
medge undantag från lagen, om det är påkallat med hänsyn tiU överenskommelse
med främmande stat eUer till internationellt ekonomiskt samarbete. Med hänsyn
till det anförda och då något allmänt önskemål f. n. inte föreligger om att tUlåta
yrkesmässig handel med s. k. underhaltiga ädelmetallvaror bör någon ändring tUls
vidare inte ske i våra niivarande bestämmelser om finhalterna. Jag förordar
därför att bara sådana ädelmetallvaror som håller de enligt gällande regler
föreskrivna minimihal-terna får saluhållas och säljas inom riket. Den
föreslagna kontroUstämpUngen bör i konsekvens härmed få ske bara i fråga om
sådana varor. Vidare bör endast äddmetaUarbeten, dvs. sådana arbeten som håller
de angivna minimihalterna, få vara försedda med ansvarsstämplar. Andra arbeten
bör inte få utges för eller ges sken av att vara ädelmetallarbeten.
Under
remissbehandlingen har från bl. a. branschorganisationernas sida erinrats om
att ett slopande av nu tillåtna toleranser i fråga om finhalten skulle kunna
framtvinga en överlegering och fördyring äv ädelmetallarbetena som inte kan
vara i konsumenternas intresse.
Med
hänsyn till vad sålunda anförts och mot bakgrund av det internationeUa arbete
som pågår på detta område förordar jag att nuvarande, i lag reglerade
toleranser betr'äffande angivna minimihalter tills vidare får tUlåtas.
Även
förslaget att på ädelmetallarbeten ange de kemiska beteckningarna för guld,
silver eller platina och antal tusendelar utvisande finhal-tena kritiseras av
flera remissinstanser. Man pekar bl. a. på att de nu använda beteckningarna är v'äl
kända för allmänheten. Jag anser att de nuvarande beteckningarna bör behållas.
Beteckningarna K för guld, S för silver och P för platina bör sålunda användas
även i fortsättningen och finhaltsstämpeln för guldarbeten fortfarande ange
karat. För silver- och platinaarbeten bör finhalten i enlighet med förslaget
anges i tusendelar.
Beträffande
förslaget att namnstämpel skall registreras som varumärke hos patent- och
registreringsverket har enligt min mening vid remissbehandlingen övertygande
skäl anförts mot en sådan registrering. Jag vill därför inte förorda någon
ändring i detta avseende. Däremot talar praktiska sk'äl för att registreringen
av namnst'ämplar även i forts'åttning-en skall ske hos tillsynsmyndigheten. Ett
överflyttande av huvudmanna-
Prop.
1971:165 31
skåpet för ädelmetallkontrollen till annan myndighet bör
sålunda medföra att denna i egenskap av tUlsynsmyndighet övertar
registreringen av namnstämplama. Jag återkommer i det följande till.frågan om
ny tillsynsmyndighet.
I promemorian föreslås att som tillverkare skall anses
också den som yrkesmässigt uppdragit åt annan att utföra ädelmetallarbete (s.
k: legotillverkning). Vidare föreslås att tillverkare skall ansvara för att
utfört ädelmetallarbete motsvarar åsatta stämplar samt att, importör, skall ha
motsvarande ansvar för importerat ädelmetallarbete. Ifrågavarande förslag har
allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Jag tillstyrker för slaget.
Förslaget i promemorian att särskild avgift skall utgå för
den offentliga kontroUstämpUngen och proberingen har lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Jag tUlstyrker förslaget. Avgiftens storlek torde få
fastställas i administrativ ordning. Som en riktpunkt bör gälla att avgiften
bestäms så att kontrollstämpling normalt inte kommer att ske av föremål med
blott obetydligt värde men också så att avgiften inte får en hindrande effekt
på kontrollstämpUngens omfattning i övrigt.
I promemorian föreslås att tillverkare, säljare och
importör skall vara registrerade hos tillsynsmyndigheten. Detta finner jag vara
lämpligt med hänsyn till kravet på att en så effektiv tUlsyn som möjligt skall
kunna upprätthållas på ifrågavarande område. Förslaget om en årlig
registreringsskyldighet anser jag emellertid mindre lämpligt med hänsyn till
det besvär som därigenom skulle förorsakas den enskilde och de administrativa
olägenheter som skulle uppstå. Det bör därför vara tUlräckligt att
registrering sker efter det att registreringsskyldighet första gången uppkommer
och att registreringen upphör efter anmälan om att registreringsskyldighet inte
längre föreligger. I samband med registreringen bör en särskild
registreringsavgift tas ut. Avgiftens storlek torde få bestämmas i
administrativ ordning.
Den av mig förordade tillsynsverksamheten förutsätter
kontroll genom personella och tekniska insatser och medför självfallet
kostnader. Med hänsyn till kontrollens syfte att medverka till efterlevnad av
bestämmelserna för den yrkesmässiga handeln med ädelmetallvaror bör dessa
kostnader tas ut av näringsidkarna. Kostnaderna för kontrollverksamheten,
inberäknat kostnader för kontrollstämpUng, har i promemorian beräknats tUl
sammanlagt ca 1 milj. kr. per år. De bör lämpligen täckas förutom genom en
kontrollavgift även genom årliga till-synsbidrag. Bidragen bör av
administrativa och praktiska skäl tas ut av tillverkare och importörer. Bidrag
bör utgå med högst en procent av omsättningen beträffande de med lagen avsedda äddmetaUvarorna,
dock med lägst 100 kr. och högst 10 000 kr. Omsättningen bör beräknas enligt
vad som gäller i fråga om skattepliktig omsättning, exkl, skatt, enligt
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt.
Prop. 1971:165 32
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer att i övrigt fastställa de närmare bestämmelserna om
tillsynsbidraget samt registrerings- och kontrollavgifterna.
Det av mig nu framlagda lagförslaget torde, utöver vad som
framgår av departementspromemorian och vad jag i det föregående anfört, inte
kräva några särskUda kommentarer. Jag vUl dock erinra om att Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan meddela närmare föreskrifter för
lagens tillämpning. Sådana föreskrifter får närmare övervägas i senare
sammanhang.
Enligt
statsmakternas beslut angående omlokalisering av viss statlig verksamhet (prop.
1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) kommer mynt- och medaljtillverkningen vid
mynt- och justeringsverket att flyttas till Eskilstuna. Frågan om myndighetstUlhörighet
för verksamheten i övrigt, nämligen justerings verksamheten angående mått och
vikt samt äddmetaUkontrollen, aktualiseras i samband därmed.
Kungl. Maj:t
har tidigare denna dag i proposition till riksdagen (prop. 1971: 164)
föreslagit att justeringsverksamheten förs över till statens provningsanstalt.
När det gäller ädelmetallkontrollen och den därmed sammanhängande proberingsverksamheten
vUl jag erinra om att detta verksamhetsområde till stor del innefattar tekniska
undersökningar och analyser. Dessa bör utföras av särskild expertis och med
utnyttjande av nödvändig apparatur. Även om kontrollen till viss dd kommer att
utföras direkt på platsen, kommer den huvudsakliga undersökningsverksamheten
att förläggas till lokaler där tillfredsställande tekniska resurser står till
buds. Under dessa förhållanden anser jag det vara mest ändamålsenligt att
statens provningsanstalt övertar huvudmannaskapet för ädelmetallkontrollen. Jag
förordar därför att de uppgifter som f. n. ankommer på avdelningen för
kontrollen av ädelmetallarbeten vid mynt-och justeringsverket förs över tiU
statens provningsanstalt. Överföringen bör ske den 1 juli 1972.
Chefen for industridepartementet kommer enligt vad jag
erfarit att föreslå Kungl. Maj:t att i särskild proposition till vårriksdagen
1972 lägga fram förslag till organisation. Jag vUl påpeka att det nuvarande
systemet med särskUda kontrollstämplingsförrättare på orter utanför Stockholm
bör avvecklas i samband med att den nya lagen beträffande ädelmetallkontrollen
träder i kraft.
De av mig förordade ändringarna i ädelmetallkontrollen
kräver visst förberedelsearbete på det administrativa planet. De nya
bestämmelserna bör därför träda i kraft först den 1 juli 1973. Härigenom uppnås
också överensstämmelse med ikraftträdandet av den nya mått- och viktlagstift-ningcn.
Prop. 1971:165 33
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
1)
antaga inom
finansdepartementet upprättat förslag till lag om handel med äddmetallarbeten,
2)
besluta att de uppgifter som f.
n. ankommer på avdelningen för kontroll av ädelmetallarbeten hos mynt- och
justeringsverket skall föras över till statens provningsanstalt den 1 juli
1972.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:165 34
Bilaga
Departementspromemorians förslag
Förslag
till
Lag
om handel med arbeten av guld, silver och platina
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Denna lag äger tUlämpning på yrkesm'ässig handel med arbeten
av guld, silver och platina (äddmetaUarbeten).
Från
lagen undantages dock ädelmetallarbeten, som uteslutande är avsedda för
medicinsk, vetenskaplig eller industriell användning eller som har antikvariskt
värde.
2 §
Med ädelmetallarbete förstås föremål som innehåller, om det är
utfört i
guld
minst 750 tusendelar fint guld, silver minst 800 tusendelar fint silver samt
platina minst 950 tusendelar fint platina.
3 §
Förs'äljning eller saluhållande inom riket av här tillverkat ädelme
tallarbete får ske endast om arbetet är försett med ansvarsstämplar.
Vad
i första stycket sägs skall gälla även beträffande till riket infört ädelmetallarbete.
4 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge
undantag från 3 § i fråga om nyttoföremål såsom glasögon, klockor och
pennor samt, om särskUda sk'äl föranleder det, jämv'äl beträffande an
nat ädelmetallarbete, som är av ringa värde eller som utgör del av an
nat föremål och uppenbarligen har ringa värde i förhållande till före
målets hela värde.
Undantag
får förses med särskilda föreskrifter.
5 §
Ansvarsstämplar för här i landet tillverkat ädelmetallarbete är
tillverkarens namnstämpel (tillverkarstämpel), årsbokstav samt fin
haltsstämpel. Saknas utrymme eller anses årsbokstav onödig får den
utelämnas.
Ansvarsstämplar
för hit infört ädelmetallarbete är importörens namnstämpel (importörstämpel)
jämte beteckningen "Import" (Imp) samt finhaltsstämpel.
6
§ Föremål som innehåller guld,
silver eller platina får inte vara försett med ansvarsstämplar utan att vara ädelmetallarbete
enligt 2 § och ej heller på annat sätt ges sken av att vara ädelmetallarbete.
7
§ Finhaltsstämpel skall ange äddmetallen
med dess kemiska beteckning (Au för guld, Äg för silver och Pt för Platina)
samt finhalten enligt 2 § i tusendelar.
Prop.
1971:165 35
Följande
finhaltsstämplar får användas: Au 750, Au 833, Au 958, Äg 800, Ag 925 och Pt
950.
8
§ Finhaltsstämpel hänför sig om
arbetet består av olika ädelmetaller eller skilda delar, som ej fogats ihop
genom lödning, fill den del vara stämpeln anbringats.
9
§ Namnstämpel som sägs i 5 §
skall vara registrerad som varumärke enligt varumärkeslagen (1960: 644). I
stämpeln får inte ingå annat än bokstäver.
10
§ Arsbokstav anger tillverkningsåret.
Årsbokstav är en av följande bokstäver, nämligen A, B, C, D, E, F, G, H, I, K, L,
M, N, O, P, Q, R, S, T, U, V, X,
Y, Z med efterföljande siffra eller
siffror. Bokstäverna användes i följd, en för varje år, varvid bokstaven A
anger år 1759. Den vid bokstaven fogade siffran eller siffrorna utmärker den
omgång bokstavsserien är i användning sedan år 1759.
11
§ Ansvarsstämplar skall
anbringas på ädelmetallarbete genom tillverkarens eller importörens försorg.
Såsom
tillverkare får anses även den som yrkesmässigt givit annan i uppdrag att
utföra ädelmetallarbete (legotiUverkning).
12 §
TUlverkare ansvarar för att utfört ädelmetallarbete motsvarar
åsatta stämplar. Samma ansvar har importör för hit infört ädelmetall
arbete.
Den
som säljer ädelmetallarbete ansvarar för att föreskrivna stämplar är åsatta
arbetet.
13 §
Ädelmetallarbete förses på begäran med kontrollstämpel, som
består av tre kronor i hjärtformig sköld.
Kontrollstämpel
anger att från arbetet i skälig omfattning tagna prov visat sig motsvara åsätt finhaltsstämpel.
Bestämmelsen i 8 § äger motsvarande tiUämpning i fråga om kontrollstämpel.
Probering
och kontrollstämpling utföres av myndighet som Konungen bestämmer.
14
§ Kan kontrollstämpling inte
äga rum utan att arbetet skadas, får i stället utfärdas kontrollbevis om att
arbetet uppfyller fordringarna för kontrollstämpling.
15
§ För kontrollstämpling eller
kontrollbevis skall erläggas kontrollavgift, som även innefattar ersättning
för verkställd probering.
16
§ TiUsyn över efterlevnaden av
denna lag utövas av myndighet som Konungen bestämmer.
TUlverkare,
importörer och säljare, som omfattas av denna lag, är skyldiga att åriigen för
registrering anmäla sig hos tillsynsmyndigheten. För registrering skall
erläggas registreringsavgift.
Personal
hos tillsynsmyndigheten skaU äga tUlträde till lokal, där ädelmetallarbete
tillverkas, säljes eller förvaras och får för undersökning medtaga sådant
arbete därifrån.
17 §
Konungen får medge undantag från denna lag, om det är påkal
lat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till det
nordiska ekonomiska samarbetet.
Prop. 1971:165 36
18
§ Den som uppsåtUgen eller av oaktsamhet
bryter mot bestämmelserna i 3, 6, 7, 9, 11 eUer 16 §§ eUer mot föreskrift som
meddelats med stöd av 4 § dömes, där ej för gärningen är stadgat svårare straff
i brottsbalken, till böter eller, där brottet är att anse som grovt, till fängelse
högst sex månader.
19
§ Ädelmetallarbete, som saluhåUes
i strid rnot bestämmelse i denna lag, skall förklaras förverkat till kronan.
Finnes arbetet ej i behåU skall i StäUet värdet förklaras förverkat. Är påföljd
som nu sagts uppenbart obilligt får den helt eller delvis eftergivas.
20
§ Konungen eller myndighet soin
Konungen bestämmer faststäUer avgifter enligt denna lag sanit meddelar närrnare
föreskrifter för till-lämpningen av lagen.
Denna
lag träder i kraft den Genom lagen upphävs
1.
förordningen (1956: 328) om
kontroll å äddmetaUarbeten,
2.
äddmetallstadgan (1956: 329),
3.
förordningen (1901: 20)
angående förbud mot anbringande av vissa stämplar eller märken å förgyllda och
försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m.
De
under 1 och 2 upphävda författningarna skall alltjämt äga till-lämpning
beträffande ädelmetallarbeten, som åsatts stämplar med stöd av dessa
författningar eller som före lagens ikraftträdande hit utförts eller inlämnats
för kontroUstämpUng.
Ortsmärke,
som enligt 16 § förordningen om kontroll å äddmetaUarbeten bestämts före
lagens ikraftträdande, får även i fortsättningen åsättas ädelmetaUarbete.
Utan
hinder av bestämmelserna i 7 § denna lag får finhalten i guldarbeten
fortfarande anges i karat.
MARCUS BOKTR. STHLM H71 ? 105 3 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 6 dokument.
- Prop. 1986/87:8 om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt om s. 29 · s. 21 om s. 28 i texten
- Prop. 1974:43 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med arbeten av guld, silver eller platina, m.m. s. 6 · s. 10 i texten
- Bet. 1972:NU57 Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående kontrollen av ädelmetallarbeten s. 1 i texten
- Prop. 1972:54 Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet, m.m. s. 4 i texten
- Bet. 1971:NU50 Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag till lag om handel med ädelmetallarbeten jämte motion s. 1 · s. 4 i texten