Sök i Ratio Lex

proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

1971 · 71 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 28 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:172, proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 172 år 1971 Prop. 1971:172

Nr 172

Kungl.
Majt:s proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på Inkomst och förmögenhet;
given Stockholms slott den 5 november 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen
över utrikesdepartements- och finansärenden samt med överlämnande av ett den 1
november 1971 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögeiUiet, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och Norge
ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet.

Efter
ratifikation tillämpas avtalet på inkomst som förvärvas efter utgången av år
1971. Avtalet avses vidare bli tiUämpligt på förmögenhetsskatt som utgår på
grund av taxering fr. o. m. år 1973.

1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 172

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avtal
mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Konungariket Sveriges regering och Konungariket Norges
regering har, föranledda av önskan att ingå nytt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,
överenskommit om följande bestämmelser:

Avtale
mellom Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige til unngåelse av
dobbeltbeskatning med hensyn til skatter av Inntekt og formue

Kongeriket Norges regjering og Kongeriket Sveriges
regjering, som 0nsker å slutte en ny avtale til unngåelse av dobbeltbeskatning
med hensyn tU skatter av inntekt og formue, er blitt enige om f0l-gende
bestemmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 1

Personer som omfattas av avtalet Detta avtal är tUlämpligt
på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda statema.

Artikkd 1

De personer som avtalen gjelder

Denne avtale får anvendelse på personer som er bosatt i en
av, eller i begge, de Kontraherende Stater.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1
§. Detta avtal
tillämpas pä skatter på inkomst och förmögenhet som uppbäres av envar av de
avtalsslutande staterna eller deras regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheter,
oberoende av sättet för skatternas uttagande.

2
§. Med skatter
på inkomst och förmögenhet förstås skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet
i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, härunder inbegripna
skatter på vinst genom avyttring av lös eller fast egendom samt skatter på
värdestegring.

3 §. De skatter som avses i det

ta avtal är särskUt:

a) beträffande Sverige:

1) den statiiga inkomstskatten, sjömansskatten och
kupongskatten däri inbegripna.

Artikkd 2

De skatter som avtalen gjelder

1.
Denne avtale
får anvendelse på skatter av inntekt og formue som utskrives for regning av
hver av de Kontraherende Stater eller deres régionale eller kommunale
förvaltningsmyndigheter, uten hensyn til på hvilken mate de utskrives.

2.
Som skatter av
inntekt og formue anses skatter som utskrives av den samlede inntekt, den
sam-lede formue, eller av deler av inntekten eller formuen, herunder
innbefattet skatter av gevinst ved avhenddse av l0s0re eller fast eien-dom samt
skatter av verdistigning.

3.
De skatter som
denne avtale gjelder, er saerlig:

(a) for så
vidt angår Norge: (1) inntekts- og formueskatten til staten og kommuner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2)
ersättningsskatten,

3)
utskiftningsskatten,

4)
bevillningsavgiften
för vissa offentliga föreställiungar,

5)
skogsvårdsavgiften,

6)
den kommunala
inkomstskatten, samt

7)
den statliga förmögenhetsskatten;

(skatt av sådant slag benämnes i det följande "svensk
skatt"); b) beträffande Norge:

1)
inkomst- och
förmögenhetsskatten till staten och kommuner,

2)
statsskatten
för utveckUngs-hjälp,

3)
avgiften till
staten på ersättningar som uppbäres av artister bosatta i utlandet, samt

4)
sjömansskatten;

(skatt av sådant slag benämnes i det följande "norsk
skatt").

4 §. Detta avtal tillämpas även

på skatter av samma eller i hu

vudsak likartat slag, som framde

les uttages vid sidan av eller i

stället för de nu gäUande skat

terna.

Som skatter på inkomst eller förmögenhet enligt detta
avtal anses icke sådana skatter som särskilda skatter på lotterivinster och
vadhållning samt arvs- och gåvoskatter.

5 §. De behöriga myndigheterna

i de avtalsslutande staterna skall

vid slutet av varje år meddela

varandra de ändringar som skett

i respektive skattelagstiftning.

(2) statsskatten til utviklings-hjdp,

(3) statsavgiften av honorarer som
tilfaUer kunstnere bosatt i utlandet, samt

(4) sj0mannsskatten

(i det f0lgende kalt "norsk skatt"); (b) for så
vidt angår Sverige:

(1) inntektsskatten tU staten herunder
innbefattet sj0mannsskat-ten og kupongskatten,

(2) erstatningsskatten,

(3) utddingsskatten,

(4) bevillingsavgiften for visse
offentlige forestillinger,

(5) skogkulturavgiften,

(6) den kommunale inntekts-skatt samt

(7) formueskatten til staten

(i det
f0lgende kalt "svensk skatt").

4. Denne avtale gjelder også

skatter av samme eller vesentlig

lignende art som senere blir ut-

skrevet i tillegg til, eller i stedet

for, de gjddende skatter.

Som skatter av inntekt eller formue etter denne avtale
anses ikke slike skatter som sajrskUte skatter av gevinst ved lotterier og
vedde-mål samt arve- og gaveskatter.

5. De kompetente myndigheter

i de Kontraherende Stater vil ved

utgången av hvert år gi hverandre

underretning om endringer som

er blitt foretatt i deres respektive

skattdover.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 3

Allmänna definitioner

1 §. Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta
avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a)
"Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför
Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk
lag och i över-

Artikkel 3

A Iminndige definisjoner

1. Hvis ikke en annen förståelse fremgår av sammenhengen,
har f0lgende uttrykk i avtalen denne betydning:

(a)
"Norge" betyr Kongeriket Norge, herunder innbefattet et-hvert område
utenfor Norges sj0-territorium hvor Norge i henhold til norsk lovgivning og
overens-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva
sina rättigheter med avseende på naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas
underlag;

b)
"Norge"
åsyftar Konungariket Norge och inbegriper varje utanför Norges territorial
vätte ti beläget område, inom vilket Norge enligt norsk lag och i överensstämmelse
med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på
naturtiU-gångar på havsbottnen eller i dennas underlag; uttrycket inbegriper
icke Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utanför Europa;

c)
"person"
inbegriper fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar varje slag

av juridisk person eller varje sub

jekt, som i beskattningshänseende

behandlas som juridisk person;

e) "medborgare" åsyftar varje

fysisk person som 'år medborgare

i en avtalsslutande stat och varje

juridisk person eller annan sam

manslutning som bildats enligt gäl

lande lag i en avtalsslutande stat;

f) "företag i en avtalsslutande

stat" och "företag i den andra av

talsslutande staten" åsyftar före

tag, som bedrives av person med

hemvist i en avtalsslutande stal,

respektive företag, som bedrives

av person med hemvist i den and

ra avtalsslutande staten;

g) "internationell trafik" inbe

griper varje resa utförd av fartyg

eller luftfartyg som användes av

företag vars verkliga ledning ut

övas i en avtalsslutande stat, med

undantag för resa som är begrän

sad uteslutande till en avtalsslutan

de stat;

h) "behöriga myndigheter" åsyf-

stemmende
med folkeretten kan ut0ve sine rettigheter med hensyn til naturforekomster på
havbun-nen eUer i dens undergrunn; ut-trykket omfatter ikke Svalbard, Jan Mayen
og de norske besit-telser utenfor Europa;

(b) "Sverige" betyr Kongeriket Sverige, herunder
innbefattet et-hvert område utenfor Sveriges sj0-territorium hvor Sverige i henhold
til svensk lovgivning og over-ensstemmende med folkeretten kan ut0ve sine
rettigheter med hensyn tU naturforekomster på havbunnen eller i dens
undergrunn;

(c) "person" omfatter en fysisk

person, et selskap og enhver an

nen sammenslutning;

(d) "selskap"
betyr enhver juri

disk person eller enhver enhet som

i skattemessig henseende behand-

les som en juridisk person;

(e) "statsborger" betyr enhver

fysisk person som er borger av en

Kontraherende Stat og enhver ju

ridisk person, ethvert interessent-

skap eller enhver sammenslutning

som erverver sin rettslige status

fra gjddende lov i en Kontrahe

rende Stat;

(f) "foretagende
i en Kontrahe

rende Stat" og "foretagende i den

annen Kontraherende Stat" betyr

henholdsvis et foretagende som

drives av en person bosatt i en

Kontraherende Stat, og et fore

tagende som drives av en person

bosatt i den annen Kontraheren

de Stat;

(g) "internasjonal fart" innbe-

fatter enhver reise utf0rt av et

skip eller luftfart0y som drives av

et foretagende hvis virkelige le-

delse ut0ves i en Kontraherende

Stat, unntatt en reise som uteluk-

kende er begrenset til en Kontra

herende Stat;

(h) "kompetente myndigheter"

opaginerad Kontrollera mot PDF

tar i
vardera avtalsslutande staten finansministern eller den myndighet åt vilken
uppdragits att i finansministerns ställe handha frågor rörande detta avtal.

2 §. Då en avtalsslutande stat tillämpar bestämmelserna i
detta avtal anses varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits
särskilt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande
sådana skatter som omfattas av avtalet.

betyr i
hver av de Kontraherende Stater finansministeren eller den myndighet som har
fullmakt til i finansministerens sted å behandle sp0rsmål vedr0rende denne avtale.

2. 'Ved en
Kontraherende Stats anvendelse av bestemmelsene i denne avtale skal ethvert
uttrykk som ikke er definert på annen mate, ha den betydning som f0l-ger av
lovgivningen i vedkom-mende stat med hensyn til de skatter som går inn under
avtalen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 4 Skatterättsligt hemvist

1
§. I detta
avtal förstås med uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande
stat" varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är underkastad
beskattning där på grund av hemvist, bosättning, styrelses säte eller varje
annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper icke fysisk person som är
skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast om han uppbär inkomst från
källor där.

2
§. Då på grund
av bestämmelserna i 1 § fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna
fastställes hans hemvist enligt följande regler:

a)
Han anses ha
hemvist i den avtalsslutande stat, där han har ett hem som stadigvarande står
till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande
staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena).

b)
Om det icke kan
avgöras i vilken avtalsslutande stat centrum för levnadsintressena är beläget
eller om han icke i någondera staten har ett hem, som stadigvarande står
till hans förfogande.

Artikkd 4 Skattemessig bopel

1.
I denne avtale
forstås med uttrykket "person bosatt i en Kontraherende Stat" enhver
person som i henhold til lovgivningen i denne stat er undergitt beskatning der
på grunnlag av domisil, bopel, sete for styre eller ethvert annet lignende
kriterium. Uttrykket inn-befatter ikke noen fysisk person som er skattepliktig
i den nevnte Kontraherende Stat bare hvis han erverver inntekt fra kilder i denne
stat.

2.
Når en fysisk
person if0lge bestemmelsene i punkt 1 er bosatt i begge de Kontraherende
Stater, skal hans status avgj0res etter fOl-gende regler:

(a) Han skal regnes for bosatt i den
Kontraherende Stat hvor han disponerer fast bolig. Hvis han disponerer fast
bolig i begge de Kontraherende Stater, skal han anses for bosatt i den
Kontraherende Stat hvor han har de sterkeste personlige og 0konomiske förbindelser
(sentrum for livsinteressene).

(b) Hvis det ikke kan bringes på det
rene i hvilken Kontraherende Stat han har sentrum for livsinteressene, eller
hvis han ikke disponerer en fast bolig i noen av de Kontraherende Stater, skal
han

opaginerad Kontrollera mot PDF

anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han
stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas

i båda avtalsslutande staterna el

ler om han icke vistas stadigva

rande i någon av dem, anses han

ha hemvist i den avtalsslutande

stat, där han är medborgare.

d) Om
han är medborgare i bå

da avtalsslutande staterna eller

om han icke är medborgare i nå

gon av dem, avgör de behöriga

myndigheterna i de avtalsslutande

staterna frågan genom överens

kommelse.

3 §. Då på
grund av bestämmelserna i 1 § av denna artikel person, som ej är fysisk
person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha
hemvist i den avtalsslutande stat, där dess verkliga ledning utövas.

anses for bosatt i den Kontraherende Stat hvor han har
vanlig opphold.

(c) Hvis han har vanlig opphold

i begge de Kontraherende Stater,

eller ikke i noen av dem, skal han

anses for bosatt i den Kontrahe

rende Stat hvorav han er stats

borger.

(d) Hvis
han er statsborger av

begge de Kontraherende Stater,

eller ikke av noen av dem, skal

de kompetente myndigheter i de

Kontraherende Stater avgore

sp0rsmålet ved gjensidig avtale.

3. Når en annen person enn en fysisk person if0lge
bestemmelsene i punkt 1 er hjemmeh0rende i begge de Kontraherende Stater, skal
den regnes for hiemmeh0-rende i den Kontraherende Stat hvor den virkelige
ledelse ut0ves.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 5 Fast driftställe

1
§. Med
uttrycket "fast driftställe" förstås i detta avtal en stadigvarande
affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2
§. Uttrycket
"fast driftställe" innefattar särskUt:

a)
plats för
företagsledning,

b)
filial,

c)
kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva,
stenbrott eller annan

plats för utnyttjande av naturtUl-

gång,

g) plats
för byggnads- eller in

stallationsarbete, som varar mer

än tolv månader.

3 §.
Uttrycket "fast driftställe'

innefattar icke:

a)
användningen av
anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av
företaget tillhöriga varor,

b)
innehavet
av ett företaget

Artikkd 5 Fast driftssted

1.
Uttrykket
"fast driftssted" betyr i denne avtale en fast forret-ningsinnretning
gjennom hvUken foretagendets virksomhet helt eller delvis blir ut0vet.

2.
Uttrykket
"fast driftssted" skal sterlig omfatte:

(a)
et sted hvor
foretagendet har sin ledelse,

(b) en filial,

(c) et kontor,

(d) en fabrikk,

(e) et verksted,

(f) et
bergverk, stenbrudd eller

et annet sted hvor naturforekom

ster utnyttes,

(g) stedet
for et bygningsarbeid

eller monteringsarbeid hvis varig-

het överstiger tolv måneder.

3. "Fast
driftssted" foreligger

ikke når:

(a) det gj0res bruk av innret-ninger
utelukkende tU lagring, ut-stilling eller utlevering av varer eller ting som
tilh0rer foretagendet;

(b) varer eller ting som tilhörer

opaginerad Kontrollera mot PDF

tillhörigt
varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eUer utlämnande,

c) innehavet
av ett företaget till

hörigt varulager, avsett uteslutan

de för bearbetning eller föräd

ling genom annat företags försorg,

d) innehavet
av stadigvarande

affärsordning, avsedd uteslutande

för inköp av varor eller införskaf

fande av upplysningar för företa

gets räkning,

e) innehavet
av stadigvarande

affärsordning, avsedd uteslutande

för att ombesörja reklam, medde

la upplysningar, bedriva veten

skaplig forskning eller utöva lik

nande verksamhet, som är av för

beredande eller biträdande art för

företaget.

4 §.
Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra
avtalsslutande staten härunder inbegripes icke sådan oberoende representant
som avses i 5 § behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten
om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt
att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp
av varor för företagets räkning.

5
§. Företag i en
avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande
staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna
andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende
representant, under förutsättning att dessa personer därvid utövar sin vanliga
affärsverksamhet.

6
§. Den
omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar
eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten
eUer av ett bolag som uppehåller affärsförbindelser i den-

foretagendet
höides i opplag utelukkende for lagring, utstilling eller utlevering;

(c) varer
eller ting som tilh0rer

foretagendet höides i opplag ute

lukkende for bearbeiddse ved et

annet foretagende;

(d) en
fast forretningsinnretning

blir brukt utelukkende ved inn-

kj0p av varer eller ting eUer ved

innsamling av opplysninger for

foretagendet;

(e) en
fast forretningsinnretning

blir brukt utelukkende for rekla-

me, meddeldse av opplysninger,

vitenskapdig forskning eller lig

nende virksomhet som i forhold til

foretagendet er av forberedende

art eller utgj0r en hjdpevirksom-

het.

4.
En person som i
en Kontraherende Stat ut0ver virksomhet på vegne av et foretagende i den annen
Kontraherende Stat med unntagelse av en uavhengig representant som omhandlet
i punkt 5 skal anses for å vasre et fast driftssted i den f0rstnevnte stat.
Det forutsettes at han i denne stat har fullmakt til å avslutte kontrak-ter på
vegne av foretagendet og vanligvis ut0ver denne fuUmakt der, samt at hans
virksomhet ikke innskrenker seg til iimkj0p av varer eller ting for
foretagendet.

5.
Et foretagende
i en Kontraherende Stat skal ikke anses for å ha et fast driftssted i den
annen Kontraherende Stat bare av den grunn at det avslutter forretninger i
denne stat gjennom en megler, kommisjonaer eller en annen uavhengig mdlommann,
såfremt disse personer opptrer innenfor rammen av sin ordinsere
forretningsvirk-somhet.

6.
Den omstendighet
at et selskap hjemmeh0rende i en Kontra herende Stat, kontrollerer eller blir
kontrollert av et selskap som er hjemmeh0rende i den armen Kontraherende Stat,
eller som avslutter forretninger i denne stat (enten

opaginerad Kontrollera mot PDF

na andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller
annorledes), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom
ett fast driftställe för det andra bolaget.

ArtUcel 6

Inkomst av fastighet

1
§. Inkomst av
fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2
§. a) Uttrycket
"fastighet" har såvida icke punkt b) nedan föranleder annat den
betydelse som uttrycket har enligt gäUande skattelagstiftning i den
avtalsslutande stat där fastigheten i fråga är belägen.

b) Uttrycket "fastighet" inbegriper dock alltid
egendom som utgör tillbehör tUl fastighet, levande och döda inventarier i
lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allm'än lag angående
fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet sami: rätt till
föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja gruva, k'älla eller annan naturtillgång.

3
§.
Bestämmelserna i 1 § till-lämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart
brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4
§. Person med
hemvist i en avtalsslutande stat, som uppbär inkomst av fastighet belägen i den
andra avtalsslutande staten, skaU vid beskattningen av inkomsten i sistnämnda
stat erhålla avdrag för kostnader för fastigheten efter samma regler som gäller
för personer med hemvist i denna sistnämnda stat. Fullt avdrag skaU även
medges för g'äldr'äntor för fastigheten.

5
§.
Besfämmelserna i 1, 3 och 4 §§ tUlämpas även på inkomst av fastighet som tUlhör
företag och på inkomst av fastighet som an-v'ändes vid utövande av fritt yrke.

gjennom et fast driftssted eller på annen mate), medf0rer
i og for seg ikke at et av disse selskaper blir fast driftssted for det annet.

Artikkd 6

Inntekt av fast eiendom

1.
Inntekt av fast
eiendom kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor eiendommen ligger.

2.
(a) Uttrykket
"fast eiendom" skal med forbehold av underavsnitt (b) nedenfor
defineres i overensstemmdse med gjddende skattdovgivning i den Kontraherende
Stat hvor vedkommende eiendom ligger.

(b)
Uttrykket "fast eiendom" skal under enhver omstendighet omfatte
tilbeh0r tU fast eiendom, besetning og redskaper som anven-des i landbruks- og
skogbruksbe-drifter, rettigheter som er under-gitt privatrettens forskrifter om
fast gods, bruksrett til fast eiendom og rett til fäste og varieren-de ytelser
som vederlag for ut-nyttdse av eller retten til å utnyt-te mineral förekomster,
kUder og andre grunnherligheter.

3.
Bestemmelsene i
punkt 1 får anvendelse på inntekt ved direkte bruk, utleie og ved enhver annen
form for utnyttelse av fast eiendom.

4.
En person som
er bosatt i en Kontraherende Stat og oppebasrer inntekt av fast eiendom som ligger
i den annen Kontraherende Stat, skal ved beskatningen i den sistnevnte stat
innr0mmes fradrag for utgifter vedr0rende eiendommen etter de samme regler som
gjelder for personer bosatt i den sistnevnte stat. Likdedes skal det gis fullt
fradrag for gjeldsrenter vedr0rende eiendommen.

5.
Bestemmelsene i
punkt 1, 3 og 4 får også anvendelse på inntekt av fast eiendom når den tUh0rer
et foretagende og når den benyttes ved ut0velse av fritt yrke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 7 Inkomst av rörelse

1
§. Inkomst av
rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i
denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande
staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på
nyss angivet sätt, får inkomsten beskattas i den sistnämnda staten men endast
så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2
§. Om företag i
en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från
där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till
det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att
driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som
bedrivit verksamhet av samma eUer liknande slag under samma eller liknande
vUlkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället
hör.

3
§. "Vid
bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges
avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning
härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning
antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta
driftstället är beläget, eUer annorstädes. Bestämmelserna i denna paragraf
medför emellertid icke rätt till avdrag för kostnader som är av sådant slag att
avdrag icke skulle ha kunnat medges om det fasta driftstället hade varit ett
fristående företag.

4
§. I den mån
inkomst hänförlig tUl fast driftställe enligt lagstiftningen i en
avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av

Artikkd 7

Fortjene.ste ved forretningsvirk-

soinhet

1.
Fortjeneste som
oppebasres av et foretagende i en Kontraherende Stat skal bare kunne skattiegges
i denne stat, med mindre foretagendet ut0ver forretnings-virksomhet i den annen
Kontraherende Stat gjennom et fast driftssted der. Hvis foretagendet ut0ver
slik forretningsvirksomhet, kan dets fortjeneste skattiegges i den sistnevnte
stat, men bare så meget av den som kan tUskrives det fäste driftssted.

2.
Når et
foretagende i en Kontraherende Stat ut0ver forretningsvirksomhet i den annen
Kontraherende Stat gjennom et fast driftssted der, skal det i hver av de
Kontraherende Stater tUskrives vedkommende fäste driftssted den fortjeneste som
det ventelig vUle ha ervervet, hvis det hadde vsert et saerskUt og sdvstendig
foretagende som ut0vet samme eUer lignende virksomhet under samme eller
lignende vUkår og opptrådte helt uavhengig i forhold til det foretagende hvis
fäste driftssted det er.

3.
"Ved
beregningen av et fast driftssteds fortjeneste skal det inn-r0mmes fradrag for
utgifter som foretagendet har pådratt seg i anledning av det fäste driftssted,
herunder innbefattet direksjons- og al-minndige administrasjonsutgifter,
uansett om de er pål0pet i den stat hvor det fäste driftssted ligger eller
andre steder. Bestemmelsene i delte punkt medf0rer imid-lertid ikke rett til
fradrag for utgifter som er av slik karakter at fradag ikke vUle bUtt
innr0mmet hvis det fäste driftssted hadde vaert et saerskUt og sdvstendig
foretagende.

4.
Hvis det har
VcErt vanlig praksis i en Kontraherende Stat i henhold til denne stats lovgivning
å fastsette den fortjeneste

opaginerad Kontrollera mot PDF

en fördelning av företagets hela inkomst på de olika
delarna av företaget, skall bestämmelserna i 2 § icke hindra att i denna avtalsslutande
stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande.
Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med
de i denna artikel angivna principerna.

5
§. Inkomst
anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor
inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

6
§. "Vid
tillämpningen av föregående paragrafer bestämmes inkomst, som är hänförlig
tiU det fasta driftstället, genom samma förfarande år från år såvida icke
särskilda förhållanden föranleder annat.

7
§. Ingår i
rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta
avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande
artikel. Det förutsattes att bestämmelserna i denna paragraf icke hindrar en
avtalsslutande stat att vid bestämmandet av den inkomst som är hänförlig tiU
det fasta driftstället medtaga inkomst av aktier eller andelar, fordringar,
egendom eller annan rättighet som äger verkligt samband med rörelse vilken
bedrives från det fasta driftstället.

8
§. Uttrycket
"inkomst av rörelse" i denna artikel inbegriper ådan inkomst av
rörelse som förvärvas av delägare i rördsedrivan-de personsammanslutning (handelsbolag,
kommandhbolag och norska "stille selskaper").

som skal tUskrives et fast driftssted på grunnlag av en
fordeling av foretagendets samlede fortjeneste på dets forskjellige deler,
skal regelen i punkt 2 ikke vtere tU hinder for at denne Kontraherende Stat
fastsetter den skattbare fortjeneste på denne mate. Den fremgangsmåte som
anvendes, skal imidlertid vaere slik at resultatet blir overensstemmende med
de prinsipper som er fastsatt i denne artikkd.

5.
Ingen
fortjeneste skal hen-f0res til et fast driftssted utelukkende i anledning av
dets inn-kj0p av varer eller ting for foretagendet.

6.
"Ved
anvenddsen av de for-anstående punkter skal den fortjeneste, som tUskrives det
fäste driftssted, fastsettes etter den samme fremgangsmåte hvert år, med
mindre det er fyldestgj0rende grunn for noe annet.

7.
Hvor
fortjenesten omfatter inntekter som er saerskUt omhandlet i andre artikler i
denne avtale, skal bestemmelsene i disse artikler ikke ber0res av reglene i
naervas-rende artikkel. Det forutsettes at reglene i dette punkt ikke skal
Vtcre til hinder for at en Kontraherende Stat ved beregningen av den
fortjeneste sorn skal tilskri-ves et fast driftssted, tar med inntekt som
skriver seg fra aksjer eller andeler, fordringer, eiendom eller annen rettighet
som reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som drives gjennoiu det
fäste driftssted.

8.
Uttrykket
"forijeneste" i denne artikkel omfatter også slike
forretningsinntekter som oppebae-res av et medlem ved ddtagelse i et
UEeringsdrivende interessentskap (handdssdskaper, kommandittsd-skaper og norske
stUle selskaper).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd S

Inkomst av sjö- och luftfart

1
§. Inkomst som
förvärvas genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik
beskattas endast i den avtalsslutande stat där företagets verkliga ledning utövas.

2
§. Om den
verkliga ledningen för sjöfartsföretag i internationell trafik utövas ombord på
ett fartyg, anses ledningen utövad i den avtalsslutande stat där fartyget har
sin hemmahamn, eller om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat
d'är fartygets redare har hemvist.

3
§. Företag som
bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § anses ha sin verkliga ledning i båda
avtalsslutande staterna, om

a)
företaget
drives av sammanslutning eller bolag med solidariskt och obegränsat ansvariga
intressenter eller delägare, och

b)
en eller flera
av de ansvariga delägarna eller intressenterna har hemvist i en avtalsslutande
stat och en eller flera i den andra avtalsslutande staten, samt

c)
det icke är
uppenbart att företagets ledning utövas endast i en avtalsslutande stat.

I sådant fall beskattas i vardera staten endast den andel
av företagets inkomst som tillkommer delägare med hemvist där.

4 §.
Inkomst som förvärvas av

konsortiet Scandinavian Airlines

System (SAS) beskattas i vardera

avtalsslutande staten i proportion

tUl den andel i konsortiet vUken

innehas av den delägare som har

hemvist i denna stat.

Artikd 9

Intressegemenskap mellan företag

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller
indirekt delta-

Artikkel S Skipsfart og luftfart

1.
Fortjeneste ved
driften av skip eller luftfart0yer i internasjonal fart skal bare kunne skattiegges
i den Kontraherende Stat hvor den virkelige ledelse for foretagendet ut0ves.

2.
Hvis den
virkelige ledelse for et skipsfartsforetagende i internasjonal fart er ombord
i et skip, skal den anses ut0vet i den Kontraherende Stat hvor skipets
hjem-stedshavn ligger, eller hvis noen slik hjemstedshavn ikke finnes, i den
Kontraherende Stat hvor den som driver skipet er bosatt.

3.
Et foretagende
som ut0ver virksomhet som omhandlet under punkt 1, skal anses for å ha sin
virkelige ledelse i begge Kontraherende Stater, forutsatt at

(a) foretagendet drives av en
sammenslutning eller et selskap med solidarisk og ubegrenset an-svarlige
interessenter eller med-lemmer, og

(b) en eller flere av de ansvar-lige
medlemmer eller interessenter er bosatt i en Kontraherende Stat og en eller
flere i den annen Kontraherende Stat, og

(c) det ikke er åpenbart at foretagendets
ledelse ut0ves i en av de Kontraherende Stater alene.

I dette tilfdle skattiegges i hver av statene bare den
andel av foretagendets fortjeneste som tilfåller deltager som er bosatt der.

4. Fortjeneste
som erverves av

konsortiet Scandinavian Airlines

System (SAS), skattiegges i hver av

de Kontraherende Stater i forhold

til den andel i konsortiet som in

nehas av den deltager som er hjem-

meh0rende i denne stat.

Artikkd 9

Interressefellesskap mellom fore-

tagender

I tilfdle hvor

(a) et foretagende i en Kontraherende Stat direkte
eller indi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ger i ledningen eller övervakningen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i
ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som
ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital,

iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handel eller andra
ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från
dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla
inkomster, som utan sådana viUkor skulle ha tiUkommit det ena företaget men
som på grund av villkoren i fråga icke tUlkommit detta företag, inräknas i
detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Då i en avtalsslutande stat uppkommer fråga som avses i
denna artikel skall den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten
underrättas i syfte att genomföra nödvändig justering i fråga om beräkningen
av inkomsten för det företag som har hemvist i denna stat. När anledning
därtill föreligger kan de behöriga myndigheterna träffa skäligt avgörande
rörande inkomstens beräknini;.

rekte
deltar i leddsen eller kontrollen av et foretagende i den annen Kontraherende
Stat, eller innehar en andel i dette foretagendets kapital, eller

(b) samme
personer direkte eller indirekte deltar i leddsen eller kontroUen av såvel et
foretagende i en Kontraherende Stat som et foretagende i den annen Kontraherende
Stat, eller innehar en andel i begge disse foretagenders kapital,

skal f0lgende gjelde:

Hvis det i
slike tUfelle mellom to foretagender blir avtalt eller pålagt vilkår i deres
innbyrdes kommersieUe eller finansielle samkvem som avviker fra dem som vUle ha
vaert anvendt mellom uavhengige foretagender, skal enhver fortjeneste som uten
disse vilkår ville ha tUfalt ett av de to foretagender, men i kraft av disse
vUkår ikke er tilfalt dette, kunne medregnes i og skattiegges sammen med dette
foretagendes fortjeneste.

Når det i
en Kontraherende Stat oppstår sp0rsmål som omhandlet i denne artikkel, skal
den kompetente myndighet i den annen Kontraherende Stat under-rettes med
henblikk på at n0dven-dig justering skal gjennomf0res med hensyn til beregning
av inntekten for det foretagende som er hjemmeh0rende i denne stat. Når det
foreligger grunn tU det, kan de kompetente myndigheter treffe ri-melig
avgj0relse vedr0rende inn-tektens berennins.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 10 Utdelning

1
§. Utdelning
från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2
§. Utdelningen
får emellertid

Artikkel 10 Dividender

1.
Dividender som
utdeles av et selskap hjemmeh0rende i en Kontraherende Stat til en person
bosatt i den annen Kontraherende Stat, kan skattiegges i den sistnevnte stat.

2.
Slike
dividender kan imidler-

opaginerad Kontrollera mot PDF

beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som
betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat.
Där icke bestämmelserna i 3 § föranleder annat, får emellertid skattesatsen
icke överstiga

a)
5 procent av utdelningens
bruttobelopp om mottagaren är ett bolag (med undantag för handelsbolag och
enkelt bolag) som direkt eller indirekt behärskar minst 25 procent av det
utbetalande bolagets kapital,

b)
15 procent av
utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

3
§. "Vid
beskattningen i Norge av utdelning från norskt bolag tUl svenskt bolag (med
undantag för handelsbolag och enkelt bolag), som direkt eller indirekt
behärskar minst 25 procent av det norska bolagets kapital, får skatten icke
överstiga 15 procent. Denna bestämmelse gäller så länge norska bolag är
berättigade till avdrag vid statsbeskattningen för all utdelad vinst.

4
§. De behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om
sättet för genomförandet av begränsningen enligt 2 och 3 §§.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ berör icke bolagets
beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

5 §. Med uttrycket "utdelning"

förstås inkomst av aktier eller and

ra rättigheter, fordringar ej inbe

gripna, med rätt till andel i vinst

samt inkomst av andra andelar i

bolag, som enligt skattelagstift

ningen i den stat där det utdelan

de bolaget har hemvist jämställes

med inkomst av aktier.

6 §. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat till

tid også skattiegges i den Kontraherende Stat hvor
selskapet som utdeler dividendene er hjemmeh0-rende og i henhold til
lovgivningen i denne stat. Med forbehold om bestemmelsene i punkt 3, skal den
skattesats som anvendes dog ikke overstige

(a) 5 prosent av dividendenes
bruttobel0p hvis mottageren er et selskap (unntatt interessentskap), som
direkte eller indirekte kontrollerer minst 25 prosent av det utddende selskaps
kapital;

(b) 15 prosent av dividendenes
bruttobel0p i alle andre tilfdle.

3.
"Ved
skattleggingen i Norge av dividender utdelt av et norsk selskap til et svensk
selskap (unntatt interessentskap) som direkte eller indirekte kontrollerer
minst 25 prosent av det norske selskaps kapital, kan det anvendes en skattesats
som dog ikke må overstige 15 prosent. Denne bestemmdse gjelder så lenge norske
selskaper ved statsskattdigningen har rett til å kreve fradrag i overskuddet
for samtlige dividender som utdeles.

4.
De kompetente
myndigheter i de Kontraherende Stater skal komme overens om fremgangsmå-ten ved
gjennomf0ringen av skat-tebegrensningen i henhold til punkt 2 og 3.

Bestemmelsene i punkt 2 og 3 ber0rer ikke skattleggingen
av selskapet for så vidt angår det over-skudd hvorav dividendene utdeles.

5.
Uttrykket
"dividender" betyr avkastning av aksjer eller andre rettigheter som
ikke er gjddsford-ringer, med rett til andel i gevinst, så vel som avkastning
av andre sdskapsrettigheter som er likestil-let med avkastning av aksjer etter
skattdovgivningen i den Kontraherende Stat hvor det selskap som företar
utdelingen er hjemmeh0-rende.

6.
Dividender som utdeles
av et selskap hjemmeh0rende i en

opaginerad Kontrollera mot PDF

bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten skall
i sistnämnda stat vara undantagen från beskattning i den mån detta skuUe ha
varit fallet enligt lagstiftningen i denna andra stat om båda bolagen hade
varit hemmahörande där.

7
§.
Bestämmelserna i 1, 2 och 3 §§ tUlämpas icke, om mottagaren av utdelningen har
hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande
staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken
utdelningen i fråga härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives
från det fasta driftstället. I sådant fall tUl-lämpas bestämmelserna i artikel
7.

8
§. Om bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande
staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget
betalar till person som ej har hemvist i denna andra stat, och ej heller någon
skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke
utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna
stat.

Kontraherende Stat til et selskap hjemmeh0rende i den
annen Kontraherende Stat, skal i den sistnevnte stat vasre unntatt fra beskatning
i den utstrekning dette ville ha vaert tUfelle etter lovgivningen i denne
stat, hvis begge selskaper hadde viert hjemmeh0ren-de der.

7.
Bestemmelsene i
punkt 1, 2 og 3 gjelder ikke når mottageren av dividendene er bosatt i en Kontraherende
Stat og opprettholder et fast driftssted i den annen Kontraherende Stat hvor
selskapet som utdeler dividendene er hjemmeh0-rende, og den andel hvorav dividendene
utdeles, reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som ut0ves gjennom
dette fäste driftssted. I dette tUfelle får bestemmelsene i artikkel 7
anvendelse.

8.
Hvor et selskap
hjemmeh0-rende i en Kontraherende Stat, op-pebaerer fortjeneste eller inntekt
fra den annen Kontraherende Stat, kan den sistnevnte stat ikke skatt-legge
dividender, utdelt av selskapet tU personer som ikke er bosatt i denne stat.
Den sistnevnte stat kan heller ikke pålegge selskapet noen skatt av ikke-utddt
overskudd. Reglene föran gjelder selv om de utdelte dividender eller det
ikke-utddte overskudd helt eller delvis består av fortjeneste eller inntekt som
skriver seg fra den sistnevnte stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 11 Ränta

1
§. Ränta, som
härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.

2
§. Med
uttrycket "ränta" förstås inkomst av statsobligatidnei:, andra
obligationer eller skuldebrev, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet
eller ej och an-

Artikkel 11 Renter

1.
Renter som
skriver seg fra en Kontraherende Stat og utbeta-les til en person bosatt i den
annen Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges i den sistnevnte stat.

2.
Uttrykket
"renter" betyr inntekt av statsobligasjoner, andre ob-ligasjoner
eUer gjeldsbrev, uansett om de er sikret ved pant i fast eiendom eller om de
innebaerer rett

opaginerad Kontrollera mot PDF

tingen de
medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av
varje annat slags fordran liksom även all annan inkomst som enligt
skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör
jämställes med inkomst av försträckning.

3 §. Bestämmelserna i 1 § till-lämpas icke, om mottagaren
av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i
den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör samt den fordran av
vilken räntan härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det
fasta driftstället. I sådant fall till-lämpas bestämmelserna i artikel 7.

4 §. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser
mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person
föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för
vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller
bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall
beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande
staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

til andel i gevinst, og gjddsford-ringer diers av enhver
art, så vel som all annen inntekt som i henhold til skattdovgivningen i den
Kontraherende Stat som inntekten skriver seg fra er likestillet med inntekt av
utlånt kapital.

3.
Bestemmelsene i
punkt 1 gjelder ikke når mottageren av rentene er bosatt i en Kontraherende
Stat og opprettholder i den annen Kontraherende Stat, hvor rentene skriver seg
fra, et fast driftssted, såfremt den gjeldsford-ring som foranlediger
rentebeta-lingen reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som ut0ves
gjennom dette fäste driftssted. I dette tUfelle får bestemmelsene i artikkel 7
anvendelse.

4.
Når det betalte
rentebel0p på grunn av et saerUg forhold mellom betaleren og mottageren
eller mellom begge og tredjemann og sett i rdasjon til den gjddsford-ring som
det erlegges for överstiger det bel0p som vUle ha vaert avtalt mellom
betaleren og mottageren hvis det saerlige forhold: ikke hadde foreligget, skal
bestemmelsene i denne artikkel bare få anvendelse på det sistnevnte be-l0p. I
dette tUfelle skal den over-skytende del av betalingene fortsatt vasre
skattbar i henhold til lovgivningen i hver av de Kontraherende Stater under
hensyn til denne avtales 0vrige bestemmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 12 Royaity

1
§. Royaity, som
härrör från en avtalsslutande stat och som betalas tiU person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.

2
§. Med
uttrycket "royaity" förstås varje slag av belopp som betalas såsom
ersättning för nytt-

Artikkd 12 Royaity

1.
Royaity som
skriver seg fra en Kontraherende Stat og utbeta-les til en person bosatt i den
annen Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges i den sistnevnte stat.

2.
Uttrykket
"royaity" betyr be-taling av enhver art som mottas som vederlag for
bruken av eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

jandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till
litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk (kinematografisk film och
filmer eller inspelade band för radio-dier televisionssändning häri inbegripna),
patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller
fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industrieU,
kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om
erJ:a-renhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3
§.
Bestämmelserna i 1 § till-lämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i
en avtalsslutande stat och innehar fast driftstäUe i den andra avtalsslutande
staten från vilken royaltyn härrör samt den rättighet eUer egendom av vilken
royaltyn härflyter äger verkligt samband med rörelse, som bedrives från det
fasta driftstället. I sådant faU till-lämpas bestämmelserna i artikel 7.

4
§. Beträffande
sådana fall, då särskUda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller
mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetald royaity
med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller upplysning för vilken royaltyn
erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i
denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten
med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

retten til å bruke hvilken som helst opphavsrett til
verker av litterär, kunstnerisk eller vitenskapdig karakter (herunder
innbefattet kine-matografiske filmer og filmer eller band for radio- eUer
fjernsyns-utsenddse), patenter, varemerker, tegninger eller modeller, planer,
hemmelige formler eUer fremstU-lingsmåter, eller for bruken av eller reUen til
å bruke industriell, kommersidt eller vitenskapdig utstyr eller for
opplysninger om industrielle, kommersieUe eller viten-skapelige erfaringer.

3.
Bestemmelsene i
punkt 1 gjelder ikke når mottageren av royal-tyen er bosatt i en Kontraherende
Stat og opprettholder i den annen Kontraherende Stat, hvor royal-tyen skriver
seg fra, et fast driftssted, såfremt den rettighet eller eiendom som
foranlediger royal-tyen reelt er knyttet til den forretningsvirksomhet som
ut0ves gjennom dette fäste driftssted. I dette tilfdle får bestemmelsene i
artikkel 7 anvendelse.

4.
Når det betalte
royalty-bel0p på grunn av et sasrlig forhold mellom betaleren og mottageren
eller mellom begge og tredjemann og sett i rdasjon til den bruk, rettighet
eller opplysning som det er vederlag for överstiger det be-l0p som ville ha
vaert avtalt mellom betaleren og mottageren hvis det sasrlige forhold ikke
hadde foreligget, skal bestemmelsene i denne artikkel bare få anvendelse på
det sistnevnte bel0p. I dette tilfdle skal den overskytende del av vederlaget
fortsatt vaere skattbar i henhold tU lovgivningen i hver av de Kontraherende
Stater under hensyn til denne avtales 0vrige bestemmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 13 ReaUsationsvinst

1 §. "Vinst på grund av avyttring av sådan
fastighet som av-

Artikkd 13

Formuesgevinst

1. Formuesgevinst ved avhenddse av fast eiendom, som
defi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ses
i artikel 6 § 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är
belägen.

2
§. Vinst på grund av avyttring
av lös egendom, som är att hänföra till anläggnmgs- eller driftkapital i fast
driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra
avtalsslutande staten, eller av lös egendom, som är att hänföra till
stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist
i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat. Motsvarande gäller vinst på grund av avyttring av sådant fast
driftställe (för sig eUer i samband med a\'yttring av hela företaget) eller
sådan stadigvarande anordning.

3 §. Vinst, på grund av avyttring av fartyg eller
luftfartyg, vilka användes i internationell trafik, samt lös egendom som är
hänförlig tUl användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas
utan hinder av bestämmelserna i 2 § endast i den avtalsslutande stat som
enligt bestämmelserna i artikel 8 får beskatta inkomst av sådan verksamhet.

4 §. Vinst på grund av avyttring av annan än i 1, 2
och 3 §§ angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlätaren
har hemvist.

5
§. Bestämmelserna i 4 § skaU
icke påverka Norges rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst på
grund av avyttring av aktier i norskt bolag då aktierna tiUhör fysisk person
som har hemvist i Sverige och som under någon del av de senaste fem åren före
avyttringen av aktierna har haft hemvist i Norge.

6 §. Bestämmelserna i 4 § skall icke påverka Sveriges
rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst som person med hemvist i

2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

nert
i artikkel 6, punkt 2, kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor slik
eiendom ligger.

2.
Formuesgevinst ved, avhenddse av l0s0re som utgj0r drifts-midler knyttet til
et fast driftssted som et foretagende i en Kontraherende Stat har i den aimen
Kontraherende Stat, kan skattiegges i den sistnevnte stat. Dette gjelder også
l0s0re som h0rer til en fast innret-ning som en person bosatt i en
Kontraherende Stat har i den annen Kontraherende Stat for ut-0velse av fritt
yrke. Det samme gjelder gevinst ved avhenddse av slikt fast driftssted (alene
eller sammen med hele foretagendet) eller av fast innretning som nevnt.

3.
Uansett bestemmelsene i punkt
2, skal formuesgevuist ved avhenddse av skip eller luftfar-t0yer drevet i
internasjonal fart og I0s0re knyttet til driften av slike skip eller
luftfart0yer, bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat som etter reglene
i artikkel 8 tilkommer retten til å skattlegge fortjenesten ved ut0velse av
slik virksomhet.

4.
Formuesgevinst ved avhenddse
av enhver annen eiendom enn omhandlet i punkt 1, 2 og 3, skal bare kunne
skattiegges i den Kontraherende Stat hvor avhende-ren er bosatt.

5. Bestemmelsene i punkt 4 skal ikke ber0re Norges
rett tU etter sin egen lovgivning å skattlegge gevinst ved avhenddse av aksjer
i et norsk aksjesdskap når aksjene tilh0rer en fysisk person bosatt i Sverige
som har vaert bosatt i Norge i l0pet av de séneste fem år f0r avhendelsen av
aksjene finner sted.

6. Bestemmelsene i punkt 4 skal ikke ber0re Sveriges
rett til etter sin egen lovgivning å skattlegge gevinst som en person bo-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Norge förvärvar vid avyttring av aktier eller andelar i
bolag vars väsentiiga tillgångar utgöres av fastighet, under förutsättning att
personen i fråga haft hemvist i Sverige under någon del av de senaste fem åren
före avyttringen.

Artikel 14 Fritt yrke

1
§. Inkomst, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövande av fritt yrke
eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna
stat, om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande
anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten.
Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna
andra stat men endast så stor del däraiv som är hänförlig tUl denna anordning.

2
§. Uttrycket
"fritt yrke" inbegriper självständig vetenskaplig, litterär och
konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som utövas s.v läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter,
tandläkare och revisorer.

Artikel 15 Enskild tjänst

1
§. Där icke
bestämmelserna i artiklarna 16, 17, 19 och 20 samt artikel 21 § 2 föranleder
annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en
avtalsslutande sttit uppbär genom anställning, endast i denna stat såvida icke
arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna
andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2
§. Utan hinder
av bestämmd-

satt i Norge oppebaerer ved avhendelsen av aksjer eller
andeler i et selskap hvis vesentlige aktiva består av fast eiendom under
forut-setning av at vedkommende person har vaert bosatt i Sverige i 10-pet av
de seneste fem år f0r avhendelsen finner sted.

Artikkel 14

Selvstendige personlige tjenester

(fritt
yrke)

1.
Inntekt som en
person bosatt i en Kontraherende Stat erverver gjennom ut0velse av et fritt
yrke eller ved annen sdvstendig virksomhet av lignende karakter, skal bare
kunne skattiegges i denne stat, med mindre vedkommende i den annen
Kontraherende Stat vanligvis råder över en fast innretning som tjener
ut0velsen av hans virksomhet. Hvis han råder över slik innretning, kan
inntekten skattiegges i den annen Kontraherende Stat, men bare så meget av den
som kan tUskrives den fäste innretning.

2.
Uttrykket
"fritt yrke" omfatter saerlig sdvstendig virksomhet av
vitenskapdig, litteraer, kunstnerisk, pedagogisk eller un-dervisningsmessig art
så vel som sdvstendig virksomhet som lege, advokat, ingeni0r, arkitekt,
tannlege og revisor.

Artikkel 15 Privat tjeneste

1.
Med forbehold
av bestemmelsene i artiklene 16, 17, 19, 20 og 21, punkt 2, skal l0nn og annen
lignende godtgj0relse som en person bosatt i en Kontraherende Stat, mottar i
anledning av l0nns-arbeid, bare kunne skattiegges i denne stat, med mindre
arbeidet er utf0rt i den annen Kontraherende Stat. Hvis arbeidet er ut-f0rt
der, kan godtgj0relse som skriver seg fra dette skattiegges i den sistnevnte
stat.

2.
Uansett
bestemmelsene i

opaginerad Kontrollera mot PDF

serna i 1 § beskattas inkomst, vilken uppbäres av person
med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utförts i den andra
avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, under förut-s'ättning
att

a)
mottagaren
vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som
sammanlagt icke överstiger 183 dagar under ifrågavarande beskattningsår,

b)
ersättningen
betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som icke har hemvist i den andra
staten, samt

c)
ersättningen
icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning,
som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3 §. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna
artikel beskattas inkomst av arbete som utförts ombord på

a)
svenskt eller
norskt fartyg endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet fartyget har;
vid tUlämpningen av denna bestämmelse likställes utländskt fartyg, som
befraktas på så kallad bareboat basis av ett företag vars verkliga ledning utövas
i Sverige eller Norge, med svenskt respektive norskt fartyg;

b)
luftfartyg i
internationell trafik och luftfartyg som användes av konsortiet Scandinavian
Airlines System (SAS) endast i den avtalsslutande stat där den som uppbär
arbetsinkomsten har hemvist;

c)
fiske-,
sälfångst- eller valfångstfartyg endast i den avtalsslutande stat där den som
uppbär arbetsinkomsten har hemvist, även då inkomsten för arbetet utgår i form
av viss lott eller andel av vinsten av fiske-, sälfångst-eller
valfångstverksamheten.

punkt 1,
kan godtgj0relse som en person bosatt i en Kontraherende Stat, mottar i
anledning av l0nns-arbeid utf0rt i den annen Kontraherende Stat, bare
skattiegges i den f0rstnevnte stat, forutsatt at:

(a) mottageren oppholder seg i den
annen stat i et eller flere tidsrom som tilsammen ikke överstiger 183 dager i
l0pet av vedkommende inntektsår, og

(b) godtgj0relsen er betalt av, eller
på vegne av, en arbeidsgiver som ikke er bosatt i den annen stat, og

(c) godtgj0relsen ikke helastes et fast
driftssted eller en fast innretning som arbeidsgiveren opprettholder i den
annen stat.

3. Uansett de foranstående bestemmelser i denne artikkel,
skal godtgj0relse for l0nnsarbeid ut-f0rt ombord i:

(a) norsk eller svensk skip bare kunne
skattiegges i den Kontraherende Stat hvis nasjonalitet skipet har; ved
anvenddsen av denne bestemmdse skal utenlandsk skip som befraktes på såkalt
bareboat basis av et foretagende hvis virkelige ledelse ut0ves i Norge eUer
Sverige likestilles med henholdsvis norsk eller svensk skip;

(b) luftfart0yer i internasjonal fart
og luftfart0yer som drives av konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS),
bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den som oppebaerer
godtgi0-relsen for I0nnsarbeidet er bosatt;

(c) fiske-, sdfangst- eller hval-fangstfart0yer
bare kunne skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den som oppebaerer
l0nns-godtgj0relsen er bosatt, også når godtgj0relsen for l0nnsarbeidet
ut-redes i form av en viss lott eller part av utbyttet av fiske-, sdfangst-
eller hvalfangstvirksomhe-ten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

4 §. Utan hinder av
bestämmel serna i 1 och 2 §§ i denna artikel beskattas inkomst, som uppbäres
av person med hemvist i konunuri i en avtalsslutande stat vilken direkt
gränsar tUl riksgränsen mel lan Sverige och Norge, för personligt arbete som
utföres i sådan kommun i den andra avtalsslutande staten, endast i den
förstnämnda staten, under föruts'ättning att ifrågavarande person
regelmässigt; uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

Artikel
16

Inkomst
vid uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar längs den
svensk-norska riksgrän-

4. Uansett bestemmelsene i
punkt 1 og 2 i denne artikkel, skal l0nn og annen lignende godtgj0rel-se som
oppebaeres av en person bosatt i en kommune i en Kontraherende Stat som
direkte gren-ser til Riksgrensen mellom Norge og Sverige, for personlig arbeid
ut-f0rt i en slik kommune i den annen Kontraherende Stat, bare kunne
skattiegges i den f0rstnevn-te stat, forutsatt at vedkonunende person
regelmessig oppholder seg i sin fäste bolig i denne stat.

Artikkel
16

Inntekt
ved oppfring og vedlike-hold av sperregjerder for rein längs den norsk-svenske
Riksgren-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
§. Utan hinder av bestämmelserna
i artikel 15 beskattas inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande
stat uppbär för personligt arbete som utföres i den andra avtalsslutande
staten, endast i den förstnämnda staten om arbetet avser uppsättning och underhåll
av spärrstängsel för renar på sträckor längs den svensk-norska riksgränsen,
vilka sträckor anges i avtal enligt 3 §.

2
§. Utan hinder av bestämmelserna
i artikel 7 beskattas inkomst, som uppbäres av företag i en avtal sslutande
stat av verksamhet, som bedrives i den andra avtalsslutande staten, endast i
den förstnämnda staten om verksamheten avser uppsättning och. underhåll av
spärrstängsel for renar på sträckor längs den svensk-norska riksgränsen,
vilka sträckor anges i avtal enligt 3 §.

3
§. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutaode staterna skall träffa ömsesidigt avtal om de sträckor längs
riksgränsen på vUka bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas.

1.
Uansett bestemmelsene i artikkel
15, skal l0nn og annen lignende godtgj0relse som en person bosatt i en
Kontraherende Stat, mottar i anledning av personlig arbeid utf0rt i den annen
Kontraherende Stat vedr0rende oppf0ring og vedlikehold av sperregjerder for
rein på strekninger längs den norsk-svenske Riksgrense, hvilke angis i avtale i
henhold tU punkt 3, bare kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

2.
Uansett bestemmelsene i artikkel
7, skal fortjeneste som oppebaeres av et foretagende i en Kontraherende Stat
ved virksomhet utf0rt i den annen Kontraherende Stat i anledning av
oppf0-ring og vedlikehold av spertegjer-der for rein på strekninger längs den
norsk-svenske Riksgrense, hvilke angis i avtale i heiihold til punkt 3, bare
kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

3.
De kompetente myndigheter i de
Kontraherende Stater treffer gjensidig avtale om for hvilke strekninger längs
Riksgrensen bestemmelsene i denne artikkel får anvendelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd
17 Styrelsearvoden

1
§. Styrelsearvoden.och liknande ersättningar, som uppbäres av person med
hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i ett bolag
med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.

2
§. Bestämmdserna i 1 § i denna artikd gäller icke beskattningen av ersättning
för annat personligt arbete för bolaget än sådan verksamhet som anges i 1 §.

Artikel
18

Artister
och idrottsmän

1
§. Utan hinder av bestämmelserna
i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som teater- eller fUm-skådespelare, radio-
eller televisionsartister, musiker, professionella idrottsmän och liknande yrkesutövare
förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den
avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2 §. I de fall inkomst genom personligt arbete, som
utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten
eller idrottsmannen själv, utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av
bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat
där artisten eller idrottsmannen utför arbetet.

Artikel
19

Pensioner,
livräntor och utbetalningar från socialförsäkringsmyndighet

1
§. Pensioner (med undantag för pensioner som avses i artikel 20 § 1) och
liknande ersättningar,

Artikkd
17 Styregodtgi0relse

1.
Styregodtgj0relse og annet
lignende vederlag som oppebaeres av en person bosatt i en Kontraherende Stat,
i egenskap av medlem av styret eller representant-skåpet i et selskap som er
hjem-meh0rende i den annen Kontraherende Stat, kan skattiegges i den
sistnevnte stat.

2.
Bestemmelsene i punkt 1 i denne
artikkel gjelder ikke beskatningen av vederlag for annet personlig arbeid for
selskapet enn slik virksomhet som omhandles i punkt 1.

Artikkel
18

Opptredende
kunstnere og idretts-menn

1.
Uansett bestemmelsene i artiklene
14 og 15, kan inntekt som personer, så som skuespillere, filmskuespillere,
kunstnere i kring-kasting eller fjernsyn, samt musi-kere, så vel som
profesjoneUe idrettsmenn, erverver med sikte på yrkesmessig opptreden til
under-holdning for almenheten, skattiegges i den Kontraherende Stat hvor den
nevnte virksomhet er ut0vet.

2.
Når inntekt av personlig arbeid
som utf0res av kunstner eller profesjonell idrettsmann, ikke tilfåller
kunstneren eller idrettsman-nen selv, men en annen person, kan denne inntekt,
uansett bestemmelsene i artiklene 7, 14 og 15, skattiegges i den Kontraherende
Stat hvor kunstneren eller idretts-mannen ut0ver sin virksomhet.

Artikkel
19

Pensjoner,
livrenter og utbetalin-ger fra offentlige trygdeinnret-ninger

1.
Pensjoner (uimtatt pensjoner som er omhandlet i artikkel 20, punkt 1) og
lignende vederlag som

opaginerad Kontrollera mot PDF

som i
anledning av tidigare anställning uppb'äres av person med hemvist i en
avtalsslutande stat sami; livräntor som uppb'äres av sådan person, beskattas
endast i denna stat.

2 §.
Utan hinder av bestämmel

serna i 1 § får utbetalningar från

socialförsäkringsmyndighet i en

avtalsslutande stat, vilka uppbäres

enligt sociallagstiftningen i denna

stat av person med hemvist i den

andra avtalsslutande staten, beskat

tas i den förstnämnda staten.

3 §.
Med uttrycket "livr'änta"

förstås ett fastställt belopp, som

skall utbetalas periodiskt på fast-

sfäUda tider under vederbörandes.

livstid eller under angiven eller

fastställbar tidsperiod och som ut

går på grund av förpliktelse att

verkställa dessa utbetalningar så

som ersättning för däremot fullt

svarande vederlag i penningar el

ler penningars värde.

oppebaeres
i anledning av tidligere l0nnsarbeid av en person bosatt i en Kontraherende
Stat, samt.livrenter som oppebaeres av slik person, skal bare kunne
skattiegges i denne stat.

2.
Uansett
bestemmelsene i punkt 1, kan utbetalinger fra offentlige trygdeinnretninger i
en Kontraherende Stat som oppebaeres i henhold til sosiallovgivningen i denne
stat av en person bosatt i den annen Kontraherende Stat, skattiegges i den
f0rstnevnte stat.

3.
Uttrykket
"livrente" betyr en fastsatt sum som er periodisk betalbar til
fastsatte tider, på livstid eller i l0pet av et bestemt eller konstaterbart
tidsrom, i henhold til en förpliktelse til å erlegge betalingene som vederlag
for en fullt tilsvarende motytelse i penger eller pengers verdi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 20

Allmän tjänst

1
§.
Ersättningar, pensioner däri inbegripna, som utbetalas av eller från fonder
inrättade av en avtalsslutande stat eller dess regionala eller kommunala
förvaltningsmyndigheter till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten på grund av arbete som utförts i den förstnämnda statens eller dess
regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheters tjänst, får beskattas i
denna stat.

2
§.
Bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 19 tillämpas på ersättningar eller
pensioner, vUka utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som
bedrives av en avtalsslutande stat eller dess regionala eller kommunala förvaltningsmyndigheter.

Artikkel 20 Offentlig tjeneste

1.
Godtgj0relse,
herunder innbefattet pensjoner, som utbetales direkte eller ved belastning av
fond opprettet av en Kontraherende Stat eller en av dens régionale eller
kommunale förvaltningsmyndigheter til en person bosatt i den annen
Kontraherende Stat i anledning av tjenester som er ytet den f0rstnevnte stat
eller en av dens régionale eller kommunale förvaltningsmyndigheter, kan skattiegges
i denne stat.

2.
Bestemmelsene i
artiklene 15, 17 og 19 får anvendelse på godt-gj0relse eller pensjon som utbetales
i anledning av tjenester som er utf0rt i förbindelse med forretningsvirksomhet
som ut0ves av en av de Kontraherende Stater eller en av dens régionale eller
kommunale förvaltningsmyndigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 21 Studerande

1
§. Studerande
eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistas i en avtalsslutande stat
uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart
före vistelsen hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke
i den förstnämnda staten för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin
undervisning eller utbUdning under förutsättning att beloppen utbetalas till
honom från källa utanför denna stat.

2
§. Studerande
vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat som
under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår innehar anstäUning i den
andra staten för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna
beskattas icke i sistnämnda stat för inkomst av anställningen.

Artikkel 21 Studenter

1.
En student
eller forretnings-laerling som er, eller umidddbart f0r sitt opphold i en
Kontraherende Stat var, bosatt i den annen Kontraherende Stat og som oppholder
seg i den f0rstnevnte stat utelukkende for sin utdanndse eller opplaering, skal
ikke skattiegges i denne stat av pengebel0p som han mottar til underhold, utdanndse
eller opplaering. Det forutsettes at disse betalinger skriver seg fra kilder
utenfor den sistnevnte stat.

2.
En student ved
et universitet eller annen undervisningsanstalt i en Kontraherende Stat som
h0yst 100 dager i et og samme kalenderår er ansatt i en stilling i den annen
stat for å få praktisk erfaring i tilslutning til studiene, skattiegges ikke i
den sistnevnte stat av inntekt som oppebaeres i stillingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel 22 Övriga inkomster

Där icke bestämmelserna i föregående artiklar i detta
avtal föranleder annat, beskattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist
i en avtalsslutande stat, endast i denna stat, oavsett om inkomsten härrör från
källa i en avtalsslutande stat eller ej.

Artikkel 22 Andre inntekter

Med forbehold av bestemmelsene i de foranstående artikler
i denne avtale, skal inntekter som oppebaeres av en person bosatt i en
Kontraherende Stat, uansett om de skriver seg fra kilder i en Kontraherende
Stat, bare kunne skattiegges i den f0rstnevnte stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 23 Förmögenhet

1
§. Förmögenhet
bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 § 2 får beskattas i den
avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2
§. Skuld,
vilken är hänförlig till fastighet som person med hemvist i en avtalsslutande
stat innehar i den andra avtalsslutande staten, skall avdragas vid bestämman-

Artikkel 23 Formue

1.
Formue som
består av fast eiendom som definert i artikkel 6, punkt 2, kan skattiegges i
den Kontraherende Stat hvor eiendommen ligger.

2.
Gjeld som er
pådratt i anledning av fast eiendom som en person bosatt i en Kontraherende
Stat der i den annen Kontraherende Stat, skal fratrekkes ved

opaginerad Kontrollera mot PDF

det av fastighetens
nettovärde.

3
§. Förmögenhet, bestående av
lös egendom hänförlig till anläggnings- eller driftkapital i ett företags
fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning
för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det
fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

4
§. Förmögenhet, bestående av
fartyg eller luftfartyg som nyttjas i internationell trafik samt lös egendom
som är hänförlig till nyttjandet av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas
endast i den avtalsslutande stat som enligt bestämmelserna i artikel 8 får beskatta
inkomst av sådan verksamhet.

5
§. Alla andra slag av förmögenhet,
som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i
denna stat.

fastsettelsen av
eiendommens net-toverdi.

3.
Formue som består av l0s-0re
som utgj0r driftsmidler knyttet til et fast driftssted for et foretagende
eller av l0s0re knyttet til en fast innretning som tjener ut-0vdsen av et fritt
yrke, kan skattiegges i den Kontraherende Stat hvor det fäste driftssted eUer
den fäste innretning befinner seg.

4.
Formue som består av skip og
luftfart0yer som anvendes i internasjonal fart og l0s0re knyttet til driften
av slike skip og luft-fart0yer, skal bare kunne skattiegges i den
Kontraherende Stat som etter reglene i artikkel 8 tilkommer retten til å
skattlegge fortjenesten ved ut0velsen av slik virksomhet.

5.
Alle andre deler av formue som
tilh0rer en person bosatt i en Kontraherende Stat, skal bare kunne skattiegges
i denne stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikel
24

Metoder
för undvikande av dubbelbeskattning

1
§. Om person med hemvist i
Norge uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i
detta avtal får beskattas i Sverige, skall Norge, såvida icke bestämmdserna i
2 och 3 §§ föranleder annat, undantaga sådan inkomst eller förmögenhet från
beskattning. Vid bestämmandet av skatten på sådan person:; återstående inkomst
eller förmögenhet får dock den skattesats till-lämpas som skulle ha varit
tUl-lämplig om inkomsten eller förmögenheten i fråga icke undantagits från
beskattning.

2
§. Om person med hemvist i
Norge uppbär inkomst, som enligl: bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i
Sverige, skall Norge fråii: ifrågavarande persons inkomstskatt; avräkna ett
belopp som motsvarar

Artikkel 24

Fremgangsmåter
til unngåelse av dobbeltbeskatning

1. Når en person bosatt i Norge oppebaerer inntekt
eller der formue som i samsvar med bestemmelsene i denne avtale kan skattiegges
i Sverige, skal Norge, med forbehold av reglene i punkt 2 og 3, unnta slik
inntekt eller formue fra beskatning, men vaere be-rettiget til ved beregningen
av skatten av vedkommende persons gjenvaerende inntekt eller formue å bruke den
skattesats som ville ha kommet til anvendelse, hvis den f0rstnevnte inntekt
eller formue ikke var blitt unntatt fra beskatning.

2.
Når en person bosatt i Norge
oppebaerer inntekt som i henhold til bestemmelsene i artikkel 10 kan skattiegges
i Sverige, skal Norge innr0mme som fradrag i vedkommende persons inntektsskatt
et

opaginerad Kontrollera mot PDF

den
skatt som erlagts i Sverige. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke
överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på
den inkomst som får beskattas i Sverige.

3
§. Om person med hemvist i
Sverige uppbär vinst som avses i artikel 13 § 5 och som får beskattas i Norge,
skall Norge från ifrågavarande persons inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den skatt som i Sverige erlagts på vinsten. Avräkningsbeloppet
skall emellertid icke överstiga den del av den norska skatten, beräknad utan
sådan avräkning, som belöper på ifrågavarande vinst.

4
§. Om person med hemvist i
Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i
detta avtal får beskattas i Norge, skall Sverige, såvida icke bestämmelserna
i 5 § föranleder annat,

a) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett
belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Norge;

b) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna
ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Norge.

Avräkningsbeloppet
skall emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av svensk inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den
inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Norge.

5 §.
Om person med hemvist i

Sverige uppbär inkomst eller inne

har förmögenhet som enligt be

stämmelserna i detta avtal beskat

tas endast i Norge, skall sådan in

komst eller förmögenhet vara un

dantagen från beskattning i Sve

rige. Sverige får dock vid besfäm-

mandet av skatten på sådan per

sons återstående inkomst eller för

mögenhet tiUämpa den skattesats

bel0p
som tilsvarer den skatt som er betalt i Sverige. Slikt fradrag skal imidlertid
ikke overstige den del av skatten, beregnet f0r fra-draget gis, som faller på
den inntekt som kan skattiegges i Sverige.

3.
Når en person bosatt i Sverige
oppebaerer gevinst som omhandlet i artikkel 13, punkt 5, og som kan
skattiegges i Norge, skal Norge innr0mme som fradrag i vedkommende persons
inntektsskatt et bel0p som tUsvarer den skatt av gevinsten som er betalt i
Sverige. Slikt fradrag skal imidlertid ikke overstige den del av den norske
skatt, beregnet f0r fradra-get gis, som faller på vedkommende gevinst.

4.
Når en person bosatt i Sverige
oppebaerer inntekt eller eier formue som i samsvar med bestemmelsene i denne
avtale kan skattiegges i Norge, skal Sverige, med forbehold av bestemmelsene i
punkt 5, innr0mme:

(a)
som fradrag i vedkommende
persons inntektsskatt et bel0p som tilsvarer den inntektsskatt som er betalt i
Norge;

(b)
som fradrag i vedkommende
persons formuesskatt et bel0p som tilsvarer den formuesskatt som er betalt i
Norge.

Fradragsbel0pet
skal imidlertid ikke i noe tilfdle overstige den del av henholdsvis den svensks
inntektsskatt eller formuesskatt, beregnet f0r fradraget gis, som tilsvarer den
inntekt eller den formue som kan skattiegges i Norge.

5. Når
en person bosatt i Sve

rige oppebaerer inntekt eller eier

formue som i samsvar med be

stemmelsene i denne avtale bare

skal kunne skattiegges i Norge, .

skal slik inntekt eller formue vaere

unntatt fra beskatning i Sverige.

Sverige kan dog ved fastsettelsen

av skatten av slik persons gjen

vaerende inntekt eller formue bru

ke den skattesats som ville ha

opaginerad Kontrollera mot PDF

som skulle
ha varit tillämplig om inkomsten eller förmögenheten i fråga icke undantagUs
från beskattning.

6 §. Om
person med hemvist i Norge uppbär vinst som avses i artikd 13 § 6 och som kan
beskattas i Sverige, skall Sverige från vederbörande persons inkomstskatt
avräkna ett belopp motsvarande den skatt som i Norge erlagts på vinsten.
Avräkningsbelo]3-pet skall emellertid icke överstiga den dd av den svenska
skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på ifrågavarande vinst.

kommet til
anvendelse, hvis vedkommende inntekt eller formue ikke var blitt unntatt fra
beskatning.

6. Når en
person bosatt i Norge oppebaerer gevinst som omhandlet i artikkel 13, punkt 6, og
som kan skattiegges i Sverige, skal Sverige innr0mme som fradrag i vedkommende
persons inntektsskatt et bel0p som tilsvarer den skatt av gevinsten som er
betalt i Norge. Slikt fradrag skal imidlertid ikke overstige den del av den
svenske skatt, beregnet f0r fradraget gis, som faller på vedkommende gevinst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artikd 25

LikstäUighet mellan skattskyldiga

1 §. Medborgare i en avtals

slutande stat skall, oavsett var han

har hemvist, icke i den andra av

talsslutande staten bli föremål för

någon beskattning eller något där

med sammanhängande skattekrav

av annat slag eller mer tyngande

än medborgare i denna andra stat

under samma förhållanden är eller

kan bli underkastad. Tillämpning

en av bestämmelserna i denna pa

ragraf begränsas icke av artikel 1

i avtalet.

2 §.
Beskattningen av fast drift

ställe eller stadigvarande anord

ning som företag eller person med

hemvist i en avtalsslutande stat ha.r

i den andra avtalsslutande staten,

skall i denna andra stat icke vara

mindre fördelaktig än beskattning

en av företag eller personer med

hemvist i den andra avtalsslutande

staten, som bedriver samma verk

samhet.

Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse
för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra
avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen,
skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd

Artikkel 25 Ikke-diskriminering

1.
Statsborgere av
en Kontraherende Stat skal, uansett hvor de er bosatt, i den annen Kontraherende
Stat ikke vaere undergitt noen beskatning eller förpliktelse som bar sammenheng
hermed, som er annerledes eller mere tyngende enn den som den annen stats
borgere er, eller måtte bli, pålagt under samme forhold. Anvendel-sen av
bestemmelsene i dette punkt skal ikke begrenses av reglene i artikkd 1 i denne
avtale.

2.
Beskatningen av
et fast driftssted eUer en fast innretning som et foretagende eller en person
bosatt i en Kontraherende Stat har i den annen Kontraherende Stat, skal ikke i
denne stat vaere mindre gunstig enn beskatningen av foretagender eller
personer bosatt i denne stat som ut0ver samme virksomhet.

Denne bestemmdse skal ikke tolkes slik at den forplikter
en Kontraherende Stat til å innr0m-me personer bosatt i den annen Kontraherende
Stat slike personlige skattefradrag, fritagdser og nedsettelser på grunn av
personlige forhold eller fors0rgelsesbyr-

opaginerad Kontrollera mot PDF

eller
försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den egna
staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat
erhålla skattebefrielse för utdelning eUer andra utbetalningar tUl bolag med
hemvist i den andra avtalsslutande staten.

Bestämmelserna
i denna paragraf skall icke heller hindra en avtalsslutande stat att beskatta
inkomst som uppbäres av fast driftställe enligt reglerna i denna stats egen
lagstiftning, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed
jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskattningen skall dock
motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga
bolag med hemvist i den förstnämnda staten på deras icke utdelade vinst.

3 §.
Företag i en avtalsslutan

de stat, vilkas kapital helt eller del

vis äges eller kontrolleras, direkt

eller indirekt, av en eller flera

personer med hemvist i den andra

avtalsslutande staten, skall icke i

den förstnämnda avtalsslutande

staten bli föremål för någon be

skattning eller något därmed sam

manhängande skattekrav, som är

av annat slag eUer mer tyngande

än den beskattning och därmed

sammanhängande skattekrav, som

andra Uknande företag i denna

förstnämnda stat är eller kan bli

underkastade.

4 §.
Bestämmelserna i denna ar

tikel skall icke anses medföra för

pliktelse för Norge att medge

svenska medborgare, som icke är

födda i Norge av norska föräld

rar, de särskUda skatteförmåner

som enligt skattelagen för landet

den 18 augusti 1911 § 22 andra

stycket och skattdagen för städer

na den 18 augusti 1911 § 17 andra

stycket medges norska medborgare

och personer födda i Norge av

de,
som den innr0mmer personer bosatt på dens eget område og heller ikke gi adgang
tit skattefri-tagelse i en Kontraherende Stat med hensyn til dividender eller
andre utbetalinger til et selskap hjemmeh0rende i den annen Kontraherende
Stat.

Bestemmelsene
i dette punkt er heller ikke til hinder for at en Kontraherende Stat kan
skattlegge fortjeneste som oppebaeres av ét fast driftssted etter reglene i denne
stats egen lovgivning, når det fäste driftssted tUh0rer et aksjesdskap eller
dermed likestillet selskap hjemmeh0rende i den annen Kontraherende Stat.
Beskatningen skal dog tilsvare den beskatning som anvendes med hensyn til
aksjesdskaper og dermed likestil-lede selskaper hjemmeh0rende i den f0rstnevnte
stat av deres ikke-utddte overskudd.

3.
Foretagender i en Kontraherende Stat hvis kapital helt eller delvis, direkte
eller indirekte, eies eller kontrolleres av en eller flere personer som er
bosatt i den annen Kontraherende Stat, skal ikke i den f0rstnevnte stat vaere
undergitt noen beskatning eller förpliktelse som har sammenheng hermed som
er annerledes eller mere tyngende enn den som lignende foretagender i den
f0rstnevnte stat er eller måtte bli undergitt.

4.
Bestemmelsene i denne artikkel skal ikke tolkes slik at de forplikter Norge
til å innr0mme svenske statsborgere, som ikke er f0dt i Norge av norske
forddre, den saerskilte skattdettdse som i henhold til skattelov for landet av
18. august 1911 § 22, 2. ledd, og skattelov for byene av 18. august 1911 § 17,
2. ledd, tilstås norske statsborgere og personer med norsk innf0dsrett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

norska
föräldrar (personer med norsk "innfödsrett").

5
§. I denna artikel avser uttrycket "beskattning" skatter av varje
slag och beskaffenhet.

Artikel
26

Förfarandet
vid ömsesidig överenskommelse

1
§. Om person med hemvist i en
avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda
staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kotn-mer att medföra en
mot detta avtal stridande beskattning, kan han utan att detta påverkar ha.ns
rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna
rättsordning göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den
avtalsslutande stat där han har hemvist.

2
§. Om denna behöriga myndighet
finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en
tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten
i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

3
§. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra
svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eUer tUlämpningen
av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i
sådana fall som ej omfattas av detta avtal. De behöriga myndigheterna kan
träffa skälig överenskommelse även beträffande frågor som utan att vara
reglerade i avtalet på grund av olikhet i de båda staternas principer för
skattens beräkning eUer av andra skäl kan uppkomma i fråga om de direkta

5.
Uttrykket "beskatning" betyr i denne artikkel skatter av enhver. art
og betegndse.

Artikkel
26

Fremgangsmåten
ved inngåelse av gjensidige avtaler

1.
Når en person bosatt i en
Kontraherende Stat mener at til-tak som er truffet i den ene eller i begge
Kontraherende Stater i forhold til bam medf0rer, eller vU medf0re, en
beskatning som ikke er overensstemmende med denne avtale, kan han innbringe
saken for den kompetente myndighet i den Kontraherende Stat hvor han er bosatt.
Dette kan gj0res uansett den klagerett som måtte vaere hjemlet i de nevnte
staters lovgivning.

2. Hvis den kompetente myndighet finner at
innvendingen synes begrunnet, men ikke selv er i stånd til å treffe en
tilfredsstillen-de avgj0relse, skal den s0ke å få saken avgjort ved gjensidig
avtale med den kompetente myndighet i den annen Kontraherende Stat med sikte på
å unngå beskatning som ikke er overensstemmende med denne avtale.

.
3. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater skal ved gjensidig
avtale s0ke å l0se enhver vanskdighet eller tvU som fortolkningen eller
anvenddsen av avtalen måtte fremby. De kan også rådf0re seg med hverandre med
sikte på å fjerne dobbeltbeskatning i tilfdle som ikke er omhandlet i avtalen.
De kompetente myndigheter har adgang til å treffe rime-1ig avgj0relse også når
det gjelder sp0rsmål, som uten å vaere re-gulert i avtalen på grunn av
ulikhet mellom de i de to stater gjddende prinsipper for skattens beregning
eller av andre grunner, kan oppstå vedr0rende de direkte

opaginerad Kontrollera mot PDF

skatterna på inkomst och förihö-genhet.

4 §. De
behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt
förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits
i föregående paragrafer. Om muntliga överläggningar anses underlätta en
överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté
bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna.

skatter av
inntekt og formue.

4. De kompetente myndigheter i de Kontraherende Stater kan
set-te seg i direkte förbindelse med hverandre med sikte på å treffe avtale
sohi omhandlet i de foranstående punkter. Er det for å komme til enighet
tilrådeUg å ha en muntlig meningsutveksling, kan denne finne sted ved en
korruni-sjon bestående av representanter for de kompetente myndigheter i
begge Kontraherende Stater.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Artikd 27

Diplomatiska och konsulära befattningshavare

1
§. Detta avtal
påverkar icke privilegier i beskattningsh'änseen-de, som enligt folkrättens
allmänna regler eller stadganden i särskilda överenskommelser tillkommer
diplomatiska eller konsulära befattningshavare.

2
§. Diplomatisk
eller konsulär befattningshavare (med undantag för honorärkonsul) eller befattningshavare
vid avtalsslutande stats representation med stadigvarande uppdrag, vilken är
belägen i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat, anses utan
hinder av bestämmelserna i artikel 4 §§ 13 i detia avtal vid tUlämpningen
av avtalet ha hemvist i den utsändande staten om

a)
han icke är
medborgare i mottagarstaten, och

b)
han enligt
folkrättens allmänna regler icke kan beskattas i sistn'ämnda stat för inkomst
från källa utanför denna stat.

Artikkel 27

Diplomatiske og konsulcere tje-nestemenn

1.
Intet av det
som er fastsatt i naervaerende avtale skal ber0re de skattemessige privilegier
som tilkommer diplomatiske eller kon-sulaere tjenestemenn i heiUiold til
folkerettens alminnelige regler eller bestemmelser i saerlige avtaler.

2.
Uansett
bestemmelsene i artikkel 4, punkt 1, 2 og 3 i denne avtale skal en diplomatisk
eUer konsulaer tjenestemann (unntatt honoraere konsuler) eller en tjenestemann
ved en fast represen-tasjon for en Kontraherende Stat som er stasjonert i den
annen Kontraherende Stat eller i en tredje stat, i rdasjon til denne avtale anses
for å vaere bosatt i sendersta-ten såfremt:

(a)
han ikke er
statsborger av mottagerstaten, og

(b)
han etter
folkerettens alminnelige regler ikke kan skattiegges i den sistnevnte stat av
inntekt fra kilder utenfor denne stat.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Artikel 28

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

Genom detia avtal ändras icke det den 31 oktober 1962
ingångna avtalet mellan Sverige och Norge

Artikkel
28

Luossavaara-Kiirunavaara A ktie-bolag

Gjennom denne avtale skjer det ikke noen endring i den
avtale som ble inngått mellom Norge

s. 29 Kontrollera mot PDF

angående grunderna för fördelning i beskattningshänseende
av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster.

Artikd 29 Territoriell utvidgning

1 §. Detta avtal kan antingen i dess helhet eller med
erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta delar av Norges territorium
som har undantagits från avtalets tillämpningsområde enligt bestämmelserna i
artikel 3 § 1 b), under förutsättning att där uttages skatter av i huvudsak
samma slag som de som avses i detta avtal. Varje sådan utvidgning skall gälla
fiån den dag och med de ändringar och villkor, häri inbegripet bestämmelser om
upphörande, som kan särskilt överenskommas mellan de båda staterna genom diplomatisk
noteväxling.

2 §. Om detta avtal enligt artikel 31 upphör att gälla
skiUl, såvida icke annat överenskommits mellan de avtalsslutande statenia,
avtalet upphöra att gälla även beträffande varje territorium, vartill avtalet
utvidgats enligt denna artikel.

Artikel 30 Ikraftträdande

1
§. Detta avtal
skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Oslo snarast
möjligt.

2
§. Detta avtal
träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser
tUlämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari 1972 eller senare samt
beträffande förmögenhet för vUken skatt utgår på grund av taxering år 1973
eller senare.

3
§. Avtalet
mellan Konunga-

og
Sverige, undertegnet i Oslo 31. oktober 1962, om grunnlaget for fordeling i
beskatningshenseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inntekter.

Artikkel 29 Territorial utvidelse

1.
Denne avtale
kan utvides, enten i sin helhet eUer med n0d-vendige endringer, til å omfatte
deler av Norges territorium som er blitt utdukket fra avtalens
an-venddsesområde i henhold tU bestemmelsene i artikkel 3, punkt 1,
underavsnitt (a), og hvor det utskrives skatter som i alt vesentlig har samme
karakter som dem som denne avtale gjelder. Enhver slik utvidelse skal ha
virkning fra det tidspunkt og vaere underkastet slike endringer og vilkår,
herunder innbefattet bestemmelser om opp-h0r, som måtte bli saerskUt nevnt og
avtalt mellom de Kontraherende Stater ved noter som blir å utveksle på
diplomatisk vei.

2.
Med mindre noe
annet bhr avtalt mellom de Kontraherende Stater i tilfdle av at avtalen blir
oppsagt i medhold av artikkel 31, opph0rer den å ha virkning etter
bestemmelsene i den nevnte artikkel for ethvert område som den måtte vaere
utvidet til å omfatte i henhold til naervaerende artikkd.

Artikkel 30 Ikrafttreddse

1. Denne avtale skal ratifiseres

og ratifikasjonsdokumentene skal

utveksles i Oslo så snart som mu-

1ig.

2.
Denne avtale
skal tre i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene og ha virkning
for inntekt som erverves 1. januar 1972 eller senere samt for formue med hensyn
til skatt som utlignes i 1973 eller senere.

3.
Den avtale
meUom Konge-

s. 30 Kontrollera mot PDF

riket Sverige och
Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet, som undertecknades i Stockholm den 27 september 1956,
och tiUäggsavta-let, som undertecknades i Oslo den 21 maj 1959, skall upphöra
att gälla från och med den tidpunkt då förevarande avtal blir tillämpligt
enligt 2 §.

Artikel
31 Upphörande

Detta
avtal förblu i kraft tills det uppsäges av en avtalsslutande stat.

Envar av de avtalsslutande
staterna kan senast den 30 juni under ett kalenderår, dock icke tidigare än
fem år efter dagen för avtalets ikraftträdande på diplomatisk väg
skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av
sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:

a)
beträffande inkomst som förvärvas
den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen
skedde eller senare, samt

b)
beträffande skatt på förmögenhet
som utgår på grund av taxering andra kalenderåret närmast efter det då
uppsägningen skedde eller senare.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat
detta avtal och försett detsamma med sina sigUl.

SOM
SKEDDE i Stockholm den 1 november 1971 i två exemplar på svenska och norska
språken, vilka båda texter har lika vitsord.

riket
Norge og Kongeriket Sverige som ble undertegnet i Stockholm 27. september 1956
til unngåelse av dobbeltbeskatning for så vidt angår skatter av inntekt og formue
med tilleggsavtale undertegnet i Oslo 21. mai 1959, skal opp-h0re å gjelde fra
og med det tidspunkt naervaerende avtale skal ha virkning i henhold til punkt
2.

Artikkel
31 Opph0r

Denne
avtale förblir i kraft inn-til den blir oppsagt av en Kontraherende Stat.

Hver av de Kontraherende
Stater kan senest den 30. juni i et kalenderår, dog ikke tidligere
enn fem år etter utgången av det år når avtalen trer i kraft på diplomatisk
vei og skriftlig oppsi avtalen överfor den annen Kontraherende Stat. I
tilfdle av slik opp-sigelse opph0rer avtalen å gjelde:

(a)
for inntekt som erverves den 1.
januar i det kalenderår som f0lger naermest etter det år da opp-sigdsen ble
foretatt eller senere, samt

(b)
for skatt av formue som utlignes
i det annet kalenderår som f0lger etter det år da oppsigelsen ble foretatt eller
senere.

TIL
BEKREFTELSE AV FORANSTÅENDE har de under-tegnede etter beh0rig fullmakt
un-derskrevet denne avtale og försynt den med sine segl.

UTFERDIGET i Stockholm den
1. november 1971 i to eksem-plarer på norsk og svensk, slik at de to tekster
har samme gyldighet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

För Konungariket Sveriges regering: Carl Lidbom

For Kongeriket Norges regjering: Henr A. Broch

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 32

Utdrag
av protokollet över finansiu'enden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober 1971.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, NILSSON, LUNDK"VIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av förslag till avtal
mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet och anför.

Den
27 september 1956 slöts meUan Sverige och Norge ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Avtalet
godkändes av riksdagen (prop. 1956:187, BeU 1956: 55, rskr 1956: 377) och
tiUämpades första gången vid 1958 års taxering (SFS 1957: 26 och 27). Avtalet
ändrades genom tUläggsavtal den 21 maj 1959 (SFS 1959: 592). Den 31 oktober
1962 träffades ett särskilt avtal mellan Sverige och Norge angående grundema
för fördelning i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags
inkomster (SFS 1963:61).

I juiu 1969 genomfördes i
Norge vittgående ändringar i skattelagstiftningen bl. a. beträffande
beskattningen av bolagsvinst. Sålunda infördes med verkan fr. o. m. den 1
januari 1970 bl. a. rätt för norska aktiebolag att vid beskattningen till
statlig inkomstskatt få avdrag för utdelad vinst. Med hänvisning till
beskattningsreformen framfördes under hösten 1969 förslag från norsk sida till
vissa ändringar av reglerna i 1956 års avtal om beskattning av utdelning.
Efter preliminära över-läggiungar mellan särskUt utsedda delegationer enades
man om att ersätta 1956 års avtal med ett nytt avtal vilket skulle anpassas
till den nya norska lagstiftningen och tiU OECD:s mönsteravtal från år 1963 för
bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Inledande förhandlingar om ett sådant
avtal ägde rum i Stockholm i oktober 1970. Förhandlingarna fort-saties i Oslo
den 1822 januari 1971, varvid enighet nåddes om ett på norska språket avfattat
förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Genom efterföljande
skriftväxling nåddes vidare överenskommelse om vissa formella ändringar av
avtalsförslaget samt om en svensk avtalstext.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 33

Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten och
riksskatteverket. I remissvaren framfördes vissa anmärkningar av i huvudsak
formell art mot förslaget. Med anledning härav ägde fortsatta förhandlingar rum
i Oslo den 6 september 1971. Man enades därvid om att ändra avtalsförslaget
med beaktande av vissa av de synpunkter som framförts av de båda svenska
remissinstanserna. Den svenska och den norska texten till det sålunda ändrade
avtalsförslaget torde få fogas som bilagor till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Från norsk sida har meddelats, att man är beredd att
underteckna avtalsförslaget.

Det ankommer på ministern för utrikes ärendena att göra
framställning om undertecknande av avtalet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl.
Maj:t för sin del godkänner det föreliggande förslaget tUl avtal mellan Sverige
och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådels
övriga ledamöter hemställt bifaUer Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

* BUagoma har uteslutits här. Det vid propositionen fogade
avtalet överensstämmer med förslaget utom däri att i art. 30 § 1 i avtalet
införts ratifikationsortens namn samt att, sedan datering och underskrift
verkstäUts, uppgift härom införts.

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 34

Utdrag
av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober
1971.

Närvarande:
statsministern PAI-ME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Föredragande:
Ministern för utrikes ärendena.

I
enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäUan
behagar Hans Kungl. Höghet Regenten uti ärendena. l:o)5:o) fatta det beslut,
som vid varje ärende antecknats.

3

Undertecknande
av nytt dubbelbeskattningsavtal med Norge

Kungl.
Maj:t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet godkänt
förslag till nytt avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

Kungl.
Maj:t bemyndigar chefen för utrikesdepartementet att underteckna avtalet.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 35

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 5 november 1971.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av avtal mellan Sverige
och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet och anför.

Sedan
Kungl. Maj:t den 15 oktober 1971 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtalet mellan Sverige och Norge har det
undertecknats den 1 november 1971.

Utöver vad jag den 15
oktober 1971 meddelat i ärendet får jag anföra följande.

Den norska
inkomstbeskattningen grundas, liksom den svenska, på två allmänna
inkomstskatter, en progressiv statlig inkomstskatt och en proportionell
kommunal inkomstskatt. Förmögenhetsskatt tas ut i form av kommunal
förmögenhetsskatt. Tidigare fanns också statlig förmögenhetsskatt. Denna
slopades emellertid i samband med 1969 års skattereform.

Skattskyldighetsreglerna
är i huvudsak gemensamma för de båda inkomstskatterna. Fysisk person, som är
bosatt i Norge, och norsk juridisk person är i princip skattskyldiga för
inkomst som förvärvas såväl i Norge som utomlands. Med bosättning i Norge
likställs i skattehänseende stadigvarande vistelse där. Stadigvarande vistelse
anses föreligga när vistelsen varat minst sex månader. Från den generella
skattskyldigheten för i Norge hemmahörande fysisk och juridisk person gäller
vissa undantag. Sålunda är mottagare av utdelning från norska aktiebolag inte
skattskyldig till kommunal inkomstskatt på utdelningen. Vidare gäller
beträffande inkomst av fastighet och rörelse i utlandet att endast hälften av
nettointäkten i förvärvskällan behöver upptas som skattepliktig inkomst i
Norge. Slutligen stadgas visst undantag för norsk medborgare och person med s.
k. norsk innfödsrett, dvs. person född i Norge av norska föräldrar, som efter
att ha bott utomlands bosätter sig i Norge. Sådan person åtnjuter skattefrihet
i Norge för inkomst från utländsk källa vid de första två taxeringar som
företas efter det att vederbörande blivit skattskyldig i Norge. Fysisk person
som inte är bosatt i Norge

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 36

och
utiändsk juridisk person är i princip skattskyldiga för inkomst från
inkomstkällor i Norge. Ränta, royaity och hyresinkomst från norsk källa är dock
skattepliktig endast om inkomsten är hänförlig till inkomst av rörelse som bedrivs
vid fast driftställe i Norge. Utomlands bosatt är alltså skattskyldig i Norge
exempelvis för inkomst av fast egendom i Norge och rörelse som bedrivs där vid
fast driftsfälle. I motsats till person bosatt i Norge är utomlands bosatt
emellertid vid inkomstberäkningen berättigad till avdrag för endast hälften av
ränta på skuld som är hänförlig till den fasta egendomen eller det fasta driftstället.
Arvode till utomlands bosatt ledamot av styrelse eller s. k. re-presentantskap
i norskt bolag beskattas i Norge, även om verksamheten utövats utomlands.
Person som tiUfälligtvis uppehåller sig i Norge och som uppbär lön eller annan
ersättning från norsk källa för arbete inom landet beskattas i Norge för
ersättningen. Beträffande inkomst som förvärvas av sjöman som tjänstgör på
norskt fartyg och utomlands bosatt artist gäller dock särskilda regler, som jag
skall återkomma tUl senare.

Den
statliga inkomstskatten utgår som jag tidigare nämnt efter en progressiv
skiktskala. Skattskyldiga fysiska personer bosatta i Norge indelas i två
skatteklasser, klass 1 avseende ensamstående och gifta som särbeskattas samt
klass 2 som omfattar gifta som sambeskattas och ensamstående med barn.
Skattskyldjg som tillhör klass 1 är berättigad till grundavdrag med 18 000 n.
kr. (en norsk krona f. n. = ca 74 öre) medan grundavdraget för skattskyldig
enligt klass 2 uppgår till 27 000 n. kr. Skattesatsen för överskjutande belopp
varierar mellan 10 "lo (t. o. m. 30 000 resp. 45 000 n. kr.) och 50 »/o
(över 275 000 resp. 300 000 n. kr.). Fysisk person som inte är bosatt i Norge
hänförs till en särskild skatteklass. Grundavdrag medges för sådan person med 1
500 n. kr. Överskjutande belopp beskattas efter en skattesats av lägst 10
"lo (t. o. m. 13 500 n. kr.) och högst 50 "lo (över 258 500 n. kr.).

Kommunal inkomstskatt utgår efter proportionell skattesats som årligen
faststäUs av varje kommun inom en i lag angiven ram. Denna ram är f. n. 1720
"/o. Den maximala uttagsprocenten höjdes från tidigare 19 Vo till
nuvarande 20 "to i samband med beskattningsreformen år 1969. De flesta
norska kommuner tar ut kommunalskatt efter maximal skattesats. I Norge bosatt
fysisk person är berättigad till grundavdrag med 3 400 n. kr. om han tillhör
klass 1 och med 6 800 n. kr. om han tUlhör klass 2. Klassindelningen är
densajnma som för statiig inkomstskatt. Juridisk person och utomlands bosatt
medges inte grundavdrag. Norska rederier och företag som exploaterar
oljeförekomster på den norska delen av kontinentalsockeln betalar kommunalskatt
efter 15 "lo. På samma be-skatttungsunderlag som gäller för beräkning av
kommunal inkomstskatt utgår även en s. k. "avgift' till
skatteförddningsfonden" med 3 "lo samt en särskild skatt för hjälp
till utvecklingsländer efter en skattesats av 0,5 "to.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 37

Vid
bestämmande av beskattningsunderlaget för statUg och kommunal inkomstskatt
medges person bosatt i Norge bl. a. schablonavdrag för kostnader i vissa
förvärvskällor samt vissa personliga avdrag på grund av försörjningsplikt etc.
Person bosatt utanför Norge är inte berättigad till sådana avdrag.

Lagstiftningen om
beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning reviderades genomgripande i
samband med 1969 års reform. Tidigare norsk lagstiftning på området
överensstämde i huvudsak med den som nu gäller i Sverige. Norska aktiebolag
erlade 52,554,5 "lo skatt på sin vinst, varav 30 "to statlig
inkomstskatt, högst 19 Vo kommunal inkomstskatt, 3 5 Vo avgift tUl
skatteförddningsfond och 0,5 Vo skatt till utvecklingshjälp. Utdelning från
andra norska aktiebolag var skattefri i mottagarens hand. Vidare gällde viss
avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier enligt lagstiftning
ungefärligen motsvarande den svenska s. k. AnneU-la-gens regler. Aktiebolag
betalade också kommunal förmögenhetsskatt och förmögenhetsavgift till
skatteförddningsfonden med sammanlagt 0,30,6 Vo. Aktieägare hemmahörande i
Norge betalade statlig inkomstskatt för utdelning efter samma regler som för
annan inkomst (aktiebolag 30 Vo, om utdelningen inte var skattefri, samt
fysiska personer enUgt den progressiva skatteskalan). Kommunal inkomstskatt utgick
inte på aktieutdelning och inte heller kommunal förmögenhetsskatt på aktiernas
värde. Däremot utgick statlig förmögenhetsskatt, om aktierna innehades av
annan än aktiebolag, samt förmögenhetsavgift till skatteförddningsfonden med i
regel 0,2 "lo. Aktieägare som var bosatt utanför Norge betalade definUiv
källskatt på aktieutdelning i form av kupongskatt efter en skattesats av 25 Vo,
om inte lägre skattesats gällde på grund av bestämmelse i
dubbelbeskattningsavtal.

Det nya norska systemet
för beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning gäller i princip inkomst som
förvärvas fr. o. m. beskattningsåret 1970. Nya regler om skattskyldighet till
statlig inkomstskatt för norskt bolag för utdelning från annat norskt bolag
gäller dock först fr. o. m. beskattningsåret 1971. Bestämmelserna i den nya
lagstiftningen kan sammanfattas på följande sätt. Avdragsrätt för utdelning
gäller för norska bolag vid beräkning av beskattningsbar vinst till statlig inkomstskatt.
Avdrag får ske med bdopp motsvarande hela den utdelning som utbetalas till
aktieägarna eller som avsätts till en särskild fond för framtida utdelning
("utbyttereguleringsfond"). Om avsättning sker till sådan fond,
gäller dock begränsningar både beträffande storleken av det belopp som får
avsättas och tiden inom vilken de fonderade medlen måste utbetalas till
aktieägarna för att medlen inte skall återföras till beskattning hos bolaget.
Som en konsekvens av att avdragsrätt införts vid beskattningen till statlig
inkomstskatt, har skattebefrielsen hos mottagaren för utdelning mellan norska
bolag upph'ävts. För andra aktieägare hem-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 38

mahörande
i Norge kvarstår den redan tidigare gällande skattskyldigheten till statiig
inkomstskatt för utdelning. Den beskattningsbara bolagsvinst som uppkommer
efter avdrag för utdelning beskattas till statiig inkomstskatt efter en
skattesats av 26,5 Vo. I fråga om den kommunala inkomstbeskattningen har inte
inträtt några för'ändringar. Aktiebolag erlägger kommunal inkomstskatt för sin
vinst liksom tidigare samt också avgift till skatteförddningsfonden och skatt
till utvecklingshjälp, numera sammanlagt högst 23,5 Vo. Norska aktieägare är
oförändrat fritagna frän kommunal inkomstskatt på utdelningen. Genom de nya
reglerna har således den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinst
upphävts såvitt gäller statlig inkomstskatt. Eftersom aktieutdelning redan
tidigare var fritagen från kommunal inkomstskatt innebär den nya norska
lagstif-ningen att utdelning från norskt aktiebolag till inhemska aktieägare
kommer att beskattas endast i ett led, i aktieägarens hand med statlig inkomstskatt
och hos det utdelande bolaget i form av kommunal inkomstskatt på
bolagsvinsten. I förmögenhetsskattehänseende innebär 1969 års skattereform
vissa ändringar. Enligt den nya lagstiftningen är aktiebolag helt fritagna
från förmögenhetsskatt. Kommunal förmögenhetsskatt tas i stället ut av
aktieägare (om denne ej är norskt aktiebolag). Norska aktiebolag är dock, Uksom
andra fastighetsägare, skattskyldiga tUl en särskUd kommunalskatt på fast
egendom, vUken skatt utgår med visst belopp beräknat på taxeringsvärde (i stad
0,20,7 Vo). Den statiiga förmögenhetsskatten och förmögenhetsavgiften till
skatteförddningsfonden borttogs i samband med skattereformen.

För
utländsk aktieägare gäller fortfarande, att källskatt tas ut med 25 Vo på
bruttoutdelningen från norska bolag, om inte dubbelbeskattningsavtal
föreskriver lägre skattesats. Utdelning från utländska bolag till mottagare i
Norge är enligt norsk lag skattepliktig till såväl statiig som kommunal
inkomstskatt.

Som
nyss nämnts tas förmögenhetsskatt ut i Norge endast av kommunerna. Den
kommunala förmögenhetsskatten utgår efter en proportionell skattesats som kan
variera mellan 0,4 och 1 Vo. De flesta kommuner tillämpar den maximala
skattesatsen 1 Vo. Skattskyldiga till den kommunala förmögenhetsskatten är
endast fysiska personer och utländska bolag. Fysiska personer bosatta i Norge
är i princip skattskyldiga för förmögenhetstillgångar i;åväl inom landet som
utomlands. Undantag gäller dock för vissa tUlgångar t. ex. fastighet och
rörelsetillgångar i utiandet. Det tidigare redovisade undantaget från inkomstskattskyldighet
för norska medborgare och personer med norsk "innfödsrett" gäller
också i förmöge.nhetsskattehänseende. Sådana personer är befriade från
förmögenhetsskatt på tillgångar i utlandet vid de två första taxeringar som
företas efter deras bosättning i Norge. Grundavdrag medges personer bosatta i
Norge med 40 000 n. kr. oavsett skatteklass. Utomlands bosatta fysiska
personer och utländska juridiska per-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 39

söner
är skattskyldiga för förmögenhetstillgångar med anknytning tUl Norge, såsom
fast egendom i Norge, fordringar med säkerhet av inteckning i där belägen fast
egendom och rörelsetillgångar där. Grundavdrag gäller inte för sådana personer.
Vidare är avdragsrätten för skuld vid beräkning av skattepliktig förmögenhet
begränsad till hälften av skuldbeloppet liksom rätten tUl ränteavdrag vid
inkomstbeskattningen, som jag tidigare nämnt, för sådana personer är begränsad
till hälften av räntebeloppet.

Som jag tidigare antytt är
beskattningen av sjömän och utomlands bosatta artister särskUt reglerad i norsk
lag. Beträffande sjömän gäller en särskild sjömansskatt som påförs i stäUet för
de statliga och kommunala inkomstskatterna, den särskilda skatten för
utvecklingshjälp och avgiften till skatteförddningsfonden. Sjömansskatten är en
definitiv källskatt som utgår på inkomst som förvärvas av sjöman genom tjänstgöring
ombord på norskt fartyg. Lagstiftningen grundar sig på gemensamma nordiska
principer och överensstämmer i stort sett med bestämmelserna om svensk
sjömansskatt. Utomlands bosatta artister som uppträder i Norge erlägger särskild
artistskatt, som liknar den svenska bevillningsavgiften och som ersätter de
vanliga inkomstskatterna. Skatten utgår med 10 Vo av bruttoersättningen till
artisten, om denne själv arrangerar den föreställning i vUken han deltar, och
med 20 Vo i övriga fail.

Det
finns inte någon generell regel i norsk lagstiftning som är avsedd att lindra
internationell dubbelbeskattning. De tidigare nämnda bestämmelserna om
befrielse för i Norge bosatta personer från förmögenhetsskatt på fast egendom
och rörelsetillgångar i utlandet samt om nedsättning av inkomstskatt på
avkastning av sådana tillgångar kan dock sägas tjäna ett sådant ändamål.
Detsamma gäller de skatteförmåner som finns för norska medborgare och personer
med norsk "innfödsrett" som inflyttar till Norge. Vidare medges en
begränsad rätt att avräkna utländsk skatt på inkomst av personligt arbete
utomlands från norsk skatt på samma inkomst. Slutligen gäller rätt att vid
beskattning i Norge av inkomst eller förmögenhet som omkostnad resp. skuld
avdra utländsk skatt på samma inkomst eller förmögenhet, om skattelättnad inte
kan ske på grund av andra interna regler eller enligt bestämmelser i
dubbelbeskattningsavtal.

Det
nya avtalet med Norge har, som jag nämnde i samband med anmälan av fråga om
dess godkännande, tillkommit främst i syfte att anpassa avtalsbestämmelserna
till den nya norska skattelagstiftningen och till de av OECD rekommenderade
reglerna för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. De viktigaste sakliga
skillnaderna i förhållande till gällande avtalsreglering avser utformningen av
bestämmelserna om utdelningsbeskattningen, beskattningen av personer anställda
i allmän tjänst och metoden för undvikande av dubbelbeskattning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 40

Som
jag tidigare nämnt hade remissinstanserna, kammarrätten och riksskatteverket,
riktat vissa anmärkningar mot det ursprungliga avtalsförslaget. Några av dessa
anmärkningar beaktades vid fortsatta förhandlingar och föranledde ändringar i
avtalstexten. Andra anmärkningar i anledning av remisserna har dock inte
ansetts böra medföra ändringar i avtalstexten. Jag avser att i den följande
redogörelsen behandla dessa anmärkningar i samband med redovisningen av
innehållet i de artiklar till vilka de hör.

Angående
det huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra följande.

I
art. 1 och 2 anges de personer och de skatter som omfattas av avtalet. Avtalet
tillämpas på personer med skatterättsligt hemvist i Sverige eller Norge eller i
båda staterna. Avtalet avses i princip skola omfatta samtliga skatter som nu
eller i framtiden tas ut i de båda länderna på inkomst och förmögenhet. På
svensk sida har i uppräkningen i art. 2 § 3 medtagits de skatter som särskUt
angetts i nuvarande avtal jämte skogsvårdsavgiften. På norsk sida inbegrips
under "inkomst- och förmögenhetsskatten till staten och kommuner"
bl. a. den tidigare omnämnda avgiften till skatteförddningsfonden. Art. 35
innehåUer definitioner av vissa uttryck som begagnas i avtalet och har
utformats i nära anslutning till OECD:s motsvarande bestämmelser. I art. 3
upptas dock även definition av uttrycket "internationell trafik".
DefinUionen har betydelse för tUlämpningen av art. 8, art. 13 § 3 och art. 23 §
4. I art. 3 har vidare klargjorts att under uttryc;icen "Norge"
resp. "Sverige" inbegrips vid tillämpningen av avtalet den del av
kontinentalsockeln över vilken resp. stat har rättigheter enligt 1958 års
konvention om kontinentalsockeln. Art. 4 och 5 'är i huvudsak likalydande med OECD:s
mönsterbestämmelser men kan i förhåUande till nuvarande avtal i något fall
innebära vissa sakliga skillnader. Så är t. ex. enligt art. 4 § 3 platsen för
den verkliga ledningen avgörande i fall av s. k. dubbelt hemvist för juridisk
person. Enligt nuvarande avtal är i sådant fall den juridiska personens
nationalitet avgörande. TUlämpningen av dessa regler kan undantagsvis leda
till olika resultat. Sorn ytterligare exempel kan anges, att enligt art. 6
punkt 1 i gällande avtid ett varunederlag är att anse som fast driftställe i
avtalets mening, medan så icke är fallet enligt art. 5 i det nya avtalet.

I
art. 622 återfinns regler angående beskattningen av särskilda inkomstslag.

Art.
6 föreskriver att inkomst av fastighet får beskattas i den stat där fastigheten
är belägen. Denna regel avviker i princip inte från vad som gäller enligt
nuvarande avtal, vari stadgas att skatt på sådan inkomst utgår endast i den
stat där fastigheten ligger. Genom att för svensk del införts den s. k. credit
of tax-metoden (avräkning av skatt) för undanröjande av dubbelbeskattning gäller
dock generellt beträffande inkoms-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 41

ter
som enligt avtalet får beskattas i Norge att svensk skatt får tas ut om
inkomsttagaren har hemvist i Sverige. Därvid skall dock från den svenska
skatten på inkomsten avräknas den norska skatt som utgått på samma inkomst.
Reglerna härom finns i art. 24, till vilken jag senare skall återkomma. I fråga
om inkomst av fastighet medför sålunda den nya metoden att inkomst av fastighet
i Norge, som uppbärs av person med hemvist i Sverige, kan beskattas i Sverige
med avräkning för den skatt som utgått i Norge enligt art. 6. Det kan i övrigt
anmärkas, att i art. 6 § 4 införts regler som bl. a. innebär att den tidigare
berörda norska lagstiftningen om begränsning av rätten till ränteavdrag vid inkomstbeskattningen
inte blir tUlämplig på person med hemvist i Sverige.

Inkomst
av rörelse får enligt art. 7 beskattas i den stat där rörelsen bedrivs från
fast driftställe. Vad som förstås med fast driftställe anges i art. 5. Har
inkomsttagaren hemvist i Sverige, kan dock, som en följd av tillämpningen av credit
of tax-metoden, inkomst av rörelse från fast driftställe i Norge beskattas
också här, men avräkning skaU då ske av den norska skatten enligt
bestämmelserna i art. 24 § 4.

Riksskatteverket
har ansett att uttrycket "inkomstslag" i första meningen i art. 7 §
7 kan missförstås och har föreslagit, att bestämmelsen formuleras på annat
sätt. Jag anser dock inte, att missförstånd skall behöva uppstå om innebörden
av uttrycket inkomstslag. Jag tillstyrker därför art. 7 § 7 i den lyddse den
har fått i den överenskomna avtalstexten. Den andra meningen i art. 7 § 7, som
saknar motsvarighet i tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal, har tUlkommit
för att klargöra att de principer som enligt art. 7 gäller för beskattning av
inkomst av rörelse hänförlig till fast driftställe även är tillämpliga
beträffande exempelvis sådan utdelning på aktier med anknytning till det fasta
driftstället, på vilken art. 7 skall tillämpas enligt art. 10 § 7.

Som
ett undantag från bestämmelserna i art. 7 om beskattning av rörelseinkomst
gäller enligt art. 8, i överensstämmelse med OECD:s modellavtal och nu gällande
svensk-norska avtal, att inkomst av sjöfart eller luftfart i internationell
trafik skall beskattas uteslutande i den stat där företag som driver sådan
verksamhet har sin verkliga ledning. Bestämmelsen i art. 8 § 3 förutsätter,
att den verkliga ledningen kan ligga i båda staterna, t. ex. i fråga om
partrederier med delägare i både Sverige och Norge. I sådant fall beskattas i vardera
staten den andel av partrederiets inkomst som belöper på delägare med hemvist
där. Vid tUlämpning av art. 8 § 3 torde visst samråd böra äga rum mellan de
båda staternas behöriga myndigheter. Art. 8 § 4 har sin motsvarighet i gällande
avtal och får ses mot bakgrunden av att inkomst som förvärvas genom den
verksamhet som SAS bedriver icke beskattas hos SAS utan hos de skandinaviska
flygföretag som ingår som delägare i SAS.

Art.
9 innehåUer regler om omräkning av inkomst av rörelse vid obe-

4
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 42

hörig vinstöverflyttning till utlandet, exempelvis i
förhållandet mellan moderföretag i den ena staten och dotterföretag i den andra
staten. Artikelns första och andra stycken har sina motsvarigheter i OECD:s
mönsterbestämmelser, medan bestämmelsen i tredje stycket, som innebär en
obligatorisk skyldighet för en stat att underrätta den andra statens behöriga
myndighet när fråga om omräkning uppkommer, har överförts i sak oförändrad
från nuvarande avtal. Bestämmelserna har för Sveriges del betydelse vid tUlämpningen
av 43 § 1 mom. kommunal-skaUdagen (1928: 370) (43 § 1 mom. ändrad senast 1965:
573).

Enligt nu gällande avtal besktittas utdelning på aktier
endast i den stat där utdelningsmottagaren har hemvist. Enligt art. 10 § 1 i
det nya avtalet har mottagarens hemviststat alltjämt beskattningsrätt. Även den
stat varifrån utdelningen utbetalas (källstaten) har emellertid enhgt art. 10 §§
2 och 3 erhållit en begränsad beskattningsrätt. Bakgrunden till de nya reglerna
är följande.

Lagstiftningen
i Sverige och i Norge om beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning var i
stort sett överensstämmande före 1969 års norska skattereform. Den nuvarande
regeln tedde sig därför naturlig. Som jag tidigare framhållit har emellertid
läget ändrats genom den nya norska lagstiftningen. Norska bolag är numera
berättigade att vid beskattningen till norsk statlig inkomstskatt få avdrag
för utdelad vinst. Detta innebär att utdelad bolagsvinst beskattas hos bolaget
endast med kommunal inkomstskatt, avgift till skatteförddningsfond och skatt
till utvecklingshjälp, eller f. n. med sammanlagt 23,5 "to. Har utdelningsmottagaren
hemvist i Norge, kompletteras skatteuttaget genom att utdelningen beskattas
med statlig :inkomstskatt i dennes hand. Mottages utdelningen av aktieägare med
hemvist i Sverige, skulle regeln i nuvarande avtal medföra att norsk skatt
inte fick tas ut hos mottagaren. Man är ense på norsk och svensk sida att i
sådant fall den totala beskattningen i Norge av utdelningen skulle bli låg vid
en jämförelse med förhållandet enligt tidigare norsk lagstiftning och jämfört
med den skatt som belastar utdelningen när utdelningsmottagaren har hemvist i
Norge. Vid jämförelse med den skattebelastning som i Sverige åvilar utdelning
från svenskt bolag till mottagare i Norge framgår dessutom, att den nuvarande
regeln skulle skapa viss obalans i beskattningen av utdelning från bolag i
resp. stat till mottagare i den andra staten. Norge har därför genom art. 10 §§
2 och 3 i det nya avtalet tillagts rätt att beskatta utdelning från norska
bolag till mottagare med hemvist i Sverige efter en skattesats som får uppgå
till högst 15 "lo av utdelningens bruttobelopp. Av art. 10 § 3 framgår
dock att, om norska bolags avdragsrätt för utdelning skulle bortfalla genom
lagstiftningsändring, käUskatten begränsas tUl den i art. 10 § 2 a angivna
skattesatsen av högst 5 Vo, om mottagaren är ett svenskt bolag som äger minst
25 Vo av det utdelande norska bolagets kapital. De överviiganden som motiverat
införande i av-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 43

talet
av rätt för Norge att ta ut källskatt på utdelning till Sverige gäller
visserligen inte i samma grad i fråga om utdelning från Sverige till mottagare
i Norge. Av principieUa skäl har bestämmelsen emellertid utformats reciprokt.
Enligt art. 10 § 2 får Sverige alltså i fortsättningen rätt att ta ut källskatt
på utdelning från svenska bolag tUl mottagare i Norge. Skatten får, liksom
enligt de av OECD rekommenderade reglerna, uppgå till högst 5 "lo om
mottagaren är ett norskt bolag, som äger minst 25 "to av kapitalet i det
svenska bolaget och 15 Vo i övriga fall. Någon motsvarighet för svensk del
till bestämmelsen i 3 § är givetvis inte påkallad..

Den
skatt som utgår i källstaten avräknas enligt art. 24 från den skatt som tas ut
i mottagarens hemviststat. Att i det nya avtalet införts en rätt för källstaten
att ta ut skatt innebär därför i regel inte att mottagare som är skattskyldig
för utdelningen i hemlandet drabbas av högre total skatt på denna än som är
fallet enligt gällande avtalsbestämmelser. I den mån utdelningsmottagaren inte
är skattskyldig för utdelningen i hemlandet och därför skatteavräkning infe
kan ske, utgör däremot källstatens skatt givetvis en merbelastning i
förhållande till nuvarande regler. Detta gäller framför allt de bolag som
åtnjuter skattefrihet i hemviststaten för utdelning i enlighet med
bestämmelserna i art. 10 § 6, som jag senare skaU återkomma till. Dessa bolag
är regelmässigt sådana som till minst 25 "lo äger det utdelande bolaget.
Utdelning från norskt bolag till sådant svenskt bolag belastas enligt art. 10 §
3 med högst 15 "lo norsk skatt medan svensk skatt på utdelning från
svenskt bolag till norskt bolag enligt art. 10 § 2 a får utgå med högst 5
"k. Skillnaden motiveras, som jag tidigare framhållit, av en strävan att
skapa balans mellan den totala skattebelastningen på utdelning från norskt
resp. svenskt bolag. Bortsett från de reciprocitetshänsyn som jag framfört
tidigare har det ansetts motiverat med en begränsad källskatt även på svensk
sida mot bakgrunden av den begränsade avdragsrätt för utdelning som enligt
svensk rätt tUlkommer svenska bolag och som i viss utsträckning motsvarar den
avdragsrätt som nu tillskapats i Norge.

Bestämmelsen
i art. 10 § 6 om skattefrihet för utdelning har till syfte att förhindra
kedjebeskattning av bolagsvinst och ansluter tUl de regler om befrielse från
skattskyldighet som gäller beträffande utdelning mellan svenska bolag enligt 54
§ kommunalskattelagen (1928: 370) (54 § ändrad senast 1970: 915) och 7 §
förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Bestämmelsen har i sak
oförändrad överförts från nuvarande avtal. Art. 10 § 7 reglerar det fall att
utdelning har verkligt samband med fast driftställe som mottagaren har i källstaten.
I sådant fall gäller inte den begränsning av skattesatsen på utdelningen som källstaten
är skyldig att iaktta enligt art. 10 §§ 2 och 3. I stället tillämpas reglerna i
art. 7 om beskattning av rörelseinkomst.

Beskattningen
av ränta är icke uttryckligt reglerad i gäUande avtal, vilket med den teknik
enligt vilken avtalet är uppbyggt innebär, att

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 44

ränta
beskattas endast i mottagarens hemviststat. I det nya avtalet har emellertid
intagits uttryckliga bestämmelser i art. 11 om beskattning av sådan inkomst.
Bestämmelserna innebär, att ränta liksom hittills beskattas endast i
mottagarens hemviststat (art. 11 § 1).

I
art. 12 föreslås att royaity skall beskattas endast i mottagarens hemviststat.
Bestämmelsen, som är utformad i överensstämmelse med OECD:s rekommendation om
beskattning av royaity, avviker inte i sak från motsvarande regel i nuvarande
avtal.

Beskattningen av realisationsvUist
behandlas i art. 13. Vinst genom avyttring av fastighet får beskattas i den
stat där fastigheten är belägen. Om avyttringen avser lös egendom som ingår i
anläggnings- eller drift-kapUalet i ett fast driftställe eller i en
stadigvarande affärsanordning för utövande av fritt yrke, får beskattning av
vinsten ske i den stat där driftsfäUet eller affärsanordningen ligger. Vinst
genom avyttring av fartyg eller luftfartyg, som används i internationell
trafik, eller av lös egendom hänförlig till sådana fartyg och luftfartyg
beskattas uteslutande i den stat som enligt art. 8 har beskattningsrätten till
inkomsten av verksamheten, dvs. den stat diir sjöfarts- eller
luftfartsföretaget har sin verkliga ledning. Realisationsvinst av annat slag
beskattas med de undantag som framgår av art. 13 §§ 5 och 6 endast i överlåtarens
hemviststat. Besfämmelserna i art. 13 § 5 innebär att Norge i visst fall
förbehålls rätt att tillämpa norsk lagstiftning beträffande beskattning av
vinst vid aktieförsäljning. Genom art. 13 § 6 medges Sverige motsvarande rätt
såvitt avser försäljning av aktier i bolag vars väsentliga tUlgång är
fastighet. De svenska bestämmelser som åsyftas finns intagna i 35 § 3 mom.
sista stycket, kom.munalskattelagen (1928: 370) (35 § 3 mom. ändrad senast
1968: 275). I reservation mot riksskatteverkets yttrande över avtalet har två
ledamöter förklarat, att best'ämmelserna i art. 13 § 5 innebär ett avsteg från
den allmänna princip om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av
aktier som upprätthålls i existerande dubbelbeskattningsavtal och som lekommenderats
av OECD, nämligen att sådan beskattning skall ske endast i överlåtarens
hemviststat. Man har vidare framhållit, att olika regler kommer att gälla vid
avyttring av aktier i svenska och norska bolag samt att ägare av norska aktier,
bosatta i Sverige, på grund av händelser i Norge kan förs'ättas i olika
situationer i fråga om beskattningen utan att kunna påverka orsakerna därtill.
Av anförda skäl har reservanterna förklarat, att riksskatteverket bort avstyrka
införandet av art. 13 § 5.

Beskattningsregeln
i art. 13 § 5 får ses mot bakgrunden av föreskrifter i norsk lagstiftning vari förs'äljning
av aktier i ett norskt bolag i vissa fall jämställs med försäljning av
företaget och dess tillgångar. En avtals-besfämmelse innebärande en exklusiv
beskattningsrätt i överlåtarens hemviststat skulle kunna leda till att avtalet
utnyttjades i syfte att undgå norsk realisationsvinstbeskattning. För att
motverka ett sådant utnytt-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 45

jande
av avtalsreglerna var man på svensk sida vid förhandlingarna beredd att
tillmötesgå norska önskemål om att i begränsad omfattning få tUlämpa norska
skatteregler vid beskattning av vinst vid aktieförsäljning när överlåtaren har
hemvist i Sverige. Av kommentaren till den aktuella OECD-bestämmelsen framgår även,
att avsteg från huvudprincipen får ske i bilaterala avtal, om t. ex. en av de
avtalsslutande staterna behandlar en aktieägares försäljning av samtliga eller
flertalet aktier i ett bolag som överlåtelse av bolagets tiUgångar som sådana.
Som exempel på stater där detta är fallet nämns f. ö. just Norge. Med hänsyn
härtill bör en avtalsbestämmelse av ifrågavarande slag enligt min mening inte
möta betänkligheter. Jag vill dessutom framhålla, att en bestämmelse av
motsvarande innehåll finns i art. 14 § 5 i dubbelbeskattningsavtalet mdlan
Sverige och Nederiänderna (SFS 1968: 771). I OECD-kommentaren har poängterats,
att en undantagsbestämmelse av här antydd art inte får medföra
dubbelbeskattning. I det svensk-norska avtalet har detta problem lösts efter
mönster av det svensk-nederländska på så sätt att källstaten, dvs. Norge i
motsats till vad som normalt gäller har förbundit sig att från sin skatt
avräkna den skatt som erlagts i Sverige på vinsten. Bestämmelser härom finns i
art. 24 § 3, som jag skall återkomma till senare. Genom detta förfarande är
Sverige som hemviststat för överlåtaren alltså bibehållet sin rätt att beskatta
vinsten utan att behöva medge skatteavräkning. Med hänsyn härtill och till att
förbehållet för tillämpning av norsk lag är tidsbegränsat, har jag inget att
erinra mot att en skatteflyktsregd av angivet slag införs i det svensk-norska
dubbelbeskattningsavtalet. Jag tUlstyrker därför att art. 13 § 5 godtas i
föreslagen lydelse. Jag vill också erinra om att en skatteflyktsregel i svenskt
intresse har intagits i art. 13 § 6.

Art.
14 föreskriver, i likhet med OECD:s motsvarande mönsterbestämmelse, att
inkomst av fritt yrke som huvudregel beskattas endast i den stat där
inkomsttagaren har hemvist. Om yrket utövas från en stadigvarande
affärsanordning i den andra staten, får inkomsten emellertid beskattas i denna
stat till den dd inkomsten är h'änförlig till verksamhet där.

Beskattningen
av inkomst av enskild tjänst regleras i art. 15. Sådan inkomst beskattas i
allmänhet endast i inkomsttagarens hemviststat. Om arbetet utförs i den andra
staten, får inkomsten dock enligt art. 15 § 1 beskattas där. Överstiger
vistelsen i denna andra stat inte 183 dagar under beskattningsåret, beskattas
inkomsten likväl i hemviststaten under förutsättningar som anges i art. 15 § 2.
Beskattningen av inkomst av anställning ombord på fartyg, luftfartyg och
fiske-, sälfångst- eller val-fångstfartyg behandlas särskilt i art. 15 § 3.
Enligt art. 15 § 3 a skall inkomst av arbete ombord på fartyg liksom enligt gäUande
avtal beskattas endast i den stat vars nationalitet fartyget har. Denna regel,
som avviker från OECD:s rekommendation, är utformad med hänsyn till

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 46

de
regler för skattskyldighet till sjömansskatt som gäller enligt såväl norsk som
svensk lagstiftning på området. En i Norge bosatt sjöman som tjänstgör på
svenskt handelsfartyg erlägger sjömansskatt enligt de regler som gäller för
sjöman bosatt i Sverige (SFS 1959: 544). Inkomst av anställning ombord på
luftfartyg i internationell trafik eller som används av SAS beskattas endast i
den stat där inkomsttagaren har hemvist. Denna regel som intagits i art. 15 §
3 b överensstämmer i huvudsak med den bestämmelse i nuvarande avtal som
reglerar beskattningen av sådan inkomst. Bestämmelsen i art. 15 § 3 c om
beskattning av inkomst av arbete ombord på fiskefartyg o. d. saknar
motsvarighet i gällande avtal. Personer anställda på sådana fartyg erlägger
inte sjömansskatt. Inkomst av där angiven art behandlas enligt svensk skatterätt
i vissa fall som inkomst av rörelse, som bedrivs utan fast driftställe. Med
hänsyn h'ärtUl har särskUd överenskommelse träffats den 2 april 1962 mellan
dåvarande riksskattenämnden och norska finans- og tolldepartementet av innehåll
att inkomst av fiske som förvärvas på grund av s. k. båt-, redskaps- eller
manslott skall beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist
(riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4). Bestämmelsen i art. 15 § 3 c
stadfäster denna princip och föreskriver att inkomst av arbete ombord på
fiske-, sälfångst- och valfångstfartyg skall beskattas endast i
inkomsttagarens hemviststat.

I
art. 15 § 4 har införts regler om beskattning av arbetsinkomst som förvärvas av
s. k. gränsgångare. E',nligt nuvarande avtal beskattas sådan inkomst efter
huvudregeln, dvs. i den stat där arbetet utförs. Den nya bestämmelsen
föreskriver däremot, att hemviststaten skall under de i bestämmelsen angivna
förutsättningarna ha rätt att ensam beskatta inkomsten. Skälen till detta undantag
från huvudregeln är att söka i de speciella förhållanden som gäUer för gränsgångare.
Sådan person har oftast sin starkaste personliga anknytning till den kommun där
han har sin bostad och sin famUj. Ibland kan förhållandena vara sådana att han
återvänder dagligen till sin bostad efter arbetets slut. I andra fall kan det
av praktiska skäl vara lämpligt att han själv har tillfäUig bostad nära
arbetsplatsen i grannstaten, medan familjen kvarbor i den fasta bostaden och
han reser hem vid veckoslut, semester etc. Det har hävdats, främst från norsk
sida, att hemvistkommunens sociala och andra utgifter för arbetstagaren och
hans familj i här avsedda fall uppgår till samma belopp som för andra personer
med hemvist i kommunen. Det synes därför rimligt att arbetsinkomsten får
beskattas i den stat där hemvistkommunen ligger. Jag delar denna uppfattning. I
punkt 2 av slutprotokollet till art. 8 i det svensk-finska
dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1950: 198) finns i detta hänseende särregler av
innebörd att gräns-gångares arbetsinkomst beskattas endast i inkomsttagarens
hemviststat. I detta avtal har uppräknats namnen på de svenska resp. finska
gränskommunerna. Med hänsyn till det stora antalet kommuner längs den svensk-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 47

norska
gränsen, namnbyten i samband med kommunsammanslagningar etc. har denna teknik
bedömts vara opraktisk. I stället har i art. 15 § 4 införts en generell regel,
som gäller för personer som har hemvist i kommun som direkt gränsar till riksgränsen
mellan Sverige och Norge och som arbetar i sådan kommun i den andra staten. Det
krävs inte för att bestämmelsen skall vara tUlämplig att kommunerna har
gemensam gräns. Däremot förutsätts, att arbetstagaren regelmässigt uppehåller
sig i sin fasta bostad i hemviststaten. Vid förhandlingarna om avtalet var
förhandlingsdelegationerna ense om att begreppet "regelmässigt" i
normalfallet skulle innebära, att arbetstagaren minst en gång i veckan uppehöll
sig i sin fasta bostad. Man underströk emellertid också, att denna presumtion
avsåg normalfallet och att undantag givetvis kunde gälla om arbetstagaren på
grund av sjukdom, särskild tjänstgöring etc. vid enstaka tillfällen var
förhindrad att besöka hemmet inom angiven tid. Bakgrunden till villkoret om
regelmässighet är en strävan att från tillämpningen utesluta vissa fall som, i
strid med bestämmelsens syfte, annars skulle komma att omfattas av denna. Detta
gäller exempelvis fall där en person, som har hemvist i gränskommun i södra
Norge, tar anstäUning och under lång tid arbetar i gränskommun i norra Sverige
utan att förvärva hemvist där. Sådana fall skall inte omfattas av en
undantagsbestämmelse, som bygger på den personliga anknytningen till den stat
där den fasta bostaden ligger. Jag anser, att den uppfattning om innebörden av
uttrycket "regelmässigt" som förhandlingsdelegationerna enats om
medför en rimlig avgränsning av de fall på vilka bestämmelsen bör tillämpas.
Mot denna bakgrund vill jag föreslå, att bestämmelsen antas i föreliggande
utformning.

Art.
16 innehåller regler om beskattning av arbetsinkomst och inkomst av rörelse
som uppbärs vid uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på vissa
sträckor längs svensk-norska gränsen. Sådan inkomst föreslås, med avvikelse
från bestämmelserna i art. 15 resp. art. 7, bli beskattad endast i
arbetstagarens resp. företagets hemviststat. Bestämmelsen har tillkommit i
anslutning till det förslag till ny konvention meUan Sverige och Norge om
renbetning m. m. med tillhörande protokoll om uppförande och underhåll av
spärrstängsel för renar som paraferats den 9 juni 1971 och som överlämnats
till Kungl. Maj:t den 24 juni 1971 av den svenska förhandlingsdelegationen samt
till ett särskilt protokoll mellan Sverige och Norge om uppförande och
underhåll av renstängsel utmed vissa delar av riksgränsen (Jämtlands län och Nord-Trönddag
och Sör-Trönddag fylker). Enligt vad jag erfarit avses sistnämnda protokoU
skola undertecknas inom den närmaste tiden. Enligt art. 16 § 3 skall de
behöriga myndigheterna träffa överenskommelse om de sträckor på vilka artikelns
bestämmelser skall tillämpas. Sådan överenskommelse kommer att träffas, sedan
konventionen med tillhörande protokoll och det särskilda protokollet trätt i

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 48

kraft,
och förutsätts anknyta till de däri angivna sträckorna. Konventionen och dess
protokoll avses enligt uttryckliga bestämmelser i dessa träda i kraft den 1 maj
1972 medan det särskilda protokollet skall träda i kraft omedelbart efter utväxling
av ratifikationshandlingarna, vilken beräknas komma att ske före nämnda datum.

Enligt
art. 17 § 1 får styrelsearvoden och liknande ersättningar beskattas i den
stat, där det utbetalande bolaget har hemvist. Bestämmelsen överensstämmer med OECD:s
modeUavtal men innebär en ändring i förhållande till nu gällande regler, vilka
föreskriver beskattning endast i mottagarens hemviststat. Art. 17 § 2 avser att
klargöra att 1 § endast gäller sådana ersättningar som personen i fråga
uppburit i egenskap av styrelseledamot i bolaget och inte; exempelvis lön som utbetalas
till en i bolaget anställd person som samtidigt är ledamot av dess styrelse.

I
art. 18 § 1 har bibehållits den nu gällande regeln att inkomst som förvärvas av
artister och professionella idrottsmän får beskattas i den stat där
verksambeten utövas, oavsett vad avtalet i övrigt föreskriver om beskattning av
inkomst av anställning eller fritt yrke. Bestämmelsen i art. 18 § 2 saknar
motsvarighet i nuvarande avtal. Den har tillkommit för att förhindra att
beskattningsregeln i 1 § kringgås genom att ersättningen för
artistuppträdandet etc. utbetalas inte tUl artisten S3'älv utan tUl annan
person, t. ex. ett för ändamålet tillskapat s. k. artistbolag i vilket
artisten har ett avgörande inflytande. Bestämmelser av i princip motsvarande
innehåll finns i art. 18 i avtalet med Schweiz (SFS 1966: 554) och i art. 6 A i
det genom tUläggsavtalet den 10 mars 1971 ändrade avtalet med Frankrike (prop.
1971: 112).

I
nuvarande avtal finns inte någon särskild regel om beskattningen av pensioner
och liknande ersättningar. Sådan inkomst beskattas i inkomsttagarens
hemviststat enligt den allmänna bestämmelsen i avtalet om beskattning av
inkomst som inte särskilt omnämnts i detta. Som ett led i anpassningen till OECD:s
modeUavtal har särskilda bestämmelser införts i det nya avtalet om beskattning
av pensioner. Art. 19 behandlar beskattning av pensioner på grund av enskUd
tjänst, livräntor och utbetalningar från socialförsäkringsmyndighet.
Beträffande pensioner som utgår från stat och kommun gäller reglerna i art. 20.

Enligt
art. 19 § 1 beskattas eniikUda pensioner och livräntor liksom enligt gäUande
avtal endast i inkomsttagarens hemviststat. Genom art. 19 § 2 har införts en
rätt för utbetalarstaten att beskatta sådana utbetalningar från dess socialförs'äkringsmyndigheter,
som sker enligt sociallagstiftningen i denna stat tiU person med hemvist i den
andra staten. På grund av denna bestämmelse får sålunda svensk skatt tas ut på
pensioner som utgår enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381), t. ex. folkpension
och tilläggspension (ATP), till person med hemvist i Norge. Remissinstanserna
har inte haft något att erinra mot denna regel men mot riksskatteverkets
yttrande har i denna del en ledamot

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 49

reserverat
sig. Reservanten har avstyrkt, att regeln införs och förklarat att den strider
mot OECD:s av Sverige godkända rekommendation beträffande beskattning av
pensioner i enskild tjänst. I reservationen framhålls vidare, att det är
önskvärt att en pensionär beskattas endast i ett land för alla sina pensioner
oavsett från vilket land de utgår. Utbetalar-statens beskattningsrätt framstår
enligt reservantens uppfattning som särskUt egendomlig t. ex. i fall då en
person som under hela sin aktiva tid varit anställd i svenska dotterbolag utomlands
efter sin pensionering bosätter sig utomlands och uppbär tilläggspension, för
vilken kostnaderna burits av de utiändska bolagen.

Jag delar inte denna
uppfattning. När OECD:s mönsterregel antogs år 1963 som en rekommendation, hade
lagstiftning om socialförsäkringspensioner ännu inte genomförts i
medlemsstaterna i större omfattning. Man hade därför inte då anledning att
överväga frågan om beskattning av sådana pensioner. Jag finner därför inte att OECD-rekommendatio-nen
kan åberopas som argument mot den föreslagna regeln. Denna motiveras av att
förmåner enligt försäkringen för tilläggspension ansetts jämställda med statlig
pension i beskattningshänseende. Regeln utgör således en motsvarighet till
bestämmelser i art. 20 om beskattning av lön och pensioner i allmän tjänst. EiUigt
min mening skall samma synsätt givetvis anläggas även i det fall pensionen
utgår till en svensk medborgare som inträtt i tilläggspensioneringen i fråga
om sin inkomst av anställning hos svenskt dotterbolag i utlandet. Jag vill i
detta sammanhang även erinra om att motsvarande bestämmelse finns i flertalet
av de på senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtalen.

Som jag tidigare antytt
har i det nya avtalet införts regler om beskattning av lön och pension i
allmän tjänst som avviker från dem som gäller enligt nuvarande avtal. Nuvarande
regler innebär att sådan lön beskattas på samma sätt som lön i enskUd tjänst
dvs. i regel i den stat där arbetet utförs. Statiig pension beskattas enUgt
gällande avtal liksom enskild pension endast i pensionstagarens hemviststat.
Art. 20 i det nya avtalet har utformats i överensstämmelse med OECD:s
mönsterbestämmelse för beskattning av löner och pensioner som utbetalas av
stat och kommun. Enligt art. 20 § 1 får sådana löner och pensioner beskattas i
den stat varifrån ersättningen utbetalas. I art. 20 § 2 stadgas undantag från
denna princip för det fall att ersättningen eller pensionen utgår på grund av anstäUning
utövad i samband med rörelse som den utbetalande staten resp. kommunen
bedrivit.

Art. 21 innehåller regler
om viss skattefrihet för inkomster som förvärvas av studerande och
praktikanter med hemvist i en av staterna vid vistelse i den andra staten. Art.
21 § 1, som har sin motsvarighet i OECD-avtalet, föreskriver skattefrihet i
vistelsestaten för periodiska understöd från utlandet. Art. 21 § 2 har
utformats efter mönster av den bestämmelse i det svensk-finska
dubbelbeskattningsavtalet som tillkom

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 50

genom
noteväxling den 9 september 1968 (SFS 1968: 517). Bestämmelsen skiljer sig
från en likartad bestämmelse i det gällande avtalet framför allt i två
hänseenden. Kretsen av undervisningsanstalter har utvidgats att omfatta också
andra sådanai anstalter än universitet och högskola. Vidare har kravet på anställningens
samband med studierna mUdrats. Enligt gällande avtal skall anstäUningen innehas
"för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning".
Detta har i praxis tolkats så att för tillämpningen av bestämmelsen krävs att
anställningen innehas som ett led i en studieplan eller på annan grund utgör en
obUgatorisk praktikanttjänstgöring. Uttrycket i art. 21 § 2 "för att erhåUa
praktisk erfarenhet i anslutning till studierna" har valts för att markera
att sådan fast anknytning mellan anställning och studier inte Tängre erfordras.
Givetvis måste dock anställningen ha klart samband med studiernas inriktning.

Inkomstslag
som inte behandlats i föregående artiklar i avtalet beskattas enligt art. 22
endast i inkomsttagarens hemviststat.

Beskattningen
av förmögenhetstillgångar behandlas i art. 23. Fastigheter och tillgångar
nedlagda i fast driftställe eller stadigvarande affärsanordning får enligt
art. 23 §§ 1 och 3 beskattas i den stat där de är belägna. På grund av
bestämmelsen i art. 23 § 2 får, som ett undantag från den tidigare redovisade
regeln i norsk skattelag, avdrag göras för skuld hänförlig till fast egendom i
Norge, som innehas av person med hemvist i Sverige. Fartyg och luftfartyg som
används i internationell trafik och lös egendom hänförlig till sådana fartyg
beskattas endast i den stat, där inkomsten av sådan verksamhet enligt art. 8
får beskattas, dvs. där företagets verkliga ledning är belägen. Beskattningen
av andra slag av förmögenhetstillgångar är förbehållen den stat där innehavaren
har hemvist.

I
gällande avtal begagnas både för Sveriges och Norges del den s. k. exemptmetoden
för undvikande av dubbelbeskattning, dvs. inkomst eller förmögenhet, som enligt
bestämmelse i avtalet får beskattas i den ena staten, skall vara undantagen
från beskattning i den andra staten.

I
art. 24 av det nya avtalet har för svenskt vidkommande liksom i andra avtal som
ingåtts under senare år föreskrivits skatteavräkning (credit of tax) som
huvudmetod för undvikande av dubbelbeskattning. Denna metod innebär att skattskyldig
med hemvist i Sverige taxeras i vanlig ordning även för inkomst och förmögenhet
som enligt avtalet får beskattas i Norge. Från den svenska skatten avräknas
enligt art. 24 § 4 inkomst- resp. förmögenhetsskatt som den skattskyldige har erlagt
i Norge enligt bestämmelse i avtalet. Avräkningsbeloppet får emellertid inte
överstiga den svenska skatt som belöper på den inkomst resp. förmögenhet som
beskattas i Norge. Från credit Of tax-förfarandet undantas enligt art. 24 § 5
inkomst eller förmögenhet som uppbärs resp. innehas av person med hemvist i
Sverige och som enligt avtalet skall beskat-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 51

tas endast i Norge. Detta gäller beträffande inkomst av
sjöfart och luftfart i internationell trafik (art. 8), realisationsvinst vid
försäljning av tillgångar nedlagda i sådan verksamhet (art. 13) och innehav av
sådana tillgångar (art. 23). Det gäller vidare i fråga om inkomst av
anställning ombord på norskt fartyg som uppbärs av person med hemvist i Sverige
(art. 15 § 3 a). I dessa fall skall således alltjämt exemptmetoden tUlämpas.
Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i art 10 § 6 enligt vilken exemptmetoden
i regel skall tillämpas på utdelning från norskt till svenskt bolag.
Ytterligare undantag från credit of tax-förfarandet på svensk sida gäller
beträffande sådan person med hemvist i Sverige som avses i art. 13 § 5 och som
uppbär vinst vid försäljning av aktier i norskt bolag. Som jag tidigare nämnt
åligger det i sådant faU Norge enligt art. 24 § 3 att genom skatteavräkning
förhindra dubbelbeskattning. Motsvarande skyldighet för Sverige föreskrivs i
art. 24 § 6 vid beskattning här i riket av vinst som avses i art. 13 § 6 och
som uppbärs av person med hemvist i Norge.

På norsk sida bibehålls enligt art. 24 § 1 i princip exemptmetoden
för undvikande av dubbelbeskattning. För person med hemvist i Norge kommer
således inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Sverige i
regel inte att inräknas i beskattningsunderlaget för bestämmande av norsk
skatt. Utöver det fall som avses i art. 24 § 6 och som jag nyss redogjort för undantas
från exemptmetoden i regel även utdelning från svenskt bolag till mottagare med
hemvist i Norge. Den källskatt som enligt art. 10 tas ut i Sverige avräknas
enligt art. 24 § 2 från den norska skatt som belöper på utdelningen.

Art. 25 innehåller bestämmelser om likställighet mellan
skattskyldiga. Bestämmelserna bygger på OECD:s rekommendation men har försetts
med vissa tiUägg. I art. 25 § 2 andra stycket har sålunda som en sista mening
införts ett förbehåll, som innebär att norskt bolags filial i Sverige inte kan
åberopa den skattefrihet för utdelning från svenskt bolag som i regel gäller
för utdelning mellan svenska bolag. Motsvarande regel finns i art. XXVI (3) i
det svensk-brittiska dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1968: 769). Även tredje
stycket av art. 25 § 2 utgör ett tiUägg i förhållande till OECD-avtalet. Denna
bestämmelse medför att Norge vid beskattning av ett fast driftställe som tillhör
ett svenskt bolag inte behöver medge avdrag för driftställets andel av den
vinst som kan ha utdelats av det svenska bolaget. För svensk del innebär regeln
att norskt bolags fasta driftställe i Sverige inte kan vid beskattningen här
åberopa rätt till s.k. Anndl-avdrag. Kammarrätten har i sitt remissyttrande
efterlyst visst förtydligande av bestämmelserna i art. 25 § 2 andra och tredje
styckena. Jag anser att denna begäran tUlgodosetts genom den förklaring som nu
lämnats av innehållet i dessa bestämmelser. Genom art. 25 § 4 förbehåller sig
Norge rätt att utan hinder av övriga bestämmelser i art. 25 tillämpa de norska
reglerna om skatte-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:172 52

förmåner
för norska medborgare och personer med norsk "iimfödsrett".

Art.
26 innehåUer, förutom sedvanliga regler om förfarandet vid ömsesidig
överenskommelse om avtalets tolkning och tUlämpning, i 3 § ett bemyndigande för
de behöriga myndigheterna att träffa överenskommelse i frågor som på grund av
olikheter i de båda staternas lagstiftningar kan uppkomma beträffande skattens
beräkning. Nuvarande avtal innehåller i art. 22 en motsvarande regel som har
utnyttjats för en överenskommelse angående beskattning av underhållsbidrag från
frånskild make i Sverige till barn i Norge (riksskattenämndens meddelande 1961
nr 4). Sedan det nya avtalet trätt i kraft torde en ny överenskommelse,
grundad på bestämmelsen i art. 26, böra träffas mellan de behöriga
myndigheterna i samma ämne.

Art.
27 § 1, som innehåller en regel rörande diplomatiska och konsulära
befattningshavare, har utformats enligt OECD:s rekommendation. Art. 27 § 2
avser att fastställa sådan befattningshavares hemvist vid till-lämpning av
avtalet.

Avtalet
innehåller i art. 28 er* regel som föreskriver att 1962 års avtal beträffande Luossavaara-Ki;irunavaara
Aktiebolag inte ändras genom det nya dubbelbeskattningsavtalet. Enligt art. 29
kan det nya avtalet utsträckas att gälla även Svalbard, Jan Mayen och de
norska besittningarna utanför Europa.

Avtalet
skall ratificeras och träda i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna.
Föreskrift härom har intagits i art. 30. Avtalet kommer efter ratifikation att
tillämpas på inkomst som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1972 och beträffande
förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering år 1973 eller senare år. De
nya bestämmelserna träder då i stället för 1956 års avtal samt tiUäggsavtalet
den 21 maj 1959. Som framgått av det. föregående innebär det nya avtalet i
motsats till nuvarande avtal, att kupongskatt får tas ut för utdelning på
aktier i svenskt bolag. Kupongskatt torde dock böra uttas tidigast i fråga om
utdelning som blir tiUgänglig för lyftning vid den tidpunkt då, efter
ratifikation av avtalet, Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om tillämpning av
det nya avtalet. Om sådana bestämmelser inte skulle hinna meddelas före 1971
års utgång, skall sålunda kupongskatt inte tas ut fr. o. m. den 1 januari 1972
utan först fr. o. m. den senare tidpunkt som anges i tillämpningskungörelse.

Art.
31 innehåller uppsägningsbestämmelser.

Sammanfattningsvis
får jag anföra följande. Gällande dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Norge daterar sig från år 1956. Utvecklingen sedan dess i de båda staterna på
beskattningsområdet och framför allt den beskattningsreform som år 1969 genomfördes
i Norge har inneburit, att en revision av aftalet framstått som angeVägen. Även
mot bakgrunden av OECD:s modellavtal, som tUlkom år 1963, har 1956 års avtal i
vissa delar framstått som föråldrat. Det nya avtalet har i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:172 53

tillämpliga delar utformats med hänsyn tagen till den nya
norska lagstiftningen och synes lösa dessa avtalsfrågor på ett för Sverige tUlfredsställande
sätt. De mest betydelsefulla ändringarna i förhållande till gällande
avtalsreglering berör utdelningsbeskattningen och metoden för undvikande av
dubbelbeskattning. Reglerna om utdelningsbeskattningen får anses utgöra en
skälig kompromiss mellan svenska och norska beskattningsanspråk mot bakgrund
av de interna regler om beskattning av bolagsvinst som numera gäller i de båda
staterna. Genom avtalet införs vidare för Sveriges del, liksom i andra på
senare år ingångna avtal, credit of tax som generell metod för undvikande av
dubbelbeskattning. Slutligen har det nya avtalet anpassats till de
bestämmelser som av OECD rekommenderats för bUaterala dubbelbeskattningsavtal.
Detta innebär bl. a. att beskattningsreglerna ändrats beträffande vissa inkomstslag,
t. ex. inkomst av allmän tjänst. Jag anser att det nya avtalet även i övrigt
innebär förbättringar och förtydliganden i förhållande tUl gällande
avtalsreglering och får därför tillstyrka att avtalet föreläggs riksdagen för
godkännande.

Under åberopande av det anförda och vad jag anfört i
ärendet den 15 oktober 1971 hemstäUer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

1)
godkänna
avtalet mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,

2)
bemyndiga Kungl.
Maj:t att, i den mån det föranleds av avtalet, meddela föreskrifter om ändring
i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt och i fråga om andra
åtgärder varigenom sådan skatt har påförts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710441

Doktrin (1)

  1. Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 242 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 6 dokument.

  1. Prop. 1983/84:19 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om s. 51 · s. 147 om s. 44 i texten
  2. Prop. 1982/83:81 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Italien s. 69 om s. 51 i texten
  3. Prop. 1974:14 Kungl. Maj:ts proposition angående studiesociaIt stöd s. 134 i texten
  4. Prop. 1973:179 angående godkännande av avtal mellan Sverige och FinIand för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet s. 2 · s. 10 · s. 14 om s. 51 i texten · dokumentnivå
  5. Prop. 1973:201 Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträfande skatter s. 9 · s. 11 om s. 51 i texten · dokumentnivå

Visa alla 6

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2009 s. 216 Departementen och Lagrådet s. 242 i texten