Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskaddörsäkring, m.m.

1971 · 99 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 56 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:22, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskaddörsäkring, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 22 år 1971 Prop. 1971: 22

Nr 22

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

ändring i
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.; given

Stockholms
slott den 19 februari 1971.

Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN
ASPLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäkringens
finansiering och all arbetarskyddet tillförs ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift,
som tas ut av arbetsgivarna i anslulning till yrkesskadeförsäkringsavgiflen.

De
nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäller för ATP -
skall finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skall
alltså i princip gälla de löpande utgifterna för försäkringen för samma år.
Den nuvarande riskgraderingen av premierna ersätts av en för aUa arbetsgivare
enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte
år.

Den
särskilda arbetarskyddsavgiflen skall bidra till vidgade insatser för en
förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya insatser i
fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljö-området. Fonden
kommer atl tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbe- larskyddsavgiflen
innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna för den verksamhet som
bedrivs av arbelarskyddsverket och arbetsmedicinska institutei.

Såväl
det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som arbetarskyddsavgiflen
föreslås införda den 1 januari 1972.

1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22

1 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom
förordnas, att 3, 25, 381 och 48 §§ lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är,
såvida ej annat föranledes av vad i 4 eller 5 § sägs, försäkrad för yrkesskada.

I den mån
Konungen så förordnar skall den, som åtnjuter undeivis-ning vid anstalt för
yrkesutbildning eller som eljest undergår yrkesutbildning eller förberedande
sådan utbildning eller deltager i praktisk yrkesorientering, vid tillämpningen
av denna lag anses som arbetstagare, ändå att han ej är i tjänst hos annfin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnaden
för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom
försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren. I fall som avses i andra
styckel anses den, som driver anstalten eller genom vilkens försorg
undervisningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.

Koslnaden
för försäkringen bestrides genom försäkringsavgifter, som erläggas av
arbetsgivaren. I fall som avses i andra stycket anses den, som driver
anstalten eller genom vilkens försorg undervisningen eljest anordnas, såsom arbetsgivare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är arbetsgivaren
enligt annan lag eller särskild författning elkr på grund av egen utfästelse
skyldig att vid yrkesskada utgiva a\'-' löning, pension eller annan ersättning,
som helt eller delvis utger understöd på grund av skadan, eller skall sådant understöd
ulgå från kassa eller pensionsinrältning eller på grund av försäkring i annan försäkringsanslall
än som sägs i 1 §, avdrages från ersättning enligt denna lag vad i anledning
av skadan för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller pen-sionsinrällningen
eller på grund av försäkringen utgives för tid, un-

Är
arbetsgivaren enligt annan lag eller särskild författning eller på grund av
egen utfästelse skyldig atl vid yrkesskada utgiva avlöning, pension eller
annan ersättning, som helt eller delvis utgör understöd på grund av skadan, eller
skall sådant understöd ulgå från kassa eller pensionsinrältning, avdrages från
ersättning enligt denna lag vad i anledning av skadan för motsvarande ändamål
av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen utgives för tid, under
vilken ersättningen utgår. Avdrag på grund av understöd från kassa eller pensionsinrältning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1967: 916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

må dock endasl ske, om kostnaden för understödet till
minst en tredjedel bestritls av arbetsgivaren, och ej ske med större belopp
än som skäligen kan anses svara mot dennes bidrag. För understöd vid
begravning, vilket utgives av arbetsgivaren, må avdrag göras med högst
trehundra kronor. Arbetsgivaren äger utfå vad som på grund av understöd vid
sjukdom och begravning, vilket utgivits av arbetsgivaren, avdragits från
ersättning en enligt denna lag.

Nuvarande lydelse

der vilken ersättningen utgår. Sådant avdrag må dock
endast äga rum, om arbetsgivaren, på grund av understödet, enligt 38 § andra
stycket erhållit lindring i försäkringsavgiften, saml, i fråga om understöd
från kassa eller pensionsinrättning eller på grund av försäkring, endasl ske,
om kostnaden för understödet till minst en tredjedel bestritls av
arbetsgivaren, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses svara mot
dennes bidrag. För understöd vid sjukdom och begravning, vilket utgives av
arbetsgivaren, må, ändå att motsvarande lindring i försäkringsavgiften ej
skett, avdrag göras, i fråga om understöd vid begravning dock med högst
trehundra kronor; och äger arbetsgivaren utfå vad som på grund av sålunda
utgivet understöd avdragils från ersättningen enligt denna lag.

Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skall ej
anses pension, som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och
anställningstid eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som utgår
vid arbetsoförmåga lill följd av skadan eller till efterlevande, må ej anses
såsom sådant understöd lill högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av
den livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräknat, tiUkommer den skadade
eller efterlevande. Till sådan framtida höjning av pensionen, som
tillförsäkrats ersällningstagaren vid ökning i levnadskostnaderna, skall
hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för
understöd från sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande avsett
understöd.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, beslämd
i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet ulan alt därvid angivils,
alt å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av yrkesskada, skall vid
tillämpningen av första styckel lönen, lill den del densamma motsvarar den
skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av skadan;
dock må livräntan ulgå om och i den mån särskilda förhållanden föranleda
därtill.

Understöd i form av naturaförmåner uppskattas efter de
regler, som tillämpas vid laxering lill kommunal inkomstskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnas i denna paragraf givna bestämmelser i särskilt fall
icke tilllämpliga, prövar riksförsäkringsverket, huruvida och med vUket belopp
avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen skaU äga rum.

38 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgift
för försäkringen skall av riksförsäkringsverket beslämmas till belopp, som med
hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden,
under vilka det bedrives, efter försäli-ringstekniska grunder prövas vara
erforderligt för att täcka den risk, som försäkringen avser.

Är
arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt skyldig alt
utgiva understöd, för vilket enligt 25 § avdrag må göras, bestämmes
försäkringsavgiften till del lägre belopp, som motsvarar den minskade försäkringsrisken.
I fråga om annan arbetsgivare än staten må dock sådan lindring i
försäkringsavgiften ej äga rum, med mindre arbetsgivaren begär det och, där så
finnes erforderligt, för utgivande av understödet ställer säkerhet, som
riksförsäkringsverket godkänner.

Användes arbetstagare lill arbete av två eller flera
arbetsgivare gemensamt, svara de för försäkringsavgiften en för alla och alla
för en.

Arbetsgivare
erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift
utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som
omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkning av avgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön i vad den
för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas lill arbetstagare, vars lön under
året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som
avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom
bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsverkels verksamhet skall för varje försäkring till statsverket
erläggas Ull-läggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften,
beräknad utan hänsyn tdl avdrag som sägs i 25 §.

Övriga
omkostnader för försäk-ringsrådels och riksförsäkringsverkets verksainhet
bestridas av statsverket. I fråga om kostnaderna för

Försäkringsavgift
skall utgå efter procentsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen
skall vara så avvägd, att avgifterna i förening med andra tiUgängUga medel
förslå till bestridande av

1.
ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt denna lag, lagen
(1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och lagen (1929:131) om
försäkring för vissa yrkessjukdomar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse 1967:916. ' Senaste lydelse 1967: 916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

förvaltningen av den i 41 § omför-mälda fonden gäller dock
vad därom är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse

2.
kostnader
som föranledas av bestämmelserna i lagen (1955: 469) angående omreglering av
vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967: 919) om
värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.,

3.
förvaltningskostnader,
samt

4.
erforderlig
fondering.

Med
förvaltningskostnader avses enbart omkostnaderna för försäkringsrådets och
riksförsäkringsverkets verksamhet beträffande obligatorisk
yrkesskadeförsäkring. Konungen fastställer med riksdagen hur stor del av
försäkringsavgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader.

Beslut
om den procentsals, som skall tillämpas för visst år, samt om förvaltningskostrmdsandelen
för samma år skall fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket
skall vart femte år framlägga förslag lill procentsats och förvaltningskoslnadsandel
för nästföljande sju år, i den mån beslut härom icke redan fattats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Envar är skyldig att på begäran lämna försäkringsrådet
eller riksförsäkringsverket uppgift, som erfordras för att bedöma huruvida han
är pliktig att erlägga försäkringsavgift.

Arbetsgivare
skall på begäran till försäkringsrådet och riksförsäkringsverket lämna sådan
uppgift om arbetet och de förhållanden, under vilka det bedrives, samt om
arbetstagarnas antal, arbetstid och avlöningsförhållanden, som erfordras för
alt bestämma försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.

/ den utsträckning försäkrings-

Arbetsgivare skall på begäran tiU försäkringsrådel och
riksförsäkringsverket lämna sådan uppgift om arbetet och de förhållanden,
under vilka det bedrives, som erfordras för att bestämma ersättningsbelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Senaste lydelse 1967:916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rådet eller riksförsäkringsverket prövar nödigt för
ändamål, som avses i första eller andra stycket, åligger det uppgiftsskyldig atl
på begäran för granskning tillhandahålla försäkringsrådel eller riksförsäkringsverket
förda avlöningslistor, handelsböcker eller motsvarande anteckningar jämte därtiU
hörande handlingar. Granskningen skall såvitt möjligt ske så, att den icke
medför hinder i den uppgiftsskyldiges verksamhet, saml skall, om han så begär
och det lämpligen kan ske, verkställas hos honom. Handelsböcker och andra
handlingar, som överlämnats för granskning, skola återställas utan dröjsmål.
Meddelande om . resultatet av granskningen skall lämnas snarast.

Försäkringsrådel
och riksförsäkringsverket äga, i den mån så finnes erforderligt för ändamål,
som avses i andra stycket, atl hos myndighet, som enligt gällande för

Föreslagen
lydebe

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket äga, i den mån
så finnes erforderligt för ändamål, som avses i första styckel, all hos myndighet,
som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,
påfordra undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, eller
all, där så påkallas av särskilda omständigheter, själva förelaga sådan
undersökning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41 §5

Grunderna för beräkning av för-.säkringsavgifter och
premiereserv för försäkringar i riksförsäkringsverket bestämmas av Konungen.

Riksförsäkringsverkels beslut om försäkrings- eller
tilläggsavgifts belopp skall, även där beloppet bestämts provisoriskt, utan
hinder cv förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning
i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.

' Senaste lydelse 1961: 256.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

Angående
debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsverket
samt om utbetalning lill verket av dylika avgifter bestämmer Konungen med
riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkringsavgifterna
skola ingå lill en fond, som förvallas enligt grunder vilka beslämmas av
Konungen med riksdagen.

Försäkringsavgifterna
skola ingå lill en fond, benämnd yrkesskadeförsäkringsfonden, som förvaltas
enligt grunder vilka beslämmas av Konungen med riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I övrigt skall vad i 3-47 saml 44 §§ är stadgat om
obligatorisk försäkring i tillämpliga delar lända iQl efterrättelse
beträffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om
arbetsgivaren i stället avse försäkrings-lagaren.

Avgift
för frivillig försäkring skall bestämmas till belopp, som efter
försäkringstekniska grunder prövas erforderligt för läckande av den risk
försäkringen avser samt förvaltningskostnader.

Grunderna
för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv för försäkringen
fastställas av Konungen.

Försäkringsavgifterna
skola ingå tid en fond, benämnd fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring, som
förvaltas enligt grunder vilka bestämmas av Konungen med riksdagen.

I övrigt skall vad i 3-37 saml 40, 41 och 44 §§ är stadgat
om obligatorisk försäkring i tillämpliga delar lända lill efterrättelse
beträffande den frivilliga försäkringen; och skall därvid vad som sagts om
arbetsgivaren i stället avse försäkringstagaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i krafl den 1 januari 1972. Den äger, utom i avseende som nämns under
2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada som inträffat dessföriiman.

2.
Vid prövning
enligt 39 § skall beaktas alt försäkringsavgifterna skall täcka även kostnader
för omreglering, förhöjning och värdesäkring av ersättningar, som är att
hänföra till skada som inträffat före lagens ikraftträdande, samt förvaltningskostnader
avseende sådan skada.

3.
Med Konungens
medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som avses i 38 § andra stycket i
sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares

Senaste lydelse 1967:916.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 8

skyldighet
att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom, om arbetsgivaren
begär det.

4.
Av Konungen enligt 41 § i sin
äldre lydelse fastställda försäkringstekniska grunder skall, i den mån
Konungen ej förordnar annat, alltjämt tillämpas i förekommande fcJl.

5.
Procentsatsen för uttag av
försäkringsavgift för år 1972 saml förvaltningskostnadsandelen för samma år
skall, utan hinder av bestämmelserna i 39 § tredje styckel, faststäUas år
1971. Förslag som sägs i nämnda lagrum skall framläggas första gången före
utgången av år 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22

2 Förslag tiU

Lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren
1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Härigenom förordnas, att den i 39 § lagen (1954: 243) om
yrkesskadeförsäkring nämnda procentsatsen för uttag av försäkringsavgift skall
för åren 1972-1974 vara 0,30 och alt av försäkrmgsavgifterna en tjugondedel
skall anses svara mot förvaltningskostnader.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 10

3
Förslag tiU

Lag
om arbetarskyddsavgift

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Arbetsgivaravgift som bidrag
till arbetarskydd (arbetarskyddsavgift) erläggs enligt denna lag.

2
§ Med arbetsgivare avses i
denna lag den, som enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring skaU
erlägga avgift till obligatorisk yrkesskadeförsäkring, dock ej staten.

3
§ Arbetsgivare erlägger årligen
arbetarskyddsavgift med belopp som n\otsvarar fem hundradels procent av vad
arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller dll arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) om
yrkesskadeförsäkring.

4 §
Av arbetarskyddsavgiflen skall två femtedelar utgöra bidrag till

statsverkets kostnader för arbetarskyddsslyrelsens, yrkesinspektionens

och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag

till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning beträf

fande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, be

nämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konung

en fastställer.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1972.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 11

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydebe Föreslagen lydelse

6
§1

Arbetsgivare
är pliktig att till riksförsäkringsverket erlägga del tillägg till tidigare
bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen av deima lag.

Ä
tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift
enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om tillägg som avser lid före ikraftträdandet.

'
Senaste lydelse 1967: 917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av rissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.
m.

Härigenom förordnas,
alt 14 § lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydebe

Föreslagen lydelse 14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till bestridande av den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelsema i denna lag,
åligger det annan arbetsgivare än staten alt erlägga proportionellt tillägg
till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skola
för året beräknas för honom.

Angående debitering och
uppbörd av tillägg, som avses i första stycket, skall tillämpas vad i sådant
hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.

Den kostnad för varje
kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, skall bestridas
genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning
av yrkesskada m. m.

Härigenom
förordnas, att 6 § lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydebe

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till bestridande av den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag,
åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt till-lägg
till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skola
för året beräknas för honom.

Angående
debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första styckel, skall tillämpas
vad i sådant hänseende gäller rörande där om-förmälda avgifter.

Den kostnad för varje
kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i denna lag, skall bestridas genom
den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
skall för året beräknas för arbetsgivaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om proportionellt tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor m. m.

Härigenom
förordnas, atl 6 § lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydebe

Föreslagen
lydebe

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till
bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag,
åligger det annan arbetsgivare än staten att erlägga proportionellt tillägg UU
de avgifter som för året beräknas för honom enligt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring.

Den
kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag, skall bestridas
genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid
före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom
förordnas, atl 1 och 4 §§ förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.i skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

1

Angående debitering och uppbörd av avgifter från
arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte
tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt 14 § lagen
angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr
235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. ävensom avgifter enligt
förordningen angående byggnadsforskningsavgift och lagen om lönegarantiavgifl
skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i
riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den
ordning verket bestämmer.

Föreslagen
lydebe

Angående debitering och uppbörd av avgifter från
arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring saml avgift för obligatorisk försäkring
i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter
enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift, lagen om lönegarantiavgifl
och lagen (1971: 00) om arbetarskyddsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 §3 Vid
bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 § angivna
författningarna samt förordningen angående redares avgifter i vissa fall enligt
lagen om allmän försäkring gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses
i 1 § första stycket förord-

Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av
rubriken 1962: 396. = Senaste lydelse 1970: 744. 3 Senaste lydelse 1962: 396.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 16

Nuvarande
lydebe Föreslagen lydelse

ningen
om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året
icke uppgått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost eller
bostad.

Värdet
av naturaförmån i foim av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som
fastställas av 'riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet
beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner tUl ombordanslällt
manskap som erlagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.

Avdrag för kostnader, som
arbetstagare haft atl av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån
riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om
kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse
arbetstagare i viss verksamhet eUer, efter framställning av arbetsgivare, viss
eller vissa arbetstagare.

Denna
lag träder i kraft den i januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

Vid debitering enligt 20 §
första styckel av arbetsgivares preliminära avgift för åren 1972 och 1973 skall
hänsyn tagas även till de genom lagen (1971: 00) om ändring i lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring vidtagna förändringarna i avgiftsuttaget för obligatorisk
yrkesskadeförsäkring samt till avgiftsuttaget enligt lagen (1971:00) om arbetarskyddsavgift.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 17

9
Fiirslag tiU

Lag
om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen

av
riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom
förordnas i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder, dels att 11 § skall upphöra atl gälla, deb att 1
och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydebe Föreslagen lydelse

1
§

Folkpensioneringsfonden,
riks- Folkpensioneringsfonden, yrkes

försäkringsverkets yrkesskadeför- skadeförsäkringsfonden, särskilda

säkringsfond samt den fond, som yrkesskadefonden, fonden för fri-

avses i lagen om frivillig statlig villig yrkesskadeförsäkring saml

pensionsförsäkring, skola på sätt den fond, som avses i 22 kap. la-

nedan stadgas förvaltas av fond- gen om allmän försäkring, skola

fullmäktige. på sätt nedan stadgas förvallas av

fondfullmäklige.

2 §

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

avgifter
för försäkringar enligt försäkringsavgifter enligt 38 och

lagen
om försäkring för olycksfall 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäk-

i
arbete, lagen om krigsförsäk- ring samt tillägg
som föranledas

ring för ombord å fartyg
tjänst- av tillämpningen av lagen om

görande personer, lagen om
yrkes- krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

skadeförsäkring samt lagen om

krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda
belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete
och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel
enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp,
som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av hvrän-tor enligt 10 § lagen
angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller på grund
av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 § § lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet
att utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor
och annan avkastning.

2
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av

opaginerad Kontrollera mot PDF

ersättningar
och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas
av riksförsäkringsverket enligt förenämnda lagar och enligt lagen om fcir-säkring
för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar
och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall skola utbetalas
av riksförsäkringsverket på gnmd av obligatorisk försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om
yrkesskadeförsäkring och lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,
ävensom kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring av
ersättningar enligt dessa lagar; ersättningar, som skola utbetalas av
riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring av aiman åvUande ersättningsskyldighet;

opaginerad Kontrollera mot PDF

belopp,
som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket
influtit lill verket i avgifter för försäkringar enligt de i första stycket omförmälda
lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 eller 11
% stadgas.

belopp,
som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av alt för
mycket influtit lill verket i försäkringsavgift eller Ull-lägg som i första
stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av
förvaltningskostnader enligt 39 § andra stycket lagen om
yrkesskadeförsäkring; saml

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 §
stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Dock får
överföring av tillgångar från yrkesskadeförsäkringsfonden till särskilda
yrkesskadefonden och fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid senare
tidpunkt som Konungen bestämmer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 19

Utdrag
av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholnis slott den 19 februari 1971.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIIER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler för
yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. och anför.

Utredningen
angående yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. har avlämnat ett betänkande
kallat Yrkesskadeförsäkringens finansiering (SOU 1970: 49). I betänkandet
föreslås att reglerna för finansieringen av yrkesskadeförsäkringen ändras saml
alt via yrkesskadeförsäkringen medel ställs lill förfogande för ökade åtgärder
i syfte all förebygga yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, statens institut för folkhälsan, arbetsmedicinska
institutet, statskontoret, statistiska centralbyrån, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, universitetskanslersämbetet, arbelsmiljöulredningen.
Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Stalsljänslemännens riksförbund (SR), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sveriges
lantbruksförbund. Socialförsäkringsbolagens förening, Sveriges industriförbund
och Sveriges hantverks-och industriorganisation (SHIO). Därjämte har Svenska
bankföreningen och Kommunemas pensionsanstalt inkommit med yttranden över betänkandet.

Gällande
ordning

Försäkringsavgifternas
bestämmande

Enligt
lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring - i fortsättningen benämnd YFL - sker
yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket (1 §). Kostnaderna för den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall bestridas genom försäkringsavgifter,
som erläggs av arbetsgivaren, och med bidrag, av statsmedel till omkostnaderna
(3 §). Staten, som själv svarar för ersättningar enligt YFL vid yrkesskada i
statstjänst, betalar dock inte några avgifter för statligt anställda arbestagare
[5 § och 3 § kungörelsen

Utredningsman
generaldirektören Yngve Samuelsson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 20

(1954:
670) med särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring
på arbetstagare i statens tjänst].

Avgiften skall av
riksförsäkringsverket bestämmas till belopp, som med hänsyn lill arbetets
farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedi-ivs,
efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för atl läcka den
risk som försäkringen avser (38 § första stycket).

Kravet på hänsyn till
arbetets farlighet i allmänhet anses tillgodosett genom att avgiftens storlek
görs beroende av vilken näringsgren ell förelag tillhör. Företagens
klassificering efter näringsgren är sålunda av fundamental betydelse för avgifternas
avvägning. Den nu tillämpade näringsgrensindelningen omfattar totalt 135 olika
näringsgrensrubriker och utgör en på vissa punkter modifierad version av den av
.Förenta Nationerna år 1948 fastställda och år 1958 reviderade internationella
näringsgrensindelningen, International Standard Induslrial Classification of
All Economic Activities (ISIC). Alltsedan år 1960 använder sig riksförsäkringsverket
av ett schablonmässigt förfaringssätt vid indelningens praktiska tillämpning.
Sålunda betraktas vid avgiftsberäkningen en arbetsgivares hela verksamhet i regel
som en enhet. Verksamheten uppdelas alltså inle på de skilda
verksamhetsgrenar, som kan finnas representerade, utan hänförs lill en enda
näringsgren. Därvid blir den huvudsakliga inriktningen av verksamheten
bestämmande. För åtskilliga olika näringsgrenar kan, med hänsyn lill
föreliggande yrkesskaderisk, premiesatsen vara densamma. Sammanlagt förekom
för år 1969 41 olika premiesalser. Dessa varierade från 0,05 till 1,35 % av elt
avgiftsunderlag, som beräknas på sätt som beskri's i det följande.

Vid avgiftens bestämmande
skall hänsyn tas tiD de särskilda förhållanden under vilka arbetet bediivs.
Detta sker genom att de företag, hos vilka riskförhållandena bedöms vara
annorlunda än de för näringsgrenen normala, vid premiebeslämning behandlas
fristående från näringsgrenen i övrigt. Vid denna s. k. specialtariffering
beaktas framför allt sådana avvikande riskförhållanden som kunnat konstaleras
på statistisk väg. Detta förutsätter, att arbetsgivarens verksamhet är så
stor, att slumpartade kastningar i en specialstatistik för hans förelag kan anses
nöjaktigt utjämnade. På senare tid - särskilt under senaste decenniet - har specialtarifferingen
alltmer avtagit. För närvarande har endast ca 50 arbetsgivare en från sin
näringsgren avvikande premiesats. Deras sammanlagda avgift utgör i runt tal 15
% av den totala nettoavgiften lill yrkesskadeförsäkringen.

Avgiften skall även bestämmas
efter försäkringsmässiga grunder, så atl den täcker den risk som försäkringen
avser. Detta innebär bl. a. att avgifterna för visst är skall tillsammans
motsvara ersällningskostnadema för under just det året inträffade skador,
oavsett om ersättningarna utbetalas under det året eller senare. Avgiften skall
således bl. a. läcka

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 21

kapitalavsältningar
som behövs för atl utge sådana framlida ersättningar som kan grundas på
skadan.

Grunderna
för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv fastställs enligt 41 §
första stycket YFL av Kungl. Maj:l. Så har skett genom kungl. brev av den 21
januari 1955. Storleken av premieutlagel beror bl. a. av hur nära de
försäkringstekniska grundema för beräkning av yrkesskadelivränlornas
kapitalvärden (anlaganden om dödlighet, reakli-veringssannolikhel för invalider
och omgiflesfrekvens för änkor samt om kapitalförräntning) överensstämmer med
faktiska förhållanden.

Enligt
38 § andra stycket YFL föreligger under vissa villkor möjlighet för en
arbetsgivare all erhålla s. k. lindring i försäkringsavgiften. För närvarande
finns ell mindre antal arbetsgivare, som på grund av egen utfästelse att vid
yrkesskada utge understöd, motsvarande i lagen angivna ersättningar, har medgetts
sådan lindring. Därvid har de helt befriats från avgiften, om utfästelsen avser
all ersättning. Sådan total självrisk har ett 20-lal städer och ett mindre
antal andra stora arbetsgivare. PartieU självrisk, avseende läkarvård m. m.,
som berättigar lill en viss nedsättning av avgiften, förekommer likaså endast
för ett fåtal arbetsgivare.

Arbetsgivare,
som önskar avgiftslindring, skall ställa av riksförsäkringsverket godkänd
säkerhet för utgivande av det understöd varmed lindringen motiveras.
Bestämmelsen tillämpas så, att vid total självrisk fordras deposition av
värdehandlingar till ett belopp, motsvarande dels kapitalvärdet av tillerkända
livräntor och dels ett års försäkringsavgifter. Kommunala enheter har dock
befriats från deposilionsskyldighel, och deposition anses ej heller behövlig
vid partiell självrisk. För varje arbetsgivare, som på grund av självrisk
utger livräntor, vare sig hans självriskförpliktelse för nytillkommande fall
upphört eller ej, revideras förekommande deposilionsbelopp vid varje årsskifte
med hänsyn lill de förändringar (dödsfall, reaktivering, åldersförskjulningar m.
m.) som under det senast förflutna året inträffat bland hans livränlelagare.

Utöver
den avgift som enligt 38 § första stycket YFL skall uttas av arbetsgivare - i
fortsättningen benämnd grundavgift - skall enligt 39 § såsom bidrag till
bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkels
verksamhet lill statsverket erläggas en lill-läggsavgift, motsvarande 5 % av
grundavgiften beräknad ulan hänsyn till avdrag föranledda av särskilda
försäkringsvillkor.

För
uppräkning och förstärkning av äldre yrkesskadelivränlor samt värdesäkring
såväl av dessa som nyare sådana m.m. har arbetsgivarna vidare alt erlägga
särskilda s. k. avgiftstillägg på grund av lagen (1955: 469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. och lagen (1967:919) om
värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. Avgiftstilläggen påförs med en för
varje år enhedigl be-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 22

stämd
procentsats av den sammanlagda grund- och tilläggsavgift, som för året skall
beräknas för arbetsgivaren. För år 1969 utgjorde procentsatsen för
avgiftstillägget 28.

De
redovisade reglema för föriiäkringsavgiftemas bestämmande gäller enligt 48 § YFL
i tillämpliga delar också beträffande den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

Debitering
och uppbörd

Angående
debitering och uppbörd av de för yrkesskadeförsäkringen utgående avgiftema och
tilläggen bestämmer Kungl. Maj:t med riksdagen (41 § tredje stycket YFL).
Gällande regler finns i förordningen (1959: 552) angående uppbörd a' vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Beträffande den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen föreskrivs i förordningen atl
arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos honom anställd
arbetstagare med minst 300 kr., är skyldig all nästföljande år före januari
månads utgång eller, i fråga om redare som har att redovisa sjömansskatt, före
februari månads utgång lämna uppgift (arbelsgivaruppgift) till ledning for
beräkning av avgiftsunderlag varpå avgift skall beräknas för honom. Uppgiflen
skall normalt lämnas lill den lokala skattemyndighet inom vars tjänstgöringsområde
arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstslcatt. Då arbetsgivaren är
redare, som redovisar sjömansskatt, skall uppgiften avlämnas till sjömansskattekontoret.
Sedan uppgiften förberedande granskats och kontrollerats hos skaltemyndigheten,
översänds den till riksförsäkringsverket för vidare bearbetning.

Grundavgiften beräknas i
proportion täl under året av arbetsgivaren utgiven avlöningssumma efter evemluella
avdrag för arbetstagarens kostnader i anställningen. Lönesumman reduceras om
lönen för en arbetstagare, som arbetat hela året, skulle överstiga 7 Va gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet. Då medräknas ej det överskjutande
beloppet. För arbetstagare, som enbart arbetat viss del av året beräknas lönen
i förhållande till den arbetade tiden. Om någon arbetstagare uppburit lägre
lön under året än 300 kr., medräknas ej heller denna. Den på nu angivet sätt
reducerade avlöningssumman bildar det s. k. avgiftsunderlaget.

Sedan
arbetsgivaren näringsgrensklassificerats och i förekommande fall åsatts en
premiesats anpassad lill hans riskförhållanden (special-tarifferats), sker på datamaskinell
väg uträkningen av såväl grundavgiften som tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Avgiften
till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen ingår som en del i den s. k.
arbetsgivaravgift som arbetsgivare har alt erlägga för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 23

sina
anställda. Arbetsgivaravgiften innefattar även tilläggspensionsavgift, arbetsgivarbidrag
till sjukförsäkringen, lönegarantiavgift och - i förekommande fall - byggnadsforskningsavgift.
Om arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kr., påförs arbetsgivaren
avgiften i samband med slutlig skatt. Riksförsäkringsverket lämnar under
september månad året näst efter ulgiflsåret vederbörande länsdatakontor uppgift
om de arbetsgivaravgifter, som skall påföras, i form av datamaskinellt
framställt magnetband. Verket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel i
riksslaten tillgodoföra sig ett belopp, som motsvarar arbetsgivaravgifternas
summa minskad med vad som enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder kan
beräknas bli avskrivet på grund av bristande betalning. De skattedebiterade
arbetsgivaravgifterna ställs till verkets förfogande ungefär ett år efter utgiflsårets
utgång.

Om
arbetsgivaravgiften överstiger 1 000 kr., debiteras och utkrävs den genom
riksförsäkringsverkets försorg. Arbetsgivaren tillställs särskild räkning på
vilken de i arbetsgivaravgiften ingående avgifterna till de olika
socialförsäkringarna är särskilt specificerade. Samtidigt påförs arbetsgivaren
automatiskt för löpande utgiftsår en preliminär arbetsgivaravgift, vilken i
allmänhet grundar sig på samma avgiftsunderlag som legat till gmnd för den
senaste slutliga arbetsgivaravgiften. Hänsyn tas dock tUl den allmänna
löneutvecklingen och arbetsgivarens egna uppgifter.

Fonder
m. m.

Enligt
41 § fjärde stycket YFL skall grundavgifterna för yrkesskadeförsäkringen ingå
till en fond, som förvaltas enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t med
riksdagen. Fonden benämns riksförsäkringsverkels yrkesskadeförsäkringsfond. I
detta hänseende gällande bestämmelser finns i reglementet (1961: 265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Här anges bl. a. i vilka slag
av tillgångar fondmedel får placeras. Över yrkesskadeförsäkringsfondens
räkenskaper upprättas för varje kalenderår ett försäkringstekniskt bokslut.
Till yrkesskadeförsäkringsfonden ingår också grundavgifterna för frivillig yrkesskadeförsäkring
(48 § YFL). Dessa medel förvallas gemensamt med medlen från den obligatoriska
försäkringen. Fr. o. m. år 1955 föreligger särskild redovisning beträffande
frivillig försäkring, ehuru de medel som härrör därifrån inte direkt kan
identifieras. Frivillig försäkring före år 1955 saknar även bokföringsmässig särredovisning.
Enligt balansräkning per den 31 december 1969 uppgick yrkesskadeförsäkringsfondens
tillgångar till omkring 895 milj. kr.

Reglementet
lämnar utrymme för att fonden tas i anspråk även för att bekosta åtgärder inom
det förebyggande arbetarskyddet. Enligt 11 §

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 24

kan
nämligen Kungl. Maj:t besluta alt - om fondens tillgångar vid för-säkringsleknisk
utredning medger det med hänsyn täl de förpliktelser som åligger fonden - viss
mindre del av denna används för atl bekosta åtgärder, ägnade att i
yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade. Med stöd av detta
bemyndigande har Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen ställt medel lill
förfogande för olika arbetarskyddsändamål.

Av medlen i yrkesskadeförsältringsfonden
har i enlighet med kungl. brev den 6 juni 1962 reserverats ell belopp av 5
milj. kr., vars avkastning skall användas för utbetalning av ersättning enligt
föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar för varje särskilt fall. Härmed avses
exceptionella och ömmande fall av personskada, som av någon anledning bedömts
inle kunna inrangeras under gällande ersättningsbestämmelser om yrkesskada men
som ändå skäligen bör ersättas efter liknande grunder. Denna fond, kallad
särskilda yrkesskadefonden, har inga från yrkesskadeförsäkringsfonden avskilda
tillgångar ulan förvallas tillsammans med denna och tillförs ränta motsvarande
genomsnittsavkastningen på de gemensamma tUlgångarna. Den har därigenom vuxit
och uppgick vid utgången av 1969 tiU omkring 7 milj. kr. Från fonden har hittills
skett en utbetalning.

De avgiftstiUägg som arbetsjnvare
har alt erlägga för uppräkning och förstärkning samt värdesäkring av livräntor
inflyter till en särskUd kassa benämnd omregleringskassan. Bestämmelser härom
finns i kungörelsen (1955: 596) med vissa föreskrifter i anledning av lagen
den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfaU i arbete m. m. Omregleringskassan
är helt fristående från yrkesskadeförsäkringsfonden och förvaltas av riksförsäkringsverket.
Behovet av alt hålla dess medel avskilda har närmast betingats av att de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagen tidigare har haft rätt atl meddela
yrkesskadeförsäkring.

Den
femprocenliga tilläggsavgiften för bestridande av omkostnaderna för
försäkringsrådets och riksföirsäkringsverkets verksamhet inlevereras av
riksförsäkringsverket till statsverket och redovisas under inkomsttiteln »Bidrag
tUl riksförsäkringsverket och försäkringsrådet».

Utredningen

Utredningens
betänkande omfattar två av de tre huvudfrågor som ingår i utredningens
uppdrag, nämligen frågan om metoderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering
och frågan om en i samband med yrkesskadeförsäkringsavgiften utgående särskUd
arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål. Den återstående uppgiften, alt
pröva hur yrkes-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 25

skadestatistiken
i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för slatislikproduklionen
avser utredningen att återkomma tiU i ett senare belänkande. Enligt utredningen
kan de båda förstnämnda frågorna lösas för sig i en första etapp.

Finansieringen
av yrkesskadeförsäkringen

Utredningen
behandlar först frågan om den obligatoriska yrkesskade-försäkrmgen skall
finansieras enligt kapilalläckningssystem eller enligt fördelningsmelod.
Utredningen konstaterar atl den lagstiftning, som i vårt land genomförts i
syfte alt skydda arbetstagarna och deras anhöriga mot de ekonomiska följderna
av skador i arbetet, ända tiU utgången av år 1968 haft drag av frivUlighet. Del
längst kvarstående inslaget av frivUlighet var arbetsgivarnas rätt att välja försäkringsinrällning,
riksförsäkringsverket eUer något av de enskilda ömsesidiga socialförsäkringsbolagen.
Draget av frivillighet nödvändiggjorde ett finansieringssystem som garanterade
att det vid varje tUlfäUe fanns medel avsatta tiU infriande av försäkringens
förpliktelser. Avgifterna måste således räcka till behövlig fondering. I
överensstämmelse härmed har försäkringen finansierats enligt den för frivillig
försäkring traditionella kapitaltäcknings-principen.

Sedan 1967 års riksdag
beslutat atl de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens rätt alt meddela
yrkesskadeförsäkring skulle upphöra vid 1968 års utgång och att
socialförsäkringsbolagens försäkringsstock skulle föras över till
riksförsäkringsverket senast 1973, har enligt utredningen huvudmotivet för att
bibehålla kapitalläckningssyslemet bortfallit. När försäkringen koncentrerats tiU
riksförsäkringsverket för hela näringslivet får nämligen det framlida
ekonomiska underlaget för livräntornas utbetalning även utan särskild kapitalbUdning
samma bärkraft som näringslivet i dess helhet.

Utredningen
pekar vidare på att yrkesskadeförsäkringen numera förlorat sin tidigare
dominerande ställning inom socialförsäkringssystemet genom utbyggnaden av de
allmänna Irygghelsanordningarna med skydd för den enskilde mot de ekonomiska
följderna av sjukdom eller skada. Till belysning härav nämner utredningen alt
under år 1969 arbetsgivar nas samlade avgifter tiU yrkesskadeförsäkringen
uppgick lill knappt 200 milj. kr. under det alt arbetsgivarnas avgifter till
allmänna sjukförsäkringen och den allmänna försäkringens tiUäggspensionering
utgjorde i runt tal sammanlagt 7 600 milj. kr. Omräknat i procent motsvarar avgiften
lill yrkesskadeförsäkringen knappt 2,5 % av arbetsgivarnas totala avgifter tiU
socialförsäkringen.

Utredningen
framhåller alt en fördelningsmelod gäller i fråga om den allmänna
tilläggspensioneringens finansiering. Kostnaderna för tilläggspensionerna för elt
visst år uttas i princip från det årets arbetsgivare;

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 26

Emellertid
har en riss fondbUdning ansetts önskvärd för att möta katastrofsituationer och
åstadkomma en viss utjämning mellan olika årsklasser av arbetsgivare. Det är m.
a. o. fråga om en modifierad fördelningsmetod. Av samhällsekonomiska skäl har
omfattningen av fondbUd-ningen getts långt större proportioner än som varit
behövligt vid en jämförelsevis renodlad fördelningsmetod.

När
del gäUer att säkerställa livräntornas värdebeständighet anser utredningen att
det nu inom yrkesskadeförsäkringen tiUämpade kapital-täckningssystemet ej
håller måttet. Prisutvecklingen har under årens lopp framtvingat upprepade
lagstiftningar om tUlägg till yrkesskadelivräntorna för att upprätthåUa deras
köpkraft. Här har man frångått kapitaltäck-ningsprincipen i det att de årliga kostnadema
för de beslutade tilläggen uttas av varje års arbetsgivare jnligt
fördelningsmetod. Detta innebär således att vi inom yrkesskadeförsäkringen inte
tiUämpar elt renodlat kapilalläckningssystem ulan har ett syslem, där
grundersättningen enligt YFL Ullas enligt kapilalläckningssystem och
förhöjningen av ersättningen enligt fördelningsmetod. Ett renodlat kapitaltäckningssystem
kan inte heller i fortsättningen bli genomförbart med hänsyn tiU tidigare genomförda
engångsuppräkningar och den numera lagstadgade värdesäkringen av utgående
förmåner.

Utredningen framhåller att
premieuttagets storlek med kapilalläckningssystem blir beroende bl. a. sv hur
nära de försäkringstekniska grunderna för beräkning av livräntomas
kapitalvärden - dvs. antaganden om dödlighet och reaktivering för invalider, omgiflesfrekvens
för änkor samt kapitalförräntning - överensstämmer med faktiskt rådande förhållanden.
En revision av riksförsäkringsverkets försäkringstekniska grunder har länge
varit av behovet påkaUad. Men även om nya grunder faststäUs, måste utvecklingen
följas och gjorda antaganden gång efter annan prövas, om de ej skaU bli föråldrade.
Sådana anlaganden beträffande åtskilliga faktorer i fråga om förhållanden
långt fram i liden blir obehövliga vid en fördelningsmetod.

Utredningens slutsats blir
atl det inte finns några mera vägande skäl att bibehåUa det nuvarande kapitalläckningssyslemet
inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Pn;miema inom försäkringen bör
därför, i likhet med vad som är fallet inom den allmänna tiUäggspensioncringen,
i fortsättningen uttas enligt fördelningsmetod. I detta sammanhang framhåUer
utredningen att man i Norge, där utvecklingen på ifrågavarande område varit i
stort sett densamma som i Sverige, nyligen beslutat sig för atl i fråga om
yrkesskadeförsäkringen överge kapitalläckningssyslemet till förmån för en på fördi;lningsmetod
baserad finansieringsprincip.

En
övergång tiU fördelningsmetod innebär enligt utredningen finan-sieUt inga
svårigheter, eftersom det i princip finns täckning för de inträffade livräntefaUen.
Inte heUer bör en sådan övergång utgöra hinder

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 27

för
ett inlemmande av yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen, ett
spörsmål som utredningen förmodar ej kan anses ha förlorat sin aktualitet.

Utredningen
rill emellertid inte förorda en strikt övergång tiU en fördelningsmelod.
Visserligen bortfaUer i sådant fall de praktiska problemen beträffande
grundavgift och avgiftstillägg, eftersom man då med hjälp av faktiska kostnader
och eventueUa överskott från yrkesskadeförsäkringsfonden kan styra
avgiftskurvan. En strikt övergång till fördelningsmelod skulle emellertid
innebära att avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga och alt
avgifterna därefter skulle successivt stiga tiU dess elt jämviktsläge - på en
nivå över avgiftsnivån enligt kapitalläckningssyslemet - uppnås långt fram i
tiden. Utredningen anser det inle lämpligt alt försäkringens finansiering i
sådan utsträckning skjuls på framtiden. En jämnare övergång underlättar vidare
en lösning av frågan om en via yrkesskadeförsäkringen finansierad arbetarskyddsavgift.
Enligt utredningen kan en viss sänkning av den nuvarande genomsnittliga
avgiftsnivån vara motiverad, främst med hänsyn tiU del rådande ränteläget, men
även med hänsyn liU verkningarna av den av utredningen förordade reformen i
fråga om ökat arbetarskydd genom bidrag från arbetsgivarna. Denna extra insats
från den nuvarande generationens sida kan nämligen på längre sikt förväntas få
en skadenedbringande effekt.

Utredningens
förslag i denna del går således ut på en övergång till elt modifierat
fördelningssystem. Avgiftsnivån skaU vid själva övergången ligga ett stycke
under den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån. Därefter eftersträvas en
relativt lugn avgiftsutveckling så atl avgiftsnivån även långt fram i tiden
ligger lägre än den som följer enligt kapital-läckningsprincipen. TUl den
närmare utformningen av ett sådant modifierat syslem återkommer utredningen
efter del allmänna avsnittet rörande frågan om en avgift för arbelarskyddsändamål.

Utredningen
går härefter över tUl problemet om riskgradering eller riskuljämning vid
försäkringspremiemas bestämmande. Utredningen anför att ett avgiftssystem
grundat på fördelningsmetod naturligt leder tiU ett system med ej riskgraderade
premier. Det uppges dock vara i och för sig tänkbart med ett riskgraderat
fördelningssystem eller elt ej riskgraderat kapitaltäckningssystem.

Utredningen
konstaterar att riskgraderingen i sin nuvarande tUlämpning är ofuUständig.
Redan klassificeringssystemet i dess gmndläggande skick uppfyller inte särskilt
väl lagens krav på hur försäkringsavgiftema skall beslämmas. Den tillämpade
branschindelningen vid premiesättningen är nämligen inte uppbyggd direkt med
tanke på riskgradering inom yrkesskadeförsäkringen, utan den torde i första
hand ha varit avsedd all tUlämpas i andra sammanhang av ekonomisk aktivitet. Della
har haft tUl följd, att det inom en och samma näringsgren kan finnas

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 28

företag
med vitt skUda yrkesskaderisker och vidare att näringsgrenar, som enligt
indelningsgrunderna är helt avskUda, kan ha lika stor yrkesskaderisk sinsemellan.
Det finns också dels näringsgrenar som i fråga om arbetskraftens omfattning
måste anses väl små för en någorlunda säker riskbedömning och dels mycket stora
grupper, som med fördel skuUe kunna uppdelas på olika riskområden, HärtiU
kommer att riksförsäkringsverket år 1960 i samtiand med omläggning av
debiteringssystemet för yrkesskadeförsäkringen gått över lUl elt mera
sammanträngt klassificeringsschema med elt mindre antal större enheter. Detta
medförde en från riskgraderingssynpunkt många gånger ogynnsam omlag-ring av
tidigare använda gruppbeleckningar. Dessutom tillämpas del nya schemat på elt
mera schablonmässigt sätt genom att man övergick lUl principen att en
arbetsgivares hela verksamhet vid avgiflsberäkningen skuUe betraktas som en
enhet och hänföras tUl en enda näringsgren med den huvudsakliga inriktningen av
företagets verksamhet såsom utslagsgivande. Dessa klassificeringsmeloder har i
inte ringa mån försvårat den individuella premiesällningen. Det rådande
debiteringssystemet gör det därför inte möjligt atl fördela yrkesskadekoslnaderna
på elt sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt för en enskild
näringsgren ger elt adekvat uttryck för den risk försäkringen avser.

Enligt utredningen kan man
t, ö, ifrågasätta huruvida - i del komplex av ömsesidigt beroende som
föreligger inom olika grenar av näringslivet - det kan anses motiverat, all
höga kostnader för yrkesskador inom en viss näringsgren endast angår denna
näringsgren isolerad från aUa andra. Utredningen frågar sig om det inte tvärtom
är rimligt all anta, att kostnadema inom en bransch på grund av de samband som
råder inom olika grenar av produktionen mer eller mindre återverkar på andra
branschers ekonomiska viUkor. Del bör enligt utredningen inle vara någon
orimlighet att de höga skadekostnaderna delas av en större krets av avgiftsplikliga
än vad som nu är fallet.

Utredningen anför alt riskgraderingsmeloden
ansågs som helt självklar vid tUlkomsten av olycksfallsförsäkringslagen år
1916 och atl någon ändring i det hänseendet inle ifrågasattes när YFL antogs.
Utvecklingen har emellertid fört med sig betydande förändringar i fråga om
såväl socialförsäkringssystemet i stort som beträffande yrkesskadeförsäkringen.
Den samordning som år 1954 skedde mellan yrkesskadeförsäkringen och den
allmänna sjukförsäkringen innebär, alt den skadade även vid yrkesskada i
princip får sin sjukhjälp från sjukförsäkringen under de första 90 dagarna av rjukdomen.
Inom sjukförsäkringen sker ingen riskgradering motsvarande den som förekommer
inom yrkesskadeförsäkringen, ulan arbetsgivarna får betala enhetligt bestämda
procentuella bidrag. Samordningen medför siffermässigt sett alt den ojämförligt
största delen av yrkesskadefallen slutreglerades inom sjukförsäkringens ram
och aUtså enligt en metod för premiesällningen som avviker

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 29

från
yrkesskadeförsäkringens. En annan förändring är alt enligt stalsmaklemas
beslut de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen inle meddelar yrkesskadeförsäkring
efter 1968 års utgång. Enbart den omständigheten att yrkesskadeförsäkringen
koncentrerats tUl en statlig inrättning utgör naturligtvis inte något
avgörande skäl för att riskgraderingen skaU slopas. Genom att det inte
föreligger någon konkurrens meUan olika försäkringsinrätlningar undanröjs
emellertid en av gmnderna för ett differentierat premiesystem. Som förut nämnts
av utredningen har yrkesskadeförsäkringens StäUning inom
socialförsäkringssystemet under årens lopp helt förändrats och arbetsgivarnas
totala utlägg för yrkesskadeförsäkringen utgör bara en mycket liten del av vad
arbetsgivarna har alt betala för den allmänna sjukförsäkringen och
tilläggspensioneringen tUlsammans.

Utredningen
erinrar om alt del har gjorts gällande att en övergång tiU ett enhetiigt
premiesystem skulle medföra betydande förenklingar i fråga om försäkringens
administration. Utredningen anser att detta onekligen skuUe bli fallet, om man
håller sig enbart tUl yrkesskadeförsäkringen. Vid en analys av vilka administrativa
vinster som skulle kunna emås genom en övergång lUl enhetiiga premier, bör man emeUertid
inle bara ta hänsyn tUl dess verkan för elt visst organ inom statsförvaltningen
utan även tiU dess sammanlagda effekt på alla de delar av förvaltningen som kan
beröras därav. En närmare undersökning av hithörande problem visar atl större
delen av de funktioner som ifrågakommer vid den nuvarande premiesällningen
ändå av andra skäl måste bibehållas främst med tanke på yrkesskadeslalistikens
betydelse för arbetarskyddet och statistiska centralbyråns företagsregister
samt även med hänsyn till Sveriges intemalionella åtaganden på della område. Utredningen
har i det föreliggande belänkandet inle närmare gått in på yrkesskadeslalistikens
framtida utformning eller vem som bör svara för slatislikproduklionen. Till
dess frågan härom lösts bör enligt utredningen riksförsäkringsverket svara för
statistikproduktionen och liksom hittills tUUiandahålla behövliga data för det
centrala företagsregistret. Della innebär, all verket även i fortsättningen
måste näringsgrensindela arbetsgivarna, fast della inte är nödvändigt från premiesättningssynpunkt
om differentieringen slopas. Utredningen anser sig dock kunna konstatera att
en övergång tiU enhelspremier under alla omständigheter medför alt några av de
nuvarande funktionerna kan begränsas. Härigenom uppstår viss kostnadsminskning
även om den är av relativt underordnad storlek.

Vid
övervägande av de förhållanden som nu redovisats har utredningen kommit till
den uppfattningen, atl en övergång tiU ett system med enhelspremier bör
genomföras, om inle några påtagliga skäl pekar i en annan riktning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 30

Frågan
är då vilket värde det nuvarande avgiftssystemet har som stimulans åt del
förebyggande srbetarskyddet inom företaget. I detta hänseende ifrågasätter
utredningen om verkligen möjligheten att få den lariffenliga premiesaisen för
en viss näringsgren nedsatt stimulerar en arbetsgivare inom denna näringsgren atl
införa kanske kostnadskrävande skyddsanordningar. Enligt utredningen är det
snarare möjligheten att för det egna förelaget få en i förhållande lUl andra
förelag i samma bransch förmånlig premiesällning som har en sådan stimulans.
Det skuUe med andra ord vara specialtarifferingens effekt i denna riktning som
i första mmmet är av betydelse. Under de senare åren har emellertid antalet
arbetsgivare som speciallarifferals oavbmtet sjunkit. Utredningen anser helt aUmänt
att man inte bör överskatta premiedif-ferenlieringens betydelse som
stimulerande faktor för ett bra arbetarskydd. I dagens samhäUe bidrai en rad
andra faktorer tiU alt företagen

- även efter ett slopande
av differentierade premier - kan förväntas

upprätthålla ett gott arbetarskydd. Samhällshänsyn och hänsyn till de

anställda samt trycket från dessa verkar i sådan riktning. Vidare torde

arbetsgivarna ha betydande intresse att begränsa de förluster som olycks

faU i arbetet eller yrkessjukdomar kan åsamka en arbetsgivare i form

av materiella skador och driftsavbrott. Utredningen pekar också på den

rnöjlighet tUl förbättrat arbetarskydd som skapas om man realiserar

utredningens förslag om ekonomiskt bidrag från arbetsgivarnas sida liU

betydligt ökade insatser på arbetarskyddets område. Utredningen anser

därför, att en riskutjämning inle bör möta betänkligheter från arbetar

skyddssynpunkt,

Mol
en övergång lUl enhetspiemier har också invänts att den omfördelning av
premieuttaget som följer av en sådan förändring leder till alt något över
hälften av aUa arbetsgivare, dvs, alla de som f. n. har ett premieuttag som
understiger det genomsnittiiga uttaget, skulle få opåkallade uppjusteringar av
avgiften, medan andra, dvs. de högriskiga förelagen, skuUe få en ej motiverad premienedsältning.
Utredningen anser emeUertid på grundval av en undersökning, som utredningen
verkställt, att detta argument inte bör verka avhållande. För majoriteten av de
mindre förelagen skulle avgifl!;höjningen i kronor räknat bli ganska måttlig,
100 å 200 upp till 500 kr. per år.

Utredningens nyssnämnda
undersökning har också tagit sikte på att genom en minskning av antalet
riskklasser eller genom en samman-trängning av premiesalsskalan begränsa den
effekt som en fullständig riskutjämning innebär. Enligt utredningens mening har
dock en sådan lösning inga betydande fördelar framför det nuvarande systemet.
Valet bör stå mellan att bibehålla detta - möjligen med någon justering därav

- eUer att övergå till ett
system med enhetiiga premier. Utredningen för

ordar det sistnämnda alternativet. En sådan lösning innebär inte någon

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 31

revolutionerande
nyhet. Enhetlig premiesättning inom yrkesskadeförsäkringen tiUämpas redan på
vissa håll utomlands. I Norge övergår man vid 1971 års ingång till ell sådant
finansieringssystem.

Utredningen
anser att nuvarande självrisksystem bör avskaffas. Utredningen åberopar all
arrangemanget med självrisk numera inle lorde ha någon nämnvärd betydelse för
arbetsgivarna. Självrisksyslemel förenklar inte heller arbetet på
försäkringssidan utan utgör snarare ett ganska besvärande bihang till den
reguljära verksamheten. Och på skaderegleringssidan måste ungefärligen samma
arbete utföras som om självrisk ej fanns, ty ersättningarnas storlek bestäms
av riksförsäkringsverket, även om utbetalningarna görs av arbetsgivaren.

Elt speciellt skäl för
självriskens avskaffande föreligger enligt utredningen vid en övergång tUl fördelningsmelod
vid yrkesskadeförsäkringens finansiering. De mol försäkringsavgiften svarande
depositionerna är avsedda alt utgöra säkerhet fÖr betalningen av ersättning för
skador, som inträffar under det kommande försäkringsåret. Därvid väger livräntor
tiU följd av dessa skador tyngst. Så länge avgiften beräknas enligt kapitaltäckningsprincipen
ger den genomsnittiigt sett täckning även för framtida livränlebetalningar. Men
om denna princip överges och elt fördelningssystem införs, ger avgiften inte
full kapilaltäckning. Detta innebär, att en mot avgiften svarande deposition ej
är tUlräcklig som försäkringsmässig garanti för senare betalningar. Om
självrisken skaU bibehållas med nu gällande depositionsregler, så skulle för
depositionsändamål strängt taget en särskild avgift behöva uträknas enligt kapitaltäckningsprincipen
för självriskarbetsgivama, faslän fördelningsmetoden i övrigt tUlämpas för
beräkning av deras tiUäggsavgifl liksom för andra arbetsgivares avgifter. Att
märka är vidare all det inle är uteslutet att bibehållandet av möjligheten tUl
självrisk kunde komma att påverka premienivån inom försäkringen i höjande
riktning genom att elt stort antal utpräglade lågriskföretag skuUe föredra att
själva svara för lagens ersättningar.

Utredningens förslag om
avskaffande av självriskinstilulel innebär i första mmmet, att inga nya
medgivanden om sådana särskilda för-säkringsvUlkor lämnas och att löpande
medgivanden sägs upp. Beträffande de livräntor, som arbetsgivaren alltjämt har
att betala ut på grund av tidigare självriskåtagande, bör arbetsgivaren få
möjlighet att överlåta betalningsansvaret på riksförsäkringsverket genom alt
arbetsgivaren inbetalar livräntans kapitalvärde tiU verket. Den administrativt
tyngande specialbehandlingen hos verket för övervakning av denna del av liv-räntebeslåndet
skulle därigenom kunna minska och större enhetlighet i administrationen vinnas.
Många mottagare av sådana självrisklivräntor åtnjuter f. n. dessutom livränletUlägg
från verkets omreglerings-kassa. Om självrisklivränlorna inköptes hos verket,
skulle livräntetagaren

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 32

vinna
den fördelen att få både gmndbeloppet och tillägget i en enda försändelse från
samma ulbetalare.

Utredningen
erinrar om att nuvarande bestämmelser om en fempro-centig tiUäggsavgift såsom
bidrag tUl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader går
tUlbaka till år 1916 då de - delvis efter utiändskt mönster - infördes i olycksfaUsförsäkringslagen.
De har hela tiden gällt oförändrade. Med hänsyn tUl de förändringar som under utvecklingens
gång skett beträflände försäkringens administration och omkostnader anser
utredningen att liden nu är inne alt ompröva tilläggsavgiftens storlek och konstmktion.
En sådan omprövning föranleds också av utredningens förslag beträffande
försäkringsförmånernas finansiering.

Utredningen
anser det inle lämpligt alt efter en övergång tUl fördelningsmetod för
finansieringen bibehåUa det nuvarande systemet med elt procentuellt påslag på
grundavgiften. En sådan anknytning skulle nämligen innebära att vid en höjning
av grundavgiften även tilläggsavgiften skulle stiga utan att någon stegring av
förvaltningskostnaderna därför behövde föreligga. En lämpligare lösning är
enligt utredningen atl låta avgiften för förvaltningskostnaderna beslämmas med
utgångspunkt från det avgiftsunderlag, som f. n. tillämpas när del gäUer all
bestämma försäkringsavgiften inom yrkesskacieförsäkringen, och få utgöra en pro-centueU
andel därav.

Yrkesskadeförsäkringens
totala förvaltningskostnader för år 1970 skuUe enligt utredningen kunna
uppskattas till i mnt tal 14 milj. kr. Av detta belopp kan 75 % beräknas; avse
försäkringen av arbetstagare som inle är i statens tjänst, dvs. fall där
tilläggsavgift f. n. utgår. I nuläget inbringar tilläggsavgiften ca 8 mOj. kr. Della
motsvarar ca 60 % av yrkesskadeförsäkringens totala förvaltningskostnader och
75 å 80 % av de förvaltningskostnader som ej är ai.t hänföra tiU statlig
verksamhet.

Utredningen
anser inle att det finns något bärande skäl för alt yrkesskadeförsäkringens
förvaltningskostnader endasl tUl viss del skall täckas av arbetsgivarna utan
anser att dessa kostnader bör helt avgifts-finansieras i överensstämmelse, med
vad som sker inom bl, a. försäkringen för allmän tilläggspension, Della bör naturiigen
bara gälla omkostnaderna för försäkringen såvitt angår arbetstagare som är i
annan än stadig tjänst. Det kan nämligen inte anses rimligt att de privata arbetsgivarna
skall svara för förvaltningskostnaderna beträffande slats-och mUitärskadorna,
För statens arbetstagare bör kostnaderna bestridas av statsmedel utom ramen för
försäkringen.

Ett
genomförande av utredningens förslag skulle innebära en viss kostnadsbesparing
för staten. Om man utgår från de av utredningen gjorda kalkylerna, skulle
nämligen staten i fortsättningen ha all svara för ca 3,5 mUj. kr. av de åriiga förvaltningskoslnadema
under del atl nu av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 33

totalkostnadema ca 6 mUj. kr. faller på staten.

Den tekniska lösningen av förslagel beträffande förvaltningskoslnadema
kan enligt utredningen lämpligast ordnas på liknande sätt som för allmänna
pensionsfondens del. Den del av försäkringsavgiften, som skaU täcka
förvaltningskostnaderna, skall således inte särskiljas utan tillföras
motsvarigheten tiU yrkesskadeförsäkringsfonden. Från fonden får sedan medel uttas
för att täcka arbetsgivarnas andel i de faktiska förvaltningskostnaderna.

Beträffande den frivUliga yrkesskadeförsäkringen föreslår
utredningen inte några genomgripande förändringar. Enligt utredningen måste friviUig
försäkring i motsats lill obligatorisk sådan ha full kapilaltäckning för sina
åtaganden. Likaså förutsätter den frivilliga försäkringen en mera individuell,
i första hand tUl skaderisk anknuten premiesällning. Utredningen framhåller
all en övergång till enhetspremie för den obligatoriska försäkringens del
medför att den nuvarande näringsgrensvis upplagda koslnadsslatistiken upphör,
varigenom möjligheten liU sådan pre-miedifferentiering begränsas. Enligt
utredningens uppfattning bör dock riksförsäkringsverket kunna lösa detta
problem genom införande av ett mera begränsat antal riskklasser och genom viss
minskning av spännvidden i premiesättningen.

Utredningen anser att också frivillig försäkring i princip
bör helt slå för sina förvaltningskostnader. Fastställandet av de omkostnader
som är atl hänföra lUl frivillig försäkring måste enligt utredningen delvis bli
en avvägningsfråga. Utredningen anser sig dock kunna fömtsätla alt
heltäckningsprincipens införande leder liU en premiehöjning av storleksordningen
20 procent, detta i den mån kostnaderna inte kan hänföras tiU äldre skadefaU
och där ha täckning i eventuella överskottsmedel. För alt under övergångstiden
undvika en för stor premiehöjning föreslås en viss nedskrivning av
förvaltningskostnaderna.

Utredningen föreslår vidare all de medel som inflyter på
grund av friviUig försäkring inle längre skall förvallas gemensamt med medlen
från den obligatoriska försäkringen. Utredningen är medveten om att praktiska
svårigheter kommer att uppstå vid avskiljandet av den frivilliga försäkringens
tUlgångar från den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar.
Med hänsyn tUl behovet av att för framliden skapa ell fungerbart
redovisningssystem fömtsätter emellertid utredningen att utbrytningsfrågan
även i avsaknad av exakta beräkningsunderlag kan få en snar lösning.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Utredningen anför, efter att inledningsvis ha redogjort
för bl. a. innebörden i och avgränsningen av begreppet yrkesskada, all det vid
tidigare diskussioner om en arbetarskyddsavgift väsentiigen varit de rena
yrkesskadorna som tUldragit sig intresset. Utredningen framhåller emel-

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 22

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 34

lertid
att arbetarskyddels ansvar vuxit ut i takt med den tekniska utvecklingen och
rationaliseringen. Från alt urspmngligen varit inriktat på all förebygga rena
yrkesskador har nu - bl. a, till följd av ökade kunskaper om yrkeshygien, arbetsmedicin
m. m. - området för arbetarskyddet vidgats tUl att omfatta en mer total syn på
samband mellan olika faktorer i arbetsmUjön och deras hälsomässiga
konsekvenser. Det har i betydande grad blivit en angelägenhet för
arbetarskyddet att beakta arbetslagarens hela hälsosituation.

Av
den offentiiga debatten och vad i övrigt på senare tid framkommil rörande
arbetarskydd och arbetsmUjö har utredningen kommit fram lill att del är
synnerligen angeläget all arbetarskyddet - detta begrepp tagel i vidsträckt
bemärkelse - får betydligt ökade resurser. Mellan yrkesskadeförsäkringen och
arbetarskyddet råder enligt utredningen ett nära samband. Det förefaller sannolUcl
alt arbetsmiljön och de allmänna förhållandena på arbetsplatsen i övrigl i
varje fall indirekt kan ge upphov till eller medverka tUl uppkomsten av
yrkesskador. Och även om ökade insatser på arbetarskyddets område naturiigen
har sitt egentliga och största värde från rent humanitär synpunkt, bör arbetsgiyama__ha_in-tresse
av all arbetstagarnas hälsa förbättras och sjukdomsfrekvensen sjunker med bl.
a. minskade försäkringspremief och andra kostnader som följd. Givetvis är det inle
möjligt all fömtse, humvida de insatta åtgärdema verkligen kommer atl ge
praktiska resultat. Utredningen räknar emellertid med att så skall bli fallet.

Utredningen
förordar därför, att del via yrkesskadeförsäkringen skapas ökade möjligheter atl
lämna ekonomiskt bidrag till kostnader för forskning, utbUdning och upplysning
på arbetarskyddets område. Syftet bör härvid vara att motverka uppkomsten inle
bara av yrkesskador utan även av annan av arbetsmiljön betingad fysisk och
psykisk ohälsa samt dessutom atl få lill stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vUken
arbetstagarnas hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse
kommer alt främjas.

När
det gäller att dra upp den yttre ramen kring den här avsedda verksamheten bör
enligt utredningen den principiella utgångspunkten vara, att de medel som
ställs tiU förfogande inle skall användas för uppgifter som ligger inom olika myndigheters
och institutioners ordinarie verksamhet. För dessa bör kostnaden läckas av
deras budget. Utredningen anmärker all dess förslag, om del genomförs, givelvis
inte får tas till intäkt för en beskärning av de ordinarie riksslalsanvisningarna.
Utredningen är medveten om all del i praktiken kan bli svårt all avgöra vilken
aktivitet som bör bekostas i den ena eller andra ordningen. Dessa svårigheter
anses dock kunna begränsas genom att man strikt håller sig tUl den nyssnämnda
principen och genom atl det organ som skäll ha alt besluta om medlens
användning får en därför lämpad sammansättning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 35

Utredningen
anser sig inle böra i detalj gå in på hur tillgängliga me

del bör användas inom de olika aktiviteteraa. Utredningen drar emeller

tid upp följande riktlinjer.

Forskningen
bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat
i industrin och andra delar av näringslivet, särskUt så all resultat som
utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventueUt
modifieras för praktisk tillämpning. Här kan ofta försöksverksamhet på olika
arbetsplatser komma i fråga. Forsk-[ ningen bör vara inriktad på uppgifter, som
kräver snabba och kraftiga i insatser, saml stora och långsikliga projekt.
Forskningsuppdrag som har, karaktär av gmndforsknlng bör ej få finansieras i
denna ordning.

I
fråga om utbildningen erinrar utredningen om all arbetsmedicinska institutet
till chefen för socialdepartementet överlämnat en den 14 maj 1970 dagtecknad
utredningsrapport om utbUdningen i företagshälsovård vid institutet. I denna
rapport behandlas frågan om hur förelagsläkare och förelagsskölerskor,
skyddsingenjörer och andra tekniker, ergonomi-personal samt arbelshygieniker
bör utbildas och hur utbUdningen bör finansieras. I anslulning lill de
synpunkter som rapporten innehåller uttalar utredningen följande. De medel,
som via yrkesskadeförsäjcringen kan ställas till arbetarskyddets förfogande,
bör inte få utnyttjas för griindutbildning- med olika skolformer eller liknande
saml ej heller för den grundläggande fortbildningen av företagsläkare och företagssköter-skoj,skyddsingenjörer
och andra tekniker, ergonomipersonal och_ar-belshygieniker. Ulredningeii delar arbetsmedicinska
institutets uppfattning i dessa hänseenden. Utredningen är dock något tveksam
om inle det samlade arbetsgivarkoUeklivel via yrkesskadeförsäkringen bör svara
för kostnaden för den~gmndläggande teoretiska fortbildningen av förelagsläkare,
skyddsingenjörer, förelagsskölerskor och ergonomipersonal, en kostnad som
totalt lorde uppgå lill ca 0,8 milj. kr. per år. Utredningens experter har
inte velaljbilräda ett förslag i denna riktning. Med hänsyn härtill och då de
principiella konsekvensema synes svåröverskådliga förordas inte alt man
frångår institutets förslag. Däremot bör enligt utredningens uppfattning medel
kunna stäUas tUl förfogande för könipletlerande.fprtutbildning av olika yrkeskategorier
inom företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktigt finner utred-hingen:
vara, altl utbildningsfrågan avseende skyddsombuden - såväl när det gäller gmndutbUdning
som beträffande kontinuerlig fortulbild-ning - ägnas stor uppmärksamhet. Här lorde
finnas utrymme för betydande och kapitalkrävande insatser.

Vad
angår upplysningen bör kostnaden för en brett upplagd infor-matipm om
arbetarskydd, i den bemärkelse detta begrepp tagits här, kiinna falla iom ramen
för en arbetarskyddsavgift. Informaiionen bör kunna ske med anlitande av olika
former av massmedia och bör rikta sig mol stora persongrupper inom arbetslivet.
Informationen bör ha en

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 36

lätlfatlUg
och populär utformning. En annan aktivitet som också bör kunna tjäna som ett
verksamt medel mot uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmUjön betingad
ohälsa kan vara periodvis återkommande arbetarskyddskampanjer. Erfarenheten
visar att dessa, för alt få någon effekt, drar betydande kostnader. Ell annat
exempel på medelsbehov som bör kunna täckas är en ytterligare upprustning av
tidskriften »ArbetsmUjö» - utgiven av Föreningen för Arbetarskydd - så att
tidskriften på ett ännu bättre sätt skall kunna tillgodose det informationsbehov
som finns över en bred skala från skyddsombud lill olika personalkategorier
inom företagshälsovården.

Utredningen
finner del svårt alt med säkerhet fastställa hur mycket pengar som årligen
behövs för de avsedda aktiviteterna, eftersom många faktorer är ovissa, inte
minst tiUgången på forsknings- och annan personal. Av utredningen gjorda
överslagsberäkningar tyder emellertid på att del önskvärda årliga medelsbehovet
skuUe uppgå tUl i runt tal 20 milj. kr.

EnUgl utredningens mening
är det mindre lämpligl att successivt bygga upp en fond vars avkastning skulle
täcka det beräknade årliga behovet. Härför skulle krävas en kapitalanhopning av
betydande mått. Delta skulle innebära att man får vänta alltför länge, innan
fonden vuxit lUl sådan storlek all ränteavkastningen förmår täcka behoven. Utredningen
förordar i stället en lösning som gör det möjligt att redan från början täcka
det för begynnelseåret beräknade löpande behovet. Della kan ske genom att arbelsgivama
samtidigt med alt de årligen erlägger premier för själva
yrkesskadeförsäkringen får betala en på visst sätt konstmerad avgift, som
motsvarar arbetarskyddets beräknade ärliga medelsbehov i enlighet med vad
tidigare angivits. I den mån medlen inte förbmkas under året, får de fonderas
till det nästkommande året. Arbetarskyddsavgiflen föreslås bli på visst sätt
sammankopplad med försäkringsavgiften. Därigenom blir dess storlek automatiskt
föremål för . omprövning med jämna mellanmm.

De
medel som via yrkesskadeförsäkringen skall få användas för arbelarskyddsändamål
bör enligt utredningen sammanföras i en särskild fond. En specieUt inrättad
styrelse skall ha att bestämma om medlens användning och fördelning. Styrelsen
bör beslå av en ordförande och sex ledamöter. Kungl. Maj;l utser ordförande och
fyra ledamöter, två efter förslag av SAF och två efter förslag av LO. De båda
återstående ledamöterna bör utgöras av chefen för arbelarskyddsstyrelsen och
chefen för arbetsmedicinska institutet, vUka aUlså föreslås bli självskrivna ledamöter
i styrelsen. Utredningen anser att organet bör byggas upp efter mönster av de
statliga forskningsråden. Det bör alltså inle i egen regi driva någon
forsknings-, utbildnings- och upplysningsverksamhet ulan endasl anvisa medel
för oUka projekt. Administrationen kan härigenom ges en begränsad omfattning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 37

A
vgiftsuttag m.m.

Enligt
utredningen slår arbetarskyddsbidraget med sitt skadeförebyggande syfte så
nära yrkesskadeförsäkringens ersältningsdel all bidraget bör i viss mån påverka
framräkningen av försäkringsavgiften. Utredningen finner det därför motiverat
alt bidraget tUlsammans med försäkringsavgiften bildar en ny gemensam avgift,
kallad yrkesskadeavgifl.

Övergången tUl fördelningsmelod
för försäkringens finansiering leder enligt utredningen närmast till all
yrkesskadeavgiften fastställs för längre period än ett år i laget. Utredningen
har kommit fram lill att en omprövning vart femte år bör vara en lämplig
avvägning. Beslut om yrkesskadeavgiftens storlek och uppdelning på
försäkringsdel och arbelar-skyddsdel anser utredningen bör fallas av Kungl. Maj:t
med riksdagen efter förslag av riksförsäkringsverket. Utredningen har övervägt
en sammankoppling av omprövningsterminema för yrkesskade- och till-läggspensionsavgiflema.
Utredningen har emeUertid funnit alt en sådan koordination skulle skapa vissa
svårigheter utan alt medföra några väsentiiga fördelar.

Efter
utförda kalkyler har utredningen funnit atl slartnivån för yr-kesskadeavgiflens
försäkringsdel, om hänsyn inte las lill kravet på täckning av
förvaltningskostnader och kostnader för uppräkning och värdesäkring av
livräntor, bör ligga i närheten av 70 % av den genomsnittliga gmndavgiften vid
kapitaltäckningssystem. Utredningen vill därmed i inledningsskedet lamna
tillräcklig marginal för olika faktorers inverkan på avgiflsbehovel.
Utredningen räknar dock inle med att denna avgiftsnivå kan hållas på längre
sikt. Några direkta normer för taklen i avgiftsuppräkningen anser utredningen inle
alt det är möjligt att ange.

Utredningen beräknar all
avgiftsunderlaget efter självriskens upphörande stiger till omkring 72 000
milj. kr. under år 1971 samtidigt som kapitalvärdet av till året hänförliga
skadeersättningar enligt YFL uppgår lill närmare 175 milj. kr. För alt få 70-procenlig
täckning av denna kostnad behövs elt uttag på 0,17 %. Nuvarande tilläggsavgift
för förvaltningskoslnadema motsvarar 0,011 % av avgiftsunderlaget och täcker därvid
omkring 75 % av de förvaltningskostnader på 10,5 milj. kr. som enligt vad förut
angivits bör täckas genom arbetsgivaravgifterna. Övergången till
heltäckningsprincipen fömtsätter därmed ell lUl 0,015 % avrundat avgiftsuttag
för förvaltningskoslnadsändamål. Kostnaden för uppräkning och värdesäkring av
förmåner enligt YFL eller motsvarande äldre lagstiftning kan för år 1971, med
utgångspunkt i att basbeloppet stiger till 6 600 kr., beräknas till cirka 51
milj. kr. För att täcka uppräk-ningskoslnaderna behövs vid starten ell
avgiftsuttag på 0,07 %. Utslaget på femårsperioden 1972-1976 kan dock ullagsbehovel
vid en mera normal basbeloppsulveckling inle väntas överstiga 0,065 %.

Enligt utredningens
uppfattning bör således uttaget för den nya yr-kesskadeavgiflens försäkringsdel
för inledningsperioden 1972-1976 fast-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 38

StäUas
liU 0,25 % (=0,17 +0,015 +0,065 %) av avgiftsunderlaget.

Fömtom
försäkringsavgiften skall uttas medel för arbetarskydd. Kostnaderna för därmed
avsedda ändamål har i dagens penningvärde uppskattats lUl omkring 20 milj. kr.
för år, vilket motsvarar ett avgiftsuttag på 0,03 % av avgiftsunderlaget. Del
sammanlagda årliga avgifts-ullagel blir då för slarlperioden 1972-1976 0,28 %.
Av yrkesskadeavgiften skall för denna period :l/28 faststäUas som bidrag till
arbetarskydd, medan återstoden på 25/28 utan särskild uppdelning skall utgöra
försäkringsavgift. Utredningen framhåller i anslulning härtill all den nya yrkesskadeavgiflen
trots tillkomsten av arbelarskyddsdelen och utökningen av förvallningskostnadstäckningen
understiger den för år 1970 gällande genomsnittliga brutloavgiften på 0,29-0,30
%.

Remissyttrandena

Utredningens
belänkande har allmänt sett fått ell positivt bemötande under
remissbehandlingen. Remissinstanserna har i huvudsak godtagit såväl förslaget
om ändrade regler för yrkesskadeförsäkringens finansiering som förslaget om
all via jakesskadeförsäkringen ställa ökade medel till förfogande för
förebyggande åtgärder på arbelsmUjöns område.

Finansieringen
av yrkesskadeförsäkringen

Den
föreslagna övergången från kapilaltäckningsmelod till fördelningsmetod när det
gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringens finansiering tUlstyrks eller
lämnas ultryckligen ulan erinran av de remissorgan som yttrat sig i frågan.
Till dessa remissorgan hör riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen,
statskontoret, riksrevisionsverket, LO, TCO, SR, SAF, Industriförbundet, SHIO,
Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet och Sveriges
lantbruksförbund.

Statskontoret
uttalar, all utredningen anfört övertygande skäl för en övergång tiU
fördelningsmetod.

Svenska
kommunförbundet instämmer i utredningens uttalande att ett huvudmotiv för
bibehållande av kapitalläckningssyslemet bortfallit i och med att de ömsesidiga
so;ialförsäkringsbolagens rätt all meddela yrkesskadeförsäkring upphört.
Förbundet framhåller vidare all det ar-t>etsgivarkoUektiv, som skall svara
för avgifterna lill yrkesskadeförsäkringen hos riksförsäkringsverket, är så
stort, all användning av fördel-ningsmeloden är motiverad. Enligt förbundet bör
dessutom en övergång tiU denna metod underlätta ett eventueUt framlida
infogande av yrkesskadeförsäkringen i den allmänna försäkringen.

LO
anför alt förslaget innebär en anpassning av yrkesskadeförsäkringens
finansiering tiU del finansieringssystem som gäller för de flesta andra
socialförsäkringar. Fördelningssystemet tillämpas eller är på väg att införas
för yrkesskadeförsäliringens del i ett flertal länder. En av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 39

de
väsentligaste fördelarna med fördelningsmetoden är enligt LO att man i
framtiden lättare kan göra utgående förmåner värdebesländiga och att man skapar
möjhgheter att anpassa utgående Uvräntor efter höjningen av den aUmänna
standarden i samhäUet.

Riksrevisionsverket
uttalar att en administrativ förenkling synes kunna uppnås genom tiUämpning av fördelningsmelod.

Försäkringsinspektionen
konstaterar alt utredningens förslag inte kommer att medföra någon väsentlig
omläggning av den förvaltningsapparat som är knuten till yrkesskadeförsäkringen.
Enligt inspektionen synes det därför inle i dagens läge finnas några starkare förvaltnings-mässiga
skäl att frångå nuvarande ordning. Detta bör dock inte hindra förslagets
genomförande. Genom valet av fördelningsteknik för yrkesskadeförsäkringens
finansiering får man nämligen en ökad överensstämmelse med det
finansieringssystem som gäller för den ekonomiskt sett helt dominerande
allmänna försäkringen. Bl. a. får man liknande frihet att välja avgiftsnivå och
att bestämma fondbildningens storlek som inom den aUmänna försäkringen.

Förslagets
inriktning på en inle obetydlig modifiering av fördelnings-metoden under en
övergångstid kommenteras av bl. a. Svenska kommunförbundet, som anser det
värdefullt att avgiftsuttagen håUs på en jämnare nivå än som skuUe ske vid
Övergång lUl en strikt fördelningsmetod. Uttalanden till förmån för den
föreslagna modifieringen görs också av riksförsäkringsverket, försäkringsinspeklionen
och Svenska landstingsförbundet.

Sveriges
lantbruksförbund hävdar att den avsedda startnivån för avgiftsuttaget är
alltför hög. EnUgt förbundet bör utvecklingen gå mot att yrkesskadeförsäkringen
successivt infogas i den allmänna försäkringen. Därför bör det vara möjligt att
börja med en lägre avgiftsnivå än som föreslagits och alt sänka premiema undan
för undan tills yrkesskadeförsäkringen kan avskaffas.

Utredningens
förslag om all slopa den nuvarande differentieringen av premiema för den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen vinner uttalat stöd hos i stort sett sanuna
instanser som yttrat sig i fråga om övergången tiU fördelningsmelod. Flera
instanser pekar på atl förslaget medför administrativa fördelar.

Statskontoret
hänvisar till alt statskontoret år 1966 tUlstyrkle yrkes-skadeulredningens
förslag om ell system med enhetliga premier med hänsyn tiU att arbetslättnader
kunde uppnås.

LO
anför att förändringama i finansieringsreglema - och då inte minst övergången
till ett syslem med enhetiiga avgifter - leder liU kostnadsbesparingar för
staten, som av utredningen beräknats tUl ca 2,5 milj. kr. per år. Den
rationaliseringsvinst som sålunda uppstår bör enligt LO om möjligt komma
arbetarskyddet lUl godo.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 40

Riksförsäkringsverket
framhåller all verket i olika sammanhang gett uttryck för den uppfattningen alt
arbetet med debitering och uppbörd av de olika arbetsgivaravgifter som
förekommer inom socialförsäkringen bör föras över på de lokala skatlemyndighelema.
För all detta skall kunna ske bör avgiftsreglerna gijras enklare och
enhetligare. En väsentUg fömtsättning för decentraliseringen blir uppfylld om riskgraderingen
av yrkesskadeavgiflerna slopas i enlighet med det föreliggande förslagel. En
enhetlig yrkesskadeavgift kan också ses som ell nödvändigt led i en utveckling
mot en enhetUg arbetsgivaravgift tiU den obligatoriska socialförsäkringen. För
alt en sådan avgift skall kunna las ut på ett för de olUca försäkringsgrenama
gemensamt underlag fordras ändringar framför allt i finansieringen av den
allmänna pensioneringen. Verket anser alt denna fråga bör las upp liU nya
överväganden sedan ställning lagils tiU utredningens förslag.

Sveriges
lanlbruksförbund fiimer alt införandet av en enhelspremie kan vara ett steg i
rätt riktning mot ell infogande av yrkesskadeförsäkringen i den aUmänna
socialförsäkringen. RLF uttalar sig på liknande sätt.

Svenska
kommunförbundet anser alt man kan anföra rättvisesynpunkter mot slopandet av riskgraderingen
av avgifterna. Förändringen kommer att medföra en kostnadsövervältring från högriskiga
till lågriskiga branscher och förelag. EmeUertid är den nuvarande
näringsgrensindelningen relativt grov och ofullständig. Vidare slutregleras
flertalet yrkesskadefall inom sjukförsäkringens ram, och avgifterna tiU
sjukförsäkringen är inle riskgraderade. Den stimulerande effekt som en premiedifferentiering
kan ha på det förebyggande arbetarskyddet inom främst högriskiga företag torde
enligt förbundet vara ringa. Även om kommunema hör till de arbetsgivare som
kommer alt drabbas av avgiftshöjning genom övergång lill enhetiig premiesällning,
vill förbundet inte motsätta sig förslagel. Avgiftshöjningen bhr för primärkommunemas
del måtthg och kan uppskattas lUl i genomsnitt 12-13 kr. per arbetstagare och
år i dagens läge. För primärkommunema totalt innebär den en kostnadsökning i
storleksordningen 4 å 5 milj. kr.

I
anledning av utredningens uttalande att man inte bör överskatta premiedifferentieringens
betydelse som stimulerande faktor för ell bra arbetarskydd framhåller
arbetarskyddsstyrelsen alt möjligheten all få kompensation genom sänkta
försäkringspremier säkert i många fall bidragit lill alt kostsamma
arbetarskyddsåtgärder blivit vidtagna.

En
negativ inställning till borttagandet av den differentierade premiesällningen
kommer lill synes i yttrandet från Svenska bankföreningen. Föreningen åberopar
atl differentierad premiesällning aUtjämt har väsentlig betydelse såväl från företagsekonomiska
utgångspunkter som med hänsyn tUl systemets stimulerande inverkan på del förebyggande
arbetarskyddet. Företagsekonomiskt är det en allmänt veder-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 41

lagen
princip att en ekonomisk verksamhet skall bära de kostnader som är att hänföra tUl
just denna verksamhet. Del föreslagna enhetiiga pre-miesyslemet kan inte heller
med fog anses innebära några administrativa fördelar. Dessutom saknas varje
skäl att frångå den i lagen om försäkringsrörelse inskrivna principen alt försäkringsavgiftema
skall vara skäligt avvägda bl. a. med hänsyn lill försäkringsrisken.

Utredningen
föreslår att den nu existerande möjligheten för arbetsgivare att stå självrisk
upphör.

Svenska
kommunförbundet anser atl övergången lUl fördelningsmetod motiverar slopandet
av självriskmöjlighelen.

Enligt
LO är det utomordentiigt vUctigt alt självriskprincipen avskaffas, eftersom
del inle längre finns någon anledning alt arbetsgivare som f.n. har självrisk inle
skaU delta i det totala arbetsgivarkollektivets ansvar för
yrkesskadeförsäkringens finansiering.

En
annan uppfattning redovisar Svenska bankföreningen, som anser alt borttagandet
av självriskmöjligheten skulle innebära en avsevärd höjning av ifrågavarande
arbetsgivares kostnad ulan motsvarande nytta för det aUmänna eller för någon av
självriskålagande berörd person. Föreningen föreslår atl om enhetliga avgifter lUl
yrkesskadeförsäkringen genomförs - vilket föreningen finner orikligt - lagen i
en övergångsbestämmelse skall medge företag, som under en avsevärd lid stått
självrisk, att behåUa denna självrisk, liksom hittills efter prövning av riksförsäkringsverket.

En
speciell fråga som las upp av Kommunernas pensionsanstalt. Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet gäUer möjUgheten att överlåta betalningsansvaret
för självrisklivräntor på riksförsäkringsverket. Enligt nämnda remissinstanser
är det angelägel atl det finns möjhghet all överlåta ansvaret för livränteulbetalningarna
inte bara, såsom utredningen föreslår, genom engångsinbetalning till verket
utan också genom fortlöpande inbetalningar. SärskUt gäller detta om nuvarande gmnder
för beräkning av kapitalvärdet på livräntor inte ändras, eftersom man torde kunna
utgå från alt ingen arbetsgivare kommer alt begära alt få sina självrisklivränlor
avlösta så länge dessa gmnder gäller.

Utredningens
förslag beträffande yrkesskadeförsäkringens förvaltningskostnader godtas av
alla remissinstanser utom riksförsäkringsverket. Verket har ingen erinran mol
all yrkesskadeförsäkringens ersättning tiU staten för förvaltningskostnader
höjs. Ersättningen bör emellertid enligt verket bestämmas som en andel av
yrkesskadeavgiften och liksom hittUls inflyta på vederbörande inkomsttitel. Den
lösning som utredningen valt - vUken överensstämmer med vad som gäller för
till-läggspensioneringens del - har visat sig besvärlig och administrativt
tyngande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 42

Utredningens
förslag beträffande frivUlig yrkesskadeförsäkring har mött eriiuingar bara i
vad gäUer dess inverkan i höjande riktning på försäkringspremierna. RLF och
Sveriges lantbruksförbund anser att yrkesskadeskyddet i princip bör vara
tillgängligt på likvärdiga viUkor för alla kategorier förvärvsarbetande.
Premierna för den frivilliga försäkringen borde därför inte vara högre än för
den obligatoriska försäkringen. Enligt lanlbmksförbundet skuUe möjligen en skUlnad
i kostnadshänseende kunna accepteras för en relativt kort övergångsperiod,
under vilken yrkesskadeförsäkringen successivt krymps lill sitt innehåll. Den premiehöjning
som nu kan bli aktuell bör under alla omständigheter genomföras stegvis. RLF
framhåller risken för att en premiehöjning av storleksordningen 20 % kan
resultera i en avsevärd minskning av anslutningen tiU försäkringen.

Arbetsgivaravgift
för arbetarskyddet

Ett
flertal remissorgan understryker att del finns ell storl och angeläget behov
av intensifierade insatser på det förebyggande arbetarskyddets område.
Utredningens förslag om all via yrkesskadeförsäkringen skapa ökade resurser för
utbUdning, forskning och information på arbetarskyddets område har också
vunnit starkt slöd under remissbehandlingen. SärskUd tiUfredsställelse med föi-slaget
uttalas av arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska insUlutet, statens institut
för folkhäban och LO.

LO
erinrar om alt förslagel bygger på en tanke som LO förde fram i sitt yttrande
över yrkesskadeutredningens betänkande.

Arbetsmiljöutredningen
anför att de kostnader, som föranleds av strävan all göra arl)etsmUjön så
riskfri som det över huvud tagel är möjligt, är att betrakta som en form av
produktionskostnader och att det därför är rimligt att det samlade arbelsgivarkoUektivet
bidrar tUl kostnaderna för forskning, utbildning: och information i arbetsmUjöfrågor.

SAF
framhåller att det föreslagna arbetarskyddsbidraget måste betraktas som en
kostnadsökning för arbelsgivama. Föreningen är emellertid väl medveten om
behovet av ökade insatser på arbelsmUjöområ-det och är beredd att acceptera den
kostnadsökning förslaget innebär.

Från
flera håll betonas viklen av alt arbetarskyddsbidragel kommer att utgöra elt
reellt resurstillskott för de ändamål som utredningen angett och att det inte
används lill att avlösa kostnader för verksamheter som nii finansieras på annat
sätt. Påpekanden av denna innebörd görs av LO, SAF, Svenska kommunförbundet och
arbetsmiljöutredningen.

Arbetsmiljöutredningen
finner det tveksamt om det i praktiken kommer att bli möjligt att på sätt som
anges i belänkandet dra gränsen mellan en myndighets eller institutions
ordinarie verksamhet som ej bör tUlgodoses genom bidraget och annan aktivitet
som bör kunna understödjas. Detta gäller t. ex. för arbetsmedicinska
institutets del. Arbets-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 43

miljöulredningen
pekar på all en lösning av problemet vad angår institutet kanske skulle kunna
nås om den programbudgetering, som försöksvis prövas för arbelarskyddsverket,
utvidgas till att omfatta också arbetsmedicinska institutet.

Remissinstansema har inte
gått in på någon närmare diskussion av utredningens synpunkter på sambandet
mellan arbetarskydd och yrkesskadeförsäkring. Svenska kommunförbundet anför
att detta samband är mycket starkt. Arbetsgivarna har ansvar för arbetsmiljön
och ett intresse av att nedbringa frekvensen av yrkesskador och annan av arbetsmUjön
betingad ohälsa genom förebyggande arbelarskyddsålgärder. ökad forskning, utbUdning
och upplysning på arbetarskyddsområdel kan fömtsättas på sikt få en sådan
nedbringande effekt. Dessa förhållanden gör att förbundet' kan godta
utredningens förslag, trots atl förbundet i annat sammanhang släUl sig
avvisande tiU principen atl av arbetsgivarna utta en specialdestinerad avgift,
som tUlförsäkrar ett visst forskningsområde en automatisk medelstiUdelning utan
atl avvägning sker mellan skUda forskningsområdens anslagsbehov.

De
riktiinjer utredningen dragit upp för användandet av de medel som ställs till
förfogande genom arbetarskyddsbidragel godtas i allt väsentligt av
remissorganen.

Vad
gäUer medlens användning för forskning framhålls bl. a. följande.

Arbetsmedicinska
institutet ullalar all del finns ett uppdämt behov av forskning inom hela det
arbetsvetenskapliga området. Den nya synen på sambandet meUan hälsa och
arbetsmiljö som alltmer framträder innebär dessutom att det arbetsvelenskapliga
forskningsområdet ständigt vidgas. Arbetsvetenskaplig forskning bedrivs inte
bara inom arbetsmedicinska institutet. Elt stort antal forskningsgmpper finns
också inom andra forskningsinstitutioner och inom universiteten. I den mån som ökade
resurser ställs till förfogande för arbetsvetenskaplig forskning bör det därför
finnas stora möjUgheter alt snabbt få igång för arbetslivet väsentiiga projekt,
Arbetsmedicinska institutet ser del som en väsentlig uppgift att påla sig
rollen som initierande och samordnande instans när det gäller att utveckla de
sambandslinjer som bör tillskapas meUan olika forskargmpper inför en framlid
med avsevärt högre aktivitet inom detta tvärvetenskapliga forskningsfält.

Arbelsmiljöutredningen
instämmer i att forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta även
uppföljande av forskningsresultat i industrin. Därvid erinras om den forskningspolenlial
som, fömtom hos arbetsmedicinska institutei, finns hos de tekniska högskoloma,
försvarets forskningsanstalt, statens provningsanstalt och de medicinska fakultetema
m. fl. institutioner.

Arbetarskyddsstyrelsen
fömtsätter att även sådan teknisk forskning, som är direkt inriktad på
förebyggande skyddsåtgärder tUlgodoses. Som exempel nämner styrelsen
styranordningar inom processindustrin och

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 44

utformning
av maskiner och verktyg för all motverka buller och vibrationer.

Statens
institut för folkhälsan understryker angelägenheten av atl en betydande del av
de avsedda medlen verkUgen anvisas tiU stöd åt forskningen inom det arbetsvelenskapliga
området. TiUskapandel av resurser för arbetsmedicinsk forslaiing kan också få
stor betydelse för den verksamhet folkhälsoinslilulet har att bedriva, eftersom
den arbetsmedicinska forskningen i många avseenden är närbesläktad med forskningen
inom folkhälsoinstilulels område. Samtidigt leder förbättrade resurser tUl att
sakkunskap inom folkhälsoinslilutel i ökad omfattning kopplas in på problem av
relevans för arbetsvetenskapen.

SACO
anför att den arbetsmedicinska forskning som skaU finansieras genom arbetarskyddsbidragel;
bör samordnas med övriga forskningsresurser. För att få lUl stånd en total
planering av den arbetsmedicinska forskningen bör enligt SACO ett nära
samarbete etableras med de medicinska forskningsråden.

I
fråga om bidragels användning för utbUdningsändamål finner LO det angelägel med
slöd ål fort- och vidareutbildning av dem som är engagerade inom företagshälsovården.
Ett område som enligt LO kräver särskUd uppmärksamhet och stimulans är
skyddsombudens utbUdning såväl i vad avser grundutbildning som fortbUdning. LO
anser alt det är av väsentiig betydelse att också en kvalificerad skyddsombuds-utbUdning
snarast kommer lill stånd, förslagsvis i arbetsmedicinska institutets regi.

Enligt SACO är det
särskilt angeläget all arbetarskyddsbidragel används för att få lill stånd en
intensifierad fortbildning för samtliga personalkategorier inom företagshälsovården.
Beträffande utbUdningen av skyddsombud kan dock enligt SACO:s mening
utredningens förslag skapa oklarhet inom företagen. Många företag har under
senare är börjat bekosta utbUdning av sina skyddsombud. Om utredningens förslag
genomförs, finns det risk för att dessa förelag kommer atl upphöra med sin gmndutbildning.
SACO anser därför atl denna fråga bör ytterligare övervägas och diskuteras med
berörda parter innan slutlig stäUning las.

Arbelarskyddsstyrelsen
delar utredningens uppfattning atl gmndläggande teoretisk utbildning av
förelagsläkare, förelagsskölerskor, skydds-ingenjörer och andra tekniker inom
företagshälsovården skall finansieras på annat sätt än genom arbetarskyddsavgiften.

En
annan åsikt redovisas av socialstyrelsen, som anser all kostnaderna för den
teoretiska vidareutbUdningen av blivande förelagsläkare m. fl. bör finansieras
genom arbetarskyddsavgiften, varvid enligt styrelsens mening i begreppet
kostnader skall inräknas även studiefinansiella förmåner under de teoretiska utbildningsavsnilten.

När
del gäller upplysning och information finns enligt LO ett stort fält all
bearbeta. Detta kan ske genom opinionsbUdande kampanjer och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 45

genom
information i skolor, massmedia etc. Inte minst viktigt är att olUca organ som
regelmässigt arbetar med information och utbildning får ekonomiska resurser via
arbetarskyddsbidragel. Sådana organ är Ar-betarskyddsnämnden. Föreningen för
arbetarskydd, Jordbmkets skyddspropaganda och andra liknande organ som finns
inom skUda branscher.

SAF erinrar om alt del
finns branscher som redan nu har väletablerade arbelarskyddsinstitulioner som
bedriver forsknings- och utvecklingsarbete saml informations- och
upplysningsverksamhet i syfte att minska yrkesskaderiskema och förbättra
arbetsmiljön. Bl. a. finns inom byggnads- och anläggningsindustrin en särskUd
organisation, nämligen Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och
företagshälsovård (Bygghälsan). Föreningen anser det naturligt all
institutioner av denna typ utan mera ingående prövning kan bli tUlerkända sin
»branschandel» av de medel som inflyter genom det av utredningen föreslagna bidraget.

RLF
och Sveriges lantbruksförbund förutsätter atl vid medelstilldelningen hänsyn
las lill att upplysning och utbUdning i arbetarskydds-frågor inom jordbruk och
skogsbruk drar jämförelsevis höga kostnader på grund av alt arbetsplatserna
oftast är små och starkt spridda.

Enligt
utredningens förslag skall avgiften för arbetsgivarna svara mot det årliga
medelsbehovet för arbelarskyddsändamål. Utredningens uppskattning av
medelsbehovet tUl f. n. ca 20 milj. kr. per år lämnar flertalet
remissinstanser ulan erinran.

Statskontoret anmärker
dock all del är svårt att på grundval av betänkandet bedöma vilka medel som
behövs för all på elt ändamålsenligt sätt främja arbetarskyddet. Förnyad
ställning bör därför tas lUl bidragels storlek när resultatet av arbetsmiljöutredningens
arbete föreligger samt när praktiska erfarenheter vunnits av möjligheterna att
stödja forskningen på området och en ingående analys skett av utbUdnings- och informationsbehoven.
Statskontoret betonar viklen av all finansierade projekt följs upp och analyseras
med hänsyn bl. a. tUl förväntad effekt.

TCO anser atl forskning
och utbildning i skyddsfrågor i vart fall på längre sikt lorde bli underdimensionerade
även med ett avgiftsuttag som svarar mot totalt ca 20 milj. kr. om året.

Utredningens
förslag alt avgiften för arbelarskyddsändamål skall kopplas samman med
försäkringsavgiften har enligt riksförsäkringsverket inte övertygande skäl för
sig. Lämpligare är enhgt verket att arbetarskyddsavgiflen bestäms i direkt
relation tUl avgiftsunderlagen och sålunda får karaktären av en fristående
avgift.

Också
arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter den föreslagna sammankopplingen. Styrelsen
framhåller att arbetarskyddsavgiflen är avsedd att läcka ett betydligt vidare
fält än del som läcks av yrkesskadeförsäkringslagen. Det kunde därför vara
rimligt med helt skilda författningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 46

Med
en sådan ordning skuUe inga komplikationer behöva uppslå vid en eventueU
integrering mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna försäkringen.

Utredningen
föreslår atl inflytande arbelarskyddsmedel skall sammanföras i en särskild
fond, som i \'issa avseenden handhas av riksförsäkringsverket. Dessutom
inrättas en särskild styrelse - ett statiigt råd - med uppgift alt bestämma om
medlens användning och fördelning. Flertalet remissinstanser har inga
invändningar häremot. I två remissyttranden ifrågasätts emeUertid en annan
ordning.

Riksförsäkringsverket
anser alt arbetarskyddsavgiflen i flera avseenden kommer att uppvisa likheter
med byggnadsforskningsavgiflen, som beräknas, debileras och uppbärs av verket
och därefter ingår tiU en för ändamålet bUdad fond. Verket erinrar om alt
verket inte förvaltar denna fond och inte heUer för dess räkenskaper eller
verkställer utbetalningar från denna. Enligt verk.et bör närmast arbelarskyddsstyrelsen
vara huvudman för en arbelarskyddsfond.

Statskontoret
anser sig inle kunna biträda förslaget om alt inrätta elt statligt råd. Altemativa
organisatoriska lösningar tiU rådet borde ha presenterats. Det kan
ifrågasättas; om inle en smidigare och effektivare administration skuUe kunna
uppnås om det föreslagna rådels uppgifter läggs på arbelarskyddsstyrelsen. En
särskild nämnd inom arbelarskyddsstyrelsen skuUe kunna tUlgodose önskemålet om
speciell sakkunskap i samband med bidragsgivningen.

Arbetarskyddsstyrelsen
anser för sin del atl utredningens förslag är ägnat att underlätta del
administrativa förfarandet.

Det
föreslagna rådets sammansättning kommenteras i åtskilliga yttranden.

LO
och SAF finner den föreslagna sammansättningen tiUfredsställande.

TCO
och SACO godtar däremot inte förslagel ulan ställer var för sin del krav på
representation i rådel.

Svenska
landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet anser all starka skäl talar för
alt i rådel iiven ingår representant för landstingskommuner och primärkommuner
såsom företrädare för det betydande kommunala arbetsgivarområdet.

Enligt
socialstyrelsen bör också socialstyrelsen vara representerad i rådel. Detta
anses motiverat bl. a, av styrelsens uppgift som tillsynsmyndighet för hälso-
och sjukvården samt socialvården. Som elt ytterligare skäl anförs att företagshiUsovården
bör vara samordnad med samhäUets offentliga hälso- och sjukvårdsorganisation.

Universitetskanslersämbetet
anser att stjaelseorganet med den sammansättning som utredningen föreslär lorde
ha specieUa fömtsättningar att avgöra valet av forskningsprojekt utifrån
samhällets behov. Ämbetet fömtsätter emellertid att behov kommer alt föreligga
av alt i någon

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 47

form
knyta ett organ med rådgivande funktion till styrelsen. Inom ett sådant
rådgivande organ bör plats beredas för bl, a, företrädare för statens råd för samhäUsforskning,
statens medicinska forskningsråd, styrelsen för teknisk utveclding samt
närmast berörd universitetsforskning.

Departementschefen

Inledning

Yrkesskadeförsäkringen
finansieras i huvudsak genom arbetsgivaravgifter, som beräknas enligt s. k. kapilaltäckningsmetod.
Beräkningssystemet innebär all de premier som inflyter för ett visst år skall
täcka försäkringens utgifter för de yrkesskador som inträffat just det året. Premieintäkterna
måste således förslå även till de avsättningar som behövs för framlida livränleutbetalningar
på grund av de inträffade skadorna.

Genom
att tillämpa kapitalläckningssyslemet fixeras medelstillgången för ett skadefaU
vid vad som svarar mot de förmåner som nominellt fastställs det år fonderingen
för skadefällel görs. Rällighelema på grund av försäkringen saknar således i
princip värdebeständighet. För all ge värdebesländiga förmåner krävs tillskott
av medel, t. ex. genom ytterligare utdebiteringar från arbelsgivama. Beslut om
tillskott fattades senast av 1967 års riksdag (prop. 1967: 147, 2LU 1967: 68).
I enlighet härmed uttas av arbetsgivarna särskilda avgiftstillägg för
uppräkning och förstärkning av äldre livräntor saml för värdesäkring av såväl
äldre som nyare livräntor.

De
förbättringar som enligt vad nyss sagls beslöts i yrkesskadeförsäkringen år
1967 tillgodosåg de mest angelägna reformbehoven. I fråga om melodema för
yrkesskadeförsäkringens finansiering vidtogs däremot inga väsentiiga
förändringar. I den lagrådsremiss som låg lill grund för prop. 1967: 147
anförde jag att fördelar och nackdelar med olika avgiftssystem borde utredas
närmare innan man tog ställning till en förändring i nämnda hänseende. En
särskild utredningsman tUlkaUades för att verkställa den åsyftade utredningen.
Denne fick tiU uppgift att pröva också vissa andra näriiggande spörsmål,
nämligen dels frågan om att ta ul en särskUd avgift för arbelarskyddsändamål i
samband med avgiften för yrkesskadeförsäkringen och dels frågan hur yrkesskadesla-listiken
i framtiden bör utformas och vilken myndighet som bör svara för
statistikproduktionen.

Utredningens
nu föreliggande belänkande innefattar förslag rörande yrkesskadeförsäkringens
finansiering och om en avgift för arbelarskyddsändamål. Dessa frågor kan enUgt
utredningen lösas för sig i en första etapp. TUl spörsmålen beträffande yrkesskadeslatisliken
avser utred-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 48

ningen
att återkomma senare. Utredningen anser all nuvarande ordning i fråga om yrkesskadeslatisliken
kan behållas tiU dess slatislikfrå-goma får sin lösning i ett senare sammanhang.

I anslutning lill vad jag
här nämnt vUl jag erinra om alt jag - såsom redan framhåUits i 1971 års stalsverksproposilion
(bU. 7 s. 21) - har för avsikt att begära bemyndigande att tillsätta en
utredning med uppgift att se över yrkesskadeförsäkringens förmåner. Denna
utredning skall dessutom lägga fram förslag om överflyttning av handläggningen
av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäkringsverket lill de aUmänna
försäkringskassorna.

Finansieringen
av yrkesskadeförsäkringen

När
det gäller finansieringen av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen föreslår
utredningen att det traditionella kapitalläckningssyslemet skall överges liU
förmån för elt fördelningssystem. Den principiella innebörden av
fördelningsmetodiken är atl kostnaderna för de försäkringsersättningar som utgetts
under visst år skaU fördelas mellan de arbetsgivare som är verksamma under
året, oavsett om de skador som föranlett kostnadema inträffat under samma år
eller tidigare. Bortsett från den reserv, som kan behövas för all möta tUlfälliga
ojämnheter i belastningen på försäkringens ekonomi, fordrar fördelningsmetoden
i och för sig inte någon fondbUdning.

Att
den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen bygger på kapitalläckningssyslemet
sammanhänger med atl det i försäkringen länge funnits vissa inslag av
frivillighet. Det längst kvarstående draget av frivillighet har varit rätten
för arbetsgivarna all välja meUan riksförsäkringsverket och något av de
ömsesidiga socialförsäkringsbolagen såsom försäkringsgivare. Denna
valmöjlighet har numera upphört. Efter utgången av år 1968 meddelar socialförsäkringsbolagen
inte längre yrkesskadeförsäkring och senast år 1973 skall deras
försäkringsstock ha förts över på riksförsäkringsverket. Därigenom har, såsom
framhållits av utredningen, huvudmotivet för bibehållande av kapilalläckningssystemet
bortfallit.

Fördelningsmeloden ligger
till grund för den aUmänna tilläggspensioneringens finansiering. Ett väsentiigt
skäl tiU att denna metod valdes var alt man därigenom kunde tillgodose kravet
på värdebeständighet hos utgående förmåner. Eietta motiv gäller naturligtvis i
lika mån när man skall avgöra i vilken ordning yrkesskadeförsäkringen skall finansieras.
Belysande är all kapitalläckningssyslemet inte tiUämpas renodlat inom
yrkesskadeförsäkringen i dag. Kostnaderna för förhöjning och värdesäkring av
yrkesskadelivräntor erdigt YFL eller dess föregångare tas nämligen ul av varje
års arbetsgivare enligt fördelningsmetod. Elt ytterligare betydelsefullt skäl
som talar tiU förmån för fördelningssystemet är, som påpekats i LO:s remissyttrande,
alt detta system skapar möj-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 49

ligheter all anpassa utgående livräntor efter höjningen av
den aUmänna standarden i samhället. En övergång tiU fördelningsmetodik har f. ö.
också den fördelen atl särskilda försäkringslekniska grunder för beräkning av yrkesskadelivränlornas
kapitalvärden - det gäller här anlaganden för framtiden rörande dödlighet, kapitalförräntning
m. m. - i princip inte behöver fastställas.

Mol bakgrunden av del anförda är jag i likhet med
remissinstanserna beredd alt godta utredningens förslag om atl finansieringen
av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i fortsättningen skall ske enligt fördelningsmelod.
övergången lill del nya systemet bör emellertid inle ske oförmedlat. Som
utredningen påvisat skulle en omedelbar tillämpning av elt strikt
fördelningssystem innebära alt avgifterna i initialskedet skulle bli obetydliga
och all de därefter skulle stiga successivt lill dess ett jämviktsläge skulle
uppnås långt fram i liden på en nivå som ligger avsevärt över avgiftsnivån
enligt kapitalläckningssyslemet. Jag delar utredningens uppfattning atl det
inte är lämpligt atl försäkringens finansiering skjuts på framliden i sådan
utsträckning.

Enligt utredningen kan i inledningsskedet en viss sänkning
av den nuvarande genomsnittliga avgiftsnivån vara motiverad. För egen del är
jag emellertid inle benägen atl förorda en sådan sänkning. I stället bör man
enligt min mening sträva efter en från avgiflssynpunkl i det närmaste jämn
övergång. Härigenom behöver inte försäkringens fonder minska i samma mån som
utredningen avsett i samband med all de las i anspråk för försäkringens
förpliktelser på gmnd av skadefall som inträffat före övergången. Avgiftsuppräkningar
i framliden kan därmed också begränsas. TUl de närmare detaljerna i fråga om
storleken av avgiftsuttaget skall jag senare återkomma.

Premien för yrkesskadeförsäkring skall enligt uttrycklig
bestämmelse i YFL avvägas efter en försäkringsleknisk prövning av den
ekonomiska risk som försäkringen avser. Därvid skall beaktas arbetets farlighet
i allmänhet och de särskilda förhåUanden under vilka det bedrivs. Bestämmelsen
tillämpas i första hand så, alt avgiften - på sätt närmare beskrivits i
avsnillet om gällande ordning - gjorts beroende av vilken näringsgren
arbetsgivarens verksamhet liUhör. Kravet på hänsyn till de särskilda
förhållanden arbetet bedrivs under tillgodoses genom s. k. specialtariffering,
dvs. arbetsgivaren kan på gmnd av särskUda omständigheter få en premiesats,
som avviker från vad som gäller för näringsgrenen i övrigt.

Av övergången lUl fördelningssystem för försäkringens
finansiering följer inte nödvändigtvis att riskgraderingen vid premiesällningen
skall upphöra. Utredningen har emellertid stannat för all en ordning med
enhetlig premiesals bör införas. Utredningen har enligt min mening anfört goda
skäl för sin ståndpunkt. Jag skaU här beröra de viktigaste.

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 22

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 50

Utredningen
för fram uppfattningen atl de oUka grenarna av näringslivet är så pass
beroende av varandra i skilda hänseenden all höga kostnader för yrkesskador
inom en viss näringsgren mycket väl kan delas av en större krets
avgiftspliktiga än vad som är fallet för närvarande. Invändningar mot detta synsätt
har anförts av en remissinstans. Svenska bankföreningen, som i stäUet hävdar
den förelagsekonomiska principen atl varje verksamhet skall bära de kostnader
som är atl hänföra lill just den verksamheten.

För
egen del har jag inte något atl erinra mol den tankegång som utredningen gör
sig till tolk för. Jag vill inskjuta all utredningen uppenbart inte menar att
man kan helt bortse från rättvisesynpunkter i förevarande sammanhang. Utrymmet
för rent företagsekonomiska överväganden av den art som bankföreningen tagit
upp bör däremot enligt min mening vara rält begränsat. Man får komma ihåg atl
avgifterna för yrkesskadeförsäkringen bara utgör en liten del av arbetsgivarnas
totala avgifter tiU socialförsäkringen. Som belyses i del följande för-håUer
del sig dessutom så, all nuvarande differentieringssyslem inle leder lill alt yrkesskadekoslnaderna
fördelas på ett sätt som för den enskilde arbetsgivaren eller ens i genomsnitt
för en enskild näringsgren ger ett adekvat ullryck för den risk som
försäkringen avser.

En avgiflsberäkning som
grundar sig på klassificering av arbetsgivarnas verksamhet enbart efter
näringsgren är naturligtvis långt ifrån något finstämt medel för atl nå fram
till en fördelning av yrkesskadekostnaderna efter riskförhållandena i arbetet.
Hänsyn las således inte lill att yrkesskaderisken inom en näringsgren kan
variera mellan olika förelag och olika slags arbeten, ulan arbetsgivaren får
erlägga avgift efter den genomsnittliga risken inom näringsgrenen.
Klassificeringssystemet har vidare efter hand förenklats genom atl antalet
indelningsgrupper skurils ned starkt. Schemat tillämpas dessutom numera, efter
en omläggning av debiteringssystemet inom riksförsäkringsverket, på elt i viss
mån schablonmässigt sätt, i det att en arbetsgivares hela verksamhet i regel
betraktas som en enhet och hänförs lill den näringsgren som svarar mot den
huvudsakliga inriktningen av verksamheten. Utredningens konstaterande, alt riskgraderingen
i sitt nuvarande skick är ofullständig är uppenbarligen befogal.

Likaså med rätta har
utredningen åberopat att den samordning som råder mellan yrkesskadeförsäkringen
och sjukförsäkringen innebär alt den helt övervägande delen av yrkesskadefallen
slutregleras inom sjukförsäkringens ram. Kostnaderna lör dessa fall
finansieras således genom sjukförsäkringsavgifterna, som inle är riskgraderade.
Utredningen har också framhållit all en tidigare förefintlig gmnd för elt
differentierat premiesyslem har undanröjts i och med atl det inle längre
förekommer någon konkurrens mellan olika försäkringsinrätlningar för yrkesskadeförsäkring.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Frop. 1971:22 51

Den nuvarande riskgraderingens värde från arbetarskyddssynpunkl
är av naturliga skäl svårt alt mäta. Beslickande ler sig utredningens uttalande
atl det närmast är möjligheterna till premienedsältning på grund av specialtarifferingen
- som numera utnyttjas i ringa omfattning - som kan ha en stimulerande effekt
på del förebyggande arbetarskyddet. Oavsett om della är riktigt eller inle lorde
del knappast finnas skäl alt anta att slopandet av premiedifferentieringen får
till följd att företagen slår av på sina ambitioner atl åstadkomma ett fullgott
arbetarskydd. Under alla omständigheter är det genom andra insatser som en
förstärkning av arbetarskyddet måste genomföras, och jag vill då bl. a. peka på
del förslag som jag i del följande lägger fram om bidrag från arbetsgivarnas
sida tiU ökade insatser på arbelsmiljöområdet.

Framhållas bör också all enligt vad utredningen funnit den
omfördelning av premieutlagel, som följer av en övergång till enhetspremier, inle
innebär några stora avgiftshöjningar för de allra flesta mindre företag som får
en uppjustering av avgiften.

Av del anförda framgår alt jag ansluter mig lill förslagel
om all avskaffa riskgraderingen. Detta innebär atl försäkringsavgiftens
storlek blir beroende bara av arbetsgivarens kostnad för löner o. d. (avgiftsunderlaget)
saml den enhetliga procentsatsen för avgiftsuttaget. Härigenom skapas också
möjlighet atl väsentligt förenkla arbetet med debitering och uppbörd av olika
arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen. Jag vill i detta sammanhang nämna
all avsikten är all riksförsäkringsverket skall få i uppdrag all lägga fram
förslag om överflyttning av avgiflsdebite-ring m. m. från riksförsäkringsverket
lill de lokala skatlemyndighelema.

F. n. kan arbetsgivare på grund av egen utfästelse atl vid
yrkesskada utge ersättning som svarar mol gottgörelsen enligt YFL - s. k.
självrisk - befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga
försäkringsavgift. Enligt utredningen är det inle förenligt med en övergång lUl
fördelningsmelod för försäkringens finansiering alt behålla denna ordning.
Utredningen föreslår därför atl självrisksyslemel avskaffas. För egen del
instämmer jag i utredningens förslag. Därvid vill jag särskilt betona viklen av
all då fördelningsmeloden införs del arbetsgivarkollektiv, som skall svara för
avgifterna till försäkringen, blir så stort och stabilt som möjligt.

Innebörden av förslagel i denna del är all inga nya
medgivanden om sådana särskilda försäkringsvillkor som självrisken avser kommer
all liimnas och all löpande medgivanden sägs upp. Som utredningen föreslagit
bör arbetsgivare få möjlighet att på riksförsäkringsverket överlåta
betalningsansvaret för livräntor som arbetsgivaren alltjämt har all betala på gmnd
av tidigare självriskåtaganden. Vederlaget för verkels överlagande av
betalningsansvaret utgörs av kapitalvärdet av livräntorna, vilket arbetsgivaren
således skall betala till verket.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 52

Under
remissbehandlingen har från kommunall håll anförts önskemål om möjlighet för
de kommuner, som fortfarande under en övergångstid kommer alt vara skyldiga atl
erlägga självrisklivräntor, atl komma överens med riksförsäkringsverket om att
livränteutbetalningarna skall ske genom verkets försorg. En sådan ordning
anser jag praktiskt lämplig såväl när det gäller kommuner som beträffande
andra arbetsgivare med kvarstående självriskförpliklelser. Varken nuvarande higsliflning
eller den lagstiftning som utredningen föresilår lägger hinder i vägen för
överenskommelser av den art som åsyftas. Redan i dag finns en del kommuner och
större förelag som har avtal med riksförsäkringsverket om utbetalning genom
verkels försorg av självrisklivränlor. Enligt vad jag inhämlal är verket
villigt alt träffa överenskommelser om alt verket skall ta på sig uppgifterna
i samband med utbetalning av självrisklivräntor. Självfallet kan dessa
överenskommelser behöva la sikte också på en reglering av sådana frågor som
säkerhet och ränlegoltgörelse för belopp som verket åtar sig atl betala ul.

Som
bidrag till omkoslnadema för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets
verksamhet skall enligt YFL i dess nuvarande lydelse för varje försäkring
erläggas en tilläggsavgift motsvarande 5 % av grundavgiften för försäkringen.
Övriga omkostnader för de nämnda myndigheternas verksamhet bestrids av
statsverket.

Utredningen har inte
ansett det lämpligl all efter övergång tiU fördelningsmetod för försäkringens
finansiering behålla systemet med ett procentuellt påslag på grundavgiften. I
stället har utredningen föreslagit att förvaltningskostnaderna skall inräknas
bland de övriga kostnader som skall finansieras med en enhetiig
arbetsgivaravgift. Därvid förutsätts all försäkringsavgiften skall täcka samma
slags förvaltningskostnader som nu finansieras genom tilläggsavgiften.

Nuvarande
tilläggsavgifter inbringar ca 8 milj. kr. per år, vilket motsvarar 75 a 80 %
av de förvaltningskostnader, som avser yrkesskadeförsäkring av annan
arbetstagare än sådan som är i statens tjänst. Enligt utredningen bör dessa
förvaltningskostnader i sin helhet avgiftsfinansieras och således inkalkyleras
vid avgiftsberäkningen. Ersättning för förvaltningskostnaderna föreslås utgå från
den fond, lill vilken yrkesskadeförsäkringsavgifterna flyter in.

Utredningens
förslag om i princip full avgiflstäckning av de förvaltningskostnader som det
här gäller har genomgående godtagits av remissinstanserna. Den metod som
föreslagits för beräkning av avgifts-behovet för förvaltningskoslnadsändamål
har emellertid i remissyttrandet från riksförsäkringsverket kritiserats som
besvärlig och administrativt tyngande. Enligt verket bör försäkringens
ersättning till staten för förvaltningskostnader beslämmas sorn en andel av yrkesskadeavgiflen
och som hittiUs inflyta på vederbörande inkomsttitel.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 53

I
likhet med utredningen anser jag atl man bör undvika konstruktionen med en särskild
tiUäggsavgift för förvaltningskoslnadsändamål. Förvaltningskostnaderna bör
ingå bland övriga kostnader som skall finansieras genom den enhetliga
arbetsgivaravgiften lill försäkringen. Därvid bör principen vara all
omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet,
såvitt avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än sådan som är i
statens tjänst, skall täckas fullt ul. Jag har emeUertid förståelse för
önskemålet från riksförsäkringsverket om administrativ förenkling, som främst lorde
la sikte på de beräkningar som kan krävas för atl urskilja de kostnader hos
försäkringsrådet och riksförsäkringsverket som skall täckas av försäkringen.
Dessa beräkningar kan uppenbarligen inle göras med exakthet. En viss schablonisering
måste tillgripas vid uppskattningen av yrkesskadeförsäkringens andel av de båda
myndigheternas totala kostnader. Som framgår av del följande kommer jag alt
föreslå att procentsatsen för avgiftsuttaget till försäkringen skall
fastställas för i regel fem år i sänder i en särskild lag. I denna lag kan
lämpligen också anges hur stor andel av avgiften lill försäkringen som under
perioden skall anses belöpa på förvaltningskostnader. Med denna ordning
behöver beräkning av kostnaderna inle göras mer än i regel vart femte år.
Ersättningen för förvaltningskostnaderna bör via yrkesskadeförsäkringsfonden
tillföras vederbörande inkomsttitel på riksstaten.

Beträffande
finansieringen av den frivilliga yrkesskadeförsäkringen föreslår utredningen
inga genomgripande förändringar. Den frivilliga försäkringen anses alltjämt
böra bygga på kapitalläckningssyslemet. Denna försäkringsform fömtsätter också
en riskgraderad premiesällning. I sistnämnda hänseende erinrar utredningen om atl
möjligheterna till differentiering efter skaderisk begränsias genom atl den
nuvarande näringsgrensvis upplagda koslnadsslatistiken kommer alt upphöra som
en följd av övergången till enhetlig premiesällning för den obligatoriska försäkringens
del. Denna svårighet kan enligt utredningen undgås genom all riksförsäkringsverket
minskar antalet riskklasser och reducerar spännvidden i premiesällningen.

Utredningen
föreslår alt den frivilliga försäkringen, som f. n. bidrar genom tilläggsavgift
på samma sätt som den obligatoriska försäkringen lill försäkringsrådels och
riksförsäkringsverkets kostnader, i princip helt svarar för sina
förvaltningskostnader. Den premiehöjande effekten av helläckningsprincipens
införande bör enligt utredningen begränsas genom det föreliggande sparmomentel
i försäkringen samt genom en viss nedskrivning av förvaltningskostnaderna under
övergångstiden. Utredningen föreslår också atl den frivUliga försäkringens
tillgångar avskUjs från den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar
och tillförs en särskild fond för frivillig yrkesskadeförsäkring.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 54

Vad
sålunda föreslagils för den frivUliga yrkesskadeförsäkringens del har i
huvudsak godtagils av remissinstanserna. Jag finner den föreslagna ordningen
följdriktig och förordar all den genomförs.

Arbetsgivaravgift
för arbetarskyddet

Mellan
yrkesskadeförsäkring och arbetarskydd finns ett naturligt och nära samband.
Åtgärder på arbetarskyddels område kan, i vart fall om de är tiUräckligt
vittgående, beräknas få en klart märkbar effekt också på
yrkesskadeförsäkringens fält i form av en minskning av yrkesskadornas antal
och svårighetsgrad saml en reduktion av försäkringens kostnader. I enlighet
med denna tankegång har genom bestämmelser i reglementet angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder införts möjlighet för Kungl. Maj:l
alt besluta all viss mindre del av yrkesskadeförsäkringsfonden tas i anspråk
för all bekosta åtgärder inom det förebyggande arbetarskyddet. Med slöd av
delta bemyndigande har Kungl. Maj:l vid skilda tillfällen ställt medel till
förfogande för olika arbelarskyddsändamål. Under år 1970 beviljades bidrag ur
fonden med sammanlagt 782 000 kr.

Under remissbehandlingen
av yrkesskadeulredningens belänkande (SOU 1966: 54) förde LO fram tanken på en
omläggning och utvidgning av stödet till arbetarskyddet genom en särskild arbetarskyddsavgift,
som skulle las ul av arbetsgivarna över socialförsäkringen. Della uppslag
bedömde jag i prop. 1967: 147 vara värt all prövas närmare i samband med den tillämnade
utredningen om bl. a. avgiftsfrågorna avseende yrkesskadeförsäkringen.
Utredningen har nu föreslagit att del genom en arbetsgivaravgift, som las ul i anslulning
lill yrkesskadeförsäkringsavgiflen, skall skapas ökade möjligheter alt lämna
ekonomiskt bidrag lill åtgärder ägnade all förebygga yrkesskador och annan av
arbetsmiljön betingad ohälsa.

I huvudsak innebär utredningens
förslag atl arbetsgivarna samtidigt med all de varje är erlägger premier för
själva yrkesskadeförsäkringen skall betala elt bidrag, som är avpassat efter
det beräknade årliga behovet av medel för forskning, utbildning och
information på arbelsmiljöområdet. Med hänsyn till bidragels skadeförebyggande
syfte föreslås atl bidraget tillsammans med avgiften lill själva
yrkesskadeförsäkringen bildar en gemensam avgift, benämnd yrkesskadeavgifl.
Bidraget avses utgöra en i särskild ordning beslämd andel av yrkesskadeavgiften
och överföras till en särskild fond under förvallning av ell nyinrättat statiigt
organ. Utredningen beräknar atl del medelsbehov som skall tillgodoses genom arbelsgivarbidragel
uppgår lill omkring 20 milj. kr. per år.

I likhet med utredningen
och många remissinstanser vill jag starkt stryka under all del finns ett storl
behov av ökade resurser för åtgärder in-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 55

om
arbetsmiljöns område. Jl. a. hänger della samman med att ell vidgat synsätt
alltmer trängt igenom när del gäller arbetarskyddets ansvar för arbetstagarnas hälsosituation.
Under senare år har betydande samhälleliga satsningar gjorts i syfte atl
begränsa hälsoriskerna i arbetslivet. Bl. a. har de statliga arbelarskyddsorganens
resurser förstärkts och en genomgripande översyn av arbelarskyddslagstiflningen
pågår. Mycket återstår emellertid innan man har uppfyllt de anspråk som med fog
kan stäUas i fråga om insatser för en god arbetsmiljö. Inle minst viktigt ar
all stor uppmärksamhet ägnas åt åtgärder, som kan förebygga yrkessjukdomar och
annan ohälsa som har samband med förhållandena på arbetsplatserna. I della
hänseende framstår behoven av utökad forskning och utbildning samt förbättrad
information i arbetsmiljöfrågor som särskilt påtagliga. Jag har den
uppfattningen all kostnaderna för insatser för all förebygga ohälsa i arbetet
är all betrakta som ell slags produktionskostnader. I konsekvens därmed finner
jag del också naturligt all ökade arbelarskyddsinsalser finansieras genom avgifler_från_
arbetsgivarna. Jag vill därför förorda en reform med den huvudinriktning som
utredningen föreslagit.

Som
utredningen framhållit bör syftet med reformen vara all motverka uppkomsten av
yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa samt dessutom all få till
stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken arbetstagarnas hälsa och säkerhet
kommer att främjas. För förverkligandet av denna målsättning har de offentliga
organen på området, arbelarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet, en
central betydelse. Dessa organ är under successiv utbyggnad. Jag vill här peka
på den fortsatta förstärkning av arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
som föreslås i årets stalsverksproposilion. För arbetsmedicinska institutets
del kommer senare denna dag all anmälas förslag om en särskild proposition
angående bl. a. institutets utbildningsverksamhet för läkare, skyddsingenjörer
och sjuksköterskor inom företagshälsovården. Jag kommer därvid all förorda en
väsentligt utökad medelsanvisning för institutets verksamhet. Ytterligare
förstärkningar av de offentliga arbelarskyddsorganen kommer emellertid alt bli
nödvändiga om dessa organ skall kunna fylla sina vUcliga funktioner. Bl. a. kan
erinras om de nya krav på insatser som arbetsmiljöutredningens förslag kan konima
all leda tiU. Enligt min mening bör även kostnaderna för arbetarskydds-verkets
och arbetsmedicinska institutets verksamhet ses som ett slags produktionskostnader.
Det finns därför skäl all också dessa kostnader i varje fall till en del
finansieras genom bidrag från arbetsgivarna. Mot bakgrunden av vad jag nu
anfört bör utredningens förslag om arbetsgivarbidrag lill arbetarskyddet
utsträckas till att innefatta även ett visst bidrag till statens kostnader för arbetarskyddsslyrelsens,
yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet, varigenom den
fortsalla utbyggnaden av.denna verksamhet underlättas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 56

Jag
förordar därför, all del av utredningen föreslagna arbetsgivarbi-dragel för
arbetarskydd utökas och ges formen av en särskild arbetarskyddsavgift. Medel
motsvarande den del, av arbetarskyddsavgiflen som utgör bidrag till kostnaderna
för arbetarskyddsverkels och arbetsmedicinska institutets verksamhet bör tiUföras
vederbörande inkomslilel på riksstalen. I övrigt bör arbetarskyddsavgiflen i
enlighet med utredningens __förslag föras över till en nybildad särskild
arbetarskyddsfond.

Som
en principiell utgångspunkt när del gäller att bestämma vilka verksamheter inom
forskning, utbildning och upplysning rörande arbetsmiljöfrågorna som skaU
stödjas från arbetarskyddsfonden har utredningen angett, all uppgifter som
ligger inom olika myndigheters och institutioners ordinarie verksamhet inle
bör komma i fråga för medelstilldelning. Sådan verksamhet bör enligt
utredningen ha kostnadstäckning i vanlig ordning. Mot bakgrund av den
utvidgning av arbetsgivaravgiftens omfattning som jag förordat kan jag ansluta
mig lill utredningens uttalande. I detta sammanhang vill jag understryka att
fonden självfallet inte syftar till alt avlösa de arbelarskyddsinsalser som
hittills bekostats av staten, enskilda förelag eller på annat sätt. Den skall i
stället utgöra grunden för en reell ökning av resurserna för en förbättrad
arbetsmiljö.

Utredningen
har dragit upp vissa närmare riktiinjer för hur de medel som inflyter lill
arbetarskyddsfonden skaU användas inom de olika aktiviteterna forskning,
utbildning och upplysning. Dessa synpunkter, som jag har redovisat i
redogörelsen för utredningens belänkande, har nästan ulan undanlag godtagits av
remissinstanserna. Jag kan också i allt väsentligt instämma i vad utredningen
här har anfört.

När
del gäller medelstilldelningen ur fonden vill jag dock la upp två uttalanden
under remissbehandlingen. SAF bar anfört atl institutioner -som
Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård (Bygghälsan)
utan mera ingående prövning bör kunna bU tUlerkända sin branschandel av de
medel som inflyter till fonden. Jag har ingen erinran mot all organisationer av
den typ som Bygghälsan representerar kommer i fråga för medelstilldelning från
fonden. Däremot anser jag inte all fördelningen av fondmedel lämpligen bör ske
utifrån principen att varje bransch inom näringslivet får viss andel av del
totalbelopp som skall delas ut. Det andra uttalandet som jag åsyftar kommer
från SACO, som har framhållit alt utredningens åsikt atl även gmndutbildning
av skyddsombud bör innefattas bland de verksamheter, som kan få
medelstilldelning, kan skapa oklarhet med hänsyn till att många förelag på
senare år börjat bekosta utbildning av sina skyddsombud. Risk skulle finnas för
att dessa företag upphör med sin grundutbildning av skyddsombud. För egen del
gör jag liksom utredningen den bedömningen, all utbildningen av skyddsombud är
en synnerligen angelägen och vittomfattande uppgift som kräver stora insatser.
För att få till stånd

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 57

en
så bred utbildningsbas som möjligt synes det nödvändigt atl såväl grundutbUdning
som kontinuerlig vidareutbUdning för skyddsombud initieras och stöds genom
arbetarskyddsfonden. Intresset av att den verksamhet för UtbUdning av
skyddsombud, som redan nu förekommer bl. a. hos en del arbetsgivare och genom
arbetstagarnas fackliga organisationer, inle avbryts utan i stäUet stimuleras
bör därför beaktas i samband med medelstUldelningen.

Storleken
av den årliga arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsfonden bör som utredningen
funnit avpassas efter del beräknade årliga behovet av medel för de ändamål som
fonden skall tillgodose. I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig tiU
utredningens förslag all arbetsgivaravgiften till arbetarskyddsfonden nu
fastställs lill 0,03 % av avgiftsunderlaget för yrkesskadeförsäkringen, vilket
f. n. kan beräknas ge drygt 20 milj. kr. per år. Arbetsgivaravgiften lill arbetarskyddsverkels
och arbetsmedicinska inslilulels verksamhet anser jag f. n. bör utgöra 0,02 %
av avgiftsunderlaget. Den sammanlagda arbetarskyddsavgiften kommer således alt
utgöra 0,05 % av avgiftsunderlaget.

Jag har redan uttalat mig
för bUdandet av den särskUda fonden för forskning, utbUdning och upplysning på arbetsmUjöområdet.
Det återstår att beröra hur fondmedlen skall förvallas. Utredningens förslag
går ut på alt en särskUd styrelse inrättas, som skaU ha till uppgift att bestämma
om fondmedlens användning och fördelning. Förvaltningsbestyren i övrigt avses
ankomma på riksförsäkringsverket. Efter all ha övervägt olika länkbara
lösningar, främst möjUgheten all låta arbetarskyddsstyrelsen handha
förvaltningen, har jag stannat för den Unje som utredningen har vall. Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta om styrelsens sammansättning. Jag vill dock
redan nu framhåUa alt jag fäster stor vikt vid att arbetsmarknadens parter bUr
representerade i styrelsen. Del är också av vikt att styrelsen kan anUta
särskilda experter och sakkunniga samt att den biträds av elt kansli, som leds
av en kvalificerad föreståndare.

Avgiftsuttag
m. m.

Utredningen
har föreslagit all avgiften för själva yrkesskadeförsäkringen jämte bidraget
till arbetarskydd skaU sammanföras till en avgift med benämningen
yrkesskadeavgift. På denna punkt har riksförsäkringsverket och
arbetarskyddsstyrelsen gjort invändningar. Dessa remissinstanser förordar i
stället alt arbetarskyddsbidraget konstrueras som en särskild avgift. Som jag
redan anfört bör arbetsgivarbidraget för arbetarskyddet enligt min mening ges
formen av en särskild arbetarskyddsavgift och tas ul på samma avgiftsunderlag
som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Detta innebär att
beräkning, debitering och uppbörd av arbetarskyddsavgiflen kan ske i
anslutning till beräkning, de-

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 22

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 58

bitering
och uppbörd av avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Denna
anknytning anser jag betydelsefull bl. a. ur praktisk synvinkel. Den kan
emellertid åstadkommas ulan alt försäkringsavgiften och arbetarskyddsavgiflen
sammanförs lill en gemensam avgift. Inte heller i övrigt har jag kunnat finna atl
en fullständig integrering enligt utredningens förslag innebär några avgörande
fördelar framför ett syslem med en fristående arbetarskyddsavgift, som i vissa
hänseenden är anpassad till konstmktionen av yrkes.skadeförsäkringsavgiften.
Däremot finns en viss risk för att en sammansmältning lill en avgift kan skapa
oklarhet. Den av arbelarskyddsstyrelsen framförda synpunkten alt arbetarskyddsbidragel
är avsett att läcka ett betydligt vidare fält än vad YFL gör synes mig också
värd beaktande. Jag förordar således atl arbetarskyddsavgiflen tekniskt konslmeras
som en särskild arbetsgivaravgift. Reglerna om arbelarskyddsavgiften bör då
inte, som utredningen föreslagit, tas in i YFL utan bör i stället föras samman
i en särskild författning.

I enlighet med del anförda
skall bestämmas en avgift till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen och en
arbetarskyddsavgift. Besluten om dessa avgifters storlek och uppdelning bör
fattas av Kungl. Maj:t med riksdagen. Beslut rörande försiikringsavgiften torde
i regel böra avse en period av fem år. Före resp. periods början bör i
fortsättningen riksförsäkringsverket avge förslag tUl procentsats för uttag av
försäkringsavgift saml förslag till ledning för bestämmande av
försäkringsavgiftens förvaltningskoslnadsandel. Också arbelarskyddsavgiftens
storlek och uppdelning synes böra prcivas om med jämna mellanrum, såvitt nu kan
bedömas lämpligen i anslulning till omprövningarna av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

Utredningen har anselt all
a>'giflsbehovel för försäkringen, om hänsyn inte tas tiU kravet på täckning
av förvaltningskostnader och kostnader för uppräkning och värdesäkring av
förmåner, bör för inledningsperioden, varmed utredningen avser åren 1972-1976,
beräknas till cirka 70 % av den genomsnittiiga grundavgiften vid kapitaltäckningssystem.
Då avgiftsunderlaget för år 1971 kan beräknas lUl omkring 72 000 milj. kr. och
kapitalvärdet av skadeersättningar, som är alt hänföra till samma år, torde
komma all uppgå tiU närmare 175 mUj. kr., krävs enligt utredningen ett
avgiftsuttag på 0,17 % av avgiftsunderlaget. Härtill kommer uttag för förvaltningskostnadsändamål,
som med beaktande av helläckningsprincipens införande kan beräknas tiU 0,015 %,
saml uttag för uppräkning och värdef;äkring, som kan beräknas till 0,065 %.
Enligt utredningen bör således uttaget för själva yrkesskadeförsäkringen för
inledningsperioden fastställas lill 0,25 % av avgiftsunderlaget.

För
egen del har jag i det föregående hävdat alt man inle i samband med övergången lill
del nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen bör sänka det
nuvarande genomsnittiiga avgiftsuttaget för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 59

försäkringen
ulan i stället sträva efter en från avgiftssynpunkt i det närmaste jämn
övergång. Med denna utgångspunkt och med beaktande av atl den för år 1970
gällande genomsnittliga brutloavgiften var omkring 0,30 %, anser jag atl det
årliga avgiftsuttaget för yrkesskadeförsäkringen under inledningsperioden bör
bestämmas till 0,30 % av avgiftsunderlaget. Den andel av försäkringsavgiften
som skall anses svara mot förvaltningskostnader bör därvid fa,slställas till
en Ijugondedel. Jag anser vidare all inledningsperioden bör omfatta åren
1972-1974. Härigenom skapas möjlighet lill samtidig omprövning av yrkesskadeförsäkringsavgiflen
och avgiften till tilläggspensioneringen.

Behovet
av medel till arbetarskyddsfonden bör som jag förut nämnt beräknas svara mot elt
avgiftsuttag på 0,03 %. Det arbetsgivarbidrag som skall tillföras statsverket
som bidrag lill kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska
institutets verksamhet bör utgå med 0,02 % av avgiftsunderlaget. Det
sammanlagda årliga avgiflsullagel för arbetarskydd bör således i
inledningsskedet vara 0,05 % av avgiftsunderlaget.

Som
framgått av det sagda godtar jag utredningens förslag alt övergången lill den
nya ordningen för yrkesskadeförsäkringens finansiering liksom införandet av
systemet med arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål sker den 1 januari
1972.

Upprättade
författningsförslag

I
enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1)
lag om ändring i lagen (1954:
243) om yrkesskadeförsäkring,

2)
lag om procentsatsen för uttag
av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3)
lag om arbetarskyddsavgift,

4)
lag om ändring i lagen (1954:
246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.,

5)
lag om ändring i lagen (1955:
469) angående omreglering av vissa ersättningar enUgl lagen den 17 juni 1916
(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

6)
lag om ändring i lagen (1962:
303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7)
lag om ändring i lagen (1967:
919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor m. m.,

8)
lag om ändring i förordningen
(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om aUmän
försäkring, m; m.,

9)
lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 60

Specialmotivering

Utöver
vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående för-fallningsförslagen.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Del
nya systemet för yrkesskadeförsäkringens finansiering kräver ändringar bl. a.
i YFL:s bestämmelser om försäkringsavgifter m. m. Uttaget av avgift liU den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen skall beräknas efter en för aUa
arbetsgivare enhetiig procentsats, som fastställs genom beslut av Kungl. Maj:t
och riksdagen. Procentsatsen har inle ansetts böra anges direkt i YFL. I
stället har efter mönster av reglerna för avgiften liU den aUmänna
tilläggspensioneringen valts metoden all ange procentsatsen för avgiftsuttaget
i en särskUd författning. I denna regleras också hur stor del av försäkringsavgiften
som skall avse förvaltningskostnader.

3
§ Bestämmelsen i paragrafens iredje stycke om statsbidrag till förvaltningskostnader
har slopats, eftersom försäkringen i fortsättningen skall fullt ut svara för
kostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsverkets verksamhet såvitt
angår yrkesskadeförsäkring av arbetstagare i annan än statiig tjänst. Staten
skall utom ramen för försäkringen svara för försäkringens
förvaltningskostnader då det gäller arbetstagare i statens tjänst. Bestiimmelser
härom avses skola ulfärdas av Kungl. Maj:t.

25
§ Paragrafen reglerar frågan om sammanträffande av ersättning enligt YFL samt
lön, pension eUer annan gottgörelse, som tUlförsäkrats den ersättningsberättigade
såsom understöd på grund av skadan. Vid sådant sammanträffande skall under '/issa
förutsättningar avdrag ske på försäkringssidan. De ändringar som föreslagils
är betingade av att lindring i försäkringsavgiften enligt 38 § lill följd av
självrisk inle skall kunna förekomma i det nya finansieringssystemet.

38
§

Genom
de nya bestämmelserna i denna och följande paragraf blir försäkringen
finansierad enligt fördelningsmelod och med en enhetlig årlig premie. Härom
hänvisas i första hand lill den allmänna motiveringen.

Regler
om det avgiftsunderlag på vilket försäkringsavgift skall beräknas har tagils
in i andra och tredje styckena av förevarande paragraf. Principerna för bestämraande
av avgiftsunderlaget är oförändra-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 61

de
jämfört med dem, som tUlämpats för uttag av nuvarande riskgraderade försäkringsavgifter.
Avgiftsunderlaget kommer således alt påverkas av inkomst upp till 7,5 gånger
del vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring,
trots att inkomst överstigande fem gånger basbeloppet i princip inle beaktas i ersältningssammanhang.
Som framhållits av utredningen är det en betydande fördel från administrativ
synpunkt med samma övre debiteringsgräns som för arbetsgivaravgift enligt
lagen om allmän försäkring. TUl följd av atl också den nedre debileringsgränsen
vid 300 kronors inkomst skrivs in i lagen blir bestämmelsen med samma innehåll
i 4 § andra styckel förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring m. m. överflödig och kan ulgå.

Med
hänsyn till all lindring i försäkringsavgiften inte avses skola förekomma inom
det nya finansieringssystemet har nuvarande andra stycket i paragrafen fått ulgå.
Tredje stycket enligt den gäUande lydelsen föreskriver solidariskt ansvar för
försäkringsavgift i faU då arbetstagare används till arbete av två eUer flera
arbetsgivare gemensamt. Denna regel lorde gälla även ulan uttrycklig
föreskrift. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i lagen om allmän
försäkring. Bestämmelsen kan därför utgå.

39
§

Paragrafen
innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om den särskilda
tilläggsavgiften lill statsverket för förvaltningskostnader. Mot bakgrunden av
vad som anförts i den allmänna motiveringen har dessa bestämmelser utgått.

I
paragrafen har tagils upp en föreskrift om alt försäkringsavgift skaU utgå
efter en enhetlig procentsals, som fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen
gemensamt. Som anförts tidigare skall procentsatsen fastslås i en särskUd
författning. 1 paragrafens första stycke har vidare angetts vilka ersättningar
och kostnader som skall läckas genom försäkringsavgifter och således inverka
vid avvägningen av procentsatsen.

I
andra stycket har angetts alt till förvaltningskostnader, som skall täckas av
försäkringsavgifter, är att hänföra enbart omkostnaderna för försäkringsrådets
och riksförsäkringsverkels befattning med obligatorisk yrkesskadeförsäkring.
Som framhållits under 3 § skall därvid inte medräknas omkostnader hos de båda
myndigheterna som beror på försäkring av arbetstagare i statens tjänst. Vidare
har föreskrivits att Kungl. Maj:t och riksdagen skaU fastställa hur stor del av
försäkringsavgifterna som skall anses svara mol förvaltningskostnader. Som
närmare utvecklats i den allmänna motiveringen har den ordning, som härigenom uppnås,
ansetts lämplig av administrativa skäl.

Beslut
om procentsatsens och förvallningskostnadsandelens storlek -

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 62

vilka som regel torde böra avse en femårsperiod - bör
givetvis fallas viss tid före det år då tUlämpningen skall börja. Som
framhållits tidigare bör möjlighet skapas till omprövning i ell sammanhang av
avgiften till yrkesskadeförsäkringen och avgiften till tUläggspensioneringen.
När det gäUer tUläggspensioneringen skall avgiflsprocenlen enligt 19 kap. 5 §
lagen om allmän försäkring beslutas senast under andra året före det varunder
beslutet skall börja tillämpas. Enligt samma lagrum skall riksförsäkringsverket
vari femte år lägga fram förslag rörande procentsatserna under nästföljande
sju år i den mån ullaget inle redan beslutats. Samma ordning har föreskrivits i
Iredje stycket av förevarande paragraf med avseende på procentsatsen för
yrkesskadeförsäkringsavgiften och förvallningskoslnadsandelen därav. Beslut i
dessa hänseenden skall dock för inledningsperioden 1972-1974 fallas i år ulan
särskilt förslag av riksförsäkringsverket. Härom hänvisas lill kommentaren lill
punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

40 §

I sin gällande lydelse föreskriver paragrafen skyldighet
alt lämna försäkringsrådel och riksförsäkringsverket de uppgifter som behövs
för bedömningen av frågor om försäkringsplikt, försäkringsavgift och
ersättning. I 57 § finns bestämmelser om straff för underlåtenhet atl fullgöra uppgiftsskyldigheten
och för orikligt meddelande i uppgift. Vid sidan härav finns i förordningen
(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring m. m. slraffsanklione-rade regler om skyldighet alt lämna uppgifter
till ledning för debitering av arbetsgivaravgifterna till den obligatoriska
socialförsäkringen - således även arbetsgivaravgiften till
yrkesskadeförsäkringen.

I prop. 1971: 10 föreslås en reform av påföljdssyslemel i
fråga om överträdelser mot skatte- och avgiflsförfallningar. Beträffande
överträdelser som inle är av allvarligare art innebär förslaget atl straff
ersätts av skatte- eller avgiftstiUägg eller förseningsavgift, som beslutas i
adr minislrativ ordning. Reformen, som är avsedd alt träda i kraft den 1
januari 1972, omfattar bl. a. arbetsgivaravgifterna lill socialförsäkringens
finansiering. I enlighet härmed föreslås i propositionen ändringar i bl. a.
avgiftsförordningen.

Ett genomförande av den ordning som föreslås i den nämnda
propositionen bör leda till atl reglerna i 40 och 57 §§ YFL anpassas efter
det nya systemet. Eftersom avgiftsförordningen innehåller de behövliga
bestämmelserna om skyldighet alt lämna uppgifter för bedömning av
försäkringsplikt och försäkringsavgift synes anpassningen lämpligen böra ske
genom att motsvarande bestämmelser i 40 § YFL får ulgå. Straffsanktionen i 57
§ YIL kommer härigenom all avse enbart skyldigheten att lämna uppgifter för
bestämmande av ersättningar enligt YFL. De ändringar, som mot bakgmnden av det
anförda föreslå-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 63

gits
i förevarande paragraf, har skett under förutsättning att riksdagen godtar prop.
1971: 10.

41
§ För alt beräkna försäkringspremier och premiereserv enligt kapitaltäckningsprincipen
krävs särskilda försäkringslekniska grunder. Då något sådant behov i princip
inte föreligger efter övergång lill finansiering enligt fördelningsmetod har
del nuvarande första stycket i paragrafen fåll utgå. Också nuvarande andra
stycket har utgått. Regler med motsvarande innehåll som i andra stycket finns
i 31 och 38 §§ förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring m. m. Denna förordning är på gmnd av iredje
stycket till-lämplig på avgifter lill yrkesskadeförsäkringen.

48
§ I fråga om den friviUiga yrkesskadeförsäkringens finansiering gäller f. n. på
gmnd av hänvisning i denna paragraf i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 3
och 38-41 §§ beträffande den obligatoriska försäkringens finansiering. Eftersom
den frivilliga försäkringen också i fortsättningen skaU finansieras enligt kapilaltäckningsmelod
och med riskgraderade premier, medan fördelningsmelod och enhelspremier införs
beträffande obligatorisk försäkring, kan hänvisningen inte slå kvar
oförändrad. De nya reglerna i 38 och 39 §§ har därför undantagits från
hänvisningen. Tre nya stycken föreslås i stället införda i paragrafen med
placering före del stycke som innehåller hänvisningen. Del första av de nya
styckena har utformats efter mönster av nuvarande första styckel i 38 § och
fastlägger för den frivilliga försäkringens del kapilaltäcknings- och riskgra-deringsprincipema.
I överensstämmelse med vad som anförts i den allmänna motiveringen skall den
frivilliga försäkringen fullt ut svara för sina förvaltningskostnader. Enligt
det andra stycket skall det liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t all
fastställa försäkringstekniska grunder och premiereserv för denna försäkring.
Förebilden lill föreskriften finns i nuvarande första stycket av 41 §. Det
föreslagna tredje stycket, som har liknande lydelse som nuvarande fjärde styckel
i 41 §, föreskriver inrättande av en särskild fond för den frivilliga
försäkringens medel. Därav följer alt den frivilliga försäkringens tillgångar
måste särskiljas från yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna
föreslås ske med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972. För de livräntor, som
hänför sig lill skador som inträffat dessförinnan, finns ekonomisk täckning
såvitt angår gmndlivräntan. För omreglering, förhöjning och värdesäkring av
dessa livräntor finns däremot inte någon kapilaltäckning. Kostnaderna för dessa
ersättningar finansieras

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 64

ju f. n. genom avgiftstillägg, som är så avpassade alt de
enbart läcker de under året löpande utgifterna. Som en följd härav är det
nödvändigt atl den årliga försäkringsavgiften täcker även samma års kostnader
för tUläggsförmåner till äldre livräntor. Sådana äldre livräntor medför också
vissa löpande förvaltningskostnader efter de nya beslämmelsernas
ikraftträdande. Även dessa kostnader bör täckas av försäkringsavgiften.
Bestämmelser i dessa hänseenden har tagits in under punkterna 1 och 2.

Slopandet
av självrisken innebär att inga nya självriskmedgivanden får lämnas och alt
löpande medgivanden sätts ur kraft den 1 januari 1972. Som framhåUits i den
allmänna motiveringen bör möjlighet införas för arbetsgivare, som har att
fortlöpande utbetala livräntor pä grund av tidigare självriskåtagande, alt
överlåta betalningsansvaret på riksförsäkringsverket. Bestämmelser härom har
tagits upp under punkt 3.

Under 41 §
har nämnts att behovet av särskilda försäkringstekniska gmnder i princip upphör
vid fördelningsmetodens införande. Under en övergångsperiod blir det dock
nödvändigt att i vissa sammanhang ha tUlgång tUl sådana gmnder även såvitt
gäller obligatorisk försäkring. Som exempel kan nämnas atl man tUils vidare
måste kunna försäkringstekniskt faststäUa storleken av ersätlningsåtagandena i
kvarvarande självriskfall. I anledning härav har under punkt 4 upplagils en
regel om alt de nuvarande grundema i förekommande fall skall ha fortsall tiUämpning
i den mån Kungl. Maj:t inte förordnar annorlunda.

Under
punkt 5 upptas elt undanlag från föreskriften i 39 § Iredje stycket om tiden
för fastställande av avgiftsprocent och förvaltningskoslnadsandel. Härigenom
möjliggörs atl beslut i dessa hänseenden såvitt angår 1972 fattas under år 1971.
I ett samtidigt med förslagel till lag om ändring i lagen om
yrkesskadeförsäkring framlagt lagförslag föreslås procentsats för uttag av
försäkringsavgift för perioden 1972-1974 samt förslag till förvaltningskostnadsandel
för samma period. Något särskUt förslag av riksförsäkringsverket i dessa
hänseenden behövs därför inte för begynnelseperioden. Med avseende på den därpå
följande perioden skall riksförsäkringsverket lägga fram förslag före utgången
av år 1972. Också della har angetts under punkt 5.

Förslaget Ull lag om procentsatsen för uttag av avgift
under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.

Som mönster för della förslag har ståU lagar (1959: 292,
1963: 192 och 1968: 243) angående procentsatsen för uttag av avgift lill försäkringen
för tilläggspension. Beträffande procentsatsens och förvaltningskostnadsandelens
storlek hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget till lag om arbetarskyddsavgift

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den i den allmänna
motiveringen närmare berörda arbetsgivaravgiften för arbelarskyddsända-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 65

mål.
Den har konstmerats som en fristående avgift, som i vissa hänseenden är
anpassad tUl konstmktionen av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

Paragrafen
bestämmer kretsen avgiflsskyldiga på sådant sätt all överensstämmelse nås med
vad som gäller för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

3 §

Paragrafen
reglerar avgiftsunderlaget och procentsatsen för avgiftsuttaget.
Avgiftsunderlaget stämmer överens med underlaget för yrkesskadeförsäkringsavgiften.
Som anförts i den aUmänna motiveringen synes den angivna procentsatsen - lUcsom
f. ö. den fördelning som framgår av 4 § - lämpligen böra prövas om i anslulning
tUl omprövningarna av yrkesskadeförsäkringsavgiften.

4 §

Arbelarskyddsavgiften
skall i enlighet med vad som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen
delas upp så att två femtedelar får utgöra bidrag till statsverkets kostnader
för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbetsmedicinska
institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för
forskning, utbildning och upplysning rörande arbetarskydd och arbetsmUjö. Detta
har uttryckts i förevarande paragraf. I paragrafen har vidare angetts att den
sistnämnda andelen skall föras till en särskild fond. Också beträffande fonden
och dess förvallning kan hänvisas till den allmänna motiveringen.

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

Lagen
(1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. kompletterar YFL genom att
bereda ombordanställda ekonomiskt skydd vid skada till följd av sådana utom
arbetet ådragna olycksfall, som orsakats av krigsåtgärd. För
försäkringsskyddet erlägger arbetsgivaren enligt 6 § forsla stycket lill
riksförsäkringsverket ett tillägg liU yrkesskadeförsäkringsavgiften. I andra
stycket anges all förvallningskoslnadstillägg enligt 39 § YFL inte skall
erläggas på tillägget enligt krigsförsäkringslagen. Med hänsyn liU att
tillägget för förvaltningskoslnadsändamål enligt YFL föreslås slopat har andra
stycket i 6 § fåll utgå.

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 66

Förslaget
till lag om ändring i lagen (1955:469) angående omreglering av vissa
ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring for
olycksfall i arbete m. m.

EiUigt
14 § lagen (1955: 469) uttas kostnaderna under visst år för omreglering av
vissa ersättningar enligt olycksfaUsförsäkringslagen genom proportioneUt tiUägg
liU de premier som arbetsgivarna har att erlägga för året jämlikt 38 och 39 §§
YFL. Som framgår av den föreslagna nya lydelsen av 39 § YFL är avsUclen att avgiftstillägg
inte längre skall utgå och att försäkringspremierna i fortsättningen skall avvägas
så, alt de förslår till all läcka också ersättning på gmnd av omreglering. 14
§ i 1955 års lag har ändrats i enlighet härmed.

Förslagfit
till lag om ändring i lageri (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. m.

Motsvarande
gäller enligt 6 § lagen (1962: 303) beträffande kostnaderna för förhöjning som
beträffande kostnaderna för omreglering. Med avseende på detta ändringsförslag
hänvisas därför till vad som anförts rörande det närmast föregående
lagförslaget.

Förslagel
till lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.
m.

Motsvarande
gäUer enligt 6 § lagen (1967: 919) beträffande kostnaderna för värdesäkring
som beträffande kostnadema för omreglering. På gmnd härav hänvisas till vad som
anförts i anslulning till förslaget tiU ändring i lagen (1955: 469).

Förslaget
till lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

1 §
Paragrafen har jämkats med hänsyn tUl att särskilda tilläggsavgifter för
förvaltningskostnad enligt 39 § YFL och avgiflstUlägg för omreglering enligt
14 § lagen (1955: 469) inte skall ulgå i fortsättningen. Dessutom har arbetarskyddsavgift
förts in bland de avgifter för vilka förordningens bestämmelser gäller.
Eftersom kretsen avgiftsplikliga och avgiftsunderlaget är desamma i fråga om arbetarskyddsavgift
som i fråga om arbetsgivaravgift tUl yrkesskadeförsäkringen kan beräkning,
debitering och uppbörd av dessa båda avgifter helt samordnas.

4
§ Bestämmelse med samma innehåU som paragrafens nuvarande andra stycke föreslås
inlagen i 38 § iredje stycket YFL. Med hänsyn härtiU har andra stycket fåll ulgå.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:22 67

övergångsbestämmelserna

De
nya bestämmelserna skall naturligtvis inte gäUa avgift som avser liden före
ikraftträdandet den 1 januari 1972. Detta har uttryckts i en
övergångsbestämmelse.

Vid
uttag av preliminär arbetsgivaravgift enligt 20 § första stycket förordningen
för åren 1972 och 1973 bör hänsyn tas tiU de förändringar i avgiftsuttaget till
yrkesskadeförsäkringen som sker genom lagen om ändring i lagen om
yrkesskadeförsäkring. Hänsyn bör också las lill avgiftsuttaget enligt lagen om
arbetarskyddsavgift. En övergångsbestämmelse har införts härom.

Förslagel
lill lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder

Enligt
11 § reglementet bemyndigas Kungl. Maj:t alt besluta att viss mindre del av
yrkesskadeförsäkringsfondens tillgångar skall användas för att bekosta åtgärder
som ar ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga förlusl eller
nedsättning i arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade.
Möjligheten atl la fonden i anspråk för arbetarskyddsändamål har inte ansetts
böra kvarstå när den särskilda arbelarskyddsavgiften införs. Den nämnda
paragrafen föreslås därför bli. upphävd.

1 §

I
paragrafen anges atl bl. a. yrkesskadeförsäkringsfonden skall förvallas enligt
reglementets bestämmelser. I den allmänna motiveringen har förordats att den friviUiga
yrkesskadeförsäkringens liUgångar skaU avskiljas från
yrkesskadeförsäkringsfondens övriga tillgångar och tiUföras en särskild fond.
I överensstämmelse med vad utredningen tänkt sig bör också den del av
yrkesskadeförsäkringsfonden, som brukar benämnas särskUda yrkesskadefonden
en redogörelse för denna finns i avsnittet om gäUande ordning brytas ul och
förvaltas som en frislående fond. Paragrafens uppräkning av fonder på vilka
bestämmelserna i reglementet skall tillämpas har kompletterats med namnen på
de båda nya fonderna. Jämkning har vidare skett med hänsyn tUl alt bestämmelserna
om fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen numera finns i 22 kap. lagen
om allmän försäkring.

2 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster och utgifter.

TiU
avgiftsinkomster kommer i fortsättningen atl hänföras avgifter för obligatorisk
yrkesskadeförsäkring enligt 38 och 39 §§ YFL samt

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 68

eventueUa
tiUägg på gmnd av tiUämpningen av lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för
sjömän m. fl. Yrkesskadeförsäkringsfonden tiUförs således även medel av det
slag som hittills tiUkommit den s. k. omregleringskassan saml medel avsedda
att täcka den obligatoriska försäkringens förvaltningskostnader. Som inkomster
för fonden behöver inle längre upptas avgifter för försäkringar enUgt lagen
(1916: 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen (1937: 348) om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. Första stycket i
paragrafen har ändrats i enUghel härmed.

En
jämkning har företagits i andra stycket med hänsyn tUl alt ersättning på grand
av frivillig försäkriing inte längre skaU utgå ur yrkesskadeförsäkringsfonden.
Eftersom fonden i .fortsättningen skall bestrida också kostnadema för omreglering,
föj:höjning och värdesäkring av utgående ersättningar samt förvaltningskos;lnader
enUgt 39 § andra styckel YFL har dessa kostnader tillagts uppräkningen av
fondens utgiftsposter, övriga ändringar i paragrafen är a\' formeU natur.

Övergångsbestämmelsen

Eftersom
det kan bli svårt fiir riksförsäkringsverket alt genomföra den under 1 §
angivna uppdelningen av den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens tiUgångar
till den 1 januari 1972, föreslås Kungl. Maj:l bli bemyndigad alt bestämma en
senare lidpunkt för uppdelningen. En övergångsbestämmelse har lagils upp härom.

Hemställan

Jag
hemsläller atl Kungl. Maj:l föreslår riksdagen atl antaga förslagen tiU

1)
lag om ändring i lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2)
lag om procentsatsen för
uttag av avgift under åren 1972-1974 till yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3)
lag om
arbetarskyddsavgift,

4)
lag om ändring i lagen
(1954:246) om krigsförsäkring för .sjömän m. fl.,

5)
lag om ändring i lagen
(1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni
1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.,

6)
lag om ändring i lagen
(1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7)
lag om ändring i lagen
(1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivränlor in. m.,

8)
lag om ändring i
förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:22 69

9)
lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder.

Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skaU avlåtas
proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

ESSELTE
TRycK. 8THUI 71 7120 » 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (21)

21 kopplingar i 12 dokument.

  1. Ds 2016:27 Frågor kring 2009 års renskötselkonvention s. 155 i texten
  2. Bet. 1990/91:AU12 Arbetslivsfrågor i texten
  3. Prop. 1981/82:10 om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m.m. s. 131 om s. 66 i texten
  4. Prop. 1973:48 Kungl. Maj:ts proposition angående uttaget av avgifter till försäkringen för tiIläggspension och till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen s. 7 · s. 16 · s. 40 i texten
  5. Bet. 1972:SoU40 Socialutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot användning av asbest s. 9 i texten

Visa alla 12