Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

1972 · 273 sidor, varav 224 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 224 av 273 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:120, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 120 år 1972 Prop. 1972:120

Nt 120

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommimal-skattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen
alt bifalla det förslag om vars avlåtande tUl rUcsdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Enligt
Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en aUmän, successiv
övergång till bokförings-mässig redovisning av inkomst av jordbmksfastighet
samt reglering av hur postema i den första balansräkningen skall bestämmas.

Vidare föreslås ändrade avskrivningsregler vid
inkomstbeskattningen för jordbrukets driftbyggnader. De föreslagna
bestämmelserna, som i stort överensslämmer med vad som numera gäller för
rörelse- och industribyggnader, syftar till att bättre anpassa gällande regler
efter företagsekonomiska principer. Förslaget innebär bl. a. en ändrad
gränsdragning mellan vad som skattemässigt skall hänföras tUl byggnad, mark
och inventarier. Byggnadsavskrivningama föreslås fortsättningsvis få ske efter
särskild plan med rätt till primäravdrag på nyinvesteringar i ekonomibyggnader.
Avdragsrätten för markanläggningar på jordbruksfastighet föreslås utvidgad.
Avdrag för värdeminskning för inventarier får enligt förslaget ske enligt tre
skUda avskrivningsmetoder, planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning
och restvärdeavskrivnmg. Restvärdeavskrivningen innebär i princip att
avskrivning årligen medges med 25 % av inventariemas skattemässiga restvärde
vid beskattningsårets ingång, ökat med anskaffningskostnader för inventarier
som mköpts under året och minskat med ersättning för inventarier som under samma
år sålts eller förlorats.

1 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 2

Bestämmelser för bl. a. den skattemässiga
behandlingen av anläggningskostnader för fruktodlingar samt av arrendators
förbättringskostnader på arrenderad fastighet föreslås.

Övergången till bokföringsmässig redovisning av
inkomst av jordbruksfastighet föreslås ske under en period om fem år med
början den 1 januari 1973. De nya bestämmelserna vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder föreslås gälla första gången
vid 1974 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:
370)i,

dels all punkterna 47, 9 och 10 av anvisningarna lill 21
§ skall betecknas punkt 7, 8, 9, 10, 11 respektive 12,

dels atl 21 och 22 §§, 23 § 1 mom. och 41 § samt punktema
13 av anvisningama tiU 21 §, anvisningarna tUl 22 §, punkl 5 av anvisningama
till 24 §, punkt 1 av anvisningarna tUl 27 §, punkt 5 av anvisningarna tiU 28
§, punkterna 1, 8 och 11 av anvisningarna tUl 29 §, punkterna 1, 2 och 4 av
anvisningarna lill 35 §, punkt 1 av anvisningarna till 36 § samt punkterna 1
och 2 av anvisningarna till 41 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till anvisningarna tiU 21
§ skall fogas fyra nya punkter, 4, 5, 6 och 13, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom
jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren till godo, såsom värde av
bostad, intäkt av jordbruk med binäring-a r, intäkt av skogsbruk eller intäkt
av annat slag.

(Se vidare anvisningama.)

Nuvarande lydelse

21 Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom
jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren till godo, såsom:

a)
årliga
värdet av bostad, som skattskyldig därå åtnjutit för sin, sin familjs och sina
personliga tjänares räkning;

b)
intäkt
av jordbruk med binäringar, vartill hänföras:

intäkt genom löpande försäljning
(ej realisation) av levande eller döda inventarier, så ock genom avyttring av
produkter från jordbruket eller dess binäringar;

intäkt genom annan inkomstgi-vande
användning av jordbrukets eller dess binäringars alster, inventarier eller
arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av draga-re, maskiner och dylikt;

värdet av vad skattskyldig direkt
gjort sig till godo av jordbrukets eller dess binäringars avkastning för sin,
sin familjs eller övriga

' Senasle lydelse av

punkt 4 av anvisningama till 21 § 1950: 308

" 5 " " " 21 § 1968: 275

" 7 " " " 21 § 1950: 308

Förutvarande punkt 8 av anvisningama till 21 § upphävd
genom 1968: 729. Senaste lydelse av punkt 9 av anvisningama till 21 § 1971: 925

" 10 " " " 21 § 1967:423

» Senaste lydelse 1951: 790.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1972:120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt
arbetspersonal, som icke tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för
förädling eller förbrukning i rörelse, som av den skattskyldige drivits, eller
för Utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse, som ålegat den
skattskyldige i förhållande till någon, som icke tillhört hans hushåll;

c) intäkt av skogsbruk,

vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter,
därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i
skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring
av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å
avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom
inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;

värdet av skogsprodukter, som den
skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad,
grundförbättring eller reparation och underhåll av byggnader, stängsel och
inventarier å fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin
familjs och sina personliga tjänares räkning (vedbrand med mera) eller för
arbetspersonalens behov eller å annan av den skattskyldige innehavd fastighet
eller i rörelse, som av honom drivits;

d) intäkt av annat slag än

förut nämnts, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring eller annan
användning av vissa fastighetens beståndsdelar såsom sten, torv, grus, lera
och dylikt samt genom jakt och fiske, som av den skattskyldige eller för hans
räkning bedrivits å fastigheten och ej är att anse såsom binäring till jordbruk;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arrende för utarrenderad fastighet,
evad arrendet utgått i penningar, varor eller tjänstbarheter, ävensom avgäld eller
annan förmån, som influtit till fastigheten på grund av servitut, upplåtelse
av lägenhet eller dylikt;

intäkt genom upplåtelse åt annan
att i visst avseende tillgodogöra sig eller utnyttja fastigheten eller del
därav, såsom till sten-, torv-, grus- eller lertäkt eller dylikt, till bete,
jakt eller fiske, till utvinnande av vattenkraft, till framdragande av
ledningar, till upplags- eller lastageplats med mera sådant.

Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skall, i stället för vad ovan i
motsvarande hänseende stadgas, gälla att till intäkt av jordbruksfastighet
skall hänföras även intäkt genom realisation av djur eller maskiner och andra
dylika inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §

1 mo (J1.3 Från bruttointäkten Från bruttointäkten av jord-

av jordbruksfastighet må av- bruksfastighet får avdrag gö-

drag göras för omkostnader, så- ras för omkostnader, som äro att

som för: hänföra till driftkostnader.

allt, som är att hänföra till driftkostnader,
såsom lön och underhåll åt arbetspersonal, som uteslutande eller
huvudsakligen använts för jordbruket eller dess binäringar; anskaffning av
levande eller döda inventarier till ersättning för avyttrade, utrangerade eller
genom olycksfall eller kreaturssjukdom förlorade; reparation och underhåll
av byggnader, stängsel, diken och inventarier; inköp av utsäde, foder,
gödselmedel och dylikt; kostnader för skogs vård och underhåll, såsom
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur,
skyddsdikning,

» Senaste lydelse 1968: 729.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skogsindelning med mera dylikt, ävensom, då fråga är om
skogsavverkning, kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning,
flottning med mera; försäkring av arbetspersonal, byggnader, skog, gröda,
förråd och inventarier, som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, med
mera sådant;

värdeminskning, som till jordbruket
eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri
inbegripna för driften nödiga bostadsbyggnader, äro underkastade, ävensom
värdeminskning å täckdikniiigsanläggningar och skogsvägar;

undantagsförmåner, pensioner,
periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar på grund
av förutvarande anställning å fastigheten;

arrende, som fastighetens brukare
haft att därför utgöra, samt annan avgäld, som skolat utgå av fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt
eller för dess drift använt kapital;

speciella skatter eller avgifter
tdl det allmänna;

anskaffning och insättning av
sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilka endast hava värde ur
civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för dessa,
inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och reservutgångar,
luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Har skog avverkats eller ock avyttrats
utan samband med avyttring av marken och understiger det återstående
virkesförrådet därefter det för ägaren gällande ingående virkesförrådet eller
understiger skogens återstående värde därefter skogens för ägaren gällande
ingångsvärde, må ägaren njuta avdrag, i förra fallet med så stor del av
ingångsvärdet, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

belöper å minskningen av det för honom gällande ingående
virkesförrådet, och i senare fallet med det belopp, varmed skogens återstående
värde understiger skogens för honom gällande ingångsvärde. Med skogens för
ägaren gällande ingångsvärde förstås skogens värde vid den tidpunkt, då han
förvärvade fastigheten, i den mån ej avdrag för minskning av sådant värde
tidigare medgivits. Med det för ägaren gällande ingående virkesförrådet
förstås virkesförrådet, räknat i kubikmassa fast mått, vid nämnda tidpunkt, i
den mån ej avdrag för minskning av ingående virkesförrådet tidigare medgivits.

Har växande skog avyttrats i
.samband med avyttring av marken, må den skattskyldige efter eget val njuta
avdrag an tin g-e n med den del av köpeskillingen eller den eljest erhållna valutan
för skogen, som belöper på det för ägaren gällande ingående virkesförrådet,
eller med ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta producerande
skogskapitalet eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde. A vdrag
efter vad nu .tagts må åtnjutas jämväl då nyttjanderätt eller servitutsrätt
upplåtits till mark för obegränsad tid mot engångsersättning samt skog
avverkats å marken eller växande skog därå avyttrats i samband med eller med
anledning av upplåtelsen.

Hemmavarande barn, som uppnått 16
års ålder och deltagit i arbetet å fastigheten, anses tillhöra
arbetspersonalen.

Har sambraksförening med hänsyn
till rörelsens resultat lämnal medlem eller annan lönetillägg eller annan
sådan goltgörelse, må föreningen njuta avdrag för nämnda goltgörelse.

Föreslagen
lydelse

Har sambruksförening med hänsyn liU
rörelsens resultat lämnat medlem eller annan lönetillägg eller annan sådan
goltgörelse, må föreningen njuta avdrag för nämnda goltgörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 mom. Avdrag får icke

göras för:

kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
å fastigheten eller för grundförbättring därå, såsom nyodling,
vattenavledning, sjösänkning med mera dylikt;

nyuppsättning av eller värdeminskning
å inventarier.

3 in o m.* Därest inkomst av

jordbruksfastighet beräknas enligt

bokföringsmässiga grunder, skall

i stället för eller utöver vad i 1 och

2 mom. i motsvarande hänseen

den stadgas gälla vad nedan sägs.

Avdrag må göras för:

all kostnad för anskaffning av djur
i förvärvskällan;

värdeminskning genom slitning,
utrangering eller eljest av jordbrukaren tillhöriga, i förvärvskällan använda
maskiner och andra dylika inventarier eller, om sådan tillgång är underkastad
hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;

värdeminskning av naturtillgångar
å jordbruksfastigheten, såsom stenbrott, grustag och dylikt, genom deras
tillgodogörande; samt

förlust, som uppstått i förvärvskällan
och ej är att hänföra till kapitalförlust.

Avdrag må icke, i vidare mån än
ovan sägs, göras för kostnad för anskaffning av maskiner och andra dylika
inventarier.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §

1 m o m. Vad som återstår 1 mom. Vad som återstår av

av intäkt av jordbruksfastighet, intäkt av jordbruksfastighet, sedan

sedan avdrag enligt 22 § gjorts avdrag enligt 22 § gjortsoch hän-

och, därest inkomsten beräknas syn tagits tUl in- och utgående ba-

enligt bokföringsmässiga grunder, lans, ulgör nettointäkt av

hänsyn tagits tiil in- och utgående jordbruksfastighet,

balans, utgör nettointäkt

av jordbruksfastighet.

« Senaste lydelse 1951: 790. Senaste lydelse 1951:790.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa icke stå i strid
med särskilda bestämmelser i denna lag.

Inkomst av rörelse skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa icke stå i strid med
särskilda bestämmelser i denna lag. Jämväl inkomst av jordbruksfastighet skall
beräknas på sätt nyss sagts, därest den skattskyldige för räkenskaper enligt
vad därom särskilt stadgas.

I andra fall än nu sagts skall
intäkt anses hava åtnjutits del beskattningsår, under vilkel intäkten blivit
för den skaltskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller
omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller
omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift eller ränta, som ingår i
slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördsförordningen, ävensom ränta å
kvarstående skatt enligt samma förordning anses dock belöpa på det beskattningsår
då den slutliga eller tillkommande skatten påförts.

(Se vidare
anvisningarna.)

Anvisningar

tiU 21 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Till bostad hänföres icke endast vad den
skallskyldige för sådant ändamål tiUgodogjort sig för sin, sin familjs och
sina personliga tjänares räkning utan även vad han använt för egen
bekväm-Ughet och trevnad, såsom gästmm, simbassäng, badhus, stall och garage
för personligt behov, jaktstuga m. m. dyl.

1.'' TUI bostad hänföres ej
allenast vad den skaltskyldige för sådant ändamål tiUgodogjort sig för sin, sin
familjs och sina personliga tjänares räkning ulan även vad av honom använts
för ändamål, som närmast avser egen bekvämlighet och trevnad, såsom gästrum,
lusthus, badhus, stall och bilgarage för personligt behov.

jaktstuga m. m. dyl.

Åriiga värdet av bostad, som upplåtils
tiU i faslighetens drift anställd personal, utan att särskild hyra för bostaden
avtalats, upptages icke såsom ägares eller brukares inkomst av fastigheten och
får förty ej heller avdragas såsom driftkostnad.

2. Till jordbruk hänföres växtodling på åker och äng,
även då sådant bedrives för industriellt behov, samt i samband därmed
bedriven djurskötsel, varunder inbegripes utnyttjande av bete på såväl
skogsmark som annan mark. Trädgårdsskötsel räknas till jordbruk, då den
drives tillsam-

2.8 TiU jordbruk hänföres åkerbruk
och ängsskötsel, även då sådant bedrives för industriellt behov, så ock i
samband därmed bedriven Imsdjursskötsel, varunder inbegripes utnyttjande av
bete å såväl skogsmark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen
växtodling under glas, räk-

Senaste lydelse 1966: 274. ' Senaste lydelse 1951:790. «
Senaste lydelse 1965:571.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nas till jordbruk, då den drives tillsammans med annat
jordbruk.

Såsom binäring tUl jordbruk är att anse sådan i
sammanhang med jordbrak bedriven förvärvsverksamhet, som avser att
med utnyttjande av fastighetens alster eller naturtillgångar, av vid
jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda inventarier utvinna en
biförtjänst. I enlighet härmed räknas såsom binäring till jordbruk
mejerihantering och kvarndrift för förädling av väsentligen det egna
jordbrukels produkter, kalkbränning, tegeltillverkning o. dyl., som
huvudsakligen drives för eget behov och med fastighetens ordinarie
arbetskraft. Hit räknas ock under ovan angiven förutsättning bi- och fjäderfäskötsel,
jakt, fiske, hemslöjd, verkställande av körslor mot lega, uthyrning av
dragare, maskiner och redskap, hemslakt m. m. dyl. Drives åter sådan
verksamhet i större omfattning såsom mera fristående företag och med
särskilda därför avsedda byggnader eller inrättningar, särskUda maskiner eller
inventarier och i huvudsak särskild arbetspersonal, är verksamheten alt
hänföra till rörelse. / enlighet härmed äro icke att hänföra till
jordbrukets binäringar sådana företag som kvarndrift för förmalning
huvudsakligen av inköpt eller annan tillhörig spannmål, brännerihantering,
kalkbränning eller tegeltillverkning huvudsakligen för avsalu m.m. dyl. Ej
heller är försäljning av jordbrukets eller dess binäringars produkter att
anse såsom binäring till jordbruk, därest försäljningen skett från
handelsbod eller annat stadigvarande försäljningsställe utom
fastighetens område.

Skogsbruk, varmed avses egen eller
arrenderad fastighets utnyttjande för skogshantering, an-

Föreslagen
lydelse

mans med annat jordbruk.

Såsom binäring till jordbruk
anses sådan i sammanhang med jordbruk bedriven förvärvsverksamhet, som
avser att med utnylljande av fastighetens alster eller naturtillgångar, av
vid jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda
anläggningar eller inventarier utvinna en biförtjänst. I enlighet härmed
räknas som binäring till jordbruk jakt, fiske, biskötsel, hemslöjd, utförande
av körslor mot ersättiing, uthyrning av byggnader eller inventarier m. m.
dyl. Drives däremot sådan verksamhet i större omfattning såsom mera frislående
företag och med särskilda därför avsedda byggnader eller inrättningar,
särskilda maskiner eller inventarier och i huvudsak särskild arbetspersonal,
är verksamheten att hänföra tiU rörelse.

3. Skogsbruk, varmed avses egen
eller arrenderad faslighels utnylljande för skogshantering, anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ses såsom ett särskilt sätt all utnyttja fastigheten och
räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.

Föreslagen
lydelse

såsom elt särskilt sätt alt utnyttja fastigheten och
räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Under skogsbruk inbegripes
skogsawerknmg på grund av avverkningsrätt, som skattskyldig vid avyttring
eller annan överiålelse av fastighet förbehållit sig på fastigheten, och
avyttring av sålunda förbehållen skogsawerkningsrätt. Skogsavverkning på
annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt och avyttring av
skogsawerkningsrätt när skogsavverkningen eller avyttringen icke ingår i skogsbruk
är att hänföra till rörelse.

Övergår skogsavverkningsrätt tUl
annan genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt eller genom arv,
testamente, fördel av oskift bo eller gåva, skall anses som om
avverkningsrätten avyttrats mot vederlag motsvarande dess allmänna saluvärde
vid övergången och som om vederlaget erlagts kontant.

Har den, som idkat skogsbruk,
tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter av skogsbruket
såsom tjära o. dyl., anses denna verksamhet som skogsbruk, där den varit av
mindre omfaitning eller väsentiigen avselt husbehov. Har dylik verksamhet
däremot varit av större omfatlning och bedrivits med särskilda anordningar av
sladigvarande art, t. ex. fasla kolugnar, fasla Ijärugnar eller dyl., anses
särskild rörelse föreligga.

Till intäkt av skogsbruk hänföres
icke intäkt genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,
därest hela vinsten vid fastighetsavyttringen enligt 35 § utgör skattepliktig
realisationsvinst. Om dylik vinst däremot endast delvis är skattepliktig
enligt nämnda lagrum, kan jämväl taxering såsom för intäkt av skogsbruk äga
rum (jfr anvisningarna till 35 §).

4. Till intäkt av jordbruk med binäringar hänföres
intäkt genom avyttring av djur, andra varor eller produkter eller av maskiner
och andra inventarier, avsedda för stadigvarande bruk, eller av tillgångar
som är likställda därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Likaledes
hänföres hit intäkt genom annan in-komstgivande användning av jordbrukets
eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom
körslor, uthyrning av dragare, maskiner och dylikt. Hit

3. Såsom intäkt av jordbruk med binäringar skall upptagas,
bland annat, intäkt genom löpande försäljning (ej realisation) av levande
eller döda inventarier. Härvid är att märka, att detta stadgande avser allenast
den normala omsättningen i levande och döda inventarier. Om uppsättningen av
kreatur, redskap m. m. å en fastighet av en eller annan anledning helt eller
till väsentligaste delen realiseras, t. ex. vid avflyttning från fastigheten,
så föreligger en kapitalomsättning eller eljest ett ' Senaste lydelse 1970:
915.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

sådant förhållande, att vad som influtit vid realisationen
icke skall upptagas såsom intäkt av fastigheten. Huruvida vinst, som härvid
till äventyrs uppkommit, är att räkna till skattepliktig intäkt, bedömes
efter stadgandena i 35 §.

Föreslagen lydelse

hänföres även värdet av vad skattskyldig direkt
tillgodogjort sig av jordbrukets eller dess binäringars avkastning för sin, sin
familjs eller annan hushållsmedlems räkning eller för avlöning eller liknande
vederlag åt personal, som icke tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för
förädling eller förbrukning i rörelse, som drivits av den skattskyldige, eller
för utgörande av undanlagsförmåner eller annan förpliktelse som ålegat den
skattskyldige i förhållande till någon som icke tillhört hans hushåll.

Värdet av sådan ny-, till- eller
ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 6
andra stycket av anvisningarna till 22 § och som bekostats av
arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt av
jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsår då
nyttjan-derättshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts
under tid varunder jordägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas
på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyttjan-derättens
upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjande-rättshavaren. Har
nyttjanderätts-havaren erhållit ersättning av jordägaren för
förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för
nyttjanderätts-havaren.

Sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse,
räknas som intäkt av jordbruks-faslighet, om avdrag för avsättning tUl
stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt
till pensioner, äga 28 § 1 mom. sjättenionde styckena molsvarande tUlämpning i
fråga om jordbruksfastighet.

Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skola såsom intäkt av
jordbruksfastighet upptagas samtliga intäkter i penningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

djur eller andra varor eller förnödenheter, som influtit
i eller eljest tillgodoförts driften. Vad i övrigt i punkt 1 av anvisningarna
till 28 § stadgas angående rörelse skall i tillämpliga delar gälla även i fråga
om jordbruksfastighet.

Har skattskyldigs inkomst av
jordbruksfastighet året före beskattningsåret beräknats enligt
bokföringsmässiga grunder men skall inkomsten av jordbruksfastigheten för
beskattningsåret icke beräknas efter sådana grunder, skall i 23 § angiven
tiettointäkt för beskattningsåret ökas med ett belopp, motsvarande allmänna
saluvärdet vid ingången av beskattningsåret å sådana djur som äro
hänförliga till stamdjursbesättning å fastigheten (stamdjur), maskiner och
andra dylika inventarier å fastigheten ävensom med det i senaste balansräkning
bokförda beloppet av varuskulder och andra skulder avseende
verksamheten samt minskas med ett belopp, motsvarande det värde, som i nyssnämnda
balansräkning upptagits å djur, maskiner och andra dylika inventarier samt å
lager av varor o. dyl., ävensom med bokförda beloppet av
varufordringar och andra fordringar avseende verksamheten enligt
nämnda balansräkning. Fordringar och skulder avseende verksamheten
upptagas allenast i den mån influten likvid eller erlagd betalning blir att hänföra
till skattepliktig intäkt respektive avdragsgill utgift i förvärvskällan.
Är allmänna saluvärdet å stamdjur, maskiner och andra dylika inventarier
lägre än det värde för tillgång av motsvarande slag, som riksskatteverket
jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen den 7 december 1951 (nr
790) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
fastställt när-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

mast före beskattningsårets ingång, skall sistnämnda
värde i stället tillämpas.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

5. Till intäkt av skogsbruk
hänföres intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna
produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse
av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband
med avyttring av marken, därest icke vinst på avyttring av fastigheten i dess
helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt
35 § såsom realisationsvinst. Om realisationsvinst däremot endast delvis är
skattepliktig enligt 35 §, kan även taxering såsom för intäkt av skogsbruk äga
rum. Likaledes hänföres till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter,
som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad
eller för reparation och underhåll av byggnader, markanläggningar och
inventarier på fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin
familjs och sina personliga tjänares räkning (vedbrand med mera) eller för
arbetspersonalens behov eller på annan av den skattskyldige innehavd fastighet
eller i rörelse, som av honom drivits.

6. Till intäkt av annat slag
hänföres intäkt genom avyttring eller annan användning av fastighetens
beståndsdelar såsom sten, torv, grus, lera eller dylikt samt genom jakt eller
fiske som av den skattskyldige eller för hans räkning bedrivits på fastigheten
och ej är att anse som binäring till jordbruk;

arrendeavgift för utarrenderad
fastighet liksom vederlag eller annan förmån som iitflutit till fastigheten
på grund av servitut, upplåtelse av lägenhet eller dylikt;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

intäkt genom upplåtelse att i visst
avseende tillgodogöra sig eller utnyttja fastigheten eller del därav, såsom
till sten-, torv-, grus-eller lertäkt eller dylikt, till bete, jakt eller
fiske, till utvinnande av vattenkraft, till framdragande av ledningar, till
upplags- eller lastageplats m. m. (jfr vidare punkt 8).

13. Till intäkt av jordbruksfastighet
räknas intäkt som enligt föregående punkter utgått i pengar eller varor eller
i form av tfänster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tUl 22 §

I.l" Såsom driftkostnad får
icke avföras kostnad för anskaffande av sådana inventarier, till vilka
motsvarighet förut icke funnits å fastigheten. Om alltså en lantbrukare
inköper exempelvis lokomo-bd, traktor, elektrisk motor eller andra maskiner av
annan art än dem han förut haft eller till följd av brukningssättets omläggning
inköper ökat antal kreatur, så är detta att hänföra till nyuppsättning,
därför kostnaden ej får avräknas som driftkostnad. Nyuppsättning och
nyanskaffning kunna samtidigt föreligga, exempelvis om äldre maskin ersattes
med ny av annan och dyrbarare konstruktion. I dylikt fall upptages såsom
driftkostnad det belopp, som skulle belöpa å en den förbrukade maskinen
motsvarande ny sådan.

Värdet av fastighetens egna
jordbruksprodukter, som användas för fastighetens fortsatta drift, såsom
spannmål till utsäde, foder, gödsel m. in., får ej avföras som driftkostnad men
skall ej heller upptagas som intäkt (jfr 21 § b). Endast kostnaden för inköpta
dylika förnödenheter är att räkna som driftkostnad.

Avdrag för avsättning till pensions- eller
personalstiftelse får ske enligt bestämmelserna om rörelse " Senasle
lydelse 1970: 651.

1. Till driftkostnader hänföres

lön eller liknande vederlag liksom

underhåll åt personal, som an

vänts för jordbruket eller dess bi

näringar; undantagsförmåner, pen

sioner, periodiska utbetalningar på

grund av förutvarande anställning

på fastigheten; arrendeavgift; av

gäld, som skolat utgå av fastighe

ten; ränta på lånat kapital som

nedlagts i fastigheten eller använts

för dess drift; kostnader för inköp

av djur, utsäde, foder, gödselmedel

och dylikt; kostnader för repara

tion och underhåll av driftbygg

nader, markanläggningar och in

ventarier; kostnader för vård och

underhåll av skog, såsom för

valtning, bevakning, väg- och

byggnadsunderhåll, skogskultur,

skyddsdikning, skogsindelning

m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets
huggning, tillredning, utdrivning, flottning in. m.; kostnader för försäkring
av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som ej äro
att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll
hänföras vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten
på ekonomibyggnad som äro normalt påräkneliga i jordbruksdrift, såsom
upptagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

i punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt
till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning
i fråga om jordbruksfastighet.

Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skall i stället för eller utöver
vad i första fjärde styckena stadgas gälla vad nedan sägs.

Kostnad för anskaffande av djur får
alltid avdragas, enär djuren anses såsom varor i jordbruket. Kostnad för
anskaffande av maskiner och andra dylika för stadigvarande bruk avsedda
inventarier får däremot avdragas endast genom årliga värdeminskningsavdrag.
Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket vanligen kan anses
vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år, får dock
under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för dess anskaffande. Vad i
övrigt i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 § stadgas angående avdrag
för värdeminskning av inventarier i rörelse skall äga motsvarande tillämpning
beträffande sådant avdrag i fråga om jordbruksfastighet.

Värdet av fastighetens egna jordbruksprodukter,
som användas för fastighetens fortsatta drift, må avföras som driftkostnad men
skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Bestämmelserna i punkt 18 av
anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande
jordbruksfastighet.

2. a.ii Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket eller till dess binäringar eller

" Senaste lydelse 1969: 363.

Föreslagen
lydelse

av nya fönster- eller dörröppningar samt flyttning av
innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad,
exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion till
en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett
djurstall ombygges för att i stället användas för helt annat ändamål, hänföres
dock ej till reparation och underhåll.

Som driftkostnad skall anses även
anskaffning och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum som ha
värde endast från civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar
för dessa, inre begränsningsväggar för gasfång vid ingångar och
reservutgångar, luftrenare och tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för inköp och plantering
av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den
skattskyldiges eget val dragas av antingen i sin helhet för det år kostnaden
uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas
kostnaderna på ett antal år i följd så att de kunna i sin helhet dragas av
under den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna
i punkt 4 sjätte stycket äga motsvarande tillämpning.

Värdet av fastighetens egna
produkter, som användas för fastighetens fortsatta drift, får avföras som
driftkostnad men skall då samtidigt upptagas som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions-
eller personalstiftelse får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av
anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen
(1967: 531) om tryggande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

till skogsbruket hörande driftbyggnader, därunder
inbegripna för driften nödiga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll
och aktsam vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent av
byggnadens värde. Detta skall anses vara lika med anskaffningskostnaden. Kan
denna icke visas, skall såsom byggnads värde anses två tredjedelar av summan
av under beskattningsåret gällande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde,
värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt
värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock ined högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och
särskilda förmåner anses såsom mera betydande, om värdet därav överstiger en
tiondedel av ovannämnda summa. Procenttalet bör bestämmas olika allt efter den
tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Vid
bestämmande av denna tid skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis därtill,
att en av arrendator uppförd byggnad enligt arrendeavtalet icke skall vid
arrenderättens upphörande lösas av jordägaren (jfr punkt 7 sjunde stycket av anvisningarna
till 29 §).

Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels byggnader,
som äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen
bostadsbyggnad, i den mån denna ej representerar ett större värde än som för
jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Förefinnes
ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminskningen,
som kan anses belöpa på nödig bostadsbyggnad. Fasta maskiner och andra fasta
inventarier skola inräknas i bygg-

2 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

Föreslagen
lydelse

pensionsutfästelse in. m. i sin balansräkning en post
Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande
tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, som uppnått 16
års ålder och deltagit i arbetet på fastigheten, anses tillhöra personal som
använts för verksamheten på fastigheten. Om barnet ej fyllt 18 år, gäller
detta dock endast under förutsättning att barnets sammanlagda inkomst år så
stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §. Hemmavarande barn
under 16 år anses i intet fall tillhöra personalen. (Jfr 20 § och dithörande
anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra personalen,
taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten som barnet kan ha haft
i form av pengar, naturaförmåner eller annat. Motsvarande belopp får dragas
av som driftkostnad. För barn som deltagit i arbetet men icke anses tillhöra
personalen får avdrag icke göras. Lön och underhåll åt sådant barn skall ej
heller upptagas som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 §
äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

2.
Till
driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna,
såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter få icke dragas
av (se 20 §).

3.
Kostnad
för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastigheten och som är avsedd
att användas för driften i förvärvskällan, därunder inbegripet behövlig
bostadsbyggnad, dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. För tillfällig
byggnad, som är avsedd att användas endast ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nad och bliva föremål för avskrivning enligt
bestämmelserna i första stycket.

Beräknas inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder, får utrangeringsavdrag ske om byggnad, som
hör till driften, utrangeras eller nedrives samt den skattskyldige förebringar
utredning om anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende åtnjutna
värdeminskningsavdrag. Avdraget medgives med belopp som återstår oavskrivet av
anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid
avyttring av byggnadsmateriel e. d. i samband med utrangeringen eller
rivningen.

i.12 Avdrag medgives i form av
årliga värdeminskningsavdrag för sådan kostnad för täckdikningsan-läggning som
bestritts av den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under tid han
ägt fastigheten och vilket icke utgjort reparation eller underhåll. Avdraget
skall beräknas enligt avskrivningsplan och för år räknat utgöra tio procent av
kostnaden, ändå att anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än
tio år. Motsvarande skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast
en tredjedel av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga
värdeminskningsavdragen.

Har fastighet övergått till ny
ägare annorledes än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye
ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag för täckdik-ningsanläggningar och
skogsvägar å fastigheten som skulle hava tillkommit förre ägaren om denne
fortfarande ägt fastigheten. I övriga fall då fastighet övergått till ny
ägare, får överlåtaren göra avdrag för vad som i beskattnings-

" Senaste lydelse 1962: 163.

Föreslagen
lydelse

fåtal år, får dock anskaffningskostnaden i sin helhet
dragas av för det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad
anses dels byggnad, som är upplåten till personal (personalbostad), dels ock
ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett
större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande
storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som
kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan
driftbyggnad än bostadsbyggnad.

1 byggnads anskaffningskostnad
inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som äro särskilt avsedda
att direkt tjäna byggnadens användning i driften. I enlighet härmed inräknas
ej i anskaffningskostnad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång
som bås, box eller spilla, båsavskiljare, foderbord, fodergrind,
vatttenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämut-gödsling med
tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad,
mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström,
vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning.
I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång
som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande.
Däremot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för sådan
anordning som är nödvändig för byggnadens aUmänna användning, såsom
ledning för vallien, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande
anordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

avseende kvarstår oavskrivet av-den kostnad för
täckdikniiigsanläggningar och skogsvägar, vilken må avdragas genom årliga
värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning inbegripas
även täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikning, dock ej huvudavlopp.

Med skogsväg förstås sådan väg av
mera varaktig beskaffenhet, som huvudsakligen är avsedd för skogsbrukets
personal- och inate-riehransporter samt för utforsling av skogsprodukter från
skog, ävensom till dylik väg direkt ansluten bro eller annan transportanläggning,
som icke hänföres till byggnad.

J.13 Såsom speciell skatt till det
allmänna må nämnas skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter få icke avdragas
(se 20 §).

Föreslagen
lydelse

I fråga om tillgång för vilken
anskaffningskostnad enligt tredje stycket ef inräknas i anskaffningskostnad
för byggnaden tillämpas i stället föreskrifterna enligt punkt 5 om
värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår
att vissa ledningar, som höra till marken, hänföras till avskrivningsunderlaget
för byggnad.

Avdrag för årlig värdeminskning av
byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent av byggnadens
anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad beräknas enligt följande.

Har
byggnad uppförts under tid varunder ägaren innehaft fastigheten, är byggnadens
anskaffningskostnad ägarens kostnader för uppförande av byggnaden.
Till anskaffningskostnaden hänföres även värde av byggnad som enligt
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av
jordbruksfastighet för jordägaren. Har bebyggd fastighet förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, beräknas vad som belöper på
byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad på grundval av det
taxeringsvärde som gällde för fastigheten vid förvärvet. Om i taxeringsvärdet
icke ingår exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller
särskilda förmåner eller skogsbruksvärde överstigande 25 000 kronor,
skall 25 procent av fastighetens anskaffningskostnad anses belöpa på
byggnaderna. I annat fall skall på byggnaderna anses belöpa vad som svarar
mot 25 procent av taxeringsvärdet minskat ined exploateringsvärde, värde av
mera betydande naturtillgångar eller särskilda förmåner eller skogsbruksvärde
till den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1951: 324.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:
120 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera
betydande, om värdet därav överstiger en tiondel av taxeringsvärdet minskat
med exploateringsvärde och skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet
överstiger 25 000 kronor. Vad som enligt dessa bestämmelser skall anses belöpa
på byggna derna av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan
tillgång för vdken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i
anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall
således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles.
Vad som skall anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad
får jämkas, om värdet av bebyggelsen, däri inbegripet sådan tillgång för
vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad, föranleder ändring med minst en femtedel, dock minst 10 000
kronor. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genoin köp, byte
eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget
för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna tdl 29 § i tillämpliga
delar.

Procentsatsen för värdeminskning i
fråga om byggnad bestämmes med hänsyn till den tid varunder byggnader av
olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skola beaktas även sådana omständigheter
som att byggnads användningstid kan antagas komina att röna inflytande av
framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet
och liknande förhållanden. Har byggnad uppförts av nyttjanderättshavare och är
jordägaren icke enligt nytt-janderättsavtalet skyldig att vid
nyttjanderättstidens utgång eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 , 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn
tagas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad
och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen utöver årliga
värdeminskningsavdrag med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för
ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och ett
av de första fem beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden
nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidrymd, får den nye ägaren på
motsvarande sätt tillgodogöra sig de avdrag som återstodo för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad
eller personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av
anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom
avyttring av byggnadsmateriel eller dylikt i samband med utrangeringen eller
rivningen.

4. Kostnad för anskaffande av
markanläggning på jordbruksfastighet, vilken anläggning är avsedd för driften
i förvärvskällan, dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag
medgives, om ej annat fölfer av andra eller sjätte stycket, endast för sådan
kostnad som bestritts av den skattskyldige själv och endast om kostnaden avser
arbete som utförts under tid då han ägt fastigheten. Värdeminskningsavdrag
medgives icke för reparation eller underhåll. För tillfällig anläggning, som
är avsedd att användas endast ett fåtal år, får anskaffningskostnaden i sin
helhet dragas av för det år då anläggningen anskaffades.

I markanläggnings anskaffningskostnad
inräknas kostnaden för sådant markarbete som behövs för att marken skall göras
plan eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad
eller annat som tidigare funnits på fastigheten. Vidare inräknas i anskaffningskostnaden
kostnaden för kör-plan, parkeringsplats eller dylikt. Till
anskaffningskostnaden hänföres även värde av markanläggning som enligt punkt 4
andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet
för jordägaren.

Däremot inräknas ej i anskaffningskostnaden för
markanläggning kostnaden för anordning som är avsedd att användas
tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier i driften, exempelvis
utanför djurstall belägen gödselbassäng, urinbrunn eller Uknande anordning
eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Ej heller
inräknas kostnaden för stängsel och annan jämförlig
avspärrningsanordning. I fråga om sådana tillgångar gälla föreskrifterna i
punkt 5 om avdrag för värdeminskning av maskiner och inventarier.
Ledning som på samma fastighet tjänar såväl en byggnads allmänna användning
som den i förvärvskällan bedrivna verksamheten får i fråga om
värdeminskningsavdrag i sin helhet behandlas enligt reglerna för
maskiner och inventarier, om kostnaden för ledningen till minst tre fjärdedelar
kan anses hänförlig till den verksamhet som bedrives i förvärvskällan. Vid det
omvända förhållandet skall hela kostnaden för ledningen inräknas i anskaffningskostnaden
för byggnaden.

Avdrag för årlig värdeminskning av
täckdike beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent av anskaffningskostnaden.
I täckdike inbegripes täckt avlopp i direkt anslutning till täckdike. I anskaffningskostnaden
får inräknas kost-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 J, 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nåden för iståndsåttande och omläggning av förut anlagt
täckdike.

I fråga om annan markanläggning,
såsom öppet dike, invall-nings- och vattenavledningsföre-tag, mark- eller
skogsväg eller brunn, beräknas avdraget enligt avskrivningsplan till 5 procent
årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningskostnaden.

Övergår fastighet till ny ägare på
annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren
åtnjuta de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit
förre ägaren om denne fortfarande ägt fastigheten. Övergår fastigheten till
ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren för det
år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av anskaffningskostnaden för
vilken han icke tidigare åtnjutit avdrag. Motsvarande gäller när verksamheten
på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastigheten.

5. Kostnad för anskaffande av
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dragés i regel
av genoin årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag för värdeminskning får göras
antingen enligt bestämmelserna nedan i denna punkt om restvärdeavskrivning
eller med motsvarande tilllämpning av föreskrifterna i punkt 3 bd av
anvisningarna till 29 § om planenlig avskrivning eller punkt 4 av samma
anvisningar om räkenskapsenlig avskrivning av maskiner och inventarier i
rörelse. Är tillgång, som avses i denna punkt, underkastad hastig förbrukning,
vilket vanligen kan anses vara fallet när tUlgången kan beräknas ha en
varaktighetstid av högst tre år, får dock hela an-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skaffningskostnaden dragas av för det år då tillgången
anskaffades.

Vid restvärdeavskrivning får
skattskyldig, under förutsättning av motsvarande avskrivning i räkenskaperna,
åtnjuta avdrag för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat
av tillgångarnas restvärde. Med restvärde förstås tillgångarnas bokförda
värde enligt balansräkningen räkenskapsåret närmast före beskattningsåret
med tillägg av anskaffningskostnaden för tillgångar, som anskaffats
under beskattningsåret, och ined avdrag för belopp motsvarande vad
som utgör intäkt i form av vederlag för under samma år avyttrade, skadade eller
förlorade tillgångar. Dock skall i restvärdet ej inräknas anskaffningskostnaden
för tillgång som anskaffats under beskattningsåret och avyttrats, förlorats
eller utrangerats under samma år.

Anskaffningskostnaden för maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier beräknas med iakttagande i
tillämpliga delar av punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 §. I
övrigt gäller beträffande restvärdeavskrivning i tillämpliga delar vad som
föreskrives om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 tredje, femte och
sjundeelfte styckena av nämnda anvisningar.

6. Avdrag för värdeminskning av
tillgång som avses i punkterna 35 åtnjutes endast av skattskyldig ägare av
tillgången, om ej annat följer av näsla stycke.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare
haft kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig
förbättring av fastighet, som han innehaft med nyttjanderätt, och blir
jordägaren omedelbart ägare till vad som utförts, får nyttjanderältshavaren åtnjuta
avdrag enligt avskrivnings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

4.* Har skog avverkats eller
avyttrats utan samband med avyttring av marken, får ägaren efler eget val
njuta avdrag antingen för minskning av skogens för honom gällande ingående
virkesförråd eller för minskning i skogens för honom gällande ingångsvärde.

Föreslagen
lydelse

plan med 10 procent av hela anskaffningskostnaden för
täckdike och med 5 procent av hela anskaffningskostnaden för annan tillgång.
Dessutom äger nyttjande-rättshavaren rätt till avdrag enligt punkt 3 nionde
stycket i enlighet med vad där föreskrives.

För det beskattningsår då
nytt-janderätten upphör får nyttjanderältshavaren göra avdrag för den del av
anskaffningskostnaden för vilken han icke tidigare åtnjutit avdrag.

7. Har skog avverkats eller avyttrats
ulan samband med avyttring av marken, får ägaren efler eget val njuta avdrag
antingen för minskning av skogens för honom gällande ingående virkesförråd
eller för minskning i skogens för honom gällande ingångsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med skogs ingångsvärde förslås det värde, varmed växande
skog kan anses hava ingått i fastighetens värde vid den tidpunkt, då ägaren
förvärvade fastigheten. Har egendom, som skattskyldig erhåUit såsom gåva av
make eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall i berörda hänseende sistnämnda fång vara avgörande.
Motsvarande skall gälla, om make vid bodelning i anledning av andra makens död
erhållit egendom, som förstnämnda make före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om
make vid bodelning av annan anledning än andra makens död erhållit egendom,
som någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har även den
skaltskyldiges fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller skyldeman
eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen av skogens
ingångsvärde ske, som om avverkningen eller avyttringen av skogen verkställts
av den som närmast före den skallskyldiges fångesman förvärvat egendomen på
annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning. Dock får ingångsvärdet
härigenom icke beslämmas till lägre belopp än det värde, varmed växande skog
kan anses ha ingått i det taxeringsvärde som gällde för fastigheten tjugo år
före avyttringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom faslighetens värde är att anse vid köp den för
fastigheten erlagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efler vilket
slämpelplikten med avseende

Såsom fastighetens värde är all anse vid köp den för
fastigheten erlagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efler
vUket stämpelplikten med avseen-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1971: 925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

de
å fastighelsförvärvel beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet
icke förelegat, det belopp, efter vilket stämpelplikt skulle enligt
eljest gäUande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens
för ägaren gällande ingångsvärde ulgör det sålunda beräknade ingångsvärdet
med avdrag för vad han må hava fåll avdraga vid lidigare laxeringar. Har
efler avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående
skogens värde nedgått under det för ägaren gäUande ingångsvärdet, får avdrag
ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskats. Har ägare av fastighet
vid fastighelsbildningsförrättning blivU ålagd all gälda likvid, som avses
i punkl 11 av anvisningarna lill 21 §, och har avverkning av skog eller
upplåtelse av avverkningsrätt skett efter lUllrädel av mark där den
skog växer, som likviden avser, dock ej senare än tre år efter
det lagakraftägande beslut om faslställelse å förrättningen föreligger,
skall, i den mån den skattskyldige så yrkar, skogens ingångsvärde antagas
hava nedgått med belopp molsvarande rotvärdet av den skog som avverkningen
eller upplåtelsen omfattat. Avdrag må därvid dock ske högst med beloppel av
nämnda likvid.

Nuvarande
lydelse

å
fastighelsförvärvel beräknals, eller, därest stämpelplikt för förvärvet
icke förelegal, det belopp, efter vilket stämpelplikt skulle enligt eljest
gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens för
ägaren gällande ingångsvärde ulgör det sålunda beräknade ingångsvärdet
med avdrag för vad han må hava fått avdraga vid tidigare laxeringar.
Har efter avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående
skogens värde nedgått under del för ägaren gällande ingångsvärdet, får
avdrag ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskals. Har ägare
av fastighet vid fastighelsbildningsförrättning blivit ålagd att gälda
likvid, som avses i punkl 9 av anvisningarna lill 21 §, och har avverkning av
skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett efter tillträdet av mark
där den skog växer, som likviden avser, dock ej senare än tre år efter
det lagakraftägande beslul om faslställelse å förrättningen föreligger,
skall, i den mån den skallskyldige så yrkar, skogens ingångsvärde
antagas hava nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog som
avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag må därvid dock ske högst
med beloppet av nämnda likvid.

Med ingående virkesförråd förstås den växande
skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten
förvärvades. Med det för ägaren gällande ingående virkesförrådet förstås
virkesförrådet vid ägarens förvärv av fastigheten med avdrag för det
virkesförråd, för vUket ägaren må hava njutit avdrag vid tidigare laxeringar.
Har avdrag tidigare skett för minskning i ingångsvärde, skall ingående
virkesförrådet anses därigenom hava nedgått i samma proportion som
ingångsvärdet. Har efter awerkning eller upplåtelse av avverkningsrätt det
återstående virkesförrådet nedgått under del för ägaren gällande ingående
virkesförrådet, får avdrag ske med den på minskningen proportionellt belöpande
delen av ingångsvärdet. Föreskriften i andra stycket äger motsvarande
tiUämpning.

Vare
si? avdrag sker enligt den ena eller andra metoden märkes.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 ,, 27

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

alt
det sammanlagda avdraget för en och samme ägare ej må överstiga det
ursprungliga ingångsvärdet.

Är det vid tiden för den skattskyldiges förvärv av
fastigheten före-fintiiga virkesförrådet icke känt, må delsamma beräknas med
utgångspunkt från nuvarande virkesförråd samt med ledning dels av den beräknade
ungefäriiga tiUväxten under den skattskyldiges innehav av fasligheten, dels av
avverkningen eller försäljningen av skog under samma tid.

Om avdrag för minskning av ingående virkesförråd
uppgått lill högre belopp än brutloinläklen av skogen och förlust alltså
uppstått, får denna förlust avdragas i vanlig ordning. Avdrag för minskning i
skogens ingångsvärde får ej ske med högre belopp än bruttointäkten av skogen.

Om moderbolag eller övertagande förening genom
sådan fusion, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket avses, överlager
skog från dotterbolag eller överlåtande förening, skall det för dotterbolaget
eller den överlåtande föreningen vid fusionstillfället gällande ingångsvärdet
och ingående virkesförrådet anses som ingångsvärde och ingående virkesförråd
för moderbolaget eller den övertagande föreningen.

Exempel å avdrag för minskning av ingående
virkesförråd :

A. försäljer från sin faslighet 1 000 kubikmeter
skog på rot för en köpeskilling av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år
visar han, alt virkesförrådet å fastigheten före avverkningen ulgjorde 4 400
kubikmeter och alltså efler avverknuigen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens
areal vid senaste fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till
markens godhelsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas
till 2 kubikmeter per hektar, är det sannolikt, alt nämnda tillväxt utgjort
sammanlagt 2X80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft
fastigheten, har således tillväxten utgjort

2
400 kubikmeter. A. gör vidare
sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40
kubikmeter om året eUer tillhopa 600 kubikmeter samt alt han för försäljning
avverkat 1 200 kubikmeter. Virkeslillväxlen uppgår således till 600 kubikmeter
mer än vad han lidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid hans förvärv
av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4 400600 = 3 800 kubikmeter,
vilket är det ingående virkesförrådet. Då efler den under beskattningsåret
gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubikmeter, har minskningen
i det för honom gällande ingående virkesförrådet utgjort 400 kubikmeter. A.
gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten troligt, att av den av honom
erlagda köpeskiUingen å skogen belöpt elt belopp av 11 400 kronor, motsvarande
ett pris av 3 kronor per kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet
med 400 kubikmeter är han således berättigad åtnjuta avdrag med

3
X 400 = 1 200 kronor. Detta avdrag får åtnjutas även
om värdet å del efler avverkningen kvarvarande virkesförrådet icke understiger
den av honom för skogen erlagda köpeskillingen.

Del för ägaren gällande ingående virkesförrådet
ulgör härefter 3 400 kubikmeter och del för honom gällande ingångsvärdet 10 200
kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Exempel å avdrag för minskning i ingångsvärde: B.
försäljer från sin faslighet skog på rot för en köpeskilling av 15 000 kronor.
Vid taxering påföljande år gör han genom köpehandling eller på annat sätt
trovärdigt, alt av köpeskillingen för fastigheten, utgörande 100 000 kronor,
elt belopp av 40 000 kronor belöpt å den växande skogen och alltså ulgör dennas
ingångsvärde, saml visar därjämte, alt skogen efter upplåtelse av
avverkningsrätten har elt värde av allenast 30 000 kronor. B. är således
berättigad göra avdrag för skillnaden mellan sislnämnda två belopp eller 10
000 kronor. Ingångsvärdet har alltså i detta fall amorterats med 10 000 kronor
och skogens för ägaren gällande ingångsvärde utgör härefter 30 000 kronor och
det för honom gällande ingående virkesförrådet tre fjärdedelar av det
ursprungliga.

5.13 jaj. växande skog avyttrats 8. Har växande skog avyttrats

i samband med avyll- i samband med avytt

ring av marken i annal ring av marken i annal

fall än då vinst på avyttringen fall än
då vinst på avyttringen

skall beskattas enligt 27 § såsom skall
beskattas enligt 27 § såsom

inkomst av handelsrörelse eUer en- inkomst
av handelsrörelse eller

ligt 35 § såsom realisationsvinst, enligt
35 § såsom realisationsvinst,

får avdrag enligt den skallskyldi- får
avdrag enligt den skattskyldi

ges val åtnjutas med ett av föl- ges val
åtnjutas med elt av följan-

jande belopp, nämligen: de belopp, nämligen:

etl belopp molsvarande så slor elt belopp molsvarande så stor

del av köpeskiUingen eller den el- del
av köpeskiUingen eller den el

jesl erhållna valulan för skogen, jesl
erhållna valutan för skogen,

som vid en proportionell fördel- som vid en
proportionell fördel

ning belöper å det för ägaren gäl- ning
belöper å det för ägaren gäl

lande ingående virkesförrådet (var- lande
ingående virkesförrådet

igenom beskattningen kommer att (varigenom
beskattningen kommer

avse allenast skogens tillväxt, i ku- all
avse allenast skogens tillväxt,

bikmassa räknat, utöver del för i kubikmassa
räknat, ulöver det

honom gällande ingående virkes- för honom
gällande ingående vir-

förrådet), så beräknat som i punkt kesförrådet),
så beräknat som i

4 här ovan sägs; punkt 7 här ovan sägs;

eller elt belopp motsvarande värdet
av del för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet;

eller skogens för ägaren gäl- eller skogens för ägaren gäl-

lande ingångsvärde, så beräknat lande
ingångsvärde, så beräknal

som i punkt 4 här ovan sägs. som i
punkl 7 här ovan sägs.

Härvid iakltages dock, alt avdrag
får ske med högst den å skogen belöpande köpeskillingens eUer eljesl erhållna
valutans belopp.

Är skattskyldig berättigad att åt- Avdrag i enlighet med vad nu

njuta avdrag enligt 22 § 1 mom. nämnts må åtnjutas även då nytt-

tredje stycket i fall då skog av- janderätt eller servitut till mark

verkats i samband med eller med upplåtits för obegränsad tid mot

anledning av upplåtelse för obe- engångsersättning och skog av

gränsad tid, skall såsom köpeskil- verkats på marken eller växan-

'= Senaste lydelse 1967: 748.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 _ 29

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ling
eller eljesl erhållen valuta för de skog på marken avyttrats i

skogen anses det belopp, vartill samband med eller med anledning

intäkterna genom avverkningen av upplåtelsen. 1 sådant fall skall

enligt 21 § skola upptagas, med såsom köpeskilling eller eljest er-

avdrag av omkostnaderna för av- hållen valuta för skogen anses del

verkningen och värdet av den belopp, vartill intäkterna genom

skattskyldiges egen arbetsinsats vid avverkningen enligt 21 § skola

denna. upplagas, med avdrag av omkosl-

naderna
för avverkningen och värdet av den skaltskyldiges egen arbetsinsats vid
denna.

Såsom värde av minsta producerande skogskapital
skall vid tillämpning av nyss angivna bestämmelser anses därest vid den
allmänna fastighetstaxering, som avslutats under eller närmast före det kalenderår,
varunder fastigheten avyttrats, för skogen vid produklion av barrskog antagits
eller skolat antagas högst 80-årig omloppstid ett belopp svarande mol tre
fjärdedelar av del vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och, om
därvid för skogen antagits eUer skolat antagas längre omloppslid, nedan angiven
multipel av nämnda skogsmarksvärde:

vid
90-ärig omloppstid 1 vid 140-årig omloppstid 5

"
100-årig " IV- " 150-årig " 7

"
llO-årig " 2 " 160-årig " 10

"
120-ärig " 3 " 170-årig " 14

"
130-ärig " 4 " mer än 170-ärig omloppstid 18.

Exempel:

1) A. inköper ell lill skogsbörd dugligt område om
10 hektar, vilket ligger skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år
förflulit från förvärvet, försäljer han tiU B. området för en köpeskilling,
varav å den växande skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår
då lill 360 kubikmeter. Vid senasle allmänna fastighetstaxering har skogsmarken
åsatts elt värde av 35 kronor per hektar. För skogen har därvid räknats med en
omloppslid av 120 år, varför såsom minsta producerande skogskapital för skogen
antages 3X35 = 105 kronor per hektar. Då i delta fall icke finnes något för A.
gäUande ingående virkesförråd eller ingångsvärde, är han berättigad till
avdrag med 10X105 = 1 050 kronor, och det belopp, som skall beskattas, blir
följaktligen 1 800 1 050 = 750 kronor.

Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv
av densamma, när därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tUlhopa 400
kubikmeter virke. Av den erhåUna köpeskUlingen belöper å den växande skogen 4
000 kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning
av mgångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för B.
gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående
virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senasle allmänna fastighetstaxeringen
har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts tUl 35 kronor per hektar och
har alltjämt för skogen antagits en omloppstid av 120 år. B. är berättigad all
åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet, 1 800
kronor, eller med 10X3X35 = 1050 kronor eller med vad av

s. 30 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den erhållna köpeskUlingen belöper å det för honom
gällande ingående

virkesförrådet, dvs - X 4 000 = 3 600 kronor. Därest den skaltskyldige

begär alt få åtnjuta avdrag med sislnämnda belopp, skall
tUl beskattning tagas 4 000 3 600 = 400 kronor.

2) C. ärver en faslighet, vars
skogsvärde enligt senaste taxering ulgör 15 000 kronor. Under de närmast
följande åren verkställer han avverkningar och får vid taxeringarna åtnjuta
avdrag på sådant sätt, all del ingående virkesförrådet, vUkel antages hava
ursprungligen utgjort 3 000 kubikmeter, anses hava nedgått tiU 2 000 kubikmeter
och skogens ingångsvärde anses hava nedgått tiU 10 000 kronor. C. försäljer
fastigheten efler ylleriigare några år, då virkesförrådet stigit till 2 400
kubikmeter, och vid taxering nästföljande år gör han troligt, alt av den
erhållna köpeskillingen å skogen belöpt ell belopp av 11 000 kronor. C. är då
berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande
ingångsvärdet 10 000 kronor, eller med belopp motsvarande värdet av det för
skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet, vilket i förevarande fall
antages utgöra 6 000 kronor, eller med

2 000

XII 000 = 9 167 kronor, vilkel belopp utgör vad av den
erhåUna

köpeskillingen belöper å det för C. gäUande ingående
virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade avdragsbeloppen är avdraget
för ingångsvärdet, 10 000 kronor, slörst. Därest C. begär avdrag med della
belopp, tages liU beskattning 11000 10 000 = 1000 kronor. Hade däremot av den
erhållna köpeskillingen å skogen belöpt mindre belopp än 10 000 kronor, hade
avdrag ej fått ske med högre belopp än det, vilkel upplagils såsom intäkt genom
skogens försäljning.

6.1** Hemmavarande barn, som 9. För substansminskning vid

uppnått 16 års ålder och deltagit i tillgodogörande av naturtillgångar

arbetet å fastigheten, anses tillhö- på jordbruksfastighet får avdrag

ra arbetspersonalen. Därest barnet ske i form av årlig
avskrivning

ej fyllt 18 år, gäller detta dock med skäligt belopp som avpassas

allenast under förutsättning att så att anskaffningskostnaden för

barnets inkomst av arbete eller el- tillgången blir till fullo avdragen

jest är så stor, att den föranleder under den tid tillgången beräknas

skatteplikt för barnet enligt 51 §. räcka.

Hemmavarande barn under 16 år Anskaffningskostnad för natur-

anses i intet fall tillhöra arbets- tillgång
beräknas till antingen den

personalen. (Jfr 20 § och dithö- del av
anskaffningskostnaden för

rande anvisningar punkt 2.) fastigheten
som belöper på till-

Barn, som anses tillhöra arbets- gången eller
ett belopp motsvaran-

personalen, taxeras självt för den de
60 procent av tillgångens all-

inkomst, det kan hava haft i av- manna
saluvärde vid tidpunkten

löning och naturaförmåner eller för
verksamhetens början. Har

eljest, varemot föräldrarna få göra fastigheten
förvärvats på annat

avdrag såsom för annan arbets- sätt än
genom köp, byte eller där-

hjälp. För barn, som icke anses med
jämförligt fång, får anskaff-

tillhöra arbetspersonalen, får in- ningskostnaden
även beräknas till

tet dylikt avdrag göras, även om den del av
anskaffningskostnaden

barnet deltagit i arbetet, varav föl- för
fastigheten vid närmast före-

" Senaste lydelse 1950: 252.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

jer, att lön och underhåll åt bar-' net ej heller skall
upptagas såsom inkomst för barnet.

7.1 Kostnad för iståndsåttande
eller omläggning av förut anlagd täckdikning är icke till någon del att hänföra
till avdragsgill underhållskostnad.

Skyddsdikning å skogsmark, därför
avdrag får ske, avser sådan dikning, vars syfte huvudsakligen är att
vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och hindra skogsmarkens försumpning m.
m.

S.i® Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, skola bestämmelserna i punkt 8 av
anvisningarna till 29 § angående avdrag för substansminskning vid tillgodogörande
av naturtillgångar samt i punkt 10 av anvisningarna till samma paragraf
angående driftförlust och kapitalförlust i rörelse äga motsvarande tillämpning
i fråga om jordbruksfastigheten.

Föreslagen
lydelse

gående köp, byte eller därmed jämförligt fång som då
belöpte på tillgången. Till den sålunda framräknade anskaffningskostnaden får
läggas kostnad för tillgångens tillgodogörande i den mån kostnaden icke fått
dragas av såsom kostnad i den löpande driften.

Har fastighet, på vilken naturtillgång
börjat uttagas, övergått till ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast avdrag för
substansminskning på fasligheten som skulle ha tillkommit förre ägaren, om
denne fortfarande ägt fastigheten.

10. Punkt 10 av anvisningarna till
29 § i fråga om driftförlust och kapitalförlust i rörelse äger motsvarande
tillämpning beträffande jordbruksfastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lUl 5.1® Såsom intäkt av annan fastighet räknas icke
engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till
sådan fastighet för obegränsad lid (jfr punkt 5 andra meningen av anvisningarna
till 21 §). Icke heller räknas till sådan intäkt engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten tUl fastighet enligt naturvårdslagen den 11 december
1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar.

24 §

5. Såsom intäkt av annan fastighet
räknas icke engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till sådan faslighet för obegränsad tid (jfr punkt 8 andra
meningen av anvisningarna tiU 21 §). Icke heller räknas till sådan intäkt
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för motsvarande inskränkningar
enligt andra författningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tiU 27 §

l.-o Av punkt 2 av anvisningar- 1. Av
anvisningarna tiU 21 §

na till 21 § framgår, att en för- framgår, atl en
förvärvsverksam-värvsverksamhel, som ulövas vid het, som ulövas vid sidan
av jord-

" Senaste
lydelse 1962:163.

" Senaste
lydelse 1951:790.

" Senaste
lydelse 1968: 275.

" Senasle
lydelse 1967: 748.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 120 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sidan av jordbruk, i vissa faU är bruk, i vissa faU är alt anse som

att anse som en jordbrukets bina- en jordbrukets binäring, eventu-

ring, eventuellt som skogsbruk, ellt som skogsbruk, men i andra

men i andra fall bör räknas som fall bör räknas som särskild rö-

särskUd rörelse. relse.

tUl 28 §

5.21 7j[[ intäkt av rörelse hän- 5. TiU
intäkt av rörelse hänfö-

föres all intäkt genom skogsav- res all
intäkt genom skogsavverk-

verkning på annans mark på grund ning på
annans mark på grund av

av särskild upplåtelse av avverk- särskild
upplåtelse av awerknings-

ningsrätt eller genom avyttring av rätt
eller genom avyttring av så-

sådan rätt när skogsavverkningen dan rätt när
skogsavverkningen

eller avyttringen icke ingår i eller
avyttringen icke ingår i skogs

skogsbruk. Bestämmelsen i femte bruk.
Bestämmelsen i punkt 3

stycket av punkt 2 av anvisningar- tredje
stycket av anvisningarna till

na tUl 21 § äger molsvarande lill- 21
§ äger motsvarande tiUämpning

lämpning när rätt till awerkning när rätt till
avverkning på annans

på annans mark överlåtes genom mark
överlåtes genom fång som

fång som avses där. avses där.

till 29 § 1.22 jjaj annan fastighet
helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse, får hyresvärdet av vad så
använts icke avdragas såsom omkostnad i rörelsen. Detta hyresvärde har nämligen
icke upptagils såsom inkomst av annan faslighet (jfr punkt 1 av anvisningama
tUl 24 §). Avkastningen av fastigheten kommer i stället till synes som en del
av rörelseinkomslen. Har den skaltskyldige i rörelse, som av honom utövats, för
förädling eller förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbmk eller
någon dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av
honom brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§
framgår, värdet av sådana produkter eller råämnen i vissa fall upplagas såsom
intäkt av fastigheten. Sker så, får samma värde avföras såsom omkostnad i
rörelsen. Delsamma gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av
annan rörelse, som han utövat och som, efter ty i 18 § sägs, är atl anse som
särskild förvärvskälla.

Kostnad för inköp och plantering
av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling får efter den
skattskyldiges eget val avdragas antingen i sin helhet för det år kostnaden
uppkommit eller enligt avskrivningsplan. Vid planenlig avskrivning fördelas
kostnaderna på ett antal år i följd så att de kan i sin helhet avdragas under
den tidrymd odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i
punkt 16 sjätte stycket äga motsvarande tUlämpning.

" Senaste lydelse 1965: 571. " Senaste lydelse
1953: 404.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.2ä För substansminskning vid
tUlgodogörandé av naturtiUgångar såsom gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i
form av årlig avskrivning med skäligt belopp, som så avpassas, all
anskaffningsvärdet blir tUl fullo avdraget under den lid tUlgången beräknas
räcka. Härvid iakltages, att i anskaffningsvärdet inräknas icke blott vad som
erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten ulan jämväl de kostnader,
som nedlagts för fyndighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande
av schakt vid gruva eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl.,
aUt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom koslnader i den löpande
driften.

Anskaffningsvärde för naturtillgång
av nu avsett slag beräknas med tillämpning av de grunder som enligt punkt 9
andra och tredje styckena av anvisningarna till 22 § gälla i fråga om
jordbruksfastighet.

11.2* Angående hemmavarande barn, som användas i
rörelse, gäller vad om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6
av anvisningarna till 22 §).

11. Angående hemmavarande bam, som
användas i rörelse, gäller vad om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se
punkt 1 av anvisningarna liU 22 §).

tU135§

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.25 Ar fråga om beskattning av
realisationsvinst vid avyttring av fastighet, som ingått i den skaltskyldiges
rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna till 28 § sägs rörande
beskattning såsom intäkt av rörelse av vad som erhålles vid avyttring av
sådana tillgångar, vUka enligt punkt 7 fjärde stycket eller punkt 16 tredje
stycket av anvisningarna till 29 § skola vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till maskiner och andra inventarier.

2.26 I det fall att vinst å avyttring
av jordbmksfastighet med därå växande skog endast delvis är skattepliktig
såsom realisations-

" Senaste
lydelse 1938: 368.

»* Senaste lydelse 1938: 368.

" Senaste
lydelse 1969: 363.

» Senaste lydelse 1967: 748.

3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

1. Är fråga om beskattning av

realisationsvinst vid avyttring av

jordbruksfastighet eller faslighet,

som ingått i den skaltskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt

4 av anvisningarna till 21 § och

i punkt 1 av anvisningama till

28
§ sägs
rörande beskattning såsom intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse av vad
som erhålles vid avyttring av sådana tillgångar, vilka vid beräkning av värdeminskningsavdrag
skola hänföras till maskiner och andra inventarier (jfr punkt 3 fjärde
stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § samt punkt 7
fjärde stycket och punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till

29
§.

2. I det fall att vinst å avytt

ring av jordbruksfastighet med

därå växande skog endast delvis

är skattepliktig såsom realisations-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

vinst, kan jämväl taxermg för intäkt av skogsbruk äga
rum. Om intäkten av skogsbmk på grund av avytlruigen, beräknad jämlikt 21 §,
efter avdrag varom i 22 § J mom. förmäles, överstiger den skattepliktiga delen
av realisationsvinsten, skall nämligen det överskjutande beloppet beskattas
såsom inkomst av jordbmksfastighet. Vid denna beskattning skall dock iakttagas,
alt vad som på grund av avyttringen beskattas såsom intäkt av skogsbruk och
såsom intäkt av tUlfällig förvärvsverksamhet sammanlagt icke upplages till
högre belopp än den vid fastighetsavyttringen uppkomna realisationsvinsten i
dess helhet. Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år
efter förvärvet en jordbruks-faslighet med därå växande skog. Därvid uppkommer
en realisationsvinst, som enligt de i punktema 1 och 2 av anvisningarna tiU
36 § angivna grunderna uppgår tUl 5 000 kronor. Av denna utgör 75 procent
eller 3 750 kronor skattepliktig realisationsvinst. Om den å skogen belöpande
delen av köpeskUlingen i stäUet upptages såsom intäkt av skogsbruk, skulle
för den skattskyldige efter åtnjutande av bl. a. avdrag, som avses \ 22 § 1
mom. tredje stycket, uppkomma en behållen intäkt av skogsbruk å 4 000 kronor.
Under sådana förhållanden skall den skattskyldige uppgiva 3 750 kronor såsom
skattepliktig realisationsvinst och 250 kronor såsom intäkt av
jordbruksfastighet.

Föreslagen lydelse

vinst, kan jämväl taxering för intäkt av skogsbmk äga
rum. Om intäkten av skogsbruk på grund av avyttringen, beräknad jämlikt 21 §,
efler avdrag varom i 22 § förmäles, överstiger den skattepliktiga delen av
realisationsvinsten, skall nämligen det överskjutande beloppet beskattas
såsom inkomst av jordbruksfastighet. Vid denna beskattning skall dock iakttagas,
atl vad som på grund av avyttringen beskallas såsom intäkt av skogsbruk och
såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet sammanlagl icke upptages lill
högre belopp än den vid fastighetsavyttringen uppkomna realisationsvinsten i
dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år
efler förvärvet en jordbruksfastighet med därå växande skog. Därvid uppkommer
en reaUsa-tionsvinst, som enligt de i punkterna 1 och 2 av anvisningama till
36 § angivna grunderna uppgår tUl 5 000 kronor. Av denna ulgör 75 procent
eller 3 750 kronor skattepliktig realisationsvinst. Om den å skogen belöpande
delen av köpeskillingen i stället upptages såsom intäkt av skogsbruk, skulle
för den skaltskyldige efter åtnjutande av bl. a. avdrag, som avses i punkt 8
av anvisningarna till 22 §, uppkomma en behållen intäkt av skogsbruk å 4 000
kronor. Under sådana förhållanden skall den skaltskyldige uppgiva 3 750 kronor
såsom skattepliktig realisationsvinst och 250 kronor såsom inläkt av
jordbruksfastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om den behåUna intäkten av
skogsbruk i stället uppgått tUl 6 000 kronor, skulle den skattskyldige i det
angivna exemplet uppgiva 3 750 kronor såsom skattepliktig realisationsvinst och
1 250 kronor såsom inläkt av skogsbruk.

4.27 Lika med avyttring av
fastighet anses sådan marköverföring genom fastighetsreglering enligt 5 kap.
fastighetsbildningslagen (1970: 988) som sker mot ersätlning helt eller delvis
i pengar samt marköverföring

" Senaste lydelse 1971: 925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

på grund av inlösen
enligt 8 kap. samma lag. Har skattskyldig avstått mark genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. nämnda lag, beskallas uppkommen
realisationsvinst endast om den eller de ersättningar i pengar som den
skattskyldige fått under ett beskattningsår sammanlagt överstigit 5 000
kronor. Såsom skattepliktig inkomst upptages så slor del av hela
realisationsvinsten, beräknad enligt 35 § 2 mom. andra stycket på det totala
vederlaget, som belöper på vad den skattskyldige erhållit i pengar. Vid senare
avyttring skall fastighetens ingångsvärde, om detla ej beräknals med ledning av
elt efler regleringen åsall taxeringsvärde, minskas med så stor del av
ingångsvärdet för den lidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgör
av det totala vederlaget. Det sålunda minskade ingångsvärdet utgör
ingångsvärde för återstående del av fastigheten jämte mark som erhållits vid
fastighetsregleringen. Vad här sägs om minskning av ingångsvärde gäller även
förbättringskostnad, som nedlagts på den avstådda marken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avyttring
av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastig-hel fåll
engångsersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt tiU
fasligheten som skett enligt naturvårdslagen den 11 december 1964

Avyttring
av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått
engångsersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt lill
fastigheten som skett enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822)
eUer på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra förfallningar eller
när han fått sådan ersättning på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt lill fastigheten för obegränsad tid (jfr punkt 8 andra meningen
av anvisningarna tiU 21 §). Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta
som köpeskUling, varvid så slor del av fasligheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet
ulgör av faslighetens hela värde vid liden för beslutet om inskränkningen i
förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyltjanderätlen eller
servitutsrätten. Vid vinstberäkningen får den skaltskyldige från sammanlagda
beloppet av den eller de engångsersättningar han erhållit under ett
beskattningsår, om han icke visar all han haft avdragsgilla omkostnader enligt
36 § tiU samma eller högre belopp, i stället åtnjuta avdrag med 2 000 kronor.
Detta avdrag får dock icke överstiga del sammanlagda ersättningsbeloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.28 Yid beräkning av realisationsvinst upptages, utom
i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom intäkt vad som erhållits
för den avyttrade egendomen. Avdrag får med iakttagande dock av de särskUda
föreskrifter som enligt punkt 2 nedan gälla beträffande fastighet ske
för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen, således för erlagd
köpeskUling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps-
och försäljningsprovision, för stämpelskatt m. m. Hit räknas jämväl kostnad,
som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande
fall del därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom., nedlagts på reparation
och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än
vid förvärvet. Har den skaltskyldige fått åtnjuta avdrag för värdeminskning
av skog eller annan naturtillgång på avyttrad faslighet eller för
värdeminskning av skogsvägar eller täckdiknings-anläggningar eller för
värdeminskning som avses i punkt 16 femte eller sjätte stycket av anvisningarna
tUl 29 §, skall å andra sidan omkostnadsbeloppet minskas med sådant avdrag.
På samma sätt minskas omkostnadsbeloppet med avdrag som åtnjutits för
värdeminskning av byggnad samt därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag
likställda tiUgångar (jfr punkt 2 b första stycket av anvisningama till 25 §
och punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna tUI 29 §), dock icke för år då
åtnjutet avdrag understigit 3 000 kronor eller om vid avyttrmgen återvunna
avskrivningar skola upp-

» Senaste lydelse 1969: 363.

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upplages, utom i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom intäkt vad
som erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får med iakttagande dock av
de särskilda föreskrifter som enligt punkt 2 nedan gälla beträffande
fastighet ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen, således
för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen,
för inköps-och försäljningsprovision, för stämpelskatt m. m.
Hit räknas jämväl kostnad, som under lid, då intäkt av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall det därav beräknats enligt 24 § 2 eller
3 mom., nedlagts på reparation och underhåU av fastigheten eUer
fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grand därav vid
avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den
skaltskyldige fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av skog
eller annan naturtUIgång på avyttrad fastighet eller för
värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkt 4
fjärdesjätte styckena av anvisningarna till 22 § samt punkl 16 femte och
sjätte styckena av anvisningarna till 29 §), skall å andra sidan
om-koslnadsbeloppel minskas med sådant avdrag. På samma sätt
minskas omkoslnadsbeloppet med avdrag som åtnjutits för värdeminskning
av byggnad samt därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag likställda
tillgångar (jfr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § samt punkt 2 b första stycket av anvisningar
na tUl 25 § och punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 29 §).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tagas
som intäkt av rörelse.. I intet fall skall dock omkostnadsbelopp minskas med
avdrag för värdeminskning som åtnjutits för år före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2 första eller andra stycket på grandval av visst
års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet endast med värdeminskningsavdrag
för skog, byggnader m. m. som åtnjutits från och med nämnda år. Har den
skattskyldige tidigare åtnjutit avdrag för värdeminskning eller dylikt av lös
egendom, minskas omkostnadsbeloppet med sådant avdrag, i den mån vid
avyttringen återvunna avskrivningar icke skola upptagas som intäkt av rörelse.
Vad som förstås med i beskattningsavseende åtnjutet värdeminskningsavdrag framgår
av 29 § 1 mom. andra stycket. Vidare får vid vinstberäkningen den
skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda
förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan
förvärvskälla.

Föreslagen lydelse

dock
icke för år då åtnjutet avdrag understigit 3 000 kronor eller om vid
avyttringen återvunna avskrivningar skola upptagas som intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse. I intet fall skaU dock om-koslnadsbelopp
minskas med avdrag för värdeminskning som åtnjutits för år före år 1914.
Beräknas anskaffningskostnad för fastighet enligt punkt 2 första eller andra
stycket på grandval av visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet
endast med värdeminskningsavdrag för skog, byggnader m. m. som åtnjutits
från och med nämnda år. Har den skattskyldige tidigare åtnjutit avdrag
för värdeminskning eller dylikt av lös egendom, minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån vid avyttringen återvunna avskrivningar icke skola
upptagas som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse. Vad som förstås
med i beskattningsavseende åtnjutet värdeminskningsavdrag framgår av
29 § 1 mom. andra stycket. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige
åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och
räntor, därest dessa ej böra hänföras tUl annan förvärvskälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.28
Inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grander, och skall
i följd härav hänsyn tagas tiU in- och utgående lager av varor, råmaterial,
hel- och halvfabrikat m. m. ävensom tUl fordringar och skulder. Jämväl inkomst
av jordbruksfastighet skall beräknas på sätt nyss sagts, därest den
skattskyldige för räkenskaper enligt vad därom särskilt stadgas.

1.
Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. Hänsyn skall därför tagas till in-och utgående lager av varor, däri
inbegripet djur, råmaterial, hel-och halvfabrikat m. m., samt till fordringar
och skulder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"
Senaste lydelse 1970:915.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För skattskyldig, som haft ordnad bokföring,
skall beräkningen av inkomst ske på gmndval av hans bokföring med
iakttagande av följande.

Därest vinstresultatet påverkats därav, att bland
intäkter upptagits sådana intäkter, vilka icke skola beskattas såsom
inkomst, eller uteslutits intäkt, som skolat medräknas, eller bland
utgifterna avförts sådana poster, för vUka vid inkomstberäkningen avdrag icke
får ske, skall företagas erforderlig justering av det bokföringsmässiga
vinstresultalet till överensstämmelse med en inkomstberäkning enUgt de i
denna lag stadgade gmnder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å
tUlgångar avsedda för omsättning eUer förbruknmg (lager) skaU vid
inkomstberäkningen godtagas, därest denna värdesättning icke står i strid
med vad nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets ut- Lagret vid
beskattningsårets utgång må icke upptagas tUl lägre gång får icke
upplagas till lägre

belopp
än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, därest
återanskaffningsvärdel å balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans.

Därest värdet å lagret, beräknat till anskaffnings-
eUer återanskaffningsvärdel och i förekommande faU efter avdrag för inkurans,
uppgår tUl lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid
utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må
lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas tiU lägst ett belopp
motsvarande förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent
av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid
jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest
återanskaffningsvärdena

belopp
än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdel
på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efler avdrag
för inkurans. Dock får lager av djur på jordbruksfastighet icke upptagas till
lägre belopp än fyrtio procent av de värden som riksskatteverket fastställer
för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna
på dessa djurslag under en period av tolv månader närma.it före den 1 oktober
beskattningsåret. Om sådant värde icke fastställts, t. ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjur, får djuret upptagas lägst till fyrtio procent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat tiU anskaffnings-
eller återanskaffningsvärdel och i förekommande faU efter avdrag för inkurans,
uppgår tUl lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid
utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), må
lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas tUl lägst ett belopp
motsvarande förstnänmda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent
av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom värden å lagren vid
jämförelseårens utgång hava upptagits anskaffningsvärdena eller, därest
återanskaffningsvärde-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

å
balansdagama i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande faU
efter avdrag för inkurans. Föreligger sådant fall att sextio procent av
nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårels
utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutande beloppet, därest en
häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till
lagerregle-ringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivils, skall avsättningen
återföras tUl beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om
avdrag för förnyad avsättning tUl dylikt konto får prövas enligt
bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller stapelvaror, må lagret av
sådana varor eUer del därav upptagas tUl lägst sjuttio procent av värdet å
tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Därest sist
angivna gmnd för värdering av varulagret eller del därav tUlämpats, skall vad
ovan sägs om värdering med hänsyn lagen tUl medeltalet av värdena å lagren
vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke gälla.

Föreslagen lydelse

na
å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall
efter avdrag för inkurans. Motsvarande gäller i fall då värde av djur på
jordbruksfastighet upptagits till fulla det värde som riksskatteverket
fastställt enligt föregående stycke eller till fulla allmänna saluvärdet.
Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger
värdet av lagret vid beskattningsårels utgång, må avdrag åtnjutas jämväl för
del överskjutande beloppet, därest en häremot svarande avsättning i
räkenskaperna gjorts tiU lagerregleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning
medgivits, skall avsättningen återföras tUl beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning tiU dylikt konto
får prövas enligt bestämmelserna ovan. Ingå i lagret råvaror eller
slapelvaror, må lagret av sådana varor eller del därav upplagas till lägst
sjuttio procent av värdet å tillgångama i fråga beräknat efler lägsia marknadspris
under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio
beskattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller
del därav tillämpats, skall vad ovan sägs om värdering med hänsyn tagen tUl
medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad fömt stadgats angående den
lägsta värdesättning å lagret, som vid inkomstberäkningen kan godtagas, må det
lägre värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande
risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad
i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å
skattskyldigs varulager, som må vid inkomstberäkningen godtagas, har icke
avseende å penningförvaltande företags och försäkringsföretags placeringar av
förvaltade medel i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller å
skatlskyldigs lager av fastigheter och liknande tUlgångar beträffande vUka en
sådan värdesättning finnes icke vara godtag-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 40

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bar.
Värdet å lager av nu avsedda tUlgångar skall upptagas tUl vad som med hänsyn
tUl risk för förlust, prisfaU m. m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av
skattskyldig, som driver bank-eller annan penningrörelse eUer
försäkringsrörelse, eUer av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör
varalagertiUgång, och är det icke uppenbart alt den skattskyldige därigenom
erhåller tUlgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn tUl hans
rörelse, må sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning tUl den
skattskyldige av medel, vUka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och
icke motsvara tUlskjutet belopp, ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen
för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad
för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, upptagils till lägre
belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, må aktien vid utgången av del
beskattningsår, varunder utdelningen äger rum, icke upptagas tUl lägre belopp
än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg
av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade
beloppet. Sker utdelning ulan att det värde för aktien, som ligger tUl gmnd för
beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige
efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust,
skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som
avses i detta stycke anses i försia hand gälla andra medel än sådana som
motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke äger
motsvarande tUlämpning på andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp
avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke medgivas med större
belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning
visar svara mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat
vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta
utav lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, därest detta ej framstår
såsom uppenbart opåkallat, eUer med det högre procenttal därav som
riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa
gmpper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall
så anses som om de lagertillgångar, vilka kvarUgga i lagret vid
beskattningsårets utgång, äro de senasle av den skattskyldige anskaffade eUer
av honom tUlverkade. För tiUgångar, som den skattskyldige framställt eller
bearbetat, skola såsom anskaffnmgsvärde anses direkta tillverkningskosmader
(materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad
som av de indirekta tUlverkningskostnadema skäligen belöper å nu ifrågavarande
tiUgångar, därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

När fråga är om beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet, skall den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å andra
tillgångar än djur å fastigheten godtagas, försåvitt densamma uppenbarligen
icke innebär en lägre värdesättning

s. 41 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

än som vid en tillämpning av bestämmelserna ovan skulle
ifråga-kommit.

Nedskrivning av värdet å
rättigheter till leverans av lagertUlgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt
må godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av
samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eUer det göres
sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångama levereras
eller av den skallskyldige i oförändrat eller förädlat skick försäljas.
Beträffande värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra för
stadigvarande bmk avsedda inventarier enUgt ej fullgjorda köpekontrakt må
nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den mån den skaltskyldige visar,
att inköpspriset för tillgångar av samma slag ä balansdagen understiger det
kontraherade priset, eller det göres sannolikt, atl dylikt prisfall kommer att
inträffa innan tiUgångama levereras.

Djur som äro hänförliga till
stamdjursbesättning (stamdjur) å jordbruksfastighet skola, därest icke
särskilda förhållanden till annat föranleda, upptagas lägst till värden, som
för olika slag av djur i skilda åldersgrupper fastställas av riksskatteverket.
I vissa fall (såsom i fråga om dyrbarare avelsdjur) fastställas icke dylika
värden; i sådant fall må värdet å djuret icke upptagas lägre än till allmänna
saluvärdet, reducerat med det procenttal, varmed de av riksskatteverket
fastställda värdena å olika slag av djur understiga genomsnittspriserna å
dessa djurslag under tiden från och med den 1 oktober året före
beskattningsåret till och med den 30 september beskattningsåret.

Andra djur å jordbruksfastighet än
stamdjur må icke upptagas till lägre värde än hälften av de värden, som för
olika slag av djur i skilda åldersgrupper fastställas av riksskatteverket.
Värdet å sådana andra djur må emellertid, om den skattskyldige övergått till
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder
med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen (1951: 790) om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) i deras lydelse den 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

juli 1970, för de tre första beskattningsåren efter
övergången upptagas till lägst nedan angiven del av de av riksskatteverket fastställda
värdena av sådana djur, nämligen

för det första beskattningsåret en
åttondel,

för det andra beskattningsåret två
åttondelar,

för det tredje beskattningsåret tre
åttondelar.

Vad här är stadgat gäller särskilt
då fråga är om bestämmandet av del år, varunder en inkomst skall anses hava
åtnjutits eller en ulgift skall anses hava ägt rum. I sislnämnda avseende
gäller alltså, all inkomst skall anses hava åtnjutils under det år, då densamma
enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande
jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom inkomstpost,
även om den ännu icke av den skallskyldige uppburils i kontanta penningar eller
eljest kommit honom tillhanda t. ex. i form av levererade varor, fullgjorda
prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga
om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i fråga om utgiftsposterna. I
fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upplagande enligt
bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet del förfaringssättet, att
fordringar uppföras såsom inkomst under det år, då de uppkomma, och alt
ränteintäkter hänföras lill inkomsten för det år, på vilket de belöpa, i bägge
fallen oberoende av humvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke.
A andra sidan lärer det vara vedertaget, att förskottsvis influtna räntor, som
till större eUer mindre del belöpa å ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt
hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

Har avverkningsrätt till skog
upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, må såsom
intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år
influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill
upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i
förhållande lUl den under varje år influtna likviden.

Om beskatlningsmyndighet, med
frångående av den skaltskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning,
såsom inkomst för elt år beskattat vinst, som enligt de vid bokföringen
tillämpade grundema först etl senare år framkommer såsom bokföringsmässig
vinst, skaU vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinslen i bokföringen
kommer till synes, det sislnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat
med hänsyn härtill justeras på sådant sätt, alt den redan beskattade vinsten
icke för det året ånyo tages lill beskattning.

Motsvarande gäUer för det fall, alt
beskatlningsmyndighet ansett för lust, av beskaffenhet all avdrag därför får
ske, icke böra beaktas vid inkomstberäkningen för det år, under vilket den
kommit till synes i räkenskaperna, eller beskatlningsmyndighet eljest något år
frångått den skattskyldiges bokföring i avseende, som kan hava inflytande på
följande års inkomstberäkning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

2. I fråga om annan förvärvskälla
än jordbruksfastighet eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skallskyldiges
synpunkt är alt anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd.
Delta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skallskyldige uppburits
eller blivit för honom tUl-gänglig för lyftning eller, såsom i fråga om
bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den
skallskyldige till godo, della oberoende av humvida inkomsten intjänats
under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av tjänsi, ränta å i bank
eller annan pemiinginrättning inneslående medel o. s. v., kunna dock
hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller
varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är emeUertid, att de intjänats under beskattningsåret
och uppburils eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det
årets utgång eUer i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de
praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under beskattningsåret.
Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka
influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras lUl nämnda års
inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit
omedelbart före årets ingång.

Nuvarande lydelse

2.3" I fråga om annan förvärvskälla
än rörelse och sådan jordbmksfastighet, varav inkomsten beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder, gäller såsom allmän regel, alt inkomst skaU anses
hava åtnjutits under det år, då densamma från den skaltskyldiges synpunkt är
alt anse såsom verkligen förvärvad och lill sill belopp känd. Delta är framför
alll förhållandel, då inkomsten av den skaltskyldige uppburils eller blivit
för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och
andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till
godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under årel eller
tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av tjänsi, ränta å i bank eller annan
penninginrättning inneslående medel o. s. v., kunna dock hänföras till
nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varil tillgängliga
för lyftning förrän efler nämnda års utgång. Förutsättningen härför är
emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit
för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall
så tidigt under nästföljande år, alt de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten
under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en
hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras
till nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt
influtit omedelbart före årets ingång.

A andra sidan skola utgifterna och
omkostnaderna för inkomslför-värvel avdragas från intäkten under det år, då de
verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som
lidigare förvärvats eller först under elt senare år beräknas inflyta. Även här
gäller, atl en ulgift, som verkställts under året före eller efler
beskattningsåret, kan vara alt praktiskt taget hänföra till utgift under
beskattningsåret. Så kan exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet intecknad
skuld er-

s» Senaste lydelse 1969: 363.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 44

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lagts
omedelbart efter beskattningsårets utgång, räntan vara att anse såsom utgift
under beskattningsåret, nämligen för det fall, att räntan hänför sig till
beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan
faslighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom., gäller även punkt 7 av
anvisningarna till 25 §. I fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig tUl
realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna till 36 §
punkt 1).

I enlighet härmed skola fordringar för ulfört
arbete räknas såsom intäkt för del år, varunder de inflyta, och utgifter,
vilka icke omedelbart guldils, avräknas från intäkterna för det år, vamnder de
betalas. Ränta å penningar, som inneslå i bank å sådan räkning, å vilken räntan
gollskri-ves insättaren per den 31 december, anses såsom nämnda dag influten
inläkt, medan däremot ränta å penningar, som inneslå å annan räkning, räknas
såsom inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan
till någon del belöpt å etl lidigare eller senare år. Om någon upplåtit
avverkningsrätt till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av
flera år, skall såsom inläkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen,
som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m.
m., vartill upplålaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskUda
åren i förhållande till den under varje år influtna likviden. Detsamma gäUer i
tiUämpUga delar i fråga om annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig
mening. Är åter fråga om intäkt, vilken icke regelmässigt är alt anse såsom
skattepliktig exempelvis köpeskilling vid icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom men vilken i förekommande fall under härför stadgade
förutsättningar skall beskattas såsom realisationsvinst, är det ulan betydelse,
om köpeskiUingen eller ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskUda
terminer. Så skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas
med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detla skall betalas
på en gång eller terminsvis.

2
Förslag till

Lag
om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kommunal-skattclagen (1928:
370)

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Lagen (1972: ) om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370) träder i kraft den 1 januari 1973.

2
§ De nya bestämmelserna i 2123
och 41 §§ samt i anvisningarna tUl 21, 22, 35, 36 och 41 §§ kommunalskattelagen
(1928: 370) tillämpas belräffande skattskyldig, vilken efter ikraftträdandet
förvärvar äganderätt eller nyttjanderätt till sådan jordbmksfastighet som
utgör särskild förvärvskälla, samt beträffande annan skattskyldig

från
och med 1974 års taxering

a)
om inkomsten av
jordbruksfastighet redan vid ikraftträdandet beräknas enligt bokföringsmässiga
grander,

b)
om bmttointäkten av
jordbruksfastighet, vilken utgör särskild för-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 45

värvskälla,
för beskattningsåret 1971 enligt taxeringsnämndens beslut uppgått tUl eller
överstigit 150 000 kronor,

c)
om den skattskyldige är juridisk person, som ej är dödsbo,

från och med 1975 års taxering, om bruttointäkten
av jordbraksfas-tighet, vilken utgör särskUd förvärvskälla, för
beskattningsåret 1972 enligt taxeringsnämndens beslul uppgått till eUer
överstigit 100 000 kronor,

från och med 1976 års taxering, om bruttointäkten
av jordbruksfastighet, vUken ulgör särskild förvärvskälla, för beskattnmgsåret
1973 enligt taxeringsnämndens beslut uppgått tUl eller överstigit 70 000 kronor,

från och med 1977 års taxering, om bruttointäkten
av jordbruksfastighet, vilken utgör särskild förvärvskälla, för
beskattningsåret 1974 enligt taxeringsnämndens beslut uppgått tUl eller
överstigit 50 000 kronor,

från
och med 1978 års taxering, i övriga fall.

Försia stycket gäller dock ej om driften i
förvärvskällan upphör under det beskattningsår för vUket de nya bestämmelserna
i kommunalskaltelagen (1928: 370) sålunda skolat försia gången tillämpas.

För skattskyldig, vilken efter ikraftträdandet
förvärvar äganderätt eller nyttjanderätt liU sådan jordbmksfastighet som ulgör
särskild förvärvskälla men vilken skattskyldig redan före förvärvet beräknat
inkomst av jordbruksfastigheten på annat sätt än enligt bokföringsmässiga
grander, tillämpas de nya bestämmelserna i kommunalskaltelagen (1928: 370)
första gången för det beskattningsår som följer närmast efter det år då
äganderätten eller nyltjanderätlen förvärvals.

Om särskUda skäl föreligger, äger Konungen förordna
om avvikelse från bestämmelserna om tidpunkten för de nya bestämmelsemas
tUl-lämpning och om storleken av bmttointäkl som skall vara avgörande för
frågan om tillämpningen.

3
§ Om skattskyldig önskar det,
tUlämpas de nya bestämmelsema om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
även vid tidigare taxering än som anges i 2 § under förutsättning att den
skallskyldige senast tre månader före ingången av det beskattningsår för vilket
de nya bestämmelserna sålunda avses skola tillämpas gör anmälan härom hos
skattechefen i det län där jordbruksfastigheten är belägen.

4
§ Äldre bestämmelser i punkt 1
femtonde stycket andra meningen av anvisningarna till 41 § kommunalskaltelagen
(1928: 370) tillämpas vid taxering åren 1974 och 1975 samt vid eftertaxering
för dessa år beträffande skattskyldig som redan före den 1 januari 1973
beräknade inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grander. Dock
skall i stället för värde som följer av de äldre bestämmelsema tagas upp, för
det andra beskattningsåret 20 procent och för det tredje beskattningsåret 30
procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i
skilda åldersgrupper.

5
§ Avdrag enligt punkt 3 nionde
stycket av anvisningarna lUl 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya
lydelse medges endast för kostnad som nedlagts under tid för vUken beräkning av
inkomst av jordbmksfastighet sker enligt de nya bestämmelsema.

6
§ Äldre bestämmelser om
beräkning av inkomst av jordbmksfastighet gäller vid 1973 års taxering och vid
eftertaxermg för år 1973 eller

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 46

tidigare
år liksom vid taxering eller eftertaxering för år då enligt denna lag beräkning
av sådan inkomst icke skall ske enligt de nya bestämmelsema.

7
§ De nya bestämmelserna i punkt
5 av anvisningama tUl 24 §, punkt 1 av anvisningarna tUl 27 §, punkt 5 av
anvisningama tiU 28 § och punkterna 1, 8 och 11 av anvisningama tUl 29 §
kommunalskattelagen (1928: 370) tUlämpas första gången vid 1974 års taxering.
Kostnad som för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt-
eller bärodling nedlagts före den 1 januari 1973 omfattas ej av de nya
bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna tUl 29 §. Äldre bestämmelser i punkt
8 av anvisningarna tUl 29 § gäller i fall då tillgodogörandet av
naturtUlgången påbörjats före det beskattningsår för vUket taxering verkställes
i första instans år 1974.

8
§ Vid övergång tUl beräkning av
inkomst av jordbmksfastighet enligt de nya bestämmelserna gäller i övrigt 926
§§ i denna lag. Med ingångsvärde förstås därvid det värde av tiUgång som enligt
denna lag skall upptagas vid tidpunkten för övergången.

9
§ Skattskyldig, som vid
övergången redan beräknar avdrag för värdeminskning av byggnad på gmndval av
anskaffningskostnad enligt upprättad avskrivningsplan, skall även efter
övergången beräkna avdrag enligt denna plan.

Annan skattskyldig än som avses i första stycket
skall som ingångsvärde för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden
med tUl-lägg för kostnad för ny-, tiU- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet
får dock i stället beräknas tUl två tredjedelar av summan av vid övergången
gällande taxerat jordbmksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde
av särskUda tillgångar, minskat med skäligt värde av mera betydande
naturtiUgångar och särskUda förmåner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst
25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses som mera
betydande, om deras värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa. I
ingångsvärde som beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-,
till- eller ombyggnad på fastigheten, om ny-, till- eUer ombyggnaden skett
efler utgången av år 1969, under föratsättning att kostnaden icke beaktats vid
den fastighetstaxering då del vid övergången gällande taxeringsvärdet
fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969, får härutöver beräkna
ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för ny-, till-
eller ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet, om ny-, tiU- eUer
ombyggnaden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde beräknals enligt andra stycket
till två tredjedelar av summan av taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde,
värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar minskat med skäligt värde
av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner får avdrag enligt
punkt 3 tionde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:
370) i dess nya lydelse ej åtnjutas.

Har kostnad för ny-, tiU- eller ombyggnad bestritts
genom ianspråktagande av medel, som avsatts till investeringsfond eller
liknande anordning för uppskov med inkomstbeskattning, skall ingångsvärde för
bygg nad minskas med vad som såltmda tagits i anspråk.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 47

Har den skattskyldige förvärvat fasligheten på
annat sätt än genom köp, byte eUer därmed jämförligt,fång före den 1 januari
1973, får han som ingångsvärde för byggnadsbeståndet upptaga samma värde som
överlålaren vid övergång fått upptaga enligt denna paragraf.

10
§ Vid tillämpning av 9 § denna
lag får vid övergången kostnad för sådan tillgång, för vUken
anskaffningskostnaden enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna lill 22 §
kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse ej inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad, avräknas från avskrivningsunderlag eller ingångsvärde för byggnad
och tillföras ingångsvärde för inventarier. Delta gäller endast under
fömtsättning all tillgången anskaffats efler förvärvet av fastigheten, dock ej
lidigare än efler utgången av år 1969, och i den mån kostnaden icke lidigare
dragils av.

11
§ Kostnad som före övergången
nedlagts på markanläggning får ej med anledning av övergången dragas av på
annat sätt än som annars skulle ha skett.

Kostnad som för inköp och plantering av träd och
buskar för yrkesmässig frukt- eller bärodling nedlagts före övergången
omfattas ej av de nya bestämmelserna i punkt 1 fjärde stycket av anvisningama
till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370).

12
§ Skattskyldig, som vid
övergången redan beräknar inkomsten av jordbmksfastighet enligt
bokföringsmässiga gmnder, får med anledning av övergången ej ändra underlaget
för avskrivning av inventarier i vidare mån än som framgår av 14 §.

13
§ För annan skattskyldig än som
avses i 12 § upplages ingångsvärde för inventarier, som finns på fastigheten
vid övergången och som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,
till belopp molsvarande den skattskyldiges urspmngliga kostnad för
nyuppsättning av dessa. Har den skattskyldige vid övergången under minsl de
senasle fem åren haft intäkt av jordbruksfastighet, får han dock i stäUet beräkna
ingångsvärdet till ett belopp motsvarande summan av anskaffningskostnaden för
inventarier, som han ägt under kortare tid än fem år, och 50 procent av
åleranskaffningskoslnaden vid övergången för övriga inventarier.

Har skattskyldig som avses i första stycket
förvärvat inventarium på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får ingångsvärdet för inventariet beräknas tiU högsl 50 procent av åleranskaffningskoslnaden
vid övergången. Har den huvudsakliga delen av in-ventariebeslåndel förvärvats
på sätt som här avses, får dock som ingångsvärde för inventarierna upplagas
samma värde som överlåtaren vid övergång fått upptaga enligt denna paragraf.

Inventarier för vilka ingångsvärdet beräknas tUl 50
procent av åleranskaffningskoslnaden vid övergången skall vid beräkning av
inkomst av jordbmksfastighet behandlas på samma sätt som om de anskaffats under
det beskattningsår för vilkel den skallskyldige försia gången beräknar inkomst
av jordbmksfastighet enligt de nya bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:
370).

Riksskatteverket fastställer
återanskaffningskostnad för inventarier enligt denna lag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 48

14
§ Ingångsvärde för inventarier
får ökas med del belopp som enligt 10 § skall tiUföras avskrivningsunderlaget
för inventarier.

15
§ Skattskyldig, som övergår tUl
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt de nya bestämmelsema i
kommunalskattelagen (1928: 370) men som för närmast föregående beskattningsår
icke beräknat inkomsten enligt bokföringsmässiga grunder, får icke upptaga
ingångsvärde för inventarier, om han under det år då övergången sker upphör med
driften i förvärvskällan tUl följd av försäljning eller därmed jämförlig
omständighet.

16
§ Kostnad för naturtillgång,
som börjat utvinnas före övergången, får ej med anledning av övergången dragas
av på annat sätt än som annars skuUe ha skett.

17
§ Skattskyldig, som vid
övergången redan beräknar inkomst av jordbruksfastighet enligt
bokföringsmässiga grander, skall upplaga ingående lager, fordrmgar och skulder
med ledning av närmast föregående balansräkning.

18 §
För annan skattskyldig än som avses i 17 § får i fråga om lager

tillgång upptagas ingångsvärde endast för stamdjur.

Ingångsvärde för stamdjur, som förvärvats genom
köp, byte eUer därmed jämförligt fång, upptages tUl belopp motsvarande den
skattskyldiges ursprungliga kostnad för nyuppsättnUig av stamdjur. Har den
skaltskyldige under minst de senaste fem åren före övergången haft slamdjur i
förvärvskällan, får han i stället för sin ursprungliga nyupp-sätlningskostnad
som ingångsvärde för befintliga stamdjur upplaga ett belopp molsvarande de
värden på grandval av genomsnittspriser som fastställts av riksskatteverket
närmast före det första beskattningsårets ingång. Har verket icke fastställt
värde av stamdjur av visst slag, upptages allmänna saluvärdet som
ingångsvärde.

19
§ Ingångsvärde för stamdjur,
som förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång
före den 1 januari 1973, upplages till belopp molsvarande de värden på grandval
av genomsnittspriser som fastställts av riksskatteverket närmast före det
beskattningsår varunder övergången sker. Har verket icke fastställt värde av
slamdjur av visst slag, upptages allmänna saluvärdet som ingångsvärde.

20
§ Efter övergången får
skattskyldig, som dessförinnan icke redovisat inkomsten av jordbruksfastighet
ehUgt bokföringsmässiga grunder, utan hinder av punkt 1 av anvisningarna tUl 41
§ kommunalskaltelagen (1928: 370) vid utgången av de första tre följande
beskattningsåren upptaga värdet av andra djur än slamdjur till lägst nedan
angiven del av de värden som faststäUts av rUcsskatteverket för olika slag av
djur, nämligen

för
det första beskattningsåret 10 procent, för det andra beskattningsåret 20
procent, för det tredje beskattningsåret 30 procent.

Motsvarande gäUer i tiUämpUga delar i fråga om
utgående värden av andra lagertUlgångar än djur.

21 §
För annan skattskyldig än som avses i 17 § tages vid övergången

hänsyn tiU fordringar och skulder endast i den mån det följer av andra

och tredje stycket i denna paragraf.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:120 49

Har den skattskyldige inköpt slamdjur på kredit
före övergången liU inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder och är
inköpet alt hänföra lUl nyuppsällnmg, skall som ingående varuskuld upplagas den
del av anskaffningskostnaden som icke är betald vid övergången.

Har den skaltskyldige före övergången sålt stamdjur
eller inventarier i förvärvskällan på kredit och är försäljningen att hänföra
till reaUsa-lion, får den fordran som icke är betald vid övergången upplagas
som ingående varafordran.

22
§ Har jordbruksfastighet, som
utgör särskUd förvärvskälla, efler utgången av år 1972 förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har överlåtaren icke
beräknat inkomsten av jordbruksfastigheten enligt bokföringsmässiga grunder,
får förvärvaren som ingångsvärden upplaga de värden vartill överlålaren skulle
ha varit berättigad vid övergång enligt denna lag.

23
§ Har skattskyldig genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång till pris som väsentiigt undersliger allmänna
saluvärdet förvärvat jordbruksfastighet eller annan tiUgång från egna eller
makes föräldrar, far-eller morföräldrar eller från dödsbo där den skaltskyldige
eller hans make är delägare, skall, om den skallskyldige begär det, vid
tillämpning av denna lag anses som om förvärvet skett på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång.

24
§ Om skattskyldig eller någon,
som slår honom nära, vidtager åtgärd för att den skattskyldige skaU kunna
tiUgodoräkna sig ett högre ingångsvärde än som synes rimligt och det kan
antagas att delta skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i
beskattningshänseende, skaU ingångsvärdet i skälig mån jämkas.

Om i övrigt ingångsvärde för tiUgång framstår som
uppenbart orimligt med hänsyn lill tillgångens beskaffenhet eller eljest,
skall ingångsvärdet i skälig mån jämkas. Jämkning skall även ske när
ingångsvärdet till icke obetydlig del belöper på tillgång, som till följd av
utrangering eller försäljning eller av annan anledning icke tillhör jordbraket
eller dess binäringar eller skogsbruket på fasligheten vid övergången.

25
§ För skallskyldig som före
övergången icke beräknat inkomst av jordbmksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder får övergång ske endasl för beskattningsår som börjar den 1 januari.

26
§ Skattskyldig, som övergår tUl
inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder, skall under övergångsåret
upprätta preliminär förteckning över inventarier och slamdjur i
förvärvskällan. Preliminär förteckning avlämnas senast den 30 juni
övergångsåret tUl länsstyrelsen i det län, där jordbraksfastighelen är belägen,
om ej länsstyrelsen efter ansökan av den skattskyldige medger uppskov.

Länsstyrelsen skall underrätta skattskyldig ägare
eller brakare av jordbruksfastighet, som är belägen i länet, om skyldighet atl
beräkna inkomst av jordbraksfastighelen enligt de nya bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928: 370), såvitt denna skyldighet beror på storleken av bruttointäkt av
jordbndcsfastighel, vUken ulgör särskild förvärvskälla. Underrättelse behöver
ej ske om den skallskyldige redan beräknar inkomsten enUgt bokföringsmässiga
grunder. Underrättelsen skaU tUlstäUas den skattskyldige på sätt som
föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket 4 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 50 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 50

taxeringsförordningen
(1956: 623) senasi före utgången av november månad året före det beskattningsår
då de nya bestämmelserna försia gången skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973 och
tillämpas första gången på beskattningsår, för vUket taxering i första instans
verkställes år 1974.

Genom lagen upphäves punkterna 2, 3 och 4 av
övergångsbestämmelserna tUI lagen den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i
kommunalskaltelagen den 28 september 1928 (nr 370). Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande vid 1973 års taxering eller vid eftertaxering för år 1973
eller tidigare år.

Skattskyldig som enligt 3 § önskar tillämpa de nya
bestämmelserna om beräkning av inkomst av jordbmksfastighet för
beskattningsåret 1973 skaU göra sådan anmälan som avses i nämnda paragraf
senast före utgången av januari 1973.

Underrättelse enligt 26 § andra stycket skall
beträffande beskattningsåret 1973 tillställas den skattskyldige senast före
utgången av januari 1973.

3
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1951: 793) om skyldighet för vissa idkare av
jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom nnder-lag för taxering

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951:
793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbrak att föra
räkenskaper såsom underlag för taxering,

dels alt rubriken tiU författningen skaU ha
lydelsen "jordbmksbokfö-ringslag",

dels
att 1, 11 och 13 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Idkare av jordbruk eller skogs- Idkare av
jordbmk eller skogs

brak, som påyrkar att bliva taxe- bruk är skyldig att som underlag

rad för inkomst av jordbruksfas- för taxeringen föra räkenskaper

tighet enligt bokföringsmässiga på sätt nedan sägs.

grunder, är skyldig att såsom un

derlag för taxeringen föra räken

skaper på sätt nedan sägs.

Staten och kommun samt aktie- Staten
och kommun samt aktie

bolag, bolag, som blivit infört i bolag, bolag, som blivit infört i

handelsregistret, förening, som bli- handelsregistret,
förening, som

vit hos länsstyrelse införd i för- bUvit hos länsstyrelse införd i för

eningsregister, och sambmksför- enmgsregister, och sambruksför

ening äro icke skyldiga föra räken- ening äro icke skyldiga föra rä-

skaper enligt denna förordning. kenskaper enligt denna lag.

»
Senasle lydelse 1953: 411.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 51

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vad
i allmän lag stadgas an- Skyldighet att föra räkenskaper

gående handelsböcker
samt angå- enligt denna lag skall vid tillämp-

ende
påföljd vid åsidosättande av ning av allmän lag icke anses inne-

skyldighet att föra
dylika böcker bära att näringsidkaren är pliktig

skall
icke tillämpas beträffande att föra handelsböcker,

räkenskaper, som föras enligt den

na förordning.

11 §

Räkenskapsår må icke överstiga Räkenskapsår må icke överstiga

tolv månader. Vid verksamhetens tolv månader. Vid verksamhetens

början ävensom vid omläggning början ävensom vid omläggning av

av räkenskapsår må det dock ut- räkenskapsår må det dock ut

sträckas att omfatta högst aderton sträckas att omfatta högst aderton

månader. månader. För annan näringsidkare

än
den vars bokföring avslutas med vinst- och förlustkonto skall räkenskapsåret
avslutas vid utgången av kalenderår.

13 §

Kungl.
Maj:t äger utfärda för Kungl. Maj:t äger utfärda för

tillämpning
av denna förordning tiUämpning av denna lag erforder-

erforderliga
särskUda föreskrifter, liga särskilda föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973 men
tiUämpas ej i fråga om idkare av jordbmk eUer skogsbrak, som för taxering icke
beräknar inkomst av jordbmksfastighet enligt bokföringsmässiga grander.

4
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och
anvisningama tiU 2 § förordnuigen (1951:763) angående beräkning av statiig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 § 2 mom.i I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet skola förordningens bestämmelser gälla endast följande
mtäkter, nämligen:

1)
intäkt av skogsbrak genom
avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken;

2)
intäkt genom ersättning för
skada å växande skog på gmnd av brand eller annan därmed jämförlig av den
skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning samt intäkt genom avyttring av
skog och skogs-

Senasle lydelse 1962:193.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 52

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

produkter,
om avverkningen framtvingats av brand, stormfäUning, torka, insektsskador eller
dylikt eller av vatlenuppdämning eller framdragande av kraftledning, allt under
förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å skogskonto;

3)
intäkt i form av
engångsersättning vid upplåtelse eUer upphörande av nyttjanderätt eller
servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt;

4)
intäkt, som uppkommit genom att
egendom lagils i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden alt dylik tvångsförsäljning måste
anses vara för handen, under föratsättning alt intäkten icke föranlett avdrag
för insättning å skogskonto eller för avsättning till särskUda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertUlgångar;

5)
intäkt i form av skadestånd
eller annan ersätlning avseende inkomstbortfall tUl följd av skador och
intrång å fastigheten, som föranlelts av industriell eller därmed jämförlig
verksamhel;

6) intäkt vid avyttring av hel 6) inläkt vid
avyttring av djur

kreatursbesättning, under förut- i samband med upphörande av

sättning att nyuppsättning icke djurskötsel;

skett
under beskattningsåret;

7)
intäkt vid avyttring i samband
med upphörande av jordbraks-drift av för stadigvarande brak i
jordbruksfastigheten avsedda maskiner eller andra inventarier, vUka icke vid
beräkning av värdeminskningsavdrag äro alt hänföra tUl byggnad, ävensom av
varor och produkter i jordbruksfastigheten; samt

8)
intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning tUl särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertUlgångar återförts till beskattning under sådana förhållanden alt,
därest det återförda beloppet i stället utgjort köpeskUling för de förlorade
tUlgång-arna, köpeskillingen enligt 6) eller 7) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad
inkomst, dock alt ränta som tillägges det återförda beloppet icke skall anses
utgöra sådan inkomst.

Anvisningar

tUl 2 §2

Vid beräkning av nettobeloppet Vid beräkning av nettobeloppet

av
ackumulerad inkomst skall in- av ackumulerad inkomst skall in

täkt av skogsbruk i förekomman- läkt av skogsbruk i förekomman

de fall minskas med tUl intäkten de fall minskas med tiU intäkten

hänförUgt avdrag erdigt 22 § i hänförligt avdrag enligt punkt 7

mom. andra eller tredje stycket eller 8 av anvisningarna till 22 §

kommunalskattelagen, i den mån kommunalskaltelagen, i den mån

sådant avdrag medgivits vid in- sådant avdrag medgivits vid in

komsttaxeringen, komsttaxeringen.

I fråga om intäkt genom avyttring av tillgäng,
vUken kan vara föremål för värdemmskningsavdrag, skall såsom nettobeloppet av
ackumulerad inkomst i regel anses köpeskUUngen efter avdrag för tUl-gångens i
beskattningsavseende oavskrivna värde. Motsvarande skall

'
Senaste lydelse 1962: 193.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 53

gälla
vid avyttring av sådan patenträtt eller Uknande rättighet, som är att anse
såsom vara i rörelse.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom
avyttring av andra varor eUer produkter i rörelse än i nästföregående stycke
sista punkten sägs skall anses dold reserv i lagertiUgångama vid beskattningsårels
ingång. Den dolda reserven skall i regel beräknas till skUlnaden mellan, å ena
sidan, det lägsta av tillgångarnas anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde
efter avdrag i förekommande fall för inkurans samt, å andra sidan, deras
bokförda värde vid nämnda lidpunkt. Vid avveckling av byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller annan rörelse avseende yrkesmässig handel med
fastigheter ävensom penningrörelse skall dock såsom dold reserv i regel anses
skUlnaden mellan lUlgångarnas verkliga värde vid beskattningsårels ingång och
deras bokförda värde vid samma lidpunkt.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom
avyttring av varor (inklusive djur) och produkter i jordbmksfastighet skall
anses dold reserv i tillgångama vid beskattningsårets ingång. Den dolda reserven
skall i regel beräknas till skiUnaden mellan tUlgångamas verkliga värde och
deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt.

Har den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å
lagret frångåtts vid inkomsttaxeringen, skall vid beräkning av dold reserv i
stäUet för bokfört värde användas det i beskattningsavseende gällande värdet.

Denna förordnmg träder i kraft den 1 januari 1973
och tillämpas första gången beträffande ackumulerad inkomst som åtnjutits för
beskattningsår, för vilket taxering i försia instans verkställes år 1974.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ackumulerad inkomst av
jordbmksfastighet som icke beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

5
Förslag till

Lag
om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom
förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)i,

dels
att 30 § 2 mom. skall upphöra att gälla,

dels
att 26 § och 30 § 1 mom. skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26 § Därest uikomst av rörelse eUer
jordbmksfastighet redovisas enligt bok-förmgsmässiga grunder med
räkenskapsavslutning medelst vmst- och förlustkonto, skall självdeklaration
utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1)
uppgift, såvitt angår rörelse, 1) uppgift om storleken av om-

om
storleken av omsättningen, sättningen,

'
Förordningen omtryckt 1971: 399.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 54

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2)
uppgifter hura värdesättningen
å lager samt fordrmgar skett,

3)
uppgift hura det
bokföringsmässiga vmstresultatet justerats till överensstämmelse med de för den
skattemässiga inkomstberäknmgen stadgade grandema,

4)
uppgifter rörande i
räkenskapema gjorda avdrag för värdeminsk-nmg,

5)
uppgifter rörande gjorda avdrag
för avsättningar tiU pensions- eUer andra personalstiftelser eller tiU fonder
eller stiftelser av annat slag,

6)
uppgift om vad den skattskyldige
i varor, penningar eUer annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes
använt för bestridande av levnadskostnader eUer eljest för utgifter, som icke
äro hänförliga tUl omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som
den skattskyldige åtnjutit av rörelsen eUer jordbruksfastigheten,

7)
uppgift om belopp, som vid
inkomstberäkningen avdragUs såsom resekostnader, i den mån sådant belopp icke
utgivhs tUl anstäUda och upptagits å kontroUuppgifter rörande dessas förmåner,
dock att, därest lämnandet är förenat med synnerUga svårigheter, uppgiften
efter medgivande av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall
taxeras tiU StatUg inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,

8)
uppgift om kostnader för
reklam, som rUrtar sig tiU bestämda personer och som har karaktär av gåva av
mer än obetydligt värde, samt

9)
uppgift om verkställda
nedskrivningar av värdet å rättigheter till leverans av omsättningstiUgångar
samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse Redovisas inkomst av
rörelse el-

enUgt bokföringsmässiga grunder ler jordbruksfastighet enligt bokfö-

men utan räkenskapsavslutning ringsmässiga grunder men utan rä-

medelst vinst- och förlustkonto, kenskapsavslutning medelst vinst

skall beträffande innehållet i själv- och förlustkonto, skall beträffande

deklaration i tiUämpliga delar gäl- innehållet i självdeklaration i tUl-

la vad ovan sägs. lämpliga delar gäUa vad ovan sägs.

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt,
såvitt angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om
huru värdesättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas
vad i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

30 §

1 mom. Vid självdeklara- 1 mom. Har deklaralionsskyl-

tion för deklarationsskyldig, som dig under beskattningsåret fört rä-

imder beskattningsåret varit skyl- kenskaper i rörelse, jordbruk eller

dig föra räkenskaper eller som, skogsbruk som bedrivits av ho-

utan att sådan skyldighet förele- nom, skall vid hans självdeklara-

gat, under beskattningsåret fört tion fogas bestyrkt avskrift av ba-

räkenskaper i av honom bedriven lansräkning för beskattningsåret

rörelse, skaU fogas bestyrkt av- och balansräkning för det närmast

skrift av balansräkning för be- föregående räkenskapsåret samt

skattningsåret och balansräkmng av vinst-och föriusträknuig för be

for det närmast föregående rä- skattningsåret, om sådan räkning

kenskapsåret samt av vmst- och ingått i bokföringen. Har i bokfö-

förlusträkning för beskattnings- ringen intaghs särskilt balanskon-

året, om sådan räkning ingått i to eller vinst- och föriustkonto och

bokföringen. Har i bokföringen awiker sådant konto från räkning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 55

intagits
särskUt balanskonto eller som nyss sagts, skaU vid deklara-vinst- och
förlustkonto och avvi- tionen jämväl fogas bestyrkt av-ker sådant konto
från räkning som skrift av kontot, nyss sagts, skall vid deklarationen
jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare
fogas uppstäUningar enligt faststäUt formulär med uppgifter erforderliga för
tillämpning av gäUande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag
av räkenskapema tiU styrkande av dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt
försäkringsbolag skall avlämnas bestyrkt avskrift eUer tryckt exemplar av
förvaltnings-och revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

För inländsk skadeförsäkringsanstalt skall avlämnas
bestyrkt avskrift av protokoll eUer annan handling, som utvisar, hura vmst- och
förlust-räkningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgUtigt
faststäUts samt hura vinsten för samma år disponerats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre
bestämmelser gäller vid 1973 års och tidigare års taxering samt vid
eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

6
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1959:129) om uppskov i vissa fall med beskattning av
intäkt av skogsbruk

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen (1959:
129) om uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Uppskov må åtnjutas för inläkt, Uppskov må åtnjutas för intäkt,

som i 1 § sägs, minskad med av- som i 1 § sägs, minskad med av

drag enligt 22 § i mom. tredje drag enligt punkt 8 av anvisning

stycket kommunalskattelagen, arna till 22 § kommunalskatte

dock högst för ett belopp motsva- lagen, dock högst för ett belopp

rande det värde, varmed växande motsvarande det värde, varmed

skog ingått i värdet av den förvar- växande skog ingått i värdet av

vade fasta egendomen. den förvärvade fasta egendomen.

Medgives uppskov, skall det för ägaren gällande
ingångsvärdet och det för honom gällande ingående virkesförrådet för skogen på
den förvärvade egendomen anses hava nedgått i motsvarande mån.

Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1973.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 56

7
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen
(1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
§1

Belräffande viss förvärvskälla må uppskovet för ett
och samma beskattningsår avse högst ell belopp, molsvarande summan av

a)
sextio procent av den å
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b)
fyrtio procent av den å
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

c)
fyrtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret utlagits för förädling i egen
rörelse.

Har såsom intäkt upptagits lik- Har såsom
intäkt upptagils lik

vid, som avses i punkt 9 av an- vid, som avses i punkt 22 av an

visningarna tiU 21 § kommunal- visningarna lill 21 § kommunal

skaltelagen, må uppskov jämväl er- skaltelagen, må uppskov jämväl er

hållas för sådan intäkt i dess hel- hållas för sådan inläkt i dess hel

het, het.

Skallskyldig, som vid jorddelningsförrällning
tUllrätt ny mark och efler tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till
framtida betalning av sådan Ukvid som anges i andra stycket, må för
beskattningsår, under vilket likviden ännu ej förfallit tiU betalning, erhålla
uppskov med högst ett belopp, motsvarande köpeskUUngen för skog som avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt eller sjuttio procent av köpeskUlingen för
avyttrade skogsprodukter.

Uppskov må dock ej åtnjutas för högre belopp än som
motsvarar den beräknade nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten
av skogsbruk härrör.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i de fall inkomst av jordbmksfastighet
icke beräknas enligt bokföringsmässiga grander.

»
Senaste lydelse 1965: 572.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 57

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande:
stalsmuiistern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändrade regler för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m. och anför.

Inledning

Gällande grunder för beräkning av inkomst av
jordbmksfastighet som sålunda avser beräkning av inkomst från såväl jordbruk
som skogsbrak kvarstår i aUt väsentUgt oförändrade sedan tillkomsten av 1928
års kommunalskallelag (1928: 370). De modifikationer och tillägg som gjorts
under årens lopp har i aUmänhet varit av föga genomgripande art. En
betydelsefull reform genomfördes dock år 1951, när jordbrukare erhöll rätt att
beräkna inkomsten enUgt bokföringsmässiga grunder. Som en väsentlig påbyggnad
av systemet kan även anges 1962 års lagstiftning om värdeminskningsavdrag för
skogsvägar och läckdiknings-anläggningar.

De urspmngliga reglerna om beskattningen av inkomst
av jordbruksfastighet innebär att den skattemässiga inkomstredovisningen skall
ske eiUigt en kontanlprincip. Som antytts tillkom år 1951 en valrätt alt även
beräkna inkomsten enligt i princip samma gmnder som då gällde för
rörelseidkare. Valrätten alt använda den modernare redovisningsmelo-den har
dock utnyttjats i förhållandevis liten utsträcknmg. Flertalet jordbrukare
tillämpar aUtjämt kontanlprincipen. Denna redovisnings-metod har i skilda
sammanhang kritiserats som föga ägnad alt ge en rättvisande bild av
årsresultatet av driften och framstår i dag som starkt föråldrad.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkallades
sju sakkunnigai för att verkställa en översyn av nu gällande bestämmelser för
inkomst-

Statssekreteraren Ivan Eckersten, ordförande,
riksdagsledamöterna Tage Adolfsson, Alvar Andersson, Erik Svedberg och Erik
Wämberg, direktören K. Olov Andersson samt numera regeringsrådet Sven Brodén.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 58

beskattning
av jordbruk. I direktiven uttalades att tiden nu är mogen att överväga frågan
om obligatorisk bokföringsmässig inkomstredovisning för jordbmket. Fömtom
frågan om redovisningsmetod borde även andra spörsmål på jordbmksbeskatlningens
område utredas. I direktiven erinrades om att förslag framlagts om ändrade
avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter. De bestämmelser som kunde
komma atl beslutas med anledning av förslaget borde vara vägledande för molsvarande
bestämmelser för jordbmksbyggnader.

De sakkunniga, som antog benämningen
jordbmksbeskattningskom-mittén, har avgivit betänkandet Jordbruksbeskattningen
(SOU 1971: 78). I betänkandet föreslås en allmän övergång till bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Vidare föreslås betydande ändringar
i de beskattningsregler som f. n. gäller för inkomst av jordbruk.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts
av kammarrätten, riksskatteverket, allmänna ombudet för mellankommunala mål,
skogsstyrelsen, lantbraksstyrelsen, lantbrukshögskolan, samtliga länsstyrelser,
1971 års fastighetstaxeringsutredning, 1971 års utredning om
bokföringslagstiflningen, statistiska centralbyrån, statens jordbruksnämnd.
Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. Familjeföretagens förening, Föreningen
auktoriserade revisorer, Hushållningssällskapens förbund. Kooperativa
förbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), lantmäteristyrelsen.
Lantbrukarnas riksförbund. Skogsindustriernas sam-arbetsutskolt. Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Sliftsnämnden i Lunds stift, Svenska företagares
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska
revisorsamfundet, Svensk mduslriförening, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges
handels-trädgårdsmästareförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges Skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Lantbmksstyrelsen har tUl sitt yttrande fogat
yttranden från lanlbmksnämnderna i flertalet län.

LO har i sitt yttrande hänvisat tUl och överlämnat
elt av Svenska lantarbetareförbundet avgivet utiåtande över betänkandet.
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund hänvisar
som sina yttranden tiU ett inom Lantbrukets skatledelegation upprättat
ullålande. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen åberopar vad Sveriges
jordägareförbund anfört i sitt yttrande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 59

Gällande
ordning Inledning

Inkomst av jordbruk med binäringar räknas vid den
statliga och kommunala beskattningen till det inkomstslag som ulgör inkomst av
jordbruksfastighet [21 § kommunalskattelagen (1928: 370), KL, och 2 § förordningen
(1947: 576) om statUg inkomstskatt, SI]. Inkomsten beräknas separat för varje
särskild förvärvskälla. I allmänhet sammanfaller den skattemässiga
förvärvskällan med taxeringsenhet som vid fastighetstaxering hänförts till
kategorin jordbmksfastighet. Ibland kan dock flera fastigheter eller fastighetsdelar
i ägarens eller brukarens hand vara en förvaltningsenhet. I sådant fall skaU
intäkter och kostnader i jordbruksdriften redovisas gemensamt såsom från en
förvärvskälla (18 § KL).

Inkomsten av jordbruksfastighet kan redovisas
antingen enligt s. k. kontanlprincip eller enligt bokföringsmässiga grunder.
Varje jordbrukare kan i princip begagna den metod som han finner lämpligast.
Han kan även gå över från det ena till det andra systemet. För rätlen att använda
bokföringsmässig redovisning fömtsätts dock att räkenskaper förs i den
omfatlning som anges i förordningen (1951: 793) om skyldighet för vissa idkare
av jordbrak eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering
(jordbraksbokföringsförordningen). Det åligger även den som yrkar att bli
taxerad enligt bokföringsmässiga gmnder alt i förväg göra anmälan härom till
skattechefen i länet [30 § 2 mom. taxeringsförordningen (1956: 623), TF].

Kontanlprincipen som redovisningsmetod för inkomst
av jordbmksfastighet antogs i och med tillkomsten av 1910 års inkomst- och
förmögenhetsskatteförordning. Den överfördes sedan utan nämnvärda ändringar
tUl KL och har sedan dess behållits i stort sett oförändrad.

Bestämmelser om bokföringsmässig redovisning
infördes genom lagstiftning år 1951 (prop. 1951:191, BeU 1951: 63, rskr 1951:
360, SFS 1951: 790). Redan tidigare hade emellertid sådan redovisning godtagits
i praxis. Flertalet jordbrukare tUlämpar alltjämt kontanlprincipen som
redovisningsmetod. Vid 1971 års taxermg torde sålunda omkrmg 13 000 jordbmkare
eller ca 8 % av landets jordbrukare ha redovisat inkomsten enligt
bokföringsmässiga grunder.

Kontanlprincipen

Som inkomst av jordbruksfastighet skall enligt 21 §
KL tas upp vad som kommer ägaren eller brukaren till godo genom löpande
försäljning av levande eller döda inventarier och produkter eller i form av
ersätlning för utförda arbetsprestationer såsom körslor e. d. TUl
skattepliktig inkomst hänförs även värdet av bostadsförmån och andra
naturaförmåner som jordbrakaren åtnjutit för sig och sin familj. Skatteplikten
om-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 60

fattar
vidare bl. a. inkomster av jakt och fiske, inkomster genom utnyttjande av
naturtillgångar på fastigheten, exempelvis ler- eller gras-tag, och
ersättningar för upplåtelse av arrende eller annan nyttjanderätt.

Kontanlprincipen innebär all del skattemässiga
resultatet av jordbruksdriften fastställs med hänsyn till vad jordbrakaren
uppbär kontant under året för djur, inventarier och produkter oberoende av om
likviden utgör ersätlning for årets eller tidigare års produktion eller
förskott på kommande år. Från inkomsterna får avdrag göras för utgifter som
erlagts under året för driften. Avdrag medges även för beräknad värdeminskning
av byggnader och täckdikningsanläggningar i jordbruket. Däremot tas ingen
hänsyn lUl balansposter i form av in- och utgående lager av skörd, fodervaror
e. d. Under året inträffade förändringar i fråga om fordringar och skulder i
jordbrakel beaklas ej heller vid inkomstberäkningen.

I fråga om djur och inventarier gäller som nämnts
atl vad som inflyter vid normal omsättning av sådana tiUgångar, s. k. löpande
försäljning, beskattas som inkomst av jordbruksfastighet. Försäljningen av
hela eller större delen av en djurbesättning, exempelvis i samband med
upphörande av jordbruk eller övergång till kreaturslös drift, hänförs till
realisation. Detsamma gäller om avyttring av etl hell inventariebestånd. I
sådana fall är reglerna om skatt på realisationsvinst i princip tillämpliga.
Vinslbeskattning sker, om försäljningen avselt djur eller inventarier, som
förvärvals genom köp eller därmed jämförligt fång och varit i den
skattskyldiges ägo mindre än fem år. Om innehavstiden ligger meUan två och fem
år tas vinslen till beskattning med viss reduktion enligt en fallande skala.
Säljarens innehavstid beräknas med ulgångspunkl från den tidpunkt när
anskaffningen av djur respektive inventarier först skedde, den ursprungliga
nyuppsättningen, och avser således ej just de djur eller inventarier som sålts.
Om innehavstiden beräknad på detta sätt överstiger fem år, är ersätlning vid
realisation av djur eller inventarier skattefri.

Gränsen mellan realisation, å ena sidan, och vad
som enligt kontanlprincipen är att anse som skattepliktig löpande försäljning,
å andra sidan, har imder senare år förskjulUs i den praktiska tUlämpningen såvitt
avser djur som anskaffas för uppfödning och försäljning. Som löpande
försäljnmg anses numera i praxis all försäljning av djur som är föremål för
snabb omsättning. Hit räknas i första hand köttdjur, svin, höns och får med
undantag av eventuella stamdjur. Djur som ingår i produktionen för avsalu
benämns numera i aUmänhet omsättnings-djur.

I s. k. blandade nötkreatursbesättningar, dvs.
sådana besättningar som används för såväl mjölkproduktion som uppfödning av
djur för försäljning, anses i praxis en del djur numera alltid ha karaktären
av omsätt-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 61

ningsdjur.
I dessa fall delas besättningen upp i en slamdjursdel och en
omsättningsdjursdel. Till stamdjuren hänförs mjölkdjursbesättningen, beslående
av mjölkkor och tillhörande rekryteringsunderlag i form av ungnöt i olika
åldrar, medan överskjutande djur betraktas som omsäll-ningsdjur. Därvid
tillämpas en schablonregel som innebär atl rekryteringsunderlaget i regel
beräknas till lika många ungnöt som anlalet kor.

Eftersom ersätlning vid realisation av djur och
inventarier ej räknas som skattepliktig inkomst i förvärvskällan
jordbruksfastighet, får avdrag för utgifter för den första anskaffningen av
djur och inventarier inte göras i denna förvärvskälla. Sådan utgift hänförs
enligt kontanlprincipen till icke avdragsgill nyuppsällningskoslnad. För inköp
av omsättnings-djur får dock numera avdrag åtnjutas enligt kontanlprincipen
även när fråga är om den första anskaffningen. Ä andra sidan medges avdrag för
utgifter för anskaffning av djur och inventarier lill ersättning för sålda
eller utrangerade. Avdrag medges på en gång med hela det belopp som betalts
kontant under året. Avdrag för årlig värdeminskning av inventarier kommer ej i
fråga.

Vid kontantmässig redovisning får annan
redovisningsperiod än kalenderår inte förekomma.

Bokföringsmässiga
grunder

Reglerna om bokföringsmässig redovisning av
jordbruksinkomsl överensstämmer i stort med dem som avser inkomst av rörelse.
Vid inkomstberäkningen påverkas årsresultatet inte bara av inkomster och
utgifter ulan även av förändringar beträffande varulager vartill hänförs bl.
a. djur varafordringar och varaskulder. All ersätlning vid försäljning av
djur och inventarier utgör skattepliktig inkomst i förvärvskällan oavsett om
fråga är om normal omsättning eller totalavyttring. Ä andra sidan är alla
utgifter för anskaffning av djur avdragsgilla, således även
nyuppsättningskostnad. Koslnader för inköp av inventarier får dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag. När inventarier utrangeras ur driften medges
avdrag för det skattemässiga restvärdet.

Värderingen av lagret av produkter och
förnödenheter vid årets utgång kan göras inom tämligen vida gränser. I fråga
om rörelse och jordbruksfastighet, som redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder, gäUer som allmän regel att den i räkenskapema gjorda värdesätlnmgen på
tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning skall godtas, om den inte
innebär en lägre värdering än 40 % av anskaffningsvärdet efler avdrag för
inkurans (anvisnmgarna tUl 41 § KL). Bestämmelserna medför således en rätt tUl
nedskrivning av lagervärdet med drygt 60 % av anskaffningsvärdet.

För värderingen av djurbeståndet gäUer emellertid
särskUda bestämmelser, som i fråga om stamdjur awiker från de aUmänna reglerna
om

s. 62 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 62

varulagervärdering.
Bestämmelsema om djurvärden ändrades genom lagstiftnuig år 1970 (SFS 1970:
233). Fr. o. m. den 1 juli 1970 gäller skilda regler för stamdjur och
omsällningsdjur (punkt 1 fjortonde och femtonde styckena av anvisningarna till
41 § KL). Värdet av slamdjur får inle tas upp till lägre värden än de
minimivärden som riksskatteverket åriigen fastställer för olika slag av
stamdjur. Verket faststäUer dessa värden under sista kvartalet varje år (senast
RSV I 1971: 7). Värdena gmndas därvid på genomsnittsprisema under perioden den
1 oktober den 30 september närmast före fastställelsen. Verkets värden
motsvarar i princip 80 % av dessa genomsnittspriser. Jämkning av djurvärdet medges
i speciella fall, t. ex. om djurbesättningen är av särskilt god kvalitet.
Beträffande sådana djurslag för vUka verket inte har fastställt något
minimivärde, exempelvis för dyrbarare avelsdjur, bestäms värdet till 80 % av
allmänna saluvärdet. I fråga om omsättningsdjur föreskrivs alt värdet får tas
upp lill lägst hälften av de riktvärden riksskatteverket angivit, dvs. i
princip till 40 % av saluvärdet. Värdet av omsättningsdjur får således skrivas
ner efler samma regler som gäller för andra lagertiUgångar. Särskilda
övergångsbestämmelser gäller vidare i fråga om värdering av lager av
omsällningsdjur när övergång tUI bokföringsmässig redovisning har skett den 1
juli 1970 eller senare. En redogörelse för dessa lämnas i ett följande avsnitt
om byte av redovisningsmetod.

Som nämnts får jordbrukare som använder
bokföringsmässig redovisning tUlgodogöra sig avdrag för anskaffningskostnaden
för inventarier i form av årliga värdeminskningsavdrag. För inventarier som är
imderkastade snabb förslitning s. k. treårsinventarier får hela kostnaden
dock dras av på en gång under anskaffningsåret. I fråga om avskrivningsmetod m.
m. tiUämpas i övrigt reglerna om avskrivning av inventarier i rörelse (punkt 1
sjätte stycket av anvisningama till 22 § KL). Detta innebär att
jordbmksinvenlarier får avskrivas antmgen enligt värdeminskningsplan, s. k.
planenlig avskrivning, eller i överensstämmelse med de i räkenskaperna gjorda
avskrivningama, s. k. räkenskapsenlig avskrivning.

Underlaget för avskrivningen skall utgöras av
anskaffningsvärdet. Som anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för
anskaffningen när inventarierna förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Om inventarier förvärvas på annat sätt (gåva, famUjerättsligt
fång), skaU deras allmänna saluvärde anses som anskaffningsvärde. Sker sådant
förvärv av inventarier tUlsammans med hel förvärvskäUa, skaU emellertid det
belopp som i beskattnmgshänseende återstår oavskrivet för överlåtaren anses
som anskaffningsvärde för inventarierna. Har övertagandet av förvärvskäUan
skett på gmnd av arv eller testamente och har arvsskatten beräknats efter
lägre värde än det för överlåtaren oavskrivna värdet på inventarierna, gäller
det lägre värdet som anskaffnmgsvärde. Enligt en särskUd jämknmgsregel kan
anskaffnmgs-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 63

värdet
ändras, om den skattskyldige eller någon honom närstående vidtagit åtgärd för
att den skattskyldige skaU kimna tUlgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde
än som kan anses rimligt och detta kan antagas ha skett för att ge någon av dem
obehörig förmån i beskattningshänseende (punkt 3 b fjärde stycket av
anvisningarna tiU 29 § KL).

Vid planenlig avskrivning fördelas
anskaffningsvärdet för inventarier på ett antal år i följd genom
värdeminskningsavdrag. Ärligt avdrag sker efler viss avskrivningsprocent som
bestäms med hänsyn till hur länge olika inventarier beräknas vara i bruk. Avskrivningarna
redovisas på särskild plan som bifogas deklarationen. För inventarier som
anskaffats under beskattningsåret medges i regel avdrag endast för den del av
året under vilken inventarierna varit i bruk. När inventarier säljs skall
redovisning lämnas om försäljningspris och åtnjutna värdeminskningsavdrag.
Avdrag får härvid göras för oavskrivet restvärde, men belopp som erhålls vid
avyttringen skaU i sin helhet tas upp som skattepliktig intäkt. Vid utrangering
får avdrag ske för oavskrivet värde.

Många jordbmkare har funnit det vara enklare att
tUlämpa den s. k. nettometoden vid planenlig avskrivning. Nettometoden innebär
i princip att avskrivning inte beräknas på grandval av anskaffningsvärdet utan
tUl viss procent av en nettosumma motsvarande skUlnaden meUan kostnaden för
anskaffning av inventarier under beskattningsåret och vad som uppburits vid
försäljning av inventarier under samma år. Nettometoden lämpar sig främst för
slörre företag med en mångfald inventarier. I dessa fall skulle en individuell
redovisning av vinster och förluster vid byten av inventarier medföra
svårigheter.

Avvikelse från värdeminskningsplan får göras under
vissa förutsättningar med hänsyn tUl bl. a. rörelsens växlande resultat,
överpris som kan vara eriagt för en tUlgång eUer så ringa rörelseöverskott att
planenligt avdrag inte kunnat utnyttjas, s. k. jämkade och förskjutna avdrag
(punkt 3 c av anvisningama till 29 § KL).

För tUlämpning av räkenskapsenlig avskrivning krävs
medgivande av taxeringsnämnd eUer skatterätt. Ett formeUt krav är att den
skattskyldige har ordnad bokföring som avslutas med vuist- och förlustkonto
(dubbel bokföring) och möjliggör utredning om vad som i beskattningshänseende
återstår oavskrivet av inventariernas anskaffningsvärde. Vid räkenskapsenlig
avskrivning skall nämligen överensstämmelse råda meUan avskrivningen i
räkenskaperna och värdemmskningsavdrag vid taxeringen. Vidare skaU bokförda
värden och skattemässiga restvärden överensstämma vid varje tUlfälle. Ett
viUkor är dessutom att trygghet föreligger att vid försäljning av inventarierna
uppkomna vmsler inle undgår taxering. Medgivande om räkenskapsenlig
avskrivning gäller tUls vidare och kan återkallas om skäl föreUgger tUl det.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 64

Enligt huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning
den s. k. 30-regeln får avskrivning göras varje år med högst 30 % av summan
av det ingående bokförda värdet för inventarierna och kostnaden för
nyanskaffningar under året av inventarier som finns kvar vid årets utgång. I
avskrivningsunderlaget medräknas inle sådana nyanskaffningar under årel som
sålts, förlorats eUer utrangerats under samma år. För därvid uppkommen förlust
medges omedelbart avdrag. Har tiUgångar som anskaffats före räkenskapsårets ingång
avyttrats eUer gått förlorade under året får avdrag åtnjutas för
försäljningssumman och eventuell försäkringsersättning. Samma belopp skaU i
sådant fall tas upp som inkomst. SärskUt avdrag kan vidare under vissa
omständigheter medges för överpris eller merkostnader.

Huvudregeln har kompletterats med en regel som
medger alt inventarievärdet alltid kan nedbringas tiU belopp motsvarande 20 %
årlig avskrivning på anskaffningsvärdet för kvarvarande inventarier. Den
skattskyldige kan vid laxeringen efler eget val använda antingen huvudregeln
eller kompletteringsregeln. Skulle vidare i något fall inventariernas verkliga
värde understiga del lägsta belopp tiU vilket inventariema enligt de nämnda
reglerna får avskrivas, får den ytterligare avskrivning företas som fordras
för alt inventariernas värde i balansräkningen inte skall översliga verkliga
värdet.

Gemensamma
beskattningsregler

Avskrivning
av byggnad

Avdrag för värdeminskning av byggnad medges efler
samma regler vid såväl kontantmässig som bokföringsmässig redovisning av jordbruksfastighet.
Rätt lill avdrag för oavskrivet anskaffnmgsvärde vid utrangering av byggnad
tillkommer dock endast den som har bokföringsmässig redovisning (punkl 2 a av
anvisningarna till 22 § KL).

Avdraget skall bestämmas lUl viss procent av
byggnadernas värde. För fastställande av avskrivningsunderlaget har
riksskattenämnden i anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angett
att följande meloder kommer i fråga (RN 11970 nr 9: 3).

1,
I försia hand tas byggnadsbeståndels
värde upp till anskaffningskostnaden om denna kan visas. Vid denna metod skaU
värdeminsknuigs-plan användas.

2,
Om anskaffningskostnaden ej kan
visas, får avskrivningsunderlaget beräknas schablonmässigt tUl belopp
motsvarande 2/3 av suraman av under beskattningsåret gällande taxerat
jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda
tillgångar, minskat med skäligt värde på mera betydande naturtUlgångar och
särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högsl 25 000 kr.
NalurtUl-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 65

gångar
och särskilda förmåner anses som mera betydande om värdet därav överstiger 1/10
av ovannämnda summa.

3.
Avskrivningsunderlaget får även
bestämmas enligt en kombinerad metod tUi det schablonmässigt beräknade värdet
enligt 2 ökat med faktiska kostnader för ny-, tiU- eller ombyggnad som utförts
efter den tidpunkt, tUI vUken det schablonmässiga värdet hänför sig.
Värdeminskningsplan skall användas.

4.
När jordbrakaren kan visa
anskaffningskostnaderna för en eller flera byggnader, som uppförts före den
tidpunkt till vilken gällande taxeringsvärde hänför sig, kan dessa koslnader
användas som avskrivningsunderlag för hela byggnadsbeståndet om de tiU
beloppet överstiger schablonmässigt beräknat värde. Värdeminskningsplan skall
användas.

En viss reduktion av avskrivningsunderlaget kan
ifrågakomma, om jordägarens egen bostadsbyggnad representerar elt större värde
än som anses behövligt för jordbrak av molsvarande sloriek, s. k. överloppsbyggnad.

Huvudparten av landets jordbrukare använder sig av
elt schablonmässigt beräknat avskrivningsunderlag enUgt 2. Vid denna metod förändras
avskrivningsunderlaget när taxeringsvärdet ändras genom senare faststäUd
fastighetstaxering. De övriga metoderna förutsätter däremot att etl en gång
bestämt avskrivningsunderlag får gälla för framtiden, självfaUet ökat med
därefter gjorda investeringar i byggnader.

Avdrag för värdenunskning av byggnad beräknas enUgt
praxis i regel tiU 1,5 % av avskrivningsunderlaget. När schablonmetoden
används motsvarar avdraget 1 % av det taxerade jordbraksvärdet m. m. Beräknas
avdraget på gnmdval av verklig anskaffningskostnad, kan annan procentsats
komma i fråga anpassad efter byggnadernas beskaffenhet och användning.

För s, k. fasta maskiner och andra fasta
inventarier i driftbyggnader på jordbmksfastighet kan värdeminskningsavdrag
medges separat enligt de för byggnad gäUande reglema men efter högre
procentsats. Avskrivningsunderlaget skall därvid i första hand tas upp liU
anskaffningskostnaden. Om denna inte kan visas, bestäms värdet lUl skäligt
belopp motsvarande uppskattat saluvärde eller bruksvärde.
Värdeminskningsavdrag medges i aUmänhet med 5 % av avskrivningsunderlaget.
Värdeminskningsplan skall användas.

När
värdeminskningsavdrag beräknas särskUt för fasta maskiner, skall
avskrivningsunderlaget för byggnader minskas med vad som därav belöper på
fasta maskiner. Har avskrivningsunderlaget för byggnader beräknats
schablonmässigt, bör enUgt riksskattenämndens anvisningar reduktion ske med
endast viss del, i regel högst 50 %, av avskrivningsunderlaget för fasta
maskiner. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokförings-

5 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 66 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 66

mässiga
grunder kan avdrag medges när byggnad utrangeras eller rivs. Föratsättning
härför är att jordbrukaren kan visa byggnadens anskaffningskostnad och
värdeminskningsavdrag som» erhållits vid lidigare laxeringar. Avdrag medges
med oavskriven del av anskaffningskostnaden för byggnaden, i den mån detta
belopp överstiger vad som kan ha influtit vid försäljning av rivningsvirke o.
d.

Avskrivning
av täckdiken

Avdrag för värdeminskning av läckdikmngsariläa,gmng
och skogsväg på jordbruksfastighet medges enligt samma regler vid kontantmässig
som bokföringsmässig redovisning (punkl 2 b av anvisningarna till 22 § KL).
Kostnader för andra slag av markanläggningar får inte dras av såvida inte fråga
är om koslnader för reparation eller underhåll. Sådana kostnader får dras av
på en gång som omkostnad.

Underlaget för avskrivning av
täckdikningsanläggning utgörs av den faktiska anskaffningskostnaden. Häri
inbegrips även kostnaden för täckta avlopp i direkt anslutning till
täckdikning, dock inle huvudavlopp. Riksskattenämnden har förldarat alt
gränsdragningen mellan täckdikningsanläggning och huvudavlopp bör ske med
utgångspunkt från rör-dimensionen (RN 1 1964 nr 5:3). TUl
täckdikningsanläggning räknas normalt täckta sugdiken och stamdiken med
rörledningar med en inre diameter av högst 600 mm. Rörledningar med slörre
diameter än 600 mm hänförs i allmänhet till huvudavlopp. I
avskrivningsunderlaget får även ingå kostnader för islåndsällande och omläggning
av förut anlagd täckdikning. Sådana koslnader får däremot inte dras av som
underhållskostnad (punkt 7 av anvisningarna tiU 22 § KL). Underlaget för
avskrivning av skogsväg utgörs av en tredjedel av nedlagd kostnad.

Avdrag får göras enligt särskild värdeminskningsplan
med 10 % av avskrivningsunderlaget. Överlåts jordbraksfastighet på vilken
täckdikning eller skogsväg finns genom köp eller liknande fång får överlåtaren
på en gång göra avdrag för anläggningens skattemässiga restvärde. Den nye
ägaren får inle tiUgodoföra sig någol avskrivningsunderlag för den övertagna
anläggningen. Vid överlåtelser genom gåva eller famUjerättsligt fång får
däremoi den nye ägaren överta överiåtarens avskrivningsplan och åtnjuta de
värdeminskningsavdrag som denne skulle varit berättigad till om han fortfarande
ägt fastigheten.

Arrendators
förbättringskostnader på arrenderad fastighet

Enligt 22 § 2 mom. KL får avdrag ej göras vid
inkomstberäkningen för kostnad för ny-, tUl- eUer ombyggnad av fastigheten eUer
för grund-förbältring därå. Rådande rättspraxis medger dock arrendator rätt att
omedelbart dra av kostnader som han haft för förbättring av jordägarens
egendom. Som föratsättning för rätten tUl avdrag gäller att äganderätten tiU
vad som utförts tUlkommer jordägaren och att arrendatorn

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 67

inte
omedelbart fått ersätlning av denne för kostnaderna. Förbättringskostnader
anses således för arrendator jämsläUda med driftkostnader. Arrendator som har
bokföringsmässig redovisning torde i praktiken kunna välja mellan att
tiUgodoföra sig avdraget på en gång eller all fördela del på den återstående
nylljanderällstiden (RÄ 1965 ref 30).

För rätten till avdrag saknar det i allmänhet
betydelse, om arrendatorn enligt arrendeavtalet haft skyldighet alt ulföra
arbetena eller ej. Likaså torde jordägarens skyldighet alt vid arrendets
upphörande ersätta arrendatorn för koslnaderna inle kunna inverka på
bedömningen av arrendatorns avdragsrätl. Den omständigheten all
släktskapsförhållande eller intressegemenskap föreUgger mellan jordägaren och
arrendatorn har inle heller ansetts förta arrendatorn rätt lill avdrag för
nedlagda koslnader (RÅ 1954 ref 50, RA 1959 Fi 1871 och RÄ 1969 Fi 99).

Skulle å andra sidan den uppförda byggnaden eller
anläggningen bli arrendatorns egendom gäller de allmänna reglerna om avdrag för
kostnaden genom årliga värdeminskningsavdrag.

Mot arrendators avdragsrätl för
förbättringskostnader svarar i princip skattskyldighet för jordägaren. I
praxis bedöms emellertid frågan om jordägarens skattskyldighet först vid den
tidpunkt då arrendet upphör. Beskattning torde därvid endasl kunna komma i
fråga för värdet av förbättringar av bestående nalur som finns kvar då. Skattskyldighet
för jordägaren kan dock aktualiseras tidigare i sådana fall då arrenda-lom
genom arrendeavtal eller annat åtagande förbundit sig att utföra vissa
förbättringsarbeten efter samråd med jordägaren. Den omständigheten alt
jordägaren och arrendatorn är nära släkt med varandra eller att annan
intressegemenskap föreligger torde inte inverka på frågan om jordägarens
beskattiung (RÄ 1954 ref 11, RÄ 1957 ref 50, RA 1963 Fi 862 och RN 1 1964 nr 2:
6).

Avdrag
för anläggningskostnad för fruktodlingar m. m.

Vid beskattningen av yrkesmässigt bedrivna frakt-,
bär- och blomster-odlingar skiljer man i tUlämpningen meUan sådana odlingar där
träden eUer buskarna ulgör anläggnmgstillgångar och andra odUngar som är
hänförliga tUl omsättningstillgångar. Bedömningen blU således beroende av om de
i anläggningen ingående kulturerna används som produktionsfaktor eller är
avsedda för försäljning.

När träden eller buskarna inte är avsedda att vara
försäljningsobjekt som sådana utan endast avkastnuigen av dem, hänförs de tUl
anlägg-ningstUlgång av fast egendoms nalur. För inköp av sådana tUlgångar
medges ej avdrag vid den första anskaffningen. Avdrag för årUg värde-mmskning
kan ej heller ifrågakomma (RÄ 1962 ref 5). Avdrag medges i stället för
kostnaden för ersättiungsanskaffning när träd eller buskar byts ut mot nya på
samma bruknmgsenhet. Fömtsättning för avdrags-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 68

rätt
torde vara, att omplantering sker på mark som lidigare varil planterad med
sådana träd.

Belräffande odlingar av bär från plantor,
exempelvis jordgubbsod-lingar, torde i praktiken avdrag aUtid medges även för
kostnaderna för den första planteringen. Så sker i regel även i fråga om frukt-
och bärodlingar av mindre omfattning, framför allt sådana som utgör binäring
till jordbruk. Även i blomslcrodlingar som har karaktär av anläggnings-tiUgång
torde koslnader för inköp av rosenbuskar o. d. i regel få dras av.

När träd och buskar odlas för försäljning behandlas
kostnaderna för anskaffningen på samma sätt som kostnader för övriga
driflförnöden-heler i jordbmk. Avdrag medges alltid vid anskaffning av träd och
buskar och skatteplikt föreligger för inkomsterna av försäljningen.

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
gäller i princip alt rätt tUl avdrag för substansminskning föreligger, när
nalurfyndighet på fastigheten utnyttjas. Såvitt avser jordbruksinkomst som
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder är avdragsrätten reglerad genom en
föreskrift om motsvarande tiUämpning av de bestämmelser som gäller rätten tiU
avdrag för substansminskning vid bestämmande av inkomst av rörelse (punkt 8 av
anvisningarna tiU 22 § KL). Denna föreskrift tUlkom i samband med införandet
år 1951 av bestämmelserna om rätt tUl bokföringsmässig redovisning av
jordbrak. Något motsvarande stadgande finns inte beträffande kontantmässigt
redovisande jordbrukare. Enligt praxis medgavs emellertid sådana jordbrukare
redan dessförinnan avdrag för värdeminskning av grus- och lertäkter (ex.vis RÄ
1939 Fi 385). Någon ändring i detta avseende har inte skett i praxis.

EnUgt de för rörelseinkomst gäUande bestämmelsema
får avdrag för substansminskning göras i form av årlig avskrivning med skäligt
belopp som så avpassas att anskaffningsvärdet för naturtUlgången blir till
fullo avdraget under den tid tiUgången beräknas räcka. I anskaffningsvärdet
medräknas vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten.
Dessulom får i anskaffningsvärdet uträknas vad som nedlagts för fyndighetens
exploatering, exempelvis för upplagande av schakt vid grava eUer vid anläggning
av utfartsvägar, allt i den mån sådana kostnader inte fått dras av i den
löpande driften (punkt 8 av anvisningarna lill 29 § KL).

Storleken av det avdrag för substansminskning som
den skattskyldige får tillgodoräkna sig vid inkomsttaxeringen är således
beroende av bl. a. det anskaffningsvärde som beräknas för fyndigheten. Med
hänsyn till att delvis skUjaktiga principer för bestämmandet av
anskaffningsvärdet (avskrivningsunderlaget) utbildats i praxis i fråga om
utnyttjande av naturtUIgång i jordbmk och som självständigt bedriven rörelse
har den

s. 69 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 69

ekonomiska
betydelsen av avdragsrätten för den skattskyldige utfallit olika i olika
situationer.

Vid beräkning av inkomst av jordbmksfastighet som
förvärvals genom köp beräknas enligt praxis avskrivningsunderlaget lill en så
slor del av anskaffningskostnaden för fasligheten som kan anses belöpa på
tillgången (RÄ 1965 Fi 1461, 1770, 1775). Har fastigheten förvärvats genom arv
beräknas ingångsvärdet tUl motsvarande andel av fastighetens taxeringsvärde vid
arvstillfäUet (RÄ 1965 Fi 1460). Tidpunkten för förvärvet är i dessa fall
avgörande för bestämmandet av avskrivningsunderlaget. I fråga om
jordbmksfastighet som förvärvals genom gåva synes tvekan kunna råda om efler
vilka gnmder avskrivningsunderlaget skall bestämmas. I några avgöranden av
regeringsrätten har avdrag för substansminskning beräknals på
avskrivningsunderlag som överstigit de genom gåva erhållna fastigheternas
totala taxeringsvärde (RA 1962 Fi 1664 och 1965 Fi 1901). I dessa mål synes
avskrivningsunderlaget ha fastställts tiU tiUgångens allmänna saluvärde. Om
saluvärdet anknutits till gåvotillfället eller tidpunkten för exploateringens
början framgår dock inte på grund av att exploateringen i de båda målen skedde
i omedelbart samband med gåvan.

När naturtillgång exploateras i förvärvskällan
rörelse synes huvudregeln vara alt den verkliga anskaffningskostnaden för
tUlgången utgör avskrivningsunderlag. Denna princip gäller i försia hand när en
fyndighet tUlförs en redan påbörjad rörelse för exploaterande av naturtillgångar.
På samma sätt torde i praxis bedömas det fall att fyndigheten överförs lUI
förvärvskällan rörelse, dvs. börjar exploateras i rörelsemässig omfattning i
nära anslutning till tidpunkten för förvärvet av den fastighet på vilken
fyndigheten ligger. Anskaffningsvärdet för fyndigheten beräknas därvid med
utgångspunkt från den andel av köpeskillingen för hela fastigheten som kan
anses belöpa på fyndigheten (RN I 1963 nr 6: 8). I andra fall har
avskrivningsunderlaget däremot fått beslämmas tUl fyndighetens beräknade
allmänna saluvärde vid tidpunkten för exploateringens början. Så har i praxis
skett när fyndighet överförs tiU och börjar utnyttjas i rörelse mera avsevärd
tid efter förvärvet av den fastighet på vilken fyndigheten finns (RN I 1962 nr
4: 6, 1965 nr 2: 5, RÄ 1970 Fi 2284).

Byte
av redovisningsmetod

I 1951 års lagstiftning om rätt för jordbrukare alt
använda bokföringsmässig redovisning intogs särskilda
ikraflträdandebestämmelser om vad som skall gälla vid övergång från
kontantmässig till bokföringsmässig redovisningsmetod (SFS 1951: 790).
Bestämmelsema ändrades i viss del genom lagstiftning år 1970 (prop. 1970: 129,
BeU 1970: 46, rskr 1970: 300, SFS 1970: 232).

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 70

Syftet med bestämmelserna är att reglera hur vissa
tillgångar i jordbruk skall värderas vid ingången av del försia räkenskapsår
för vilket den nya redovisningsmetoden används. Dessa s. k. ingångsvärden får
omedelbar betydelse för beräkningen av inkomsten det första året. I den mån
ingångsvärde är underlag för skattemässiga avskrivningar, såsom i fråga om
byggnader och inventarier, påverkas även inkomstberäkningen för senare
beskattningsår.

Ingångsvärdet av inventarier och slamdjur skall i
första hand bestämmas liU den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning av
inventarier och stamdjur. Om dessa kostnader inle kan visas exempelvis på
grund av alt nyuppsättningen ligger långt tillbaka i tiden får en schablonmässig
värdering ske. Om inle särskilda förhållanden föranleder liU annal, skall
inventarievärdel beräknas schablonmässigt till belopp som motsvarar de normvärden
som riksskatteverket fastställt närmast före del försia räkenskapsårets ingång.
Verkels normvärden, som upptas i särskild förteckning, motsvarar i princip 80 %
av återanskaffnings-värdet för skilda slag av lantbruksinvenlarier (se RSV I
1971: 7). Schablonvärde av stamdjur skaU tas upp efter fastställda normvärden
tUl belopp som motsvarar genomsnUlspriser på olika slag av djur under en
tolvmånadersperiod före övergången till bokföringsmässig redovisning.
Beträffande sådana stamdjur för vilka riksskatteverket inte fastställer något
värde exempelvis dyrbarare avelsdjur bestäms värdet till allmänna
saluvärdet.

De två förekommande värderingsmetoderna
ursprunglig nyupp-sättningskostnad och schablonmässig värdering kan samtidigt
användas på så sätt, att värdet av inventarier beräknas enligt den ena metoden
och värdet av stamdjur enligt den andra. Däremot skall den värderingsmetod som
används avse hela inventariebesländet respektive hela stamdjursbesältningen.

I fråga om omsättningsdjur får ingångsvärde ej
beräknas för det försia beskattningsåret och ej heller belräffande varalager i
övrigl bortsett från stamdjur. Som förut angetts skall värdet av
omsättningsdjur vid beskattningsårels utgång tas upp lill lägst hälften av
riksskatteverkets normvärden, som i princip motsvarar 80 % av allmänna
saluvärdet. För all inle tvinga den skallskyldige att under första årel efler
övergång tUl bokföringsmässig redovisning skriva upp lagret av omsällningsdjur
från noll till mmimivärdet 40 % har särskilda regler införts för värderingen av
dessa tillgångar vid de tre första beskattningsårens utgång. Bestämmelserna
innebär att omsättningsdjuren vid utgången av dessa år får tas upp tiU högst
1/8, 2/8 respektive 3/8 av riksskatteverkets värden (punkl 1 femtonde stycket av
anvisningarna till 41 § KL). Härigenom kan en successiv uppskrivning av
lagervärdet av omsällningsdjur göras med 10 % av allmänna saluvärdet under
etlvart av de fyra försia åren efter övergången tiU bokföringsmässig
redovisning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 71

Ingångsvärdet av byggnader 1 jordbraksdriften skall
las upp till anskaffningskostnaden minskad med åtnjutna värdeminskningsavdrag.
Om anskaffningskostnaden inte kan visas, skall värdet av byggnader tas upp till
2/3 av summan av det taxerade jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig
mark och värde av särskUda tillgångar, som åsatts vid fastighetstaxeringen
närmast före det försia räkenskapsårels ingång. Om däri ingår värde av mera
betydande naturtiUgångar eller särskUda förmåner, skall dock byggnadsvärdet
minskas med skäligt värde för dessa. Vidare får skogsmarksvärdet inräknas med
högst 25 000 kr.

Något ingångsvärde av fordringar och skulder fär
inle las upp vid övergången lill bokförUigsmässig redovisning. Som elt undantag
gäller dock att skattskyldig, som före övergången har inköpt stamdjur på kredit
men först därefter eriagt likvid, får redovisa köpeskUUngen som ingående
lager, om inköpet är att hänföra tUl nyuppsättning. Samma belopp skall då tas
upp som ingående varuskuld. Likaså får skattskyldig, som före övergången har
sålt slamdjur på kredil men först därefter erhållit likvid, ta upp
köpeskiUingen som ingående varufordran, om försäljningen är att hänföra tiU
realisation. Innebörden av dessa undantagsbestämmelser är att skuld som
betalts efter övergången tUl bokföringsmässig redovisning för stamdjur som ny
uppsatts dessförinnan, respektive influten fordran för realiserade sådana djur
inte får inverka på inkomstberäkningen för övergångsåret. Beloppen går
samtidigt in och ut på jordbruksbilagan i deklarationen.

Byte av redovisningsmetod kan även ske i motsatt
riktning från bokföringsmässig till kontantmässig redovisning. Ett sådant byte
torde endast ha förekommit i några enstaka fall. I de faU återgång tUl
kontant-princip sker skaU etl särskUt avräkningsförfarande tillämpas i fråga om
vissa poster i den senasle balansräkningen med hänsyn till alt dold reserv kan
ha bUdats i vissa tUlgångsslag. Nettointäkt, som beräknas för övergångsåret
enligt kontanlprincipen, skall ökas med ett belopp molsvarande allmänna
saluvärdet vid beskattningsårets ingång av slamdjur, maskiner och andra
inventarier och med det i senaste balansräkning bokförda beloppet av vamskulder
och andra skulder avseende verksamheten. Ä andra sidan får nettointäkten
minskas med det i samma balansräkning bokförda värdet av samtliga djur,
maskiner och andra inventarier samt av lager o. d. jämte det bokförda beloppet
av vara-fordringar och andra fordringar avseende verksamheten enligt nämnda
balansräkning. Om allmänna saluvärdet av slamdjur, maskiner och andra
inventarier skulle vara lägre än det av riksskatteverket fastställda värdet,
skall i stället sistnämnda värde tillämpas (punkt 3 femte stycket av anvisnmgarna
tiU 21 § KL).

s. 72 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 72

Ackumulerad
inkomst

SärskUda bestämmelser har införts om beräkning av
progressiv skatt på inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår
(ackumulerad inkomst). Bestämmelserna finns i förordningen (1951: 763) angående
beräkning av statiig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Enligt 1 §
förordningen får statiig inkomstskall beräknas som om inkomsten hade upptagils
lill beskattning med lika delar under taxeringsåret och så många av de närmast
föregående taxeringsåren att inkomsten blir jämnt fördelad på de år tUl vilka
den hänför sig. Fördelningen får dock ske högst på tio år. Kan del inte utredas
hur många år inkomsten hänför sig till, skall inkomsten antas ha belöpt på tre
år, om inte särskilda omständigheter föranleder till annal. Den särskilda
skatteberäkningen sker efter ansökan hos skatterätten i det län där
hemortskommunen är belägen.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet gäller
bestämmelserna bara vissa slags intäkter (3 § 2 mom.). Såvitt avser
jordbraksbeskatiningen får den särskilda skatteberäkningen ske för inläkt vid
avyttring av hel kreatursbesättning under fömtsättning att nyuppsättning inte
har skett under beskattningsåret. Förordningens bestämmelser omfattar även intäkt
som förvärvats i samband med upphörande av jordbraksdriften genom försäljning
av varor, produkter och inventarier avsedda för sladigvarande bruk. I fråga om
inventarier gäller emellertid som fömtsättning att de inte varit att hänföra
tUl avskrivningsunderlaget för byggnad vid beräkning av värdeminskningsavdrag.
Vidare får bestämmelserna tiU-lämpas bl. a. på engångsersättningar vid
upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt och på vissa skadestånd.

Tidigare
reformförslag

Förslag tUl reformer inom jordbraksbeskatiningen
har lidigare framlagts vid flera tUlfällen.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga föreslog i
betänkande av år 1946 en obligatorisk övergång till bokföringsmässig
inkomslredovis-ning inom jordbraket (SOU 1946: 29). Förslaget lades tiU grund
för 1951 års lagstiftning om rätt för jordbrukare all redovisa inkomsten enligt
bokföringsmässiga grander.

I belänkandet framfördes stark kritik av
kontanlprincipen som redovisningsmetod. Bl. a. anfördes att en redovisning av
endast kontanta intäkter och utgifter inte ens för de mindre jordbruken kunde
ge ett riktigt uttryck för jordbrukels ekonomiska årsresultat. Mot
kontanlprincipen som redovisningsmetod riktades också erinringar av
principiell natur. Det framhöUs all belydande inkomslbelopp ofta helt kunde undgå
beskattning. En väsenilig del av en jordbrukares inkomst av kreaturs-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 73

skötsel
ansågs nämligen komma fram först då han upphörde med jordbruket. Inkomsten
kunde då i regel inle beskattas enligt kontanlprincipen. I allmänhet
beskattades ej heller vinst som kunde uppstå i samband med realisation av
inventarier vid jordbmkets upphörande. Kontanlprincipen gav enligt de
sakkunniga dessutom upphov tiU ojämnhet i beskattningen genom att hela den
erlagda kostnaden för ersättningsanskaffning av inventarier dras av på en gång
som driftkostnad.

Taxering efter bokföringsmässiga gmnder syntes de
sakkunniga vara principiellt riktigare och ge ett mera rättvist uttryck för
jordbrukarens verkliga skatleförmåga. En sådan metod ansågs också ha den
fördelen att inkomsten blev tagen mera jämnt till beskattning. De sakkunniga
förordade bl. a. av dessa skäl en onUäggning lill bokföringsmässig inkomstberäkning
för samtliga jordbrukare.

En särskild sektion inom skattelagssakkunniga
utarbetade år 1959 förslag till bestämmelser om avdrag för värdeminskning å
maskiner och andra inventarier i jordbruk med kontantmässig inkomstredovisning
(promemoria 26 augusti 1959). De sakkunnigas förslag föranledde inte någon
lagstiftning.

Enligt förslaget skulle rätlen till avdrag för
ersällningsanskaffning av inventarier slopas och ersättas med elt obligatoriskt
avskrivningssystem vid all kontantmässig redovisning av jordbruksinkomst. Med
hänsyn till den mångfald av inventarier av skilda slag som förekommer inom jordbraket
ansåg de sakkunniga en nettoavskrivning särskill passande. Avskrivning skulle
få ske med högst 15 % av inventariernas restvärde, dvs. värdet av inventarier
vid beskattningsårets ingång ökat med kostnaden för under beskattningsåret
anskaffade inventarier och reducerat med ersättning för under årel sålda
inventarier. Det skulle enligt förslaget slå den skattskyldige fritt att välja
avskrivningsbelopp inom ramen för en till 15 % maximerad avskrivning.
Beträffande värderingen av det inventariebeslånd som finns vid övergång till
del nya avskrivningssystemet ansåg de sakkunniga alt det inte fanns någon mer
rättvisande metod än den som gäller vid övergång till bokföringsmässig
redovisning, dvs. individueU värdering av hela inventariebeståndet i de fall
den faktiska nyuppsättningskostnaden inte kunde visas. Vid denna individuella
värdering borde dock enligt de sakkunniga ingångsvärdet inte bestämmas högre
än till 70 % av invenlariemas återanskaffningsvärden.

1953 års skatteflyktskommitté framlade år 1959
förslag tUl lagstiftning rörande beskattning av djur vid beräkning av inkomst
enligt den s. k. kontanlprincipen (promemoria 19 oktober 1959).

Skatteflyktskommittén framhöll att utvecklingen
inom jordbruket medfört att kontanlprincipen blivit otidsenlig som
redovisningsmetod i jordbruk och att bokföringsmässig redovisning var den
metod som gav det riktigaste resultatet. Med hänsyn till bl. a. den pågående
utvecklingen mot allt färre småbrak måste enligt kommitténs mening en allmän
över-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 74

gång
lill bokföringsmässig redovisning ske förr eller senare. Som statsmakterna så
sent som år 1951 avvisat tanken på en allmän omläggning av beskattningsreglerna
för jordbruk ansåg sig kommittén emellertid ej böra lägga fram förslag i denna
riktning ulan koncentrerade sig i stället på att försöka förbättra
kontantprincipen.

Kommilléns förslag innebar all kostnad för inköp av
djur alltid skulle vara avdragsgill och atl inkomst vid försäljningen alllid
skulle beskattas i förvärvskällan jordbruksfastighet. Djur skulle alltså
betraktas som varulager och inte som levande inventarier. Anskaffningskostnaden
för djur skulle få dras av det år betalningen eriades eller kunna balanseras
från år tiU år för att dras av i samband med slutförsäljningen. Balanserad
anskaffningskostnad skulle redovisas på jordbruksbUagan i inramad ruta under
benämningen "lagervärde å djur". Enligt en begränsningsregel skuUe
lagervärdet få disponeras för avdrag endast om sammanlagda värdet på djur vid
beskattningsårets utgång understeg lagervärdet vid ingången av året. Tiil grund
för värderingen skulle härvid läggas av riksskattenämnden fastställda värden
för djur.

Övergängen tUl det nya systemet skulle enligt
kommittén ske på det sätt som gällde vid frivUlig övergång till
bokföringsmässig redovisning. Som lagervärde på djur skulle således den
ursprungliga nyuppsättnings-kostnaden tas upp. Om denna inle kunde visas skulle
lagervärdet på befinlliga djur bestämmas med ledning av riksskattenämndens
anvisningar för jordbrukare med bokföringsmässig redovisning.

Ej heller skatteflyktskommitténs förslag har lagts
lill grand för lagstiftning.

Valet
av redovisningsmetod Kommittén

Redovisningsmetodernas
för- och nackdelar

Kommittén tar inledningsvis upp tUl granskning de
två metoder, den kontantmässiga resp. den bokföringsmässiga metoden, som
skattelagstiftningen ställer tiU förfogande för redovisning tiU beskattning av
jord-bruksmkomst. Granskningen åsyftar närmast att klarlägga metodemas fördelar
och nackdelar sedda ur den enskUde jordbrukarens synvinkel och utifrån allmänna
synpunkter. Hur de båda metoderna tillämpas i praktiken belyses av uppgiften i
betänkandet att huvudparten av landels jordbrukare f. n. ca 150 000
använder den kontantmässiga metoden. Antalet jordbmkare som vid 1971 års
taxering redovisade inkomsten enligt bokförmgsmässiga grander anges tUl
omlcring 12 000 eller endasl ca 8 % av samtiiga jordbrukare.

I detta sammanhang kan nämnas att kommittén
undersökt hur inkomsten skall redovisas enligt gällande regler om
jordbruksbeskattning i Danmark, Finland och Norge. En redogörelse härför finns
i betänkan-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 75

det
s. 7881. Det framgår alt ett slort antal jordbmkare i Danmark och Norge måste
tillämpa en bokföringsmässig inkomstberäkning på grund av föreliggande
bestämmelser om bokföringsplikt. I Danmark är gränsen för bokföringsskyldighet
beroende av fastighetens taxeringsvärde. Gränsvärdet förskjuts etappvis nedåt,
med resultat att bokföringsplikten år 1970 omfattade omkring 50 000
jordbrukare. Vid taxering av jordbruksinkomst i Finland redovisas inkomsten
enligt en modifierad kontantmetod, även om innehavare av jordbruk i princip är
skyldiga att föra räkenskaper av enkelt slag. Norska jordbrukare är underkastade
räkenskapsskyldighet när den brukade arealen uppgår lill minst 20 ha eller om
hönseri eller grisuppfödning bedrivs i viss omfattning. Belräffande
jordbruksbeskattningen i de nämnda länderna får i övrigt hänvisas liU
redogörelsen i betänkandet.

Kommittén diskuterar först kontantprincipen som
redovisningsmetod. När denna infördes genom 1910 års förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt kan den enligt kommittén antas ha varit lätt att tillämpa
och även gett i slorl sett tillfredsställande resultat med tanke på att
jordbruket vid denna lid i stor utsträckning var inriktat på självhushållning
och drevs utan maskinell utrustning. Detla gäUer emellertid inte oförändrat i
dag enligt vad kommittén framhåller. Härvid hänvisar kommitlén till den
genomgripande strukturförändring som del svenska jordbruket undergått under de
gångna årtiondena. Driften har blivit alllmer specialiserad och kräver en
maskineU utrustning av slor omfattning. Rörligheten i fråga om djurbeståndet
på en och samma faslighet är numera myckel slörre än man kunde räkna med år
1910. Produktionsmetoderna har i åtskUliga avseenden förändrats inle minst pä
grund av den tekniska utvecklingen inom jordbruket.

Den sedan decennier pågående
strukturrationaliseringen har medfört att den genomsnittliga storleken på
brukningsenheterna har ökat, inte så mycket genom utvidgning av den brukade
åkerarealen per enhet ulan främst genom minskning av antalet små enheter. Under
senare år har anlalet små enheter gått ned myckel krafligl samtidigt som en
viss ökning skett av antalet större bärkraftiga jordbruk. Utvecklingen framgår
av en uppställning över anlalet brukningsenheter i skilda storleksgrupper
enligt statistiska centralbyråns jordbruks- och lantbruksräkningar.

Antal
brukningsenheter

enligt
jordbruksräkningen år

Lantbruks-

räkningen

Storleksgrupp

1937

1944

1951 1956

1961

1966

1971

2 5 ha åker

113 722

107 776

95 945 87 554

66 635

47 301

30 661

5- 10 "

97 298

94 144

89 755 83 246

75 017

55 025

39 142

10- 20
"

60 441

58 477

59 790 59 561

53 446

43 754

36 698

20- 30
"

17 518

17 030

17 719 18 479

18 266

18 433

17 809

30- 50
"

10 969

10710

11234 11667

11960

13 231

14 919

50-100
"

5 077

5 065

5 419 5 373

5 410

6 280

8124

över 100
"

2 294

2 325

2 325 2 221

2186

2 243

2 707

Summa

307 319

295 527

282187 268 101

232 920

186 267

150 060

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 76

Kommittén konstaterar att kontanlprincipen som
redovisningsmetod har såväl fördelar som nackdelar för den enskUde
jordbrakaren. Förändringama inom jordbmket har dock medfört, att
kontanlprincipen som redovisningsmetod blivit alllmer otymplig och svår alt
tillämpa i praktiken för såväl jordbrukarna som taxeringsmyndigheterna. Följden
har blivit en mängd skalteprocesser avseende främsl gränsdragningen mellan
löpande försäljning och realisation av djur samt avdrag för
ersättningsanskaffnmg av inventarier av delvis annan konslruktion eUer med fler
funktioner än som funnhs på dem som sålts eller utrangerats. Vad kommittén
anför om kontantprincipens för- och nackdelar sedda ur jordbrukarens synvinkel
kan i huvudsak sammanfallas på följande sätt.

Den största fördelen vid kontantmässig redovisning
torde vara möjligheten att erhålla viss skattefri mkomst genom
krealursskötsel. En nyelablerad jordbrukare, som av skilda skäl börjar med en
relativt ringa djurbesättning, kan efter hand bygga upp besättningen genom egen
uppfödning. Vid senare utförsäljning (realisation) kan härigenom antalet djur
vara betydligt större och ersättnmgen för de sålda djuren väsentligt överstiga
nyuppsättningskoslnaden för den urspmngliga mindre djurbesättningen. Den vmst
som på så sätt uppkommer genom uppfödning av djur utgör i princip inkomst av
jordbruksdriften men blir enligt kontantprincipens regler inte föremål för
beskattning. Även om möjligheterna tUl sådan realisationsvinst beskurits under
senare år genom ändrad gränsdragning mellan löpande försäljning och
realisation, är realisationsmöjlighelen enligt kommitlén alltjämt i vissa fall
av betydelse. Någon motsvarighet härtUl finns inte inom rörelsebeskallningen.
Det lorde visserligen numera inle vara lika vanligt som förr att en nyelablerad
jordbmkare startar med ett litet antal djur för atl genom egen uppfödning
skaffa sig en tillgång, som senare kan avyttras ulan beskaltningspåföljd. Att
sådana fall likväl finns framgår emellertid av en del ansökningar om
förhandsbesked beträffande djurrealisalioner.

En annan fördel som fått allt slörre betydelse
under de senasle årtiondena är möjligheten att på elt tidigt stadium erhålla
avdrag för inventarieanskaffning genom att först nyuppsätta en begagnad maskin
och efter kort tid byta ut denna mot en fabriksny. I sådana fall medges avdrag
för kostnaden vid utbytet under fömtsättning alt maskinerna är likvärdiga.
Systemet med avdrag för ersättningsanskaffning avser att i efterskott ge
kompensation för slitning av inventarier i verksamheten. Om det
ersättningsanskaffade inventariet är nytt medan det utbytta ur-sprangligen
anskaffats begagnat, har avdraget dessutom syftet atl i förskott ge
kompensation för det nya inventariets förslitning till det stadium som det
utbytta befann sig i vid anskaffandet, under förutsättning att inventarierna i
övrigt anses likvärdiga. Denna metod anges i belänkandet vara relativt ofta
praktiserad. Jordbrukare som förfar på della

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 77

sätt
får en jämförelsevis Uten nyuppsätlnuigskoslnad för sitt maskinbestånd. Genom
den tekniska utvecklingen av jordbruksmaskiner torde i allmänhet också en
allmän kvalitetsförbättring av maskinerna ske ulan att förbättringskostnaden
hänförs till ej avdragsgUl nyuppsältnmg.

En ytterligare fördel torde jordbrukarna i
allmänhet anse vara atl bokföringsplikl eller andra formella krav på
räkenskaper inte är förknippade med kontantmässig redovisning. Kommittén anser
dock en sådan inställning lUl slörsta delen grundad på en missuppfattning och
pekar på den allmänna föreskriften i 20 § TF om skyldighet att föra
anteckningar eller räkenskaper som underlag för en riktig självdeklaration.
För jordbrukarna torde denna föreskrift enligt kommittén innebära krav på
räkenskaper eller anteckningar som inle avseväri skUjer sig från vad som
föreskrivs i jordbruksbokföringsförordningen (1951: 793).

Som
en av nackdelarna med kontantprincipen nämner kommittén den ojämnhet i
beskattningen som ofta uppkommer på grund av alt praktiskt taget inga
möjUgheter tUl öppen resultatutjämning mellan olika år står jordbrukaren till
buds bortsett från skogskontoinsätlning av skogs-inkomst. En viss
resullaluljämning kan dock åstadkommas genom avtal om framtida betalning för
gjorda leveranser av djur, spannmål m. m. enligt anvisningar meddelade av
riksskattenämnden (RN 1956 nr 1: 1). En annan ogynnsam effekt sammanhänger med
svårigheten för en jordbrakare att visa att en minskning av djurbesättning är
avsedd alt bU bestående. En försäljning i syfte att varaktigt minska
besättningen kan därför bli beskattad som löpande försäljning trots att
försäljningen enligt reglerna för kontantprincipen bort hänföras till skattefri
realisation. I sådana fall kan det inträffa att den slutiiga realisationen ej
helt kompenserar den urspmngliga nyuppsättningskostnaden för djur. Samma
ogynnsamma beskattningsläge kan uppkomma för en jordbmkare som urspmngligen haft
en ren mjölkdjursbesätlning men sedan utan att realisera denna besättning
successivt gått över tUl enbart slaktdjursuppfödning. Denne torde nämUgen inle
kunna påräkna att vid utförsäljning av slaktdjursbesätlningen få någon del
därav hänförd till realisation som kompensation för sin tidigare ej avdragna
kostnad för nyuppsättning av djur.

Kommittén framhåUer att kontanlprincipen ofta ger
upphov till skattetvister i fråga om gränsdragningen mellan realisation och
löpande försäljning av djur samt beträffande avdragsrätl vid byte av
inventarier. SärskUt reglerna om ersättningsanskaffningsavdrag är numera
synnerligen svåra att tillämpa på grand av att nya jordbruksmaskiner sällan är
konstmerade på samma sätt som de äldre maskiner de helt eller delvis är avsedda
att ersätla. Ett belysande exempel på detla är frågan om avdragsrätt för
anskaffad slaghack. Från jordbrukamas sida har ofta hävdats, att en slaghack
kan ersätta helt eUer delvis slåtterma-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 78

skin,
grönfoderlaslare, slråskärare, räfsor, halmrivare m. fl. äldre maskiner. I
vissa fall har beskatlningsnämnderna medgett avdrag med halva eller hela
anskaffningskostnaden, i andra fall har avdrag ej alls medgetts. I några mål
som prövats av regeringsrätten blev utgången oUka tiU synes beroende på
pläderingen i målet (RÄ 1968 ref 48 och Fi 12751279). Avdrag medgavs i elt
fall där del gjordes gäUande alt de äldre maskinerna helt utrangerats eller
sålts. 1 övriga fall, där de äldre maskinerna även efter anskaffningen av
slaghack i viss mån använts, medgavs ej avdrag. Oklarheterna på detla område
ger enligt kommitténs uppfattning utrymme för skiftande tolkningar och
bedömningar vUkel har lett tiU en ojämn rättspraxis.

Vidare pekar kommittén på del förhållandel att en
jordbrukare, som i samband med en aweckUng av jordbraket realiserar elt tämUgen
nedslitet maskinbestånd, ofta inte får så stor ersättning för maskinerna att
den täcker hans verkliga nyuppsällningskoslnad. Den förlust som här kan
uppkomma är i princip en driftförlust men blir enligt kontanlmetodens regler ej
avdragsgill vid taxeringen. Del framhålls också alt kontantprincipen kräver
längre tid för konsolidering på grund av avsaknaden av rätt tUl
värdeminskningsavdrag för den numera ofta mycket dyrbara maskinparken samt alt
utrangeringsavdrag för byggnader ej kan medges vid kontantmässig redovisning.

Sammanfattningsvis uttalar kommUién, att
svårigheterna i den praktiska tillämpningen av kontantprincipen under senare
lid blivit så stora att den måsle anses olämplig som metod för redovisning av
inkomst av jordbraksfastighet.

Belräffande den bokföringsmässiga
redovisningsmetoden framhåUer kommittén som en motsvarande fördel att vissa av
de problem som uppkommer vid kontanlmeloden automatiskt faller bort, nämligen
frågor om gränsdragning mellan löpande försäljning och realisation av djur
resp. mellan nyuppsättning och ersättningsanskaffning av inventarier. Genom att
värdeminskningsavdrag erhålls för inventarier underlättas vidare anskaffandet
av moderna maskiner i och med att amortering av lån för maskininvesteringar
inle behöver ske med beskattade medel. Avskrivningarna torde i regel kunna
avpassas så att de täcker på varje år belöpande amorteringar. Bokföringsmässig
redovisning ger dessulom ojämförligt slörre möjligheter till resullaluljämning
mellan olika beskattningsår.

Kommitlén betonar att den bokföringsmässiga metoden
har en principieUt riktig grand. Nettoinkomsten av en förvärvskälla utvisar
det verkliga ekonomiska resultatet för redovisningsperioden och därmed också
den verkliga skatteförmågan under förutsättning att inga extra
resultatreglerande åtgärder vidtagits i bokslutet. Metoden möjliggör slörre
jämnhet vid beskattningen och en från många synpunkter önskvärd konsolidering.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:120 79

Vidare framhåller kommittén att det knappast torde
vara möjligl att införa företagsekonomiskt riktiga avskrivningsregler för
jordbmkets byggnader och andra anläggningar om inte bolcföringsmässig redovisning
tUlämpas. De liberala avskrivningsregler som införts för rörelse-och
industribyggnader fömtsätter således för sin tillämpning att inkomsten
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Ä andra sidan, påpekar kommittén, torde jordbmkarna
i allmänhet anse kravet att föra räkenskaper enligt föreskriftema i
jordbruksbokföringsförordningen som en nackdel. För den som varit van atl
upprätta deklaration enligt kontantprincipen lorde i vart fall lill en början
deklaration enligt bokföringsmässiga grunder anses besvärligare och därför
mer tidskrävande. Kommittén räknar med atl etl slorl antal jordbrukare torde
komma att behöva sakkunnigt biträde för fullgörandet av
deklarationsskyldigheten.

Överväganden
och förslag Allmänna synpunkter

Kommittén påpekar all den kritik som vid skilda
tillfäUen anförts mot kontanprincipen som redovisningsmetod för inkomst av
jordbruksfastighet lill en del återgetts i kommitténs granskning av denna
metod. I slorl sett samma kritik har även kommit fram under utredningsarbetet i
svar på en förfrågan som kommitlén riktat till samtliga försie taxeringsinlendenier
i landet om vilken av de nu gällande redovisningsmetoderna som kan anses
lämpligast med tanke på materieU rättvisa, likformighet och lättUlämplighet.

Enligt kommitténs mening är gällande regler för
beskattning av jordbmk med kontantmässig redovisning starkt föråldrade.
Reglerna medför i många fall taxeringsresullal som varken är rättvisa i
förhållande lill andra kategorier skallskyldiga eller likformiga vid jämförelse
mellan jordbmkare. Del är obestridligt, anför kommUlén, all den bokföringsmässiga
redovisningsmetoden är vida överlägsen den kontantmässiga och alt den i
tiUämpningen ger ett mer rättvisande taxeringsresullal. Kommittén anser det
vidare otUlfredsställande att de materieUa skattereglerna dvs. frågan om vad
som utgör skaUepliktig inkomst resp. avdragsgill ulgift skall bedömas olika i
en och samma förvärvskäUa beroende på om inkomsten därav redovisas enligt
kontanlprincip eller bokföringsmässiga grunder.

Dessa överväganden har lell kommittén till
uppfattningen all en allmän övergång till redovisning enligt bokföringsmässiga
grunder är önskvärd. Vid denna bedömning tar kommittén hänsyn även tiU
stmktur-rationaliseringen och de förändrade driftmetoderna inom jordbrakel. Man
framhåUer också att en bokföringsmässig redovisning behövs för

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 80

att
använda sådana moderna regler om avskrivning av tillgångar i jordbmket som
kommittén kommit fram tUl.

Ätt vissa svårigheter kan uppslå under en
övergångsperiod och innan nya bestämmelser blivit allmänt kända finner
kommitlén uppenbart. Men de torde inle bli av den storleksordningen alt de bör
utgöra ell hinder för en övergång lill bokföringsmässig redovisning för
jordbruket. I detla sammanhang hänvisar kommittén till atl vissa jordbrukare i
Danmark, Finland och Norge är skyldiga att redovisa enligt bokföringsmässiga
grunder, även om de materiella reglerna inle alllid innebär en enligt svenska
begrepp fuUsländig bokföringsmässig redovisning.

Kommittén tar upp tUl bemötande betänkligheter av
den art som kom till uttryck i samband med tillkomsten av gällande regler om
ratt för jordbrukare alt taxeras efter bokföringsmässiga grunder (prop. 1951:
191). I flera remissyttranden framfördes farhågor för atl i vart fall de mindre
jordbrukarna skulle ha svårt att utan hjälp av bokföringskunniga personer
upprätta rUctiga deklarationer med räkenskapsmässig redovisning. Uttalanden av
della slag kan enligt kommittén ha varil berättigade vid den tidpunkt då de
gjordes, dvs. för 20 år sedan. Under mellantiden har emellertid en belydande
förändring skett i della avseende. De nu aktiva jordbrukarna måste antas vara
väsentligt bättre rustade att sköta räkenskaper och skattemässig redovisning
enligt bokföringsmässiga grander. Den omfattande upplysnings- och
studieverksamhet som bedrivits såväl inom lantbrukets egna organisationer som i
del allmännas regi har medfört en betydande förbättring av kunskaperna på detta
område. Dagens jordbmkare torde vara minst lika bokförings- och skattemed-velna
som andra företagare, vilka sedan länge är skyldiga alt tUlämpa
bokföringsgrunder oavsett verksamhetens omfattning. HärtUl kommer att
jordbrukarnas deklarationsunderlag numera regelmässigt torde vara väsentligt
bättre än tidigare med hänsyn bl. a. till den för flertalet gällande
skyldigheten att redovisa mervärdeskatt. Farhågorna om atl landets jordbrukare
inte kan klara av den i regel enkla bokföring som blir nödvändig vid
bokföringsmässig redovisning är därför enligt kommitténs mening överdrivna.

Kommittén finner det angeläget alt framhålla, att
redovisning enligt bokföringsmässiga grunder inte medför någon merbelastning
från arbetssynpunkt för den som driver verksamhet i ringa omfattning. Som kommittén
förut berört måste varje skattskyldig ha ett tUUlörlitiigt underlag för att
kunna fullgöra deklarationsskyldigheten på rätt sätt. Den jordbrukare som
nöjer sig med s. k. enkel bokföring behöver enligt kommitténs mening i regel
inte föra räkenskaper av större omfattning än som erfordras för redovisning
enUgt kontantmetod. Redovisningen av balansposter lagertUlgångar,
varufordringar och varuskulder utgör inte något nylt arbetsmoment. Dessa
poster skall nämligen, som

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 81

kommittén
erinrar om, också redovisas vid tillämpning av kontanlmeloden, även om de då
inle skall anges på jordbmksbilagan utan endast på förmögenhetsbUagan.

Sedan kommitlén kommit fram till alt i vart fall en
del av landels jordbrukare måste gå över till bokföringsmässig redovisning, har
kommittén övervägt lämpligheten av en partiell skyldighet att deklarera
bokföringsmässigt omfattande endast innehavare av större och medelstora
jordbruk. För en sådan lösning lalar enligt kommittén att antalet mycket små
jordbmk är betydande. Svårigheter kan vidare uppkomma för de bokföringsbyråer
som kan bU anUtade och för skattemyndigheterna i samband med att ett
förhållandevis stort antal jordbrukare åläggs att byta redovisningsmetod.

Komnuttén ställer härvid frågan om hur en
avgränsning bör göras meUan sådana jordbrukare, som bör vara skyldiga att
redovisa bokföringsmässigt, och de som skall tillåtas använda en annan
redovismngs-metod. Som en grundval för en sådan uppdelning diskuterar kommitlén
möjlighelerna att knyta an till antingen åkerareal, taxeringsvärde eller
brultoomsällning eller en kombinalion av två av dessa faktorer. En
av-gränsningsregel grandad på viss minsta åkerareal skulle vara lätt att
till-lämpa och även lämplig, under fömtsättning att aU jord var av samma
kvaUtet och att produktionen bedrevs på samma sätt i alla jordbruk. Eftersom
detta inte är förhållandet skulle resultatet kunna bli, anmärker kommittén, att
ett arealmässigt sett relativt stort jordbruk med ringa jordbruksproduktion
skulle bli redovisningsskyldigt, medan ett intensivt bedrivet jordbruk på en
mindre åkerareal men med en vida större produktion och omsättning inte skulle omfattas
av samma skyldighet. Även anknytning tiU laxermgsvärdet som används i Danmark
finner kommittén kunna medföra ojämna verkningar till följd av intensivdrift,
skUlnader i byggnadsbestånd e. d. Det skuUe också bli nödvändigt att fastställa
taxeringsvärdet för jordbruk som inte utgör särskilda laxerings-enheter. Så är
fallet med en stor mängd företag som till en del ägs och till en del arrenderas
av brukaren. Kommitlén tUlfogar att betydande geografiska ojämnheter skulle
uppslå på grund av den stora variationen i de enhetsvärden per ha åker som
ligger tUl grund för fastighetstaxeringen.

En avgränsning med hänsyn tiU bmttoomsättningen
anser kommittén ha både för- och nackdelar. Bmttoomsättningen på en
jordbruksfastighet är i regel ett gott uttryck för jordbrukets storlek och
omfattningen av jordbruksdriften. Om bmttoomsättningen används som grandval för
en uppdelning, torde man således kunna räkna med alt de effektiva och
bärkraftiga jordbruken skuUe komma alt redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder. EmeUertid har delta altemativ den nackdelen att brut-toomsätlningen
kan variera mycket från elt år lill elt annat, särskilt på

6 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 82 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 82

sådana
fasligheter där skogsförsäljning förekommer vissa år. Della bör dock enUgt
kommitténs mening inte utgöra något oöverstigligt hinder för atl tillämpa denna
avgränsningsregel.

Om skyldigheten att gå över tUl bokföringsmässig
redovisning inte skall gälla alla jordbrukare, fiimer kommitlén det vara
enldast och lämpligast att uteslutande knyta an till en given omsätlningssumma.
Med hänsyn lill det förhållandevis stora antal skattskyldiga som kan beröras av
en sådan reform bör en övergång tUl bokföringsmässig redovisning ske etappvis.
Var en omsätlningsgräns skall sättas anser kommittén vara en bedömningsfråga
med hänsyn bl. a. tUl angelägenheten att inom överskådlig tid kunna i huvudsak
aweckla konlanlprmcipen och få full jämställdhet i redovisningshänseende mellan
jordbruk och rörelse. Den beloppsmässiga gränsen bör därför inte sällas
alltför högt. Enligt en frekvensundersökning av jordbrukarnas brattoinläkler,
som statistiska cenlralbyrån utfört för kommitténs räkning, hade mer än
hälften av det totala anlalet jordbmkare i landet inkomståret 1968 mindre än 30
000 kr. i bruttointäkter. Enligt kommitténs mening innebär det en lämplig
avvägning att fastställa beloppsgränsen lUl 20 000 kr.

Om detta altemativ skulle väljas, beräknar
kommittén alt drygt 70 % av landets jordbrukare kommer att redovisa enligt
bokföringsmässiga grander i mitten av 1970-lalet. Närmare 30 000 jordbmkare
skulle då återstå som således inte skulle ha skyldighet men väl rättighet
att deklarera bokföringsmässigt. Frågan uppkommer då om dessa jordbrukare bör
tillåtas fortsätta med den kritiserade kontanlmeloden. Som ett alternativ
nämner kommitlén utvägen att utan alltför stora ingrepp anpassa metoden efter
de förhållanden under vilka jordbruk bedrivs i dag. Kommitlén anser det härvid
mest angeläget att eliminera möjlighetema alt genom uppfödning och sedermera
realisation av djur skapa skattefria vinster. Vidare bör avdragsrätten för
inventarieanskaffningar moderniseras och förbättras genom införande av rätt
lill årliga värdeminskningsavdrag.

Från denna utgångspunkt har kommittén undersökt
möjligheten av att skapa en modifierad form av kontantprincipen ulan alt införa
andra ändringar i de nuvarande materiella reglerna än just belräffande djur och
inventarier. Djuren borde då behandlas på samma sätt som varalager och avdrag
för inventarieanskaffning ske i form av årliga värdeminskningsavdrag enligt en
enkel restvärdemetod. Detta skulle dock nödvändiggöra tUlskapande av
övergångsbestämmelser som gav nuvarande jordbmkare möjlighet att få avdrag för
den urspmngliga nyuppsättningskostnaden för djur och inventarier eller
alternativt värdet av befintiiga stamdjur och inventarier. Ett sådant
värderingsförfarande skulle emellertid medföra så pass komplicerade regler alt
en modifierad form av kontantprincipen enligt kommitténs mening inle utgör ett
lämpligt alternativ tUl bokföringsmässig redovisning. För övrigt skulle en så-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 83

dan
modifierad kontanlprincip inle komma att avvika särskUt mycket i förhållande
lill en bokföringsmässig redovisningsmetod.

Komnuttén har även övervägt möjligheten av all
införa regler om schablonmetod för beräkning av inkomst av vissa
jordbruksfastigheter i Ukhet med vad som gäller om villor i förvärvskällan
annan fastighet. Nuvarande regler innebär att alla jordbmksfastigheler skall
redovisas enligt konventionell metod oavsett storleken av intäkter och
kostnader. Detta medför all deklarations- och laxeringsförfarandel för
fasligheler med i regel obetydliga intäkter och kostnader blir onödigt omständligt.
En ändring av beskallningsprincipen för vissa jordbruksfastigheter bör, enligt
vad kommittén anför, ha till syfte att skapa likformighet i
beskattningshänseende för fastigheter med Ukartad användning men olika
beskattningsnatur. En övergång till schablonbeskattning bör därför i princip
begränsas lill all omfatta endast fasligheler som i fråga om sloriek och
användningssätt kan jämställas med vUlafastighel. Kommittén tillägger att vid
denna jämförelse dock bör bortses från förekomsten av skogsmark och improduktiv
mark.

Kommittén påpekar all det ofta gjorts gäUande atl
ägarens bostadsbyggnad på jordbmksfastighet generellt borde schablonbeskattas
på samma säll som i regel sker för ägarens bostad i villafastighet i förvärvskällorna
annan faslighet och rörelse. På jordbraksfastighet, där omfattande
jordbruksdrift förekommer, kan enligt kommitténs mening mangårdsbyggnaden
emellertid inle jämställas med villa. Mangårdsbyggnaden ingår där som en del
av själva förvärvskällan och får enligt kommittén anses ha sådant samband med
jordbruksdriften att den åtminstone tiU viss del kan anses jämställd med
driftbyggnad. En utbrytning av mangårdsbyggnaden på egentliga
jordbraksfastigheter ser kommittén ej heller som en nödvändig följd av en schablonbeskattning
av mindre jordbmksfastigheler med huvudsaklig karaktär av bosladsfastighet. Att
också reparations- och underhållskostnader för en mangårdsbyggnad till viss del
kan anses hänförliga till personliga levnadskostnader ulgör enligt konunittén
inte tiUräckliga skäl för en genereU schablonbeskattning av mangårdsbyggnader
på jordbruksfastighet.

Vid sin prövnmg av frågan om en schablonbeskattning
av sådana jordbruksfastigheter som huvudsakligen används för bosladsändamål
finner kommittén att betydande svårigheter uppstår när man närmare skaU ange
vilka fastigheter som bör omfattas av en schablon. Kommittén anser del inle
lämpligt all därvid uteslutande gä efter totalarealen eller arealen av
inägojord. Det enklaste sättet synes kommittén vara alt föreskriva alt
jordbruksfastighet med en normal årlig braltointäkt av annat slag än av
skogsbruk understigande visst belopp skall redovisas enligt schablonmelod,
under föratsättning dessulom att ägaren själv disponerar faslighetens
mangårdsbyggnad.

Kommittén
ullalar alt åtskilliga av de skäl som föranledde genom-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 84

förandet
av schablonbeskattning av villor kan sägas föreligga också beträffande vissa'
jordbraksfastigheter. Fördelar från såväl förenklings-som rättvisesynpunkt
skulle vinnas om en liknande schablonmelod införs för nundre
jordbruksfastigheter där egentiig jordbruksdrift inle förekommer. Kommittén
har emellertid kommit tiU den uppfattningen atl en ändring av reglerna för
inkomstbeskattningen inte bör genomföras ulan mer ingående utredningar och
överväganden än kommhlén haft möjlighet att utföra. Kommittén har därför inte
ansett sig böra lägga fram något förslag om schablontaxering av fastighet som
taxerats som jordbruksfastighet. I stället ifrågasätter kommittén om inte
molsvarande effekt kan nås på ett enklare sätt än genom alt ändra reglerna för
inkomstbeskattningen. Della skulle kunna ske genom att här avsedda
jordbmksfastigheler vid nästa allmänna fastighetstaxering laxeras som annan
faslighet eller alt mangårdsbyggnader på sådana fastigheter bryts ut till en
särskUd taxeringsenhet och laxeras som annan fastighet. Frågan om berörda
fastigheters beskattningsnatur bör i försia hand prövas i samband med en
ändring av reglerna för fastighetstaxeringen. Om det därvid skulle visa sig,
att det inte är möjUgt eller lämpligt att ändra beskattningsnaturen för sådana
fasligheler eller byggnader, bör enligt kommitténs mening införande av
schablonbeskattning aktualiseras.

Kommitténs
förslag

Som framgått av del föregående har kommittén mte
ansett del möjligt att ändra den nuvarande kontanlprincipen så atl den i
framtiden lämpligen kan användas som redovisningsmetod jämsides med redovisning
enligt bokföringsmässiga grunder. Kommittén framhåller att den således haft att
välja mellan en bokföringsmässig redovisningsmetod, som är obUgatorisk för alla
jordbrakare, eller denna redovisningsmetod i förening med en oförändrad
kontanlprincip för en med tiden mycket liten grupp jordbrukare.

Kommittén anför att det måste anses angelägel av
såväl principiella skäl som av rättviseskäl alt samma redovisningsmetod och i
huvudsak samma materiella skatteregler gäller för såväl jordbruk som rörelse.
Såsom tidigare berörts anser kommitlén det också nödvändigt med bokföringsmässig
redovisning för atl rörelsebeskallningens nya avskrivningsregler för byggnader
m. m. skall kunna anpassas för motsvarande tillgångar i jordbrak. Då
jordbraksverksamhet under senare år alltmer fått karaktär av rörelse och
ensartade skatteregler så långt möjligt bör gäUa för all slags
näringsverksamhet, bar kommittén inte kunnat finna några bärande skäl för att
vissa jordbrukare skall få tiUämpa annan redovisningsmetod än sådan enUgt
bokföringsmässiga grander. Kommittén föreslår därför att kontantprincipen helt
avvecklas som redovisningsmetod för mkomst av jordbruksfastighet och att den
bokföringsmässiga redovisningsmetoden görs obligatorisk för alla idkare av
jordbruk.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 S5

Kommittén är väl medveten om alt en obligatorisk
skyldighet för jordbmkare att gå över till bokföringsmässig redovisning för med
sig åtskilliga problem under övergångsskedet för såväl jordbrukarna som
taxeringsmyndigheterna. En samtidig övergång för alla jordbrukare i landel
finner kommittén därför utesluten. För alt göra övergången så smidig som
möjligt föreslår kommitlén i stället alt den får ske successivt under en
period om fem år med början den 1 januari 1973. Alla jordbrakare som börjar sin
verksamhet efler nämnda dag bör dock vara skyldiga att ha bokföringsmässig
redovisning. Kommitlén påpekar att det med hänsyn till nedläggningstakten när
det gäller småjordbruk och åldersfördelningen bland de nuvarande jordbrukarna
lorde vara realistiskt att räkna med alt åtskilliga av de minsta jordbruken
inte kommer atl beröras av de nya reglerna. Många småjordbrak kommer att ha
avvecklats, innan skyldighet att gå över till bokföringsmässiga grunder kommer
all föreligga.

Den successiva övergången till bokföringsmässig
redovisning bör enligt kommitténs förslag beslämmas av bmttoomsältningen. Som
underlag för bedömningen av lämpliga beloppsgränser har kommittén haft en av
statistiska centralbyrån utförd undersökning av jordbrukarnas brattoinläkler
sådana de framgått av jordbrukarnas deklarationer avseende inkomståret 1968.
Enligt denna undersökning ulgjorde antalet brukningsenheter med över 2 ha åker
för vUka redovisades inkomst av jordbruksfastighet i runt tal 163 000, varav 8
400 eller 5 % redovisade enligt bokföringsmässiga grunder. Vidare framkom all
endast 17 000 jordbrukare haft bruttointäkter över 100 000 kr., alt 47 400
eller 29 % av det lotala antalet jordbrukare i landet haft bruttointäkt över 50
000 kr. saml all 86 000 eller mer än hälften av totalantalet inte kommit upp i
30 000 kr. bruttointäkt.

Av undersökningen framgår att betydande skillnader
föreligger mellan olika delar av landet. De minsta brukningsenheterna, dvs. de
med mindre bmtiointäkler än 30 000 kr., återfinns framför allt i Jönköpings, Älvsborgs,
Värmlands och Västerbottens län. Mer än 1/3 av brukningsenheterna i de två
minsta storleksgrupperna finns sålunda i dessa län. Brakningsenheterna med de
slörsta bmttointäktema är tUl stor del belägna i Skånelänen, som har över 5
700 eller drygt 1/3 av brukningsenheterna med mer än 100 000 kr. i
bruttointäkter.

De omsättningsuppgifler som framkommit vid
undersökningen kan enligt kommitténs mening inte ulan vidare läggas lill grund
för överväganden om vilka beloppsgränser som bör fastställas eller den takt i
vilken en övergång lill bokföringsmässig redovisning bör ske. Gmnden härför
måsle vara de förhållanden som kan tänkas föreligga vid ingången av de aktueUa
övergångsåren 19731977. Kommitlén har därför sökt ta hänsyn lill bl. a.
inkomslulvecklingen, nedläggningslakten för

s. 86 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 86

jordbmk
som beräknas upphöra och antalet frivUliga övergångar. Taklen i
övergångsskedet bör enligt kommitténs mening vidare vara sådan all övergångsskyldighelen
de första åren inle kommer alt omfatta aUtför stora grupper. Sedan den nya
lagstiftningen varit i kraft några år och kan antas ha blivit relativt väl känd
av såväl de bokföringsbyråer och enskilda personer som brukar biträda
jordbrukarna med att upprätla deklarationer som av jordbrukarna själva, bör elt
större antal årligen kunna gå över lill bokföringsmässig redovisning. En
successiv övergång i tämligen långsam takt anser kommitlén vara önskvärd också
med hänsyn till personalresurserna hos bokföringsbyråer och taxeringsmyndigheter.

Enligt kommitténs förslag bör vidare
övergångsskyldigheten inle knytas liU bmltoomsältningen för det senasle
beskattningsåret utan till omsättningen närmast föregående år, dvs. två år
före övergångsåret. Härigenom får de skattskyldiga mera tid på sig att
förbereda övergången till bokföringsmässig redovisning.

Kommittén föreslår att övergång till
bokföringsmässig redovisning skall göras den 1 januari 1973 av dels aUa
juridiska personer som enligt civUrättslig lagstiftning är bokföringsskyldiga,
dels alla som under 1973 börjar driva jordbrak och dels de jordbrakare som för
inkomståret 1971 haft en bruttoomsätlning om minsl 150 000 kr.

För de följande Övergångsåren föreslås en
avtrappning av omsätl-ningsgränsen på så sätt att övergång fr. o. m.
inkomståret 1974 resp. 1975 och 1976 skall ske av skattskyldiga vilkas
bruttoomsätlning inkomståret 1972 resp. 1973 och 1974 uppgått till eller
överstigit 100 000 kr. resp. 70 000 kr. och 50 000 kr. Det sista övergångsåret
inkomståret 1977 inträder enligt förslaget skyldighet för återstoden av
landets jordbmkare att gå över tUl bokföringsmässig redovisning. Om förslaget
genomförs, skulle den kontantmässiga redovisningsmetoden således i princip
komma att tillämpas sista gången vid 1977 års taxering.

Med bmtloomsättning bör enligt kommitténs mening i
della sammanhang avses summan av bruttointäkterna på jordbruksbilagan enligt
taxeringsnämndens beslut. Övergångsskyldighelen bör helt knytas lill den av
taxeringsnämnden faslställda brulloomsätlningen. Äv praktiska skäl bör en av
högre instans senare beslutad ändring av bruttointäkterna inte inverka på
övergångsskyldighelen. Någon närmare definition av begreppet bmtloomsättnmg
anser kommittén inle behövas. Kommittén framhåller alt samtUga intäkter
självfallet skall redovisas med bruttobelopp. De kostnader som hör samman med
viss intäkt skall således inte avräknas direkt från intäkten ulan dras av bland
kontanta utgifier. Härav följer bl. a. alt skogsavverkningar och maskinbyten
alltid skall deklareras bmlto.

Som ett allmänt undantag från skyldigheten att
övergå till bokföringsmässig redovisning föreslår kommittén fall där under
beskattnings-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 87

året
verksamheten avvecklas i samband med att fastigheten överlåts eller jordbrakels
läggs ned. Undantaget motiveras av kommittén med alt en bokföringsmässig
redovisning för elt enda år, det år då verksamheten upphör, ofta skulle kunna
leda tUl missvisande resultat och dessutom skulle te sig tyngande för den
skaltskyldige och myndigheterna.

Kommittén har låtit göra vissa beräkningar om
innebörden av förslaget i fråga om anlalet troliga övergångar vid 19741978
års taxeringar och det lotala anlalet skallskyldiga med inkomst av jordbruksfastighet
resp. med bokförUigsmässig redovisning dessa taxermgsår. En sammanställning av
dessa beräkningar ulvisar följande.

Taxeringsår

Antal beräknade

Totalt antal

Härav med

övergångar

skattskyldiga

bokföringsmässig redovisning

1974

11000

120 000

28 000

1975

17 000

113 000

46 000

1976

18 000

106 000

65 000

1977

21000

100 000

85 000

1978

12 000

95 000

94 000

Det tmderstryks av kommittén att beräkningarna är
osäkra i fråga om de senare övergångsåren särskUt med hänsyn till svårigheten
att uppskatta framlida brutloomsättningar och antalet kvarvarande
deltids-jordbrak.

Kommitlén förklarar sig medveten om att de
föreslagna omsättningsgränserna kan behöva jämkas, sedan erfarenhet vunnits av
de försia årens övergångar. På gmnd härav bör enligt kommitténs mening Kungl.
Maj:t bemyndigas all vid behov ändra omsättningsgränserna. Det ligger enligt
kommitténs mening i sakens natur att sådan ändring endasl kan bli akluell för
någol av de sista övergångsåren.

Här bör framhållas alt vad kommittén föreslår om
taklen i övergångsskedet endast avser atl reglera, när skattskyldig senast
skall börja tillämpa bokföringsmässig redovisning. Förslaget innebär således
inget hinder mot att övergång tUl sådan redovisning sker frivUligt före den
tidpunkt, då en övergång eljest skulle aktualiseras. Enligt kommitténs
uppfattnmg kan det antas, alt åtskilliga skattskyldiga kommer att begagna sig
av denna rätt.

KommUtén påpekar atl förslaget om obligatorisk
övergång lill bokföringsmässig redovisning för aUa skattskyldiga med inkomst
av jordbmksfastighet innebär en genomgripande ändring av beskaltningssyste-met
för det svenska jordbrakel. För atl denna ändring skall kunna ske med minsta
möjliga besvär för såväl de skallskyldiga som taxeringsmyndigheterna synes
erforderligt all statsmakterna informerar de skattskyldiga om de nya
bestämmelserna. Kommittén utgår från alt riksskatteverket ges möjlighet all
genomföra en upplysningskampanj om principerna för bokföringsmässig redovisning
och gällande övergångs-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 88

bestämmelser
i god tid före det första beskattningsår då de nya bestämmelserna skaU
tillämpas.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser tiUstyrker kommitténs
förslag om en obUgatorisk övergång tiU bokföringsmässig redovisning av inkomst
av jordbraksfastighet. Man vitsordar allmänt att den kontantmässiga redovisningsmetoden
inte svarar mot det moderna jordbmkets krav och att tiden är inne att införa
samma redovisningsmetod för jordbmksföretag som för rörelse. Bland de
remissinstanser som tiUstyrker förslaget om att konlanlprmcipen awecklas helt
befinner sig kammarrätten, riksskatteverket, allmänna ombudet för
mellankommunala mål, lantbruksstyrelsen, flertalet länsstyrelser. Familjeföretagens
förening, Föreningen auktoriserade revisorer, Kooperativa förbundet.
Lantbrukarnas riksförbund. Svenska företagares riksförbund, Svenska
revisorsamfundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges jordägareförbund, TOR och
TCO.

Flera remissinstanser framför betänkligheter mot
förslaget att samtliga jordbmkare skall gå över till bokföringsmässig
redovisningsmetod. I dessa yttranden förordas alt hänsyn tas tUl främst
innehavare av mindre jordbrak. TUI dessa instanser hör länsstyrelserna i
Blekinge, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västernorrlands län, 1971 års utredning
om bokföringslagstiftningen, Hushållningssällskapens förbund och Svenska
kommunförbundet. I samma riktning yttrar sig lantbruksnämnderna i Uppsala och
Värmlands län samt Svenska landstingsförbundet.

Erinringar framförs i några remissyttranden även
mot den föreslagna ordningen för en Övergång. Flera remissinstanser förordar
vidare en schablonbeskattning av vissa jordbmksfastigheler och mangårdsbyggnader.

Allmänna
synpunkter

1 fråga om kontantprincipens tUlämpning anför
kammarrätten att de svårigheter som kommittén påtalat utan tvivel är att anse
som nackdelar. Kammarrätten ifrågasätter emellertid om nackdelarna är så aUvarliga
att de i och för sig bör föranleda ett utdömande av kontantprincipen.
Beträffande den bokföringsmässiga redovisningsmetoden delar kammarrätten
kommitténs uppfattnmg att denna metod erbjuder fördelar i flera olUia
hänseenden. Kammarrätten ansluter sig vidare till uppfattnuigen att en partiell
obUgatorisk skyldighet alt tillämpa bokföringsmässig redovisnuig ej är ett
lämpligt alternativ. Likaså torde framför allt praktiska svårigheter tala emot
den av kommittén diskuterade modifierade kontantprincipen, vilken som kommittén
funnit inte skulle

s. 89 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 89

komma
att avvika särskUt mycket från en bokföringsmässig redovisningsmetod.
Kammarrätten kommer fram till alt den föreslagna reformen ter sig så angelägen
att dess genomförande inte längre synes böra uppskjutas, även om vissa
svårigheter kan förutses vid en obligatorisk övergång tUI bokföringsmässig
redovisning för alla jordbrukare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att
kontantprincipen i hög grad fört med sig osäkerhet i rättstUlämpningen i varje
fall hos de instanser taxeringsnämnd och prövningsnämnd där det helt övervägande
anlalet tvistefrågor avgjorts. Elt bibehållande av kontantprincipen kommer,
med den inriktning jordbrakel numera har, atl öka denna osäkerhet och därmed
bli tUl allt större nackdel för jordbra-kama i vårt land. Då del ofta gäller
betydande belopp anser länsstyrelsen att det rådande läget måste betecknas som
ytterst otUlfredsställande.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i
Hallands och Norrbottens län. TOR vitsordar alt tillämpningen av den kontantmässiga
redovisningsmetoden har visat sig föranleda ett otal skattetvister, därvid
gränsdragningen mellan realisation och löpande försäljning av djur samt
avdragsrätten vid byte av inventarier dominerar.

Lantbruksstyrelsen framhåUer atl förslaget innebär
en skattereform av mycket stor ekonomisk betydelse för den enskilde
lantbrakaren med hänsyn tUl bl. a. de möjligheter tUl konsolidering och
resultatutjämning som reglema ger. Från de synpunkter styrelsen företräder är
förslaget av särskilt intresse främst genom att stimulera och underlätta
investeringarna och därmed befrämja rationaliseringen inom lantbraket. Enligt
styrelsen har gällande skatteregler i det avseendet närmast en hämmande effekt.

Lantbrukets skattedelegation, vars yttrande
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund
hänvisar till, finner vid sin granskning av betänkandet de framlagda förslagen
i slort sett väl underbyggda. Delegationen anför alt frågan om en obligatorisk
övergång tUl bokföringsmässig inkomstredovisning inom lantbraket har diskuterats
länge och ter sig som ofrånkomlig mot bakgrunden av den allt snabbare tekniska
och ekonomiska utvecklingen. Även den fortskridande rationaliseringen inom
lantbruket understryker denna bedömning. Delegationen anser det också
betydelsefullt att beskattningsreglerna för lantbmk och rörelse i största
möjliga utsträckning blir likformiga.

1971 års utredning om bokföringslagstiflningen
tillstyrker obetingat alt förslagen genomförs för de större jordbrukens del men
finner frågan om de mindre jordbrukens bokföring svårbedömbar. Beträffande de
större jordbruken konstaterar utredningen alt det moderna jordbruket
kännetecknas av ett stort utbyte av varor och Ijänster. Det skiljer sig därvid
inle särskUt från annan näringsverksamhet. Jordbrukets mekani-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 90

sering
har vidare medfört atl verksamheten drivs alllmer under i huvudsak samma
förhållanden som annan kommersiell eller industriell verksamhet.
Jordbruksmaskiner kräver dessutom ofta stort kapital som många gånger
överstiger utgifterna för liUgångarna i en bokförings-pliktig rörelse av
motsvarande sloriek. För finansieringen av den löpande driften behöver
jordbrukaren i regel även relativt stor kredil. Den är ofta större än den som
en hantverkare eller köpman lar i anspråk.

Lantbrukshögskolan påpekar att en aUmän övergång
tiU bokföringsmässig redovisning kan få vissa konsekvenser som inte närmare
analyserats av kommittén. Den aUmänna strakturalvecklingen i näringen kan
påverkas genom atl en del jordbrukare upphör med jordbruksdriften lidigare än
de annars skulle gjort på grund av all de tvingas över lUl en för dem obekant
deklarationsmelod som för många kan verka komplicerad och därför avskräckande.
Vidare kan också produktionsutvecklingen påverkas genom alt
lönsamhetsrelationerna mellan olika produktionsgrenar i viss utsträckning
ändras genom byte av deklarationsmetod.

Flera renussinstanser tar upp frågan i vad mån en
bokföringsmässig redovisning kan antas komma atl medföra väsentiigt merarbete
jämfört med en kontantmässig redovisning. Alt själva övergången kommer atl
innebära svårigheter påpekas i flera remissvar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det uppenbart
att en viss insats måste göras från en del jordbrukares sida för att fånga upp
innebörden av och tekniken hos den föreslagna metoden. Del övervägande
flertalet av dagens jordbrakare torde dock enUgt länsstyrelsens uppfattning
vara vuxna uppgiften utan andra besvärligheter än dem som alltid följer med
tUlkomsten av ny lagstiftning av något så när genomgripande omfattning.
Länsstyrelsen understryker emellertid önskvärdheten av en upplysningskampanj
från riksskatteverket.

Flera andra remissinstanser, bland dem
lantbruksstyrelsen, lantbruks-högskolan, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus
och Norrbottens län samt flera lantbruksnämnder, framhåller vikten av en
allsidig information.

Kammarrätten bekräftar all, som kommittén påpekat,
belydande förändringar har skett i avseende på jordbrakarnas möjligheter att
bemästra bokföringsmässig redovisning sedan tillkomsten av 1951 års
lagstiftning. Ett stort antal jordbrukare har också numera gått över till
bokföringsmässig redovisning. Belräffande åtskilliga jordbrakare kan därför
påståendet att de ej kan klara av en bokföring te sig överdrivet men i många
fall torde enligt kammarrätten farhågorna ändå ha visst fog. Frånsett de
praktiska problemen i samband med en övergång förutser kammarrätten
svårigheter även framdeles för många skattskyldiga, exempelvis när det gäUer
upprättande av invenlariebok.

Härefter
anför kammarrätten.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 91

Visserligen kräver, såsom kommittén framhållit,
förmögenhetsredovisningen uppgifter som kan anses förutsätta en balansräkning,
men beträffande ett slorl antal skallskyldiga är dessa uppgifter av ringa betydelse,
nämligen för dem vilkas förmögenheter ej är av den storleksordningen alt
förmögenhetsskatt kommer i fråga. Vid bokförUigsmässig in-komslredovisning blir
förhåUandena annorlunda såväl för de skattskyldiga som för
taxeringsfunktionärer. Kommitténs uttalande sedan man berört kraven på
förmögenhelsredovisning all den enda skillnaden mellan kontantmässig och
bokföringsmässig redovisning i vissa fall blir alt avdrag för
ersällningsanskaffning byts ut mot värdeminskningsavdrag, torde vara något
överdrivet.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att
räkenskaper i viss utsträckning finns hos jordbrukare med konlanlredovisning.
I många fall torde dessa räkenskaper vara av sådan art och omfattning all ingen
eller ringa komplettering skulle fordras för atl övergång tUl bokföringsmässig
redovisning i taxeringshänseende skulle kunna ske. Länsstyrelsen föralsälter
därför all en övergång lill bokföringsmässig redovisning inle skulle bli
nämnvärt betungande för flertalet jordbrakare.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län anser att den
sakliga skillnaden meUan deklaralionsunderlag i form av anteckningar om
inkomster och utgifter och s. k. enkel bokföring i verkligheten inle är så
stor. Ifyllandet av en jordbraksbilaga när hänsyn skall tas till lager,
fordringar och skulder innebär likväl någol nytt och omställningsproblem kan
uppkomma. En förutsättning för att reformen skall kunna förverkligas torde
därför vara att sakkunnig deklarationshjälp kan erhållas. Länsstyrelsen har
tagit del av några bokföringsböcker som f. n. används av jordbmkare och har
funnit dem ändamålsenliga även i ett nytt system. Mycket skulle säkerligen
kunna vinnas, påpekar länsstyrelsen, om man genom ett samarbele mellan
riksskatteverket och jordbrukarnas organisationer mer än som hittills skett
kunde utforma och anpassa elt enkelt bokföringsunderlag för jordbruksbilagan
och dess underbilagor. I detta sammanhang anmärker länsstyrelsen vidare all
deklarationer lämpligen bör upprättas jämsides för makar och andra
hushåUsmedlemmar med hänsyn till bl. a. de nya reglerna om förvärvsavdrag. Även
om arbetsbelastningen hos deklaralionsmedhjälparna således kommer alt öka
högsl väsentiigt, torde svårigheterna enligt länsstyrelsens mening inle vara
värre än de som uppstod vid mervärdeskattens införande. En liknande
informations- och kursverksamhet som då ägde rum kan förväntas även vid en obligatorisk
övergång från kontanlmeloden lill bokföringsmässiga grander.

Enligt de erfarenheter som redovisas av
länsstyrelsen i Jämtlands län är de flesta av dem som nu utnyttjar rätlen att
tillämpa bokföringsmässig inkomslredovisning till levnadsåren yngre
jordbrukare i länet. Antalet äldre jordbrukare i länet som lillämpar
bokföringsmässig redovisning är sålunda obetydligt. Flertalet yngre
jordbrukare har hUlills före-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 92

dragit
att tillämpa kontanlprincipen på grund av att de inle ansett sig kunna bemästra
vare sig reglema i jordbruksbokföringsförordningen eller reglerna för
upprättande av självdeklaration vid tillämpning av bokföringsmässiga gmnder.
Koslnaderna för anUtande av sakkunnigt biträde lorde även ha bidragit till att
etl så ringa antal jordbrukare hittiUs övergått tUl bokföringsmässig
redovisning.

1971 års utredning om bokföringslagstiftningen, som
framhåller alt den ännu inte närmare bearbetat frågorna om bokföringsskyldighet
för mindre rörelser, gör följande uttalande.

Ulredningen finner sannolikt alt en
bokföringsskyldighet och en taxering efter bokföringsmässiga grunder i
praktiken kan ställa de mindre förelagen inför beaktansvärda svårigheter. Många
kommer alt se sig nödsakade att anlita hjälp för bokförings- och
deklarationsarbe-let. Godtagbara förhållanden nås då endast om hjälpen är väl
kvalificerad. Kvalificerad hjälp kan bli förhållandevis dyrbar och de minsta
företagarnas ringa resurser kan medföra att en sådan hjälp ter sig ekonomiskt
betungande för dem. Inte sällan lorde det dessutom vara svårt alt på
rörelseorlen få tag i lämplig hjälp.

Undantag
för mindre jordbruk

Som
redan nämnts har många remissinstanser tillstyrkt alt alla jordbrukare efler
en övergångsperiod skall redovisa inkomst av jordbraksfastighet enUgt
bokföringsmässiga grunder. I några yttranden har man emellertid ställt sig
tveksam lill frågan om även innehavare av mindre jordbrak skall vara skyldiga
att övergå till denna metod.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att frågan
om undantag skall göras för brukare av mindre enheler diskuterats ingående inom
delegationen såsom varande kanske den väsentligaste i hela utredningsarbetet.
Delegationen har funnit att de synpunkter kommitlén anlagt på frågan är väl
motiverade. Det kan enligt delegationens mening håUas för visst att
morgondagens generation av lantbrukare, oavsett en tvångs-mässig övergång till
bokföringsmässiga grunder, kommer att tiUämpa delta redovisningssystem. Härför
talar bl. a. alt kontantprincipens nackdelar blir än mer accentuerade när
lantbruket i enlighet med kommitténs förslag erhåller regler för avskrivning av
byggnader m. m. motsvarande de som numera gäller för rörelse. Delegalionen
anför.

Kvar slår dock fortfarande frågan om även brukare
av mindre lantbruk skall vara skyldiga att överge kontantprincipen.
Delegationen är emellertid medveten om omöjligheten att i det långa loppet ha
skUda redovisningssystem vid sidan av varandra enbart inom inkomstslaget
jordbruksfastighet. Med hänsyn härtill samt till all den föreslagna successiva
övergången lorde innebära, att en övergång över huvud taget inle aktualiseras
för många av de äldre lantbrukarna, har delegationen kommit till den
slutsatsen, alt övergången lUl bokförUigsmässig redovisning i enUghet med
kommitténs förslag bör omfatta samlliga lantbrukare.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 93

En liknande tankegång framförs av länsstyrelsen i
Västmanlands län, som också nämner de gränsdragningsprcblem som uppkommer om
två olika meloder för inkomstredovisning behålls.

Bland de instanser som ifrågasätter, om del är
lämpligt att hell överge den kontantmässiga redovisningsmetoden, är
länsstyrelsen i Västerbottens län, som uppger alt anlalet skattepliktiga
jordbruksfastigheter i länet år 1970 uppgick till 24 769 taxeringsenheter.
Länsstyrelsen befarar att alla jordbmkare inte har en så ordnad bokföring att
en övergång kan bli till någon nytta vare sig för jordbrukaren själv eller för
beskattnmgsmyndighelerna. Svårigheterna att få sakkunnig bokförings-och
deklarationshjälp är stora i inlandet, där de flesta småjordbruken finns. En
bruttoomsättning av högst 10 000 kr. bör enligt länsstyrelsens mening inte
föranleda tvång att övergå till bokföringsmässig redovisning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
ifrågasätter likaså, om inte av praktiska skäl de minsta jordbraken bör få ha
kvar möjligheten att tillämpa kontantmässig redovisning, eventuellt i
modifierad form. Denna möjlighet skulle förslagsvis kunna förbehållas de
jordbrukare för vUka redovisningsskyldighet enligt mervärdeskalieförordningen
inle föreligger, dvs. för dem som för kalenderår har en mervärdeskalte-pliktig
omsättning av högst 10 000 kr. Länsstyrelsen tillägger.

Det är här fråga om sådana mindre jordbruksfastigheter,
som huvudsakligen utnyttjas för bosladsändamål som permanenlbostad eller
fritidsbostad och där egentlig jordbruksdrift inte alls förekommer eller
förekommer i endast ringa omfaitning i förening med annan, mera
inkomstbringande, verksamhel. Med hänsyn lill att nedläggningstakten vad
gäller småbruk knappast kommer alt minska torde driften på elt betydande antal
av dessa mindre jordbruksegendomar komma att upphöra eller sammanläggning atl
ske till större enheter under 1970-talet. Att ålägga ägare eller brukare av nu
ifrågavarande kategori jordbruksfastigheter bokföringsmässig redovisning kan
knappast vara påkallat. Jordbraksbeskattningskommittén har för övrigt övervägt
att föreslå någon form av schablontaxering för mindre jordbruksfastigheter med
huvudsaklig karaktär av bosladsfastighet men har inle framlagt någol förslag
härom i betänkandet.

Lantbruksnämnden
i Uppsala län framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår att äldre
brukare av omsätt-ningsmässigt mindre jordbraksfastigheter undantas från
skyldigheten atl övergå tiU bokföringsmässig redovisning. Åldersgränsen skulle
därvid kunna anknytas tUl gällande regler om avgångsvederlag till äldre
jordbrukare.

Länsstyrelsen i Blekinge län anmärker i anslulning
lill den föreslagna tidplanen för övergångsskyldighelen att en inle oväsentlig
del, minst en tiondel av en yrkeskår, normalt upphör med sin verksamhet under
en femårsperiod. Inom jordbruksnäringen kan avgången under perioden 19731977
förväntas bli avsevärt slörre beroende dels på minskningen

s. 94 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 94

av
antalet brukningsenheter, dels på den höga genomsnittsåldern hos de nu
verksamma jordbrukarna. Länsstyrelsen anser det av flera skäl knappast
meningsfullt att av dessa skattskyldiga kräva en övergång lill ny
redovisningsmetod några få år före verksamhetens upphörande. Som en lösning
länker sig länsstyrelsen elt dispensförfarande, enligt vUket kontantmässig
redovisning får tillämpas under den föreslagna övergångstiden, om del med
hänsyn till ålder, upphörande av arrende eller annan särskUd omständighet kan
anses sannolikt all verksamheten kommer alt avvecklas före ingången av år
1978.

Hushållningssällskapens förbund förordar någon form
av dispensförfarande för jordbrukare med låg omsättning. Dispens från en
obligatorisk övergång skulle kunna erhållas under exempelvis en femårsperiod
efter del all obligatoriet för dem skulle träda i kraft den 1 januari 1977, om
de så önskar och under denna period räknar med att aweckla sina jordbruk.
Förbundet framhåller alt valfrihet sålunda bör finnas för denna kategori
jordbmkare.

1971 års utredning om bokföringslagstiftningen
ifrågasätter om man inte nu bör dröja med ett ställningstagande beträffande de
mindre jordbruken till dess man hunnit bearbeta de erfarenheter som vinns av
de större jordbrukens övergång. Svenska kommunförbundet yttrar sig i samma
riktning.

Även lantbruksnämnden i Värmlands län anser all
någon tidsbestämd övergång inle skall fastställas för idkare av jordbruk med
en omsättning av högst 10 000 kr. utan all della bör anslå lUl dess frågan om
schablontaxering utretts.

Tidplanen
för övergång m. m.

Flertalet renussinstanser har tillstyrkt de
föreslagna reglema för en successiv övergång tUl bokföringsmässig redovisning.
I några yttranden föreslås emellertid att reformen uppskjuts etl eller etl par
år. Flera instanser anser vidare att den föreslagna övergångsperioden är för
knappt tilltagen. Viss kritik riktas också mot kommitténs förslag atl en
övergång tUl ny redovisningsmetod inte skall få ske under det år en jordbrakare
upphör med sin verksamhet.

1971 års fastighetstaxeringsutredning och
Föreningen auktoriserade revisorer förordar att en lagstiftnuig på grand av
kommitténs förslag genomförs tidigast fr. o. m. beskattningsåret 1975, när
regler kan före-Ugga om det av kommittén diskuterade taxerade byggnadsvärdet.
Fas-tighelslaxeringsutredningen framhåUer att det f.n. inte är möjligt att
bedöma den närmare innebörden av det blivande byggnadsvärdebegreppet i fråga
om jordbraksfastigheter. Enligt utredningens mening är det såväl principiellt
som praktiskt olämpligt att en lagstiftning om generell bokföringsmässig
redovisning av jordbraksinkomst antas så länge en avgörande faktor för lagstiftningen
är okänd. Även om en lagstiftning

s. 95 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 95

om
bokföringsmässig redovisning i jordbraket är angelägen, bör man dröja med att
genomföra förslagen tills metoden för bestämmande av det särskilda
byggnadsvärdet fastiagts och tillämpats vid taxeringen.

Lantbrukshögskolan
anmärker all det från rättvisesynpunkt skulle vara att föredra om tidpunkten
för tvingande övergång tUl bokföringsmässig redovisning hade kunnat sältas
lika för alla skattskyldiga, t. ex. den 1 januari 1978. Högskolan anser atl om
man för atl få tillfredsställande spridning måste tillämpa en tidtabell
liknande den kommittén föreslår, tidpunkten för förslagets genomförande bör
skjutas ett år, eftersom liden alt planera övergången till nytt
redovisningssystem annars blir mycket knapp. Möjlighet bör dock finnas för de
jordbrakare som så önskar att från ingången av år 1973 tiUämpa de nya reglema.

Även länsstyrelsen i Uppsala län samt
lantbruksnämnderna i Uppsala och Gävleborgs län förordar att reformen skjuts
något år, främst med hänsyn till behovet av en omfattande information.

Flera
länsstyrelser uttalar tveksamhet om de praktiska möjlighetema att genomföra en
övergång lill bokföringsmässig redovisning i den takt som kommittén föreslagit.
I yttrandena hänvisar man allmänt lUl förhåUandena i det egna länet och den
anhopning av övergångar som kan förväntas särskilt under sista året av den
föreslagna femårsperioden. Även några lantbruksnämnder berör frågan. För en
sexårig övergångsperiod uttalar sig länsstyrelsen i Jönköpings län och
lantbruksnämnden i Uppsala län. En sjuårig period förordas av länsstyrelserna i
Kronobergs och Gotlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser likaså att
övergångama bör utsträckas över längre tid än fem år.

Lantbruksnämnden
i Örebro län pekar på möjUgheten alt differentiera omsättningsgränserna för
olika delar av landet, så att övergångarna blir jämnt fördelade på
taxeringsåren 19741978 i olika län. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län
finner det önskvärt att bestämmelserna anpassas så att en bättre fördelning på
de olika övergångsåren erhålles. Länsstyrelsen framhåller alt enligt
kommitténs förslag endast ett fåtal jordbmkare i länet har skyldighet att
övergå under de första åren av övergångstiden, medan ca 90 % av jordbmkarna
skulle övergå det sista årel, inkomståret 1977.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser en förlängning av övergångstiden önskvärd i fråga om
brakama av de minsta enheterna. Därigenom skuUe större utrymme skapas för en
naturlig avgång med bibehållande av kontanlmeloden. Länsstyrelsen föreslår atl
övergången per den 1 januari 1977 kommer att omfatta jordbrak med en omsättning
av 30 000 ler. eller mera och att återstoden av landels jordbrakare skall
övergå lill bokföringsmässig redovisning senast den 1 januari 1980.

Förslaget om införande av en undantagsregel
innebärande förbud för den jordbrakare, som avvecklar sitt jordbruk, all samma
beskattningsår övergå tUl bokföringsmässig redovisning avvisas av Hushåll-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 96

ningssällskapens
förbund, Lantbrukets skattedelegation och Svenska revisorsamfundet. En
jordbrukare bör i sådana fall ha valfrihet, framhåller dessa instanser, att
antingen behålla kontantprincipen eller övergå tiU bokföringsmässig
redovisning. Mot kommitténs uppfattning att laxeringsresultalet ofta blir
missvisande, om övergång sker i samband med att jordbruket upphör, invänder
delegationen bl. a.

Konunittén tycks härvidlag ha lyssnat tiU den ofta
hörda kritiken från fiskalt håll, vilken går ut på att dyUka övergångar skiUle
medföra materieUt ograndade förlustavdrag, beroende på att den likvid, som
erhålls för mventarieraa vid aweckUngen, i regel betydligt understiger det
fastställda ingångsvärdet. KritUt av detta slag bottnar dock i en felsyn. Den
bärande tanken bakom systemet med ingångsvärden är att de skall motsvara den
urspmngliga och vid taxering icke avdragna nyuppsätlnmgskostnaden. Det är
således inte någontmg mot denna grandprincip stridande alt ingångsvärdet kan
betydligt överstiga inventariernas aktuella saluvärde. Elt sådant förhåUande
innebär endast, alt det under tidigare itmehav förevarit en direkt
värdeminskning på inventariebeståndet, vUken på gmnd av kontantprincipens
konstmktion inle kunnat utnyttjas vid taxeringar för de år den uppkommit. Det
vid avvecklingen uppkomna underskottet innebär således ingenting annat än att
man härigenom ges en berättigad möjlighet att ta igen avdrag, som inte tidigare
kunnat tillgodogöras.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att
avyttringen av en jordbmksfastighet i realiteten omspänner en relativt lång
period av planeringar och förhandlingar som ofta överskrider ett
kalenderårsskifte. I sådana fall ger inte heller den föreslagna undantagsregeln
helt tillfredsställande möjligheter tUl en skattemässigt lUrformig bedömning.
Sålunda har en skattskyldig enligt förslaget möjlighet att i slutet av ett
beskattningsår med kontantredovisning försälja djurbesättningen med en
skattefri realisation. Efter övergång tiU bokföringsmässiga grunder och
redovisning enligt denna metod ett beskattningsår, som därvid torde kunna
omfatta kortare tid än tolv månader, kan han försälja maskinerna med en
bokföringsmässig försäljningsförlust som blir avdrags-giU. Undantagsregeln bör
därför enUgt länsstyrelsens mening utformas så att övergång tiU ny
redovisningsmetod ej får ske under en period av t. ex. tolv månader före
upphörandet av verksamheten.

Lantbrukets skattedelegation går in på det
omsättningsbegrepp som enligt förslaget kommer alt avgöra när obUgatorisk
övergång till bokföringsmässig redovisning skaU ske. Delegationen anför.

Delegationen vill i detta avseende fästa
uppmärksamheten på de s. k. leveransrotköpen. Dessa har formellt karaktären av
awerkningsupp-drag men är tUl gagnet närbesläktade med upplåtelser av
awerknings-rätt. Enligt uttalande av riksskattenämnden får leveransrotköp i mervärdeskattehänseende
behandlas som upplåtelse av awerkningsrätt. Även i inkomslskattehänseende har
regeringsrätten i ett utslag rörande insättning på skogskonto intagit samma
ståndpunkt (RÄ 1970: Fi 1373). Enligt delegationens uppfattning framstår det
som naturligt att även vid

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 97

den
nu aktueUa gränsdragningen leveransrotköp skaU beaktas endast med sina
nettobelopp.

Svenska
revisorsamfundet anför liknande synpunkter.

Schablonbeskattning
av vissa jordbruksfastigheter m. m.

Frågan om införande av en schablonmetod för
beräkning av inkomst av vissa jordbruksfastigheter berörs i vissa yttranden.

1971 års fastighetstaxeringsutredning förklarar sig
i viss mån dela kommitténs uppfattnmg att mindre jordbruksfastigheter, där
egentlig jordbruksdrift inte förekommer, bör schablonbeskattas. Utredningen
anser att man genom ändringar av bestämmelsema om beskattningsnatur i 7 § KL
tUl en del kan tillgodose det rättvisekrav som ligger bakom kommitténs
uttalanden om schablonbeskattning. Utredningen understryker emellertid att
ändringar i fråga om gränsdragningen mellan jordbraksfastighet och annan
fastighet bör ske med försiktighet och att man på denna väg endast i begränsad
omfattning kan tUlgodose kommitténs önskemål.

Flera remissinstanser betonar att en genereU
övergång till bokföringsmässig redovisning aktuaUserar frågan om en
schablonbeskattning av vissa mindre jordbruksfastigheter. I yttrandena anförs
därvid både förenklings- och rättvisesynpunkter. TUl de instanser som
framhåller önskvärdheten av ytterUgare utredning av frågan om en
schablonbeskattning, eventuellt i anslutning till ändrade
faslighetstaxeringsregler för jordbraksfastighet, hör bl. a. länsstyrelserna i
Stockholms, Kalmar, Hallands, Kopparbergs och Jämtlands län.

TCO
uttalar sig i samma riktning.

Hushållningssällskapens förbund framför
uppfattningen att samma beskattningsregler bör gäUa för alla
jordbraksfastigheter oberoende av storlek.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att
bestämmelser om schablonmässig mkomstberäkning för vissa jordbruksfastigheter
införs i samband med en aUmän obUgatorisk övergång tUl bokföringsmässig
redovisning. Reglerna för den schablonmässiga inkomstberäkningen bör utformas
efter samma princip som beträffande en- och tvåfamUjsfastigheter. I stäUet för
den beloppsgräns vid 2 000 kr. som kommittén diskuterat förordar länsstyrelsen
en beloppsgräns av 5 000 kr. Från schablonbeskattningen lorde dock enligt
länsstyrelsens mening böra undantas, fömtom skogsinkomster, även slörre
arrendeinkomster.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och
Jämtlands län uttalar sig lUl förmån för en schablonbeskattning även av
mangårdsbyggnad på sådana jordbraksfastigheter där jordbraksdriften är mera
omfattande. Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar att kommittén inte kan anses
ha anfört några vägande skäl för att generellt sett betrakta mangårdsbyggnaden
såsom en för driften oundgänglig byggnad. I sådana faU där man-

7 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 98 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 98

gårdsbyggnaden
delvis kan vara använd i driften, t. ex. som kontor, per-sonalboslad e. d. bör
motsvarande andel av kostnaderna hänföras tUl jordbrakel. Länsstyrelsen
framhåUer att detta förfarande tillämpas belräffande annan fastighet som
delvis ingår i rörelse.

Beskattningsregler
vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet

Kommittén

Vid sin översyn av reglema för beskattningen av
inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grander har kommitténs
utgångspunkt varit att i största möjliga utsträckning nå saklig överensstämmelse
meUan jordbruksbeskattningen och beskattningen av rörelseinkomst. Kommittén
betonar nödvändigheten av att all näringsverksamhet i framtiden beskattas
enligt samma principer så att inte någon kategori särskUt gynnas eUer
missgynnas. Målet har varit all nå rättvisa och likformighet vid beskattningen.
Samiidigt har kommitlén eftersträvat att få tUl stånd möjUgast enkla och
lällillämpade regler för att underlätta deklarations- och
taxeringsförfarandet.

Kommittén tiUägger att det inte alltid har gått alt
utforma förslagen i full likhel med rörelsebeskattningens regler. Där
ändringsförslagen innefattar avvikelser från rörelsebeskattningen har de
föranletts av faktiska skillnader meUan jordbraksdrifl och rörelseverksamhet.
En anledning har också varit alt förutsättningar för likartade regler saknats.
Här framhåller kommittén särskilt de betydande svårigheter som mött i arbetet
på nya avskrivningsregler för jordbrukels byggnader på grund av atl värdet av
byggnader på jordbruksfastighet hittills inle angetts vid fastighetstaxeringen.

.Avdrag
för värdeminskning av byggnader och markanläggningar

Som nämnts har kommitlén i försia hand sökt
uppställa avskrivningsregler för jordbmkets byggnader och markanläggningar
efter samma principer som numera gäller för rörelse. I betänkandet lämnar kommittén
en redogörelse för de nya bestämmelser om avskrivning av byggnader och
markanläggningar på rörelsefastighet som antogs av 1969 års riksdag (prop.
1969: 100, BeU 1969: 45, rskr 1969: 233). I sin redogörelse framhåUer
kommitlén atl de nya bestämmelserna innebar en genomgripande modernisering av
rätten lill avskrivning av kostnader för byggnader och andra anläggningar.
Ändringarna avsåg främsl en utvidgning av kretsen av avskrivningsbara
tiUgångar och en omfördelning av tUlgångama mellan olika gmpper byggnader,
markanläggningar, inventarier som behandlas enligt särskilda
avskrivningsregler. Omfördelningen skedde huvudsakligen efter funktionell
grund så att till en grapp kom alt sammanföras tillgångar som har inbördes
ekonomisk

s. 99 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 99

samhörighet.
Lagstiftningens syfte var att närmare än förat anknyta den skattemässiga
avskrivningen lUl del förelagsekonomiska kostnads-begreppet.

TUl
följd av den ändrade gränsdragningen mellan olika avskrivningskategorier Ulgår
niunera i underlaget för avskrivning av rörelsebyggnad endast kostnadema för
själva byggnadsstommen, dvs. golv, väggar, tak, bjälklag och bärande
konstruktioner. DärtUl kommer koslnader för sådana anordningar som är
nödvändiga för en byggnads allmänna funklioner och som gör den lämplig all
uppehålla sig i för där verksam personal. Däremoi skall i
avskrivningsunderlaget för byggnad inte inräknas sådana ledningar och tillbehör
som är avsedda atl direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål. Sådan
rörelseberoende inredning jämställs vid beskattningen med inventarier och
skrivs av enligt reglerna för inventarieavskrivning. Avskrivningsunderlaget för
markanläggningar utgörs av faktiska anskaffningskostnader under innehavet för
anordningar och konstraktioner i och på marken som inle har sådant direkt
samband med byggnad eller rörelseverksamhet att de i avskrivningshänseende
skall hänföras till byggnad eller inventarier.

Gränsdragningen
meUan byggnad, inventarier och markanläggning

EnUgt kommitténs uppfattning kan
rörelsebeskaltningens nya regler om vad som skaU hänföras lill byggnad,
inventarier och markanläggningar i stor utsträckning direkl flyttas över på
motsvarande tUlgångar på jordbraksfastighet. I fråga om anskaffningskostnaden
för en byggnad föreslår kommittén således att denna skall få delas upp på dels
egentliga byggnadskosinader, som ingår i underlaget för byggnadsavskrivning och
dels kostnader för vissa byggnadstillbehör som i avskrivningshänseende får
behandlas som inventarier.

Kommitténs
förslag innebär alt tUl inventarier skaU hänföras sådana byggnadstillbehör som
är avsedda alt direkt tjäna byggnadens användning för jordbruksändamål.
Kommittén framhåller atl i jordbrakels ekonomibyggnader främst djurstallama
regelmässigt finns en mängd byggnadstUlbehör och maskinell utmstning som i
enlighet härmed bör hänföras lill inventarier. Så är enligt kommittén faUet med
praktiskt laget all inredning i djurslallar. Här anger kommittén som exempel
bl. a. bås och spUtor, båsavskUjare, foderbord, valtenkoppar, spallgolv,
utrastning för skrap- och svämutgödsling med tUlhörande inom byggnaden
befintiig urinbrunn och gödselbehållare, gödselstad, mjölknings-anläggningar,
kylbassänger, pumpar, ledningar för elektrisk ström, vatten och avlopp samt
fläktar och ventilationsanordningar.

Även i vissa andra ekonomibyggnader på
jordbmksfastighet förekommer byggnadstUlbehör som kommittén föreslår skall
hänföras tUl inventarier. Här avser kommitlén i första hand silor och
lorkanläggningar, fasta transportörer samt hissar o. d. Med hänsyn till dessa
tUlgångars

s. 100 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 100

direkta
anknytning tiU jordbruksdriften bör de få behandlas som inventarier oavsett
byggnadsmaterial och belägenhet. Också fristående siloanläggningar av cement
skall därför enUgt kommittén hänföras lUl inventarier. Så bör också ske
beträffande inomhusledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström m. m. som
behövs för jordbraksdriften.

Sedan aU jordbmksberoende inredning och utrustning
i ekonomibyggnader förts över tUl inventarier kvarstår endast den egentliga
bygg nadsstommen. TUl avskrivningsunderlag för byggnad kommer således enligt
kommitténs förslag i stort sett att hänföras koslnader för golv, väggar, tak,
bjälklag och andra bärande konstraktioner. Till byggnad hänförs vidare enligt
förslaget kostnad för pålning o. d. som har tUl ändamål alt stabilisera
byggnadens underlag och kostnad för schaktning av gnmd och källarplan.
Kommittén påpekar att detta gäller för såväl bostads- som ekonomibyggnader. När
det gäller mera verkstads-betonade byggnader och bostadsbyggnader, där
ledningar för vatten, avlopp och elektrisk ström inle är jordbraksberoende ulan
avsedda för byggnadens allmänna funktion, föreslås att även kostnadema för sådana
ledningar bör inräknas i byggnadskostnadema.

I fråga om markanläggningar inom jordbmket föreslår
kommitlén en uppdelning på tre grupper i analogi med vad som gäUer för rörelse.
Dessa anläggningar skall således i avskrivningshänseende hänföras antingen tUl
byggnad eller inventarier, om funktioneUt samband föreligger, eller tiU
egentiiga markanläggningar. Inom grappen egentiiga markanläggningar föreslås
täckdikningsanläggningar med hänsyn tUl deras specieUa karaktär och belydelse
för jordbruket bUda en egen grapp skUd från andra markanläggningar.

Enligt kommittén bör markanläggning i jordbruk
betraktas som byggnad i avskrivningshänseende när anläggningen har ett sådant
funktioneUt samband med en byggnad att den kan sägas vara nödvändig för
byggnadens allmänna användning. Kommittén anmärker att inom jordbraket torde
sådana anläggningar inte finnas i någon större mängd. Främst blir det här fråga
om utanför byggnad belägna service-och anslutningsledningar för vatten, avlopp
och elektrisk ström när ledningarna har anknytning tUl bostadsbyggnad eUer
andra byggnader där människor vistas mera regelbundet. Praktiskt taget aUa
sådana ledningar dragna tUl ekonomibyggnader hänför kommittén däremot tUl
inventarier.

Kommitténs förslag iimebär vidare att till inventarier
hänförs sådana markanläggningar som har direkt funktioneU samhörighet med jordbraksdriften.
Även i denna del är förslaget en parallell tUl rörelsebeskattningens regler.
TiU inventariegruppen räknar kommittén således stängsel och andra avspärrningsanordningar
som grindar, bommar och räcken. Vidare förs hit bevattningsanläggningar i jord
och, som nyss berörts, de ledningar av skUda slag som huvudsakligen betjänar

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 101

ekonomibyggnader.
Kommittén anser del också rimligt att tiU inventarier hänföra sådana
uppsamlingsanordningar som krävs vid de mo-dema spol- eller
svämutgödslmgssyslemen, dvs. gödselbehållare och -bassänger, dagbrunnar och
därtiU hörande kulvertar. Dessa anläggningar används nämligen tUlsammans med
den maskineUa utrustningen i djurstaUar och är också nödvändiga för den
verksamhet som bedrivs där. Anläggningarna är således jordbruksberoende. Enligt
förslaget bör tiU inventariegruppen också hänföras anläggningar som utförts i
vattenvårdande syfte. Kommhlén anför att det här i allmänhet torde bli fråga
om anläggningar som har anknytning tUl avloppssystemet.

Kommittén föreslår slutiigen atl till egentiiga
markanläggningar skall hänföras alla markanläggningar på jordbraksfastighet som
inte har sådan direkt samhörighet med byggnad eller mvenlarier alt de på grand
härav i avskrivningshänseende skall behandlas som byggnad eller inventarier.
Här nämner kommitlén att det blir fråga om en mycket stor grapp anläggningar av
skUda slag som har en mer eller mindre direkt anknytning tUl jordbruk eUer
skogsbrak. Som exempel anges i betänkandet föratom täckdiken och vägar bl. a.
invallnings-företag, koportar, stenröjning, bmnnar m. m.

Avskrivning
av byggnad Avskrivningsunderlaget

De nu gällande reglerna om avskrivnmg av byggnader
på jordbraksfastighet karaktäriseras i betänkandet som otidsenliga och
olUlfreds-stäUande. Den kritik som riktats mot tidigare gällande regler om byggnadsavskrivningar
i förvärvskällan rörelse anser kommittén i allt väsentligt och i än högre grad
gälla avskrivningsreglema i förvärvskällan jordbmksfastighet. Kommittén finner
därför att det föreligger ell stort behov av förbättrade avskrivningsregler som
så nära som möjUgt ansluter tUl det företagsekonomiska kostnadsbegreppet.

Kommittén berör tiU en början de svårigheter som
sammanhänger med frågan om hur underlaget för avskrivning av byggnadskostnaderna
skaU bestämmas. I betänkandet erinras om att läget för jordbrakets del varit
väsentUgt sämre än beträffande rörelse på grund av att något särskilt värde av
byggnader på jordbraksfastighet inle anges vid fastighetstaxeringen. Enligt
kommitténs mening är det emellertid en grundläggande förutsättning för att
förbättringar skall kunna genomföras i fråga om avdragsrätten för
byggnadskostnader att en relativt noggrann bestämning av avskrivningsunderlaget
blir möjlig.

Kommittén diskuterar härefter olika vägar att nå
fram tUl ett avskrivningsunderlag som i likhet med vad som gäller inom
rörelsebeskattningen i princip grandar sig på byggnademas anskaffningsvärde.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 102

Spörsmålet om hur anskaffningskostnaden för en
byggnad skall fastställas uppkommer inte så mycket när någon själv uppför en
byggnad som när en bebyggd faslighet förvärvas. Det föreligger då stora
svårigheter, framhåller kommitlén, att någorlunda exakt beräkna byggnademas
andel av den tolala anskaffningskostnaden för fastigheten liksom all med
utgångspunkt från del lotala taxeringsvärdet fördela delta på däri ingående
värde av byggnader, jord m. m. Del måsle därför finnas generella regler som
föreskriver dels hur stor del av anskaffningskostnaden för en förvärvad
jordbruksfastighet som kan anses belöpa på där befintiiga byggnader, dels hur
slor del av det totala värdet av en jordbruksfastighet som vid övergång lill
planenUg avskrivning skall anses hänförlig lill byggnaderna. Den metod som
skall användas för atl bestämma anskaffningsvärde för byggnader vid köp av
jordbruksfastighet måsle vara enkel och lätt att tillämpa med hänsyn tUl det
stora antal ägarskiften som förekommer inom denna kategori fasligheter.

Beträffande den gäUande schablonmeloden för alt
bestämma avskrivningsunderlag för byggnader i jordbruk, där man generellt
utgår från att byggnadernas värde motsvarar 2/3 av taxerade jordbraksvärdet m.
m., säger kommittén att den har fördelen av alt vara enkel och inte torde ha
förorsakat några problem i den praktiska tUlämpningen i de få fall som en
övergång till planenlig avskrivningsmetod förekommit.

Denna metod har emellertid enligt kommittén den
väsentliga nackdelen att den ofta medför betydande orättvisor mellan
jordbrukarna. Eftersom värderingen alltid ulgår från jordvärdel gynnar metoden
fastigheter med god åkerjord och lämplig arrondering, särskUt större sådana.
Dessa får nämligen ett högt avskrivningsunderlag, medan i storleks- och
byggnadsmässigt hänseende jämförbara fastigheter med sämre åkerjord och dålig
arrondering får ett lägre avskrivningsunderlag för byggnadema. Kommittén pekar
på att skillnaderna ofta är betydande meUan enhetsvärde per ha mark för
fastigheter med bästa jord och läge i södra Sveriges jordbruksbygder och
motsvarande värde för fastigheter i Mellansverige och Norrland. Även inom de
egentliga jordbrukslänen särskilt skånelänen är variationerna belräffande
enhelsvär-dena mycket stora. Vidare har erfarenhetema vid tidigare fastighetstaxeringar
enligt kommittén visat en tendens alt överskatta värdet av äldre byggnader och
underskatta värdet av nya byggnader när del gällt atl bestämma enhetsvärden för
åker med byggnader.

Kommittén konstaterar mot denna bakgmnd alt
gällande schablonmetod är alltför grov för att lämpligen läggas tUl grand för
bestämmande av avskrivningsunderlag vid en allmän övergång till planenlig
avskrivning av anskaffningsvärdet. Därvid syftar kommittén på såväl

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 103

fördelning
av erlagd köpeskilling för förvärvad fastighet som bestämmande av ingångsvärde
för befintliga byggnader.

Med utgångspunkt i kravet på enkla och lättUlämpade
regler har kommittén undersökt möjligheten all genom en regional och
storleks-mässig differentiering av den nuvarande schablonmetoden göra den mera
lUrformig och lämplig för ändamålet. Kommittén har därvid funnit att en sådan
differentiering i viss mån skulle eliminera ojämnheterna i fråga om
avskrivningsunderlag för det befintiiga byggnadsbeståndet. Däremot skulle en
sådan differentierad schablonmetod inle vara särskilt väl lämpad för att
fastställa byggnadernas värde i köpfaUen. Kommittén räknar också med praktiska
svårigheter i tUlämpnmgen av en sådan metod. Den skulle kräva etl omfattande
arbeie av taxeringsmyndigheterna, på vilka skuUe ankomma att utfärda
anvisningar om enhetsvärden för fastigheter i skUda storleksklasser inom varje
område. Kommittén har därför inte ansett sig kunna förorda någon form av
schablonmelod som baseras på det taxerade jordbraksvärdet.

Ej heller ett individueUt värderingsförfarande
anser kommittén lämpligen kunna komma i fråga för bestämmande av
anskaffningsvärde på jordbraksbyggnader. Kommittén framhåller att åtskilliga
jordbruksfastigheter i landet byter ägare varje år, med påföljd alt nya
avskrivningsunderlag måste bestämmas. I detla sammanhang anges i betänkandet
en värderingsmetod som utarbetats av institutet för lantbrukels byggnadsteknik.
Metoden går ut på en beräkning av återanskaffningsvärde för varje byggnad.
Detta värde omvandlas därefter tUl byggnadstekniskt nuvärde med användning av
en s. k. beskaffenhetsfaklor. Kommittén påpekar att ett så beräknat nuvärde
måste förvandlas tiU aUmänt saluvärde för att kunna användas i avsett
sammanhang. Man lorde här enligt kommittén bli hänvisad till att använda en
enkel schablon. Förfaringssättet förefaUer kommittén alltför invecklat även om
den nämnda värderingsmetoden skulle kunna förenklas och sannolikt skulle ge
acceptabla avskrivningsunderlag för byggnader.

Dessa överväganden har föranlett kommittén att
falla tiUbaka på möjligheten atl fastställa avskrivningsunderlaget för
byggnader på jordbraksfastighet med ledning av särskilda byggnadsvärden, som
åsälls i samband med fastighetstaxering. Kommittén framhåller att om sådana
taxerade byggnadsvärden funnes, skulle regler om bestämmande av anskaffningsvärde
durekt kunna överföras från rörelsebeskattningen till förvärvskäUan
jordbraksfastighet. Vid samråd i denna fråga med 1971 års
faslighetstaxermgsutredning har kommittén erfarit att denna utredning avser
att före 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslå att särskUt delvärde för
byggnader skaU redovisas vid fastighetstaxeringen. Kommittén har med hänsyn
härtUl ansett sig kunna utgå från att särskilda byggnadsvärden kommer atl
finnas angivna fr. o. m. år 1975.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 104

Kommittén har därför funnit det möjUgt att
rekommendera avskrivningsregler för byggnader i jordbrak som i allt väsentUgt
innebär en anpassning av rörelsebeskattningens regler. Avdrag för
värdeminskning av byggnader föreslås således i framtiden alltid skola beräknas
på grandval av anskaffningsvärdet, dvs. den faktiska byggnadskostnaden. Enligt
förslaget skaU avskrivningsplan användas, s. k. planenUg avskrivning. Den nu
gäUande metoden att när anskaffningskostnaden inte kan utredas schablonmässigt
bestämma avskrivningsunderlaget till viss del av faslighetens taxeringsvärde,
anser kommittén inle bör få tillämpas i framliden annat än under en
övergångstid.

När byggnader förvärvas tiUsammans med marken genom
köp eller därmed jämförUgt fång föreslår kommittén att avskrivningsunderlaget
för byggnaderna bestämmes med tUlhjälp av en proportioneringsregel molsvarande
den som nu gäller i fråga om rörelsefastigheler. Som anskaffningsvärde för
byggnadema skall i sådana fall anses så stor del av köpesumman som det taxerade
byggnadsvärdet utgör av fastighetens totala taxeringsvärde. Jämkning av det på
så sätt beräknade anskaffningsvärdet skaU ktmna ske, om det uppenbarUgen mera
avsevärt över- eUer understiger vad som kan anses rimligt. Jämkningsregeln har
utformats så att bedömningen skaU avse rimligheten av det framräknade
byggnadsvärdet och inte av markvärdet på sätt som gäller för rörelsefastigheter.
Anledningen härtUl är att markvärdet på jordbraksfastighet ofta är betydUgt
hÖgre än värdet av byggnaderna. Enligt kommittén bör det därför vara lättare
att bedöma värdet av byggnadema än värdet av marken.

När jordbruksfastighet förvärvas genom benefikt
fång, t. ex. arv eller gåva, skaU anskaffningsvärdet för byggnaderna enligt
förslaget beräknas med tUlämpning av bestämmelserna i punkt 3 b av
anvisningarna till 29 § KL tUl det belopp som för överlåtaren kvarstår
oavskrivet i beskattningshänseende.

TiU följd av vad kommittén föreslagit angående
gränsdragningen mellan oUka avskrivningsgrupper skall, som redovisats i det
föregående, avskrivningsunderlaget för byggnad i princip omfatta endast
koslnader för själva byggnadsstommen. TUl avskrivningsunderlaget hänförs även
kostnader för ledningar och annan utrastning som är avsedd för byggnadens
aUmänna funktion oberoende av den verksamhet som bedrivs på fastigheten.

Ingångsvärden
for byggnader

Kommittéförslaget innebär alt övergång lill
bokföringsmässig inkomslredovisning skall medföra skyldighet att börja tUlämpa
nya av-skrivningsregler enUgt metoden för planenlig avskrivning. Detta förutsätter,
påpekar kommittén, alt ett någoriunda rikligt avskrivningsunderlag för det
befintiiga byggnadsbeståndet kan fastställas vid över-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 105

gången
tiU den nya avskrivningsmetoden. Eftersom de verkliga anskaff-ningskostoaderna
mera sällan kan anges, måsle anskaffningsvärdet för byggnadema på något sätt
beräknas i fråga om det helt övervägande antalet jordbraksfastigheter i landel.
Det blir här nödvändigt all tUlgripa jämförelsevis vida schabloner. AUtför
slor vikt bör enligt kommittén mte läggas vid en mera noggrann beräkning av
storleken av ingångsvärdet för del äldre och ofta tämligen nedslitna
byggnadsbeståndet.

De särskUda bestämmelser om mgångsvärden för
byggnader som erfordras för övergången lUl nya avskrivningsregler har
kommitlén utformat mol bakgrunden av ingående överväganden av bl. a. följande.

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering räknar
kommittén med all särskUda byggnadsvärden kommer atl fastställas för alla
jordbraksfastigheter. Ett sådant taxerat byggnadsvärde kan enligt kommittén antas
bU mer verklighetsbetonat än de värden som framkommer med gäUande metod att
beräkna byggnadernas ingångsvärde till 2/3 av laxerade jordbruksvärdet m. m. För
de jordbrakare som går över till del nya systemet före år 1975 behövs
emellertid en metod för schablon-beräkning av ingångsvärden.

I enkelhetens intresse har kommittén prövat
möjUgheten atl behålla nuvarande regler om ingångsvärde och avskrivningsprocent
för byggnader. Kommittén understryker att en sådan lösning framtvingar elt
undanlagssladgande, enligt vilket de nya procentsatserna för avskrivning av
byggnader inte får tUlämpas på den del av ingångsvärdet som enligt
2/3-schablonen baserats på 1970 års taxerade jordbraksvärden. De årliga
värdeminskningsavdragen skulle härigenom bU oförändrade så länge
avskrivningsunderlaget beräknats på detla sätt. Kommitlén har emellertid ansett
sig inle böra föreslå en sådan övergångsregel eftersom ett undantag av nämnda
slag kimde komma atl gälla under en avsevärd tid.

Kommittén avvisar också tanken på att ge nuvarande
regler om ingångsvärde och avskrivningsprocent fortsatt tUlämpning t. o. m
beskattningsåret 1974 och för senare år föreskriva skyldighet att som nytt ingångsvärde
ta upp det taxerade byggnadsvärde som kommittén räknar med skall finnas.
Skyldigheten att gå över till nyll avskrivningsunderlag skuUe omfatta alla som
efter år 1969 gått över till metoden för planenlig avskrivning med ett
schablonmässigt beräknat ingångsvärde. Enligt kommitténs uppfattning bör
emellertid jordbrakarna i likhet med ägarna av rörelse- och hyresfastigheter
ges möjlighet all välja mellan flera alternativ för bestämmandet av
avskrivningsunderlag. Dessutom anser kommittén det mindre lämpUgt att som enda
alternativ föreskriva elt taxerat byggnadsvärde som man inle kan bedöma nu.

De nya procentsatser som kan komma alt
rekommenderas för avskrivning av jordbrakels byggnader bör enligt kommilléns
mening få

s. 106 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 106

tiUämpas
snarast möjligt och av alla som går över till planenlig avskrivning oavsett
enUgt vilkel alternativ ingångsvärdet bestämls. Med denna utgångspunkt kommer
kommitlén fram tiU att gäUande 2.'3-schablon räknad på 1970 års laxerade
jordbruksvärden inte bör användas. I kombination med nya högre procentsatser
skulle de årliga värdeminsknmgsavdragen för vissa fastigheter i det närmaste
fördubblas i jämförelse med de som nu får åtnjutas. En belydande skallefavör
skulle uppstå när jordbruksvärdet är speciellt högt på gmnd av särskih god
jord eller andra förhållanden som inte har samband med byggnadernas skick och
värde. En begränsning av ingångsvärdet till hälften av 1970 års taxerade
jordbruksvärde utgör enligt kommittén ett rimligt och nära Ukvärdigt alternativ
till nuvarande 2/3-schablon på vUken avskrivning sker med 1,5 %. Kommitlén
redovisar i detta sammanhang vissa beräkningar av avskrivningarnas
skattemässiga nuvärde för olUca ingångsvärden på byggnader.

Kommittén föreslår på grundval av dessa
överväganden atl den skattskyldige skaU få välja mellan flera aUernativa
metoder för bestämmande av ingångsvärde för byggnader.

Den
jordbrakare som går Över till planenlig avskrivning av byggnad före den 1
januari 1975 föreslås få ta upp som ingångsvärde sina verkliga
anskaffningskostnader för hela eller en de! av byggnadsbeståndet. Alternativt
får han också beräkna ingångsvärdet schablonmässigt lill hälften av 1970 års
laxerade jordbruksvärde m. m. ökat med kostnader för ny-, till- eller ombyggnad
som utförts efter år 1969. I båda faUen skall avräknas de avdrag för
värdeminskning av byggnad som efter år 1969 medgivits den skaltskyldige vid den
slalliga inkomsttaxeringen. Den som går över till den nya avskrivningsmeloden
den 1 januari 1975 eller därefter får enligt förslaget ytterligare två
möjligheter att bestämma ingångsvärdet förutom de redan nämnda alternativen. Ingångsvärdet
får tas upp till 1975 års taxerade byggnadsvärde med till-lägg för de ny-,
till- och ombyggnadskostnader som nedlagts efter år 1974. Om fastigheten har
förvärvals efler år 1969 i bebyggt skick, får ingångsvärdet också bestämmas
genom en proportionering av hela anskaffningskostnaden efter förhållandet
mellan 1975 års laxerade byggnadsvärde och hela taxeringsvärdet för samma år.
Kostnadema för sådana investeringar som gjorts efter år 1974 får självfallet
tillföras avskrivningsunderlaget. Även här skall åtnjutna
värdeminskningsavdrag avräknas.

Enligt kommitténs förslag bör ingångsvärde, som
beräknas schablonmässigt, kunna jämkas om värdet framstår som uppenbart
orimligt med hänsyn tiU byggnadsbeståndets beskaffenhet och omfattning.

Kommittén föreslår vidare att den som före år 1975
beräknat ett m-gångsvärde enligt hälftenschablon skall få rätt att använda det
laxerade byggnadsvärdet när detta föreUgger. Denne föreslås således få byta

s. 107 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 107

avskrivningsunderlag
vid 1976 års taxering tiU antingen 1975 års byggnadsvärde eller, om
fastigheten förvärvats genom köp efter år 1969, en proportionell andel av
köpeskUlingen för fastigheten.

Det kan även finnas några skattskyldiga, påpekar
kommittén, som mellan år 1970 och Uaaftträdandet av de föreslagna
bestämmelserna gått över tUl planenlig avskrivning av byggnad med tUlämpning av
nu gällande schablon, dvs. 2/3 av 1970 års taxerade jordbruksvärde m. m.
Anlalet sådana övergångar antas av kommittén bli sannolikt mindre än ett
hundratal. Kommittén har funnit det vara nödvändigt atl dessa skattskyldiga
skall reducera sitt avskrivningsunderlag till samma nivå som gäller för andra
när de nya avskrivningsreglerna blir tillämpliga, dvs. till hälften av 1970 års
jordbruksvärde. Även denna grupp skattskyldiga anser kommittén bör ha rätt att
byta ut sitt avskrivningsunderlag mot taxerat byggnadsvärde när sådana värden
finns.

Kommittén föreslår även en särskild regel
belräffande de byggnadstillbehör som på grund av ändrad gränsdragning mellan
byggnad och inventarier skall få skrivas av såsom inventarier. En fördelning av
byggnadskostnader i enlighet med den ändrade gränsdragningen föreslås få ske
med en viss retroaktiv verkan. Kommittén erinrar om att så skedde när nya
avskrivningsregler för rörelsebyggnader infördes. Enligt den föreslagna regeln
får varje jordbrukare i samband med övergång till planenlig avskrivning ta upp
på avskrivningsplan för inventarier de kostnader för inredning och utrastning
i ekonomibyggnader som här avses, till den del de nedlagts av honom själv och
hänför sig till tiden efter är 1969. Om dessa kostnader har beaktats vid
bestämmande av ingångsvärdet för byggnad och ingår i delta, skall det belopp
som tas upp på inventariekontot avräknas från avskrivningsunderlaget för
byggnadema.

Kommittén har inte varit helt enig i fråga om de
regler som föreslås gäUa för övergången tUl planmässig avskrivning av byggnad.
Ledamoten Adolfsson framhåller i sin reservation att den schablonberäkning av
ingångsvärde som majoriteten förordat, motsvarande hälften av 1970 års taxerade
jordbruksvärde, innebär en klar försämring i förhåUande till gäUande regler.
Sålunda blir f. n. avskrivningsunderlaget automatiskt uppräknat efter varje
fastighetstaxering medan.underlaget nu föreslås faststäUt med 1970 års
taxeringsvärde som grund. Han vänder sig även mot att den skattskyldiges
kostnader för ny-, tUl- och ombyggnader före 1969 års utgång inte får
medräknas i avskrivningsunderlaget enligt majoritetens förslag. Adolfsson
föreslår för sin del alt 2/3 av 1970 års taxerade jordbruksvärde m. m. skall
gälla som ingångsvärde för jordbrukets byggnader enligt schablonmeloden. Detla
värde bör sedan få ökas med den skaltskyldiges verkliga kostnader för ny-,
tUl- eller ombyggnader utförda efter 1964 års utgång minskat med de eventuella
värdeminskningsavdrag som åtnjutits under samma tid. Elt sådant förfaringssätt
skulle rimma med kommitténs förslag beträffande ingångs-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 108

värde
för inventarier där både schablon och verkligt värde får tiUämpas beroende av
tidsperioden när inventariema anskaffats.

Avslutningsvis framhåUer kommittén att de
föreslagna schabloDJeg-lema utformats med sikte på att nå rättvisande och
realistiska ingångsvärden för befmtiiga byggnader. Detta mål skulle enligt
kommitténs uppfattning bäst uppfyllas om ingångsvärdena uteslutande kunde baseras
på taxerade byggnadsvärden som åsatts i samband med fastighetstaxeringen.
Kommittén ifrågasätter om inte en omprövning av de föreslagna reglerna om
ingångsvärden för befintUga byggnader bör ske, om det vid en analys av nya
byggnadsvärden skuUe visa sig att de kan anses mera rättvisande som underlag
för avskrivning. En omprövning skuUe kunna innebära att endast det taxerade
byggnadsvärdet skuUe få användas som avskrivnmgsunderlag för äldre byggnader
vid sidan av faktisk anskaffningskostnad. En sådan bedömnmg torde enligt kommittén
kunna göras med tUlräckUg grad av säkerhet först sedan de nya byggnadsvärdena
gäUt något eller några år.

Avskrivningsprocenien

Kommittén föreslår alt byggnadsavskrivningama även
i fortsättningen skaU ske enUgt lineär metod. Anskaffningskostnaden skaU
alltså fördelas med lika stora årliga belopp på byggnadens beräknade livslängd.
De årliga avdragen skall avse ett normalt beskattningsår om 12 månader och
således jämkas i de fall beskattningsåret är längre eller kortare. Avdragen bör
liksom hittUls vara bundna tiU det beskattningsår på vUket de belöper. Någon
rätt atl förskjuta avdragen föreslår komnuttén inte.

I fråga om faststäUandet av lämpUg avskrivningsprocent
för drift-byggnader på jordbraksfastighet erinras i betänkandet om att hittillsvarande
praxis har varit mycket restriktiv belräffande högre avskrivningsprocent än
den allmänt tiUämpade procentsatsen 1,5 motsvarande 1 % av det taxerade
jordbruksvärdet. En av anledningarna härtill har enligt kommittén varit att
avskrivningsunderlaget i regel beräknals schablonmässigt på basis av det
taxerade jordbraksvärdet och därför ansetts aUtför otillförlitiigt samt att
det avselt såväl bostads- som ekonomibyggnader. Från jordbrukarnas sida har
den normalt tillämpade procentsatsen starkt kritiserats i skUda sammanhang
såsom orimligt låg i förhållande lill den faktiska värdeminskning man numera
måste räkna med.

Även enligt kommitténs uppfattning krävs en
betydligt högre avskrivningsprocent för att byggnadsinvesteringama skall kunna
skrivas av inom en beräknad varaktighetstid. Kommittén anför härom.

De ekonomibyggnader som nu uppförs har i regel en
annan utformning än som tidigare varit vanligt. De är ofta enklare såväl i
själva konstruktionen som i materialet. Särskilt gäller detta för djurstaUar
som man med hänsyn tUl den tekniska och ekonomiska utvecklingen försökt

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 109

göra
så prisbUUga som möjUgl. Man har således gått över tUl att uppföra förenklade
staUbyggnader och förvaringsulrymmen med begränsad varaktighet. Samlidigl har
man försökt åstadkomma byggnadskonstruktioner som lätt kan anpassas tiU skUda
driftformer. På grund härav och med hänsyn tiU svårigheterna vid bedömningen av
den framtida tekniska och ekonomiska utvecklmgen måste man räkna med att
varak-lighetstiden för driftbyggnader i jordbmk nu är betydligt kortare än
tidigare. Den genomsnittliga varaklighetstiden för byggnader av typ djurslallar
o. d. beräknas i allmänhet tiU högst 30 år. För enkla förvaringsulrymmen
beräknas varaklighetstiden tUl ca 40 år.

Därefter uttalas att ett företagsekonomiskt riktigt
värdeminskningsavdrag tämUgen lätt kan åstadkommas när avskrivningsunderlaget
är Uka med den verkUga anskaffningskostnaden. Avskrivningsprocenten får då
anpassas tiU vad som anses skäligt med hänsyn tUl byggnadens fysiska och
ekonomiska livslängd.

Kommittén har inte ansett sig ha anledning atl
föreslå vUka procentsatser som bör komma i fråga för aUmänt förekommande slag
av driftbyggnader. Det har synts kommittén lämpUgast att normalprocenlsatser
för olika typer av jordbruksbyggnader faststäUs av riksskatteverket efter
samråd med lantbruksstyrelsen och jordbrukets organisationer. Därvid har
kommittén utgått från atl sådana normalprocentsatser kommer att Ugga i paritet
med dem som rekommenderats för byggnader i rörelse och således innebära en
väsentlig förhöjning i jämförelse med nuläget.

Kommittén diskuterar även frågan om lämpUg
avskrivningsprocent i de vanliga faU då ingångsvärde för byggnader beräknats
schablonmässigt för hela byggnadsbeståndet. När det gäller planenlig
avskrivning av byggnader före beskattningsåret 1975 påpekar kommittén att det i
dessa faU endast kan bU frågan om koUektiv avskrivnmg av samtUga byggnader. För
tiden därefter tänker sig kommittén möjUgheten att ett taxerat byggnadsvärde
kan komma att delas upp på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader. Belräffande
den kollektiva avskrivningen förordar kommittén att en föreskrift om allmänt
tUlämplig avskrivningsprocent tas in i riksskatteverkets anvisningar om avdrag
för värdeminskning av jordbraksbyggnader. Enligt kommitténs mening bör de
årliga värdeminskningsavdragen inte vara lägre än som medges enligt nuvarande
metod. Mmskningen av imderlaget vid koUektiv avskrivning tUl hälften i stället
för två tredjedelar av taxerat jordbruksvärde m. m. skulle föranleda en
höjning av avskrivningsprocenten tUl två. Kommittén räknar med att de
procentsatser vid planenUg avskrivning som det skall ankomma på
riksskatteverket att rekommendera för driftbyggnader av olika slag kommer att
motsvara en genomsnittlig avskrivnmg om mmst 2,5 %. Med hänsyn härtiU bör
enligt kommittén procentsatsen vid kollektiv avskrivnmg även bestämmas tUl
2,5. En jämknmg uppåt eller nedåt anser kommittén bör ktmna ske i sådana faU
där det är uppenbart att ingångsvärdet tUl helt övervägande del belöper på
ekonomibyggnader resp. bostadsbyggnader.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 HO

Kommittén föreslår att också för jordbrukets del
införs en rätt till s. k. primäravskrivning med 10 % av anskaffningskostnaden.
Primäravdrag skall få åtnjutas med 2 % per år under de fem första åren på alla
nyinvesteringar i byggnader i jordbrak, liksom nu gäller för invesleringar i
rörelsebyggnader. En rätt tiU primäravskrivning skulle enligt kommitténs
bedömning sannolikt stimulera lill ökade invesleringar i driflbygg-nader och
därmed befrämja en även från samhällets synpunkt önskvärd byggnadsralionalisering
inom jordbruket. Primäravskrivning bör dock komma i fråga endast för egenthga
driftbyggnader i jordbrak, dvs. ekonomibyggnader och personalbostäder. Någon
anledning att medge primäravskrivning även för mangårdsbyggnad har kommittén
inte kunnat finna.

Med nyinvestering som bör berättiga till
primäravskrivning avser kommitlén kostnader för ny-, lill- eller ombyggnad men
däremot inle kostnader för förvärv av redan uppförd byggnad. Om förvärvet avser
byggnad, för vilken överlåtaren äger rätt till primäravdrag, föreslås dock den
nye ägaren få åtnjuta de primäravdrag som överlålaren inle hunnit utnyttja.
Prim är avskrivning skall ske jämsides med den årliga avskrivningen och
således medföra en förhöjning av värdeminskningsavdragen under de fem försia
åren efter det nyinvestering skett. Avskrivningen skall ske inom
avskrivningsplanen. Mer än 100 % av anskaffningskostnaden får inle skrivas av.
Primäravdragel skall alllid utgöra 2 % av anskaffningskostnaden oavsett
beskattningsårets längd.

Enligt gäUande regler har jordbrukarna haft rätt
att ur avskrivningsunderlaget för byggnad bryta ut anskaffningsvärdet för
vissa byggnadstillbehör och för dessa tUlämpa en högre avskrivningsprocent än
för byggnaden i övrigt. Det har här främst gällt sUor och torkanläggningar
samt viss maskinell utrastning i djurstallar. Med hänsyn till att kommittén
föreslår att sådan utrastning skall få skrivas av enligt inven-tariereglema får
en utbrytningsrält inle någon funktion att fylla i framtiden.

Avskrivning
av markanläggningar

Genom 1969 års lagstiftning mfördes i
förvärvskällan rörelse en allmän rätt till avdrag för värdeminskning av
markanläggningar. Avdragsrälten är begränsad tiU etl avskrivningsunderiag
molsvarande 75 % av nedlagda koslnader med hänsyn tUl bl. a. att tillgångama i
vissa fall kan anses ha elt bestående värde som är oberoende av den bedrivna
verksamheten. Avskrivning får ske med 5 % av avskrivnmgsunderiagel.

Med den nya syn på behandUngen av markanläggnmgar
som lagts till grand för nämnda lagstiftning har jordbraksbeskattningskommittén
funnit det uppenbart att området för avskrivnmgsbara markanläggningar i
jordbruk bör utvidgas. Man framhåUer att jordbrakets markanläggningar i regel
är av slörre omfaitning än som vanligen förekommer på

s. 111 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 111

rörelsefastighet.
Eftersom de också är betydligt mer kostnadskrävande, såväl absolut som i
relation till hela faslighetens värde, får avdragsrälten slörre ekonomisk
belydelse. Nuvarande regler av år 1962 medger avskrivning i form av avdrag för
årUg värdeminskning endast för täckdiken och skogsvägar. I fråga om täckdiken
omfattar avdragsrätten samtliga kostnader för nytäckdikning och islåndsällande
eller omläggning av befintiig täckdikningsanläggning, s. k. omtäckdikning.
Avskriv-nmgen sker över en period av tio år. För skogsvägar gäUer alt en tredjedel
av kostnaderna får avskrivas under samma lid.

Kommittén
föreslår att avdrag bör få göras förutom för täckdik-nmgsanläggningar och
skogsvägar även för andra dikningsanläggningar än täckdiken och för
valtenavlednings- och uivallningsförelag, vägar, koportar och andra
genombrytningar av allmänna vägar som är erforderliga för jordbraksdriften,
stenröjning och stensprängning, bmnnar m. m. Vidare bör avdrag medges för
sådana markarbeien som har samband med markens första iordnmgstäUande för att
en byggnad skall kunna uppföras såsom röjning, schaktning och torrläggning
jämte rivning av lidigare befintlig byggnad. Även kostnader för särskilda
perso-nalvårdsanläggningar bör omfattas av en på så sätt utvidgad avdrags-ratt.

Ulöver här nämnda markanläggningar i egentiig
mening finns också inom jordbraket vissa markanläggningar som har en så nära
funktionell anknytning tUl byggnader eller inventarier, att de närmast kan anses
utgöra tiUbehör liU byggnad eller maskineU utrastning. Som tidigare redovisats
föreslår kommittén att sådana anläggningar i avskrivningshänseende skall
behandlas på samma sätt som byggnad resp. inventarier.

I fråga om avskrivningsunderlaget för
markanläggning erinrar kommittén om att samma principer som gäller för
täckdiken numera även tiUämpas enligt rörelsebeskattningens regler.
Avdragsrälten omfattar sålunda endast koslnader för markanläggning som
bestrilts av den skaltskyldige och avser anläggning som utförts under den tid
han ägt fastigheten. Dessa kostnader skall uppföras på särskild plan. Vid
benefikt förvärv av faslighet får emellertid den nye ägaren överta
överlåtarens avskrivningsplan och åtnjuta de avdrag denne inte hunnil
tillgodogöra sig. Häri föreslår kommittén inle någon ändring.

Kommittén går därefter in på frågan om det är
motiverat all även i övrigt tillämpa samma avskrivningsregler på jordbrakets
markanläggningar som för rörelse. Detla skulle innebära alt man också för jordbmkets
del förde samman alla markkostnader och lät 75 % härav utgöra del underlag på
vilkel avskrivning får ske med 5 % för år. Under förutsättning all
förhållandena vore hell jämförbara, skulle denna lösning enligt kommitténs mening
vara enklast och även lämpligast. Emellertid är jordbrukels markanläggningar
av delvis annal slag än i rörelse

s. 112 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 112

och,
enligt vad kommittén understryker, har större omfaitning samt framför allt
väsentligt större ekonomisk belydelse. Kommittén syftar här på
täckdikningsanläggningarna. I fråga om dessa finner kommittén såväl praktiska
som företagsekonomiska skäl tala för alt nu gällande avskrivningsregler bör
behållas. Kommitlén anför.

Av de markanläggningar som förekommer på
jordbmksfastighet intar täckdikningsanläggningama en dominerande ställning
både antals-och kostnadsmässigt. De har stor betydelse för jordbrukels
avkastningsförmåga och därmed också för lönsamheten. Invesleringar i läckdiken
är ofta nödvändiga för atl åstadkomma rationella jordbrak. Kostnaderna uppgår
till i genomsnitt ca 2 500 kr per ha. Även om läckdiken i aUmänhet har en
förhållandevis lång varaktighet har de inte elt beslående värde. De är
otvivelaktigt föremål för förslitning och värdeminskning.

En minskning av avskrivningsunderlaget för
täckdikningsanläggningar tUl 75 % av de verkliga kostadema skulle innebära en
avsevärd försämring för jordbmkarna, inte minsl mot bakgmnd av att det här
ofta är fråga om såväl koslnader för nyanläggning som för omläggning av en
gammal täckdUoung. En reducering av avskrivningsunderlaget skulle sannolikt
också medföra en mindre benägenhet att investera i täckdikningsanläggningar.

En ulveckling mot minskad invesleringsbenägenhet
skuUe vara olycklig, tillfogar kommitlén, med hänsyn lUl det stora behovet av
om- och nytäckdiknuig i främst södra Sveriges slättbygder.

Kommittén kommer således fram tUl att
avskrivningsunderlaget för täckdiken även i framtiden bör utgöras av hela
anläggningskostnaden. Även när det gäUer avskrivningsprocent för täckdiken har
kommittén efter ingående överväganden stannat för att inte föreslå någon
ändring av gäUande regler. En sänkning från 10 % tUl 5 %, som gäller i förvärvskäUan
rörelse, anser kommittén skulle medföra en relativt stor försämring i fråga om
årligt värdeminskningsavdrag. VisserUgen kan det enligt kommitlén knappast
sägas alt en 20-årig avskrivningslid för täckdiken skulle vara alltför lång
sett från företagsekonomisk synpunkt, eftersom varaklighetstiden i regel kan
anses uppgå tUI minst 25 år. En förlängning av avskrivningstiden från 10 till
20 år skuUe dock förefalla obUlig och sannolikt försvåra jordbrakarnas
möjligheter att investera i ny- och omtäckdikning.

Som en ändring i gällande regler om
täckdikningsanläggningar föreslår kommittén att i avskrivningsunderlaget skall
inräknas inle bara som nu täckta avlopp i direkl anslulning tUl läckdUfning
ulan även huvudavlopp. Gränsdragningen mellan läckdikningsanläggmng och
huvudavlopp sker f. n. med utgångspunkl från rÖrdunensionen. Denna gränsdragnmg
torde hänga samman med att huvudavlopp ansetts ha ett bestående värde.
Kommittén framhåUer betydelsen av att torrläggningen stimuleras och att öppna
avlopp läggs igen så alt bättre brakningsförhåUanden åstadkommes. En gräns
mellan olUia stora avloppsledningar kan enligt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 113

kommittén
medföra atl rekommenderade rördimensioner inle används, om kostnaden inte är
avdragsgUl. I stället nöjer man sig med en mindre dimension med sämre resultat
som följd. Kommittén anser därför alt alla täckta avlopp som har samband med
täckdiken skall omfattas av fuU avdragsrätt.

Belräffande andra egentiiga markanläggningar än
täckdikningar har kommittén inte funnit motiv för andra avdragsregler än de som
nu gäller för rörelse. För dessa anläggningar föreslås således att avskrivningsunderlaget
skall motsvara 75 % av den fakliska anskaffningskostnaden. Vidare bör enligt
kommittén den årUga avskrivningen vara 5 % av den avskrivningsbara
koslnadsdelen. I fråga om rent tiUfäUiga markanläggningar, avsedda att
användas endasl elt fåtal år, föreslås dock att hela anskaffningskostnaden får
dras av under anskaffningsårel.

Även reglerna om avskrivningsunderlag vid fastighetsförvärv
föreslås vara desamma som gäller för markanläggningar på rörelsefastighet. Om
etl fastighetsköp omfattat markanläggningar, bör köparen således inte tUlföras
något avskrivningsunderlag för markanläggningar. Säljaren bgr i stället i
samband med försäljningen få på en gång tiUgodo-göra sig avdrag för det
oavskrivna värdet av markanläggningarna enligt avskrivningsplanen. Vid
benefika förvärv bör däremot den nye ägaren få överta företrädarens
avskrivningsplan och i framtiden åtnjuta de avdrag som denne inle hunnit
utnyttja.

Kommitténs förslag innebär alt särskUt avdrag för
ersättningsanskaffning inle får åtnjutas i framtiden. Om exempelvis en vägbro
byts ut mot en ny eller asfaliering sker av lidigare gmsbelagda vägar eUer
körplaner, skall kostnad härför föras upp på avskrivningsplanen och bli föremål
för årUg avskrivning. Samma förfaringssätt skaU enUgt kommittén tillämpas vid
fördjupning och djupborming av brunnar som sinat m. m. Däremot får koslnader
för reparation eUer sedvanligt underhåU av markanläggningar Uksom hittiUs dras
av på en gång såsom omkostnad.

I herr Adolfssons reservation kritiseras alt
omtäckdikning behandlas som nyanläggning för vUken avdrag erhåUes genom årliga
värdeminskningsavdrag. Reservantens ståndpunkt är atl koslnader för omtäckdikning
av en befintlig läckdikningsanläggnuig bör jämställas med underhållskostnad
och få dras av på en gång under det beskattningsår då arbelel utförs. F. n.
medges avdrag för reparation endast vid t. ex. rensning och byte av enstaka
rör. Reservanten anser att underhåll av markanläggningar typ täckdikning inte
skall följa oförmånligare avdragsregler än underhåU av andra för driften
nödvändiga anläggningar inom jordbruket. Ett direkt avdrag för kostnader för
omtäckdikning skulle bl. a. medföra större benägenhet all underhålla befintUga
anläggningar än som nu är fallet.

Enligt kommitténs mening bör av praktiska skäl de
nya avskrivnings- 8
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 114 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 114

regler
för markanläggnmgar som kan komma att beslutas på grundval av kommitténs
förslag endast få tUlämpas på koslnader som bestrilts efter det den nya
lagstiftningen trätt i kraft. De nya avskrivningsreglema bör vidare endast få
användas av den som har bokföringsmässig redovisning. Tidigare koslnader bör
aUtså behandlas enligt hittills gällande regler. På grund härav har kommitlén
inte ansett skäl föreligga att föreslå särskUda övergångsbestämmelser i fråga
om markanläggningar. De koslnader för läckdiken och skogsvägar som uppförts på
avskrivnmgsplan före 1973 års ingång skall således även efler det de nya
lagbeslämmelsema trätt i kraft skrivas av på samma sätt som enligt nu gällande
regler.

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning

Enligt gällande anvisningar till 22 § KL får avdrag
för kvarstående oavskrivet värde åtnjutas när driftbyggnad på
jordbraksfastighet utrangeras eUer rivs ned, utrangeringsavdrag. En
fömtsättning för avdrag är att den skattskyldige visar byggnadens
anskaffningsvärde och vid taxering åtnjutna värdeminskningsavdrag. Rätten till
avdrag gäller endasl om inkomsten av jordbraket redovisas enligt
bokföringsmässiga grander.

I fråga om nu avskrivningsbara markanläggningar
täckdiken och skogsvägar finns inle någon formell rätt tUl
utrangeringsavdrag. Genom stadgandet alt vid försäljning av jordbraksfastighet
avdrag på en gång får ske för då kvarstående oavskrivet värde av dessa anläggningar,
erhåUes emellertid automatiskt utrangeringsavdrag då faslighet överlåtes genom
köp eller därmed jämställd avyttring. Om en sådan markanläggning utrangeras
under verksamhetens fortbestånd, kan däremot särskUt utrangeringsavdrag inte
komma i fråga. Avdrag medges ej heller, om verksamheten nedläggs utan
avyttring av fastigheten. Så länge fastigheten lUlhör förvärvskäUan
jordbruksfastighet torde dock rätt föreligga att åtnjuta värdeminskningsavdrag
enligt den ursprungliga planen.

Kommitlén konstaterar alt de nämnda avdragsreglerna
i stort sett kan godtas utan större ändringar i principiellt avseende.
Kommittén föreslår dock den ändringen att utrangeringsavdrag förbehålles egentliga
driftbyggnader på jordbraksfastighet, dvs. ekonomibyggnader och
personalbostäder. Gällande avdragsrätl omfattar samtiiga slag av
drift-byggnader och således även mangårdsbyggnad. Enligt kommitlén bör
mangårdsbyggnad i detta sammanhang jämställas med bostadsbyggnad i
förvärvskäUan annan fastighet. Då utrangeringsavdrag inte kan medges i fråga
om byggnad i denna förvärvskäUa, bör inte heller rätt tiU utrangeringsavdrag
föreligga belräffande mangårdsbyggnad på jordbraksfastighet.

I
fråga om ekonomibyggnader och personalbostäder innebär kom-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 115

mittens
förslag att på samma sätt som gäller beträffande rörelsefastighet särskUt
avdrag får åtnjutas för oavskriven del av anskaffningsvärdet för byggnaden, om
tillfredsställande utredning lämnas härom. Av naturliga skäl blir
utrangeringsavdrag för byggnad mest aktueUt i samband med rivning. Emellertid
bör enligt kommitténs mening utrangeringsavdrag också kunna förekomma vid
försäljning av byggnad, om det visas att byggnaden utrangerats före
försäljningen och den erhållna köpeskillingen är mycket låg och närmast
motsvarar rivningsvärdet. Kommittén anför all i andra fall är presumlionen i
regel den att uppkommen förlust vid försäljning av byggnad är att hänföra tUl
realisationsförlust och således ej avdragsgill i förvärvskällan jordbruksfastighet.

Kommittén anser att utrangeringsavdrag bör komma i
fråga endast i de fall avskrivningsunderlaget utgörs av verkUg
anskaffningskostnad. Med verkUg anskaffningskostnad jämställer kommittén sådant
värde som enligt förslaget räknats fram genom proportionering av köpeskillingen
för hela fastigheten.

Om ingångsvärde för byggnad har beräknats
schablonmässigt, dvs. på grandval av delvärde som åsatts vid
fastighetstaxering, bör ett sådant ingångsvärde inte få utgöra tmderlag för
utrangeringsavdrag. Kommittén föreslår införande av en särskild
övergångsbestämmelse av innebörd att avdrag i sådana fall får medges endast om
den verkliga anskaffningskostnaden och åtnjutna värdeminskningsavdrag kan
utredas. Kommittén påpekar att kompensation för utrangering av sådan byggnad i
övrigt inle torde kunna komma i fråga annat än i form av fortsatt avskrivning
på det ursprungliga avskrivningsunderlaget.

Kommitlén föreslår vidare att utrangeringsavdrag
skall kunna medges för alla egentiiga markanläggningar på jordbmksfastighet.
Förslaget innebär alt avdrag skall få göras dels då jordbruksfastighet
överlåtes genom köp eUer därmed jämförligt fång och dels då all jordbraksverksamhet
på fastigheten läggs ned utan avyttring av fasligheten. I sådana fall skall
avdrag få ske på en gång för anläggningarnas skattemässiga restvärde enligt
avskrivningsplanen. Om enstaka markanläggning utrangeras under driftens
fortbestånd anser kommittén däremot att särskilt utrangeringsavdrag inle bör
komma i fråga. Däremot bör ägaren få kompensation härför genom att
värdeminskningsavdrag får åtnjutas även efter utrangeringen i enlighet med den
urspmngliga planen.

Avdrag
för reparation och underhåll av byggnad

Kommittén erinrar om att samma reparationsbegrepp
tidigare gäUde för förvärvskällorna rörelse och jordbraksfastighet. I samband
med ändrade avskrivnmgsregler för rörelsefastigheler genomfördes emellertid en
utvidgning av reparationsbegreppet för rörelsebyggnader. Till re-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 116

paralion
hänförs numera sådana ändringsarbeten på byggnad som är normalt påräkneliga i
den bedrivna verksamheten, såsom upptagande av nya fönster- och dörröppningar
samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisponering av
lokaler. Fråga måste dock vara om åtgärder vidtagna inom ramen för en byggnads
avsedda huvudsakliga användningsonuråde. Om en byggnad däremot förändras i
större omfattning och får ett annat användningsområde, blir kostnadema härför
ej avdragsgUla ombyggnadskostnader (punkt 17 av anvisningarna tUl 29 § KL).

Det har förefaUit kommittén naturligt att föra över
detta utvidgade reparationsbegrepp tUl byggnader på jordbraksfastighet.
Kommittén uttalar att praxis har varit restriktiv i fråga om avdrag för
kostnader för modernisering av framför allt djurslallar och vissa andra ekonomibyggnader
i jordbruk, vilka varit nödvändiga för att möjliggöra en rationell
jordbraksdrifl. De otidsenliga avdragsreglema i fråga om sådana av
företagsekonomiska skäl vidtagna ändringsarbeten på jordbraksbyggnader har
medfört en mängd skatteprocesser.

Kommittén föreslår att kostnader för mindre
ändringsarbeten på ekonomibyggnader inom ramen för den bedrivna verksainheten
får dras av såsom kostnad för reparation och underhåll. Härigenom skulle erforderliga
ändringar i produktionsinriktningen imderlättas, anför kommittén. Som exempel
på åtgärder som i avdragshänseende skall behandlas som reparation anges i
betänkandet bl. a. flyttning av innerväggar och inredning i samband med
omdisponering av ekonomibyggnad vid övergång från köttdjursuppfödning tiU
produktion av slaktsvin. Ändringar som innebär att en byggnad får ett annat
användningsområde än som ursprungligen avsetts bör dock enUgt kommittén
hänföras lUl ombygg-nadskoslnader liksom enligt rådande praxis. Sådana
koslnader får enligt kommUténs förslag avskrivas genom avdrag för årlig
värdeminskning.

Den föreslagna utvidgningen av reparationsbegreppel
beträffande ekonomibyggnader i jordbrak har sin grand i företagsekonomiska bedömningar.
Liknande synpunkter kan enligt kommittén knappast läggas på sådana
ändrmgsarbeten som beslår i omdisponering av bostadshus eUer
bostadslägenheter. Sådana ändringar av en bostadsbyggnads fysiska skick är mte
betingade av jordbraksverksamhelen och således ej jordbraksberoende. På grand
härav har kommittén inte ansett det befogat att låta det utvidgade
reparationsbegreppet omfatta annat än jordbrakets ekonomibyggnader.

Avdrag
för värdeminsknmg av inventarier

I betänkandet hänvisas tiU att närmare 100 000
jordbrakare kommer att ha bokföringsmässig redovisnmg i slutet av 1970-talet,
om förslaget om alhnän övergång tUl bokföringsmässig redovisnmg av mkomst av

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 117

jordbruksfastighet
genomförs. Dagens jordbrak har i regel elt omfattande inventariebeslånd som
representerar elt stort värde för den enskUde jordbrakaren. Det är därför
enligt kommUténs mening av stor vikt, all de regler som skall gäUa för
avskrivning av inventarier i jordbrak blir enkla och lätta att tUlämpa.

Gällande
regler om invenlarieavskrivning vid redovisning av inkomst av
jordbraksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder är desamma som gäller för
förvärvskällan rörelse. De innebär alt den skallskyldige får välja mellan två
skilda avskrivningsmeloder, planenlig och räkenskapsenlig avskrivning. För
rätt lUl räkenskapsenlig avskrivning krävs dock bl. a. att den skattskyldige
har s. k. dubbel bokföring med vinst- och förlustkonto. Kommittén påpekar all
räkenskapsenlig avskrivning f. n. är den ojämförligt vanligasle
avskrivningsmeloden vid de jordbrak där inkomsten redovisas enligt
bokföringsmässiga grunder.

Kommittén
föreslår alt bestämmelserna om planenlig och räkenskapsenlig avskrivning av
inventarier skall gälla som alternativ även framdeles för jordbruk som
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Det måsle likväl enligt kommittén
antas alt åtskilliga jordbrukare kommer att ha del bokföringssystem som allmänl
betecknas som enkel bokföring. All även dessa skattskyldiga skulle få använda
räkenskapsenlig avskrivning har kommitlén ansett sig inte böra föreslå. En stor
grupp jordbrukare skulle alltså inte få någon valmöjlighet ulan vara hänvisade
lill att använda planenlig avskrivning.

Den planenliga avskrivningsmeloden är emellertid
ofta svårbemästrad i tillämpningen anför kommitlén. Särskilt gäller della i
företag där antalet inventarier är stort och där inventarierna omsätts relalivl
ofta. Den har också den nackdelen atl den kräver särskild avskrivningsplan.
Den planenUga avskrivningen har enligt kommitlén för övrigt blivit alltmera
sällsynt och används numera näslan uteslulade i sådan verksamhet, där del
endast förekommer enstaka inventarier, exempelvis i åkeri- och
entreprenadrörelser och i skogsbruk.

Även om den planenliga avskrivningen aUtjämt fyller
en uppgift i speciella fall, är den enligt kommilléns uppfattning olämplig som
mera allmän avskrivningsmetod för inventarier i jordbmk. Kommitlén har därför
med tanke på jordbrakare med enkel bokföring valt att konstruera en tredje
alternativ avskrivningsnielod avsedd främst för del mindre jordbrakel.

Denna nya metod, som kommittén benämnl
restvärdeavskrivning, ulgör en förenklad form av räkenskapsenlig avskrivning.
Den bygger i likhet med räkenskapsenlig avskrivning på att överensstämmelse
alllid skall råda mellan avskrivningarna i räkenskaperna och värdeminskningsavdraget
vid taxeringen.

Den föreslagna reslvärdeavskrivningen innefattar en
kollekliv avskrivning av samtiiga till verksamheten hörande inventarier i
kombina-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 Hg

tion
med en nettometod. Avskrivningsunderlaget skaU enUgt förslaget utgöras av
inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårels ingång ökat med
anskaffningskostnaden för imder året förvärvade inventarier och minskat med
ersättning för mvenlarier som sålts eller förlorats under samma år. Detta skall
gälla oavsett när under beskattningsåret inventariema anskaffats.

Det maximala avdraget beräknas genom en enkel
räkneoperation. Avdraget kan alltså beslämmas inom en viss angiven ram,
varigenom den skaltskyldige kan anpassa avdraget tUl vad som kan anses mest
lämpUgt i företagsekonomiskt eller skattemässigt hänseende. Kommitlén påpekar
att någon särskUd avskrivningsplan inte behöver lämnas. De uppgifter som
erfordras för kontroU av avskrivningarna skall enUgt förslaget lämnas i form av
en summarisk mventarieredovisning direkt på jordbruksbUagan.

Enligt kommitténs uppfattning bör den
genomsnittliga varaktighetstiden för ett så heterogent sammansatt
inventariebestånd som förekommer inom ett modernt jordbruk kunna uppskattas
till högst tio år. Härav följer alt den årUga avskrivningsprocenien vid
planenUg avskrivning bör beslämmas till 10 å 15 %. Vid restvärdeavskrivning
måsle avskrivningsprocenten vara högre än vid planenlig avskrivning på grand av
alt avskrivningen inte baseras på anskaffningsvärdet utan på det skattemässiga
restvärdet. Kommittén anser därför 15 % vara den procentsats som lägst bör
komma i fråga vid en reslvärdeavskrivning. Samtidigt är det enligt kommittén
givet all denna procentsats måste vara lägre än vad som gäUer vid
räkenskapsenlig avskrivning, dvs. 30 %. Som den maximala avskrivningsprocenien
vid restvärdeavskrivning av praktiska skäl bör fastställas till jämnt tiotal,
föreslår kommittén att den högsta tiUåtna avskrivningen vid tillämpning av den
föreslagna avskrivningsmetoden skall vara 20 % av avskrivningsunderlaget.

Ärligt avskrivningsbelopp och restvärde enligt den
föreslagna nya avskrivningsmetoden jämfört med planenUg avskrivning med 15 %
av anskaffningsvärdet belyses i betänkandet genom följande exempel. I exemplet
har avskrivning beräknats på ett inventariebestånd som anskaffats för 100 000
kr. och sedan ej undergått förändring.

Är

Planenlig avskrivning

Restvärdeavskrivning

Avskrivnings-

Rest-

Avskrivnings-

Rest-

belopp

värde

belopp

värde

1

15 000

85 000

20 000

80 000

2

15 000

70 000

16 000

64 000

3

15 000

55 000

12 800

51200

4

15 000

40 000

10 240

40 960

5

15 000

25 000

8 192

32 768

6

15000

10 000

6 553

26 215

7

10000

0

5 243

20 972

s. 119 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 119

TiU skUlnad mot vad som gäller vid räkenskapsenlig
avskrivnmg har kommittén inte funnit anledning att kombuiera
reslvärdeavskrivnuigen med någon kompletteringsregel baserad på lineär
avskrivning. Detla motiveras främst med att en komplelleringsregel skuUe
kompUcera avskrivningsreglema och göra dem mer svårbegripliga för den kategori
som metoden i första hand är avsedd för. Visserligen medför detla alt inventariema
aldrig blir helt avskrivna. Kommittén påpekar emellertid att de
värdeminskningsavdrag som kan erhållas vid reslvärdeavskrivning i allmänhel
beräknas täcka den faktiska värdenedgången. Under de sju första åren kan
inventariema således skrivas av med nära 80 % räknat på anskaffningskostnaden.
Om föriust skulle uppstå vid försäljning av inventariema i samband med
avveckling av verksamheten, föreslås att förlusten får dras av som
driftkostnad. Avdrag kommer således alltid att få åtnjutas för hela
anskaffningskostnaden.

Värdering
av djurlager och andra lagertillgångar

Gällande regler om värderingen av djur gör skillnad
mellan sådana djur som räknas till stamdjursbesältningen (stamdjur) och de som
produceras för försäljning (omsättningsdjur). Stamdjuren får inte värderas
lägre än de normalvärden som varje år fastställs av riksskatteverket, i
princip motsvarande ca 80 % av djurens saluvärde. För omsättningsdjuren
tUlämpas fr. o. m. 1971 års taxering en gynnsammare värderingsregel som i slort
sett medger samma nedskrivning som gäller för lagertUlgångar i aUmänhet. Dessa
djur får tas upp tiU lägst hälften av fastställda normalvärden, dvs. i princip
ca 40 % av saluvärdet.

Kommittén erinrar om att den lagändring som
genomfördes år 1970 i syfte att möjliggöra en friare värdering av omsättningsdjuren
var betingad av annan samtidigt vidtagen ändring av skattereglerna. Något
ställningstagande till frågan om värdering av djurlager i allmänhet gjordes
inte vid detla tillfälle.

De olika värderingsreglerna för stamdjur och omsättningsdjur
framstår för kommitlén som en komplikation tUI nackdel för den praktiska
tiUämpningen. Kommittén anser därför att en och samma värderingsregel om
möjUgt bör tUlämpas på alla slag av djur på jordbmksfastighet.

I fråga om omsättningsdjuren saknas enligt
kommittén anledning att ändra den nyUgen beslutade anpassningen tUl de allmänna
reglerna om varulagervärdering. Dessa slag av djur har utan tvekan karaktären
av sådan omsättningstUlgång för vUken de allmänna reglerna bör gäUa.

När det gäUer stamdjuren konstaterar kommittén att
vissa sådana djur, exempelvis hästar och mjölkkor, i slor utsträckning kan
likställas med inventarier. Det skiUle därför kunna vara befogat att begränsa

s. 120 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 120

möjligheten
att skriva ned värdet av dessa djur. Inventariekaraklären är däremoi inte lika
framträdande för vissa andra stamdjur, exempelvis ungnöt. Gränsdragningen
mellan slamdjur och omsättningsdjur är där ofta svår att göra.

I valet mellan en specieU värderingsregel för
jordbrukarnas djur-lager och de allmänna värderingsreglerna stannar kommittén
för det senare alternativet. Med hänsyn till den blandade karaktären hos kreatursbesättningarna
kan skäl finnas att föreskriva något mindre liberala värderingsregler för dessa
lagertUlgångar än för andra. Att de aUmänna reglerna får tiUämpas ser
kommitlén dock som en naturlig konsekvens av att djur på jordbraksfastighet
hänförs till lager. Även uppenbara fördelar från tillämpningssynpunkt talar för
att samma regler får gälla for alla lagertillgångar i jordbruk och rörelse.

Kommittén anför synpunkten atl en rätt lill
nedskrivning av djurlager enligt de allmänna lagervärderingsreglema kan sägas
medföra en något större skattemässig favör för en del jordbrukare i jämförelse
med rörelseidkare. Härvid bör dock beaktas, framhåller kommittén, att
nedskrivningen av djur skall baseras på saluvärdet och inte på
an-skaffnmgsvärdet såsom gäller för lagertillgångar i rörelse. Vidare pekar
kommittén på att jordbrakarna får anses vara i behov av särskUda möjUgheter tiU
resullaluljämning med hänsyn till föreliggande risker för bl. a.
skördeförluster.

För
att undvika tveksamhet om vad som skall anses utgöra aUmänna saluvärdet för
djur föreslår kommittén att riksskatteverket också framdeles skall ange
normalvärden för djur av skilda slag. Dessa värden bör liksom hittills avse det
genomsnittliga allmänna saluvärdet för en förfluten 12-månadersperiod. Det
lägsia värde som enligt kommitténs förslag bör godtas vid taxeringen blir
således 40 % av dessa normalvärden. 1 fråga om dyrbarare avelsdjur torde dock
normalvärden inte kunna anges. Värderingen bör enligt kommittén i sådana fall
ske med utgångspunkt från ett saluvärde som beräknas med ledning av erhållna
köpeskUlingar, avkastning eller annan lämplig grund. Nedskrivning får därefter
ske lUl lägst 40 % av del beräknade saluvärdet. För andra lagertUlgångar än
djur föreslår kommittén inte någon ändring i gällande lagstiftning. Sådana
tillgångar bör alltså vid be-skallnmgsårets utgång liksom hittills få tas upp
till lägst 40 % av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdel om detla är
lägre på balansdagen. I förekommande fall får avdrag göras för inkurans.

Avdrag
för förbättringskostnader på arrenderad fastighet

I betänkandet lämnas en redogörelse för rådande
rättspraxis beträffande nyttjanderättshavares rätt tiU avdrag för
förbättringskostnader och fastighetsägares däremot svarande skattskyldighet för
den värde-höjning fasligheten undergått genom de utförda förbättringarna. Dessa

s. 121 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 121

spörsmåls
tidigare behandlmg i betänkanden avlämnade av skatteflyktskommittén (SOU
1963:52) och företagsskalteutredningen (1968:26) berörs även. TUl denna
redogörelse torde få hänvisas här (bel. s. 153 160).

Av det redovisade materialet drar
jordbmksbeskattningskommittén slutsatsen att den avdragsrätl som i praxis
medges arrendator för ombyggnads- och förbättrmgsarbeten kan utnyttjas i
skatteundandragande syfte och att så också har skett emellanåt. Kommittén avser
här sådana fall där släktskap eller annan intressegemenskap förelegat mellan
jordägaren och arrendatorn. Genom formella nylljanderättsupplåtelser har
nämligen vissa skattskyldiga kommit i åtnjutande av skattelättnader, som inte
varit avsedda. Kommittén karaktäriserar de förfaranden som praktiserats i en
del fall som ren skatteflykt.

I syfte att råda bot härpå finner kommittén det
vara nödvändigt att klara regler tUlskapas beträffande såväl arrendators
avdragsrätt som jordägares skattskyldighet för ulförda förbättringar. Kommittén
anmärker atl den omedelbara avdragsrätl som nu lillkommer arrendatorn för
vissa förbättringskostnader får ell relativt sett mindre värde, om förslagen
till ändrade avskrivningsregler för byggnader m. m. genomförs. MeUan arrendator
och jordägare kommer likväl atl finnas så betydande skiUnader i fråga om
avdragsrätl att kommittén anser risk kan föreligga atl bestämmelserna
avsiktiigt utnyttjas på ell otiUbörligt sätt.

Vid utformningen av en beskattningsregel om
arrendators förbättringskostnader har kommittén i första hand utgått från
normala arrendeförhållanden, där något inslag av skatteflyktskaraktär inle
firms. Kommittén framhåller atl nya regler på delta område inte får förhindra
eller försvåra för arrendatorer att göra önskvärda och effektivitets-främjande
investeringar i byggnader och markanläggningar.

Efter att ha prövat olika länkbara lösningar
stannar kommittén för att föreslå en föreskrift om rätt för arrendator att göra
avdrag för förbättringskostnader på jordägarens fastighet för det
beskattningsår under vilket koslnaderna uppkommit. Förslaget innebär ett
lagfästande av nuvarande praxis. Rätlen lill omedelbart avdrag för kostnadema
bör dock enligt kommitténs mening inle vara tvingande. En skattskyldig som så
önskar bör ha rätt alt i stället aktivera koslnaderna och fördela dem på
nyttjanderättstiden. Del kan enligt kommittén antas att många skattskyldiga
kommer att förfara på detta sätt, i vart faU då det gäUer mera betydande
belopp.

Kommittén föreslår vidare all särskilda
skalleregler skaU gälla för den arrendator som genom åtgärder av
skatteflyktskaraklär kan bereda sig eller jordägaren otillbörlig skattelättnad,
dvs. när intressegemenskap råder meUan arrendatorn och jordägaren.

I anslutning härtill anför kommittén att
arrendeavtalen ofta är myckel lösligt tillkomna i de fall arrendator och
jordägare står i intresse-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 122

gemenskap
med varandra. Inle säUan fums endast muntliga överenskommelser om
arrendebeloppets storlek. Vid skriftiiga avtal finns i många fall inga
bestämmelser som reglerar vem som skall svara för erforderliga investeringar i
byggnader och andra anläggningar. Vid till-och frånlrädande av arrendestället
sker i regel inte någon syn och inte heller någon avräkning. Över huvud laget
bortses många gånger från gäUande civUrättsliga lagstiftnuig av tvingande
natur. Vidare är det i intressegemenskapsfall ingalunda ovanligt, att
arrendatom tidigare varit ägare till fastigheten men friviUigt överlåtit
äganderätten till arvinge eller helägd juridisk person. Anledningen har då ofta
varU att därigenom försöka erhålla väsenlliga fördelar vid beräknmg av
inkomst-, förmögenhets- eller arvsskatt. I andra faU är arrendatorn indirekt ägare
tiU fastigheten eller kan antas komma att bU ägare.

När intressegemenskap föreligger finner kommittén
det mot denna bakgmnd naturligt att arrendators avdragsrätt för
förbättringskostnader bör bedömas enligt samma grander som gäller för ägare. I
enUghet härmed föreslår kommittén att arrendator i sådana faU likställs med
ägare i avdragshänseende. Detta innebär att, om arrendatorn nedlägger
kostnader för förbättring av egendomen, blir han inte berättigad till
omedelbart avdrag utan får skriva av kostnadema genom årUga
värdeminskningsavdrag enligt de allmänna regler som gäller för avskrivning av
byggnader, markanläggningar och inventarier. Om arrendatorn sedermera blir
ägare tiU fastigheten medför detta enligt förslaget inte annan skatteeffekt än
att arrendatom tUlförs ytterligare avskrivningsunderlag. I övrigt får han
fortsätta att skriva av de tidigare investeringama enligt de ursprangUga
avskrivningsplanerna.

Om arrendet upphör av annan anledning än att
arrendatorn blir ägare tiU fastigheten, föreslår kommittén alt arrendatorn bör
ha rätt att göra avdrag för de kostnader av förevarande slag, som han inte
tUl-godogjort sig. Detsamma bör enligt förslaget gälla om intressegemenskapen
mellan arrendatom och jordägaren skulle upphöra exempelvis på grund av atl
fastigheten övergår lill annan ägare.

Med hänsyn tiU lagstifmingens syfte anser kommittén
att avgränsningen av de former av intressegemenskap som skall föranleda tilllämpning
av särskilda bestämmelser inte bör göras alltför snäv. Kommittén föreslår atl
här avsedd inti-essegemenskap i försia hand anses föreligga, när arrendatorn
och jordägaren är nära släkt med varandra. TiU nära slaktförhåUande bör i detla
sammanhang räknas släktskap meUan skattskyldig och dennes föräldrar och
svärföräldrar, far- och morföräldrar, make, barn och barns make samt barnbarn
och barnbams make. Vidare bör intressegemenskap anses föreligga mellan vissa
juridiska personer såsom moder- och dotterföretag samt företag som står under
i huvudsak gemensam lednmg. Även mellan en fysisk och en juridisk person bör
intressegemenskap anses föreligga när den fysiska

s. 123 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 123

personen
själv eller tillsammans med förut nämnda personkrets har det avgörande
inflytandet över den juridiska personen, såsom kan vara fallet exempelvis i
oskiflat dödsbo vari den skaltskyldige är delägare.

Kommitlén påpekar alt i fall då arrendatorn uppbär
ersättning av jordägaren för förbättringsarbete, som utförts av honom,
ersättningen självfallet utgör skattepliktig inkomst för arrendatorn. I
intressege menskapsfallen föreslås dock ersättningen i försia hand skola avräknas
från avskrivningsunderlagen för de olika tillgångarna i fråga. Om överskott
därefter uppkommer, skall delta tas upp till beskattning som inkomst av
jordbruksfastighet.

Kommittén föreslår vidare att jordägarens
skattskyldighet för förbättringsarbete som utförts av arrendator skall
regleras i KL. Skallskyldigheten kan då göras gällande omedelbart eller vid
senare tidpunkt när avräkning sker meUan arrendatom och jordägaren. För en
omedelbar beskattning talar enligt kommUténs mening att beskaltningsfrågan inte
blU helt bortglömd. Kommittén anför emellertid flera skäl mot en omedelbar
beskattning. Bland annat pekas på svårigheten atl bedöma värdeökningens
storlek vid den framlida lidpunkt då jordägaren får tillgodogöra sig
förbättringarna. Vidare skulle en omedelbar beskattning kunna medföra atl
jordägaren direkl motsätter sig investeringar som arrendatom anser önskvärda.
En omedelbar beskattning måste dessulom anses diskutabel av den anledningen all
jordägarens skalleförmåga inle omedelbart påverkas av de utförda
förbättringarna. Mol bakgrunden härav anser kommittén övervägande skäl tala för
atl frågan om jordägarens skattskyldighet liksom hittills bör skjutas framåt i
tiden och bedömas först vid arrendets upphörande eller den tidigare tidpunkt,
då pariemas ekonomiska mellanhavande regleras genom avräkning. I de fall jordägaren
tUl fullo ersätter arrendatorn för ulförda förbättringar omedelbart efter
arbetets utförande eUer vid avräkningen, blir enligt kommittén någon
beskattning av jordägaren inle aktuell.

Om jordägaren blir beskattad för värdeökning på
grund av att arrendatom förbättrat egendomen, bör det beskattade beloppet
enligt kommittén anses som jordägarens anskaffningskostnad för förbättring av
fastighet. Beloppet skaU således fördelas på skUda avskrivningskategorier och
påföras avskrivningsunderlagen för dessa. Enligt kommitlén skaU förfaras så
även med ersätlning som jordägare utbetalt tUl arrendator för
förbättringsåtgärder. Om fråga är om andra markanläggningar än täckdiken, skall
givetvis endast föreslagen kvotdel om 75 % av ersättningsbeloppet påföras
avskrivningsunderlaget.

Beträffande intressegemenskapsfallen framhåller
kommittén all det endast undantagsvis blir aktuellt alt påföra jordägaren
beskattning som en följd av arrendators förbättringsarbeten. Enligt kommitténs
förslag skall arrendator i dessa fall kunna avskriva förbättringskostnaderna på
samma sätt som en jordägare. Med denna utformning av arrendators

s. 124 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 124

avdragsrätt
bör jordägaren beskattas för uppkommen värdeökning endast under förutsättning
att arrendatorn medges restavdrag. Denna situation kan som kommittén påpekar
inträffa, om arrendatorn frånträder arrendet utan att bli ägare lUl fastigheten
eller om fastigheten överlåtes till fysisk eller juridisk person som inte slår
i intressegemenskap med arrendatorn. I sådana fall bör jordägaren beskattas för
samma belopp som medgivits arrendatorn såsom restavdrag, dvs. oavskriven del av
aktiverade förbättringskostnader.

Kommittén diskuterar också del fall all fastigheten
övergår till ny ägare med vUken arrendatorn slår i inbördes intressegemenskap
liksom i förhållande till den lidigare ägaren. Som exempel anges att äganderätten
tUl fastigheten övergår på den tidigare ägarens dödsbo eller på arrendatorns
barn eller på juridisk person som arrendatorn direkt eller indirekt är
delägare i. I sådana fall, påpekar kommitlén, bör fastighetsöverlåtelsen inte
medföra någon skallepåföljd för vare sig arrendatorn eller den tidigare
ägaren. För det fall att överlåtelsen sker genom köp och i köpeavtalet
föreskrivs all viss del av köpeskUlingen belöper på tillgångar som i
avskrivningshänseende får hänföras till inventarier, skall dock givetvis della
belopp beskattas hos överlålaren som intäkt i förvärvskällan jordbruksfastighet
enligt vanliga regler.

Avdrag
för anläggningskostnader för fruktodlingar m. m.

I betänkandet erinrar kommittén om alt frågan om
avdrag för frakt-odlingar behandlades i en av skallelagssakkunniga i december
1960 avlämnad promemoria. De sakkunniga, som inle framlade någol förslag i
frågan, ansåg alt ersättningsanskaffningsavdragets innebörd att i efterskott
ersätta en lUlgångs förslitning ofta ledde till mindre tUlfredsstäl-lande
resultat. Det konstaterades att inte bara den enskUde näringsidkaren utan
också näringen som sådan ofta gick miste om en befogad avdragsrätt.

I anslulning härtUl lämnar komnuttén vissa
upplysningar om den yrkesmässiga fruktodlingen i dag. Antalet
yrkesfruklodlingar uppgår till ca 800 med elt totalt produktionsvärde som kan
uppskattas liU 4045 milj. kr. per år. Tendensen är f. n. all odlingens lolala
omfatlning håller sig konstant medan däremot antalet odlingar minskar. För
befintiiga odlingar uppgår antalet träd per ha i medeltal lill 400 men vid
nyplan-tering ökar man anlalet ofta till 600700 per ha. Detla för med sig all
trädens livslängd förkortas. För en modem fruktodling kan omsättningstiden
numera beräknas till 15 å 20 år.

Kommittén framhåUer alt anläggningskostnaderna för
en fruktodling i dag är avsevärt högre än tidigare, varigenom bristerna hos den
nuvarande metoden atl medge ersättningsanskaffningsavdrag i efterhand blir än
mer framträdande. Denna metod får anses föråldrad och olämplig. Det är därför
enligt kommitténs mening angelägel all försöka finna ett

s. 125 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 125

annat
system för att lillgodose i försia hand yrkesfraklodlarnas krav på modema
avdragsregler för anläggningskostnaderna. Del synes kommittén inle möjligl all
behålla avdraget för ersättningsanskaffning enbart för fmktodlingar och
liknande anläggningar samtidigt som avdragsreglerna för andra
anläggningstillgångar på en jordbraksfastighet föreslås bättre
företagsekonomiskt anpassade.

Kommitlén föreslår således införande av en rätt
till avdrag för kostnad för anläggning av fruktodlingar och Uknande
anläggningar.

Den avdragsrätl som kommittén föreslår kan länkas
utformad enligt två alternativa metoder. Antingen bör kostnaden för all
anskaffning och plantering av träd m. m. föras upp på särskild plan och få dras
av i form av årlig avskrivning eller också bör kostnaden för anläggningen få
dras av direkt såsom driftkostnad.

Avskrivningsmeloden anser kommittén vara den
riktigaste från teoretisk synpunkt. Enligt denna metod bör alla kostnader
aktiveras och dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Detla bör då också
gälla kostnader för mera omfattande omplantering. Avskrivningsprocenien kan
lämpligen sältas tUl lägst 10 och högsl 20 beroende på vilkel slag av
anläggning del är fråga om. En rätt till restavdrag bör enligt kommittén också
finnas med tanke på sådana fall då verksamheten läggs ned eller fastigheten
överlåtes.

I sill fortsatia resonemang framhåller kommitlén
emellertid att elt system med värdeminskningsavdrag är tungrott att tUlämpa i
praktiken. Skilda procentsatser måste nämUgen föreskrivas, om systemet skall
gälla för såväl frukt-, bär- som blomsterodlingar. Det lorde också bli nödvändigt
atl i vart faU för fruktodlingar införa en rätt till förskjutning av
värdeminskningsavdragen på grund av alt nyodlare ofta inte kan räkna med några
nämnvärda inkomster från fmktodlingen förrän efler 68 år. En sådan
förskjutning av avdragen för värdeminskning av fasla anläggningstillgångar
medges f. n. inle i någon förvärvskäUa.

Mot en årlig avskrivning lalar också, påpekar
kommittén vidare, att metoden från rättvisesynpunkt torde kräva alt avskrivningsrätten
får omfatta även de kostnader för befintliga anläggningar som inte fått utnyttjas
som avdrag vid taxeringen. Svårigheter uppstår därvid att beräkna någorlunda
rikliga ingångsvärden för dessa anläggningar.

Kommitlén anser därför den direkta avdragsmeloden
vara att föredra, även om en sådan metod enUgt kommilléns mening inle är helt
invänd-ningsfri. Denna metod innebär all träd, buskar och plantor jämställs med
utsäde o.d. och således får karaktär av driftförnödenheter. Anskaffnings- och
planteringskostnader blir härigenom omedelbart avdragsgUla vid laxeringen.
Metoden är ytterligt enkel alt tillämpa. Några avskrivningsplaner behövs inle
och ej heller någon beräkning av ingångsvärdet för befintliga anläggningar.

I
fråga om de befintliga odlingarna anmärker kommitlén alt den före-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 126

slagna
rätlen tUl omedelbart avdrag för anläggningskostnadema knappast kommer att få
någon nämnvärd betydelse för de nuvarande odlarna, eftersom den gällande
rätten till avdrag vid omplantering, som inte är jämställd med nyplanlering,
har samma skattemässiga effekt.

Kommitlén är medveten om all den föreslagna
avdragsrätten kan kritiseras från principiella utgångspunkter som sammanhänger
med gällande inkomstbegrepp. Säljs en fastighet med t. ex. en fmktodling, kan
försäljningssumman inle till någon del beskattas som inkomst av jordbraksfastighet.
I vad mån försäljningen innefattat skattepliktig inkomst får bedömas enligt
reglema om beskattning av realisationsvmst. Det kan synas någol oegenlligt,
anför kommittén, atl föreslå direkt avdragsrätl för koslnader som tUl en del
kan sägas utgöra kostnader för anskaffande av själva förvärvskällan, då
försäljningen av förvärvskällan inte blir skattepliktig annat än som eventuell
realisationsvinst. EmeUertid får den bristande överensstämmelsen mellan
avdragsrätl och skatteplikt åtminstone till viss del anses bli korrigerad
genom realisationsvinstbeskattningen. I de fall försäljningspriset påverkats
av alt odlingen ansetts ha elt visst värde, kan man enligt kommittén utgå från
alt försäljningen i allmänhet kommer att medföra viss skattepliktig
reaUsationsvinst. Med hänsyn härtiU kan enligt kommitténs uppfattning några
allvarligare betänkligheter inte anföras mot en direkt avdragsrätt.

Kommittén föreslår att bestämmelser införs i KL om
en rätt till omedelbart avdrag för kostnad för anläggning av fruktodling och
liknande anläggning på jordbraksfastighet. En motsvarande regel bör enligt kommittén
göras tillämplig även i förvärvskällan rörelse, eftersom fruktodling i viss
omfattning även lorde drivas på annan fastighet än jordbruksfastighet.

Kommittén föreslår vidare att den skaltskyldige bör
kunna välja mellan omedelbart avdrag och årlig avskrivnmg. Kostnaderna för en
ny odling kan i vissa fall uppgå tUl belydande belopp, framhåller kommitlén.
Del skulle i sådana fall kunna bli ogynnsamt för den skattskyldige all få
avdrag för koslnaderna för det år de uppkommit. Under förutsättning alt verksamheten
i fråga redovisas enligt bokföringsmässiga gmnder, bör därför enligt kommitténs
mening hinder inle föreligga for den som så önskar alt i stället aktivera
kostnaderna och senare åtnjuta avdrag för dem enligt särskild avskrivningsplan
på samma sätt som ofta tillämpas beträffande organisalionskoslnader o. d.

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång

Vid exploatering av naturtUlgångar såsom grustäkl,
lertag, stenbrott m. m. får avdrag erhåUas för den minskning av tiUgångens
värde som orsakas av utvinningen, s. k. subslansminskningsavdrag. Avdraget medges
i form av årlig avskrivning som avpassas så alt tillgångens anskaff-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 127

ningsvärde
blir till fuUo avdraget under den tid tUlgången beräknas räcka.

Exploateringsverksamhet av nämnda slag kan vid
beskattningen vara att hänföra tiU förvärvskällan jordbruksfastighet eUer
rörelse beroende av formerna för verksamhetens bedrivande. När verksamheten
inle drivs rörelsemässigt, kan stundom även förvärvskäUan annan fastighet komma
i fråga, om tiUgången finns på en sådan fastighet.

Kommittén har tagit upp frågan om beräkningen av
avdraget för substansminskning i syfte att samordna den närmare tiUämpnmgen av
bestänunelserna så att avdraget i framtiden beräknas på samma sätt oavsett
förvärvskäUa. I praxis beräknas nämligen avskrivningsunderlaget och därmed
också avdragsbeloppet ofta på olika sätt då fråga är om inkomst av
jordbmksfastighet och annan fastighet å ena sidan och inkomst av rörelse å den
andra.

I samband med att avdragsrätl för substansminskning
år 1951 infördes i förvärvskällan jordbruksfastighet framhöll
departementschefen i fråga om avdragsberäkningen alt underlaget för avskrivning
av naturtUIgång borde vara anskaffningskostnaden, om denna kan visas. Om det
inte kan utredas hur mycket av inköpspriset för en jordbruksfastighet som
belöper på naturtiUgången, borde särskilt taxeringsvärde läggas till grund för
avskrivningen, om sådant värde åsatts. I annat faU borde avskrivningen ske på
ett uppskattat skäUgt värde av tUlgången (prop. 1951:191).

Kommitlén anmärker att av nänmda uttalande ansetts
klarlagt att värde av naturtillgången skall bestämmas i förhållande tUl
anskaffningskostnaden för hela fastigheten, vUkel innebar atl lidpunkten för
fastighelsförvärvel var avgörande för bestämmandet av avskrivningsunderlaget.
Däremot torde uttalandet inte ansetts ha gett besked om liU vUken tidpunkt ett
åsätt taxeringsvärde eller uppskattat skäligt värde skulle anknytas.

Huvudregeln är alltså att avskrivningsunderlaget
för en fyndighet baseras på den verkliga anskaffningskostnaden för
fyndigheten. Av kommitténs redogörelse för rättspraxis framgår att denna
princip tUlämpas när en fyndighet exploateras i förvärvskäUan
jordbruksfastighet. Avskrivningsunderlaget beräknas vid köp tUl den del av
anskaffningskostnaden för hela fastigheten som anses belöpa på fyndigheten och
vid arv tUl motsvarande andel av fastighetens taxeringsvärde vid arvstUlfället.

Samma huvudregel tillämpas på naturtUIgång som exploateras
i förvärvskäUan rörelse men endast om tiUgången uigått i rörelse redan vid
tidpunkten för förvärvet. I andra fall, exempelvis när en jordbrakare börjar
utnyttja en grasfyndighet på sin fastighet under sådana omständigheter att
särskUd rörelse anses föreUgga, får avskrivningsunderlaget tas upp tUl
fyndighetens aUmännä saluvärde vid tidpunkten för verksamhetens början. Detta
har medfört, påpekar kommittén, att av-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 128

skrivningsunderlaget
i många faU fått tas upp tiU belopp som varit flera gånger större än
anskaffningskostnaden för hela fastigheten.

Kommittén framhåller att avdragsberäkningen i regel
blir fördelaktigare för den skattskyldige, om naturtiUgången exploateras under
sådana förhållanden, att reglerna för förvärvskällan rörelse får tiUämpas.
Detta torde i vissa fall ha föranlett ålgärder från de skallskyldigas sida för
alt få utvinningen av naturtUlgången hänförd tUl inkomst av rörelse. Ett
vanligt sätt har varit att stycka av den del av jordbruksfastigheten där
tUlgången ligger och därefter sälja det avstyckade markområdet tiU ett eget
nybUdat aktiebolag som sedan drivit verksamheten. Förekommande köpeskillingar
har ofta uppgått till höga belopp. Bolaget har härigenom erhållit stora avdrag
för substansminskning med ringa eUer ingen skattebelastning som följd.

Införandet av den eviga
realisationsvinstbeskattningen, framhåUer kommittén vidare, har i avsevärd mån
begränsat denna möjlighet att tillgodogöra sig en naturtillgång i det närmaste
skattefritt. Kvar står dock angivna skillnader vid beräkningen av
avskrivningsunderlag. Kommittén anför.

Nuvarande bestämmelser kan i en del faU anses ge
etl alltför lågt avskrivningsunderlag för naturtillgång som utnyttjas i
förvärvskällan jordbruksfastighet. De kan också medföra, att
avskrivningsunderlaget för naturtUIgång som utnyttjas i rörelse får tas upp tUl
ett i förhållande till den verkliga anskaffningskostnaden aUtför högt belopp.
De generösa reglerna för förvärvskällan rörelse kan föranleda, att en
naturtUIgång kan exploateras utan att intäkterna härvid bUr föremål för någon
egentlig beskattning. En exploatering av en tUlgång på en jordbruksfastighet
under sådana förhållanden att intäkten härav blir hänförlig till intäkt av rörelse
kan numera bli betydligt förmånligare än en försäljning av det markområde där
tUlgången finns med åtföljande realisationsvinstbeskattning. Detta måste anses
otUlfredsställande.

Enligt kommitténs mening finns det inte några
sakliga skäl att ha skilda regler om beräkning av avskrivningsunderlag för
naturtiUgång i olika förvärvskällor. En samordning bör därför ske. Härvid har
kommittén ansett tre möjligheter föreUgga.

Enligt det första av kommitténs alternativ skall
avskrivningsunderlaget tas upp tUl den verkliga anskaffningskostnaden för
naturtillgången, dvs. vid köp den del av köpeskUlingen för hela fastigheten som
anses belöpa på tiUgången i fråga och vid benefika förvärv överiåtarens
oavskrivna värde. Den fördelning av hela anskaffningskostnaden som här måste
göras skaU ske med utgångspunkt från värdenivån vid förvärvet.

Ett annat altemativ är att som avskrivningsunderlag
använda natur-tUlgångens beräknade allmänna saluvärde vid tidpunkten för exploateringens
början. Med allmänna saluvärdet åsyftar kommittén det pris som vid denna
tidpunkt kunnat erhållas vid försäljning av hela tiUgången till en köpare.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 129

Vid sidan om dessa alternativ, som nu tUlämpas i
förvärvskällan jordbruksfastighet resp. rörelse, uppsläUer kommittén en tredje
möjUghet av innebörd att avskrivningsimderlaget får beräknas på samma sätt som
ingångsvärdet på fastighet vid s. k. icke kvalificerad tomtrörelse. Avskrivningsunderlaget
får enUgt detta alternativ tas upp till den verkUga anskaffningskostnaden på
sätt förut nämnts. Värdet får därefter räknas upp med tUlämpning av
konsumentprisindex tiU tidpunkten för exploateringens början (indexuppräknad
anskaffningskostnad).

Kommittén har kommit till den uppfattningen all en
regel av sist-nänmda slag är att föredra även om det enligt kommittén kan
ifrågasättas om inte den verkliga anskaffningskostnaden bör gälla generellt
som underlag för avskrivningen såväl när en fyndighet utnyttjas i förvärvskäUan
jordbruksfastighet som när den förs över tiU en rörelse och utnyttjas i denna
förvärvskälla. I sin motivering framhåller kommittén att en exploatering av en
naturtillgång på en fastighet genom borttagande och försäljning av
faslighetens beståndsdelar i många faU kan jämställas med försäljning av del av
fasligheten. SärskUt gäller detta fastighet, där det huvudsakliga värdet
belöper på naturtUIgång i form av gmstäkt, matjordslagar e. d. Det ligger
därför nära till hands att i sådana fall beräkna anskaffningsvärdet för
naturtiUgång med tUlämpning av reglerna om ingångsvärde på fastighet vid
realisationsvinstbeskattningen. Kommitlén anför vidare.

Della skulle visserUgen innebära att en ny princip
skulle införas för beräkning av anskaffningsvärde för anläggningstillgång i
förvärvskäUa. En indexuppräkning av anskaffningskostnaden får inte ske, då del
gäller andra anläggmngstiUgångar (byggnader, inventarier). Med hänsyn till att
en naturtillgång får anses vara en anläggningstillgång av alldeles speciellt
slag bör det dock enligt komnuttén inte inge några allvarliga betänkligheter
att införa en specialregel, då del gäller atl fastställa anskaffningsvärde för
sådan tillgång. Motsvarande förfaringssätt har ju också använts för att
bestämma ingångsvärde på fastighelslager i tomtrörelse.

Enligt kommitténs mening skulle större rättvisa och
likformighet erhållas vid beskattningen av inkomst av exploateringsverksamhet
om anskaffningsvärdet för naturtUIgång bestämmes till en indexuppräknad
anskaffningskostnad. Inkomst av nämnda slag hänförUg till förvärvskällan
rörelse skulle i regel inte kunna helt undgå beskattning såsom kan bli fallet
vid tillämpning av nuvarande bestämmelser.

Kommittén föreslår att KL:s regler om avdrag för
substansminskning av naturtillgång ändras på så sätt, atl anskaffningsvärdet
för naturtiUgången får beräknas på samma sätt som den anskaffningskostnad som
får dras av vid reaUsalionsvinstberäkningen för såld fastighetsdel enligt
bestämmelserna i anvisningarna tUl 36 § KL. Förslaget innebär att värdet får
beräknas antingen genom proportionering av köpeskUUngen för hela fastigheten
eller på grandval av taxeringsvärdet vid olika 9 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 130

tidpunkter,
förhöjt med 50 %. Del härvid framkomna värdet får sedan uppräknas efter
konsumentprisindex fram till det år, då naturtillgången börjar exploateras.

I enstaka fall kan emeUertid tänkas att ett pä
detta sätt beräknat anskaffningsvärde för naturtiUgång kommer att överstiga
tillgångens allmänna saluvärde. Kommitlén påpekar all i sådant fall kommer exploateringen
av tillgången alt resultera i en förlust på verksamheten, en förlust som endasl
är fiktiv och hänför sig till indexuppräkningen. För atl undvika en sådan
konsekvens föreslår kommitlén en föreskrift om att anskaffningsvärdet aldrig
får överstiga tiUgångens allmänna saluvärde vid exploateringens början.

Om pä samma fastighet finns flera naturtillgångar
som börjar exploateras vid olika tidpunkter, bör enligt kommittén anskaffningsvärdet
beräknas för varje tillgång för sig med indexuppräkning till exploateringens
början.

Till anskaffningsvärdet skall liksom hittUls kunna
läggas de kostnader som uppkommer i samband med exploateringen och som inte
dragits av som kostnader i den löpande driften. Etet värde som pä detta sätt
en gång bestämts som avskrivningsunderlag för tillgången, bör därefter inte få
ändras utan gälla för framtiden. I fråga om grastäkter och liknande
naturtiUgångar anser kommitlén att såsom nu vanligen är faUet
anskaffningsvärdet bör slås ut tiU visst belopp per kubikmeter.

EnUgl kommitténs mening bör den föreslagna metoden
för beräkning av avskrivningsunderlag vid substansminskning tUlämpas i alla
förvärvs-käUor där sådant avdrag kan förekomma. På grand av att kommitténs
uppdrag endast omfattar beskattningen av jordbruksfastighet avser förslaget
enbart förvärvskäUan jordbraksfastighet.

Ackumulerad
inkomst

En allmän övergång tUl bokföringsmässig redovisning
av inkomst av jordbruksfastighet och införande av mer Uberala regler för
värdering av lager av djur bör enUgt kommitténs mening föranleda en mindre
ändring av bestämmelsema i förordnuigen (1951: 763) angående beräkning av
statlig inkomstskatt för aokumtUerad inkomst.

Enligt gällande bestämmelser får ackumulerad
inkomstberäkning i förvärvskällan jordbraksfastighet tUlämpas på bl. a. inläkt
vid avyttring av hel kreatursbesättning under fömtsättning att nyuppsättning
inte skett under beskattningsåret. Detsamma gäller intäkt vid avyttring av
varor och produkter i jordbmksfastigheler i samband med upphörande av
jordbraksdriften. Dessa bestämmelser tiUämpas såväl vid bokföringsmässig som
kontantmässig redovisning.

I fråga om inkomst av rörelse gäller förordningens
bestämmelser bl. a. intäkt vid avyttring av varor och produkter i rörelsen i
samband med överlåtelse, upplåtelse eUer nedläggande av antingen hela rörelsen
eller rörelsefilial eller rörelsegren.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 131

Kommiiién erinrar om att förordningen har syfte:
att mildra verkningarna av skatleprogressionen för ett är dä en skattskyldig
fått en osedvanligt stor nettointäkt. En skattskyldig, som tidigare utnyttjat
möjligheten att skriva ned sitt djurlager och därigenom skaffat sig en
skaltekredif, får självfallet vid utförsäljning av deUa lager redovisa den
dclda reserven tUl beskattning. Detta torde i de flesta fal! medföra, atl han
får redovisa en avseväri större nettointäkt än vanligt. Att en sådan merinkoms;
hänför sig till flera år och därför måste anses utgöra ackumulerad inkomst
torde i och fcir sig inte kunna ifrågasättas. A andra sidan fiamgår klart 2v
förarbetena till förordningen att den inte är avsedd att få tillämpas i fall
då lagerreserver upplöses under verksamhetens gång. Den har endast ansetts
böra gälla dolda reserver som tagits fram i samband med verksamhetens
upphörande.

Kommittén föreslär att ackumulerad inkomstberäkning
får tUlämpas pä inkomst vid avyttring av djur i samband med att
jordbraksdriften upphör. Härigenom skulle samma regler komma att gäUa vid utförsäljning
av lager i förvärvskällorna jordbraksfastighet och rörelse.

Kommitlén ser emellertid inte några praktiska
binder för all låta förordningens bestämmelser omfatta även djurförsäljning som
sker vid en driftomläggning ulan samband med upphörande av jordbraksdriften.
Kommittén framhåUer ait djurlagret på en jordbraksfastighet inte alltid kan
jämföras med lager av vissi slag i rörelse. 1 många faU är djurlagret
värdemässigt av mycket större belydelse än de andra lagertiUgångama. Det är
vidare lätt an särskilja från andra lager. Några svårigheter att ange hur stor
den dolda reserven i djurlagret är vid beskattningsårets utgång finns inte.
Kommitlén anför vidare bl. a.

När en jordbmkare säljer ut en hel
kreatursbesättning har detta i regel samband med en driftomläggning, exempelvis
övergång från animaUe- till vegetabUieproduktion. En sådan driftomläggning kan
inle lämställas med upplösning av dold reserv i vissa tUlgångar under verksamhetens
fortbestånd ulan bÖr anses som ett nedläggande av en gren av verksamheten. I
analogi med vad som gäller vid nedläggning eller försäljning av rörelsegren bör
intäkt av sådan djuratförsäljning hänföras till ackumulerad inkomst i
förordningens mening.

Som fömtsättning för att ackumulerad
inkomstberäkning skall fä tiUämpas på inkomst vid utförsäljning av djur ulan
samband med upphörande av jordbraksdrifl bör enligt kommittén gälla, alt fråga
är om nedläggning av en produktionsgren i samband med sladigvarande driftomläggning.
Kommittén anför att exempelvis en övergång från mjölk-till slaktdjursproduktion
inte bör jämstäUas med nedläggning av produktionsgren och berättiga tiU
särskild skatteberäkning.

Kommittén föreslår alt gällande bestämmelse i 3 § 2
mom. punkl 6) förordningen ändras att avse intäkt vid avyttring av djur i
samband med upphörande av jordbraksdrifl eller vid nedläggnmg av produktionsgren
i samband med sladigvarande driftomläggning. Genom en

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 ,32

särskild
övergångsbestämmelse bör vidare den nuvarande bestämmelsen göras tillämpUg även
vid senare taxeringar på skattskyldig som har kontantmässig redovisning.

Övriga
frågor

I betänkandet tas även upp frågan huruvida rätt alt
använda brutet räkenskapsår skall föreligga för alla bokföringsmässigt
redovisande jordbrukare saml, i särskill yttrande av en av kommitténs
ledamöter, behovet av resultatreglerande åtgärder.

Som framgått av det föregående föreslår kommittén
att övergång från kontantmässig tiU bokföringsmässig redovisning alltid skall
ske vid ingången av ett kalenderår. När bokföringsmässig redovisning tillämpas,
får jordbrakaren enligt nuvarande praxis själv bestämma vilket räkenskapsår
han vill ha som beskattningsår. Kommittén anser sig inte ha anledning atl
föreslå någon ändring i detla hänseende. Emellertid p:i-pekar kommittén att det
i och för sig kan ifrågasättas, om inte rätter, alt använda brutet räkenskapsår
bör förbehållas den som har ordnad bokföring som avslutas med vinst- och
förlustkonto, dvs. dubbel bokföring. I sådana fall finns nämligen betydUgt
slörre möjUgheter till intern kontroll. Som denna fråga berör både jordbrukare
och rörelseidkare bör den dock enligt kommitténs mening övervägas i annat sammanhang.

Ledamoten
Adolfsson ullalar sig i elt särskilt yttrande för komplettering av
utredningens förslag med bestämmelser som möjliggör konto-avsättningar i
resultatreglerande syfte för förvärvskällan jordbmksfastighet i sin helhet, i
huvudsak i överensstämmelse med skogskontolag-stiflningen. I yttrandet påpekas
all bokföringsmässig redovisning medger slörre möjligheter tiU
resullatuljänuiing genom avskrivning på inventarier och varalagernedskrivning
men att stora oUkheter trots detta föreligger mellan förvärvskällorna jordbmk
och rörelse. Främst sammanhänger detta med begränsade lagringsmöjligheter i
jordbmket, till följd varav varalagernedskrivning inle kan utnyttjas på samma
sätt som i rörelse. Särskilt märkbart är detta för jordbrak inriktade på spannmålsproduktion,
eftersom jordbraket i regel tvingas leverera spannmålen dUekt i samband med
skörd. En annan omständighet är alt skörde-skadeersältningar utbetalas först
året efler det år skördeskadan inträffat. Eftersom ett förväntat
skördeskadebidrag enligt nuvarande regler inte kan tas upp som fordran i
bokslutet, uppkommer den olägenheten att denna skattepliktiga inkomst läggs
ovanpå den normala inkomsten för nästkommande år och som regel blir beskattad
efter en högre skatteskala. Möjligheten atl avsätta medel på ett resultatutjämningskonto
skulle eliminera dessa specieUa förhåUanden inom jordbmket och vi-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 133

dåre
stimulera jordbrukaren lill ett sparande under är med tillfredsställande
ekonomiskl resultat, vilket skulle vara tUl fördel både för honom själv och för
samhällel. Utredningens förslag innebär att jordbrakaren under goda år måste
skaffa sig avdragsgilla utgifter eller avskrivnings-objekt för att undvika
ölägenheterna med skatteprogressionen. Della är från föreiagsekcnomisk synpunkt
inte försvarbart.

Remissyttrandena

Avdrag
för värdeminskning av byggnader och markanläggningar

Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan
ger sin anslutning till alt avskrivningsreglerna för jordbrukets byggnader och
markanläggningar moderniseras. Gemensamt för dessa yttranden är också att man
anser dei vara till fördel atl likartade regler kommer till stånd för
jord-braksföretag och rörelsedrivande förelag.

De i förslaget upptagna reglerna om avskrivning av
jordbruksbyggnader har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. I många remissyttranden påpekas emellertid att del
är olämpligt Ett nu lagstifta om avskrivningsunderlag för byggnader på de punkter
där förslaget förutsätler att särskilda delvärden pä jordbruksbyggnader kommer
atl åsättas vid näsla allmänna fastighetstaxering. I flera av dessa yttranden
förordas att nuvarande regler om avskrivningsunderlag för byggnader behålls
och alt slulliga bestämmelser om bygg-nsdsavskrivning får anstå till den senare
tidpunkt då lagstiftning om taxerade delvärden på byggnader kan föreligga.

Beträffande jordbrukets markanläggningar har
remissinstanserna ägnat störsi intresse åt frågan om avskrivning av täckdikningar.
Flertalet godtar förslaget om en gynnsammare behandling av dessa anläggningar
än av övriga markanläggningar. Några uttalar sig dock för en enhetlig
reglering av alla markanläggningar i jordbruk och rörelse.

Gränsdragningen
mellan byggnader, inventarier och markanläggningar Endast ett fåtal
remissinstanser går in på frågorna om gränsdragningen mellan de skilda
avskrivningskategorierna byggnader, inventarier och markanläggningar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inle
överföringen av vissa byggnadslillbehör lill avskrivningsunderlaget för
inventarier bör begränsas att avse endasl ekonomibyggnader.

Belräffande ledningar för elektrisk ström, vatten
och avlopp avstyrker länsstyrelsen i Älvsborgs län kommitténs förslag om all
ledningar av delta slag i ekonomibyggnader skall hänföras till inventarier.
Länsstyrelsen förordar i stället att sådana ledningar inräknas i byggnadsvärdet.
Länsstyrelsen delar inte kommilléns uppfattning alt ledningarna förlorar
praktiskt tagel allt värde, om den produktion som byggnaden

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12© I34

är
avsedd för skulle upphöra. En mångfald exempel visar, framhåller länsstyrelsen,
ait ekonomibyggnader kunnat utnyttjas som förrådsu:-rymme, garage, hobbylokaler
o. d. sedan jordbruksdriften nedlagts. Av samma skäl anser länsstyrelsen även
atl ledningar av olika slag i marken bör hänföras till markanläggningar.
Länsstyrelsen, som synes ha uppfattat lagförslaget på det sättet att en
uppdelning skall göras mellan iei-ningar som huvudsakligen betjänar
ekonomibyggnader och andra ledningar, anmärker ait en sådan uppdelning i många
fall torde vara omöjlig att genomföra.

Länsstyrelsen i Stockholms län hyser samma farhågor
beträffande den praktiska tillämpningen och kontrollen av de i
avskrivningshänseende föreslagna gränsdragningarna som länsstyrelsen tidigare
givit uttryck för vid behandlingen av frågan om ändrade avskrivningsregier för
rörelse- och hyresfastigheter. De nu föreslagna reglernas anpassning ri!i
gällande regler för rörelseidkare synes länsstyrelsen dock befogad.

Avskrivning
av byggnader

Etl flertal remissinstanser understryker
angelägenheten av förbättrade avskrivningsmöjligheter för jordbrukets
byggnader. Allmänt anses kom-milléförslaget motsvara de krav man utifrån eu
företagsekonomiski synsätt bör ställa på en ny lagstiftning.

Kommitténs principiella utgångspunkt atl
byggnadsavskrivningen även för jordbrukets del bör ske på ägarens faktiska
anskaffningskostnader för byggnaderna har godtagils av samtliga remissinstanser
utan egentliga kommentarer. Svenska landstingsförbundet anför att avskrivning
på ett föränderligt taxeringsvärde är olämpligt från praktisk synpunkt. De
under senare år uppjusterade taxeringsvärdena får dock anses vara et;: visst
mått på ett stigande återanskaffningsvärde. Avskrivning på ett sådant värde
kan enligt förbundet ibland vara motiverad från företagsekonomisk synpunkt
även om detta ej är fallet inom jordbruksnäringen. Lantbrukets skattedelegation
förklarar sig inse nödvändigheten av ai; den schablonmässiga
avskrivningsmetoden för byggnader inom jordbruket överges tUl förmån för
obligatorisk planenlig avskrivning på samma sätt som skett för inkomstslagen
rörelse och annan fastighet. Delegationen förklarar sig även dela kommitténs
uppfattning att det är angelägel att de nya avskrivningsreglerna görs
tillgängliga så snart sotu möjligt.

Ell par remissinstanser diskuterar frågan om hur
byggnadernas anskaffningsvärde skall bestämmas när en fastighet förvärvas
genom benefikt fång. Den föreslagna regeln, som f. n. gäller inom
rörelsebeskattningen, innebär att överlåtarens skattemässiga restvärde skali
anses vara den nye ägarens anskaffningsvärde, om inte vid förvärv pä grund av
arv eller testamente stämpelplikt beräknats efter lägre belopp. Lanibnikets
skattedelegation anser att förslaget medför materieUt otiUfredsstäliande

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 135

resultat.
Om en byggnad förvärvas benefikt efter halva avskrivningstiden och samma
avskrivningsprocent beräknad efter byggnadens varaktighetslid mäste
tillämpas av den nye ägaren, kommer byggnaden inte heUer under hans innehavslid
att bli slutavskriven. Skulle ytterligare benefika överlåtelser följa i samma
kedja, blir avskrivningstiden i princip oändlig. Del naturliga är, anser
delegationen, att vid benefika överlåtelser den övertagande får fortsätta med
förre ägarens avskrivningsplan på sätt redan gäller enligt den modernare
lagstiftningen för täckdikningsanläggningar och skogsvägar i lantbruk och
markanläggningar i rörelse. Samma synpunkter anförs av Svenska
revisorsamfundet. Båda remissinstanserna kritiserar även förslaget att det
taxeringsvärde som ulgör underlag för stämpelplikt i vissa fall skall ligga tUl
grund för den nye ägarens anskaffningsvärde. Delegationen anför.

Sista delen av bestämmelsen kan enligt
delegationens bestämda uppfattning redan nu inte tillämpas på
rörelsefastighet, eftersom i fastighetens taxeringsvärde ingår inte endast det
som ur avskrivningssynpunkt hänförs tUl byggnad utan också de
fastighetstillbehör som utgör inventarier. Att då göra en jämförelse mellan
underlaget för stämpelplikt och taxeringsmässigt restvärde på byggnader och
fastighetstillbehör är praktiskt ogörligt. Motsvarande förhållande uppkommer
för jordbmksfastighet om bestämmelsen enligt kommitténs förslag överförs dit.
Något materiellt skäl för bestämmelsen föreligger inte heller. Delegationen
föreslår därför att den utgår ur lagstiftningen.

I en rad yttranden pekar man på den formella
svårigheten att nu införa taxerat byggnadsvärde i lagstiftningen som
alternativt underlag för avskrivning av jordbmksbyggnader. Riksskatteverket
anser att regler om ingångsvärden och beräknade anskaffningsvärden för
byggnader gmndade på taxerade byggnadsvärden inte bör fastställas förrän
beslut föreligger om att taxerade byggnadsvärden skall bestämmas för jordbruksfastighet.
Då det emellertid är önskvärt alt ett genomförande av huvuddelen av de av
kommittén föreslagna bestämmelserna ej blir fördröjt, föreslår verket au regler
om ingångsvärden för avskrivning av byggnader tills vidare endast beslutas
enligt kommitténs förslag om verkliga anskaffningskostnader och
schablonberäkning på gmndval av 1970 års taxerade jordbruksvärde. Frågan om
behovet av en provisorisk bestämmelse om beräkning av anskaffningsvärde för
byggnad enligt motsvarande grander avseende faslighet som anskaffats efter
1969 års utgång kan därvid behöva övervägas.

Delade meningar råder om hur ett schablonmässigt
ingångsvärde för byggnader bör beräknas vid övergång till planenlig
avskrivning. I några remissyttranden förordas att gällande 2/3-schablon får
kvarstå som ett altemativ. Ett flertal remissinstanser ansluter sig dock till
kommitténs förslag om en sänkning av nuvarande schablon till hälften av 1970
års taxerade jordbmksvärde m. m.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 136

Länsstyrelsen i Jönköpings län bedömer förslaget
vara skäligt mot bakgmnd av att meningen är atl samtidigt höja
avskrivningsprocenten och ge den skattskyldige möjlighet atl framdeles välja
1975 års laxerade byggnadsvärde som gmnd för beräkning av
avskrivningsunderlaget. Länsstyrelsen anmärker att kommhlén har använt ordet
ingångsvärde i något skilda betydelser på olika ställen i betänkandet. Enligt
länsstyrelsen bör uttrycket ingångsvärde uteslutande avse det värde som efter
beaktande av tidigare invesleringar och åtnjutna värdeminskningsavdrag skall
utgöra avskrivningsunderlag vid ingången av övergångsårel och inte ett värde
före dylikt beaktande.

Lantbrukets skattedelegation konstaterar all det i
praktiken är vanskligt att avgöra humvida ell schablonmässigt bestämt
ingångsvärde är för högt eller för lågt i förhållande till den ursprungliga anskaffningskostnaden.
Självfallet föreligger fall där avskrivningsunderlaget på grund av gällande
schablonregel blivit för högt, men det förekommer också fall där schablonregeln
lett till uppenbart för låga avskrivningsunderlag. Enligt delegationens uppfattning
borde det i och för sig inle finnas anledning all nu frångå en metod som sedan
länge varit lUlgänglig för övergäng lill planenlig avskrivning. Delegationen
hänvisar till att delade meningar rätt inom kommittén och uttalar atl det
framlagda förslaget innebär en kompromiss som delegationen med stor tvekan dock
anser sig kunna godta.

De remissinstanser som yrkar att 2/3-schabIonen
inte skaU ändras framhåller i allmänhel alt gällande byggnadsavskrivningsregler
är restriktiva och inte medger en rimlig amortering av byggnadskapilalel.
Bland dessa instanser märks Familjeföretagens förening, Hushållningssällskapens
förbund. Svenska företagares riksförbund och Sveriges jordägareförbund.
Sistnämnda förbund understryker att en nedsättning av nuvarande schablon skulle
innebära att man missgynnar gårdar i mellersta Sverige, vilka enligt
förbundets mening skulle få olillräckliga ingångsvärden,
HushållningssäUskapens förbund anser att nuvarande 2/3-meiod bör gälla även
forlsättningsvis och atl avskrivningsprocenten bör fastställas lägst lill 2,5
%.

Länssryrelsen i Västernorrlands län anser att ett
avskrivningsunderlag molsvarande hälften av taxerat jordbraksvärde m. m. ger
elt alltför lågt underiag med hänsyn tiU att byggnadernas andel i
jordbruksvärdet genomgående är större än hälften inom länet. Även nu tUlämpade
2/3 av jordbraksvärdet är snarare för lågt än för högt som mått på byggnadernas
andel i jordbraksvärdet, beroende i huvudsak på de allmänt låga värdena på
åkermarken. Länsstyrelsen föreslår alt ingångsvärdet får baseras på i vart
fall 2/3 av jordbraksvärdet. Enligt länsstyrelsen bör en differentiering av
schablonen kunna övervägas så atl olika andelar av jordbraksvärdet får användas
i olika områden av landet.

Nåera
remissinstanser anser att ingångsvärdet även bör kunna grun-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 137

das
på 1965 års taxerade jordbruksvärde m.m. Sädana synpunkter framförs av
länssr-relsen i Västernorrlands län, lantbruksnämnderna i Blekinge och
Kopparbergs län saml HushållningssäUskapens förbund. Lant-braksnämnden i
Blekinge län framhåller att möjligheten alt lämna statligt stöd ökades fr. o.
m. den 1 juli 1967 i fråga om invesleringar i större, rationellare och ofta
mycket kapitalkrävande ekonomibyggnader. De jordbrukare som först utnyttjade de
förbättrade stödmöjlighelerna kan enligt förslaget få ell ingångsvärde som är
väsentligt lägre än om investeringen skett efter år 1969. Ingångsvärdet bör
enligt nämndens uppfattning även få beräknas med utgångspunkt från hälften av
1965 års taxerade jordbmksvärde ökat med egna kostnader för om-, till- eller
nybyggnad efter år 1964 och minskat med åtnjutna värdeminskningsavdrag. Även
Lantbrukets skattedelegation förordar införandet av detta ytterligare
alternativ, som enligt delegationens uppfattning inte behöver nämnvärt
komplicera övergångsbestämmelserna. Delegationen anför.

Såvitt delegationen kunnat förstå var den
ursprungliga avsiklen att ändrade bestämmelser rörande byggnadsavskrivningar
skulle genomföras samtidigt för inkomstslagen rörelse, annan fastighet och
jordbruksfastighet. Av olika anledningar blev dock inte så fallet. Det
framstår som etl rättvisekrav att de lantbrukare, som av driflsekonomiska skäl
varit tvungna att göra betydande invesleringar i byggnader under slutet av
1960-talet, skall komma i åtnjutande av samma avskrivningsmöjligheter som
rörelseidkare, vilka under molsvarande tid investerat i byggnader. Den
tidsrymd som förflutit sedan år 1964 är inte större än alt del bör vara möjligt
förebringa tillfredsställande utredning angående såväl nedlagda ny-, till- och
ombyggnadskoslnader som åtnjutna värdeminskningsavdrag.

Delegationen länker sig även den möjligheten att
detta alternativ endast görs tillgängligt vid 1974 års taxering.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om det är
motiverat alt som kommittén föreslagil reducera avskrivningsunderlaget
beträffande sådana skattskyldiga som under åren 19701972 gått över tiU
planenUg avskrivning på gmndval av 1970 års taxeringsvärde. Länsstyrelsen anser
atl en reducering i de aktuella fallen kan uppskjutas lill dess 1975 års
taxeringsvärden åsatts. Annars föreligger risk för atl underlaget först
reduceras och därefter vid 1976 års taxering eventuellt åter höjs till belopp
som kan överstiga det ursprungliga ingångsvärdet på avskrivningsplanen.
Lantbrukets skattedelegation motsätter sig förslaget om en reduktion av
avskrivningsunderlaget för vissa skattskyldiga. Likaså avvisar delegalionen vad
kommittén anfört angående en omprövning av de föreslagna reglema om
fastställande av ingångsvärde sedan utfallet av 1975 ärs fastighetsiaxering är
känt. Framräknande av ingångsvärde enligt de olika alternativen kan enligt
delegationen antas ofta bli en omständlig och kanske kostnadskrävande procedur.
Mest betänklig ler sig dock en sådan omprövning från rättssäkerhetssynpunkt.
Delegationen anser att

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 120 138

ett
ingångsvärde som en gång fastställts i laga ordning inle bör tvångsvis kunna ändras
till det sämre. I samma riktning uttalar sig Hushållningssällskapens förbund.

I åtskiUiga remissyttranden uttalas att de
föreslagna övergångsreglerna om ingångsvärden för byggnader fått en komplicerad
utformning som innebär svårigheter för såväl de skattskyldiga som
taxeringsmyndigheterna. Man pekar bl. a., på att omräkningar av
avskrivningsunderlag kommer att medföra merarbete. Flera av dessa
remissinstanser anser att en obligatorisk övergång till planmässig avskrivning
av byggnader i jordbruk ulan större olägenhet kan anstå till 1976 års
taxering. Länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län föreslår sålunda att
nuvarande avskrivningsregler behålls oförändrade till dess elt taxerat byggnadsvärde
finns. Några länsstyrelser anför i detla sammanhang även synpunkten alt, om
det då visar sig möjligt, endast de taxerade byggnadsvärdena b(5r användas vid
övergång till planenlig avskrivning. Också kammarrätten förordar alt man väntar
med att införa nya bestämmelser belräffande avdrag för värdeminskning av
byggnader då hittills gällande regler utan alltför stora nackdelar synes kunna
tillämpas ytterligare några år.

1971 års fastighetstaxeringsutredning anför att den
metod för bestämmande av byggnadsvärden som utredningen fått i uppdrag att
utarbeta, skall följa de allmänna principema för fastighetstaxeringen. Man kan
därför inte med säkerhet utgå från att det särskilda byggnadsvärde som
utredningen kommer att föreslå är lämpat att direkt användas som underlag för
avskrivning av jordbruksbyggnader. Den omständigheten att kommitténs förslag
bygger på ett till den närmare innebörden okänt byggnadsvärdebegrepp har
tvingat tUl mycket omfattande övergångsbestämmelser. Enligt utredningens
mening måsle det vara ett starkt önskemål att lagstiftning på grund av
kommitténs förslag kan sällas i kraft utan så komplicerade
övergångsbestämmelser som föresläs. Detta önskemål skulle kunna tUlgodoses, om
lagstiftningen genomfördes samtidigt med atl KL kompletteras med regler om
särskilda byggnadsvärden för jordbruksfastigheter, i vart fall bör enligt
utredningen den slutliga utformningen av bestämmelserna om avskrivning av och
ingångsvärden för byggnader anstå. Under tiden t. o. m. beskattningsåret 1974
bör hittills gällande regler om schablonmässig och planenlig avskrivning bibehållas.

Frågan om avskrivningsprocent vid koUektiv
avskrivning av helt byggnadsbestånd berörs i flera remissyttranden.

Länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus
samt Älvsborgs län anser alt en höjning av den i allmänhet tiUämpade
avskrivningsprocenten kan vara berättigad redan nu i awaktan på att nya
avskrivningsreg-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 139

ler införs med verkan frän 1975 års taxering. Lantbrukets
skattedelegation, som i huvudsak accepterat kommitténs förslag om beräkning av
avskrivningsunderiag för byggnader, finner det oegentiigt att det äldre vid
övergången befintliga byggnadsbeståndet, vars varaktighet rimligen bör vara
lägre än nyuppförda byggnaders, skall beräknas ha en ekonomisk varaktighet av
40 år. Delegationen föreslår att avskrivningsprocenten bestämmes lill minsl 4
%, vilket skulle motsvara en genomsnittlig ekonomisk varaktighet av 25 år.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län anser det ej vara obefogat med en högre
avskrivningsprocent än nu, om man som länsstyrelsen förordar behåller kvottalet
2/3 vid schabionmäi-sig beräkning av avskrivningsunderlaget. Med nämnda kvottal
bör procenttalet enligt Hushållningssällskapens förbund inte fastställas lägre
än till 2,5 %.

Länsstyrelsen i Stockholms län
ifrågasätter om inte värdet av ägarens bostad bör utbrytas från
avskrivningsunderlaget. I vart fall bör enUgi länsstyrelsen en viss
restriktivitet iakttagas vid bestämmande av procenttal för kollektiv
avskrivning av byggnader på jordbraksfastighet. Även länsstyrelsen i Värmlands
län ifrågasätter det berättigade i en väsentlig höjning av
avskrivningsprocenten. Länsstyrelsen erinrar om att byggnadsbegreppet i
fortsättningen kommer atl avse en betydligt mindre del än tidigare sedan de
delar som har den snabbaste förslilningen utbrutits som inventarier. Vidare
kommer kostnaden för normalt påräkneliga ändringsarbeten i byggnaden all vara
avdragsgilla. Dit torde kunna fik-nas ålgärder som förlänger byggnadens
ekonomiska livslängd.

Remissinstanserna godlar i
allmänhet kommitténs förslag angående primäravdrag för nyinvesteringar i
ekonomibyggnader och personalbostäder. 1971 års fastighelstaxeringsutredning
anser alt ett uppskov med den slutliga utformningen av bestämmelserna om
avskrivning av och ingångsvärden för jordbrukels byggnader inte behöver hindra
att primäravdrag får ske på sätt kommittén föreslagit även under den övergångsperiod
som bör föregå det definitiva ställningstagandet. Samma uppfattning uttalas av
flera andra remissinstanser, bland dem länsstyrelsen i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser
att rättea tUl primäravskrivning inle bör omfatta nyinvesteringar i
personalbostäder. Länsstyrelsen anför.

Egentiiga personalbostäder
förekommer endast på stora jordbruk. På de små och medelstora är del ej
ovanligt att jordbrakaren låter uppföra en "personalbostad" åt någon
i jordbruket verksam hemmavarande anhörig. Om denne sedermera övertager gården
blir denna "personalbostad" i stället "mangårdsbyggnad". I
den gamla mangårdsbyggnaden bor förre brukaren kvar och den kan sedermera bli
"personalbostad" för nästa generation. Att i sådana fall medge
primäravskrivning kan ej vara motiverat. Då det knappast torde vara möjligt att
utforma lagtexten på sådant sätt att primäravdraget förbehålles egentiiga
personalbostäder anser länsstyrelsen att primäravdrag endast bör medges för
ekonomibyggnader.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 140

Även TOR anmärker att svårigheter vad det mindre
jordbruket beträffar mäste uppkomma atl på ett adekvat sätt avgränsa kategorin
personalbostäder.

Länsstyrelsen i Blekinge län sätter i fräga om
tillräckliga skäl föreligger att i avseende på primäravdrag göra skillnad
mellan mangårdsbyggnader och personalbostäder eftersom båda
byggnadskategorierna är hänförliga tilidriflbyggnader. Det synes länsstyrelsen
i många fall kunna anse? lika motiverat att stimulera byggandet av goda
bostäder ål ägarna liU mindre och medelstora jordbruk som tUl de anställda vid
företrädesvis Slörre jordbruk.

Lantbrukets skattedelegation går in på frågan om
tidpunkten för avdragsrättens inträde med hänsyn till att viss tvekan rått
härom inom rörelsebeskattningen. Delegationen ullalar uppfattningen att
primäravdraget, scm enligt förslaget skall göras inom ramen för
avskrivningsplanen, bör få göras försia gängen när det ordinarie årliga
värdeminskningsav-dragei får utgå, dvs. för det är då byggnaden lagits i bruk
eller färdigställts.

Lantbruksnämnden i Gävleborgs län anser del
olämpligt att primäravdraget enligt förslaget ej får förskjutas frän etl
beskattningsår lUl etl annat, då risk föreligger att avdraget ej kan komma atl
utnyttjas tillfullo. Särskilt vid större invesleringar i form av nybyggnad av
ekonomibyggnader och ökning av djurbesättningar blir enligt nämndens erfarenhet
netlointäktema ofta låga såväl under byggnadsåret som de närmaste åren därefter
beroende på anpassningssvårigheter. Nämnden föreslår valfrihet för den
skattskyldige atl utnyttja del av kommUlén föreslagna primäravdragel efler egen
bedömning under hela tidsperioden, dock med högst 5 % per år.

Länsstyrelsen i Värmlands län pekar pä de
kontrollproblem som kan uppkomma vid utbrytning av anskaffningskostnaden för
vissa byggnads-inventarier från taxerat byggnadsvärde. Om utbryibara tillgångar
köps samtidigt med en jordbruksfastighet och från en säljare som redovisar
enligt kontantprincipen, ligger del alltid i både köparens och säljarens
mtresse att hänföra så stor del av den tolala köpeskillingen som möjligl till
de utbryibara tillgångarna. Länsstyrelsen föreslår att korrektiv tillskapas
mot alt parterna i samråd kan uiforma ett avtal så att det för båda samtidigt
innebär skattemässiga fördelar.

.'H.vskrivning
av markanläggningar

Remissinstansema tillstyrker allmänt en utvidgning
av avdragsrätten för markanläggningar. Invändningar riktas i första hand mot
kommitténs förslag om särskUda avskrivningsregler för täckdikningsanläggningar.
I några remissyttranden uttalas att kostnaden för vissa smärre anläggningar bör
vara omedelbart avdragsgilla. Ett par remissinstanser anser vidare

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 120 141

att
möjlighet bör finnas att i tiden förskjuta avdragen enligt värdeminskningsplanen.

Ingen erinran riktas mot förslaget att alla läckta
avlopp som har samband med täckdiken skall omfattas av samma avdragsrätl som
läck-dikningen. Kammarrätten ifrågasätter emellertid om inte denna ur saklig
synpunkt välmotiverade ändring bör göras tillämplig även för den som efler år
1972 men innan han blir skyldig att redovisa bokföringsmässigt anlägger
täckdiken.

Några länsstyrelser, bland dem länsstyrelserna i
Södermanlands, Älvsborgs och Värmlands län, uttalar sig för att såväl täckdikningsanläggningar
som andra markanläggningar i jordbruk bör få skrivas av enligt samma regler som
f. n. gäller i förvärvskällan rörelse. Länsstyrelsen i Södermanlands län
tillägger att man därigenom bl. a. skulle kunna undvika de ölägenheter som kan
uppkomma vid gränsdragningen mellan täckta avlopp i direkl anslulning till
täckdikning och övriga täckta avlopp. Länsstyrelsen i Värmlands län anför bl.
a.

Visserligen har täckdikningsanläggning en vital
belydelse för ett jordbruk. Inom inkomstkällan rörelse förekommer emellertid
också markanläggningar av minst lika stor relativ betydelse, t. ex.
torrläggningsai-i-läggningar, vägar, kanaler, hamninlopp. Det är dessutom
enligt kommitlén klart alt en läckdikningsanläggnings varaktighelstid uppgår
till minst 25 år. Vad kommittén anfört om att en ändring av gällande regler
skulle kunna medföra finansieringsproblem och påverka investeringsvUjan är
synpunkter som är allmängiltiga även för rörelse. Om de skäl kommitlén anfört
skulle vinna beaktande lorde man få räkna med i och för sig berättigade krav
från rörelseidkare på lika förmånlig avskrivning av speciella markanläggningar.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
alt övervägande skäl talar för atl avskrivningsunderlaget för
täckdikningsanläggningar bestäms till 75 procent av den faktiska
anskaffningskostnaden och den årliga avskrivnmgen till 5 procent. Eventuellt
skulle hela kostnaden kunna utgöra avskrivningsunderlag och den årliga
avskrivningen beräknas efter 5 procent med hänsyn tiU varaklighetstiden för
sådana arUägg-ningar. Andra omständigheter än den fysiska och ekonomiska
varaktighetstiden bör enligt länsstyrelsen inte få bestämma avskrivningsprocentens
storlek. I undantagsfall kan dock förekomma att anläggningar t. ex. på grand
av markens beskaffenhet har kortare varaktighelstid än 20 år. EnUgt
länsstyrelsen bör avdragsreglerna därför ulformas så att högre
avskrivningsprocenl än 5 % kan medges, om sådan kortare varaktighelstid kan
visas föreUgga eller göras sannolik.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser alt ur
rättvisesynpunkt intet hindrar alt samtliga kostnader för markanläggningar
skall få skrivas av. En avskrivningsrätt, som omfattar hela
anläggningskostnaden, förordas även av lantbrukshögskolan.
Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukets skattedelegalion, Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund och lantbruksnämnden i Kristianstads län, vUken
sistnämnda uttalar bl. a.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 142

Vid bedömning av frågan om storleken av
avskrivningsunderlaget och den årliga avskrivningen för olika slag av
markanläggningar bör beaktas, alt dessa kunna bli av mindre värde i företaget
av andra orsaker än av älder och förslitning. Den tekniska och ekonomiska
ulvecklingen inom jordbmket har framtvingat allt större enheler och driften har
i många lall specialiserats. 1 samband med sammanslagning av jordbruk måsle
inte sälian nya markvägar anläggas och andra borttagas, broar flyttas eller
ändras. Jordbruksmaskinernas alll större bredd och de alll tyngre transporterna
har i många fall lett till atl befintiiga markvägar fått breddas och ges större
bärighel. Maskindrift ställer stora krav på fältens storlek och form.
Förekomsten av stengärdesgårdar har ofta i det mekaniserade jordbmket ansetts
utgöra ett så svårt brakningshinder atl borttagande av desamma har ansetts
lika angeläget som att lägga igen öppna diken med rör. Stenröjning är för
övrigt någonting som inle är avslutat utan måste upprepas om fälten skola kunna
användas för maskinell drift. Intensifierad animaUeproduktion medför ofta, att
vattenbehovet ökas i sådan utsträckning, att borrningar måste företagas i
befintlig brann eUer helt ny vattentäkt anläggas. Möjligheter tUl kommunal anslutning
för vattenfrågans ordnande föreligger som regel inte eftersom djurstallama ur
miljöskyddssynpunkt mäste lokaliseras på betydande avstånd frän tätort.

Lantbruksnämnden i Blekinge län påpekar atl vissa
markanläggningar har en relativt begränsad varaktighetstid. En möjUghet bör i
sådana fall finnas all som avskrivningsunderlag få ta upp hela
anläggningskostnaden. Detta gäUer enUgt nämnden i synnerhet invaUningsförelag
där marksätiningen i vissa fall kan vara betydande och nödvändiggöra kostnadskrävande
fördjupningar av företagets dikessyslem.

Några remissinstanser anser atl mindre
invesleringar i markanläggningar bör kunna hänföras tUI omedelbart
avdragsgilla kostnader. EnUgt lantbruksnämnden i Södermanlands /an bör detta
ur förenklingssynpunkt gälla smärre om- och nytäckdikningar, förslagsvis
understigande 5 000 kl. Dessa finansieras normalt med löpande inkomster.
Lantbruksnämnden i Västerbottens län ullalar sig för alt smärre
kompletlerings-läckdikningar av praktiska skäl bör kunna dras av som
direklkoslnad.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller
att många jordbmk är så belägna alt jordbrakarna inte kan utnyttja kommunala
vattentäkter ulan tvingas ha egna bmnnar. Ofta är det en kännbar investering
att återställa vattnet i en sinad brann. Förbundet anser därför alt avdrag för
hela kostnaden för dessa ålgärder bör medges det år den är nedlagd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt koslnader
för fördjupning och djupborming av bmnnar som smal m. m. inte skall ingå i
avskrivnmgsunderiagel för markanläggningar. Länsstyrelsen framhåUer atl anläggningar
av detta slag delvis och i många fall huvudsakligen betjänar bostadsbyggnader.
En fömtsättning för rätt till avskrivning bör vara att anläggningen är avsedd
för jordbmket. EnUgt länsstyrelsen låter

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 143

det
sig dock knappast göra att vid en uppdelning av kostnaderna nå en riktig
avvägning.

En rätt atl förskjuta värdeminskningsavdragen i
tiden ifrågasätts av lantbrukshögskolan. Skolans styrelse framhåUer all goda
möjligheter till resultatutjämning bör finnas i förvärvskällan
jordbruksfastighet med hänsyn till bl. a. väderleksbetingade skördevarialioner.
Slor flexibUilet i fråga om avskrivningar behövs vid gårdar med uteslutande
växtodling där lagren är förhållandevis små. Styrelsen anser att förskjutning i
tiden bör möjliggöras i fräga om sådana avskrivningar som i förvärvskällan
rörelse är bundna tUl en bestämd plan. Lantbruksnämnden i Södermanlands län
anför i sammanhanget.

Nämnden ifrågasätter om inte rätt till förskjutning
av avskrivningen borde införas. Via lantbruksnämnderna kan statUga
lånegarantier erhållas med upp till 30 års amortering. Det är vanligt all
större investeringar på detta område finansieras med lån löpande på 2030 år.
För atl kunna bygga upp ett välkonsoUderat företag ulan stora latenta skatteskulder
är det önskvärt att lantbrukarna får möjlighet till synkronisering av
avskrivning och amortering.

Kommitténs förslag om att nya avskrivningsregler
för markanläggningar bör omfatta endasl koslnader som nedlagts efler den
tidpunkt då den skaltskyldige övergått tUl bokföringsmässig redovisning har föranlett
påpekanden och invändningar från några remissinstanser. Lantbrukshögskolan
anser del rimUgt att jordbrakare, som under år 1973 eller senare år då
kontantprincipen tillämpas gör nyinvesteringar i markanläggningar av annat slag
än läckdiken och skogsvägar, får tillgodoräkna sig etl ingångsvärde för dessa
markanläggningar motsvarande den erkliga anskaffningskostnaden när de går
över lill bokföringsmässig redovisning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att större
del än 1/3 av kostnaden för skogsvägar nedlagda före den av kommittén
föreslagna övergången tUl bokföringsmässiga grander bör få föras upp på
avskrivnmgsplan. Lantbruksnämnden i Västmanlands län, Hushållningssällskapens
förbund och Svenska revisorsamfundet uttalar sig för att de föreslagna
avskrivningsreglerna bör gäUa även för markanläggningar tUl-komna efter år 1969
men före förslagels genomförande. Förbundet hänvisar tiU alt UksläUighel med
rörelseidkare eftersträvats och kan därför inte fmna skäl varför särskilda
övergångsbestämmelser inte skall gäUa också för markanläggningar i jordbmk.
Lantbrukets skattedelegation anser att efter år 1964 nedlagda kostnader för
markanläggningar skall beaktas.

LänsstyrelserrM i Göteborgs och Bohus samt Örebro
län förordar att nya avskrivningsregler för markanläggnmgar i jordbruk uiförs
först fr. o. m. 1976 års taxering samtidigt med nya avskrivningsregler för
byggnader.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972: 120 144

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning

Kommitlén har föreslagil den ändring av gällande
avdragsiegler att rällen till avdrag inte skall omfatta utrangering av
mangårdsbyggnad. Kammarrätten ifrågasätter emellertid om det av kommittén
anförda skälet för att vägra utrangeringsavdrag beträffande mangårdsbyggnad
nämligen alt denna bör jämställas med bostadsbyggnad i förvärvskäUan annan
fastighet är tillräckligt bärande för att slopa den nuvarande avdragsrälten
i della hänseende. Kammarrätten pekar på att kommittén i annat sammanhang
uttalat atl mangårdsbyggnaden på fastigheter där omfattande jordbraksdrifl
förekommer åtminstone till viss del kan anses jämställd med driflbyggnad. Även
länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om tillräckliga skäl kan anses
föreligga att utesluta mangårdsbyggnader från rällen till utrangeringsavdrag.

Lantbrukets skattedelegation ger uttryck för
uppfattningen att ett schablonmässigt beräknat ingångsvärde också beträffande
utrangeringsavdrag bör likställas med verklig anskaffningskostnad och således
bör få utgöra underlag för beräkning av avdrag. Delegationen anför.

Den av kommittén intagna ståndpunkten i fråga om
utrangeringsavdrag på schablonmässigt beräknat ingångsvärde är aUtför
restriktiv. Det framstår enligt delegationens mening som rimligt att
utrangeringsavdrag medges om ingångsvärdet kan uppdelas på det aktuella
byggnadsbeståndet efter skälig grand. I praktUten kan fall förekomma där del
schablonmässiga värdet hänför sig tiU två byggnader eller rentav endast en
byggnad. Att då i det försia fallet inle godta en uppdelning som underlag för
utrangeringsavdrag resp. i det andra fallet inte medge avdrag för del
taxeringsmässiga restvärdet är uttryck för en aUtför fiskal syn.

Allmänna ombudet för mellankommunala mål delar
kommitténs uppfattning att schablonmässigt beräknat ingångsvärde inte får
utgöra underlag för avdragsberäkning. Ombudet anmärker i fortsättningen.

Däremot synes mig de sakkunnigas uttalande att
kompensation för utrangering i sislnämnda fall bör kunna komma i fråga i form
av fortsalt avskrivning på det urspmngliga avskrivningsunderlaget icke vara
in-vändningsfrilt. Det torde nämUgen strida mot allmänna beskattningsprinciper
alt medgiva värdeminskningsavdrag å en tUlgång som inte längre finns.

I anledning av kommitténs uttalande angående avdiag
i det fall byggnad utrangerats före försäljning av byggnad anför länsstyrelsen
i Södermanlands län.

I motiveringen tUl de nya reglema har kommittén
anfört, alt utrangering av byggnad fömtom i rivningsfallen ansetts böra
komma i fråga vid försäljning av byggnad, om det visas att byggnaden utrangerats
före försäljningen och den erhålLaa köpeskUlingen är mycket låg och närmast
motsvarar rivningsvärdel. EnUgt länsstyrelsens mening saknas anledning att för
jordbmket införa andra regler än som gäUer för rörelse. Avdrag skulle därför i
likhet med vad som gäUer i förvärvskäl-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 145

lan rörelse medges endast om byggnaden säljes för rivning
elkr är helt förbmkad.

1971 års
fastighetstaxeringsutredning anser att utrangeringsavdrag vid försäljning av
fastighet med byggnad kan ifrågakomma endast i sällsynta undantagsfall.

Avdrag för reparation och underhåll av byggnad

Hushållningssällskapens förbund och
Lantbrukets skattedelegation förordar alt den utvidgning av
reparationsbegreppet som kommittén föreslagit i fråga om ekonomibyggnader
skall omfatta även jordbmkets personalbostäder. Delegalionen godlar att
bostadsbyggnader utnyttjade av ägare eller bmkare inte omfattas av del nya
reparationsbegreppet men anser i motsats liU kommittén att personalbostäder bör
likställai med ekonomibyggnader. En sådan gränsdragning överensslämmer med den
som föreslagits gäUa för primäravdrag. Delegationen erinrar i sammanhanget om
att personalbostäder i rörelse inte har uteslutits från det utvidgade
reparationsbegreppet.

I övrigt har kommUténs förslag i
denna del lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Avdrag för värdeminskning av inventarier

I remissyttrandena redovisas en i
huvudsak positiv InstäUning till kommilléns förslag om att införa ylleriigare
en avskrivningsmetod som komplettering till gällande regier om planenlig och
räkenskapsenlig avskrivning. Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig
därvid till den motivering för den föreslagna restvärdeavskrivningen som
kommittén framfört, nämligen att många mindre jordbraksföretag behöver en
enklare form av avskrivning än de nuvarande metodema erbjuder.

Del finns emellertid även några
remissinstanser som anser att en restvärdemetod kan undvaras. Ett par
myndigheter avstyrker således förslaget under åberopande av främst
kontrollsynpunkter. Flera remissinstanser invänder atl restvärdeavskrivningen
i kommitténs utformning inte är tillräckligt attraktiv och därför kan befaras
inte komma tiU någon slörre användning. Några av dessa instanser föreslår i
första hand att den räkenskapsenliga avskrivningsmetoden görs tillgänghg för
samtUga jordbrakare utan nuvarande krav på särskUd bok-föringsmeiod. I flera
remissyttranden diskuteras även i övrigt möjligheterna att begränsa antalet
alternativa avskrivningsmetoder.

Den föreslagna metoden att beräkna
värdeminskningsavdraget på inventariebeståndets bokförda restvärde anses i
princip vara enkel och lätthanterlig. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att
denna metods förtjänster är uppenbara. Länsstyrelsen fortsätler.

10 Riksdagen 1972. I saml Nr 120

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 146

Genom reslvärdemetoden får frågan om etl alternativ
tUl den planenliga avskrivningen anses ha lösts på ett tillfredsstäUande sätt
för det förmodligen stora antal jordbrakare, som inle kommer att ha dubbel
bokföring. Dessa får genom ett enkelt förfarande möjlighet till
resultatutjämning på det sätt som eljesl endast den räkenskapsenliga avskrivningen
erbjuder. Indirekt har metoden den fördelen alt det inle blir nödvändigl att
föra de mera komplicerade räkenskaper, som nu krävs, om man vUl undvika den
planenliga avskrivningen. Anledning lill invändningar mol den föreslagna
reslvärdeavskrivningen finns enligt länsstyrelsens mening inte.

Motsatt uppfattning har länsstyrelsen i Stockholms
län som inle anser sig kunna lUlstyrka att särbestämmelser införs endast för en
grapp skattskyldiga. Varje form av räkenskapsenlig avskrivning och således
även den förenklade form, som restvärdeavskrivningen utgör, bör enligt
länsstyrelsens uppfattning förbehållas jordbrakare och rörelseidkare som
redovisar sina inkomster enligt bokföringsmässiga grander med
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto. För de mindre jordbmken
lorde mångfalden av inventarier och omsättningen av desamma inte vara så omfattande.
Dessa jordbrakare torde enligt länsstyrelsen ej heller vara i behov av de
liberalare avskrivningsmeloder som den föreslagna reslvärdemetoden för
avskrivning innebär.

Länsstyrelsen
anför vidare bl. a.

Erfarenhetsmässigt kan konstateras atl rörelseidkare,
som redovisar utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, i stor
utsträckning underlåter att ingiva föreskrivna balansräkningar. För
tUl-lämpning av den föreslagna restvärdemetoden synes ur konlrollsyn-punkt
behovet av balansräkningar, gmndade å under inkomståret kontinuerligt förda
anteckningar, mycket stort. För de jordbmkare, som önskar komma i åtnjutande av
bättre avskrivningsmöjligheter än vad den planenliga avskrivningsmeloden
medger, bör såsom alternativ endasl föreligga den med krav på dubbel bokföring
förenade rätlen lill räkenskapsenlig avskrivning. Detta krav torde i reaUteten
inte medföra alltför stora svårigheter för de skattskyldiga. Kommitténs
farhågor för jordbrakarnas förmåga att bemästra den nu gällande planenliga avskrivningsmeloden
eller en dubbel bokföring synes överdrivna.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län som likaså avstyrker förslaget. Länsstyrelsen anmärker
alt om överensstämmelse alllid skall råda mellan del taxeringsmässiga restvärdet
och bokfört värde krävs givetvis atl det finns en bokföring, som lämnar
redovisning för ingående värde, inköp, försäljningar, avskrivningar och
utgående värde, med andra ord elt inventariekonto. Ett sådant konto finns
vanligen inte i en enkel bokföring. De krav som uppstäUs för räkenskapsenlig
avskrivning i KL torde i lika hög grad böra gälla för den föreslagna
restvärdeavskrivningen. Dessa krav tUlgodoses enligt länsstyrelsens mening inte
genom all man i en fristående balansräkning tar upp inventariema tUl det
taxeringsmässiga restvärdet.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 147

Länsstyrehen i Östergötlands län anser att
införandet av en ny av-skrivningsmeiod, som inle tillämpas inom annan
förvärvskälla, i och för sig kan äcka
betänkligheter men vill med hänsyn lill de speciella förhåUanden som råder inom
jordbruket inte motsätta sig alt restvärdeavskrivningen genomförs.

En närmast negaliv inställning intar 1971 ärs
utredning om bokföringslagstiflningen som synes anse atl reslvärdemetoden
knappast är ell önskvärt komplement. Utredningen anför atl skiUnaden kan vara
obetydlig mellan restvärdeavskrivning och den räkenskapsenliga avskrivningen
som kräver dubbel bokföring avslutad med vinst- och förlustkonto. Det är i
praktiken inte särskilt komplicerat all vid räkenskapsarbetet fortiöpande
eller i efterhand göra sådana fördelningar på konton att räkenskaperna kan
avslutas med vinst- och förlustkonto. Det är knappast enklare att i efterhand
plocka samman de uppgifter som enligt reslvärdemetoden och i övrigl vid enkel
bokföring skall redovisas på jordbruksbUagor. Till delta kommer, påpekar
utredningen, atl högre åriigl avdrag kan göras vid räkenskapsenlig avskrivning
än vid reslvärdeavskrivning. Ulredningen anför.

Den som använder reslvärdeavskrivning kan när som
helst skaffa sig bokföring med vinst- och förlustkonto och därmed skapa
fömtsättningar för alt gä över lUl räkenskapsenlig avskrivning. En jordbrakare
kan ha anledning att vid varje årsbokslut överväga vilken avskrivnings-metod
som ställer sig förmånligast för hans förhållanden. Han kan då finna det
lämpligl alt i efterhand bygga ut sina räkenskaper till en dubbel bokföring
med vinst- och förlustkonto. Ett införande av restvärdemetoden kan sålunda här
ge en del inle närmare belysta komplikationer.

Utredningen uttalar i fortsättningen att större
jordbmk, varmed utredningen åsyftar de med högre årsbrutloomsältning än 30 000
kr., enligt utredningens mening genomgående bör vara bokföringsskyldiga och ha
dubbel bokföring med vinst- och förlustkonto. Reslvärdemetoden får därför
antas sakna intresse när det gäller dessa jordbrak. Även i fråga om de mindre
jordbrukarna anmäler utredningen tveksamhet om reslvärdemetoden behövs.
Ulredningen utgår från alt inventarieförhållandena kan vara andra än för
större jordbruk och anför vidare.

Dyrbarare maskiner kanske hyrs från maskinstation.
Del är i övrigl närmast sannolikt alt inventarievärdel i huvudsak uppbärs av
några få större objekt med lång användningstid medan de regelbundna års-inköpen
avser obetydliga belopp. Reslavskrivningsmeloden kan för en sådan
inventariehållning vara onödigt komplicerad och ge elt föga tillfredsstäUande
resultat. Enldare och mera ändamålsenligt kan här vara atl begagna direkta
avdrag för de årliga småinköpen och fördela utgifterna för de få stora objekten
genom lika stora avskrivningar under elt bestämt antal år. En sådan ordning är
visserligen tillåten redan enligt förslaget planenlig avskrivning).
Reslvärdemetoden kan emellertid vid sådana förhållanden vara överflödig också
för de mindre jordbruken. Att den skjulils i förgrunden kan sålunda onödigt
komplicera förhållandena för den skattskyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 120 143

I fråga om den närmare utformningen av
restvärdeavskrivningen riktas kritiken främst mot kommitténs val av 20 % som
den högsta till-låtna avskrivningsprocenten. En grupp remissinstanser som
uttalar sig för en avskrivning med högsl 30 % beslår av lantbrukshögskolan,
länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Västerbottens län, lantbruksnämnderna
i Stockholms, Uppsala, Kristianstads, Värmlands, Örebro och Västerbottens
län, Familjeföretagens förening, Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukets
skattedelegation och Svenska revisorsamfundet. En avskrivning med högst 25 %
förordas av Kooperativa förbunde:. Man åberopar i dessa yttranden i allmänhet
att en högre procentsats än den föreslagna bättre motsvarar inventariernas
genomsnittliga livslängd. EnUgt länsstyrelsen i Kronobergs län synes kommittén
ej helt ha dragU konsekvensen av sitt uttalande att den genomsnittliga varaklighetstiden
för inventarier och maskinell utrustning i ett modernt jordbmk kan uppskattas
till högst 10 år. Länsstyrelsen påpekar att av en anskaffningskostnad på 100
000 kr. kvarstår vid en 20-procentig årlig avskrivning enligt restvärdemetoden
ett belopp av 10 738 kr. oavskrivei efter 10 år, medan endast 2 824 kr.
återstår om man medger en årlig avskrivning med 30 %. Andra skäl framförs av
länsstyrelsen i Uppsala län. Den som t. ex. vid påbörjande av jordbruk inte kan
utnyttja hela den tillåtna avskrivningen torde, anför länsstyrelsen, få svårt
att inon: rimlig tid inhämta eftersläpningen trots de härvid uppkomna högre
restvärdena. Länsstyrelsen anser att en högre maximal procentsats, förslagsvis
30 %, bör fastställas för all göra metoden mera attraktiv och för atl motverka
en allmännare användning av den planenliga metoden som enligt länsstyrelsen är
mera komplicerad bl. a. irän kontrollsynpunkt.

Kooperativa förbundet anser
restvärdemetoden vara värd att tillstyrka i förenklingssyfte. Den föreslagna
värdeminskningsprocenten synes förbundet emellertid väl låg för att i stort
sätt motsvara en 10-procentig lineär avskrivning. Förbundet anser en
25-procentig avskrivning vara atl föredra från denna synpunkt.

Eftersom valfrihet kommer alt råda
mellan samtliga tre metoder har ej heller Lantbrukets skattedelegation i och
för sig något atl invända mot införandet av en restvärdemetod enligt kommitténs
modell. Delegationen vUl dock ifrågasätta om reslvärdemetoden kommer att
användas i den utsträckning, som kommitlén fömtsätter. Metoden ger i avsaknad
av kompletteringsregel ingen möjlighet att beakta utrangeringar. Dess
användbarhet i resultatreglerande syfte begränsas vidare starkt genom att
avskrivningen maximerats tiU 20 %, vilken avskrivningsprocent valts utifrån
antagandet att den genomsnittliga varaktigheliliden för jord-bmksuiventarier
utgör högsl 10 år. För delegalionen framstår det dock som naturUgt att
avskrivningsmaximum bör vara detsamma som. vid den räkenskapsenliga metodens
huvudprincip, nämligen 30 'o. Delegationen

s. 149 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972: J20 149

tillägger
bl. a. att ett 20-procentigt avdrag inte täcker den faktiska vär-öenedgängen
'pz nya maskiner under de första innehavsåren. Svenska revisorsamfundet framför
liknande synpunkter och framhåller atl en lantbrukare, som inte kunnat göra
avskrivningar under resultatmässigt svaga är inte kan tillgodogöra sig de
kvarstående avdragen under ett mycket cou skördeår.

En fräga om restvärdemetodens tekniska utformning
berörs av länsstyrelsen i Gotlands län som anmärker att avskrivning enligt
reslvärdemetoden i vissa fall synes kunna medföra beskattnincsresultat som inte
iir konsekventa. Länsstyrelsen anför.

Om tillgäng som anskaffats under beskattningsåret
avyttras eller förloras under samma år medges inte till skillnad från vad
som gäller i fråga om inventarier som anskaffats före beskattningsåret avdrag
för oavskriven del av anskaffningsvärdet trots alt erhållen ersällning skall
las upp scm intäkt. Följden härav synes bli att den skattskyldige definitivt
förlorar möjligheten att göra avdrag för en del av kostnaden för
jnvertarieanskaffningen. Förlusten motsvarar beloppsmässigt den er-säftning som
skall redovisas som intäkt. Denna inadvertens bör enligt länsstyrelsens mening
inte godtas. Länsstyrelsen anser därför att bestämmelsen i punkl 4 sjunde
stycket av anvisningama till 29 § bör få tillämpas iiven vid restvärdeavskrivning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län påpekar
lämpligheten av alt värdeminskningsavdrag för personbil i jordbruk utförs
separat på jordbruks-bilagait för att avdraget skal! kunna uppdelas på
jordbruksdriften och privat bruk. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att hela
frågan om uppdelningen av bilkostnader på driftkostnader och privata levnadskostnader
bör utredas närmare.

Ett par länsstyrelser har vidare framhållit som
önskvärt all särskild inventarieredovisning bifogas deklarationen när
restvärdemetoden används. Yttranden av denna innebörd har avgivits av
länsstyrelserna i Hallands och Västmanlands län. Sistnämnda länsstyrelse räknar
med alt många jordbmkare på mindre gårdar i likhet med många mindre
rörelseidkare inle kommer att bokföra någon avskrivning i räkenskaperna även
om skyldighet införs att lämna balansräkning med varje års deklaration.
Länsstyrelsen anför vidare.

Länsstyrelsen anser emellertid atl restvärdemetoden
på gmnd av sin enkelhet har så avsevärda förtjänster att den bör få användas
ulan all någon överensstämmelse föreligger meUan i räkenskaperna bokförda avskrivningar
och skattemässigt restvärde. För all ge taxeringsnämnderna möjlighet till en
bättre kontroll av skattemässigt restvärde bör den föreslagna av&krivningsrätten
kompletteras med skyldighet att lämna specifika uppgifter om varje inköp och
försäljning under årel. Det blir härigenom även möjligl för taxeringsnämndema
att ulan större omgång kontrollera att dubbelavdrag ej verkställs och att
eventuella försäljningar inte redovisas både på inventariekontot och
intäktssidan i jordbruksbil a e an.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 150

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte den
räkenskapsenliga avskrivningsmeloden borde göras tillämplig också för
jordbrukare som inte har dubbel bokföring. TUl dessa instanser hör bl. a.
länsstyrelsen i Gotlands län. Hushållningssällskapens förbund. Svenska
revisorsamfundet och Svensk industriförening. Lantbrukets skattedelegation och
Svenska företagares riksförbund förordar i första hand en sådan regel. Även
lantbruksnämnden i Västmanlands län anser att denna möjlighet bör prövas innan
man går in för den föreslagna reslvärdemetoden. Länsstyrelsen i Gollands län
anför att reslvärdemetoden med den ändring länsstyrelsen föreslagil skiljer sig
från räkenskapsenlig avskrivning endast i fråga om avskrivningsprocenten och
kompletteringsregeln. För at: inte öka antalet avskrivningsmetoder kan då som
ett altemativ övervägas all medge räkenskapsenlig avskrivning för alla
jordbrukare. Härigenom uppnås även slörre likformighet i avdragsrätten vilkel
länsstyrelsen anser ha väsentlig belydelse. Länsstyrelsen anför vidare.

Atl också jordbrukare med enkel bokföring får
möjlighet att tillämpa komplelteringsregeln torde i och för sig inte behöva
medföra några komplikationer. För rörelseidkare gäller visserligen alt endasl
sådana med dubbel bokföring kan tillämpa räkenskapsenlig avskrivning, .''illa
rörelseidkare är emellertid inle bokföringsskyldiga medan däremot samtliga
jordbrukare kommer atl omfattas av en utförligt preciserad bokföringspUkt. Om
dessa bestämmelser iakttas av de skattskyldiga torde en tiUfredsställande
kontroll av värdeminskningsavdragen kunna göras även beträffande jordbrukare
som inle har dubbel bokföring.

Lantbrukets skattedelegation framhåller alt även
den enkla bokföringen rätt utförd uppfyller bokföringslagens krav på ordnade
räkenskaper. Det kan enligt delegationens uppfattning på goda grunder ifrågasättas
det rimliga i att den skattemässiga situationen direkt skall påverkas av valet
av bokföringsmetod. Förevaron av elt vinst- och förlustkonto är nämligen inte
avgörande i konlrollhänseende. Om uppgifter om inventarieanskaffningar elc.
lämnas i samma utsträckning som enligt deklarationsbilagan R 5 (avsedd för
rörelseidkare med ordnad bokföring avslutad med vinst- och förlustkonto) bör
detta tUlsammans med avskrift av balansräkningen skapa garantier mot obehöriga
värdeminskningsavdrag.

Flera länsstyrelser, som alla tillstyrker förslaget
om införande av reslvärdeavskrivning, går in på frågan om den nya
avskrivningsmetoden bör ersätla nuvarande planenliga avskrivning. Med hänsyn
till all denna endast mera sällan kommer all tillämpas ifrågasätter länsstyrelsen
i Örebro län huruvida inte den planenliga avskrivningen helt bör utgå för
förvärvskällan jordbruk. En sådan begränsning av valfriheten får anses desto
mera påkallad, anför länsstyrelsen, som några påtagliga fördelar med planenUg
avskrivning inte kan anses föreligga vid jämförelse med de två andra
avskrivningsmeloderna. Länsstyrelsen i Malmöhus län fastslär att planenlig
metod är särskilt olämplig inom

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 120 151

jordbruket
med dess mångfald av inventarier där utbyle ofta sker efter kort tid.
Sammanfattningsvis anför länsstyrelsen om denna metod.

Den planenliga avskrivningen av inventarier är
visserligen inte helt utan sina förtjänster. En fördel har ansetts vara att
avskrivning sker på varje särskUt inventarium. Härigenom möjliggöres en
individuell bestämning av värdeminskningsavdragel. Genom möjligheten till förskjutning
av avdrag kan även denna metod åtminstone i viss mån anpassas efter det
ekonomiska resultatet och anpassningen kan ske ulan alt den en gång fixerade
avskrivningsprocenien ändras. För undvikande av den mera svårbemästrade
bmttomeloden har nettometoden alltmer kommit lUl användning, varigenom
reslvärdeavskrivning i viss mån uppnås. Emellertid reduceras värdet av dessa
fördelar avsevärt av nackdelarna. Den planenliga avskrivningen kännetecknas av
osmidighet. Möjligheten till anpassning efler del ekonomiska resultatet av en
verksamhel är en fördel endasl på det sättet att därigenom uppnås en viss
förbättring av en i sig själv inte tillfredsställande metod. Anpassningen är
haltande. Nellometoden vid planenlig avskrivning är inte någon genomarbetad
avskrivningsform. Den är inle lagfäst. I tUlämpningen företer den vissa olösta
spörsmål.

Länsstyrelsen tillfogar att den planenliga
avskrivningens fortbestånd torde vara en fråga av slörre räckvidd än alt den
lämpligen bör lösas enbart för jordbrukels del. Även inom rörelsetaxeringen
torde enligt länsstyrelsen en förenklad restvärdeavskrivning av samma slag som
den nu föreslagna vara önskvärd som ersättning för den planenliga.
Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar sig i samma riktning. Länsstyrelsen i
Kronobergs län ifrågasätter om del finns något skäl att för jordbrukets del
tUlämpa någon annan avskrivningsmetod vid sidan av den föreslagna restvärdemetoden.

Slutligen har ett par särskUda frågor tagils upp
tiU behandling av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om att
anskaffningskostnaden för inventarier med en varaktighelstid av högst tre år
får dras av som omkostnad vid beräkning av inkomst av rörelse. När samma regel
föreslås gäUa i jordbruk uppkommer emellertid i viss mån nya problem.
Länsstyrelsen påpekar att i jordbruk förekommer en mängd småin-ventarier som
utan tvekan har längre varaktighelstid än tre år, ofta beroende på att de
endast kommer till användning vissa tider på året. För att undvika
skaltetvister om småbelopp föreslår länsstyrelsen en alternativ regel,
innebärande alt avdrag får göras på en gång såsom omkostnad för inventarier
med en anskaffningskostnad av högst 500 kr. Samma fråga berörs även av
länsstyrelsen i Hallands län och TOR. Riksförbudet kan här tänka sig att
beloppsgränsen sätts vid 1 000 kr.

Länsstyrelsen i Jönköpings län pekar på de
svårigheter som föreligger all i efterhand korrigera felaktigheter i fråga om
bokfört inventarievärde. Länsstyrelsen anför.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 152

Man kan inte vänta sig att det stora antal
skattskyldiga, som får rätt att tillämpa restvärdeavskrivning, aliemativt
räkenskapsenlig avskrivning, kommer atl helt riktigt tillämpa de nya regler
som gäller ifråga om gränsdragningen meUan mark, byggnader och inventarier i
rörelse och som enligt förslaget skall gälla även för jordbmk. Genom dessa
regler har inventariebegreppet avsevärt utvidgats. Även om konlrollfrå-gan
kommer i elt bättre läge genom alt invenlarieanskaffningar redovisas på
särskild deklarationsblankett, kan tvister befaras uppstå angående vad som är
att hänföra till inventarier, vilka tvister kanske inle blir lösta förrän efter
långvariga taxeringsprocesser. Vidare kan det givetvis hända att felaktigheter
ifråga om bokfört värde å inventarier upptäcks först efter det atl taxeringar
vunnit laga kraft och eftertaxeringar ifrågakommer. Felaktigheter kan dessutom
uppstå inte blott på grand av olika tolkning av inventariebegreppet utan även
på grand av att den skattskyldige helt enkelt vill åsiadkomma en
resultaluljämning mellan olika år genom att bokföra mer eller mindre på
inventariekonlo än vad som är det rätta. Korrigeringar kan alltså i efterhand
behöva göras på gmnd av både för låga och för höga bokförda värden på
inventarier.

Länsstyrelsen, som inle är beredd atl avge någol
förslag till allmänna regler om hur nu avsedda felaktigheter skall regleras vid
taxeringen, anser att frågan bör bli föremål för överväganden och lösas
lagslift-ningsvägen både vad gäller jordbruk och rörelse.

Värdering
av djurlager och andra lagertUlgångar

Ingen av remissinstanserna har något atl invända
mot vad kommittén föieslagit om värdesättningen av lagertUlgångar i jordbruk.

Länsstyrehen i Älvsborgs län anser dock alt kravet
på lagerredovisning bör kunna begränsas för de mindre jordbrukarnas del.
Länsstyrelsen framhåller au antalet mindre jordbruk i länet är mycket stort.
Alt beträffande dessa kräva en redovisning av lager, som fortfarande till
väsentiig del lorde bestå av hemmaproducerat foder, framstår som onödigt och
torde i många fall vara svårt att genomföra i praktiken. Länsstyrelsen föreslår
atl jordbmkare, som har en till kalenderåret knuten enkel bokföring, ej skaU
behöva räkna med andra lagertUlgångar än djur.

Lantbrukets skattedelegation tillstyrker förslaget
men konstaterar att den föreslagna värderingsregeln för djur i ett samhäUe med
sjunkande penningvärde är något mindre gynnsam än den som gäller för lager förvärvskällan rörelse där värderingen av lager
grundas på principen om det lägsta anskaffnings- eller återanskaffningsvärdel.
Av praktiska s-käl kan emellertid enligt delegalionen knappast något annat
värde än saluvärdet läggas tiU grund för värderingen av djur.

Elt särskill spörsmål angående de minsta
jordbmksenhetema tas upp av länsstyrelsen i Södermanlands län. Länsstyrelsen
anför.

I förslaget bar icke berörts frågan om
mei-värdeskattens inverkan på värderingen av djur m. m. De av riksskatteverket
vid utgången av varje kalenderår fastställda värdena å djur och inventarier vid
beräk-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 153

ning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder är
baserade på saluvärdet exklusive mervärdeskatt. Jordbrakare med en
årsomsättning av 10 000 kr. eller mindre är för närvarande inle skattskyldiga
lUl mervärdeskatt och skall därför redovisa djuren inberäknat mervärdeskatt.
Dessa jordbrukare får härigenom en gynnsammare nedskrivning av sitt djurlager
m. m. genom atl de får skriva ner på ett högre belopp än skattskyldiga, som
icke redovisar mervärdeskall som intäkt respektive kostnad på jordbraksbilagan.
Det kan övervägas om inle en översyn av mervärdeskatten i detta avseende borde
ske.

Avdragsrätt för förbättringskostnader på arrenderad
fastighet

Kommitléförslaget godtas eller
lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Den kritik som riktas mol
förslaget sammanhänger främst med förslaget om särbehandling vid vissa fall av
intressegemenskap.

Synpunkter på ulformningen av
bestämmelserna i del fall intressegemenskap inte föreUgger anläggs bl. a. av
länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads län, lanlbraksnämnden i
Södermanlands län och Lanlbmkets skatledelegation.

Länsstyrelsen i Kristianstads län
anser att avdragsrätten för arrendator i regel inle skall göras beroende av
frågan huruvida äganderätten omedelbart går över på jordägaren. Omedelbar
äganderätlsövergång bör krävas endasl i fråga om byggnader som uppförts av
arrendatorn. I det praktiska taxeringsarbetet är det nämligen inte möjligt alt
avgöra om äganderätten övergått eUer ej vid den tidpunkt då arbelel utförts.
Länsstyrelsen framhåller vidare atl jordägare och arrendator i många fal! inte
avtalar något om äganderätten lill ulförda förbättringsarbeten.

Enligt lantbruksnämnden i
Södermanlands län är den föreslagna omedelbara avdragsrälten för
förbättringsarbeten diskutabel. Nämnden anser ur likformighetssynpunkl olika
brukarkategorier emellan en fördelning av kostnaderna på nyttjanderättstiden
riktigare.

Länsstyrelsen i Södermanlands län
uttalar sig för atl beskattning av jordägaren skall ske vid den tidpunkt då
arrendatom erhåller avdrag för koslnader för ny-, lill- eller ombyggnadsarbeten.
Enligt länsstyrelsen saknas skäl att för jordbruksfastighet införa andra
bestämmelser än som gäller för förvärvskällan rörelse. Föratsättning för
beskattning skall givetvis vara att fastighetsägaren omedelbart blir ägare av
den byggnad eller liknande, som förbättringen avser, och atl han får åtnjuta
a\'drag för värdeminskning av tillgången i fråga.

Lantbrukets skattedelegation
diskuterar bl. a. beskattningssilualionen om fastigheten byter ägare under
arrendetiden. Del är enligt delegationens mening otänkbart att en ny ägare
skall kunna beskallas för värdeökning av fastigheten för koslnader som
arrendator nedlagt under förre ägarens tid. Den nye ägaren har självfallet
betalat fulla värdet för fastigheten vid sitt köp och därmed gottgjort förre
ägaren för värdeöl;-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 154

ningen
av arrendatorns åtgärder. Den förre ägaren har beskattats härför i den mån
skattepliktig realisationsvinst uppkommit, därvid ingångsvärdet inte påverkats
av värdehöjningseffekten på grund av arrendatorns ålgärder. En ny ägare bör
alltså enligt delegationens uppfattning kunna beskattas endast för värdeökning
uppkommen under hans innehavslid.

Flera
länsstyrelser, bland dem länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus,
Örebro saml Kopparbergs län, förordar lagstiftnina vid faU av intressegemenskap
i enlighet med kommitléförslaget. Länsstyrelsen i Örebro uttalar vidare som
sin mening att bestämmelserna bör träda i kraft fr. o. m. beskattningsåret 1973
oberoende av vilken redovisningsmetod som tillämpas. Även länsstyrelsen i
Gävleborgs län ger uttryck för samma uppfattning. Länsstyrelsen i Kopparbergs
iän anser att förslaget bör föranleda lagstiftning med giltighet fv. o. m.
beskattningsåret 1973 oavsett om kommilléns förslag i övrigt genomförs eller
ej. Några remissinstanser, nämligen riksskatteverket, länsstyrelserna i
Blekinge och Gävleborgs län saml Kooperativa förbundet anser det tveksamt om
den av kommittén föreslagna avgränsningen av fall med intressegemenskap mellan
arrendator och jordägare är tillräckligt långtgående. Riksskatteverket och
Kooperativa förbundet uttalar sig för att kretsen av inlressegemenskapsfall bör
ulökas alt även omfatta syskon och syskons barn. Länsstyrelsen i Blekinge län
påpekar att det i länet finns praktisk erfarenhet av atl missbmk förekommit då
arrendator och jordägare varit syskon eller syskonbara resp. farbror. Enligt
länsstyrelsen kan det därför ifrågasättas om inte nära släktskap bör anses
föreligga även i dessa faU. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser alt alla anförvanter
i rakt upp- eller nedstigande led och deras makar, således exempelvis även
barnbarns barn och deras makar, bör anses omfattade av intressegemenskapen
liksom även familjestiftelse, vari skattskyldig eller någon hans nära anförvant
har avgörande inflytande. Vidare kan enligt länsstyrelsen även ett
förtydligande vara motiverat i vad rör styv-bam, adoptivbarn, fosterbam samt
dessas makar och avkomlingar.

Kammarrätten påpekar all kommittén gått avsevärt
längre än skatfe-flyktskommiltén, som föreslog strängare regler, endast när
nyttjanderältsavtal slutits inom koncerner eller under därmed jämförliga
förhållanden. Givetvis kan skatteflyktsålgärder förekomma då arrendatom och
jordägaren är nära släkt med varandra. Det kan emellertid enligt kammarrätten
ifrågasättas om man inte gått väl långt, när som skett i kommitténs
lagtextförslag barnbarns make medtagits.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att frågan om
intressegemenskap i vissa faU måste klariäggas om speciallagstiftning vid
intressegemenskap mellan jordägare och arrendator skall ske. Delegationen
hänvisar tUl atl till kretsen av inlressegemenskapsfall hör bl. a. svärföräldrar
men ifrågasätter om hustruns föräldrar fortfarande är mannens

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 120 155

svärföräldrar
i del fall makarna är skilda, hustrun är död och mannen lever ogift eller
hustrun är död och mannen gift om sig. Enligt delegationens mening bör inle
hustruns föräldrar i något av dessa fall räknas som mannens svärföräldrar även
om viss tvekan kan råda i de fall hustrun är död och mannen lever ogift.

TCO anser all i de av kommUtén uppräknade faller,
för intressegemenskap mellan ägare och arrendator bör övervägas om inte en omedelbar
beskattning av ägaren av värdet av de utförda förbättringarna skall ske.

Några remissinstanser, nämligen lanibniksnämnderna
i Södermanlands och Kristianstads län. Familjeföretagens förening,
Hushållningssällskapens förbund och Lantbrukets skattedelegation, anser sig
inle kunna tiUstyrka särskUda regler för arrendators avdragsrätt i
inlresse-gemenskapsfallen. Lanlbrakets skatledelegation anför bl. a.

De vanligaste investeringama i lantbruket kommer
till större delen att hänföras lill maskiner och inventarier, därvid jordägaren
kan skriva av investeringarna på fem år vid räkenskapsenlig avskrivningsmetod.
En omedelbar avdragsrätl för arrendatorn är inte så mycket förmånligare, att
den kan föranleda skalleflyktslransaklioner. Härtill kommer att en stor del av
dessa investeringar också i arrendatorns hand blir alt räkna som maskiner och
inventarier med hänsyn till bestämmelserna i jordabalken 2 kap. 4 § ett
förhållande som inle alls torde ha beaktats av kommittén. I fråga om byggnader
ställer sig visserligen en omedelbar avdragsrätl gynnsammare än ett
avskrivningsförfarande, men denna effekt torde i praktiken helt uppvägas av
jordägarens ogynnsammare situation vid en framtida försäljning av fastigheten.
Vad slutligen angår markanläggningar utom täckdikningar får jordägaren
visserligen endast skriva av på 75 % av anläggningskostnaden men även här
inträder de ogynnsamma effekterna vid en framtida försäljning av fastigheten.
DärtiU kommer alt markanläggningar av denna typ normalt inte är av mera
betydande omfattning.

Av det anförda framgår alt vid beaktande av
gällande realisationsvinstbeskattningsregler för faslighet och efter elt
genomförande av de av kommittén föreslagna avskrivningsreglerna för byggnader
m. m. på jordbruksfastighet ålgärder i syfte atl vinna skattelättnader inte kan
bli frekventa mellan jordägare och arrendator ens i intressegemenskapsfallen
i vart fall medför sådana åtgärder i realiteten inte så påtagliga fördelar atl
en speciallagstiftning är motiverad.

Liknande synpunkter framförs av bl. a.
lantbruksnämnden i Kristianstads län som fortsätter.

Inte sällan är arrendeupplåtelser all betraktas som
ett slags övergångsanordningar för alt underlätta generationsväxling. Arrende
har hillills spelat en mycket stor roll vid storleksrationaliseringen av jordbrakel.
Från allmän synpunkt är det angeläget atl ur skattelagstiftningen sä långt
möjligt utmönstra bestämmelser, som kunna verka hindrande eller försvårande på
generationsskifte vid jordbruk och på arrende som upplåtelseform..

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 156

Familjeföretagens förening framhåller att för att
få neutralitet i utformningen och göra det möjligt för jordbruksföretagen att
konkurrera på lika villkor samtiiga arrendeavtal bör inbegripas under de
föreslagna generella reglema. Detla skulle även överensstämma med kommitténs
uttalande, atl avsikten skall vara atl åstadkomma regler, som medför likformig
och rättvis beskattning men som samtidigt eliminerar uppenbara åtgärder till
skatteflykt. Föreningen instämmer häri och föreslär, all man bör undersöka
möjligheterna alt i princip låta samma regler gäUa för alla berörda
skattskyldiga men kompletterade för atl stävja ett icke avsett utnyttjande. 1
vissa lägen kan man annars tänka sig atl arrendator underlåter all vidtaga
exempelvis i sig motiverade rationaliseringsinvesteringar.

.4vdrag
för anläggningskostnad för fruktodlingar m. m.

Kommitténs förslag angående avdrag för
anläggningskostnad för fraktodlingar m. ra. tUlstyrks eller lämnas utan erinran
av flertalet remissinstanser.

Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs
uppfattning all nuvarande regler om avdrag först vid ersättningsanskaffning
bör bytas ut mot ett annat system. Den av kommittén föreslagna metoden all
direkl medge avdrag såsom för driftkostnad anser kammarrätten på grund av sin
enkelhet och med hänsyn lill vad som i annal sammanhang föreslagits i fräga om
skogsbeskatlningen vara lämplig. Även riksskatteverket uttalar sig för att
innehavarna av fruktodlingar och liknande anläggningar bör få rätt till avdrag
för den fakliska anläggningskostnaden och inte endast för
ersättningsanskaffning. Verket ifrågasätter emellertid om inte den bästa
lösningen på problemet är alt bestämmelserna utformas sä att avdrag får göras
efter samma grander som gäller avdrag för anskaffningskostnaden för
inventarier. Därvid bör enligt verket föreskrivas att oavskriven del av
anskaffningskostnaden skall redovisas som särskild post i balansräkningen.

.Allmänna ombudet för mellankommunala mål anser alt
avdragsfrågan lösts på ett inte helt tiUfredsställande sätt. Enligt de
sakkunnigas förslag skal! kostnaden för inköp och plantering av träd och buskar
för fmki eller bärodling anses som driftkostnad. Detta innebär att kostnaden
är avdragsgill under de år på vilka den belöper, vilket torde förorsaka
tvister om rätt avdragsår. Den omständigheten att en fraklod-iing inte ger
nämnvärd avkastning förrän efter 68 år talar dock enligt allmänna ombudet för
all en ekonomisk riktig redovisning borde innebära att kostnaden för
tillgången får dras av endast genom avskrivningar under den ekonomiska
varaktighetetiden, som torde vara högst ca 20 är. Vidare borde det inte
övertalas åt den skallskyldige alt fördela avdraget efter eget skön, ulan
avdraget borde fördelas på bestämda år, exempelvis på åren 6 t. o. m. 17. Detta
skulle praktiskt innebära en för-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 12® 157

skjuten
planenlig avskrivning, men en sådan metod torde ge det riktigaste resultatet
från förelagsekonomisk och skattemässig synpunkt.

Lantbrukshögskolan påpekar att för specialiserade
frakt- och bär-odlingar metoden med direkta avdrag i vissa fall kan innebära
svårigheter all utnyttja avdragen. Det är därför angeläget atl möjUgheter
finns all dra av anläggningskostnaderna genom årliga avskrivningar.
Hänvisningen i betänkandet till behandlingen av organisalionskoslnader ger
emeUertid ingen ledning för att bedöma hur kommittén ansett att avskrivningsreglerna
skall tillämpas. I yttrandet understryks att avskrivningstidens längd och
möjligheterna till förskjutning av avskrivningarna i liden är viktiga frågor
och atl en precisering i dessa avseenden är erforderlig.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser att
kostnader för ny-eUer omplantering av fruktodlingar bör kunna dras av
omedelbart eUer enligt särskild avskrivningsplan och att detta även skall gälla
vid rörelsebeskattningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att den
föreslagna rätten till direkt avdrag för anläggningskostnader är mindre
väsentlig för den yrkesmässiga fruktodlingen eftersom något större antal nya
odlingar inte torde komma lill utförande inom överskådlig tid. Vidare
ifrågasätter länsstyrelsen om övertygande skäl anförts mot den diskuterade
metoden med rätt uteslutande till årliga avskrivningar för
anläggningskostnaden. Ett avsteg från principen att värdeminsknmgsavdrag på
fasta anläggningstillgångar ej får förskjutas synes länsstyrelsen väga mindre
tungt än den materiella oriktighel det innebär att kostnaderna för befintliga
anläggningar inle får utnyttjas som avdrag vid taxering. Det lorde inte vara
ogörligt atl konstruera en någotsånär tiUfredsställande schablonmetod för
beräkning av ingångsvärdet för de ca 800 befintliga anläggningarna. Denna
beräkning skulle enligt länsstyrelsen eventuellt kunna göras med utgångspunkt i
de tillägg utöver det vanliga jordbmks- eller markvärdet som rekommenderats
vid 1970 års alhnänna fastighetsiaxering. Länsstyrelsen påpekar att det här rör
sig om belopp, som till storleken är väsenlliga för de enskilda odlarna men
blygsamma i förhållande till de ingångsvärden som för jordbmket i sin helhet
skall framräknas mer eller mindre schablonmässigt för mvenlarier, stamdjur och
byggnader.

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång

Kommitténs förslag att avskrivningsunderlaget för
naturtillgång skall beslämmas efter samma grander som anskaffningskostnad vid
beräkning av realisationsvmst enligt punktema 1 och 2 av anvisnmgarna lill 36
§ KL har föranlett principieUa invändningar i endast fyra remissyttranden,
nämligen de som avgivits av kammarrätten, länsstyrelsen i Kopparbergs län,
Lantbrukets skattedelegation och TCO. Övriga remissinstanser tUlstyrker i
huvudsak eller lämnar utan erinran förslaget att

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 158

avskrivningsunderlaget
skall las upp till anskaffningskostnaden uppräknad till tidpunkten för
exploateringens börian med tillämpning av konsumentprisindex. Flera
remissinstanser, nämUgen riksskatteverket, lantbrukshögskolan, länsstyrelserna
i Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och
Norrbottens län samt Kooperativa förbundet och Svenska landstingsförbundet
ansluter sig till kommitténs uttalade önskemål om atl de nya reglerna för
beräkning av avskrivningsunderlag för naturtillgångar blir tillämpliga i aUa
slags förvärvskällor, där avdrag för substansminskning kan förekomma. Länsstyrelserna
i Örebro och Hallands län uttalar sig för atl bestämmelser motsvarande de
föreslagna reglema om avdrag för substansminskning skall införas all gäUa också
för förvärvskällan rörelse. Länsstyrelsen i Kalmar län föralsälter att man vid
en kommande översyn av rörelse-beskallningsreglema prövar om inte den av
kommittén föreslagna metoden bör tillämpas även i förvärvskällan rörelse.

I fråga om utformningen av kommitténs förslag görs
vissa påpekanden av riksskatteverket och länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs
och Västmanlands län. Riksskatteverket finner det angeläget att frågan om
beaktande av sådant restvärde på den mark där naturtillgången exploaterats
blir föremål för överväganden vid ingångsvärdets bestämmande eftersom den mark
på vUken naturtUIgång exploaterats ofta kan ha elt belydande sådant värde sedan
brytningen upphört. De tre länsstyrelsema påpekar de svårigheter som kan
uppkomma då det gäller att bestämma tidpunkten för exploateringens början.
Härvid åsyftas det fallet alt fyndigheten under inte oväsentlig lid utnyttjas bara
i ringa omfattning, t. ex. för eget eller eventuellt grannars behov. Del är
således nödvändigt att närmare anvisningar lämnas om hur tidpunkten "då
naturtillgången börjar exploateras" skall bestämmas. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län fäster uppmärksamheten på svårigheten atl bestämma en fyndighets
omfattning när det finns flera fyndigheler på samma fastighet. Det påpekas att
gms- och sandlager ofta förekommer inom vissa stråk, som skär genom en
fastighet. Om i sådant fall takten exempelvis av transportskäl kan börja i den
ena delen av detta stråk, är det oklart humvida fråga är om ny läkt om läkt
senare påbörjas även i den andra delen av stråket. Länsstyrelsen erinrar också
om att i fråga rörande exploatering av naturfyndigheter samarbete bör etableras
mellan länsstyrelsemas taxerings- och nalurvårdsenheler. Ett sådant samarbete
torde ej säUan vara fömtsättnmgen för en riktig taxering.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att reglema om
beräkning av subslansminskningsavdrag bör träda i kraft så snart som möjligt.
Länsstyrelsen påpekar all reglema knappast har någol samband med redovisningsmetoden.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Frop.1972:120 159

Kammarrätten, som inte anser sig böra tUlstyrka
kommitléförslaget belräffande avdrag för substansminskning, delar uppfattningen
all skäl inte finns för sldlda regler vid beräkning av avskrivningsunderlag för
naturtillgångar i olika förvärvskällor. Den av kommittén föreslagna metoden
innebär emellertid att saluvärdet vid tidpunkten för exploateringens början
måste bestämmas med hänsyn till spärregeln. Dessutom skall någon av de i 36 §
KL föreskrivna metodema tillämpas för beräkning av anskaffningskostnaden, som
sedan skall räknas upp efler index. Förfaringssättet blir således avsevärt mer
komplicerat än enligt nuvarande regler, som endast vilket emeUertid kan vara
svårt nog erfordrar en beräkning av anskaffningskostnaden. För atl emå
enhetlighet belräffande samtliga inkomstslag måste reglema för beräkning av
anskaffningskostnad i rörelse ändras, om kommitténs förslag antas. Med hänsyn
till önskvärdheten att få så enlda regler som möjligt och då kammarrätten i
förevarande sammanhang inte har att yttra sig i frågan humvida en ändring av
rörelsereglema är befogad, anser kammarrätten en överensstämmelse med
rörelsereglerna vara att föredra.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som anser
förslaget i och för sig riktigt och rimligt, påpekar att det praktiska
problemet atl beräkna det ursprangUga anskaffningsvärdet härigenom emellertid
inte lösts och att erfarenhetema från taxeringsarbelel ger vid handen atl det
är i detta avseende som svårighetema uppkommer. Taxeringsnämnderna lorde ha en
benägenhet att godta yrkanden om avdrag med viss procent av redovisad
bratloinläkt, när den utredning om bedönming som måste göras om en riktig
proportionering av anskaffningskostnaden skall erhållas framstår som tungrodd
och kompUcerad. EnUgt länsstyrelsens mening förefaller en praktisk lösning
kunna erhåUas, om avdrag medges med viss procent av bruttointäkterna
procentsatsen måste dock bli låg. Vidare anser länsstyrelsen att en
avdragsspärr anknuten lill saluvärdet vid anskaffningstillfället bör finnas.

TCO påpekar att de skattemässiga effektema av de
föreslagna ändringarna av reglema för subslansminskningsavdrag inle är
tillräckligt belysta för alt ställning skall kunna tas. Den ändring och
samordning av reglerna för jordbraksfastighet och rörelse som föreslås kan evenluelll
medföra all intäkten av försäljning från grasläkt, stenbrott m. m. nästan helt
kan undgå beskattning. Enligt TCO bör reglerna i delta avseende för både
rörelse och jordbmksfastighet ses över så att en rimlig beskattning av intäkten
sker.

Lantbrukets skattedelegation, som delar
uppfattningen atl nu rådande rättsläge i fråga om bestämmande av
subslansminskningsavdrag inte är tillfredsställande, är inte beredd alt över
huvud tillstyrka ändrade regler i detla skede. Delegationen pekar på att
realisalionsvinslreglerna är föremål för översyn. Skall underlaget för
subslansminskningsavdrag bestämmas enligt dessa regler, bör frågan om
utformningen hänskjutas

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 160

till
realisationsvinstkommittén. Genom anknytningen tiU rcalisalionsvinst-reglema
torde fördelnmgen av fastighetens anskaffningskostnad komma att gmndas på
värderelationema vid förvärvet, vilkel oftast skulle leda till orimligt hårda
beskattningseffekter. Värderelationerna mellan olika delar av en fastighet kan
ha kraftigt förskjutits under elt längre innehav detta gäller undantagslöst
när en exploaleringsbar grasfyndighet finns. Om fyndigheten töms och avdrag för
substansminskning därvid erhålls enligt de av kommitlén föreslagna grandema,
skuUe den troliga konsekvensen vid en efterföljande fastighetsförsäljning bli,
alt ägaren sammantaget inte kunnat effektivt utnyttja fastighetens hela
ursprungliga inkomstvärde. Följden torde bli konstiade
försäljningstransaktioner, motiverade enbart av skatteskäl. Delegalionen
påpekar vidare att förslaget inte kompletterats med särskilda ikraflträdandebestämmelser.
Detla skulle enligt delegationens mening innebära atl lidigare faslställda
avskrivningsunderlag för naturfyndigheter skulle upphöra att gälla i och med
ikraftträdande av ändrade bestämmelser. Delegationen anser att, om kommittéförslaget
läggs till gmnd för lagstiftning, valfrihet bör råda mellan tidigare fastställt
avskrivningsunderlag och ett med tillämpning av de nya reglerna beräknat
underlag.

Ackumulerad
inkomst

Kommitténs framlagda förslag tUl ändringar av
bestämmelsema i förordningen (1951: 763) angående beräkning av siatUg
inkomstskatt för ackumulerad inkomst har föranlett erinringar endast av
kammarrätten, länsstyrelsen i Uppsala län och Lantbrukets skattedelegation.

Kammarrätten och länsstyrelsen i Uppsala län
uppehåller sig enbart vid den av kommittén föreslagna lydelsen av 3 § 2 mom. b)
i förordningen. Kammarrätten påpekar att ordalydelsen till ackumulerad inkomst
hänföres intäkt av avyttring av djur i samband med upphörande av djurskötsel
möjligen kan komma att tolkas så alt förordningen inte skall bli tUlämplig om
en jordbrukare övergår från exempelvis mjölkproduktion tiil svinuppfödning.
Detla synes enligt kammarrättens uppfattning inte ha varit meningen.

Skatledelegaflönen anser att kommittén redovisat välgrundade
motiv för uppfattnuigen att i analogi med vad som gäller vid nedläggning av
rörelsegren avyttrmg av hel kreatursbesättning även under innehavet skall kunna
föranleda tillämpning av ackumulationsreglerna. Delegationen föreslår dock att
ett kvarhållande av något eller några djur för hushåUsmjölk, hushållsslakt etc.
inte skall sätta ackumulationsreglema ur kraft. Vidare anser delegationen att,
i motsats tUl vad kommittén hävdat, i vart fall en övergång från
nötkreatursbesätlning till svinbesättning (och vice versa) bör jämstäUas med
nedläggning av produktionsgren. Med anledning av kommitténs uttalande att det
bör ankomma på den skaltskyldige att styrka förhandenvaron av stadigvarande
driftom-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 161

läggning
framhåUer delegationen alt det ofta är svårt att bevisa en avsikt. Det kan
enligt delegationens mening dessulom konstateras alt en ackumulerad
inkomstberäkning under alla förhållanden är materiellt befogad, oavsett om
driftomläggningen är sladigvarande eller mer kortvarig. Delegationen påpekar
slutiigen att i fråga om inkomstslaget rörelse ackumulationsreglema är
tiUämpliga även vid överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av rörelsefilial
och rörelsegren. Enligt delegationens uppfattning bor molsvarande gälla även
inom inkomstslaget jordbruksfastighet, där det ofta förekommer atl exempelvis
ett sidoarrende av betydande storlek awecklas eller all del av förvärvskälla
avyttras eller utarrenderas.

övriga
frågor

Frågan om räkenskapsår för jordbmkare diskuleras av
åtskUliga remissinstanser. Flertalet av dessa förordar en begränsning av
rätten all använda bralet räkenskapsår. Endast ett fåtal remissinstanser
uttalar sig för att rätten lUl brutet räkenskapsår skall tillkomma alla jordbrakare.
Några länsstyrelser tar upp frågan om behov av personalökning för behandling av
deklarationer, när inkomstredovisning sker enUgt bokföringsmässiga grander. I
några yttranden föreslås all deklarationer för jordbrukare, som tillämpar
bokföringsmässig redovisning utan räkenskapsavslutning med vinst- och
förlustkonto, skaU granskas av lokala taxeringsnämnder. För behov av
möjlighet tUl kontoavsättningar i resultatreglerande syfte uttalar sig några
remissinstanser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Lantbrukets
skattedelegation och Svenska revisorsamfundet anser att bratet räkenskapsår bör
tillåtas vid såväl dubbel som enkel bokföring. Länsstyrelsen påpekar alt
jordbrakarna genom att använda sig av brutet räkenskapsår kan sprida ut arbetet
hos deklarationsmedhjälpama under längre lid än eljesl. Länsstyrelsen erinrar
dock om att göromålen med alt fylla i deklarationer jämte bilagor givetvis inte
kan ske förrän blanketterna kommit allmänheten tiUhanda. Enligt delegationen
fyller även den enkla bokföringen bokföringslagens krav och kan för övrigt i
många fall vara väl så "ordnad" som den dubbla bokföringen. Det
omfattande och kostnadskrävande kontroUuppgiflslämnandet från bl. a. de
ekonomiska föreningarna inom jordbmkskooperationen är enligt delegationen över
huvud taget inte nödvändigt att upprätthåUa, sedan övergång tUl bokföringsmässig
inkomstredovisning väl genomförts. Motsvarande kontroll finns inte på
rörelsesidan, och rörelsebUaga Rl är inte tillnärmelsevis så detaljerad som
jordbraksbilaga J2. Om kravet på ordnade räkenskaper skall kunna fattas som
allvarligt menat, anser delegationen att elt bestyrkt räkenskapsutdrag
tUlsammans med den på heder och samvete avgivna självdeklarationen i sig bör
äga vitsord. De kontrollmöjligheter som slår tiU buds i fråga om rörelseidkare,
nämligen taxeringsrevisio-

11 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 162

ner
samt infordrande av uppgifter i enskilda fall, bör enligt delegalionen vara
tillräckliga även belräffande lanlbrakare.

Svenska revisorsamfundet anser möjligheten atl
använda bmlet räkenskapsår slå i god samklang med den likställighet i
skattetekniskt avseende mellan rörelseidkare och lanlbrakare som också varit
kommilléns grundtanke. Samma rutiner bör därför gälla för båda kategorier i
fråga om kontrolluppgifter osv. Följaktligen bör enligt samfundet nuvarande
speciella former för kontrolluppgifter inom föreningsrörelsen saklösl kunna
utmönstras efler genomförande av kommUténs förslag.

Flera remissinstanser understryker den väsentiiga
belydelse kontrolluppgifterna nu har för kontrollen av jordbrakarnas
deklarationer. Riksskatteverket påpekar nödvändigheten att i ökad utsträckning
tillgripa taxeringsrevision, om jordbrakarna efter övergång tUl inkomstberäkning
enligt bokföringsmässiga grunder i slor utsträckning kommer alt tUlämpa brutet
räkenskapsår. En möjlighet att bibehålla kontrolluppgifternas belydelse för
kontrollen av också sädan jordbruksinkomsl som redovisas för annan period än
kalenderår är emellertid att ålägga de uppgiftsplikliga att på
kontrolluppgifterna specificera uppgifterna, exempelvis per kvartal. Samtidigt
krävs då en bestämmelse om att brutet räkenskapsår måsle avslutas vid
kvartalsskifte. En annan lösning är enligt verket att begränsa rätten att
tUlämpa bmtet räkenskapsår, exempelvis till jordbrakare med en viss minsta
omsättning, förslagsvis 100 000 kr. En sådan regel bör dock kompletteras med en
möjlighet alt i särskilda fall erhålla dispens.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län kan en
obligatorisk övergång tUl bokföringsmässig redovisning förväntas medföra att
jordbrukare i större utsträckning än tidigare anser sig böra anlita bokförings
byråer för upprättande av fortlöpande bokföring och deklaration samt att dessa
deklarationsmedhjälpare kommer att motverka ökad arbetsbelastning genom att
för en del av sina klienter lägga om räkenskapsåret. En omläggning till brutet
räkenskapsår torde enligt länsstyrelsen i allmänhet medföra att
deklarationsmaterialet kan lämnas in tidigare än som är faUet om räkenskapsåret
sammanfaller med kalenderåret. Även om det är av allmänt intresse atl
deklarationerna kommer in i rätt tid, är likväl konlrollmalerialet av så stort
värde för granskningen i första instans att det är av synnerlig vikt att
inkomstredovisningen sammanfaller med kalenderår. Enligt vad länsstyrelsen
inhämtat lär nämUgen de jordbmksekonomiska föreningarna salcna tekniska möjligheter
att lämna kontrolluppgifter i annan ordning än en gång per år för alla och ej
individueUt vid oUka tidpunkter på året. Länsstyrelsen anser del därför
angeläget att rätten till övergång tUl bmtet räkenskapsår begränsas i största
möjliga omfatlning för skattskyldiga, som går över

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 163

lill
bokföringsmässig redovisning år 1973 eller senare. Under vissa förutsättningar
kan det enligt länsstyrelsen länkas vara förenligt med allmänna intressen all
möjlighet finns till omläggning av räkenskapsår. Rätten lill sådan omläggning
kunde därför vara beroende av dispens av skattechefen. För atl åsiadkomma
slörsta möjliga likformighet i denna bedömning anser länsstyrelsen att
riksskatteverket bör uiforma anvisningar i denna fråga.

Allmänna ombudet för mellankommunala mål framhåller
att av del ringa antal jordbmkare som nu använder bokföringsmässig redovisning
endasl etl fåtal synes ha ansett sig vara betjänta av ell annal räkenskapsår
än kalenderår. Enligt ombudet bör fritt val av bokslutsdag vara tillåtet för en
så oenhetlig gmpp skattskyldiga som rörelseidkare, medan man inte borde behöva
tillskapa denna möjlighet för en så relalivl homogen grupp som jordbrukarna.
För alt inte avhända sig de goda kontrollmöjligheter som nu finns bör en
obligatorisk bokslutsdag fastställas för samtliga jordbrakare. Ombudet påpekar
alt denna dag inle nödvändigtvis måste vara den 31 december om denna dag av
vissa skäl skulle anses ofördelaktig.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är
det från kontrollsynpunkt nödvändigt att jordbrukare endast i undantagsfall
tUlåts till-lämpa annan redovisningsperiod än kalenderår.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser del
värdefuUt om i vart fall de jordbrakare som redovisar enligt bokföringsmässiga
grunder ulan räkenskapsavslulning med vinst- och förlustkonto endast fick ha
kalenderåret som beskattningsår. Med hänsyn tUl denna frågas vikt från kontrollsynpunkt
lorde en bestämmelse härom i och för sig kunna införas för jordbrakarna utan
att en liknande bestämmelse nu ges för molsvarande kategorier av
rörelseidkare. Enligt länsstyrelsen skall del dock inte förnekas alt skäl av
principiell art talar för all ifrågavarande jordbrakare medges rätt alt välja
bokslutsdag.

Flera remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i
Kalmar, Blekinge, Hallands, Älvsborgs och Värmlands län samt TOR uttalar sig
för alt rätten alt använda brutet räkenskapsår bör förbehållas den som har
dubbel bokföring. För övriga jordbrukare, som alltså redovisar kontant influtna
likvider separat på deklarationsblanketten, bör länmas en uttrycklig föreskrift
om att räkenskapsåret skall omfatta kalenderår. Enligt länsstyrelsen i
Älvsborgs län bör annat räkenskapsår än kalenderår förbehållas den som har
dubbel bokföring och vars verksamhel har slörre omfatlning. Alhnänt åberopas
kontrollmöjUgheter som skäl för ställningstagandet. TOR anser alt förutom
förefintligheten av ordnad bokföring med avslutnmg mot vmst- och förlustkonto
bör för rätt att använda brutet räkenskapsår krävas anmälan till och helst
tiUslånd av skattechefen i länet.

Kooperativa
förbundet pekar på att kontrolluppgifterna inle kan tjä-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 164

na
sitt ändamål i det fall brutet räkenskapsår väljs av jordbrukare. Dessa
eventuellt uppkomna konlrollsvårigheter synes på lämpligl sätt böra beaktas i
den kommande lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar all värdet av
kontrolluppgifterna ytterligare skulle öka om uppgifterna förutom utgivet
vederlag även skulle innehålla uppgift om vederlag, som utgör skuld till
jordbrukaren.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
understryker angelägenheten av atl taxeringsmyndigheternas kontrollmöjligheter
inle försämras vid en obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning.
För att undvika en försämring ifrågasätter länsstyrelsen om inte åtminstone
huvud-parlen jordbrukare vid bokföringsmässig redovisning bör åläggas sådan
specificerad inkomst- och utgiftsredovisning som förutsätts vid redovisning
enligt bokföringsmässiga grunder utan räkenskapsavslulning med vinst- och
förlustkonto (deklarationsblankett J 2). Länsstyrelsen i Hallands län uttalar
som sin mening alt del bör föreskrivas alt detaljerad intäkts- och
kostnadsredovisning skall lämnas vid användande av vinsl-och förlustkonto.

Riksskatteverket och ett flertal länsstyrelser,
bland dem länsstyrelserna i Kronobergs saml Göteborgs och Bohus län, påpekar
att den föreslagna allmänna övergången till bokföringsmässig beräkning av
inkomst av jordbmksfastighet medför en belydande ökning av anlalet skattskyldiga,
vilkas taxeringar enligt 3 § taxeringskungörelscn skall handläggas av de
särskilda taxeringsnämnderna. Det framhålls att detta i sin tur för med sig
behov av en ulbyggnad av taiceringsassistentorganisalionen. Länsstyrelsen i
Kronobergs län uppger alt för länets vidkommande skulle sedan aUa jordbrukare
gått över till bokföringsmässig redovisning uppskattningsvis krävas i varje
fall minst ytterligare fyra assistenter. I de fall redovisning sker enUgt
bokföringsmässiga grunder utan räkenskapsavslutning med vinst- och förlustkonto
torde emellertid för granskning av jordbmksbUagorna knappast krävas den bokföringskunskap
som fmns i de särskUda taxeringsnämndema. Enligt länsstyrelsen borde sådana
deklarationer i stället med fördel kunna behandlas i lokala nämnder. Härigenom
kan man ta vara på den vid taxeringen så värdefulla orts- och personkännedomen
i dessa nämnder. Deklarationer med tillhörande bilagor där räkenskapema
avslutats med vinst- och förlustkonto bör däremot granskas i särskUda nämnder.
Med denna uppdelning mellan lokala och särskilda nämnder bedömer länsstyrelsen
ehuru på mycket osäkra grunder personalökningen sedan reformen genomförts
kunna begränsas till en taxeringsassistent med ett biträde. Även länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län uttalar som sin mening

s. 165 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 165

att
jordbrukaren även efter övergången regelmässigt bör laxeras av lokal nämnd.
Det torde nämligen vara just belräffande jord- och skogsbruk som
lokalkännedomen i nämnderna kommer bäst till sin rätt. Enligt länsstyrelsen
synes därför bestämmelserna i taxeringskungörelscn böra ändras och ges den
innebörden atl endast jordbrukaren med mer invecklade inkomst- och/eller
förmögenhetsförhållanden skall laxeras av särskild nämnd.

Riksskatteverket påpekar att de föreslagna reglerna
för beräkning av ingångsvärden på inventarier aUmänt sett är mindre
fördelaktiga för de skattskyldiga än nu gällande bestämmelser. På grund härav
kan det befaras att övergång lUl bokföringsmässig redovisning kommer att ske
vid 1973 års taxering i sådan omfaitning att lillgängliga kontrollresurser blir
otUlräckliga. Omfattningen av de friviUiga övergångarna vid 1972 års taxering
kan ge viss ledning för en bedömning av om så blir fallet. Det kan därför
enligt verket bli önskvärt m.ed något slag av spärr för ett sådant skeende,
exempelvis genom att redan vid 1973 års taxering införs en bestämmelse om alt
preliminär förteckning över inventarier och stamdjur i förvärvskällan senast
den 31 oktober övergångsåret skall lämnas tUl länsstyrelsen i det län där den
skaltskyldige skall lämna allmän självdeklaration. Verket anser vidare att även
vid 1973 års taxering bör gälla atl skattskyldig, som upphör med jordbruksdriften,
inte under sista årel skall kunna gå över till bokföringsmässig redovisning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att som en
service genteraol dem som skall gå över tUl bokföringsmässig redovisning
länsstyrelserna bör ge dem upplysning härom. En sådan service är tekniskt sett
relativt lätt alt ordna. Sålunda kan t. ex. en laxeringsnämndsordföran-de, som
vid 1973 års taxering finner att en jordbrukare fr. o. m. den 1 januari 1974
skall byta redovisningsmetod, göra en markering på en därför avsedd plats på
1973 års laxeringsavi. Markeringen går in på databandet, och vid lämplig
lidpunkt under hösten 1973 erhåller jordbrukaren en underrättelse. Givetvis är
jordbrukaren dessulom sk7l-dig att själv hålla reda på när han skall gå över
till nytt redovisningssystem. Eventuellt utebliven underrättelse skall därför
enligt länsstyrelsen inte frila jordbrukaren från att vidta erforderliga
ålgärder.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att frågan
om behandling av inte redovisade balansposter skall regleras
lagstiftningsvägen. Läns styrelsen anför härom.

Vissa rörelseidkare, som enligt gällande
bokföringslag inte är bokföringsskyldiga, redovisar ibland inte några
balansposter, t. ex. varufordringar. Felaktigheterna härvidlag kommer ofta
inle fram vid den rutinmässiga granskningen av dessa deklarationer i
taxeringsnämndema utan först i samband med en mera ingående granskning vid t.
ex. taxeringsrevision. Enligt praxis skall, när det visar sig att vederbörande
haft

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 166

utestående
varufordringar vid ett räkenskapsårs utgång, vid beräkningen av del följande
räkenskapsårets resultat avdrag medges för värdet av dessa fordringar även om
vederbörande inle beskattats för dem vid taxeringen för det första året. Sådana
varufordringar som det här är fråga om kan endast beskattas, om fömtsättningar
föreligger för eftertaxering, och under alla omständigheter inte i vidare
utsträckning än eflerlaxeringsperioden medger. Utom att detla system för
korrigering av ofullständigt redovisade eUer helt oredovisade balansposter är
omständligt leder det ofta tUl inte oväsentliga och från materiell synpunkt
omotiverade skatteförluster för det alhnänna. Med hänsyn tiU att motsvarande
situationer kan antas uppkomma för ett stort antal jordbrukare, om den nu
föreslagna omläggningen sker, synes det länsstyrelsen angeläget alt denna
fråga regleras lagstiftningsvägen på så sätt all erforderlig korrigering av
felaktiga balansposter kan ske vid det senast aktuella beskattningsåret. När
fråga är om större skillnads-belopp bör kanske en fördelning på flera år kunna
medges.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, lantbruksnämnderna
i Jönköpings, Gotlands och Gävleborgs län. Familjeföretagens förening, Svenska
företagares riksförbund. Svensk industriförening och Sveriges jordägareförbund
förordar ytterligare åtgärder för alt åsiadkomma resullalregle-ring i
bokföringen mellan olika år. Härvid pekas främst på alt stora variationer
föreligger från resultatsynpunkt specieUt för jordbmkets del beroende på goda
eller dåliga skördeutfall saml all varalagemedskriv-ning inte kan utnyttjas på
samma sätt som i annan rörelse eftersom jordbruksdrift ofta har begränsade
lagringsmöjligheter. I flertalet yttranden uttalar man sig för ell system med
jordbrukskonton efter mönster av skogskontosystemel. Svensk industriförening
påpekar att resultatutjämningskonto skulle kunna användas inle enbart för
hävande av diskrimineringar till följd av olika avskrivningsunderlag utan även
för fördelning tUl följd av "fel" bolagsform. Möjligheten till
resullaluljämning är påtagligt slörre om möjlighet föreligger atl fondera
överskott i investeringsfonder. Denna rätt är f. n. exklusivt förbehållen
aktiebolag, vilket naturligtvis missgynnar övriga bolagsformer.

Svenska företagares riksförbund påpekar vidare att
reglerna om övergång tUl bokföringsmässig redovisning sa.ml förhåUandena på
skatterättens område och ATP-reglerna kommer att utgöra ell incitament tUl en
övergång att driva jordbmk i form av juridisk person. En anpassnmg av
jordbruket till den europeiska marknaden kan också komma att medföra slörre
fluktuationer i vinstutvecklingen inom denna näringsgren. Det framstår därför
för förbundet som önskvärt alt även bolag med inkomst av jordbruksfastighet
medges rätt att avsätta medel för konjunklurutjämning enligt 1955 års
förordning om investeringsfonder. Sveriges jordägareförbund anför liknande
synpunkter.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 167

Ingångsvärden
vid övergången m. m.

Kommittén

Inledning

Kommittén framhåller atl förslaget om allmän
övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet
och övergång till planenlig avskrivning av byggnader på grandval av anskaffningsvärdet
innebär en tämligen genomgripande omdaning av jordbraksbeskatiningen.
Övergången till inkomslredovisning enligt kommUléfÖrslagel kräver en noggrann
reglering av hur posterna i den första balansräkningen skall bestämmas. Delta
gäller främsl ingångsvärden för djur och inventarier men också vissa andra
balansposter. SärskUda problem uppkommer vidare vid fastställande av avskrivningsunderlag
för byggnader.

Bestämmelser om bokföringsmässig redovisning av
jordbrak infördes i KL genom lagstiftning år 1951 (SFS 1951:790). I punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning, vilka övergångsbestämmelser
ändrats senast år 1970 (SFS 1970: 232), regleras nu de skattemässiga
verkningama vid övergång från kontanlprincipen till bokföringsmässig
redovisning. Kommitlén anser alt beräkningen av ingångsvärden m. m. vid
övergång tiU de av kommittén föreslagna reglerna skall regleras i en frislående
lag och framlägger också förslag lill en sådan som skall ersätla de nämnda
övergångsbestämmelserna lill 1951 års lagstiftning.

En redogörelse för kommitténs förslag belräffande
ingångsvärde för byggnader saml synpunkter på ingångsvärde för markanläggningar
har lämnats i samband med kommitténs förslag till beskattningsregler vid
bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Här kommer
därför endasl all las upp de övriga frågor beträffande ingångsvärden ni. m.
som enligt kommitténs förslag bör inflyta i den särskilda lagen.

Ingångsvärde
för inventarier

Enligt gällande bestämmelser skall vid övergång
till bokföringsmässig redovisning av jordbruksfastighet värdet av inventarier
tas upp tUl belopp molsvarande den ursprungliga kostnaden för nyuppsättning.
Om denna kostnad inle kan visas, exempelvis på grund av att nyuppsättningen
ligger långt tillbaka i tiden, skall värdet av befintiiga inventarier, om inle
särskilda omständigheter föranleder annal, beräknas schablonmässigt lill
belopp motsvarande värden som riksskatteverket fastställt närmast före första
räkenskapsårets ingång. Dessa fastställda värden motsvarar i princip 80 % av
återanskaffningsvärdel för inventarierna.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 168

Anledningen tUl all man måste fastställa
ingångsvärde för inventarier är att ge kompensation för den kostnad för
invenlarieanskaffning som en jordbrukare lidigare inle fåll dra av vid
laxeringen, dvs. nyuppsättningskoslnaden.

Kommittén påpekar all vid övergång lill
bokföringsmässig redovisning ingångsvärdet för inventarier nästan
undantagslöst beräknas enligt den alternativa schablomegeln för inventarier som
finns vid övergångs-tUlfället. Huvudsaklig anledning härtill lorde vara
svårigheten all utreda storleken av nyuppsältningskostnaderna. Verksamheten kan
nämligen ha påbörjats sedan lång tid tUlbaka, och vidare sker nyuppsättning i
regel vid många olika tillfäUen under verksamhetens gång. Emellertid lorde det
enligt kommittén även förhålla sig så att de nu gällande reglerna, varigenom
inventariema får tas upp till 80 % av återanskaffningsvärdel vid övergångstiUfäUet,
ansetts så gynnsamma att den schablonmässiga värderingsmetoden använts även i
fall där möjlighet funnits att räkna fram den ursprungliga
nyuppsättningskoslnaden.

Kommittén erinrar om att de nuvarande
schablonreglerna utsatts för kritik i skUda sammanhang. Det har därvid gjorts
gällande atl de i allmänhet medför en överkompensation i förhållande tiU den
faktiska nyuppsättningskoslnaden. Della sammanhänger bl. a. med att en
nyslartande jordbrukare ofta inle anskaffar ett nytt inventariebestånd ulan övertar
förelrädai'ens inventarier eUer anskaffar begagnade inventarier. Den faktiska
nyuppsättningskoslnaden kommer härigenom atl ligga väsentligt under
anskaffningskostnaden för nya inventarier. I sammanhanget påpekar kommittén
att skallelagssakkunniga uttalat alt elt ingångsvärde motsvarande 60 % av
återanskaffningsvärdel kunde beräknas träffa den urspmngliga
nyuppsättningskoslnaden för elt betydande antal jordbrukare. I svar på en
rundskrivelse av kommittén har flertalet av förste taxeringsintendenlerna i
landet framhållit atl den schablonmässiga värderingen i dess nuvarande
utformning ger alltför höga värden. I regel har 5060 % ansetts som lämplig
nivå.

Kommittén delar uppfattningen alt de nuvarande
schablonreglerna ibland ger alltför förmånliga ingångsvärden. De nuvarande
reglerna kan emeUertid enligt kommitlén ha föranletts av syftet att animera
jordbrukare att gå över tUl en modernare och lämpligare redovisningsmetod.
Däremot bör reglerna inte användas i oförändrat skick vid en obligatorisk
övergång till bokföringsmässig redovisning. Kommittén hai därför övervägt andra
metoder för bestämmande av ingångsvärdet. Utgångspunkten har därvid varit att
åsiadkomma beräkningsnorraer som är lätta att tillämpa i praktiken och som
samiidigt medför elt mer rättvisande resultat än de nuvarande reglerna.

Att bestämma ingångsvärdet för inventarier efter en
grov schablon baserad på taxeringsvärde, åkerareal, brulloomsättning eller
dylik grund har kommittén inle ansett vara möjlig. EnUgl kommittén talar
rättvise-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 169

skäl
för all de individuella förhållandena i varje enskilt jordbrak beaklas då
ingångsvärde skall fastställas. I princip bör därför individuell värdering av
varje enskilt inventarium ske. Detla utesluter dock inle vissa schablonmässiga
inslag.

Kommittén har till en början övervägt endast den
ändringen av nuvarande schablomnelod att inventarievärdena sätts lill 70 % i
stället för som nu 80 % av återanskaffningsvärdel. En sådan princip skulle emellertid
å ena sidan premiera invesiering i begagnade inventarier och å den andra kunna
motverka intresset alt investera i nya inventarier kort före övergången.
Anskaffande av begagnade inventarier åren närmast före övergången skuUe
nämligen i många fall komma alt medföra aUlför höga ingångsvärden i förhållande
lUl antaglig nyuppsättningskostnad. En invesiering i nya inventarier skulle
däremot ställa sig mindre tilltalande om ingångsvärdet endast får las upp lill
70 % av återanskaffningsvärdel. Särskilt får detta antas gälla i fråga om
inventarier som ulgör nyuppsättning och som således inte medför rätt lill
ersättningsanskaffningsavdrag vid kontantmässig redovisning.

För atl eliminera de nackdelar som är förenade med
en enhetlig procentschablon för hela inventariebesländet har kommitlén försökt
konstruera en metod, som dels kan beräknas ge etl för flertalet jordbrukare
mer rättvisande ingångsvärde, och dels inle premierar invesiering i begagnade
inventarier eller i övrigt kan animera till särskilda ålgärder för all komma i
åtnjutande av för höga ingångsvärden. Kommittén har därvid funnit atl vid
sidan av metoden med verklig nyuppsällningskoslnad måsle finnas en metod, som
utgör en ko.mbinalion av schablonmässigt beräknal värde för äldre inventarier
och verklig anskaffningskostnad för nyare inventarier.

Enligt kommilléns uppfattning bör endasl den
verkliga kostnaden för nyuppsättning få las upp som ingångsvärde för
inventarier, då verksamheten påbörjats några år före det år då övergång till
bokföringsmässig redovisning sker. Så anser kommittén böra vara fallet om
skallskyldig drivit jordbruk under kortare lid än fem år. Kommittén erinrar i
sammanhanget om att deklaralionspliklig är skyldig alt bevara underiaget för
deklarationen i sex år efler det år deklarationen avser (20 § TF) och att
deklarationerna hos taxeringsmyndigheterna förvaras i sex år efter
taxeringsårels utgång (50 § TF). Med hänsyn till valet av den period för vilken
enbart nyuppsättningskoslnaden skall gälla som ingångsvärde, bör således några
svårigheter inte finnas för de skallskyldiga alt visa den verldiga
nyuppsättningskoslnaden eller för taxeringsmyndigheterna atl i skälig
omfatlning kontrollera den.

Även övriga skallskyidiga skall enligt
kommitléförslaget ha rätt atl ta upp faktiska nyuppsättningskoslnaden som
ingångsvärde. I många faU torde emellertid möjlighet inle finnas all uireda och
visa denna kostnad. I dessa fall finns i allmänhet inte annat val än att som
in-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 170

gångsvärde
ta upp ett värde baserat på de inventarier som finns vid ÖvergångstiUfäUet.
Enligt gällande bestämmelser är huvudregeln atl den verkUga
nyuppsättningskoslnaden skall tas upp som ingångsvärde. Endast om denna kostnad
inte kan visas får schablonregeln med 80 % av återanskaffningsvärdel användas.
Kommittén anser det olämpligt att i elt syslem med redovisning enligt
bokföringsmässiga grunder obligatoriskt föreskriva en huvudregel som inle kan
antas komma till användning annat än i enstaka undanlagsfall, särskill som
möjlighelerna till kontroll i detla avseende får anses närmast obefintiiga.
Främst av denna anledning är del enligt kommUtén mest lämpligt och ändamålsenligt
alt den skallskyldige ges valfrihet att använda den fakliska nyuppsättningskoslnaden
eller ett på annat sätt beräknat ingångsvärde.

I de fall skattskyldig väljer atl som ingångsvärde
la upp ett värde baserat på de inventarier som finns vid övergångstUl fallet,
bör enligt kommitténs mening värderingen ske enligt anskaffningskoslnadsprincip
för inventarier som ägts mindre än fem år och enligt schablonmelod för äldre
inventarier. Med hänsyn till att jordbrukarnas nyuppsättning av inventarier i
viss utsträckning avsett begagnade inventarier och med beaktande av
förändringarna i penningvärdet mellan den tidpunkt då nyuppsättning skett och
övergångstillfället har kommitlén ansett att de schablonmässiga värdena bör
bestämmas till viss kvotdel av återanskaffningsvärdena. Enligt kommitténs
uppfattning bör denna kvotdel fastställas till 65 %.

Kommittén påpekar all den kombinerade metoden
visserligen inle träffar den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden för
inventarierna. Någon sådan praktiskt användbar metod torde emellertid inte
kunna konstrueras. Kombinationsmetoden måste dock enligt Icommitléns mening
anses bällre än den nu gällande schablonmeloden bl. a. genom atl den inle
gynnar den som i samband med övergången anskaffar begagnade inventarier

Kommitlén förklarar sig medveten om atl
kombinalions.metoden kan uppmuntra de skattskjIdiga att före övergång till
bokföringsmässig redovisning byta ut en del äldre inventarier för all dels
utnyttja avdragsrälten för ersättningsanskaffning enligt kontanlmeloden och
dels få elt högre ingångsvärde för dessa inventarier. Farhågorna för all
jordbrukarna enbart av skatteskal skall företa en mängd onödiga maskinbyten
före övergången bör dock enligt kommittén inte överdrivas. För atl
ersättningsanskaffningsavdrag skall få åtnjutas enligt kontantprincipen krävs
all den överenskomna mellanavgiflen betalas kontant. Maskinbyten i större
omfattning ställer därför mycket stora krav på likviditeten. Med hänsyn liU
svårigheterna för många jordbrukare atl finansiera sina maskinbyten torde man
knappast behöva befara alt onödiga maskinbyten kommer alt ske mera allmänt.
Kommitlén påpekar vidare alt den genom ett sådant förfarande uppkomna
"vinsten" för övrigl

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:120 171

inle
blir så stor som den i förstone kan förefalla. Den begränsar sig till
skillnaden mellan anskaffningskostnaden för den nya maskinen och schablonvärdet
för den gamla.

För att få en uppfattning om nivån på de
ingångsvärden som kan uppkomma vid tillämpning av kombinationsmetoden har
kommittén bearbetat vissa av de deklarationer till 1969 års taxering, vari
inkomsten av jordbruk för första gången redovisades enligt bokföringsmässiga
grunder. Närmare 200 av de 1 000 aktuella deklarationema har varit föremål för
behandling. Vid den gjorda undersökningen har framkommit, alt ingångsvärden
beräknade enligt kombinationsmetoden i genomsnitt kan beräknas uppgå till
omkring 70 % av återanskaffningsvärdel. Värdena varierar dock relativt mycket
mellan ca 60 och ca 90 % av återanskaffningsvärdel beroende på förhållandena
i det enskUda fallet. I jämförelse med den nuvarande schablonmetoden ger kombinationsmetoden
elt lägre ingångsvärde för den som har etl ålderstiget inventariebestånd
beroende på antingen att inventarieanskaffningen ligger långt tillbaka i tiden
eller att inventarier under senare år i relativt stor omfatlning inköpts
begagnade. För den som i slörre omfattning anskaffat fabriksnya inventarier
under den senasle femårsperioden medför kombinationsmetoden ingångsvärden som
ligger i paritet med dem som uppkommer enligt de nu gäUande reglerna; i enstaka
fall blir ingångsvärdet till och med någol högre. Delta innebär alt för de
rationellt skötta jordbruken, där omsättningshastigheten i fråga om maskiner är
tämligen stor och där maskinanskaffningen i regel sker i nya maskiner,
kombinationsmetoden kommer atl ge i slorl sett samma resultat som enligt den nu
gällande 80-procenlsschablonen. Å andra sidan synes inle sannolikt alt metoden
medför elt lägre ingångsvärde än som motsvarar den beräknade fakliska
nyuppsättningskoslnaden ens för det faU atl inga nya inventarier finns och
65-piOcenlsschablonen således skall tillämpas på alla befinlliga inventarier.

Enligt komm.itlén bör del Uksom hittills ankomma på
riksskatteverket atl fastställa normvärden för bestämmande av schablonmässigt
beräknal värde för inventarier som innehafts mer än fem år. Kommittén utgår
vidare från all särskilda regler därvid anges för värdering av s. k.
reservmaskiner.

Kommitlén framhåUer alt kombinationsmetoden
möjliggör för de skattskyldiga som har räkenskapsenlig avskrivning att redan
för övergångsåret tillämpa den där förekommande supplementärregeln för att
komma i åtnjutande av slörre engångsavskrivning i samband med övergången. Så
kan exempelvis bli aktuellt för vissa skattskyldiga för atl eliminera den
bokföringsmässiga vinst som uppkommer på grand av all värde av utgående lager
av omsällningsdjur, produkter och förnödenheter skall las upp som inkomstpost,
medan avdrag inte får ske för värdet av lagren vid årets ingång. Emellertid
framhåller

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 172

kommittén,
alt supplementärregeln endast kan ge högre värdemmskningsavdrag för
övergångsåret i de fall inventarier inköpts i större omfatlning under de fyra
närmast föregående beskattningsåren. Äldre inventarier med schablonmässigt
beräknade ingångsvärden bör nämligen enligt kommitténs uppfattning anses
anskaffade under övergångsårel. I annat fall skulle en del skattskyldiga kunna
skriva av praktiskt tagel hela inventarievärdet på ett enda år. En dylik
avskrivningsrätt ter sig för kommittén omotiverad och skulle i många fall inte
kunna utnyttjas av de skattskyldiga.

Enligt kommitténs mening finns skäl att göra ett
imdantag från regeln alt nyetablerade jordbrukare endast skall äga rätt att som
ingångsvärde ta upp den urspmngliga nyuppsättningskoslnaden. Kommittén syfiar
härvid på sådan skattskyldig som inom fem år före övergången övertagit
jordbruket efler sin far eller annan anförvant genom benefikt fång (arv,
testamente eller gåva) eller genom köp med inslag av gåvokaraktär. Kommitlén
hänvisar till att bestämmelser för inventarier i rörelse finns i punkt 3 b av
anvisningarna till 29 § KL för det fall att inventarier erhållits genom
benefikt fång i samband med förvärv av den rörelse vari de nyttjas. Enligt
dessa bestämmelser skall som tiUgångs anskaffningsvärde i dylika fall anses
överiåtarens skattemässiga restvärde, eller vid arv eller testamente det lägre
belopp efter vilket stämpelplikt beräknals. Dessa bestämmelser gäller också
beträffande jordbruk, som redovisas enligt bokföringsmässiga grunder på grund
av särskild hänvisning i anvisningama tUl 22 §. Kommittén finner det helt
naturligt alt bestämmelserna bör gäUa i de fall överlålaren haft
bokföringsmässig redovisning, då här alltid finns uppgift om de olika
tillgångarnas skattemässiga restvärden.

Vidare bör enligt kommitténs mening skattskyldig,
som kommit i besittning av tillgångar i jordbruk genom benefikt fång i det fall
överlålaren awecldal jordbruksfastigheten med tillämpning av kontantprincipen,
ges samma rättigheter som skulle ha tiUkommit överlålaren. Detla innebär att om
överlålaren och tilllrädaren drivit jordbruket under sammanlagt minsl fem år
bör tilllrädaren få beräkna ingångsvärdet för tillgångama enligt vilken som
helst av de alternativa metoderna. Har tillgångarna köpts från nära anförvant
i samband med överlagande av hel förvärvskälla bör enligt kommittén samma gälla
om köpet mer eller mindre haft gåvokaraklär, saml tilllrädaren övertagit den
väsentligaste delen av överiåtarens inventariebestånd och denne awecklat
jordbruket med tillämpning av kontantprincipen.

Ingångsvärde
för djur

Enligt gällande bestämmelser får skattskyldig, som
övergår till bokföringsmässig redovisning, ta upp ett ingångsvärde för s. k.
stamdjur. Detta värde skaU enligt huvudregeln motsvara ursprungliga
nyuppsättnings-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 173

kostnaden.
Om denna kostnad inte kan visas får den skaltskyldige använda en alternativ
schablonregel som innebär alt allmänna saluvärdet för de vid övergångstiUfäUet
befintiiga slamdjuren las upp som ingångsvärde. För andra djur än slamdjur, s.
k. omsättningsdjur, får inte tas upp någol värde. Detta har sin grand i atl
sådana djur har ren vamlagerka-raklär och att anskaffningskostnaderna därför
alltid är avdragsgilla vid kontantmässig redovisning.

Kommitlén anser nuvarande regler i princip väl
lämpade även vid en allmän övergång lill bokföringsmässig redovisning. Kravet
på atl ingångsvärdet i första hand skaU motsvara den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden
kan emellertid i vissa fall medföra risk för sådana störningar i
animalieproduktionen som det enligt kommitténs mening är angelägel alt
förhindra. Den som under minst fem år drivit jordbruk med stamdjur kan nämligen
enligt kontantprincipens regler skattefritt realisera hela
stamdjursbesältningen. Som ersättningen vid en realisation i allmänhet
förutsätts väsenlligl översliga den ursprangUga nyuppsättningskostnaden, kan
det i delta läge synas naturiigt att välja det gynnsammare alternativet och
sälja ul hela stamdjursbesältningen före övergången. Della skuUe kunna medföra
allvarliga störningar av framför allt mjölkproduktionen, särskill i betraktande
av den stora nedgången i ko-antalet som skett under senare år. Man lorde
nämligen få räkna med alt i vart fall det mindre jordbmket inle omedelbart
återköper djur så att besättningens numerära storlek vidmakthålls utan föredrar
alt i viss omfattning bygga upp besättningen genom pålägg. För atl motverka risken
för skattemässigt betingade djurrealisalioner före övergången föreslår
kommittén atl övergångsbestämmelserna i fråga om ingångsvärde för djur ulformas
så atl skallskyldig, som under minsl fem år drivit jordbruk med slamdjur,
efler eget val får använda den av de båda metoderna som han finner mest
lämplig.

Som ytterligare skäl för att valrätt bör finnas
mellan de båda metoderna åberopar kommittén att den nuvarande alternativa
schablonregeln näslan undantagslöst använts vid de friviUiga övergångar som
hittills förekommit. Eftersom nyuppsättning av slamdjur ofta sker vid ett enda
tiUfälle vid verksamhetens början torde man kunna räkna med att åtskilliga
jordbrakare väl känner till den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden. Det är
emellertid å andra sidan så att det i allmänhet endast är jordbrukaren själv
som kan utreda nyuppsättningskoslnaden där den ligger några år tillbaka i
tiden. Av den anledningen har hittills schablonregeln kommit lUl användning i
del hell övervägande antalet övergångar. Då den nuvarande huvudregeln således
knappast kommit till användning i praktiken, finns enligt kommitlén
ytterligare anledning alt inle göra den tvingande i ell obligatorium.

Kommittén anser vidare alt i de fall den
skaltskyldige drivit jordbmk med stamdjur under sådan tid att förutsättning för
skattefri realisation

s. 174 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 174

enligt
kontantprincipens regler inte föreligger, dvs. under mindre än fem år,
ingångsvärdet för stamdjur i allmänhet skaU sättas till den faktiska
nyuppsättningskoslnaden utan möjlighet all begagna annan beräkningsgrund. Vad
gäller beräkning av ingångsvärde för djur för skallskyldig som drivit jordbrak
med stamdjur mindre än fem år och som övertagit verksamheten efler fader eller
annan anförvant genom benefikt fång eller köp av den väsentiigasle delen av
stamdjursbesältningen skall dock enligt kommitténs mening samma bestämmelser
gälla som tidigare föreslagits i fråga om ingångsvärde för inventarier i
dylika faU. Den nytillträdande får således under vissa förutsättningar träda i
överlätarens ställe och erhålla samma rätt lill beräkning av ingångsvärde för
djur som skuUe ha tillkommit denne, om han alltjämt drivit jordbruket.

Kommittén framhåller att i de fall ingångsvärdet
sätts tiU den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden, denna kostnad skall
justeras om delrealisation förekommit. Härvid skall endast den del av den ursprungliga
kostnaden som inle kan anses konsumerad genom delrealisationen
netlonyuppsättningskostnaden föras upp som ingångsvärde. Kommittén anger
följande exempel. Om skattskyldig år 1960 nyupp-sall 10 slamdjur för 21 000 kr.
och 1966, då stambesätlningen växt tUl 15 djur, realiserat 10 djur eUer 2/3 av
besättningen, bör molsvarande andel av den ursprungliga
nyuppsättningskoslnaden anses ha konsumerats. Netlonyuppsättningskostnaden bör
i della fall beräknas till 1/3 av 21 000 eller 7 000 kr. Dei är således endast
detta belopp som får las upp som ingångsvärde vid tillämpning av metoden med
ursprunglig kostnad för nyuppsättning.

Övriga
balansposter

GäUande bestämmelser innebär alt ingångsvärde inle
får las upp för varulager som inle utgörs av stamdjur och inte heller för
varufordringar eller varuskulder vid övergång lill bokföringsmässig
redovisning. Dock gäller följande undanlag. Om skattskyldig före övergången
nyuppsatt stamdjur på kredil men inte eriagt likvid, får köpeskUlingen tas upp
som ingående lager. Samma belopp skall emellertid tas upp som ingående
varuskuld. Har vidare skattskyldig före övergången realiserat slamdjur på kredU
men inte erhålUt likvid får köpeskillingen tas upp som ui-gående varufordran.
Innebörden härav är att skuld som efter övergången betalts på tidigare
nyuppsätta slamdjur liksom fordran som influtit för tidigare realiserade slamdjur
inte får inverka på inkomstberäkningen efter övergången.

Kommittén föreslår att nu gällande
övergångsbestämmelser i fråga om balansposter avseende lager av annal slag än
slamdjur samt avseende vamfordringar och varuskulder skall föras över i den
nya lagslifl-nmgen med endast den ändringen all vissa inventariefordringar bör
beaktas. Enligt kommitténs mening bör nämligen beskallningslägei noll-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12Ö 175

ställas
även i del fall skattskyldig realiserat inventarier på kredil före övergången
men fått likvid först därefter. Detta kan åstadkommas genom alt den avtalade
köpeskillingen får las upp som avdragsposl för övergångsåret. Enligt förslaget
skall likviden därvid anges som ingående varufordran.

Kommittén diskuterar även skattemässiga
behandlingen av inveula-rieskulder som finns vid övergången. Kvarstående skuld
för inventarier som nyuppsalls före övergången finns det enligt kommitténs
mening inte något skäl atl beakta i samband med övergången. Ingångsvärde skaU
självfallet las upp även för inventarier, som inköpts på kredit. Då enligt
kommilléns förslag ingångsvärdet i dylika fall skall las upp till den faktiska
anskaffningskostnaden inköpet får antas ha gjorts inom fem år före övergången
åstadkommer man materiell rättvisa ulan all någon justering för skulden
behöver göras.

Kommittén
forlsäller.

Däremoi skulle del möjligen kunna finnas visst fog
att beakta inventarieskulder med karaktär av ersättningsanskaffning. Från
jordbrukarnas sida har ofta hävdals, atl avdrag för sådana invenlarieskulder
bör medges vid övergång lill bokföringsmässig redovisning antingen genom direkt
avdrag såsom omkostnad då skulderna betalas eller genom atl skuldbeloppet får
öka avskrivningsunderlaget och således bli föremål för värdeminskningsavdrag.
Som skäl härför har anförts att, om vederbörande kontant betalt skulden före
övergången, avdrag skulle ha medgetts som ersällningsanskaffningsavdrag vid
den kontantmässiga redovisningen. Om avdrag inle medgavs, skulle en orättvisa
uppslå i jämförelse med de jordbrukare som sett lill att de inte hade några
invenlarieskulder vid ÖvergångstiUfäUet.

Vid tillämpning av den av kommittén föreslagna
kombinationsmetoden i fråga om ingångsvärde för inventarier blir problemet med
inventarieskulder av mindre belydelse än enligt de nu gäUande reglerna. Enligt
kombinationsmetoden skall ingångsvärde för inventarier som ägts mindre än fem
år del bör endasl vara sådana inventarier som kan vara obetalda upptas lill
den verkliga anskaffningskostnaden. Den skallskyldige får härigenom fuUt avdrag
för anskaffningskostnaden vid bokföringsmässig redovisning. Alt däratöver
tUlerkänna honom ytterligare avdrag kan inle anses befogal. Avdrag för
eventuella invenlarieskulder bör därför inle få åtnjutas i någon form vid
övergång lUl bokföringsmässig redovisning.

Värdering
av varulager vid utgången av de första beskattningsåren efter övergången

Enligt gällande bestämmelser för bokföringsmässig
redovisning av jordbruk skall djuren vid beskattningsårets utgång tas upp lill
i princip lägst 80 % av aUmänna saluvärdet såvitt avser stamdjur och lägst 40 %
av allmänna saluvärdet såvitt avser omsällningsdjur. För Övriga lagertUlgångar
gäUer de allmänna värderingsreglerna, nämligen att dessa tUlgångar skaU tas
upp tUl lägst 40 % av anskaffningsvärdet eUer återan-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 176

skaffningsvärdel.
För alt motverka att jordbrukare vid övergång tUl bokföringsmässig redovisnmg
skall behöva skriva upp lagervärdet på omsällningsdjur lill minimivärdel 40 %
av saluvärdet under första räkenskapsåret medges en liberalare värdering av
omsällningsdjur vid utgången av de tre första beskattningsåren efter
övergången. Värdet av omsällningsdjur får nänUigen skrivas upp successivt med
10 % per år under de försia fyra åren efler övergången.

Enligt kommUténs förslag skall hela det utgående
djurlagret av såväl omsättningsdjur som stamdjur få las upp lill lägst 40 %
av allmänna saluvärdet. Della innebär alltså betydligt friare värdering av
slamdjur i förhållande tUl nu gällande regler.

Denna liberala värderingsregel i fråga om
slamdjuren medför enligt kommitténs mening alt behovel av särskilda
värderingsregler för omsällningsdjur under de försia beskattningsåren efter
övergången blir mindre än enligt de nu gällande bestämmelserna. I och med att
en skattskyldig med s. k. blandad djurbesättning, dvs. besättning som beslår av
såväl slamdjur som omsällningsdjur, ges rätt alt skriva ned värdet av del
utgående lagret av stamdjur med 60 % av saluvärdet, behöver han i regel inle
redovisa någon "bokföringsvinsl" för övergångsåret som följd av att
han som inkomstpost måste ta upp värdet av det utgående lagret av
omsällningsdjur ulan atl ha fått något motsvarande avdrag i form av
ingångsvärde för dessa djur.

I de fall lagret av omsällningsdjur är mycket stort
i förhållande lUl slamdjurslagrel kompenserar emellertid denna
nedskrivningsrätt belräffande slamdjuren inte uppskrivningen av värde för
omsätlningsdjuren från O lill 40 % av saluvärdet. I dessa fall kommer en vinst,
som emellertid är fiktiv, atl redovisas.

För att undvika de konsekvenser vid beskattningen
som följer av att ingångsvärde inle medges för omsällningsdjur, föreslår
kommittén alt de skallskyldiga bör ges möjlighet alt under en kortare
övergångstid tiUämpa en lägre värdesättning av omsättningsdjuren med skyldighet
att successivt skriva upp dem lill minimivärdel. Liksom i de nu gäUande
bestämmelserna anser kommittén denna övergångsperiod böra omfatta de första tre
åren efter övergången. Omsättningsdjuren bör därvid få tas upp till lägst 10,
20 resp. 30 % av allmänna saluvärdet.

Motsvarande rätt tUl lägre lagervärdering under
några övergångsår anser kommittén motiverad också för vissa skattskyldiga som
driver krealurslöst jordbruk men som regelmässigt själva lagrar årets skörd av
spannmål m. m. för försäljnUig efterföljande år. Dessa jordbrukare har ofta ett
stort lager mneliggande vid årsskifte, vars värde i många fall kan antas uppgå
tUl flera hundralusen kronor. Det är enligt kommitténs uppfattning mte
sannolUct alt den inverkan på mkomstberäknmgen som lagervärdet får aUtid kan
elimineras genom extra stor avskrivnmg av inventarier eller annan
resultatreglerande åtgärd. För en del skatt-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 177

skyldiga
skulle därför en skyldighet all ta upp det utgående lagret av annat slag än
omsällningsdjur enligt de allmänna värderingsreglerna i KL säkerligen medföra
atl de för övergångsåret måste redovisa en betydligt slörre nettointäkt av
jordbmket än normalt.

För all underlätta övergången till bokföringsmässig
redovisning anser kommittén del nödvändigl atl också lagret av produkter och
förnödenheter får värderas lägre än normalt under övergångsåret och de två
närmast följande åren. I likhet med vad som föreslagits i fråga om omsättningsdjuren
föreslår kommittén därför att sådant lager under de tre första åren får tas upp
till lägst 10, 20 resp. 30 % av anskaffnUigsvär-del.

Vissa
kontrollfrågor

Nuvarande bestämmelser förpliktar inte skattskyldig
som övergår till bokföringsmässig redovisning att lämna uppgift om vilka
inventarier som medräknats i ingångsvärdet för inventarier eller till vilket
belopp varje enskUt inventarium tagUs upp. Trots detta fogas i allmänhel till
deklarationen för övergångsåret en utförlig specifikation av hela
in-venlariebeståndet med värde för varje enskilt inventarium. Lämnas inte sådan
specifikation har den regelmässigt infordrats av taxerings-myndighetema. Specifikationen
är nämUgen erforderlig för kontroll av det upptagna ingångsvärdet. I fråga om
stamdjur skall däremot vid redovisning enligt bokföringsmässiga grunder
specificerade uppgifter om besättningen både vid beskattningsårets ingång och
utgång lämnas på jordbraksbUagan eller underbilagan till denna.

Kommittén understryker nödvändigheten att varje
skattskyldig som går över tUl bokföringsmässig redovisning lämnar utförliga
specifikationer som visar hur ingångsvärdet för inventarier resp. stamdjur beräknats
och föreslår att skallskyldig för det beskattningsår under vilket övergång sker
åläggs skyldighet alt lämna avskrift av ingående balans-räknmg för
beskattningsåret och specifikation över inventarier och stamdjur. Denna
uppgiftsskyldighet avses skola fullgöras före utgången av oktober månad under
övergångsåret. Med hänsyn till att antalet övergångar vissa år kan bli mycket
slort och kontrollen av ingångsvärdena i en del fall torde bli tämligen
tidsödande och även kräva tiUgång tUl äldre deklarationer, bör enligt
kommitténs mening kontrollen i huvudsak få utföras av taxeringsassislenter och
andra tjänstemän på länsstyrelsernas skalteavdelnmgar före laxeringsarbelets
början. Kommittén har övervägt att föreslå alt nämnda räkenskaps-utdrag med
specifikationer skulle lämnas någon gång på våren under övergångsåret.
EmeUertid har kommittén beaktat alt upprättandet av balansräkning och andra
räkenskapshandlingar ofta sker under medverkan av bokföringsbyråer och andra
yrkesmässiga deklaralionsmed-hjälpare. För dem är våren i allmänhet den mest
arbetstyngda tiden 12
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 178

på
året. Med hänsyn härtUl och tUl arbetsbelastningen hos taxeringsmyndigheterna
har kommittén valt den senare tidpunkten. Enligt kommitténs mening bör den
kontroll av ingångsvärdenas riklighet som är nödvändig i huvudsak kunna vara
avklarad före det ordinarie laxeringsarbelets början, om uppgifterna i fråga
lämnas före oktober månads utgång under övergångsåret.

De uppgifter som skall lämnas under övergångsåret
anser kommittén ha uteslutande till syfte att ge laxerUigsmyndigheterna
möjlighet att förhandsgranska upptagna ingångsvärden, även om uppgifterna i
allmänhet kan komma att utgöra bilagor till den deklaration som skall lämnas
under taxeringsåret. Om den skattskyldige efter det han lämnat uppgifterna
uppmärksammar all felaktighet i något avseende uppkommit vid upprättandet av
balansräkningen eller i specifikationen av inventarierna eller djuren sådan
felaktighet kan t. ex. uppdagas i samband med bokslutet bör hmder inle
föreligga att rätta felaktigheten. Karaktär av taxeringsuppgift bör
räkenskapsutdraget och specifikationen över inventarier och djur få först efter
det behörig deklaration avgetts, till vUken de utgör bilagor.

Tidpunkt
för övergång till bokföringsmässig redovisning

Kommittén påpekar att man lidigare i allmänhet
torde ha ansett alt övergång från kontantmässig till bokföringsmässig
redovisning endast skulle få ske vid kalenderårs början. Denna fråga har emeUertid
under senare tid genom förhandsbesked underställts riksskattenämndens och
regeringsrättens prövning. Båda dessa instanser har därvid förklarat att laga
hinder inte föreligger mot att sådan övergång sker vid annan tidpunkt än
kalenderårsskifte (RN 11970: 3: 2).

Ett genomförande av kommilléns förslag kommer all
medföra att ett stort antal jordbrukare skall byta redovisningsmetod. Kommittén
påpekar alt vissa problem skulle uppstå såväl för de skattskyldiga själva som för
taxeringsmyndigheterna om ett slorl antal jordbrakare skulle välja att byta
redovisningsmetod vid annan tidpunkt än vid kalenderårets ingång.

Enligt kommUtén torde jordbrukare med kontantmässig
redovisning inle alllid föra så noggranna anteckningar om sina mellanhavanden
med jordbrukets ekononuska föreningar utan i stor utsträckning förlita sig på
de kontoutdrag o. d. som föreningarna brukar lämna kalenderårsvis. Även i
övrigt torde jordbrukarna då de upprättar sina deklarationer begagna sig av
uikomna kopior av kontrolluppgifter från uppköpare av olika slag av
jordbmksprodukter. För sådana jordbrukare kan således befaras att betydande
svårigheter kan uppstå, om deklaration enligt kontantprincipen skall upprättas
för del av kalenderår.

Vidare torde vid övergång till bokföringsmässig
redovisnmg av utkomst av jordbruksfastighet i regel erfordras en inventering
av fordring-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 179

ar
och skulder i verksamheten vid räkenskapsårets ingång. Även om ingående
varufordringar och varuskulder enligt förslaget inte annat än i undantagsfall
skall påverka inkomstredovisningen för övergångsårel, är del i allmänhel
nödvändigl alt ha kännedom om samlliga fordringar och skulder vid årets ingång.
I annat fall kan inle någon avstämning av dessa göras vid årets utgång. Genom
sådan avstämning kan man få åtminstone en viss kontroll av bokföringen. Att
sådan kontroll företas anser kommittén ligga i varje skattskyldigs intresse
bl. a. med hänsyn till de straffpåföljder som en oriktig deklaration kan
föranleda.

En övergång till bokföringsmässig redovisning under
ett kalenderår kan vidare i vissa fall medföra alt en skattskyldig samma år
skall åsättas två taxeringar eller att han ett år inte skall åsättas någon
taxering. Om detla inle fömtsetts av den skallskyldige, kan det medföra avsevärda
nackdelar från beskallningssynpunkt.

Kommittén påpekar vidare att från
taxeringsmyndigheternas synpunkt en mera aUmän övergång tiU bokföringsmässig
redovisning vid annan tidpunkt än kalenderårets ingång skulle medföra att
möjligheterna tUl kontroll av den sista kontantmässiga deklarationen avsevärt
skulle försvåras. De från uppköpama av jordbmksprodukter inkomna
kontrolluppgifterna skulle praktiskt taget förlora allt värde, då de skall avse
kalenderår. För kontroll av dessa deklarationer skulle det kunna bU nödvändigt
anmoda uppköparna att lämna nya uppgifter om inköpen under den skattskyldiges
räkenskapsår. Även de skattskyldiga skulle i många fall säkerligen bli föremål
för större antal förfrågnmgar än normalt. Kommittén anser det inte uteslutet
att kontrollen av sådana deklarationer, för vilka inga användbara
kontroUuppgifter finns tUlgängliga, skulle intensifieras. Detta skuUe kunna ge
anledning tiU irritation hos både de skattskyldiga och andra som skulle
besväras av anmaningar och förfrågningar.

Kommittén framhåller slutiigen att den
omständigheten att viss förvärvskälla redovisas för annat räkenskapsår än
kalenderår inte medför att andra förvärvskällor exempelvis tjänst och kapital
får redovisas för samma tidsperiod. Dessa förvärvskällor liksom allmänna avdrag
skall enligt praxis aUlid deklareras för kalenderår. Även dessa omständigheter
kan enligt kommittén förorsaka svårigheter då deklaration enligt kontanlprincip
skaU upprättas för del av kalenderår. Särskilt blir detta fallet för den som
inle fört erforderliga anteckningar om alla sina inkomster m. m.

EnUgt kommitténs uppfattning kan övergång tUl
bokförUigsmässig redovisning vid annan tidpunkt än kalenderårets ingång inte
medföra någon väsentUg fördel för den skattskyldige. Med hänsyn härlUl och då
sådan övergång kan få vissa negativa följdverknmgar anser kommittén att i
övergångsbestämmelserna föreskrift bör uitas om att dylik över-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 180

gång
alltid skall ske vid ingången av ett kalenderår. Däremoi skall självfallet en
nyelablerad jordbrukare, som alltså inte byter redovisningsmetod, ha
bokföringsmässig redovisning från början, oavsett när under elt kalenderår han
startar sin verksamhet.

Remissyttrandena

Ingångsvärde
för inventarier

Remissyttrandena redovisar en i huvudsak positiv
mställnmg till kommitténs förslag alt mgångsvärdet för inventarier bör tas upp
till den fakliska anskaffningskostnaden i de fall skattskyldig mte drivit
jordbmk under fem år och att i övriga fall valrätt skaU föreligga mellan
fakliska anskaffningskostnader och beräkning enligt den s. k.
kombinationsmetoden.

Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs
uppfattning all nuvarande regler ibland medför alltför förmånliga värden och
all det i sig föreligger skäl för ändrade bestämmelser. Eftersom dessa förmånliga
regler tillkommit bl. a. för att stimulera övergång till bokföringsmässig
redovisning ifrågasätter emellertid kammarrätten huruvida del förhåUandet att
en sådan övergång görs obligatorisk rimligen bör medföra, att man samtidigt gör
bestämmelserna ofördelaktigare för vissa skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att
beräkning av ingångsvärden bör ske efler endast en metod och då efter den s.
k. schablonmetoden med 65 % av återanskaffningsvärdel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det från
rättvisesynpunkt tillfredsställande att inventarier som ägts under kortare tid
än fem år skall tas upp tUl den verkliga anskaffningskostnaden, då detta förhindrar
att jordbrukarna kort tid före övergången anskaffar begagnade inventarier
enbart i syfte att erhålla etl högt ingångsvärde.

Kommitténs föreslagna utformnmg av
kombinationsmetoden tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Lantbrukets skattedelegation uttalar att den av
kommittén föreslagna kombinationsmetoden tiU sin konstraktion är överlägsen den
nuvarande schablonmeloden. Även om schablonmeloden inle alls torde ha missbrukats
i den utsträckning som från en del håll gjorts gällande torde man mte kunna
komma ifrån att missbruk i enstaka fall skett och kan komma all ske. Vidare
påpekas att den nuvarande schablonmetoden missgynnat lanlbrakare med elt
modernt inventariebeslånd, medan den däremot gynnat lantbrukare med ett
nedslitet inventariebestånd eller sådana som uiköpt begagnade inventarier
strax före övergången. Enligt delegationen kommer kombinationsmetoden i detta
avseende att medföra större materieU rättvisa olika skattskyldiga emellan.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 181

Några remissinstanser, nämligen lantbrukshögskolan
samt länsstyrelserna i Blekinge och Värmlands län har emellertid invändningar
att göra mol all i kombinationsmetoden ingångsvärdet för inventarier som
innehafts högst fem år skall beräknas till den faktiska anskaffningskostnaden
och övriga till viss procent av inventariernas återanskaffningsvärde.

Lantbmkshögskolan och länsstyrelsen i Blekinge län
uttalar sig för att ingångsvärde för inventarier som nyuppsalls inom fem år bör
beslämmas tUl den fakliska nyuppsättningskostnaden under det att ingångsvärdet
för övriga inventarier bör beräknas tUl viss procent av återanskaffningsvärdel.

Enligt lantbrukshögskolan bör emellertid procentsatsen
härvid bestämmas till 80 %. Länsstyrelsen i Blekinge län anser visserligen alt
den föreslagna kombinationsmetoden från vissa synpunkter är att föredra framför
en ren schablonmetod. Ingångsvärdet skall emellertid i princip motsvara den
ursprimgliga nyuppsättningskoslnaden, och denna kan knappast tänkas stå i någon
viss relation till inventariets ålder vid övergångstUlfället. Därför bör enligt
länsstyrelsen tidpunkten för den ursprungliga nyuppsättningen vara avgörande
för frågan huruvida verklig eller schablonmässigt beräknad anskaffningskostnad
skall läggas till grund för ingångsvärdets beräknande. Med den av länsstyrelsen
förordade metoden skulle vidare reglerna framstå som mer konsekventa och
rättvisa i förhållande liU de bestämmelser som föreslagits för jordbrukare som
innehaft sin förvärvskälla i mindre än fem år. Länsstyrelsen påpekar vidare
att, om mventariebyte förekommit under femårsperioden och viss del av
mellanpriset därvid hänförts tUl ej avdragsgill nyuppsättning, ingångsvärdet
kunde beslämmas på så sätt, att schablonvärdet för det utbytta inventariet ökas
med det belopp som hänförts till nyuppsättning. Vid denna lösning undvikes även
den av kommittén påtalade risken, att en jordbrukare åren före bytet av redovisningsmetod
drar sig för alt anskaffa inventarier, som utgör nyuppsättning, om han som
ingångsvärde för dessa endasl får ta upp viss del av återanskaffningsvärdel.
Metoden gynnar inle heller den som i samband med övergången anskaffar begagnade
inventarier. Slutligen har den här föreslagna metoden den fördelen alt den
inte, som den av kommitlén valda, uppmuntrar lill onödiga maskinbyten för att
dels utnyttja avdragsrätten för ersällningsanskaffning enligt kontanlmeloden
och dels få högre ingångsvärde för inventarierna i fråga.

Länsstyrelsen i Värmlands län, som förordar en
sänkning av den föreslagna schablonen 65 % till 50 %, anser alt den
ursprungliga kostnaden för nyuppsättning bör få användas för sådana äldre
inventarier där denna kan visas.

Beträffande procentsats för schablonmässig
bestämning av ingångsvärdet för inventarier äldre än fem år ullalar
Lantbrukets skattedelega-

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 182

tion
alt den av kommitlén föreslagna är den lägsta som kan komma i fråga.
Delegationen förklarar sig medveten om att den kan vara gynnsam i fråga om
mycket gamla inventarier. När det åter gäUer inventarier, som nyanskaffats 57
år före övergången, ger den däremoi inte full kompensation. SärskUt gäller
detta i fråga om dyrbarare maskiner såsom skördelröskor och liknande. Med en
varierande ålderssammansättning på inventariebeståndet kan det dock enligt
delegalionen antas att sextiofemprocenlschablonen i de flesta fall leder till
godtagbara resultat.

Flera remissinstanser förordar emeUertid en lägre
procentsals i kombinationsmetodens schablonmässiga beräkning. Länsstyrelserna i
Stockholms, Kalmar, Värmlands och Västernorrlands län förordar att schablonen
bestäms tUl 50 %. Länsstyrelsen i Örebro län anser att ingångsvärdet i dessa
fall bör begränsas tUl i varje faU högst 50 %. Länsstyrelsen i Slockholms län
påpekar all den föreslagna schablonregeln, 65 % av återanskaffningsvärdel för
äldre inventarier, är alltför frikostig, då genom den föreslagna
kombinationsmetoden den skaltskyldige får fullt avdrag för
anskaffningskostnaderna för femårsinvenla-rier. Länsstyrelsen i Värmlands län
åberopar kommitténs uttalande alt kombinationsmetoden kommer för de rationellt
skötta jordbruken att ge i stort sett samma resiUtat som den nu gällande
80-procenlsschablonen. Även med tillämpning av den föreslagna
kombinationsmetoden kommer man alltså att ha kvar den överkompensation
beträffande avskrivningsunderlaget som tidigare iakttagits vid byte av
avskrivningsmetod. Länsstyrelsen påpekar alt detla måtte uppfattas som hell
otillfredsställande av andra skattskyldiga, exempelvis rörelseidkare. En
strävan även vid värderingen av äldre inventarier bör naturligtvis vara att få
denna så materiellt riklig som möjligl. Enligt länsstyrelsen bör värderingen
ske efter sådan princip atl den skallskyldige i vart fall inte kommer i ett
sämre läge skattemässigt genom att utreda faktiska förhållanden. Som framgått
av det föregående anser länsstyrelsen vidare alt den justeringen av
kombinationsmetoden bör göras, all den verkliga nyuppsättningskoslnaden alllid
får tas upp som ingångsvärde.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar att såvitt kan
bedömas den kombinerade metoden knappast kan komma atl animera de
skallskyldiga alt förete utredningar angående de faktiska nyuppsättningskostnaderna,
om del schablonmässigt beräknade värdet för de äldre inventarierna skall upptas
tUl 65 % av återanskaffningsvärdel. I allmänhet utgörs nämligen den försia
nyuppsättningen av jordbmksinvenlarier i stor utsträckning av begagnade dito.
Länsstyrelsen påpekar vidare alt del vid de undersökningar, som företagits inom
länet, ofta visat sig atl den för närvarande tiUämpade schablonregeln för
beräkning av värdet av jordbmksinvenlarier till följd härav medfört
ingångsvärden, som flerdubbelt överstigit de faktiska
nyuppsättningskostnaderna.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 183

Några remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i
Västmanlands och Jämtlands län ger uttryck för uppfattningen atl schablonen 65
% av åleranskaffningskoslnaden kan förefalla väl generös.

Lantbrukshögskolan, som i första hand förordar en
annan utformning av kombinationsmetoden, anser alt om man av kontrollskäl
skulle föredra den av kommittén föreslagna metoden är den föreslagna procentsatsen
likväl för låg. Enligt skolan kan den föreslagna procentsatsen för en del
lanlbrakare ge elt alltför ogynnsamt avskrivningsunderlag. Särskilt kan delta
vara fallet för jordbrakare på medelstora och större gårdar som planerar alt
upphöra med jordbruksdriften inom de närmaste åren. Med hänsyn till de låga
priser som i regel erhålles vid försäljning av begagnade maskiner kan det för
dem vara fördelaktigt att under en längre tid inle göra särskilt omfattande
ersättningsanskaffningar utan i stället slita på del äldre invenlariebeslåndel.
Om ingångsvärdet för huvuddelen av inventarierna då fastställs till 65 % av
återanskaffningsvärdel, riskerar man att ganska många jordbrukare kan få
ingångsvärden som undersliger den faktiska kostnaden för nyuppsättning.

I fråga om svårigheten atl tUlämpa den av kommittén
föreslagna kombinationsmetoden anförs olika åsikter.

Lantbrukets skattedelegation anser inle att metoden
kan medföra några lillämpningssvårigheter eftersom det i dag torde vara
relativt lätt för de flesta lantbrukare all påvisa inköpspriset för maskiner,
som anskaffats under den närmast föregående femårsperioden. Införandet av
mervärdebeskallningen har genomgående framtvingat brutlofakturering vid
maskinutbyten. Även den allmänna varaskallen föralsatle i princip brultofaklurering.
Med hänsyn härtill samt till skyldigheten atl bevara deklarationsunderlagel
under sex år, lorde enligt delegationen några nämnvärda kontrollsvårigheter
inte behöva uppkomma.

Kammarrätten påpekar att det, även om skattskyldig
skall bevara sitt deklarationsunderlag i sex år, kan befaras att svårigheter i
många fall uppkommer alt styrka kostnaden, eftersom kvitto på
nyuppsättnings-kostnad ej i och för sig är elt deklarationsunderlag i nuvarande
system med avdragsrätl vid ersättningsanskaffning. Del är därför tveksamt om
regeln atl tiUämpa den faktiska anskaffningskostnaden för nyare inventarier
bör göras tvingande. Kan kostnaden ej styrkas, bör inle komma i fråga alt helt
utesluta ingångsvärden. Eventuellt kan man tänka sig en mindre förmånlig supplementär
schablonregel avseende under kortare tid innehavda inventarier.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför synpunkter
liknande de kammarrätten uttalat. Även länsstyrelsen i Jämtlands län pekar på
de svårigheter som kan uppkomma när del gäUer atl visa anskaffningskostnaden.

Några
länsstyrelser anser att ingångsvärdet i vissa fall bör kunna

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 184

jämkas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att förslaget med 65 % av
återanskaffningsvärdel i flertalet faU ger etl rimligt ingångsvärde men påpekar
att regeln i vissa faU kan ge ett alltför högt eller alltför lågt värde.
Länsstyrelsen vUl därför ifrågasätta huravida inte en komplelleringsregel bör
införas enligt vUken jämkning kan ske i fall där 65 %-regeln skuUe medföra ett
uppenbart för högt eUer för lågt ingångsvärde. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker
vikten av all så utförliga anvisnmgar som möjligt lämnas beträffande redovisningen
av de s. k. reservmaskinerna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar all
värderingen av reservmaskiner bör vara klart restriktiv samt att i den mån
sådana maskiner är alltför ålderstigna det knappast kan förefalla befogat att
beräkna något särskUt ingångsvärde. Flera andra länsstyrelser, bland dem
länsstyrelserna i Örebro och Kalmar län, diskuterar frågan om reservmaskiner.

I flera yttranden berörs också frågan dels om
smärre inventarier dels om dyrbara specialinventarier som inte är normala i
jordbruksdriften. Till yttrandet av länsstyrelsen i Skaraborgs län har
skiljaktig mening anförts av fyra ledamöter i denna fråga. Dessa anför.

Under senare år har dessutom vid ålskilUga
övergångar förekommit ingångsvärden för dyrbara specialinventarier, som ej är
normala i jordbraksdriften. Hit hör t. ex. grävmaskiner, väghyvlar, större
svarvar, lastbilar osv. Oftast har dessa inventarier inköpts när
mililärförband, vägförvallningar eller andra myndigheter eller förelag
utrangerat äldre inventariebeslånd. För jordbrakets begränsade behov kan
självfallet t. ex. en gammal omodem väghyvel som inköpts för etl ringa belopp
trots ålder och slitage med fördel användas. Däremot är det uppenbart, all en
jordbrukare knappast i någol fall skulle komma på idén alt inköpa molsvarande
väghyvel ny för det betydande pris en sådan betingar, över 100 000 kronor.

Belräffande inventarier av här skisserat slag
framstår det från rättvisesynpunkt som betänkligt, om ingångsvärde skulle
erhållas med utgångspunkt från åleranskaffningskostnaden. För detla slag av
inventarier bör ingångsvärde medgivas efter samma regler som nu gäller för
fasta maskiner, nämligen i första hand efter den verkliga anskaffningskostnaden
och i andra hand lill uppskallal saluvärde.

Även länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands och Örebro
län påpekar behovet av anvisningar för bestämmande av ingångsvärdet för inventarier
som använts i binäringar till jordbruk, såsom inköpta begagnade grävmaskiner
och skogsentreprenadmaskiner. Länsstyrelsen i Värmlands län fortsäiter.

Eftersom de nuvarande normerna kan användas endasl
belräffande maskiner som normall förekommer på marknaden kan de inle tillämpas
på maskiner och redskap som jordbrukare själva tillverkar av komponenter från
standardmaskiner, ombyggda maskiner eller maskiner som normall är helt
främmande för jordbruk, t. ex. vägskrapa och gräv-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 185

maskin.
Då tvisterna om avskrivningsunderlagen härvidlag ofta rör sig om betydande
belopp är det angelägel all denna fråga blir föremål för närmare överväganden.

Kommitléförslaget innebär vidare atl skattskyldig,
som inom fem år före övergången genom benefikt fång övertagit
jordbruksfastighet, får tillämpa kombinationsmetoden om övertagaren och
överlålaren sammanlagl haft fasligheten under minst fem år saml överlålaren
awecklat fastigheten med tillämpning av kontantmetoden. Della förslag
tillstyrks eller lämnas ulan erinran i remissinstanserna. Enligt förslaget
skall delsamma gälla vid köp till underpris från preciserad krets närstående
av den väsentUgaste delen av överlåtarens inventariebeslånd om denne avvecklat
enligt kontantprincipen. Lantbrukets skattedelegation påpekar i anledning härav
all delegalionen av egen erfarenhet kan omvittna att det så gott som alllid
föreligger ett starkt benefikt inslag i de fall där ell helt inventariebeslånd
övertas genom köp. Delegalionen anser det tillfredsställande alt kommitlén
noterat förhållandel och föreslagil en undantagsregel för dyUka faU. Flera
länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Örebro och Kopparbergs län, anser
emeUertid att denna undanlagsregel endast skall gälla i de fall överlåtelsen
till sin karaktär huvudsakligen utgjort gåva.

Enligt kommitténs förslag skall vid benefikt
förvärv av hel förvärvskälla från överlåtare som tillämpar bokföringsmässig
redovisning såsom övertagarens ingångsvärde för inventarier tas upp vad som
återstår oavskrivet för överlåtaren. Om förvärvet sker genom arv eller testamente
får dock ingångsvärdet inte tas upp lill högre belopp än del vid
arvs-beskattningen gällande värdet. Lantbrukets skatledelegation anför i anledning
härav all vid benefikt överlagande av hel förvärvskälla full kontinuUel bör
råda, dvs. övertagaren bör äga rätt till avskrivning i samma omfattning som
överlåtaren, om denne fortfarande drivit förvärvskällan. Delegationen
fortsäiter.

Anmärkningsvärd är också bestämmelsen all i del
fall slämpelvärdet beräknals efler lägre belopp än del bokföringsmässiga
restvärdet, det i stället skall vara stämpelvärdet som ulgör förvärvarens
anskaffningskostnad. Bestämmelsen har tillkommit vid en lidpunkt då avyttring
av inventarier i rörelse fortfarande beskattades enligt
realisationsvinslreg-lema och lorde ha syftat till alt förebygga ogrundade
skatteförmåner. I och med alt avyttring av inventarier numera aUtid beskattas i
förvärvskäUan lorde bestämmelsen vara materiellt ogrundad. Innebörden av densamma
är alt förvärvaren skaU avstå från den latenta inkom.stskatte-fordran, som
häftar vid skillnaden mellan bokfört värde och stämpel-värde. Vid det motsatta
förhållandel, nämligen att det bokförda värdet undersliger stämpelvärdet,
befrias förvärvaren däremot inte från den latenta inkomslskalleskuld, som har
uppkommit på grand av att överlålaren tillgodogjort sig slörre avskrivningar
än som motiverats av den ekonomiska förslitningen på inventarierna.
Bestämmelsen ter sig mot denna bakgrund ensidigt fiskalisk.

Ulöver
de ovan framförda materiella invändningarna mot bestämmel-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 186

serna
i punkten 3 b av anvisningarna lill 29 § KL kan framhållas, alt desamma lika
litet på inventariesidan som på byggnadssidan fungerar i praktisk tillämpning.
De lorde kunna tillämpas i det fall elt dödsfall följs av ett omedelbart arvskifte.
Om däremoi dödsboet bedriver verksamheten någon tid och därunder avyttrar
eller förvärvar inventarier, lär det för dagen inte vara möjligt all erhålla
besked om hur stadgandet skall tillämpas eUer om del över huvud taget är
tillämpligt när förvärvskäUan sedermera utskiftas till dödsbodelägare.

Även Svenska revisorsamfundet anser atl i nu
avsedda fall avskrivningsplanen bör få övertas av den nye ägaren.

För skallskyldiga, som har räkenskapsenlig
avskrivning och som under övergångsårel önskar tillämpa den där förekommande
supplementärregeln, föreslår kommitlén att äldre inventarier med
schablonmässigt beräknade ingångsvärden skall anses anskaffade under
övergångsåret. Lantbrukshögskolan finner denna regel omotiverad. Enligt skolans
mening kan det just under övergångsåret finnas stor anledning atl eliminera
den bokföringsmässiga vinst som uppkommer på grund av alt värdet av utgående
lager av omsättningsdjur, produkter och förnödenheter skall tas upp som
inkomstpost medan avdrag inle får ske för värdet av lagren vid årets ingång.

Ingångsvärde
för djur

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs
förslag all ingångsvärde får tas upp endast för stamdjur och att för den som
drivit jordbruk med slamdjur under mindre än fem år ingångsvärdet skall motsvara
den verkliga nyuppsättningskoslnaden medan övriga skall ha valrätt mellan
verkliga anskaffningskostnaden och allmänna saluvärdet av stamdjur som finns
vid övergångstiUfäUet. Några remissinstanser uttalar emellertid tveksamhet
beträffande denna valrätt. Vidare förordas i några yttranden all allmänna
saluvärdet för befintliga stamdjur alltid skall få tas upp som ingångsvärde.
Frågan om vilka djur som skaU anses som stamdjur diskuteras av några
remissinstanser. Även bestämmandet av allmänna saluvärdet för stamdjur berörs.
Slutligen efteriyses bestämmelser för beräkning av rekryteringsunderlag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser förslaget väl
grundat framför allt med hänsyn lill all risken för enbart skattemässigt
betingade realisationer eliminerats.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har inle något att
erinra mot de föreslagna reglerna. I kommitténs uttalande om befarade, av
skalleskäl betingade djurrealisationer förbises emellertid enUgt länsstyrelsen
alt fråga måsle vara om en stadigvarande omläggning av eller ett upphörande med
driften för atl en försäljning av stamdjursbesättningen skall anses som
realisation. Länsstyrelsen påpekar atl taxeringsmyndigheterna i de

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 187

av
kommittén anförda exemplen knappast skulle kunna underlåta all beskalla
jordbrukarna för vad som influtit vid "realisationerna".

Enligt kammarrätten kan valrätten vid innehav av
slamdjur under minst fem år synas innebära en nylillskapad, från vissa
synpunkter diskutabel fördel. Då schablonregeln nästan undantagslöst används
vid de Övergångar som hillills skett, och det är angelägel att undvika
djur-realisationer enbart av skatteskal, föranleder emellertid kommitléförslaget
inte någon erinran. Kammarrätten påpekar vidare alt det liksom i fråga om
inventarier naturligtvis ibland kan uppslå svårigheter att visa
nyuppsätlningskoslnader för djur som innehafts mindre än fem är. Har hel
djurbesättning anskaffats, lorde emellertid kunna antas all skattskyldiga i
allmänhet känner de verkliga koslnaderna.

Några remissinstanser, nämUgen Lantbrukets
skattedelegation. Hushållningssällskapens förbund och Svenska
revisorsamfundet, uttalar sig för att schablonregeln med allmänna saluvärdet
för samtliga stamdjur bör gälla även i de fall stamdjursbesältningen innehafts
kortare tid än fem år. Enligt delegalionen får del anses naturligt att vid ell
obligatoriskt byte av redovisningsmetod ölägenheterna i möjligaste mån undanröjs
för alla som drabbas av lagändringen och atl valfriheten därför bör få gälla
oavsett innehavslid. En ivångsmässig övergång lill bokföringsmässiga grunder
vid en bestämd tidpunkt företer med de föreslagna reglerna stora likheter med
expropriation eller annan tvångsavyllring, i vilket fall uppkommen
realisationsvinst på slamdjur skulle vara skattefri. Delegationen pekar vidare
på det förhållandet atl endasl viss del av vinsten beskattas vid realisation om
två år eller mer förflutit från ny-uppsätlningslillfäUel. Under alla
förhållanden bör enligt delegationens mening parallellen med
skattekonsekvenserna vid realisation med bibehållen kontanlprincip dras i full
utsträckning. Delegalionen hänvisar även lill att enligt förslaget överlagande
genom benefikt fång eller köp i vissa fall ger överlålaren samma rätt till valfrihet
vid beräkning av ingångsvärdet som skulle ha lillkommU företrädaren om denne
alltjämt drivit jordbruket. Godtas delegationens förslag om valfrihet oavsett
innehavstid, behövs inle denna specialbeslämmelse. Antas däremot kommitténs
förslag om begränsning av valfriheten får specialbestämmelsen anses nödvändig
för undvikande av direkl obilliga konsekvenser.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om
inte förslaget är väl generöst och ägnat alt skapa benägenhet att av
skattemässiga skäl temporärt öka stamdjursbesältningen i anslutning liU
övergången. Alltför påtagliga åtgärder i detla avseende bör enligt
länsstyrelsen kunna korrigeras.

I fråga om övergångsvärden för slamdjur vid vissa
köp till underpris anför länsstyrelserna i Örebro och Kopparbergs län
synpunkter Uknande de dessa remissinstanser anfört beträffande ingångsvärden
för inventarier efler sådana förvärv.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Flera remissinstanser, nämligen lantbrukshögskolan,
länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands län, lantbruksnämnderna i
Kristianstads och Västerbottens län. Hushållningssällskapens
förbund och Lantbrukets skattedelegation efterlyser en precisering
av begreppet slamdjur. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som hänvisar till atl
genom den år 1970 tUlkomna lagändringen ingångsvärde får las upp endasl för
slamdjur, anser del riktigt all ändring i detla hänseende inte sker. Enligt
länsstyrelsen kvarstår emellertid vissa ölägenheter även efler 1970 års
lagstiftning. Länsstyrelsen uppger all en eftergranskning genomförls hos
länsstyrelsen av de jordbruksdeklaralioner där övergång skett vid 1971 års
taxering. Del har därvid konstaterats, all som slamdjur för vilka ingångsvärde
yrkats tagits upp "amkor" i besättningar bestående av
omsättningsdjur. Givetvis synes enligt praxis amkor beroende på ulredningen i
och för sig kunna vara stamdjur. Vid eftergranskningen har emellertid i ett
antal fall kommit fram omständigheter som klart tyder på alt dessa amkor
anskaffats efler skattefri realisation av lidigare mjölkdjursbesätlning och
att anskaffningskostnaderna dragils av vid redovisning enligt
kontantprincipen med den motiveringen att fråga var om anskaffning av
omsällningsdjur efler övergång lill annan produktionsinriktning. Genom alt
ingångsvärde erhålles för sådana djur blir följden alltså dubbla avdrag.
Begreppet "slamdjur" bör därför enligt länsstyrelsen ges en sådan
definition, att dubbla avdrag inle kan erhållas. Möjligen bör övervägas en
bestämmelse av innebörd all ingångsvärde får tas upp för djur, som ingår i
göddjurs- eller slaktdjursbesättning, endast om den skallskyldige visar alt han
haft nyuppsättningskostnad, för vilken avdrag tidigare ej erhållits.

Lantbrukets skatledelegation konstaterar att i
olika sammanhang kommit lill uttryck uppfattningen atl gränsdragningen mellan
slamdjur och omsällningsdjur på någol sätt skulle vara principiellt olikartad i
fråga om djur i en besättning av mera utpräglad köttdjursras än i en sådan av
mjölkdjursras. En sådan uppfattning ter sig för fackmannen på lanlbmksområdet
oförståelig. Delegationen påpekar bl. a. alt avels-tjurar och kor har vid båda
produktionsinriktningarna sanuna karaktär av anläggnuigstUlgångar. I ingetdera
fallet sker anskaffningen av dessa djur för direkt omsättning utan såsom
produktionsmedel med flerårig varaktighet i den bedrivna produktionen av
avelsprodukter. Den rådande tveksamheten eller oviljan mot att hänföra kor i
költdjursbesättning-ar till slamdjur ler sig så mycket mera egendomlig som full
enighet råder om att föräldradjuren i får- och svinbesättningar är att hänföra
till slamdjur. Del kan dock enligt delegationen inte förnekas all karaktären
av anläggningstillgång (levande inventarier, stamdjur) är ännu mera utpräglad
när del gäller kor av vad slag del vara må än när del gäller tackor och suggor.
Delegationen pekar vidare på att vägledning saknas för gränsdragnmg i fråga om
rekryteringsunderlag i andra fall än

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 189

vid
s. k. blandade nötkreatursbesättningar. För t. ex. suggbesällningar är
bedömningen i underinstanserna i högsta grad skiftande. I åtskilliga fall görs
där gällande att till slamdjur inte skall hänföras några som helst
rekryteringsdjur, trots alt det är ostridigt atl etl visst genomsnittligt
rekryteringsunderlag måsle ingå i stambesättningen. Så är givelvis också fallet
i fårbesällningar och i ännu högre grad i självrekryterande nötkreatursbesättningar
och köttproduktion. Delegationen finner det inle acceptabelt att en lag om
obligatorisk övergång genomförs, ulan att det nu rådande osäkerhetstillståndet
samtidigt undanröjs. Enligt delegationen bör antingen i lagtexten införas en
klar definition av begreppet slamdjur eller måsle förarbetena innehålla fylliga
och auktoritativa uttalanden. Detta är enligt delegalionen nödvändigt för att
undvika processer.

Delegationen föreslår för sin del en definition av
följande innebörd. Till stamdjur på vUka ingångsvärde skall upptas hänförs
hästar som uppnått två års ålder saml i fråga om andra djurslag fader- och
moderdjur med därtill hörande rekryleringsunderag. Fjäderfä, kaniner och dylika
smådjur anses dock inle såsom stamdjur. Som ingångsvärde för re-kryleringsdjuren
i blandade besättningar med ungdjur för såväl egen rekrytering som för direkl
avsalu skall i regel godtagas, i fråga om nötkreatur elt värde som motsvarar
50 % och i fråga om får och svin 25 % av de i stambesätlningen ingående fader-
och moderdjurens värde.

Även Hushållningssällskapens förbund anser del
angeläget att klara definitioner kommer till stånd för alt undvika onödiga
missförstånd och ett slorl merarbete för skattemyndigheterna. Till stamdjuren
måste då räknas ell lämpligl antal rekryteringsdjur även för hästar, svin och
får samt s. k. självrekryterande köttproduktion. Vidare måsle enligt förbundet
all tveksamhet undanröjas i fråga om det förhållandet att man också i en ren
kölldjursbesättning måsle ha etl antal slamdjur i form av fader-och moderdjur,
precis som förhållandet är i en mjölkdjursbesätlning. Förbundet påpekar vidare
att riksskattenämndens nuvarande anvisningar för värdering av mjölkkor inte i
tillräcklig omfattning tar hänsyn till den produktionsökning per djur, som nu
skett i många besättningar. Sålunda representerar högsta gruppen mjölkkor nu
sådana kor, som har en avkastning av 6 000 kg fyraprocentig mjölk, vilket
förbundet inte anser tillräckligt.

Övriga
balansposter och värdering av varulager vid utgången av de första beskattningsåren
efter övergången

KommUténs förslag beträffande behandlingen vid
övergången av övriga balansposter, dvs. lager av annat slag än stamdjur samt
vamfordringar och varuskulder har föranlett invändningar såvitt avser inventarieskulder
vid ersättningsanskaffningar. Lantbrukshögskolan, länsstyrelserna i Jönköpings
och Gotlands län samt lantbruksnämnden i Upp-

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 190

sala
län uttalar sig för att skulder till följd av tidigare inköp på kredit av
ersättningsinventarier bör beaklas vid övergången.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det inle
tillfredsställande att enbart den omständigheten att en skattskyldig saknar
förmåga all betala en inventarieskuld före övergången eller på grund av
bristande insikt i gällande bestämmelser eller av förbiseende inle gör della
eller inle väntar med att göra ersättningsanskaffningen till efter övergången
skall medföra mindre avdrag än eljest. Den föreslagna kombinationsmetoden
ändrar inte de principiella sammanhangen, även om den skaltskyldige genom den
får fullt avdrag för anskaffningskostnaden. Detla gäller endast själva
ersättningsanskaffningen. För kostnaden för det inventarium, som en gång
nyuppsalls, har tidigare inte medgetts avdrag och medges inte heller avdrag
enligt metoden ifråga.

Samma synpunkter anförs i stort av
lanlbrukshögskolan, länsstyrelsen i Gotiands län och lantbruksnämnden i
Uppsala län. Länsstyrelsen i Gotiands län påpekar vidare att avdragsrälten kan
ulformas på olika säll och atl den givelvis bör begränsas lill del belopp för
vUket avdrag skulle ha medgivits om kontantmetoden tiUämpats. EnUgt länsstyrelsens
mening bör skulder av nu ifrågavarande slag få inräknas i avskrivningsunderlaget
för inventarier. Om rätt lill avdrag för dessa skulder medges bör enligt
länsstyrelsen också fordringar avseende avyttrade inventarier som ersatts
beaklas.

Även lantbruksnämnden i Jönköpings län tar upp
frågan om inköp av ersältningsinventarier på kredit men godtar i denna del
förslaget. Olägenheten alt skulder för ersättningsanskaffning av maskiner inle
beaklas vid övergången till bokföringsmässig redovisning kan nämligen undvikas
genom att maskinbylet betalas kontant före övergången eller alt bytet sker
efler övergången. Nämnden förutsätter att lantbrukarna kommer att uppmärksammas
på förhållandel, bl. a. i den informationskampanj som planeras föregå
övergången. Nämnden påpekar vidare all elt undanröjande av denna olägenhet kan
få till följd att de skattskyldiga av skalleskäl lockas alt företa en mängd ur
förelagsekonomisk synpunkt omotiverade inventariebylen.

Kommitténs förslag beträffande liberalare värdering
av visst varulager vid utgången av de tre försia beskattningsåren efler
övergång lill bokföringsmässig redovisning godtas eller lämnas utan erinran av
alla utom Familjeföretagens förening och Lantbrukets skattedelegation.

Föreningen ifrågasätter med hänsyn till eventuella
likviditelssvårig-heter i det enskilda fallet längre tid för anpassning tUl de
allmänna värderingsreglerna. Enligt föreningens mening lorde kommitléförslaget
inte bygga på nägon mera gmndläggande undersökning av förhållandena, utan
kommittén synes här ha valt en som man bedömt tillräckligt liberal medelväg.
Emellertid kan ifrågasättas om det inle vore motiverat

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 191

att
i samband med en övergång söka ytterligare mildra densamma Föreningen anser att
skäl finns att överväga en avtrappning, som in nebär atl man årligen
verkställer en uppflyttning med fem procentenheter, dvs. man skuUe få skalan
5101520253035 upp till 40 %. Elt tillmötesgående i detla avseende lorde
inte praktiskt betyda någon samhällsekonomisk belastning, och i
laxeringslekniskt avseende lorde utsträckningen i tiden inle heller behöva komma
att medföra några olägenheter.

Delegalionen godtar kommitténs förslag belräffande
övergångslid. Elt genomförande av delta förslag skuUe dock innebära alt
lantbrukare med stamdjursbesättning under de tre försia åren efler övergången
alltfort tvingas göra åtskUlnad mellan stamdjur och omsällningsdjur, vilket
medför onödigt arbete. Delegationen anser för sin del all det inle är förenat
med någon större risk att göra den föreslagna regeln tillämplig på alla slags
djur, eftersom det knappast är att befara, alt nedskrivningsmöjligheterna, om
slamdjur finns, kommer all utnyttjas lill del yttersta. En sådan ålgärd skulle
nämligen från skattemässig synpunkt inte vara särskilt klok.

Vissa
konirollfrågor

Flertalet remissinstanser lämnar utan erinringar
kommitténs förslag om skyldighet för den skallskyldige atl före utgången av
oktober månad under övergångsåret lämna avskrift av ingående balansräkning för
beskattningsåret jämte specifikation över de inventarier och djur, för vilka
ingångsvärde upplagils. De erinringar som riktas mot förslaget sammanhänger
främst med tidpunkten för uppgifternas avlämnande. Vidare ifrågasätts huruvida
handlingarna bör anses som preliminära. En precisering av handlingarnas nalur
med hänsyn tUl tiUämpningen av skallebrollslagen efterlyses. Även frågan om
underlåtenhet alt fullgöra uppgifteskyldigheter bör föranleda påföljd tas upp.

Bl. a. länsstyrelsen i Älvsborgs län och TOR anser
att uppgifterna lämpligen bör inlämnas till taxeringsmyndigheterna i samband
med att deklarationen för sista kontantmässiga året lämnas, dvs. normalt den 15
februari under övergångsåret. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län innebär
förslaget avsevärd risk för eflerhandskonslraktioner. Handlingarna måste enligt
jordbruksbokföringsförordningen upprättas i anslulning till årsskiftet. Vid
denna tid skaU också deklaration för det gångna året upprättas. De jordbrakare,
som inte själva kan upprälla balansräkning och ifrågavarande specifikationer,
torde också överlåta deklarationsarbetet på någon medhjälpare. Det förefaller
därför naturligt att dessa arbeten utförs samtidigt, särskilt som förstnämnda
uppgifter behövs även för den då aktuella deklarationen. Lämnas handlingarna
samtidigt med den deklaration som avges övergångsårel skulle
taxeringsmyndigheterna

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 192

beredas
verklig möjlighet atl kontrollera handlingarna. Enligt länsstyrelsen gäUer
kommitténs uppgift om all våren i regel är den mest arbetstyngda tiden på året
för taxeringsmyndigheterna kanske för dem som sysslar med taxeringen i första
instans. För skatteavdelningarna är det en fördel att uppgifterna erhålles så
lidigl som möjligl.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser alt
förteckningen över inventarier och slamdjur skall la upp alla sådana tillgångar
utan undanlag och därför inte vara preliminär. Den skattskyldige måsle under
alla förhållanden inventera hela beståndet av inventarier och stamdjur i
omedelbar anslutning till ingången av övergångsårel för alt överhuvudlaget
kunna med eller utan bilräde av bokföringsbyrå eller annan medhjälpare
upprätla förteckningen. Del bör därför inle vara alltför betungande för den
skaltskyldige att avlämna förteckningen senast den 31 maj under övergångsårel.
Härigenom skulle vinnas mer tid för kontrollarbetet inom länsstyrelsernas
skatteavdelningar. Det är vidare angeläget för länsstyrelsen att så tidigt som
möjligt få en uppfattning om antalet övergångar tiU bokföringsmässig
redovisning inför nästkommande års taxering. Hänsyn härtUl måste tas bl. a. vid
indelningen av länet i särskilda laxeringsdislrikl och dimensioneringen av
dessa.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar sig för att
balansräkning för övergångsåret jämte tillhörande specifikationer skall lämnas
senast den 30 juni under övergångsåret. Detla skulle medföra etl bättre och
lugnare utnylljande av den personal som skaU granska handlingarna och alt det
borde vara en fördel även för jordbmkarna atl i god lid erhålla kännedom om
eventuella anmärkningar mot ingångsvärdena. Länsstyrelsen i Malmöhus län
uttalar sig för att förhandsmaterialet skall lämnas före september månads
utgång.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser all förslaget
i vart fall inte bör bygga på den tanken atl kontrollen av ingångsvärdena i
huvudsak bör vara avklarad före det ordinarie laxeringsarbelets början. Det
torde nämligen bli svårt att hinna med denna kontroll inom den tänkta tiden
ulan alt eftersätta andra vikliga arbetsuppgifter såsom beredning av besvär
tiU länsskatterätten. Om kontrollen skaU bli effektiv torde i många fall krävas
taxeringsrevisioner. Enligt länsstyrelsen lorde vidare del föreslagna
förfarandet kunna innebära vissa nackdelar. Det står ju den skattskyldige helt
fritt att under hand och senast i deklarationen lämna nya uppgifter som kan
göra en verkställd kontroll mer eller mindre värdelös eller som kan kräva
ytterligare kontroUåtgärder. Om å andra sidan en förhandsgranskning inle hinns
med och därför inte någon anmärkning riktas mot förlecknbgen före det ordinarie
taxermgsarbelels början, finns risk för att della tolkas som elt godkännande av
förteckningen trots all den skallskyldige kanske är medveten om att den upptar
för

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 193

höga
ingångsvärden. Del synes även inle uteslutet alt frågan om påföljd vid oriktig
deklarationsuppgift i dylikt eUer liknande faU kan påverkas av del föreslagna
förfarandet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår att
övergångama förtecknas för kontroll i efterhand. Länsstyrelsen befarar nämligen
alt en förhands-kontroU lätt kan av den skaltskyldige uppfattas som en garanti
all ingångsvärdena ovillkorligen skall godkännas vid taxeringen. Vidare kan
taxeringsnämnden å sin sida känna sig föregripen och bunden, vilket inte är
syftet.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder inle
förslaget. Enligt länsstyrelsen bör en kontroll sådan som den föreslagna i
princip göras, men den bör närmast ankomma på taxeringsnämnderna som beslutande
organ. Länsstyrelserna kan, om kommitténs förslag i denna del följs, komma alt
utföra kontrollarbete med prelimmärt material, som inte är bindande för de
skattskyldiga och som kan komma att ändras vid avgivande av deklarationema.
Enligt kommittén skulle den preliminära förteckningen ge karaktär av
taxeringsuppgift efter det att behörig deklaration avgivits, till vilken
förteckningen då utgör bUaga, om till deklarationen inle fogals andra rättade
uppgifter. Skulle skattskyldig på grund av glömska eller i förlitande på atl
preliminär förteckning efter granskning god-känte underlåta alt korrigera felaktig
preliminär förtecknmg uppkommer frågan om påföljd för felaktiga uppgifter som
varit endasl preliminära. Mot denna bakgrand är det enligt länsstyrelsen
tveksamt om den föreslagna ordningen fungerar väl från rättssäkerhetssynpunkt.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner
kommiltéförslagel praktiskt och anser att det kan väntas avlasta
taxeringsnämnderna avsevärt arbete. Länsstyrelsen forteätter.

Kommittén antyder möjligheten att betrakta dylika
för kontroll insända handlmgar såsom prelimmära och från början ulan karaktär
av taxeringsuppgift. Bedömningen härvidlag har betydelse för tillämpningen av
skattebrottelagen, varför handUngamas status klart bör preciseras. Insändandet
av dessa handlingar bör vidare utgöra en föratsättning för att en därpå grandad
deklaration enligt bokföringsmässiga grander skall godkännas.

Riksskatteverket påpekar att det från
kontrollsynpunkt är väsentligt atl bestämmelsen om uppgtftsskyldighelen blir
allmänt efterföljd. Enligt verket torde det därför vara erforderUgt med en bestämmelse
om särskUd påföljd t. ex. i form av avgift för underlåtenhet eller försening
ifråga om uppgifteskyldigheten. I detta sammanhang hänvisar verket lUl atl
underlåtenhet att göra anmälan enligt 30 § 2 mom. TF, som ej föranlett något
slag av påföljd, varit vanUg.

Två
remissinstanser, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands län,

13 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 120

s. 194 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 I94

anser
att förslaget torde nödvändiggöra en förstärkning av taxerings-assistentorganisationen.
Länsstyrelsen i Slockholms län anför.

Länsstyrelsen ifrågasätter i detta sammanhang
huruvida man med nuvarande personalresurser skall kunna klara av en
meningsfylld kontroll av de handlingar avseende de skattskyldigas ingångsvärden,
som enligt förslaget skall avlämnas före oktober månads utgång under respektive
övergångsår. Det lorde kunna förväntas atl taxeringsnämnderna i största
utsträckning kommer atl förlita sig på den av länsstyrelsernas egen personal
utförda kontrollen. Under sådana förhållanden synes de föreslagna åtgärderna
bli avsevärt betungande jämväl på den grund av alt vissa kontroUer torde komma
att föranleda att taxeringsrevisioner måsle förelagas i viss utsträckning. Med
hänsyn jämväl till den förskjutning av deklarationsmalerialel från lokala liU
särskilda taxermgs-nämnder, som övergången till bokföringsmässig redovisning
medför, synes en utökning av antalet taxeringsassislenter angelägen.

Tidpunkt
för övergång till bokföringsmässig redovisning

Lantbrukets skattedelegation förklarar sig inle
dela kommilléns synpunkter på frågan angående den tidpunkt, vid vilken
övergång lill bokföringsmässig inkomslredovisning bör ske. Enligt
skaltedelegationen bör det inle ges någon annan tidpunkt för övergång än
kalenderårets ingång för lanlbrakare som avvaktar med övergången i del
längsta. Emellertid måste man också räkna med alt åtskUliga lanlbrakare kommer
att gå över friviUigt vid en tidigare tidpunkt. Om detla övervägs kan man
enligt delegationens mening ulan vidare föralsälla atl vederbörande också har
fuUt klart för sig de konsekvenser, som della medför, bl. a. i fråga om rätt
beskattningsår. Farhågorna rörande ofömtsedda nackdelar för den skaltskyldige
torde därför vara överdrivna. Delegationen påpekar vidare att övergångama
kommer att ställa stora krav på de bokföringsbyråer hos vilka åtskUUga
lantbrukare kommer att påkalla biträde inför övergångarna. FrivUliga övergångar
skulle möjUggöra en ytterUgt betydelsefull fördelning av arbetsbelastningen
över årel för dessa byråer. Slutligen framhåller delegationen belräffande
konlroUfrågan atl deklaration avges på heder och samvete och i princip äger
vitsord även utan en omedelbar och exakt konlroUmöj lighet.

Lantbruksnämnden i Värmlands län framhåller att
kommitléförslaget i denna del inle medför några olägenheter vid nötkreaturs-
och svinbesättningar då antalet djur i dessa besättningar är något så när
konstant under årel. Inom fårbesällningar varierar däremoi anlalet tackor under
året på så sätt att största antalet förekommer under junijuU och minsta
antalet vid årsskiftet. Den föreslagna regehi är därför oförmånligare än
nuvarande regler som möjliggör övergång även under året. Denna olägenhet kan
emellertid undanröjas om i analogi med vad som gäller rekryteringsdjur tUl
mjölkdjur ett lämpligt avpassat antal lamm får räknas tiU slamdjur.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 195

Departementschefen

AUmänna
synpunkter

F. n. kan inkomst av jordbraksfastighet redovisas
enligt två skilda principer, den s. k. kontanlprincipen eller, om räkenskaper
förts i föreskriven omfatlning, den bokföringsmässiga principen. I det
föregående har jag lämnat en redogörelse för innebörden av de båda redovisningsprinciperna.
Kontanlprincipen innebär i huvudsak att kontanta inkomster och åtnjutna
naturaförmåner under etl beskattningsår tas upp som bruttointäkt och atl avdrag
får göras för kostnader, som betalats under beskattningsåret. Som kostnad anses
härvid inle nyuppsättningskostnad för inventarier eller stamdjur. Vid
bokföringsmässig redovisning beaklas inle bara kontanta inkomster och utgifter
utan även s. k. balansposter, dvs. vamfordringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets
början och vid dess slut. Avdrag för anskaffningskostnader för byggnader och
inventarier medges i form av värdeminskningsavdrag.

Kontanlprincipen infördes år 1910 och överfördes
sedan till KL vid dess tillkomst. I stort har samma regler för delta
redovisningssätt gällt under hela tiden. Emellertid kompletterades KL år 1951
med bestämmelsen om rätt för jordbrukare som så föredrog alt redovisa enligt
bokföringsmässiga grander. Sådan redovisning hade emellertid redan lidigare
medgivils i praxis.

Jordbrukare, som redovisar bokföringsmässigt, kan
välja mellan alt tillämpa dubbel bokföring med avslutning mot vinst- och
förlustkonto eUer att hålla s. k. enkel bokföring. Enkel bokföring kräver i
regel inte räkenskaper i större omfattning än vad som behövs för redovisning
enligt kontantmetoden. Även en jordbrakare som redovisar enligt kontantprincipen
är nämligen enligt 20 § TF skyldig atl genom räkenskaper, anteckningar eller på
annat lämpligt sätt sörja för alt det finns underlag för fullgörandet av
deklarationsskyldigheten.

Frågan om jordbrukare skall ha rätt atl själva
bestämma redovisningsmetod har länge varit uppmärksammad. Sålunda föreslog
1943 års jordbmkstaxeringssakkunniga i sill belänkande SOU 1946: 29 obligatorisk
övergång tiU bokföringsmässig inkomslredovisning inom jordbruket. Förslaget
ledde tiU 1951 års lagstiftning om rätt att friviUigt begagna denna
redovisningsmetod. Även i andra utredningssammanhang har framförts
uppfattningen att en redovisning enligt bokföringsmässiga grunder borde
tUlämpas inom jordbraksnäringen. Senast har jordbmksbeskattningskommittén haft
i uppdrag att utreda frågan om redovisningsmetod för jordbrakare.

Kommittén har efter ingående överväganden kommit
till den slutsatsen att det inte är lämpligl att förändra och modemisera
kontant-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 196

principen,
så att den i framtiden skall få användas som redovisningsmetod jämsides med
redovisning enligt bokföringsmässiga grunder. Kommitlén har inte heller funnit
bärande skäl lill alt vissa jordbmkare skall ha annan redovisningsmetod än den
bokföringsmässiga. Kommittén har därför föreslagit all kontanlprincipen hell
avvecklas.

Man har räknat med atl vid 1971 års taxering endast
ungefär 8 % av landets ca 150 000 jordbrukare redovisade enligt bokföringsmässiga
grander. Antalet jordbrukare som kan föratsällas bli tvungna att byta
redovisningsmetod, om kontanlprincipen slopas, måsle alltså beräknas bli
förhållandevis slorl. För alt göra övergången så smidig som möjligt föreslår
kommittén alt den skall ske successivt under en period om fem år med början den
1 januari 1973. Taklen för den obligatoriska övergången har enligt förslaget
knutils tiU vissa främsl ekonomiska förutsättningar, bl. a. storleken av
brallointäklen. Till dessa förutsättningar återkommer jag i det följande.
Förslaget utgör emellertid inget hinder för den som så önskar att gå över till
bokföringsmässig redovisning innan skyldighet härtill föreligger.
Kontantmässig redovisning avses emeUertid alltid skola användas för det
beskattningsår då verksamheten upphör, om inkomsten av jordbruket det närmast
föregående beskattnmgsåret redovisats enligt den principen.

Flertalet remissinstanser instämmer i kommitténs
principiella förslag att en obligatorisk övergång tUl bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbrak nu bör genomföras. Tveksamhet uttalas dock
på en del håll till att även de smärre jordbruken avses skola omfattas av
obUgatoriet. Ett par remissinstanser anser att reformen bör uppskjutas i
awaktan på resultatet av 1975 års allmänna fastighetstaxering och den betydelse
de nya taxermgsvärdena kan komma atl få när del gäller avskrivnmgsunderiagel
för byggnader m. m.

För egen del anser jag följande. Jordbruk och
skogsbruk ulgör sedan länge näringsföretag med huvudsaklig inriktnuig på
framställning av produkter för marknadens behov. Jordbraket och skogsbruket bör
således omfattas av samma synsätt i ekonomiskt principiella avseenden som
andra former av rörelse. Det nu anförda gäUer givetvis även i beskattningsavseende.
Att inkomst av jordbmksfastighet vari enligt gällande syslem inräknas också
uikomster från skogsbruk f. n. kan redovisas och i det övervägande antalet
fall också redovisas enligt annan princip än som gäller för redovisning av
rörelseinkomst är historiskt betingat och snarast att betrakta som en anomali. Konlanlprmcipen
leder otvivelaktigt tiU ojämna och ofta orättvisa taxeringsresultat. Den kan
egenthgen försvaras endast med argumentet att förandet av sådana räkenskaper
som fordras för bokföringsmässig redovisnuig inte varit någon utbredd
tradition inom jordbruket även detta naturligtvis historiskt betmgat och
att många jordbrakare således är obekanta med en sådan redovisningsmetod. Det
framhålls sålunda bl. a. att ett slopande av

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 197

möjlighetema
tUl redovisning enligt kontantprincipen kommer att föranleda ökade
belastningar på de skattskyldiga liksom på skatteadministrationen,
belastningar som många gånger kan förefalla oproportionerligt stora i
förhållande till vinsterna i jämlikhet och rättvisa vid laxerUigen.

Även
om reglerna för bokföringsmässig redovisning i många hänseenden skiljer sig
från de föreskrifter som gäller för kontantmässig redovisning, innebär detta
emellertid inle all den bokföringsmässiga redovisningen ar väsentligt mer
komplicerad. Flertalet jordbrukare lorde ganska lätt kunna klara av en sådan
redovisning. Den dagliga notering som behövs for den bokföringsmässiga
redovisningen kan inte anses medföra någon större arbetsökning med hänsyn tUl
vad som redan gäUer i fråga om anteckningsskyldighel enligt 20 § TF. I den
bokföringsmässiga redovisningen skall hänsyn las till lagertillgångar, vamfordringar
och vamskulder. Detta är en nyhet. Visserligen skall den som till-lämpar
kontantmetoden redan i dag redovisa dessa poster på förmögenhetsbUagan. För de
jordbrukare som inle har skattepliktig förmögenhet har dock dessa uppgifter i
dag inle samma väsenlliga belydelse som de får vid bokföringsmässig
redovisning. Det finns anledning all anla atl postema i dag i många fall anges
med endast ungefärliga belopp. Emellertid torde det i del helt övervägande
antalet fall inle föreligga slörre svårigheter all ange dessa poster med
riktigt belopp. Jag viU vidare redan nu förulskicka alt de svårigheter som
sammanhänger med övergången till en ny och mer komplicerad redovisningsmetod
kan lösas på olika sätt, t. ex. genom övergångsbestämmelser och förenklade
avskrivningsmeloder. Jag återkommer i det följande liU dessa spörsmål. Jag vill
i detta sammanhang la upp frågan om inkomslredovisning för sådana
jordbraksfastigheter som uteslutande eller så gott som uteslutande används som
permanentbosläder eller fritidsbostäder. Enligt kommitléförslaget skall
inkomsten av även dessa jordbruksfastigheter redovisas enligt
bokföringsmässiga grunder. Redovisningen kommer emellertid inle all skUja
sig i någon större utsträckning från den redovisning som sker enligt
kontanlprincipen. Alt undanta den här avsedda typen av jordbraksfastighet från
skyldighet all redovisa enligt bokföringsmässiga grunder är således inle
motiverat från den synpunkten att denna redovisningsmetod skuUe bli för
komplicerad. Ä andra sidan kan del med fog göras gällande att inkomsten av
sådan användning av jordbruksfastighet inte skall redovisas efler samma regler
som inkomsten av förvärvskällan jordbraksfastighet i egentlig mening. En
jämförelse med bosladsbeskattningsreglerna, och då närmast schablonreglerna för
villa-fastigheter, ligger närmare tiU hands. En övergång tUl schablonbeskattning
med förbud för avdrag för andra koslnader än räntor skulle således vara en
länkbar lösning. De övriga koslnader som ägaren kan åsamkas bör nämligen
likställas med personliga levnadskostnader på samma sätt som för ägare av
villafastigheter. Frågan om bostadsbeskattningens

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 198

framtida
utformning utreds f. n. av särskilda sakkunniga som lillsatts med slöd av
Kungl. Maj:ls beslut den 8 september 1972. Enligt direktiven skaU utredningen
uppmärksamma bl. a. frågan om behandlingen i skattehänseende av jordbruk som
innehas huvudsakligen i bostadssyfte. Del är således inle lämpligl all nu
särbehandla denna kategori av jordbruksfastigheter.

Del nu anförda innebär att jag i princip förordar
kommitténs förslag om en aUmän och obligatorisk övergång inom jordbruket till
bokföringsmässig inkomstredovisning och all således redovisning enligt kontantmetoden
i fortsättningen inte skaU få förekomma annal än under övergångsskedet. I det
följande avser jag att närmare belysa innebörden av detta ståndpunklslagande.

Här bör emeUertid framhållas att kommitténs förslag
inte innebär ändrade regler för hela inkomstslaget uikomst av
jordbruksfastighet. En viktig beståndsdel, nämligen skogsbeskatlningen, har
inte behandlate av jordbraksbeskattningskommittén ulan av skogsskattekommittén,
vars betänkande Skogsbeskattningen (SOU 1969: 30) f. n. övervägs inom finansdepartementet.
Jag tar således i della sammanhang inle upp frågor som rör skogsbeskattningen,
med undanlag dock såvitt gäller regler om avdrag för kostnader för skogsvägar.

MaterieUa
regler i det nya systemet

Värdering
av djurlager och andra lagertillgångar

GäUande bestämmelser för värdering av andra
lagertUlgångar än djur innebär i de fall redan nu bokföringsmässig
redovisning tillämpas att värdet av sådana lagertUlgångar skall i likhet med
vad som gäller för lagertUlgångar i rörelse tas upp tUl lägst 40 % av det
lägsta anskaffnings-eller återanskaffningsvärdel, i förekommande faU efter
avdrag för mku-rans. För djur på jordbmksfastighet gäller två skilda
lagervärderingsregler. Stamdjuren får inte tas upp tUl lägre värde än
riksskatteverkets normvärden eller i stort 80 % av allmänna saluvärdet. För
omsättningsdjuren tUlämpas i huvudsak samma regler som för andra
lagertUlgångar, dvs. det lägsta tUlåtna värdet utgör 40 % av saluvärdet. Den
liberalare värderingsregeln för omsältningsdjur, som infördes år 1970, skall
ses i samband med alt ingångsvärde för dessa djur därvid slopades vid övergång
till bokföringsmässig inkomstredovisning. Under de första tre åren efter
övergång till bokföringsmässig redovisning gäller vidare ännu liberalare
värderingsregler för omsättningsdjuren.

Komnuttén föreslår att den aUmänna regeln om rätt
tUl nedskrivning med högst 60 % av varulagrets värde vid beskattningsårets
utgång skall utsträckas tUl att gälla även vid värderuigen av stamdjur. Vid remissbehandlingen
har detta förslag allmänt godtagils eller lämnals ulan erinran.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 199

Enligt min mening talar praktiska skäl för alt en
och samma värderingsregel skall tUlämpas på alla slags djur på
jordbraksfastighelen. Även om vissa slamdjur i stor utsträckning kan likställas
med inventarier anser jag det böra kunna godtas alt de för lagertillgångar i
allmänhet gällande värderingsreglerna i 41 § KL också tillämpas på alla djur.
Såväl stamdjur som omsättningsdjur behandlas nämligen i andra sammanhang som
omsätlningstUlgångar med direkt avdrag vid inköp och skatteplikt vid
försäljning. En liberalare värdering av slamdjur kan också medföra större
möjligheter tiU resultatutjämning. Mot den bakgrunden förordar jag att värdet
av djurlager på jordbruksfastighet vid beskattningsårets utgång skaU tas upp
tUl lägst 40 % av allmänna saluvärdet. Jag anser alt den årliga värderingen av
djuren liksom nu bör ske med ledning av värden på djur som fastställs av
riksskatteverket. Verket fastställer årligen på grundval av
genomsnittspriserna under perioden den 1 oktober den 30 september närmast före
verkels beslut vissa värden. En sådan ordning bör enligt min mening bibehållas.
Dessa värden, som hittills motsvarat 80 % av genomsnittspriserna på olika
slags djur i olika ålders-grapper, bör dock avse hela det genomsnittliga
allmänna saluvärdet för tolvmånadersperioden. Beträffande djur för vilka verket
inle fastställer något värde, såsom i fråga om dyrbara avelsdjur, anser jag att
värdet lägst skaU tas upp tiU 40 % av ett efter lämplig gmnd beräknat aUmänt
saluvärde. I de värden riksskatteverket anger bör som hittUls mervärdeskatt
inte inräknas.

Såvitt avser lagertUlgångar av annat slag än djur
anser jag i likhet med kommittén att nuvarande bestämmelser skall bibehållas
vid bokföringsmässig redovisnmg. Värdet av sådant lager skall således lägst
tas upp tUl 40 % av det lägsia av anskaffningsvärdet eUer återanskaffningsvärdel,
i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Enligt min mening finns inte
anledning att för något fall undanta dessa lagertillgångar vid
lagervärderingen.

Frågan om värdering av lager de första åren efter
övergång tiU bokföringsmässig redovisning kommer jag att behandla i ett senare
sammanhang i samband med reglema för byte av redovisningsmetod m. m.

Värdeberäkning
av byggnader, inventarier och markanläggningar

Kommittén föreslår att de av 1969 års riksdag
antagna avslcrivnings-reglema för byggnader och markanläggningar på
rörelsefastighet i huvudsak skall tUlämpas även i förvärvskällan
jordbruksfastighet. Nuvarande regler för avdrag för värdeminskning av
jordbrukets byggnader och markanläggningar är otidsenliga och
otillfredsställande. De medger inte en rinUig amortering av kapital som
investerats i byggnader. Speciellt oförmånliga är bestämmelserna när det gäller
nyinvesteringar. Del måste sålunda anses som angeläget alt avskrivningsreglema
utformas så att de bättre motsvarar dagens företagsekonomiska situation inom
jordbmket.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 200

I
denna fråga har inte någon principiellt sett avvikande uppfattning kommit tUl
uttryck bland remissinstanserna.

Gränsdragningen
mellan byggnader, inventarier och markanläggningar

EnUgt kommittén är byggnadsavskrivningsreglerna
avsedda alt tillämpas på den del av anskaffningskostnaderna som utgör
egentliga byggnadskostnader. TUl den del anskaffningskostnader ulgör koslnader
för jordbruksberoende inredning och utrustning i ekonomibyggnader skall
kostnadema däremot ingå i avskrivningsunderlaget för inventarier. En stor mängd
byggnadstillbehör och maskinell utrustning i jordbrukels ekonomibyggnader som
uteslutande har lUl syfte att tjäna byggnadens användning för jordbruksändamål
föreslås skola i avskrivningshänseende hänföras tUl inventarier. 1
avskrivningsunderlaget för byggnader kommer därför i stort endast att ingå
kostnader för egenthga byggnadsslommen, dvs. för golv, tak, väggar, bjälklag
och andra bärande konstruktioner samt pålning för att stabUisera byggnadens
underlag och schaktning av grund och källarplan. Vidare föreslår kommittén att
koslnader för sådana ledningar för vatten, avlopp och elektrisk ström som inte
är jordbmksberoende utan avsedda för byggnadens allmänna funktion inräknas i
byggkostnadema.

Markanläggningar i jordbrakel bör enligt kommitténs
mening i avskrivningshänseende hänföras tUl antingen byggnader, inventarier
eller egentUga markanläggningar beroende på anläggningens funktion. Markanläggning
som är nödvändig för en byggnads allmänna användning skall behandlas som
byggnad. Hit räknas service- och anslutningsledningar för vatten, avlopp och
elektrisk ström som är belägna utanför bostadsbyggnad. Vidare föreslås
koslnader för pålning och schaktning för byggnad skola ingå i
avskrivningsunderlaget för byggnaden. Ledningar lill ekonomibyggnad och andra
markanläggningar som är jordbruksberoende bör enligt kommitténs förslag
däremot hänföras till inventarier. Hit räknas allteå stängsel,
bevattningsanläggningar, gödselbehållare, dagbrunnar, vissa anläggningar i
valtenvårdande syfte m. m. Övriga markanläggningar, dvs. de som inte har
direkt samhörighet med byggnad eller inventarier, bör enligt förslaget ingå i
avskrivningsunderlaget för egentliga markanläggningar.

Jag
kan godta kommittéförslagels gränsdragning i avskrivningshänseende mellan
byggnader, inventarier och markanläggningar i förvärvskällan jordbmk.
Motsvarande gränsdragning i förvärvskällan rörelse synes i stort ha fimgerat
bra. Vissa svårigheter kan emellertid uppkomma när det gäUer att efter förvärv
av jordbruksfastighet bestämma anskaffningskostnaden på de tillgångar som
skall hänföras till avskrivningsunderlaget för inventarier. Särskilda regler
för bestämmande av värdet av dessa inventarier kan inte tUlskapas med hänsyn
till den stora olikheten i sammansättningen av inventariebestånd. En
remissinstans har invänt att ledningar för vatten, avlopp och elek-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 201

Irisk
ström i ekonomibyggnader bör ingå i avskrivnmgsunderiagel för byggnader med
hänsyn till atl ekonomibyggnad kan utnyttjas för annat ändamål om
jordbraksdriften nedläggs. Ledningarna skulle alltså inte förlora praktiskt
taget allt värde om den produktion byggnaden är avsedd för skulle upphöra. Ell
sådant synsätt har teoretiskt och praktiskt sett viss tyngd. Jag anser
emellertid att dessa ledningar såsom främst direkt jordbmksberoende bör
behandlas som inventarier. Jag är därför beredd alt även i delta avseende
godta kommilléns uppfattning. Samma remissinstans anser vidare alt ledningar
av skilda slag i jorden bör hänföras till markanläggningar under hänvisning
till svårigheterna all dra en gräns mellan ledningar som huvudsakligen beljänar
ekonomibyggnader och andra lednmgar. Jag anser dock inte tUlräcklig anledning
föreligga alt i detla hänseende avvika från vad som gäller i förvärvskällan
rörelse. I fråga om dessa s. k. yttre ledningar med blandad användning skall enligt
huvudregeln således en uppdelning av koslnaderna ske på en byggnadsdel och en
inventariedel. För alt förenkla deklarations- och taxeringsarbetet tiUämpas
emellertid den s. k. huvudsaklighetsprincipen. Elt ledningssystem som i och för
sig tillgodoser både ekonomibyggnad och bostadsbyggnad skall sålunda helt
hänföras lill invenlariegmppen, om kostnaden för ledningarna lill tre
fjärdedelar är hänförlig till jordbraksverksamhelen. Vid omvända förhållandet,
dvs. om kostnaden tiU tre fjärdedelar är hänförlig till bostadsbyggnader, skall
ledningarna i sin helhet hänföras tUl avskrivningsunderlaget för byggnad.
Tillämpningen av dessa regler, vars motsvarighet finns i rörelsebeskallningen,
torde inle medföra väsenlliga svårigheter. Jag förordar alltså även här
kommitténs förslag.

En remissinstans påpekar att
täckdikningsanläggningar är helt jordbmksberoende och således i princip borde
hänföras till inventarier. Täckdikningama intar med hänsyn till deras speciella
karaktär och betydelse för jordbmket i viss mån en särställning. I det här
redovisade systemet är det emellertid enligt min mening naturligt att dessa
anläggningar behandlas som egentliga markanläggningar. Av skäl som jag senare
skall redogöra för kommer jag emellertid att föreslå en viss särbehandling i
beskattningshänseende av dessa anläggningar.

Värdeminskning
av byggnad

Enligt kommitténs förslag skall
avskrivningsunderlaget för byggnad på jordbruksfastighet alltid vara
anskaffningsvärdet, dvs. i första hand den faktiska byggnadskostnaden. Vid
förvärv genom köp eller därmed jämförligt fång av byggnad tillsammans med
marken skall enligt förslaget som anskaffningsvärde anses så slor del av
köpesumman som del taxerade byggnadsvärdet utgör av fastighetens totala
taxeringsvärde. Detla framproportionerade värde skall kunna jämkas, om det
uppenbarligen avsevärt över- eller undersliger vad som kan anses rimligt. Vid
förvärv genom benefikt fång föreslår kommitlén atl överiåtarens skattemässiga

s. 202 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 202

restvärde
skall utgöra anskaffnmgsvärdel. Har stämpelskatt vid förvärv på grand av arv
eller testamente beräknats på grundval av lägre belopp, skall emeUertid i
stället det beloppet anses utgöra anskaffningsvärdet.

Avdrag för byggnads anskaffningsvärde skall enligt
förslaget få åtnjutas i form av årliga värdeminskningsavdrag enligt särskild
plan. Någon rätt att förskjuta avdragen skaU inte finnas. För atl underlätta
finansieringen av nyinvesteringar föreslår kommitlén att primäravskrivning med
2 % per år skall få göras under de fem första åren på aUa nyinvesteringar i
driftbyggnader med undantag av mangårdsbyggnader.

Kommiltéförslagel innebär all den nu förekommande
s. k. eviga avskrivningen av byggnader ersätts med avskrivning enligt plan.
Den föreslagna avskrivningsmetoden, som redan tUlämpas i fråga om byggnader i
förvärvskällan rörelse, stämmer bättre överens med företagsekonomiska
principer. Någon erinran mot förslaget har inle gjorts under remissbehandlingen
armat än vad beträffar tidpunkten för de nya avskrivningsreglernas
ikraftträdande.

Jag ansluter mig i princip lUl förslaget i denna
del. TUl frågan om ikraftträdandet och hithörande spörsmål återkommer jag i det
följande. I likhel med kommittén anser jag atl värdeminskningsavdrag på
byggnad inte skall få förskjutas mellan olika beskattningsår.

I de fall byggnader efter det att de här föreslagna
reglerna trätt i kraft uppförs under den tid jordbrukaren äger eller brukar
fastigheten är det givet att de faktiska byggnadskostnadema tas upp som anskaffningsvärde.
Vid förvärv av fastighet med befintligt byggnadsbestånd kan det emellertid vara
svårare alt bestämma byggnadernas anskaffningsvärden. Det är nödvändigt att få
fram en enkel metod för att i sådana fall bestämma anskaffningsvärdet med
hänsyn till det stora antal förvärv av denna typ som förekommer.

1971 års fastighelstaxeringsutredning har enligt
sina direktiv i uppdrag att finna en metod för redovisning av ett särskUt
delvärde för byggnader på jordbruksfastighet vid fastighetstaxeringen. Enligt
uppgift avses förslag härom läggas fram i så god tid att redovisning av
byggnadsvärde skall kunna ske vid 1975 års allmänna fastighetsiaxering. Något
sådant delvärde för jordbruksfastigheter finns dock inte f. n. Man kan inte
heller förutse de linjer efter vilka frågan om särskUt byggnadsvärde på
jordbruksfastighet kommer att lösas. I någon mån kompliceras bilden nämligen
genom det här aktuella förslaget om gränsdragning mellan byggnader, inventarier
och markanläggningar. Ett delvärde på byggnader som åsatts vid
fastighetstaxeringen bör få en så vid användning som möjligt vid
inkomsttaxeringen.

För att inte de nu aktuella frågorna om övergång
inom jordbruket till bokföringsmässig inkomstredovisning skall försenas
ytterligare, föreslår jag således avskrivning enligt en särskild metod för de
nu av-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 203

sedda
fallen. I den mån det framdeles kommer i fråga att vid fastighetstaxeringen
redovisa särskilt byggnadsvärde bör givelvis hithörande spörsmål på
inkomsttaxeringens område omprövas.

Nuvarande regler innebär en schablonisering genom
atl, i de fall fakliska anskaffningskostnader inle kan visas, som byggnadsvärde
skall anses två tredjedelar av summan av följande delvärden som i
fastig-hetstaxeruigshänseende gällt under beskattningsåret, nämligen jordbruksvärdet,
skogsinarksvärdet, värdet av övrig mark och värdet av särskUda tillgångar,
minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda
förmåner. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera betydande, om
värdet därav överstiger en tiondel av nyssnämnda summa. Skogsmarksvärdet
inräknas dock med högst 25 000 kr.

Detla säll all beräkna avskrivningsunderlaget för
byggnader kan inte som metod i och för sig anses ge ell tillfredsställande
resultat, vare sig från materiell synpunkt eller med hänsyn till kravet på
rättvisa. Underlaget är inle framräknat med hänsyn till förhållandena i
verkligheten såvitt avser anskaffningskostnaderna för byggnadsbeståndet. När metoden
senast var föremål för riksdagens uppmärksamhet i samband med antagandet år
1968 av nya regler för den allmänna fastighetstaxeringen uttalades också all
metoden bör ses som etl provisorium i awaktan på alt frågan får sin slulliga
lösning (BeU 1968: 72 s. 29). EmeUertid finns som nyss framhålUts inte något
byggnadsvärde vid fastighetstaxeringen. Den metod som skall användas bör vara
enkel i tillämpningen. Eftersom individuell byggnadsvärdering i varje enskUt
fall inle kan komma i fråga åtminstone före näsla allmänna fastighetstaxering
måsle någon form av schablon vara lösningen.

En beräkning hämtad från statistiska centralbyråns
undersökning av jordbrukamas inkomster, utgifter, nettovinster, tillgångar och
skulder år 1970 (den s. k. deklarationsundersökningen) ger vid handen att summan
av medgivna värdeminskningsavdrag för driflbyggnader i hela landet utgjorde
0,75 % av det totala taxeringsvärdet. Bilden här är rätt samlad, även om det
finns en viss spridning genomsnittligt över olika produktionsområden och
storleksgrupper. Sålunda uppgår nämnda genomsnittiiga procentsiffra såvitt
gäller produktionsområdena till lägst 0,61 (södra och mellersta Sveriges skogs-
och dalbygder) och högst 0,87 (södra och meUersta Sveriges slättbygder).
Såvitt gäller slorleksgrupperna är procentsiffran för storleksgrupp 2,15 ha
lägst 0,61 och högsl 0,96, för storleksgrupp 5,110 ha lägst 0,56 och högst
0,88, för storleksgrupp 10,120 ha lägst 0,63 och högst 0,87, för
storieksgrupp 20,1 30 ha lägst 0,62 och högst 0,86, för storleksgrupp 30,150
ha lägst 0,67 och högsl 0,87, för storieksgrupp 50,1100 ha lägst 0,67 och
högst 0,85 saml för storieksgrupp 100,1 ha och mer lägst 0,58 och högst 0,84.
Det genomsnittliga taxeringsvärdet för jordbruksfastighet beräknat

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 204

på
grundval av utfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering är 94 700 kr.,
varav jordbraksvärde 52 900 kr., skogsbruksvärde 37 300 kr., värde av övrig
mark 200 kr., värde av särskilda tUlgångar 2 100 kr. och exploateringsvärde 2
200 kr. Av skogsbmksvärdet utgör 4 300 kr. skogsmarksvärde. Om nuvarande
schablonmelod enligt punkt 2 a försia stycket av anvisningama tUl 22 § KL tillämpas
för beräkning av värdeminskningsavdrag, får man ell genomsnittsbelopp av 595
kr., dvs. 0,63 % av det genomsnittUga taxeringsvärdet. Med ledning härav
skulle ett schablonberäknat värde av driflbyggnader i förhåUande till
köpeskilling kunna baseras på en proportionaliseringsfaklor motsvarande 25 %
av taxeringsvärdet. Denna faktor synes vara godtagbar med utgångspunkt i
dagens situation och en tänkt kollektiv avskrivning av byggnader efter 3 %.
Till frågan om avskrivningsprocent återkommer jag i det följande.

I taxeringsvärdet bör emellertid redan med hänsyn
till nuvarande regler inte inräknas exploaleringsvärde eller värde av mera
betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Dessulom bör få räknas
högsl 25 000 kr. av skogsbruksvärdet. Del är här motiverat all inräloia även
värde av växande skog, eftersom värdet på byggnader som är behövliga för
skogsbmksdrifl i och med 1970 års allmänna fastighetstaxering ingår i
skogsvärdel, och inle som förut i skogsmarksvärdet.

Vad jag nu anfört innebär sammanfattnmgsvis sålunda
att avskrivningen på byggnader efter ikraftträdandet av de här föreslagna bestämmelserna
för en förvärvad jordbruksfastighet aldrig skall vara "evig"
ulan beräknas på elt underlag lika med de faktiska anskaffningskostnaderna för
byggnaderna i de fall ulredning härom står till buds. Saknas sådan utredning
baseras avskrivningsunderlaget för byggnader schablonmässigt på grundval av
taxeringsvärdet. Om i taxeringsvärdet inle ingår exploateringsvärde, värde av
mera belydande naturtUlgångar eller särskilda förmåner eller
skogsbruksvärde överstigande 25 000 kr., skall 25 % av faslighetens
anskaffningskostnad anses belöpa på byggnaderna. I annat fall skall på
byggnaderna anses belöpa vad som svarar mot 25 % av taxeringsvärdet minskat med
exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtiUgångar eller särskilda
förmåner eller skogsbraksvärde tUl den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000
kr. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera belydande, om
värdet därav överstiger en tiondel av taxeringsvärdet minskal med
ex-ploatermgsvärde och skogsbruksvärde lill den del skogsbruksvärdet överstiger
25 000 kr.

Elt schablonmässigt framräknat avskrivningsunderlag
på det sätt som här föreslagils kan naturligtvis mte ge elt rättvisande
resultat i samtiiga fal!, eftersom variationema mellan olika brukningsenheter i
vad avser byggnadsbeståndels sammansättning och värde är betydande. Resultatet
bör således kunna jämkas, om det i avsevärd mån över- eller understiger

s. 205 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 205

vad
som kan anses rimligt i det särskilda fallet. Här bör viss lednmg kunna hämtas
från de nyligen införda reglerna för nytaxering av fastighet. Jämkning bör således
kunna ske, om underlaget fmnes böra ökas eller minskas med minst en femtedel,
dock minsl med 10 000 kr.

Dessulom är det meningen all avskrivningsunderlaget
skall minskas i den mån tUlbehör till byggnad tillförs avskrivningsunderlaget
för inventarier.

Med frågan om avskrivningsunderiag sammanhäger
frågan om avskrivningsprocent. F. n. tillämpas vid kollektiv avskrivning av
elt byggnadsbestånd allmänt en avskrivningsprocent om 1,5. Endast i ell fåtal
fall torde högre procentsals ha godtagUs. Den låga avskrivningsprocenten för
drUtbyggnaderna har under årens lopp utsatts för kritik. Den kan emellertid
försvaras med alt avskrivningsunderlaget i regel varit schablonmässigt
beräknat och därför ansetts alltför otillförlilligl samt att det avsett såväl
bostads- som ekonomibyggnader. Till delta kommer att avskrivningen är
"evig" och all således höjningarna av taxerade jordbruksvärdet vid de
allmänna fastighetstaxeringarna också medfört förhöjning av
avskrivningsunderlaget.

Så länge ett särskilt byggnadsvärde inte redovisas
vid faslighels-taxering bör enligt min mening i normalfallet avskrivning ske
kollektivt enligt en enhetlig procentsals för hela landet. Jag delar
kommitténs uppfattning atl det bör ankomma på riksskatteverket att efler samråd
med lanlbruksstyrelsen och jordbrukets organisationer lämna anvisningar om
tUlämplig avskrivningsprocenl såväl vid kollektiv avskrivning som i de fall
faktisk kostnad utgör underlag för avskrivningen. Såvitt avser
avskrivningsprocenten vid individuell avskrivning dvs. när faktisk kostnad
tas upp som underlag torde ledning kunna hämtas från de normalprocenlsatser
som numera fastställts för byggnader i rörelse. I fråga om den kollektiva
avskrivningen vill jag framhålla att nu tillämpad procentsats, 1,5, kan anses
för låg, när avskrivningsunderlaget beräknas med tillämpning av den här
förordade proportionerings-metoden. Eftersom den "eviga"
avskrivningen avskaffas, kan det i normalfallet synas lämpligt med en
procentsals om 3. Denna siffra har jag också använt för att räkna fram en
schablon för proportionering av byggnadsvärde i förhållande till
taxeringsvärde i det föregående.

Jag vill ånyo erinra om att mUt förslag innebär alt
anskaffningskostnaden för jordbruksberoende byggnadstillbehör kan brytas ut
från del schablonmässigt beräknade anskaffningsvärdet för byggnad och skrivas
av enligt de gynnsammare reglerna om avskrivning av inventarier.
Avskrivningsunderiaget för byggnader skall då naturligtvis minskas med ett
belopp som motsvarar det som tiUförs avskrivningsunderlaget för inventarier.
Därigenom kommer i princip den procentsals riksskatle-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 206

verkel
föreskriver att användas endast för den egentliga byggnadsstommen.

Vid benefika förvärv skall enligt kommitléförslaget
som anskaffningsvärde anses överlåtarens skattemässiga restvärde, om inle
stämpelskatt vid förvärv på grund av arv eller testamente beräknats på grundval
av lägre belopp. Flera remissinstanser föreslår alt övertagaren i dessa fall skall
äga rätt att fortsätta avskrivningarna enligt den förre ägarens
avskrivningsplan. Kommittéförslaget, som innebär att den nye ägaren får börja
på ny avskrivningsplan med i försia hand överlåtarens skattemässiga restvärde
som avskrivningsunderlag, har emellertid sin motsvarighet vid
rörelsebeskallningen. Någon anledning alt i detta hänseende ha skUda
regelsystem inom rörelsebeskallningen och jordbruksbeskattningen finner jag
inle föreligga. Förelagsbeskattningen utreds f. n. av företagsskalteberedningen.
Jag finner således inle skäl atl nu frångå kommitléförslaget.

Kommitténs förslag om rätt lill primäravskrivning
rned 2 % per år under de fem första åren på alla nyinvesteringar i
driflbyggnader med undanlag för mangårdsbyggnader har kritiserats av några
remissinstanser. Förslaget innebär att skillnad måste göras mellan mangårdsbyggnad
och personalbostad. Visserligen kan ett genomförande av förslaget i denna del
komma atl ge upphov tUl vissa tolkningsproblem då någon hell klar gräns inle
föreligger mellan olika kategorier bostadsbyggnader, särskill för de vanliga
famUjejordbmken. Emellertid utgör strävan alt i möjligaste utsträckning
åsiadkomma samma regler för jordbmk och rörelse enligt min mening motiv för alt
förorda lagstiftning i enlighet med kommilléns förslag i detla hänseende. Jag
anser alltså inle skäl föreligga för atl utsträcka rällen till primäravskrivning
till atl avse även mangårdsbyggnad, eftersom sådan avskrivning inle kan
åtnjutas för ägares bostad i rörelse. Anledning saknas atl utforma
primäravskrivningen på annat sätt än som gäller vid rörelsebeskallningen. Man
bör inte överdriva svårigheten att skilja ut sådana för jordbruksdriften
nödvändiga bostadsbyggnader som inte används av ägaren eller brukaren från
övriga bostadsbyggnader. Den omständigheten alt en personalboslad senare byter
karaktär bör medföra atl rätlen till primäravskrivning går förlorad.

Som vUlkor för rätt lill primäravskrivrdng bör
gälla alt kostnaden nedlagts efter del att de här föreslagna reglema trätt i kraft
och under tid den skaltskyldige tUlämpat bokföringsmässig redovisnmg.

I vissa sammanhang kan fråga uppkomma om när
kostnaden skall anses nedlagd. För bedömande härav bör ledning hämtas i den
praxis som gäller vid rörelsebeskallningen.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 207

Värdeminskning
av inventarier

Kommitténs förslag innebär att avdrag för
värdeminskning av inventarier i jordbruk får ske enligt tre skUda
avskrivningsmeloder. Skattskyldig skall nämligen enligt förslaget som hittills
få tiUämpa planenUg eller räkenskapsenlig avskrivning, men därjämte har
kommittén, framför allt med lanke på de mindre jordbruken, konslrueral elt
tredje alternativ, reslvärdeavskrivning. Nuvarande regler för planenlig och
räkenskapsenlig avskrivning föreslås kvarstå oförändrade. Sålunda krävs för
rätt till räkenskapsenlig avskrivning bl. a. atl den skallskyldige har s. k.
dubbel bokföring med vinst- och förlustkonto. Restvärdeavskrivningen innebär
enligt förslaget alt avskrivning får ske med upp lill 20 % av inventariernas
skattemässiga restvärde vid beskattningsårets utgång ökat med anskaffningskostnaden
för inventarier, som inköpts under beskattningsåret, och minskat med erhållen
ersättning för inventarier, som sålts eller förlorats under beskattningsåret.
Kommitlén har inle ansett anledning föreligga alt kombinera
reslvärdeavskrivningen med någon kompletteringsregel baserad på lineär
avskrivning. Avskrivning av inventarier i jordbrakel bör enligt förslaget ske
endasl belräffande inventarier med längre varaktighelstid än tre år. I de fall
varaklighetstiden för anskaffade inventarier bedöms vara högst tre år, s.k.
korttidsinventarier, bör anskaffningskostnaden enligt kommilléns förslag få
dras av på en gång som omkostnad.

Den räkenskapsenliga avskrivningen, som tillkom år
1955, var i första hand avsedd all ersätta den lidigare gällande fria
avskrivningsräl-ten för vissa kategorier skattskyldiga. Metoden är den mest
använda avskrivningsmeloden i rörelse och vid de jordbruk där inkomsten redovisas
enligt bokföringsmässiga grunder. Delta sammanhänger med de uppenbarliga
fördelar metoden ger. Den är nämligen enkel och smidig i tillämpningen och ger
den skallskyldige möjlighet all själv bestämma av-skrivningsbelcppel inom ramen
för vad som maximall kan komma i fråga. Vidare behövs inle någon särskild
avskrivningsplan. Däremot krävs, som nyss nämnts, atl den skallskyldige har s.
k. dubbel bokföring med vinst- och förlustkonto saml vidare all tUlstånd tUl
avskrivningsmetoden föreligger från skattemyndigheternas sida.

Del redovisningssystem som här är aktuellt bör
enligt min mening kunna principiellt sell tillämpas av alla jordbrukare och
således för jordbraksförhållanden, som utmärks av alt invenlarieuppsätlningen
är skiftande och oenhetligt sammansatt. ÅtskiUiga jordbrakare torde komma att
använda s. k. enkel bokföring. EnUgt nuvarande regler skulle därför dessa
jordbrakare vara hänvisade till den planenliga avskrivningen. Denna metod
måste emeUertid anses mindre lämplig som metod för avskrivning av
invenlariebeslåndel i elt jordbrak. För jordbrakare utan vana vid bokföring är
det då väsentiigt att reglema blir så enkla som

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 208

möjligt.
Vidare är den planenUga avskrivningsmetoden relativt svårbemästrad. Det är
aUlså påkaUat med en ändring av nuvarande regler i syfte att få fram en för
jordbraksförhållandena mer lämpad avskrivningsmetod. En sådan metod bör
dessutom möjUggöra för den skattskyldige att inom en given ram variera
avskrivningsbeloppen med hänsyn tUl årsresultatet. Detta mål skulle i och för
sig kunna nås genom att göra den räkenskapsenliga avskrivningen tillämplig för
alla bokföringsmässigt redovisande jordbrukare, oberoende av om den
skattskyldiges bokföring avslutats med vinst- och förlustkonto eller ej. En
sådan ordning skulle emellertid ge upphov tUl kontrollproblem, som måsle lösas
för att mte risken för skatteundandragande skall bli för slor. Jag är inte
beredd att i detla sammanhang föreslå att rätten till räkenskapsenlig
bokföring sträcks ut till alla bokföringsmässigt redovisande jordbrukare. Jag
ansluter mig således i stället tUl kommilléns uppfattning att en alternativ
av-skri vningsmelod bör tillskapas, främst för de jordbrakare som inte avser
att använda den dubbla bokföringen med vinst- och förlustkonto. Det nu sagda
innebär sålunda också att jag anser att alla tre avslirivningsme-toderna bör
finnas för jordbrukare.

Den alternativa metod som sålunda föreslagils är
den s. k. reslvärdeavskrivningen. Metoden skiljer sig från räkenskapsenlig
avskrivning främst genom avsaknad av en komplelleringsregel, baserad på lineär
avskrivning. Vidare har kommittén föreslagit en högsta tillåten avskrivning
med 20 %.

Med hänsyn lill kravet på enkelhet och
lättUlämplighet anser jag i likhel med kommittén atl metoden inle skall
kompliceras med någon sådan komplelleringsregel. Tillämpningen av en sådan
regel skulle nämligen kräva dels att inköp och försäljning av inventarier
kontinuerligt noteras, dels att förlecloiing förs över aktuella inventarier. En
sådan in-ventarieredovisning torde ställa för stora anspråk på flertalet jordbmkare
i fråga om bokföring.

Underlaget för högsta tillåtna avskrivning bör vara
inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång. Detla
restvärde skall dock ökas med anskaffningskostnaderna för inventarier som inköpts
under beskattningsåret och minskas med ersättning som utgör vederlag för
inventarier som försålts eller förlorats under beskattningsåret. Den
ersättning som utgör vederlag för sålda eUer förlorade inventarier skall
enligt såväl nuvarande regler som förslaget las upp som intäkt vid taxeringen.
A andra sidan bör det belopp varmed avskriv-nuigsunderlagel sålunda skaU
minskas få dras av direkt. Ersättningsbeloppet kommer härigenom inte alt
påverka det skattemässiga resultatet i vidare mån än att avskrivningsunderlaget
minskas med detta belopp.

En särbehandling synes påkallad för inventarier som
avyttras eller går förlorade under samma år de anskaffats. Vid räkenskapsenUg
avskrivning får i dessa fall avdrag omedelbart ske för anskaffningsvärdet eUer

s. 209 Kontrollera mot PDF

Frop.1972:120 209

oavskriven
del därav, om t. ex. avdrag redan har medgivits på kon-Iraktsstadiel. Enligt
min mening bör man även i etl syslem med reslvärdeavskrivning göra åtskillnad
mellan inventarier som las ut ur jord-bruksrörelsen under anskaffningsåret och
sådana som tas ut senare. Om etl inventarium som anskaffats under beskattningsåret
inte finns kvar vid detta års utgång, bör alltså anskaffningskostnaden inte
ingå i avskrivningsunderlaget. Anskaffningskostnaden skall i stället dras av i
sin helhet. Någon rätt till avdrag vid utrangering av inventarier i annal fall
bör emellertid inte finnas.

Valet av procentsats för högsta tillåtna
avskrivning vid restvärdeavskrivning bör beslämmas av den genomsnittliga
varaklighetstiden för jordbmksinvenlarier. Hänsyn bör emeUertid även tas tUl
att inventariema aldrig blir hell avskrivna, eftersom någon
komplelleringsregel inte föreslås. Erfarenhelerna talar för en genomsnittlig
varaklighetstid av tio år. Med en tjugofemprocentig årlig avdragsrätt uppnås
enligt min mening en godlagbar effekt. Efter tio år kvarstår då ca 5,5 %
oavslo-ivet. En sådan avskrivning överensslämmer på det hela taget med den verkliga
värdeminskningen.

I likhet med vad som gäller för räkenskapsenlig
avskrivning anser jag att avskrivning med 25 % vid restvärdeavskrivning skaU
gälla oavsett när under beskattningsåret tUlgångarna anskaffats. Om
beskattningsåret emellertid omfattar kortare eller längre tid än elt år, skall
avskrivningsbeloppet jämkas i motsvarande mån.

Reslvärdemetoden bör, Uksom f. n. gäller den
räkenskapsenliga avskrivningen, förutsätta överensstämmelse mellan det
bokförda restvärdet och det restvärde som uppges vid taxering.
Reslvärdeavskrivningen kräver således genom sammankopplingen med bokföringen
inte någon särskild avskrivningsplan. De uppgifter som behövs för kontroll av
restvärdeavskrivningen bör kunna lämnas direkl på deklarationens
jord-bruksbUaga. Även om det från kontrollsynpunkt skulle vara önskvärt med
specifika uppgifter om varje inköp och försäljning under året, anser jag alt
man bör godta en summarisk redovisning av förändringarna i invenlariebeslåndel
under årel. Denna redovisning skall därför inne-håUa uppgift om inventariernas
värde enligt balansräkningen vid beskattningsårets ingång,
anskaffningskostnader för de inventarier som inköpts under beskattningsåret och
finns kvar i jordbmket vid beskattningsårels utgång liksom ersättning för
äldre inventarier som sålts eller förlorats under beskattningsåret,
inventariemas restvärde före avskrivning, yrkad värdeminskning samt
inventariernas värde enligt utgående balans. Emellertid bör skyldighet
föreligga atl i deklarationen särskUt specificera inköp av inventarier i de
fall där anskaffningsvärdet överstiger 2 000 kr. Det ankommer på
riksskatteverket att avpassa deklarationsblankettens utformning så att denna
skyldighet kan iakttagas. Vidare bör idkare av jordbmk eller skogsbrak vara
skyldiga alt vid deklarationen

14
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 120

s. 210 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 210

foga
avskrift av balansräkningen för beskattningsåret. Molsvarande bör i förekommande
faU också gälla i fråga om vinst- och förlusträkning. Rörelseidkare har redan
nu sådan skyldighet.

Flera skäl talar för att värdeminskning av bil, som
används i jordbraksdriften, bör redovisas separat och alt endast kostnad för
sådan bU som kan anses normal för ett jordbrak bör få utgöra avskrivningsunderlag.
Det lorde nämligen förekomma all jordbrakare anskaffar en större eller
dyrbarare bil än som erfordras för jordbraksdriften. All i sådant fall godta
endast viss del av anskaffningskostnaden som underlag skulle emellertid ge
upphov liU belydande komplikationer i systemet. Jag anser därför all
värdeminskningsavdrag beräknat på grundval av den lolala anskaffningskostnaden
bör omkoslnadsföras i böckerna. Samma bör gälla beträffande löpande koslnader
för bilen. På särskild plats i jordbruksbilagan bör anges del lolala
värdeminskningsavdragel och kostnadema liksom den del därav som kan anses
motsvara privat användning. Vidare bör där uppges vUken bU som använts. För atl
underlätta angivandel av årligt värdeminskningsavdrag kan den som lillämpar
reslvärdeavskrivning eller räkenskapsenlig avskrivning använda särskUt konto
för bilen. Värdet av den privata användningen skall återföras tUl beskattning.
Vid bedömandet av detla värde bör beskallningsmyndighelerna särskilt beakta
att, i den mån bilen är större eller dyrbarare än vad som kan anses påkallat
för jordbruksdriften, en däremoi svarande del av del tolala värdeminskningsavdragel
bör beskattas.

I
likhet med kommittén anser jag att s. k. korttidsinventarier bör få dras av
omedelbart. Med korttidsinventarier avses inventarier med en beräknad
varaktighelstid av högsl tre år. Däremot anser jag inle behov föreligga av
direkt avdrag för inventarier med låg anskaffningskostnad. För alla slags
inventarier utom korttidsinventarier avses således skola finnas de tre
metoderna planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning och
restvärdeavskrivning. En och samma skattskyldig skall emellertid inte kunna
tUlämpa mer än en av dessa metoder för sina inventarier. Avskrivningen kommer,
bortsett från korttidsmvenlariema, alt omfatta fömtom lösa maskiner och
inventarier även sådana delar av och tillbehör till byggnad samt anordningar i
mark för vUka föreskrifterna om värdemmskningsavdrag för maskiner och inventarier
enligt mitt förslag skall gäUa.

Värdeminskning
av markanläggningar

Enligt gäUande bestämmelser är koslnader för
reparations- och underhållsarbeten på markanläggningar omedelbart avdragsgUla.
Vidare föreligger enligt regler, som infördes år 1962, rätt lill
värdeminskningsavdrag för kostnad för nyanläggnmg av täckdiken och skogsvägar
under fömtsättning att kostnaderna härför bestritts av den skallskyldige och
avser arbete som utförts imder tid han ägt fastigheten.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 211

Med den syn på den skattemässiga behandlingen av
markanläggningar som av naturliga skäl blivit en följd av den genomförda
lagstiftningen beträffande markanläggnmgar i rörelse anser kommittén det uppenbart
att avdragsrätten för markanläggningar på jordbraksfastigheter utvidgas alt
gälla alla egentiiga markanläggningar. Med egentiiga markanläggningar avser
kommittén andra markanläggningar på jordbruksfastighet än de som har sådan
direkt samhörighet med byggnad eller inventarier att de enligt
kommittéförslaget i avskrivningshänseende skall behandlas som byggnad resp.
inventarium. Belräffande en särskild kategori av de egentliga
markanläggningarna, nämligen skogsvägarna, har kommittén dock inte ansett sig
böra framlägga något förslag.

I fråga om övriga egentliga markanläggningar
skiljer kommittén mellan läckdikningsanläggnmgar och andra markanläggningar.
För täck-dikena föreslås bibehållande av gällande regler, enligt vilka hela anskaffningskostnaden
utgör avskrivningsunderlag. På della får värdeminskningsavdrag göras med 10 %
per år. Kommitléförslaget innehåller emellertid den utvidgningen i förhållande
till nuvarande bestämmelser att aUa täckta avlopp i samband med dränering
oavsett rördimensionen får inräknas i avskrivningsunderlaget. För andra
markanläggningar föreslås regler motsvarande dem som gäller i fråga om markanläggningar
på rörelsefastighet. Detta innebär att avskrivningsunderlaget får tas upp lill
75 % av anskaffningskostnader och alt årlig avskrivning får ske med 5 % av
underlaget. Avskrivningama skall enligt förslaget vara planbundna utan
möjlighet tUl förskjutning av planen.

Kommittén föreslår vidare att som f. n. gäller i
fråga om täckdiken endast ägarens kostnad för markanläggningar under den tid
han ägt jordbmksfastigheten skall bUda underlag för avskrivning och beräkning
av värdeminskningsavdrag. I fråga om fastigheter som förvärvats genom benefikt
fång får dock enligt förslaget den nye ägaren överta överlåtarens
avskrivningsplan och åtnjuta de värdeminskningsavdrag denne inte kunnat
utnyttja. Vid överlåtelse genom oneröst fång får överlåtaren på en gång avdrag
för anläggningens skattemässiga restvärde.

Kommitténs förslag i fråga om värdeminskning av
markanläggningar har i slort godtagits av remissinstansema. Den kritik som
främst riktas mot förslaget sammanhänger med särbehandlingen av vissa
markanläggningar. En remissinstans uttalar sig för att även den som efter år
1972 redovisar enligt kontantprincipen bör få inräkna alla kostnader för täckta
avlopp som har samband med täckdiken i avskrivningsunderlaget för
täckdikningsanläggningar. Vidare påpekas bl. a. behovet av direktavdrag för
vissa mindre koslnader.

Jag avser nu att ta upp frågan om den skattemässiga
behandlingen av aUa egentUga markanläggnmgar på jordbmksfastighet, dvs. andra
anläggningar än de som i avskrivningshänseende skall behandlas som byggnad
eUer inventarium. Kommittéförslaget omfattar, som jag nyss på-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 212

pekat,
inte skogsvägar. Enligt mUi mening finns dock anledning att behandla även
skogsvägarna bland markanläggningar i jordbruket. När jag således i
fortsättningen talar om markanläggningar, åsyftas med detta ullryck även
skogsvägar.

Även jag anser en utvidgning av den nuvarande
avdragsrälten för markanläggningar klart motiverad. Att det dock skall vara
fråga om markanläggnuig, som är avsedd för drUten i förvärvskällan, anser jag
vara självklart. Det är naturligt atl de nya avskrivningsregler för markanläggningar
i rörelse som nyligen beslutats blir vägledande också för jordbruket. Med
hänsyn till förhållandena inom jordbruket måste dock vissa skiljakligheler från
rörelsereglerna godtas. Jag anser nämligen i likhel med kommittén motiv finnas
för en särbehandling av täckdiken. För detta ståndpunktstagande talar den
omständigheten att sådana anläggningar har en väsentlig betydelse för
jordbrukets avkastningsförmåga och därmed även för dess lönsamhet.
Täckdikningsanläggningar är så jordbruksberoende alt de av vissa anses böra
hänföras till inventarier. Visserligen har täckdikningsanläggningar en
förhåUandevis lång varaktighet, i det helt övervägande antalet fall en
varaktighelstid som väsentligt överstiger tio år, varefler de skall kunna vara
helt avskrivna. Med hänsyn tUl anläggningarnas speciella karaktär förordar jag
emellertid att hela anläggningskostnaden för läckdiken skall få utgöra
avskrivningsunderlag saml atl den åriiga avskrivnmgen bör få ske efter 10 % av
underlaget. Vidare anser jag i likhet med kommitlén att i avskrivningsunderlaget
skall inräknas inte bara läckta avlopp i direkt anslutning tUl täckdUcen utan
även täckta huvudavlopp.

Mitt förslag beträffande avdrag för värdeminskning
av täckdiken innebär således att nuvarande regler skall tillämpas även i det
nya systemet men med tUlägget att även huvudavlopp skall ingå i avskrivningsunderlaget.
Syftet med hela förslaget i propositionen är alt åstadkomma en allmän övergång
tUl bokföringsmässig redovisning av jordbmk. Som jag tidigare anfört måste den
obligatoriska övergången till bokföringsmässig redovisnmg av praktiska skäl ske
i etapper. Den föreskrivna övergångstakten utgör däremot inle någol hinder för
idkare av jordbrak att gå över till bokföringsmässig redovisning före den tidpunkt
då övergången eljest aktualiseras. Mot den bakgrunden finns enligt min mening
ingen anledning att ändra de nuvarande reglerna för jordbruk som redovisar
enligt kontantprincipen.

För andra egentiiga markanläggningar än
täckdikningsanläggningar anser jag all avskrivningsreglerna bör ulformas i
enlighet med de regler som nu gäller för markanläggningar i rörelse. TUl denna
grupp kommer markanläggningar av vitt skUda slag att hänföras.
Varaklighetstiden är härvid givetvis svår att bedöma, men i helt övervägande
antalet faU torde fråga inte vara om anläggningar med begränsad varaktighet.
Jag

s. 213 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 213

föreslår
alltså atl 75 % av kostnaderna för dessa anläggningar skall få skrivas av under
20 år, dvs. med 5 % per år.

Som
vUlkor för avdrag bör som normalprincip gälla atl kostnaderna beslritts av den
skattskyldige och avser anläggning, som utförts under den tid han ägt
fastigheten, och alt jordbmksinkomslen redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.
Vidare skall kostnaden ha nedlagts efter ikraftträdandet av de här föreslagna
bestämmelserna. Avskrivningen skall vara planbunden. Omfattar beskattningsår
kortare eller längre tid än tolv månader bör avdraget jämkas i motsvarande mån.
Med hänsyn lill rätten lill föriustutjämnuig saknas anledning alt föreskriva
rätt att på annal säll förskjuta avdrag som mte kunnat utnyttjas vid
laxeringen. Jag anser i likhel med kommitlén all olika regler om beräkning av
avskrivningsunderiag bör gälla vid onerösa och benefika fång. Vid förvärv
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång föreslår jag all den nye ägaren
inte skall få tUlgodoräkna sig vad som kvarstår oavskrivet av markanläggnuig.
Däremot bör den föregående ägaren för det beskattningsår varunder fastigheten
säljs eller byts få avdrag på en gång för vad som återstår oavskrivet. Till den
föregående ägarens avdragsrätt i detta fall återkommer jag i det följande i
samband med behandlingen av utrangeringsavdrag. Jag vill här bara påpeka atl
avskrivning, som återvinns i samband med fastighelsförsäljning, givelvis skall
beaktas i vanlig ordning vid realisationsvinstbeskattningen. Vid förvärv på
annat sätt än genom köp, byte eUer därmed jämförligt fång bör den nye ägaren
däremot få överta överiåtarens avskrivnmgsplan och åtnjuta de värdeminskningsavdrag
som överlålaren inte hunnit tUlgodogöra sig. Delta är en skillnad i förhållande
till vad jag föreslagil i fråga om byggnader vid benefika överlåtelser. Mitt
förslag i fråga om markanläggningar föreslavas emellertid av alt liknande
regler i dag gäller i fråga om markanläggningar i rörelse. Mot denna bakgrand
anser jag det motiverat med skUda behandlingar vid benefika överlåtelser av
byggnader och markanläggningar.

Förslaget belräffande avskrivning av markanläggningar
är självfallet inte avsett atl leda till någon ändring i den redan nu
förefintiiga rällen till direkl avdrag för sedvanliga reparations- och
underhållskostnader på sådana anläggnmgar. Däremot innebär förslaget att
nuvarande rätt lill omedelbart avdrag vid utbyle av sådana anläggningar
bortfaUer. Särskilt avdrag för ersättnmgsanskaffningar får således inle
åtnjutas i framtiden. Detta medför bl. a. att kostnader för fördjupning av
brunn som sinat eller bormuig av ny brunn i stäUet för den som sinat, vUka
arbeten får anses likställda med tillbyggnad resp. nybyggnad, skall föras upp
på avskrivningsplan och bli föremål för årlig avskrivning med 5 % av 75 % av
kostnaden. Enligt min mening finns inga motiv för att reglera avdragsrälten
olika för olika markanläggningar, bortsett från de speciella

s. 214 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 214

täckdiknmgsanläggmngarna.
Någon anledning att särbehandla smärre koslnader, exempelvis för smärre
kompletteringstäckdikningar anser jag inte heUer föreligga. Däremot föreslår
jag i lUdiet med kommittén att kostnaden för rent tUlfäUiga anläggningar,
avsedda att användas endast ett fåtal år, får dras av vid taxering för det år
då anläggningen anskaffades. Motsvarande gäller belräffande tillfälliga
markanläggningar i rörelse.

Avdrag
för reparation och underhåll av byggnad

Kommitténs förslag innebär att kostnader för sådana
ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt vidtas inom ramen för den
bedrivna verksamheten skall likställas med avdragsgUla reparations- och underhållskostnader.
Däremoi skall koslnader för ändringsarbeten av mer genomgripande art på
ekonomibyggnad och kostnader för ändringsarbeten på bostadsbyggnad inte
berättiga till omedelbart avdrag. I det senare fallet skaU kostnaderna enligt
kommitléförslaget aktiveras för att avskrivas genom årliga avdrag.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit
förslaget. Några remissinstanser uttalar sig emellertid för alt den utvidgade
rätten tUl reparationsavdrag skall gälla även för jordbrukets
personalbostäder.

Jag har i sak intet att invända mol förslaget att
kostnader för mindre ändringsarbeten på jordbmkets ekonomibyggnader skall
berättiga tUl avdrag såsom för reparation och underhåll. Så är numera fallet på
rörelsebeskattningens område och motsvarande regler för jordbrukaren skulle
underlätta ändringar i produktionsinriktningen. Den utvidgade avdrags-rätten
bör emellertid inte omfatta jordbrukets personalbostäder, eftersom ändringar
av sådana bostäder sällan är betingade av ändringar i jordbrukete
produktionsinriktning utan merendels har sin gmnd i andra omständigheter.

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning

Utrangeringsavdrag för byggnad medges enligt
gäUande bestämmelser om driftbyggnad på jordbriUtsfastighet utrangeras eller
rivs ned och den skattskyldige förebruigar utrednmg om anskaffningsvärde och
åtnjutna värdeminsknmgsavdrag. Fömtsättnmg för utrangerUigsavdrag är dock att
jordbmket redovisas enligt bokföringsmässiga gmnder. I fråga om
avskrivningsbara markanläggningar täckdiken och skogsvägar finns inte någon
formeU rätt till utrangeringsavdrag. Övertals fastighet genom försäljning eller
därmed jämställd avyttring medges emellertid automatiskt utrangeringsavdrag
genom atl avdrag då får ske för kvarstående oavskrivet värde av sådana
anläggningar. Utrangeras sådan anläggning under verksamhetens fortbestånd eller
nedläggs verksamheten utan avyttring kan utrangeringsavdrag inte komma i
fråga. Så länge fastigheten

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 215

tUUiör
förvärvskäUan jordbruksfastighet, lorde dock rätt föreUgga att åtnjuta
värdeminskningsavdrag enligt den ursprungUga planen.

Enligt kommittéförslaget skaU avdrag vid
utrangering av byggnad i jordbruk få åtnjutas på samma sätt som för byggnad i
rörelse. Reglerna innebär att avdrag vid utrangering eUer nedrivning av annan
driftbyggnad än mangårdsbyggnad får ske för oavskriven del av anskaffningskostnaden.
Med anskaffningskostnad jämställs sådant värde för byggnader som enligt kommitténs
förslag räknats fram genom propor-tionermg av köpeskiUingen för fasligheten
mellan taxerat byggnadsvärde och fastighetens hela taxeringsvärde. Beträffande
markanläggningar föreslår kommittén att utrangeringsavdrag skall medges med anläggningens
skattemässiga restvärde dels vid överiålelse genom försäljning eller jämförlig
avyttring av jordbraksfastighelen, dels vid nedläggning av hela
jordbraksverksamhelen på fasligheten utan att avyttring av fastigheten sker.

De erinringar som framförts mot kommitléförslaget
vid remissbehandlingen sammanhänger främsl med att avdrag inte medges vid utrangering
av mangårdsbyggnad eller för vad som återstår oavskrivet av schablonberäknat
anskaffningsvärde.

Jag anser kommitténs förslag beträffande avdrag för
utrangering av byggnad och markanläggningar väl avvägda. Sådant avdrag bör således
inte medges i fråga om ägarens bostadsbyggnad. Även om utrangeringsavdrag kan
erhåUas för mangårdsbyggnad enligt nu gällande regler vUl jag i likhet med
kommittén erinra om att sådan byggnad, trots att den i viss mån kan betraktas
som driftbyggnad, främst bör jämställas med bostadsbyggnad i förvärvskällan
annan fastighet. Då utrangeringsavdrag inte kan medges i fråga om byggnad i
den förvärvskäUan bör enUgt min mening inte heller rätt tUl utrangeringsavdrag
föreligga beträffande mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet.
Utrangeringsavdrag bör aUteå medges endast såvitt avser ekonomibyggnader och
personalbostäder.

Utrangeringsavdrag bör komma i fråga endast i de
fall när avskrivningsunderlaget utgörs av den faktiska anskaffningskostnaden,
dvs. i de fall då anskaffningskostnaden kan utredas, och i de fall anskaffningskostnaden
beräknas enligt den proportioneringsmetod som jag föreslagit i det föregående.
Att medge utrangeringsavdrag med restvärdet när avskrivnmgen har skett på
grandval av den schablonmetod som nu beskrivs i punkt 2 a första stycket av
anvisningarna till 22 § KL är däremot inte lämpligt.

Såvitt avser markanläggnmgar delar jag kommitténs
uppfattning alt utrangeringsavdrag bör medges när fastighet avyttras genom
försäljnmg eUer liknande fång. Avdraget bör självfallet begränsas till vad som
återstår oavskrivet av den del av anläggningskostnaden som är
avskriv-ningsbar. Rätt till avdrag för oavskrivet restvärde bör vidare
föreligga

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 216

när
hela verksamheten på fastigheten läggs ned. Genom ett sådant restavdrag kan
aUteå den avskrivningsbara kostnaden bli helt avskriven hos den som haft
kostnaden. Som framgått av det föregående får köparen i delta faU inte
tUlgodoräkna sig någol värdeminskningsavdrag på markanläggningen. Anläggningen
är i beskattningsavseende slutgUtigt avskriven. KöpeskUling kan därför,
bortsett från byggnader, inventarier och växande skog, presumeras avse i första
hand mark och inte markanläggning.

Om markanläggning utrangeras under pågående
jordbruksdrift men innan anläggningen hunnil slulavskrivas, bör
värdeminskningsavdrag få åtnjutas även efter utrangeringen i enlighet med den
ursprungliga planen. Jag anser alltså i likhet med kommitlén alt särskUt
utrangeringsavdrag inle behövs för sådant fall.

Jag har i det föregående förordat atl, om
jordbmksfastighet övergått till ny ägare genom arv, gåva eller därmed
jämförligt fång, den nye ägaren bör få tillgodoräkna sig del
värdeminskningsavdrag för markanläggning på fastigheten som skuUe ha
tillkommit förre ägaren om denne fortfarande ägt fasligheten. Med hänsyn
härtill skall överlålaren vid benefika överlåtelser inte ha rätt tUl
utrangeringsavdrag.

Avdragsrätt
för förbättringskostnader på arrenderad fastighet

Enligt gällande bestämmelser medges vid beräkning
av inkomst av jordbraksfastighet avdrag för koslnader för reparation och
underhåll av byggnader, stängsel och diken (22 § 1 mom. KL) under del att
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad på fastighet eller för
grundför-bältringsarbelen därå såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning o.
d. inle är avdragsgilla (22 § 2 mom. KL). Dessa bestämmelser gäller oavsett
efter vilken metod inkomsten redovisas. Frågan om ett arbete skall ha karaktär
av reparation eller underhåll eller av ny-, till- eller ombyggnad eller
grundförbättring har emellertid enligt rättstillämpningen oftast endasl
belydelse för ägare av jordbruksfastighet. Arrendator anses nämligen enligt
praxis berättigad till avdrag för kostnad även för förbättring av jordägarens
egendom under förutsättning atl äganderätten till vad som utförts tillkommer
jordägaren. Arrendator som redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt
bokföringsmässiga grander lorde dock ha valfrUiet att tillgodogöra sig avdrag
för sådana förbättringskostnader på en gång eller fördela dem på återstående
nyttjanderättstid. För jordägaren anses värdet av den verkställda förbättringen
utgöra skattepliktig intäkt. Frågan om dennes skattskyldighet bedöms dock i
regel först sedan nyltjanderätlen upphört och därvid med utgångspunkt i värdet
av då kvarstående förbättring av bestående natur. Arrendators i praxis grundade
rätt till avdrag för förbättringskostnader liksom jordägares skattskyldighet
för värdet av förbättringen gäller även för det fall skyldskap föreligger
mellan jordägaren och arrendatom.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 217

Frågan om arrendators omedelbara avdragsrätt för
förbättringskostnader på annan lUlhörig fastighet har diskuterats i skilda
sammanhang under de senasle årtiondena. All nuvarande rättstillämpning kan utnyttjas
på OtiUbörligt sätt och leda till skatteflykt uppmärksammades redan i slutet av
1940-lalet. Några lagstiftningsåtgärder för all förhindra möjligheterna lill
opåkallade skattelättnader i samband med nyttjanderällsupplåtelser föreslogs
dock inle förrän år 1963, då skatteflyktskommittén lade fram förslag tiU vissa
lagändringar för all komma lill rätta med oUka skatteflyktsålgärder (SOU 1963:
52). Förslaget, som dock inle föranledde ändrad lagstiftning, innebar i
huvudsak atl den omedelbara avdragsrälten skulle ersällas med en tjugoårig
avskrivningstid kombinerad med utrangeringsavdrag, om nyttjanderältsavlalet
upphörde under avskrivningstiden. Vidare föreslogs alt skattskyldigheten för
fastighetsägaren för värdeökningen skulle lagfästas och att skattskyldigheten
skulle inträda när arrendeavtalet upphörde. Slutiigen föreslogs alt
nyttjanderätlsinnehavaren inte skulle medges något avdrag för
förbättringskostnader vid särskUt kvalificerad intressegemenskap dvs. när
nyttjanderältsavtal slutits inom koncerner eller under därmed jämförliga
förhållanden. Förbättringsarbetena skulle i dessa fall anses utförda av
fastighetsägaren. Även företagsskalteutredningen har i sitt betänkande (SOU
1968: 26) berört frågan om nyttjanderättshavares förbättringskostnader på
faslighet som används i rörelse.

Jordbmksbeskatlningskommillén, som anser att regler
i KL bör ges för behandlingen i skattehänseende av förbättringskostnader som
arrendator nedlagt på fastigheten, framhåller att rådande liberala praxis på
området i vissa fall missbrukats i syfte att vinna otillbörlig skattelättnad,
Detla synes emeUertid främsl gälla endasl fall där arrendator och jordägare
slår i intressegemenskap med varandra. Lagreglerna bör enligt kommittén inte få
den effekten att de förhindrar eller försvårar för arrendatorer alt göra
önskvärda och effeklivilelsfrämjande invesleringar i byggnader och
markanläggningar. Det föreslås därför att gällande praxis bör lagfästas utom
för nyss avsedda fall av intressegemenskap. Detta innebär alltså att, om
intressegemenskap inte föreligger, arrendator omedelbart medges avdrag för
förbättringskostnader under förulsätlning alt jordägaren blir ägare lill vad
som åsladkommils genom förbättringen. Arrendatorn bör dock, om han så önskar,
ha rätt att i StäUet aktivera kostnaderna och fördela dem på
nyttjanderättstiden. För jordägarens vidkommande innebär förslaget alt frågan
om beskattning bedöms vid arrendets upphörande eller den tidigare lidpunkl, då
parternas ekonomiska mellanhavanden regleras genom avräkning.

Intressegemenskap skall enligt kommiltéförslagel
anses föreUgga mellan den skaltskyldige å ena sidan och hans föräldrar och
svärföräldrar, far- eller morföräldrar, make, barn, barns make eller barnbarn å
andra sidan eller meUan den skaltskyldige och sådant dödsbo, vari den

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 218

skattekyldige
eller någon av de nu nämnda personerna är delägare. Vidare skall
intressegemenskap anses föreligga mellan den skaltskyldige och sådant
aktiebolag eller sådan ekonomisk förening, vari den skallskyldige ensam eller
tillsammans med någon av nyss nämnda personer har elt bestämmande inflytande på
grund av del samlade innehavet av aktier eller andelar. I fall av
intressegemenskap bör enligt förslaget arrendators avdragsrätt bedömas efter
samma grunder som gäller för ägaren. Förbättringskostnaderna skall därför aktiveras
och arrendatorn bör få åtnjuta avdrag genom årliga värdeminskningsavdrag enligt
reglerna om avskrivning av byggnader, markanläggningar och inventarier. Upphör
arrendet av annan anledning än alt arrendatorn själv blir ägare till
fasligheten, bör han få rätt att dra av sådana förbättringskostnader som han
inte tUlgodogjort sig. Motsvarande föreslås gälla om intressegemenskapen
mellan arrendatom och jordägaren upphör exempelvis genom all äganderätten lUl
fastigheten övergår tiU tredje man. Kommitlén föreslår vidare alt jordägaren
skall beskallas för den del av arrendatorns nedlagda förbättringskostnader som
vid arrendets upphörande kan återstå oavskrivna hos honom och för vilka
arrendatorn alltså därvid medges avdrag.

Flertalet remissinstanser godlar kommitléförslaget.
Viss kritik riktas emellertid mot förslaget om särbehandling av fall av
intressegemenskap. Vidare görs invändningar även mot den av kommittén
föreslagna kretsen av intressegemenskapsfall.

Jag delar kommitténs uppfattning om behov av reglering
i KL av skattekonsekvenserna i det fall arrendatorn nedlagt förbättringskostnader
och äganderätten till vad därigenom tillskapats omedelbart tillfaller
jordägaren. Jag vill särskilt understryka alt de speciella regler som jag nu
ämnar föreslå endast avser sådana kostnader. Om arrendator uppför byggnad eUer
anskaffar inventarium som blir hans egen egendom, får han enligt allmänna
regler tillgodogöra sig avdrag härför genom årliga värdeminskningsavdrag.
Detta bör givetvis gälla oavsett om intressegemenskap föreligger eller ej. Vid
arrendets upphörande skall därvid de allmänna reglema tUlämpas. Jag vUl erinra
om att skatte-rättsligt räknas byggnad å annans mark till faslighet. Detta
innebär att om byggnad, som tUlhör arrendatorn, överlåts till jordägaren i
samband med arrendets upphörande, beskattning kan komma i fråga endast för
realisationsvinst.

Jag vUl här vidare erinra om att enligt allmänna
skatterättsliga principer koslnader för arbeten av grundförbättringskaraktär
skall fördelas på användningstiden. Denna princip har givetvis sin grund i
förelagsekonomiska hänsyn. Jag har i det föregående förordat en sådan ändring
av nuvarande avskrivningsregler alt dessa bättre anpassas efter dagens företagsekonomiska
situation inom jordbruket. Förslaget mnebär en ändrad gränsdragning mellan vad
som i avskrivningsavseende skall anses som

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 219

byggnad,
mark och inventarier och vidare atl de årliga värdeminsknings-avdragen för
byggnadsbeståndet beräknade till viss procent av avskrivningsunderlaget
kombineras med en rätt liU primäravskrivning av viss del av
anskaffningskostnaden. Med en sådan avskrivningsräll kan det starkt
Urågasättas, om särskilda förelagsekonomiska skäl ger stöd för att lagfästa nuvarande
praxis vid arrendeavtal. Självfallet är vid arrendeupplåtelserna avtalstidens
längd en väsentlig faktor i della sammanhang. Det kan emellertid å andra sidan
förutsättas all en arrendator i normalfallet inle är beredd alt lägga ner
några betydande kostnader för invesleringar om han inte kan räkna med alt
bruka den arrenderade fastigheten under en längre lidrymd. I de rena
undantagsfall där en arrendator verksläUer en slörre investering trots atl han
är fullt medveten om att han inom en begränsad tid skall frånlräda arrendet
torde investeringen inte vara motiverad av sådana skäl att anledning finns att
medge avdrag för investeringskostnaderna i samband med att de nedlagts. Med
hänsyn till den föreslagna avskrivningsrätlen lorde del därför inte kunna
anföras några bärande företagsekonomiska skäl för en omedelbar avskrivning av
arrendators koslnader för förbättringsarbeten. Enligt min mening finns inle
heller motiv för alt under nyttjanderättstiden behandla arrendators
förbättringskostnader på olika säll beroende på om äganderätten till vad som
utförts omedelbart tillkommit ägaren eller ej. Principiellt bör
avskrivningstakten i de båda fallen anpassas så alt förbättringsarbetet är
sluiavskrivet då nyttjanderättstiden upphör. Vid arrendeupplåtelser borde
således avskrivningstiden överensstämma med återstående avtalstid. Del är
emellertid i praktiken oftast omöjligt att förutsäga denna återstående
avtalslid. Det är därför lämpligt atl ulgå från en avskrivningstid av tjugo år
utom för läckdiken, där samma avskrivningstid som för jordägaren bör gälla.

Av det föregående framgår att i princip samma
avdragsregler bör gälla för arrendator och jordägare. Anledning finns då inte
atl särbehandla fall där intressegemenskap mellan arrendator och jordägare föreligger.
Emellertid anser jag all i elt avseende åtskillnad bör göras om arrendator
eller jordägare gör investeringen. Såvitt avser vissa markanläggningar är
avskrivningsunderlaget som framgått av det föregående begränsat till 75 % av
nedlagda koslnader. Om arrendator bekostar investeringen bör enligt min mening
hela kostnaden få utgöra underlag. Det kan visserligen anföras skäl för att
härvid behandla arrendator som är i intressegemenskap med jordägaren på annat
säll än annan arrendator. För atl åsiadkomma lällillämpade regler anser jag
dock all samma regler bör gälla vid alla arrendeupplåtelser.

Upphör arrendeförhållandet innan tillgångarna
avskrivits i sin helhet, bör arrendatorn därvid medges avdrag för oavskriven
del av kostnaderna. Detta skall emellertid såvitt avser byggnader givelvis
endast gälla i del faU äganderätten lill byggnad omedelbart tUlfaUit ägaren vid

s. 220 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 220

uppförandel.
Jag har i del föregående redogjort för beskattningen i del fall äganderätten
lill den uppförda byggnaden från början inle tillfallit ägaren.

Om arrendatorn vid arrendeavtalels upphörande eller
vid annan tidpunkt uppbär ersättning av jordägaren för tUlgång som här är i
fråga skall ersättningen givelvis tas upp till beskattning. Arrendatom bör
därvid ha rätt atl liUgodogöra sig avdrag för tillgångens oavskrivna värde.

Eriägger jordägare ersättning till arrendator, bör
denna ersättning anses som jordägarens anskaffningskostnad för
förbättringsarbetet. Jordägaren bör därför få fördela della belopp på de
tillgångar av skilda slag som förbättringen hänför sig till och påföra
delbeloppen resp. avskrivningsunderlag för dessa tillgångar.

I de fall ersällning inle utgår bör jordägarens
skallskyldighet prövas i samband med arrendets upphörande. Beskattning bör
härvid ske för belopp molsvarande del ökade värdet på grund av vad arrendatorn
nedlagt och själv bekostat. Enligt min mening är det inte heller i detta fall
nödvändigt att skUja på om arrendatorn varit i intressegemenskap med jordägaren
eller ej. Del belopp för vUkel jordägaren blir beskattad bör vidare anses som
jordägarens anskaffningskostnad.

Om jordägarens ersätlning undersliger värdet av den
tillgång arrendatorn bekostat skall självfallet återstående del av värdet tas
upp som skattepliktig intäkt av jordägaren. Detta får sedan ingå i jordägarens
avskrivningsunderlag.

Avdrag
för anläggningskostnad för fruktodlingar m. m.

Yrkesmässig frukt-, bär- och blomsterodling där
endast avkastningen är avsedd alt vara försäljningsobjekt hänförs i
beskattningsavseende tUl kategorin anläggningstUlgång av fast egendoms natur.
Detta innebär att avdrag för inköp av sådan odling inle medges. Inte heller
kommer årliga värdeminskningsavdrag i fråga. Avdrag medges i stäUet för kostnad
för ersättningsanskaffning när träd eller buskar byts ut med nya på samma
brukningsenhet.

Andra slag av odlingar anses i allmänhet utgöra
omsättningstiUgångar och koslnader för anskaffning av träd eller buskar är
avdragsgilla som driftkostnader.

Kommittén föreslår rätt lill omedelbart avdrag
såsom för omkostnad för kostnader för inköp och plantermg av alla slags träd
eller buskar för yrkesmässiga frakt-, bär- och blomsterodlingar. Med hänsyn tUl
att dessa koslnader i vissa fall kan uppgå till betydande belopp, föreslår
kommittén vidare atl skattskyldig som så önskar skall medges rätt att i stället
aktivera koslnaderna och senare få åtnjuta avdrag för dem enligt särskild
avskrivningsplan.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 221

Remissinstanserna har i aUmänhet tillstyrkt eller
lämnal kommitté-förslaget utan erinran.

Jag delar kommUténs uppfattning att hUtillsvarande
syslem med avdrag endasl för ersällningsanskaffning vid vissa former av
odlingar inte bör bibehållas. En framträdande olägenhet med systemet är att
avdrag för ersättningsanskaffning kan medges endast under föratsättning alt
omplanteringen sker på mark som lidigare varil planterad med de träd och buskar
som sålunda ersatts. Delta innebär alltså att om ny mark las i anspråk för
odlingar, avdrag i dag inte kan erhållas för anskaffande av träd eller buskar,
även om odlingen behåUs vid sin tidigare sloriek. Milt förslag om övergång lill
bokföringsmässig redovisning av jordbruk innebär alt ersällningsanskaffningsavdraget
i princip slopas i förvärvskällan jordbruksfastighet. All bibehålla della
föråldrade system för vissa former av odlingar anser jag då inte motiverat.

Som ersällning för nuvarande syslem slår två
huvudmetoder för utformning av avdragsrätten till buds, nämligen direktavdrag
för nedlagda koslnader eller avskrivnmg under visst antal år. Mot en regel som
innebär rätt till direktavdrag för hela anläggningskostnaden kan visserligen
riktas invändningar av principieU natur, eftersom det här rör sig om
anläggningstillgång av fasl egendoms natur. Ytterligare kritik, som kan riktas
mot förslaget, är atl nyanläggning kan likställas med anskaffande av
förvärvskälla. Härutöver kan göras gällande alt avdragsrälten inte helt
utformats med utgångspunkt i förelagsekonomiska synpunkter.

Någon skärpning av beskattningen av odUngar är inte
avsedd. Ett avdragssystem, som är enhetligt för alla koslnader, är en
förutsättning för undvikande av de gränsdragningsproblem varom jag nyss ullalat
mig och som är till stor olägenhet vid laxeringen. Del fördelaktigaste
alternativet är då enligt min mening en omedelbar avdragsrätl för alla
kostnader, oavsett odlingens karaktär. Kretsen som berörs av avdragsrätt för
nyanläggningskostnader är ytteriigt begränsad. Vidare viU jag erinra om den
ändring av realisationsvinstbeskattningen som genomfördes år 1967. Genom
ändringen beskattas reaUsationsvinst oavsett tiden för f astighelsinnehavet.
Detta innebär ell korrektiv mol oegenlliga avdrag i de fall försäljning av
fastigheten sker innan odlingen börjat ekonomiskt utnyttjas.

Avdrag för mköp och plantering bör som huvudprincip
tUlkomma endasl den som lagl ner dessa koslnader. Vid förvärv av odling i samband
med mark bör allteå mget avdrag komma i fråga även om viss del av köpeskUlingen
kan anses hänförlig till odlingen.

Med hänsyn tUl all koslnaderna för odlingen i vissa
fall kan uppgå lill betydande belopp anser jag i likhet med kommittén att
kostnaderna alternativt skall kunna aktiveras och senare få åtnjutas enligt
särskild avskrivningsplan. Jag föreslår därför en rätt för skattskyldig som så
önskar att fördela kostnadema på ett antal år i följd så alt de i sin

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 222

helhet
kan dras av under den tid odUngen beräknas vara ekonomiskl användbar. Härvid
bör då, efler mönster av vad som föreslagils beträffande markanläggningar,
gälla att skattskyldig, som äger jordbruksfastighet och på den anlagt odling,
skall vid överlåtelse av fastigheten få göra avdrag omedelbart för oavskriven
del av kostnaderna för anläggningen. Samma bör förhållandel vara om
verksamheten i förvärvskäUan upphör ulan samband med avyttring av fastighet.
Vid överiålelse annorledes än genom köp, byte eller liknande fång bör dock den
nye ägaren få fortsätta avskrivningen enligt planen.

Under remissbehandlingen har framförts önskemål om
atl de regler som kommittén föreslagit i fråga om odlingen skaU tiUämpas såväl
i förvärvskällan jordbmksfastighet som förvärvskällan rörelse. Även enligt min
mening bör detta vara faUet. En ändring av reglerna för rörelsebeskattningen i
detta hänseende kan inte anses föregripa den pågående ulredningen om
företagsbeskattningen.

Avdrag
för substansminskning av naturtiUgång

Intäkt genom tUlgodogörandé av naturtUIgång på
jordbruksfastighet redovisas till beskattning i någon av förvärvskällorna
jordbruksfastighet eller rörelse, beroende på under vUka former den
exploaterade fyndigheten utnyttjas.

Avdrag för substansminskning vid tillgodogörande av
naturtillgång får i båda förvärvskällorna ske i form av årlig avskrivning med
belopp som avpassas så alt tUlgångens anskaffningsvärde blir till fullo
avdraget under den lid tillgången beräknas räcka. I anskaffningsvärdet räknas
in även de kostnader för fyndighetens exploaterande som inte fåll dras av som
driftkostnad.

I praxis tillämpas i vissa fall olika
beräkningsgrunder för bestämmande av naturtillgångarnas anskaffningsvärde i
förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse. I den förstnämnda
förvärvskällan oavsett om inkomsten därav redovisas enligt kontanlprincipen
eller bokföringsmässiga gmnder utgör tUlgångens anskaffningsvärde i
allmänhet den del av anskaffningskostnaden för hela fastigheten som anses
belöpa på tiUgången, eventuellt med tUlägg av sådana exploateringskostnader som
inte får dras av som driftkostnader. Har fastigheten förvärvats genom arv
uppskattas tUlgångens värde på grundval av förhållandet till fastighetens
tolala taxeringsvärde vid arvlåtarens död. Vid gåva beräknas tiUgångens värde
tiU den del den kan antas utgöra av fastighetens aUmänna saluvärde. Även i
förvärvskäUan rörelse tas den verkliga anskaffnuigs-koslnaden upp som
avskrivningsunderlag. Detla gäller emellertid endast i de fall rörelsen
påbörjats i samband med eller före förvärvet av den fastighet på vUken
naturtillgången är belägen. Om fastigheten med naturtUlgången förvärvats innan
rörelsen igångsatts beräknas däremoi anskaffningsvärdet med utgångspunkl i
tillgångens allmänna saluvärde

s. 223 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 223

vid
tidpunkten för rörelsens påbörjande, dvs. del pris som därvid kunnat påräknas
vid en försäljning av hela tillgången lUl en köpare. Givelvis tUlämpas i
förvärvskällan rörelse samma beräkningsgrund oavsett om tillgången är belägen
på fastighet som taxerats som jordbmksfastighet eller annan fastighet.

Kommittén
föreslår all anskaffningsvärdet för naturtiUgång som exploateras i
förvärvskällan jordbraksfastighet skall beräknas på samma sätt som den
anskaffningskostnad som får dras av vid realisationsvinstberäkningen för
försåld fastighetsdel enligt anvisningarna lUl 36 § KL. KommUlén påpekar vidare
atl del inle finns några sakliga skäl för all ha skUda regler för
beräkningsunderlag för naturtillgång i de olika förvärvskällorna där de kan
utnyttjas.

Flertalet remissinstanser godtar kommiltéförslagel
beträffande beräkning av anskaffningsvärde för naturtUIgång i förvärvskällan
jordbruksfastighet. Vidare understryker flera remissinstanser all samma regler
bör gäUa i alla förvärvskällor där avdrag för substansminskning kan förekomma.

Enligt
min mening bör som anskaffningsvärde alllid få las upp den del av
anskaffningskostnaden för fastigheten som belöper på tillgången. Många gånger
kan emellertid svårigheter föreligga atl beräkna denna del på ett rikligt sätt.
Man bör för sådana fall ha en schablonregel som är enkel i tillämpningen. En
lämplig sådan regel är elt anskaffningsvärde beräknat tUl 60 % av aUmänna
saluvärdet för tUlgången vid den tidpunkt då den börjar utnyttjas.

Vid
beräkning av anskaffningskostnaden oavsett vilken metod som härvid används
är det vidare av vikt alt beakta att den mark på vilken naturtUlgången
exploaterats ofta kan ha ell belydande värde även efter det brytningen upphört.
Givelvis bör endasl fyndighetens värde utgöra avskrivningsunderlag. Hänsyn tUl
markens restvärde bör alltså tas vid beräkningen av naturtillgångens
anskaffningskostnad.

Vid
bestämmandet av anskaffningsvärdet skall anskaffningskostnaden ökas med de
kostnader för exploateringen som den skallskyldige svarat för och som inle får
dras av omedelbart som driftkostnad. Del på så säll framräknade
anskaffningsvärdet skall sedan gälla som avskrivningsunderlag under den tid
den skattskyldige utnyttjar tUlgången. Enligt min mening bör detla
anskaffningsvärde få gäUa även för ny ägare, som förvärvat fastigheten genom
benefikt fång.

Liksom
nu vanligen är fallet bör i fråga om grusläkter och liknande naturtillgångar
avskrivningsunderlaget uttryckas i ett belopp per kubikmeter, och
subslansvärdeavdragel således beräknas med hänsyn tUl den mängd som tagits ut
under beskattningsåret. I de fall exploaleringskoslnader, som inte är
omedelbart avdragsgilla, läggs ned sedan man påbörjat exploateringen, skaU
givetvis detla belopp få öka avskrivningsunderlaget.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 224

De nya bestämmelserna för subslansminskningsavdrag
bör få gälla endasl vid bokföringsmässig redovisning. TUl frågor som hänger
samman med övergången återkommer jag i det följande.

Kommitlén och flera remissinstanser uttalar sig för
en samordning av bestämmelserna om substansmmskningsavdrag för alla
förvärvskällor där sådant avdrag kan komma i fråga. Enligt min mening kan inte
några bärande skäl anföras för atl skUda regler skall tillämpas vid bokföringsmässigt
redovisat jordbruk och rörelse. En samordning av dessa bestämmelser motverkar
transaktioner som företas av enbart skatteskal och bidrar vidare lill elt mer
rättvisande taxeringsresullal i förhållandet meUan jordbruk och rörelse. Jag förordar
därför all regler motsvarande de jag föreslagil för förvärvskällan
jordbruksfastighet skall införas även för förvärvskäUan rörelse. Delta
föranleder en ändring i punkt 8 av anvisningarna lill 29 § KL. Emellertid bör
rörelseidkare som redan börjat utnyttja tillgång inte beröras av ändringen. Vad
jag nu föreslagit i fråga om ändring av rörelsebeskattningen kan inte anses
föregripa den pågående ulredningen om företagsbeskattningen.

Övriga
frågor

Enligt nuvarande praxis får skattskyldig som
redovisar inkomst av jordbruk enligt bokföringsmässiga grunder själv bestämma
vUket räkenskapsår han vill ha som beskattningsår för jordbruket. I allmänhet
får dock räkenskapsåret inle översliga 12 månader. Vid verksamhetens början
saml vid omläggning av räkenskapsår får emellertid räkenskapsåret utsträckas
atl omfatta högsl 18 månader [11 § bokföringslagen (1929: 117) och 11 §
förordningen (1951: 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbrak atl föra räkenskaper såsom underlag för taxering]. Kommitlén har inte
ansett sig ha anledning atl föreslå någon ändring i detta hänseende. Emellertid
har kommittén ifrågasatt om inle rällen att använda bralet räkenskapsår bör
förbehåUas den som har ordnad bokföring som avslutas med vinst- och
förlustkonto.

Flera
remissinstanser har uttalat sig för en begränsning av rätten att använda brutet
räkenskapsår. Vid remissbehandlingen har också före-slagUs att en obligatorisk
bokslutsdag bör fastställas för alla jordbrukare. För egen del anser jag atl
rällen all använda bralet räkenskapsår bör få användas endast av de jordbrakare
som avslutar sin bokföring med vinst-och förlustkonto. DeUa innebär en viss
skärpning av vad som gäller f. n. men skärpningen kan anses motiverad från
konirollsynpunkl.

Ackumulerad
inkomst

Enligt gällande bestämmelser får ackumulerad
inkomslberäknmg i förvärvskäUan jordbraksfastighet tUlämpas i fråga om bl. a.
intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning under förulsätlning atl
nyuppsättning inle skett under beskattnuigsåret. Delsamma gäUer inläkt som

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 225

förvärvats
i samband med upphörande av jordbruksulgifler genom försäljning av inventarier
avsedda för sladigvarande bmk samt varor och produkter. I fråga om inventarier
gäller emellertid som förutsättning att de inte varil alt hänföra till
underlaget för byggnad vid beräkning av värdeminskningsavdrag.

Kommitténs förslag innebär att såvitt avser
djurförsäljningar ackumulerad inkomstberäkning endast skall få tillämpas på
inkomst vid avyttring av djur i samband med upphörande av jordbruksdrift eller
vid nedläggning av produktionsgren i samband med stadigvarande
driflom-läggnmg.

En remissinstans har ullalat sig för all
kvarhållande av något eller några djur för hushållsmjölk, hushållsslakt etc.
inle skall sälla ackumulationsreglerna ur kraft saml vidare atl övergång från
nölkreatursbe-sättning till svinbesättning bör jämstäUas med nedläggning av
produktionsgren. Det förordas även all vid avveckling av sidoarrende av belydande
sloriek eller vid avyttring eller ularrendering av del av förvärvskälla
ackumulationsreglerna bör vara tillämpliga.

Jag delar kommitténs uppfattning att en ändring av
bestämmelserna i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst är påkallad. Enligt gällande bestämmelser får alltså
inkomst vid avyttring av hel kreatursbesättning behandlas som ackumulerad inkomst
under förutsättning att nyuppsättning inte skett under beskattningsåret. Detla
innebär all en utförsäljning utan driftomläggnuig kan föranleda ackumulerad
inkomstberäkning och all den skallskyldige efterföljande år kan köpa nya djur
av samma slag och börja bygga upp en ny besättning. Detta kan knappast
överensstämma med förordningens syfte. Med hänsyn härtill och då vid bokföringsmässig
redovisning endasl skillnaden mellan försäljningspriset för djuren och dess
bokförda värde kommer atl träffas av beskattning anser jag starka motiv finnas
för en begränsning av tillämpningen av ackumulationsreglerna. Det kan givetvis
anföras vissa skäl för att en utförsäljning av djur skall anses som ackumulerad
inkomst endast om utförsäljningen sker i samband med upphörande av
jordbmksdrUlen. Djuren på jordbraksfastighet, som redovisas enligt
bokföringsmässiga grander, liksläUs nämligen med varor och ackumulerad
inkomstberäkning är inle avsedd atl få tiUämpas i fall då lagerreserver
upplöses under verksamhetens gång. Jag är emellertid beredd atl godta
kommilléns förslag alt förordnuigens bestämmelser skaU gäUa i fråga om intäkt
vid avyttring av djur i samband med upphörande av djurskötsel oavsett om så
sker vid upphörande av jord-braksdrift eller vid driftomläggning. Djurlagret
har nämligen en speciell ställning och i analogi med vad som gäller vid
nedläggning eller försäljning av rörelsegren bör därför en sådan
driflomläggning kunna hänföras till ackumulerad inkomst.

Däremoi
bör inle enligt min mening en övergång från t. ex. en nöt-

15
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:120 226

kreatursbesättning
liil svinbesättning anses som sådan driftomläggning som bör kunna föranleda
ackumulerad inkomstberäkning. Jag vill här endast erinra om alt sådan
omläggning borde kunna ske på sådant sätt all vid beskattningsårets utgång en
djurbesättning finns och all värdet av denna djurbesättning därvid kan skrivas
ned för alt motverka alltför stora skattekonsekvenser i anledning av
nölkrealursförsäljningen.

Vidare bör enligt min mening krävas fullständigt
upphörande med djurskölseln för atl ackumulerad inkomstberäkning skall få
tUlämpas. Ell kvarhåUande av några djur bör alltså utgöra hinder för tUlämpningen
av förordningen. Detla stäUningstagande föreslavas främsl av atl svåra
gränsdragningsproblem bör undvikas. Vidare kan det i sammanhanget inte bortses
från att en jordbrukare, som behåUer ett fåtal djur, senare kan börja bygga upp
en ny besättning. Enligt min mening är det naturligt atl del bör ankomma på den
skallskyldige alt visa atl fråga är om sladigvarande driftomläggning.

Avveckling av sidoarrende eller avyttring eller
ularrendering av del av förvärvskälla bör inte få föranleda tUlämpning av
bestämmelserna om ackumulerad uikomst med hänsyn lill de svåra
gränsdragningsproblem som då skiUle uppkomma.

Den ändring jag här föreslagil av
ackumulationsreglerna bör gälla endasl för den som redovisar inkomst av
jordbruksfastighet enligt bokfö ringsmässiga grunder.

Frågor
i samband med övergången till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder

Övergången till bokföringsmässig redovisning av
jordbruksfastighet innebär enligt kommitténs beräkningar att i slorl sett 79
000 idkare av jordbruk kommer att byta redovisningsmetod under perioden 1974
1978. I del följande kommer jag alt la upp frågan om övergångstaklen och de
omständigheter som härvid bör vara avgörande. Dessförinnan behövs emellertid
en redogörelse för principerna för beräkning av mgångs-värdena i den första
balansräkningen.

Ingångsvärden

Ingångsvärde
för byggnader m.m.

Enligt gällande rätt kan skattskyldig vid såväl
kontantmässig som bokföringsmässig redovisning av jordbruksfastighet välja
meUan fyra metoder för att fastställa avskrivnmgsunderiagel för jordbrukets
byggnader. Tre av metodema kräver värdeminskningsplan. Den inte planbundna metoden
innebär alt ett schablonmässigt beräknal värde tas upp som underiag. Della
värde skall motsvara två tredjedelar av summan av under beskallningsärel
gällande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, vär-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 227

de
av övrig mark och värde av särskilda tUlgångar, minskat med skäligt värde på
mera belydande naturtUlgångar och särskilda förmåner. Skogsmarksvärdet
inräknas dock med högsl 25 000 kr. Vid tUlämpning av denna metod förändras
avskrivningsunderlaget alll eftersom laxerings-värdet förändras.

De tre övriga metoderna de planbundna
fömlsäller naturligtvis att del en gång fastställda avskrivningsunderlaget
skall gäUa för framtiden oavsett hur taxeringsvärdet förändras. Underlaget
ökas däremot ined investeringar i byggnader och reduceras på grund av
utrangering eller brand. Den första av dessa meloder innebär alt
anskaffningskostnaden i de fall den kan visas las upp som
avskrivningsunderlag. Vidare kan som anskaffningskostnad tas upp värde av del
schablonmässigt beräknade avskrivningsunderlaget ökat med faktiska koslnader
för ny-, lill-eller ombyggnad som ulförte efter den tidpunkt, till vilken
schablonvär-del hänför sig (den s. k. kombinerade metoden). Slutiigen kan
faslighels-ägaren la upp anskaffningskostnad för del av byggnadsbeståndet.
Denna metod kan användas i de fall ägaren kan visa anskaffningskostnaden för
byggnader, som uppförts före den tidpunkt till vilken taxeringsvärdet hänför
sig, och denna kostnad överstiger värdet av det schablonmässigt beräknade avskrivningsunderlaget.

Huvudparten av landets jordbrukare lorde använda
den inte planbundna schablonmässiga metoden för all fastställa
avskrivningsunderlaget. En mindre del torde dock ha gått över till planenlig
avskrivning enligt den kombinerade metoden.

Kommitléförslaget innebär i huvudsak atl
ingångsvärdet efler den skaltskyldiges val skall beräknas enligt ettdera av
följande fyra alternativ, nämligen den faktiska anskaffningskostnaden, hälften
av 1970 års laxerade jordbruksvärde med minskningar i de hänseenden som f. n.
gäller vid schablonmässig beräkning av byggnadsavskrivning, 1975 års taxerade
byggnadsvärde eller vid förvärv efter 1969 års utgång så slor del av
köpeskillingen för fastigheten som 1975 års laxerade byggnadsvärde ulgör av
samma års totala taxeringsvärde. Värde som sålunda framräknats skaU enligt
förslaget korrigeras med hänsyn tUl vissa åtnjutna värdeminskningsavdrag och
vissa nedlagda koslnader. Vidare avses värdena skola kunna jämkas under vissa
förutsättningar.

Etl flertal remissinstanser anser att man bör
avvakta med alt lagstifta om ingångsvärde beräknat med tillämpning av taxerat
byggnadsvärde. Vid remissbehandlingen har vidare framförts synpunkter på
underlaget för beräkningen av ingångsvärdet.

Jag har vid behandlingen av de materiella reglerna
vid bokföringsmässig redovisning föreslagil obligatorisk planenlig avskrivning
av byggnader i del nya systemet. Della innebär alltså all övergång lill bokföringsmässig
redovisning efler 1972 års utgång automatiskt medför skyldighet all samtidigt
gå över tiU planenUg byggnadsavskrivning. Vidare

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 228

skall
även de jordbrukare som vid utgången av år 1972 redan tUlämpar bokförUigsmässig
redovisnmg vid 1974 års taxering använda planbunden avskrivning.

I samband med att jag i del föregående lade fram
mma synpunkter och förslag i fråga om de materiella reglerna för värdenunskning
av byggnad har jag nämnt att någon redovisning av byggnadsvärde vid fastighetstaxering
inte kan ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. För atl inte frågan om
övergång inom jordbmket tUl bokföringsmässig inkomstredovisning skall försenas
ytterligare har jag också föreslagit en särskild schablonmelod för beräkning av
avskrivningsunderlag för byggnad i de fall efler överlåtelse
anskaffningskostnaden för byggnaderna mte kan utredas. Eftersom byggnadsvärde,
fastställt vid fastighetstaxeringen, inle föreligger f. n. bortfaller
naturligen två av de alternativ som kommitlén föreslagit. För den fortsatta
diskussionen bör i stället följande utgångspunkter gälla.

Vid övergången förekommer två olika lypfaU:
skallskyldig som redan före övergången avskriver enligt plan och skattskyldig
som inle gör del. De två typfallen bör behandlas var för sig. Innan så sker bör
emellertid några generella synpimkter framhåUas.

Del nya systemet bör inle leda tUI omotiverade
skatteskärpningar. A andra sidan är den nuvarande metoden med "evig"
avskrivning i schablonfallet inle förenlig med elt modernt företagsekonomiskt
synsätt och är inte heller avsedd alt få användas i forsällningen. Någon
kompensation för bortfallet i della hänseende, i synnerhet ökningen av
avskrivningsunderlag genom höjningar av taxeringsvärdet, kan jag inte finna
anledning all föreslå. Däremot är jag, såsom tidigare framhållits, beredd att
förorda en avskrivningstakt, som är mer förenlig med de jordbmksekonomiska
förhållandena.

FaU där planenlig avskrivning av byggnader förekommer
redan före övergången

Skattskyldig, som kan visa den faktiska
anskaffningskostnaden, bör givetvis få använda denna kostnad som ingångsvärde.
I flertalet fall torde emellertid anskaffningskostnaderna inte ktmna utredas, i
varje fall inte annat än såvitt avser vissa nyinvesteringskoslnader. Avskrivningsunderlaget
utgörs här delvis således av elt värde som framräknats med hjälp av
schablonregeUi i punkl 2 a försia stycket av anvisnmgarna tUl 22 § KL, men
detta värde får, sedan avskrivningsplanen en gång upprättats, därefter inle ändras
även om taxeringsvärdet sedermera höjs.

I de fall det här rör sig om fkiner jag lämpligt
att låta avskrivningen ske enligt planen även efter övergången liU del nya
systemet. Under vissa förutsättningar bör dock viss del av underlaget få
tillföras avskrivningsunderlaget för mvenlarier. Jag återkommer i det följande
till frågan om sådan avräknmg från avskriviungsunderlagel för bygg-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 229

nåder.
Vidare bör den ändringen få ske att nyinvesteringar i byggnadsbeståndet efter
övergången bör få skrivas av i snabbare takt enligt vad jag föreslagit i
avsnittet om de materiella reglerna.

Har fastigheten förvärvats genom benefikt fång
efler utgången av år 1972 och sker övergången lUl bokföringsmässig redovisning
i samband med övertagandet, får övertagaren som ingångsvärde använda det värde
vartill överlåtaren varil berättigad.

Fall där "evig" avskrivning föreligger vid
övergängen

I de nu avsedda fallen beräknas
byggnadsavskrivningen helt enligt punkt 2 a försia stycket av anvisningarna lUl
22 § KL. Avskrivningen är "evig" och underlaget ökar när
taxeringsvärdet höjs. Inle heller dessa fall bör, i enlighet med vad jag nyss
nämnt, drabbas av omotiverade skatleskärpningar i och med övergången. Detla kan
undvikas, om skattskyldiga som nu avses får som ingångsvärde ta upp åtminstone
det avskrivningsunderlag som gäller vid övergången. De bör givelvis också vara
oförhindrade all ta upp de fakliska anskaffningskostnaderna, om dessa kan
utredas. Vill de utnyttja den s. k. kombinerade metoden efter övergången bör
även detta stå dem tUl buds. Emellertid bör i princip endast sådana
investeringskostnader tas med vid bestämmandet av ingångsvärdet som inte
beaktats i det reella taxeringsvärde som ligger lill grand för schablonen.
Detla innebär atl, om övergången sker år 1974 och nytaxeruig av fastigheten
inle ägt rum efler 1970 års allmänna fastighetstaxering, alla kostnader
avseende nybyggnads- och förbällringsarbelen som skett efter 1969 års utgång
får las med i ingångsvärdet, trots all fastighetens taxeringsvärde formellt
hänför sig tUl den 1 januari 1974. Har emellertid nytaxering skett, låt säga år
1972, får endasl investeringar för byggnadsarbeten ulförda efler utgånggen av
år 1971 räknas in i ingångsvärdet. Det är härvid likgiltigt huruvida
nytaxeringen grundals på byggnadsinvesteringar eller ej.

Den nu redovisade ståndpunkten kräver emellertid
komplettering i etl avseende. En skattskyldig som förvärvar jordbruksfastighet
efler ikraftträdandet av de här föreslagna reglerna kommer i enUghet med vad
jag föreslagit i avsnittet om de materiella reglerna atl få använda en
proporlioneringsregel för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnader i
de fall han mte kan visa den verkliga anskaffningskostnaden. Denna
proportioneringsregel innebär atl avskrivnuigs-underlagel skall beräknas på
gmndval av taxeringsvärdet och, där exploaleringsvärde, värde av mera
betydande naturtillgångar eller särskilda förmåner eller skogsbruksvärde
överstigande 25 000 kr. inte förekommer, motsvara 25 % av köpeskillingen. I
annat fall utgörs avskrivningsunderlaget för byggnader av den del av
köpeskiUingen som svarar mot 25 % av taxeringsvärdet minskal med värden av de
nu nämnda slagen. Proportioneringsregeln ger i praktUcen samma utslag som
schablonmetoden enligt

s. 230 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 230

punkt
2 a första stycket av anvisningarna tUl 22 § KL i de faU där köpeskillingen
överensstämmer med taxeringsvärdet. I de fall där emellertid fastigheten förvärvats
kort lid före ikraftträdandet och då ofta lill elt pris som överstiger
taxeringsvärdet slaille etl ingångsvärde beräknat på sätt som jag här
föreslagil, dvs. med utgångspunkt i schablonregeln i punkt 2 a första stycket
av anvisningarna till 22 § KL, leda till obillighet i förhållande till det nyss
skildrade förvärvsfallet, i synnerhet som man inte kan hävda alt
anskaffningskostnaden redan skrivits av till stor del. Jag föreslår därför att
om fastigheten förvärvats efter utgången av år 1969, den skaltskyldige bör få
välja mellan etl ingångsvärde beräknat enligt punkt 2 a första stycket av
anvisningarna lill 22 § KL och ett ingångsvärde på byggnadema beräknat enligt
den proportioneringsmetod jag nyss berört, den s. k. tjugofemprocentsregeln.
Möjligheter till jämkning av underlaget bör i det sistnämnda altemativel kunna
ske om resultatet i avsevärd mån över- eller undersliger vad som kan anses
rimligt i det särskUda faUet. Jag vUl i detta hänseende hänvisa till avsnittet
om de materiella reglerna. Dessutom vUl jag tUlägga att någ-got
byggnadsavskrivningsunderlag givetvis inte skall medges i de faU där byggnader
inte förekommer. A andra sidan bör fakliska koslnader för byggnadsinvesteringar
nedlagda efter förvärvet få med räknas i ingångsvärdet även i de fall där
tjugofemprocentsregeln tillämpas.

Har kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
bestrilts genom ianspråktagande av medel, som avsatts till investeringsfond
eller liknande anordning för uppskov med inkomstbeskattning, skall
ingångsvärdet minskas med vad som sålunda lagits i anspråk.

Har fastigheten förvärvats genom benefikt fång, får
övertagaren som ingångsvärde använda del ingångsvärde vartUl överlålaren varit
berättigad.

A
vskrivningsprocent

För de övergångsfall där avskrivning enligt plan
redan förekommer bör, som jag nyss framhållit, planen följas även efter
övergången. Detta innebär också att den procentsats som gäller för planen vid
övergången skall följas i fråga om det underlag som redan förts upp på planen.
Nyinvesteringar, dvs. sådana som skett efter övergången, avses emeUertid, som
jag också nyss nämnt, skola få skrivas av i snabbare takt i enlighet med vad
jag föreslagil i fråga om avskrivningsprocent i avsnittet om de materiella
reglerna.

FöreUgger inte avskrivningsplan för byggnader vid
övergången, kan man skilja mellan fall där underiaget skall utgöras av faktiska
anskaffningskostnader, fall där ingångsvärdet beräknas på grundval av punkl 2
a första stycket av anvisningarna lill 22 § KL saml fall där proportionering
för framtagande av byggnadsvärde enligt den av mig i det föregående

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 231

föreslagna
tjugofemprocentsregeln får användas. I det förstnämnda fallet bör individuell
avskrivning äga rum enligt den procenteats som skall tillämpas enligt vad jag
anfört i avsnittet om materiella regler. Likaledes bör vad jag anfört om
procentsats i della avsnitt gälla där tjugofemprocentsregeln används. Här är
del emellertid fråga om procenten vid kollekliv avskrivning. När ingångsvärdet
beräknas på gmndval av punkt 2 a första stycket av anvisningarna lUl 22 § KL
bör emellertid avskrivningen följa nuvarande procenteats vid kollekliv
avskrivning. Annars skulle sådan skattskyldig komma i ett omotiverat bättre läge.

Utbrytning
av byggnadsinventarier

De nya avskrivningsreglerna för jordbruksbyggnader
innebär bl. a. att vissa koslnader för inredningar och maskinell utrustning m.
m. i avskrivningshänseende skall få behandlas på samma sätt som inventarier, även
om investeringen sålunda avser förbättringsarbeten på själva fastigheten eller
byggnader som tUlhör den. Hur utbrytning av underlaget för sådana slag av
koslnader i och för övergången skaU ske måste sålunda regleras. I detla avsnitt
avser jag emellertid atl behandla endast utbrytning från avskrivningsunderlaget
för byggnader.

En fullständig redovisning i fråga om
anskaffningskostnader och redan åtnjutna avdrag för byggnadsinventarier att
använda som grundval för bestämmande av ulbrylningsvärden kan naturligtvis inle
ske. Reglerna måste därför bli schablonarlade.

En lämplig avvägning synes mig vara alt tillåta
utbrytning av anskaffningskostnaden för byggnadsinventarier som lillförls
fastigheten efler utgången av år 1969. Har fastighet förvärvals efler utgången
av år 1969 bör emellertid endast koslnader som nedlagts efler förvärvet få
räknas av. Jag anser nämligen inle motiv finnas för att beakta andra kostnader
än den skaltskyldiges egna. Vidare bör de fakliska koslnaderna före utbrytningen
minskas i den mån dessa koslnader lidigare avdragils eller avskrivils.

Ingångsvärde
för inventarier

I jordbruk, som redovisas enligt kontantprincipen,
får avdrag inte göras för nyuppsättning av eller värdeminskning på inventarier.
I stället medges avdrag för kostnad för anskaffande av inventarier till ersällning
för avyttrade, utrangerade eller förlorade inventarier. När nyuppsättning och
nyanskaffning föreligger samtidigt, exempelvis om äldre maskin ersätts med ny
av annan och bättre konstruktion, medges i allmänhet avdrag med så stort belopp
av köpeskUlingen för den nya maskinen som en maskin av samma sort som den äldre
skulle ha kostal, i den mån den kan fås på marknaden. Kravet på atl det utbytta
inventariet skall ha nedskrotals eller avyttrats upprätthålls inte alltid i

s. 232 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 232

rättstiUämpningen.
Man torde nämligen i flera fall godta att det utbytta inventariet behåUs som
reservmaskin och ändå medge avdrag för åtminstone del av likviden för den nya
maskinen.

Mot avdragsreglerna svarar bestämmelser i 21 §
försia stycket KL alt vad som erhållits genom löpande försäljning (ej
realisation) av inventarier skall tas upp som inläkt av jordbruksfastighet.
Vid realisation av inventarier tillämpas reglerna i 35 § KL. Endasl
undantagsvis torde beskattning härvid komma i fråga.

För atl jordbmkare skall bli kompenserad för icke
avdragsgilla nyuppsätlningskoslnader får han enligt gällande regler vid
frivillig övergång till bokföringsmässig redovisning ta upp etl ingångsvärde
för befintliga inventarier som underlag för beräkning av värdeminskningsavdrag.
Della ingångsvärde skall i första hand motsvara den faktiska nyuppsättningskoslnaden.
Kan denna inle visas och della torde vara det vanliga fastställs
ingångsvärdet efter individuell värdering. Härvid tas i allmänhet upp värdet
för samtliga inventarier i enlighet med de normvärden som riksskatteverket
fastställer för olika slag av jordbruksinventarier. Dessa normvärden motsvarar
80 % av inventariernas återanskaffningsvärde.

När de av riksskatteverket fastsläUda normvärdena
används får man ofta ett gynnsammare resultat än när man yrkar avdrag med den
faktiska nyuppsättningskoslnaden, i synnerhet om begagnade inventarier anskaffats.
Priset på begagnade inventarier undersliger i regel 80 % av anskaffningskostnaden
för nya inventarier. Det torde således förekomma fall där ingångsvärdet högst
betydligt överstiger nyuppsättningskostnaden. Med hänsyn till det nu sagda
vågar man anta att normvärdena i flera fall kommit tUl användning trots att den
faktiska nyuppsättningskoslnaden kunnat visas.

Enligt kommitténs förslag skall för de jordbrukare
som inte redan redovisar enligt bokföringsmässiga grunder den fakliska
nyuppsättnings-kostnaden alllid kunna tas upp som ingångsvärde vid övergången
lill bokföringsmässig redovisning. Den som har drivit jordbruk under kortare
tid än fem år vid övergången skall enligt förslaget vara hänvisad till endast
nyuppsättningskostnaden för bestämmande av ingångsvärdet, medan den som då drivit
jordbruk under minst fem år skall ha valrätt mellan ursprungUga
nyuppsättningskostnaden och en s. k. kombinationsmetod för beräkning av
ingångsvärdet. Kombinationsmetoden innebär att ingångsvärdet skall motsvara
anskaffningskostnaderna i sin helhet för inventarier som anskaffats inom fem år
före övergången till bokföringsmässig redovisning samt 65 % av
återanskaffningsvärdel för övriga inventarier. Kommittén föreslår vidare vissa
undantag vid benefika förvärv och vid köp liU underpris från en preciserad
krets närstående.

Remissinstansema har i allmänhel godtagit
kombinationsmetoden. Valet av procentsats har emellertid diskuterats.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 233

Det aktuella förslaget innebär en väsenilig
utvidgning av inventariebegreppet i förvärvskällan jordbruk. Som jag tidigare
utvecklat kommer i vissa faU byggnadstUlbehör och markanläggningar alt hänföras
tUl inventarier i avskrivningshänseende. Byggnadstillbehören avses i enlighet
med redovisningen i det föregående komma att brytas ut ur avskrivningsunderlaget
för byggnader och överföras till avskrivningsunderlaget för inventarier. För
dessa inventarier dvs. fasla maskiner och inventarier kommer alltså det
belopp som överförs från underlaget för byggnadsavskrivningar alt ingå i
ingångsvärdet. I fråga om markanläggningar, som skall ingå i
avskrivningsunderlaget för inventarier, innebär mitt förslag atl avskrivning
skall få göras endasl på koslnader som nedläggs efter övergång tiU redovisning
enUgl bokföringsmässiga grunder. Molsvarande problem uppkommer alltså inte
beträffande markanläggningar.

För övriga inventarier, dvs. sådana inventarier för
vilka i dag skulle beräknas ingångsvärde vid friviUig övergång till
bokföringsmässig redovisning, bör följande gälla.

Ingångsvärdet bör i princip motsvara den fakliska
ursprungliga nyuppsättningskoslnaden. Skallskyldig bör alltså alltid ha
möjlighet att bestämma ingångsvärdet till den fakliska nyuppsättningskoslnaden,
om han kan visa denna.

Kan den faktiska nyuppsättningskostnaden inte
utredas och detta torde vara situationen för det övervägande antalet
skallskyldiga måste ingångsvärdet beräknas schablonmässigt. Jag anser mig i
princip kunna godta kommitténs förslag belräffande bestämmande av ingångsvärde
för inventarier i detla fall. Förslaget innebär atl den som drivit jordbruk
under minst fem år bör få ta upp värdet av inventarier som innehafts under
högsl fem år till anskaffningskostnader och värdet av övriga inventarier tUl
viss del av åleranskaffningskoslnaden vid övergången. Syftet med reglerna om
rätt till ingångsvärde för inventarier är att kompensera jordbrakaren för den
ursprungUga nyuppsättningskostnaden. För denna kostnad har avdrag inte
åtnjutits. Om jordbrakaren emellertid, efter övergången till bokföringsmässig
redovisning, säljer inventarier, uppkommer skattepliktig intäkt i
förvärvskällan jordbruksfastighet. Invenlariebeståndel på en
jordbruksfastighet är heterogent sammansatt och innefattar i regel inventarier
där nyuppsättningen ligger myckel långt tillbaka i tiden såväl som
nyuppsättningar som skett på senare tid. I aUmänhet torde man kunna räkna med
all anskaffningarna under en femårsperiod före övergången till största delen
utgjort ersättningsanskaffningar. För sådana anskaffningar medges avdrag vid
taxeringen. Det lorde vara vanligt atl kostnaden för ersällningsanskaffning
överstiger den faktiska nyuppsättningskoslnaden. Jordbrukarna blir således i
allmänhel överkompenserade genom regeln alt ingångsvärdet för in-

s. 234 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 234

venlarier
som innehafts mindre än fem år får beräknas till anskaffningskostnaden. Med
hänsyn härtill finner jag motiverat atl ingångsvärdet för inventarier, som
innehafts mer än fem år, schablonmässigt sätts lill 50 % av
åleranskaffningskostnaden.

Den här föreslagna schablonmeloden kan emellertid i
vissa lägen leda lill icke godtagbara resullal, t. ex. om nyuppsättning sker
med begagnade inventarier kort före övergången varefler dessa ersätts med nya,
likaledes före övergången. Syftet med sådana åtgärder kan nämligen huvudsakligen
ha varit att vinna förmån vid beskattningen. Elt annat fall som jag har i
åtanke gäller s. k. reservmaskiner, dvs. maskiner där ersättningsavdrag redan
medgetts helt eller delvis. Om både ersältningsmaskin och reservmaskm får
medräknas, kan delta ibland leda till för högt ingångsvärde. Vidare förekommer
på vissa jordbruk maskiner som har ett myckel högt återanskaffningsvärde t.
ex. grävmaskiner och skogsmaskiner men som efter vad som kan antas har kunnat
anskaffas för lågt pris mer än fem år före övergången till bokföringsmässig
redovisning. För nu avsedda fall bör finnas jämkningsregler. Vid en jämkning
bör man försöka komma fram tUl elt värde som så nära som möjligl ansluter lill
den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden.

Har inventarium förvärvats genom benefikt fång, bör
ingångsvärdet beräknas lill 50 % av åleranskaffningskoslnaden. Om den
huvudsakliga delen av invenlariebeståndel förvärvals på detla sätt, bör dock
som ingångsvärde få tas upp samma värde som överlåtaren skuUe ha fåll beräkna
vid övergång.

För att elt inventarium skall kunna tas med vid
beräkning av ingångsvärde bör självfallet krävas att det finns på
jordbruksfastigheten vid tidpunkten för övergången till bokföringsmässig
redovisning och vidare alt det är avsett atl stadigvarande användas för
jordbruksdriften.

För den som kommer att tiUämpa s.k. räkenskapsenlig
avskrivning är det av särskild betydelse när inventarierna skall anses
anskaffade. Inventarier som förvärvats en längre tid före övergången kan
nämligen skrivas av med betydande belopp genom den s. k. supplementärregeln, om
detta behövs för att eliminera bokföringsmässig vinst, som kan uppkomma i
samband med övergången. I de fall den verkliga nyuppsättningskoslnaden utgör
ingångsvärde bör inventariet anses anskaffat vid nyuppsättningen, oavsett om
det senare utbytts. Vid tiUämpning av den schablonmässiga beräkningsmetoden bör
inventarierna däremot anses anskaffade under övergångsåret. För detta synsätt
talar bl. a. den omständigheten att ingångsvärdet beräknas till viss kvotdel
av del aktuella återanskaffningsvärdel. Jag anser del alltså naturligt att etl
inventarium skall anses anskaffat vid den tidpunkt vartill ingångsvärdet hänför
sig.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 235

Ingångsvärde
för markanläggning

Enligt gällande bestämmelser kan värdeminskning av
markanläggning komma i fråga endast beträffande täckdiken och skogsvägar i den
mån jordägaren bestritt kostnaden under sin egen innehavslid. Vid benefika
överlåtelser kan övertagaren dock fortsätta avskrivningen i enlighet med
överiåtarens avskrivningsplan. Underlag för avskrivning utgör i fråga om
täckdiken hela nedlagda kostnaden saml belräffande skogsvägar 1/3 av kostnaden.

Jag har i det föregående föreslagil alt den som
gått över lill bokföringsmässig redovisning i del nya systemet skaU medges
värdeminskningsavdrag för alla egentiiga markanläggningar. För läckdiken bibehålls
nuvarande regler med den ändringen atl koslnader för huvudavlopp skall
inräknas i avskrivningsunderlaget. För övriga egentliga markanläggningar har
jag förordat alt 75 % av kostnaderna för anläggningen utgör
avskrivningsunderlag. Till markanläggningar hör även skogsvägar av varaktig
natur.

Mitt förslag tUl avskrivning av markanläggningar
överensslämmer med vad kommittén förordat i detta avseende. Kommittén har av
praktiska skäl ansett att de nya reglema skall tillämpas endast på kostnader
som hänför sig lill lid efter del att den nya lagstiftningen trätt i krafl.
Något ingångsvärde för andra markanläggningar än läckdiken eller skogsvägar bör
således enligt kommittén inte komma i fråga. Kommitlén föreslår alt kostnader
för täckdiken och skogsvägar som uppförts på avskrivningsplan före 1973 års
ingång skall skrivas av på samma sätt som enligt gällande regler. Kommittén
anser del möjligen motiverat alt något mjuka upp avskrivningsreglerna för de
skogsvägskostnader som en skattskyldig haft årel före det då de nya gynnsamma
avskrivningsreglerna träder i kraft. Vid remissbehandlingen har i några
yttranden framförts önskemål om all kostnader för vissa markanläggningar som
nu inle är avdragsgilla skall beaklas vid övergången lill bokföringsmässig redovisning
enligt det nya systemet.

Jag delar kommitténs uppfattning alt de nya
reglerna för värdeminskning av markanläggningar skall gälla endast kostnader
som nedlagts sedan jordägaren övergått tUl bokföringsmässig redovisning i det
nya systemet. Delta innebär alltså att något ingångsvärde för andra
markanläggningar än täckdiknmgar och skogsvägar inle bör komma i fråga. Jag vUl
i detla sammanhang peka på att värdeminskningsavdrag enligt nuvarande regler
medges för kostnader för läckdiken, som såväl antalsmässigt som kostnadsmässigt
intar en dominerande ställning bland egentliga markanläggningar inom
jordbruket. Beträffande skogsvägar, för vUka värdeminskningsavdrag medges på
etl avskrivningsunderlag motsvarande 1/3 av de verkliga kostnadema, saknas
anledning atl förorda omräkning av underlaget i samband med övergång lill
bokföringsmässig redovisning enligt del nya systemet.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 236

Ingångsvärde
för naturtUlgångar

Jag har vid behandlingen av de materieUa reglerna i
det nya systemet bl. a. föreslagit regler för faststäUande av naturtUlgångs
anskaffningsvärde. Förslaget innebär i princip att som värde skall tas upp
tillgångens anskaffningskostnad eller 60 % av allmänna saluvärdet vid den
tidpunkt då tillgången börjar utnyttjas. Vad jag härvid föreslagit avser
naturligtvis endast frågan om anskaffningsvärdets bestämmande i de faU
tUlgodogörandet av naturtUIgång igångsätts efler del att den skattskyldige
gått över tUl bokföringsmässig redovisning av jordbmk enligt de nu föreslagna
reglerna. Har utvinningen påbörjats före övergången, bör sättet för beräkning
av avdrag inle ändras.

Ingångsvärde
för djur

I kontantmässigt redovisal jordbruk görs skiUnad
mellan djur som är all anse som inventarier (slamdjur) och andra som inle
räknas dit (omsättningsdjur). Rådande praxis vid taxering enligt
kontantmetoden ger vid handen alt till stamdjur i regel hänförs slamtjurar och
mjölkkor saml ett rekryteringsunderlag av högst lika många kvigor och kalvar
som anlalet kor. Vidare räknas i allmänhet hästar, som uppnått två års ålder,
till stamdjuren liksom smådjur, (svin, får elc.) som används för avels-ändamål.
TUl omsältningsdjur räknas djur, som är föremål för snabb omsättning. Kostnaden
för nyuppsättning av stamdjur är inte avdragsgill. Löpande försäljning
beskallas som inkomst i förvärvskällan. Ersättningsanskaffningar är
avdragsgilla. Realisation av stamdjur föranleder beskattning endast i den mån
så kan ske enligt bestämmelserna för realisationsvinst i 35 § KL. För
omsällningsdjur är anskaffningskostnaden alllid avdragsgill. Försäljning
föranleder aUlid beskattning som inkomst i förvärvskällan.

Principen om fördelning av djurbesättningar i
stamdjur och andra har föranlett en ändring år 1970 i övergångsbestämmelserna
till 1951 års bestämmelser om bokföringsmässig inkomslredovisning av jordbruk
(SFS 1951:790), varigenom ingångsvärde vid övergång till bokföringsmässig
redovisning medges endasl för stamdjur. I likhel med vad som gäller om
inventarier skall i försia hand den verkliga nyuppsättningskoslnaden för
stamdjur tas upp som ingångsvärde. Om denna kostnad inle kan visas, skall som
ingångsvärde tas upp 5/4 av de värden som riksskatteverket fastställer för
olika djur i skUda åldersgrupper. Del fastsläUda värdet motsvarar i allmänhel
80 % av allmänna saluvärdet. Ingångsvärdet kommer således i slort atl utgöras
av del fulla allmänna saluvärdet.

Enligt kommittéförslaget skaU den skattekyldige som
ingångsvärde för stamdjur aUtid få använda nyuppsättningskoslnaden. Har han
haft stamdjursbesättning under minst fem år, skall han alternativt få välja
etl

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 237

schablonmässigt
beräknat värde på de slamdjur som finns på jordbraksfastighelen vid
övergången. Detta schablonmässiga värde skall motsvara ett genomsnittligt
allmänt saluvärde under viss lid. Förslaget innebär vidare särskilda regler i
det fall skallskyldig inom fem år fÖre övergången övertagit stamdjur i samband
med överlagande av den förvärvskälla i vUken de ingått.

Enligt min uppfattning bör följande beaktas vid
bestämmandet av ingångsvärde för slamdjur. Varken f. n. eller i det nya
systemet görs för jordbrakare som redovisar enligt bokföringsmässiga grunder
någon skillnad vid försäljningar mellan stamdjur och omsältningsdjur. Hela
djurbeståndet betraktas härvid i princip som ell varulager. Skälet tUl alt bestämma
ingångsvärde för slamdjur är delsamma som moliverar rätten tUl ingångsvärde för
inventarier, dvs. all kompensera jordbrukaren för atl han i della fall inle
fått avdrag för nyuppsättningskoslnaden, trots att han efter övergången kommer
all beskattas för intäkt i förvärvskällan vid all slags försäljning av djur,
och således även vid realisation av stamdjur.

Jag anser mig således kunna godta förslaget all den
som i minsl fem år haft stamdjursbesättning vid övergång tUl bokföringsmässig
redovisning skall ha valrätt mellan atl som ingångsvärde la upp den faktiska
nyuppsättningskoslnaden eller allmänna saluvärdet för de slamdjur som finns på
fastigheten vid övergångstUlfället. Valrätten i delta fall betingas av de
svårigheter som kan finnas när det gäller att förebringa den faktiska
nyuppsättningskoslnaden särskilt om nyuppsättningen ligger långt tillbaka. Elt
ogynnsammare ingångsvärde skulle vidare, med hänsyn tUl möjligheterna att
skattefritt realisera slamdjursbeståndet före övergången till bokförUigsmässig
redovisning ej kunna leda tiU önskvärda förändringar i produktionsinriktning.

En
remissinstans har tagit upp frågan om korrigering av ingångsvärdet i faU
jordbrakaren före övergången reducerar sina löpande försäljningar för att
uppbruiga anlalet djur inför bytet av redovisningsmetod. Ingångsvärdet bör
motsvara allmänna saluvärdet för jordbrukarens normala stamdjursbesättning.
Denna effekt kan uppnås genom alt jordbmkarens genomsnittliga
stamdjursbesättning under en viss tidsperiod läggs liU grand för beräkning av
ingångsvärdet. I rättstillämpningen har emellertid i allmänhet godtagits en
ökning av stamdjursbesättning i anslutning tiU realisation. Mot bakgranden av vad
jag tidigare anfört är jag därför inle beredd att förorda en särskUd
jämkningsregel för det faU anlalet slamdjur vid övergången är större än normall
för jordbrukaren. Den regel om jämkning som jag tidigare föreslagit bör
emellertid kunna tiUämpas i nu avsedda fall, t. ex. om ingångsvärdet skulle bli
uppenbart orimUgt till följd av en ökning av stamdjursbesältningen som framstår
som huvudsakligen föranledd av syftet att få ett högt ingångsvärde. Vid minst
femårigt innehav av stamdjursbesättning skall således, i

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 238

enlighet
med det nyss anförda, en schablonmässig värdering av de vid övergången
befmtiiga djuren få ske med utgångspunkt i det allmänna saluvärdet. För alt
underlätta deklarations- och taxeringsarbelel bör värderingen liksom hittills
ske med ledning av värden på djur som faststäUts av riksskatteverket på grund
av genomsnittspriser under en tolvmånadersperiod. De värden som verket nu
fastställer motsvarar i princip 80 % av genomsnittspriserna på olika slags djur
i skilda åldersgrupper. Denna värderingsprincip bör som jag anfört i annal
sammanhang ändras på sådant sätt atl verket anger de fulla genomsnittspriserna.
Liksom nu bör ingångsvärdet kunna jämkas i särskUda fall, när stamdjuren i en
besättning på grund av särskilda omständigheter bör åsättas elt högre eller
lägre saluvärde än de normalvärden som beräknas av riksskatteverket. I del
fall fastställt värde av slamdjur av del slag skattskyldig har saknas, skall
allmänna saluvärdet tas upp som ingångsvärde.

Jag
har tidigare berört innebörden av begreppet stamdjur i beskattningshänseende.
På gmnd av vad som anförts vid renussbehandlingen finner jag anledning alt
påpeka alt i vissa fall stamdjur kan förekomma även i kreatursbesättningar av
köttdjursras. Kravet på utredning om atl stamdjur finns i sådan besättning
lorde dock i allmänhet få ställas högre än när del gäUer slamdjur i
mjölkdjursbesätlning.. Rätten tUl ingångsvärde bör dock inle helt knytas till
möjligheten atl visa alt icke avdragsgUl nyuppsättningskostnad förelegat. En
remissinstans har föreslagit atl värde av rekryteringsunderlag för
stamdjursbesättning i regel bör kunna tas upp lill viss del av värdet av de
fader- och moderdjur, som ingår i stamdjursbesältningen. I fråga om nötkreatur
har föreslagits hälften och i fråga om får och svin en fjärdedel. För att
undvika processer om ingångsvärden är det naturligtvis önskvärt att i
möjligaste mån klargöra sammansättningen av olika slamdjursbesättningar. Alt
lagstifta om beräkning av värdet av rekryteringsunderlag är emellertid inle en
praktiskt framkomlig väg Enligt min mening bör det i stället ankomma på riksskatteverket
atl meddela anvisningar för bestämmande av det värde av rekryteringsunderlaget
i stamdjursbesättning som skall kunna godtas i normalfallet. Del bör sålunda
också överlåtas på verkel alt överväga huravida rekryteringsunderlagets värde
skall beräknas till viss del av fader- och moderdjurens värde eller om faktiska
värdet på ungdjur bör läggas lill gmnd för rekryteringsunderlagels värde.
Nuvarande praxis bör vara vägledande för frågan om beräkning av
rekryteringsunderlag. Den som haft stamdjursbesättning under kortare tid än fem
år skall som mgångsvärde få använda endasl den verkliga nyuppsättningskoslnaden.
Den omständigheten atl den skallepliktiga reaUsalionsvinsien med anledning av
den s. k. reducerade skalan efler redan två års innehav endast utgör del av
realisationsvmsten, anser jag inle utgöra anlednmg till annat
ställningstagande. En på motsvarande sätt reducerad skala för be-

s. 239 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:120 239

räkning
av ingångsvärden skulle nämligen onödigtvis komplicera deklarations- och
taxeringsarbelel.

När nyuppsättningskoslnaden används som
ingångsvärde bör, som kommittén föreslagil, endast den ursprungliga kostnad som
kvarstår i beskattningshänseende få tas upp. Om del av den ursprungliga nyuppsättningskoslnaden
kan anses konsumerad genom deUealisation bör alltså endasl återstående del,
netlouppsätlningskostnaden, få föras upp.

Del torde höra till ovanligheterna alt sedan
nyuppsättning av visst slag skett, exempelvis av nötkreatur, en ökning av denna
besättning sker genom ytterligare nyuppsättning. Har därför nyuppsättning
skett fem år före övergången och den skallskyldige hela liden därefter innehaft
sådana stamdjur bör han som jag tidigare anfört ha valrätt att använda den
verkliga nyuppsättningskoslnaden eller elt schablonmässigt beräknat belopp som
ingångsvärde. Om samma skattskyldig senare och inom fem år före övergången även
nyuppsätter en fårbesätlning, bör enligt min mening den omständigheten att
nötkreatursbesättningen innehafts i mer än fem år inte medföra att den
skaltskyldige skaU anses ha rätt att utnyttja valrätten vid bestämmande av
ingångsvärde även för stamdjuren i fårbesättningen. Som della senare värde
skall den skaltskyldige i della fall få ta upp endast den verkliga
nyuppsättningskoslnaden.

Kommitlén föreslår vidare atl samma regler som för
ingångsvärde för inventarier bör gälla i de fall jordbruk och stamdjur
övertagits genom benefikt fång.

Vid förvärv genom benefikt fång är del såvitt avser
beräkning av ingångsvärde för stamdjur nödvändigt att skilja mellan förvärv
före ingången av år 1973 och senare förvärv. Vid förvärv efler utgången av år
1972 skall överlagaren omedelbart tUlämpa bokföringsmässig redovisning. Har
även överlåtaren tillämpat sådan redovisningsmetod torde i skattehänseende
aUmänt anses som om överlagaren fortsätter överlåtarens jordbrak. Övertagaren
skall därför som ingående värde på lagertillgångar ta upp samma belopp som
förutvarande ägarens utgående värde. Detla får anses framgå av allmänna regler
vid beskattningen. Jag kan i sammanhanget påpeka all en uppskrivning av värdet
av lagret enligt praxis föranleder beskattning (RA 1959 ref. 10). Skäl att
reglera detta allmänl vedertagna förhållande i denna lagstiftning om
ingångsvärden föreligger enligt min mening inte.

Har däremoi överlålaren redovisat enligt
kontantprincipen bör vid benefik överlåtelse efler utgången av år 1972
överlagaren vid beräkning av ingångsvärde för slamdjur sättas i samma situation
som överlålaren skulle ha varil om denne övergått lUl bokföringsmässig
redovisning. Detla innebär all, om överlåtaren drivit jordbruket under minsl
fem år, övertagaren bör få efter eget val ta upp överiåtarens verkliga
nyuppsättningskostnad eller schablonmässigt beräknat värde som ingångsvärde.

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 240

Har del benefika överlagandet skett före ingången
av år 1973 bör man enligt min mening kunna godta ell schablonmässigt beräknat
ingångsvärde. Jag har i del föregående motiverat det så beräknade
ingångsvärdet bl. a. med alt den skallskyldige i dessa fall skulle före
övergången kunna realisera stamdjursbesältningen ulan skattekonsekvenser saml
att den skattekyldige med della ingångsvärde kompenseras för all han framdeles
måsle avstå från denna möjlighet. Eftersom en stamdjursbesättning, förvärvad
genom benefikt fång, enligt bestämmelserna i 35 § 4 mom. KL i regel kan realiseras
utan beskallnmgskonsekvenser, anser jag alt ingångsvärde för
stamdjursbesättning som förvärvals genom benefikt fång före ingången av år 1973
av enkelhelsskäl alltid skaU beräknas enligt schablonmeloden. Den
omständigheten atl överlåtarens nyuppsättningskostnad i några fall kan tänkas
överstiga det schablonmässigt beräknade ingångsvärdet bör alltså enligt min
mening inte föranleda elt högre ingångsvärde. Med en sådan regel är det
givetvis utan belydelse huruvida överlålaren använt kontantmässig eller
bokföringsmässig inkomslredovisning.

Kommitléförslaget innebär slutligen atl den som
genom köp eller på därmed jämförligt sätt lill underpris förvärvat den
väsentligaste delen av stamdjursbesältningen från preciserad krets närslående
skall ha rätt all välja mellan de båda alternativa metoderna för beräkning av
ingångsvärde under förutsättning dels all överlålaren avyttrat
jordbruksfastigheten med tiUämpning av kontantprincipen, och dels atl
överlålaren och tUlträdaren gemensaml brukat jordbrak under minsl fem år.
Enligt min mening bör en sådan rätt till alternativ beräkning av ingångsvärde
föreligga endasl om del benefika inslaget i förvärvet är av någon väsentlighet.
En förulsätlning härför bör dock, liksom kommittén har föreslagit, vara atl
överlålaren har redovisat enligt kontantprincipen.

Övriga
balansposter

Nuvarande bestämmelser innebär all vid övergång
till bokföringsmässig redovisning ingångsvärde inte får tas upp för varalager
som inte utgörs av stamdjur och i allmänhet inle heller för fordrmgar eller
skulder. Fordringar och skulder beaktas dock vid vissa kredilförsäljningar och
kreditköp. Sålunda kan skattskyldig, som före övergången realiserat slamdjur på
kredit men erhåller likviden efler övergången, la upp denna som ingående varufordran.
Vidare skall skattskyldig, som före övergången nyuppsatt slamdjur på kredil
men först därefter eriägger likvid, ta upp beloppet som ingående varaskuld.

Att specieU hänsyn tagils lUl realisation av
stamdjur sammanhänger med atl sådan realisation vid kontantmässigt redovisat
jordbrak inte föranleder beskattning i förvärvskällan jordbruksfastighet. Om
däremot likviden inflyter efler övergången måsle den redovisas lUl beskattning
enligt reglema för bokföringsmässig redovisning. Genom atl motsvaran-

s. 241 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 241

de
belopp får las upp som ingående varufordran, kan en ej önskad
beskallningseffekl elimuieras. Kostnad för nyuppsättning av stamdjur är inte
avdragsgill i kontantmässigt redovisal jordbrak. Vid övergången medges, som
framgått av det föregående, ingångsvärde för slamdjur med
nyuppsättningskoslnaden, om djuren innehafts mindre än fem år. Om
nyuppsättningen skett på kredit före övergången och lUcvid erläggs senare,
medges emellertid avdrag för denna likvid enligt reglerna för bokföringsmässig
redovisning. Den upptagna ingående varaskulden syfiar till all eliminera de
skattemässiga verkningama av detla avdrag. Del anförda innebär m. a. o., all
fordran som efler övergången influtit för tidigare realiserade slamdjur eller
skuld som då betalas på tidigare nyuppsätta stamdjur inle påverkar
inkomstberäkningen.

Ersättningsanskaffningar av stamdjur liksom inköp
av omsättningsdjur eller andra lagertUlgångar är avdragsgiUa, oavsett om
redovisning sker enligt kontantmetoden eller enligt bokföringsmässiga grunder.
Vid löpande försäljning av stamdjur eller avyttring av omsältningsdjur eUer
andra lagertiUgångar ulgör vidare likviden skattepliktig inläkt oavsett
redovisningsmetoden. Skäl saknas således alt beakta obetalda skulder eller
utestående fordringar i dessa faU.

Kommitténs förslag innebär att nuvarande regler i
delta avseende skall bibehållas med den ändringen att utestående fordringar på
realiserade inventarier skall beaklas vid övergången. I likhel med vad som
gäller beträffande stamdjur föranleder realisation av döda inventarier nämligen
inle beskattning i kontantmässigt redovisal jordbruk. Influten likvid för
realiserat inventarium bUr däremot aUlid föremål för beskattning vid bokföringsmässig
redovisning. För att åstadkomma nollställ-nUig i beskattningsläget föreslår
kommittén alt den avtalade köpeskUlingen skall las upp som ingående
varufordran för övergångsårel.

Jag delar kommitténs uppfattnmg atl hänsyn vid
övergången bör las till utestående likvid för realiserade inventarier. Enligt
min mening Jinns inga motiv för olika behandling av lUcvid för slamdjur och
likvid för döda inventarier i delta hänseende. För atl undvika en ej önskvärd
beskallningseffekl bör också utestående likvider för såväl realiserade
slamdjur som realiserade döda inventarier få las upp som varafordringar vid
övergången.

Kommittén tar vidare upp frågan om behandlingen av
skulder, som är utestående vid övergången och som avser nyuppsätta eller ersättningsanskaffade
döda inventarier. EnUgt kommitténs mening saknas anledning all beakta dessa
inventarieskulder vid övergången. Jag kan godta kommilléns uppfattning.

16
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 120

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 242

Värdering
av vamlager vid utgången av försia beskattningsåren efter övergången

Enligt kommittéförslaget skaU värdet av såväl
samtliga djur som övriga lagertUlgångar i princip tas upp tiU 40 % av aUmänna
saluvärdet i den utgående balansräkningen. Kommitténs förslag tiU värdering av
vissa lagertillgångar vid utgången av de första tre beskattningsåren efter
övergången innebär emeUertid en större nedskrivningsrält beträffande andra
lagertiUgångar än stamdjur. Värdet av dessa lagertiUgångar föreslås få tas upp
under dessa tre år lägst lUl 10, 20 resp. 30 % av allmänna saluvärdet för
omsättningsdjur samt anskaffningsvärdet för produkter och fömödenheter.

Den omständigheten att ingångsvärde inte får tas
upp för andra lagertUlgångar än stamdjur utgör enligt min menmg motiv för
särbehandling av lager av omsättningsdjur samt produkter och förnödenheter under
en övergångstid. Genom en sådan särbehandUng undviks att den skattskyldige blir
tvungen att skriva upp värdet av dessa lagertillgångar från noll lUl minimivärdel
40 % under övergångsåret med de konsekvenser en sådan åtgärd kan få vid
beskattningen. För skattskyldig, som har s. k. blandad djurbesättning, kan
naturligtvis det förhållandet att värdet av stamdjur får skrivas ner från det
oftast schablonmässigt beräknade ingångsvärdet till 40 % av allmänna saluvärdet
helt eller delvis kompensera en uppskrivning av övriga lagertUlgångar. I de
fall jordbmkare har ingångsbesätlning bestående huvudsakligen av
omsältningsdjur eller stort lager av produkter och fömödenheter slår emellertid
inte denna möjlighet till buds.

Den av kommittén föreslagna övergångstiden anser
jag rikligt avvägd. Jag föreslår således alt uppskrivning av värdet av andra
lagertillgångar än slamdjur successivt får ske med 10 % under ett vart av de första
fyra åren efler övergången tiU bokföringsmässig redovisning.

Övergångstakten
m. m.

Som jag lidigare anfört har man beräknat alt vid
1971 års taxering endast ungefär 8 % av landels ca 150 000 jordbrukare
redovisade enligt bokföringsmässiga grunder. Kommittén har, som jag tidigare
framhållit, beräknat att ca 79 000 jordbrukare totalt kommer atl omfattas av
övergången tiU det nya systemet. De har således alt inrätta sig efter en redovisningsmetod
som är mer eUer mindre främmande för dem. Jag har tidigare förklarat att
övergången bör i möjligaste mån underlättas.

Även om det från rättvisesynpunlit kan hävdas all
övergången bör ske vid ell bestämt tillfälle och samtidigt för alla, är varken
skatteadministrationen eller de skallskyldiga betjänta av en sådan ordning.
Ett stort antal av de jordbrukare som skall byta redovisningsmetod kommer
nämligen att nödgas söka hjälp hos bokföringsbyråer eller av andra personer

s. 243 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 243

som
är msatta i de nya reglema för jordbruksbeskattnmgen. För alt ta vederbörUg
hänsyn tUl personalresursema hos bokföringsbyråer och taxeringsmyndigheter m.
m. anser jag det naturligt alt i Ukhet med vad kommittén föreslagit förorda en
successiv övergång under några år.

Övergångstakten bör bestämmas av tUlgängliga
resurser och av principen att övergången skaU ske efter jordbrukels
slorleksordnmg. I likhet med kommittén anser jag således att tidpunkten för
övergången får knyta an tUl bruttomtäkten. Bmttointäkten är nämligen i regel
ell godtagbart uttryck för elt jordbmks storlek och speglar bällre än någon
annan faktor omfattningen av jordbruksdriften.

För att ge den skaltskyldige möjlighet att långt i
förväg bedöma sin situation och därmed kunna i god tid tUlförsäkra sig den
deklarationshjälp han behöver och förbereda övergången tUl bokföringsmässig
redovisning är del, som kommittén funnit, lämpligl alt övergångsskyldighe len
knyts tUl bruttointäkten två år före övergångsåret. Av praktiska skäl bör den
bruttointäkt som taxeringsnämnden fastställt vara bestämmande för den
obhgatoriska övergången. Med bruttointäkt bör härvid förstås brattointäkten i
förvärvskäUan.

Kommittén, som föreslår en successiv övergång under
en period om fem år med början den 1 januari 1973, har låtit ulföra en
undersökning av jordbrukarnas bruttointäkter sådana de framgått av de
deklarationer som lämnals till 1969 års taxering i avsikt alt få elt underlag
för bedömning om var gränsema lämpligen bör sällas. För att i möjligaste mån
träffa de förhållanden som kan tänkas föreligga vid ingången av de aktueUa
övergångsåren 19731977 har vidare prognoser gjorts beträffande dels
inkomstutveckling, dels nedläggningslaklen för jordbmk och dels antalet
frivilliga övergångar. Mot bakgranden härav föreslår kommittén alt den 1
januari 1973 skyldighet att tUlämpa bokföringsmässig redovisning skall
föreligga för jordbrukare som för inkomståret 1971 enligt taxeringsnämndens
beslut haft en braltomläkl om nunsl 150 000 kr. Under de följande övergångsåren
bör enligt kommitléförslaget en avtrappning ske av gränsen på så sätt alt
övergångsskyldighel föreskrivs fr. o. m. mkomslåret 1974 resp. 1975 och 1976
för jordbrukare vilkas bratloinläkt inkomståret 1972 resp. 1973 och 1974
uppgått till eller överstigit 100 000 resp. 70 000 och 50 000 kr. Det sista
övergångsåret mkomslåret 1977 är återstoden av landels jordbmkare skyldiga
att gå över till bokföringsmässig redovisnmg. Enligt beräknUigen som kommUlén
låtit göra skulle vid dessa gränser anlalet beräknade övergångar vid 19741978
års taxeringar utgöra resp. 11000, 17 000, 18 000, 21 000 och 12 000.

Jag har samma uppfattning som kommittén när det
gäller övergångsperiodens längd. Vid bestämmandet av övergångstakten är det
givelvis värdefullt med en jämn spridning av antalet övergångar på de olika
åren för såväl hela landet som de oUka länen. Med fördel kan

s. 244 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 244

dock
lUlåtas en viss förskjutning i så måtto alt under försia året en förhållandevis
mmdre grupp går över. Med hänsyn tUl jordbruks-strukturen i de olika länen är
del självfallet inte möjUgl alt åstadkomma en hell jämn fördelning på de olika
länen för de olika åren. Jag anser nämUgen av olika skäl alt gränserna inle
bör sällas olika i olika delar av landet. Det är vidare i dag inte heller
möjUgt alt annat än i slort beräkna vad olika gränser kommer alt innebära.
Enligt min mening har kommitlén åstadkommit en god avvägning såvitt avser
övergångstakten. Jag biträder alltså kommitténs förslag i detta hänseende, även
om det kan antas få tUl följd all huvudparten av övergångarna under sista övergångsåret
kommer alt avse jordbruk i Västerbottens, Värmlands och Älvsborgs län. I likhel
med kommittén anser jag emellertid atl möjlighet bör filmas att jämka de föreslagna
gränsema sedan ylleriigare erfarenhet vunnits. Av den anledningen föreslår jag
all Kungl. Maj:l på sätt kommittén förordat bemyndigas att vid behov ändra
gränserna. Sådan ändring torde dock endast bli akluell för något av de sista
övergångsåren.

Kommitlén föreslår vidare all jordbrukare, som
börjar driva jordbruk efler den 1 januari 1973, skall vara skyldiga all
tillämpa bokföringsmässig redovisning. Enligt min mening ligger en sådan
redovisningsskyldighet i avsiklen med den föreslagna nya lagstiftningen. Jag
förordar därför kommitténs förslag i della hänseende.

Kommittén föreslår även all skyldighet atl tUlämpa
bokföringsmässig redovisning från och med den 1 januari 1973 skall föreligga
för alla bokföringspliktiga juridiska personer. Enligt min mening finns i della
sammanhang ingen anledning atl skilja mellan bokföringspliktiga och inte
bokföringspliktiga juridiska personer i annal avseende än såvitt avser dödsbon.
Jag föreslår därför atl alla juridiska personer oberoende av bokföringsplikt utom
dödsbon efler ingången av år 1973 skall redovisa jordbruk enligt
bokföringsmässiga grunder.

Elt specieUt undantag från skyldigheten atl gå över
till bokföringsmässig inkomstberäkning föreslås av kommittén. Del måsle
nämligen enligt kommitténs mening anses olämpligt atl övergången sker det år
under vilket jordbruksverksamhelen avvecklas i samband med
fastig-heteöveriålelse eller nedläggning av jordbruket. KommUtén föreslår
därför att inkomslberäknmg enligt kontantmetoden skall tiUämpas för
awecklmgsåret, om inkomster av jordbraksfastighet redovisas enligt denna
princip för närmast föregående beskattningsår. Enligt min mening finns det
ingen anledning alt kräva övergång till bokförUigsmässig redovisning under det
år aweckUng av verksamheten sker. För att övergång tiU ny redovisningsmetod
skall ge ett rättvisande resullal är del nödvändigl alt den används under en
följd av år. För den som i samband med övergången awecklar jordbruket blir
däremoi resultatet ofta missvisande. A andra sidan kan naturiigtvis göras
gällande att en

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 245

jordbrakare
alllid skall ha rätt att byta redovisningsmetod under av-vecklmgsårel. Etl
sådant byte skulle då vara förestavat främst av syftet att vinna skallelindring
genom rätlen atl få redovisa ingångsvärden för inventarier. Vid redovisning
enligt kontantmetoden kan den skaltskyldige nämligen myckel sällan
skattemässigt utnyttja realisationsförlust i samband med avyttring av
maskinbeslåndel och detla är å andra sidan inle heller avdragsgillt vid
inkomsttaxeringen för så vill gäller nyuppsätlnuigskoslnaden. Även om systemet
med ingångsvärde vid byte av redovisningsmetod syftar till all i slorl
kompensera den ursprungliga inte avdragna nyuppsättningskoslnaden, är jag inle
beredd atl tiUstyrka all denna skall få dras av det år avveckling sker, om
avvecklingen har skett till följd av försäljning av fastigheten. Samma skäl som
talar för att man inte skaU kräva övergång under awecklingsår kan åberopas för
detla stäUningstagande. HärlUl kommer atl den jordbrukare som länge utnyttjat
de fördelar som kontantprincipen inneburit för honom genom direkl avdrag för
ersältningsanskaffningskoslnader och som bedömt denna metod som den för honom
mest lämpliga inte bör genom etl byte av redovisningsmetod i samband med
avvecklingen komma i åtnjutande av de fördelar med ingångsvärden som
bokföringsmässig redovisning innebär. Ingångsvärdet syftar ju lUl alt ge ell
avskrivningsunderlag under viss lidsperiod och inle till atl möjliggöra ett
direktavdrag. Om däremoi avvecklingen har skett av annal skäl, t. ex.
dödsfall, och försäljning inle sker under awecklingsåret, bör en frivillig övergång
under avvecklingsåret inle hindra all ingångsvärde för inventarier får tas upp.

Övergång bör ske vid kalenderårsskifte.
Skattskyldig som efter utgången av år 1972 förvärvar äganderätt eller
nyttjanderätt till jordbruksfastighet och således på denna grand blir
skyldig att redovisa inkomsten enUgt bokföringsmässiga grunder bör
emellertid, om han redan före förvärvet redovisat inkomst av samma fastighet
enligt kontantmetoden, få gå över tUl det nya systemet först i och med det beskattningsår
som följer efter förvärvet.

Den som frivUligt önskar det bör givetvis få gå
över tUl bokföringsmässig redovisning innan skyldighet alt gå över föreligger.
Redan f. n. finns möjligheter alt frivilligt redovisa enligt bokföringsmässiga
grander. Frivillig övergång efter utgången av år 1972 kommer att medföra att
de nya reglema blU tiUämpliga. Någon frivUlig övergång tiU nuvarande regler om
bokförUigsmässig redovisning skall således inte kunna ske efler nämnda
lidpunkt.

Frivillig övergång skall f. n. anmälas hos
skattechefen senast tre månader före ingången av första beskattningsåret före
övergången. Denna skyldighet har i praxis inte ansetts utgöra en nödvändig
fömtsättning för rätlen alt redovisa bokföringsmässigt. För att ge
taxeringsmyndigheterna möjlighet alt överblicka antalet övergångar anser jag
det kunna

s. 246 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 246

krävas
att frivilliga övergångar också i fortsättningen anmäls. Sådan anmälan bör
vara förutsättning för rällen till frivUlig övergång. SåvUt gäller frivilliga
övergångar under beskattnuigsåret 1973 bör anmälan ske senast före utgången av
januari 1973.

Vissa
kontrollfrågor

För att ge taxeringsmyndigheterna möjlighet alt
hinna med granskningen av alla nya ingångsvärden föreslår kommittén alt
ingående balansräkning för övergångsåret jämte specifikation över inventarier
och slamdjur för vilka ingångsvärde beräknals skall lämnas för förhandsgranskning
lUl länsstyrelsen i den skallskyldiges hemortelän senast den 31 oktober under
övergångsåret. Uppgifterna i balansräkningen och specifikationen avses få
preliminär karaktär och skall således inle binda vare sig taxeringsmyndigheten
eller den skaltskyldige.

Vid remissbehandlingen har några remissinstanser
uttalat sig för all uppgiftema bör lämnas lidigare under övergångsåret.

Den här föreslagna reformen, som innebär en genomgripande
omläggning av regelsystemet i förvärvskällan jordbruksfastighet, medför
givelvis arbetspåfrestningar på såväl de skattskyldiga som skatteadministrationen.
I del föregående har jag föreslagil en rad åtgärder i syfte alt i möjligaste
mån minska följderna härav, såsom en uteträckt övergångslid, schablonregler
för beräkning av ingångsvärden, möjligheter till förenklade avskrivningsregler
m. m. Den av kommittén nu diskuterade åtgärden all bereda
taxeringsmyndigheterna tillfälle till förhandsgranskning av
deklarationsmaterial, som i och för sig är främmande för vårt taxeringssystem,
får givetvis ses som elt viktigt led i strävandena att minska
arbetsbelastningen och bör därför bedömas positivt. Det är viktigt alt lägga
tonvikten på del förhållandel atl en förhandsgranskning av materialet är en
serviceålgärd mer än en laxeringsålgärd. Taxeringsmyndigheterna kan därigenom
redan innan det första bokslutet görs upp hjälpa den vid bokföringsmässig
redovisning ovane skattskyldige genom personliga anvisningar, om behov därav
skulle visa sig. Någon påföljd för felaktigheter i uppgiftema till
förhandsgransknmgen bör därför heUer mte föreskrivas, och inle heller för
underlåtenhet att lämna uppgift. A andra sidan måsle skattskyldig, som
underlåter alt lämna uppgifter eUer avsiktligen lämnar felaktiga sådana räkna
med skärpt uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas sida. Med hänsyn till det
nu anförda är jag beredd all tillstyrka kommitténs förslag i princip. För att
på bästa säll utnyttja tillgängliga arbelsresurser på länsstyrelser och lokala
skattemyndigheter är det lämpligt att uppgifterna lämnas redan den 30 juni
under övergångsårel. Uppskov skall givelvis kunna lämnas vid behov i det
enskUda fallet. Jag utgår vidare från alt taxeringsmyndigheterna med ledning
av förefintligt deklarationsmalerial skall på-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 247

minna
dem som skall gå över under beskattningsåret och som av någon anledning
försummat att lämna uppgifterna.

Enligt kommitténs förslag skall de preliminära
uppgifterna lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige skall
avlämna allmän självdeklaration. Sådan deklaration avlämnas i hemortskommunen,
dvs. den kommun där den skaltskyldige författningsenligt skaU vara mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret. Hemortskommunen är inte alltid den kommun där
jordbruksfastigheten är belägen. Förhands-granskiungar bor enligt min mening
handläggas av länsstyrelsen i det län där jordbraksfastighelen ligger. Del är
således naturiigare atl uppgiftema lämnas tUl sistnämnda länsstyrelse.

Som en ytterUgare serviceåtgärd åt de jordbrukare
som skall gå över till inkomstredovisning enligt del nya systemet föreslår jag
att länsstyrelsen i det län där jordbraksfastighelen är belägen underrättar om
tidpunkten för skyldigheten att gå över, i den mån skyldigheten grandar sig på
storleken av bruttointäkten i förvärvskällan. Underrättelsen skall tillställas
skattskyldig ägare eller brukare av jordbraksfastighet på det sätt som gäller
för underrättelse om avvikelse från självdeklaration, dvs. i regel genom
rekommenderat brev, senast före utgången av november årel före det
beskattningsår då de nya bestämmelsema skall tilläm pas första gången.

I förevarande sammanhang vill jag beröra ell annat
spörsmål, näm ligen frågan huruvida deklarationer från jordbrukare, som
övergått til. det här föreslagna systemet för inkomslredovisning, skall
granskas av lokal eller särskild taxeringsnämnd. Enligt de regler som gäller f.
n. skall jordbrukare som redovisar inkomsten enligt bokföringsmässiga grander
laxeras av särskild taxeringsnämnd. Reglerna återfinns i 3 § första stycket 2
taxeringskungörelsen (1957:513) och har sålunda tillkommit utan riksdagens
medverkan. Jag anser del lämpligl alt denna ordning inle ändras, åtminstone
inle inlill dess viss erfarenhet vunnits om del nya systemet och dess
verkningar. Detla kräver en viss ökning av anlalet taxermgsassislenler fr. o.
m. taxeringsåret 1974. Denna fråga får las upp i elt annat sammanhang.

Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet
åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara
räkenskaper, som föreskrives för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom
försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller
avgift kan enligt 10 § skattebrottslagen (1971: 69) dömas för försvårande av
skallekontroll tiU böter eUer fängelse i högst två år. Ansvar inträder inte om
ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. Den skyldighet att föra
och bevara räkenskaper som föreskrivs i förordningen (1951: 793) om skyldighet
för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk alt föra räkenskaper såsom
underlag för taxering omfattas av straffbe-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:120 248

stämmelserna
i skattebrottslagen (se prop. 1971: 10 s. 260, 354 och 367, SkU 16 s. 68, rskr
72). I nämnda förordning bör med anledning av den föreslagna omläggningen tUl
bokföringsmässig inkomstredovisning ske vissa redaktionella ändringar, bl. a.
av mbriken. Förordningen bör kallas "jordbruksbokföringslag". Vidare
bör, mol bakgrunden av de ansvarspåföljder som kan följa enligt
skallebrollslagen, 1 § tredje stycket i författningen få ny utformning. Någon
ändring i sak är emellertid inte avsedd. Nuvarande ordalydelse innebär nämligen
endast att civUrättsliga verkningar av bokföringsskyldigheten inle skall inträda
(se prop. 1951: 191 s. 152 och 174, BeU 63 s. 56, rskr 360).

Skatteutfallet

En allmän, successiv övergång lill bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbraksfastighet och samtidig övergång tUl
planenlig avskrivning av byggnader med rätt tiU primäravdrag på
nyinvesteringar och avskrivning enligt invenlariereglerna för vissa inventarier
i byggnad, utvidgad rätt till avdrag för koslnader för modernisering av ekonomibyggnader
m. m. kommer all få viss inverkan på skatteunderlaget framför allt imder
övergångsårel. Till helt övervägande del torde det dock endasl bli fråga om en
förskjutning framåt i liden av beskattningen. Endast tUl en muidre del torde
den föreslagna lagstiftningen medföra ett definitivt skattebortfall, som
föranledes av exempelvis den föreslagna ökade avdragsrälten för byggnader och
avdragsrätten för markanläggningar. I motsatt rikining torde beskattningen av
alla intäkter vid försäljning av djur och inventarier komma att verka.

Kommittén har uppskattat del sammanräknade
skattebortfallet vid genomförande av kommitléförslaget till ca 25 mUj. kr. för
staten och 30 milj. kr. för kommunerna för det första övergångsåret. Sedan kan
skalleborlfallel beräknas stiga successivt för atl nå sill maximum det sista
övergångsårel, då del torde röra sig om ca 80 mUj. kr. för staten och 100 milj.
kr. för kommunerna. Kommittén understryker emellertid osäkerheten i dessa beräkningar.
Enligt kommittén bör dock sett på längre sikl ett genomförande av
kommittéförslaget leda tUl i stort sett oförändrade skatteintäkter för det
allmänna. Även jag vill framhåUa att de här nämnda siffrorna är ytterst osäkra,
men att den föreslagna reformen sedd på sikt inte torde leda tiU försämringar
av det allmännas skatteintäkter.

HemstäUan

Under åberopande av vad jag sålunda har anfört
hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag lUl 1. lag om ändring i
kommunalskaltelagen (1928: 370),

s. 249 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 249

2.
lag om ikraftträdande av lagen
(1972: ) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3.
lag om ändring i förordningen
(1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbrak eller skogsbrak att föra
räkenskaper såsom underlag för taxering,

4.
förordning om ändring i
förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst,

5.
lag om ändring i
laxeringsförordningen (1956: 623),

6.
förordning om ändring i
förordningen (1959: 129) om uppskov i vissa faU med beskattning av inläkt av
skogsbrak,

7.
förordning om ändring i
förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å
skogskonto.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tUl
riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bilaga liU delta prolokoll
utvisar.

Ur
protokollet:

Margit
Edström

s. 250 Kontrollera mot PDF

Trop. 1972:120 250

InnehåU

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .. 1

Förfaltningsförslag ............................................. 5

Inledning .......................................................... .. 57

GäUande
ordning .............................................. 59

Inledning
....................................................... 59

Kontantprincipen
.......................................... .. 59

Bokföringsmässiga
grunder .............................. 61

Gemensamma
beskattningsregler .......................... 64

Avskrivning
av byggnad.................................... 64

Avskrivning
av täckdiken .................................. 66

Arrendators
förbättringskostnader på arrenderad fastighet .. 66

Avdrag
för anläggningskostnad för fmktodlingar m. m 67

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång...... . 68

Byte
av redovisningsmetod .............................. 69

Ackumulerad
inkomst ..................................... . 72

Tidigare
reformförslag ...................................... 72

Valet
av redovisningsmetod .................................. . 74

Kommittén
..................................................... 74

Redovisningsmetodernas
för- och nackdelar ........ 74

Överväganden
och förslag................................ 79

Allmänna
synpunkter..................................... 79

Kommitténs
förslag .................................... . 84

Remissyttrandena
........................................... 88

Allmänna
synpunkter........................................ 88

Undantag
för mindre jordbruk............................. 92

Tidplanen
för övergång m. m............................. 94

Schablonbeskattning
av vissa jordbraksfastigheter m. m 97

Beskattningsregler
vid bokföringsmässig redovisning av inkomst

av
jordbraksfastighet .......................................... . 98

Kommittén
.................................................... 98

Avdrag
för värdeminskning av byggnader och markanlägg

ningar ....................................................... . 98

Gränsdragningen
mellan byggnad, inventarier och mark

anläggning ............................................... . 99

Avskrivning
av byggnad ............................. . lOl

Avskrivningsunderlaget
............................. 101

Ingångsvärden
för byggnader .................... 104

Avskrivningsprocenten
............................ 108

Avskrivning
av markanläggningar .................. 110

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning .. 114

Avdrag
för reparation och underhåll av byggnad. 115

Avdrag
för värdeminsknmg av inventarier.......... 116

Värdering
av djurlager och andra lagertUlgångar.... 119

Avdrag
för förbättringskostnader på arrenderad fastighet .. 120

Avdrag
för anläggningskostnader för fruktodlingar m.m. .. 124

Avdrag
för substansminskning av naturtUIgång..... 126

Ackumulerad
mkomst ................................... 130

Övriga
frågor ................................................ 132

Remissyttrandena
......................................... 133

s. 251 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 251

Avdrag
för värdeminskning av byggnader och markanlägg

ningar ........................................................ . 133

Gränsdragningen
mellan byggnader, inventarier och mark

anläggningar .......................................... . 133

Avskrivning
av byggnader.............................. . 140

Avskrivning
av markanläggningar ................. . 143

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning .. 144

Avdrag
för reparation och underhåU av byggnad 145

Avdrag
för värdeminskning av inventarier............. . 145

Värdering
av djurlager och andra lagertUlgångar.... 152

Avdragsrätl
för förbättringskostnader på arrenderad fastighet 153

Avdrag
för anläggningskostnad för fmktodlingar m. m 156

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång...... . 157

Ackumulerad
inkomst ................................... . 160

Övriga
frågor ............................................... 161

Ingångsvärden
vid övergången m. m........................ 167

Kommittén
..................................................... . 167

Inledning
.................................................... . 167

Ingångsvärde
för inventarier............................. . 167

Ingångsvärde
för djur .................................. 172

Övriga
balansposter ..................................... . 174

Värdering
av varulager vid utgången av de första beskatt

ningsåren efter övergången ........................... . 175

Vissa
konirollfrågor ...................................... . 177

Tidpunkt
för övergång tUI bokföringsmässig redovisning .... 178

Remissyttrandena
.......................................... 180

Ingångsvärde
för inventarier............................. 180

Ingångsvärde
för djur .................................. 186

Övriga
balansposter och värdering av vamlager vid utgången

av
de första beskattningsåren efler övergången... . 189

Vissa
kontrollfrågor ...................................... . 191

Tidpunkt
för övergång tUl bokföringsmässig redovisning .... 194

Departementschefen
......................................... 195

Allmänna
synpunkter.......................................... 195

Materiella
regler i del nya systemet ..................... . 198

Värdering
av djurlager och andra lagertillgångar.... . 198

Värdeberäkning
av byggnader, inventarier och markanlägg

ningar ........................................................ 199

Gränsdragningen
mellan byggnader, inventarier och mark

anläggningar ........................................... 200

Värdeminskning
av byggnad............................ 201

Värdeminskning
av inventarier......................... 207

Värdeminskning
av markanläggningar ........... 210

Avdrag
för reparation och underhåll av byggnad... 214

Avdrag
vid utrangering av byggnad och markanläggning .... 214

Avdragsrätt för förbättringskostnader på arrenderad fastighet 216

Avdrag
för anläggningskostnad för fmktodlingar m. m 220

Avdrag
för substansminskning av naturtillgång...... 222

Övriga
frågor.................................................. 224

Ackumulerad
inkomst ................................... 224

Frågor
i samband med övergången till redovisning enligt bok

föringsmässiga grunder .................................... 226

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:120 252

Ingångsvärden
.......................................... 226

Ingångsvärde
för byggnader m. m. ... ,........... , 226

Fall
där planenlig avskrivning av byggnader förekom

mer redan före övergången ......................... 228

Fall
där "evig" avskrivning föreUgger vid övergången .. 229

Avskrivningsprocent
................................ 230

Utbrytning
av byggnadsinventarier .............. 231

Ingångsvärde
för inventarier........................... 231

Ingångsvärde
för markanläggning..................... 231

Ingångsvärde
för naturtUlgångar ................... 236

Ingångsvärde
för djur ............................... 236

Övriga
balansposter .................................. 240

Värdering
av varalager vid utgången av första beskatt

ningsåren efter övergången ........................ 242

Övergångstakten
m. m. ................................. 242

Vissa
kontrollfrågor ...................................... 246

Skatleulfallel
................................................. 247

Hemställan
...................................................... 249

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 71 01 38

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

39 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (36)

36 kopplingar i 18 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Prop. 1980/81:104 med rörslag angående beskattning av realisationsvinst vid avyttring av del av fastighet och beriikning av substansminskningsavdrag. s. 112 · s. 168 om s. 223 i texten
  3. Prop. 1980/81:68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.m. i texten
  4. Bet. 1976/77:SkU31 Med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m. s. 2 · s. 4 i texten
  5. Bet. 1975/76:SkU43 Med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet s. 2 i texten

Visa alla 18

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. HFD 2017 ref. 36 om s. 200 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. Melz, Mervärdeskatten, 1990 s. 200 om s. 210 i texten
  2. Melz, Kapitalvinstbeskattningens problem, 1986 s. 322 om s. 153 i texten