Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),m.m.

1972 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:77, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 77 år 1972 Prop. 1972: 77

Nr 77

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i konununal-skattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 17 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen
föreslås ändringar i kommunalskattelagens regler för att särskild
tilläggspension (STP), som utgår enligt överenskommelse mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige, skall kunna
betraktas som pensionsförsäkring i skatterättslig mening. Dessutom föreslås en
förenkling i den skattemässiga behandlingen av arbetstagarnas förmån av fri grappsjukförsäkring
(ÄGS) enligt samma överenskommelse.

Vidare
föreslås att det vid arvsbeskattningen skattefria beloppet för förmånstagarförvärv
enligt vissa liv- samt olycksfalls- och sjukförsäkringar höjs från 32 000 kr.
till 41 000 kr.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommtmalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
förordnas, att 32 § 3 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3
m o m.i Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande
av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg
och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid
utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag
och anslag till andra expenser;

å
stat uppförd häst- och båtlega;

till
beställningshavare vid armén utgående hästgottgördse för egna tjänstehästar;

resekostnads-
och traktamentsersättning;

ägande
i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma
därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår tUl täckande av därmed
avsedda utgifter.

Vad
i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande
kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse.
Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtiU äro, förklara att vad i första
stycket sägs skall äga tUlämpning i fråga om motsvarande ersättning, som
anvisats av annan offentiig institution. Sådant beslut må, när omständighetema
det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen
av fri sjukvård eller Förmånen av fri sjukvård eller

fri tandvård, så ock av fri grupp- fri tandvård, så ock av fri grupp

livförsäkring upptages icke såsom livförsäkring upptages icke såsom

intäkt, oavsett om förmånen åt- intäkt, oavsett om förmånen åt

njutits på grund av statiig eller på njutits på grund av statlig eller på

grund av kommunal eller enskild grand av kommunal eller enskild

tjänst. Har sådan förmån åtnjutits tjänst. Har sådan förmån åtnjutits

på grund av enskUd tjänst och ut- på grund av enskild tjänst och ut

gått efter väsentligt förmånligare gått efter väsentligt förmånligare

grunder än som gälla för befatt- grunder än som gälla för befatt

ningshavare i statens tjänst, skall ningshavare i statens tjänst, skall

dock förmånen upptagas såsom dock förmånen upptagas såsom

intäkt till den del den utgått efter intäkt till den del den utgått

förmånligare grunder än de för efter förmånligare grander än de

»
Senaste lydelse 1970: 915.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda befattningshavare gallan- för nämnda
befattningshavare

de. gällande. Förmån av fri grupp-

sjukförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom
intäkt, om den dagersättning som kan utgå till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, uppgår till högst 10 kronor per
dag under tid då sfukpenning kan utgå enligt lagen och till högst 13 kronor
per dag under tid då förtidspension kan utgå enligt samma lag.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde,
som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Anvisningar

tUl 31 §

l.~ Med pension förslås dels belopp, som annorledes än i
följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tUläggspension,
dels ock belopp som utgår på grand av pensionsförsäkring vare sig denna tagits
i samband med tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som meddelas i
här i landet bedriven försäkringsrörelse, om andra försäkringsbelopp icke skola
utgå än

1)
ålderspension,
utgående högst under den försäkrades livstid,

2)
invalidpension,
utgående högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga,

3)
efterlevandepension
eller

4)
med ålders-,
invalid- eller efterlevandepension förenat kapitalbelopp, som utgår i samband
med att pensionen börjar utbetalas eller upphör eller försäkringen upphör.

Ålderspension, som här avses, må icke börja utgå vid lägre
ålder än 55 år, såvida icke med hänsyn till den försäkrades yrke eller andra omständigheter
(t.ex. varaktig arbetsoförmåga) lägre pensionsålder kan anses skälig.

Med efterlevandepension förstås pension, som efter den
försäkrades död utgår högst så länge viss eller vissa i försäkringsavtalet
angivna personer leva.

Såsom efterlevandepension skall ock anses pension, som
utgår efter den försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv, (försörjningsränta)
under förutsättning

" Senaste lydelse 1969: 754. It Riksdagen 1972. 1 saml.
Nr 77

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a)
att
försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller med sådan
livsvarig efterlevandepension till make eller barn, vilken skall börja utgå
omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp
icke överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

b)
att
försörjningsräntan skall utgå under högst tjugu år, dock med den inskränkningen
att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan likväl icke må
utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle hava fyllt 90 år,
och ej heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar
skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c)
att premier för
försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skola
erläggas under tid, som icke med mera än fem år understiger den tid under
vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att icke vid
utgången av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda
premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle hava erlagts, om
premie-betalningen jämnt fördelats å tid, som med fem år understiger den tid
under vilken försörjningsräntan längst skall utgå, samt

d) att
i avtalet stadgats, att rätt tUl återköp eller belåning av försäk

ringen icke skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av

försäkringen, att den upphör att vara pensionsförsäkring.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall
efterlevandepension till den försäkrades efterlevande make anses såsom
livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.

Kapitalbelopp,
som utgå på grand av pensionsförsäkring, må tillsammans icke överstiga det
högsta årliga beloppet av ålders- eller invalidpensionen, ökat, om
efterlevandepension skall utgå till make, med det högsta årliga beloppet av
efterlevandepensionen.

Skall enligt avtal om pensions- Skall enligt avtal om pensions-

försäkring
ålderspension eller in- försäkring annan ålderspension än

validpension upphöra eller ned- sådan som utges enligt allmän

sättas viss tid efter det pensions- pensionsplan i den mening som

åldern eller arbetsoförmågan in- avses i lagen (1967: 531) om tryg-

trätt eller skall annan efterlevan- gande av pensionsutfästelse eller

depension än försörjningsränta invalidpension upphöra eller ned-

upphöra eller nedsättas viss tid sättas viss tid efter det pensions-

efter den försäkrades död må åldern eller arbetsoförmågan in-

denna tid icke understiga fem år trätt eller skall annan efterlevan-

eUer, i fråga om ålderspension, depension än försörjningsränta

som upphör tidigast då den för- upphöra eller nedsättas viss tid

säkrade fyllt 63 år, ett och ett efter den försäkrades död må den-

halvt år. na tid icke understiga fem år el-

ler, i fråga om ålderspension, som upphör tidigast då den
försäkrade fyllt 63 år, ett och ett halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
TUl kapitalförsäkrmg hänföres mot statens grapplivför-säkring svarande förmån
från kommun, även om förmånen icke utgår på grand av försäkring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Innehåller
avtal om livförsäkring, föratom utfästelse som avtal om pensionsförsäkring
enligt vad ovan sagts må innehåUa, jämväl annan utfästelse, må försäkringen
anses uppdelad på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring.

Kan
livförsäkring, vilken innehåller i nästföregående stycke omförmälda
utfästelser, icke uppdelas på sätt där sägs, enär pensionens storlek icke
bestämts eller annan omständighet av betydelse för uppdelningen icke är känd,
må uppdelningen ske enligt grander, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Försäkring,
vilken enligt ovan givna bestämmelser är att hänföra till pensionsförsäkring
och för vilken premiebetalningen skall vara fullgjord inom fem år från
försäkringsavtalets ingående, må utan hinder av dessa bestämmelser anses såsom
kapitalförsäkring, därest förbehåll härom intagits i avtalet vid dess
ingående.

Premiebefridseförsäkring
skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.

För
att försäkring skall anses hava tagits i samband med tjänst erfordras, att
enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger för arbetstagare att hava
sådan försäkring eller att, om sådan skyldighet icke föreligger, premier för
försäkringen skola gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses hava tagits i samband med
tjänst erfordras utöver vad förut sagts, att anmälan angående nyssnämnda
förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Sjukförsäkring enligt lagen om
allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller försäkring
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring anses icke såsom försäkring, tagen i
samband med tjänst.

Till
livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som
skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången
vid 1973 års taxering.

2
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom
förordnas, att 12 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12
§1 Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfogande-

1
Senaste lydelse 1967:157.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

rätten
över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av
försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av
arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl
förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tUlfaller
dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad
beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling,
vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har
försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke
skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed,
därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15
§ skattefria andel i boet skolat ökas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vidare skall

a) där
livförsäkring, som är ka

pitalförsäkring, tagits å försäk

ringstagarens eller hans makes liv

samt den rätt, som på grund av

försäkringsavtalet tillkommit en

dera av dem, jämlikt 116 § första

stycket lagen om försäkringsavtal

icke kunnat tagas i mät för någon-

deras gäld, eller

b) där
försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid
skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare
såsom skattefritt avräknas ett belopp av 32 000 kronor. Har på grund av
förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må
likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tUlfallit förmånstagaren ej
avräknas mer än sammanlagt 32 000 kronor.

Vidare skall

a) där
livförsäkring, som är ka

pitalförsäkring, tagits å försäk

ringstagarens eller hans makes liv

samt den rätt, som på grund av

försäkringsavtalet tUlkommit en

dera av dem, jämlikt 116 § första

stycket lagen om försäkringsavtal

icke kunnat tagas i mät för någon-

dsras gäld, eller

b) där
försäkring tagits för

olycksfall eller sjukdom,

vid
skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare
såsom skattefritt avräknas ett belopp av 41 000 kronor. Har på grund av
förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må
likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tUlfallit förmånstagaren ej
avräknas mer än sammanlagt 41 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte-
och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare
skall denne anses erhålla på grand av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på vUlkor
att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten
skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga
rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt
till pension som utgår på grand av pensionsförsäkring, därest denna tagits i
samband med tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångs-betalning
fullgjorts mer än tio år före dödsfaUet. Skattskyldighet äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 7

Föreslagen
lydelse Nuvarande lydelse

ej
heller rum för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för
rätt till livränta, som utgår på grand av annan försäkring än
pensionsförsäkring, i den mån vad som på grand av förordnande av samma person
tillfallit den berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid
pensionsförsäkring och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

Angående
vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring samt med att
försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad
i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om för-månstagareförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning
jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grand av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som
avses i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna tUl 31 § kommunalskattelagen.

Denna
förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger
tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången av år 1971.

2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 77

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen på Stockholms slott den 17 mars 1972.

Närvarande: ministem för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDQVIST, GEIJER,
BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga
behandlingen av kollektivavtalsbunden särskild tilläggspension och
gruppsjukförsäkring, m. m. och anför.

Inledning

I en tUl finansdepartementet den 7 oktober 1971 inkommen
skrivelse har Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i
Sverige (LO) hemställt om viss ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) (KL) m.
m. i fråga om den skattemässiga behandlingen av kollektivavtalsbunden särskild
tilläggspension (STP) och gruppsjukförsäkring (AGS). I skrivelsen hänvisas till
en överenskommelse i frågan som träffats mellan SAF och LO den 22 juni 1971.

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av kammarrätten,
försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsstyrelsema
i Stockholms, Skaraborgs och Västmanlands län, sjukpenningutredningen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas
riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
Personal-Pensionskassan (SPP), Folksam samt Kooperationens pensionsanstalt.

I det
följande kommer frågorna om den särskilda tilläggspensionen och om
gruppsjukförsäkringen att behandlas var för sig. Vidare behandlas med
anledning av en skrivelse från SAF och andra organisationer på arbetsmarknaden
frågan om en höjning av det skattefria beloppet vid arvsbeskattningen för
vissa förmånstagareförvärv.

Särskild tilläggspension enligt kollektivavtal

Gällande skatterätt

Enligt gällande regler för beskattning av
försäkringstagare indelas livförsäkringar i pensionsförsäkringar och
kapitalförsäkringar. I fråga om pensionsförsäkringar medges avdrag för erlagda
premier vid in-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 9

komsttaxeringen, under det att utfallande belopp beskattas
såsom inkomst. I fråga om kapitalförsäkringar medges däremot i princip ej avdrag
för inbetalda premier frånsett vad som ryms inom det allmänna avdraget om
högst 250 kronor för ogift och högst 500 kronor för makar. Å andra sidan är
belopp som utfaUer på grund av sådan försäkring inte skattepliktig inkomst.

Av föreskrifterna i första punkten av anvisningarna till
31 § KL framgår vad som i skattehänseende är att anse som pensionsförsäkring.
Med pensionsförsäkring förstås således försäkring som meddelas i här i landet
bedriven försäkringsrörelse och som avser ålderspension, invalidpension eller
efterlevandepension. I princip får andra försäkringsbelopp inte utgå än de
angivna pensionerna, om försäkringen skall räknas som pensionsförsäkring.
Trots detta räknas emellertid till pension även vissa kapitalbelopp som
kombineras med pension av nyss angivna slag. Det är här fråga om kapitalbelopp
som utgår i samband med att pensionen börjar utbetalas eller upphör eller när
försäkringen upphör. Om de olika pensionsformerna gäller bl. a. följande.

Till ålderspension räknas pension som från viss
pensionsålder i regel lägst 55 år skall utgå högst under den försäkrades
livstid.

Med efterlevandepension avses pension som efter den
försäkrades död utgår högst under viss eller vissa personers livstid. Hit hör
under särskilda förutsättningar även s. k. försörjningsränta, dvs. pension som
utgår efter den försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv.

Invalidpension utgår högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga.

De kapitalbelopp som utgår på grund av pensionsförsäkring
får sammanlagt inte överstiga högsta årsbelopp av ålders- eller invalidpension,
i förekommande fall ökat med högsta årsbelopp av efterlevandepension till make.

En särskild regel har givits om den kortaste tid under
vilken ålders-och invalidpension samt annan efterlevandepension än försörjningsränta
skall utgå enligt försäkringsavtalet. Denna tid får för ålderspension, som
upphör tidigast då den försäkrade fyllt 63 år, inte överstiga ett och ett halvt
år och för de andra här nämnda pensionerna fem år. Om ålderspension enligt
avtalet skall nedsättas viss tid efter pensionsåldern, skall den utgå med det
högre beloppet under minst den tid som nyss sagts.

Av förarbetena till de gällande bestämmelserna framgår att
angivna minimitider för korttidspensionerna föreskrivits i syfte att bibehålla
en klar åtskillnad mellan pensions- och kapitalförsäkringar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 10

Framställningen
såvitt avser STP

I
skrivelsen anges att SAF och LO den 22 juni 1971 träffat en överenskommelse om
STP som avses börja tillämpas den 1 juli 1973.

Enligt överenskommelsen
skall pensionsförmån för den enskUde anställde utgå i form av en
ålderspension, som utbetalas som en särskild tilläggspension tUl den allmänna
försäkringens ålderspension med ett högre belopp från pensionsåldern till och
med kalendermånaden före den, under vilken den anställde fyller 67 år, och
därefter med ett lägre belopp för återstående livstid.

Organisationerna anför i
skrivelsen att i juli 1973 då de första pensionsutbetalningarna är avsedda
att komma till stånd pensionsåldern är 66 år och 7 månader och att denna
därefter successivt sänks tUl 65 år, vilken pensionsålder kommer att generellt
tillämpas fr. o. m. februari 1975, då fullfunktionsstadiet uppnåtts. I
skrivelsen anföres vidare.

Förutom
sålunda återgivna övergångsbestämmelser gäller, att i det enskilda fallet
överenskommelse kan träffas mellan den anställde och hans arbetsgivare om kvarstannande
i tjänst efter den angivna pensionsåldern. Träffas sådan överenskommelse, äger
den anställde begära, att uttaget av den särskilda tilläggspensionen uppskjutes
till begärd ny, högre pensionsålder. Därvid skall den särskilda
tilläggspensionen omräknas enligt försäkringsmässiga grunder.

Såväl ovan berörda
övergångsbestämmelser som de omnämnda reglerna för uppskjutet pensionsuttag
har av SAF och LO bedömts vara så angelägna från både den enskUde anställdes
och från näringslivets synpunkter, att deras genomförande satts som
förutsättningar för planen. De antydda regelkomplexen medför emeUertid, att särskUd
till-läggspension skulle kunna komma att utgå med sitt högre belopp före 67 års
ålder under kortare tid än 18 månader. Detta moment i överenskommelsen mellan
SAF och LO är inte förenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i
anvisningarna till 31 §, 1., åttonde stycket, KL. Enligt detta stadgande måste
nämligen ålderspension, som skall upphöra tidigast då den försäkrade fyllt 63
år, utgå under minst ett och ett halvt år.

För
att sålunda överenskomna tilläggspensioner skall kunna betraktas som
pensionsförsäkring i KL:s mening och erforderlig omformning skall kunna ske
inom den särskUda tilläggspensioneringens egen administration hemställdes i
skrivelsen om sådana ändringar i KL, att pensioner kan utges enligt den mellan
parterna överenskomna planen. Enligt skrivelsen skulle detta med utnyttjande
av den definition av begreppet allmän pensionsplan som finns i 4 § lagen
(1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. kunna ske genom att den
nyssnämnda föreskriften i anvisningarna till 31 § KL om minsta tid för ålderspension,
utfallande efter pensionsålderns inträde, begränsas till att avse sådan
ålderspension som ej utges enligt allmän pensionsplan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 11

Remissyttrandena

Remissinstanserna tUlstyrker genomgående den av de båda
organisationerna föreslagna ändringen i fråga om minimitiden för ifrågavarande
slag av ålderspension.

Sålunda framhåller riksförsäkringsverket att den i
skrivelsen avsedda försäkringen regelmässigt kommer att omfatta en kortare
försäkringstid än 18 månader före 67 års ålder endast för anställda födda före
februari 1909. I övrigt skulle en kortare försäkringstid endast kunna förekomma
i faU, där pensionsåldern enligt särskild överenskommelse med den försäkrade
sätts högre än 65 år och 5 månader. Med hänsyn härtill och den avsedda
försäkringens syfte har riksförsäkringsverket ingen erinran mot att den i
skrivelsen berörda särskilda tilläggspensionsförsäkringen i sin helhet i
skattehänseende bedömes som pensionsförsäkring. Enligt verket skulle lagrummet
kunna ges den ändrade lydelse som parterna föreslagit.

Även riksskatteverket tillstyrker att anvisningarna till
31 § KL kompletteras på sätt organisationerna begärt med hänsyn till syftet
med den särskilda tilläggspensionen. Enligt verket bör dock den föreslagna anvisningstexten
förtydligas så att därav klart framgår att med allmän pensionsplan förstås
sådan plan som anges i tryggandelagen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län hänvisar till att föreskriften om minimitiden i fråga i sin
nuvarande utformning tUlkommit på grund av prop. 1960: 28 och att den ansetts
nödvändig för att bibehålla en klar åtskillnad mellan pensions- och kapitalförsäkringar.
Länsstyrelsen påpekar bl. a. att vid tiden för propositionen saknades
nuvarande tryggandelagens bestämmelser rörande allmän pensionsplan. De regler
som numera gäller häratinnan, anför länsstyrelsen, synes skapa garantier till
förhindrande av missbruk. Enligt länsstyrelsen är den begärda ändringen
dessutom av mera formell än reell innebörd. Vidare är den avsedd att lösa ett
praktiskt behov av enligt uppgift hög angelägenhetsgrad för näringsliv och
anställda, varför länsstyrelsen anser att den begärda ändringen i
anvisningarna bör genomföras. Även kammarrätten anser att missbruk knappast är
att befara.

Lantbrukarnas
riksförbund framhåUer genom sin skattedelegation att förhållandet i och för sig
nu inte torde vara annorlunda än vid tillkomsten av den nuvarande bestämmelsen
i KL. Redan då förelåg givetvis sådana pensionsåtaganden, för vilka allmän pensionsplan
låg till grand, anför förbundet, som påpekar att vissa av remissinstanserna
också hade hemställt om ett slopande av den förut gällande tvåårs-regeln. Med
hänsyn till den stora betydelse frågan om ett undantag från bestämmelsen av
tidsbegränsningen till 1 1/2 år har för överenskommelsen mellan SAF och LO vUl
skattedelegationen emellertid inte motsätta sig att även tiUäggspension som
utbetalas under kortare tid

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 12

än
1 1/2 år jämställes med pensionsförsäkring. Delegationen anser dock att
ändringen av 31 § KL inte bör begränsas på sätt LO och SAF föreslagit utan
erhålla sådan form att också andra kategorier skattskyldiga kan med avdragsrätt
täcka motsvarande pensioneringsbehov.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund anmärker att den föreslagna ändringen i
anvisningarna till 31 § KL primärt avser endast pensionsförsäkring. Genom hänvisnmgen
i punkt 2 d av anvisningarna till 29 § KL får ändringen emellertid även
betydelse för tjänstepensionering utan försäkring, framhåller förbundet som tUlägger.

För
närvarande gäller i skattehänseende enhetliga regler beträffande enskUd
pensionsförsäkring och pensionering på grund av tjänst, i senare fallet vare
sig fråga är om direktpensionering eller pensionering genom försäkring och vare
sig fråga är om pensionering enligt allmän pensionsplan eller ej. Det
föreliggande förslaget innebär ett avsteg från denna enhetlighet. Några icke
önskvärda följdverkningar synes emellertid, såvitt riksförbundet kan bedöma,
icke uppstå. Av stor vikt är att förslaget bevarar principen om korrespondens
mellan avdragsrätt för pensionspremier och beskattning av utfallande belopp.

Med
åberopande av det anförda tillstyrker riksförbundet SAF:s och LO:s
framställning i vad gäller ålderspensionsförsäkringar.

Departementschefen

Vid
inkomstbeskattningen medges enligt gällande regler avdrag för erlagda
pensionsförsäkringspremier, under det att utfallande belopp beskattas som
inkomst hos mottagaren. I fråga om kapitalförsäkringar gäller i princip
motsatsen, nämligen att premierna inte är avdragsgilla och å andra sidan
utfallande belopp inte skattepliktiga. TiU pensionsförsäkring räknas bl. a.
ålderspension som från viss pensionsålder, i regel lägst 55 år, skall utgå
högst under den försäkrades livstid. En pensionsförsäkring kan kombineras med
kapitalbelopp som utgår när pensionen börjar utbetalas, när pensionen upphör
eller när försäkringen upphör. Även avtal om sådana kapitalbelopp räknas som
pensionsförsäkring under vissa förutsättningar. I fråga om temporär
ålderspension som efter pensionsålderns inträde upphör tidigast då den
försäkrade fyllt 65 år gäller att pensionen inte får utgå under kortare tid än
ett och ett halvt år. Det har nämligen ansetts nödvändigt att i skattehänseende
göra en klar gränsdragning mellan temporära pensioner av detta slag och
kapitalförsäkringar.

Mellan
SAF och LO har träffats en överenskommelse om STP som skall börja tillämpas den
1 juli 1973. Enligt överenskommelsen skall STP kunna utgå utöver den allmänna
försäkringens ålderspension med högre belopp från pensionsåldem t. o. m.
kalendermånaden före den, under vilken den anställde fyUer 67 år, och med ett
lägre belopp för återstående livstid därefter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 13

När
de första pensionsutbetalningarna görs i juli 1973 enligt avtalet är
pensionsåldern 66 år och 7 månader. Därefter sänks pensionsåldern successivt
till 65 år, som blir den generella pensionsåldern fr. o. m. febraari 1975. 1
det enskilda faUet kan arbetsgivaren och den anställde avtala om att den senare
stannar kvar i tjänst efter den angivna pensionsåldern. I så fall kan den
anställde begära att STP skall uttas först vid begärd högre pensionsålder.

En
STP-försäkring enligt överenskommelsen kan innebära att STP utgår med sitt
högre bdopp före 67 års ålder under kortare tid än 18 månader.

1
den gemensamma skrivelsen framhåller SAF och LO att en sådan kortare
pensionstid är oförenlig med den minimitid som enligt det förut anförda gäller
enligt KL beträffande korttidspensionerna i fråga. Organisationerna hemställer
därför om sådan ändring i KL, att pensioner kan utges enligt den mellan
parterna överenskomna planen. Organisationerna hänvisar därvid till den
definition av begreppet allmän pensionsplan som finns i 4 § lagen (1967: 531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Enligt organisationerna kan den
begärda ändringen åstadkommas genom att den i punkt 1 åttonde stycket av
anvisningarna till 31 § KL angivna minimitiden om ett och ett halvt år
begränsas till att avse endast ålderspension som ej utgår enligt allmän pensionsplan.

Som
framgått av den lämnade redogörelsen har remissinstanserna genomgående
tillstyrkt framställningen i denna dd. Vissa påpekanden har dock gjorts i några
yttranden.

För
egen del anser jag att det från det allmännas synpunkt är av stort intresse att
den träffade överenskommelsen i fråga om STP genomförs. 1 vissa fall kan
emellertid, som framhållits i skrivelsen, den STP som är avsedd att utfalla
mellan 65 och 67 års ålder komma att utgå under kortare tid än ett och ett
halvt år. Därigenom skulle alltså STP komma att falla utanför
pensionsförsäkringsbegreppet enligt KL. Detta torde vara ägnat att motverka
möjligheterna för de anställda som så önskar att kvarstå i tjänst även efter
uppnådd pensionsålder. För näringslivet är det å andra sidan av betydelse att
vid behov kunna dra nytta av den äldre och erfarna arbetskraften under längre
tid än den annars vanliga. En anställd som uppnått pensionsåldern och är fullt
arbetsför kan av olika anledningar vara intresserad av att kvarstå i arbetet
ännu en tid.

Starka
skäl talar därför enligt min mening för att undanröja det hinder som de
nuvarande skattereglerna utgör för en STP i enlighet med den mellan SAF och LO
träffade överenskommelsen. Det nu gällande kravet på en minsta tid för
pensionsutbetalningar på grund av ålderspension tillkom på sin tid i syfte att
få en klar gränsdragning mellan pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar.
Man ville förhindra den möjlighet till missbruk från försäkringstagarnas sida
som annars skulle ha kunnat uppstå om avdragsrätt förelåg för premier som
formellt av-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 14

såg
en pensionsförsäkring men i reahteten gällde en kapitalförsäkring. Såsom i
remissyttrandena framhållits av bl. a. kammarrätten och länsstyrelsen i Stockholms
län föreligger dock knappast risk för sådant missbruk, om man på sätt de båda
organisationerna föreslagit släpper kravet på en minimitid för sådan
ålderspension som utgår i enlighet med allmän pensionsplan i den mening som
avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Som framgår
av lagens 4 § är där fråga om allmän pensionsplan som grundar sig på
förpliktelser enligt kollektivavtal. I likhet med vad riksskatteverket yttrat
bör även skattebestämmelsen utformas så att därav framgår att det är pensionsplan
enligt tryggandelagen som avses.

Enligt
min mening bör man inte gå längre än vad som följer av det anförda när det
gäller att bortse från kravet på minimitid för STP. Från detta krav kan man
avstå när fråga är om pensionsförsäkringar som bygger på de garantier som
ligger i kollektivavtalsförhållandet och när fråga är om försäkringspremier som
betalas av arbetsgivarparten i ett sådant förhållande. Samma garantier kan inte
alltid förväntas i övriga fall. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå
önskemål om en ytterligare utvidgning av pensionsförsäkringsområdet så att
avdrag medges i fråga om andra pensioner som utbetalas under kortare tid än
minimitiden.

När
fråga är om pensionsförsäkring som avser annan temporär ålderspension än sådan
som utbetalas enligt allmän pensionsplan i tryggandelagens mening bör alltså
den nu föreskrivna minimitiden om ett och ett halvt år alltjämt gälla.

Jag
föreslår således att punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL
ändras i enlighet med vad jag anfört. Som Svenska försäkringsbolags
riksförbund påpekat får en sådan ändring även betydelse för pensionsutfästelse
utan försäkring genom hänvisningen i punkt 2 d av anvisningarna till 29 § KL.
Några olägenheter på grund härav torde dock inte behöva uppkomma.

Avtalsgruppsjukförsäkring
Gällande skatteregler

Som
inledningsvis redovisats under avsnittet om STP behandlas de två
huvudkategorierna pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar olika i
beskattningsavseende. Medan premier för pensionsförsäkring är avdragsgilla och
utfallande belopp beskattas så gäller i princip motsatsen i fråga om
kapitalförsäkringar. Kapitalförsäkringarna är dock avdragsgilla i den mån de
ryms inom det s. k. försäkringsavdraget, 250 kr. för ogift och 500 kr. för
gifta.

Sjukförsäkring
anses i allmänhet som kapitalförsäkring. Detsamma

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 15

gäller
alltså även gruppsjukförsäkring. Emellertid kan en sjukförsäkring under vissa
förutsättningar skattemässigt behandlas på samma sätt som en
pensionsförsäkring. Så är fallet om försäkringen anses tagen i samband med
tjänst, se 32 § 1 mom. KL första och andra stycket.

För
att försäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst erfordras enligt
punkt 1 näst sista stycket av anvisningarna till 31 § KL att enligt
anställningsavtalet skyldighet föreligger för arbetstagare att ha sådan
försäkring eller att, om sådan skyldighet inte föreligger, premier för
försäkringen skall gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren.
För att sjukförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras
härutöver att anmälan angående nyssnämnda förhållanden skett hos
försäkringsanstalten.

Gruppsjukförsäkring
är en form av sjukförsäkring som under senare år vuxit fram efter mönster från
den frivilliga grupplivförsäkringen. Den kan tecknas för grupper av anställda,
grupper av medlemmar i fackliga sammanslutningar samt grupper av fria
yrkesutövare. Beroende av om anmälan görs till försäkringsanstalten eller inte
kan gruppsjukförsäkringen bedömas som pensionsförsäkring eller som
kapitalförsäkring.

För
en företagare som betalar premier för grupplivförsäkring eller grappsjukförsäkring
till förmån för sina anställda är premierna avdragsgilla vid inkomsttaxeringen
på samma sätt som andra omkostnader i rörelsen. Arbetsgivarens
premieinbetalning innebär för den anställde en löneförmån, som i princip skall
upptas till beskattning som inkomst av tjänst. Å andra sidan är den anställde,
under förutsättning att han äger försäkringen, berättigad att inom ramen för
det s. k. försäkringsavdraget tUlgodoräkna sig avdrag för premiebeloppet.

Som
ett undantag från principen att löneförmåner skall inkomstbe-skattas hos
mottagaren gäller emellertid enligt 32 § 3 mom. tredje stycket KL att förmån
av fri grupplivförsäkring i likhet med fri sjukvård och fri tandvård inte
upptas såsom intäkt. Detta gäller oavsett om förmånen åtnjutits på grund av
statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Skattefriheten för
förmån av fri gupplivförsäkring tillkom år 1963 på grund av förslag därom i prop.
1963: 24. Det kan tilläggas att för statsanställda inte fixerats några premier
för tjänste-grupplivförmåner. Premiebetalningen anses ske genom arbete i
anställningen.

I
fråga om de nu skattefria förmånerna föreskrivs den inskränkningen att, om
sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentiigen
förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst,
förmånen skall upptas såsom intäkt tUl den del den utgått efter förmånligare
grunder än de för nämnda befattningshavare.

Av
den nu lämnade redogörelsen framgår att någon skattefrihet, mot-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 16

svarande
den som gäller beträffande anställds förmån av fri grupplivförsäkring, inte
föreligger i fråga om förmån av fri gruppsjukförsäkring utan samband med
tjänst. Den förmån som arbetsgivarens erläggande av premier för sådan
försäkring utgör skall alltså i enlighet med de allmänna reglerna för
inkomstbeskattning upptas som skattepliktig tjänsteinkomst för den anställde
med motsvarande avdragsrätt för premiebeloppet inom försäkringsavdragets ram.

Framställningen
i fråga om AGS

Enligt
skrivelsen träffades vid förhandlingarna mellan SAF och LO också
överenskommelse om sjukförmåner. Överenskommelsen anges avse "avtalsgruppsjukförsäkring"
(AGS) och väntas beröra ca 1,2 mUj. arbetstagare. Enligt organisationerna
innebär överenskommelsen att vid långvarig arbetsoförmåga på grand av sjukdom
eller olycksfall kompensation utgår ungefär upp till den av statsmakterna
sanktionerade nivån av ca 93 "/o av arbetsinkomsten efter skatt. AGS avses
börja till-lämpas den 1 september 1972. Den första premieuppbörden kommer att
äga rum under förra delen av 1972. I skrivelsen anför organisationerna bl. a.

Det
har beräknats att kostnaden för överenskommelsen skall uppgå till 1,10/0 av
lönesumman för den kategori av arbetstagare som omfattas av överenskommelsen.
Den samlade årliga premien torde komma att bli av storleksordningen 300 milj.
kr. Med hänsyn till försäkringens konstruktion och omfattning är det av
praktiska skäl inte möjligt att debitera varje enskUd arbetsgivare avgifter som
beräknas enligt vedertagna försäkringstekniska principer utan debiteringen
måste ske enligt schablonregler. Härav följer att det för administrationen av
försäkringen saknar all betydelse att beräkna premier, som tar hänsyn till de
olika försäkrade personernas individuella data såsom ålder, sjukpenningklass, riskgrapptillhörighet
m. m.

Efter
att ha konstaterat att premiekostnaden under alla förhållanden är avdragsgill
för arbetsgivaren, kommer organisationerna in på frågan om skattekonsekvenserna
för arbetstagarna. Organisationerna utgår därvid från det förhållandet att
belopp motsvarande den av arbetsgivaren erlagda premien skall upptas som
inkomst hos den anställde, om försäkringen är kapitalförsäkring i
skatterättslig mening. Härom anför organisationerna.

Parterna
har utgått från att formella hinder icke föreligger att betrakta försäkringen
som kapitalförsäkring. Eftersom anmälan till försäkringsanstalten icke skaU
göras om att försäkringen tagits i samband med tjänst (jfr 19 § KL,
anvisningarna till 31 § KL samt § 4 i förhandlingsprotokollet) skall
försäkringen icke betraktas som pensionsförsäkring i skatterättslig mening.
Följaktligen skall de regler gälla som föreskrives i fråga om sjuk- och
olycksfallsförsäkringar, vilka icke tagits i samband med tjänst, dvs. att
försäkringen skatterättsligt skall behand-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 17

las
som kapitalförsäkring. Enbart av skattetekniska skäl uppkommer då behovet att
beräkna individuella premier för sjukförsäkringen. Även om därvid en viss schablonisering
också borde kunna tiUämpas innebär detta ett betydande merarbete och
administrativa problem. Eftersom sjukersättningen som utgår enligt 12 olika
klasser varierar mellan 2 och 10 kr. per dag under sjukpenningtid respektive
4 och 13 kr. under förtidspensionstid måste man i varje fall också utgå från
12 olika individuella premier för att rimhg rättvisa skall åstadkommas mellan
olika individer. Då en stor del av de premier som skulle påföras de enskUda
individerna inrymmes i försäkringsavdraget (500- respektive 250-kronorsavdraget)
skulle, trots ett betydande merarbete, endast en mindre del av premierna bli
föremål för reell beskattning.

Tyvärr
synes ingen aktuell och för ändamålet helt lämpad undersök

ning beträffande utnyttjandet av försäkringsavdraget föreligga. Folksam

gjorde emellertid för beskattningsåren 1964 och 1965 två stickprovs

undersökningar. ---- Då undersökningarna endast omfattade ett

fåtal
taxeringsdistrikt i landet har representativiteten i undersökningarna givetvis
ifrågasatts. Om resultaten ändå antages motsvara ett genomsnitt för riket
skulle detta innebära att differensen för hela landet mellan maximalt tillåtna
respektive verkligen utnyttjade försäkringsavdrag skulle uppgå till ungefär 600
milj. kr. för såväl år 1964 som år 1965. Det finns ingen anledning att vänta
sig att den siffran skulle undergått någon större förändring under de senaste
åren. Beloppet är ungefär dubbelt så stort som den totala premiesumman för den
nu aktuella sjukförsäkringen. Detta betyder självklart inte att hela
premiesumman ryms inom försäkringsavdraget, eftersom utnyttjandet av det
varierar från individ till individ och sjukförsäkringsavgiften ocksä kommer att
variera mellan uppskattningsvis 100 och 400 kr. per år. Klart är dock att en
betydande del av sjukförsäkringspremierna kommer att rymmas inom
försäkringsavdragets ram.

Med
hänsyn till de avsevärda administrativa komplikationerna och den begränsade
effekt, som ett konsekvent tUlämpande av de beskattningsregler som gäller för
kapitalförsäkring får, synes det enligt organisationernas mening
ändamålsenligt att den här aktuella sjukförsäkringen i beskattningshänseende
behandlas på samma sätt som tjänstegrupplivförsäkring, dvs. att premierna fritas
från beskattning hos de anställda och att trots detta premierna anses utgöra en
med kontant-lönen jämställd kostnad för arbetsgivaren. Detta, framhåller
organisationerna, framstår också såsom naturligt mot bakgrunden av att det här
är fråga om en utbyggnad av det trygghetssystem som fick sin början med
tjänstegrupplivförsäkringen. Organisationerna hemstäUer därför, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om sådan ändring av skattelagstiftningen att den ordning som
föreslagits i skrivelsen uppnås.

Remissyttrandena

Flertalet
remissinstanser tillstyrker bifall tUl framställningen angående AGS med hänsyn
till framför allt den förenkling som en skattefrihet för förmånen av fri
gruppsjukförsäkring skulle innebära. Ett par in-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 18

stanser
har dock uttalat sig negativt om denna del av framställningen.

Till
de sistnämnda hör försäkringsinspektionen. Enligt inspektionen bör det beaktas
att den år 1970 tillkallade sjukpenningutredningen har till uppgift att utreda
de organisatoriska och andra problem i anslutning till att sjukpenningen i
allmän försäkring blir beskattad. Inspektionen erinrar också att i
förhandlingsprotokollet om AGS § 11 intagits en klausul om att avtalet skall
kunna upphöra eller ändras i samband med införande av skatteplikt för
sjukpenning enhgt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL). Enligt
inspektionen kan därför den i framställningen önskade lösningen förmodas ha
karaktär av provisorium i awaktan på att beslut fattas om den framtida skattemässiga
behandlingen av sjukpenning i allmän försäkring på grundval av nämnda
utredningsarbete. Mot bakgrand härav ifrågasätter inspektioneri om de anförda
administrativa svårigheterna för beräkning av den på varje arbetstagare
belöpande premien utgör tillräckliga skäl för en lagändring syftande till en
särbehandling i skattehänseende av AGS-premier-na. Inspektionen säger sig
föredra den ordning enligt vilken den anställde påförs premieinkomsten som
inkomst med möjlighet för honom att draga av premien inom ramen för det
allmänna försäkringsavdraget.

Men
även sådana remissinstanser som uttalar sig för bifall till framställningen
hänvisar till den pågående sjukpenningutredningen. Så gör t. ex.
riksförsäkringsverket, som påpekar bl. a. att ett väsentligt syfte med denna
utredning är att sjukförmånerna skall grunda rätt tUl allmän tilläggspension
(ATP) genom att de beskattas. Verket kan för sin del acceptera att AGS-försäkringen
temporärt bedöms som tjänstegrupplivförsäkring i awaktan på eventuell ändring
av skattereglerna för den allmänna sjukpenningförsäkringen. Verket tillägger

Om
sjukpenning från den aUmänna försäkringen beskattas, bör AGS-försäkringen i sin
helhet bedömas som pensionsförsäkring. Premierna skulle då bli avdragsgUla utan
begränsning och problemet, som gäller skyldigheten att redovisa dessa som
inkomst, skulle falla bort. Samtidigt skulle de grundläggande föratsättningama
tUlskapas för att förmånerna i form av sjukpenning från den allmänna
försäkringen och AGS-försäkringen får utgöra pensionsgrundande inkomst inom ATP-försäkringen.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län finner det tveksamt om det är lämpligt att göra ändringar i
skattelagstiftningen, innan statsmakterna tagit ställning i den också för den
här aktuella överenskommelsen avgörande frågan om skatteplikt för
sjukpenningen. Eftersom överenskommelsen innebär en utbyggnad av
trygghetssystemet för stora grupper av anställda ser länsstyrelsen det dock
som angeläget att frågan får en snar lösning.

Sjukpenningutredningen
konstaterar bl. a. att, även om frågan om skattefrihet för AGS-premierna inte
ligger inom utredningens uppdrag, tillkomsten av själva försäkringen innebär
ett nytt moment av betydelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 19

för
utredningsuppdraget. Utredningen anför följande allmänna synpunkter.

Under
utredningsarbetet har kunnat konstateras att det klassplace-ringssystem, som AGS-försäkringen
avses skola anknytas till, i dag är behäftat med vissa brister. Dessa består
bl. a. i att för många försäkrade den vid ett sjukdomstillfälle gällande
klassplaceringen inte återspeglar den aktueUa inkomsten. Den vanligaste
orsaken till denna felaktighet är att de försäkrade av olika skäl inte anmält
inkomstförändringar av betydelse för en riktig klassplacering.
Sjukpenningutredningen har utan att ännu ha fattat slutiig ståndpunkt
diskuterat tekniska lösningar vid en beskattning av sjukpenningen, som skulle
ha till följd att nuvarande klassplaceringssystem för i vart fall det
övervägande antalet försäkrade inte längre blir erforderligt. Ett borttagande
av klass-placeringssystemet helt eller delvis skuUe medföra att vissa grundläggande
förutsättningar för AGS-försäkringen i dess nuvarande utformning skulle
försvinna.

Diskussionen om ändringen
av systemet med klassplacering av de försäkrade är emellertid inte enbart
betingad av dessa konstaterade felaktigheter. En annan orsak är
överkompensationsproblematiken.

I direktiven sägs att vid
en beskattning av sjukpenningförmånerna nuvarande sjukpenningar måste räknas
upp till en sådan nivå att de efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som
f. n. Utredningen har vid gjorda undersökningar bl. a. funnit att det
föreligger en inte obetydlig skiUnad i kompensationsnivån mellan det lägsta och
det högsta inkomstläget i varje sjukpenningklass (klassbotten och klasstoppen)
och att det sett från slutskattesynpunkt i vissa inkomstiägen förekommer en
påtaglig överkompensation. Sjukförsäkringen ger, med hänsyn tagen till den totala
skatteeffekten, oftast full täckning för in-komstbortfaUet vid sjukdom och i
vissa fall ännu mer. Ser man enbart till förhållandena under själva
sjukdomstiden blir dock bilden annorlunda och visar vanligen en lägre
kompensationsgrad. Detta är en följd av preliminärskattesystemet och dess
anknytning till olika löneperioder. Resterande kompensation kommer fram först
vid den slutiiga skatte-avräkningen. Vidare synes kompensationsgraden vid
sjukdom under ett och samma kalenderår falla vid långvarig sjukfrånvaro. Vid en
övergång till beskattad sjukpenning måste man emellertid eftersträva, att den
totala kompensation som sjukpenningen skall ge i möjlig mån blir tillgänglig
redan under sjukdomstiden. Dessutom kan det f. n. föreliggande problemet med en
fallande kompensationsnivå vid längre sjukdomstid få en lösning genom
beskattning av sjukpenningen. Förutsättningarna för sådana tilläggsanordningar
till socialförsäkringen som AGS-försäkringen representerar kan antas bli
förändrade vid en övergång till beskattade sjukpennmgförmåner, vUket kan ha
betydelse vid ställningstagandet till frågan om en från skattesynpunkt särskilt
förmånlig behandling av premierna för AGS-försäkringen.

Riksskatteverket
anför bl. a.

Organisationernas
uppfattning att gruppsjukförsäkringen enligt gällande regler bhr att anse som
tagen i samband med tjänst kan enligt riksskatteverkets mening ifrågasättas.
Att särskild anmälan om att övriga förutsättningar för att försäkringen skall
anses ha tagits i samband med tjänst i det enskilda fallet inte är avsedd att
göras tiU försäkrings-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 20

anstalten
kan möjligen anses vara av underordnad betydelse med hänsyn till att alla
regler och villkor som avses gälla såväl för arbetsgivare som arbetstagare som
för försäkringsanstalten kommer att klarläggas i avtalet. Å andra sidan synes
bestämmelsen om anmälan i den praktiska tiUämpningen ha uppfattats på det sätt
organisationerna gett uttryck för och riksskatteverket har inte något att
erinra mot att stadgandet ges en sådan formell tolkning.

Med
hänsyn tUl den betydande förenkling i tillämpningen som den föreslagna
ordningen innebär tillstyrker riksskatteverket förslaget att premiebeloppen
inte skall anses utgöra skattepliktig löneförmån för arbetstagarna.

Den
inverkan som en anmälan till försäkringsgivaren har för försäkringens
klassificering som pensions- eller kapitalförsäkring berörs även av Svenska
försäkringsbolags riksförbund, som anför härom.

Hittills
har K-klassad gruppsjukförsäkring på grund av tjänst fått obetydlig omfattning.
Med AGS-planens genomförande blir det frågan om väsentligt större
försäkringskollektiv. Under sådana förhållanden synes det mindre lämpligt att
försäkringens karaktär i skattehänseende skall vara avhängig av huruvida
anmälan till försäkringsgivaren skett eller ej. Man kan ställa frågan vad
följden skulle bli, om någon av AGS-försäkringen berörd part i skriftligt
meddelande till försäkringsgivaren vars rörelse f. ö. endast torde komma att
omfatta AGS-för-säkringar angav att försäkringen var tagen på grand av
tjänst. Riksförbundet ifrågasätter därför huruvida inte valfriheten i skatteklassifice-ringshänseende
för sjuk- och olycksfallsförsäkring borde grundas på en annan utformning av
anvisningarna till 31 § KL än den nu gällande.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att de åberopade förenklingsskälen inte enbart är ett tUlräckligt
argument för att medge skattefrihet för AGS-premierna. Länsstyrelsen, som
därför anser sig böra avstyrka bifall till den begärda lagändringen, anför.

Dels
skulle nämligen dessa premier komma ovanpå grupplivpremierna och därigenom
inte endast minska utrymmet inom det sociala försäkringsavdraget utan även i åtskUliga
fall överstiga detsamma, varigenom inte avsedda skattelättnader skulle komma
till stånd. Storleken av premierna är dock 100400 kronor. Dels är det från
förenklingssynpunkt och av andra orsaker olyckligt med olika
specialbestämmelser av ofta provisorisk natur. Olika intressegrupper kan på
liknande grunder anföra skäl för diverse lagändringar. En sådan utveckling går
i motsatt riktning mot de tendenser som syftar till en definitiv källskatt.

Lantbrukarnas
riksförbund gör jämförelser med den skattefrihet för förmån av fri grupplivförsäkring
som infördes år 1963 och skattefrihetens samband med försäkringsavdraget.
Förbundet konstaterar bl. a. att försäkringen enligt AGS kommer att bli av
minst samma omfattning som grapplivförsäkringen. Enligt förbundet bör premien,
av organisatoriska skäl om inte annat, undantas från beskattning.
Skattefriheten innebär emellertid en utvidgad avdragsrätt för de kategorier
skattskyldiga som berörs av överenskommelsen. Andra kategorier som genom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 21

frivillig
försäkring vill skaffa sig motsvarande försäkringsskydd måste, framhåller
förbundet, erlägga väsentligt högre premier än för AGS, varvid premierna i åtskiUiga
fall inte ryms inom det gällande maximi-avdraget. Därtill kommer enligt
förbundet att en höjning av försäkringsavdraget är motiverad med hänsyn till
penningvärdets fall. Förbundet anser således att framställningen bör kunna
bifallas och föreslår samtidigt att de nuvarande högsta avdragen för frivilliga
försäkringar höjs till 500 kr. för ensamstående och tiU 1 000 kr. för makar.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund, som ganska utförligt går in på olika aspekter på
skattefrågan, anför sammanfattningsvis följande.

Förslaget
innebär en modifiering av det nu gällande konsekvent uppbyggda
beskattningssystemet för liv- och sjukförsäkringar och kan härigenom leda till
mindre önskvärda konsekvenser. De administrativa fördelar som skulle vinnas
utgör enligt riksförbundets mening knappast i och för sig tillräckliga skäl för
den tänkta anordningen. Riksförbundet vill emeUertid understryka, att frågan
gäller införande av en skattelättnad för en från social synpunkt angelägen
försäkringsform. Härtill kommer, att utan den föreslagna skattelättnaden för
gruppsjukförsäkring skulle gruppsjukpremierna till betydande del komma att
inkräkta på det allmänna försäkringsavdraget, vilket tillkommit för att främja
individuellt livförsäkringsskydd och livförsäkringssparande. Om de ifrågasatta
ändringama av skattereglerna skulle anses erforderliga för genomförandet av AGS-försäkringen,
vill riksförbundet av sociala skäl inte motsätta sig förslaget såsom ett
provisorium i awaktan på resultatet av pågående utredning rörande
sjukpenningförsäkringens stäUning i skattehänseende.

Riksförbundet
förutsätter att en ändring av skattelagstiftningen får allmängUtig form.

I det sistnämnda
hänseendet hade förbundet tidigare i sitt yttrande erinrat om att beträffande
tjänstegrupplivförsäkring vars högsta grundbelopp f. n. är 31 500 kr.
endast en inskränkning finns med avseende på försäkringens omfattning.
Inskränkningen har den innebörden, anför förbundet, att därest
tjänstegrupplivförsäkring för anställda i enskild tjänst skulle utgå efter
väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller för statsanställda, förmånen
skall upptagas såsom inkomst av tjänst till den del den utgått efter de
förmånligare grunderna. Härav följer» enligt förbundet att, om tjänstegrapplivförsäkring
avtalas med väsentligt högre grundbelopp än 31 500 kr., den del av premien som
motsvarar försäkringsbelopp över nämnda gräns skall upptagas till beskattning.
Riksförbundet framhåUer att för gruppsjukförsäkring gäller ganska snäva
beloppsbegränsningar. Hithörande regler syftar tUl att begränsa den totala
kompensationen för inkomstbortfall under arbetsoförmåga i relation till
aktivtidens inkomst av förvärvsarbete. Högsta förekommande månatliga K-klassade
gruppsjukförsäkringsbdopp f. n. utgör 1 450 kr., vilket motsvarar ca 25 «/o av
den allmänna försäkringens basbelopp vid början av år 1971. Förbundet
framhåller som sin mening

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 22

att
det innebär stora praktiska fördelar om all K-klassad gruppsjukförsäkring
tecknad på grund av tjänst oavsett beloppets storlek kan skattemässigt
behandlas på ett enhetiigt sätt. Vad gäller en beloppsbegränsning för fri grappsjukförsäkring
kan enligt förbundet övervägas att i lagtexten eventuellt införa en
begränsningsregel, som anknyter tUl de högsta belopp som kan gälla enligt
kollektivavtal mellan huvudorganisationer på arbetsmarknaden.

Kooperativa förbundet
framhåller att mot ett bifall till framställningen visserligen kan invändas
att den ersättning som tillkommer löntagarna åtminstone i viss omfattning
undgår inkomstbeskattning och att andra grupper av löntagare kan komma att göra
anspråk på motsvarande anordningar. Förbundet anser dock att övervägande skäl
talar för bifaU till framställningen i denna del.

Departementschefen

Som
jag tidigare redovisat behandlas pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar
principiellt olika i skattehänseende. Medan för de förra premier är
avdragsgilla och utfallande belopp är skattepliktiga gäller i princip det
motsatta i fråga om kapitalförsäkringarna. Avdrag kan dock erhållas för premier
för kapitalförsäkringar i den mån de ryms inom ramen för det s. k.
försäkringsavdraget.

Sjukförsäkring,
inkl. gruppsjukförsäkring, anses i allmänhet som kapitalförsäkring. Under vissa
förutsättningar kan sjukförsäkring skattemässigt behandlas som
pensionsförsäkring, om anmälan görs till försäkringsanstalten att försäkringen
tagits i samband med tjänst.

En
företagare som betalar premier för t. ex. grupplivförsäkring eller
gruppsjukförsäkring till förmån för sina anställda har rätt till avdrag vid
inkomsttaxeringen för premierna såsom för andra omkostnader i rörelsen. Å andra
sidan skall förmånens värde i princip inkomstbeskat-tas hos den anställde såsom
löneförmån. Förmån av fri grupplivförsäkring är dock enligt särskild
bestämmelse i 32 § 3 mom. KL i viss utsträckning undantagen från beskattning i
likhet med förmån av fri sjukvård eller fri tandvård. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i fråga om förmån av fri gruppsjukförsäkring.

I
skrivelsen från SAF och LO uppges att organisationerna träffat en
överenskommelse om gruppsjukförsäkring som väntas beröra ca 1,2 milj.
arbetstagare. Enligt skrivelsen innebär överenskommelsen att kompensation
skall utgå till arbetstagaren vid långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom
eller olycksfall och att kompensationen skall ungefär gå upp till den nivå av
ca 93 »/o av arbetsinkomsten efter skatt som godtagits av
försäkringsinspektionen. Den nya försäkringen, AGS, avses börja tillämpas den
1 september 1972 och den första premieupp-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 23

börden
kommer att äga rum under förra delen av 1972. Den samlade årliga premien
beräknas tUl omkring 300 milj. kr.

Organisationerna
framhåller att det med hänsyn till försäkringens konstruktion och omfattning av
praktiska skäl inte är möjligt att debitera varje enskild arbetsgivare
avgifter som beräknas enligt vedertagna försäkringstekniska principer.
Debiteringen måste i stäUet ske enligt schablonregler. För försäkringens administrering
saknar det därför betydelse att beräkna premier som tar hänsyn tiU
individuella data för de försäkrade personerna.

Av
skrivelsen framgår att organisationerna inte avser att göra anmälan till
försäkringsanstalten om att försäkringen tagits i samband med tjänst och att
organisationerna följaktligen utgår från att formella hinder inte föreligger
att betrakta försäkringen såsom kapitalförsäkring. Med hänsyn härtill skulle
enligt organisationerna enbart av skattetekniska skäl behov uppkomma att
beräkna individuella premier för sjukförsäkringen. Då en stor del av de
premier som skulle påföras de enskilda arbetstagarna inryms i
försäkringsavdraget skulle, trots ett betydande merarbete, endast en mindre
del av premierna bli föremål för reell beskattning. En konsekvent tillämpning
av de beskattningsregler som f. n. gäller för kapitalförsäkring medför alltså
enligt organisationerna avsevärda administrativa komplikationer och ger en
begränsad effekt. Organisationerna hemställer därför att den aktuella
sjukförsäkring, om vilken de avtalat, i beskattningshänseende behandlas på
samma sätt som tjänstegrupplivförsäkring, dvs. att premierna undantas från
beskattning hos de anställda.

De
flesta remissinstanserna tillstyrker att framställningen bifalles. Det är
främst de anförda förenklingssynpunkterna som instanserna anslutit sig till.
Ett par instanser har dock gett uttryck åt uppfattningen att det merarbete som
en tillämpning av nuvarande regler skulle åsamka både försäkringsanstalten och
myndigheterna inte är tillräckligt för att motivera en ändring av reglerna. De
ifrågavarande instanserna, försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i
Stockholms län, avstyrker därför bifall till framställningen.

För
min del finner jag det naturligt att se ett samband mellan grupplivförsäkringarna
och de nu aktuella gruppsjukförsäkringarna. Båda försäkringsformerna har till
syfte att bygga ut det sociala trygghetssystemet, var och en på sitt sätt.
Genom grupplivförsäkringen utgår till den försäkrades efterlevande viss
ekonomisk kompensation i samband med den försäkrades död. Genom
gruppsjukförsäkringen garanteras den försäkrade själv ersättningar vid sådan
sjukdom och olycksfall som har arbetsoförmåga som följd.

Flertalet
arbetstagare i landet har redan kommit i åtnjutande av förmån i form av fri
grupplivförsäkring. För att undvika en beskattning av förmånens värde hos
arbetstagaren infördes 1963 skattefrihet för för-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 24

månen
av fri grapplivförsäkring. Även den gången stod förenklingssynpunkterna i
förgrunden för intresset och jag framhöll i detta sammanhang att då gällande
ordning framstod som onödigt komplicerad och formell, särskilt sedan
tjänstegrupplivförsäkringen utvidgats till att omfatta större delen av
löntagarna.

När SAF och LO nu träffat
en överenskommelse om AGS som berör ca 1,2 milj. arbetstagare och som innebär
att dessa kan få kompensation vid långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom
eller olycksfaU, har ett nytt steg tagits på den redan inslagna vägen. Det
försäkringsskydd som erbjuds genom AGS är en väl så angelägen uppgift som den
tjänstegrupplivförsäkringen fyller. I sak finns enligt min mening inte
anledning att i beskattningshänseende behandla de båda förmånerna i princip
olika. Också i fråga om förmån av fri gruppsjukförsäkring skulle en
skattefrihet innebära en förenkling för alla berörda parter.

Visserligen kan enligt vad
som framgår av sjukpenningutredningens yttrande de förutsättningar som varit
bestämmande för sådana tilläggs-anordningar till socialförsäkringen som AGS-försäkringen
representerar antas bli förändrade, om man går över till ett system med beskattade
sjukpenningförmåner. Sjukpenningutredningen har emellertid ännu inte framlagt
resultatet av sina överväganden och ett förslag från utredningens sida, som
kan väntas bli avlämnat hösten 1972, kan enligt inhämtade uppgifter inte väntas
börja tillämpas förrän tidigast fr. o. m. 1974 års ingång. Därför anser jag för
min del att man bör kunna acceptera den av organisationerna föreslagna
lösningen såsom ett provisorium som bör kunna omprövas för den händelse en
omläggning av förmånernas beskattning aktualiseras på grund av sjukpenningutredningens
kommande förslag.

Enligt
min mening bör skattefriheten begränsas till att i första hand avse de
kategorier arbetstagare som berörs av den nu aktuella överenskommelsen och
andra motsvarande kategorier. Har för någon grupp av anställda avtalats om
gruppsjukförsäkring som innefattar högre ersättningar än som kan utgå enligt
den mellan SAF och LO ingångna överenskommelsen, bör förmånen i princip tas upp
som skattepliktig inkomst i sin helhet. Enligt det avtalsförslag som ligger
till grand för denna överenskommelse utgör hel dagersättning från AGS för anstäUd
i högsta sjukpenningklass 10 kronor under sjukpenningtid och 13 kronor under
förtidspensionstid. Jag föreslår alltså att förmån av fri gruppsjukförsäkring
skall vara skattefri för arbetstagaren, om förmånen utgår enligt normer som
fastställts enligt kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.
En förutsättning för skattefriheten är att dagersättningen för anställda som
tillhör den högsta sjukpenningklassen enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring inte överstiger de nyssnämnda beloppen enligt AGS. Enligt min
mening kan man i detta sammanhang bortse från eventuella klausuler om
höjningar av dagersättningens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 25

belopp
med hänsyn till den stegring som det allmänna prisläget kan ha undergått efter
en viss längre tid enligt överenskommelsen mellan SAF och LO efter två år.
Bestämmelserna i 32 § 3 mom. tredje stycket KL bör kompletteras i enlighet med
vad jag har anfört.

Jag
är medveten om att en ordning med skattefrihet för AGS-pre-mier innebär att
skattskyldiga med sådan försäkringsförmån i själva verket får ett ökat utrymme
för försäkringar med avdragsgilla premier i förhållande till andra kategorier
skattskyldiga. Dessa senare måste erlägga väsentligt högre premier, om de
genom frivillig försäkring vill skaffa sig motsvarande försäkringsskydd. Deras
möjlighet till avdrag för premiema beror då på det utrymme som står till buds
genom det s. k. sociala försäkringsavdraget. Ett par remissinstanser har med
hänsyn till denna effekt av skattefriheten ifrågasatt en höjning av detta
avdrag. Med tanke på den omprövning av beskattningssystemet som kan föranledas
av sjukpenningutredningens kommande förslag är jag emellertid inte beredd att
nu ta upp frågan om försäkringsavdraget. Man torde kunna utgå från att ett
stort antal skattskyldiga inte i full utsträckning utnyttjar möjligheten till
detta avdrag enligt gällande bestämmelser och att för dem kvarstår utrymme för
motsvarande premieavdrag.

Ikraftträdandet

I
fråga om ikraftträdande föreslår jag att de nya skattebestämmelserna skall
träda i kraft omedelbart. Bestämmelserna får dock tillämpas första gången vid
1973 års taxering. Såvitt avser STP enligt överenskommelsen mellan SAF och LO
får visserligen de föreslagna nya bestämmelserna ingen praktisk betydelse
förrän vid 1974 års taxering eftersom den överenskomna STP-planen inte är
avsedd att tillämpas förrän fr. o. m. den 1 juli 1973. Men i och för sig kan
bestämmelserna tillämpas redan vid 1973 års taxermg beträffande STP enligt
annat kollektivavtal av liknande slag. I fråga om AGS förutsätter den aktuella
överenskommelsen mellan SAF och LO att den första premieuppbörden kommer att
äga rum under förra delen av 1972 och att avtalet i övrigt får till-lämpning
fr. o. m. den 1 september samma år.

Beskattning
av vissa förmånstagarförvärv Gällande skatteregler

Enligt
12 § förordnmgen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGE) skall då någon i
enlighet med lagen (1927: 77) om försäkringsavtal insatts som förmånstagare
vad förmånstagaren erhåller på grand av försäkring i regel anses som arv och arvsbeskattas
enligt vanliga regler. Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Sålunda

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 77 26

avräknas
under vissa förutsättningar vid skattens beräknande ett skattefritt belopp av
32 000 kr. från värdet av vad som tiUfallit någon i,egenskap av förmånstagare.
Föratsättning härför är att fråga är om antingen livförsäkring, som ar
kapitalförsäkring och som tagits på försäkringstagarens eller hans makes liv
och enligt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal är utmätningsfri,
eller olycksfalls- eller sjukförsäkring. Om förmånstagaren inom en tidrymd av
tio år före försäkringsfallet erhållit mer än ett förmånstagarförvärv av samma
person, skall beloppen sammanläggas och det skattefria beloppet får uppgå högst
till 32 000 kr.

I samband med tiUkomsten
av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner gjordes år 1963
bestämmelserna om rätt tiU skattefri avräkning tillämpliga också på
grupplivförsäkring som meddelats efter avtal med staten, kommun eller enskild
arbetsgivare samt på vissa förmåner, som utgår från kommun och svarar mot
statens grupplivförsäkring. Det skattefria beloppet bestämdes ursprungligen
till 25 000 kr. men har därefter höjts och utgör sedan år 1967 32 000 kr.

Genom bestämmelsen om
skattefrihet upp till 32 000 kr. vid vissa förmånstagarförvärv undantas från
arvsbeskattning ett förhållandevis stort antal sådana förvärv, däribland
regelmässigt grupplivförsäkringar. Det högsta försäkringsbelopp som kunnat
tillfalla vuxen förmånstagare enligt statiig tjänstegrupplivförsäkring och
enligt tjänstegrupplivförsäkring i Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA)
har sedan år 1967 uppgått till 31 500 kr.

Framställning
om höjning av det skattefria beloppet

1
en skrivelse som inkommit till finansdepartementet den 28 januari 1972 från
SAF, LO, Handdstjänstemannaförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet,
Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges ci-vUingenjörsförbund framhåller
organisationerna att de träffat avtal om höjning av de försäkringsbelopp som
kan utgå enligt avtal om grupplivförsäkring för åren 19721973. Höjningen
innebär att det högsta grundbelopp, som kan tillfalla en förmånstagare, utgör
41 000 kr. mot tidigare 31 500 kr. Höjningen har föranletts av den pris- och
kostnadsutveckling som förevarit sedan år 1966, då överenskommelse träffades
om de t. o. m. 1971 gäUande försäkringsbeloppen. I skrivelsen hemställer
organisationerna att en höjning av det vid arvsbeskattningen skattefria
beloppet medges till 41 000 kr. Parterna finner det angeläget att ett
oförminskat efterlevandeskydd bibehålies.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 77 27

Departementschefen

Genom
de avtalade höjningarna av försäkringsbeloppen på grupphv-försäkringsområdet
aktualiseras frågan om höjning av det skattefria beloppet i 12 § AGF. I syfte
att tillgodose skyddet för efterlevande anser jag att en höjning av den
nuvarande beloppsgränsen bör ske. Vid bestämmandet av en högre sådan gräns kan
liksom tidigare det högsta grundbelopp som fastställts fr. o. m. år 1972 för de
stora grapperna löntagares tjänstegrapplivförsäkring vara vägledande. Jag
föreslår, att det skattefria beloppet vid här avsedda förmånstagarförvärv höjs
till 41 000 kr. En motsvarande höjning av beloppsgränsen bör samtidigt ske såvitt
gäller rätten tUl skattefritt avdrag för den som inom en tioårsperiod erhåUit
flera förmånstagarförvärv av samma person.

I syfte att nå en
anpassning till de fr. o. m. år 1972 inom stora delar av arbetsmarknaden
gällande nya försäkringsvUIkoren bör de nu föreslagna bestämmelserna gälla fr.
o. m. ingången av innevarande år.

HemstäUan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

2)
förordning om ändring i
förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR, STHLM 1 972 7201 78

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Prop. 1974:187 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) s. 14 i texten
  3. Prop. 1974:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den skattemässiga s. 13 i texten
  4. Bet. 1973:SkU54 Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om höjning av försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen m. m. s. 3 · s. 4 i texten
  5. Rskr. 1972:191 i texten

Visa alla 7