Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp, m.m.

1973 · 343 sidor, varav 183 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 183 av 343 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:167, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 167 år 1973 Prop. 1973:167

Nr 167

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat
skepp, m. m.; given den 26 oktober 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag tUl sådana ändringar i den exekutionsrättsliga
lagstiftningen som betingas av det tidigare i är genom prop. 1973:42 framlagda
förslaget tiU ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1) m. m. Samtidigt som
lagstiftningen om fartygsexekution anpassas tiU sjölagen, s'ärskUt tUl dess nya
panträttssystem, reformeras bestämmelserna i syfte att skapa ett modernt
förfarande vid fartygsexekution.

Vid
exekution i fartyg kommer enligt förslaget förfarandet i fortsättningen att
följa antingen ett mera komplicerat eller också ett enklare regelsystem. Det
förra skaU användas vid exekution i skepp och skeppsbygge som är registrerat i
Sverige eUer i annat land. Det senare åter skall användas vid exekution i
oregistrerad egendom.

Det
är i synnerhet förfarandet vid exekution i registrerad egendom som omgestaltas
i förslaget. Bland de många nyheterna vid sådan exekution märks främst att
egendomen kan utmätas även om den inte är tillgänglig vid utmätningstillfället.
Regeln härom gäller emellertid endast om egendomen är registrerad här i riket.
En annan nyhet är att den s. k. täckningsprincipen införs. Denna innebär att
försäljning får ske endast om aUa fordringar som har företräde framför
exekutionsfordringen samt kostnaden för förfarandet blir täckta. En tredje nyhet
är att den som gör exekutivt förvärv av registrerad skeppsegendom i princip
får behålla egendomen även om det skulle visa sig att

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 2

gäldenären
inte var rätt ägare. Den stärkta ställningen för den som gör exekutivt förvärv
föreslås f. ö. skola gälla även vid exekution i fast egendom.

Förslaget
ingår som en etapp i arbetet på en utsökningsbalk. Bestämmelsema är utformade
så att de väl låter sig införlivas i ett nyligen framlagt förslag tUl en sådan
balk (SOU 1973: 22).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167

1
Förslag til!

Lag
om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Utmätt skepp, som är infört i skeppsregistret, säljes av överexe

kutor. Försäljningen skall ske på offentiig auktion.

Med
registrerat skepp likställes i denna lag skeppsbygge, som är infört i
skeppsbyggnadsregistret.

Bestämmelserna
i derma lag är även tillämpliga på egendom som utom riket är införd i register
som motsvarar skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, om ej annat följer av vad
som är särskilt föreskrivet.

2 § Vad i denna lag sägs om utmätt skepp gäller i
tillämpliga delar även när skepp skall säljas exekutivt under konkurs eller när
skepp enligt 10 § andra stycket sjölagen (1891: 35 s. 1) skaU säljas exekutivt
på begäran av ägaren.

3 § Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från
utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra stycket.

Anstånd
med försäljningen får beviljas på begäran av utmätaings-sökanden eller ägaren.
På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller
särskUda skäl till anstånd föreligger.

4 §
Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av det utmätta

skeppets försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sö

kandens StäUe.

Den
som vill utlösa sökanden skall, innan skeppet sålts, till överexekutor betala
sökandens fordran och kostnad för vilken denne sva-

5
§ Hör skeppet tUl konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för
skeppets förvaltaing under konkursen skall utgå ur skeppet, begära att skeppet
säljes för den fordringen.

Borgenär,
vars fordran är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning,
retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen
(1970; 979), kan begära att skepp som hör till konkursbo säljes för hans
fordran, om hans rätt tUl betalning ur skeppet är ostridig eller styrkes. Om
borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt, framställt sådan begäran,
får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets
räkning förfaller.

Borgenär
vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i fråga om utmätt skepp som ej hör
tUl konkursbo samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig
därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller.

Bestämmelserna
i 4 § äger motsvarande tUlämpning i fräga om rätt att utiösa konkursbo eller
borgenär som begärt att skeppet säljes för fordran som anges ovan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 4

6 §
Auktion skaU kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörel

sen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpe

skillingen.

Innehavare av fordran som
bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt
tUl överexekutor senast vid auktionen.

7 § Minst trettio dagar före auktionen skall
underrättelser om försäljningen sändas tUl sökanden och ägaren samt tUl kända
borgenärer som har sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller
retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast
sändas tUl honom. Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den användas.
Underrättelse tUl utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 § Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i
6 och 7 §§, skall den inställas och ny tid utsättas, om bristen är väsentiig
och ej kan avhjälpas på annat sätt.

9 § Vid början av auktionen skall lämnas en
kortfattad redogörelse för innehåUet i handlingarna och för vidtagna åtgärder.
Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla
den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det
meddelas.

Närvarande
sakägare skall beredas tUlfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de vUlkor
som skall gälla för försäljningen. När förhandlingen avslutats, upprättas
sakägarförteckning.

10 §
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

fordran som är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av inteck

ning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om skeppet hör till
konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för skeppets förvaltning
under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå
med förmånsrätt enligt 10,

11 eller 12 §
förmånsrältslagen (1970; 979).

Med
fordran som är förenad med panträtt på grand av inteckning avses även fordran
för vUken skepp tagits i anspråk enligt 91 a § 3 mom. utsökningslagen (1877: 31
s. 1) samt rätt tUl betalning på grund av ägarhypotek.

11 §
Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag.

Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Ränta
och annan biförpliktdse upptages före fordringens kapitalbelopp, om ej
borgenären yrkar armat.

Fordran
upptages i förteckningen även om den är beroende av vUlkor eller tvistig. Ar
panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas, upptages
fordringen med det företräde som tUlkommer den, om inteckningen beviljas.

När
försäljning begärts av fön'allaren i konkurs, anses konkursboet som sökande
utan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 §.

12 §
Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas upp

gå den dag dä fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 5

fordran
med sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrives i 249 § andra stycket andra
punkten sjölagen (1891; 35 s. 1). Panträtt på grund av inteckning får ej
åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte till-lägg enligt 264 § sjölagen.
Understiger fordringen pantbrevets belopp, upplages återstoden som ägarhypotek.

Om i
skeppet gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för
vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp
och ett tUl tio procent av detta belopp beräknat tillägg.

Ägarhypotek
upptages utan tUlägg enligt 264 § sjölagen.

Fordran,
som ej är förfallen tUl betalnuig och icke löper med ränta före förfallodagen,
upplages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens
värde den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Motsvarande gäUer, om
utfäst ränta är lägre än fem procent.

13 §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen
och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vUka fordringar som är
skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att skeppet enligt 14 § skaU få
säljas,

3. betalnmgsviUkoren.

14 § Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av
köpeskUlingen för skeppet och andra medel som finns att tillgå.

15 § KöpeskUlingen skall betalas kontant. Efter
medgivande av borgenär vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med
panträtt på grund av inteckning får dock vad som faller inom köpeskUlingen och
pantbrevets belopp inneslå i avräkning på köpeskillingen, om det ej är fråga om
sådan fordran som avses i 11 § tredje stycket.

I
sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestä.

16 §
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna

handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskiUingen, dock ej

mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen
skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som
säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av
inteckning i skeppet, om den täckes av köpeskillingen och kan anses
betryggande.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller
ställa säkerhet men blir i fall som avses i 22 § ersättningsskyldiga intUl
motsvarande belopp.

Ogulden
del av den kontanta köpeskUlingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt
6 § kungjorts för köpeskiUingens fördelning.

När
köpeskUlingen tUl fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.

Köparen
blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har
avräknats på köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 6

17 § På begäran av de sakägare vUkas rätt beror därav
kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den
återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning
av skeppet, ske på andra vUlkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får
höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

18 § Innan skeppet ropas ut, skall redogörelse lämnas
för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att skeppet
ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 19 §.

19 § Innan inrop godtages, skaU överexekutor pröva om
det i 14 § angivna viUkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är
förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre
köpeskUling kan uppnås.

Utan
hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare
medger det. Sökanden kan medge, alt inrop godtages fastän kostnaden för
förfarandet ej blivit täckt.

Inrop
får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

20 §
Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna före

skriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort

uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tUlfälle att anskaf

fa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd

olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör
ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjärde stycket, är inropet
ogUtigt.

21 §
Sker ej inrop, som godtages och fullföljes genom alt hand

penning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär

del inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 20 §

andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår

därifrån.

Har
två auktioner hållits utan att skeppet blivit sålt och saknas anledning tUl
anlagande att skeppet kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor avvisa
begäran om nytt försäljningsförsök.

Om
ny auktion skall hållas, äger 620 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan som
skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall
nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej
medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 §
När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 20 §

andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det be

hövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den för

ra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från utsatt dag för

köpeskillingens fördelning tUl och med den nya dagen för sådan för

delning och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas.

Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver

tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin

betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den nya auktionen, är hela

handpenningen förverkad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 7

Hålles
ej ny auktion, skall handpennUigen användas tUl betalning av kostnader för
förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

23 §
I fråga om fördelning av köpeskiUing och andra tillgängliga me

del äger vad som enUgt 143166 §§ utsökningslagen (1877; 31 s. 1)

gäller beträffande fast egendom motsvarande tUlämpning.

Angående klagan över
överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som avses i första
stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för motsvarande fall
beträffande fast egendom.

24 §
Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 §

fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att
auktionen överklagats får köparen komma i besittning av skeppet, om ej
förordnande enligt 218 § 3 mom. utsöknuigs-lagen (1877; 31 s. 1) meddelats
innan han blivit berättigad därtUl. Får han på grand av sådant förordnande ej
komma i besittning av skeppet och är hindret ej hävt inom tre månader från
utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå
vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor
medan hindret alltjämt består.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Maj;t bestämmer.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och
underrättelse om auktion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen
skall äga rum efter ikraftträdandet.

3. Nya lagens bestämmelser om tiUägg enligt 264 §
sjölagen (1891: 35 s. 1) tillämpas beträffande ränta, som enligt 14 eller 15
övergångsbestämmelserna till lagen (197 : 000) om ändring i sjölagen i stället
för sådant tillägg skaU beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre
lag.

4. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tUlämpas
äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens
fördelning och vad som har samband därmed.

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen har icke tillämpning
i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd,
som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som
i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av
allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas eller av sådan
kostnad för allmän rättshjälp som part eller annan enligt 31 §
rätlshjälpslagen (1972: 429) ålagts alt ersätta statsverket eller av vad som
skall återbetalas enligt beslut som avses i 7 § lagen (1973: 137) om ekonomiskt
bistånd lill svenska medborgare i utlandet m. m.

6. Bestämmelserna i nya lagen skall gälla i fråga om
båt, som är upptagen i skeppsregistret enligt 5 övergångsbestämmelserna tiU
lagen (197 ; 000) om ändring i sjölagen.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
tUl föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tUlämpas i stället
den nya bestämmelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973; 167 8

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsöknuigslagen (1877; 31
s. 1),

dels att 95, 140 och 140 a §§ skall upphöra att gälla,

dels att 56, 62, 71, 73, 77, 88 c, 88 d, 8994, 96, 96 a,
138, 139, 141, 151, 198, 201, 209 och 213 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 91 c
och 213 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §2 Utmätning sökes, där gäldenären har sitt hemvist.
Som hemvist anses den ort där gäldenären är bosatt samt, i fråga om dödsbo, den
ort där den döde senast var bosatt och, i fråga om bolag eUer annan som avses i
10 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken, den ort som enligt nämnda lagrum
gäller som hemvist.

Utmätning av egendom, som Utmätning av egendom, som

finnes på annan ort än gäldenärens finnes på annan ort än gälden'ärens

hemvist, må också sökas, där egen- hemvist, må också sökas, där egen

domen är. Utmätning av fordran domen är eller, i fråga om fartyg

i penningar må jämväl sökas, där eller luftfartyg, på den ort dit det

den förpliktade är, även om förd- väntas. I fråga om fartyg må ut-

ringen skall anses finnas på annan mätning även sökas på fartygets

ort. hemort. Utmätning av fordran i

penningar må jämväl sökas, där den förpliktade är, även om
fordringen skall anses finnas på annan ort.

Ändå att utmätningsman, hos vilken utmätning är sökt, ej
är behörig enligt vad i 1 eller 2 mom. sägs, må han i brådskande fall, med överlämnande
av målet till behörig utmätningsman, föranstalta om åtgärd som stadgas i 60 a
§.

Om befogenhet för utmätningsman alt, när fråga är om
utmätning av fast egendom på annan ort, eller i andra särskilda fall överlämna
mål om utmätning till annan behörig utmätningsman förordnar Konungen.

62 §3 Vid utmätning bör av utmätningsbara tillgångar i
första hand tagas i anspråk egendom som kan användas till borgenärens
förnöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägenhet för gäldenären.
Tillgångar som höra samman skola om möjligt ej skiljas.

Är fordran för vilken utmätning Är fordran för vilken utmätning

skall ske förenad med särskild för- skall
ske förenad med särskild för

månsrätt i gäldenärens fasta egen- månsrält
i gäldenärens fasta egen

dom, luftfartyg eller reservdelar dom,
fartyg, luftfartyg eller re-

1 Senaste lyddse av 95 § 1971: 495,
140 § 1944: 68, 140 a § 1971: 495.

2 Senaste lydelse 1963: 255.

3 Senaste lydelse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om
ej borgenären hellre vill taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning ske
på en gång för fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom
sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga
betalning ur övriga tUlgångar.

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast
egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg ske
för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen.

Föreslagen
lydelse

servddar till luftfartyg, skall den egendomen först
utmätas, om ej borgenären hellre vill taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning
ske på en gång för fleras fordringar, fär borgenär, för vars fordran viss
egendom sålunda häftar, ej för vad därar kan utgå till förfång för annan
borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.

Endast om
borgenären begär det fär utmätning av fast egendom, registrerat skepp,
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg ske för annan fordran
än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Med
fartyg likställes i denna lag fartyg under byggnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
någon gäldenärs lösa egendom som handpant eller med rätt att kvarhålla den
till säkerhet för fordran, hindrar detta ej, att egendomen utmätes för annan
fordran. Den som innehar egendomen är skyldig att taga betalning i förtid i
den ordning som anges i 6 kap. Han är dock icke pliktig att avstå från sin
pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran blir betald, om ej
försäljning skall ske för fordran med lika eller bättre rätt.

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att
sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta
för godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute
sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den,
som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock,
där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg,
ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives, eller
panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej
äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt, honom
bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Har inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant
fartyg blivit av ägaren tUl den intecknade egendomen lämnad såsom pant, skall
inteckningen icke utmätas utan i stäUet den rätt till andel i inteckningen,
som, efter ty särskilt är stadgat, må tUlkomma gäldenären, tagas i mät i den
ordning som 74 § stadgar.

i Senaste lyddse 1971: 1211.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Om utmätning av pantbrev i fast egendom i den män det ej
utgör pant för fordran finnas bestämmdser i 91 a §.

Föreslagen lydelse

Om utmätning av pantbrev i fast egendom eller i skepp i
den mån pantbrevet ej utgör pant för fordran finnas bestämmelser i 91 a §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

73 §5 Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen
upptecknas och värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla
sakkutmige män att vid värderingen biträda. Utmätas av inteckning besvärade reservdelar
till luftfartyg, skola sakkunniga städse anlitas vid värderingen. Är fråga om
utmätning av fordran eller rättighet, vare den från vilken fordringen eller
rättigheten skall utgå pliktig att, efter anmaning, lämna utmätaingsmannen
erforderliga upplysningar angående dess innehåU; efterkommes ej anmaningen, äge
överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen förelägga den tredskande vite
samt fälla honom därtiU.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utmätes
fartyg, luftfartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg, skall ägaren eller
befälhavaren på anmodan tillhandahålla de handlingar som visa äganderätten
till egendomen eller eljest röra denna och uppge vilka som ha fordran som bör
iakttagas vid egendomens försäljning. Han skall på anmodan även överlämna
pantbrev eller annan inteckningshandling som han innehar. Därefter får
handlingen ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

Utmätes helt fartyg eller gods i fartyg, avfordre
utmätningsmannen befälhavaren de handlingar, som tjäna till upplysning
angående äganderätten till fartyget eller godset, så ock uppgift å de
fordringar, för vilka fartyget eller godset jämlikt 11 kap. sjölagen må häfta.
Utestår frakt ogulden eller innehaves fraktbeloppet av befälhavaren eller
redarens agent eller är redaren eller godsets ägare berättigad till sådan
ersättning, som i 268 eller 278 § sjölagen omförmäles, skall sådan ersättning,
där borgenären det yrkar, uppbäras av utmätningsmannen eller av syssloman, som
av honom därtill förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan dröjsmål den, som
det åligger att gälda eller redovisa sådant belopp, förbud att utgiva något
till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg
skall vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga delar gälla,

77 §8 Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som
sägs i 67 c § 1 mom. eller 7376 §§, njuter borgenären förmånsrätt i det
utmätta efter vad som stadgas i förmånsrältslagen (1970: 979).

5 Senaste lydelse 1955: 234. « Senaste lydelse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 H

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utmätning av här i riket registrerat skepp eller
luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant luftfartyg medför dock
förmånsrätt redan när beslutet om utmätning meddelas. Blir egendomen, innan
den omhändertagits, utmätt i främmande stat, gäller den rätt som vunnits genom
den förra utmätningen såsom panträtt.

Finner utmätningsmannen på grund av anspråk som i 69 §
sägs eller eljest, att egendomen eller del därav ej bort utmätas, äger han
föranstalta om rättelse, sedan borgenären, där så kan ske, beretts tillfälle
att yttra sig; dock må sådan rättelse ej vidtagas senare än två veckor från det
förrättningen ägde rum.

Om åtgärd enligt 2 mom. skall Om åtgärd enligt 3 mom. skaU

utmätningsmannen genast under- utmätningsmannen
genast under

rätta dem, vilkas rätt är i fråga, så rätta dem, vilkas rätt är i fräga, sä

ock överexekutor, därest klagan ock
överexekutor, därest klagan

förts över utmätnmgen. förts över utmätningen.

88 c %' Utmälningsförrättning skall om möjUgt
hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen mottog de handlingar som
anges i 54, 54 a eller 55 §. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och
fortfar anståndet över sex månader från mottagandet av handlingarna, är ansökningen
förfallen.

Ulmätt lös egendom bör säljas Utmätt lös egendom bör säljas

inom två månader frän utmätning- inom två månader frän utmätning

en, om ej hinder möter eller ut- en, om ej hinder möter eller ut

mätningsmannen eller, om målet mätningsmannen eller, om målet

är anhängigt hos överexekutor, är anhängigt hos överexekutor,

denne på begäran ger anstånd. Be- denne på begäran ger anstånd.

träffande fartyg som avses i 94 §

skall dock gälla en tid av fyra må

nader från utmätningen.

Anstånd
med försäljning får be- Anstånd med försäljning får be

viljas på begäran av borgenären viljas på
begäran av borgenären

eller gäldenären. På begäran av eller
gäldenären. På begäran av

gäldenären får anstånd beviljas gäldenären
får anstånd beviljas

endast om borgenären medger det endast om
borgenären medger det

eller särskilda skäl föreligga. Utan eller
särskilda skäl föreligga. Utan

synnerliga skäl får anstånd ej be- synnerliga
skäl får anstånd ej be

viljas utöver sex månader eller, viljas utöver
sex månader från ut-

beträffande fartyg som avses i mätningen.

94 §, ett år från utmätningen.

I fråga om tid för försäljning I fråga om tid för försäljning

av luftfartyg och intecknade re- av registrerat skepp, luftfartyg
el-

servddar till luftfartyg eller av fast ler intecknade reservdelar till luft-

7 Senaste lyddse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

egendom finnas särskilda bestämmelser.

Föreslagen
lydelse

fartyg eller av fast egendom finnas särskUda bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om sökandens
fordran och den kostnad för vilken denne svarar betalas innan den utmätta
egendomen sålts, förfaller frågan om egendomens försäljning.

Om sökandens fordran och den kostnad för vilken denne
svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts, förfaller frågan om
egendomens försäljning, om annat ej följer av 91 c § eller av 5 § lagen (197 :
000) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

Medel som gäldenären i målet betalar till utmätaingsmannen
anses utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider häremot.
Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller delsamma i fråga om medel som
betalas till denne eller till utmätningsmannen.

89 §8 Försäljning av utmätt lös egendom skall ske på
offentlig auktion utom i fall som avses i 96 a §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till
sådant fartyg meddelas bestämmdser i särskild lag.

Om försäljning av registrerat skepp, luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg meddelas bestämmelser i särskilda lagar.
Andel i sådan egendom säljes av överexekutor i den ordning som enligt denna
lag skall tillämpas i fråga om försälfning av rättighet. Detsamma gäller
villkorlig äganderätt till egendomen eller till andel däri.

Om försäljning av utmätt fast egendom meddelas likaledes
bestämmelser i särskild lag.

90 §9

Skall lös egendom säljas på auktion, skall utmätnmgsmannen
kungöra tid och ställe för auktionen i tidning inom orten och på sätt som i övrigt
finnes lämpligt. Finnes för viss ort förordnat, att auktion skall kungöras på
särskilt sätt, skall det också lända till efterrättelse.

Är egendom, som säljas skall, av beskaffenhet att den ej,
utan att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som
för auktionens kungörande i ovan stadgad ordning erfordras, äge
utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt
finnes.

Auktion å fartyg som sägs i 94 § skall förrättas av
överexekutor. Auktionen skall kungöras så som

8 Senaste lydelse 1971: 495.

9 Senaste lyddse 1967:140.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ovan om annan lös egendom är sagt.

91 §10

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar
innan auktionen hålles, där ej i fall som i 90 § 2 mom. sägs kortare tid för kungörandet
finnes nödig. Auktion å fordran eller rättighet skall kungöras minst fjorton
dagar förat; och varde tillika, där så kan ske, inom samma tid särskUda
underrättelser om auktionen med posten avsända till borgenären och gäldenären.
Skall i stad auktion å lös egendom kungöras mera än en gäng, vare det gillt, om
första kungörandet skett inom tid som nu är sagd.

Har gäldenären tUlkommande rätt tUl andel i inteckning i
hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit utmätt, late
utmätningsmannen anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande
beloppet, där laga hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas,
må ej förr än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning
ske av inteckningshandling, vilken tagits i mät hos någon, som enligt
handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrivna beloppet, åligger
det utmätaingsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen säljes med
bibehåUande av hans ansvarighet, att, innan handlingen utlämnas tUl köparen,
förse densamma med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen
om försäljningen jämväl införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar
före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer,
som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga
rätt till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs,
före auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt
11 kap. sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg
hava inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan,' underrättas om auktionen
genom särskilda kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten
avsända till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till
hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer så
fort ske kan.

Vid försäljning av gods i luft- Vid försäljning av fartyg, som

fartyg skall kungörelse ske minst ej är registrerat,
eller av gods i far-

10 Senaste lyddse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tre veckor före auktionen och inom samma tid jämväl
införas i allmänna tidningarna. Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer,
som, ändå att de ej vunnit utmätning, äga rätt till betalning ur
köpeskillingen för godset, hava att före auktionen anmäla sådant hos
auktionsförrättaren på sätt i 139 § sägs. Minst tre veckor före auktionen
skola ock, såvitt ske kan, underrättelser om försäljningen i rekommenderade
brev sändas till borgenären och ägaren av godset samt till den som, enligt
vad känt blivit, äger luflpant-rätt i detta. Vinnes senare kunskap om sådan
panträtt, varde underrättelse genast avsänd. Underrättelse tUl utrikes ort
skall om möjligt sändas med flygpost.

Föreslagen lydelse

tyg eller i luftfartyg skall kungörelse ske minst tre
veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna tidningarna.
Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit
utmätaing, äga rätt tUl betalning ur köpeskUlingen för egendomen, hava att före
auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren på sätt i 139 § sägs. Minst
tre veckor före auktionen skola ock, såvitt ske kan, underrättelser om försäljningen
i rekommenderade brev sändas tUl borgenären och ägaren av egendomen samt till
den som, enligt vad känt blivit, äger sjö- eller luftpantrält i denna. Vinnes
senare kunskap om sådan panträtt, varde underrättelse genast avsänd.
Underrättelse tUl utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

Om egendom som skall säljas svarar för företagsinteckning,
skall auktionsförrättaren om möjligt underrätta inteckningshavaren om auktionen
genom särskUt kallelsebrev, som skall sändas med posten minst två veckor före
auktionen. Upplyses senare att företagsinteckning gäller i egendomen, skall
underrättelse genast sändas.

Skall
försäljning ske av egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning, skall auktionsförrättaren anskaffa
gravationsbevis angående verksamheten.

Är
fråga om försäljning av fartyg som blivit infört i fartygsregistret, skall
auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis rörande fartyget. Skall
försäljning ske av egendom vilken hör tUl sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning, skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis
angående verksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91a

I den mån pantbrev i fast egen

dom ej utgör pant för fordran fär

det tagas i anspråk genom utmät

ning hos fastighetens ägare.

Vid sådan utmätning skall pantbrevet tagas i förvar
eller, om an-

II Senaste lydelse 1971:1211.

I den mån pantbrev i fast egendom eller i skepp ej utgör
pant för fordran får pantbrevet tagas i anspråk genom utmätning hos den
intecknade egendomens ägare.

Vid sådan utmätning skall pantbrevet tagas i förvar
eller, om an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nan än den intecknade fastighetens ägare innehar
pantbrevet, förbud meddelas innehavaren alt utlämna det utan tUlstånd av
utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

Har utmätning skett enligt 1 mom., skall den fasta
egendomen tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från utmätningsbeslutet.
När utmätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk,
anses den utmätt. Om borgenären ej inom nämnda lid yrkat att den fasta
egendomen tages i anspråk eller yrkande därom återkallas, skall pantbrevet
pantförskrivas till honom enligt 91 b §.

Råder tvist huruvida något finns att utmäta enUgt 1
mom., skall utmätaingsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökanden
att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom vid domstol som
anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken väcka talan mot gäldenären och den som
bestrider att något finns att utmäta. Innan tvisten blivit avgjord genom
dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk
meddelas eller pantförskrivning av pantbrevet ske endast om rätlen förklarar
hinder ej möta däremot.

Föreslagen lydelse

nan än ägaren innehar pantbrevet, förbud meddelas
innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är
fullbordad först när så skett.

Har utmätning skett enligt 1 mom., skall den intecknade
egendomen tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från
utmätningsbeslutet. När utmätningsmannen meddelat beslut om att egendomen
tages i anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej inom nämnda tid yrkat att
egendomen tages i anspråk eller yrkande därom återkallas, skall pantbrevet
pantförskrivas till honom enligt 91b§.

Råder tvist huruvida något finns att utmäta enligt 1 mom.,
skaU utmätningsmannen, om skäl äro därtiU, förelägga utmätningssökanden att,
inom en månad efter det att föreläggandet delgivils honom, väcka talan mot gäldenären
och den som bestrider att något finns utt utmäta, beträffande pantbrev i fast
egendom vid den domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och i fråga
otn pantbrev i skepp vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om
egendomens tagande i anspråk meddelas eller pantförskrivning av pantbrevet ske
endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer
ej utmätningssökanden föreläggande enligt 4 mom. och är ej talan i saken väckt
av annan part, går utmätningen åter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pantförskrivning
av pantbrev sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att
pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom
eller, om annan

12 Senaste lydelse 1971: 1211.

Pantförskrivning
av pantbrev sker genom att utmätningsmannen tUl borgenären utfärdar bevis att
pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom
eller, om annan än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

den intecknade egendomens ägare innehar detta,
underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges,
att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. Andel
i pantbrev som tUlkommer delägare i den intecknade egendomen får ej
pantförskrivas för sig.

91 c § Borgenär, vars fordran är förenad med
sjöpanträtt i utmätt egendom och vars rätt till betalning ur denna är
ostridig eller styrkes, kan begära att egendomen säljes för hans fordran. Om
han framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan
om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller.

13

Om någon innehar utmätt lös egendom som handpant eller
med rätt att kvarhålla den till säkerhet för fordran och han icke enligt 71 §
är pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans
fordran blir betald, får egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår
till betalning av fordringen.

Föreslagen lydelse

än fastiglietens ägare innehar detta, underrättar
innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att
innehavaren ej får utlämna handlingen tUl skada för borgenären. Andel i pantbrev
som tillkommer delägare i fastigheten fär ej pantförskrivas för sig.

92 §

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller
eljest under panträtt i handom, varde, där ej panthavaren är pliktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs
förklarat sig därmed nö~ fas, före utropet underrättelse meddelad, att
försäljningen sker med bibehållande av panthavarens rätt.

Vid försäljning av lott i fartyg eller luftfartyg
tillkännagive utmätningsmannen, att försäljningen ej medför rubbning i
panträtt, som i hela fartyget eller luftfartyget gäller; meddele ock före utropet
underrättelse om de fordringar, för vilka fartyget eller luftfartyget
veterligen utgör pant.

93 §1* Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De
yppersta varor skola så länge sparas, att mesta folket är samlat. Då så mycket
av del utmätta godset blivit sålt, att gälden, varför utmätnmg skett, så ock
kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan av det sålda fullt gottgöras, upphöre
försäljningen.

13 Senaste lydelse 1955: 234. " Senaste lydelse
1967:140.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

Inrop får ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt
högre köpeskUling än den bjudna kan uppnås.

Nuvarande lydelse

Vid försäljning av annan lös egendom än sådan som avses i
94 § 1 mom. får inrop ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre
köpeskUling än den bjudna kan uppnås.

Om inrop ej godtages och egendomen ej säljes vid nytt
utrop, skall ny auktion utsättas eller egendomen säljas under hand enligt 96 a
§.

94 §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

SkaU försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å
fartyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller
därutöver, eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregislret infört,
uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där enligt 91 §
sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid köpeskillingen
sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tUlstädes och hava fordran,
som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran anmäld hos
auktionsförrättaren, meddele han före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren
underrättelse om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

I fråga om försäljning av egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning äger 1 mom.
motsvarande tillämpning.

Vid
försäljning av egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning skall auktionsförrättaren läsa upp gravationsbevis,
anmana sakägare att anmäla sina fordringar och lämna underrättelse om förut
anmälda fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Annan lös
egendom än sådan som avses i 94 § 1 mom. skall betalas genast efter inropet.
Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med betalningen av köpeskillingen
utom till viss del vilken skall erläggas som handpenning. Egendomen skall
hållas inne till dess full betalning sker.

15 Senaste lydelse 1967:140. 2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr
167

Lös
egendom som avses i detta kapitel skall betalas genast efter inropet.
Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med betalningen av köpeskUlingen utom
tUl viss del vUken skall erläggas som handpenning. Egendomen skall hållas inne
tUl dess full betalning sker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sker
ej betalning genast efter inropet och lämnas ej heller anstånd, skall egendomen
gå under nytt utrop.

Har
anstånd lämnats och erlägges ej full betalning inom faställd tid, är köpet
ogiltigt. Utmätningsmannen skall i sådant fall ombesörja ny försäljning av
egendomen. Kostnaderna för den första försäljningen samt för vård och
förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna skola gäldas ur
den handpenning som erlagts enligt 1 mom. Om köpeskUlingen vid den nya
försäljningen understiger det bud som antagits vid den första, skall återstoden
av handpenningen användas för att, så långt den förslår, täcka skillnaden. Vad
som icke behöver tagas i anspråk härtUl skall återbetalas.

96 a §1

opaginerad Kontrollera mot PDF

ra
sig.

Innan
egendom säljes under hand, skall utmätningsmannen infordra anbud genom
kungörelse, som införes i en eller flera tidningar inom orten, eller på annat
lämpligt sätt. Avges ej anbud som utmätningsmannen anser sig böra godtaga,
skall auktion utsättas.

I
fråga om försäljning under I fråga om försäljning under

hand äga i övrigt 91 §
2 mom. hand äga i övrigt 91 § 2 och 5

och 6 mom. sista punkten
samt mom. samt 92 och 96 §§ motsva-

92
och 96 §§ motsvarande tUl- rande tillämpning,

lämpning.

Annan lös egendom än
fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg äger utmätningsmannen sälja
under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre
köpeskilling kan uppnås därigenom. Innan försäljning sker, skola gäldenären,
sökanden och envar annan, vars rätt är beroende av försäljningen och som är
känd för utmätningsmannen, om möjligt erhålla tillfälla att yttra sig.

Lös egendom, som avses i
detta kapitel och kan antagas ej vara föremål för okänd sjö- eller luftpanträtt,
äger utmätningsmannen sälja under hand i stället för på auktion, om det är
sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. Innan
försäljning sker, skola gäldenären, sökanden och envar annan, vars rätt är beroende
av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen, om möjligt erhålla
tUlfälle att ytt-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har, då någon vunnit
utmätning å lös egendom, som annan hade under panträtt i handom, panthavaren,
såsom i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med att för sin betalning hålla sig
till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 §
stadgas; dock att, där i fråga om utmätningsvis sålt fartyg eller gods

18
Senaste lydelse 1967:140. 17 Senaste lydelse 1955; 234.

Om lös egendom sålts i
fall som avses i 92 §, skall den borgenär, som innehade egendomen med pant-
eller retentionsrätt, få betalning såsom anges i 137 §. Finnes fordran med sjö-
eller luftpanträtt, skola dock 141 § 2 och 3 mom. ha motsvarande till-lämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

i fartyg eller i luftfartyg annan borgenär påstår
betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens,
denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär
som, när lös egendom utmättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen
utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen
till säkerhet för sin fordran, är berättigad att få betalning ur köpeskUlingen
enligt vad som anges nedan, såvida han framstäUt yrkande därom före auktionen
eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördd-ningen. Svarar
utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla
betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss
angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses
obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande
inteckningshava-res rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även tUl
sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen
ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs
fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även
borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970: 979) rätt att erhåUa betalning ur köpeskUlingen, om han framställer
yrkande därom före auktionen.

När fartyg, som ej är registrerat, eller gods i fartyg
eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade sjödier luftpanträtt i egendomen,
rätt att få betalning ur köpeskUlingen enligt vad som anges nedan, såvida han
framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand,
före köpeskillingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger
inteckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande
därom inom tid som nyss angivits. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån sådan
betalning mås-le anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och
efterföljande inleckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas
även tUl sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom
företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran.

Skall under konkurs fartyg, som ej är registrerat, eller
gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som
för sin fordran har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen
(1970: 979) rätt att erhålla betalning ur köpeskUlingen, om han yrkat det
före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före
köpeskillingsfördelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Senaste lydelse 1971: 495.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 20

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

Har fartyg, som är för fordran intecknat, blivit
utmätningsvis sålt, skall den å inteckningshavarens fordran enhgt förmånsrättsord-ningen
belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blivit an mäld. Skall ränta
utgå, varde den beräknad för ett år, där ef sist å sammanträde, som i 140 §
avses, visat varder, att den för annan tid innestår.

141 §19

När utmätt lös egendom sålts under hand, skall
utmätningsmannen, om det ej är uppenbart obehövligt, utsätta sammanttäde för
köpeskillingens fördelning och minst två veckor i förväg kalla g'äldenären, sökanden
och envar annan rättsägare som är känd för utmätningsmannen. När särskilda
skäl föranleda det, skall han också kungöra tid och plats för sammanträdet i
tidning inom orten eller på annat lämpUgt sätt.

Har annan lös egendom än som Har lös egendom sålts på auk-

avses i 140 § sålts på auktion, skall tion
enligt 5 kap., skall samman-

sammanträde för köpeskUlingens trade för
köpeskillingens fördel

fördelning utsättas, om annan än ning
utsättas, om annan än sökan

sökanden gjort anspråk på betal- den gjort
anspråk på betalning en-

nmg enligt vad som sägs i 139 § ligt vad som
sägs i 139 § eUer, när

eller, när flera äro sökande, någon flera
äro sökande, någon av dem

av dem påstått bättre förmånsrätt påstått
bättre förmånsrätt än ut

an utmätningen medför. TUl sam- mätningen
medför. Till samman-

manträdet skall utmätningsmannen trädel skall
utmätningsmannen

kalla gäldenären, sökanden och en- kalla
gäldenären, sökanden och

var annan rättsägare som är känd envar annan
rättsägare som är

för honom. känd för honom.

Sammanträde som avses i 1 eller 2 mom. skall hållas inom
två veckor efter utgången av tid som föreskrives i 137 §.

151 §20

Är fråga om fordrans eller intecknings giltighet beroende
på särskild prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft,
eller är inteckning sökt men ej beviljad, varde vad enligt förmånsrättslagen
(1970: 979) å fordringen eller inteckningen belöpa kan vid fördelningen avsatt,
intUl dess frågan om borgenärens rätt blivit slutligt avgjord.

Finnes eljest fordran tvistig. Finnes eljest fordran tvistig,

varde borgenären hänvisad att vid skall borgenären, om annat ej föl

domstol väcka talan och vad å jer av 3 mom., föreläggas att inom

fordringen belöper avsatt, såsom. en månad efter det att föreläggan-

nyss är stadgat. Vill annan, vars det delgivits honom väcka talan

10 Senaste lydelse 1967:140. 20 Senaste lydelse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

rätt är av frågan beroende, själv väcka talan, stånde det
honom fritt.

Är fordran beroende av vUlkor, skaU efter ty nu sagts
avsättnmg ske, intill dess vUlkoret uppfyllts eller förfallit.

Föreslagen
lydelse

mot sakägare, som medlen skola tillfalla om borgenärens
anspråk bortfaller, vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör eller, när frågan om fördelning är omedelbart anhängig hos överexekutor,
domstolen i den ort där överexekutor är. Medlen skola avsättas i avvaktan på
att nyssnämnda tid går till ända eller, om talan väckes, tvisten blir slutligt
avgjord. Efterkommer ej borgenären föreläggandet och är ej talan i saken väckt
av motparten, har han förlorat sin rätt till medlen.

När frågan om fördelning är omedelbart anhängig hos
överexekutor och fördelningen ej kan utan betydande olägenhet för parterna
avslutas utan att tvisten avgjorts, skall överexekutor, om det finnes
ändamålsenligt, själv upptaga tvisten och efter muntlig förhandling pröva den
i utslaget om medlens fördelning. Talan anses väckt, när part framställde sitt
yrkande. Om bevisning gäller vad som i rättegångsbalken föreskrives för
tvistemål. Uteblir part från förhandling, utgör det ej hinder för handläggning
och avgörande av tvisten.

Är fordran beroende av vUlkor, skall avsättning ske,
intill dess viUkoret uppfyllts eller förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

198 §21

Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skaU
utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller
andra tillgängliga medel. Kan kostnaden ej uttagas på detta sätt, skall den
betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av
deime och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av fastighet som
besväras av gemensam inteckning och annan fastighet indragits i förfarandet men
försäljning ej kommer tUl stånd, skall dock den som inlett förfarandet svara
för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som begärt indragningen.

Sökes utmätaing på grund av dom eller utslag, som ej
vunnit laga kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning
skett

21 Senaste lydelse 1971: 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

efter ty i 39 § sägs, skall vad sorn erfordras tUl
betäckande av kostnaden för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande
parten vid förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad
avskrift därav blivit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om
nedsättningen underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är Kostnaden för
utmätning eller

annan
åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om
utmätningsmannen eller överexekutor påkaUar det.

skyldig att förskjuta kostnaden för åtgärden. Kostnaden
för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om utmätningsmannen
eller överexekutor påkallar det.

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får
verkställigheten inställas. Om försäljning av utmätt egendom mställes av sådan
anledning, kan utmätningsmannen eller överexekutor besluta att utmätnmgen skall
gå åter.

/ fråga om egendom, som var belagd med kvarstad när den utmättes,
räknas även kostnad för kvarstaden som kostnad för utmätningen.

201 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om utmätning,
skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll dd av
beslutet. Detsamma gäller beslut om att fastighet tages i anspråk enligt 91
a §.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 2 mom., äger borgenären
föra talan däremot inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av
protokoll eller underrättelse om åtgärden.

VUl gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över
beslut om utmätning, skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll
del av beslutet. Detsamma gäller beslut om att fastighet eller registrerat
skepp tages i anspråk enligt 91 a §.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 5 mom., äger borgenären
föra talan däremot inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll
eller underrättelse om åtgärden.

När
utmätning skett av avlöning, pension eller livränta i den ordning som
föreskrives i 67 a67 d §§ eller av annan egendom i fall som sägs i 67 c § 2
mom., är klagan ej inskränkt tUl viss tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej klaga
hos överexekutor över utmätningen sedan egendomen sålts men ar oförhindrad
att klaga över utmätningen i samband med klagan över försäljningen i den
ordning som anges i 213 §.

22 Senaste lydelse 1971; 495,

Sedan
utmätt fast egendom eller utmätt skepp, andel däri eller villkorlig äganderätt
till sådant skepp eller andel däri sålts, får utmätningen ej överklagas annat
än i samband med klagan över försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål om klagan över
beslut om utmätning eller om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a § samt i
mål som avses i 201 § 2 mom. eller 203 § skall överexekutors utslag sändas tUl
parterna samma dag som det meddelas.

I miål om klagan Över
beslut om utmätnmg eller om att fastighet eller skepp tages i anspråk enligt 91
a § samt i mål som avses i 201 § 2 mom. eller 203 § skall överexekutors utslag
sändas till parterna samma dag som det meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

213
§23

Vill
någon överklaga överexekutors slutliga utslag i mål som anges i 209 §, skall
han inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då
utslaget meddelades.

Den som vill klaga
över auktion, som överexekutor hållit, eller försäljning som överexekutor
verkställt i annan ordning skall inkomma till överexekutor med sin
besvärsinlaga inom tre veckor från försäljningsdagen. Besvär över
sakägarförteckning som ej avse upphävande av auktion fär dock ej anföras annat
än i sammanhang med klagan enligt 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som vUl överklaga överexekutors
utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 140 a eller 143 § skall
inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då
utslaget meddelades.

Den
som vUl överklaga överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel som
avses i 143 § skall inkomma tUl Överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor
från den dag då utslaget meddelades.

213
a §

När exekutiv
försäljning av fast egendom vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, har
den som åberopar annat förvärv av egendomen från gäldenären eller någon hans
företrädare förlorat sin rätt mot köparen. Även den som åberopar att
gäldenärens eller någon hans företrädares åtkomst var ogUtig eller av annat
skäl ej gällde mot rätte ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om vid den
exekutiva försäljningen lagfart var beviljad för gäldenären.

Har
exekutiv försäljning av registrerat skepp, andel däri eller villkorlig
äganderätt till sådant skepp eller till andel däri vunnit laga kraft och
köpeskillingen erlagts skall, om gäldenären ej var rätt ägare, köparens
förvärv dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Senaste lydelse 1971: 495.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gälla, såvida gäldenärens åtkomst var inskriven vid
försäljningen.

Tredje man, vars rätt till fast egendom gått förlorad
enligt 1 mom. andra punkten, är berättigad till ersättning av staten enligt
samma bestämmelser som gälla när sådan ersättning skall utgå med anledning av
att ägarens rätt gått förlorad genom frivillig försälj/ting. Vad nu sagts har
motsvarande tillämpning när tredje man enligt 2 mom. förlorat sin rätt till
skepp som är registrerat här i riket.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder såvitt avser 198 § 3 mom. i kraft den 1 januari 1974 och i övrigt den dag
Kungl. Maj;t bestämmer.

2.
De nya
bestämmelsema om kimgörande av och underrättelse om auktion skall tillämpas
före ikraftträdandet, om auktionen skall äga ram efter ikraftträdandet.

3.
Har lös
egendom, som någon innehar som handpant eUer med retentionsrätt, utmätts före
ikraftträdandet, tillämpas 71, 92, 138 och 139 §§ i sin äldre lydelse såvitt
angår hans rätt. Om fartyg eller gods i fartyg ulmätts före ikraftträdandet,
tillämpas 73 § i sin äldre lydelse. Den nya bestämmelsen i 198 § 5 mom.
tillämpas ej när egendomen belagts med kvarstad före ikraftträdandet.

4.
De bestämmelser
i nya lagen som rör registrerat skepp skall gälla i fråga om båt, som är
upptagen i skeppsregistret enligt 5 övergångsbestämmelsema tUl lagen (197 :
000) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1). Pantförskrives enligt 91 b §
skuldebrev som eiUigt äldre bestämmelser är inlecknal i fartyg, upphör
personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

5.
Bestämmelserna
i 201 § 4 mom. och 213 § i deras nya lydelse samt 213 a § tillämpas ej, om
egendomen sålts före ikraftträdandet.

6.
Förekommer i
lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921; 225),
dels att 21, 26, 29, 71, 73, 76 och 198 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 195 a §, av
nedan angivna lydelse.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 25

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

21 §1

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren
i orten om gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom tUl konkurs,
varde underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste
förman.

Ulvisar den i anledning av konkursen upprättade
bouppteckningen att fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å
inskrivningsdag om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i
intecknings- och fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts dom-värjo,
skall för verkstäUandé av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen till
inskrivningsdomaren i den ort där egendomen ligger insända bevis om konkursen
jämte utdrag ur bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som blivit Hör till boet här i riket registre-

infört i fartygsregistret, skall an- rat skepp eller
andel i sådant skepp, mälan om konkursen med angivan- skall anmälan om
konkursen med de av fartygets registreringsnum- angivande av skeppets
registerbe-mer ofördröjUgen göras tUl den teckning ofördröjligen
göras tUl myndighet som handlägger aren- registermyndigheten. Denna har
att den angående inteckning i fartyg; på första inskrivningsdag i
skepps-och varde å den inskrivningsdag, registret göra anteckning om kon-då
det först kan ske, anteckning kursen, om konkursen gjord i inteckningsboken
för fartyg. Hör till boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen
ofördröfligen avsändas till den myndighet som för fartygsregistret; och varde
i anmälningen intagna de uppgifter som erfordras för fartygets säkra
urskiljande.

Ingår i konkursboet luftfartyg, som blivit infört i
luftfartygsregistret, eller lott i eller intecknade reservdelar till sådant
fartyg, skall anmälan om konkursen med angivande av fartygets nationalitets-
och registreringsbeteckning ofördröjligen sändas till luftfarlsslyrelsen saml
till den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivntngsärenden rörande
luftfartyg. Inskrivningsdomaren har alt å första inskrivningsdag i inskrivningsboken
för luftfartyg göra anteckning om konkursen.

Finnes i boet egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av förelagsinteckning, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen sändas till den inskrivningsdomare som har att upptaga
ärenden angående inteckning i verksamheten. Inskrivningsdomaren har att på
första inskrivningsdag i inskrivningsboken över ärenden om företags-inteckning
göra anteckning om konkursen.

26 §2 Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre
rätt, skall konkursdomaren underrättas därom; och läte han kungöra den högre
rätlens beslut en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom nedtaga
den i rättens kansli anslagna kungörelsen.

1 Senaste lydelse 1967: 144.

2 Senaste lydelse 1967: 144.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lyddse

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eUer här i riket
registrerat skepp eller andel i sådant skepp eUer ock luftfartyg, som blivit
infört i luftfartygsregisttet, eller lott i eller intecknade reservdelar
till luftfartyg eUer egendom, vilken hör till sådan näringsverksamhet som
kan omfattas av företagsinteckning, skall vad i 21 § tredje, fjärde, femte
och sjätte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen
äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Nuvarande lydelse

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som
blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg eUer ock luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, eller lott i eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg eller egendom, vilken hör till sådan näringsverksamhet som
kan omfattas av företagsinteckning, skall vad i 21 § tredje, fjärde, femte och
sjätte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen
äga motsvarande tUlämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet
återställes till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna
och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

29 §3 Har gäldenären inom sextio dagar innan
konkursansökningen gjordes eller under liden därefter till dess beslutet om
egendomsavträde meddelades betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen
erlades, eller betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn
lill hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant för
gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den betalning eller
pantsättning på talan av konkursboet åter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev för fordran,
vid vars tiUkomst sådan säkerhet ej betingats, är borgenären pliktig att på
talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet
eller också tillhandahålla inteckningshandling angående luftfartyg för
utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grand varav
företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av
skuldebrev för fordran, vid vars tiUkomst sådan säkerhet ej betingats, är
borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa
inleckningshandlingen tUl boet eller också tillhandahålla inteckningshandling
angående luftfartyg för utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt
handling, på grund varav inteckning i fartyg eller förelagsinteckning sökts,
för inteckningens dödande.

Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där
borgenären visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eUer sökte
inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att gäldenären vUle gynna
honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning utan verkan, om
borgenären, då han mottog betalningen eUer panten eller sökte inteckningen,
hade skälig anledning tiU antagande, att gäldenären var på obestånd, eller
kännedom om konkursansökningen.

3 Senaste lydelse 1971: 498.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i första stycket stadgas äger motsvarande tillämpning
i fråga om överlämnande av medel till pensionsstiftelse.

71 §*

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta
försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse,
äga ram annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman
eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt
beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eUer annan särskUd
förmånsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å
auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke
som avses i första och andra styckena fordras icke, när förvaltaren vill genom
fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris.
Samtycke enUgt andra stycket fordras ej heller för försäljning av lös egendom
genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å
ort inom riket, begära försäljning i den ordning som gäUer för utmätt sådan
egendom. Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas
annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej
kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget
inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen
till den, som utses av honom och köparen.

Är
fråga om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar tUl sådant
fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra
styckena sägs äga motsvarande tiUämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej
ägt rum i den ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med
ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande,
skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen bevakat
fordran, för vilken egendomen på

* Senaste lydelse 1971:1045.

Skall
fartyg, som ej är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas,
äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den
ordnmg som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av
luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga
motsvarande tiUämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

grund
av inteckning häftar eller nied vilken är förenad luftpanträtt i egendomen
eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller
förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrätts-lagen (1970: 979). Gods i luftfartyg
skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären
tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller
till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låle förvaltaren innan
försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning
ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är
personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver,
alt handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse
handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas frän ansvarighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 70 §
sista stycket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös
egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan
egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat,
i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §
förmånsrältslagen samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han
framställer på dennes vägnar.

Bestämmelserna i 70 §
sista

stycket äga motsvarande tillämp

ning, när gäldenären tillhörig lös

egendom under konkursen skall

säljas i den ordning som gäller för

utmätt sådan egendom. I sådant

fall skall förvaltaren dessutom, i

den mån det är påkallat, i ärendet

föra talan för borgenärer som ha

förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §

förmånsrättslagen (J970; 979)

samt
genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes
vägnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har borgenär lös egendom
såsom pant eUer eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att
egendomen varder såld å auktion eller, då fräga är om å fondbörs noterat
värdepapper, genom fondkommissionär tUl gällande börspris; dock må sådan
försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rom tidigare än fyra. veckor
efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej
heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för

3
Senaste lydelse 1971: 498.

Har borgenär lös egendom
såsom pant eUer eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att
egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat
värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må sådan
försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor
efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må
ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst
en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt
förvaltaren tUl inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg
eller i luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg, skall
försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. SkaU egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är
ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske
utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen
finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och late borgenären
förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske.
Har försäljning skett i annan än den för utmätt egendom stadgade ordning,
vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit.

Föreslagen
lydelse

för konkursboets räkning; åliggande det borgenären alt
minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hem-bjuda
den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg, som ej är
registrerat, eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade
reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av
värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej
äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren
samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut
veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den
för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för
förvaltaren redovisa för vad som influtit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VUl ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge
förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, vUken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad
såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den
rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskUt är stadgat må tillkomma
gäldenären.

76 §6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner
förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda
kungörelsen nödig offentiighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare
åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tiUfyllest,
att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,
begäre

8 Senaste lydelse 1971: 498.

Finner
förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungördsesätt icke vara ägnat att bereda
kungörelsen nödig offentiighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare
åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest,
att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,
begäre samtycke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

samtycke
därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å
fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg
må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har
panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen
(1970; 979), med mindre den borgenär samtycker därtiU.

Föreslagen lydelse

därtill
av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast
egendom, registrerat skepp, luftfartyg eUer in-tecknade reservdelar till
luftfartyg må dock icke äga ram utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan
inskränkning ske bettäffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari
borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen
(1970; 979), med mindre den borgenär samtycker därtUl.

195
a § Med fartyg likställes i denna lag fartyg under byggnad. Bestämmelse, som
avser skeppsregistret, gäller därvid i stället skeppsbyggnadsregistret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har konkurs i annat
faU än som avses i 26 § upphört utan att tUl boet hörande fast egendom eller
här i riket registrerat skepp eller andel i sådant skepp gått till
försäljning, ankomme på fastighetens eller skeppets eller skeppsandelens
ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vUken anteckning om
konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom göras i fastighetsboken eller i
skeppsregistret.

Har
konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att tUl boet hörande fast
egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret eller lott i fartyg
gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens
ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om
konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt ram; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg,
som blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande
inteckningsprotokoll samt fastighets- eller inteckningsbok.

Vad
i första stycket stadgas skall äga motsvarande tiUämpning beträffande
luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, samt lott i och
intecknade reservdelar tUl sådant fartyg.

1. Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj;t
bestämmer.

2. De bestämmdser i nya lagen som rör registrerat
skepp skall gälla i fråga om båt, som är upptagen i skeppsregistret enligt 5
övergångsbestämmelserna till lagen (197 : 000) om ändring i sjölagen (1891; 35
s. 1).

7
Senaste lydelse 1955: 236.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 31

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

3. Äldre lydelse av 29 § tUlämpas, när borgenär sökt
inteckning i fartyg på grund av medgivande som lämnats före ikraftträdandet.

4. Vad som föreskrives i 71, 73 och 76 §§ i deras nya
lydelse till-lämpas, om försäljning skall aga ram efter ikraftträdandet.

4
Förslag till

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom
förordnas, att 17 kap. 10 §, 18 kap. 1 § och 20 kap. 6 § jordabalkeni skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lyddse

17 kap.

10 §

Delta
kapitel äger icke tillämp- Detta kapitel äger icke tUlämp

ning beträffande företräde mellan ning beträffande företräde mellan

å ena sidan förvärv av fast egen- å ena sidan förvärv av fast egen

dom, som skett vid exekutiv för- dom, som skett vid exekutiv för

säljning, och å andra sidan upp- säljning, och å andra sidan upp

låtelse av nyttjanderätt, servitut el- låtelse av
nyttjanderätt, servitut

ler rätt till elektrisk kraft samt ej eller rätt tUl
elektrisk kraft samt

heller beträffande företräde mel- ej heller beträffande företräde

lan förvärv som skett vid exekutiv meUan förvärv som skett vid exe-

försäljning och annan överlåtelse kutiv försäljning och annan över-

utoin när egendomen sålts för an- låtelse.

nat ändamål än till betalning av

fordran, för vilken egendomen

svarar till följd av utmätning eller

på annan grund.

I
fråga om företräde mellan upplåtelser av nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft vid exekutiv auktion gäller ej 3 §. I fall då inskrivning
av rättighetema sökts samma inskrivningsdag har förvärven lika rätt, om ej
annan företrädesordning fastställts.

Andra
stycket gäller i tUlämpliga delar, när myndighet i annat fall än med anledning
av exekutiv auktion fördelar medel mellan rättsägare i den ordning som gäller
vid fördelning av köpeskiUing för exekutivt försåld fast egendom.

18 kap.

1 §

Har fast egendom förvärvats ge- Har fast egendom förvärvats ge

nom överlåtelse och var överlåta- nom överlåtelse och var överlåta

ren ej rätt ägare till egendomen på ren ej rätt ägare till egendomen

den grund att hans eller någon på den grand att hans eller någon

1
Balken omtryckt 1971.1209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

hans
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gäUde mot rätte
ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om lagfart på egendomen vid
överlåtelsen var beviljad för överlåtaren och om förvärvaren vid
överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne vid
sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren ej var
rätt ägare.

Föreslagen lydelse

hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gäUde
mot rätte ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om lagfart på egendomen vid
överlåtelsen var bevUjad för överlåtaren och om förvärvaren vid överlåtelsen
eUer, när egendomen därefter överlåtits tUl annan, denne vid sitt förvärv
varken ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren ej var rätt ägare. Vad
nu sagts gäller ej förvärv som skett vid exekutiv försäljning.

I
fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt tUl elektrisk kraft,
vilken gjorts av den som ej var rätt ägare tiU egendomen på den grand att hans
eUer någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde
mot rätte ägaren, äger första stycket motsvarande tillämpning, dock endast om
den tiU vilken rättigheten upplåts vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga
kännedom om att upplåtaren ej var rätt ägare.

Om företräde på grund av
inslarivning finns bestämmelser i 17 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20
kap. 6 §

Lagfartsansökan
skall avslås, om

1. fångeshandlingen ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives
i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen
innehåUer viUkor, som enligt 4 kap. 4 eUer

28 §
medför att förvärvet är ogU

tigt,

4. förvärvet
avser del av fastig

het och i 4 kap. 79, 28 eller

29 §
eUer eljest i lag föreskriven

tid för ansökan om fastighetsbild

ning försuttits eller ansökan därom

avslagits eller sådant förvärv eljest

enligt lag är ogUtigt,

5. överlåtelsen står i
strid med

en mot överlåtaren gällande in

skränkning i hans rätt att förfoga

över egendomen och, när över

låtelsen skedde, lagfart ej var be

viljad för överlåtaren eller, om så

var fallet, ärende om anteckning

i fastighetsboken av inskränkning

en var upptaget på inskrivnings

dag.

Lagfartsansökan
skall avslås, om

1. fångeshandlingen ej ingivits,

2. fångeshandluigen ej är upprättad såsom föreskrives
i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen
innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eUer 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 79,
28 eUer 29 § eller eljest i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning
försuttits eller ansökan därom avslagits eller sådant förvärv eljest enligt
lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren
gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen
skedde, lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om sä var fallet,
ärende om anteckning i faslighetsboken av inskränkningen var upptaget på
inskrivningsdag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 33

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6. fastigheten tidigare överlå- 6.
fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enUgt tits
till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde 17 kap. 1
eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv, framför
sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt tiU 7.
fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försälj- annan
än sökanden och försäljningen enligt lag äger företräde ningen
enligt 213 a § 1 mom. ut-framför dennes förvärv, sökningslagen (1877: 31
s. 1) äger

företräde
framför dennes förvärv,

8. för sökandens rätt att förvar- 8. för
sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets va
fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid tillstånd
och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd för
sökande av sådant tillstånd försuttits eller ansökan därom av- försuttits
eller ansökan därom avslagits, slagits,

9. det är uppenbart att förvar- 9. det är
uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt el- vet
av annan grund är ogiltigt eller ej kan göras gällande. ler ej
kan göras gällande.

Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Nya lagen tUlämpas ej i
fråga om egendom som sålts exekutivt före ikraftträdandet.

5
Förslag till

Lag
om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom
förordnas, att 248 och 254 §§ sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan angivna
lydelse.

Lydelse
enligt prop. 1973: 42 Föreslagen lydelse

248
§ Sjöpantrält i fartyg upphör när ett år förflutit från det att fordringen
uppkom, om ej före utgången av denna tid kvarstad eller utmätning, som
sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av fartyget, blivit säkerställd.
Preskriptionstiden kan icke förlängas eller avbrytas men skall dock ej löpa
medan laga hinder möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmätes
för borgenärens fordran.

Vad
i första stycket sägs om verkan av säkerställd utmätning gäller också när
fartyg skall säljas exekutivt under konkurs eller enligt 10 § andra stycket,
om försäljning begärts och fartyget tagils ur drift.

3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 34

Lydelse
enligt prop. 1973: 42 Föreslagen lydelse

254
§

Sjöpanträtt
i inlastat gods upphör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om
ej före utgången av denna tid antingen talan väckts i laga ordning eller
kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av
godset, blivit säkerställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder
möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens
fordran.

Har
fordran kommit under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

Vad i första stycket sägs om verkan av säkerställd utmätning gäller
också när gods skall säljas exekutivt under konkurs, om försäljning begärts
och godset omhändertagits av utmätningsmannen eller eljest satts under hans
insegel.

Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

6
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom
förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272)1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

60
§

3 mom. Bestämmelsema i 88 c § 3 mom. Bestämmelsema i 88 c §

och
198 § 3 mom. utsöknings- och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen om
exekutiv för- lagen, 11 § lagen {1971:494) om säljning av fast egendom samt 3 §
exekutiv försäljning av fast egen-lagen om exekutiv försäljning av dom, 3 §
lagen (197 :000) om luftfartyg m. m. skola icke aga tUl- exekutiv försäljning
av registrerat lämpning vid utmätning för skatt, skepp m. m. samt 3 § lagen
{1971:

500)
om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skola icke äga tUl-lämpning vid
utmätning för skatt.

Denna
lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

1
Omtryckt 1972: 75.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 35

Utdrag
av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockhobns slott den 26 april 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om lagstiftning angående exekutiv försäljning av fartyg m. m. och anför.

1
Inledning

Förslag
om lagstiftning angående fartygsregisttering, sjöpanträtt och fartygshypotek,
partrederi m. m. har förat denna dag remitterats tUl lagrådet. Förslaget
förutsätter nya regler om utmätning och försäljning av fartyg och skeppsbygge.
Lagberedningen, som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningslagen, 1877:
31 s. 1, (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, har som ett led i
arbetet på en ny utsökningsbalk utarbetat förslag i dessa delar. Beredningens
arbete har bedrivits i samråd med sjölagskommiltén som framlagt det betänkande
på vUket det förut remitterade förslaget är grundat. Sistnämnda förslag går
också tillbaka på två internationella fördrag 1967 års internationella
konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek (sjöpanträttskonventionen) och
1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad
(skeppsbyggnadskonventionen) som innehåller vissa exekutionsrätts-liga
regler. I fråga om konventionstextema hänvisar jag till remissen angående
fartygsregistrering m. m.

Beredningen
avlämnade den 15 mars 1971 betänkandet Exekutiv försäljning av fartyg m.m.,
Utsökningsrätt XI (SOU 1971: 45)i. I betänkandet lägger berednmgen
fram förslag tiU lag om exekutiv för-

»
Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår sekreteraren i
Landsorganisationen Bert Ahlgren, lantbrukaren Leif Cassel, riksdagsledamoten
lantbrukaren Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik
Forstadius, förbundsjuristen i Tjänstemännens Centralorganisation Stig Gustafsson,
advokaten Gunnar Lindh, riksdagsledamoten redaktören Lisa Mattson och
riksdagsledamoten skoldirektören Karl Erik Strömberg.

I
enlighet med den arbetsf5rdelning'som tUlämpas i beredningen har ordföranden,
f. d. justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten rådmannen Jan Heuman och
sekreteraren numera ledamoten hovrättsassessorn Torkel Gregow deltagit i
utarbetandet av betänkandet. I beredningens arbete har medverkat följande särskUt
tillkallade sakkunniga, nämUgen bankdirektören Erik Burling, kronofogden Nils
Frykholm, kronodirektören Ragnar Jungkvist och justitierådet Lars Welam-son. I
vissa avsnitt har beredningen därjämte samrätt med professor Henrik Hessler.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 36

säljning
av fartyg m. m. samt förslag tUl lag om ändring i UL. Därjämte innefattar
beredningens betänkande förslag till viss följdlagstiftning. Lagförslagen
torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för
Västra Sverige, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och
Bohus samt Malmöhus län, fiskeristyrelsen, försäkringsinspektionen,
generaltullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), sjöfartsverket,
exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), Sveriges redareförening, Sveriges
fartygsbefälsförening. Svenska sjöfartsförbundet, Sjöassuradörernas förening.
Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Sjörättsföreningen i Göteborg, Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges
kronofogdar.

Yttranden
har överlämnats av Svea hovrätt från Stockholms tingsrätt, av hovrätten för
Västra Sverige från Göteborgs tingsrätt samt av länsstyrelsen i Stockholms län
från kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Solna distrikt.

2
Allmän motivering nuvarande ordning, beredningens förslag och
remissyttrandena

2.1
Allmänt om exekution i fartyg

Nuvarande
ordning. För utmätning och försäljning av fartyg gäller i första hand UL:s
aUmänna bestämmelser om lös egendom. Fartyg räknas därvid som lösöre. UL
innehåller även åtskilliga bestämmelser som gäller enbart fartyg. Enligt 63 §
får tUlbehör till fartyg inte tas i mät annat än genom utmätning av fartyget,
och i 73 § meddelas vissa föreskrifter om hur det skall gå lUl vid utmätning av
fartyg. Försäljning av utmätt fartyg skall alltid ske på auktion och får
sålunda ej ske under hand. Auktion skall förrättas av överexekutor, om fartyget
enUgt mätbrev eller på fartyget anbragt tontalsmärke har en dräklighet av 20
registerton eller däröver eUer om fartyget blivit infört i fartygs-registret.
Annat fartyg säljs av utmätningsmannen, dvs. kronofogden. I 91 § ges vissa
särskilda bestämmelser om kungörandet av auktion m. m, och i 94 § bestämmelser
om själva auktionen, när den skall håUas av överexekutor. Härefter innehåller
95 § bestämmelser om hur köpeskillingen skall betalas efter auktion, som avses
i 94 §, samt om eventuellt nytt utrop och om köparens besittningslagande. Där
föreskrivs också, att fartyget skall i köparens hand vara fritt från förre
ägarens skulder, i den män köparen ej övertagit dem. Vissa särskilda
bestämmelser om rätt tUl betalning ur köpeskillmgen finns i 138 och

21
bUagan har utelämnats förslagen tUl ändring i förmånsrättslagen (1970: 979) och
lagsökningslagen (1946: 808). Dessa lagförslag har medtagits i lagrådsremissen
angående fartygsregistrering m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 37

139
§§, Efter auktion som avses i 94 § skaU enligt 140 § hållas fördelningssammanträde.
Ytterligare bestämmelser om fördelning av tillgängliga medel finns i 140 a §.

Bestämmelserna
om försäljning av fartyg är relativt enkla. Mer eller mindre svårbedömda
fordringar av olika slag kan emeUertid komma att bevakas. Den
köpeskillingsfördelning som följer på auktion kan därför erbjuda svårigheter. I
fråga om tänkbara krav kan här nämnas fordringar med sjöpanttätt, fordringar
med panträtt på grund av inteckning enligt lagen om inteckning i fartyg samt
fordringar med retentionsrätt och förmånsrätt på grund av förskott vid byggande
av fartyg eUer på grand av företagsinteckning. I fartyg som kan mtecknas enUgt
lagen om inteckning i fartyg kan dock företagsinteckning inte göras gällande.

Om
försäljning av "lott" i fartyg fiims en specieU föreskrift i 92 §.
Vidare innehåUer 73 och 91 §§ särskilda bestämmelser om utmätaing och
försäljning av gods i fartyg.

Beredningen
har med utgångspunkt från sjölagskommitténs förslag utarbetat förslag till lag
om exekutiv försäljning av fartyg m. m. och tUl lag om ändring i UL. Förslaget
innebär att försäljningsbestämmel-sema tas upp i en särskUd lag. På motsvarande
sätt har berednuigen förfarit i sitt betänkande Utsökningsrätt VIII (SOU 1968:
64) i fråga om fast egendom (se numera lagen, 1971; 494, om exekutiv
försäljning av fast egendom; FfL). I samma betänkande lade beredningen fram
förslag till nya försäljningsbestämmelser beträffande luftfartyg (se numera
lagen, 1971:500, om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.; LfL).
Beredningens avsikt är att bestämmelserna om försäljning av fartyg, luftfartyg
och fast egendom framdeles skall införas som tre särskilda kapitel i en ny
utsökningsbalk.

Beredningen föreslår, att
fartygsförsäljningslagen skaU gälla exekutiv försäljning av registrerat fartyg.
Med fartyg likställs i förslaget skeppsbygge. Lagen blir tUlämpUg även på
utomlands registrerat fartyg, om annat ej är särskilt föreskrivet. Detta
överensstämmer med sjöpanträtts-konventionens princip att det exekutiva
förfarandet skaU regleras av lagen i det land där förfarandet äger rum.
Bestämmelsema i den nya lagen skall också gäUa, när registrerat fartyg skaU
säljas exekutivt under konkurs.

För försäljrung av
registrerat fartyg föreslår beredningen en reglering som i allt väsentUgt
överensstämmer med LfL. På en del punkter har emeUertid hänsyn tUl
sjöpanträttskonventionen eller andra skäl påkallat vissa avvikelser.

Beredningens
förslag innehåller till en början bestämmelser om tid för försäljning, om s. k.
utiösnings- resp. anslutningsrätt och om kungörandet av auktion m. m. I likhet
med vad som nu gäller för fast

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 38

egendom
och luftfartyg föreslår beredningen, att sakägarförteckning skall upprättas och
ligga till grand för auktion på registrerat fartyg. Beträffande fordringar med
panträtt på grund av inteckning bygger förslaget därvid på samma
inskrivningssystem som sjölågskommitténs förslag. Panträtten symboliseras
alltså av pantbrev för inteckning i fartyget men pantbrevet innebär ej i och
för sig nägon utfästelse. Liksom beträffande fast egendom och luftfartyg skall
fartygets ägare ha rätt till utdelning när det föreligger s. k. ägarhypotek,
dvs. pantbrevet är helt eller delvis obelånat.

I
överensstämmelse med vad som gäller beträffande fast egendom och luftfartyg
föreslår beredningen att den s. k. täckningsprincipen skall tUlämpas. Detta
iimebär, att försäljning inte får äga rum utan alt fordringar, eventuella
ägarhypotek inbegripna, med bättre rätt än sökandens blir täckta. För ändamålet
skall fastställas ett s. k. skyddsbelopp. Även om skyddsbeloppet uppnås får
inropet ej godtas, om del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan
uppnås. Fartyget skall i princip säljas fritt från gravationer.

Förslaget
tiU fartygsförsäljningslag innehåller i övrigt bestämmelser om handpennuig,
betalning, nytt utrop, ny auktion, verkan av att auktion överklagas m. m. I
fråga om fördelning av köpeskUling m. m. hänvisar förslaget tUl bestämmelser i
UL om fast egendom.

I
det förslag tiU lag om ändring i UL som beredningen upprättat anges, att regler
om försäljning av registrerat fartyg (registrerat skeppsbygge inbegripet)
upptagits i särskUd lag. Förslaget irmehåller härutöver vissa ändringar i UL
såvitt rör fartyg. Bland dessa ändringar kan nämnas, att utmätning av registrerat
svenskt fartyg får äga rum och ge förmånsrätt även om fartyget ej är
tUlgängligt vid utmätningen. Däremot kan det inte säljas utan att
auktionsförrättaren har tiUgång till och möjlighet att överlämna fartyget.
Beredningens förslag till ändring i UL innehåller nya bestämmelser om utmätning
av ägarhypotek i fartyg, motsvarande vad beredningen i Utsökningsrätt VIII
föreslagit beträffande fast egendom. I fråga om fördelning av köpeskilling m.
m. skaU UL ej vidare innehålla några särskilda bestämmelser för registrerat
fartyg. I denna del skall i stället, på grund av hänvisning i fartygsförsäljningslagen,
tillämpas de bestämmelser som finns beträffande fast egendom. Detta
sammanhänger med att del efter mönster av reglerna för fast egendom skall upprättas
sakägarförteckning innan utmätt registrerat fartyg säljs.

Beträffande
prövning av fordringsanspråk som anmäls i anledning av fartygsexekution har det
i tUlämpningen visat sig vara förenat med särskUda olägenheter att prövningen
inte kan koncentreras och slutföras i samband med köpeskillingsfördelningen.
Talan om fordringar med sjöpanträtt m. m. kan behöva väckas vid flera inhemska
eUer utländska domstolar. Beredningen föreslår, att prövningen skaU kunna vid
behov

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 3

ske
hos överexekutor som första instans och sammanföras med köpeskillingsfördelningen.
Vid behov bör domare med erfarenhet av sjörätt anlitas. Från Överexekutor får
talan föras i hovrätten. De nya bestämmelsema blir tillämpliga även när
överexekutor sålt annan egendom än fartyg men torde knappast få någon praktisk
betydelse 1 sådana fall.

Beredningen
framhåller, att utmätaing och försäljning av registrerat fartyg i princip skall
vinna laga kraft mot tredje man, om försäljningen inte överklagas inom tre
veckor från auktionen. Mot bakgrand av den av sjölagskommittén föreslagna
ordningen för sakrättsskydd av skeppsförvärv föreslår beredningen särskilda
bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning av registrerat fartyg m. m.

Förslaget
till lag om exekutiv försäljning av fartyg m. m. gäller inte försäljning av
andel i registrerat fartyg (eller andel i registrerat skeppsbygge). Sådan
försäljning uppmärksammar beredningen emeUertid i förslaget till lag om
ändring i UL.

I
detta sammanhang bör nämnas, att beredningen även uppmärksammat försäljning av
villkorUg äganderätt tUl registrerat fartyg eUer till andel i sådant fartyg.

Beredningen
lägger vidare fram förslag till vissa ändringar i konkurslagen, 1921: 225
(KL).

Remissyttrandena.
Beredningens förslag har fått ett genomgående positivt mottagande och
remissinstansema har undantagslöst ansett att det bör upphöjas till lag.

2.2
Utmätningsobjekten och försäljningsmyndighet

2.2.7
Fartyg och fartyg under byggnad

Nuvarande
ordning. Beträffande fartyg erimas om vad som anförts i avsnillet 2.1.1. I
fråga om fartyg under byggnad saknas f. n. särskilda exekutionsrältsliga
regler.

Beredningen.
Som nämnts tidigare föreslår beredningen att del omständligare förfarandet med
försäljning enligt fartygsförsäljningslagen skall tUlämpas endast beträffande
registrerat fartyg. Sådan försäljning skall verkställas av överexekutor. Det
bör erinras om att beredningen föratsätter, att överexekutor kommer att
avskaffas längre fram. Beredningen anser, att försäljningen därvid bör
anförtros kronofogdemyndighet. Motsvarande kommer enligt beredningens
intentioner att gälla försäljning av fast egendom och luftfartyg. Det kan
emellertid även om kronofogdemyndigheternas antal begränsas avsevärt inte
förväntas, att varje sådan myndighet har tillgång till behövlig expertis för

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 40

försäljning
av registrerat fartyg. Man får därför länka sig auktionsförrättare som vid
behov får anlitas av flera kronofogdemyndigheter. Försäljningar av hithörande
fartyg är så sällsynta att detta inte kan medföra några större svårigheter,
oaktat försäljning måste ske med all skyndsamhet för att fartyget inte skall
dra för stora kostnader under väntetiden. I undantagsfall kan försäljning och
köpeskUlingsförddning förutsätta sådana speciella insikter i sjörätt att någon
sjörättsexpert (t. ex. domare i sjörättsmål) bör tiUkallas.

Beredningen anser, att
fartyg som ej är registrerat skall säljas av utmätningsman, dvs. kronofogde,
enligt de regler i UL som gäller om försäljning av utmätt lös egendom.
Gränsdragningen kommer knappast att erbjuda några svårigheter eftersom den
knyts till det faktiska förhållandet att fartyget inte är registrerat och inte
förutsätter någon självständig prövning av fartygets beskaffenhet. Av den
endast fakultativa registreringen av skeppsbyggen följer, att kronofogde någon
gång kan fä sälja även ett större skeppsbygge, om det nämligen inte skulle vara
registrerat. Försäljningen är emellertid dä inte förenad med några särskilda
svårigheter bl. a. därför att sjöpanträtter sällan kan väntas förekomma och
inteckning inte kan finnas i oregistrerat skeppsbygge. Självfallet måste
kronofogden kontrollera att registrering inte skett, när försäljning förestår.
Beredningen framhåller, att det kan inträffa, att fartyget ej är registrerat
vid tiden för utmätning men blir registrerat före försäljning. I fråga om
svenska fartyg föreligger knappast i och för sig något behov av att när
registrering sker först efter utmätning övergå till reglerna om försäljning
av registrerad egendom. Dessa är främst utformade med hänsyn lill
inteckningshavare. Är fartyget utmätt, skall emellertid ansökan om inteckning
avslås. Beredningen förutsätter, att sjöfartsverket skall underrättas inte
bara om utmätning av registrerat fartyg utan också när utmätt icke registrerat
fartyg är sådant att det kan bli föremål för registrering. Emellertid kommer en
ratifikation av sjöpanträttskonventionen att förplikta oss att åtminstone be
träffande de fartyg som konventionen direkt gäller nämligen fartyg som
används tiU fart i öppen sjö iaktta konventionens föreskrifter. Enligt art.
10 skall vissa underrättelser sändas minst trettio dagar före försäljning.
Bestämmelse i enlighet härmed har i beredningens förslag endast givits för
registrerat fartyg. Om registrering skett efter utmätning men före
försäljning, bör därför reglerna om registrerat fartyg till-lämpas. Att upphäva
auktion som har ägt ram under felaktigt anlagande att fartyget var
oregistrerat bör likväl komma i fråga endast om det faktiskt tiUämpade
förfarandet fått materiell betydelse för sakägare.

En
annan situation som beredningen uppmärksammat är att registrerad egendom
avförs ur registret innan den hinner säljas. Detta är emellertid osannolikt
och kan f. ö. bara ske med samtycke av inteckningsborgenärer. Frånsett
möjligen ökade kostnader, torde ej uppstå något

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 41

fel
i sak genom att exekutiv myndighet av misstag tillämpar det omständligare
förfarandet som föreslås för registrerad egendom.

Vad
beredningen anfört om registrering av fartyg och dess inverkan på
försäljningsförfarandel bör ha motsvarande tillämpning beträffande
registrering av skeppsbygge. Beredningen föreslår därför att skeppsbygge skall
likstäUas med fartyg och tar upp bestämmelse härom såväl i
fartygsförsäljningslagen som i UL och KL.

Remissyttrandena.
Sjöfartsverket framhåller, att sjölagskommitténs förslag om registrering
innebär att såväl stora fartyg som skeppsbyggen kan vara oregistrerade.
Beträffande fartyg skall nämligen anmälan om registrering ske först inom viss
lid medan registrering av skeppsbyggen är fakultativ. Vid försäljning av
sådana enheter är det enligt verket angeläget att stor försiktighet iakttas.
Verket ifrågasätter om ej som gräns mellan förfarandesystemen bör utnyttjas den
av sjölagskommiltén föreslagna längd/breddgränsen, vilket skulle medföra
enhetliga regler för vad som framdeles kan komma att betecknas som skepp resp.
båtar. Verket framhåller, att den av sjölagskommittén föreslagna
längd/breddgränsen valts med utgångspunkt från att den är lätt att fastställa
redan vid enkel okulär besiktning.

Sjörättsföreningen i
Göteborg ställer sig tveksam tUl förslaget att överexekutor och senare
kronofogdemyndighet skall förrätta försäljning av fartyg. I stället förordar
föreningen, att sådan försäljning förrättas av överexekutor och senare av
kronofogdemyndighet endast på de orter som har sjörättsfora. Som skäl åberopar
föreningen sjöfartens särskilda förhållanden, som ofta kräver speciell
erfarenhet och där rutin från fastighetsexekution ej kan anses tiUräcklig. Det
räcker härvid att peka på sjöfartens internationella karaktär och de olika
internationella konventioner som kan bli aktuella och kräva särskilda kunskaper.
Den av beredningen förordade möjligheten att anlita annan myndighets
auktionsförrättare som särskilt sakkunnig, bedöms av föreningen som
otillräcklig. Beroende på den geografiska spridningen av intressenter i
hithörande situationer kan den av föreningen föreslagna koncentrationen av
exekutionsorter knappast anses medföra några nackdelar.

Även
advokatsamfundet går in på denna fråga. Samfundet understryker behovet av viss
rutin och insikt i sjöfartsangelägenheter hos den som handlägger
fartygsexekution. Bl. a. sjöpanträttsinstitutet, Sveriges konventionsbundenhet
och de regelmässigt förekommande utländska intressena innebär att enbart
erfarenhet av fastighelsexekution inte kan anses tillräcklig. Samfundet anser
inte att möjligheten att anlita annan myndighets auktionsförrättare härvid är
lill fyllest, eftersom rutinen är väsentlig också bl. a. vid ärendenas
förberedande eller vid beslut huruvida fartyg skall hemkallas enligt
utsökningslagförslaget. Samfundet

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 42

förordar,
att fartygsförsäljningarna koncentreras, lämpligen till överexekutor i de sju
orter som har sjörättsdomstol. Det påpekas att en sådan koncentration är till
mindre nackdel än den exempelvis skulle vara vid fastighelsförsäljningar,
eftersom intressentkretsen (bevakande och spekulanter) normalt inte är lokalt
begränsad tUl den ort där fartyget råkar finnas.

Hovrätten för Västra
Sverige påpekar, att möjligheten att anlita domare med erfarenhet av sjörätt
som expert i det exekutiva förfarandet föratsätter särskilda författningar när
fråga är om ordinarie domare. Kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt
finner det angeläget att få möjligheten att anlita domare med erfarenhet av
sjörätt inskriven i lag på ett sådant sätt att skyldighet föreligger för sådan
domare eUer annan sjörättsexpert att biträda auktionsförrättare, då så
påkallas.

2.2.2
Andel i och villkorlig äganderätt till skepp eller skeppsbygge

Nuvarande
ordning. I 92 § 2 mom. UL finns regler om försäljning av lott i fartyg. Sådan
försäljning rabbar inte panträtt som gäller i hela fartyget. Del åligger
utmätningsmannen att tillkännage detta vid försäljningen. Han skall också före
utropet lämna underrättelse om de fordringar för vilka fartyget utgör pant. Med
panträtt avses såväl panträtt på grund av inteckning som sjöpanträtt. Även
handpanträtt inbegrips. Utmätning och försäljning av fartygslott sker enligt
de regler som gäller för rättighet.

Lagstiftaren
har hittUls inte uppmärksammat frågan om utmätning och försäljning av
villkorlig äganderätt tUl fartyg eller fartygsbygge.

Beredningen.
Enligt beredningens förslag skall fartygsförsäljningslagen ej gälla
försäljning av andel i fartyg liksom LfL ej gäller försäljning av andel i
luftfartyg. Det är ej alldeles oomtvistligt vad utmätning av andel i fartyg
innebär, när fartyget är föremål för partrederi. Det kan tänkas, att
utmätningen skaU anses omfatta 1) endast andelen i själva fartyget med vad som
rättsligt anses vara tUlbehör tUl fartyget eller 2) andelen i fartyget inkl.
rättigheter och skyldigheter i partrederiet. Partrederi torde enligt svensk
rätt endast kunna omfatta ett fartyg. Om altemativ 1) antas gälla, kan andelens
försäljning länkas innebära a) att köparen är helt obunden av
parlrederiförhållandet eller b) att han ingår i partrederi på de villkor som
lagen uppställer, dvs. oavsett vad det individueUa rederiavtalet innehåller.
Beredningen anser, att alternativ la) är oantagligt. Alternativ Ib) skulle
bäst överensstämma med vanliga regler om att avtal rörande lös egendom inte
står sig mot tredje man som får utmätning av egendom, förutsatt att denna regel
gäller även när fråga är om andel i egendom som innehas med vanlig samäganderätt.
Efter närmare överväganden har dock beredningen trott sig som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 43

den
bästa lösningen böra förorda alternativ 2), som medför att köparen i princip
inträder i utmätningsgäldenärens ställe. Beredningen vill i allt fall förorda,
att med utmätning av andel i fartyg anses följa även gäldenärens rättigheter
och skyldigheter i parirederiet enligt reglerna för frivUlig överlåtelse. Detta
får ej hindra, att utmätning av andel i fartyg skall anmälas till
skeppsregistret. Om partrederiet skuUe i mycket hög grad avvika från det
normala t. ex. ha stora förnyelsefonder eller binda delägarna otUlbörligt
genom något extremt villkor är det möjUgt, att det kan anses faUa utanför den
ram som sjölagen, 1891: 35 s. 1, (SjöL) anger för partrederi eller att det
extrema villkoret kan anses OgUtigt mot gäldenärens borgen'ärer.

Beredningen
uppmärksammar försäljning av andel i registrerat fartyg, luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg. Beredningen förordar, alt sådan andel
skall säljas av överexekutor i stället för av utmätningsman. SärskUt i fråga
om andel i fartyg som ingår i partrederi kan svårigheter yppas. Dessutom är det
önskvärt, att samma fullföljdsregler får gälla oavsett helt fartyg eller
endast andel i fartyg sålts samt att verkan av försäljningen i förhållande till
tredje man blir så lika som möjUgt. Även beträffande luftfartyg och intecknade
reservdelar tiU luftfartyg synes det beredningen lämpUgt att andel däri får
säljas av överexekutor. Överexekutor träder alltså i utmätningsmannens ställe.
Det har synts beredningen självfallet, att överexekutor efter skedd försäljning
också skall verkställa den fördelning av köpeskillingen m. m. som enligt 6 kap.
UL eljest skolat ankomma på utmätningsmannen. Någon särskUd bestämmelse härom
är inte behövlig.

Beredningen
anmärker, att även villkorUg äganderätt till fartyg eUer bygge eller tUl andel
i sådan egendom kan utmätas. Utmätaing av vUl-korlig rätt till registterad
egendom bör anmälas till skeppsregistret. Också i dessa fall bör försäljningen
ombesörjas av överexekutor. Beredningen framhåller att, trots villkorlig
överlåtelse av registrerat fartyg, utmätning av själva fartyget enligt
sjölagskommitténs förslag kan ske för fordran hos överlåtaren, om
medkontrahentens förvärv ej inskrivits. Inskrivning av förvärv kan äga rum även
om det är villkorligt men skaU då enligt kommitténs förslag ske med anteckning
om villkoret. Sker utmätaing för fordran, som är förenad med panträtt eller
retentionsrätt i fartyget, skaU också själva fartyget tas i mät, oavsett om
fartyget innehas med villkorlig äganderätt.

När
endast ena eller andra konttahentens villkorliga rätt till fartyg utmäts, anser
beredningen, att utmätningen, om ej annat sägs, inkluderar även gäldenärens
obligationsrättsliga krav mot medkontrahenten. Av 75 § UL torde följa, alt
utmätningsbeslulet bör delges medkontrahenten för att utmätningen skall
medföra förmånsrätt i sistnämnda obligationsrältsliga krav. Beredningen
föreslår nu ej någon ändring i vad som kan anses gälla i denna del.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 44

EnUgt
beredningens förslag, skall villkorlig äganderätt till registrerat fartyg eller
registrerat skeppsbygge eller till andel i dylik egendom säljas av
överexekutor i den ordning som gäller i fråga om försäljning av rättighet. Om
föratsättning finns för att gäldenärens rätt blir ovUlkorlig inom rimlig tid,
kan det enligt beredningens mening naturligtvis vara skäl att uppskjuta
försäljningen.

Remissyttrandena.
Kronofogdeföreningen uttalar, att vid kronofogdemyndigheterna utan tvekan
torde förekomma rättsliga problem att lösa som i fräga om svårighetsgraden är
väl jämställda med försäljning av andel i registrerat fartyg. Föreningen vUl
därför ifrågasätta lämpligheten av att, särskUt inför perspektivet med ett
avskaffande av över-exekulorsinstilutionen, ändra nu gällande
uppgiftsfördelning mellan överexekutor och kronofogdemyndighet på området.

EON ifrågasätter också
svårighetsgraden som motiv för att låta överexekutor ombesörja ifrågavarande
försäljningar. Nämnden anser emellertid Övriga av beredningen anförda skäl
tUlräckligt bärande för att ändra nu gällande uppgiftsfördelning mellan
överexekutor och kronofogdemyndighet på området.

2.2.3
Pantbrev

Nuvarande
ordning. Regler saknas f. n. om utmätning av fartygsinteckning eller av andel
i sådan inteckning. Detta sammanhänger med att ägarhypotek inte kan göras
gällande i fartygsinteckning.

Beredningen
föreslår, att reglerna om utmätning av ägarhypotek i fast egendom så långt
möjligt görs tillämpliga även på utmätning av ägarhypotek i fartyg.

I
ett avseende behövs avvikande föreskrift beträffande ägarhypotek i fartyg.
Utmätaingsmannen skall kunna förelägga sökanden att väcka talan mot egendomens
ägare och den som bestrider dennes rätt till ägarhypotek. Talan som rör
ägarhypotek i fast egendom skall då väckas vid den rätt som anges i 10 kap. 10
§ rättegångsbalken (RB), dvs. hos rätlen i den ort där fastigheten ligger.
Beträffande ägarhypotek i fartyg föreslår beredningen, att talan skall väckas
vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör.
Beredningen påpekar, att målet kan komma att instämmas tUl domstol som inte är
behörig enligt reglerna om sjörältsmål i 337 § SjöL. Där meddelade regler om
sjörättsforum torde få väsentUgt vidgat tillämpningsområde på grund av att
kommittéförslaget i SjöL inför även bestämmelser om fång tUl fartyg och
skeppsbygge samt inskrivning av dylika fång m. m.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 45

Remissyttrandena.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot beredningens förslag alt
göra reglema om utmätning av ägarhypotek i fast egendom tillämpliga också i
fråga om fartyg. Flertalet remissinstanser har också godtagit eller lämnat
utan erinran beredningens förslag till forumregel.

Bankföreningen, advokatsamfundet
och sjörättsföreningen i Göteborg är kritiska mot forumregeln. Bankföreningen
anser, att den oklarhet om rätt forum som beredningens förslag medför skulle
kunna undanröjas och föreslår att sjörättsforum enligt SjöL skall vara behörig
domstol. Advokatsamfundet och sjörätlsföreningen förordar också
sjörätts-forum. De åberopar att ifrågavarande tvister oftast kommer att avse
frågor med starkt sjörättslig anknytning.

2.2.4
Utländska fartyg

Nuvarande
ordning. I UL finns inga särskUda bestämmelser om utländska fartyg. Det torde
emeUertid vara klart, att svensk exekutiv myndighet kan ingripa mot sådant
fartyg om det befinner sig i svensk hamn eller eljest i svenskt s. k. inre
vatten. I Genévekonventionen den 29 april 1958 angående territorialhavet och
tilläggszonen (se bilaga 6 till betänkandet Sveriges sjöterritorium, SOU 1965;
1) finns bestämmelser om möjligheten för exekutiv myndighet i viss stat alt
ingripa mot främmande fartyg som befinner sig i statens territorialhav (dvs.
sjöterritoriets yttre del). Sverige har tills vidare ej tillträtt konventionen
men dess bestämmelser om rätt tiU s. k. oskadlig genomfart torde återspegla en
uppfattning som råder i många länder. I art. 20 sägs, alt kuststaten ej äger
stoppa eller omdirigera ett utländskt fartyg under genomfart genom
territorialhavet i syfte att utöva civilrättsUg jurisdiktion beträffande en
person ombord på fartyget, att kuststalen ej äger vidta exekutiva åtgärder mot
fartyg eller ta detta i beslag utom med anledning av förpliktelser eller
skulder som fartyget har ådragit sig i samband med dess genomfart genom
kuststatens sjöterritorium samt alt de här nämnda bestämmelserna ej inskränker
kuststatens lagliga rätt att vidta exekutiva åtgärder mot etl främmande fartyg
eller ta detta i beslag, när fartyget ligger stilla på territorialhavet eller
passerar genom detta efter att ha lämnat inre vatten.

Folkrätten
torde också medge viss rätt att bl. a. med krigsfartyg eller militärt flygplan
förfölja utländskt fartyg sedan det lämnat svenskt vatten. Se t. ex. art. 23
konventionen den 29 aprU 1958 om det fria havet. Sverige har inte heller
ratificerat den konventionen.

Beredningen.
Det är enligt beredningen önskvärt, att så långt som möjligt kunna tillämpa
samma bestämmelser vid exekution i Sverige, oavsett fartyget är svenskt eller
hör hemma i främmande stat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 46

Bestämmelse
om utländska fartyg har beredningen i enlighet härmed tagit upp i
fartygsförsäljningslagen. Bestämmelsen ansluter lill art. 2 i
sjöpanträttskonventionen. Där föreskrivs, att alla frågor rörande det exekutiva
förfarandet skaU, med förbehåU för tiUämpning av konventionens egna
bestämmelser, regleras av lagen i den stat där exekutionen äger rum.

Beredningens
förslag skall tillämpas på alla registrerade utländska fartyg och alltså inte
bara på fartyg hemmahörande i stat som anslutit sig till panträttskonventionen.
Även detta överensstämmer med konventionen. Enligt art. 12 mom. 1 skall
nämligen, i den mån annat ej sägs i konventionen, dess bestämmelser tillämpas
på alla fartyg som används tUl fart i öppen sjö, vare sig de är registrerade i
fördragssiutande stat eUer ej.

Beredningen
påpekar, alt det kan tänkas möta vissa svårigheter att konstatera, om utiändskt
fartyg är registrerat eller ej. Vid ovisshet får den exekutiva myndigheten
vända sig tUl registerföraren i fartygets hemland för att få klarhet. När fråga
är om fartyg hemmahörande i stat som anslutit sig till
sjöpanträttskonventionen, får de fördragsslutande staternas behöriga
myndigheter enligt art. 13 direkt skriftväxla med varandra för vissa ändamål,
bl. a. rörande exekutiv försäljning. Upplysnuig om registerförande myndighet
utomlands kan, enligt vad beredningen förutsätter, inhämtas hos sjöfartsverket,
när skeppshandlingarna ej ger besked därom.

Från
huvudregeln alt försäljningslagen skall tillämpas gör beredningen undantag för
fall då annat följer av vad som är särskUt föreskrivet. Bestämmelser som
modifierar försäljningslagen finns i 24, 259, 260 och 275277 §§ i komnutténs
sjölagsförslag.

På
grund av sjöfartens utpräglat internationella karaktär får problem
sammanhängande med frågan om tillämplig lag stor betydelse i sjö-rätlen. Mot
bakgrunden av vissa regler om tillämplig lag som kommittén föreslagit uttalar
beredningen bl. a., att den pantbrevskonslruklion som kommittéförslaget
innehåller medför alt visst tUlägg kan tas ut på pantsatt pantbrevs belopp. I
fräga om utländska hypotek torde i stället för tillägg böra utgå ränta enligt
vad registreringslandets lag föreskriver. Vad som i beredningens förslag till
fartygsförsäljningslag sägs om lUl-lägg på pantbrevels belopp kan tydligen inte
direkt tillämpas i fråga om utländskt hypotek men kan i vissa hänseenden bli
analogiskt tillämpligt. Någon begränsning av räntekrav som har förmånsrätt
enligt flagglandets lag tUl vad som motsvarar tUlåtet tillägg på svenskt
pantbrev kan dock ej komma i fråga.

Beredningen
påpekar vidare, att kommittéförslaget ej innehåller någon bestämmelse om att
sådana rättigheter som certepartier eller liknande skall respekteras vid
försäljning av fartyg. Detta skall tillämpas även i fråga om utiändskt fartyg,
oavsett hur det skulle ha förfarits om far-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 47

tygets
sålts i sitt hemland. Man skall alltså vid försäljning här i riket bortse från
dylika rättigheter.

I
anslutaing härtiU erinrar beredningen om att utmätning och försäljning av
utländskt fartyg kan hindras av immunitetsregler. Enligt beredningen gäller
sålunda här som eljest att främmande makts immunitetsrätt skall respekteras i
den mån enligt allmänna regler sådan immunitet föreligger. Lagen (1938: 470)
med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m. innehåller vissa
särskilda bestämmelser om förbud mot utmätning av bl. a. krigsfartyg.

Remissyttrandena.
Vad beredningen anfört om utländska fartyg har inte föranlett yttrande från
remissinstanserna i vidare mån än alt Svea hovrätt anser det böra tydligt anges
vad som avses med fartyg som är registrerat utom riket. Enligt hovrätten bör
det klargöras att endast registrering motsvarande vår skeppsregisttering är
åsyftad.

2.3
Utmätningsförfarandet

Nuvarande
ordning. Föratsättning för att utmätning av fartyg skall anses fullbordad och
medföra förmånsrätt är enligt 77 § UL, att frtt-tyget finns tUlgängligt för
utmätaingsmannen och värderas, att befälhavaren avkrävs en del handlingar, som
anges i 73 §, och att med fartyget förfars enligt vad som i 74 § föreskrivs om
"lösören". Det anses emeUertid tveksamt hur strängt dessa krav måste
upprätthåUas.

Beredningen.
Liksom mskrivningsväsendet beträffande fartyg och exekutiv försäljning av
fartyg skall ordnas efter mönster av reglema för fast egendom anser
beredningen, att förutsättningarna för att utmätaing skall anses verkställd
såvitt möjligt bör bestämmas enUgt vad som gäller om fast egendom. I fråga om
fast egendom blir utmätningen fullbordad redan genom utmätningsbeslutet. Från
publicitetssynpunkt är detta tiU fyllest eftersom utmätningsbeslut omedelbart
skall antecknas i fastighelsboken. Den förmånsrätt i fast egendom som
utmätning medför går före inteckning som sökts samma dag som utmätningsbeslulet
meddelades eller senare.

Beslut
om utmätning av svenskt registrerat fartyg bör omedelbart antecknas i
skeppsregistret. Utmätningen hindrar, att ny inteckning bevUjas. Enligt
sjölagskommitténs förslag skall ansökan om inteckning avslås, om fartyget
eller andel däri är utmätt eller utmäts den dag inteckning söks. Beredningen
menar, att deima regel lättast kan tiUämpas om utmätningsbeslutet i och för sig
blir avgörande för konkurrensen. Enligt beredningens uppfattning är det också
ändamålsenUgt, att svensk exekutionstitel alltid kan åberopas hos svensk
myndighet beträffande fartyg som är registrerat här. Inte minst gäller detta
skattefordringar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 48

Om
fartyget måste tas i mät där det befinner sig och det är utomlands, kan svensk
exekutionstitel mera sällan åberopas. Sökanden får till en början söka
kvarstad, om fordringen överhuvud är sådan att den ger rätt tUl exekution i den
stat där fartyget finns. Förfarandet föratsätter också, att man kan finna
fartyget. Om utmätning av svenskt registrerat fartyg får ske här i riket även
om fartyget är på resa utomlands, skulle det vara möjligt att utan vidare, på
grund av exekutionstitel som är giltig i vårt land, vinna den förmånsrätt som
utmätning medför. Staten kan t. ex. få utmätning för skattefordran utan att ha
behövt i förväg söka fartyget på främmande ort och har sedan möjlighet att ge
det anstånd för frivillig betalning som kan vara motiverat. S. k. distansutmätning
kan alltså vara praktiskt värdefull.

Beredningen
anmärker, att vid de överiäggningar som beredningen haft i ämnet har anförts,
att möjlighet tUl distansutmätning kunde tänkas oroa bl. a. utiändska
kreditgivare som för att undvika störningar i fartygets drift kunde bli
nödsakade att infria den fordran för vilken utmätning skett. Vidare har
antytts, att införande av distansutmätiung kunde medverka tUl att en del redare
valde att registrera sina fartyg utomlands. Beredningen tror för sin del inte,
att distansutmätning kan befaras medföra några menliga verkningar i angivna
hänseenden. Även om distansutmälning inte står till buds kan ju vanlig
utmätning ske fastän med större ansträngningar, nämligen där fartyget
påträffas, och lagstiftaren kan inte rimligen göra utmätnings genomförande
svårare än nödvändigt för att fartyget skall med något större framgång kunna undanhållas
från exekution. Beredningen vill också åberopa, att Norge med sin stora
handelsflotta sedan länge tUlämpat distansutmätning.

Beträffande
verkningarna av distansutmätning i övrigt vill beredningen framhålla, att
försäljning inte kan genomföras utan att fartyget finns tillgängligt. Det
skulle bl. a. strida mot sjöpanträttskonventionen. Om fartyget befinner sig på
svenskt sjöterritorium liksom om det är på det fria havet, kan svensk myndighet
ingripa och låta föra fartyget till svensk hamn, ehuru det kan vara svårt att i
praktiken genomföra åtgärden. På utländskt sjöterritorium kan något dylikt
ingripande från svensk sida ej äga ram.

Beredningen
föreslår, att överexekutor får generell befogenhet att beordra fartygets ägare
att låta föra fartyget tUl lämplig hamn. Härigenom bör i många fall, om också
inte alltid, uppnås att fartyget verkligen förs hem (t. ex. om det befinner sig
i dansk, finsk eller norsk hamn). Måhända minskas också risken att fartyg i
mera avlägsna farvatten förs tUl icke-konventionsland där det kan utmätas och
säljas utan att konventionens regler respekteras. Befogenheten kan emellertid,
med tanke bl. a. på mera komplicerade förhållanden, ej göras alltför ingripande
och måste handhas med omdöme. Beredningens förslag innehåller reservation för
det fall att åläggandet strider mot annans rätt eller

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 49

eljest
är obilligt mot tredje man. Beredningen anser, att överexekutor inte bör tvinga
ägaren att bryta tidsbefraktningsavtal och andra certepartier, om detta skulle
vara obUligt mot tredje man. Man får därför bl. a. räkna med att fartyget,
oavsett den svenska utmätningen, stannar utomlands, utmäts i främmande stat och
säljs där. En del svenska fartyg går t. ex. oavbratet i trafik i avlägsna
farvatten, och det kan uppenbarligen vara ekonomiskt oförsvarligt att kräva
deras återförande till Sverige för försäljning.

Den
svenska utmätningen kan ej hindra utmätning i främmande stat där fartyget
påträffas. Beredningen föreslår, att den förmånsrätt som vunnits genom den
svenska utmätningen då skall gälla som panträtt i fartyget. Den kommer med
andra ord att gälla som en tvångspanträtt. Detta ansluter nära till norsk rätt.
Beredningen påpekar, att borgenär som fått distansutmätning av svenskt fartyg
är oförhindrad att, om skulden ej regleras, själv begära kvarstad och utmätning
av fartyget där det påträffas, t. ex. om det skulle vara oekonomiskt att föra
hem fartyget. Han har då vunnit panträtt genom den svenska utmätningen, som
troligen kommer att respekteras vid försäljning av fartyget i konventionsland
(art. 6 i sjöpanträttskonventionen). Under alla omständigheter har den svenska
utmätningen hindrat, att nya pantbrev tas ut i fartyget.

Med
anledning av det sagda har under beredningens arbete ställts frågan, huruvida
distansutmälning skulle ge väsentUgt större fördelar än om fartygets ägare
sätts i konkurs. Det är emellertid i hög grad ovisst i vad mån svensk konkurs
respekteras utomlands. För alt kunna angripa fartyget när det ligger i
främmande hamn och ej frivilUgt förs hem måste troligen utmätning ändå
tiUgripas. I så faU fordras, att sökanden har en exekutionstitel som gäller
där, vUket naturligtvis kan ta sin tid och dra extra kostnader att anskaffa.
Dessutom förutsätts, att utmätning överhuvud anses kunna äga ram trots alt
ägaren är i konkurs.

Ehuru
delade meningar uttalats om lämpligheten av att införa möjlighet till
utmätning av svenskt fartyg utan att fartyget är tillgängligt har beredningen
för sin del ansett, att de positiva skäl som talar för att införa en sådan
möjlighet är tillräckliga. Inte heller kan beredningen finna, att vårt land av
internationella hänsyn har anledning att avstå från en ordning som man i Norge
ansett ändamålsenlig. Beredningen anmärker, att utmätning av andel i fartyg
otvivelaktigt kan ske utan att fartyget finns tiUgängligt. Likhet på den
punkten har givna fördelar vid konkurrens mellan utmätning av hela fartyget och
utmätning av endast andel däri.

Då
reglerna om utmätning av fartyg och luftfartyg bör vara så lika som möjligt,
föreslår beredningen en motsvarande ordning för luftfartyg. Utmätning av
luftfartyg skall antecknas i inskrivningsboken och medför, att ansökan om
inteckning som görs samma dag som utmätningen eUer senare skall avslås; jfr 12
§ lagen (1955; 227) om inskriv-

4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 50

ning
av rätt lUl luftfartyg. Art. 1 (2) i 1948 års Genévekonvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg godtar, att tvångs-panträtt
tillskapas i luftfartyg om den ej får företräde framför rättighet som avses
under (1) i samma artikel. Något sådant företräde kan det ej bli tal om i fräga
om svenska luftfartyg. Luftfartyg kan om besättning och drivmedel finns samt
det är flygvärdigt snabbt flygas hit, och de föreslagna reglerna om
dislansutmätning kan därför kanske relativt ofta leda tiU att luftfartyget
också blir sålt här i riket. Hittills har emellertid exekution i luftfartyg
varit en sällsynt företeelse.

Remissyttrandena.
Några remissinstanser har varit negativa till förslaget om distansutmätning
men flertalet har lämnat förslaget utan erinran eller tillstyrkt det.

Beredningens
förslag att ge överexekutor befogenhet att beordra distansutmätt fartyg till
lämplig hamn har på några häll blivit starkt kritiserat och betecknats som
orealistiskt och olämpligt.

Advokatsamfundet anför
till en början, att beredningens främsta motiv för införande av
dislansutmätning syns vara omsorgen om skatteindrivningens effektivitet. I det
alldeles övervägande antalet fall är situationen for redaren, när
utmätningsåtgärder aktualiseras, emellertid så dålig att tillgångarna endast
förslär till sjöpantsrättsfordringar inkl. besättningslöner och en större eller
mindre del av fartygsinteckningarna. Det torde vara mycket sällsynt, att
fartygsutmätning inbringar något för fordringar med så låg prioritet som
skatter. I vart fall anser samfundet, att denna möjlighet inte motiverar
införande av en så genomgripande omgestaltning av verksläUighetsreglerna som
distansutmätning. Samfundet påpekar, att beredningen lill stöd för
dislansutmät-ningens införande åberopar alt sådan finns i Norge. Såvitt
samfundet har sig bekant har norskt "ullegg" emellertid inte karaktär
av verkstäl-lighelsåtgärd utan innebär endast en tvångsvis tUlskapad
förmånsrätt som inte hindrar alt fartygets drift fortsätter obehindrat.
Samfundet finner det inte motiverat att införa en sådan ny förmånsrätt i
utomlands befintiigt svenskt fartyg. Beredningens jämförelse mellan effektiviteten
av å ena sidan utmätning och ä andra sidan konkurs är svårförståeUg.
Uppenbarligen respekteras normalt varken svensk konkurs eller svensk utmätning
som hinder mot utländsk verkställighetsätgärd. Ä andra sidan är utsikten minst
lika god att en befälhavare respekterar direktiv att gå till svensk hamn, om de
ges av en konkursförvaltare, som övertagit rederidriften, som om de kanske i
strid mot redarens önskan har formen av överexekutors föreläggande.

Mot
befogenhet för överexekutor att förelägga redaren att beordra hem fartyget, har
samfundet invändningar av grundläggande art. Praktisk erfarenhet av
rederikonkurser visar, att frågan om ett fartyg skall få fortsätta i drift
eller tas ur drift är ett av de svåraste och mest'grann-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 51

laga
beslut som en förvaltare har att träffa. Det är direkt olämpligt att lägga
beslutanderätten i en sådan fråga hos någon som inte har full överbUck över
rederiels hela ställning. Etl sådant beslut bör förbehållas
konkursförvallaren. Samfundet finner också redovisningen av de med nämnda
befogenhet förknippade problemen otUlräcklig. Av lagtextförslaget att döma är
kravet på alt hemkallandet inte strider mot annans rätt absolut. Men av
motiven framgår, alt den viktigaste kategorin av tredje man, nämligen
lastägaren, inte skall skyddas. Däremot synes tidsbefraktares rätt skola
beaktas. Samfundet anser denna gränsdragning helt omotiverad, och frågar sig
hur resebefraktare, befraktare fÖr kon-sekuliva resor och motparter i andra
avtalsförhållanden än befraktning skaU behandlas. Slutligen åberopar samfundet
skäl av rent kommersiell natur. Långivare till fartyg främst varv och
kreditinrättningar är erfarenhetsmässigt misstänksamma mot nationella
ingrepp i gängse kreditinstrument. Samfundet befarar att långivning tUl svenska
fartyg snabbt skulle kunna komma i vanrykte på den internationella marknaden,
därest det beträffande större tonnage inträffade att redaren mot sin vilja och
på begäran av exempelvis svensk skattemyndighet tvingades bryta en lönsam
långtidsbefraktning, som kan ha varit väsentiig för kreditgivningen.

Sjörättsföreningen
i Göteborg argumenterar väsentligen efter samma linjer som advokatsamfundet.
Föreningen framhåller således, alt jämförelsen med det norska institutet
"utlegg" är haltande och alt distansutmätning för skattefordringar i
allmänhet skulle sakna praktiskt värde. Föreningen anser, att det bör beaktas
att distansutmätning kan kollidera med exekutiva åtgärder i främmande hamn med
svårlösta problem som följd. Föreningen kritiserar också förslaget om rätt att
dirigera hem svenskt fartyg, särskilt med utgångspunkt från beredningens uttalande
att hemdirigering av fartyg som befordrar styckegods eller annan last utan att
tidsbefraktning föreligger som regel ej skulle vara obillig mot tredje man.
Transport av gods lill annan än den i fraktavtalet eller konossementet angivna
destinationshamnen betyder i praktiken nära nog ulan undantag förlust för
lastägaren antingen det är fråga om styckegodsbefraktning eller
helbefraktning. I fråga om helbefraktning accentueras helt naturligt
situationen. Därtill kommer, att befraktningen kan avse konsekutiva resor eUer
s. k. kvantumkontrakt. Varje hemdirigering av ett fartyg, som har last ombord
eller som slutits för befraktning, medför skada för tredje man. Förslaget om
överexekutors befogenhet att dirigera hem ett svenskt fartyg betecknar
föreningen som helt orealistiskt.

Föreningen
delar advokatsamfundets syn på de kommersiella risker förslaget aktualiserar.

Sveriges
fiskares riksförbund och kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt ställer
sig tveksamma. Riksförbundet tvivlar på att distans-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 52

utmätning
låter sig praktiskt genomföras. Hemdirigering av fartyget antar förbundet
likaledes vara föga praktiskt användbar, eftersom förslaget icke anvisar hur
härför behövliga medel skall tUlhandahåUas. Hemdirigering bör enligt förbundet
inte tUlåtas utan att befälhavaren får sådana medel. Kronofogdemyndigheten
pekar på att förslaget inför ett imdantag från den allmänna, grundläggande
ordningsregeln att den utmätta egendomen skall vara tUlgänglig för
förrättningsmannen vid utmätningstUlfället. Tveksamheten blir enligt
kronofogdemyndigheten ännu större, eftersom de exekutiva myndigheterna genom
distansut-mätning kan försätta sig i en sådan situation, att en kungjord
fartygsförsäljning inte kan äga ram på den grund, att fartyget inte finns
tillgängligt vid auktionen. Förslaget innebär införandet av ett hasardmoment
som kan minska förtroendet för de exekutiva myndigheternas verksamhet.

Stockholms
tingsrätt godtar förslaget om distansutmätning men ställer sig tveksam till
tanken att fartygsägare, som har fartyget i drift utomlands, skaU kunna
föreläggas att tillhandahälla fartyget i Sverige. Motsvarande ståndpunkt intar
sjöfartsverket. Även om hemdirigering i många faU ej kan anses oskälig bör
enligt verket likväl beaktas, att en stor del (totalt ca 150 fartyg) av den
svenska handelsflottan numera helt sysselsätts i fart mellan utländska hamnar.
Att ta ett sådant fartyg ur dess reguljära fart skuUe kunna innebära radikal
sänkning av fartygets värde och stora ekonomiska förluster, allt i föga rimlig
proportion till värdet av hemdirigeringen. Verket ifrågasätter om beredningens
uttalande rörande befogenheten att tvinga hem fartyg är tillräckligt och menar att en sådan anvisning orn
tillämpningen kan behöva komma till
Uttryck direkt i lagtexten.

Bankföreningen
konstaterar, att distansutmätningens praktiska värde är osäkert. Föreningen som
beaktar att liknande institut förekommer i Norge vill emellertid inte motsätta
sig att den föreslagna möjligheten till dislansutmätning införs. Föreningen har
fäst särskild vikt vid den försiktighet med vilken de föreslagna reglerna om
det nya institutet utformats. Föreningen understryker, att hemdirigering ej
får komma ifråga om den skulle strida mot annans rätt eller eljest vara obUlig
mot tredje man. Beredningens omfattande och klargörande motivering av derma
regel är ägnad att skapa en restriktiv och försiktig praxis hos exekutionsmyndigheterna.
Deras beslut skall dessutom kunna överklagas.

Länsstyrelsen
i Stockholms län påpekar att distansutmätning kan stå öppen under lång tid.
Länsstyrelsen förordar, att föreskrifter meddelas rörande en yttersta tidsgräns
för försäljning av fartyg o. d. beträffande frågan om när utmätningen i här
åsyftat faU skaU gå åter.

Kronofogdeföreningen
erinrar om att nuvarande krav på att fartyget måste finnas tillgängligt för
utmätnmgsmannen för att fuUbordad utmätaing skaU anses föreligga ibland vållat
svårigheter att genomföra fartygsutmätning. Innan utmätning kunnat företas har
fartyget anträtt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 53

resa
mot utiändsk hamn eller svensk hamn utanför kronofogdedisttik-tet. Nuvarande
regler om fastighetsutmätning, enligt vilka utmätningen anses fuUbordad redan
genom utmätningsbeslulet, har enligt föreningen gett goda erfarenheter.
Särskilt i de allmänna målen har det varit ar-betskraftsbesparande att genom
utmätningsbeslutet få säkerhet för skattefordringar och först om försäljning
blir erforderlig behöva beskriva och värdera fastigheten. Några olägenheter för
gäldenären och andra vars rätt berörs av fastighetsutmätnlng har inte märkts av
en sådan ordning. Även om fartygsutmätning inte har tillnärmelsevis samma praktiska
betydelse som fastighetsutmätning anser föreningen övervägande skäl tala för
att distansutmätning av fartyg tUlåts.

Hovrätten
för Västra Sverige anser liksom Göteborgs tingsrätt, att positiva skäl talar
för ett införande av distansutmälning. Det publicitetskrav, som nuvarande
bestämmelser avser att tUlgodose, syns också i tillräcklig grad bli beaktat
genom att utmätningsbeslutet antecknas i skeppsregistret. Om fartyg efter
distansutmätning ej blir tiUgängligt här i landet, kan utmätningen ej slutföras
med försäljning. Och den föreslagna befogenheten till hemdirigering skall
enligt berednmgen handhas med försiktighet och omdöme. Följden kan bli att ett
fartyg under lång tid kommer att vara utmätt utan att försäljning sker, något
som av olika skäl måste anses olämpligt. Fördelarna med distansutmätning syns
dock överväga de därmed förenade nackdelarna och förslaget tiUstyrks därför i
denna del.

2.4
Utmätning i konkurrens med pant- och retentionsrätt

Nuvarande
ordning. Utmätning får ej ske tiU förfång för den rätt annan har till
gäldenärens gods. Ett uttryck för denna princip är 71 § 1 mom. UL, som ger
regler tUl skydd för panträtt och retentionsrätt i lös egendom. Med panträtt
avses både panttätt med besittning och panttätt utan besittnmg. Panträtt med
besittning kan grunda sig på avtal om pantsättning eUer uppkomma direkt på
grund av stadgande i lag. Exempel på panträtt utan besittning är sjö- och
luftpanträtt. Lagrummet torde vidare omfatta fartygsinteckning medan panträtt
på grand av inteckning i luftfartyg skyddas i annan ordning. Även företagsinteckning
som inte ger panträtt utan endast förmånsrätt faller utanför.

Panträtt
eller retentionsrätt i lös egendom hindrar ej, att egendomen utmäts och säljs
för annan borgenärs fordran. Skyddet för panthavare och retinent är ordnat på
olika sätt i skilda fall. Om någon har handpanträtt i annan egendom än fartyg,
gods i fartyg eller gods i luftfartyg, behöver panthavaren inte lämna panten
ifrån sig utan full lösen. Panthavare är skyldig att ta mot betalning, även om
fordringen ej är förfallen. Såväl utmätningssökande som inropare har rätt att
lösa ut pant-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 54

havaren.
Han övertar därigenom panthavarens fordran och kan göra den gällande mot
pantsätlaren. Den som har panträtt, som ej är förenad med besittning eller
handpanträtt i fartyg som ej är intecknings-bart, gods i fartyg eller gods i
luftfartyg eller endast har retentionsrätt får håUa sig tUl köpeskillingen. Det
är sålunda inte säkert att han får full betalning. Handpanträtt i fartyg, gods
i fartyg eller gods i luftfartyg har jämställts med panträtt utan besittning,
emedan sjö- och luftpanträtt, som inte kan förbehållas vid exekutiv
försäljning, har bättre rätt än som följer med handpant och handpanthavare inte
fär hindra sjödier luftpanträttshavare att komma lill sin rätt. Annan
handpanthavare kan medge att panten säljs utan förbehåll. Han får dä hålla sig
tUl köpeskillingen. Etl avstående kan vara fördelaktigt för panthavaren, om han
kan ropa in panten för en summa som understiger hans fordran.

Det
sagda är tillämpligt endast vid utmätning för annan gäldenärens skuld än
pantfordringen. Sker exekutionen för den fordringen får hand-panthavaren anses
ha avstått frän det skydd som eljest tillkommer honom.

Har
inteckning i luftfartyg eller i reservdelar lill sådant fartyg pantsatts av
ägaren tUl den intecknade egendomen, får själva inteckningen inte tas i anspråk
för ägarens skuld ulan i stället skaU ägarhypoteket utmätas. JB har föranlett
nya bestämmelser om utmätning av pantbrev i fast egendom. Jag erinrar om 91 a §
UL,

Beredningen
har ansett del nödvändigt att i förevarande sammanhang revidera bestämmelserna
om. utmätning i konkurrens med pant-och retentionsrätt för att få mera
tidsenliga regler bl, a. beträffande skeppsbyggen och oregistrerade fartyg.
Beredningen åberopar också uttalande i samma riktning av sjölagskommittén.

Enligt
beredningens mening bör regleringen lämpligen inskränkas till att gälla skydd
för tredje man, som innehar lös egendom som handpant eUer med retentionsrätt.
Med handpant avses bl. a. panträtt som stiftats enligt lagen (1936: 88) om
panlsätlning av lös egendom som innehaves av tredje nian. Även retentionsrätt
i registrerat fartyg (resp. skeppsbygge) omfattas av förslaget.

Beredningens
förslag inbegriper ej den som har panträtt utan besittning, t. ex. sjö- eller
luftpanträtt eller panträtt på grund av fartygs-dier luftfartygsinteckning.
Detta innebär självfallet ej att egendom som är belastad av sådan rätt bUr
oåtkomlig för borgenärerna. Belastningen utgör ej hinder för egendomens
utmätning för annan gäld. Det följer av 72 § UL jämfört med de bestämmelser
förslaget innefattar. Sådan borgenärs rätt lill betalning ur egendomen regleras
i 5 och 6 kap. UL, I fråga om försäljning av registrerat fartyg och luftfartyg
finns bestämmelser lill de förmånsberättigade borgenärernas skydd i de särskilda
försäljningslagarna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 55

Beredningen
gör ej skillnad mellan handpanthavare och retinent, vilken som regel har samma
förmånsrätt som handpanthavare. Även i KL jämställs retinent med borgenär som
har lös egendom som pant eUer eljest under panträtt i handom. Beredningen
erinrar om att hand-panträtt och retentionsrätt kan vara antingen konventionell
eller legal. Konventionell retentionsrätt torde dock ej kunna skapas i egendom
som ej kan bli föremål för handpanträtt. Det skydd som handpanthavare resp.
retinent skaU åtnjuta bör innebära, att panträtten resp. retentionsrätten
såvitt möjligt skall bestå, om inte borgenären får betalning för sin fordran.

Beredningens
förslag innebär bl, a. alt utmätningssökanden ej fär mot panthavarens vilja
betala fordringen före försäljningen. Däremot kan sökanden och panthavare
avtala om att panthavaren godtar sådan betalning. Betalar sökanden panthavaren,
övertar han därmed dennes fordran och hans panträtt, Panthavaren kan också
förklara sig nöjd med att hålla sig till köpeskillingen.

Från
huvudregeln om hur handpanthavares eller retinents rätt skall respekteras bör
göras undantag, när försäljning skall ske för borgenär vars fordran har lika
eller bättre rätt (t, ex, på grund av sjöpanträtt). Vid sådan konkurrens kan
panthavare eller retinent få lämna egendomen från sig utan att få betalning
för sin fordran. Beredningen nämner i detta sammanhang att handpanträtt och
retentionsrätt kan sammanträffa. Om t, ex, någon mottagit en bil i pant och
därefter lämnat den för reparation, torde verkstadens fordran, om
retentionsrätt kan åbero-. pas, gå före panthavarens fordran.

Beredningens
förslag blir tillämpligt även i fråga om retentionsrätt i registrerat fartyg.
Detta har dock knappast någon självständig betydelse. Förslaget till
fartygsförsäljningslag blir då tillämpligt på fartygets försäljning och den
ger genom skyddsbeloppet ett skydd som svarar mot förevarande bestämmelser.

Beträffande
försäljningen föreslår beredningen att, om någon innehar utmätt lös egendom som
handpant eller med retentionsrätt, egendomen som regel skall säljas bara om
köpeskillingen förslär lill betalning av fordringen. Fordringen är då skyddad
och försäljning kommer ej til! stånd, om inte fordringen blir täckt av den
bjudna köpeskUlingen. Om budet blir tillräckligt högt och försäljningen går i
lås, får borgenären betalt för hela sin fordran, Panthavaren torde dock ej ha
rätt tUl ersättning för framtida ränteförlust, om inte sådan ersättning är
särskilt betingad.

Enligt
beredningens förslag kan försäljning av egendomen ej ske med bibehållande av
panthavarens rätt. Försäljning med sådant förbehåll skulle ej befria gäldenären
frän personligt betalningsansvar, och del synes beredningen inte lämpligt att
delta ansvar kvarstår sedan panten sålts.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 56

Undantag
från den nu angivna försäljningsregeln skall göras, när panthavare eller
retinent är skyldig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt oaktat han
ej får full betalning, dvs. när han måste vika för någon med lika eller bättre
rätt. Detta kan bU fallet, när utmätt oregistrerat fartyg, gods i fartyg eller
gods i luftfartyg är föremål för sjö-resp. luftpanträtt. Panthavare och
retinent får då enligt förslaget nöja sig med att få betalt i den mån
köpeskUlingen förslår därtUl sedan bättre prioriterade borgenärer fått sitt.

Remissyttrandena.
Svea hovrätt uppehåller sig utförligt vid jämställandet av handpanträtt och
retentionsrätt och anför i denna del följande.

Jämställandet
av retentionsrätt och handpanträtt anses tydligen värdefullt därför att
reglema blir enklare och exekutionstekniskt mer lätthanterliga. Härvid synes
man emellertid förbise viktiga funktionella skillnader i de båda instituten.

Handpanthavaren
har i regel givit ett lån som från hans synpunkt kan vara en fördelaktig
penningplacering. Han har dessutom såsom en föratsättning för transaktionen
räknat med en försäljningsrätt innebärande att han kan sälja godset i händelse
av utebliven betalning i det marknadsläge som råder när fordringen förfaller,
eller eventuellt vänta till en gynnsammare lidpunkt. Panten har regelmässigt
betydelse för honom såsom en tämligen adekvat täckning för det givna lånet.
Retinen-ten har däremot endast intresse av alt få betalt så snart som möjligt.
Den försäljningsrätt han i vissa fall medgivils är ej en del av transaktionen
utan en av rättsordningen tUlskapad nödutväg som lika mycket tjänar tiU att
befria retmenten från skyldighet att bevara egendomen som till att ge honom
täckning för hans fordran. Värdet av godset slår inte i någon bestämd relation
till fordringen.

Vid
försök alt finna den lämpliga lösningen måste tre frågeställningar
uppmärksammas. I fråga om skyldighet att godta utlösning som erbjudes av
utmätningssökanden bör enligt ovan angivna utgångspunkter gälla att
handpanthavaren i enlighet med förslaget ej skall behöva finna sig i detta,
men att retinenten i motsats till förslaget bör vara skyldig att godta
utlösning. Om utlösning ej erbjudes bör utgångspunkten vara att panträtten om
möjligt skall bestå, medan retentionsrätten helst bör avlösas genom betalning.
Hittills har gällt att egendomen får säljas med förbehåll om panträttens
bestånd, men att detta ej kunnat ske i fråga om retentionsrätt. Den av
lagberedningen påtalade olägenheten av ett personligt ansvar för pantsättaren
efter pantens försäljning synes kunna elimineras genom införandet av en regel
att pantsättarens ansvar från tidpunkten för försäljningen skall vara
subsidiärt. Emellertid är det möjligt alt förbehållet kan pressa priset vid den
exekutiva försäljningen så att det verkliga värdet av den pantsatta egendomen
ej blir åtkomlig för utmätningssökanden, något som samtidigt skulle åsamka
gäldenären oproportionerlig förlust. Det kan därför vara tveksamt om panträtt
bör få förbehållas vid exekutiv försäljning av panten för annans fordran,
medan det är tydligt att retentionsrätt ej bör få förbehållas. Vad slutligen
angår frågan huruvida försäljning bör ske när säkerhetsobjektet ej förslår
till betalning av pant- eller retenlionsfordringen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 57

bör
gälla att en sådan försäljning får ske vid retentionsrätt men ej vid panträtt.
Retinenten har aldrig haft anledning att räkna med försäljning;
retentionsrätten är i första hand en betalningspress och det är för retinenten
närmast en fördel att försäljning överhuvudtaget sker; något särskUt värde hos
det retinerade objektet som vid viss försäljningslid-punkt skulle täcka
retentionsfordringen har retinenten aldrig räknat med. För panthavaren är
däremot rätten att bestämma om försäljningen väsentlig, och den bör i enlighet
med förslagets innebörd på denna punkt bevaras genom att försäljningen kan
inhiberas av panthavaren.

Förslaget
att försäljning av lös egendom belastad med handpant eller retentionsrätt får
ske endast om köpeskiUingen räcker till täckning av panthavares eller
retinentens fordran har uppmärksammats av några remissinstanser.

Kronofogdemyndigheten
i Stockholms distrikt anför, att det i dess distrikt ej förekommer något större
antal försäljningar av pantsatt egendom. Erfarenheterna har emellertid enligt
kronofogdemyndigheten givit vid hand att föreskriften om ett lägsta bud vid
försäljning så gott som aUtid är ägnad att verka som en hämsko på budgivningen.
Genom ett lägsta bud betas i allmänhet spekulanternas möjlighet att göra en god
affär genom inropet. Särskilt i Stockholm finns risk för att ett lägsta bud
medför dåligt resultat vid auktionen, enär försäljningskostnaderna här är
tämUgen höga.

För
Stockholms vidkommande torde enligt kronofogdemyndigheten resultatet av den
föreslagna lagändringen bli att antalet försäljningar av lös egendom som är
pantsatt till tredje man minskar och att därmed också möjligheterna för
borgenären i målet att få betalt faller undan i högre grad än hittUls. Det
exekutiva förfarandet blir således resultatlöst.

Kronofogdemyndigheten
uppger, att det förekommit fall där vården av panten t. ex. ett levande djur
åsamkat panthavaren inte oväsentliga kostnader, varför han önskat bli av med
panten även om han ej fått full täckning för sin fordran. Ehura han haft rätt
att begära försäljning med bibehållande av sin panträtt har han avstått
härifrån och förklarat sig vilja hålla sig tUl köpeskUlingen. Han har då räknat
med att godsets värde står i sådant förhåUande till pantfordringen att ett
utrop med bibehållande av panträtten ej skulle leda tUl någon försäljning. En
nedsättning i dylika fall av panthavarens eller retinentens anspråk kan enligt
kronofogdemyndigheten medföra ett bättre försäljningsresultat enär kretsen av
spekulanter vidgas. De avskräcks då inte av ett faststäUt lägsta bud.

Kronofogdeföreningen
ger uttryck för samma åsikt som kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt
och föreslår att försäljning får ske om panthavaren eller retinenten medger det
även om köpeskillingen inte täcker dennes fordringsbelopp.

EON
påpekar, att det av beredningens motiv framgår, att panthava-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 58

ren
skaU kunna förklara sig nöjd med alt hålla sig lUl köpeskillingen. Enligt
nämnden torde det framdeles inte bli ovanligt att panthavare eller retinent
vill begagna sig av denna möjlighet, om "lägsta budet" skulle ligga
så högt på grund av fordringens storlek att budet inte skulle kunna uppnås vid
försök tiU exekutiv försäljning. Orsak härtill kan, enligt vad nämnden antar,
vara att pantaavaren eller retinenten vUl ha del rättsliga förhållandel med
gäldenären snabbt uppklarat. Med hänsyn lill dessa omständigheter ifrågasätter
nämnden om inte denna niöjlighet direkt bör anges i lagtexten.

2.5
Utmätt fartygs drift

Nuvarande
ordning. För utmätt fast egendom har tidigare funnits regler om
tvängsförvaltning. Någon motsvarighet härtiU finns inte för utmätt fartyg.
Däremot föreligger f. n. inte hinder mot att gäldenären håller utmätt fartyg i
fortsatt drift trots att utmätningen skall fortskrida till försäljning. Men
det lär inte vara vanligt att fartyget drivs under sådana förhållanden.

Beredningen.
Med dislansutmätningen aktualiseras frågan om det utmätta fartygets nyttjande
under utmätningen. De kostnader som ett fartyg drar, när det ligger i hamn,
talar enligt beredningen för att gäldenären bör kunna få tillåtelse att nyttja
det även om det är utmätt. Detta kan ibland också ligga i borgenärens intresse.
Genom alt nyttja fartyget kan gäldenären tänkas få medel alt betala
utmätningssökanden. Självfallet kan man inte bortse från risken att gäldenären
vidtar åtgärder som hindrar att det exekutiva förfarandet fullföljs. Stor vikt
bör därför fästas vid sökandens mening. Med dennes medgivande bör utmätningsman
eller överexekutor kunna tillåta gäldenären alt nyttja fartyget. Det kan
givetvis behövas, att sådant tillstånd förenas med särskilda villkor.

Beredningen
erinrar om att institutet Ivångsförvaltning av utmätt fastighet visat sig
opraktiskt. Beredningen har övervägt, huruvida det kan knytas större
förhoppningar till Ivångsförvaltning av fartyg på den granden att fartyg kan
under gynnsamma omständigheter pä kort tid segla in betydande värden. Det syns
beredningen emellertid ändå ovisst, huruvida det kan vara motiverat att införa
en sådan nyhet som nu nämnts. Den norska sjölagskommiltén har visserligen
enligt vad beredningen erinrar om föreslagit, att ett dylikt institut införs,
men någon motsvarande åtgärd har inte blivit ifrågasatt av den svenska
sjölagskommiltén. Att tvångsförvaltning av fartyg skall fungera lyckligt
förutsätter bl. a. att medel finns omedelbart tillgängliga att hålla driften i
gång samt att driften kan ställas under kompetent ledning. Beredningen anser
det tänkbart, att vissa kreditgivare skulle kunna vara villiga att släl-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 59

la
medel till förfogande och vid behov skaffa sådan ledning. Uppenbart är att
överexekutor inte själv kan svara för dessa uppgifter. Mellan överexekutor och
kreditgivare måste emellertid förutsättas ett samarbete som kan antas i längden
bli ganska komplicerat.

När fast egendom utmätts,
kan syssloman utses för att uppbära naturlig eller s. k. civil avkastning som
faller av egendomen till dess fastigheten sålts. Vad som kan seglas in med ett
fartyg kan enligt beredningens mening knappast pä motsvarande sätt räknas som
avkastning vilken faller av fartyget utan är en vanlig inkomst av den rörelse
som redaren bedriver. Enligt sjölagskommitténs förslag omfattas inte heller
utestående fordringar på frakt m, m, av panträtt som gäller i fartyget. Sådan
tiUgång skall utmätas för sig och omfattas inte av utmätning av fartyget.
Beredningen har med denna utgångspunkt ansett sig inte kunna föreslå alt,
sedan fartyg ulmätts, syssloman för fartyget skall kunna förordnas för
uppbärande av hithörande inkomster. Enligt beredningen kan emellertid anstånd
med försäljning kombineras med lämpliga villkor, såsom alt inkomster som
intjänas genom fartygets drift frivilligt inbetalas till utmätningssökanden
eller överexekutor för all användas som avbetalning pä sökandens fordran. Vad
som sålunda inflyter till överexekutor räknas som ulmätt i målet. Om t. ex.
staten fält utmätning för skattefordran, kan amorteringsplan göras upp och
amorteringarna betalas in i nämnda ordning. Enligt beredningens mening bör
denna jämförelsevis enkla metod kunna fungera, om redaren är samarbetsvillig.
Det bör dock påpekas att om vid anständsbeslut knutits villkor att inseglade
inkomster betalas in till utmätningssökanden eller överexekutor, detta inte
hindrar att medlen eller redarens ännu utestående fordringar hos befraktare
och andra tas i mät för annan borgenärs fordran innan medlen betalts liU
utmätningssökanden eller överexekutor. Den ursprunglige utmätningssökanden är
för övrigt oförhindrad att själv begära utmätning även av nämnda tiUgångar.

Om
redarens finansiella ställning är så dålig alt exigibla krav framställs från
olika håU, är konkurs den rätta ordningen för förvaltning av hans egendom,
såvida inte frivillig administration kan ordnas. Under konkurs torde
förvaltaren ha möjlighet alt, om behövliga driftmedel finns att tillgå, hålla
fartyget i drift tills det blir aktuellt all sälja fartyget. Driften kan, om
det är önskvärt, tillsvidare fortsättas även sedan förvaltaren hos överexekutor
begärt att fartyget säljs exekutivt. Beredningens förslag innehåller på grund
av det anförda inga bestämmelser om Ivångsförvaltning av fartyg eller om
syssloman för uppbärande av frakter m. m.

Remissyttrandena.
Sveriges fiskares riksförbund, som i första hand vill ha föreskrift om kort
varaktighet av utmätning, begär att det övervägs ett system, som medger att
fiskefartyg kan utnyttjas under utmät-oinsstiden.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 60

ofta
blir klarlagt, att egendomen inte besväras av fordran förenad med sjö- eller
luftpanträtt. Är åter sådan fordran aktuell, bör det inte vara särskUt svårt
att få utrett vem borgenären är. I så fall kan dessa borgenärers rätt
tillvaratas och det föreligger då ej skäl att av hänsyn till dem avstå från
möjligheten att sälja egendomen under hand. Förhällandet är ett annat, om
egendomen undantagsvis kan antas vara belastad med sjö- eller luftpanträtt
ehura borgenären är okänd eller oanträffbar. Beredningen föreslår därför att
lös egendom, som inte kan antas vara föremål för okänd sjö- eller luftpanttätt,
skall få säljas under hand. Bestämmelsen är tiUämplig endast på lös egendom som
skaU säljas enUgt 5 kap. UL, och sålunda inte på registrerade fartyg,
luftfartyg och intecknade reservdelar tUl luftfartyg. Däremot omfattar bestämmelsen
försäljning av andel i sådan egendom oaktat andelen skall säljas av
överexekutor liksom försäljning av vUlkorlig äganderätt tiU registrerat
fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg eUer till
andel i sådan egendom. Härvid är det uppenbarligen utan betydelse, om egendomen
är föremål för sjö- eller luftpanträtt som ju inte påverkas av försäljningen.

Remissyttrandena.
Enligt kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt skulle lagstiftaingen och
den praktiska tillämpningen vinna på en generell regel, som medger båda
försäljningsalternativen auktion och underhandsförsäljning beträffande all
slags egendom. Underhandsförsäljning av lös egendom har visserligen hittUls av
olika anledningar förekommit i ytterst begränsad omfattning hos
kronofogdemyndigheterna. Förmodligen kan underhandsförsäljning av fast egendom
förväntas förekomma i förhållandevis större omfattning. SkiUnaden mellan
exekutiv auktion och exekutiv försäljning under hand är enligt kronofogdemyndigheten
varken formellt eller praktiskt så betydande. I båda fallen är det fråga om
exekutiv försäljning, som omhänderhas av exekutiva myndigheter. En viss
formbundenhet kungörelseförfarandet etc. gäller även vid försäljning under
hand. Protokoll över underhandsförsäljning kan erhållas på samma sätt som
auktionsprotokoll, när så erfordras för att styrka förvärvet av den försålda
egendomen. För att få enhetliga försäljningsformer för all slags egendom finner
kronofogdemyndigheten det lämpligt, att möjligheter till försäljning under
hand införs även beträffande fartyg och luftfartyg, då denna realisationsform
bedöms lämplig och komplicerade rättsförhållanden i övrigt inte föreligger.

Svea
hovrätt uttalar, att det är känt att en underhandsförsäljning ofta ger bättre
resultat än auktion. Detta är enligt hovrätten av särskild betydelse i den
situationen att ett försäljningsförsök skett utan att skyddsbeloppet uppnåtts,
så att försäljningen måste inställas. Då har också vederbörlig kungörelse
skett, så att okända sjöpanthavare fått möjlig-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 61

Bankföreningen
anmärker, att en effektivare exekution skulle kunna uppnås om tvångsförvaltning
av utmätt fartyg medgavs. Av de skäl lagberedningen anfört mot en sådan
förvaltning anser bankföreningen emeUertid tveksamt om regler om
tvångsförvaltning lämpligen bör införas nu. Bankföreningen förutsätter dock
att utvecklingen i andra länder bl. a. Norge uppmärksammas såvitt gäller
tvångsförvaltning såsom alternativ eller komplement till distansutmätning.
Frågan om regler rörande tvångsförvaltning bör kunna omprövas framdeles på
grundval av vunna erfarenheter från utiandet.

2.6
Exekutiv försäljnmg

2.6.1
Auktions- och underhandsförsäljning

Nuvarande
ordning. Utm'ätt fartyg skaU säljas på auktion (89 § 1 mom. UL). Underhandsförsäljning
av fartyg är ej tillåten (96 a § UL).

Beredningen.
Försäljning av registrerat fartyg skall enligt beredningens förslag ske på
offentlig auktion. Beredningen har övervägt alt, såsom alternativ form,
föreslå försäljning under hand av registrerade fartyg. Enligt beredningen syns
sjöpanträttskonventionen närmast utgå från att försäljning av fartyg skall ske
på auktion. Konventionen lägger dock knappast formligt hinder i vägen för
underhandsförsäljning. Det syns beredningen likväl inte lämpUgt att här tUlämpa
försäljning under hand, bl. a. med tanke på de utländska intressenter som kan
förekomma såväl på borgenärssidan som i egenskap av spekulanter. Vidare framhåller
beredningen, att underhandsförsäljning av utländskt fartyg uppenbarligen skulle
kunna medföra särskilda tillämpningssvårigheter. Beredningen har därför, efter
samråd med sjölagskommittén, stannat för att auktion bör vara enda
realisationsform för registrerade fartyg. Detta överensstämmer med motsvarande
ordning i fråga om luftfartyg.

Auktionen
skall enligt beredningens förslag vara offentlig. Detta innebär endast, att
allmänheten skall ha tillträde. Att försäljningen skall ske i uppslag, dvs.
genom bud och överbud, behöver enligt beredningen inte särskUt anges.

Vad
därefter gäUer oregistrerade fartyg erimar beredningen om att, när regler om
underhandsförsäljning av lös egendom infördes år 1967, undantogs fartyg och
gods i fartyg och i luftfartyg. I fråga om dessa slag av egendom ligger saken
enUgt beredningen annorlunda till. Visserligen får sådan försäljning inte ske
på bekostnad av sjö- eller luftpanträtts-havares rätt. De nuvarande
bestämmelserna om kungörande syftar enligt beredningen tUl att fästa dessa
panthavares uppmärksamhet på försäljningen. Redan genom ägarens uppgifter och
övrig utredning kan emellertid utmätningsmannen regelmässigt få besked,
huravida sjö-eUer luftpanträttshavare finns. Berednmgen anser att det härigenom

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 62

het att ge sig tillkänna. Del kan därför enligt hovrätten
förtjäna övervägas om inte underhandsförsäljning av registrerat fartyg borde
tillåtas i detta speciella läge, i varje fall om berörda sakägare är ense
därom.

Hovrätten tar också upp frågan om underhandsförsäljning av
oregistrerad egendom. Hittills torde utmätningsmannen frän fall till fall ha
fåll avgöra sannolikheten för att småbåtar kan vara behäftade med sjöpanträtt.
Hovrätten ifrågasätter, om inte vid en revision av exekutionsrätten en regel
bör genomföras som tillgodoser presumtiva sjöpant-havares intresse att ha en möjlig
källa tUl information om försäljning av sjöpantobjektet utan att fördenskull
nödvändiggöra försäljning på auktion. Detta torde enligt hovrätten kunna uppnäs
genom kungörelse i viss fastställd ordning utan att därför försäljningen måste
ske på auktion. Sjöpanthavare kunde i sådan kungörelse åläggas att ange sina
anspråk före viss dag, efter vilken försäljning skulle ske.

2.6.2 Utlösnings- och anslutningsrätt

Nuvarande ordning. Utiösningsrätt infördes beträffande
fast egendom genom 1912 års ändringar i UL (se nu 12 § FfL) och har senare
också införts i fråga om försäljning av luftfartyg (4 § LfL). Den ger möjlighet
för vissa intressenter att inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala
hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar. Genom att utlösaren
övertar sökandens befogenheter får han möjlighet att lägga ned förfarandet och
därigenom hindra en försäljning som han anser olämplig.

Genom 1912 års ändringar i UL infördes också
anslutningsrätt vid fastighetsförsäljning. Bestämmelsen återfinns nu i 13 §
FfL. Även vid exekutiv försäljning av luftfartyg finns anslutningsrätt (5 §
LfL). Anslutningsrätten innebär att, när exekutiv försäljning skall ske under
konkurs, vissa borgenärer kan begära att försäljningen sker för deras
fordringar. Genom alt utöva anslulningsrätt kan borgenären få skyddsbeloppet
sänkt. Inteckningshavare kan ha behov av att få veta, om fasligheten förslår
lUl hans fordran, för att han i annat fall skall kunna konkurrera med
oprioriterade borgenärer för bristen.

Varken utlösningsrätten eller anslutningsrätten har
motsvarighet vid exekutiv försäljning av fartyg.

Beredningen. De motiv som bär upp utlösningsrätt
beträffande fast egendom och luftfartyg gör sig gällande även i fräga om
registrerat fartyg. Dess praktiska betydelse får dock inte överskattas.
Beträffande fast egendom lär utlösningsrätten inte ha utnyttjats i nägon större
omfattning. I fräga om fartyg torde användningen bli ännu mer begränsad.
Beredningen anser emellertid, att bestämmelser därom bör upptas, och föreslår,
att utlösningsrätt ges för borgenär eller annan

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 63

vars
rätt kan vara beroende av försäljningen. Härander inbegrips främst panthavare
med lika rätt som eller sämre rätt än utmätningssökanden. Bland dem som i
övrigt kan vara beroende av försäljningen kan nämnas innehavare av certepartier
och andra nyttjanderättsavtal. Dessa rättigheter kan inte förbehållas vid
exekutiv auktion. Särskilt etl långlids-certeparli kan ha mycket stor ekonomisk
betydelse. Enligt utsökningslagförslaget kan en borgenär för vars fordran
ägarhypotek blivit utmätt begära att fartyget tas i anspråk. Också sådan
borgenär bör kunna bli utlöst. Utiösaren kan stoppa försäljningen och begära,
att ägarhypoteket (pantbrevet) pantförskrivs tUl honom. Även vid exekutiv
försäljning under konkurs kan utlösning ske, t. ex. av den som anslutit sig
lUl konkursförvaltarens begäran om exekutiv försäljning. I denna situation kan
emellertid utlösaren. icke i strid mot konkursförvaltningens önskemål nedlägga
förfarandet. Härför skulle fordras, att han även betalade oprioriterade
fordringar i konkursen, en möjlighet som torde sakna praktisk betydelse.
Vidare kan ägare av fartyg som ej är iståndsättligt enligt sjölågskommitténs
förslag begära, att fartyget säljs såsom utmätt för fordran med bästa rätt, I
detta fall skulle utlösning strida mot syftet med bestämmelsen och kommer
enligt beredningens förslag ej i fråga.

Om
flera vUl begagna utlösningsrätt, har sakägare med sämsta rätt företräde. Har
borgenär begärt utmätning för endast del av sin fordran t, ex. för
amortering och ränta har han företräde för sin återstående fordran framför
utlösaren. Får en borgenär betalt för hela sin fordran jämte kostnader, är han
skyldig att till utlösaren lämna de handlingar som berör skuldförhållandet och
eventuella säkerheter.

Utlösning
sker enligt beredningens förslag genom att den utiösande lill överexekutor
betalar sökandens fordran jämte kostnad för vilken sökanden svarar.
Beredningen har inte funnit behövligt att föreslå någon bestämmelse om att
utlösning måste begäras viss tid före auktionen. Utlösningsrätten får därför
utövas så länge fartyget ej är sålt. Det får anses sålt, när inrop slutligt
godtagits av överexekutor och föreskriven handpenning lämnats eUer säkerhet
ställts.

Beträffande
anslutningsrätten anför beredningen till en början, alt såvitt avser
registrerade fartyg ombordanstäUda har sjöpantrält för vissa lönefordringar och
uppenbart behov av anslutningsrätt, om täckningsprincipen införs. Detsamma
gäller dem som har panträtt i fartyg pä grund av inteckning. Beredningen har
dessutom ansett nödvändigt alt beträffande fartyg möjliggöra anslutning även i
andra fall än som följer av reglerna om anslutningsrätt beträffande fast
egendom.

Konkursförvallaren
kan inte enligt gällande lag begära att fast egendom resp. luftfartyg och
inlecknade reservdelar till luftfartyg som ingår i konkursbo säljs såsom
utmätt för konkursboets krav på ersättning enligt 81 § KL, dvs. för kostnad
som hänför sig tiU egendomens vård och försäljning samt arvode som skall utgå
ur egendomen. Detta

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 64

medför
att egendomens försäljning kan hindras av reglerna om lägsta bud resp.
skyddsbelopp. Beträffande exekutiv försäljning av fartyg firms f. n. inga
bestämmelser om lägsta bud och fartyget kan därför alltid säljas om
konkursförvaltaren gör framstäUning därom enligt 71 § fjärde stycket KL.

Den
nuvarande ordningen beträffande fast egendom synes enligt beredningen inte ha
vållat några olägenheter. Luftfartyg åter har hos oss sålts exekutivt så sällan
att man inte kan åberopa någon erfarenhet vare sig för eller emot. Beträffande
fartyg torde frågan få större praktisk betydelse. Att ha hand om ett fartyg
som ligger stiUa drar ofta dryga kostnader i form av hamnavgifter, löner till
vaktmanskap, försäkringspremier, underhåll m. m. F. n. torde inteckningshavare
i gemensamt intresse tUlskjuta pengar för fartygets bevarande och får då
sjöpanträtt för tUlskottet enligt 267 § 1 SjöL. Sjöpanträtt för sådant tUlskott
skaU emeUertid ej föreligga enligt sjölagskommitténs förslag. Det torde då få
bli konkursboet som måste förskjuta ifrågavarande utgifter. Att fartyget
lämnas utan tUlsyn bör uppenbarligen inte få förekomma. För att
konkursförvaltaren skall säkert kunna få åter vad han lagt ut bör han ha rätt
att fordra, att försäljning sker för konkursboets fordran, oavsett om
konkursboet eller borgenär tagit initiativ till försäljningen. Beredningen
framhåller att detta ej innebär att någon ny post ges företräde framför
sjöpanträtt eller panträtt på grand av inteckning utan endast att man
säkerställer att försäljning ej uteblir på grund av eljest tillämpliga regler
om skyddsbelopp. Vidare är tydligt, att försäljning i praktiken ofta skulle säkerställas genom
anslutning från sjöpanträttshavare
eller annan borgenär med god förmånsrätt i fartyget. Konkursförvaltaren bör
emellertid lämpligen inte vara beroende av andras initiativ. Vid det fortsatta
arbetet på en utsökningsbalk ämnar beredningen överväga, om inte samma regel
bör gälla beträffande fast egendom och luftfartyg.

Beredningen
tar också upp bestämmelser om anslutningsrätt för andra intressenter, när
fartyg som ingår i konkursbo skall säljas exekutivt. Även sådan rätt bör få
utövas oavsett om försäljningen sker på konkursförvaltarens begäran eller
initiativet tagits av borgenär. Anslutningsrätten bör stå öppen för borgenär
vars fordran är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grand av inteckning,
retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen.
För inteckningshavare som har personUg fordran mot konkursgäldenären kan det
vara viktigt att få skyddsbdoppet sänkt. Inteckningsborgenären har nämligen
enUgt 18 § andra stycket förmånsrättslagen rätt att för den del av fordringen
som inte kan utgå ur fartyget konkurrera med oprioriterad, om han kan styrka
att fartyget ej förslår tUl betalning av hans fordran. För att visa att
köpeskillingen inte räcker till betalning av inteckningen kan inteckningshavaren
använda anslutningsrätten. Hittills har innehavare av far-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 65

tygsinteckning
inte behövt någon sådan rätt, eftersom något lägsta bud inte beslämts.

För
retinent är det självfallet av värde att genom anslutning kunna fä
skyddsbeloppet placerat framför sin fordran. Anslutningsrätten för borgenärer
med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrältslagen har däremot föga
praktisk betydelse. Sådana fordringar ger rätt till betalning först efter
fordringar som är förenade med sjöpantrält eller retentionsrätt eller för vilka
fartyget svarar på grund av inteckning. Även om konkursförvaltaren begärt
försäljning utan att begära anslutning kommer skyddsbeloppet i regel att
bestämmas på samma sätt vare sig borgenär med förmånsrätt enligt 1012 §§
förmånsrältslagen utövar anslulningsrätt eller ej. Har emellertid före konkursen
utmätning skett för oprioriterad fordran, kan vid försäljning under konkursen
anslutning från nämnda borgenärer medföra sänkning av skyddsbdoppet.

I
FfL och LfL har som förutsättning för anslutningsrätt upptagits att borgenärens
fordran bevakats i konkursen. Delta krav kan tänkas medföra ölägenheter för
sjöpanträttshavare. Beredningen har ansett, att man kan avstå från kravet bl.
a. därför att rätten till betalning ur fartyget skall vara ostridig eller
styrkas. Härmed undviks, att sakägaren hänvisas att bevaka sin fordran i
konkursen, ehuru han inte har något som helst behov av alt få ut betalning ur
annan egendom än fartyget. Förutsättning för att få utöva anslutningsrätt är
alltså, att borgenärens rätt till betalning ur fartyget är oslridig eller styrks.
Del bör anses till fyllest att, om bevakning skett i konkursen, fordringen har
lämnats utan anmärkning. Framställs jäv mot bevakningen, synes tillräckligt,
att borgenären kan åberopa dom i saken från första instans. Är anslutningsborgenärens
fordran förenad med allmän förmånsrätt, måste han också visa, att tillgänglig
egendom som ej är föremål för särskild förmånsrätt är otillräcklig. Att fordran
anses styrkt när det gäUer frågan huruvida borgenären är behörig att begära
anslutning torde inte vara bindande vid köpeskUlingsförddning med anledning av
skedd försäljning.

Beredningen
har inte funnit behövUgt att ange någon tidpunkt då anslutningsrätten sist kan
utövas. När konkursförvallaren enligt KL skall iaktta förmånsberättigade
borgehärers rätt och underrätta dem om anmälan eller yrkande som han framstäUer
på deras vägnar, torde saken bli förberedd i god tid. Klart är att borgenär ej
kan använda anslutningsrätten sedan sakägarförteckningen upprättals.

För
sjöpanträtt i fartyg gäller enligt den huvudregel sjölagskommittén föreslagit
en preskriptionstid av etl år från det alt fordringen tiUkom, om inte fartyget
blivit föremål för kvarstad eller utmätning som leder till att det säljs
exekutivt. Fartygsägarens konkurs avbryter däremot inte preskription, även om
hän satts i konkurs på begäran av sjöpanträtlshavaren. Denna stränga
ordning är konvenliönsfeglerad

5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 66

(art.
8 sjöpantsrättskonventionen) och syftar tUl att stärka långtidskrediten.

Enligt
beredningens förslag skaU emellertid fartyget anses utmätt, när
konkursförvaltarens begäran om försäljning inkommit tUl överexekutor och
fartyget tagits ur drift. Härmed torde också preskriptionen av sjöpanträtt i
fartyget få anses avbraten, föratsatt att fartyget också blir sålt. För att
sjöpanträtlshavaren skall kunna förlila sig på det inledda förfarandet
föratsätts, att det ej läggs ned. Av denna anledning förordar beredningen att
om borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt, begärt att fartyget säljs
för hans fordran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning
för konkursboets räkning eventuellt förfaller.

Ett
motsvarande behov av att kunna framtvinga försäljning för sin fordran har
enligt beredningen sjöpanträttshavare, om fartyg, som ej hör till konkursbo,
blivit utmätt för annan borgenärs fordran. Kvarstad eller utmätning innebär ej
i och för sig preskriptionsavbrott. För att sjöpanträtlshavaren skall vara
skyddad fordras, att förfarandet också fortsätter tiU exekutiv försäljning. Om
annan än sjöpanträttshavaren är exekutioiissökande, kan man inte bortse från
möjUgheten att sökanden lägger ner förfarandet eller att bestämmelserna om
skyddsbelopp hindrar försäljning. Tiden kan då vara så långt framskriden att
sjöpanträttshavaren inte längre har möjUghet att avbryta preskription.
Beredningen anser att sjöpanträttshavare inte för att bli skyddad själv skall
behöva begära utmätning, när fräga om exekution mot fartyget redan är väckt
genom utmätning för annans fordran. Om sjöpanträttshavarens fordran är
ostridig eller styrks, bör han enligt beredningen få begära, att fartyget säljs
för hans fordran. Denna begäran skall beaktas även om frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller. För att fordran skall anses ostridig
torde i detta fall i allmänhet vara tiUräckligt, att fartygsägaren medger att
fordringen är förenad med sjöpanträtt i det utmätta fartyget. Att fordringen
godtas som stöd för rätt att begära försäljning blir inte bindande för andra
intressenter vid fördelning av köpeskilling m. m.

Sjöpanträttshavaren
kan framstäUa sm begäran om försäljning för sjöpantfordringen så snart fartyget
blivit utmätt. Framställning kan göras intill dess sakägarförteckningen
upprättats. Därefter får inte framställas yrkanden som kan inverka på
skyddsbeloppet. Om den, ursprungliga sökanden återkaUar sin ansökan måste
sjöpanträttshavaren utöva sin rätt innan överexekutor avskriver ärendet. Innan
beslut fattas på grund av sökandens återkaUdse bör enligt beredningen överexekutor
lämpligen söka utröna, om känd sjöpanträttshavare vill använda sin rätt enUgt
förevarande lagrum. I motsats tiU utiösare är anslutande borgenär i allmänhet
inte skyldig att betala vare sig sökandens fordran eller kostaad för vilken
denne svarar. Återkallar den ursprangliga

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 67

sökanden
sin ansökan, får dock sjöpanträttshavare som driver saken vidare svara för
därefter uppkommande kostnader. Den anslutande borgenären får inte lägga ned
förfarandet mot sökandens vilja. Däremot kan han återkalla sin begäran om
försäljning för den egna fordringen. Om t. ex. flera sjöpantfordringar finns,
bör därför varje sjöpanttätts-havare använda sin rätt att begära försäljning.
Har flera borgenärer anslutit sig, sätts skyddsbeloppet framför den fordran som
har bästa rätt. Härav följer att även kostnaderna för förfarandet skaU placeras
före den fordringen.

Beredningens uttalanden
har avsett registrerade fartyg. Också oregistrerade fartyg och gods i fartyg
kan bli föremål för sjöpanträtt. Även för dessa fall bör anslutningsrätt komma
ifråga enUgt beredningen.

Remissyttrandena.
I denna del har förslaget rönt ringa uppmärksamhet under remissbehandlingen.
Nämnas kan att bankföreningen, som inte har någon erinran mot förslaget om
utiösningsrätt, förutsätter att borgensmän skaU ingå bland de
utlösningsberättigade intressentema.

2.6.3
Täcknings- och övertagandeprinciperna

Nuvarande
ordning. Fastighetsexekutionen vilar aUtsedan 1912 års lagstiftning på två
huvudprinciper, nämligen täckningsprincipen och övertagandeprincipen. Den förra
principen innebär att någon försäljning inte får ske om inte alla sakägare med
bättre rätt än exekutionssökanden blu: skyddade, övertagandeprincipen innebär
att fordringar på grand av inteckning skaU stå kvar i fastigheten, om de har
förmånsrätt före exekutionsfordringen. Vid exekutiv försäljning av luftfartyg
gäUer täckningsprincipen men ej övertagandeprincipen. Vid fartygsförsäljning
är ingendera principen tiUämplig. Inte heller upprättas f. n. någon
sakägarförteckning vid fartygsexekution.

Beredningen.
Som redan framgått föreslår beredningen, alt täckningsprincipen skall införas
vid försäljning av registrerade fartyg. Försäljning får sålunda ske endast om
alla fordringar som har företräde framför exekutionsfordringen samt kostaaden
för förfarandet blir täckta. När beredningen föreslår införande av
täckningsprincipen, följer därav att en förteckning måste göras upp. Härigenom
blir det möjligt att bestämma skyddsbeloppet. Förfarandet är sedan länge väl
känt från fastighetsexekutionen och gäUer vid exekutiv försäljning av luftfartyg
och intecknade reservdelar till luftfartyg. Termen sakägarförteckning är
hämtad från FfL och ersätter det tidigare något oegentUga uttrycket
borgenärsförteckning. Förteckningen måste upprättas genast vid auktionen. Det
är därför angeläget, att förteckningen förbereds före sammanträdet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 68

Grundsatsen
att panträtt på grund av inteckning skall upphöra vid exekutiv försäljning slås
fast i sjöpanträttskonventionen art. 11 mom. 1. Sjölagskommitténs förslag har
formats på grundval av det. Därav följer enligt beredningen att om fartyg säljs
exekutivt, inleckningsborgenär skall få betalt fastän hans fordran inte är
förfallen tUl betalning. Detta gäller även inteckningar som faller inom
skyddsbeloppet. Till skillnad från vad som gäller för fast egendom skall alltså
enligt beredningens mening överlagandeprincipen inte gälla. Denna ordning
sammanhänger med att fartyg kan bli föremål för exekution snart sagt var som
helst i världen saml att fartyg har relativt begränsad livslängd och är underkastade
snabba värdeförändringar. Beredningens förslag ger emellertid möjlighet att
avtala om att fordran med panträtt på grund av inteckning skall övertas av
inroparen. I så fall skall inteckningen bestå och pantbrevet alltjämt gälla.
Att inteckningar i övrigt upphör har ansetts påkallat med hänsyn lill
sjöpanträttskonventionen. Undantag skulle enligt beredningen kunna göras för
svenska fartyg men det kan ge upphov till misstag och leda lill svårigheter
utomlands.

Remissyttrandena.
Beredningens ställningstaganden i fråga om täcknings- och
övertagandeprinciperna har inte föranlett uttalande frän remissinstansema.

2.6.4
Handpenning, tillträde och övertagande av betalningsansvar

Nuvarande
ordning. I 95 § 1 mom. första punkten UL sägs beträffande fartyg som säljs av
överexekutor att en sjättedel av köpeskillingen skall betalas kontant.
Inroparen kan emellertid i stället lämna pant eller borgen såsom för egen skuld
för en femtedel av köpeskillingen. Inteckning i fartyg betraktas som pant med
det,värde som överexekutor tillerkänner den.

När
hela köpeskillingen betalats, får köparen genast komma i besittning av
fartyget. Fartyget är i köparens hand fritt från förra ägarens skuld, om inte
köparen med inteckningshavarens medgivande övertagit skulden. Enligt 26 § lagen
om inteckning i fartyg gäller vidare att efter exekutiv försäljning förra
ägaren är fri från personligt ansvar för intecknad skuld i den mån denna kunnat
betalas av köpeskillingen. Däremot regleras inte inroparens ställning efter
överenskommelse om avräkning. Överenskommelsen kan vara begränsad lill
avräkning av visst belopp men kan också innebära att köparen åtar sig
personligt betalningsansvar.

Beredningen.
Beträffande fast egendom gäUer, att handpenningen skall motsvara en tiondel av
köpeskillingen (se 35 § FfL). Vid fartygsförsäljning är viUkoren annorlunda.
Eftersom övertagandeprincipen inte gäller betalas i regel hela eller i allt
fall större delen av köpeskillingen

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 69

kontant.
Handpenningen bör därför enligt beredningens mening även framdeles uppgå tUl
förhållandevis stor dd av köpeskUUngen. Eljest blir handpenningen knappast
tillräcklig för att förmå inroparen all i tid fullgöra sin återstående
betalningsskyldighet eller, om han ej gör det, i rimlig omfattning täcka
ersättning för den skada som genom försummelsen kan drabba exekutionssökanden
och andra..

Enligt
beredningens förslag är den som ropar in fartyg liksom f. n. skyldig att lämna
handpenning. Den skall motsvara en sjättedel av köpeskillingen och minst den
kostnad som skall utgå ur fartyget. Anledning saknas alt såsom vid
fastighetsauklion maximera handpenningens belopp till vad som skall betalas
kontant, eftersom övertagandeprincipen inte tillämpas utan köpeskillingen skaU
betalas i reda pengar, om ej annat avtalas.

Beredningen
föreslår i enUghet med gällande lag att inroparen skall få lämna säkerhet i
stället för alt betala handpenning kontant. Säkerheten skall täcka
handpenningens belopp. Alt såsom f. n. kräva säkerhet för större belopp
förefaUer beredningen ej behövligt. Inroparens valfrihet inrymmer möjligheten,
att en del av handpenningen betalas kontant och säkerhet stäUs för återstoden.
Lämnas säkerhet, skall överexekutor tillämpa bestämmelserna i 48 § 1 mom. UL.
Överexekutor skaU pröva, om säkerheten kan godtas när den inte godkänts av
vederparten. Med vederpart förstår beredningen envar som är berättigad till
utdelning ur köpeskillingen. Då det inte kan antas all samtiiga är närvarande,
torde överexekutor i praktiken alltid få pröva säkerheten. Som framgår av 48 §
UL får borgen inte godkännas annat än om den är proprieborgen och, om den har
tecknats av tvä eller flera, dessa åtagit sig solidariskt ansvar. Till borgen
räknas bl. a, bankgaranti. Beredningen framhåller, att pantbrev enligt
sjölagskommitténs förslag ej är bärare av fordran och inte kan i och för sig
tjäna som säkerhet. Emellertid bör pantborgenär kunna som säkerhet ställa sin
med panträtt i fartyget förenade fordran. Föratsättning för att sådan fordran
skall kunna godkännas som säkerhet är, att fordringen läcks av köpeskUlingen
och kan anses betryggande. Vid denna prövning bör det enUgl 73 § 1 mom. första
punkten UL åsatta värdet vara till ledning. Självfallet kan även andra
fordringar godtas som säkerhet, Överexekutor skall beakta, att säkerheten vid
behov skall kunna realiseras och därvid läcka den förpliktelse som skall
garanteras.

Säkerheten
får inte svikta. Det belopp för vUket säkerheten gäller skall nämligen vid
bestämmande av lägsta budet räknas som tillgängligt även om överexekutor ännu
inte gjort bruk av säkerheten. Vad som gäller om handpenning bör enligt sakens
natur även gälla säkerhet för handpenning intill del belopp som säkerheten
gäller.

Beredningen
anser all i överensstämmelse med vad som enligt 35 § tredje stycket FfL
gäller beträffande fast egendom och enligt 17 §

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 70

tredje
stycket LfL beträffande luftfartyg staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund bör vara befriade från skyldighet att lämna handpenning eller
stäUa säkerhet.

Beredningen
föreslår att inroparen får komma i besittning av fartyget, när köpeskUlingen
betalts till fullo. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från 36 § FfL
enligt vilken fördelningsdagen skall anses som tillträdesdag, men
överensstämmer med 17 § LfL. Detta sammanhänger med att fast egendom kan ge
betydande avkastning, varför tiUträdesdagen bör vara i förväg bestämd. Fartyg
ger regelmässigt inte avkastning under exekutionstiden utan kan i stället dra
stora kostnader för hamnavgifter och vakthållning m. m. MöjUgheten av snabbt
tillträde är därför i sin mån ägnad att höja köpeskUUngen.

Enligt
beredningens förslag skall ogulden del av den kontanta köpeskUlingen betalas
senast vid sammanträdet för fördelning av köpeskillingen. Om den som enligt
sakägarförteckningen är betalningsberätti-gad har medgivit avräkning när det är
tUlåtet, skall det avräknade beloppet dras av från vad som skall betalas. Om
köparen avtalat om avräkning med den enligt förteckningen
betalningsberättigade men förteckningen sedermera visar sig felaktig på den
punkten, måste köparen betala det avräknade beloppet tUl den rätta borgenären,
om han inte lyckas utverka anstånd av denne. Köpets gUtighet är emeUertid inte
beroende därav.

När
avräkning medgivits blir enligt beredningens förslag köparen personUgen
betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse avräknas på
köpeskillingen och förre ägaren fri från ansvar därför.

Remissyttrandena.
Advokatsamfundet ifrågasätter om det finns anledning att upprätthålla en
skiUnad mellan fastigheter och fartyg när det g'äller kravet på handpenning
(1/10 respektive 1/6). Det kan nämligen föratsättas all överenskommelser om
övertagande av intecknmgslån även i fortsättaingen blir vanliga. Vidare anser
advokatsamfundet att ju högre handpenningskravet sätts desto större blir risken
att man inte får ut det bästa priset vid auktionen, eftersom handpenningen
kräver god Ukviditet hos köparen i ett läge då han ännu inte kan bruka fartyget
som realsäkerhet för finansiering av inköpet.

Bankföreningen
tar upp frågan om skyldighet att lämna handpenning eUer ställa s'äkerhet.
Praktiska förenklingar skulle enligt bankföreningen uppnås om de reguljära
kreditinstituten befriades härifrån.

2.7
Tvister i utsökningsmål

Nuvarande
ordning. I 151 § UL ges föreskrifter om förfarandet vid fördelning av
köpeskUling m. m. när fråga om gUtighet av fordran eUer inteckning är beroende
på särskild prövning eller avgjord genom beslut

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 71

som
inte vunnit laga kraft. Enligt 1 mom. skall vad som enligt förmånsrättslagen
kan belöpa på fordringen eller på inteckningen avsättas vid fördelningen tiUs
frågan om borgenärens rätt blivit slutligt avgjord. Samma förfaringssätt skall
tUlämpas när inteckning är sökt men ej beviljad. Om fordran eljest är tvistig,
skaU borgenären enligt 2 mom. hänvisas att väcka talan vid domstol och vad som
belöper på fordringen avsättas. I 3 mom. stadgas, att medel som kan belöpa på
villkorlig fordran skall avsättas till dess vUlkoret har uppfyllts eller
förfallit.

Beredningen
anmärker, att i fall som avses i 151 § 1 mom. UL är rättslig prövning anhängig
eller kan väntas. Frågan vUken borgenär som har rätt tUl de avsatta medlen blir
därför i allmänhet besvarad ganska snart. Om däremot 2 mom. i samma paragraf är
tillämpligt, kan det dröja länge. Det är angeläget, att initiativ tas för att
få tvisten avgjord.

Hänvisningen att väcka
talan är f. n. inte förenad med nägon påföljd och frågan om rätt till de
avsatta medlen kan därför förbli svävande.

Beträffande försäljning av
fartyg har representanter för det praktiska rättsUvet framhålUt, att vid
fördelning av köpeskillingen stundom flera olika belopp blir avsatta som
tvistiga och att det kan bU svårt att avgöra vUka personer som behöver
instämmas. Särskilda svårigheter uppstår, om en eller flera intressenter är
utländska. Som tvistigt borde därför endast avsättas belopp som vid
köpeskillingsfördelningen är föremål för rättegång.

Beredningen anför, att
föratsättning för att medel skall avsättas enligt 2 mom. är, att fordran är
tvistig. Härmed avses, att tillgängligt bevismaterial ej är till fyllest för
att fordringeris existens, belopp eller plats i förmånsrättsordningen skall
anses styrkt på sådant sätt som måste förutsättas för utbetalning. Att olika
merungar kan råda om vad en rättsregel innebär för visst fall hör i allmänhet
inte hit. Har t. ex. borgenärerna olika meningar angående den ordning i vilken
fordran skall njuta betalning, får auktionsförrättaren ej undandra sig att
pröva frågan. Beredningen anser det något tveksamt, hur man skall förfara om
det är klart att viss fordran föreligger men det däremot är ovisst vem som är
rätt innehavare av fordringen. I detta läge kan beloppet ej utbetalas förrän
den senare frågan blir klarlagd. Den exekutiva myndigheten skulle här kunna
nedsätta den utdelning som belöper på fordringen i enlighet med lagen (1927:
56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. En sådan
omväg synes emellertid beredningen onödig. Myndigheten syns i sfället böra
tills vidare behålla beloppet.

Skälet till att tidsfrist
inte ges i hänvisningen att väcka talan torde vara, att lagstiftaren har utgått
från att vederbörande har intresse av att utan tidsutdräkt få rätten till de
avsatta medlen prövad. I praktiken blir emellertid medlen emellanåt stående.
Anledningen kan vara, att det

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 72

avsatta beloppet ej är tillräckligt stort för att man
skall vilja föra eu process därom. Enligt beredningen kan borgenären också dra
sig för rättegång, om talan måste väckas mot flera parter och kanske vid olika
domstolar. Förekommer utländska borgenärer, kan ytterligare komplikationer
uppstå.

Beredningen finner det otUlfredsställande, om frågan om
fördelning av avsalta medel skulle fä bli svävande under lång tid. Beredningen
föreslår därför, att borgenär skall kunna föreläggas att stämma vid äventyr att
hans rätt går förlorad (jfr 69 § UL och 5 § FfL). Talan skall enligt
beredningens förslag vara väckt senast en månad efter det att föreläggande
ddgetts honom. I föreläggandet skall anges vem borgenären skall stämma. Talan
skall riktas mot den eller de sakägare som enligt sekundärfördelningen är
berättigade tiU medlen i andra hand. Sekundärfördelningen skall som i andra
hand berättigad att uppbära avsatta medel ta upp nödlidande borgenär.
Beredningen erinrar om att detta inte behöver vara närmast efterföljande
borgenär. Han berörs ej av tvisten, om andra tillgängliga medel täcker hans
fordran. Även gäldenären kan tas upp i sekundärfördelningen såsom berättigad
att uppbära överskott eller därför att han har ägarhypotek.

Beredningen anser det f. n. inte helt klart vilken domstol
som är rätt forum för tvist av ifrågavarande slag. Detta gäller också, när den
i andra hand berättigade väcker negativ fastslälldsetalan. Som ifrågavarande
tvister har betydelse för fördelningen bör enligt beredningens mening domstolen
i den ort där förrättningsmannen är bli exklusivt forum. Föreläggandet för part
att väcka talan skall ange behörig domstol. Den som medlen i andra hand
tillkommer kan la initiativet och väcka talan. Även hans talan kan givetvis
väckas vid den domstol där förrättningsmannen är, dvs, den domstol lill vilken
utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör eller, om målet är anhängigt hos
överexekutor, domstolen i den ort där överexekutor är.

Borgenär som inte efterkommer föreläggandet och alltså
ej väckt talan inom angiven lid och vid rätt domstol skall enligt
beredningens förslag förlora sin rätt till medlen. Denna påföljd skall dock ej
inträda, om motparten inom angiven lid väckt talan i saken.

Avsatta medel skall fördelas sedan tiden för talans
väckande gått lill ända eller, om talan väckts, tvisten blivit slutiigt
avgjord. Beredningen menar, att man kan utgå från att den berättigade själv
anmäler sig föi att lyfta medlen. Om borgenären skall väcka talan mot flera
borgenärer men inte stämmer in alla, förlorar han sin rätt till de medel som i
andra hand skall tillfalla dem som han underlåtit att instämma. Att borgenär
går miste om nedsatta medel innebär enligt beredningens mening ej, att hans
materiella rätt i övrigt går förlorad om den kan bli av betydelse i annat
sammanhang.

Beredningen framhåller, alt det kan inträffa, att flera
borgenärer be-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 73

rörs
av tvist om vem medlen skall tillfalla. Det kan vara fråga om ett belopp som i
andra hand skall fördelas på olika händer eUer om en rad fordringar som är
tvistiga och påverkar varandra eller andra fordringar. Vid försäljning av
specialobjekl såsom fartyg kan sådana situationer uppslå i fråga om
sjöpanträttshavare m. fl. Vid fartygs exekution kan svårigheter vållas av att
borgenärer från utländska hamnar som fartyget anlöpt anmäler fordringar för
vilka sjöpantrält åberopas osv. Om deras förmånsrätt bestrids, kan överexekutor
få avsätta medel som belöper på fordringarna och en besvärande situation
uppstå. Utgången av dessa tvister kan inverka på utdelningen för ett stort
antal andra intressenter. För parterna kan då den i 2 mom. i beredningens
förslag anvisade vägen att väcka talan vid domstol bli alltför betungande och
en smidigare ordning synes därför önskvärd. Den möjlighet som närmast erbjuder
sig är att låta förrättningsmannen själv slita tvisten och lägga sitt avgörande
till grund för fördelningen. Parterna torde ofta vara tUlfreds med en prövning
i enkla former för alt utan oproportionerliga kostnader få saken ur världen.
Beredningen anser, att ett sådant förenklat förfarande bör kunna äga rum under
vissa förutsättningar.

Förutsättning
för att tvist som inverkar på fördelningen skall få lösas på detta sätt bör
tiU en början vara, att tvisten berör flera parter. En tvist mellan endast två
parter bör kunna slitas i den reguljära ordningen. Om tvisten rör fler än tvä
borgenärer, bör tillika krävas alt medlens fördelning inte kan utan betydande
olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten avgjorts. Beredningen
framhåller, att förenklat förfarande kan ge avsevärda praktiska och
processekonomiska fördelar. Detta kan vara fallet vid försäljning av
specialobjekt. Bestämmelsen kan enligt förslaget tillämpas när försäljningen
handlagts av överexekutor, dvs. när fast egendom, registrerat fartyg,
luftfartyg eller intecknade reservdelar lill luftfartyg sålts. Det är ej
avsett, att överexekutor efter klagan över fördelningsförslag skall få ta upp
tvist, beträffande vilken utmätningsman gett föreläggande att väcka talan.

Enligt
beredningen skall överexekutor själv under angivna förutsättningar pröva
tvisten, om det är ändamålsenligt. Överexekutor får göra eu diskrelionär
bedömning, om tvisten är sådan att den lämpligen bör avgöras av honom. Han kan
därvid finna, att tvistefrågan i det särskilda fallet är så invecklad alt den
bör prövas av allmän domstol eller att förfarandet inför överexekutor skulle ta
så lång tid att fördelningen inte bör anstå. Om parternas representanter godtar
prövning av överexekutor, bör det tillmätas stor betydelse. När överexekutor
beslutat att själv pröva tvist, skall föreläggande att väcka talan ej ges.

Beslutar
överexekutor att ta upp tvist till prövning, skall avgörandet enligt
beredningens förslag tas in i utslaget om medlens fördelning. Detta innebär,
att tvisten och fördelningen skall avgöras samtidigt. Tvistens lösning kommer
att ligga lill grund för fördelningen. Beträf-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 74

fande
det processuella förfarandet hos överexekutor torde i stort sett särskUda
bestämmdser kunna undvaras, överexekutor får tillämpa vad som eljest gäller för
överexekutors handläggning av stridiga frågor. Vissa grandläggande regler som
gäller för domstolsprocess i tvistemål bör emellertid iakttas. Enligt
beredningens förslag skall sålunda muntlig förhandUng äga rum. Förhandlingen
kan ske vid fördelningssammanträdet, om saken då är tUlräckligt förberedd,
eller vid senare tiUfälle. överexekutor bör, om det behövs, förordna om
muntiig eUer skriftlig förberedelse.

Vad
beredningen sagt om att tvisten och frågan om medlens fördelning skall avgöras
samtidigt utgör ej hinder mot att medel, som ej berörs av tvisten, fördelas
utan avvaktan på avgörandet av tvisten, om det låter sig göras med hänsyn till
förmånsrättsordningen. Läget blir då detsamma som när köpeskUlingsförddning
överklagats i viss del och den i övrigt ej påverkas av den talan som
fullföljts.

Remissyttrandena.
Beredningens förslag har i huvudsak passerat utan erinran under
remissbehandlingen. De anmärkningar som framförts rör väsentiigen detaljer.

Vad gäller den av
beredningen föreslagna forumregeln, att talan skall väckas vid domstol tUl
vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör, invänder hovrätten för Västra
Sverige, EON och kronofogdeföreningen, att uttrycket 'är oklart. De anmärker,
att det finns kronofogdedistrikt som omfattar flera hela eller delar av flera
domsagor varför ett förtydligande är på sin plats. Kronofogdeföreningen finner
det lämpligt att talan väcks vid den domstol till vilken kronofogdemyndighetens
centralort hör.

Också
bankföreningen, advokatsamfundet och sjörättsföreningen i Göteborg är kritiska
mot forumregeln. Bankföreningen menar, att den oklarhet om rätt forum som
beredningens förslag medför skulle kunna undanröjas och föreslår alt
sjörättsforum enligt SjöL skall vara behörig domstol. Advokatsamfundet och
sjörättsföreningen förordar också sjörättsforum. De åberopar att ifrågavarande
tvister oftast kommer att avse frågor med starkt sjörättslig anknytning.

Svea
hovrätt anför, att när överexekutor själv tar upp tvist detta beror på att
saken under angivna omständigheter får anses brådskande. Utslaget kan dock
uppenbarligen inte bli definitivt förrän det vunnit laga kraft, och det kan
därför ifrågasättas om något egentligen är vunnet med alt överexekutor själv
tar upp tvisten; utslaget kan givetvis bli bindande för de närvarande genom
godkännande, men detta kan lika väl ske med ett ulddningsförslag. Det är dock
möjligt att något är vunnet med överexekutors utslagsrätt för den händelse
fullföljdstiden begränsas. Några sådana bestämmelser finns inte i förslaget.

EON
finner förslaget att överexekutor skall kunna lösa vissa tvister

s. 75 Kontrollera mot PDF

Frop. 1973:167 75

mellan
parter särskilt tUlfredsstäUande. De praktiska och processekonomiska fördelama
av en sådan ordning anser nämnden vara stora. Nämnden ifrågasätter, om inte
denna ordning bör kunna komma tUl anv'ändning oavsett antalet borgenärer.

Göteborgs tingsrätt vUl
inte motsätta sig förslaget, som utan tvekan har praktiska fördelar, men
ifrågasätter om inte överexekutors rätt att ta upp tvist bör göras beroende av
hemställan av de parter, som berörs av tvisten.

Hovrätten för Västra
Sverige delar beredningens uppfattning att det i vissa fall kan vara onödigt
betungande för partema att väcka talan vid domstol och att en smidigare ordning
därför är önskvärd. Hovrätten har sålunda i och för sig inte någon erinran mot
att överexekutor tiUäggs befogenhet att i samband med köpeskiUingsförddningen
pröva tvistig fordran. Denna möjlighet bör emellertid enligt hovrättens mening
endast stå tUl buds när parterna är ense därom och då ett sådant förfarande
kan väntas ge avsevärda praktiska och processekonomiska fördelar.

Förslaget att överexekutor
själv skall få pröva tvist har mottagits negativt endast av länsstyrelsen i
Stockholms län. Enligt rånsstyrelsens mening är det inte lämpligt att överlåta
prövningen av hithörande komplicerade frågor på överexekutor. Förslaget syns
länsstyrelsen desto mer betänkligt som hithörande arbetsuppgifter i framtiden
avses skola ankomma på kronofogdemyndigheterna. För att frågan om fördelning av
avsatta medel ej skall bli svävande under lång tid anser länsstyrelsen det
till fyllest med den föreslagna nya bestämmelsen om föreläggande för borgenär
att väcka talan vid domstol inom viss tid.

2.8
Verkan av exekutiv försäljning

Nuvarande
ordning. Enligt 213 § 2 mom. UL skaU klagan över auktion, som överexekutor
hållit, eller över försäljning, som han verkställt i annan ordning, föras inom
tre veckor från försäljnuigsdagen. Försäljningen vinner laga kraft, om talan ej
föres inom angiven tid. Enligt 201 § UL skall däremot beslut om utmätning inte
ta åt sig laga kraft annat än mot gäldenären och borgenären och, i fråga om
fast egendom, mot den som före utmätningen förvärvat egendomen från
utmätningsgäldenären.

Beredningen.
Avsikten med den nyssnämnda 201 § UL såvitt rör fast egendom är, att den som
förvärvat egendomen från gäldenären, men ej fört talan mot utmätaingen i den
ordning som anges i lagrammet inte skaU kunna angripa lagakraftvunnen
försäljning, som skett med anledning av utmätningen. Härmed åsy.tas talan om
bättre rätt

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 76

till
egendomen. I vilken omfattning extraordinärt rättsmedel kan föranleda att exekutiv
försäljning upphävs är en svårbedömd fräga. Möjligheten att använda sådant
rättsmedel kan ej bestridas men det är uppenbart, alt tillämpningen måste ske
med beaktande av de exekutiva åtgärdernas särskilda beskaffenhet. Beredningen
anser, alt bl. a. kun-gördseförfarandel i samband med försäljning i viss
omfattning måste utesluta tredje man, som ej låtit sig avhöra, från rätt att
senare få försäljningen undanröjd genom att anlita extraordinärt rättsmedel.
Bestämmelsen i 201 § UL om fast egendom utesluter ej, att annan än den som
avses med bestämmelsen kan föra talan om bättre rätt lill den sålda egendomen
ehuru den exekutiva försäljningen formellt vunnit laga kraft och likviden
erlagts. Härav anses följa bl. a. alt hemulsskyldighet åvilar förre ägaren,
dvs. gäldenären i utmätningsmålet. Godtrosförvärv till fast egendom förekom
tidigare ej i vidare mån än som följde av att vid tvesalu den senare köparen
fick företräde om han sökte lagfart först. Beredningen erinrar om att
jordabalken (JB) ger ett mera viltgående skydd.

I
fräga om fartyg är läget ett annat. F. n. torde godtrosförvärv av sådan egendom
kunna ske enligt vad som gäller om lösöre, dvs. att godtroende köpare, som
kommit i besittning av egendomen, blir skyddad. Denna regel torde även gäUa i
fråga om förvärv på exekutiv auktion. Godtrosförvärv till registrerat fartyg
enligt reglerna om lösöre lä-ter sig inte förena med sjölagskommitténs förslag
som innehåller nya regler om företräde vid tvesalu för den senare köparen och
en ny reglering i övrigt till skydd för godtroende köpare. Dessa regler som ansluter
till JB:s regler om fast egendom har emellertid inte ansetts vara lill fyllest
i fråga om exekutiva förvärv av registrerat fartyg. Beredningen erinrar om alt
sjölagskommittén därför, efter samråd med beredningen, undantagit exekutiva
förvärv från förslaget om reglering av företräde på grund av inskrivning. Samma
hänsyn har föranlett sjölagskommittén att undanta förvärv på exekutiv auktion
från reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning. Även här avses att
inom UL:s ram möjliggöra ett bättre skydd för den som förvärvar fartyg på
exekutiv auktion. I detta sammanhang nämner beredningen att såsom utvecklas
i det följande kommitténs förslag indirekt ger den som exekutivt förvärvat
fartyg skydd i en del praktiska fall.

Med
utgångspunkt frän att den nya regleringen i sjölågskommitténs förslag
utesluter, att den som köper registrerat fartyg på exekutiv auktion kan göra
godtrosförvärv i hittillsvarande ordning föreslär beredningen, att i UL införs
särskilda bestämmelser om exekutivköpares ställning såvitt rör registrerat
fartyg.

Vid
utarbetandet av de förslag som innefattades i betänkandet Utsökningsrätt VIII
(SOU 1968: 64) ansåg beredningen tillsvidare inte lämpligt att låta förslaget i
201 § UL beträffande fast egendom sträcka

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 77

sig
utöver tvesalufallet. I fråga om fartyg har det emellertid synts beredningen
angeläget all, då möjligheten till vanligt godtrosförvärv ej längre står öppen,
ge skydd för exekutiv köpare även i andra faU. Den internationella handelns
behov av trygghet i omsättningen är bl. a. ett vägande skäl därtill.

Om en sådan utvidgning
sker beträffande fartyg, bör lämpUgen motsvarande utvidgning samtidigt äga rum
i fråga om fast egendom. Risken för att tredje man vållas rättsförlust torde
vara ringa, och det måste anses som en obestridlig fördel att man så långt
möjligt kan lita på exekutiv försäljning som ombesörjs av offentiig myndighet.
Härtill kommer att tredje man bör kunna ekonomiskt skyddas genom ersättning
från staten i fall då myndigheten förlitat sig på inskrivning men gäldenärens
fång eller tidigare fång var ogiltigt eller av annat skäl ej gällde mot rätta
ägaren. Beredningen erinrar om alt sjölagskommitténs förslag liksom 18 kap. 4 §
JB innehåller bestämmelser om ersättningsskyldighet för staten vilka kan
läggas tUl grund för nu antydd ordning.

Vad
beredningen sagt om registrerat fartyg bör även gälla andel i sådant fartyg.
Den som förvärvar endast andel i fartyg torde f. n. inte kunna göra
godtrosförvärv lUl andelen. Vad som i sjölagskommitténs förslag sägs om förvärv
av helt fartyg gäller emellertid i tiUämpliga delar också förvärv av andel i
fartyg. Även sådant förvärv uppmärksammar beredningen i förevarande
sammanhang. Bestämmelsen om utmätning av fast egendom i 201 § 4 mom. UL gäller
även andel i fastighet. Av beredningens förslag tUl ändrad lydelse av 89 § UL
följer, att exekutiv försäljning av andel i registrerat fartyg skall
verkställas av överexekutor. Reglerna i 213 § om talan mot överexekutors beslut
om försäljning blir följaktligen tillämpliga även på försäljning av andel i
fartyg.

Förvärv
av villkorlig äganderätt till registrerat fartyg eller lUl andel i sådant
fartyg bör skyddas på motsvarande sätt.

För
att uppnå den nyreglering som här nämnts är enligt beredningens mening inte
till fyllest alt lila till den mera omfattande fullföljdsregd beträffande
klagan över utmätning som beredningen avser alt föreslå. Beredningen menar, att
fullföljdsregdn bör kompletteras av bestämmelser i en ny 213 a §. Paragrafen
gäller registrerat fartyg eller andel däri, villkorlig äganderätt till fartyg
eller andel däri samt fast egendom.

Enligt
beredningens förslag skall den som kan åberopa annat konkurrerande förvärv
från gäldenären förlora sin rätt mot köparen, när den exekutiva försäljningen
vunnit laga kraft och köpeskiUingen erlagts. I sak medför bestämmelsen den
rättsverkan som beträffande fast egendom avses med 201 § 4 mom. UL.

Förslaget
innebär bl. a. att köparen för sitt skydd, ej skall vara beroende av att han
sökt inskrivning av det exekutiva förvärvet före konkurrenten. Ej heller
uppställs något särskilt krav, alt exekutivköparen

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 78

var
i god tro för att hans fång skaU få förettäde. Det är den exekutiva
myndighetens sak att utreda de rättsliga förhållandena och spekulan-tema bör
kunna förlita sig därpå.

Av
förslaget följer ej, att även en köpare som förfarit svikligt skall bU skyddad
t. ex. om han som utmätningssökande anvisat viss egendom till utmätning, ehuru
han kände tUl att gäldenären inte var ägare. En sådan köpare torde ej kunna
undgå att, om talan väcks, få avstå från egendomen till förmån för rätt ägare
eller betala skadestånd.

Om
i stället extraordinärt rättsmedel anlitas, torde ej heller vad som sagts om att
i så faU exekutiv åtgärds särskilda beskaffenhet måste beaktas böra hindra att
ändring sker med påföljd att exekutivköparen får vika. En annan sak är att den
som eventuellt i sin tur förvärvat egendomen av exekutivköparen kan vara
skyddad enligt sjölagsförslaget resp. JB. Beredningen påpekar att, om sådana
åtgärder som en kompU-cerad exekutiv försäljning angrips med extraordinärt
rättsmedel, över huvud noga måste övervägas i vilken omfattning ändring kan äga
rum utan intrång i tredje mans rätt. Detta gäller f. ö. ehuru ej i samma grad,
även när talan fullföljs inom ordinär tid och verkställighetsåtgärder har ägt
rum innan talan slutiigt prövats.

Beredningen
framhåller i detta sammanhang, att den angivna regleringen får mindre
självständig betydelse i fråga om fartyg än beträffande fast egendom. I
sjölagskommitténs förslag sägs nämligen att, om fartyg förvärvats genom
överlåtelse eller beställning och inskrivning sökts för förvärvet, fartyget ej
därefter får tas i anspråk för sådan överlåtarens gäld som ej är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i fartyget. Härav anser beredningen
motsättningsvis följa att, om utmätning för överlåtarens gäld sker innan
inskrivning sökts, utmätningen och, om utmätningen leder till exekutiv
försäljning, även denna skaU stå sig mot den som gjort det icke inskrivna
förvärvet. När så är fallet, behöver den nya regeln i UL ej åberopas. I andra
fall kan den få självständig betydelse även beträffande fartyg resp. andel i
fartyg eller villkorlig äganderätt till fartyg eUer andel däri.

Beredningen
tiUägger att, om ägare av registrerat fartyg gjort sig skyldig tUl tvesalu och
ingendera köparen sökt inskrivning av sitt fång, utmätning för fordran mot
endera köparen bör ge företräde framför den andres fång, åtminstone om utmätningsgäldenärens
fång var tidigare eller denne var i god tro.

Vidare
föreslår beredningen en bestämmelse som avser att ge exekutivköparen skydd mot
den som påstår att gäldenären inte var rätt ägare på den grund att dennes eller
någon förettädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte
ägaren, nämligen om gäldenärens åtkomst var inskriven eller, i fråga om fast
egendom, lagfart på egendomen beviljad. Skyddet för det exekutiva förvärvet
förutsätter, att försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 79

EnUgt
beredningens förslag blir exekulivköparen skyddad oavsett anledningen tiU att
gäldenärens eUer någon av hans företrädares förvärv är ogiltigt. Detta
Överensstämmer med vad som enligt sjölagsförslaget skaU gäUa i fråga om
frivilliga överlåtelser. JB däremot gör undanlag för vissa kvalificerade fall
då gäldenärens eller tidigare fång ej varit gnällande, såsom att
rättshandlingen företagits under s. k. råntvång eller av någon som saknade
rättslig handUngsförmåga (18 kap. 3 § JB). Beredningen har ej ansett, att man
vare sig i fråga om fartyg eller beträffande fast egendom bör göra något sådant
undantag i förevarande sammanhang. I likhet med vad som föreslagits för
tvesalufallet uppställs ej heller för nu aktuella fall något krav på att den
som gjort det exekutiva förvärvet var i god tro för att hans fång skall bli
skyddat. Beträffande tredje mans rätt i fall då exekutivköparen förfarit
svikligt gäller vad beredningen nyss anfört.

Om
tredje man i faU som nu avses går förlustig sin rätt, bör skyldighet inträda
för staten att ersätta hans förlust. Ersättning skaU utgå enligt samma grunder
som om tredje man förlorat sin rätt genom frivUlig försäljning. Beredningens
förslag gäller även andel i fastighet resp. fartyg. Beträffande innebörden av
bestämmelserna erinrar beredningen om all den skadelidandes rätt till
ersättning skall jämkas, om han själv medverkat till förlusten genom att utan
skälig anledning underlåta att vidta åtgärd för bevarande av sin rätt eller om
han har medverkat till förlusten genom eget vällande. Det är enligt
beredningen tydligt, att jämkning i hithörande fall kan ske, eventueUt till
noll, om vederbörande bort känna till det exekutiva ärendet och underlåtit att
i tid ge sig till känna.

Beredningen
anmärker, att bestämmelserna om ersättning ej gäller fartyg som är registrerat
i främmande stat. Ersättningsreglerna i sjölagsförslaget är inte tillämpliga
annat än på fartyg som registrerats här i riket och den nu aktuella
bestämmelsen om svenska statens ersättningsskyldighet kan ej sträcka sig
längre.

Beredningen
påpekar, att i fråga om luftfartyg i nu gällande lagstiftning inte finns
sädana regler om verkan av inskrivning av förvärv som JB och sjölagsförslaget
innehåller beträffande fast egendom resp. fartyg. Detta innebär, att vanligt
godtrosförvärv alltjämt kan äga rum beträffande luftfartyg liksom i fråga om
intecknade reservdelar till luftfartyg. Vidare saknar lagstiftningen
motsvarighet tUl de bestämmelser om ersättning av allmänna medel som 18 kap. 4
§ JB och 349 § i kommitténs sjölagsförslag innehåller beträffande fast egendom
resp. fartyg. Beredningen har för den skull inte ansett sig f.n. kunna
inbegripa luftfartyg och intecknade reservdelar eUer andel i luftfartyg och
reservdelar, resp. villkorlig äganderätt till dyUk egendom, under 213 a § i
sitt förslag.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 80

Remissyttrandena.
Svea hovrätt anför, att beredningen funnit att lagakraftvunnet exekulivförvärv
bör vara skyddat mot konkurrerande förvärvare liksom mot den som åberopar
ogUtighet av grövre såväl som av lindrigare art i gäldenärens eller någon hans
företrädares åtkomst, och alt detta bör gälla oavsett god tro hos
exekutionsköparen. Enligt hovrätten är det inte klargjort varför denna
utvidgning nu bör äga rum i fråga om fast egendom.

3
Allmän motivering-föredraganden 3.1 Allmänna synpunkter

Den
av lagberedningen företagna översynen av lagstiftningen om fartygsexekution har
närmast föranletls av de nya bestämmelserna om fartygshypotek som sjölagskommiltén
har föreslagit.

Beredningen
har valt att bryta ut reglerna om försäljning av större fartyg lill en särskild
lag medan övriga bestämmelser om farlygsexeku-lion enligt beredningens förslag
skall stå kvar i UL. Detta har accepterats av remissinstanserna. Också för min
del kan jag ansluta mig till denna uppdelning av lagstoffet. Samma metod har
redan använts beträffande exekution i fast egendom och i luftfartyg. Man skall
härvid hålla i minnet alt denna ordning är avsedd att gälla en begränsad tid i
väntan på en utsökningsbalk i vilken de utbrutna regelkomplexen skall ingå som
särskilda kapitel. Den sålunda föreslagna ordnmgen innebär att beträffande
den egendom som omfattas av försäljningslagen, dvs. registrerade större fartyg
och fartygsbyggen i UL kommer alt stå kvar reglerna om utmätning, om
fördelning av medel som flyter in under exekution och om exekutionskostnader
samt reglerna om fullföljd av talan lill högre instans, medan
försäljningslagen kommer att omfatta övriga regler om förfarandet.

Förslaget
lill försäljningslag är uppbyggt efter mönster av LfL. Avvikelser är
emellertid påkallade med hänsyn tUl en dd skiljaktigheter meUan sjörätt och
lufträtt. Det bör också häUas i minnet att sjölagsförslaget omfattar ett nytt
panträttssystem inom sjörätten med JB som förebUd. Motsvarande översyn har ännu
inte företagits inom lufträtten.

I
sak förordar jag inte några större avvikelser från beredningens förslag.
Redaktionellt bör del tUl lagrådet remitterade sjölagsförslagets (se under 1)
indelning av fartyg i skepp och båtar följas. Delta bör slå igenom redan i
rubriken lill försäljningslagen, som bör benämnas lagen om exekutiv försäljning
av registrerat skepp m. m. Härigenom vinns f. ö. att lagens egentliga
tillämpningsområde framgår tydligare än i beredningens förslag. Jag återkommer
tiU försäljningslagens tillämpningsområde och avgränsningen meUan UL och
försäljningslagen. Försäljnings-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 81

lagförslaget
påkallar vissa ändringar i KL och uppbördsförordningen medan UL-förslaget gör vissa
jämkningar i JB önskvärda.

3.2
Utmätningsobjekten och försäljningsmyndighet

3.2.1
Fartyg och fartyg under byggnad

Beredningens
förslag utgår från att såväl fartyg som fartyg under byggnad såsom hittills i
princip skaU utmätas såsom lösöre. Beredningen anser dock att ett mer
omständligt förfarande är påkallat vid försäljning av registrerade fartyg och
byggen, dvs. med sjölagsförslagets terminologi, skepp och skeppsbyggen.
Beredningen har i det sammanhanget påpekat, att försäljningslagen bör
tUlämpas, ifall egendomen registreras efter utmätningen men före försäljningen.

Försäljning
enligt försäljningslagen skall enligt beredningen ankomma på överexekutor, som
emellertid i förekommande fall bör få anlita lämplig expert. Om
överexekutorsinstilutionen avskaffas, bör försäljningen anförtros
kronofogdemyndighet. Motsvarande kommer enligt beredningens intentioner att
framdeles gälla också försäljning av fast egendom och luftfartyg.
Oregistrerade skepp och skeppsbyggen skall enligt beredningens förslag säljas
av utmätningsman enligt UL:s regler.

Den
föreslagna avgränsningen av tUlämpiungsomrädet för förfarandet enligt
försäljningslagen har i aUmänhet godtagits av remissinstanserna. Från ett håll
har emellertid framförts, alt som gräns mellan förfarandena enligt
försäljnmgslagen och UL heUre bör utayttjas den av sjölagskommittén föreslagna
längd/bredd-gränsen. Vidare har kritik anförts mot att försäljning enligt
försäljningslagförslaget skall företas av överexekutor. Härvid har åberopats
behovet av rutin och insikt i sjöfartsangelägenheter hos den som handlägger
försäljningen. Såsom ett alternativ har framförts, att försäljningar av skepp
bör koncentreras till överexekutor i de.sju orter som har sjörättsdomstol.

Försäljningslagens
bestämmelser är i lagberedningens förslag uppbyggda med hänsyn tUl den
rättsligt ganska komplicerade situation som exekutiv försäljning av intecknad
egendom i allmänhet utgör. Ett sådant förfarande blir å andra sidan onödigt
omständligt för försäljning i faU då inleckningsbdastning inte kan komma
ifråga. Från praktisk synpunkt är det otvivelaktigt till fördel om all
registrerad egendom säljs i samma ordning. Enligt min mening går en naturlig
skiljelinje mellan egendom, som bör säljas enligt försäljningslagen, och
egendom, som kan säljas som lösöre i aUmänhet, vid registreringen i skepps-
eller skeppsbyggnadsregistret. Registreringen utgör nämUgen förutsättning för
inteckning. Jag finner alltså inte anledning avvika från beredningens förslag
tiU förmån för det av en remissinstans framförda förslaget att försäljningslagen
skall tillämpas också på skepp som ännu inte införts i registret och på
oregistrerade skeppsbyggen. Sådana skepp och skepps-

6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 82

byggen
skall följaktligen säljas enligt UL. Jag ansluter mig tUl ståndpunkten att
skepp eller skeppsbygge, som registrerats efter utmätningen men före
försäljningen, bör säljas enligt försäljningslagen. Har registermyndigheten
uppskjutit ärende angående registrering av skepp, bör överexekutor avvakta
slutligt besked i frågan. Skulle detta medföra för lång tidsutdräkt, anser jag,
att försäljningslagen bör kunna tiUämpas analogiskt.

Liksom
beredningen finner jag, att försäljiung av registrerade skepp och skeppsbyggen
bör anförtros överexekutor. Detta stämmer överens med den ordnmg som valts för
försäljning av fast egendom och av luftfartyg. Jag vUl emellertid erinra om
att frågan kan komma i ett nytt läge med anledning av beredningens aviserade
förslag om att avskaffa överexekutorsinstitationen. Det föreligger enligt min
mening inte heUer . tUlräckliga skäl att anförtro endast vissa överexekutorer
försäljningsrätt. Även framdeles bör såsom är fallet för alla exekutiva
göromål samtliga överexekutorer ha samma befogenhet. Kompetens att utmäta
fartyg har varje utmätningsman. Vad jag nu har sagt hindrar självfaUet ej att
överexekutor här liksom eljest i ärenden av sällan förekommande slag kan
och bör anlita särskilt sakkunnig person. Lämplig expert kan finnas hos annan
överexekutor eller utanför kretsen av befattningshavare inom
exekutionsväsendet. Man kan räkna med att det årliga antalet exekutiva
försäljningar av skepp blu: ringa Uksom det varit hittiUs. Endast få personer
kan därför vinna tillfredsställande erfarenhet av sådan förrättning.

3.2.2
Andel i och villkorlig äganderätt till skepp eller skeppsbygge

Den
gällande lagstiftningen saknar bestämmelser om exekution i andel i fartyg, i
fartyg under byggnad eller i vUlkorlig äganderätt tiU sådan egendom eller andel
däri. När det gäller exekution i andel i fartyg lUl-lämpas de regler som gäller
för exekution i rättighet.

Beredningens
förslag innebär att bestämmelser om exekution i andel i registrerat skepp eller
skeppsbygge eller i villkorlig äganderätt tUl sådan egendom eller andel däri
tillförs lagstiftaingen. Beredningen föreslår att försäljningen av egendomen
skall ske i den ordning som gäller för utmätt rättighet och att bestämmelserna
skall ha sin plats i UL och inte i försäljningslagen. Försäljningen skall dock
förrättas av överexekutor. Härigenom uppnås att gemensamma bestämmelser om
fuUföljd och om försäljningens verkan mot tredje man kan meddelas för
försäljning av registrerat skepp eller skeppsbygge och försäljning av andel i
sådan egendom eUer villkorlig äganderätt till egendomen eller andel däri.

Beredningens
förslag mnebär att nu förevarande bestämmelser skall gälla också försäljning av
andel i eller villkorUg äganderätt tUl luftfartyg eUer intecknade reservdelar
tiU sådant fartyg.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 83

I
sammanhanget uppmärksammar beredningen särskilt vissa frågor angående utmätning
av partredares andel i fartyg. Beredningens överväganden leder fram till att
utmätningen bör omfatta andelen i fartyget inkl. rättigheter och skyldigheter i
parirederiet.

Beredningens ställningstaganden
har i sak godtagits under remissbehandlingen. I ett ytttande har dock
föreslagits att försäljning av andel i registrerad egendom skall ske enligt
försäljningslagen, medan ett annat remissyttrande går ut på att försäljning av
andel och villkorUg äganderätt alltid bör ankomma på utmätningsman.

Jag delar beredningens
uppfattning att regler bör ges om försäljning av andel i eller viUkorlig
äganderätt till registrerat skepp eller skeppsbygge. Rättsläget är osäkert på
detta område och bristen på särskUda regler kan nägon gång vålla svårigheter.
Motsvarande frågor beträffande fast egendom har nyligen fått sin lösning. Jag
erimar om att sjölagsförslaget behandlar både andel och vUlkorlig äganderätt i
registrerings- och inskrivningsrättsligt avseende och andelsägande i
partrederi. Jag godtar beredningens förslag alt försäljning av nu ifrågavarande
egendom bör ske i den ordning som gäller för ulmätt rättighet.

Att andel eller villkorlig
äganderätt skaU behandlas som rättighet innebär, att inteckningshavare inte
berörs av en sådan försäljning. Inte heller inverkar försäljningen på andra
rättigheter. Sjöpanträtt skall således inte upphöra efter exekutiv försäljrung
av andel. Det saknas därför anledning att tUlämpa det mera komplicerade
förfarandet enligt förslaget till försäljningslag. Jag godtar därför
beredningens förslag alt bestämmelsema i UL och inte försäljningslagens regler
skall tillämpas vid försäljning av andel i eller vUlkorlig äganderätt tUl
registrerat skepp eller skeppsbygge.

Jag ansluter mig också tUl
beredningens uttalande att utmätning av partredares andel i fartyg bör omfatta
inte bara andelen i fartyget utan också hans rättigheter och skyldigheter
enligt partrederiavtalet och SjöL:s bestämmelser om partrederi.

Det kan vara tveksamt om
försäljning av andel i eller villkorlig äganderätt till registrerat skepp eller
skeppsbygge bör åvila överexekutor eller utmätningsman. Ärendenas
svårighetsgrad är knappast argument att lägga försäljningen pä överexekutor.
Rättigheter i fartyget berörs som jag nyss sagt inte av försäljningen, som
alltså i rättsligt avseende blir tämligen enkel. När jag ändå biträder
beredningens förslag att ärendena bör ankomma på överexekutor är det närmast
för att också i detta avseende få överensstämmelse med exekutiv försäljning av
fast egendom. Andel i sådan egendom säljs nämligen av överexekutor i den
ordning som gäUer för rättigheter. Också med hänsyn tUl förekomsten av
partrederi är det en fördel att försäljning av andel i registrerat skepp åvilar
samma myndighet som har att försälja hela skeppet. Om samtiiga andelar kan
utmätas på en gång, kan nämligen hela skeppet tas i anspråk och försäljas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 84

Jag
delar slutUgen beredningens uppfattning att bestämmelserna också bör tillämpas
på försäljning av andel i eller villkorlig äganderätt till luftfartyg eller
intecknade reservdelar till sådant fartyg.

3.2.3
Pantbrev

Eftersom
ägarhypotek f. n. inte kan göras gällande i fråga om fartygsinteckning saknas
regler om utmätning av sådan inteckning. Mot bakgrand av sjölågskommitténs
panträttsförslag anser beredningen, att reglerna om utmätning av ägarhypotek i
fast egendom bör tillämpas också på ägarhypotek i skepp. Beredningens förslag
innebär, att det efter utmätning av ägarhypotek står två möjligheter tUl buds
för utmätningssökanden. Antingen skall den egendom vari ägarhypotek gäller tas
i anspråk eller också skall ägarhypoteket pantförskrivas till sökanden.
Uppslår tvist om det finns något ägarhypotek föreslår beredningen, att tvisten
skall prövas vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde
hör. Delta innebär att målet kan komma att instämmas till domstol som inte är
behörig enligt reglerna i SjöL om sjörättsmål. Beredningens förslag till
forumregel överensstämmer emellertid med UL;s bestämmelse om behörig domstol
vid tvist rörande äganderätt till lös egendom som finns i gäldenärens bo.

Jag
biträder beredningens åsikt att reglerna om utmätning av obelånat pantbrev i
skepp bör så långt som möjligt anpassas efter motsvarande regler beträffande
fast egendom. Sedan beredningen lade fram sitt betänkande har reglerna om
utmälrung av ägarhypotek i fast egendom ändrats. Ändringen har sin grund i att
tUlägget tUl pantbrev i fast egendom efter ändringar i JB kan användas tUl all
täcka panthavares fordran till såväl kapital som lilläggsförpliktdser. En följd
härav är att utmätning skall kunna gälla inte bara eventuellt ägarhypotek utan
också tillägget eller del av detta. Genom att pantbrev får utgöra föremål för
utmätning i den mån det ej utgör pant för fordran kommer man att för en
utmätningssökandes räkning kunna ta i anspråk hela det utrymme av egendomens
värde som ägaren har möjlighet att förfoga över genom pantsättning, dvs. både
eventueUt ägarhypotek och tillägg som inte behövs för att täcka fordran för
vUket pantbrevet är pantsatt. Efter en sådan utmätning bör utmätningssökanden
få samma ställning som han skulle ha haft om pantbrevet varit pantsatt för
utmätningsfordringen. Dessa regler bör enligt min mening göras tUlämpliga
också vid utmätning av pantbrev i skepp.

I
ett avseende fordras avvikelse från vad som gäller fast egendom, nämligen
beträffande behörig domstol vid tvist huravida något finns att utmäta.
Beredningen har som nämnts föreslagit den domstol till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör. Några remissinstanser har i stället förordat
sjörättsforum.

Beskaffenheten
av de tvister varom är i fråga talar onekligen för att

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 85

de
bör prövas av sjörättsdomstol. Det kan också sägas vara egendomligt att tvist
om ett och samma sjörättsliga förhållande går till spe-cialforam, om tvisten
anhängiggörs på parts eget initiativ men tUl allmänt foram, om talan väcks
efter föreläggande i utsökningsmål. Emellertid är enligt UL regeln att tvist
om äganderätt till utmätt egendom avgörs av allmän domstol. Detta torde också
gälla sådan egendom varom tvister i allmänhet hänvisas tUl specialdomstol.
HärtUl kommer att den av beredningen föreslagna forumregeln svarar mot den
forumregd som nu finns i 69 § UL. Spörsmålet bör tas upp i det större
sammanhang som en allmän översyn av forum i exekutionsrättsliga mål erbjuder.
Jag utgår från att beredningen kommer att uppmärksamma problemet under sitt
pågående arbete med en utsökningsbalk och vill därför tiUs vidare inte förorda
någon ändring på denna punkt.

Det har under
remissbehandlingen ifrågasatts om domstol till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör är en tUlräckligt precis foramregd. Det kan nämligen
förekomma att utmätningsmans tjänst-göruigsomräde faller inom mer än en
domkrets. Det ligger emellertid i sakens natur, att talan i sådant fall skall
väckas vid domstolen för den del av tjänstgöringsområdet, till vilken målet är
att anse som lokaliserat med hänsyn till den omständighet som betingat
utmätningsmannens kompetens. I regel grandas kompetensen på att gäldenären har
sitt hemvist inom tjänstgöringsområdet. Behörig domstol bUr då rätten i
hemvistorten. Jag anser därför att det av beredningen föreslagna uttryckssättet
som f. ö. redan finns i UL kan behåUas.

3.2.4
Utländska fartyg

Det
torde vara klart att svenska exekutionsmyndigheter kan ingripa mot utländska
fartyg låt vara att detta inte kan ske i samma utsträckning som mot svenska
fartyg. UL saknar emellertid särskilda bestämmelser i ämnet. Beredningen har
ansett det önskvärt att man så långt möjligt kan tiUämpa samma bestämmelser vid
exekution i Sverige oavsett fartyget är svenskt eller hör hemma i främmande
stat. Detta ställningstagande ansluter till art. 2 i sjöpanträttskonventionen.
Där sägs att frågor rörande det exekutiva förfarandet skall regleras av lagen i
det land där förfarandet äger ram. Beredningen har därför föreslagit att
försäljningslagen skall tillämpas på fartyg registrerat utomlands. Det
överensstämmer med konventionens art. 12 att göra bestämmelserna tillämpliga på
fartyg vare sig de är registrerade i fördragsslutande stat eller ej. Från ett
håll har invänts att det bör klargöras vilken utländsk registrering som avses.

Utländska fartyg kan som
jag redan nämnt i princip utmätas i Sverige. Detsamma gäller fartyg under
byggnad, som ju efter sjösättning kan uppträda som färdiga fartyg, t. ex. under
provturer. Hinder mot fartygsutmätning kan dock föreligga på grund av att
fartyg, som ägs el-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 86

ler
brakas av främmande stat åtnjuter immunitet mot exekutiva åtgärder.
Beträffande befogenhet för våra exekutiva myndigheter att ingripa mot annat
utiändskt fartyg gäller två internationella konventioner, som Sverige
visserligen uite ratificerat men vars bestämmelser bör vara vägledande. Det är
Genévekonventionen den 29 april 1958 angående territorialhavet och
tUläggszonen samt konventionen från samma dag om det fria havet. Konventionerna
innebär i princip, att fartyg på det fria havet står under flaggslatens
jurisdiktion och att kuststat inte får tUlgripa exekutiva åtgärder mot
främmande fartyg, som är under s. k. oskadUg genomfart i territorialhavet, för
andra förpliktelser än fartyget ådragit sig i samband med genomfarten av
kuststatens sjöterritorium.

När
utiändskt fartyg skall säljas här i exekutiv ordning, bör såsom beredningen
förordat försäljningslagen tUlämpas om fartyget är registrerat utom riket. Med
utländsk registrering bör förstås införing i register som motsvarar vårt
skeppsregister. TUl förekommande av missförstånd har jag ansett att detta bör
föreskrivas uttryckligen. Det skall vara fråga om register som innefattar
inskrivning av rätt till fartyg eUer fartyg under byggnad. Sådan inskrivning
kan förekomma med eller utan imderlag av registrering. Den kan också vara
begränsad till inskrivning av panträtt såsom hos oss eller innefatta
inskrivning av mer än äganderätt och panträtt såsom i Danmark och Norge. Det
väsentUga är att det är fråga om inskrivning av hypotek eller annan sådan
rättighet som sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventionerna ålägger
konventionsstatema att erkänna (art. 1 resp. art. 9). Det bör inte krävas alt
det utländska fartyget har den storlek att det enligt svenska begrepp utgör
ett skepp. Ej heUer finns det anledning för svensk exekutionsmyndighet att gå
in på en närmare undersökning av om det är fråga om ett fartyg enligt svenskt
betraktelsesätt. Utomlands kan det nämligen tänkas att gränsen mellan fartyg
och annan egendom dras på annat sätt än hos oss eller att man med öppna ögon
registrerar såsom fartyg egendom som av nägon anledning anses böra jämställas
med fartyg i registrerings-och inskrivningsrättsligt avseende. Sålunda tUlåter
ett numera antaget norskt lagförslag uttryckUgen att pontonkranar, oljeborrtom
och andra "innretninger" förs in i skeppsregister även om de ej utgör
fartyg.

Utöver
bestämmelse om försäljningslagens tillämpning på utländska fartyg föreUgger
inte behov av särskilda regler. För främmande fartyg som faller utanför
försäljningslagen liksom för motsvarande svenska fartyg bör gälla UL:s regler,
vilket i princip innebär att de följer reglerna för lösöre.

3.3
Utmätningsförfarandet

Utmätning
av fartyg anses f. n. kunna ske bara om fartyget finns tillgängligt för
utmätningsmannen. Utmätning av fartyg sker aUtså

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 87

i
samma ordning som gäUer för lös egendom i allmänhet. Medan utmätning av lös
egendom föratsätter fysiskt omhändertagande av egendomen, är utmätning av fast
egendom fullbordad redan genom beslutet. Utmätningen får publicitet genom att
beslutet antecknas i fastighetsboken.

Beredningen
föreslår nu, med förebild i ordningen för fastighetsexekution, att utmätning
av skepp, som är registrerat i Sverige, skall bU fullbordad redan genom
utmätningsbeslutet. Utmätning av skepp, som ej är omedelbart tillgängligt för
utmätningsmannen, kallar beredningen distansutmätning. Förslaget kompletteras
i den delen med befogenhet för överexekutor att beordra utmätt skepp till
lämplig hamn. Beredningen har ansett det ändamålsenUgt att svensk
exekutionstitel aUtid kan åberopas hos svensk myndighet beträffande skepp som
är registrerat här. Detta gäller enligt beredningen särskilt skattefordringar.
Sökanden behöver då inte, n'är skepp befinner sig utomlands, söka kvarstad och
skaffa exekutionstitel i det land där man lyckats uppbringa skeppet.
Beredningen avvisar farhågor för att distansutmätning skulle oroa utländska
kreditgivare eller leda till flaggflykt.

Med
hänsyn tiU att sjöpanträttskonventionen kräver att skepp är tillgängligt vid
exekutiv försäljning föreslår beredningen, som nyss antytts, att överexekutor
skaU få dirigera hem utmätt skepp. Härvid skall emellertid hänsyn tas tUl de
motstridiga inttessen som kan finnas. Hem-dirigering skall enligt förslaget ej
få ske om den strider mot annans rätt eller är obillig mot tredje man. Som
beredningen påpekat kan distansutmätning inte hindra att skeppet bUr
utm"ätt utomlands. Den genom distansutmätningen vunna förmånsrätten skall
då gälla som panträtt i skeppet. Beredningen föreslär, att bestämmelserna om
distansutmätning skall gälla också svenska luftfartyg.

Remissopinionen
är delad. En klar majoritet av remissinstanserna har dock uttryckligen godtagit
förslaget eller lämnat det utan erinran. De negativt inställda
remissmyndighetema har ansett att förslaget har ringa eller inget praktiskt
värde. De har också påpekat att institutet kan tänkas oroa utländska
kreditgivare. Särskilt har kritiserats, att överexekutor skall få beordra
utmätt fartyg tUl Sverige. Också remissinstanser, som accepterat
distansutmätoing, har vänt sig häremot. Varje hemdirigering har ansetts
medföra skada för tredje man och de inskränkningar beredningen föreslagit i
denna del har bedömts som otillräck-Uga.

Tekniken
för utmätning av skepp kommer i ett nytt läge genom sjölagsförslagets registrerings-
och inskrivningsregler. Skeppsregistret kommer att avspegla aktuella
förhållanden rörande äganderätt och inteckningar. Mot den bakgranden fiimer
jag det följdriktigt, att utmätning av skepp som är registrerat i Sverige får
ske utan att skeppet är tillgärgligt och att utmätningen får rättsverkan genom
beslutet. En

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 88

självklar
förutsättning är alt beslutet genast antecknas i skeppsregisttet och därigenom
vinner publicitet. Detta kan tillgodoses genom tUlämpningsföreskrifter. Jag är
medveten om att distansutmätning inte aUtid kan bli effektiv. Även om
utmätningsmannen inte har skeppet tUlgängligt så att det kan hållas kvar, blir
emellertid utmätningen mer än en formeU myndighetsåtgärd. Den skaU nämligen
medföra bl. a. inteckningsförbud och kommer i praktiken också att verka som
hinder mot överlåtelse. Härigenom kommer distansutmätning att bU en kraftig
press på gäldenären att fullgöra sina förpliktelser. I den mån utmätningen som
sådan måste vika för exekution i skeppet utomlands kan den göras tUlräckligt
verksam där genom att den enUgt UL subsidiärt tUl-läggs verkan som
tvångspanträtt i skeppet. En sådan panträtt kan beräknas bli respekterad
utomlands som nationell panträtt (jfr art. 6 i sjöpanträttskonventionen). Redan
de rättsverkningar jag här nämnt är ägnade att göra distansutmätningen
praktiskt motiverad. Sä långt biträder jag därför beredningens förslag.

Om
jag således i princip är positiv till distansutmätning ställer jag mig tveksam
till beredningens förslag om befogenhet för överexekutor att beordra hem utmätt
skepp. Uppgiften är grannlaga. I tUlämpningen måste stort avseende fästas vid
tredje mans rättsställning. Som flera remissinstanser understrukit förutsätter
sådana beslut bl. a. ingående kännedom om den internationella fraktmarknaden.
Hemdirigering av utmätt svenskt skepp bör därför enligt min mening förbehållas
rederiet själv eller i förekommande fall dess konkursbo. Jag är alltså inte beredd
att kombinera utmätningsbeslut med rätt för överexekutor att beordra hem
skepp.

Jag
är medveten om alt nu angivna ordning medger att ett skepp kan förbli utmätt
under avsevärd lid. Men för borgenär finns aUtid möjligheten att inleda
exekutivt förfarande mot skeppet utomlands. Det finns enligt min mening inte
någon anledning anta att distansutmätning, utformad såsom jag nu angett,
rimligen kan påverka svenska redares möjligheter till kredit utomlands mot
säkerhet i skeppshypotek. Motsvarighet finns f. ö. redan enligt norsk rätt och
har såvitt bekant inte haft några negativa effekter.

Jag
delar beredningens uppfattning, att distansutmätningen bör till-lämpas också
för svenska luftfartyg.

3.4
Utmätning i konkurrens med pant- och retentionsrätt

Panträtt
eller retentionsrätt i lös egendom hindrar ej, alt egendomen utmäts och säljs
för annan borgenärs fordran. Skyddet för panthavare och retinent är ordnat på
olika sätt i skilda fall. Om någon har handpanträtt i annan egendom än fartyg,
gods i fartyg eller gods i luftfartyg, behöver panthavaren inte lämna panten
ifrån sig utan full lösen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 89

Panthavare
är skyldig att ta mot betalning, även om fordringen ej är förfallen. Den som
har panträtt, som ej är förenad med besittning, eller handpanträtt i fartyg,
gods i fartyg eUer gods i luftfartyg eller endast har retentionsrätt får hålla
sig tUl köpeskillingen. Det är sålunda inte säkert, att han fär full betalning.
Handpanträtt i fartyg, gods i fartyg eUer gods i luftfartyg har jämställts med
panträtt utan besittning därför att sjö- och luftpanträtt, som inte kan förbehållas
vid exekutiv försäljning, har bättre rätt än som följer med handpant och
handpantaavare inte får hindra sjö- eUer luftpanträttshavare att komma tUl sin
rätt.

Beredningen föreslår
modifierade bestämmelser i fråga om utmätnmg och försäljning i allmänhet av
lös egendom som är besvärad av handpanttätt eUer retentionsrätt. Det har
nämligen ansetts nödvändigt att få mer tidsenliga regler bl. a. beträffande
skeppsbygge och fartyg som ej är införda i skeppsregistret. Enligt beredningens
förslag skaU såsom också sjölagskommittén förordat retentionsrätt helt
jämställas med panträtt i förevarande avseenden. Liksom f.n. skall handpanträtt
eUer retentionsrätt ej utgöra hinder mot utmätning. Också i enlighet med
gällande rätt skall utmätaingen medföra att den som innehar egendomen är
skyldig att ta mot betalning i förtid. Sådan betalning skall ske i den ordning
som anges i UL. Beredningens förslag innebär vidare att utmätningssökanden inte
får betala fordringen före försäljningen mot panthavarens vUja. Däremot kan de
konima överens om att panthavaren godtar sådan betalning. Försäljning får
enligt förslaget ske endast om pantaavarens eller retinentens fordran blir
täckt. Han skaU då få betalt ur köpeskUlingen. Panthavare eller retinent kan
emellertid förklara sig nöjd med att hålla sig till köpeskillingen. Från
huvudregeln att handpanthavares eller retinents rätt skaU respekteras gör
beredningen undantag när försäljning skall ske för fordran som har lika eller
bättre rätt, t, ex, sjöpantrält. Panthavare och retinent kan då få lämna ifrån
sig egendomen utan att fordringen blur täckt.

Förslaget
har mött kritik från endast ett håll, nämligen Svea hovrätt. Hovrätten anser
att skillnaden mellan handpanträtt och retentionsrätt bör bibehållas.
Utgångspunkt för hovrättens kritik är de funktionella skiU-naderna mellan dessa
båda säkerhetsrätligheter. Dessa skillnader är enligt hovrättens argumentering
väsentiigen beroende av att panthavaren närmast är en finansiär som investerat
pengar i den pantsatta egendomen medan retinenten endast är ute efter
betalning för sin fordran. Detta yttrar sig bl. a. i att pantens värde står i
viss relation tiU pantfordringen medan relentionsrältens föremål saknar sådan
relation. Hovrätten menar, att panthavaren ej bör vara tvungen att godta lösen
från utmätningssökandens sida medan retinenten bör vara del. Enligt hovrätten
är det tveksamt, om handpanträtten bör få förbehållas vid pantens exekutiva
försäljning. Däremot är det tydligt, framhåller hovrätten, att retentionsrätt
liksom hittUls ej bör få förbehållas. Försälj-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 90

ning
trots att säkerhetsobjektet inte förslår till betalning av pant- eller
retentionsfordringen bör ske ifall det är fråga om retentionsrätt men ej om det
är fråga om handpanträtt. För retinenten är det enligt hovrättens uppfattning
närmast en opåräknad fördel att försäljning kommer tiU stånd medan det är
väsentiigt för panthavare att få öva inflytande på den frågan.

Det föreligger
obestridUgen vissa oUkheter mellan panträttens kreditsäkerhetsfunktion och
retentionsrättens motsvarande funktion. Dessa olUdieter var sannoUkt viktiga
ursprungligen men de har med tiden kommit att jämnas ut i svensk
rättsutveckling. Detta har skett främst genom det försäljningssätt som
tiUerkänts retinent genom lagen om rätt för hantverkare att sälja gods som ej
avhämtats. Försäljningsrätt har retinenten dessutom enligt KL. Utjämningen har
nått därhän att retentionsrätt numera rättssystematiskt brukar behandlas som
handpanträtt eller som i det närmaste jämställd därmed. Det är mot den
bakgranden inttessant att notera, att art. 6 i sjöpanträttskonventionen räknar
med att den säkerhetsrätt som skaU kunna tUlerkännas varv för fordran på grand
av tUlverkning eller reparation av fartyg utgör antingen panträtt eller
retentionsrätt. Det stöder uppfattningen att de begreppsmässiga skillnaderna
knappast har full täckning i praktiken numera. Jag anser inte heller att
synpunkten om värderelation mellan pant och pantfordran resp. avsaknad av sådan
relation mellan retentionsobjekt och retentions-fordran är höjd över
diskussion. Det finns dock inte anledning att gå närmare in på detta. Ty även
om det inte kan bestridas, att skillnader ännu står kvar mellan de båda
ifrågavarande säkerhetsrättighelerna, är jag inte beredd att tillmäta dem sådan
betydelse att det motiverar en principiell skillnad i exekutionrättsligt
avseende. Därmed undgås också svårigheterna att dra gränser mellan pant- och
retentionsrätt. Jag vill slutUgen erinra om att retinent enligt
förmånsrättslagen som regel har samma förmånsrätt som handpanthavaren och att
också i KL retinent jämställs med borgenär som har lös egendom som pant eller
"eljest under panttätt i handom".

Avsikten
med beredningens förslag rörande försäljningssättet, som i allmänhet har
godtagits av remissinstanserna, är att försäljning inte skall få ske med pant-
eller retentionsrätten bevarad när egendom kommit i ny ägares hand. Enligt min
mening är det riktigt att pant-dier retentionsrätten inte består när föremålet
för rättigheten säljs i exekutiv ordning. Jag bittäder därför beredningens
förslag i denna del.

Pantaavare
kan som nyss nämnts naturligtvis medge försäljning utan hinder av att hans
fordran ej bUr betald och har, i den mån köpeskil-Ungen inte täcker hans
fordran, därefter endast kvar sitt betalningsanspråk mot gäldenären
personUgen. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 91

3.5
Utmätt fartygs drift

I
och för sig möter inte hinder mot att gäldenären håUer sitt utmätta fartyg i
fortsatt drift trots förestående försäljning. Men detta lär inte vara vanligt.
Motsvarighet till fastighetsrättens tidigare regler om tvångsförvaltning finns
ej i fråga om fartyg.

Beredningen
har diskuterat lämpligheten av att införa tvångsförvaltning av fartyg.
Beredningen har emellertid inte funnit detta motiverat, ett ställningstagande
som remissopinionen biträtt. Beredningen har emellertid samtidigt förutsatt
att gäldenären får driva fartyget under utmätningstiden. Under
remissbehandlingen har hävdats, att detta är en lämplig ordnmg för
fiskefartyg.

Inte heller jag är beredd
att förorda regler om tvångsförvaltning av fartyg. De erfarenheter som vunnits
av detta institut beträffande fast egendom manar inte tiU efterföljd. Samtidigt
är det naturligtvis angeläget att exekutionen vållar så ringa avbrott som
möjligt i fartygets drift. Hinder bör därför inte möta mot att driften
fortsätter under utmätningen. En föratsättaing för detta måste emellertid vara
medgivande från utmätningssökanden. Risken för missbrak torde vara tämligen
ringa när det gäller mindre fartyg, t. ex. fiskefartyg. Det kan antas att sökanden
då kan finna det väl förenligt med sina intressen att medge nyttjande av
fartyget. Härigenom kan gäldenären få möjUghet att betala exekutionsfordringen.

3.6.
Exekutiv försäljning

3.6.1
Auktions- och underhandsförsäljning

Exekutiv
försäljning av fartyg kan f. n. ske endast på auktion. Beredningen har
övervägt att i försäljningslagen ge utrymme också för underhandsförsäljning.
Efter samråd med sjölagskommittén har beredningen emeUertid stannat för att
auktion bör vara den enda reaUsationsformen för egendom som omfattas av
försäljningslagen. Avgörande har främst varit hänsynen tUl utländska
intressenter. Sjöpanträttskonventionen synes också närmast utgå från att
försäljning skaU ske på auktion (jfr art. 10). Däremot föreslår beredningen
underhandsförsäljning som alternativ försäljningsform för oregistrerat fartyg,
som alltså skall säljas enligt UL. Som förutsättning uppställs att fartyget
inte kan antas vara föremål för okänd sjöpanträtt. I sådana fall som torde
bli tämligen få fordrar enligt beredningen hänsynen tUl sjöpanttättshavare
att försäljningen kungörs. Det sist sagda skaU enUgt beredningens förslag ha
motsvarande tUlämpning vid försäljning av gods i fartyg och luftfartyg.

Beredningens
förslag i dessa delar har fått ett gynnsamt mottagande. På ett håll har dock
förordats, att underhandsförsäljning tUlåts sedan

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 92

försök
tUl försäljning på auktion misslyckats. Det har också föreslagits, att aUa
fartyg som skall säljas enligt UL får säljas under hand och att försäljningen
skaU föregås av att sjöpanträttshavare i kungörelse uppmanas att anmäla sina
anspråk.

Jag delar uppfattningen
alt underhandsförsäljning inte bör förekomma beträffande egendom som faller
under den särskilda försäljningslagen. Förhållandena vid sådan
fartygsexekution, särskilt förekomsten av utländska borgenärer och spekulanter,
gör att denna försäljningsform ej är lämpUg. Det är enligt min mening ej heller
helt lätt att förena underhandsförsäljning med sjöpanträttskonventionens krav
på underrättelser om tid och plats för försäljningen. Underhandsförsäljning
efter misslyckad auktion skulle medföra att exekutionsförfarandet blev väl
långdraget. Underhandsförsäljning är f. ö. inte heller tillåten beträffande
luftfartyg. Det är en fördel att ha överensstämmelse beträffande formema för
realisation av registrerade skepp och luftfartyg.

Lika med beredningen anser
jag att frågan om försäljningsform kommer i ett annat läge då det gäller
fartyg som skall säljas enligt reglerna i UL. Jag ansluter mig till
beredningens förslag att sådana fartyg får säljas under hand om de ej kan
antas vara föremål för okänd sjöpantrält. Jag erinrar om att de fartyg som det
närmast gäller är småbåtar. Del finns anledning tro att utmätningsmannen som
regel kan få besked om de i praktiken förmodligen få sjöpanträltsfordringar som
kan göras gällande i sådana fartyg. Ett särskUt kungörelseförfarande är enligt
min mening av ringa praktiskt värde utöver den annonsering genom vUken fartyget
bjuds ut lill försäljning.

Den
möjlighet till underhandsförsäljning som jag förordar bör gälla också gods i
fartyg och luftfartyg. Beträffande andel i och viUkorUg äganderätt tUl
registrerat skepp, luftfartyg och inlecknade reservdelar till luftfartyg gäller
att de kominer att kunna säljas under hand som följd av att de skall säljas som
utmätt rättighet. Exekutiv försäljning av sådan egendom påverkar ju inte
eventuella rättigheter i själva skeppet eller luftfartyget.

3.6.2
Utlösnings- och anslutningsrätt

Såväl
vid fastighetsexekution som vid exekution i luftfartyg finns bestämmelser om
utlösningsrätt och anslutningsrätt.

Utlösningsrätt
tUlkommer borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av försäljningen.
Utlösningsrätten utövas genom att utlösaren betalar utmätningssökandens
fordran. Utlösaren träder då i sökandens ställe och övertar sökandens
befogenheter. Utiösaren kan sålunda lägga ned förfarandet och därigenom avvärja
en försäljning. Anslutningsrätten åter gäller bara vid försäljning av konkursbos
egendom. När konkursboet är sökande, omfattas alla prioriterade fordringar av
skyddsbeloppet. Anslutningsrätten ger möjlighet för prioriterade borge-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 93

närer
att begära försäljning för sin fordran. Anslutaren anses då som sökande och
skyddsbeloppet blir tUl följd härav sänkt. En inteckningshavare, som begärt
anslutning, kan därigenom få besked om egendomen förslår lUl betalning av hans
fordran.

Beredningen har ansett,
att de motiv som bär upp utlösningsrätten också gäUer vid försäljning enligt
försäljningslagförslaget. Likaledes anser berednuigen, att anslutningsrätt bör
införas vid försäljning av registrerad egendom. Försäljningslagen föratsätter
nämligen att skyddsbelopp bestäms vid exekutiv försäljning. Beredningen menar
att anslutningsrätten också bör tUlkomma konkursboet för dess kostnader. Anledningen
härtill är att skepp i avvaktan på försäljning kan dra betydande kostnader som
konkursboet måste förskjuta. Nu förekommer att inteckningshavare förskjuter
medel för fartygets bevarande. De får då sjöpanträtt. Enligt sjölagsförslaget
skall sådan sjöpantrält upphöra. Det lär då bli konkursboet som får förskoltera
dessa kostnader. Vidare gäUer att beredningen utelämnat motsvarighet till
kravet i fråga om fast egendom och luftfartyg alt anslutande borgenärs fordran
bevakats i konkursen. Enligt beredningens mening är det tillräckligt att rätten
tiU betalning ur fartyget är ostridig eller styrkes. Beredningen har i detta
sammanhang också uppmärksammat sjöpanträttshavarens ställning. Enligt
sjöpanträttskonventionen är preskriptionstiden för sjöpanträtt i fartyg etl
är. Utmätning som leder till försäljning avbryter preskriptionen.

Har utmätning begärts av
annan än sjöpanträttshavaren, kan preskription tänkas inträda, om utmätningen
återkallas. Till förekommande härav skall enligt beredningens förslag
sjöpanträttshavare även om han saknar exekutionstitel kunna inträda i
utmätningsmålet och driva förfarandet vidare. Denna form av anslulningsrätt
skall alltså utövas också när försäljning skall ske på grund av utmätning utan
samband med konkurs. Beredningen ställer inte upp någon tid efter vilken anslutningsrätt
ej får utövas. I sakens natur ligger att borgenär ej kan utöva anslutningsrätt
sedan sakägarförteckning upprättats. Beredningen anser att anslulningsrätt för
sjöpanträttshavare skall gälla också vid försäljning enligt UL:s regler, dvs.
när fartyg, som inte blivit infört i skeppsregistret, eller gods i fartyg
skall säljas exekutivt.

Remissinstanserna
har inte haft någon erinran vare sig mot att utlösningsrätt och
anslutningsrätt införs i försäljningslagen eUer mot de utvidgningar i
anslutningsrätten som beredningen förordat.

Utiösningsrätten utövas
vid fastighetsexekution tämligen sällan och det praktiska värdet fär inte överskattas.
Man kan emellertid inte bortse från att borgenär genom att begagna
utlösningsrätten kan förhindra eller i vart fall uppskjuta en exekutiv
förrättning. Det finns därför enligt min mening ingen anledning avstå från att
införa utlösningsrätt vid exekutiv försäljning av registrerat skepp eUer annan
egendom som säljs enUgt försäljningslagen. I anledning av ett remissyttrande
vill jag erinra om alt

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 94

utlösningsrätt
tUlkommer förutom borgenär annan vars rätt kan vara beroende av skeppets
försäljning. I denna krets ingår bl.a. den som iklätt sig borgen för exempelvis
ett inteckningslån. Till kretsen bör också räknas den som befraktat skeppet
enligt certeparti.

Jag
biträder också beredningens förslag om anslutningsrätt. Enligt min åsikt är det
sålunda välmotiverat att åt sjöpanträttshavare ge anslulningsrätt inte bara
vid försäljning under konkurs utan också efter utmätning ulan samband med
konkurs. Delta strider inte mot konventionens mening utan ger endast
sjöpanträttshavare möjlighet att fuUborda ett av annan borgenär påbörjat
exekutivt förfarande. Jag anser det också ändamålsenligt att under konkurs
försäljning kan ske för arvode och kostnader, som konkursförvaltningen kan göra
anspråk pä. Jag är vidare ense med beredningen om att man kan efterge kravet
på bevakning i konkurs för att borgenär skall få begära anslutning. Det är
tillfyllest om borgenärens rätt lUl betalning ur skeppet är ostridig eller
styrkes.

3.6.3
Täcknings- och övertagandeprinciperna

Fastighetsexekution
vUar bl. a. på de båda viktiga principer, som brakar kallas täckningsprincipen
och övertagandeprincipen. Vid en översyn av fartygsexekutionen är det naturUgt
att undersöka om dessa principer bör gäUa också på detta område.

Täckningsprincipen
innebär, att försäljning inte kommer till stånd om inte alla fordringar med
bättre rätt än exekulionssökandens blir läckta av köpeskillingen och andra
tUlgängUga medel. Enligt min mening kan tvekan inte råda om att denna princip,
såsom beredningen förordat, bör införas i den särskilda försäljningslagen.
Eljest kan försäljning ske utan att sökanden får någon betalning. Ett sådant
resultat får anses klart strida både mot sökandens och gäldenärens intressen.

Övertagandeprincipen
åter innebär, att intecknjngsfordringar med bättre rätt än sökandens skall vara
oberörda av exekutionen och alltså stå kvar i den sålda egendomen. Denna
princip är emellertid oförenlig med sjöpanträttskonventionen vars art. 11 mom.
1 innebär att panträtt på grand av inteckning i princip skall upphöra vid
exekutiv försäljning. Det ligger i öppen dag att en sådan ordrung som alltså
föratsätter att hela köpeskUUngen betalas kontant verkar prissän-kande.
Olägenheten motverkas emellertid av att konventionens berörda regel ger
möjlighet för den som inropat skepp att träffa avtal med inteckningsborgenär
att pantfordringen skaU stå kvar i skeppet.

Jag
förordar sålunda, att vid försäljning enligt försäljningslagen täckningsprincipen
men inte övertagandeprincipen skall tillämpas. Detta ställningstagande
överensstämmer med beredningens, av remissinstansema godtagna förslag. Man
uppnår härigenom också samma ordning som gäller för luftfartyg. Slutiigen vUl
jag anmärka att täckningsprind-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 95

pen
föratsätter att ett skyddsbelopp räknas fram. För detta ändamål behöver
sakägarförteckning upprättas. De regler som bör gälla en sådan förteckning kan
utformas efter förebUd av motsvarande bestämmelser för fastighetsexekutionen.

3.6.4
Handpenning, tillträde och övertagande av betalningsansvar

Vid
köp av större fartyg uppgår handpemiingen f. n. till en sjättedel av
köpeskUlmgen. Vill inroparen stäUa säkerhet för handpenningen måste säkerheten
utgöra en femtedel av köpeskUlingen. TUlträde får ske genast efter full
betalning. I ny ägares hand är fartyget fritt från förre ägarens skuld. Köparen
kan dock avtala med inteckningshavare att få överta intecknad gäld. Förre
ägaren blir i sin tur fri från personligt ansvar för intecknad skuld som
kunnat betalas av köpeskUUngen.

Beredningen
har föreslagit att handpenning vid köp enligt försäljningslagen också
framdeles skaU vara en sjättedel av köpeskillingen. Inroparen kan få stäUa av
överexekutor godkänd säkerhet för beloppet. Säkerheten skaU enligt beredningens
förslag ej avse högre belopp än vad handpenningen uppgår tUl. Stat och kommun
skall vara befriade från att lämna handpenning eller stäUa säkerhet.
Beredningen framhåller, att handpenning vid skeppsköp bör vara högre än vid
försäljning av fast egendom, eftersom övertagandeprincipen ej gäller för skepp.

En
remissinstans har förordat, att handpenning vid skeppsköp liksom vid
fastighetsköp sätts till en tiondel av köpeskilUngen, eftersom det kommer att
bli vanligt med överenskommelse att inroparen skall överta inteckningslån. Det
har också ifrågasatts om inte de reguljära kreditinstituten borde befrias från
skyldighet att lämna handpenning eller ställa säkerhet.

För
egen del vill jag understryka att en stor handpenning är ägnad att hämma
budgivningen. Häremot måste emellertid vägas att en ringa handpenning kan
tänkas förfela syftet att förmå inroparen att fullgöra sitt köp. Vid exekutivt
förvärv av skepp skaU hela köpeskUUngen i regel betalas kontant. Visserligen
bör avräkning mellan inropare och inteckningshavare medges. Härigenom kan
kontantbetalningen minska. Bindande överenskommelse om avräkning kan emellertid
i allmänhet träffas först efter auktionen och betalningsvillkoren måste vara bestämda
dessförinnan. Möjligheten tUl avräkning inverkar därför inte på handpenningens
storlek. De föreslagna reglema om handpenningens storlek överensstämmer med
gällande rätt och har motsvarighet i LfL Jag finner det mte motiverat att
frångå förslaget. Säkerhet som alter nativ tUl handpenning bör inte krävas för
högre belopp än vad hand penningen skulle uppgå tUl.

Enligt
min mening bör frågan om en utvidgning av bestämmdserna om befrielse från
skyldigheten att länma handpenning eller ställa säker-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 96

het
tiU att avse även reguljära kreditinstitut inte prövas i detta sammanhang. En
sådan utvidgning medför bl. a. gränsdragningsproblem som är svårlösta och
fordrar särskilda överväganden. Vad beredningen föreslagit överensstämmer f. ö.
med motsvarande undantag vid exekutiv försäljning av fastighet och luftfartyg.

I
enlighet med gällande rätt och beredningens förslag bör imoparen få komma i
besittning av skeppet så fort han fullgjort sin betalningsskyldighet. Att
hålla skepp tiggande utan alt vara i drift är kostsamt. Det är därför inte
lämpligt att obligatoriskt skjuta på tillträdet tiU fördelningsdagen. Denna är
å andra sidan självfallet sista tidpunkt för erläggande av köpeskillingen.

Som
jag nyss antytt ansluter jag mig tUl beredningens förslag att bibehålla
möjligheten tUl överenskommelse mellan inropare och inteckningshavare om
övertagande och avräkning av intecknad skuld. Denna möjlighet är som jag
tidigare utvecklat särskilt behövUg, eftersom övertagandeprincipen ej kan
gälla vid skeppsförsäljning. SärskUt vid försäljning av värdefulla objekt bör
möjligheten till avräkning vara betydelsefull och prisstimulerande.

Avräkning
kan självfaUet också överenskommas med utländsk hypo-tekshavare. Föratsättning
för avräkning är att borgenären har en fordran förenad med panträtt på grand
av inteckning. Efter försäljning av kondemnerat skepp kan därför avräkning inte
ske. Sådant skepp skall efter den exekutiva förs'äljningen avregistreras och
inteckningarna till följd därav upphöra.

Jag
delar beredningens uppfattning att avräkning bör ha den verkan att köparen blir
personligen betalningsskyldig för det avräknade beloppet medan förre ägaren
befrias från sitt personliga ansvar.

3.7
Tvister i utsökningsmål

I UL
ges f. n. föreskrifter om förfarandet vid köpeskillingsfördelning när tvist
råder om gUtigheten av fordran eller inteckning. När gUtigheten är beroende av
särskUd prövning, skall vad som belöper på fordringen eller inteckningen
avsättas tills frågan om borgenärens rätt blivit slutligt avgjord. Om
fordringen eljest är tvistig, skall borgenären hänvisas att väcka talan och vad
som belöper på fordringen avsättas.

Hänvisningen
alt väcka talan är inte förenad med påföljd. Detta har ansetts vara en
olägenhet liksom svårigheten att avgöra vilka borgenärer som behöver instämmas
och vid vilken domstol det skall ske. Beredningen föreslår, att tvist skaU
väckas inom viss tid vid äventyr att den försumlige förlorar sin rätt tiU de
avsatta medlen. Enligt beredningens förslag skall behörig domstol anges i
föreläggandet. Beredningen anser, att tvisten skall prövas av domstol tUl
vilken utmätningsmannens om-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 97

rade
hör eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, av domstolen i den ort där
överexekutor är.

Beredningen
har räknat med att den föreslagna ordningen för att slita tvister ej aUtid
skall vara tiUfyllest. När utgången av tvist berör ett stort antal intressenter
kan hela fördelningen fördröjas, om man skall avvakta domstolsavgörande. För
sådana situationer anvisar beredningen en smidigare väg. När fördelning är
anhängig inför överexekutor, skall enligt beredningens förslag tvist få lösas i
förenklad ordning samtidigt med fördelningen. Föratsättning skaU vara att tvist
berör mer än två borgenärer. TiUämpning av det förenklade förfarandet skall
enligt beredningen vara beroende av att överexekutor i det särskilda fallet
anser tUlvägagångssättet ändamålsenligt.

Förslaget
har i princip godtagits av remissinstansema. Beträffande forumbestämmelsen har
samma invändningar rests som mot den föreslagna forumregdn för tvist i
anledning av utmätning av pantbrev. Det har vidare ifrågasatts om inte också
sådan tvist som bara berör två parter borde få prövas av överexekutor. A andra
sidan har framhållits, att förekommande tvistefrågor överhuvudtaget inte bör
prövas av överexekutor, så mycket mindre som dennes uppgifter kan väntas bli
övertagna av kronofogdemyndighetema. Det har även ifrågasatts, om inte
överexekutors prövning lämpligen borde göras beroende av att berörda parter
hemställt att tvisten prövas i den ordningen.

För
egen del ansluter jag mig tUl beredningens förslag i fråga om hänvisning av
tvist till rättegång. Det innebär nämligen, att man undgår att frågan vUken
borgenär som har rätt tUl medlen ej alls blir avgjord eller förbUr svävande
alltför länge. Det är uppenbarligen lill fördel både för berörda borgenärer och
för de exekutiva myndigheterna att frågor rörande köpeskillingsfördelning
snabbt blir avgjorda. Jag finner inte heller skäl att frångå beredningens
forambestämmdse. I den delen hänvisar jag till vad jag förat anfört rörande
forum.

Behovet
av att tvist om köpeskiUingsförddning kan avgöras snabbt och enkelt är
uppenbart. Att så inte kan ske har i praktiken vållat särskilda svårigheter
vid fartygsexekution, där ofta utländska borgenärer har anspråk. Det synes mig
vara en ändamålsenlig lösning att överexekutor kan träffa slutUgt avgörande i
samband med köpeskillingsfördd-ningen. Vinsten med den föreslagna ordningen
består främst i att tvisten prövas av överexekutor samtidigt som fördelningen
och att överexekutors avgörande av tvisten läggs till grand för själva
fördelningen. Man skall aUtså inte vänta på att överexekutors prövning av
tvisten vinner laga kraft innan fördelning görs.

Beredningen
har begränsat de faU då överexekutor själv får ta upp tvist till sådana då
tvisten rör fler än två borgenärer. Jag anser begränsningen onödig och föreslår
att den slopas.

Överexekutor
bör själv avgöra tvist endast om betydande olägenheter

7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 98

eljest
skulle uppkomma för borgenärerna. Exempel pä sådan olägenhet är att en större
del av tiUgängliga medel eljest skulle behöva avsättas i väntan på
domstolsprövning och att detta berör flera borgenärer. Tanken att prövning
inför överexekutor skulle göras beroende av berörda borgenärers hemställan är
jag inte beredd alt biträda. Jag vill dock framhålla att överexekutor
självfallet bör fästa stort avseende vid borgenärernas egen uppfattning.

Jag
förordar sålunda bestämmelser i ämnet som med nyss angivna avvikelse
överensstämmer med beredningens förslag. Till den närmare regleringen av
förfarandet inför överexekutor återkommer jag vid specialmotiveringen tUl 151
§ UL.

3.8
Verkan av exekutiv försäljning

Beredningen
har uppmärksammat frågan vUken verkan som exekutiv försäljning skall ha mot
tredje man. F. n. torde beträffande fartyg gälla att försäljningen står sig
under samma föratsättningar som gäller för godtrosförvärv av lösöre. Sådant
godtrosförvärv låter sig emellertid inte förenas med sjölagsförslagets
bestämmelser om verkan av inskrivning. Dessa regler som ger ett visst skydd
anser beredningen emellertid inte tiU fyllest för exekutivt förvärv av
registrerat skepp. Sjölagskommittén har också efter samråd med beredningen
undantagit exekutivförvärven från reglerna om företräde på grund av
inskrivning och om godtrosförvärv på grund av inskrivning. I stället vUl
beredningen inom UL:s ram ge bättre skydd för den som i exekutiv ordning köpt
registrerat skepp. När det gäller fast egendom är köparen endast delvis
skyddad. Utmätning och försäljning av fast egendom vinner laga kraft endast mot
gäldenären, borgenären och den som förvärvat egendomen frän utmätningsgäldenären.
I fråga om registrerat skepp har det synts beredningen lämpligt att ge skydd
för exekutiv köpare också i andra fall. Vägande skäl härtiU är den
internationella handelns behov av trygghet i omsättningen. Utvidgas skyddet
för skepp, bör motsvarande utvidgning ske också beträffande fast egendom.
Risken för rättsförlust för tredje man bedömer beredningen som ringa. Vidare är
det en inte obetydlig fördel att man så långt som möjligt skall kunna lita på
en av offentlig myndighet ombesörjd exekutiv försäljning. Beredningen föreslår
därför nya gemensamma regler beträffande fast egendom och registrerade skepp.
Sedan försäljningen vunnit laga kraft och köpeskiUingen betalts, skall egendomen
inte kunna frånvinnas köparen. Detta skall gäUa utan inskrivning och utan att
god tro förutsätts hos exekutivköparen. Exekutivköparen skaU vara skyddad både
mot tvesalu och i de fall då utmätrungs-gäldenärens eller hans företrädares
fång är ogiltigt. Bortsett från tve-salufallen förutsätts dock att vid
försäljnmgen gäldenärens åtkomst var inskriven eller, i fråga om fast egendom,
lagfart var beviljad för honom.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 99

I
vissa fall då tredje man gått miste om sin rätt genom exekutiv försäljning
skall han få ersättning av allmänna medel. Bestämmelserna skall gälla även vid
försäljning av andel i eller villkorlig äganderätt till fastighet eller
registrerat skepp.

En
ordning varigenom exekutivköpare, oavsett om han är i god tro, gör ett förvärv
som i princip är skyddat mot angrepp torde överensstämma med vad som i
allmänhet uppfattas som rimligt. Det är enligt min mening naturligt att stärka
exekutivköparens ställning på detta sätt. Till undvikande av missförstånd bör
framhållas att köpare som förfarit svikligt inte skall bli skyddad. Jag vUl
också anmärka alt bestämmelserna får begränsad praktisk betydelse med hänsyn
tUl 19 § i det tiU lagrådet remitterade sjölagsförslaget. Eftersom de
exekutiva reglerna för fast egendom och skepp så vilt möjligt bör vara lika,
anser jag att såsom beredningen föreslagit bestämmelserna skall tUlämpas också
på fast egendom. Som en följd härav föreslår jag vissa jämkningar i JB.

I
enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1) lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.
m.,

2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i konkurslagen (1921; 225),

4) lag om ändring i jordabalken samt

5) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953; 272).
Lagförslagen torde få fogas tiU statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga
2.

4
Specialmotivering

4.1
Förslaget till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

I
departementsförslaget överensstämmer paragraferna till sitt huvudsakliga
innehåll med motsvarande paragrafer i beredningens förslag.

1
§ I denna paragraf anges på vilken egendom skeppsförsäljnings-lagen skaU
tiUämpas (jfr 1 § FfL och 1 § LfL).

Föredraganden.
Som framgår av vad jag tidigare anfört skaU lagen omfatta skepp, som är infört
i skeppsregister, skeppsbygge som är infört i skeppsbyggnadsregistret samt
egendom som utom riket är införd i register motsvarande skepps- eller
skeppsbyggnadsregister. Jag hänvisar till vad jag anfört under avsnitten 3.2.1
och 3.2.4. Vidare innehåUer paragrafen bestämmelse om vem som skall vara
auktionsförrättare. Att denna uppgift bör åvila överexekutor har jag utvecklat
i avsnittet 3.2.1.

Försäljningen
skall ske på offentlig auktion (se härom under 3.6.1).

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 100

Jag
anser ej att det i lagtexten behöver anges att auktionsförsäljning skall ske
genom bud och överbud. Bestämmelse härom kan ges i till-lämpnlngsföreskrifter
(jfr 29 § kungörelsen, 1971: 1097, om exekution i fast egendom, FEK, och 13 §
kungörelsen, 1971: 1102, om exekution i luftfartyg m. m., LEK).

2
§ Paragrafen föreskriver att skeppsförsäljningslagen skall tiUämpas även när
skepp skall säljas exekutivt under konkurs eller i visst fall på begäran av
ägaren (jfr 2 § första stycket FfL och 2 § LfL men även 11 § fjärde stycket FfL).

Beredningen
har i första stycket tagit upp bestämmelse om att förslaget skall gälla även
när fartyg skall säljas exekutivt under konkurs. Bestämmelsen åsyftar närmast
det i 71 § femte stycket konkurslags-förslaget angivna fallet att
konkursförvaltare begär försäljning i den ordning som gäller för utmätt fartyg.
Enligt 23 och 24 §§ KL kan exekutiv försäljning under konkurs ske på initiativ
också av borgenär som har panträtt t. ex. på grund av inteckning eller
sjöpanträtt i fartyget. Härvid föratsätts emellertid, att utmätning skett.
Vad som i KL sägs om panthavare blir enhgt 195 § KL tUlämpligt även på den som
har retentionsrätt. Jfr i det följande under 4.3.

För det fallet alt
försäljning begärs under konkurs har beredningen ansett önskvärt att uttryckligen
ange att fartyget räknas som utmätt när begäran om försäljning inkommit tUl
överexekutor och fartyget tagits ur drift. Bestämmelse härom har beredningen
tagit in som andra stycke. Härav följer enligt beredningens mening, att
preskription av sjöpanträtt avbryts under förutsättning att fartyget också
säljs, jfr 248 § sjölagsförslaget. Då panträltskonventionen torde kräva någon
form av fysiskt ingripande för att preskription av sjöpantrält skall avbrytas
(jfr 77 § 2 mom. UL-förslaget) är det mte tillfyllest att låta enbart
framställning till överexekutor om försäljning vara likvärdigt med utmätning.

I tredje stycket beaktar
beredningen det fallet att fartyget skall säljas exekutivt på begäran av
ägaren. Bestämmelsen svarar mot 10 § sjölagsförslaget, där det sägs att fartyg
som ej är eller ej är att anse som iståndsättligt (dvs. kondemnerat fartyg)
skall på ägarens begäran säljas såsom efter utmätning. Fartyget skall därvid
säljas såsom utmätt för fordran med bästa rätt. Om ägaren gör framställning som
avses här, skall fartyget enligt beredningens förslag anses utmätt, när begäran
om försäljning inkommit tUl överexekutor och fartyget tagits ur drift.

Remissyttrandena.
Förevarande paragraf har föranlett erinran från bankföreningen mot uttrycket
"tagits ur drift" i andra stycket. Dels är uttrycket ej entydigt,
eftersom det i det särskUda fallet kan vara svårt att precisera vid vilken
tidpunkt sådant ingripande har skett alt far-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 101

tyget
skaU anses taget ur drift, dels kan ett tagande ur drift få stora ekonomiska
konsekvenser för konkursboet. Att ta fartyg ur drift lång tid före
auktionsdagen, vUket med den föreslagna regeln kan befaras ibland bli
nödvändigt, skulle medföra förluster för fordringsägarna i form av
inkomstbortfall och liggekostnader.

Enligt
bankföreningens mening skulle en mer ändamålsenlig ordning etableras, om i
andra stycket föreskrivs, att fartyget räknas som utmätt, när begäran om
försäljning inkommit till överexekutor och fartygels försäljning blivit
säkerställd. Denna regel borde kompletteras med ett molivuttalande, att
säkerställande av fartygets försäljning skall anses ha skett när
konkursförvaltaren givit order tUl fartygets befälhavare att vid en i ordern
angiven tid föra fartyget till orten för försäljningen och befälhavaren
bekräftat att han mottagit ordem. En sådan ordning skuUe enligt
bankföreningens åsikt vara tillfyllest för att tillgodose
panträttskonventionens krav på fysiskt ingripande för att preskription av
sjöpanträtt skall avbrytas. Den av bankföreningen förordade regeln skulle i
många fall göra det möjUgt att utnyttja fartygets avkastningsförmåga under
väsentligt längre tid än fallet skulle vara om regeln i andra stycket i
beredningens förslag bibehålls oförändrad.

Föredraganden.
Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningsförslaget. Med
anledning av bankföreningens remissyttrande. vUl jag anföra följande.

Bakgranden
till det föreslagna uttryckssättet "tagits ur drift" är att det måste
finnas en tidpunkt från vilken preskription av sjöpanträtt skall kunna
beräknas. Enligt art. 8 mom. 1 sjöpanträttskonventionen skall sjöpanträtt
upphöra ett år efter uppkomsten av den fordran till säkerhet för vilken den
gäller, såframt icke före utgången av denna tid fartyget blivit föremål för
kvarstad eller utmätning som leder lill exekutiv försäljning. Ett
preskriptionsavbrott får anses kräva etl iakltagbart ingripande mot fartyget.
Bankföreningen har föreslagit att tidpunkten för ingripandet skall räknas från
det att fartygets befälhavare bekräftat att han fått order att föra fartyget
till den ort där det skall säljas. En sådan ordning kunde i och för sig vara
ändamålsenlig. Men en mindre ingripande åtgärd än vad beredningen förordat är
enligt min åsikt knappast förenlig med konventionen. I det tUl lagrådet
remitterade sjölagsförslaget (248 §), som reglerar preskription av sjöpanträtt
i fartyg och avbrott i sådan preskription, knyts preskriptionsavbrottet tiU
"säkerställd kvarstad eUer utmätning" som åtföljs av exekutiv försäljning.
Åtgärder för att säkerställa beslutad utmätning vidtas alltid i den mån det är
genomförbart. Men någon motsvarande åtgärd vidtas ej av exekutionsmyndigheten
med anledning av konkursförvaltares begäran om exekutiv försäljning. Regeln om
att skeppet skall tas ur drift fyller därför funktionen att motsvara att
utmätning säkerställs.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 102

3
§ Denna paragraf anger den tid inom vilken utmätt egendom bör säljas (jir 11 §
FfL och 3 § LfL).

Nuvarande
ordning. Enligt 88 c § 2 mom. UL gäller, att fartyg som avses i 94 § UL
regelmässigt skall säljas inom fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljningen
får beviljas på begäran av borgenären eller gäldenären. På begäran av
gäldenären får anstånd beviljas bara om borgenären medger det eller särskUda
skäl föreligger. Utan synnerliga skäl får anstånd ej bevUjas utöver ett år från
utmätningen. Dessa bestämmelser, som trätt i kraft den 1 januari 1972, innebär
att borgenär inte vidare har rätt att själv lämna anstånd med försäljningen och
att utmätning inte skall gå åter, därför att anstånd medgivits utöver viss tid.

Beredningen.
Som regel bör enligt förslaget registrerat fartyg eller registrerat skeppsbygge
säljas inom fyra månader. Tiden räknas från det att utmätning skett eller enUgt
2 § skall anses ha skett. Det är emellertid inte möjligt att alltid sälja
egendomen inom fyramånaders-fristen. Rättsliga eller faktiska hinder av oUka
slag kan föreligga. Ett för fartygsförsäljning speciellt hinder är, att
fartyget inte finns tillgäng-Ugt vid auktionen. EnUgt ändring av 77 § UL som
beredningen nu föreslår skall utmätning av i Sverige registrerat fartyg medföra
förmånsrätt, när beslutet om utmätning meddelas. Härigenom ges möjUghet tUl
s. k. distansutmätning. Föratsättning för försäljning är emellertid att
fartyget finns tillgängligt. Sålunda skall inroparen enligt vad beredningen
föreslår i 16 § femte stycket försäljningslagen fä komma i besittning av
fartyget när han tUl fullo betalt köpeskillingen. Vidare föreskriver
sjöpanträttskonventionen i art. 11 mom. 1 a) att fartyget vid
försäljningstUlfället skall befinna sig inom den stats jurisdiklions-område
enligt vars lag försäljningen sker. När rättsligt eller faktiskt förhållande
hindrar försäljning, får självfallet fyramånadersfristen överskridas.
Försäljning bör då ske så snart hindret upphört. I övrigt behövs det starka
skäl för att överexekutor skall få överskrida fristen.

Vidare måste utrymme
finnas att, om parterna önskar det, uppskjuta försäljning utöver fyra månader.
Enligt beredningens förslag skall beslut om anstånd alltid fattas av
överexekutor. Anstånd kan begäras av såväl utmätningssökanden som fartygets
ägare. Om initiativ tas av ägaren, skall utmätningssökanden få tUlfälle att
yttra sig. Har denne själv begärt anstånd eller tillstyrkt ägarens hemställan
om anstånd, bör överexekutor som regel medge anstånd. Men om t. ex. auktion
redan kungjorts och den är av betydelse även för andra intressenter kan det
fiimas anledning att vägra anstånd. Även mot utmätningssökandens bestridande
kan anstånd bevUjas. Härför fordras dock särskilda skäl. I motsats till FfL
upptar beredningens förslag ej någon be-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 103

stämmelse
om att anstånd inte utan synnerliga skäl fär ges utöver ett år från
utmätningen. Detta överensstämmer med 3 § LfL. Anledningen är att så lång
väntetid som ett år inte bör komma i fråga med hänsyn tUl de kostaader och
förluster som följer med att ett fartyg ligger stUla. Det skulle därför verka
missvisande alt tala om så långt uppskov som ett år eller mera.

Förevarande
paragraf är inte avsedd att vara tUlämplig på allmänna mål, dvs. framför allt
mål om utmätning för skatt; jfr punkt 5 i övergångsbestämmelserna tUl
beredningens förslag samt förslaget om ändring i uppbördsförordningen. Staten
kan tänkas låta svenskt fartyg förbli i drift sedan förmånsrätt säkerställts
genom utmätningsbeslutet.

Remissyttrandena.
Några remissinstanser finner den föreslagna fyramånadersfristen för
försäljning alltför lång.

Sjörättsföreningen i
Göteborg anför, att dryga kostnader är förenade med alt bevara handelsfartyg i
väntan på exekutiv försäljning, inte minst därför att dessa normalt ej kan
utnyttjas under utmätningstiden. Hamnavgifter och underhållskostnader kan uppgå
till betydande belopp. Under väntetiden måste bevakningsmanskap finnas ombord.
Det är sjörätlsföreningens uppfattning, att ärenden beträffande försäUning av
fartyg måste prioriteras och handläggas så snabbt som möjligt.

Sveriges
fiskares riksförbund uttalar, att utmätning av fartyg regelmässigt medför
betydande realvärdeförluster genom att fartyget under avsevärd tid icke kan
utnyttjas medan utmätningen pågår. För fiskarekåren, som för sitt arbete och
sin dagliga utkomst är helt beroende av att fiskefartygen kan hållas i drift,
är det en väsentlig nackdel om utmätning leder tUl att fartyg under en längre
tid måste hållas stillalig-gande i hamn. Förbundet vill särskilt påpeka, att
denna nackdel inte bara drabbar de fiskare, som är partredare i fartyget, utan
hela fiskelaget. Förbundet har under de gångna åren uppmärksammat fall, där
fiskefartyg på grand av utmätning för en relativt blygsam fordran hållits i
hamn under avsevärd tid. Förbundet hävdar, att den föreslagna liden är alldeles
för lång och att den utan olägenhet borde kunna sättas avsevärt kortare, i vart
fall för fiskefartygens del, där fordringsförhållandena ofta inte är alltför
komplicerade. I andra hand yrkar förbundet på ett system som innebär att
fiskefartyg kan nyttjas under utmätningstiden (jfr under 2.5 och 3.5).

Advokatsamfundet finner fyramånaderstiden
alldeles för lång för att normalt kunna accepteras. A andra sidan måste enligt
samfundet varje legal tidsfrist också ta hänsyn till de mest tidskrävande
fallen. Eftersom fartyg jämfört med andra exekutionsobjekt, inklusive
fastigheter, drar exceptionellt höga dagskostnader och normalt ligger helt
onyttiga under utmälningstiden, rekommenderar samfundet i stället att det uttryckligen
föreskrivs att ärende angående försäljning av fartyg skaU

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 104

handläggas
med förtur och skyndsammast möjligt. Endast genom sådan föreskrift kan
genomsnittstiden nedbringas tUl acceptabel nivå.

Bankföreningen
uttalar, att försäljningsfristen i möjligaste mån bör begränsas med hänsyn till
de kostnader och förluster, som följer av att ett fartyg ligger stUla. Bankföreningen
anser därför att denna frist bör maximeras till två månader. För en sådan regel
talar även att försäljningen kan uppskjutas om hinder uppkommer för
försäljningen eller anstånd bevUjas i viss ordning.

Föredraganden.
I samband med 1971 års översyn av reglerna om fastighetsexekution övervägdes
inom vUken tid utmätt egendom skulle säljas. För fartyg som skall säljas av överexekutor
bestämdes tiden tUl fyra månader. Anledning saknas att nu ta upp frågan tUl
omprövning. Med anledning av vad som framhållits under remissbehandlingen vUl
jag understryka, att det självfallet är angeläget att mål om fartygsexekution
behandlas snabbt. Betydande ekonomiska värden står på spel och en snabb
försäljning gynnar ofta alla parter. Ett uttryck för behovet av snabb
handläggning är att beredningens förslag inte tar upp någon motsvarighet liU
gällande bestämmelse om att anstånd inte utan synnerliga skäl fär ges utöver
ett år från utmätningen. Så lång väntetid bör nämligen inte komma i fråga vid
exekution i skepp. Det får förutsättas, att de exekutiva myndigheterna
behandlar mål om fartygsexekution med den skyndsamhet som i det särskUda fallet
är möjligt.

Vidare
ansluter jag mig tiU att tidsfristen inte skall gälla i aUmänt mål. Samma
undantag gäller redan vid exekution i fast egendom och luftfartyg. Det bör
anmärkas att, om skeppet utmäts både för skattefordran och enskUd borgenärs
krav, förevarande paragraf blir tiUämplig såvitt avser det enskilda målet.

Jag
föreslår också regler om anstånd med försäljning i enlighet med vad beredningen
förordat. De innebär, att anstånd kan meddelas endast av den exekutiva
myndigheten.

4 §
Paragrafen som helt överensstämmer med 12 § FfL och 4 §

LfL innehåUer bestämmelser om utiösningsrätt.

Föredraganden.
Jag hänvisar till vad jag anfört om utlösningsrätt under avsnittet 3.6.2.

5 §
I denna paragraf regleras anslutningsrätten. Paragrafens andra

och fjärde stycken motsvarar 13 § FfL och 5 § LfL medan första och

tredje styckena saknar motsvarighet i FfL och LfL.

Föredraganden.
Jag har behandlat anslutningsrätten i avsnittet 3.6.2. EnUgt förslaget skall anslutningsrätt
kunna utövas inte bara vid försäljning under konkurs utan också då försäljning
sker på begäran av utmätningssökande.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 I05

Utiösningsrätt
enligt 4 § föreligger även när fartyget säljs under konkurs. Bestämmelse om
att den som enligt 5 § begärt att försäljning skall ske för hans fordran kan
bli utlöst enligt 4 § tas i departementsförslaget upp som ett fjärde stycke.
Det innebär, att även konkursförvaltaren kan bli utiöst, om han begärt
försäljning för konkurskostnader.

6
§ Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande av auktion. Den motsvarar
20 § första stycket FfL och 20 § andra stycket FEK samt 6 § LfL.

Nuvarande
ordning. Auktion på fartyg som avses i 94 § UL skall enligt 90 § 3 mom. UL ske
på sätt som föreskrivs i fråga om annan lös egendom. Detta innebär, att överexekutor
skall kungöra tid och ställe för auktionen i tidning inom orten och på sätt som
i övrigt finns lämpligt. Är för viss ort förordnat att auktion skall kungöras
på särskUt sätt, skall det också iakttas. Kungörelse om auktion på lösöre skall
enligt 91 § 1 mom. UL ske minst åtta dagar innan auktionen håUs. För försäljning
av fartyg finns ytterligare föreskrifter i 3 mom. i samma paragraf. Kungörelsen
skall även införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar.
Detta skall ske minst fjorton dagar före auktionen. Kungörelse skall innehålla,
att borgenär, som varken själv har fått utmätning eller har inteckning i
fartyget före auktionen, skall anmäla sin fordran hos auktionsförrättaren. De
borgenärer som sålunda anmanas alt anmäla sina fordringar är främst sjöpanträttshavare.

Beredningen.
I beredningens förslag skiljer sig bestämmelserna frän dem som nu gäller genom
att de icke ger några detaljföreskrifter för kungörandet. Sådana kan enligt
beredningen lämpligen tas upp i tUl-lämpningskungördse. Sjöpanträttskonventionen
innehåller i motsats till 1948 års konvention rörande internationellt
erkännande av rätt tUl luftfartyg ej heller något som föranleder att i lagen
ta in närmare bestämmelser om kungörandet. I första punkten första stycket
föreskrivs därför endast, att auktionen skall kungöras i god tid och på
lämpligt sätt. Beredningen utgår från att kungörelse skall införas i Post- och
Inrikes Tidningar. Sådan annonsering kan inte undvaras bl. a. av hänsyn tUl
kreditgivarna. Även i ortstidning måste enligt beredningens menmg kungörelse
införas. För att sådan annonsering skall bli effektiv torde kungörelsen i regel
behöva införas i samtUga de ortstidningar som har spridning av någon
betydenhet. Beredningen erinrar om att anvisningar om valet av tidning vid s.
k. kungördseddgivning torde komma att utfärdas. Dessa anvisningar kan bli till
ledning även när överexekutor skaU bestämma annonsorgan för exekutiva
auktioner. Vidare kan annonsering i specialpublikation vara värdefull, t. ex.
i den av Sveriges redareförening utgivna Svensk sjöfartstidning. Vid
försäljning

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 106

av
större fartyg kan annonsering i utländsk facktidning vara lämplig. Däremot är
kungörande i länskungörelserna knappast behövUgt. Lokala regler om kungörande
torde böra upphävas. Annonsering kan ske tre eller fyra veckor före auktionen.
En kortfattad påminnelseannons omedelbart före auktionen kan vara motiverad.
Vid annonseringen måste emellertid beaktas, att kostnadema ej tUl skada för borgenärema
blir oskäligt höga. Annonserna bör göras så korta som möjligt men få en mera
tidsenlig utformning än nu. Om utländskt fartyg skaU säljas här i riket, får särskUt
övervägas vilka publiceringsåtgärder som bör vidtas i fartygets hemland.

Enligt
andra punkten i första stycket skall kungörelsen också innehålla uppgift om
sammanträde för fördelning av köpeskUlingen. Tiden för detta sammanträde är f. n.
i 140 § 1 mom. UL bestämd till fjorton dagar efter auktionen. Förslaget
överlåter åt överexekutor att själv bestämma tiden för sammanträdet. Eftersom
tiden inte är bestämd i lagen måste den kungöras. Detta bör ske samtidigt med
att auktionen kungörs. När överexekutor bestämmer tid för
fördelningssammanträde skall beaktas, att inroparen skall betala köpeskillingen
senast vid sammanträdet och kan behöva visst rädram. Att som beredningen rekommenderat
beträffande fast egendom avvakta fullföljdstidens utgång torde inte aUtid
vara nödvändigt. Det är från kostnadssynpunkt viktigt, att fartyget kan
överlämnas tUl köparen utan onödigt dröjsmål.

Beträffande
fartyg föreslår beredningen också att, i likhet med vad som nu gäller, tUlträde
får ske så snart hela köpeskillingen betalts. Beredningen förutsätter att
särskilt bevakningssammanträde ej skall hållas. Kungörelsen skall följaktligen
inte innehålla någon uppgift om sådant sammanträde.

I
andra stycket har beredningen tagit upp föreskrift om att innehavare av
fordran som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen skall uppmanas att anmäla
sin rätt senast vid auktionen. Uppmaningen riktar sig liU alla borgenärer,
således också till inteckningshavare och utmätningssökanden. Beredningen
påpekar att ordalydelsen ej hindrar, att bevakningen sker tidigare. Det är
tvärtom av värde, om borgenäremas yrkanden blir klarlagda i förväg.

Remissyttrandena.
Några remissinstanser har tagit upp frågan om avgränsningen meUan vad som bör
tas upp i lagen och vilka föreskrifter som bör stå i tUlämpningskungördse.

Hovrätten
för Västra Sverige hänvisar till att hovrätten i remissyttrande över Utsökningsrätt
VIII berört frågan om lämpligheten av att föreskrifter om tidsfrister för
kungörande av auktion m. m. tas upp i tillämpningsföreskrifter. Hovrätten har
därvid framhållit, att bestämmelser av ifrågavarande art lill undvikande av
misstag och förbiseenden bör tas in i lagtexten om de ej är så omfattande och
detaljerade att de

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 107

blir
för tyngande där. Något bärande skäl att ej i förevarande bestämmelse ge
närmare föreskrift angående kungörandet föreligger inte enligt hovrättens
mening. Beredningen har dessutom i annat sammanhang (betänkandet s. 75)
anfört, att reglerna om utmätaing av fartyg och luftfartyg bör vara så lika
som möjligt. Hovrätten föreslår därför, att motsvarande regler som gäller i 6
§ LfL tas in i 6 § försäljningslagen.

Svea hovrätt anser det
visserligen lämpligt, all överexekutor inte blir alltför stramt bunden
beträffande sättet för kungörande, men ifrågasätter om inte med hänsyn tUl
borgenärerna vissa minimikrav i fråga om kungörelsen bör anges i lagtexten,
exempelvis att kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och
tidning på försäljningsorten samt såvitt möjligt i tidning på fartygets hemort.
Otjänlig annonsering i utiändsk press bör enligt hovrätten givetvis undvikas.
Hovrätten erinrar om att försäljning av oregistrerat fartyg enligt framgent
gällande bestämmelser i 90 § 1 mom. och 91 § 3 mom. UL skall kungöras i tidning
på försäljningsorten samt Post- och Inrikes Tidningar.

Också
bankföreningen anser, alt i lagtexten bör föreskrivas att kungörande skall ske
genom annons i Post- och Inrikes Tidningar. Bankföreningen tar vidare upp
frågan om behovet av särskilt bevakningssammanträde och framhåUer, att många
komplicerade frågor kan uppkomma i samband med exekutiv försäljning av fartyg.
Det står i allmänhet stora ekonomiska värden på spel vid sådan försäljning.
Med hänsyn härtUl anser bankföreningen att beträffande fartygsexekution bör
införas regler om särskilt bevakningssammanträde motsvarande dem som finns i
lagen om exekutiv försäljning av fast egendom.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anmärker på att uppgift om sammanträde för fördelning av
köpeskillingen skall tas in i auktionskungörelsen. Enligt länsstyrelsen är
först vid auktionen omständigheter kända som kan inverka på bestämmandet av tid
för förddningssammanträde.

Föredraganden.
I fråga om sättet för kungörande av auktion m. m. vUl jag erinra om att en
allmän översyn av reglerna om kungörande pågår på grandval av informationsulredningens
betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). I avvaktan på denna översyn
bör bestämmelser om sätt för auktionskungörelse m. m. i förevarande lag
utformas efter mönster av motsvarande bestämmelser i FfL. Att avvikelse härifrån
skett i LfL beror, som beredningen påpekat, på innehållet i 1948 års konvention
rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Jag vill i
sammanhanget erinra om reglerna i 57 §§ LEK om hur tid och plats för auktion
skall fastställas och om kungörelses utformning och publicering. Motsvarigheter
till dem bör tas upp i tillämpningsföreskrifter till skeppsförsäljningslagen
(se även 18, 20 och 21 §§ FEK).

Vad
beträffar behovet av bevakningssammanträde vill jag erinra om att det i samband
med den nya lagstiftningen om exekutiv försäljning

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 108

av
luftfartyg uttalades, att det för luftfartygsförsäljningarnas del knappast
fanns nägon anledning att frångå att bevakningar som inte redan har gjorts får
ske vid auktionens början innan den utmätta egendomen utbjuds till försäljning.
Det föreligger enligt min mening inte skäl att för skeppsförsäljning ge regler
som i detta avseende avviker från vad som gäller vid försäljning av luftfartyg.

Tiden
för fördelningssammanträde är enligt gällande rätt fjortonde dagen efter
auktionen. Beredningens förslag innebär att överexekutor får frihet att med hänsjm
tUl omständigheterna i det enskilda fallet bestämma lämplig dag för fördelning
av köpeskillingen. Av praktiska skäl finner jag det olämpligt att låta överexekutor
bestämma tidpunkten så sent som vid auktionen såsom förordats under remissbehandlingen.

7
§ Denna paragraf som motsvarar 21 § FfL och 7 § LfL behandlar underrättelser
om auktionen.

Nuvarande
ordning m. m. I 91 § 3 mom. andra punkten UL ges föreskrifter om personliga
kallelser till exekutiv försäljning av fartyg. Såvitt möjligt skall borgenär
med fordran på grund av sjöpanträtt eller inteckning underrättas om auktionen
genom särskilda kallelsebrev. Breven skall sändas med posten tiU irdändska
borgenärer så tidigt att kaUel-serna kommer dem tiUhanda minst 14 dagar före
auktionen och lill utländska borgenärer så fort som möjligt.

Sjöpanträttskonventionen
upptar i art. 10 bestämmelser om underrättelser vid exekutiv försäljning av
fartyg. Behörig myndighet skall minst trettio dagar i förväg skriftiigen
underrätta eller låta underrätta vissa rättsägare om tid och plats för
försäljningen. Underrättelse skall sändas till alla innehavare av inskrivna hypotek
och "mortgages" som ej är ställda till innehavaren. Med beaktande av
det nya panträttssystemet har därför i 291 § i det lill lagrådet remitterade
sjölagsförslaget tagits upp en regel av innebörd att, när annan ej är antecknad
som innehavare av pantbrev, ägaren själv skall antecknas såsom innehavare.
Vidare skall kända innehavare av konventionsreglerad sjöpanträtt underrättas.
Slutligen skall enligt konventionen underrättelse sändas tiU den myndighet som
för det register vari fartyget är infört.

Föredraganden.
Bestämmelsema om personliga kaUdser är i departementsförslaget utformade efter
sjöpanträttskonventionen. EnUgt förslaget skaU underrättelse sändas till
föratom de sakägare som direkt anges i konventionen, nämligen kända borgenärer
som har sjöpanträtt enligt art. 4 eller panträtt på grund av inteckning
sökanden, ägaren och känd borgenär med retentionsrätt. Som ägare räknas här i
första hand den för vars förvärv inskrivning senast beviljats. Är det för Överexekutor
känt att annan förvärvat eller gör anspråk på egendomen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 I09

skaU
även denne underrättas. TUlhör skeppet partrederi, är tUlfyUest att
huvudredaren underrättas. Om vUlkorlig överlåtelse av skeppet föreligger, bör
såväl överlåtare som förvärvare undertättas. Om ägaren är i konkurs, skaU
förvaltaren underrättas. Särskild imderrättdse behöver inte sändas tiU innehavare
av fordran med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (jfr 71 §
sista stycket KL). I enlighet med sjöpanträttskonventionen anges i förslaget,
att underrättelse skaU sändas minst 30 dagar före auktionen.

Även
andra än sakägare som anges i förevarande paragraf kan i det särskilda fallet
ha intresse av auktionen, t. ex. innehavare av certeparti inbegripet den som
innehar certeparti som pant. Det är lämpligt, att överexekutor sänder
underrättelse tUl sådan intressent, om han är känd.

Det
kan hända att borgenär som bort underrättas blir känd för överexekutor först
sedan underrättelser expedierats. Enligt 7 § andra punkten skall underrättelse
genast sändas tUl sådan borgenär, när han blu: känd. Bestämmelsen torde få sin
praktiska betydelse främst för innehavare av fordran med sjöpanträtt.

Enligt
7 § tredje punkten LfL skall vid underrättelse till borgenär användas den
adress som inskrivningsboken må innehålla. Föreskrift härom återfinns i art.
VII 2 b i 1948 års konvention rörande luftfartyg. Motsvarande detaljreglering
saknas i sjöpanträttskonventionen. Med hänsyn till önskemålet att så långt
möjligt uppnå överensstämmelse mellan reglerna för luftfartyg och för
registrerade skepp har i tredje punkten av 7 § tagits upp föreskrift, att
registermyndighetens uppgift om adress skall användas.

I
Ukhet med vad som gäller för luftfartyg föreskrivs i sista punkten av
förevarande paragraf, att underrättelse till utrikes ort om möjligt skall
sändas med flygpost. Utländska borgenärer bör tillställas underrättelse på
något av världsspråken. Jag avser att föreslå tillämpningsföreskrifter som
tillförsäkrar utländska borgenärer tUlräcklig uiformation och service i övrigt.

Av
lagtexten följer, att underrättelse lill sakägare skall innehålla besked om lid
och plats för försäljningen. Det närmare innehållet bör regleras genom
tillämpningsföreskrifter (jfr 22 § FEK och 8 § LEK). Liksom kungörelsen skall
också underrättelsen innehålla uppgift om förddningssammanträde. Av
underrättelsen bör framgå, att borgenär bör anmäla sin fordran till överexekutor
senast vid auktionen. För att sakägarna skaU kunna bestämma sitt handlande bör
av underrättelsen framgå vem som begärt försäljning, fordran för vilken
försäljningen skall äga ram och med fordringen förenad rätt i fartyget. Finns
flera sökande, skaU samtliga exekutionsfordringar anges. Om möjligt bör
uppges, huruvida anslulningsrätt utövats.

Vid
försäljning av fartyg enligt sjöpanträttskonventionen skaU underrättelse gå
till myndighet som för det register vari fartyget är infört.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 HO

Sjöpanträttskonventionen
utgår från att behöriga myndigheter skall

skriflväxla direkt med varandra (art. 13). Under remissbehandlingen har

förordats att underrättelse beträffande försäljning av utländskt fartyg

till myndighet som för det register vari fartyget är infört bör inflyta i

lagtexten, eftersom uttrycklig föreskrift i ämnet har tagits upp i sjö-

panttättskonventionen. Det är emeUertid fråga om underrättelse från en

myndighet tUl atman myndighet. Såsom skett i lagstiftningsärendet om

exekutiv försäljnmg av fast egendom bör sådana föreskrifter ges i admi

nistrativ ordning. ,

8 §
Bestämmelsen i denna paragraf är ny men har sin motsva

righet beträffande fast egendom i 22 § FfL och beträffande luftfartyg i

8 § LfL.

Föredraganden.
Någon exemplifiering på brister i utlysningen av auktion har inte lämnats i
lagtexten. Innehållet i de närmare bestämmelser om kungörandet, som jag anser
bör meddelas i form av till-lämpningsföreskrifter, blir naturligtvis av
betydelse. Huruvida utlysandet och de hjälpåtgärder som eventuellt vidtagits i
efterhand kan godtas, får avgöras i varje särskilt fall. Överexekutor får
undersöka, huruvida vad som gjorts fyllt kungörandets uppgift att locka
spekulanter och varsko intressenter. Av hänvisningen till 7 § följer, att underlåterUiet
att underrätta sakägare kan föranleda att auktionen skall inställas, om brislen
bedöms vara väsentlig. Uppenbart är emellertid att auktion ej behöver inställas
om t. ex. sakägare som ej underrättats har inkommit med bevakningsinlaga som
visar att han känner till tid och plats för auktionen.

Jag
anser det självfallet, att kungörelse- och kallelseförfarandet skall göras om,
när auktionen inställts. Någon bestämmelse härom fordras inte. Också andra
orsaker än brist i utlysandet kan föranleda, att auktion inställts. Det
förekommer t. ex. att förfarandet läggs ned därför att gäldenären betalar utmälningssökandens
fordran eller alt den senare av annan anledning återkallar sin ansökan. Hur överexekutor
då skall förfara, bör bestämmas i tillämpningsföreskrifter (jfr 23 § FEK och 9
§ LEK).

9 §
Paragrafen reglerar det inledande förfarandet vid auktion.

Motsvarigheter finns beträffande fast egendom i 23 § första och andra

styckena samt 24 § FfL och betriiffande luftfartyg i 9 § LfL.

Nuvarande
ordning. I 94 § 1 mom. UL ges vissa föreskrifter om fartygsauktion.
Bestämmelserna avser endast sådana fartyg som säljs av överexekutor. Är
fartyget mfört i fartygsregistret, skall gravationsbevis angående fartyget
läsas upp. Vidare skall auktionsförrättaren ange, när köpeskUlingen senast
skall betalas. Närvarande borgenärer skall upp-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 Hl

manas
att anmäla sina fordringar. Har fordran redan blivit anmäld hos auktionsförrättaren,
skall han lämna underrättelse härom. Överexekutor skaU enligt 94 § 2 mom. UL, itman
auktionen avslutas, lämna upplysning om tid och plats för
fördelningssammanträde.

Föredraganden.
Enligt första stycket första punkten skall auktion inledas med att överexekutor
lämnar en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för
vidtagna åtgärder. Det torde vara överflödigt att närmare ange vad som avses
härmed. Att redogörelse i erforderliga delar skaU ges för skeppsregistrets
uppgifter om äganderätt och inteckningar är klart. Vidare bör överexekutor
lämna tUlgängliga upplysningar om skeppets byggnadsår och utrastning m. m. i
den mån de-är av betydelse för spekulantema. Det är enligt min mening lämpligt,
alt överexekutor har en skriftlig uppställning över viktigare fakta och en
stomme till sakägarförteckning att dela ut tUl de närvarande.

Efter
överexekutors redogörelse skall borgenärer, vUkas fordringar bör iakttas vid
auktionen, uppmanas att anmäla dem. Om anmälan skett hos överexekutor före
auktionen, gäller den och skall nämnas av överexekutor. Bestämmelser härom har
också tagits upp i första stycket.

Som
andra stycke upptas en föreskrift, att närvarande sakägare skall få tillfälle
att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skaU gälla för
försäljningen. Med sistnämnda uttryck avses bl. a. skyddsbeloppet.

Den
som underlåter att senast vid auktionens början bevaka sin fordran förlorar
sin rätt i förhällande lill de borgenärer som tas upp i sakägarförteckningen,
om ej annat följer av 12 § andra stycket. Däremot har han kvar sin rätt mot gäldenären.
Gör borgenären anmälan senast vid fördelningssammanträdet, får han utdelning ur
eventuellt överskott som annars skolat tillfalla gäldenären. Detta följer av 23
§ första stycket jämfört med 143 § 1 mom. tredje punkten UL.

Som
tredje stycke i paragrafen ges en bestämmelse om att sakägarförteckning skall
upprättas när förhandlingen mellan sakägarna avslutats. F n. upprättas ingen förteckning
vid fartygsexekution. Införande av täckningsprincipen (jfr 3.6.3) medför, att
en förteckning måste göras upp. Härigenom blir det möjligt att bestämma
skyddsbeloppet. Jag erinrar om att förfarandet med sakägarförteckning sedan
länge är väl känt från fastighetsexekution och även gäller vid exekutiv
försäljning av luftfartyg m. m. Förteckningen måste upprättas genast. Det är
därför angeläget, att förteckningen förbereds före sammanträdet (jfr 24 § FEK
och 10 § LEK). Hur förteckningen skaU upprättas anges närmare i följande
paragrafer. Avvikelse är tUläten enligt 17 §.

10 §
Paragrafen som anger vilka fordringar som skaU tas upp i sakägarförteckningen
motsvarar 2 § andra stycket och 25 § FfL samt 10 § LfL.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 112

Beredningen
framhåller, att det huvudsakliga syftet med sakägarförteckningen är att den
skall tjäna tUl ledning vid fastställandet av skyddsbeloppet. Från denna
synpunkt kunde det vara tillräckligt att förteckna de fordringar som har bättre
rätt än utmälningssökandens. Det är emellertid i vissa avseenden en fördel om
fullständig förteckning upprättas. Särskilt gäller detta för efterföljande
borgenärer som har intresse av att veta vilka fordringar som täcks av ett
avgivet bud. Om förteckningen görs fullständig, kan också
köpeskillingsfördelningen genomföras lättare. Beredningen anser därför, alt sakägarförteckningen
bör uppta samtliga fordringar som kan få utdelning ur köpeskUlingen. De
fordringar som skall tas upp i förteckningen är i första hand fordringar för vUka
fartyget svarar på grand av sjöpanträtt, panttätt på grand av inteckning eller retentionsrätt.

I sakägarförteckningen
skall tas upp utmätningssökandens fordran, om den inte ingår bland de tidigare
nämnda fordringarna. Har mer än en borgenär fått utmätning, skaU samtiiga
sökandes fordringar anges i förteckningen. Sökandens fordran benämns av
beredningen exekutionsfordringen.

En
post som alltid skaU tas upp i förteckningen är kostnad för förfarandet.
Härmed avses de exekutionskostnader som hänför sig till de exekutiva
myndighetemas egna åtgärder. EnUgt art. 11 mom. 2 i sjöpanträttskonventionen
skall ur köpeskillingen först utgå av "domstolen" fastställda
kostnader för kvarstad eller utmätning (saisi, arrest), därav föranledd
försäljning och köpeskUlingsförddning. TUlämpat på svenska förhållanden får här
med domstol förstås den myndighet hos vilken kostnaden uppkommit. Till
efterföljd av konventionen föreslår beredningen på den punkten ett tillägg tiU
198 § UL. TUl kostnad för förfarandet skall däremot inte räknas parts
processkostnad.

Av
fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen närrmer beredningen vidare
i andra stycket av 10 § sådana fordringar som blir aktuella endast när fartyget
ingår i konkursbo. Om i konkursbo finns egendom vari särsldld förmånsrätt äger
rum, skall enligt 81 § KL kostnaden för egendomens vård och försäljning
betalas av dess avkastning och köpeskilling, såvitt det inverkar på de
borgenärers rätt som inte har särskild förmånsrätt i egendomen. Under samma föratsättning
skall arvode till rättens ombudsman och förvaltare för egendomens vård utgå ur
egendomen. Enligt 83 § KL får fastställas särskUt arvode härför. Detta kan ske
innan arvodesfrågan i övrigt avgörs (jfi emellertid 85 § första stycket andra
punkten KL). Beloppets fastställande kan vara av betydelse för beräkning av skyddsbdoppet.
Om arvo

Kostnader
som varit förenade med fartygets förvaltnmg under kon-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 113

kursen
torde som regel kunna slutligt anges vid bevakningssammanträdet. Häri ingår
försäkringspremier, hamnavgifter, utlägg för vakthållning och andra nödvändiga
utgifter för fartygels vård och underhåll. Beträffande fast egendom har
diskuterats, om konkursförvaltaren är skyldig att söka inskrivning av konkursgäldenärens
fång och hur lagfartskostnaden i så fall skall bestridas. Vid köp av fartyg på
exekutiv auktion blir inskrivning av inroparens förvärv, oavsett för vilken
fordran försäljning sker, inte beroende av att gäldenärens fång är inskrivet
(jfr 33 § första stycket 4 i det till lagrådet remitterade sjölagsförslaget).
Kostnaden för inskrivning av gäldenärens förvärv kan därför knappast anses som
nödvändig omkostnad för fartygets förvaltning.

Har
utmätning skett av fartyg som ingår i konkursbo och skall verkställigheten
fortgå trots konkursen (jfr 24 § första stycket KL) anser beredningen att i sakägarförteckningen
också skall tas upp anmälda fordringar som har förmånsrätt enligt 1012 §§
förmånsrättslagen. Om det behövs får nämligen sädana fordringar tas ut före
fordran med förmånsrätt på grand av utmätning. Har borgenär med förmåns rätt
enligt 1012 §§ förmånsrättslagen rätt till betalning ur fartyget, skall
fordringen därför beaktas vid bestämmande av skyddsbelopp i nu berörda fall.
Sådan borgenär kan också vilja utöva anslutningsrätt.

Om
utmätningen skett för fordran på grund av panträtt eller annan fordran med
bättre förmånsrätt än 10 § förmånsrältslagen, inverkar fordran med förmånsrätt
enligt 1012 §§ förmånsrältslagen ej på skyddsbeloppet. Beredningen har
emellertid ej ansett behövligt att skilja mellan olika fall av utmätning. Är
fartyget ej utmätt, tas fordran med förmänsrätt enligt 1012 §§ förmänsrättslagen
inte med i förteckningen. Borgenärer med allmän förmånsrätt enligt sistnämnda
paragrafer får då ingen utdelning vid det exekutiva förfarandet men får i stället,
genom utdelning i konkursen med föreskriven förmånsrätt, betalt ur det
eventuella överskott av köpeskillingen som auktionsförrättaren skall redovisa
till konkursförvaltaren.

I
tredje stycket ger beredningen en bestämmelse som avser att de regler vilka rör
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning skall bli tUlämpliga
även på rätt tUl betalning på grund av ägarhypotek.

Beredningen
framhåller, att i sakägarförteckningen inte skall tas upp andra fordringar än
som anges i förevarande paragraf. Rättigheter till fartyg kan inte förbehållas
vid exekutiv försäljning och skall därför inte antecknas.

När
exekutionen avser utländskt fartyg, skall sjölagsförslagets bestämmelser om
tillämplig lag beaktas. Här kan anmärkas, att sjölagsförslaget vid sidan av
panträtt nämner "annan sådan rättighet". Därmed avses s. k. mortgage
som förekommer i anglosaxisk rätt. Mortgage

8
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 114

utgör
närmast ett slags säkerhelsöverlåldse och brukar inte hänföras till panträtt i
vanlig mening. I sjöpanträttskonventionen har föreskrivits, all ej endast hypotek
utan även mortgage skall erkännas (art. 1).

Remissyttrandena.
Svea hovrätt tar upp frågan om innebörden av uttrycket exekutionsfordringen.
Hovrätten finner det tydligt att med exekutionsfordringen måste avses den
fordran för vilken fartyget skall säljas, även om den inte är den ursprungliga
exekutionsfordringen utan tillhör en anslulningsborgenär. Hovrätten anser, alt
ett klargörande bör införas i lagtexten när uttrycket möter första gängen.

Föredraganden.
Första och andra styckena har med redaktionell ändring upptagits i enlighet med
beredningens förslag. I tredje stycket i beredningens förslag jämställs rätt
till betalning på grund av ägarhypotek med fordran som är förenad med panträtt
på grund av inteckning. Som jag tidigare (jfr 3.2.3) utvecklat bör ulmätningsborgenär,
för vars fordran pantbrev har utmätts, efter utmätningen få samma ställning
som borgenär som har säkerhet för fordran i form av panträtt i skeppet. När
pantbrevet pantförskrivs följer delta direkt av pantförskrivningen. För det faUet
att skeppet har tagits i anspråk krävs emellertid en särskild bestämmelse av
nyss angiven innebörd. Eftersom utmätning enligt förslaget inte skaU avse ägarhypotek
bör anges, alt vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt på grund av
inteckning också skall gälla fordran för vilken skeppet tagits i anspråk
enligt 91 a § 3 mom. UL-förslaget. Vid sidan härom bör den av beredningen
föreslagna föreskriften om ägarhypotek behållas för det fallet att utmätning inte
har skett ulan skeppsägaren har rätt till tUlddning av medel vid köpeskiUingsförddning.

Med
exekulionsfordringen avses den fordran för vilken exekution sker. Termen
inkluderar fordran för vUken försäljning skall ske efter utlösning enligt 4 §
eller anslutning enligt 5 §. Enligt min mening är det inte behövligt att, såsom
förordats under remissbehandlingen, närmare ange betydelsen i lagtext. Så har
inte heUer skett i FfL eller LfL,

11
§ Med denna paragraf inleds de bestämmelser som reglerar hur sakägarförteckningen
skall upprättas. Någon motsvarighet till bestämmelserna finns ej f, n.
Förevarande paragraf har förebild i 26 § FfL och 11 § LfL,

Beredningen
tar som första stycke upp föreskriften, att fordringarna skall tas upp i förlecknuigen
efter det företräde som gäller erUigl lag. Härmed åsyftar beredningen främst förmånsrältslagen
och vissa regler i sjölagsförslaget. Vid försäljning av fartyg som ingår i
konkursbo har man dessutom att beakta 81 § (jfr 125 §) KL, Av KL följer, att arvode
och annan kostnad för fartygets vård under konkursen skall utgå

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 115

med
bästa rätt ur fartyget. Att prioritelsregler i utländsk lagstiftning kan bli
tillämpliga följer av sjölagsförslaget.

Enligt
267 § 1 SjöL gäller f, n,, alt rättsvärdsavgifter som tillkommer staten samt
kostnader i fordringsägarnas gemensamma intresse för att få fartyget sålt, för
dess bevarande intUl försäljningen och för köpeskillingens fördelning är
förenade med sjöpantrält i fartyg och frakt. Enligt sjöpanträttskonventionen
skall dessa fordringar ej vara förenade med sjöpanträtt. I stället skaU av
"domstolen" faststäUda kostnader för kvarstaden eller utmätningen,
den därav föranledda försäljningen och köpeskillingsfördelningen utgå med bästa
rätt ur köpeskillingen för far-tygel (art, 11 mom, 2), I första stycket har som
andra punkt föreskrivits, att kostnaden för förfarandet skall tas upp närmast
före exekutionsfordringen. Beredningens förslag om kostnadernas placering
överensstämmer sålunda inte bokstavligt med konventionen. Förslaget
överensstämmer i StäUet med vad beredningen i enlighet med gäUande lag
föreslagit beträffande försäljning av fast egendom och luftfartyg. Denna
ordning tillgodoser syftet med konventionen på förevarande punkt, nämligen att
kostnaderna för försäljningen skall täckas av köpeskUlingen, Försäljning
kommer ej lill stånd utan att exekutionskostnaden täcks (jfr 14 §), om inte
sökanden medger att inrop ändå godtas och själv svarar för kostaaden (19 §
andra stycket andra punkten).

Sjölagsförslaget
ger i 10 § bestämmelser om kondemnerat fartyg, dvs. fartyg som lidit sådan
skada att det ej kan eller är värt att sättas i stånd. För att kunna överlåta kondemnerat
fartyg gravationsfritt har ägaren rätt att låta sälja del exekutivt som om
utmätning skett för fordran med bästa rätt. Härav följer, att kostaaden i så
fall skall sättas främst i sakägarförteckningen.

I
andra stycket har beredningen föreslagit en regel för att vid upprättande av sakägarförteckning
bestämma ordningen mellan pantbrevs kapitalbelopp och tillägg. Enligt
beredningens förslag skall tillägg tas upp före pantbrevets belopp, om ej
borgenären yrkar annat.

I
tredje stycket föreskrivs att fordran skall tas upp i sakägarförteckningen
även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är inteckning sökt men inte bevUjad,
skall fordran tas upp i förteckningen med det företräde som tillkommer
fordringen, om inteckningen beviljas. Beredningen anmärker, att
sjölagsförslaget inte medger vilanddnteckning. Däremot kan ett ärende
uppskjutas för utredning. Prioritet räknas från ansökningen.

Bestämmelsen
i tredje stycket innebär inte, att anmäld fordran under alla omständigheter
måste tas upp i sakägarförteckningen. Det åligger överexekutor att pröva,
huruvida det finns anledning räkna med fordringen. Uppenbart obefogade anspråk
får lämnas utan avseende men i övrigt skall även tvistiga anspråk tas upp i
förteckningen. En annan sak är, alt överexekutor skall bedöma hur förmånsrättsreglema
och de exe-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 116

kutiva
bestämmelserna skall tillämpas pä fordringarna. Är sakägare missnöjd med att
fordran upptagits eUer utelämnats, får han föra talan däremot enligt 213 § 2
mom. UL.

Beredningen
har ansett, att försäljningslagen bör innehålla en bestämmelse som visar att
innehavare av fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen som regel
inte behöver vika på grund av försäljning som begärts av konkursförvaltare. En
sådan föreskrift har beredningen tagit upp som fjärde stycke. Den innehåller,
alt konkursboet i nämnda situation skall upptas såsom sökande utan förmånsrätt.
Alla fordringar som tagits upp i sakägarförteckningen skall sålunda falla inom
skyddsbeloppet. Att kostnaderna för det exekutiva förfarandet härvid skaU
sättas sist i förteckningen följer av första stycket andra punkten. Här som
eljest skall kostnaderna täckas av skyddsbeloppet.

Från
regeln att konkursboet skall anses som sökande görs undantag för det fallet att
borgenär utövar anslutningsrätt, då exekutionskostna-derna placeras framför den
anslutande borgenärens fordran. Beredningen påpekar, att det av en jämförelse
med 5 § första stycket följer, att konkursboet skall räknas som sökande med
bästa rätt, när förvalla-ren begärt försäljning för fordran som avses där.

Föredraganden.
Beredningen har föreslagit att tUlägg på pantbrevs belopp, dvs. det
schablontillägg som avses i 264 § i det till lagrådet remitterade
sjölagsförslaget, skall tas upp före pantbrevets belopp, såvida inte borgenären
yrkar annat. Enligt vad jag förordat ovan (3.2.3) skall tillägget få las i
anspråk inte bara för ränta och andra lUläggsförplik-telser utan också för
borgenärens kapitalfordran. Däremot skall det aldrig utgöra ägarhypotek. Om nu
tillägget skulle upptas i sakägarförteckningen före pantbrevets belopp, kunde
delta leda tUl alt så stor del av borgenärens fordran läcks av tillägget att
det uppstår ett ägarhypotek inom pantbrevets belopp, trots alt detta i och för
sig inte räcker till för betalning av hela borgenärens fordran. Eftersom
tillägget enligt mitt förslag beräknas på pantbrevets belopp och inte på viss
fordran, kan också flera borgenärer komma att konkurrera om ett och samma
tillägg. Det är då inte möjligt att låta borgenär bestämma, i vilken ordning lUl-lägget
och pantbrevets belopp skall tas upp i sakägarförteckningen. Bestämmelsen
härom i beredningens förslag bör utgå.

Av
nyssnämnda paragraf i sjölagsförslaget framgår, att borgenären får utnyttja sin
företrädesrätt enligt tUlägget endast när pantbrevets belopp inte förslår. Om
någon bestämmelse inte tas upp i försäljningslagen angående ordningen mellan
pantbrevets belopp och tillägget, bör i stället anges ordningen mellan
fordringens kapitalbelopp och biförpliktd-serna. Jag föreslår därför alt i
andra stycket föreskrivs, att ränta och annan tilläggsförpliklelse skall upptas
i sakägarförteckningen före fordringens kapitalbelopp, om inte borgenären
yrkar annat. Med en sådan

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 117

utformning
när man i praktiken samma resultat som åsyftas med den av beredningen
föreslagna bestämmelsen.

I
övrigt överensstämmer departementsförslaget med beredningens förslag.

12
§ I paragrafen som motsvarar 27 och 28 §§ FfL samt 12 § LfL anges tiU vUka
belopp fordringar skall beräknas i sakägarförteckningen.

Nuvarande
ordning. För försäljning av fartyg upprättas f. n. inte sakägarförteckning. Av
intresse är emellertid regleringen i 139 § 2 mom. UL om inleckningshavares rätt
att få betalning ur köpeskUlingen för ulmätningsvis sålt intecknat fartyg. Även
om fordran för vilken borgenären har inteckning ej anmälts före auktionen,
skall enligt lagrammet den på fordringen enligt förmänsrättsordningen belöpande
utdelningen utgä. Borgenären kan alltså vid köpeskUlingsfördelningen visa vad
han har att fordra. Om fordringsbevis ej företes vid köpeskillingsfördelningen,
torde ändå böra beräknas utdelning som enligt förmånsrättsordningen belöper på
inteckningen. Intecknad ränta skall beräknas för ett år, om det inte senast vid
fördelningssaramanträdet styrks att den står inne för annan tid.

Då
utdelning beräknas utan att fordringsbeviset företes, skall enligt 152 § UL
göras s. k. sekundärfördelning. I 16 § lagen om inteckning i fartyg ges
föreskrift om maximering av den inleckningsränta som får uttas med förmånsrätt
ur fartyg. Tiden är begränsad till tre år före utmätning eller konkursansökans
ingivande. HärtiU kommer ränta från denna tidpunkt till och med dagen för köpeskUlingsfördelningen.

Beredningen.
Borgenärens fordran skaU enligt första stycket första punkten tas upp med det
belopp vartUl den beräknas uppgå den dag då sammanträde för köpeskiUingens
fördelning skall äga ram. Detta har betydelse främst för ränteberäkningen.
Dagen för köpeskillingsfördelningen skall vara bestämd och kungjord på förhand.

I
första stycket andra punkten erinrar beredningen om att det beträffande
fordran med sjöpanträtt skall iakttas vad som enligt 10 kap. SjöL följer av redaransvarets
begränsning. Stadgandet har sin motsvarighet i 150 § 2 mom. UL. (Beträffande
ifrågavarande regler i SjöL kan här hänvisas tUl 249 § andra stycket andra
punkten i det tUl lagrådet remitterade sjölagsförslaget; jfr i det följande
under 13 §).

Den
nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsreverser är oförenlig med
sjölagsförslaget. Borgenärs fordran skall beräknas enligt omslagsreversen
eller de andra bevis, som borgenären kan åberopa tUl stöd för sin fordran, och
panträtt får ej åtnjutas för mer än pantbrevets kapitalbelopp j"ämte tUlägg.
Om fordringen understiger pantbrevets belopp, skaU skillnaden tas upp som ägarhypotek.
Bestämmelser härom har beredningen tagit upp i tredje och fjärde punkterna av
första styc-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 118

ket.
Är pantbrevet ej alls belånat, skall pantbrevets belopp i dess helhet tas upp
som ägarhypotek. Detta följer av 10 § tredje stycket i förslaget. Beredningen
anmärker, att det kan vara tvistigt i vad mån över-hypotek föreligger. Detta
vållar inte svårighet såvitt angår pantbrevels kapitalbelopp som alltid skall
tas upp. Här erinrar beredningen om att pantbrev som innehas av viss borgenär
kan vara pantsatt i andra hand tUl säkerhet för annan borgenärs fordran,
vanligen till någon som innehar efterföljande inteckning.

Beredningen
utgår frän att man vid fartygsexekution får räkna med alt pantbrevels belopp
inte är angivet i svenskt mynt. Enligt sjölagsförslaget skall inteckning och
följaktligen även pantbrevet avse visst belopp i svenskt eller utländskt mynt
eller poincaréfrancs. Såvitt angår redares begränsade ansvarighet skall enligt
sjölagsförslaget omräkning av sådan franc tUl svenskt mynt ske efter kursen den
dag då betalning sker (eller säkerhet ställs). För att skyddsbelopp skall kunna
bestämmas måste omräkning av pantbelopp hos oss ske efter den kurs som beräknas
gälla den dag då köpeskillingen skall fördelas.

Även
den fordran för vilken pantbrev lagts som säkerhet kan gälla i främmande
valuta. Beträffande beräkningen av sådan fordran vid exekution anför
beredningen följande.

I
7 § första stycket lagen (1936: 81) om skuldebrev medges gäldenär att bettäffande
skuldebrev som lyder på mynt som inte är gångbart på betalningsorten betala
skulden i ortens mynt efter värdet på betalningsdagen. Denna rätt för gäldenären
kan uteslutas genom förbehåll om effektiv betalning i den främmande valutan. Om
skuldebrev inte infrias i rätt tid och kursen på det utländska myntslaget
nedgått efter förfallodagen, gäller vissa bestämmelser i andra stycket av
nämnda 7 §. Borgenären får då i allmänhet kräva betalning i ortens mynt efter
kursen vid den tid då betalning bort erläggas. Kan det antas att borgenären ej
haft skada av kursfallet, är han dock liksom vid rättidig betalning skyldig
att ta emot betalning i det utfäsla myntslaget eller, om ej annat avtalats, i
ortens mynt efter värdet på betalningsdagen. Enligt lagrammets sista punkt
gäller detsamma, om dröjsmålet beror av borgenären, liksom i vissa fall av force
majeure.

Det
anförda bör enligt beredningen vara tillämpligt även utanför området för lagen
om skuldebrev, UL saknar liksom KL bestämmelser som anger den kurs efter vUken
utdelning för fordran i utländskt myntslag bör beräknas eller hur det i övrigt
skall förfaras med sådana fordringar. Enligt beredningens menuig kan
principerna i lagen om skuldebrev tjäna tUl ledning. I och för sig torde gäldenärens
rätt enUgt lagen om skuldebrev alt välja valuta gälla även vid exekutiv
auktion. Fråga är emellertid, huravida ett av borgenären uppställt förbehåll om
effektiv betalning i utiändsk valuta måste iakttas av överexekutor. Beredningen
anser för sin del, att ett sådant förbehåll inte är bindande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 119

för
exekutiv myndighet. De exekutiva myndigheterna skall sålunda inte behöva inköpa
utiändsk valuta för att tillhandahålla borgenär.

Fordringar i utländskt
myntslag bör alltså överlag omräknas i svenskt mynt. Vilken tidpunkt som därvid
skall anses som betalningsdag kan vara något tveksamt. Överexekutor kan inte
förutse blivande kurs vid den framtida tidpunkt då betalning tiU borgenären
skall ske. Enligt beredningens mening bör omräkning alltid ske efter kursen
den dag då sammanträde för köpeskillingens fördelning hälls. Av 155 och 156 §§ UL
följer, att borgenären då kan lyfta sin utdelning mot säkerhet och alltså har
möjlighet att omvandla beloppet tUl önskad valuta. Om skulden förfallit lill
betalning tidigare, kan borgenären ha rätt till ersättning för kursförlust
mellan förfallodagen och dagen för köpeskillingsfördelningen (jfr 7 § andra
stycket skuldebrevslagen). Sådan ersättning kan enligt beredningen bevakas och
vara förenad med förmånsrätt i den män den omfattas av pantavtalet. När
fordringen är förenad med förbehåll om effektiv betalning i utiändsk valuta,
har borgenären rätt att begära ersättning även för kostnaderna för inköp av den
främmande valutan.

Det
kan inträffa, att det belopp som tUlkommer borgenären är större än man hade
anledning räkna med vid auktionen. Under liden därefter kan den svenska kronan
ha nedskrivits eller den utländska penningenheten uppräknats. En borgenär kan
skydda sig mot kursfluktuation genom att reservationsvis bevaka högre belopp
än som följer av auktionsdagens kurs. Detta kan bl. a, få betydelse för
skyddsbeloppet som kommer att höjas med risk att fartyget inte blir sålt. Att
belopp får bevakas reservationsvis är inte något enastående för nu berört faU.
Det godtas t, ex, allmänt vid fastighelsexekution, att konkurskostnader och
löneborgenärers fordringar bevakas reservationsvis med åtföljande höjning av
lägsta budet.

Beredningen
uttalar, att det genom inteckningsborgenärernas bevakningar och ägarens
uppgifter i allmänhet torde kunna tillfredsställande utredas vilka som innehar
pantbrev i fartyget och hur stora deras fordringar är. Om pantbrev ligger
obelånat hos fartygsägaren, torde denne i allmänhet komma att visa upp
pantbrevet. Del är emellertid ej givet, alt man alltid får uppgift om vem som
innehar etl pantbrev eller om den aktueUa belåningen.

Beredningen föreslår att,
när ovisshet råder, överexekutor får pröva huravida det finns skälig anledning
att räkna med att pantbrevet är belånat resp. hur stor fordringen med ränta m,
m. är. Bestämmelse härom har i beredningens förslag intagits som andra stycke.
Om i fartyget gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran för
vilken pantbrev utgör säkerhet inte blivit anmäld, skall enligt förslaget i sakägarförteckningen
tas upp pantbrevets belopp och det tiUägg enligt sjölagsförslaget som med
hänsyn till fartygsägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter kan
antas böra utgä.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 I2o

Av
sjölagsförslaget (271 § i det till lagrådet remitterade förslaget) framgår, att
tillägg inte skaU beräknas på ägarhypotek. Detta har beredningen ansett böra
bekräftas uttryckligen i tredje stycket.

I
fjärde stycket tar beredningen först upp en regel om beräknmg av fordran, som
ej är förfallen till betalning och inte löper med ränta före förfaUodagen. Med
hänsyn tiU att reverser med mycket låg ränta kan förekomma innehåUer andra
punkten i fjärde stycket stadgande om att diskontering skaU ske även när den utfästa
räntan är lägre än fem procent.

Remissyttrandena.
Svea hovrätt anmärker på att första stycket andra punkten hänvisar tiU 10 kap. SjöL
beträffande fordran med sjöpanträtt. Där stadgas nämUgen endast att ansvaret är
på visst sätt begränsat. Hänvisningen skulle då närmast innebära, att endast
det begränsade beloppet fär tas upp. Avsikten är emellertid att hänvisa till
den regel i nuvarande 271 § SjöL och i 249 § andra stycket andra punkten
sjölags-förslaget enligt vUken bevakning får ske för hela det sjöpantsäkrade
beloppet, oaktat utdelnmg ej kan ske utöver begränsningssumman, en regel som
aktualiseras där flera sjöpanträtter av lika rang konkurrerar om samma
begränsningsbelopp. Hänvisningen bör enligt hovrätten justeras med hänsyn härtiU.

Föredraganden.
Jag ansluter mig tUl beredningens uttalanden om tillvägagångssättet, när
inteckningsborgenär åberopar inteckning eller fordran i utiändsk valuta. Det är
självfallet tillämpligt också när annan borgenär, t. ex. den som har
sjöpanträtt, har fordran i främmande valuta.

När
fordran med sjöpanträtt tas upp i sakägarförteckningen har överexekutor att
iaktta bestämmelser i SjöL om bevakning och utdelning. Reglerna om redaransvarets
begränsning innebär, att vissa sådana fordringar är underkastade ansvarsbegränsnmg
och att följaktligen full betalning inte alltid utgår. Jag delar Svea hovrätts
uppfattning att försäljningslagen bör hänvisa lill den bestämmelse i SjöL som
rör bevakning och utdelning för sådan fordran vid exekutiv försäljning. I
departementsförslaget hänvisas därför till 249 § andra stycket andra punkten
sjölags-förslaget.

I
andra stycket föreskrivs i berednmgens förslag att om i fartyg gäller
pantbrev, som ej innehas av ägaren, och någon fordran för vilken pantbrevet
utgör säkerhet inte blivit anmäld, i sakägarförteckningen skall tas upp
pantbrevets belopp och det tillägg enligt sjölagsförslaget som med hänsyn till
ägarens uppgifter och andra omständigheter kan antas böra utgä. Bestämmelsen
torde föranleda vissa tillämpningsproblem genom alt det, i varje fall när
fordran inte blivit anmäld och ägaren ej innehar pantbrevet, måste utredas, hur
stort tillägg som bör utgå. Med den konstraktion av tUlägget som efter
fastighetsrättslig före-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 12i

bild
tagits upp i 264 § i det tiU lagrådet remitterade sjölagsförslaget är det väl
förenligt att i den angivna situationen tiUägget tas upp enUgt en schablonregel
på samma sätt som enligt gällande rätt. Jag anser att tillägget i de faU som nu
är i fråga lämpUgen kan bestämmas tUl tio procent på pantbrevets belopp. Andra
stycket har i departementsförslaget utformats i enlighet med vad jag har
anfört nu.

I
tredje stycket i beredningens förslag föreskrivs, att ägarhypotek skall tas upp
utan tUlägg, om det inte är utmätt. Genomförs de regler om utmätning och
pantförskrivning av pantbrev hos skeppsägaren som jag förordar i avsnitt 3.2.3
(jfr 91 a § UL), behövs inte något undantag för det faU att ägarhypoteket är
utmätt. I enlighet härmed har i departementsförslaget utmönstrats
reservationen för det faU att ägarhypoteket är utmätt.

I
övrigt har paragrafen i departementsförslaget tagits upp med det innehåll i sak
som beredningen förordat.

13 §
Paragrafen, som innehåller regler om skyddsbeloppet, saknar motsvarighet i UL.
Den har sin förebild i 29 § första stycket FfL samt 13 § första stycket LfL.
Exekutiv försäljning av skepp skall vila på den s. k. täckningsprincipen,
vilken tillgodoses genom att ett skyddsbelopp skall bestämmas.

Föredraganden.
Förslaget innehåller inte någon särskild bestämmelse för det fallet att
försäljning begärts av borgenärer med olika rätt. Det är emellertid enligt min
mening självklart, att endast fordringar med bättre rätt än den bäst prioriterade
sökandens fordran skall åtnjuta det skydd som täckningsprincipen avser att ge.
Eljest skulle en exekutions-sökande kunna bli sämre ställd genom att även
borgenär med sämre rätt inleder exekutivt förfarande mot fartyget. Även
borgenär som utövat den befogenhet som anges i 5 § räknas som exekutionssökande
i nu förevarande avseende. Jag vill påpeka, att också utlösning enligt 4 § kan
påverka skyddsbeloppet, om den utlösande begär att detta skall höjas.

När
kondemnerat fartyg skall säljas exekutivt på ägarens begäran, säljs fartyget
såsom utmätt för fordran med bästa rätt (jfr 10 § i det till lagrådet
remitterade sjölagsförslaget). Endast kostnaden för förfarandet kommer då att
vara skyddad. Det sagda gäller också om borgenär begär exekutiv försäljning med
anledning av att intecknat skepp på grand av ombyggnad eller annan sådan
förändring upphört att vara skepp eller, utan att förändring inträtt, befinns
ej utgöra skepp och därför måste avföras ur skeppsregistret (jfr 16, 17 och
266 §§ nyssnämnda sjölagsförslag). Sker försäljning under konkurs efter
initiativ av förvaltaren, skall enligt departementsförslaget konkursboet anses
som sökande ulan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 §.

I
departementsförslaget används Uksom i FfL och LfL termen skyddsbdoppet som
beteckning på summan av de fordringar som är skyddade

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 122

vid
försäljningen och kostnaden för förfarandet. Det minsta belopp som en spekulant
enligt 14 § måste bjuda för att skyddsbeloppet skall bli täckt benämns i
överensstämmelse med FfL och LfL "lägsta bud". Ett lägre bud än
skyddsbeloppet kan vara tUlfyllest, om andra medel finns tillgängliga. Exempel
härpå är förverkad handpenning men även andra belopp kan finnas tillgängliga.

Jag
vill fästa uppmärksamheten vid att sjölagsförslaget (249 § andra stycket andra
punkten) innebär, att fordran som är förenad med sjöpantrält vid exekution får
bevakas lill fullt belopp utan hinder av reglema om begränsning av redares
ansvarighet men ej ger utdelning utöver begränsningsbeloppet. Detta kan
medföra svårighet vid bestämmande av skyddsbdoppet. Om sjöpanträttshavarens
fordran har bättre rätt än utmätningssökandens, bör överexekutor vid
bestämmande av skyddsbeloppel inte räkna med högre belopp än som kan utgå
enligt begränsningsreglerna. Eljest blir skjddsbdoppet för högt, vilket i sin
tur kunde leda till att skeppet ej kan säljas. Om fordringen konkurrerar med
annan fordran som har samma förmänsrätt, skall emellertid fördelningen dem
emellan ske på grundval av fordringarnas fulla belopp. Begränsningsreglerna
ger därvid ett tak för vad borgenär får lyfta. Denna ordning kräver
naturligtvis särskild uppmärksamhet frän borgenärernas och överexekutors sida,

14 § I överensstämmelse med beredningens förslag
innehåller förevarande paragraf bestämmelse att försäljning kan ske så snart
skyddsbeloppet täcks av köpeskillingen för skeppet och andra medel som finns
alt tiUgå, Paragrafen motsvarar 32 § FfL och 15 § LfL,

15 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om
betalningsvillkoren. Den har sin motsvarighet i 16 § LfL, jfr 34 § FfL.

Nuvarande
ordning. Såvitt avser fartyg som säljs av överexekutor finns f. n. regler om betalningsvUlkoren
i 95 § UL, För andra fartyg gäller samma betalningsvUlkor som för lös egendom
i allmänhet. Enligt 95 § 2 mom, UL skall köpeskillingen betalas senast vid
fördelningssammanträdet. Detta skall f. n. hållas fjorton dagar efter
auktionen. Visar köparen att inteckningshavare låtit honom la över intecknad
skuld och lämnat anstånd med betalningen, skall överenskommelsen gälla. Vidare
får gäldenären/fartygsägaren medge köparen betalningsanständ beträffande
eventuellt överskott. I övrigt får avräkning ej ske.

Föredraganden.
I första stycket ges först huvudregeln, att köpeskillingen skaU betalas
kontant. Detta följer av att skeppet skall överlåtas gravationsfritt.
Grundsatsen att panträtt på grund av inteckning skall upphöra vid exekutiv
försäljning slås fast i sjöpanträttskonventionen art. 11 mom, 1. Det saknas
alltså, som jag tidigare påpekat (3.6.3), motsvarighet tUl den vid
fastighetsexekution tillämpade övertagandeprincipen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 123

Denna
ordning sammanhänger med att skepp kan bli föremål för exekution snart sagt
var som helst i världen samt att de har relativt begränsad livslängd och är
underkastade snabba värdeförändringar.

Sjöpanträttskonventionen
gör ett undantag från huvudregeln. Enligt art. 11 mom. 1 skall sålunda hypotek
för vilka köparen med innehavarens samtycke övertagit ansvaret inte upphöra
att gälla (jfr 276 § första stycket i det till lagrådet remitterade
sjölagsförslaget), I anslutning härtill föreslås i första stycket av
förevarande 15 §, att efter medgivande av borgenär, vars fordran enligt sakägarförteckningen
är förenad med panträtt på grund av inteckning, får vad som faller inom
köpeskillingen och pantbrevets belopp innestä i avräkning på köpeskillingen.
Detta gäller dock inte fordran som avses i 11 § tredje stycket i förslaget.
Kontant betalning blir alltså obligatorisk, om fordringen är beroende av
villkor eller om inteckning sökts men ej beviljats eller om tvist föreligger.
Självfallet fär tvistigt eller villkorat belopp inte ulan vidare betalas ut
till borgenären. UL innehåller i 151 § bestämmelser hur det i delta hänseende
skall förfaras vid köpeskillingsfördelningen. Som jag utvecklat i avsnitt 3,7
föreslås nu viss komplettering därav genom nya bestämmelser i 151 § 2 och 3
mom. UL.

Enligt
sjöpanträttskonventionen skall föratom hypotek också alla övriga panträtter
och andra rättigheter upphöra att besvära fartyget efter exekutiv försäljning
(art. 11 mom. 1). Mot denna föreskrift svarar förutom nyss åberopade 276 §
även 249 § i det till lagrådet remitterade sjölagsförslagel. I sistnämnda
lagrum sägs att, om fartyg säljs exekutivt i Sverige, sjöpanträtt och retentionsrätt
i fartyget upphör sedan köpeskillingen erlagts, föratsatt att försäljningen
blir bestående. Avräkning för fordran förenad med sjöpanträtt eller retentionsrätt
kan därför inte ske med rättigheten bibehållen.

I
andra stycket tar förslaget upp bestämmelse om att det i sakägarförteckningen
skall anmärkas om fordran ej får innestä.

16
§ Förevarande paragraf innehåller regler om handpenning och säkerhet för
handpenning, befrielse för vissa rättssubjekt att betala handpenning eller
ställa säkerhet, liden för köpeskillingens erläggande och för tillträde samt
regler om personlig betalningsskyldighet vid överenskommelse om avräkning.
Paragrafen motsvarar beträffande fast egendom 35 §, 45 § tredje stycket första
punkten och 46 § första stycket FfL samt beträffande luftfartyg 17 § LfL.

Föredraganden.
Jag hänvisar beträffande förevarande paragraf till vad jag anfört i avsnittet
3.6.4. Tvä remissinstanser har i anslutning till paragrafen aktualiserat frågan
om skyldighet för överexekutor att utfärda skriftUg fångeshandluig. Den skuUe
tjäna såsom underlag för en kommande äganderättsinskrivning för inroparen och
även i övrigt ha bety-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 124

delse
från bevissynpunkt. Jag vill därför nämna att frågan skall övervägas i samband
med arbetet på tillämpningsföreskrifter lill försäljningslagen.

17 §
I förevarande paragraf regleras frågan om avsteg från de

legala försäljningsvUlkoren. Stadgandet har sin motsvarighet i 37 § FfL

och 18 § LfL.

Föredraganden.
Avsikten är att paragrafen skall medge ändring beträffande bl. a. sakägamas
inbördes företräde till betalning och skyddsbeloppets placering. Härigenom kan
emellertid inskrivningsförhållandena ej ändras t. ex. beträffande ordningen
mellan pantbrev. Enligt uttrycklig bestämmelse får överenskommelsen inte avse erläggande
av handpenning och den återstående kontanta köpeskUUngen samt köparens rätt
att konima i besittnkig av fartyget. Dessa vUlkor är nämligen av sådan art att
de inte bör kunna ändras genom överenskommelse mellan sakägarna.

Skyddsbeloppet
bör kunna höjas utan medgivande från de borgenärer vUkas fordringar blir
skyddade genom höjningen. Att kräva deras medgivande härtUl kan inte anses
motiverat och skulle dessutom delvis omintetgöra syftet med utlösningsrätten enUgt
4 §. Den som löst ut sökanden bör kunna höja skyddsbeloppet för att skydda det
intresse som föranlett att han ingripit. I tydlighetens intresse tar förslaget
med tanke på detta fall som en andra punkt upp bestämmelse att skyddsbeloppet
får höjas, även om borgenär som inte själv begärt försäljning motsätter sig
del.

Fråga
om avvikelse från försäljningsvillkoren måste väckas innan den förhandling
mellan sakägarna som föregår försäljningen har avslutats. Avvikelser från de
legala vUlkoren skall givetvis beaktas, när förteckningen upprättas.

18 §
Med denna paragraf inleds de bestämmelser som gäUer för

farandet vid själva auktionen. Bestämmelserna har avfattats i anslutning

tUl 38 § andra stycket FfL och 19 § LfL.

Föredraganden.
Det föreskrivs, att överexekutor skall redogöra för innehållet i sakägarförtecknmgen
innan skeppet ropas ut. I motiven tiU 9 § har rekommenderats, att överexekutor
till de närvarande skall dela ut en skriftlig uppställning över viktigare fakta
och en stomme tUl sakägarförteckning. Dessa handlingar bör utnyttjas av överexekutor
vid föredragningen.

Vidare
skall upplysning lämnas om att skeppet ropas ut under förbehåll alt inrop
skall prövas enligt 19 §,

19 §
Denna paragraf reglerar förutsättningarna för alt bud skall

få antas. Den motsvarar 40 § FfL och 20 § LfL.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 125

Föredraganden.
Enligt första stycket skaU överexekutor, innan inrop godtas, pröva att
skyddsbeloppet uppnätts. Med skyddsbeloppet avses sammanlagda beloppet av
fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och kostnaden för
förfarandet. Skyddsbeloppet skaU enligt 14 § täckas av köpeskUlingen och andra
medel som finns att tillgå. TiUsammans ger 14 och 19 §§ uttryck för
täckningsprincipen.

I Utsökningsrätt
IV (SOU 1966: 7) föreslog beredningen bestämmelser om
att auktionsförrättare skulle få avvisa låga bud för att hindra försäljning
till underpris. Dåvarande departementschefen ansåg det tveksamt, om något
praktiskt behov därav förelåg vid försäljning av fartyg som avses i 94 § UL
eller av luftfartyg och intecknade reservdelar tUl sådant fartyg. Exekutiva
försäljningar av sådan egendom var sällsynta och man borde därför tUls vidare
utesluta dessa specialobjekt från tillämpningsområdet för de nya reglerna (jfr
prop. 1967: 16 s. 135). I övrigt genomfördes beredningens förslag 1967. Frågan
togs ej upp i samband med lagstiftningen om exekution i luftfartyg (jfr prop.
1971; 20 s. 370) utan fick då anstå i väntan på att lagstiftning om farlygsexekution
blev aktueU.

Spörsmålet
bör nu tas upp till ny prövning. Sjöpanträttskonventionen reser inte hinder mot
att ge auktionsförrättaren möjlighet att avvisa för låga bud. Erfarenheterna av
auktionsförrättarnas befogenhet all avvisa för låga bud beträffande egendom i
allmänhet är enligt vad som blivit upplyst övervägande goda. En generell
reglering förtjänar därför att prövas. Remissbehandlingen av beredningens
förslag ger mig anledning att tro att motsvarande befogenhet för överexekutor
vid skeppsförsäljning skulle vara särskUt värdefull i fråga om fiskeskepp.
Salumarknaden i fråga om fiskeskepp är nämligen begränsad och särskilt märkbar
kan begränsningen vara när fiskerinäringen är svag och utbudet av fiskefartyg
ökar. En efterbildning av fastighetsexekulionen på denna punkt förtjänar därför
prövas.

Vad
angår andra skepp än fiskefartyg och i fråga om luftfartyg kan särskilt
anföras, att det vid försäljning av dylika specialobjekt finns betydande risk
för att någon verklig tävlan ej sker vid auktion. Att täckningsprincipen inte
är någon garanti mot försäljning till underpris är tydligt. Visserligen skall
fordringar med bättre rätt än sökandens och kostnaderna för förfarandet
täckas. Har sökanden god förmånsrätt för sin fordran, blir skyddsbeloppet
emellertid lågt. Det är därför rimligt, att överexekutor även beträffande skepp
kan pröva huravida vad som bjuds bör godtas. Jag vill nämna att beredningen
förutskickat att beredningen i blivande förslag tUl utsökningsbalk kommer att
föreslå motsvarande regel vid försäljning av luftfartyg och intecknade
reservdelar till sådant fartyg.

I
överensstämmelse härmed tar förslaget i första stycket andra punkten upp
föreskrift, att inrop, även om skyddsbeloppet är täckt, ej fär

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 126

godtas
om det är sannolikt alt avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Vid bedömningen
av lämnat bud fär överexekutor viss vägledning av det värde som åsatls skeppet
i samband med utmätningen. Det får förutsättas, att utmätningsmannen begagnar
sig av möjligheten alt tillkalla sakkunniga för att biträda vid värdering av
skepp (jfr 73 § UL). Överexekutor bör också ta hänsyn lill sakägarnas
uppfattning i frågan, om inrop skall godtas eller inte. Han bör därför i
tveksamma fall överlägga med de sakägare som är närvarande. Bestämmelsen får
endast tillämpas, när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop blir
avsevärt högre. Borgenärer vilkas fordringar täcks av det avvisade inropet
torde därför knappast löpa någon risk att deras fordringar inte blir täckta vid
ett nytt försäljningsförsök. Om inrop avvisas, hindrar det inte, att skeppet
bjuds ut på nytt senare samma dag.

Täckningsprincipen
skall inte upprätthållas villkorslöst. Principen åsyftar, att borgenär skall
vara oberoende av de exekutiva åtgärder som företas på initiativ av borgenär
med sämre rätt. Delta bör emellertid inte hindra försäljning, när ett bud inte
täcker fordringar med bättre rätt än sökandens fordran men innehavare av sådan
bättre prioriterad fordran medger försäljning. Bestämihdse härom har upptagits
som första punkt i andra stycket. Inrop fär enligt vad som där sägs godtas utan
hinder av första stycket, om samtiiga berörda sakägare medger det. Medgivande
kan möjliggöra försäljning inte blott i det fallet att skyddsbeloppet ej
uppnåtts utan även när inropet är lägre än överexekutor annars skulle vilja
godta.

När
skyddsbeloppet inte uppnätts, krävs medgivande från alla i sakägarförteckningen
före exekulionssökanden upptagna borgenärer som genom inropets godtagande blir
utan betalning. Det räcker alltså ej med samtycke från närvarande
fordringsägare. Skeppsägaren måste också ge sitt samtycke, även om han ej har ägarhypotek
som skulle bli lidande om inropet godtas.

Beträffande
sökanden gäller enligt andra punkten i andra stycket, att sökanden kan medge
att inrop godtas, faslän kostnaden för förfarandet inte har blivit täckt.
Sökanden kan föredra att få kostnaden delvis täckt framför att behöva svara för
all kostnad, om auktionen ej leder till försäljning. Om skyddsbeloppet
bestämts med hänsyn lill att borgenär utövat anslutningsrätt enligt 5 §, skall
sökanden stå för kostnaden. Borgenären får då inte på egen hand godta inrop
som ej täcker kostnaden. Härför krävs medgivande av sökanden.

När
fråga är om att godta inrop fastän överexekutor ansett sannolikt att avsevärt
högre köpeskilling kan uppnås, berör delta alla i sakägarförteckningen
upptagna innehavare av fordringar, som eventuellt skulle uppoffras, samt
skeppsägaren. Alla dessa måste därför lämna sitt medgivande.

Ändamålet
med det exekutiva förfarandet är att ge sökanden betalning

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 127

och
det finns därför inte anledning att låta skeppet gä till försäljning, om detta
inte överensstämmer med sökandens intresse. Enligt tredje stycket får inrop
inte godtas, om exekutionsfordringen inte täcks och sökanden motsätter sig
försäljningen. Annan fordran som sökanden har innefattas alltså inte. Sådan
fordran kan skyddas genom höjning av skyddsbeloppet. Om den ursprungliga
sökanden blivit utiöst av annan sakägare, är det den senare som kan motsätta
sig försäljningen. Finns flera sökande, tillkommer befogenheten den borgenär
vars fordran har bästa rätt. Motsvarande befogenhet har den som utövat anslutningsrätt
enligt 5 § förutsatt att hans fordran har företräde framför sökandens.

20
§ Paragrafen reglerar när handpenningen skall betalas och verkan av att
handpenningen eller köpeskillingen i övrigt inte betalas i föreskriven ordning
(jfr 41 § första och tredje styckena FfL och 21 § LfL).

Nuvarande
ordning. F. n. skall vid köp av fartyg som avses i 94 § UL genast betalas
handpenning eller ställas säkerhet (95 § 1 mom. UL). Försummas det, skall
fartyget genast ropas ut på nytt. Detta torde innebära, att anstånd med
lämnande av handpenning i princip inte fär medges. Denna regel lär dock
möjligen kunna frångås, om det är uppenbart att skada inte kan uppkomma för
sakägarna.

Beredningen.
Första stycket gäller handpenningen. Vad där sägs är tillämpligt även i fråga
om säkerhet för handpenning. Även framdeles bör enligt beredningens mening den
handpenning som inroparen har att betala lämnas utan dröjsmål. Viss uppmjukning
av det nuvarande kravet på omedelbar betalning motsvarande den som nyligen
införts vid exekutiv försäljning av fast egendom och luftfartyg förefaller
emellertid påkallad. En möjlighet för överexekutor att medge kortare anstånd
kan ibland leda till bättre försäljningsresultal. Enligt förslaget får överexekutor
på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen
tillfälle att anskaffa handpenning. Självfallet måste en sådan möjlighet
utnyttjas med försiktighet. Om det är troligt att kretsen av spekulanter kommer
att minska under väntetiden, bör överexekutor ej medge något uppehåll. Första
stycket har avfattats i enlighet härmed. Om handpenning ej lämnas när det skall
ske, är budet förfallet och fartyget skall utropas på nytt. Inroparen står
inte i något ansvar för budet. Staten, kommun, landstingskommun och
kommunalförbund, som enligt förslaget inte behöver lämna handpenning, blir på
det sättet bundna av anlaget bud alt de blir ersättningsskyldiga om köpet ej fuUföljs.

I
paragrafens andra stycke har beredningen tagit upp föreskrift, att inrop är ogUtigt
om inroparen inte fullgör sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjärde stycket.
Att avdrag fär ske för belopp som enligt överenskommelse skall avräknas följer
av 15 § första stycket i förslaget. Detta överensstämmer med vad som f. n.
gäller erUigt 95 § UL.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 128

Remissyttrandena.
Några remissinstanser önskar ytterUgare möjlighet att göra uppehåll i
förrättningen. Advokatsamfundet och Sjörättsföreningen i Göteborg har anmärkt,
att uppehåll bör kunna utverkas även för andra legitima ändamål än anskaffande
av handpenning. Som exempel nämns anskaffande av export- eller importlicens och
ombuds behov att rådgöra med huvudman. Advokatsamfundet menar, alt det inte
finns anledning att i lagtexten precisera uppehållsanledningarna. Sjörätlsföreningen
föreslär, att stadgandet uppmjukas så alt förrättningsmannen ges rätt att
efter egen prövning medge kort uppehåll i förrättningen, därest särskilda
omständigheter motiverar sådant uppehåll. Bankföreningen föratsätter för sin
del att den föreslagna bestämmelsen ej utesluter att överexekutor under
förfarandets gång även i övrigt skall kunna göra kortare uppehåll i
handläggningen.

Föredraganden.
Anstånd med lämnande av handpenning har tidigare i princip ej ansetts tiUåtet.
Förutsättning för uppehåll i handläggningen i detta syfte är enligt berednuigens
förslag att uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet. Förslaget
har motsvarighet i FfL och LfL. Jag delar beredningens uppfattning att samma
möjlighet bör öppnas vid exekutiv försäljning av skepp. Ytterligare uppmjukning
av möjligheterna till uppehåll anser jag ej vara motiverad. Enligt min mening
bör man inte sträcka sig längre i detta hänseende vid skeppsförsäljning än vid exelmtion
i fast egendom och luftfartyg. Föratom önskvärdheten av så långt möjligt samma
reglering för dessa slag av egendom tiUkommer, att alltför generösa uppehåU kan
äventyra resultatet av auktionen. Paragrafen har i departementsförslaget
tagits upp i överensstämmelse med beredningens förslag.

21
§ Bestämmelserna i denna paragraf, som har sin motsvarig het i 42 § FfL och 22
§ LfL, handlar om ny auktion.

Nuvarande
ordning. Eftersom täckningsprincipen inte gäller vid fartygsexekution, bestäms f.
n. ej något lägsta bud. överexekutor har ej heUer rätt att avvisa för lågt bud.
Det förutsätts, att fartyg som avses i 94 § UL blir sålt vid den exekutiva
auktionen. Men givetvis kan det inträffa, att det överhuvudtaget ej ges något
bud. Det är tveksamt, om överexekutor då bör utlysa ny auktion. Inrop blir
ogiltigt, om inroparen inte i lid betalar ogulden del av den kontanta
köpeskil-Ungen. Auktionsförrättaren skall i så faU enligt 95 § 3 mom. första
punkten UL genast ånyo utlysa auktion.

Föredraganden.
Förslaget innehåller i första stycket bestämmelser om när nytt försäljningsförsök
skall göras. I första punkten avses det faUet att godtagbart bud ej avgetts
eller att handpenning ej lämnats. Enligt min mening måste man räkna med, att
godtagbart bud ej alltid

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 129

kommer
att avges. I förslaget tas därför upp samma regel som beträffande fast
egendom, nämUgen att nytt försäljningsförsök skall göras om sökanden begär
det. Sökanden behöver inte bestämma sig omedelbart vid auktionen utan får en
veckas befänketid. Finns det flera exekutionssökande, skall nytt försäljningsförsök
göras, om nägon av dem yrkar det. Om någon av sökandena underlåter att
framställa sådant yrkande, kan det också inverka på vem som skall svara för tiUkom-mande
kostaader i anledning av ny auktion. På grund av bestämmelsema i 5 § andra och
tredje styckena bör sjöpanträttshavare, som begagnat eUer begagnar sin där
föreskrivna anslutningsrätt, anses jämställd med sökande i förevarande
avseende, överexekutor bör på lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet
på hans möjlighet att få tUl stånd ny auktion.

Därefter
tas i förslaget upp fallet att inroparen försummat sin skyldighet att betala
återstoden av köpeskUlingen sedan handpenningen erlagts. Ny auktion bör då håUas.
Den försumlige inroparen har lämnat handpenning eUer säkerhet som i allt fall
täcker dittills upplupna kostaader och det är därför oftast i sökandens
intresse alt nytt försäljningsförsök sker. Sökanden bör emellertid ha
möjlighet att avstå därifrån. Ny auktion bör därför inte kungöras förrän
sökanden fått tillfäUe meddela överexekutor, om han vill avstå. Finns flera
sökande, skaU ny auktion håUas, om inte samtiiga förklarar sig avstå. Även här
bör sjöpanttättshavare som begagnat eller begagnar sin anslutningsrätt
jämställas med sökande.

Förslaget
innehåller i andra stycket också i överensstämmelse med vad som gäUer för
fast egendom en bestämmelse som gör det möjligt att avbryta det exekutiva
förfarandet, om gjorda försäljningsförsök ej leder tUl resultat, överexekutor
får sålunda befogenhet att avvisa begäran om nytt försäljningsförsök, när två
auktioner hållils utan att skeppet blivit sålt och det saknas anledning antaga
att skeppet kan säljas inom rimlig tid. Som regel torde sökanden i denna
situation självmant avstå från vidare försäljningsförsök pä grand av de ökade
kostnaderna.

I
tredje stycket regleras förfarandet när ny auktion skall äga rum. Enligt 42 § FfL
och 22 § LfL får fordran anmälas till ny auktion även av den som försummat alt
göra anmälan i en tidigare omgång. Bevakning som skett för en auktion behöver
inte upprepas för senare auktion. Motsvarande föreslås skola gälla vid
skeppsförsäljning.

I
fjärde stycket föresläs en föreskrift om att utmätning skall gå åter, när nytt
försäljningsförsök inte skall göras. För den händelse särskilda medel influtit
eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder skall dock utmätningen
inte gå åter i den delen. Härmed åsyftas främst handpenning.

9 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 130

22
§ Förevarande paragraf reglerar användningen av handpenning, när inroparen
inte fullgjort sin betalningsskyldighet. Den har avfattats i nära anslutning
till 43 § FfL och 23 § LfL.

Nuvarande
ordning. Nu gällande bestämmelser om försumlig inropares skadeståndsskyldighet
finns i 95 § 3 mom. UL. De överensstämmer i sak med de bestämmelser som gällde
för fast egendom före 1912 års lagändringar. Fullgör inropare ej sin
betalningsskyldighet, skall fartyget säljas på nytt. Den försumlige inroparen
svarar för det belopp varmed köpeskillingen vid den nya auktionen understiger
den förra köpeskillingen med laga ränta därå och för kostnaden för den nya
auktionen. I fråga om ränta torde bestämmelsen innebära, att sådan skaU
beräknas efter sex procent från likviddagen för den första auktionen t. o. m.
samma dag för den nya auktionen. Är pant eller borgen ställd för köpeskUlingen,
torde överexekutor inte böra göra brak härav så snart inroparen brister i sin
betalningsskyldighet utan först om det visar sig behövligt med hänsyn till
resultatet av den nya auktionen. Ger den nya auktionen överskott, har den förre
inroparen inte rätt härtUl. Lagen reglerar ej, huruvida en försumlig inropare
blir fri från ansvar och kan återfå sin handpenning när högre bud avges eller
när den nya inroparen fullgör vad som åligger honom. Ej heller finns bestämmelse
för det fallet att försäljning inte kommer tiU stånd vid den senare auktionen.

Beredningen.
Förslaget behandlar i första stycket det fallet alt nj' auktion på fartyget
skall hållas, sedan inrop blivit ogiltigt erUigt 20 § andra stycket.
Handpenningen skall då tas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt
samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig
ränta därå från likviddagen t. o. m. den nya likviddagen och kostnaden för den
nya auktionen. Denna bestämmelse kompletterar beredningen med en föreskrift,
att den angivna regeln skall gälla även om ändrade förhållanden inttält. Som
tredje punkt i första stycket föreskrivs, att vad som inte behöver tas i
anspråk skall återlämnas när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.
Om samma person inropar fartyget vid båda auktionerna, måste han alltså på
nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.

Beredningen
har inte ansett det möjligt att i lag reglera det faUet att flera inropare
efter varandra försummar att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Om
fartyget inte blir sålt vid den nya auktionen, är det svårt att exakt bestämma
någon viss förlust som inroparen bör ersätta. Beredningen föreslår som sista punkt
i första stycket en föreskrift att hela handpenningen är förverkad om fartyget
ej blir sålt vid den nya auktionen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 131

Vidare
har beredningen uppmärksammat, att ny auktion ej hålls. Skilda anledningar härtUl
kan föreligga. Gäldenären kan ha betalt sin skuld. Exekutionssökanden kan
återkalla sin begäran eUer jämlikt 21 § första stycket andra punkten avstå från
nytt försäljningsförsök. För det fallet att någon ny auktion inte hälls
föreslår beredningen i andra stycket, alt handpenning skall användas tiU
betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Härmed avses främst
kostnaderna för den hållna auktionen. Återstoden av handpennmgen skall
återlämnas tiU den som inropade fartyget.

Vad
som sagts om handpenning skaU ha motsvarande tillämpning på säkerhet som
ställts for handpenning.

Remissyttrandena.
Hovrätten för Västra Sverige anmärker, att varken lagtext eller motiv ger lednuig
vid bedömandet av den mycket allmänt hållna regeln i första stycket andra
punkten att reglerna om ianspråktagande av handpenning också gäller om ändrade
förhållanden inträtt.

Advokatsamfundet
tar upp bestämmelsen i första stycket sista punkten om förverkande av
handpenning när fartyget ej blir sålt vid ny auktion. Eftersom annars förverkande
norraalt sker till kronan, anser advokatsamfundet det lämpUgt att det anges,
att handpenningen förverkas tUl borgenärerna eller att för\'erkad handpenning
skall fördelas såsom influten köpeskiUing.

Föredraganden.
Jag biträder de av beredningen föreslagna reglerna om ianspråktagande av
handpenning när ny auktion hålls därför att den förste inroparen ej fullgör sin
betalningsskyldighet.

Reglerna
skaU tUlämpas också om ändrade förhållanden har inträtt vid senare auktion. Det
har anmärkts, att innebörden härav ej är klar. Förslaget syftar t. ex. på att
skepp sjunkit i värde på grund av förhållandena på fraktmarknaden. Vidare kan
långivare, som vid den första auktionen var villig tUl avräkning, påfordra
kontant betalning. Det är enligt min mening inte praktiskt möjligt att ta
hänsyn lill sådana nya omständigheter vid bestämmandet av hur mycket av den
tidigare lämnade handpenningen som bör tas i anspråk. Bestämmelsen bör därför
gälla också i dessa situationer.

Blir
skeppet inte sålt vid ny auktion, bör hela handpenningen förverkas. Det har
förordats att lagtexten kompletteras så att därav framgår till vem förverkande
sker. Jag viU anmärka, alt det här självfallet inte är fräga om förverkande på
grund av brott. Bestämmelsen har också i beredningens förslag fått samma
utformning som motsvarande bestämmelser i FfL och LfL. Enligt min mening kan
tvekan inte råda om att försumUg inropares handpenning ingår bland de medel som
skall fördelas enligt 143 § UL, vare sig den tages i anspråk helt eller delvis,
och att den alltså tUlfaller sakägarna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 132

23 §
Paragrafen rör köpeskiUingsförddning och fullföljd av ta

lan. Den motsvarar 24 § första stycket första punkten och andra styc

ket LfL.

Föredraganden.
KöpeskUlingsförddning och vad som har samband därmed regleras i 6 kap. UL.
Vissa stadganden är givna särskUt för fartyg (se bl. a. 140 a § UL). Eljest tUlämpas
vad som gäller för lös egendom. I förslaget hänvisas i första stycket till vad
som enligt 143 166 §§ UL gäller beträffande fast egendom. I sak innebär detta
inte någon större avvikelse från gällande rätt. Jag återkommer härtUl i
motiveringen till UL-förslaget.

I andra stycket föreslås
en bestämmelse om klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga
om fördelning av köpeskUling och andra tillgängliga medel. Härom skall enligt
förslaget gälla vad som i UL föreskrivs för motsvarande mål som rör fast
egendom.

24 §
Paragrafen som motsvarar 48 § FfL och 25 § LfL reglerar

köparens betalningsskyldighet och rätt att ta skeppet i besittning när

auktionen överklagats. Bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande

lag.

Nuvarande
ordning. Köpeskilling för fartyg som överexekutor sålt skall betalas senast vid
förddnmgssammanträdet. Sammanträdet skall hällas fjorton dagar efter auktionen
(95 § 2 mom. första punkten och 140 § 1 mom. UL). Exekutiv auktion på fartyg
kan enligt 213 § 2 mom. första punkten UL överklagas genom besvär till
hovrätten. Hovrätten kan med anledning av besvären meddela beslut om inhibition
(218 § 3 mom. UL).

Beredningen.
Som första stycke har beredningen tagit upp en föreskrift, att köparen, även
om auktionen överklagas, skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjiirde
stycket.

I andra stycket anges
först, att köparen också äger komma i besittning av fartyget, om ej, innan han
blivit berättigad därtill, förordnande meddelats enligt 218 § 3 mom. UL.
Köparen blir enUgt 16 § femte stycket berättigad att komma i besittning av
fartyget, när köpeskillingen betalts till fullo. Ett därefter meddelat
interimistiskt förordnande kan inte medföra skyldighet för köparen att avträda
fartyget eller hindra honom från all avsegla därmed, oavsett om han faktiskt
tagit fartyget i besUtning eUer ej.

Beredningen påpekar, att
det kan vara förenat med olägenheter för inroparen att vara bunden av köpet i
avvaktan på att besvär över auktionen blir slutligt prövade. Eftersom inroparen
då inte kan få äganderätten till fartyget inskriven, har han i praktiken inte
möjlighet att använda fartyget som kreditobjekt. Har inhibition meddelats, kan
inroparen inte utnyttja fartyget utan får tvärtom räkna med kostnader

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 133

för
hamnavgifter m. m. För att minska olägenheterna för inroparen av ett
överklagande anser beredningen, att inroparen under vissa förutsättningar
skall få frånträda köpet. I andra punkten i andra stycket föreslås, att sådan
rätt skall inträda om hovrätten enligt 218 § 3 mom. UL meddelat interimistiskt
förordnande, enligt vilket inroparen ej får komma i besittning av fartyget,
och detta hinder ej är hävt inom tre månader från dagen för köpeskillingens
fördelning. Under denna tid kan hovrätten antas ha hunnit slutligt pröva målet.
Efter utgången av den angivna fristen skall inroparen, medan hindret alltjämt
består, äga göra anmälan hos överexekutor om att han frånträder köpet. När
inroparen är berättigad att frånträda köpet, skall han få tillbaka vad han
betalt jämte upplupen ränta.

Remissyttrandena.
Advokatsamfundet tar upp till diskussion läget då inroparen inte får överta
fartyget till följd av inhibition men likväl är bunden i tre månader innan han
får frånträda köpet. Med hänsyn tUl ingångna befraktoingar, anstäUd besättning
etc. kan detta innebära ytterst kännbara påfrestningar för inroparen, trots att
dröjsmålet har sin orsak i förhållanden som i princip avser formerna för
realisation av gäldenärens tillgångar och såsom sådana är inroparen
ovidkommande. Dessa kostnader kan inkludera så tunga poster som hamnriskförsäk-ring,
vakthåUning, kajavgifter, uppvärmning och belysning. Samfundet finner det inte
rimligt att dessa övervältras på inroparen. I förhållande till honom bör
kostnader, som belöper på inhibitionstiden, tas ut ur köpeskiUingen och sålunda
belasta borgenärskolleklivet.

Föredraganden.
Beredningens förslag syftar tiU att förbättra inroparens ställning, om han
till följd av inhibitionsbeslut inte får komma i besittning av skeppet.
Möjlighet ges nämligen åt inroparen att efter viss tid frånträda köpet. I sak
motsvarande föreskrifter finns numera också beträffande fast egendom och
luftfartyg. Jag är inte beredd att gå längre och, som förordats under remissbehandUngen,
låta inroparens kostnader för skeppet under inhibitionstiden tas ur
köpeskillingen. En sådan ordning är för övrigt inte genomförbar om någon
försäljning inte sker. Departementsförslaget har därför samma sakliga innehåll
som beredningens förslag.

Övergångsbestämmelser

Punkt
1. Det är nödvändigt, att skeppsförsäljningslagen träder i kraft samtidigt med
ändringarna i SjöL. Övergångsbestämmelserna har utarbetats från denna
utgångspunkt. När ikraftträdandet skall ske, är beroende bl. a. av Sveriges
tillträde tiU sjöpanträttskonventionen.

Punkt 2. Den nya lagen bör
tiUämpas när utmätning visserligen skett före ikraftträdandet men den utmätta
egendomen inte hunnit säl-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 134

jas
dessförinnan. På motsvarande sätt bör nya lagen tillämpas även vid exekutiv
försäljning under konkurs, oavsett om konkursen börjat före eller efter lagens
ikraftträdande.

Den
grundläggande principen i övergångshänseende blir sålunda, att skeppsförsäljnmgslagen
skall tillämpas, om auktion skall äga rum efter ikraftträdandet. Detta påkallar
uppmärksamhet från överexekutors sida, när auktion i ett vid ikraftttädandet anhängigt
mål skaU hållas först efter ikraftträdandet. Del förberedande förfarandet bör i
sådant fall ske i den ordning som skeppsförsäljningslagen föreskriver. I
förslaget har föreskrift härom tagits upp under 2 i övergångsbestämmelserna
(jfr punkt 1 i övergångsbestämmelserna till FfL och punkt 2 i övergångsbestämmelserna
lill LfL).

Punkt
3. I övergångsbestämmelserna till det till lagrådet remitterade
sjölagsförslaget upptas under 14 såsom ett första stycke en föreskrift, att den
i 264 § första stycket sjölagsförslaget angivna ordningen med visst tillägg
till pantbrevs belopp för ränta och andra tUläggsförpliktd-ser inte alltid
skall tillämpas beträffande inteckning som har beviljats enligt äldre lag. I
mål som aktuaUseras inom viss övergångstid skall sålunda på yrkande av sakägare
äldre lag tillämpas vid medelsfördelning. Under 15 i nämnda
övergångsbestämmelser meddelas en kompletterande föreskrift beträffande
inteckning som beviljats enligt äldre lag. Övergångsvis kan alltså i vissa fall
ränta komma att beräknas på äldre inteckning i stället för tillägg. Skeppsförsäljningslagens
regler om till-lägg bör vara tillämpliga på ett sådant räntebelopp. En
bestämmelse av denna innebörd las upp under förevarande punkt (jfr punkt 3 i
övergångsbestämmelserna lill FfL).

Punkt
4. Under denna punkt föreslås all äldre lag blir tillämplig på inroparens
förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed,
när auktion hållits före nya lagens ikraftträdande (jfr punkt 7 i
övergångsbestämmelserna till lagen, 1971: 495, om ändring i UL samt punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till LfL).

Punkt
5. Som jag tidigare framhållit bör bestämmelserna om tidsfrister för exekutiv
försäljning av skepp och om anstånd med försäljning inte gälla vid indrivning
av böter m. m. I enlighet härmed föreslår jag som punkt 5, att bestämmelserna i
3 § nya lagen inte skall ha lUl- lämpning vid uttagande av böter, viten, annan
med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, eller vid
indrivning av vissa kostnader som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i
samband med rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens
beslut skall återgäldas. Formuleringen är hämtad från punkt 9 i övergångsbestämmelserna
till FfL och punkt 5 i övergångsbestämmelserna till LfL (jfr också punkt 13 i
övergångsbestämmelserna tUl lagen, 1971: 495, om ändring i utsökningslagen,
1877: 31 s. 1). Regeln att tidsfristerna för försäljning inte behöver iakttas
kan, lika väl som förebUderna

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 135

tUl
regeln, tUlämpas även vid indrivning av belopp som skaU utges på grund av
förverkande eUer annan av brott föranledd särskild rättsverkan (jfr 1 kap. 3
och 8 §§ BrB).

Punkt
6. Övergångsvis måste en speciell grupp fartyg uppmärksammas nämligen de som
är intecknade enligt nuvarande ordning men som inte uppfyller minimimått för
skepp. Dessa båtar bör exekutivt jämställas med registrerade skepp. Som punkt 6
i övergångsbestämmelserna föreskrivs att nya lagen skall gälla beträffande
sådana båtar. Härmed avses att göra också övergångsbestämmelserna till
försäljningslagen tillämpliga, t. ex. punkt 5.

Punkt
7. Under denna punkt har jag tagit upp en övergångsbestämmelse som på vanligt
sätt anger hur hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i ny
lag skall tillämpas.

4.2
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Departementsförslaget
har i fråga om paragrafinddningen i huvudsak samma utformning som
beredningsförslaget. Några avvikelser föreligger emellertid. Sålunda gäller att
140 § kvarstår i beredningsförslaget men upphävs i departementsförslaget (se
härom nedan). Vidare gäller att departementsförslaget inte har några
motsvarigheter till beredningsförslagets ändringar i 212 och 219 §§. Härmed
sammanhänger att den av beredningen i 73 § 3 mom. föreslagna befogenheten för överexekutor
att beordra hem utmätt skepp inte har godtagits (jfr 3.3 och beredningens
betänkande s. 100 och 106).

56
§ Paragrafen innehåller bestämmelser om utmätningsmans behörighet.

Nuvarande
ordning. Gäldenärens hemvist är enligt 56 § 1 mom. UL generellt kompetensgrandande
faktum. Utmätningsmannen i den orten är behörig att verkställa utmätning såväl
av egendom som finns i hans distrikt som av egendom utom distriktet (jfr 66 § utsökningskungörd-sen,
1971: 1098; USK), Platsen där viss egendom finns är enligt 56 § 2 mom, första
punkten UL alternativt kompetensgrundande faktum som får åberopas beträffande
den egendomen. Andra punkten i 2 mom. innehåller en särskild alternativ kompetensregel
beträffande utmätning av penningfordran, som gäldenären har mot tredje man, s.
k. sekundogäl-denär. I det fallet kan utmätning verkställas av utmätningsman i
det distrikt där sekundogäldenären är. Söks utmätning hos en icke behörig
utmätningsman, får denne enligt 56 § 3 mom. UL i brådskande fall föranstalta
om interimistisk åtgärd enligt 60 a §, t. ex, säkerställa utmätning av lös
egendom genom att ta hand om den. Målet överlämnas därefter tiU behörig
utmätningsman. Enligt 56 § 4 mom, UL får Kungl, Maj:t ge utmätningsman
befogenhet alt, när fräga är om utmätning av fast egendom belägen på annan ort
än gäldenärens hemvist, eUer i andra sär-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 136

skUda
faU överlämna mål om utmätning, tUl annan behörig utmätningsman (jfr 68 § USK).
Detta avser överlämnande av mål innan egendom utmätts (jfr prop. 1963: 52 s. 84
och 69 § fjärde punkten USK).

I
56 a § regleras överlämnande av mål sedan utmätning skett. I anslutnmg tUl den
nyligen beslutade lagstiftningen om fastighetsexekution (se prop. 1971; 20 s.
294) upphävdes en bestämmelse som innehöU att, om utmätningsmannen i gäldenärens
hemvist tar fast egendom på annan ort i mät, målet alltid skall överlämnas till
utmätningsmannen i den orten för vidare handläggning. För lös egendom finns ej
motsvarande bestämmelse.

Beredningen
anför, att beträffande utmätning av fartyg gäller att såväl utmätningsmannen i
gäldenärens hemvist som utmätningsmannen där fartyget finns är behörig. I fråga
om fartyg bör emeUertid observeras, att fartygets hemort ej behöver
sammanfalla med gäldenärens hemvist. Vidare uppmärksammar beredningen det
fallet att fartyget är på resa utrikes eller mellan hamnar här i riket. Det
synes beredningen naturligt, alt utmätningsmannen där fartyget har sin hemort
blir behörig att utmäta det. Om ett fartyg är tiU sjöss, bör också
utmätningsmannen där fartyget väntas vara behörig oavsett om fartyget i stäUet
skulle föras till annan hamn. Beredningen anmärker, att den som är behörig att
utmäta fartyg också bör kunna ta ägarhypotek i fartyget i mät. Detta kan ha
betydelse, när man önskar att samtidigt mäta ut fartyget och ägarhypotek i
detta. Ägarhypotek kan också tas i mät av utmätningsmannen i den ort där
pantbrevet finns.

Beredningen
påpekar att, när fartyg som ej är tillgängligt har utmätts, det kan inträffa
att fartyget anländer till hamn som ligger utanför utmätningsmannens distrikt.
Bestämmelsen i 56 a § om överflyttning av mål angående utmätning av fast
egendom har numera upphävts. En dylik bestämmelse kunde vara mera motiverad
beträffande fartyg men beredningen har inte ansett sig f. n. ha anledning att
väcka förslag därom. I den angivna situationen får i stället den utmätningsman
som fattat beslutet om utmätning anlita utmätningsman där egendomen finns för
att verkställa följdåtgärder. Försäljningen skall ombesörjas av överexekutor,
under vilken den utmätningsman som beslutat om utmätningen lyder.

Beredningen
anför slutiigen, att i fråga om luftfartyg samma synpunkter gör sig gällande
som beträffande fartyg. Ändringen av 56 § omfattar därför även luftfartyg.

Remissyttrandena.
Göteborgs tingsrätt biträder beredningens förslag om utvidgning av
behörighetsreglerna i vad avser utmätningsman, där fartyget har sin hemort, men
ifrågasätter lämpligheten av bestämmelsen att utmätning får sökas på ort, dit
fartyget väntas. Tingsrätten vänder sig mot att utmätningen och försäljningen
kan komma att genomföras

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 137

av
utmätningsman och överexekutor, som saknar varje anknytning tUl gäldenärens
hemvist, fartygels hemort eller ort där fartyget finns.

Hovrätten
för Västra Sverige delar tingsrättens betänkligheter i fråga om behörighet att
utmäta fartyget för utmätningsman i den ort dit fartyget väntas. Skulle sådant
forum lUcväl tillskapas, bör enligt hovrätten möjlighet öppnas att vid behov
överlämna målet till annan behörig utmätningsman. Med anledning av att
förslaget omfattar även luftfartyg pekar hovrätten på att gällande
bestämmelser, såvitt hovrätten kunnat finna, inte reglerar luftfartygs hemort.

Föredraganden.
Mitt stäUningstagande till den principiella frågan om distansutmätning har jag
redovisat i det föregående (jfr 3.3). Här är det nu fråga om den närmare
regleringen av utmätningsmans behörighet.

Beredningens
förslag har inte mött annan eriman i denna del än att det ifrågasatts om
utmätningsman i ort dit fartyget eller luftfartyget väntas lämpligen bör ha
rätt att göra utmätning. Enligt min mening är det en naturlig följd av
godtagandet av dislansutmätning att utmätningsmannen i den ort till vilken man
har anledning anta att fartyget eller luftfartyget skall anlända blir behörig
att besluta om utmätning. Jag delar också beredningens uppfattning alt
utmätningsmannen i fartygets hemort bör tilläggas utmälningsbehörighet.
Motsvarande bestämmelse kan däremot, i vart fall inte för närvarande ges
beträffande luftfartyg, eftersom de inte har hemort i rättslig mening. Frågan
får övervägas på nytt om luftfartyg underkastas bestämmelser om hemort vid en
framtida översyn av luftfartygslagstiftningen.

Jag
erinrar om att endast registrerat svenskt skepp eller svenskt luftfartyg skall
kunna bli föremål för distansutmätning (jfr 3.3). Endast i fråga om sådan
egendom skall redan beslutet om utmätning ge förmånsrätt (77 § 2 mom. UL-förslaget).
I fråga om utländsk egendom eUer fartyg, som ej är infört i skeppsregistret,
blir distansutmätning inte till-låten. För utmätning av sådan egendom
förutsätts att egendomen är tUlgänglig. Utvidgningen av utmätningsmannens
behörighet får alltså ingen betydelse för den egendomen.

Om
distansutmätt skepp eller luftfartyg kommer till annan ort än den där utmätning
beslutats, finns det i och för sig skäl alt överlämna målet tUl
utmätningsmannen i den orten. Men UL tUlhandahåUer inte någon regel om det och
jag är inte beredd att nu ta upp detta spörsmål. Någon större olägenhet av att
målet kommer alt ligga kvar hos den som gjort utmätningen kan knappast uppstå
(jfr 71 § USK). Jag utgår emellertid från att, som beredningen antytt, frågan
kommer att prövas under beredningens arbete på en utsökningsbalk.

62 §
Denna paragraf behandlar den s. k. utmätningsordningen. Departementsförslaget
är helt likalydande med beredningsförslaget.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 138

Föredraganden.
Om utmätning skall äga rum för fordran med särskild förmånsrätt t. ex. på
grund av panträtt i fast egendom, luftfartyg eller reservdelar till
luftfartyg skall enligt första punkten i 2 mom. den egendomen utmätas om inte
borgenären hellre viU ta betalt ur annan egendom. Panthavaren är sålunda inte
hänvisad tUl att i första hand låta panten utmätas. Det står honom fritt att i
stället begära utmätning av annan egendom. Bestämmelsen får också ses mot
bakgrund av att utmätningssökanden själv får betala kostnaderna för den
händelse egendom av ifrågavarande slag utmäts men försäljning ej kommer till
stånd därför att lägsta budet ej uppnås. Enligt andra punkten i 2 mom. gäller
att, om utmätning skaU ske på en gång för fleras fordringar och viss egendom
häftar för borgenärs fordran på sätt nyss nämnts, borgenären ej för vad som kan
utgå ur den egendomen får ta betalt ur övriga tillgångar till förfång för annan
borgenär.

Förslaget
gÖr 2 mom, tillämpligt också på fartyg. Ingen skillnad görs mellan skepp och
båtar, ej heller mellan registrerade och oregistrerade fartyg. Fordran med särskUd
förmånsrätt kan gäUa aUa fartyg, som ej åtnjuter immunitet såsom statsfartyg.

EnUgt
3 mom. gäUer, att fast egendom eller luftfartyg eUer inlecknade reservdelar tUl
luftfartyg ej utan borgenärs begäran fär tas i mät för annan fordran än sådan
som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. Egendomen kan på grund av
täckningsprincipen förbli osäld, varvid sökanden får svara för kostnaderna. Med
hänsyn härtill bör borgenär, som ej har fordran förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen, själv få avgöra, om exekutionsförfarande skall inledas
mot egendomen. Förslaget vidgar bestämmelsen så att den också omfattar
registrerade skepp.

I
ett nytt 4 mom. tar förslaget upp föreskrift om att skeppsbygge i UL skall
likställas med skepp. UL-förslagets bestämmelser om registrerade skepp blir
följaktligen tUlämpliga på registrerade skeppsbyggen.

71
§ Paragrafen innehåller bestämmelser om utmätning i konkurrens med
handpanträtt och retentionsrätt. Departementsförslaget överensstämmer med
beredningsförslaget.

Föredraganden.
Frågan om exekution i egendom som är föremål för panträtt eller retentionsrätt
har behandlats utföriigt i det föregående (2.4 och 3.4). Förslaget lar i 1 mom.
i överensstämmelse med gällande lag först upp en bestämmelse att
handpanträtt eller retentionsrätt inte hindrar utmätning av egendomen för
annan borgenärs fordran. Likaledes i enlighet med gällande rätt skall
utmätningen medföra, att den som innehar egendomen är skyldig att ta emot
betalning i förtid. Sådan betalning skall ske i den ordning som anges i 6 kap. UL.
Härmed avses närmast 137 § UL samt 138 § UL-förslaget. Där ges reg-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:T67 139

ler
om utdelning av medel efter försäljning av utmätt lös egendom. Om utmätningen
avser registrerat skepp eller skeppsbygge, luftfartyg eller intecknade
reservdelar till luftfartyg bUr bestämmelsema i försäljningslagen och LfL samt
143166 §§ i UL och UL-förslaget tillämpliga.

Samma
exekutionsrättsUga regler bör i möjligaste mån tillämpas för panträtt i fast
egendom och panträtt i skepp. Jag föreslär, att 91 a § UL skall innehåUa regler
om utmätning av pantbrev som gäUer båda slagen av egendom. Hänvisningen tUl 91
a § i 5 mom. av förevarande paragraf skall därför omfatta även utmätning av
pantbrev i skepp.

73
§ Paragrafen reglerar tillsammans med 7476 §§ UL tUlvägagångssättet vid
utmätning av lös egendom.

Nuvarande
ordning. I 73 § 1 mom. UL anges att lös egendom som utmäts skall upptecknas och
värderas. Särskilda bestämmelser meddelas för utmätning av fordran eller
rättighet. I 2 mom. ges regler om hur utmätningsmannen skall förfara vid
utmätning av helt fartyg eller gods i fartyg. Enligt 3 mom. samma paragraf
skall dessa bestämmelser i tUlämpliga delar gälla även vid utmätning av
luftfartyg eller gods i sådant fartyg.

När
helt fartyg eller gods i fartyg utmäts, skaU utmätaingsmannen enhgt första
punkten i 2 mom. avfordra befälhavaren de handlingar som tjänar till upplysning
angående äganderätten till fartyget eller godset. Härmed avses vissa
skeppshandlingar, närmast nationalitets- och registreringscertifikat, mätbrev
samt certepartihandling, konossement och inlastningskvitto. Vidare skall
utmätningsmannen av befälhavaren begära uppgift om de fordringar, för vilka
fartyget eUer godset häftar enligt 11 kap. SjöL, dvs. fordringar som är
förenade med sjöpantrält. Att uppgifter avfordras vederbörande är emellertid
inte något villkor för att utmätningen skall vara fullbordad.

Vissa
fordringar hör så nära samman med fartyget eller gods i fartyget alt de
ansetts böra träffas av utmätaingen, om borgenären framställer sådant yrkande.
Härom ges regler i 2 mom. andra och tredje punktema. Bestämmelserna gäller
utestående ogulden frakt och fraktbelopp, som innehas av befälhavaren eller
redarens agent. I dessa belopp kan sjöpanträtt göras gäUande enligt 272 §
första stycket SjÖL. Vidare omfattas vissa ersättningsbelopp, som enligt 268 §
eller 278 § SjöL tillkommer redaren eUer godsets ägare. EnUgt 268 § SjöL
omfattar sjöpanträtt bl. a. vissa redarens fordringar på ersättning eller
haveribidrag i anledning av skador och på ersättning för bärgning. Är lastägare
berättigad till ersättning för gods som gått förlorat eller skadats eller har
gods under resa blivit sålt för fartygets behov eller för annan lastägares
räkning, har borgenär med sjöpanträtt i det inlastade godset motsvarande rätt
till den lastägaren tillkommande ersättningen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 140

Om
uttnätningssökanden framställer yrkande därom, skall ersättning av angivna slag
uppbäras av utmätningsman eller av syssloman som av utmätningsman förordnas därtUl.
Utmätningsman skall utan dröjsmål meddela förbud för den som har att betala
eller redovisa beloppet att utge något till annan än utmätningsmannen eller
sysslomannen.

Vid
utmätning av fartyg torde utmätningsmannen i allmänhet låta försegla fartygets
roder och sätta utmätningssigill på lämpliga ställen (jfr 74 § UL). I vissa faU
behövs mer ingripande åtgärder för att säkerställa utmätningen. Härvid kan en
viktig maskindel avlägsnas, fartyget låsas fast med kätting eller vakthållning
ordnas. Kostnaderna härför skall förskjutas av sökanden, om överexekutor eller
utmätningsman påkallar det. Vidare brakar tuU- och hamnmyndigheterna
underrättas. Det förekommer, att utmätningsmannen delger tullmyndighet förbud
att låta fartyg avgå sedan exekutiv åtgärd vidtagits. Detsamma gäller kvarstad.
Några särskilda bestämmelser om samverkan mellan de exekutiva myndighetema och
tuU- och hamnmyndighet finns emellertid inte.

Beredningen
erinrar om att frakt inte längre skaU bU föremål för sjöpantrält. Vidare skall sjöpantrält
inte gälla i fordran på grand av skada på fartyg, last eller resgods eller i s.
k. befälhavareförbindelser. De nuvarande andra och tredje punkterna i 73 § 2
mom. skall därför utgå. Sådana ersättningar får framdeles utmätas som vanliga
fordringar. Dessa båda punkter gäller endast fartyg. Enligt beredningen bör då
2 mom. göras direkt tillämplig på luftfartyg och gods i luftfartyg.

Beredningen
erinrar om alt i 73 § 2 mom, UL f, n. talas om utmätning av "helt
fartyg". Det synes enligt beredningen ej behövligt att särskilt ange att
det är hela fartyget som utmäts. Vid utmätning av andel i fartyg skall
tillämpas vad som gäller om utmätning av rättighet.

I
beredningens förslag föreskrivs i 2 mom. som första punkt beträffande
utmätning av fartyg eller luftfartyg eller gods i sådan egendom, att
befälhavaren eller ägaren pä anmodan skall tillhandahålla vissa handlingar. De
handlingar som skall överlämnas till utmätningsmannen är sådana som visar
äganderätten eller eljest rör den utmätta egendomen. Vidare åligger det
befälhavaren eUer ägaren alt uppge vilka som har fordran som bör iakttas vid
den utmätta egendomens försäljning. Föreskriften har sin förebild i 4 § FfL.
Utöver vad som nu gäller skall alltså bl. a. uppgift lämnas om fartygels
belåning. Förslaget ålägger både ägaren och befälhavaren uppgiftsplikt och
omfattar således även fall då fartyget är i ägarens omedelbara besittning.

Beredningen
påpekar, att befälhavaren ofta inte känner till inteckningsbelastningen.
Omhändertagande av handlingar skall emellertid inte utgöra villkor för att
utmätningen skall medföra förmånsrätt (jfr

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 141

77
§ 2 mom. i förslaget). Vägran att utlämna handlingarna är ej att anse som
överträdelse av myndighets bud som avses i 17 kap. 13 § brottsbalken. Ej heller
kan vite användas, vilket beredningen anser ofta skulle vara ett otjänligt
påtryckningsmedel här. Däremot får utmätningsman använda fysiskt våld (t. ex.
med hjälp av låssmed), om ägaren eller befälhavaren vägrar att lämna ut
handlingar.

Som
andra och tredje punkter i 2 mom. föreslår beredningen bestämmelser om alt på
anmodan ägaren eller befälhavaren skall överlämna pantbrev eller annan
inteckningshandling som han innehar och att handlingen därefter inte fär
pantförskrivas utan överexekutors tillstånd. Beträffande inteckning i fartyg
torde, fastän uttrycklig bestämmelse saknas, ägaren f. n. inte vara berättigad
att till skada för utmätnings-borgenären pantsätta inteckning, som han har
inneliggande vid utmätningen. Om ägarhypotek införs beträffande fartyg, berörs
utmätningssökanden knappast av pantsältning efter utmätning. Beträffande fast
egendom finns i 4 § andra stycket FfL regler av samma innehåll som här tagits
upp i andra och tredje punkterna i 2 mom. Det är ur ordningssynpunkt av vikt,
att obelånade pantbrev kan omhändertas. Härtill kommer, att pantsättning strax
före försäljning lätt medför praktiska olägenheter.

Beredningen
har i sitt förslag som 3 mom. tagit upp bestämmelse om rätt för överexekutor
att ålägga ägaren att låta föra fartyg eller luftfartyg till plats som överexekutor
bestämmer. Bestämmelsen avser närmast fartyg eller luftfartyg som blivit
föremål för distansutmätning (jfr 2.3).

Remissyttrandena.
Svea hovrätt framhåller, att 2 mom. tydligen närmast avser registrerat fartyg,
vilket bör framgå av lagtexten.

Generaltullstyrelsen
vitsordar, all det förekommer, att utmätningsman delger tullmyndighet förbud
att låta fartyg avgå sedan exekutiv åtgärd vidtagits. Några uttryckliga
föreskrifter om samverkan mellan de exekutiva myndigheterna och tullmyndighet i
sådana fall finns emellertid inte. Såvitt styrelsen har sig bekant har det
aldrig förekommit att utklarering begärts hos tullmyndighet för fartyg så länge
det varit föremål för exekutiva åtgärder. Tullmyndighetema har sålunda inte
ställts inför situationen att behöva vägra utklarering av sådana fartyg. Det kan
emellertid enligt styrelsen tänkas uppkomma fall då redare viU undandra sig
exekutiva åtgärder beträffande ett fartyg. I sådana fall antar styrelsen, att
inställande av tullklareringsförrättningar avseende fartyget skulle utgöra ett
tämligen effektivt medel för fartygets kvar-hållande. En sådan åtgärd synes
emellertid styrelsen vara så ingripande, alt den ej lämpligen bör komma ifråga
utan uttryckligt stöd i lagbestämmelse. Anses det att samverkan i nämnda
hänseende bör äga ram mellan tullmyndigheterna och de exekutiva myndigheterna,
bör detta

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 142

därför
enligt styrelsens menmg tydligt anges genom särskild bestämmelse i exempelvis UL.

Föredraganden.
I 73 § 2 mom. ger beredningen föreskrifter för utmätningsman vid utmätning av fartyg,
luftfartyg eUer gods i fartyg eller i luftfartyg. Bestämmelsema som i aUt
väsentligt lämnats utan erinran vid remissbehandlingen och huvudsakUgen
överensstämmer med vad som nu gäller har tagits upp i enlighet med beredningens
förslag. Jag vill anmärka att bestämmelsema är tUlämpliga inte bara på skepp
utan också på andra fartyg, låt vara alt alla föreskrifter då ej kan tiUämpas.
Sålunda blir bestämmelser om omhändertagande av pantbrev och om förbud mot
pantförskrivning aktueUa endast vid utmätning av registrerat skepp. Likaså
måste frågan vUka äganderättshandlingar o. dyl. som bör tillhandahållas
utmätningsmannen avgöras från fall lill fall. Beredningens exemplifiering kan
härvid tjäna till ledning för de exekutiva myndigheterna. Generaltullstyrelsen
har dragit upp spörsmålet om samverkan mellan utmätningsman och tullmyndighet
för att hindra utmätt fartyg att avsegla och ifrågasatt om inte bestämmelser
härom bör föras in i UL. EnUgt vad som vitsordas har samverkan mellan de båda
myndigheterna löpt utan svårigheter trots avsaknaden av bestämmelser. En sådan
ordning är emellertid enligt min mening inte helt tUlfredsstäUande. Jag avser
därför att i tiUämpningsföreskrifter föreslå bestämmelser som reglerar samverkan
meUan berörda myndigheter.

Departementsförslaget
saknar motsvarighet till beredningens som 3 mom. upptagna bestämmelse om
befogenhet för överexekutor att beordra hem utomlands utmätt svenskt skepp
eller svenskt luftfartyg. Jag har inte biträtt beredningens förslag i den
delen. Jag hänvisar till avsnitt 3.3.

77 §

Föredraganden.
Denna paragraf motsvarar delvis 77 § i beredningens förslag. I enlighet med
vad jag anfört under avsnitt 3.3 tar departementsförslaget här upp
bestämmelser om distansutmätning. Utmätning av registrerat svenskt skepp,
svenskt luftfartyg eUer intecknade reservdelar till sådant fartyg skall
således medföra förmånsrätt redan när beslutet om utmätning meddelas. Den rätt
som vuimits genom utmätningen gäller som panträtt, om egendomen utmäts utomlands
innan den tagils om hand. TiU skUlnad från beredningens förslag tar
departementsförslaget emellertid ej upp bestänundse om att preskription av
sjöpanträtt avbryts först av att distansutmätningen blivit säkerställd. Sådan
bestämmelse har meddelats i 248 § i det till lagrådet remitterade sjölagsförslaget.

I
paragrafens sista mom. (3 mom. gällande lag och 4 mom. förslaget) föreslås en
redaktionell ändring.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 143

88
c § Departementsförslaget överensstämmer med beredningsförslaget.

Föredraganden.
I 88 c § 2 och 3 mom. UL ges föreskrifter om tidsfrister och anstånd vid
försäljning av ulmätt lös egendom. För fartyg som skall säljas av överexekutor
föreskrivs där särskilda tider. Beträffande åter tid för försäljning av
luftfartyg och intecknade reservdelar tUl luftfartyg eller av fast egendom
hänvisas i 4 mom. till särskUda bestämmelser (se 3 § LfL och 11 § FfL). I
fråga om registrerat skepp har jag föreslagit bestämmelser i ämnet i 3 §
förslaget tUl skeppförsäljningslag. De nuvarande specialbestämmelserna för
fartyg i 88 c § 2 och 3 mom. skall därför utgå och 4 mom. kompletteras med
erinran om att det finns särskUda bestämmelser även beträffande tiden för
försäljning av registrerat skepp. I fråga om skepp, som ej är registrerat, och
om båtar skall tillämpas vad som gäller om utmätt lös egendom i allmänhet. Vad
som sägs om skepp gäller här liksom eljest också skeppsbygge (62 § 4 mom. UL-förslaget).

88 d
§ Departementsförslaget överensstämmer med berednings

förslaget.

Föredraganden.
Det föreskrivs f. n. i 1 mom., att frågan om utmätt egendoms försäljning
förfaller, om utmätningssökandens fordran och den kostnad för vilken sökanden
svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts. I denna regel har nu gjorts
reservation för fall då sjöpanträttshavare utan att vara exekutionssökande
begärt att den exekutiva försäljningen skall ske för hans fordran. Regler om
att sjöpanträttshavare kan framställa sådan begäran har tagits upp i 91 c § UL-förslaget
och 5 § förslaget till skeppsförsäljningslag.

89 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

slaget.

Föredraganden.
I 2 mom. har första punkten, som nu beträffande försäljning av luftfartyg och
intecknade reservdelar till sådant fartyg hänvisar till särskUd lag (LfL),
kompletterats beträffande försäljning av registrerat skepp med hänvisning till
den föreslagna skeppsförsäljningslagen. I 2 mom. andra och tredje punkterna
innehåller förslaget bestämmelser om att överexekutor skall sälja andel i
registrerat skepp, luftfartyg och reservdelar liksom vUlkorlig äganderätt tUl
sådan egendom eUer tiU andel däri. Försäljningen skall ske i den ordning som
gäller för försäljning av rättighet (jfr avsnittet 3.2.2).

90 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

slaget.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 144

Föredraganden.
Enligt 90 § 3 mom. första punkten UL skaU auktion på fartyg som avses i 94 §
förrättas av överexekutor. I andra punkten sägs, att auktionen skall kungöras
så som i UL föreskrivs för annan lös egendom.

Registrerat
skepp skall enligt 1 § första stycket förslaget tUl skeppsförsäljningslag
säljas av överexekutor på offentlig auktion. Bestämmelser om kungörande av
auktion på sådant fartyg har tagits upp i 6 § nämnda lagförslag. Enligt
förslaget upphävs därför 90 § 3 mom. UL.

91
§ Departementsförslaget överensstämmer med beredningsförslaget.

Nuvarande
ordning. Paragrafen innehåller i 3 mom. föreskrifter om kungörelse angående
exekutiv försäljnuig av fartyg eller gods i fartyg. I 4 mom. ges i huvudsak
motsvarande föreskrifter beträffande försäljning av gods i luftfartyg. Enligt 6
mom. skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis, när fråga är om förs'äljning
av fartyg som blivit infört i fartygsregistret eller av egendom, vilken hör tiU
sådan näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning.

Föredraganden.
I förslaget upphävs 91 § 3 mom. UL. Beträffande registrerat skepp skall i
stället gälla 6 och 7 §§ av den föreslagna skeppsförsäljningslagen. I fråga om
fartyg, som ej är införda i skeppsregistret, och gods i fartyg skall enligt
förslaget i stället tUlämpas de nuvarande bestämmelserna i 4 mom. (3 mom. i
förslaget).

Bestämmelserna
i 6 mom. (5 mom. i förslaget) om skyldighet för auktionsförrättaren alt skaffa gravationsbevis
vid försäljning av registrerat fartyg utgår också ur UL enligt förslaget.
Behövlig föreskrift därom avser jag att i stället ta upp i tiirämpningsföreskrifter
tUl skeppsförsäljningslagen.

91
a § I denna paragraf upptas de bestämmelser rörande utmätning av pantbrev i
skepp (och skeppsbyggen) som behandlats i det föregående (jfr avsnitt 3.2.3). Bestämmelsema
följer i huvudsak motsvarande bestämmelser om utmätning av pantbrev i fast
egendom.

91
b § Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet, när utmätningsman skall
pantförskriva pantbrev i fast egendom. Bestämmelserna ändras genom förslaget
så att de blir tUlämpliga även vid pant-förskrivning av pantbrev i skepp.

91 c
§ Departementsförslaget överensstämmer med beredningsförslaget.

Föredraganden.
Som utvecklats tidigare (3.6.2) har jag velat underlätta för sjöpanträttshavare
att komma tUl sin rätt, när konkursförvaltare eller borgenär inlett exekutivt
förfarande mot skepp som svarar för sjö-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 145

panträtt.
Om sjöpanträttshavarens fordran är ostridig eller styrks, får han begära, att
skeppet skall säljas för hans fordran. Även om frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller, skall det exekutiva förfarandet fortgå.
Bestämmelserna i detta ämne i 5 § förslaget tiU skeppsförsäljnmgslag avser
endast registrerade skepp. Också andra fartyg kan emellertid ådra sig
sjöpanträtt. Sådan panträtt kan vidare gälla i gods i fartyg. Förslaget tar
därför i 91 c § upp motsvarighet tUl nämnda bestämmelser i skeppsförsäljningslagen.
Paragrafen gäUer tUl förmån för den som har fordran förenad med sjöpanträtt i
annan egendom än registrerat skepp.

92 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

slaget.

Föredraganden.
I denna paragraf ges bestämmelse om försäljning av utmätt lös egendom som är
besvärad av handpant- eller retentionsrätt. Jag har behandlat spörsmålet under
avsnittet 3.4. De bestämmelser om försäljning av andel i fartyg och luftfartyg
som nu är upptagna i 92 § 2 mom. UL kan utgå. I den del lagrammet umehåller
föreskrifter om upplysningar som skall lämnas vid auktionen är det min avsikt
att stadgande härom skall ges i administrativ ordning.

93 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

slaget.

Föredraganden.
I 93 § 2 mom. regleras utmätningsmans skyldighet att avvisa för lågt bud.
Beträffande försäljning av lös egendom gäller som regel, att inrop inte får
godtas om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan
uppnås. Fartyg som avses i 94 § 1 mom. UL sådana som har minst 20
registertons dräktighet eUer eljest är registrerade är emellertid
undantagna. Försäljning av registrerat skepp som på det hela taget motsvarar
vad som åsyftas med den nuvarande hänvisningen tUl 94 § 1 mom. UL regleras i skeppsförsäljningslagen.
Det framgår av 89 § 2 mom. UL-förslaget. I 19 § första stycket andra punkten skeppsförsäljningslagen
ges en bestämmelse för att hindra att registrerat skepp säljs till underpris. I
93 § görs nu inget undantag för fartyg.

94 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

laget.

Föredraganden.
I 1 och 2 mom. finns bestämmelser om auktions-förrältarens åligganden vid
försäljning av fartyg med en dräktighet av minst 20 registerton eller av annat
fartyg som är infört i farlygsregistret. Auktionsförrättaren skall enligt 1
mom. läsa upp anskaffat gravationsbevis, ange när köpeskillingen sist skall
betalas, anmana närvarande borgenärer att anmäla fordringar samt upplysa om
anmälda fordringar.

10 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 146

Enligt
2 mom. skall han innan auktionen avslutas meddela tid och plats för
fördelningssammanträde. I 3 mom. sägs, att 1 mom. har motsvarande tillämpning
vid försäljning av egendom, vUken hör tUl sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinleckning.

Bestämmelserna
1 och 2 mom. motsvaras närmast av 9 § första och andra styckena samt 15 och 16 §§
skeppsförsäljningslagen. Här har därför utan ändring i sak endast behållits
föreskrift om vad auktionsförrättaren skall iaktta vid försäljning av egendom vUken
hör till sådan näringsverksamhet som kan omfattas av förelagsinteckning.

95 §

Föredraganden.
Paragrafen rör f. n. försäljning av sådana fartyg som avses i 94 §. Den
reglerar handpenning och betalning, påföljden om köparen ej fullgör sina
förpliktelser, och rätten för köparen att komma i besittning av fartyget.
Paragrafen ersätts av bestämmelser i skeppsförsäljningslagen (se 15 och 16 §§,
20 § andra stycket och 22 §) och upphävs därför i överensstämmelse med
beredningens förslag.

96 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningsför

slaget.

Föredraganden.
Här regleras f. n. tidpunkten för betalning av utmätt lös egendom utom för
fartyg som avses i 94 §. Som en följd av. att registrerat skepp förts under skeppsförsäljningslagen
skall undantaget för sådana fartyg utgå ur bestämmelsen. Denna skall i stället
gälla all lös egendom som förevarande kapitel i UL omfattar (jfr 89 § 2 mom.).

96
a § Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Föredraganden.
Förevarande paragraf innehåller i 1 mom. bestämmelser om
underhandsförsäljning. I enUghet med vad som utvecklats i avsnittet 3.6.1 avser
bestämmelserna bl. a. fartyg, som ej är införda i skeppsregistret dvs. oregislrerade
skepp och skeppsbyggen och båtar samt gods i fartyg eller luftfartyg. Som
anförts tidigare föratsätts för underhandsförsäljning av ifrågavarande egendom
att denna inte kan antas vara föremål för okänd sjö- eller luftpanträtt.

I
paragrafens 3 mom. har vidtagits en redaktionell jämkning.

138
§ Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Nuvarande
ordning. Den som har med besittning förenad panträtt i lös egendom kan enligt
71 § UL förklara sig nöjd med alt hålla sig till köpeskUlingen. Han får då
enligt 138 § betalning ur köpeskUlingen inom

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 147

den
tid som etUigt 137 § gäller för utmätningssökanden. Panthavaren har därvid
företräde framför vanlig utmätningsborgenär. Detsamma gäUer sådan panthavare
som enligt 71 § UL alllid är skyldig att håUa sig tUl köpeskillingen, dvs. den
som har panträtt i fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg. I dessa fall gäUer
dock att, om annan borgenär yrkar betalning för fordran som skall utgå med
förmånsrätt framför panthavarens, pantaavaren får betalning i den ordning som
anges i 140 eller 141 § UL, dvs. efter fördelningssammanträde.

Föredraganden.
Förevarande paragraf har samband med 71 och 92 §§, Enligt 71 § i förslaget är
den som innehar gäldenärs lösa egendom såsom handpant eUer med retentionsrätt
skyldig att ta betalning i förtid i den ordning som anges i 6 kap. Som jag nyss
anfört skall enligt 92 § i förslaget försäljning ske med förbehåll att köpeskUlingen
förslår till betalning av panthavarens eller retinentens fordran. Leder
förfarandet tUl försäljning, skall enligt första punkten i förevarande
paragraf betalnuig ske i den ordning som anges i 137 §. Handpanthavare och retinent
skall alltså regelmässigt få betalt senast inom två veckor efter försäljningen.
Fördelningssammanträde behöver inte hållas. Finns fordran som är förenad med
sjö- eller luftpanträtt, skall dock enligt andra punkten i förevarande paragraf
gälla vad som föreskrivs i 141 § 2 mom. i förslaget. Liksom f. n. skall aUtså särskUt
sammanträde sättas ut för fördelning av köpeskillingen och i övrigt iakttas vad
som föreskrivs i sistnämnda lagram.

Den
nuvarande hänvisningen tUl 140 § UL skall utgå. De särskUda reglema i UL om
fördelning av köpeskUling för fartyg som sålts av överexekutor skall nämligen
upphävas enligt förslaget. I stället är avsikten att motsvarande bestämmdser i
fråga om fast egendom skall tillämpas (jfr 23 § första stycket skeppsförsäljningslagen).

139
§ Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Nuvarande
ordning. Första punkten i 1 mom. av denna paragraf reglerar rätten tUl
betalning om borgenär har annan panträtt än handpanträtt eller retentionsrätt
och utmätning av lös egendom skett för annan borgenärs fordran. Därvid
hänvisas lill vad som anges "nedan", dvs. i efterföljande paragrafer.
Förutsättning för ifrågavarande panthavares eller retinents rätt till betalning
är, att han framställt yrkande om betalning före auktionen eller, om egendomen
sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. Andra t. o. m. fjärde
punkterna i 1 mom. behandlar inleckningshavares rätt lill betalning, när
utmätt egendom svarar för företagsinteckning. Femte punkten i 1 mom. behandlar
den situationen att fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas
exekutivt under konkurs. Härvid skall borgenär, som för sin fordran

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 148

har
förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen, få betalning ur köpeskUlingen,
om han framstäUer yrkande därom före auktionen. I 2 mom. regleras f.n. hur ej
anmäld fordran på grand av inteckning i fartyg skall beräknas.

Föredraganden.
TiU följd av den föreslagna ändringen i 138 § måste tUlämpningsområdet för 139
§ 1 mom. första punkten inskränkas tUl att avse borgenär som har sjöpanträtt i fartyg,
som ej är infört i skeppsregistret, eller i gods i fartyg samt borgenär som
har luftpanträtt i gods i luftfartyg. Någon annan form av panträtt utan
besittning torde ej förekomma. Bestämmelsen har ändrats i enlighet härmed.

Med
hänsyn tUl det snäva tUlämpningsområdet som den nuvarande första punkten i 1
mom. föreslås få har bestämmelserna i andra t. o. m. fjärde punkterna tagits
upp som ett särskilt mom., 2 mom.

Den
speciella situationen vid exekutiv försäljning under konkurs som avses i
nuvarande 1 mom. femte punkten föreslås reglerad i 3 mom. Sistnämnda
bestämmelser omfattar nu aUa fartyg men måste inskränkas till fartyg, som ej är
infort i skeppsregistret, samt gods i fartyg eller i luftfartyg. Såvitt avser
registrerat skepp finns bestämmelser i 10 § andra stycket andra punkten skeppsförsäljningslagen.
Om sådant skepp skall säljas exekutivt under konkurs och skeppet tUlika är
utmätt, skall i sakägarförteckningen tas upp fordringar med förmånsrätt enligt
10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen.

Även
i förevarande sammanhang bör borgenär, vars fordran är förenad med sådan
förmånsrätt, ha rätt tUl betalning. I förslaget har tagits upp motsvarande
hänvisning tUl 1012 §§ förmånsrättslagen.

Förslaget
att fartyg, som faller utanför skeppsförsäljningslagens till-lämpningsområde,
och gods i fartyg eller i luftfartyg skaU kunna säljas under hand (se 96 a § 1
mom. ovan) måste uppmärksammas här. Den tidpunkt då yrkande om betalning sist
måste framställas har av den anledningen angetts genom hänvisning tUl vad som
enligt 1 mom. i förevarande paragraf skall gälla för den som har sjö- eller
luftpanträtt.

Nuvarande
2 mom. föreslås få sin motsvarighet i 12 § andra stycket skeppsförsäljningslagen.

140
§

Föredraganden.
Paragrafen innehåUer nu bestämmelser om sammanträde för köpeskUlingens
fördelning efter försäljning av fartyg genom överexekutors försorg.

Enligt
23 § första stycket förslaget till skeppsförsäljningslag skall vad som i
143166 §§ UL föreskrivs om fördelning av köpeskUling m. m. beträffande fast
egendom ha motsvarande tillämpning i fråga om egendom, som sålts enligt skeppsförsiUjningslagen
(jfr 24 § första stycket LfL). Förevarande paragraf bör därför kunna upphävas.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Piop. 1973:167 149

140 a
§

Föredraganden.
I paragrafen meddelas en föreskrift om fördelning av ersättningsbelopp som försumUg
inropare av fartyg, vUket sålts av överexekutor, är skyldig att utge. Detta
regleras i fortsättningen i 22 § skeppsförsäljningslagen samt 23 § samma lag,
såvitt sistnämnda lagram hänvisar tiU 143 § UL. Följaktligen kan 140 a § UL i
överensstämmelse med beredningens förslag upphävas.

141 §
Departementsförslaget överensstämmer med beredningens

förslag.

Föredraganden.
När lös egendom sålts på auktion, skall enligt 2 mom. i 141 § UL sammanträde
för köpeskillingens fördelning sättas ut, om annan än sökanden gjort anspråk på
betalning enligt vad som sägs i 139 § eller, när flera är sökande, någon av dem
påstått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. Bestämmelsen gäller ej
egendom som avses i 140 § UL, dvs. fartyg som säljs av överexekutor.

Av 6
och 23 §§ skeppsförsäljningslagen följer, att fördelningssammanträde blir obUgatoriskt
efter försäljning av registterat skepp. Bestämmelsema i 141 § 2 mom. skall i
enlighet härmed begränsas tiU att gälla endast lös egendom som sålts på auktion
enligt reglema i UL. Förslaget anger detta genom hänvisning till 5 kap. UL.

151
§

Föredraganden.
I denna paragraf ges föreskrifter om förfarandet vid fördelning av köpeskilluig
m. m., när fråga är om gUtighet av fordran eUer inteckning. Dessa frågor har
jag förat behandlat i avsnitt 3.7. Som jag där utvecklat bör överexekutor vara
skyldig att i vissa fall själv avgöra tvister i samband med
köpeskillingsfördelningen. Bestämmelser härom har tagits upp i ett nytt 3 mom.
Föreskrifter om förfarandet finns i andra t. o. m. fjärde punkterna i 3 mom.

Som
andra punkt har tagits upp föreskrift, att talan anses väckt när part
framställde sitt yrkande. Härmed avses yrkande om betalning ur den utmätta
egendomen. Sådant yrkande har som regel framställts genom ordinär bevakning i
målet på ett tidigare stadium men kan undantagsvis komma att framstäUas först i
samband med köpeskillingens fördelning. Av bestämmelsen framgår, att stämning
eller annan formaUtet inte krävs.

Om
bevisning skall enligt tredje punkten gälla vad som enligt RB föreskrivs för
tvistemål, överexekutor skall sålunda bl. a. få höra vittnen på ed.

Med
hänsyn tiU den säregna partställning som kan förekomma har jag inte ansett
lämpligt att föreskriva tillämpning av RB;s bestämmelser om parts utevaro.
Förfarandet företer flera likheter med anmärknings-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 150

processen
i konkurs och efter mönster av 211 § tredje stycket KL införs i förslaget som
fjärde punkt i 3 mom. en bestämmelse om att parts utevaro från förhandling inte
skall utgöra hinder för handläggning och avgörande av tvisten.

Förslaget
har alltså endast ett fåtal processuella bestämmelser om förfarandet. Jag har emeUertid
i likhet med beredningen ansett de regler jag nu redogjort för vara tilhäckliga.
Jag har nämligen den uppfattningen, att detaljerade bestämmelser för
handläggningen skulle motverka syftet att få ett i egentiig mening förenklat
förfarande.

Slutligen
vill jag anmärka att nuvarande 3 mom. med en redaktionell jämkning lagils upp
som 4 mom,

198
§ Paragrafen rör verkstälUghetskostnader vid utmätning, medan efterföljande
199 § gäller kostnaderna för annan verkställighet än den som sker genom
utmätning.

Nuvarande
ordning. Enligt 198 § 1 mom. första punkten skall exe-kutionskoslnaden för
utmätning och det fortsatta förfarandet utgå ur köpeskillingen för den utmätta
egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Kan kostnaden
inte tas ut på det sättet, skall den betalas av utmätningssökanden eller, om
den avser åtgärd som annan begärt, av denne och får omedelbart utmätas. Enligt
198 § 3 mom, är den som begär utmätaing skyldig att förskjuta kostnaden för
åtgärden. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär
åtgärden, om utmätningsmannen eUer överexekutor påkallar det. Verkställighetskoslnad
för kvarstad torde f. n. inte omfattas av regleringen. Inte heUer enligt 199 §
UL torde sökanden få ersättning för kostnaden för verkställighet av kvarstad.

Föredraganden.
Bestämmelsema om kostnad i utsökningsmål reformerades i samband med översynen
av fastighetsexekutionsreglerna förra året. Därvid infördes föreskriften i 198
§ 3 mom. att utmätningssökanden alltid skall förskjuta kostnaden för utmätning.
Ifrågavarande föreskrift har nu kritiserats såsom alltför rigorös. EON har i
skrivelse tUl justitiedepartementet hemställt att föreskriften måtte mjukas
upp. EON har föreslagit att den ändras så att utmälningskostnaden liksom
kostnaden för annan åtgärd skall förskjutas, om det begärs av utmätningsmannen.
Om lagrummet ändras i enUghet härmed avser nämnden att med stöd av 8 § exekutionsavgiftskungördsen
(1971: 1027) utfärda erforderUga föreskrifter om förskottsbetalning. EON har
bifogat till nämnden inkomna skrivelser från kronofogdeföreningen och vissa in-kassobyråer.
Av dessa framgår att ett utbrett önskemål är att bankgaranti skall få ställas
som säkerhet för utmätningskostnaden.

Föreskriften
om obligatorisk förskottsbetalning av kostnaden för utmätning har enligt vad de
inkomna handlingarna utvisar medfört ett

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 151

betydande
merarbete i form av framför allt ökade kassarutiner hos
kronofogdemyndigheterna. En uppmjukning av föreskriften är därför motiverad.
Flera möjligheter tiU uppmjukning är länkbara. Jag anser mig emellertid kunna
godta EON:s förslag och har följaktiigen ändrat 198 § 3 mom. i enlighet härmed.

Enligt art. 11 mom. 2 i sjöpanträttskonventionen
skall ur köpeskillingen för fartyg utgä bl. a. av domstolen fastställda
kostnader för kvarstad. TUlämpat pä svenska förhållanden bör här med domstol
förstås den myndighet hos vilken kvarstadskostnaden uppkommit. Det är vanligt
att utmätning av fartyg föregås av kvarstadsbeslut meddelat av rätten eller överexekutor.
TUl efterföljd av konventionen fogas därför i departementsförslaget liksom i
beredningens förslag tUl 198 § ett nytt 5 mom, vari beaktas alt kvarstad
föregått. Bestämmelsen har innehållet att i fråga om egendom, som var belagd
med kvarstad när den utmättes, även kostnad för kvarstaden skall räknas som
kostnad för utmätningen. Eventuell kostnad för vårdåtgärd som avses i 60 a § UL
skall räknas som kostnad för utmätning, om den uppkommit i utmätningsmålet.
Bestämmelsen syftar endast på kostnaden för verkställighet av myndighets
åtgärder och ej på parts kostnad för att utföra talan. Det förutsätts, att kvarstaden
övergår direkt i utmätning. I sådant fall behöver som regel ej några nya
säkerhetsåtgärder vidtas. Om däremot kvarstaden hävs innan utmätning sker,
måste naturligtvis nya säkerhetsåtgärder vidtas. Det fallet hör emellertid ej
under den föreslagna bestämmelsen.

201
§

Föredraganden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om klagan över utmätnmg. Klagan över
utmätningsmans förfarande skall enligt 200 § ske skriftligen hos överexekutor.
Någon bestämd klagolid gäller i allmänhet inte. Undantag härifrån ges i 201 §
1 och 2 mom,, där klagotiden är begränsad i vissa praktiskt viktiga fall, I 1
mom, föreskrivs att, om gäldenär eller borgenär vill klaga hos överexekutor
över beslut om utmätning, han skall göra det inom tre veckor från den dag då
han erhöll del av beslutet.

Utmätning av pantbrev
skall enligt 91 a § UL kunna följas av beslut av utmätningsmannen att
fasligheten skall tas i anspråk. Sådant beslut innebär, alt egendomen anses
utmätt. Enligt 1 mom. i förevarande paragraf skall vad som gäller för gäldenär
och borgenär vid klagan över beslut om utmätnmg också gälla, när fastighet tas
i anspråk enligt 91 a §. Förslaget utvidgar, liksom beredningens förslag, detta
till att gälla även heslut om att skepp tas i anspråk enligt 91 a §.

UL-förslagets
77 § föranleder en redaktionell följdändring i 201 § 2 mom.

Besvärstiden
för tredje man är inte begränsad. Detta är av mftidre

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 152

betydelse
såvitt angår lös egendom som kan bli föremål för godtrosförvärv. Den som köpt
sådan egendom i god tto är nämligen skyddad mot rätta ägaren även om denne aUtjämt
har möjlighet att överklaga utmätningen. Ett överklagande leder efter
försäljning endast till att rätta ägaren kan få del i influtna medel, om
redovisning ej skett, eller ett ersättningsanspråk mot utmätningsgäldenären.

Enligt
201 § - mom. skall den som förvärvat fastighet från utmätningsgäldenären kunna
klaga över utmätning av fastigheten intiU dess denna sålts men därefter kunna
angripa utmätningen endast i samband med klagan över försäljningen. För sådan
talan gäUer enligt 213 § bestämd klagotid. Försummar han att klaga i nu angiven
ordning, kan alltså den som åberopar fång från utmätningsgäldenären inte
sedermera frånvinna köparen fastigheten.

Bestämmelser
om skydd för den som förvärvat skepp på exekutiv auktion har tagits upp i en ny
213 a §. Där har även tagits upp bestämmelse om den rättsverkan som skall
inträda såsom följd av underlåtenhet att överklaga försäljning av fast
egendom. I 4 mom. av förevarande paragraf föreslås en gemensam föreskrift om
möjligheten att överklaga utmätaing av registrerat skepp eller andel i sådant
skepp, av vUlkorUg äganderätt tUl registrerat skepp eUer tUl andel i sådant
skepp eller av fast egendom. Termen fast egendom inbegriper även andel i
fastighet liksom vUlkorlig äganderätt till fastighet eller tiU andel därav.
Förslaget går ut på att, sedan egendomen sålts, utmätningen ej får överklagas
annat än i samband med Magan över försäljningen.

I
201 § 4 mom. UL föreskrivs f. n., att vederbörande är oförhindrad att klaga
över utmätningen i samband med klagan över försäljningen "i den ordning
som anges i 213 §". Denna lydelse utesluter ej extraordinära rättsmedel,
i den mån sådana kan användas i utsökningsmål. Förslaget nämner inte 213 § UL
men är ej avsett alt medföra saklig ändring i fråga om möjligheten att använda
extraordinära rättsmedel.

Förslaget
omfattar inte försäljning av luftfartyg eller inlecknade reservdelar tUl
luftfartyg eller andel i sådan egendom, ehura exekutiv försäljning av densamma skaU
förrättas av överexekutor (jfr 89 § 2 mom, i förslaget). Bestämmelsen i 201 §
bör nämligen korrespondera med 213 a § i förslaget, som har samma begränsning.

209
§ Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Föredraganden.
EnUgt 213 § 1 mom. UL skaU den som viU klaga över överexekutors beslut i mål
som anges i 209 § inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor
från den dag då utslaget meddelades. För att partema skall få kännedom om att
ett slutiigt avgörande ägt ram hos överexekutor och att besvärstid börjar löpa
före-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 153

skrivs
i 209 §, att överexekutors utslag i där angivna mål skaU sändas tUl parterna
samma dag som det meddelas. De mål som avses i 209 § är bl. a. mål om klagan
över fastighets tagande i anspråk enligt 91 a §. EnUgt förslaget skaU 209 §
även omfatta klagan över beslut att skepp tagits i anspråk enligt 91 a §, dvs.
via utmätning av pantbrev.

213
§

Föredraganden.
I 213 § 3 mom. UL meddelas bestämmelse om klagan mot överexekutors utslag i
fråga om fördelning av medel för egendom som sålts av överexekutor. Klagotiden
är tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Hänvisningarna till 140 och
140 a §§ UL som avser fördelning efter fartygsförsäljning utgår enligt
förslaget (se 23 § skeppsförsäljningslagen).

213
a §

Föredraganden.
I denna paragraf tas upp nya regler om verkan av exekutiv försäljning. Reglema
avser att skydda den som i exekutiv ordning förvärvat fastighet och skepp samt
andel i eller villkorlig äganderätt till sådan egendom (se avsnittet 3,8).
Paragrafen har avfattats så att del framgår att bestämmelserna är tUlämpliga
inte bara vid exekutiv försäljning efter utmätning utan också vid exekutiv
försäljning i konkurs av ifrågavarande egendom.

I
förslaget behandlas tvesalufaUet i 1 mom. Därvid avses främst konkurrens
mellan exekutivköparen och den som eljest åberopar rättsenligt fång från gäldenären
men även konkurrens mellan exekutivköparen och den som åberopar rättsenligt
fång från någon gäldenärens företrädare i äganderätten (jfr angående äldre
dubbelöverlåtelse SOU 1960; 25 s. 548 f). Sistnämnda konkurrensfall har
tillagts i departementsförslaget. I 2 mom. behandlas de fall då gäldenärens
eller någon hans företrädares fång enligt eljest tUlämpliga regler skulle
kunna angripas som ogiltigt eller därför att det av annat skäl ej gällde mot
rätta ägaren. För att exekutivköparen härvid skall vara skyddad föratsätts att
vid den exekutiva försäljningen gäldenärens åtkomst var inskriven eller, i
fråga om fast egendom, lagfart var beviljad för honom. Slutligen innehåller 3
mom. regler om ersättning när tredje mans rätt gått förlorad enligt 2 mom.

Övergångsbestämmelser

Punkt
1. Enligt denna punkt skall lagen om ändring i UL med ett undantag träda i
kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer (jfr skeppsförsäljningslagen). Undantaget
avser ändringen i 198 § 3 mom. UL varigenom utmätningssökanden skall förskjuta
kostnaden för utmätning inte obligatoriskt som nu utan när
utmätningsmannen begär det.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 154

Ifrågavarande
ändring föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1973. Den nya regeln bör kunna
tillämpas även i mål som inkommit före nämnda tidpunkt (jfr SOU 1968: 64 s.
245).

Punkt
2. De regler som vid försäljning av gods i luftfartyg f. n. gäller för
kungörande av auktion och underrättelse om auktion skall enligt 91 § 3 mom. UL-förslaget
tillämpas även vid försäljning av fartyg, som ej är infört i skeppsregistret,
eller gods i fartyg. Detta mnebär alt den lid före auktionen, dä kungörelse
senast skall ske, blir förlängd med en vecka. När auktion hålls så kort tid
efter lagens ikraftträdande att förberedande åtgärder måste vidtas
dessförinnan bör, som beredningen föreslagit, nya lagens bestämmelser i ämnet
tillämpas. Under remissbehandlingen har ifrågasatts om inte den lag som gällde
vid tiden för det exekutiva förfarandets inledande borde tillämpas vid
auktionen. Det är emeUertid en vedertagen princip att regler av processuell
natur bör träda i kraft snarast möjligt. Man undviker därigenom att skilda
förfaranden samtidigt tillämpas. Förevarande punkt i övergångsbestämmelserna
har utformats i enUghet med vad jag nu anfört (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till skeppsförsäljningslagen).

Punkt
3. Förslaget innehåller nya regler om utmätning, försäljning och
köpeskillingsfördelning, när det gäller lös egendom som någon innehar som
handpant eller med retentionsrätt. De innebär materiella ändringar. Enligt
principen att sådana ej bör få lillbakaverkande kraft föresläs i förevarande
punkt, att äldre lydelse av 71, 92, 138 och 139 §§ skall tillämpas, om egendom
som besväras av handpant- eller retentionsrätt blivit utmätt före de nya
bestämmelsernas ikraftträdande. Vidare föreslås att 73 § i sin äldre lydelse
skall tillämpas om fartyg utmätts före nya lagens ikraftträdande.

Punkt
4. Enligt vad som sägs inledningsvis under punkterna 1119 i
övergångsbestämmelserna lill det lill lagrådet remitterade sjölagsförslaget
skall panträltsbestämmdserna där i princip ha tillämpning även på
fordringsinteckning i fartyg som har beviljats eller sökts före samma förslags
ikraftträdande. I punkt 17 i nämnda övergångsbestämmelser föreskrivs, att
borgenären likväl kan göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inleckningshandlingen.

Om
skuldebrev, som är intecknat i fartyg, pantförskrivs av utmätningsman enligt
91 b § UL-förslaget, bör eventuellt personligt betalningsansvar upphöra. Punkt
4 innehåller föreskrift om detta (jfr punkt 3 i övergångsbestämmelserna tUl
lagen, 1971; 495, om ändring i UL). I tillämpningsföreskrifter bör bestämmas,
att skuldebrevet skall förses med anteckning om att det personliga
betalningsansvaret inte består efter sådan pantförskrivning (jfr tredje
stycket i övergångsbestämmelserna till USK).

Punkt
5. I fråga om de ändrade fullföljdsreglerna i 201 § 4 mom. i förslaget bör
äldre bestämmelser bli tillämpliga, om egendomen sålts

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 155

före
nya lagens ikraftträdande. Vad angår 213 och 213 a §§ bör äldre lag tillämpas,
om överexekutor verkstäUt försäljning före nya lagens ikraftträdande (jfr
beträffande 213 § punkt 4 i övergångsbestämmelserna liU skeppsförsäljningslagen).

Punkt
6. I denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på sedvanligt sätt
anger hur hänvisningar till ersatta lagrum i UL skall tiUämpas.

4.3
Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Det
tUl lagrådet remitterade sjölagsförslaget, förslaget till skeppsförsäljningslag
och förslaget om ändring i UL påkallar vissa ändringar i konkurslagen, 1921:
225 (KL). Departementsförslaget överensstämmer med beredningsförslaget och har däratöver
tUlägg i form av ändringar i 21, 26 och 198 §§.

21
§ Ändringen av förevarande paragraf har tillkommit under
departementsbehandlingen.

Nuvarande
ordning. I 21 § KL föreskrivs, att underrättelse om beslutad konkurs skall sändas
tUl myndigheter m. fl. och anteckning om konkurs göras i vissa register. Fjärde
stycket avser fall då tUl konkursboet hör fartyg eller andel i fartyg. Finns i
boet fartyg som blivit infört i fartygsregistret, skall anmälan om konkursen ofördröjligen
göras till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i fartyg,
dvs. Stockholms tingsrätt. I anmälan skall fartygels registreringsnummer
anges. På första inskrivningsdag skall anteckning om konkursen göras i
inteckningsboken för fartyg. Dessa bestämmelser är upptagna i första punkten.
Andra punkten avser andel i fartyg, oavsett om fartyget är infört i fartygsregislret
eller ej. Hör fartygslott till boet, skall anmälan sändas till den myndighet
som för fartygsregislret, dvs. till sjöfartsverket. Sådan anmälan skall
innehålla uppgifter erforderUga för fartygets säkra identifiering. Skälet tUl
att innehav av andel alltid skall anmälas torde vara att det f. n stundom kan
vara omöjligt alt veta hur det förhåller sig med registreringen.

Föredraganden.
Det tUl lagrådet remitterade sjölagsförslaget föratsätter att besked utan
svårighet skall kunna erhållas om ett skepp är registrerat eller ej. Endast
beträffande registrerat skepp eller andel i sådant skepp behöver därför
meddelande sändas. I dessa fall är emellertid anmälan nödvändig också
framdeles. Jag erimar om att ägarens konkurs är inteckningshinder och därför skaU
antecknas i skeppsregistret. Anmälan skall av konkursdomaren sändas tUl
registreringsmyndigheten. Bestämmelsen i fjärde stycket har utformats i
enlighet med vad jag nu anfört. Vad skeppsbyggen beträffar vilka ju framdeles
skall bli registrerings- och inteckningsbara återkommer jag tUl dem vid 195
a §.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 156

26
§ I paragrafens andra stycke meddelas föreskrifter beträffande anmälan och
anteckning om konkurs i vissa fall, när konkursbeslut upphävts av högre rätt.
Bestämmelserna korresponderar delvis med reglerna i 21 §. Såvitt de avser
fartyg och fartygsandel har de anpassats till den föreslagna lydelsen av 21 §.
Ändringen har tillkommit under departe-mentsbehandUngen.

71
§

Nuvarande
ordning. Paragrafen innehåller bestämmelser om försäljning av lös egendom
genom konkursförvaltares försorg. Som huvudregel gäller, att lös egendom skall
säljas på auktion om försäljningen inte sker genom att gäldenärens rörelse
fortsätts. För försäljning i annan ordning gäller vissa krav på samtycke.

Fjärde
och femte styckena rör försäljning av vissa specialobjekt. Fjärde stycket
gäller fartyg och gods i fartyg, medan femte stycket behandlar luftfartyg,
intecknade reservdelar till luftfartyg samt gods i luftfartyg. Skall fartyg
eller gods i fartyg säljas, får förvaltaren begära försäljning i den ordning
som gäller för utmätt sådan egendom, om fartyget finns inom riket.
Förutsättning för att intecknat fartyg skall få säljas på annat sätt än
exekutivt är att inteckningshavare, som ej får full betalning, samtyckt
därtill. Dessutom krävs det, att inteckningshavaren lämnar inleckningshandlingen
för dödning till den som utses av honom och köparen.

Vid
försäljning av luftfartyg och inlecknade reservdelar tUl luftfartyg har
bestämmelserna om försäljning av fast egendom i 70 § första och andra styckena
motsvarande tillämpning. Detta innebär, att försäljning kan ske antingen
exekutivt eUer, om förvaltaren finner det fördelaktigare för boet, i annan
ordning med rättens ombudsmans eller i förekommande fall borgenärernas
samtycke. Har exekutiv auktion hållits utan att försäljning kommit tUl stånd,
behöver förvaltaren inte vidta ytterligare försäljningsåtgärd. För att
förvaltaren skall få underlåta försäljning när exekutiv auktion inte hållits
fordras rättens ombudsmans och åtskilliga borgenärers samtycke. Sådant
samtycke skall i fråga om luftfartyg ges av de borgenärer som i konkursen
bevakat fordran på grund av inteckning, luftpanträtt, retentionsrätt eller
fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrältslagen. Dessa
borgenärer har enligt 5 § första stycket LfL anslutningsrätt vid exekutiv
försäljning. Sådan rätt har också borgenär som i konkursen bevakat fordran med
förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen. Att sistnämnda lagrum inte omnämns
i 71 § femte stycket KL torde bero på ett förbiseende i samband med tillkomsten
av förmånsrätten för fordran pä framtida pension (tidigare 17 kap. 6 a § handdsbalken,
numera 12 § förmånsrättslagen). Beträffande slutligen gods i luftfartyg gäller,
att del skall säljas i samma ordning som gods i fartyg.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 157

Beredningen.
Reglerna om försäljning av registrerat skepp i konkurs bör utformas på samma
sätt som motsvarande i fråga om luftfartyg. Beredningsförslaget innebär, att
71 § fjärde och femte styckena ändras i överensstämmelse härmed. Fjärde stycket
skall gälla fartyg, som ej är infört i skeppsregistret, samt gods i fartyg och
gods i luftfartyg. Sista punkten i nuvarande femte stycket, som beträffande
gods i luftfartyg hänvisar tiU fjärde stycket, kan då utgå. Beträffande egendom
som avses i fjärde stycket får förvaltaren, om egendomen finns inom riket,
begära försäljning i den ordning som gäUer för utmätt sådan egendom. Det är
lämpligt, att förvaltaren använder denna möjlighet, om egendomen kan antas
vara besvärad av sjö- eller luftpanträtt. Sådan panträtt upphör nämligen inte
genom frivillig försäljning. Det står emellertid förvaltaren fritt att själv
sälja egendomen antingen under hand eller också på auktion med iakttagande av bestämmelsema
i första och andra styckena av förevarande paragraf. Finns egendomen ej i Sverige,
kan försäljning här över huvud inte ske i exekutiv ordning utan förvaltaren är
hänvisad tUl annan försäljningsform. Jag viU anmärka att, om den som har
panträtt i egendomen fått utmätning, försäljning skall ske i exekutiv ordning.

I
enlighet med terminologin i UL-fÖrslaget avses i den föreslagna bestämmelsen
med "fartyg" endast helt fartyg och ej andel i fartyg eller
villkorlig äganderätt till fartyg eller andel däri.

Registrerat
skepp skall säljas med tillämpning av samma regler som f. n. gäller för
luftfartyg. I förslaget ändras första punkten i femte stycket i enlighet
därmed.

Någon
motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 71 § fjärde stycket andra
punkten om dödning av inteckning behövs ej. Inteckningshavarens rätt berörs
nämligen ej av annan försäljning än sådan som sker i exekutiv ordning (jfr bl.
a. 276 § i det tUl lagrådet remitterade sjölagsförslaget). Detsamma gäller
fast egendom och luftfartyg. Härav följer, att konkursförvaltningen ej kan
genomföra försäljning under hand annat än om köpeskillingen täcker fordringar
med panträtt eller om uppgörelse kan träffas med berörda pantborgenärer. För registrerat
skepp gäller, liksom beträffande luftfartyg, att exekutiv försäljning genom överexekutor
får ske endast om egendomen finns i Sverige. Är fartyget utomlands, måste det
föras hit, om man önskar exekutiv försäljning här. Konkursboet är att anse som
redare och befälhavaren är skyldig följa konkursförvaltningens anvisningar.

Konkursförvaltaren
måste få medgivande från en vid krets av borgenärer för att underlåta
försäljning av luftfartyg, om exekutiv auktion inte håUits. Skälen för kravet
på vissa borgenärers samtycke är desamma som motiverat anslutningsrätt för
dessa borgenärer (jfr 5 § LfL). Endast genom exekutiv auktion kan avgöras om
luftfartyget förslår till betalning av dessa borgenärers fordringar. Bl. a.
skall samtycke lämnas

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 158

av
borgenär vilken i konkursen bevakat fordran som är förenad med allmän
förmånsrätt enligt 10 eUer 11 § förmånsråttslagen. Det har satts i fräga
huruvida samtycke från sådan borgenär verkligen är behövligt (jfr prop, 1955;
13 s, 140, 144 och 348 f). Frågan bör nu tas upp till förnyat övervägande.
Borgenär med sådan förmånsrätt kan med utnyttjande av sin anslutningsrätt ej
åstadkomma, alt skyddsbeloppet minskas annat än i fråga om egendom som före
konkursen utmätts för fordran utan förmånsrätt (jfr 10 § andra stycket LfL).
Har utmätning skett, torde man kunna utgå från att exekutiv försäljning också
äger rum, I andra fall kan borgenärer som har allmän förmånsrätt enligt
förmånsrättslagen ej påverka vUlkoren för exekutiv försäljning. Beredningen
föreslår därför, att försäljning i dessa faU får underlåtas utan att samtycke
inhämtats från borgenär med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen.
Självfallet måste konkursförvaltningen ändå beakta konkursborgenärernas
intresse, när beslut fattas alt ej avyttra egendom.

Föredraganden.
Paragrafen är med två undantag utformad i departementsförslaget i enlighet med
vad beredningen har föreslagit. Ett undantag avser bestämmelsen i femte
stycket andra punkten i beredningsförslaget angående vilka borgenärer som
skall samtycka till att försäUning underlåts när exekutiv auktion inte
hållits. Jag delar beredningens uppfattning att man här kan nöja sig med
samtycke från de i beredningsförslaget uppräknade borgenärerna. Någon
uppräkning är emellertid inte nödvändig eftersom alla är utrastade med särskUd
förmänsrätt (jfr 70 § andra stycket KL), Bestämmelsen har därför fått utgå. Det
andra undantaget utgörs av en redaktionell jämkning i paragrafens sista stycke.

73 §

Föredraganden.
Förevarande paragraf innehåller vissa bestämmelser om rätt för borgenär att
under konkurs sälja lös egendom vari han har panträtt. Enligt första stycket
tredje punkten fär sådan borgenär realisera fartyg, gods i fartyg eller gods i
luftfartyg samt intecknade reservdelar till luftfartyg i den ordning som
gäller när sådan egendom blivit utmätt. Paragrafen gäller ej försäljning av
luftfartyg. Enligt förslaget skall tredje punkten endast gälla fartyg, som ej
är infört i skeppsregistret. Att registrerat skepp Uksom luftfartyg kan under
konkurs säljas exekutivt på begäran av borgenär som har panträtt i egendomen
följer av 23 och 24 §§ KL.

76
§

Nuvarande
ordning. Om konkursbos egendom säljs på auktion genom förvaltarens försorg, skaU
denna enligt 74 § KL kungöras på sam-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 159

ma
sätt som exekutiv auktion. Kungörelse behöver dock inte föras in i allmänna
tidningarna eller länskungördserna. Finner förvaltaren att del föreskrivna kungördsesältet
ej är ägnat att bereda kungörelsen tiUräcklig offentlighet, skall han enligt
76 § första punkten vidta de ytterligare åtgärder som kan anses behövliga. Ä
andra sidan får förvaltaren enligt andra punkten i samma paragraf med samtycke
av rättens ombudsman besluta, att auktion skall kungöras på mindre omständligt
sätt, om han finner det lill fyllest. För sådan inskränkning fordras om det
gäller fast egendom, luftfartyg eUer intecknade reservdelar till luftfartyg
enligt tredje punkten samtycke också av gäldenären. Kungörandet fåi ej
inskränkas beträffande annan lös egendom än den nämnda utan samtycke av
borgenär som i egendomen har panträtt eUer annan särskild förmånsrätt. Att
motsvarande samtycke inte behövs vid försäljning av luftfartyg eller intecknade
reservdelar torde bero på att borgenär med särskild förmånsrätt i sådan egendom
inte ansetts bli nödUdande annat än vid exekutiv auktion.

Föredraganden.
Enligt sjölagsförslaget kan endast exekutiv försäljning medföra att
sjöpanträtt upphör eUer inteckning i fartyg blir utan verkan (249 § första
stycket och bl. a. 276 § första stycket i det till lagrådet remitterade
sjölagsförslaget). Därför bör även 76 § ändras så att samma regler får gälla
för registrerat skepp som för luftfartyg. Samtycke till inskränkning i
kungörandet behöver då ej föreUgga från inteckningshavare eller den som har
sjöpanträtt i registrerat skepp. Ej heller kommer beträffande sådant skepp
samtycke att fordras från retinent (jfr ånyo nyssnämnda 249 § första stycket).

195
a §

Föredraganden.
Denna paragraf är ny. Den innebär att skeppsbygge i KL i överensstämmelse med
beredningens förslag skall jämställas med skepp och dessutom att därvid bestämmelse
som avser skeppsregistret i stället skall gäUa skeppsbyggnadregistret (se 21 §
fjärde stycket i KL-förslaget). Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 § andra .
stycket förslaget till skeppsförsäljningslag och 62 § 4 mom. UL-förslaget.

198
§ I paragrafen meddelas vissa föreskrifter som har samband med bestämmelserna i
21 § rörande anmälan och anteckning om konkurs. Om konkurs i annat fall än som
avses i 26 § upphört utan att tUl boet hörande fast egendom eller registrerat
fartyg eller luftfartyg m. m. gått lill försäljning, ankommer det sålunda på
ägaren att anmäla det till den myndighet hos vilken anmälan och anteckning
skett enligt 21 §. När förhåUandet styrks, skall anteckning göras därom.

I
departementsförslaget som saknar motsvarighet i beredningens förslag har
paragrafen såvitt avser registrerat skepp och andel i sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 16o

skepp
utformats i anslutning tUl förslaget om ändring i 21 §. Samtidigt har
terminologin i fråga om fast egendom anpassats tUl JB. Att motsvarande
anpassning inte skett i 21 § har samband med att bestämmelsema i nämnda lagrum f.
n. ses över i ett annat aktuellt lagstiftningsärende (se SOU 1970: 75).

Övergångsbestämmelser

Liksom
i fråga om de övriga författningsförslagen föreslås som punkt 1, att lagen om
ändring i KL skall träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

Bestämmelserna
i 21, 26 och 198 §§ om anmälan och anteckning i konkurs skall gälla registrerat
skepp och andel i sådant skepp. Övergångsvis skall enligt punkt 2 bestämmelserna
tillämpas också på båt, som avses i första stycket under 5 i
övergångsbestämmelserna till det till lagrådet remitterade sjölagsförslaget,
eftersom sådan båt bör jämstäUas med registrerat skepp i dessa sammanhang.

De
ändringar som föresläs i 71, 73 och 76 §§ bör tillämpas så snart skeppsförsäljningslagen
skall tillämpas vid exekutiv försäljning under konkurs. EnUgt
övergångsbestämmelserna tUl skeppsförsäljningslagen skall denna tUlämpas på
försäljning som sker efter ikraftträdandet. I överensstämmelse härmed har i
punkt 3 föreskrivits att de nya bestämmelserna i 71, 73 och 76 §§ KL skall tiUämpas
på försäljning som sker efter ikraftträdandet.

4.4
Förslaget till lag om ändring i jordabalken

I
213 a § i UL-förslaget har tagils upp nya regler som bl. a. iimebär att den som
förvärvar fast egendom vid exekutiv försäljning i princip är skyddad i sitt
förvärv när försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskiUingen har erlagts.
Beredningen har för sin del inte tagit ställning till frågan huravida de nya reglema
kan tUlämpas utan ändring av JB (jfr bet. s. 103 not 5). Själv är jag
emellertid av uppfattningen alt vissa jämkningar bör vidtas i JB så att
missförstånd inte uppkommer i fräga om verkningarna av exekutiv försäljning av fast
egendom. Jämkningar föreslås i 17 kap. 10 §, 18 kap. 1 § och 20 kap. 6 §.

17
kap. 10 §

Föredraganden.
I 17 kap. JB meddelas bestämmelser om företräde på grund av inskrivning. Enligt
den nu aktuella paragrafens första stycke äger kapitlet emellertid inte tiUämpning
beträffande två typer av konkurrensfall. Den ena typen avser konkurrens mellan
förvärv av fast egendom, som skett vid exekutiv försäljning, och upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt tUl elektrisk kraft. Denna konkurrenstyp är
i förevarande sammanhang utan intresse. Den andra typen avser konkurrens
mellan förvärv som skett vid exekutiv försäljning och annan över-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 161

låtelse.
I fråga om denna konkurrenstyp innehåller lagstiftningen inte några uttryckliga
regler. Vid tiUkomsten av JB utgick man från att äldre rätt alltjämt skulle
gälla (jfr prop. 1970: 20 B 1 s. 453 och 455). Detta innebär att
företrädesfrågan är betingad av om den exekutiva försäljningen skett tUl
betalning av fordran för vilken egendomen svarar tUl följd av utmätning eller
på annan grand. Har fastigheten exempelvis sålts pä begäran av borgenär som
haft panträtt på grand av inteckning, anses den exekutiva förvärvarens rätt
vara oberoende av föregående ägares. Det exekutiva förvärvet har i
överensstämmelse härmed företräde framför en konkurrerande frivillig
överlåtelse (se närmare SOU 1960: 25 s. 524). Har den exekutiva försäljningen
däremot förrättats under konkurs efter framställning enligt 70 § KL och utan
att anslutningsrätt har utövats (13 § FfL) gäUer allmänna prioritetsregler. I JB
har företrä-desreglerna i 17 kap. uttryckligen fått omfatta konkursfallet.
Detta har uttryckts på det sättet att kapitlet inte äger tillämpning vid
konkurrens mellan förvärv som skett vid exekutiv försäljning och annan
överlåtelse "utom när egendomen sålts för annat ändamål än tUl betalning
av fordran, för vUken egendomen svarar till följd av utmätning eUer på annan
grund". .

De
nya bestämmelserna om verkan av exekutiv försäljning av fast egendom i 213 a §
1 mom. UL omfattar även vad som här har benämnts konkursfall. Detta innebär att
företrädesbeslämmdserna i 17 kap. JB inte skaU vara tillämpliga ens i
konkursfallet. Jag har följaktiigen ändrat 17 kap. 10 § första stycket JB i
enlighet härmed.

18
kap. 1 §

Föredraganden.
Genom JB infördes i vår lagstiftning helt nya regler om godtrosförvärv tUl fast
egendom. Reglerna är meddelade i 18 kap. De syftar till att avhjälpa sådan
materiell brist i ett rätlsförvärv som grundar sig därpå att överlålarens eller
något hans företrädares förvärv är ogiltigt eller eljest ej kan göras gällande
av förvärvaren. Härigenom skiljer de sig från reglerna i 17 kap. som behandlar
företrädet mellan rättsförvärv som vart för sig är rättsenliga.

Huvudregeln
om äganderättsförvärv i god tro finns i 18 kap. 1 § första stycket. Där stadgas
att, när äganderätlsförvärv blivit föremål för lagfart, invändning om all
förvärvet var ogiltigt eller eljest inte får göras gällande, inte får åberopas
mot den som därefter genom överlåtelse i god tro förvärvat äganderätt till
fastigheten. I överlåtdse innefattas inte bara frivUlig överlåtdse utan också
exekutiv försäljning (jfr prop. 1970: 20 B 1 s. 464).

Frågan
om god tro vid exekutivt förvärv av fast egendom blir framdeles utan
betydelse. Har försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
skall förvärvet som jag redan har anfört (3.8) enligt 213 a § 2 mom. UL
stå sig även om förvärvaren kände tUl att gäl-

11 Riksdagen 1973.1 wml. Nr 167

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 162

denärens
eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl inte
gällde mot rätta ägaren. Därvid är ogUtighetsgrunden ulan betydelse (jfr 18
kap. 3 § JB). Det föratsätts dock att lagfart var beviljad för gäldenären vid
den exekutiva försäljningen.

Huvudregeln
i 18 kap. 1 § första stycket om godtrosförvärv ersätts aUtså i fortsättningen,
såvitt avser förvärv vid exekutiv försäljning, av 213 a § 2 mom. UL. Frågan om
den omfattning i vilken förvärv genom exekutiv försäljning skall stå sig skall
regleras uteslutande av nämnda lagrum. Jag har i överensstämmelse härmed i 18
kap. 1 § första stycket uttryckligen utelämnat förvärv som skett vid exekutiv
försäljning. All tillämpningsområdet för paragrafens andra stycke reduceras
genom förslaget i 213 a § UL-förslaget är uppenbart. Alltjämt kan andra
stycket emellertid få självständig betydelse beträffande upplåtelser som gjorts
av den som förvärvat fasligheten exekutivt, nämligen om fastigheten inte var
lagfaren för gäldenären vid försäljningen. Jag vill tillägga att överexekutor
inte torde vara skyldig alt före exekutiv försäljning av fastighet som inte är
lagfaren för gäldenären söka lagfart på gäldenärens fång (en konkursförvaltare
har däremot i motsvarande situation sådan skyldighet, se NJA 1913 s. 380 och SOU
1968: 64 s. 132), EnUgt min mening är det inte heller lämpligt alt ålägga överexekutor
skyldighet att söka lagfart.

20
kap. 6 §

Föredraganden.
I 20 kap. 6 § JB är punktvis angivet vissa fall när lagfarlsansökan skall
avslås. Enligt punkt 7 skall ansökan avslås om fastigheten sålts exekutivt till
annan än sökanden och försäljningen enligt lag äger företräde framför dennes
förvärv. Den exekutiva försäljningen skall ha vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts för att bestämmelsen skall vara tillämplig (prop. 1970: 20 B 2 s.
577). Vid konkurrens mellan exekutiv försäljning och frivillig överlåtelse har
försäljningen enligt gäUande rätt företräde i de allra flesta faU, Sålunda
gäller till en början all, om den exekutiva försäljningen skett till betalning
av panträttsfordran eller liknande, försäljningen alltid har företräde framför
frivUlig överiåtelse (SOU 1960: 25 s. 727 och prop. 1970: 20 B 2 s. 576). Även
när lill grund för den exekutiva försäljningen ligger en utmätning för en
oprioriterad fordran, har den exekutiva försäljningen alltid företräde framför
en frivUlig överlåtelse från gäldenären (jfr 201 § 4 mom. UL och prop. 1971; 20
s. 332). Om konkurrensen emellertid avser exekutiv försäljning efter
framställning enligt 70 § KL och utan att anslutningsrätt utövats, å ena sidan,
och frivillig överlåtelse, ä den andra, avgörs företrädel i enlighet med
bestämmelserna i 17 kap. JB.

Exekutiv
försäljning kommer enligt 213 a § 1 mom. UL-förslaget alltid att ha företräde
framför frivillig överlåtelse. Med hänsyn härtill kan det synas som om orden i
punkt 7 av förevarande lagrum "och försäljningen enligt lag äger företräde
framför dennes förvärv" (jfr

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 163

33
§ 4 d i det remitterade sjölagsförslaget) skulle kunna utmönstras. EmeUertid
skulle en utmönstring komma att innebära att punkten även omfattade
lagfartsansökan av den som förvärvat egendomen från exekutivköparen utan att
denne begärt eller erhåUit lagfart. En sådan lagfartsansökan skall inte avslås
utan förklaras vilande (jfr 20 kap. 7 § punkt 2). Jag har på grund härav nöjt
mig med all i förtydligande syfte vidta den ändringen att förevarande punkt
direkt får hänvisa lill det företräde som är reglerat i 213 a § 1 mom. UL.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna
i JB skall lUcsom övriga lagändringar träda i kraft den dag Kungl. Maj:t
bestämmer. I överensstämmelse med vad som föreskrivits under 5 i
övergångsbestämmelserna till UL-förslaget har vidare stadgals, att nya lagen
inte skall tillämpas i fråga om egendom som sålts exekutivt före
ikraftträdandet.

4.5
Förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Enligt
60 § 3 mom. uppbördsförordningen äger bestämmelsema i 88 c § UL om tidsfrister
för utmätning och försäljning av utmätt egendom och om anstånd med sådana
åtgärder inte tUlämpning vid utmätning för skatt. Detsamma gäller de särskUda
bestämmelserna om frister vid försäljning av fast egendom eller av luftfartyg
och reservdelar tUl luftfartyg (11 § FfL och 3 § LfL). Undantaget i
uppbördsförordningen bör framdeles avse också föreskriften i 3 § förslaget tUl skeppsförsäljningslag
om tidsfrist vid försäljning av registrerat skepp.

Övergångsbestämmelser

Här
torde endast fordras bestämmelse om när ändringen skall träda i kraft. Delta
bör självfallet ske samtidigt som övriga lagförslag.

5
Hemställan

I
enlighet med det anförda föreligger förslag till

1. lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.
m.,

2. lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3. lag om ändrmg i konkurslagen (1921; 225),

4. lag om ändring i jordabalken samt

5. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953; 272).

Jag
hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslagen under 14 inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaUer
Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: Gunnel Anderson

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 164

Bilaga 1 (Lagberedningens lagförslag)

Förslag
tiU

Lag
om exekutiv försäljning av fartyg m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Utmätt
fartyg, som är infört i skeppsregistret, säljes av överexekutor. Försäljningen
skall ske på offentUg auktion.

Med
fartyg likställes i denna lag skeppsbygge. Härvid skaU vad som sägs om
skeppsregistret i stället avse skeppsbyggnadsregistret.

Bestämmelsema i denna lag
är även tUlämpliga i fråga om fartyg som är registrerat utom riket, om ej armat
följer av vad som är särskUt föreskrivet.

2 §

Vad
i denna lag sägs om utmätt fartyg gäUer i tUlämpliga delar även när fartyg
skall säljas exekutivt under konkurs.

Fartyget
räknas härvid som utmätt, när begäran om försäljning inkommit till överexekutor
och fartyget tagits ur drift.

Detsamma
gäller, när fartyg enligt 10 § andra stycket sjölagen (1891: 35 s. 1) skall
säljas exekutivt på begäran av ägaren.

3 §

Utmätt fartyg bör säljas
inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd bevUjas
enligt andra stycket.

Anstånd med försäljningen
får beviljas på begäran av utmätningssökanden eller ägaren. På begäran av
ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskUda skäl
till anstånd föreligger.

4 §

Borgenär
eller annan vars rätt kan vara beroende av det utmätta fartygets försäljning
får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vUl utlösa
sökanden skall, innan fartyget sålts, tiU överexekutor betala sökandens
fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 §

Hör
fartyget tUl konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad för
fartygets förvaltning under konkursen skall utgå ur fartyget, begära att
fartyget säljes för den fordringen.

Borgenär, vars fordran är
förenad med sjöpanträtt eller panträtt på grund av inteckning, retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrältslagen (1970: 979), kan
begära att fartyget säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur
fartyget är ostridig eller styrkes. Om borgenär, vars fordran är förenad med
sjöpanträtt, fram-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 165

ställt
sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning
för konkursboets räkning förfaller.

Borgenär vars fordran är
förenad med sjöpanlrätt har i fråga om utmätt fartyg, som ej hör till
konkursbo, samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig därav,
får förfarandet ej nedläggas därför alt frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller.

Bestämmelserna
i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utiösa konkursbo eller
borgenär som begärt att fartyget säljes för fordran som anges ovan.

6 §

Auktion skall kungöras i
god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om
sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som
bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt
till överexekutor senast vid auktionen.

7 §

Minst
trettio dagar före auktionen skall underrättelser om försäljningen sändas tUl
sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har sjöpanlrätt, panträtt på
grund av inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare,
skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller skeppsregistret
uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse tUl utrikes ort skall om
möjligt sändas med flygpost.

8 §

Har
auktionen ej blivit utiyst så som angivits i 6 och 7 §§, skall den inställas
och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat
sätt.

9 §

Vid början av auktionen
skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingama och för
vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall
uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före
auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas
tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för
försäljningen.

När
förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning.

10 §

I sakägarförteckningen
upptages, föratom exekutionsfordringen, fordran för vilken fartyget svarar på
grand av sjöpanträtt, panträtt på grand av inteckning eller retentionsrätt samt
kostnaden för förfarandet.

Om fartyget hör till
konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för fartygets förvaltning
under konkursen. Är fartyget därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå
med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979).

Med fordran som är förenad
med panträtt på grund av inteckning avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 166

11 §

Fordringarna
upptages efter det förettäde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet
upplages närmast före exekutionsfordringen.

TUlägg
som avses i 264 § sjölagen (1891; 35 s. 1) upplages före pantbrevets belopp,
om ej borgenären yrkar annat.

Fordran
upptages i förteckningen även om den är beroende av viUkor eller tvistig. Är
panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas, upptages
fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När
försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande
utan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 §.

12 §

Fordran
upptages med det belopp till vUket den beräknas uppgå den dag då
fördelningssammanträde skall äga rum. Beträffande fordran med sjöpanlrätt skall
iakttagas vad som eiUigt 10 kap. sjölagen (1891: 35 s, 1) följer av redaransvarets
begränsning. Panträtt på grand av inteckning får ej åtnjutas för mer än
pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 264 § sjölagen. Understiger fordringen
pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i
fartyget gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för
vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp
och det tiUägg enligt 264 § sjölagen som med hänsyn till ägarens uppgifter och
andra omständigheter kan antagas böra utgå,

Ägarhypotek
upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

Fordran,
som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen,
upptages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens
värde den dag då fördelningssammanträde skall äga ram. Motsvarande gäller, om utfäst
ränta är lägre än fem procent.

13 §

I
övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt
än exekulionsfordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt
vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för alt fartyget
enligt 14 § skall få säljas,

3. betalningsvUlkoren.

14 §

Vid
försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fartyget och
andra medel som finns att tillgå.

15 §

KöpeskUlingen
skall betalas kontant. Efter medgivande av borgenär vars fordran enligt sakägarförteckningen
är förenad med panträtt på grand av inteckning får dock vad som faller inom
köpeskillingen och pantbrevets belopp innestä i avräkning på köpeskiUingen, om
det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § tredje stycket.

I
sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får inneslå.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 167

16 §

Den
som ropar in fartyget är skyldig att efter inropet lämna hand-penning som
motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad för
förfarandet som skall utgå ur fartyget.

Handpenningen skall
betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet
får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i
fartyget, om den täckes av köpeskUlingen och kan anses betryggande.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller
ställa säkerhet men blir i fall som avses i 22 § ersättningsskyldiga intill
motsvarande belopp.

Ogulden
del av den kontanta köpeskillingen skaU betalas senast vid det sammanträde som
enligt 6 § kungjorts för köpeskUlingens fördelning.

När köpeskUlingen till
fullo betalats, får köparen komma i besittning av fartyget.

Köparen blir personligen
betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på
köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.

17 §

På
begäran av de sakägare vUkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser
annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen
samt köparens rätt att komma i besittning av fartyget, ske på andra villkor än
som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv
begärt försäljning motsätter sig det.

18 §

Innan
fartyget ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen.
Upplysning skaU lämnas, alt fartyget ropas ut tmder förbehåU att inrop skall
prövas enligt 19 §.

19 §

Innan
inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 14 § angivna viUkoret för
försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej
godtagas, om del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första
stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det.
Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostnaden för förfarandet ej
blivit täckt.

Inrop
får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

20 §

Sedan
inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning, överexekutor
kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda
inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas
medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fartyget ropas ut
på nytt.

Fullgör
ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjärde stycket, är inropet
ogiltigt.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 168

21 §

Sker
ej inrop, som godtages och fullföljes genom att handpenning lämnas, skaU nytt försäljnmgsförsök
göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop bUvit
ogiltigt enligt 20 § andra stycket, skaU nytt försäljningsförsök göras, om ej
sökanden avstår därifrån.

Har
två auktioner hållits utan att fartyget blivit sålt och saknas anledning till
antagande att fartyget kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor avvisa
begäran om nytt försäljningsförsök.

Om
ny auktion skall hållas, äger 620 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan som
skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall
nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej
medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 §

När
ny auktion hålles sedan uirop blivit ogiltigt enligt 20 § andra stycket, skall
handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma
belopp skaU uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta
därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen
för sådan fördelning och för att även kostaaden för den nya auktionen skall
täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver
tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.
Blir fartyget ej sålt vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålles
ej ny auktion, skall handpeimingen användas tUl betalning av kostaader för
förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

23 §

I
fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängUga medel äger vad som
enligt 143166 §§ utsökningslagen (1877; 31 s. 1) gäller beträffande fast
egendom motsvarande tillämpning.

Angående
klagan över överexelcutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som
avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för
motsvarande ärenden som rör fast egendom.

24 §

Köparen
skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjärde stycket, även om
auktionen överklagas.

Utan
hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning av
fartyget, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen (1877; 31 s.
1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han på grand av sådant
förordnande ej komma i besittning av fartyget och är hindret ej hävt inom tre
månader från utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda
köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan
därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen
bestämmer.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och
underrättelse

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 169

om
auktion skall tUlämpas före ikraftträdandet, om auktionen skaU äga ram efter
ikraftträdandet.

3. Nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 264 §
sjölagen (1891; 35 s. 1) tiUämpas beträffande ränta, som enligt första stycket
under 13 eller enligt 14 i övergångsbestämmelsema tUl lag ( ) om
ändring i sjölagen skall i stället för sådant tillägg beräknas på
kapitalbeloppet av intecknuig enligt äldre lag.

4. Har auktion håUits före ikraftträdandet, tiUämpas
äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskUlingens
fördelning och vad som har samband därmed.

5. Bestämmelsema i 3 § nya lagen äger icke tillämpning
i fräga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som
innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i
mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av
allmänna medel och som enligt domstolens beslut skaU återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författnmg hänvisning tiU
föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.

Förslag
till

Lag
om ändruig i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom
förordnas i fråga om utsökningslagen (1877; 31 s. 1),

dels
att 95 och 140 a §§i skall upphöra att gälla,

dels
att 56, 62, 71, 73, 77, 88 c, 88 d, 8994, 96, 96 a, 138140, 141, 151, 198,
201, 209, 212, 213 och 219 §§ skall ha nedan angivna lyddse,

dels
att i lagen skaU införas två nya paragrafer, 91 c och 213 a §§, av nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

56
§.2

Utmätning
sökes------------ som hemvist.

Utmätning
av egendom, som Utmätning av egendom, som

finnes på annan ort än gäldenä- finnes på annan ort än gäldenä

rens hemvist, må också sökas, där rens hemvist, må också sökas, där

egendomen är. Utmätning avförd- egendomen är eUer, i fråga om

ran i penningar må jämväl sökas, fartyg eller luftfartyg, där det har

där den förpliktade är, även om sin hemort eller väntas. Utmätning

fordringen skall anses finnas på av fordran i penningar må jämväl

annan ort. sökas, där den förpliktade är, även

om
fordringen skall anses finnas på annan ort.

Ändå
att-------------------- i 60 a §.

Om
befogenhet------------ förordnar Konungen.

62
§.3

Vid utmätning---------------- ej skiljas.

1
Betr. lydelsen av 95 och 140 a §§ se prop, 1971: 20.

'
Senaste lydelse 1963: 255.

'
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

Är fordran för vUken utmätning skaU ske förenad med
särskild förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, luftfartyg eller
reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om ej borgenären
hellre vill taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning ske på en gång för
fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom sålunda häftar,
ej för vad därar kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur
övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast
egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg ske
för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmänsrätt i egendomen.

(Föreslagen lydelse)

Är fordran för vUken utmätning skall ske förenad med särskUd
förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, fartyg, luftfartyg eUer reservdelar
till luftfartyg, skall den egendomen först utmätas, om ej borgenären helke vUl
taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning ske pä en gäng för fleras
fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom sålunda häftar, ej för
vad därar kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tUlgångar.

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom,
registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar tUl luftfartyg ske
för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen.

Med fartyg likställes i denna lag skeppsbygge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71 §
Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan
borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som
har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där
egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg, ej
pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives, eller panthavaren
nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej äge panthavaren
vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt, honom bjudes, ändå att
hans fordran ej är till betalning förfaUen.

Har inteckning------------------

Om utmätning av ägarhypotek

* Med nuvarande lydelse avses lydelsen

Har någon gäldenärs lösa egendom som handpant eller med
rätt att kvarhålla den till säkerhet för fordran, hindrar detta ej, att egendomen
utmätes för annan fordran. Den som innehar egendomen är skyldig att taga
betalning i förtid i den ordning som anges i 6 kap. men är icke pliktig att
avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran blir betald, om
ej försäljning skall ske för fordran med lika eller bättre rätt.

74 § stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek

enligt prop. 1971:20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

i
fast egendom finnas bestämmelser i 91 a §.

(Föreslagen lydelse)

i
fast egendom eller i fartyg finnas bestämmelser i 91 a §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

honom därtUl.

Utmätes fartyg, luftfartyg eUer gods i fartyg eller i luftfartyg,
skall befälhavaren eller ägaren på anmodan tillhandahålla de handlingar som
visar äganderätten eller eljest rör den utmätta egendomen och uppge vilka som
har fordran som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Han skall på anmodan
även överlämna pantbrev eller annan inteckningshandling som han innehar.
Därefter får handlingen ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

Om det ej strider mot annans rätt eller eljest är obilligt mot
tredje man, kan överexekutor ålägga ägaren att låta föra fartyget eller
luftfartyget till plats som överexekutor bestämmer. Överexekutor får i
sådant fall förelägga och utdöma vite.

Lös
egendom-------------

Utmätes helt fartyg eUer gods i fartyg, avfordre utmätningsmannen
befälhavaren de handlingar, som tjäna till upplysning angående äganderätten
till fartyget eller godset, så ock uppgift å de fordringar, för vilka fartyget
eller godset jämlikt 11 kap. sjölagen må häfta. Utestår frakt ogulden eller innehaves
fraktbeloppet av befälhavaren eller redarens agent eller är redaren eller
godsets ägare berättigad lill sådan ersättning, som i 268 eller 278 § sjölagen omförmäles,
skall sådan ersättning, där borgenären det yrkar, uppbäras av utmätningsmannen
eller av syssloman, som av honom därtill förordnas. Utmätningsmannen kungöre
utan dröjsmål den, som det åligger att gälda eller redovisa sådant belopp,
förbud att utgiva något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Vid
utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom. stadgas
i tillämpliga delar gälla.

77 §.e

Då
utmätning---- -i förmånsrättslagen (1970: 979).

Utmätning
av registrerat svenskt

fartyg, svenskt luftfartyg eller in

tecknade reservdelar till sådant

luftfartyg medför dock förmåns

rätt, när beslutet om utmätning

meddelas. Preskription av sjöpant

rätt avbrytes däremot ej av farty

gets utmätning förrän denna blivit

säkerställd. Blir egendomen, innan

den omhändertagits, utmätt i främ

mande stat, gäller den rätt som

vunnits genom den förra utmät

ningen såsom panträtt.

Finner utmätningsmannen---- ägde rum.

Senaste
lydelse 1955; 234.

Med
nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

Om åtgärd enligt 2 mom. skall utmätningsmannen genast
underrätta dem, vilkas rätt är i fråga, så ock överexekutor, därest klagan
förts över utmätningen.

(Föreslagen
lydelse)

Om åtgärd enligt 3 mom. skall utmätningsmannen genast
underrätta dem, vilkas rätt är i fråga, så ock överexekutor, därest klagan
förts över utmätningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tiU
utmätningsmannen.

Utmätningsförrättning skall--

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från
utmätningen, om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt
hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i
94 § skall dock gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljning får beviljas på begäran av
borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas endast
om borgenären medger det eller särskilda skäl föreligga. Utan synnerliga skäl
får anstånd ej beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses
i 94 §, ett år från utmätningen.

I fräga om tid för försäljning av luftfartyg och
intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom finnas särskilda
bestämmelser.

88 d Om sökandens fordran och den kostnad för vUken denne
svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts, förfaller frågan om
egendomens försäljning.

Medel som -

ansökningen förfallen.

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från utmätningen,
om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor,
denne på begäran ger anstånd.

Anstånd med försäljning får beviljas på begäran av
borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas
endast om borgenären medger det eller särskilda skäl föreUgga. Utan synnerliga
skäl får anstånd ej bevUjas utöver sex månader från utmätningen.

1 fråga om tid för försäljning av registrerat fartyg,
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom
finnas särskilda bestämmelser.

Om sökandens fordran och den

kostnad för vilken denne svarar

betalas innan den utmätta egen

domen sålts, förfaller frågan om

egendomens försäljning, om annat

ej följer av 91 c § eller av 5 § la

gen ( ) om exekutiv försälj

ning av fartyg m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

89 §.T

Försäljning av---------------- i 96 a §.

Om
försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till
sådant fartyg meddelas bestämmelser i särskild lag.

Om
försäljning av registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till
luftfartyg meddelas bestämmelser i särskilda lagar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971:
20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

Om försäljning

(Föreslagen lydelse)

Andel i sådan egendom säljes av överexekutor i den ordning
som enligt vad som sägs nedan gäller i fråga om försäljning av rättighet.
Detsamma gäller villkorlig äganderätt till egendomen eller andel däri.
särskild lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90 §.8

Skall lös-------------- till efterrättelse.

Är egendom----------------- lämpUgt finnes.

Auktion å fartyg som sägs i 94 §

skall förrättas av överexekutor. Auktionen skall kungöras
så som ovan om annan lös egendom är sagt.

91-------------------------------- §.»

Kungörelse om---------------- är sagd.

Har gäldenären---------------- från ansvarighet.

SkaU fartyg eller gods i fartyg .säljas, varde kungörelsen
om försäljningen jämväl införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar
före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer,
som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga
rätt till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före
auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt 11 kap.
sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hava
inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda
kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten avsända till
inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till hända minst
fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer så fort ske kan.

Vid
försäljning av fartyg, som ej är registrerat, eller av gods i fartyg eller i
luftfartyg skall kungö-

Vid försäljning av gods i luftfartyg skall kungörelse ske
minst tre veckor före auktionen och inom

» Senaste lydelse 1967:140.

» Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971:
20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

med
flygpost.

Om egendom---------------- genast sändas.

(Nuvarande
lyddse)

samma lid jämväl införas i allmänna tidningarna.
Kungörelsen skall innehålla, alt de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit
utmätning, äga rätt till betalning ur köpeskillingen för godset, hava alt före
auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren på sätt i 139 § lägs. Minst
tre veckor före auk-ionen skola ock, såvitt ske kan, underrättelser om
försäljningen i rekommenderade brev sändas tUl borgenären och ägaren av godset
samt lill den som, enligt vad känt blivit, äger luftpanträtl i detta. Vinnes
senare kunskap om sådan panträtt, varde underrättelse genast avsänd.
Underrättelse lill utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

Är fråga om försäljning av fartyg som blivit infört i
fartygsregistret, skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis rörande
fartyget. Skall försäljning ske av egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning, skall auktionsförrättaren
anskaffa gravationsbevis angående verksamheten.

(Föreslagen
lydelse)

reise ske minst tre veckor före auktionen och inom samma
tid jämväl införas i allmänna tidningama. Kungörelsen skall innehålla att de
borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning, äga rätt tUl betalning ur köpeskiUingen
för egendomen, hava att före auktionen anmäla sådant hos auklionsförrät-rättaren
på sätt i 139 § sägs. Minst tre veckor före auktionen skola ock, såvitt ske
kan, underrättelser om försäljningen i rekommenderade brev sändas till
borgenären och ägaren av egendomen samt till den som, enligt vad känt blivit,
äger sjö- eller luftpanträtt i denna. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt,
varde underrättelse genast avsänd. Underrättelse tUl utrikes ort skall om
möjligt sändas

Skall försäljning ske av egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning, skall auktionsförrättaren
anskaffa gravationsbevis angående verksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
utmätning av ägarhypotek i fast egendom skall pantbrevet lagas i förvar eller,
om annan än den intecknade fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas
innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är
fullbordad först när så skett.

Den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller skall tagas i
anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut meddelades
om utmätning av ägar-

Vid utmätning av ägarhypotek i fast egendom eller i fartyg
skall pantbrevet tagas i förvar eller, om annan än den intecknade egendomens
ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas innehavaren att utiämna det utan
tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

Den intecknade egendomen vari ägarhypoteket gäller skall
tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut
meddelades om utmätning av ägar-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enUgt prop. 1971:
20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

hypoteket. När utmätningsmannen meddelat beslut om att
den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej inom
nämnda tid yrkat att den fasta egendomen tages i anspråk eller yrkande därom
återkallas, skall det utmätta ägarhypoteket pantförskrivas till honom enligt 91b§.

Råder tvist huravida ägarhypotek för gäldenären
föreligger, skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga
utmätningssökanden alt inom en månad efter det att föreläggandet delgivits
honom vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken väcka talan mot gäldenären
och den som bestrider dennes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som
vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk meddelas eller panlförskrivning
av ägarhypoteket ske endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer ej

(Föreslagen lydelse)

hypoteket. När utmätningsmannen meddelat beslut om att den
intecknade egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej
inom nämnda tid yrkat att den in tecknade egendomen tages i anspråk eller
yrkande därom återkallas, skall det utmätta ägarhypoteket pantförskrivas till
honom enUgt 91 b §.

Råder
tvist huruvida ägarhypotek för gäldenären föreligger, skall utmätningsmannen,
om skäl äro därtUl, förelägga utmätningssökanden att, inom en månad efter det
att föreläggandet delgivits honom, mot gäldenären och den som bestrider dennes
rätt väcka talan, beträffande ägarhypotek i fast egendom vid den domstol som anges
i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och i fråga om ägarhypotek i fartyg vid den
domstol till vUken utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör. Innan tvisten
blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om den intecknade
egendomens lagande i anspråk meddelas eller pantförskrivning av ägarhypoteket
ske endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot, utmätaingen åter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pantförskriviung
av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis
att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till
honom eller, om annan än fastighetens ägare innehar delta, underrättar
innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren
ej får utlämna handlingen tiU skada för borgenären. Ägarhypotek som
tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantförskrivas för sig.

Pantförskrivning
av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis
att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till
honom eller, om annan än den intecknade egendomens ägare innehar detta,
underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges,
att innehavaren ej fär utlämna handlingen tUl skada för borgenären. Ägarhypotek
som tillkommer ägare av andel i intecknad egendom fär ej pantförskrivas för
sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop.
1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lyddse)

92 §

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller
eljest under panträtt i handom, varde, där ej panthavaren är pliktig att för sin
fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs förklarat
sig därmed nöjas, före utropet underrättelse medde lad, att försäljningen sker
med bi behållande av panthavarens rätt.

Vid försäljning av lott i fartyg eller luftfartyg tillkännagive
utmätningsmannen, att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela
fartyget eller luftfartyget gäller; meddele ock före utropet underrättelse om
de fordringar, för vilka fartyget eller luftfartyget veterligen utgör pant.

(Föreslagen lydelse)

91c§. Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt i
utmätt egendom och är ostridig eller styrkes, kan begära att egendomen säljes
för hans fordran. Om han framställt sådan begäran, får förfarandet ej
nedläggas därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran
förfaller.

,12

Om någon innehar utmätt lös egendom som handpant eller med
rätt att kvarhålla den till säkerhet för fordran och han icke enligt 71 § är
pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran
blir betald, får egendomen säljas endast om köpeskillingen förslår till
betalning av fordringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ningen.

93 §.13

Utmätt lös----------------- upphöre

Inrop
får ej godtagas, om det är sannolikt alt avsevärt högre köpeskUling än den
bjudna kan uppnås.

Vid försäljning av annan lös egendom än sådan som avses i
94 § 1 mom. får inrop ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre
köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

Om inrop------------------ enligt 96 a §

94
§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall
försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget anbragt tontalsmärke
har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, eller av annat fartyg,
som blivit i fartygsregistret infört,

" Senaste lydelse 1955: 234. " Senaste lydelse
1967:140.

Vid
försäljning av egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning skall auktionsförrättaren läsa upp gravationsbevis,
anmana sakägare att anmäla sina

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis,
där enligt 91 § sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid köpeskillingen
sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran,
som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren,
meddele han före utropet därom underrättelse.

Innan
auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse om tiden, då
efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen hållas skall, så ock
om stället för sammanträdet.

I fråga
om försäljning av egendom vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan
omfattas av företagsinteckning äger 1 mom. motsvarande tiUämpning.

(Föreslagen lydelse)

fordringar samt meddela underrättelse om förut anmälda
fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

återbetalas.

,14

Lös egendom som avses i detta kap. skall betalas genast
efter inropet. Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med betalningen av
köpeskillingen utom till viss del vilken skall erläggas som handpenning. Egendomen
skaU hållas inne tUl dess full betalning sker.

96 §

Annan lös egendom än sådan ssom avses i 94 § 1 mom. skall
betalas genast efter inropet. Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med
betalningen av köpeskillingen utom tiU viss dd vilken skall erläggas som
handpenning. Egendomen skaU hållas inne till dess full betalning sker.

Sker ej----------------- nytt utrop.

Har
anstånd---------------- skaU

opaginerad Kontrollera mot PDF

96 a Annan
lös egendom än fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg äger
utmätningsmannen sälja under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt
att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. Innan försäljning sker,
skola gäldenären, sökanden och envar annan, vars rätt är beroende av
försäljningen och som är känd för utmätningsmannen, om möj-

" Senaste lydelse 1967:140. 12 Riksdagen 1973.1 saml.
Nr 167

Lös egendom, som avses i detta kap. och ej kan antagas
vara föremål för okänd sjö- eller luftpanträtt, äger utmätningsmannen sälja
under hand i stäUet fÖr på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskiUing
kan uppnås därigenom. Innan försäljning sker, skola gäldenären, sökanden och
envar annan, vars rätt är beroende av försäljningen och som är känd

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

ligt erhålla tillfälle att yttra sig.

Innan egendom---------------

I fråga om försäljning under hand äga i övrigt 91 § 2 mom.
och 6 mom. sista punkten saml 92 och 96 §§ motsvarande tiUämpning.

(Föreslagen lydelse)

för utmätningsmannen, om möjligt erhålla tUlfälle att
yttra sig. auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand äga i övrigt 91 § 2 och
5 mom. samt 92 och 96 §§ motsvarande tUlämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Borgenär, vilken innehade lös egendom som handpant eller
med rätt att kvarhålla den till säkerhet för sin fordran, har rätt att få betalning
i den ordning som anges i 137 §, om egendomen, efter utmätning för annan
borgenärs fordran, sålts enligt vad som sägs i 92 §. Finnes fordran med sjö-
eller luftpanträtt, gäller dock vad som föreskrives i 141 § 2 mom.

138 §, Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som
annan hade under panträtt i handotn, panthavaren, såsom i 71 § sägs, förklarat
sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han
sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i fråga om utmätningsvis
sålt fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg annan borgenär påstår betalning
för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens, denne ej
äger njuta betalning i annan ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

139 §.:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär
som, när lös egendom utmättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen
utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen
till säkerhet för sin fordran, är berättigad att få betalning ur köpeskillingen
enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen
eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. Svarar
utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla
betalning ur köpeskilUngen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss
angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövUg
för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inleckningshavares rätt.
Vid

När fartyg, som ej är registrerat, eller gods i fartyg
eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade sjö- eller luftpanträtt i
egendomen, rätt all få betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges nedan,
såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts
under hand, före köpeskUlingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinleckning, äger inteckningshavaren
erhålla betalning ur köpeskUlingen, om han framställt yrkande därom inom tid
som nyss angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste
anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn lagas 'även till sådan egendom som

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1955: 234.

» Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop.
1971:20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

prövning härav skall hänsyn lagas även lill sådan egendom
som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet
för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i
fartyg eller i luftfartyg säljas ulmätningsvis, äger även borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970: 979) rätt
att erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom
före auktionen.

Har fartyg, som är för fordran intecknat, blivit
utmätningsvis sålt, skall den å inteckningshavarens fordran enligt
förmånsrättsordningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blivit
anmäld. Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å
sammanträde, som i 140 § avses, visat varder, att den för annan tid innestår.

(Föreslagen
lydelse)

gäldenären på annat sätt än genom företagsinleckningen
ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran.

Skall under konkurs fartyg, som ej är registrerat, eller
gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som
för sin fordran har förmänsrätt enligt 10, Il eller 12 § förmånsrättslagen
(1970; 979) rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer
yrkande därom enligt vad som ovan sägs om borgenär med sjö- eller
luftpanträtt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då fartyg, varom i 94 § sägs, blivit utmätningsvis sålt, äge
de, vilka anse sig hava rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären
att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför auktionsförrättaren
sammanträda för att höras angående köpeskiUingens fördelning.

Har, på
klagan över utmätningen eller auktionen, högre myndighet förordnat om
inställande av vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde ej hållas å
den därför bestämda tid, varde det, såvitt ske kan, kungjort i tidning inom
orten; upphör hindret, utsatte auktionsförrättaren ofördröjligen ny tid för
sammanträdet och late kungörelse därom minst tio dagar före sammanträdet
införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten, där ej alla rättsägare

" Senaste lydelse 1944: 68.

/ fråga
om fördelningen av kö

peskillingen för registrerat fartyg,

luftfartyg eller intecknade reserv

delar till luftfartyg ha i 23 § lagen

( ) om exekutiv försälj-

ning av fartyg m. m. och 24 § la

gen ( ) om exekutiv för

säljning av luftfartyg m. m. med

delats bestämmelser angående till-

lämpning av vad som nedan i 143

166 §§ föreskrives om fast egen

dom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

annorledes så tidigt underrättas om. sammanträdet, att de
själva eller genom ombud kunna sig där infinna.

(Föreslagen
lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

141 §.18
lämpUgt sätt.

När utmätt -

Har annan lös egendom än som', avses i 140 § sålts på
auktion, skaU sammanträde för köpeskUlingens fördelning utsättas, om annan än
sökanden gjort anspråk på betalning enligt vad som sägs i 139 § eller, när
flera äro sökande, någon av dem påstått bättre förmånsrätt än utmätningen
medför. Till sammanträdet skall utmätningsmannen kalla gäldenären, sökanden
och envar annan rättsägare som är känd för honom.

Sammanträde som------------

151

Är fråga------------------ slutiigt

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad
att vid domstol väcka talan och vad å fordringen belöper avsatt, såsom nyss är
stadgat. Vill annan, vars rätt är av frågan beroende, själv väcka talan, stånde
det honom fritt.

Har lös egendom enligt 5 kap. sålts på auktion, skall
sammanträde för köpeskillingens fördelning utsättas, om annan än sökanden
gjort anspråk på betalning enligt vad som sägs i 139 § eUer, när flera äro
sökande, någon av dem påstått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. TiU
sammanträdet skall utmätningsmannen kalla gäldenären, sökanden och envar
annan rättsägare som är känd för honom. -il37§.

§.10

avgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, skall borgenären, om annat
ej följer av 3 mom., föreläggas att inom en månad efter det att föreläggandet
delgivits honom väcka talan mot sakägare, som medlen skola tillfalla om
borgenärens anspråk bortfaller, vid den domstol till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör eller, om målet är anhängigt hos överexekutor,
domstolen i den ort där överexekutor är. Medlen skola avsättas i avvaktan på
att nyssnämnda tid går till ända eller, om talan väckes, tvisten blir slutligt
avgjord. Efterkommer ej borgenären föreläggandet och är ej talan i saken väckt
av motparten, har han förlorat sin rätt till medlen.

Om saken handlägges av överexekutor och tvisten rör fler
än två borgenärer samt medlens fördelning ej kan utan betydande olägenhet för
parterna avslutas utan att tvisten avgjorts, äger överexe-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1967:140.

" Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop.
1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

Är
fordran beroende av vUlkor, skall efter ty nu sagts avsättning ske, intUl dess viUkoret
uppfyllts eller förfaUit.

(Föreslagen
lydelse)

kutor
själv upptaga tvisten, om det finnes ändamålsenligt, och efter muntlig
förhandling pröva den i utslaget om medlens fördelning. Talan anses väckt, när
part framställde sitt yrkande. Om bevisning gäUer vad som i rättegångsbalken föreskrives
för tvistemål. Uteblir part från förhandling, utgör det ej hinder för
handläggning och avgörande av tvisten.

Är
fordran beroende av villkor, skall avsättning ske, intill dess villkoret
uppfyllts eller förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

198
§.20

Kostnaden
för----------- begärt indragningen.

Sökes
utmätning----------- underrätta utmätningsmannen.

Den
som------------ påkallar det.

Betalas
ej----------- gå åter.

7 fråga om egendom, som var belagd med kvarstad när den utmättes,
räknas även kostnad för kvarstaden som kostnad för utmätningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Vill
gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om utmätning,
skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av
beslutet. Detsamma gäller beslut om att fastighet eller fartyg tages i
anspråk enligt 91 a §.

Vidtages rättelse jämlUrt
77 § 3 mom., äger borgenären föra talan däremot inom tre veckor från den
dag, då han erhöll del av protokoll eller underrättelse om åtgärden, viss
tid.

Sedan
utmätt fast egendom eller registrerat fartyg, andel däri eller villkorlig
äganderätt till sådant fartyg eller andel däri sålts, får utmätningen ej
överklagas annat än i samband med klagan över ningen.

201
VUl gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om utmätning,
skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av beslutet.
Detsamma gäller beslut om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a §.

Vidtages
rättelse jämlikt 77 § 2 mom,, äger borgenären föra talan däremot inom tre
veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll eller underrättelse om åtgärden.

När
utmätning-----------

Den
som före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej
klaga hos överexekutor över utmätningen sedan egendomen sålts men är oförhindrad
att klaga över utmätningen i samband med klagan över

Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

försäljningen
/ den ordning som. anges i 213 §.

(Föreslagen lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

209 §

I
mål om klagan över beslut om utmätning eller om att fastighet tages i anspråk
enligt 91 a § samt i mål som avses i 201 § 2 mom. eller 203 § skaU överexekutors
utslag sändas till parterna samma dag som det meddelas.

,21

I
mål om klagan över beslut om utmätning eller om att fastighet eller fartyg tages
i anspråk enligt 91 a § samt i mål som avses i 201 § 2 mom. eUer 203 § skall överexekutors
utslag sändas till parterna samma dag som det meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har överexekutor genom särskilt
beslut utlåtit sig över omständighet, som angår målets behandling; däröver må
ej besvär anföras annorledes än i sammanhang med huvudsaken. Ej vare part förment
att särskilt överklaga beslut, varigenom överexekutor före målets slutliga
avgörande utlåtit sig i fråga, som avses i 195 § 1 mom., eller meddelat
förordnande enligt 208 §. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål av överexekutor
onödigt uppehälles; äge då att däröver klaga.

Har överexekutor genom särskilt
beslut utlåtit sig över omständighet, som angår målets behandling; däröver må
ej besvär anföras annorledes än i sammanhang med huvudsaken. Ej vare part
förment att särskilt överklaga beslut, varigenom överexekutor före målels
slutliga avgörande utlåtit sig angående förbud eller annat föreläggande eller
utdömt vite eller utlåtU sig i fråga, som avses i 195 § 1 mom., eller meddelat
förordnande enligt 208 §. TiUtror part sig visa, att utsökningsmål av överexekutor
onödigt uppehälles; äge då att däröver klaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ViU någon----

Den som------

213 §.21

utslaget meddelades. enligt 3 mom.

Den som vill överklaga överexekutors
utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 140 a eller 143 §
skall inkomma tiU överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den
dag då utslaget meddelades.

Den
som vill överklaga överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel som
avses i 143 § skall inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor
från den dag då utslaget meddelades.

213
a §. När försäljning av egendom som avses i 201 § 4 mom. vunnit laga kraft och köpeskiUingen
erlagts, har den som på annat sätt förvärvat egendomen från gäldenären
förlorat sin rätt mot köparen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

«i
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20. " Senaste
lydelse 1946; 814.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 I83

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Även den som åberopar att gäldenärens eller någon
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren
har förlorat sin rätt mot köparen, om vid försäljningen gäldenärens åtkomst
var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart beviljad för honom.

Tredje man, vars rätt gått förlorad enligt 2 mom., är
berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som när sådan
ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt gått förlorad genom
frivillig försäljning.

219 §.23

Talan mot ------------------ högsta domstolen.

Har i-------------------- motsvarande tillämpning.

Över beslut, varigenom hovrät- över beslut, varigenom hovrät-

ten, innan
ändringssökandet slutli- ten, innan ändringssökandel slut

gen prövas, förordnat, att över- ligen prövas, förordnat, att över

exekutors utslag icke må verkstäl- exekutors utslag icke må verkstäl

las eller att, om verkställighet re- las eller alt, om verkställighet re

dan följt, ytterligare åtgärd ej må dan följt, ytterligare åtgärd ej må

vidtagas, eller utlåtit sig i fråga, vidtagas, eller utiåtit sig angående

som i 195 § 1 mom. sägs, må sär- förbud eller annat föreläggande d-

skild talan föras. Har hovrätten i ler utdömt vite eller utlåtit sig i

annat fall än nu sagts genom sär- fråga, som i 195 § 1 mom. sägs,

skilt beslut utiåtit sig över omslän- må särskUd talan föras. Har hov-

dighet, som angår målets behand- rätten i annat fall än nu sagts ge

ting; däröver må besvär ej anfö- nom särskilt beslut utlåtit sig över

ras annorledes än i sammanhang omständighet, som angår målets

med huvudsaken. behandling; däröver må besvär ej

anföras annorledes än i sammanhang med huvudsaken.

Ej må------------- ---- enligt 208 §.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2.
De nya
bestämmelserna om kungörande av och underrättelse om auktion skall tUlämpas
före ikraftträdandet, om auktionen skall äga ram efter ikraftträdandet.

3.
Har lös
egendom, som någon innehar som handpant eller med retentionsrätt, utmätts före
ikraftträdandet, tillämpas 71, 92, 138 och 139 §§ i sin äldre lydelse såvitt
angår hans rätt. Om fartyg utmätts före ikraftträdandet, tUlämpas 73 § i sin
äldre lydelse.

4.
Pantförskrives
enligt 91 b § skuldebrev som enligt äldre bestäm-

" Senaste lydelse 1946: 814.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 184

melser
är intecknat i fartyg, upphör personligt betalningsansvar på grand av
skuldebrevet.

5. Bestämmelsema
i 201 § 4 mom. och 213 § i deras nya lydelse

samt 213 a § tiUämpas ej, om egendomen sålts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna
i 212 § i dess nya lydelse tillämpas ej, om överexekutors beslut meddelats
före ikiaftträdandet. 219 § i dess nya lydelse tUlämpas ej, om hovrättens
beslut meddelats före ikraftträdandet.

6. Förekommer
i lag eller annan författaing hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tUlämpas i stället den nya

bestämmelsen.

Förslag
till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom
förordnas i fråga om konkurslagen (1921; 225), dels att 71, 73 och 76 §§ skall
ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 195 a §,
av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

71
§.1

Vill
förvaltaren------------ kan ske.

Lös
egendom------------ försäljningen beroende.

Samtycke
som------------ gäldenärens rörelse.

Skall
helt fartyg eller gods i far- SkaU oregistrerat fartyg, gods i

tyg
säljas, äge förvaltaren, där far- fartyg eller gods i luftfartyg säljas,
tyget finnes å ort inom riket, be- äge förvaltaren, där egendomen gära
försäljning i den ordning finnes inom riket, begära försälj-som gäUer
för utmätt sådan egen- ning i den ordning som gäUer för dom. Är fartyg, som
skall säljas, ulmätt sådan egendom. intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes
än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till
fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts
av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den,
som utses av honom och köparen.

Är
fråga om försäljning av luft- Är fråga om försäljning av re-fartyg eUer av
intecknade reserv- gistrerat fartyg, av luftfartyg eller delar tUl sådant
fartyg och finnes av intecknade reservdelar tUl luft-egendomen inom riket,
skall vad fartyg och finnes egendomen inom i 70 § första och andra styckena rUcet,
skaU vad i 70 § första och sägs äga motsvarande tillämpning, andra styckena
sägs äga motsva-

1
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971; 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

Vill
förvaltaren, ehura auktion ej ägt ram i den ordnuig som för utmätt sådan
egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta om
egendomens avjrttrande, skall dock därtill lämnas tiUstånd av de borgenärer,
som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grand av inteckning
häftar eUer med vilken är förenad luftpanträtl i egendomen eller varmed följer
rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt enligt 10 eller
11 § förmånsrättslagen (1970: 979). Gods i luftfartyg skall säljas i samma
ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall
gäldenären----------

Bestämmelserna
i --------

(Föreslagen
lydelse)

rande
tUlämpning. Vill förvaltaren, ehura auktion ej ägt ram i den ordning som för
utmätt sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta alt
föranstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtUl lämnas tUlstånd av de
borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av
inteckning häftar eUer med vilken är förenad sjö- eller luftpanträtt i
egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen.

från ansvarighet.

-12 § förmånsrältslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

73 Har borgenär lös
egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att
egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat
värdepapper, genom fondkommissionär tUl gällande börspris; dock må sådan
försäljning ej ulan förvaltarens samtycke äga ram tidigare än fyra veckor efter
första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej
heller ske, där förvaltaren viU lösa egendomen för konkursboets räkning;
åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för
egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres
egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av
intecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning,
som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall
egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försälj-

Har
borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han
besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs
noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må
sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor
efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej
heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning;
åliggande det borgenären att minst en vecka jinnan han vidtager åtgärd för
egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres
egendomen av oregistrerat fartyg eller av gods i fartyg eUer i luftfartyg eller
av intecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den
ordning, som om dylik egendom, den där blivit utm'ätt, särskilt 'dr stadgad.
Skall egendomen säljas annorledes än utmälningsvis och är ej fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

ning
av värdepapper, som enligt

vad nyss sagts må ske utan auk

tion, må försäljningen ej äga rum.

å annan ort än den, där egendo

men fmnes, med mindre förvalta

ren samtycker därtill; och läte bor

genären förvaltaren minst tre vec

kor förat veta, när och var för

säljningen skall ske. Har försälj

ning skett i annan än den för ut

mätt egendom stadgade ordning,

vare borgenären pUktig att för för

valtaren redovisa för vad som in

flutit.

ViU ej------------ tUlkomma

(Föreslagen lydelse)

sådan
försäljnmg av värdepapper, som enUgt vad nyss sagts må ske utan auktion, må
försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre
förvaltaren samtycker därtiU; och late borgenären förvaltaren minst tre veckor
förut veta, när och var försäljnmgen skall ske. Har försäljning skett i annan
än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit, gäldenären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner förvaltaren det i
74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig offentiighet,
ankomme på honom att vidtaga de ytteriigare åtgärder, som må anses
erforderliga. Skulle han i något faU anse tUlfyllest, alt auktionen kungöres i
mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast
egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar tUl sådant fartyg må
dock icke äga rum ulan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har
panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen
(1970: 979), med mindre den borgenär samtycker därtill.

Finner förvaltaren det i
74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig
offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må
anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tiUfyllest, att auktionen
kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke
därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å
fast egendom, registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar
till luftfartyg ma dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må
sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom,
vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i
förmäns-rättslägen (1970: 979), med mindre den borgenär samtycker därtUl.

195
a §. Med fartyg likställes i denna lag

skeppsbygge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Vad som föreskrives i 71, 73 och
76 §§ i deras nya lydelse tillämpas, om försäljning skall äga ram efter
ikraftträdandet.

'
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1971: 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag
om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas,
att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953; 272) skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom. Bestämmdserna i 88
c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen om exekutiv försäljning av
fast egendom samt 3 § lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skola
icke äga till-lämpning vid utmätning för skatt.

3 mom. Bestämmelserna i 88
c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen om exekutiv försäljning av
fast egendom, 3 § lagen om exekutiv försäljning av fartyg m. m. samt 3 §
lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skola icke äga tiUämpning
vid utmätaing för skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag ttäder i kraft den dag Konungen bestämmer.

'
Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop, 1971:20.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 188

Bilaga 2 (Justitiedepartementets lagförslag)

1
Förslag till

Lag
om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Utmätt skepp, som är infört i skeppsregistret, säljes av över

exekutor. Försäljnmgen skall ske pä offentlig auktion.

Med
skepp likställes i denna lag skeppsbygge, som är infört i skeppsbyggnadsregistret.

Bestämmelserna
i denna lag är även tillämpliga på egendom som utom riket är införd i register
som motsvarar skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, om ej annat följer av vad
som är särskilt föreskrivet.

2 § Vad i denna lag sägs om utmätt skepp gäUer i
tillämpliga delar även när skepp skall säljas exekutivt under konkurs eller när
skepp enligt 10 § andra stycket sjölagen (1891; 35 s. 1) skall säljas
exekutivt på begäran av ägaren. Skeppet räknas härvid som ulmätt, när begäran
om försäljning inkommit till överexekutor och skeppet tagits ur drift.

3 § Utmätt skepp bör säljas inom fyra månader från
utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra stycket.

Anstånd
med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökanden eller ägaren.
På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller
särskilda skäl till anstånd föreligger.

4 §
Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av det utmätta

skeppels försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sö

kandens ställe.

Den
som vill utlösa sökanden skall, innan skeppet sålts, lill överexekutor betala
sökandens fordran och kostnad för vilken denne sva-

5
§ Hör skeppet till konkursbo, kan förvaltaren, om arvode eller annan kostnad
för skeppets förvaltning under konkursen skaU utgå ur skeppet, begära att
skeppet säljes för den fordringen.

Borgenär,
vars fordran är förenad med sjöpanträtt eller panträtt på grand av inteckning, retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), kan
begära att skepp som hör tiU konkursbo säljes för hans fordran, om hans rätt
till betalning ur skeppet är oslridig eller styrkes. Om borgenär, vars fordran
är förenad rned sjöpanträtt, framställt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas
därför att frågan om försäljning för konkursboets räkning förfaller.

Borgenär
vars fordran är förenad med sjöpanträtt har i fråga om utmätt skepp som ej hÖr
till konkursbo samma befogenhet som enligt andra stycket. Begagnar han sig
därav, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för
utmätningssökandens fordran förfaller.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 189

Bestämmelserna
i 4 § äger motsvarande tiUämpning i fråga om rätt alt utlösa konkursbo eller
borgenär som begärt alt skeppet säljes för fordran som anges ovan.

6 §
Auktion skaU kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörel

sen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpe

skillingen.

Innehavare
av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att
anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7
§ Minst trettio dagar före auktionen
skall underrättelser om försäljningen sändas tiU sökanden och ägaren samt till
kända borgenärer som har sjöpanlrätt, panträtt på grand av inteckning eller retentionsrätt.
Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas lill honom.
Har registermyndigheten uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse
till utrikes ort skaU om möjligt sändas med flygpost.

8 § Har auktionen ej blivit utiyst så som angivits i
6 och 7 §§, skall den inställas och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig
och ej kan avhjälpas på annat sätt.

9 § Vid början av auktionen skall lämnas en
kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder.
Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla
den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det
meddelas.

Närvarande
sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de vUlkor
som skall gälla för försäljningen. När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning.

10 §
I sakägarförteckningen upptages, förutom exekulionsfordringen,

fordran för vilken skeppet svarar på grund av sjöpanträtt, panträtt på

grand av inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om
skeppet hör till konkursbo, upplages även arvode och annan kostnad för skeppets
förvaltning under konkursen. Är skeppet därjämte utmätt, upptages fordran som
skall utgå med förmånsrätt enligt 10,

11 dier
12 § förmänsrättslagen (1970: 979).

Med
fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även fordran
för vilken skepp tagits i anspråk enligt 91 a § 3 mom. utsökningslagen (1877:
31 s. 1) saml rätt tiU betalning på grund av ägarhypotek.

11
§ Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden
för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Ränta
och annan biförpliktdse upptages före fordringens kapitalbelopp, om ej
borgenären yrkar annat.

Fordran
upplages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är
panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas, upptages
fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När
försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande
ulan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 §.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Ptop. 1973:167 190

12
§ Fordran upplages med del belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då förddningssammanträde
skall äga rum. Beträffande fordran med sjöpanträtt skall iakttagas vad som föreskrives
i 249 § andra stycket andra punkten sjölagen (1891: 35 s. 1). Panträtt på grund
av inteckning fär ej åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte till-lägg
enligt 264 § sjölagen. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages
återstoden som ägarhypotek.

Om i
skeppet gäUer pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken
pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och etl
till tio procent av detta belopp beräknat tillägg,

Ägarhypotek
upptages utan tillägg enligt 264 § sjölagen. Fordran, som ej är förfallen tUl
betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp
som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde den dag då
fördelningssammanträde skall äga rum. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är
lägre än fem procent.

13 §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt
än exekutionsfordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt
vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för all skeppet
enligt 14 § skall fä säljas,

3. betalningsvillkoren.

14 § Vid försäljningen skall skyddsbeloppel täckas av
köpeskillingen för skeppet och andra medel som finns att tiUgå.

15 § Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter
medgivande av borgenär vars fordran enUgt sakägarförteckningen är förenad med
panträtt på grund av inteckning får dock vad som faller inom köpeskUlingen och
pantbrevets belopp inneslå i avräkning på köpeskUlingen, om det ej är fråga om
sådan fordran som avses i 11 § tredje stycket.

I
sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestä.

16 §
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter imopet lämna

handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej

mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur skeppet.

Handpenningen
skall betalas kontant, om ej inroparen stäUer säkerhet för beloppet. Som
säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av
inteckning i skeppet, om den täckes av köpeskillingen och kan anses
betryggande.

Staten,
kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller
ställa säkerhet men blir i fall som avses i 22 § ersättningsskyldiga intiU
motsvarande belopp.

Ogulden
del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som
enligt 6 § kungjorts för köpeskiUingens fördelning.

När
köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.

Köparen
blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har
avräknats på köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 191

17 § På begäran av de sakägare vUkas rätt beror därav
kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den
återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning
av skeppet, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får
höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

18 § Innan skeppet ropas ut, skall redogörelse lämnas
för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skaU lämnas, att skeppet
ropas ut under förbehåU att inrop skaU prövas enligt 19 §,

19 §
Innan inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 14 § an

givna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhål

landet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskUling kan uppnäs.

Ulan
hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtiiga berörda sakägare
medger det. Sökanden kan medge, alt inrop godtages faslän kostnaden för
förfarandet ej blivit läckt.

Inrop
får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

20 §
Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna före

skriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort

uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tUlfälle att anskaf

fa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd

olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall skeppet ropas ut på nytt.

Fullgör
ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 16 § fjärde stycket, är inropet
ogiltigt,

21 §
Sker ej inrop, som godtages och fullföljes genom alt hand

penning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär

det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogUtigt enligt 20 §

andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avslår

därifrån.

Har
två auktioner hållits utan alt skeppet blivit sålt och saknas anledning till
antagande att skeppet kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor avvisa
begäran om nytt försäljningsförsök.

Om
ny auktion skaU hållas, äger 620 §§ motsvarande tUlämpning. Anmälan som skett
för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall
nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej
medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

22 §
När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogUtigt enligt 20 § andra stycket, skall
handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma
belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta
därå från utsatt dag för köpeskUlingens fördelning tUl och med den nya dagen
för sådan fördelning och för att även kostnaden för den nya auktionen skall
läckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver
tagas i anspråk skall återlämnas, nar den nye inroparen fullgjort sin
betalningsskyldighet. Blir skeppet ej sålt vid den nya auktionen, är hela
handpenningen förverkad.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 192

HåUes
ej ny auktion, skall handpenningen användas lill betalning av kostaader för
förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

23 §
I fråga om fördelning av köpeskiUing och andra tillgängliga me

del äger vad som enligt 143166 §§ utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

gäller beträffande fast egendom motsvarande tillämpning.

Angående
klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som
avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för
motsvarande fall beträffande fast egendom.

24 §
Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 16 §

fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan
hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning av skeppet,
om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen (1877; 31 s. 1)
meddelats innan han blivit berättigad därtUl. Får han på grund av sådant
förordnande ej komma i besittaing av skeppet och är hindret ej hävt inom tre
månader från utsatt dag för köpeskUlingens fördelning, får han frånträda köpet
och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom
hos överexekutor medan hindret alltjämt beslår.

Övergångsbestämmelser

, 1.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och
underrättelse om auktion skall tUlämpas före ikraftträdandet, om auktionen
skall äga rum efter ikraftträdandet.

3. Nya lagens bestämmelser om tUlägg enligt 264 §
sjölagen (1891: 35 s. 1) tillämpas beträffande ränta, som enligt 14 eller 15
övergångsbestämmelserna till lagen (1972: 000) om ändring i sjölagen i stället
för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt
äldre lag.

4. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas
äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskUlingens
fördelning och vad som har samband därmed.

5. Bestämmelsema i 3 § nya lagen har icke tillämpning
i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd,
som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som
i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av
allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Bestämmelsema i nya lagen skall gälla i fråga om
båt, som avses i första stycket under 5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1972: 000) om ändring i sjölagen.

7. Förekommer i lag eller amian författning hänvisning
till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället
den nya bestämmelsen.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 193

2
Förslag till

Lag
om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom
förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s, l)i, dels alt 95, 140 och
140 a §§ skall upphöra att gälla, dels att 56, 62, 71, 73, 77, 88 c, 88 d,
8994, 96, 96 a, 138, 139,

141,
151, 198, 201, 209 och 213 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen
skall införas två nya paragrafer, 91 c och 213 a §§,

av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

56 §2

Utmätning
sökes, där gäldenären har sitt hemvist. Som hemvist anses den ort där gäldenären
är bosatt samt, i fräga om dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och,
i fråga om bolag eller annan som avses i 10 kap. 1 § tredje stycket
rättegångsbalken, den ort som enUgt nämnda lagrum gäller som hemvist.

Utmätning
av egendom, som fin- Utmätning av egendom, som fin-

nes på annan ort än gäldenärens
nes på annan ort än gäldenärens

hemvist, må också sökas, där egen- hemvist, må också sökas där egen

domen är. Utmätning av fordran domen är eller, i fråga om fartyg

i penningar må jämväl sökas, där eller luftfartyg, på den ort dit det

den förpliktade är, även om förd- väntas. Utmätning av fartyg må

ringen skall anses finnas på annan även sökas på fartygets hemort.

ort. Utmätning av fordran i penningar

må
jämväl sökas, där den förpliktade är, även om fordringen skall anses finnas på
annan ort.

Ändå
att utmätningsman, hos vilken utmätning är sökt, ej är behörig enligt vad i 1 eUer
2 mom. sägs, må han i brådskande fall, med överlämnande av målet tUl behörig
utmätningsman, föranstalta om åtgärd som stadgas i 60 a §.

Om befogenhet för
utmätningsman att, när fråga är om utmätning av fast egendom på annan ort,
eller i andra särskilda fall överlämna mål om utmätning lill annan behörig
utmätningsman förordnar Konungen.

62
§3 Vid utmätning bör av utmätningsbara tillgångar i första hand tagas i anspråk
egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad,
förlust och annan olägenhet för gäldenären. Tillgångar som höra samman skola
om möjligt ej skiljas.

Är
fordran för vUken utmätning Är fordran för vilken utmätning

skall ske förenad med särskild för- skall ske förenad med särskild för

månsrätt i gäldenärens fasta egen- månsrätt i gäldenärens fasta egen

dom, luftfartyg eller reservdelar dom, fartyg, luftfartyg eller re-

1
Senaste lydelse av 95 § 1971: 495, 140 § 1944; 68, 140 a § 1971: 495. » Senaste
lydelse 1963:255. » Senaste lydelse 1971: 495.

13
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om
ej borgenären hellre vUl taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning ske på
en gång för fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom
sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå lill förfång för annan borgenär laga
betalning ur övriga tUlgångar.

Endast om borgenären begär det fär utmätning av fast egendom
eller luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill sådant fartyg ske för annan
fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Föreslagen
lydelse

servddar lill luftfartyg, skall den egendomen först
utmätas, om ej borgenären hellre vill taga betalt ur annan egendom. Skall utmätning
ske på en gång för fleras fordrmgar, får borgenär, för vars fordran viss
egendom sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan
borgenär laga betalning ur övriga tillgångar.

Endast om
borgenären begär det får utmätning av fast egendom, registrerat skepp,
luftfartyg eller inlecknade reservdelar till luftfartyg ske för annan fordran
än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Med skepp likställes i denna lag skeppsbygge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
någon gäldenärs lösa egendom som handpant eller med rätt att kvarhålla den
till säkerhet för fordran, hindrar detta ej, att egendomen utmätes för annan
fordran. Den som innehar egendomen är skyldig att taga betalning i förtid i
den ordning som anges i 6 kap. Han är dock icke pUktig att avstå från sin
pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran blir betald, om ej
försäljning skall ske för fordran med Uka eller bättre rätt.

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att
sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta
för godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute
sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den,
som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock,
där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i
luftfartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför
gives, eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till
köpeskillingen; ej äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu
är sagt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Har inteckning i luftfartyg eller reservdelar tUl sådant
fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, skall
inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt tUl andel i inteckningen,
som efter ty särskilt är stadgat, må tUlkomma gäldenären, tagas i mät i den
ordning som 74 § stadgar.

' Senaste lydelse 1971; 1211.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Om utmätning av pantbrev i fast egendom i den mån det ej
utgör pant för fordran finnas bestämmelser i 91 a §.

Föreslagen
lydelse

Om utmätning av pantbrev i fast egendom eller i skepp i
den mån pantbrevet ej utgör pant för fordran finnas bestämmdser i 91 a §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

73 §s Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen
upptecknas och värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla
sakkunnige män att vid värderingen biträda. Utmätas av inteckning besvärade
reservdelar till luftfartyg, skola sakkunniga städse anlitas vid värderingen.
Är fråga om utmätaing av fordran eller rättighet, vare den från vilken
fordringen eUer rättigheten skall utgå pliktig att, efter anmaning, lämna
utmätningsmannen erforderliga upplysningar angående dess innehåll; efterkommes
ej anmaningen, äge överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen förelägga
den tredskande vite samt fälla honom därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utmätes
fartyg, luftfartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg, skall ägaren eller
befälhavaren på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar äganderätten
eller eljest rör den utmätta egendomen och uppge vilka som har fordran som
bör iakttagas vid egendomens försäljning. Han skall på anmodan även
överlämna pantbrev eller annan inteckningshandling som han innehar. Därefter
får handlingen ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

Utmätes helt fartyg eller gods i fartyg, avfordre
utmätningsmannen befälhavaren de handlingar, som tjäna till upplysning
angående äganderätten till fartyget eller godset, så ock uppgift å de
fordringar, för vilka fartyget eller godset jämlikt 11 kap. sjölagen må häfta.
Utestår frakt ogulden eller innehaves fraktbeloppet av befälhavaren eller
redarens agent eller är redaren eller godsets ägare berättigad till sådan
ersättning, som i 268 eller 278 § sjölagen omförmäles, skall sådan ersättning,
där borgenären det yrkar, uppbäras av utmätningsmannen eller av syssloman, som
av honom därtill förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan dröjsmål den, som
det åligger att gälda eller redovisa sådant belopp, förbud att utgiva något
till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg
skall vad i 2 mom. stadgas i tillämpliga delar gälla.

77 § 6

Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67
c § 1 mom. eller 7376 §§, njuter borgenären förmånsrätt i det utmätta efter
vad som stadgas i förmånsrättslagen (1970; 979).

' Senaste lydelse 1955; 234. Senaste lydelse 1971; 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utmätning av registrerat svenskt skepp, svenskt luftfartyg
eller intecknade reservdelar till sådant luftfartyg medför dock förmånsrätt,
när beslutet om utmätning meddelas. Blir egendomen, innan den omhändertagits,
utmätt i främmande stat, gäller den rätt som vunnits genom den förra utmätningen
såsom panträtt.

Finner
utmätningsmannen på grund av anspråk som i 69 § sägs eller eljest, att
egendomen eller del därav ej bort utmätas, äger han föranstalta om rättelse,
sedan borgenären, där så kan ské, beretts tillfälle att yttra sig; dock må
sådan rättelse ej vidtagas senare än två veckor från det förrättningen ägde
rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om åtgärd
enligt 2 mom. skall utmätningsmannen genast underrätta dem, vilkas rätt är i
fråga, så ock överexekutor, därest klagan förts över utmätningen.

Om åtgärd
enligt 3 mom. skaU utmätningsmannen genast underrätta dem, vilkas rätt är i fräga,
så ock överexekutor, därest klagan förts över utmätningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88 c
§T Utmälningsförrättning skall om möjligt hållas inom fyra veckor frän det att
utmätningsmannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 §. Lämnar
borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet över sex månader från
mottagandet av handlingarna, är ansökningen förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från
utmätningen, om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt
hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i
94 § skall dock gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Anstånd
med försäljning får beviljas på begäran av borgenären eller gäldenären. På
begäran av gäldenären får anstånd bevUjas endast om borgenären medger det eller
särskilda skäl föreligga. Utan synnerliga skäl får anstånd ej beviljas utöver
sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 §, ett år från
utmätningen.

I fråga om tid för försäljning av luftfartyg och
intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast

' Senaste lydelse 1971:495.

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från
utmätningen, om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt
hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd.

Anstånd med försäljning får beviljas på begäran av
borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas
endast om borgenären medger det eUer särskilda skäl föreligga. Utan synnerliga
skäl får anstånd ej beviljas utöver sex månader från utmätningen.

I fråga om tid för försäljning av registrerat skepp,
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luft-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

egendom finnas särskilda bestäm- fartyg eller av fast
egendom finnas

melser. särskilda bestämmelser.

88 d §8

Om sökandens fordran och den Om
sökandens fordran och den

kostnad för vilken denne svarar kostnad för vilken denne
svarar

betalas innan den utmätta egeiido- betalas innan den utmätta egendo

men sålts, förfaller frågan om men sålts, förfaUer frågan om

egendomens försäljning. egendomens försäljning, om annat

ef följer av 91 c § eller av 5 § la

gen ( ) om exekutiv för

säljning av registrerat skepp m. m.

Medel som gäldenären i målet betalar tUl utmätningsmannen
anses utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider häremot.
Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller detsamma i fråga om medel som
betalas lill denne eller lill utmätningsmannen.

89 §8

Försäljning av utmätt lös egendom skaU ske på offentUg
auktion utom i fall som avses i 96 a §.

Om försäljning av utmätt luft- Om försäljning av registrerat

fartyg och av utmätta, inlecknade skepp, luftfartyg eller
intecknade reservdelar till sådant fartyg med- reservdelar till luftfartyg
meddelas delas bestämmelser i särskild lag. bestämmelser i särskUda lagar. Andel
i sådan egendom säljes av överexekutor i den ordning som enligt vad som sägs
nedan gäller i fråga om försäljning av rättighet. Detsamma gäller vUlkorlig
äganderätt till egendomen eller andel däri.

Om försäljning av utmätt fast egendom meddelas likaledes
bestämmelser i särskild lag.

90 §9

Skall lös egendom säljas på auktion, skall
utmätningsmannen kungöra tid och ställe för auktionen i tidning inom orten och
på sätt som i övrigt finnes lämpUgt. Finnes för viss ort förordnat, att
auktion skall kungöras på särskUt sätt, skall det också lända tUl
efterrättelse.

Är egendom, som säljas skall, av beskaffenhet att den ej,
utan att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den lid, som
för auktionens kungörande i ovan stadgad ordning erfordras, äge
utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt
finnes.

Auktion å fartyg som sägs i 94 § skall förrättas av överexekutor.
Auktionen skall kungöras så som

« Senaste lydelse 1971: 495. Senaste lyddse 1967: 140.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 198

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ovan
om annan lös egendom är sagt.

91
§10

Kungörelse
om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan auktionen hålles, där ej
i fall som i 90 § 2 mom. sägs kortare tid för kungörandet finnes nödig. Auktion
å fordran eller rättighet skall kungöras minst fjorton dagar förat; och varde
tillika, där så kan ske, inom samma tid särskUda underrättelser om auktionen
med posten avsända till borgenären och gäldenären. Skall i stad auktion å lös
egendom kungöras mera än en gäng, vare det gillt, om första kungörandet skett
inom lid som nu är sagd.

Har
gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans luftfartyg eller
därtill hörande reservdelar bUvit utmätt, late utmätningsmannen anskaffa
särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga
hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det
skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske av
inteckningshandling, vilken tagits i mät hos någon, som enligt handlingen är
personligen ansvarig för det däri förskrivna beloppet, åligger det
utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen säljes med
bibehållande av hans ansvarighet, att, innan handlingen utiämnas till köparen,
förse densamma med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Skall
fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen jämväl
införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar före auktionen; och skall
kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit
utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur
det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren
anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt II kap.
sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hava
inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan, underrättas om auktionen genom
särskilda kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten avsända
till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till hända
minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer så fort ske
kan.

Vid försäljning av gods
i luft- Vid försäljning av fartyg, som fartyg skall kungörelse ske minst ej
är infört i skeppsregistret, eller

"
Senaste lydelse 1971:495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tre veckor före auktionen och inom samma tid jämväl
införas i allmänna tidningarna. Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer,
som, ändå att de ej vunnit utmätning, äga rätt tUl betalning ur köpeskUlingen
för godset, hava att före auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren på
sätt i 139 § sägs. Minst tre veckor före auktionen skola ock, såvitt ske kan,
underrättelser om försäljningen i rekommenderade brev sändas tUl borgenären
och ägaren av godset samt till den som, enligt vad känt blivit, äger luftpanträtl
i detta. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt, varde underrättelse genast
avsänd. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygposl.

Föreslagen lydelse

av gods i fartyg eller i luftfartyg skall kungörelse ske
minst tre veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna
tidningarna. Kungörelsen skall innehålla att de borgenärer, som, ändå att de
ej vunnit utmätning, äga rätt till betalning ur köpeskillingen för egendomen,
hava att före auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren på sätt i 139 §
sägs. Minst tre veckor före auktionen skola ock, såvitt ske kan,
underrättelser om försäljningen i rekommenderade brev sändas till borgenären
och ägaren av egendomen samt till den som, enligt vad känt blivit, äger sjö-
eller luftpanträtt i denna. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt, varde
underrättelse genast avsänd. Underrättelse lill utrikes ort skall om möjligt
sändas med flygpost.

Om egendom som skall säljas svarar för företagsinteckning,
skall auktionsförrättaren om möjligt underrätta inteckningshavaren om auktionen
genom särskilt kaUdsebrev, som skall sändas med posten minst två veckor före
auktionen. Upplyses senare alt företagsinleckning gäller i egendomen, skaU
underrättelse genast sändas.

Är fråga om försälfning av far- Skall försäljning ske av egen-

dom
vilken hör tUl sådan näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinleckning,
skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis angående verksamheten.

tyg
som blivit infört i fartygsregistret, skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis
rörande fartyget. Skall försäljning ske av egendom vUken hör till sådan näringsverksamhet
som kan omfattas av företagsinteckning, skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis
angående verksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

91 a I
den mån pantbrev i fast egendom ej utgör pant för fordran får det tagas i
anspråk genom utmätning hos fastighetens ägare.

Vid sådan utmätning skall pantbrevet lagas i förvar
eller, om annan än den intecknade fastighe-

" Senaste lydelse 1971: 1211

3"

I den
mån pantbrev i fast egendom eller i skepp ej utgör pant för fordran får
pantbrevet tagas i anspråk genom utmätning hos ägaren.

Vid sådan
utmätning skall pantbrevet tagas i förvar eller om annan än ägaren innehar
pantbrevet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas
innehavaren att utlämna del ulan tUlstånd av utmätningsmannen. Utmätningen
är fullbordad först när så skett.

Har utmätning skett enligt 1 mom,, skall den fasta
egendomen tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från utmätningsbeslutet.
När utmätningsmannen meddelat beslut om all den fasta egendomen tages i anspråk,
anses den utmätt. Om borgenären ej inom nämnda tid yrkat att den fasta
egendomen tages i anspråk eller yrkande därom återkallas, skall pantbrevet
pantförskrivas till honom enligt 91 b §,

Råder tvist huruvida något finns att utmäta enligt 1
mom., skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökanden
att inom en månad efter det att föreläggandet delgivils honom vid domstol som
anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken väcka talan mot gäldenären och den som
bestrider att något finns att utmäta. Innan tvisten blivit avgjord genom
dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk
meddelas eller pantförskrivning av pantbrevet ske endast om rätten förklarar
hinder ej möta däremot.

Föreslagen lydelse

förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tiUstånd
av utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

Har utmätning skett enUgt 1 mom., skall den intecknade
egendomen lagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad frän
utmätningsbeslutet. När utmätningsmannen meddelat beslut om att den intecknade
egendomen tages i anspråk, anses den ulmätt. Om borgenären ej inom nämnda lid
yrkat att den intecknade egendomen tages i anspråk eller yrkande därom
återkallas, skall pantbrevet pantförskrivas till honom enligt 91 b §.

Råder tvist huruvida något finns att utmäta enligt 1 mom.,
skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökanden
att, inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom, väcka talan mot
gäldenären och den som bestrider att något finns att utmäta, beträffande
pantbrev i fast egendom vid den domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken
och i fråga om pantbrev i skepp vid den domstol till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit
laga kraft får beslut om den intecknade egendomens tagande i anspråk meddelas
eller pantförskrivning av pantbrevet ske endast om rätten förklarar hinder ej
möta däremot.

Efterkommer ej utmätningssökanden föreläggande enligt 3
mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utmätningen åter.

91 b
§12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pantförskrivning
av pantbrev sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att
pantbrevet utgör pant för den-

" Senaste lyddse 1971:1211.

Pantförskrivning
av pantbrev sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att
pantbrevet utgör pant för dennes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller,
om annan än fastighetens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om
pantförskrivningen. I underrättelsen skäll anges, att innehavaren ej får utiämna
handlingen till skada för borgenären. Andel i pantbrev som tillkommer
delägare i fastigheten får ej pantförskrivas för sig.

Föreslagen
lydelse

fordran och överlämnar pantbrevet tUl honom eller, om
annan än den intecknade egendomens ägare innehar detta, underrättar innehavaren
om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får
utlämna handlingen tUl skada för borgenären. Andel i pantbrev som tillkommer
delägare i den intecknade egendomen får ej pantförskrivas för sig.

91c § Borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt i
utmätt egendom och är ostridig eller styrkes, kan begära att egendomen säljes
för hans fordran. Om han framstäUt sådan begäran, får förfarandet ej nedläggas
därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92 §

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller
eljest under panträtt i handom, varde, där ej panthavaren är pUktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskUlingen eller på sätt i 71 § sägs förklarat
sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen sker
med bibehållande av panthavarens rätt.

Vid försäljning av lott i fartyg eller luftfartyg tillkännagive
utmätningsmannen, att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela
fartyget eller luftfartyget gäller; meddele ock före utropet underrättelse om
de fordringar, för vilka fartyget eller luftfartyget veterligen utgör pant.

13

Om någon innehar utmätt lös egendom som handpant eller med
rätt att kvarhålla den till säkerhet för fordran och han icke enligt 71 § är
pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran
blir betald, får egendomen säljas endast om köpeskUlingen förslår till
betalning av fordringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

93 §14 Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De
yppersta varor skola så länge sparas, att mesta folket är samlat. Då så mycket
av det utmätta godset blivit sålt, att gälden, varför utmätning skett, så ock
kostnad,

" Senaste lydelse 1955: 234. >' Senaste lydelse
1967: 140.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som skall ur egendomen utgå, kan av det sålda fullt gottgöras,
upphöre försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inrop
får ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskUling än den
bjudna kan uppnås.

Vid försäljning av annan lös egendom än sådan som avses i
94 § 1 mom. får inrop ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskiUing
än den bjudna kan uppnås.

Om inrop ej godtages
och egendomen ej säljes vid nytt utrop, skall ny auktion utsättas eller
egendomen säljas under hand enligt 96 a §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94 §

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å
fartyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller
därutöver, eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, uppläse
auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där enligt 91 § sådant skall
vara anskaffat, och give till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas;
anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava fordran, som skall vid auktionen
bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddele
han före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren
underrättelse om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

I fråga om försäljning av egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning äger 1 mom.
motsvarande tillämpning.

15

Vid försäljning av egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteckning skall auktionsförrättaren
läsa upp gravationsbevis, anmana sakägare att anmäla sina fordringar samt
meddela underrättelse om förut anmälda fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Annan lös
egendom än sådan som avses i 94 § 1 mom. skall betalas genast efter inropet.
Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med betalningen av köpeskillingen
utom lill viss del vUken

" Senaste lyddse 1967:140.

Lös
egendom som avses i detta kap. skall betalas genast efter inropet.
Utmätningsmannen äger dock lämna anstånd med betalningen av köpeskillingen
utom tiU viss del vilken skall erläggas som

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 203

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall erläggas som handpenning, handpenning. Egendomen
skall

Egendomen skall hållas inne till hållas inne lill dess full betalning

dess full betalning sker. sker.

Sker ej betalning genast efter inropet och lämnas ej
heller anstånd, skall egendomen gå under nytt utrop.

Har
anstånd lämnats och erlägges ej full betalning inom fastställd tid, är köpet
ogiltigt. Utmätningsmannen skall i sådant fall ombesörja ny försäljning av
egendomen. Kostnaderna för den första försäljningen samt för vård och
förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna skola gäldas ur
den handpenning som erlagts enligt 1 mom. Om köpeskillingen vid den nya
försäljningen understiger det bud som antagits vid den första, skall återstoden
av handpenningen användas för att, så långt den förslår, täcka skUlnaden. Vad
som icke behöver tagas i anspråk härtill skall återbetalas.

96 a §16

Annan lös egendom än fartyg Lös egendom, som avses i detta

eller gods i fartyg eller i luftfar- kap.
och ej kan antagas vara före

tyg äger utmätningsmannen sälja mål för
okänd sjö- eller luftpant-

under hand i stället för på auk- rätt, äger
utmätningsmannen säl-

tion, om det är sannolikt att av- ja
under hand i stället för på auk-

sevärt högre köpeskilling kan upp- tion,
om det är sannolikt alt avse-

nås därigenom. Innan försäljning värt högre
köpeskilling kan upp-

sker, skola gäldenären, sökanden nås
därigenom. Innan försäljning

och envar annan, vars rätt är be- sker,
skola gäldenären, sökanden

roende av försäljningen och som och envar
annan, vars rätt är be

ar känd för utmätningsmannen, roende av
försäljningen och som

om möjligt erhålla tUlfälle alt ytt- är
känd för utmätningsmannen,

ra sig. om möjligt erhålla tiUfälle att ytt

ra sig.

Innan egendom säljes under hand, skall utmätningsmannen
infordra anbud genom kungörelse, som införes i en eller flera tidningar inom
orten, eller pä annat lämpligt sätt. Avges ej anbud som utmätningsmannen anser
sig böra godtaga, skall auktion utsättas.

I fråga om försäljning under I fråga om försäljning under

hand äga i
övrigt 91 § 2 mom. hand äga i övrigt 91 § 2 och 5

och 6
mom. sista punkten samt mom. samt 92 och 96 §§ motsva-

92 och 96 §§ motsvarande tUl- rande tillämpning,

lämpning.

138 §17

Har, då någon vunnit utmätning Borgenär, vilken innehade lös

å lös
egendom, som annan hade egendom
som handpant eller med

under
panträtt i handom, pantha- rätt att kvarhålla den till säkerhet

våren, såsom i 71 § sägs, förkla- för sin fordran, har rätt att få be-

rat sig
nöjas med att för sin be- talning
enligt 137 §, om egendo-

talning
hålla sig till köpeskilling- men, efter utmätning för annan

en, njute
han sin rätt till godo borgenärs
fordran, sålts enligt 92 §.

' Senaste lydelse 1967: 140. " Senaste lydelse 1955:
234.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i fråga
om utmätningsvis sålt fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg annan
borgenär påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens,
denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i 140 eUer 141 § sägs.

Föreslagen
lydelse

Finnes fordran med sjö- eller luftpanträtt, gäller dock vad
som föreskrives i 141 § 2 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Borgenär
som, när lös egendom utmättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen
utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen
till säkerhet för sin fordran, är berättigad att få betalning ur
köpeskillingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom
före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskUlingsfördelningen.
Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla
betalning ur köpeskUlingen, om han framställt yrkande därom inom lid som nyss
angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses
obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens
fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg
säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970; 979) rätt att erhålla betalning
ur köpeskUlingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

" Senaste lydelse 1971:495.

När fartyg, som ej är infört i skeppsregistret, eller gods
i fartyg eller i luftfartyg sålts, har borgenär, som hade sjö- eller luftpanträtt
i egendomen, rätt alt få betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges
nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen
sålts under hand, före köpeskUlingsfördelningen.

Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren
erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom lid
som nyss angivils. Vad nu sagts gäUer dock ej i den mån sådan betalning måste
anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom företagsinteckningen släUl som säkerhet för inteckningshavarens
fordran.

Skall under konkurs fartyg, som ej är infört i
skeppsregistret, eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis,
äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12
§ förmånsrältslagen (1970: 979) rätt att erhåUa betalning ur köpeskUlingen, om
han framställer yrkande därom enligt vad som ovan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller

sägs om borgenär med sjöluftpanträtt.

Har fartyg, som är för fordran intecknct, blivit
utmätningsvis sålt, skall den å inteckningshavarens fordran enligt
förmånsrättsordningen belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blivit
anmäld. Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å
sammanträde, som i 140 § avses, visat varder, att den för annan tid innestår.

141 §19

När utmätt
lös egendom sålts under hand, skall utmätningsmannen, om det ej är uppenbart
obehövligt, utsätta sammanträde för köpeskillingens fördelning och minst två
veckor i förväg kaUa gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är
känd för utmätningsmannen. När särskilda skäl föranleda det, skall han också
kungöra tid och plats för sammanträdet i tidning inom orten eller på annat
lämpligt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har annan
lös egendom än som avses i 140 § sålts på auktion, skall sammanträde för
köpeskillingens fördelning utsättas, om annan än sökanden gjort anspråk på
betalning enligt vad som sägs i 139 § eller, när flera äro sökande, nägon av
dem påstått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. TUl sammanträdet skall
utmätningsmannen kalla gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är
känd för honom.

Har lös
egendom sålts på auktion enligt 5 kap., skall sammanträde för köpeskiUingens
fördelning utsättas, om annan än sökanden gjort anspråk på betalning enligt vad
som sägs i 139 § eller, när flera äro sökande, någon av dem påstått bättre
förmånsrätt än utmätningen medför. Till sammanträdet skall utmätningsmannen
kalla gäldenären, sökanden och envar annan rättsägare som är känd för honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanträde som avses i 1 eller 2 mom. skall hållas inom
två veckor efter utgången av tid som föreskrives i 137 §.

151
§20 Är fräga om fordrans eller intecknings giltighet beroende på särskild
prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är
inteckning sökt men ej beviljad, varde vad enligt förmänsrättslagen (1970;
979) å fordringen eUer inteckningen belöpa kan vid fördelningen avsatt, intill
dess frågan om borgenärens rätt blivit slutligt avgjord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes
eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att vid domstol väcka talan
och vad å fordringen belöper avsatt, såsom

" Senaste lydelse 1967:140. " Senaste lydelse
1971:495.

Finnes
eljest fordran tvistig, skall borgenären, om annat ej följer av 3 mom.,
föreläggas att inom en månad efter det att fördäggan-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

nyss är stadgat. ViU annan, vars rätt är av frågan
beroende, själv väcka talan, stånde det honom fritt.

Är fordran beroende av villkor, skall efter ty nu sagts
avsättning ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

Föreslagen lydelse

det delgivUs honom väcka talan mot sakägare, som medlen skola
tillfalla om borgenärens anspråk bortfaller, vid den domstol lill vilken utmätningstnannens
tjänstgöringsområde hör eller, om målet är anhängigt hos Överexekutor,
domstolen i den ort där överexekutor är. Medlen skola avsättas i avvaktan på
att nyssnämnda tid går till ända eller, om talan väckes, tvisten blir slutligt
avgjord. Efterkommer ej borgenären föreläggandet och är ej talan i saken
väckt av motparten, har han förlorat sin rätt till medlen.

Om saken handlägges av överexekutor och medlens
fördelning ej kan utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten
avgjorts, skall överexekutor, om det finnes ändamålsenligt, själv upptaga
tvisten och efter muntlig förhandling pröva den i utslaget om medlens
fördelning. Talan anses väckt, när part framställde sitt yrkande. Om bevisning
gäller vad som i rättegångsbalken föreskrives för tvistemål. Uteblir part från
förhandling, utgör det ej hinder för handläggning och avgörande av tvisten.

Är fordran beroende av viUkor, skall avsättning ske,
intill dess vUlkoret uppfyllts eller förfallit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

198 §21

Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet
skall utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behåUen avkastning
eller andra tillgängliga medel. Kan kostnaden ej uttagas på detta sätt, skall
den betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt,
av denne och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av fastighet
som besväras av gemensam inteckning och annan faslighet indragits i förfarandet
men försäljning ej kommer till stånd, skall dock den som inlett förfarandet
svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som begärt indragningen.

Sökes utmätning på grand av dom eller utslag, som ej
vunnit laga kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning
skett efter ty i 39 § sägs, skall vad som erfordras till betäckande av kostna-

" Senaste lydelse 1971:495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande
parten vid förrättningen styrker, alt nedsättningsbevis eller besannad
avskrift därav blivit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen
underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är Kostnaden för utmätning eller

annan
åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om
utmätningsmannen eller överexekutor påkallar det.

skyldig att förskjuta kostnaden för åtgärden. Kostnaden
för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om utmätningsmannen
eller överexekutor påkaUar del.

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får verkstälUgheten
inställas. Om försäljning av utmätt egendom inställes av sådan anledning, kan
utmätningsmannen eller överexekutor besluta att utmätningen skall gå åter.

7
fråga om egendom, som var belagd med kvarstad när den utmättes, räknas även
kostnad för kvarstaden som kostnad för utmätningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill gäldenär
eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om utmätning, skall han
göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av beslutet.
Detsamma gäller beslut om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a §.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 2 mom., äger borgenären
föra talan däremot inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av
protokoll eller underrättelse om åtgärden.

Vill gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över
beslut om utmätning, skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han
erhöll del av beslutet. Detsamma gäller beslut om att fastighet eller skepp tages
i anspråk enligt 91 a§.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 3 mom., äger borgenären
föra talan däremot inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll
eller underrättelse om åtgärden.

När
utmätning skett av avlöning, pension eller livränta i den ordning som föreskrives
i 67 a67 d §§ eller av annan egendom i fall som sägs i 67 c § 2 mom., är
klagan ej inskränkt till viss tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej klaga
hos överexekutor över utmätningen sedan egendomen sålts men är oförhindrad
att klaga över utmätningen i samband med klagan över försäljningen i den
ordning som anges i 213 §.

Sedan
utmätt fast egendom eller utmätt registrerat skepp, andel däri eller vUlkorlig
äganderätt till sådant skepp eller andel däri sålts, får utmätningen ej
överklagas annat än i samband med klagan över försäljningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lyddse 1971; 495.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

209 I mål om klagan över beslut om. utmätning eller om att
fastighet tages i anspråk enligt 91 a § samt i mål som avses i 201 § 2 mom.,
eller 203 § skall överexekutors utslag sändas till parterna samma dag som det
meddelas.

Föreslagen lydelse

§ 23

I mål om klagan över beslut om utmätning eller om att
fastighet eller skepp tages i anspråk enligt 91 a § samt i mål som avses i 201
§ 2 mom. eller 203 § skall överexekutors utslag sändas liU parterna samma dag
som det meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

213 §23

Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i mål
som anges i 209 §, skall han inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom
tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

Den
som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller försäljning som överexekutor
verkställt i annan ordning skall inkomma till överexekutor med sin
besvärsinlaga inom tre veckor från försäljningsdagen. Besvär över sakägarförteckning
som ej avse upphävande av auktion får dock ej anföras annat än i sammanhang med
klagan enligt 3 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
vill överklaga överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel som avses
i 140, 140 a eller 143 § skall inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom
tre veckor frän den dag då utslaget meddelades.

Den som vill överklaga överexekutors utslag i fräga om
fördelning av medel som avses i 143 § skall inkomma till överexekutor med
besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

213 a §

När
försäljning av fast egendom vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, har
den som på annat sätt förvärvat egendomen från gäldenären eller någon hans
företrädare förlorat sin rätt mot köparen. Vad som nu sagts gäller även
försäljning av registrerat skepp, andel däri eller vUlkorlig äganderätt till
sådant skepp eller andel däri.

Även den som åberopar att gäldenärens eller någon
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren
har förlorat sin rätt mot köparen, om vid försäljningen gäldenärens åtkomst
var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart var bevUjad för honom.

Tredje man, vars rätt gått för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1971; 495.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 209

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

lorad enligt 2 mom., har rätt till ersättning av staten enligt de bestämmelser
som gälla när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt
gått förlorad genom frivillig försäljning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder såvitt avser 198 § 3 mom. i kraft
den 1 juli 1973 och i övrigt den dag Konungen bestämmer.

2. De nya bestämmelserna om kungörande av och
underrättelse om auktion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skaU
äga ram efter ikraftträdandet.

3. Har lös egendom, som någon innehar som handpant
eller med retentionsrätt, utmätts före ikraftträdandet, tiUämpas 71, 92, 138 och
139 §§ i sin äldre lydelse såvitt angår hans rätt. Om fartyg utmätts före
ikraftträdandet, tillämpas 73 § i sin äldre lydelse.

4. Pantförskrives enligt 91 b § skuldebrev som enligt
äldre bestämmelser är inlecknat i fartyg, upphör personligt betalningsansvar
på grund av skuldebrevet.

5. Bestämmelserna i 201 § 4 mom. och 213 § i deras nya
lydelse samt 213 a § tillämpas ej, om egendomen sålts före ikraftträdandet.

6. Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till före

skrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället

den nya bestämmelsen.

3
Förslag till

Lag
om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom
förordnas i fråga om konkurslagen (1921; 225) dels att 21, 26, 71, 73, 76 och
198 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 195 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

21
§1

Konkursdomaren
skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om gäldenärs försättande i
konkurs.

Avträdes
ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse därom av
konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.

Utvisar
den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen att fast egendom finnes
i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om konkursen göras anteckning
i inleckningsprotokollet samt i intecknings- och fastighetsboken. Ligger
egendomen inom annan rätts

»
Senaste lydelse 1967; 144.

14
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 167

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

domvärjo, skall för verkställande av sådan anteckning
konkursdomaren ofördröjligen till inskrivningsdomaren i den ort där egendomen
ligger insända bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hör
till boet registrerat skepp eller andel i sådant skepp skall anmälan om
konkursen med angivande av skeppets registerbeteckning ofördröjligen göras
till registermyndigheten. Denna har att på första inskrivningsdag i skeppsregistret
göra anteckning om konkursen.

Hör lill boet fartyg som blivit infört i fartygsregistret,
skall anmälan om konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen
göras till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i fartyg;
och varde å den inskrivningsdag, då det först kan ske, anteckning om konkursen
gjord i inteckningsboken för fartyg. Hör till boet lott i fartyg, skall
anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet som för
fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter som erfordras
för fartygets säkra urskiljande.

Ingår i konkursboet luftfartyg, som blivit infört i
luftfartygsregistret, eller lott i eller intecknade reservdelar tUl sådant
fartyg, skall anmälan om konkursen med angivande av fartygets nationalitets-
och registreringsbeteckning ofördröjligen sändas till luftfarlsslyrelsen samt lill
den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg.
Inskrivningsdomaren har att å första inskrivningsdag i inskrivningsboken för
luftfartyg göra anteckning om konkursen.

Finnes i boet egendom vilken hör till sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinleckning, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen sändas till den inskrivningsdomare som har att upptaga
ärenden angående inteckning i verksamheten. Inskrivningsdomaren har att på
första inskrivningsdag i inskrivningsboken över ärenden om företagsinteckning
göra anteckning om konkursen.

26 §2
Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren
underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut en gång i
allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentiiggörande
av kungörelser om konkursen, ävensom nedtaga den i rättens kansli anslagna
kungörelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes i gäldenärens
bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott
i fartyg eller ock luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, eller
lott i eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller egendom, vUken
hör till sådan näringsverksamhet som kan omfattas av

2 Senaste lydelse 1967: 144.

Finnes i gäldenärens
bo fast egendom eller registrerat skepp eller andel i sådant skepp eller ock
luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, eller lott i eller
intecknade, reservdelar till sådant fartyg eller egendom, vUken hör lill sådan
näringsverksamhet som kan omfattas av företagsinteck-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

ning, skall vad i 21 § tredje, fjärde, femte och sjätte
styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen äga
motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Nuvarande lydelse

företagsinteckning, skaU vad i 21 § tredje, fjärde, femte
och sjätte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen
äga motsvarande tUlämpning i fråga om den högre rättens beslut.

71 §3

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta
försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse,
äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtUl av rätlens ombudsman eUer,
om han vägrar, av borgenärema. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall
han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes
än å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras
icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper
till gällande börspris. Samtycke enligt andra stycket fordras ej heUer för
försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall hek
fartyg eUer gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å ort inom
riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.
Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes
än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till
fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts
av annan, för inteckningens dödande avlämnar intecknings-handlingen till den,
som utses av honom och köparen.

Är fräga
om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg
och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena
sägs äga motsvarande tillämpning. ViU förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i
den ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke
underlåta att föranstalta om egen-

' Senaste lydelse 1971: 1045.

Skall
fartyg, som ej är infört i skeppsregistret, gods i fartyg eller gods i
luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära
försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av
luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

domens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av
de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund
av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller
varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt
enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970: 979). Gods i luftfartyg skall
säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt tUl andel i inteckning
som belastar hans luftfartyg eller lill sådant fartyg hörande reservdelar
säljas, late förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter.
Skall försäljnmg ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och
för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig alt, där ej gäldenären
medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse
handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna
i 70 § sista stycket äga motsvarande tiUämpning, när gäldenären tillhörig
lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt
sådan egendom. Vad där sägs om talan för borgenärer gäller även borgenärer
som ha förmånsrätt enUgt 12 § förmänsrättslagen {1970: 979).

Bestämmelserna i 70 § sista stycket äga motsvarande
tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas
i den ordning som gäUer för utmätt sådan egendom. Vad där sägs om talan för
borgenärer gäller även borgenärer som ha förmånsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen.

73
%*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
borgenär lös egendom såsom pant eUer eljest under panträtt i handom, äge han
besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs
noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må
sådan försäljning ej ulan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor
efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej
heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning;
åliggande

* Senaste lydelse 1971:498.

Har
borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han
besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs
noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må
sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens
försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets
räkning; åliggan-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

det
borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av
fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade
reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. SkaU egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av
värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen
ej äga rum ä annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren
samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut
veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än
den för ulmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig alt för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.

Föreslagen lydelse

de
det borgenären alt minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av
fartyg, som ej är infört i skeppsregistret, eller av gods i fartyg eller i
luftfartyg eller av intecknade reservdelar lill luftfartyg, skall försäljningen
ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit ulmätt, särskilt är
stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om
sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske ulan
auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes,
med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren
minst tre veckor förat veta, när och var försäljningen skall ske. Har
försäljning skett i annan än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären
pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vill
ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.
Dock må inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken
blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, icke av
förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i
inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tUlkomma gäldenären.

76 §5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finner förvaltaren det i
74 § föreskrivna kungördsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig
offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må
anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tUlfyllest, att auktionen kungöres
i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast
egendom eller luftfartyg eller in-

'
Senaste lydelse 1971: 498.

Finner förvaltaren det i
74 § föreskrivna kungördsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig
offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterUgare åtgärder, som må anses
erforderliga. Skulle han i något fall anse tiUfyllest, att auktionen kungöres
i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman. Inskränkning i fräga om kungörande av auktion å fast
egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller in-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

tecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga
rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande
kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eUer
annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrältslagen (1970: 979), med
mindre den borgenär samtycker därtill.

Föreslagen
lydelse

tecknade reservdelar till luftfartyg må dock icke äga rum
ulan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande
kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förmänsrätt, som avses i förmänsrättslagen (1970: 979), med
mindre den borgenär samtycker därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

195 a § Med skepp likställes i denna lag skeppsbygge.
Bestämmelse, som avser skeppsregistret, gäller därvid i stället skeppsbyggnadsregistret.

198 §8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört ulan att till boel hörande
fast egendom eller registrerat skepp eller andel i sådant skepp gått till
försäljning, ankomme på fastighetens eller skeppets eller skeppsandelens ägare
att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om konkursen
eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande, när förhållandet styrkes,
anteckning därom i fräga om fast egendom eller skepp, göras i fastighetsboken
eller i skeppsregistret.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan
att till boet hörande fast egendom eller fartyg, som blivit infört i farlygsregistret
eller lott i fartyg gått till försäljning, ankomme på faslighetens eller
fartygets eller fartygslottens ägare att därom göra anmälan hos den
myndighet, hos vUken anteckning om konkursen eller anmälan om densamma jäm-ligt
21 § ägt rum; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om
fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, göras i
vederbörande inteckningsprolokoll samt faslighets- eller inteckningsbok.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret,
samt lott i och intecknade reservdelar tUl sådant fartyg.

1.
Denna lag
träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2.
Bestämmelserna
i 21, 26 och 198 §§ skall gälla i fråga om båt, som avses i första stycket
under 5 i övergångsbestämmelserna till lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

3.
Vad som föreskrives
i 71, 73 och 76 §§ i deras nya lydelse tUl-lämpas, om försäljning skaU äga rum
efter ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1955; 236.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag tUl

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 10 §, 18 kap. 1 § och 20
kap. 6 § jordabalkeni skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

17 kap. 10 §

Nuvarande lydelse

Detta
kapitel äger icke tillämpning beträffande företräde mellan å ena sidan
förvärv av fast egendom, som skett vid exekutiv försäljning, och å andra
sidan upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft
samt ej heller beträffande företräde mellan förvärv som skett vid exekutiv
försäljning och annan överlåtelse.

Detta kapitel äger icke tillämpning beträffande företräde
mellan å ena sidan förvärv av fast egendom, som skett vid exekutiv försäljning,
och å andra sidan upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft samt ej heller beträffande företräde mellan förvärv som skett
vid exekutiv försäljning och annan överlåtelse utom när egendomen sålts för annat
ändamål än till betalning av fordran, för vilken egendomen svarar till följd av
utmätning eller på annan grund.

1 fråga om företräde mellan upplåtelser av nyttjanderätt, servitut
eller lätt lUl elektrisk kraft vid exekutiv auktion gäller ej 3 §. I fall då inskrivning
av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvärven lika rätt, om ej
annan företrädesordning fastställts.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar, när myndighet i
annat fall än med anledning av exekutiv auktion fördelar medel mellan
rättsägare i den ordning som gäller vid fördelning av köpeskiUing för exekutivt
försåld fast egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 kap. 1 §

Har fast
egendom förvärvals genom överlåtelse och var överlåtaren ej rätt ägare till
egendomen på den grund att hans eller nägon hans företrädares åtkomst var ogiltig
eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är förvärvet likväl giltigt,
om lagfart på egendomen vid överlåtelsen var beviljad för överlåtaren och om
förvärvaren vid överlåtelsen eUer, när egendomen därefter överlåtits till an-

' Balken omtryckt 1971: 1209.

Har fast
egendom förvärvats genom överlåtelse och var överlåtaren ej rätt ägare lill
egendomen på den grund alt hans eller nägon hans företrädares åtkomst var ogUtig
eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är förvärvet likväl giltigt,
om lagfart på egendomen vid överlåtelsen var beviljad för överlåtaren och om
förvärvaren vid överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits tUl an-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

nan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om att överlåtaren ej var rätt ägare.

Föreslagen lydelse

nan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om alt överlätaren ej var rätt ägare. Vad nu sagts gäller ej förvärv
som skett vid exekutiv försäljning.

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft, vilken gjorts av den som ej var rätt ägare till
egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares åtkomst var
ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, äger första stycket
motsvarande tillämpning, dock endast om den lill vilken rättigheten upplåts vid
upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om alt upplåtaren ej var rätt
ägare.

Om
företräde på grund av inskrivning finns bestämmelser i 17 kap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 kap. 6 §

Lagfartsansökan skall avslås, om

1.
fångeshandlingen
ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad
såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och
fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller

28 § medför att förvärvet är ogil

tigt,

4. förvärvet avser del av fastig

het och i 4 kap. 79, 28 eller

29 § eller
eljest i lag föreskriven

lid för ansökan om fastighetsbUd

ning försuttits eller ansökan därom

avslagits eller sådant förvärv eljest

enligt lag är ogUtigt,

5.
överlåtelsen
står i strid med en mot överlätaren gällande inskränkning i hans rätt att
förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad
för överlåtaren eller, om sä var fallet, ärende om anteckning i faslighetsboken
av inskränkningen var upplaget på inskrivningsdag,

6.
fastigheten
tidigare öyeriå-tits lill nägon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eUer 4 § äger
företräde framför sökandens förvärv,

7.
fastigheten
sålts exekutivt till annan än sökanden och försäljningen enUgt lag äger föeträde
framför dennes förvärv.

Lagfartsansökan skall avslås, om

1.
fångeshandlingen
ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad
såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och
fångeshandlingen innehåller vUlkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför alt
förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet
och i 4 kap. 79, 28 dier 29 § eller eljest i lag föreskriven tid för ansökan
om fastighetsbildning försuttits eller ansökan därom avslagits eller sådant
förvärv eljest enUgt lag är ogiltigt,

5.
överlåtelsen
slår i strid med en mot överiåtaren gällande inskränkning i hans rätt att
förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad
för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsboken
av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6.
fastigheten
tidigare överlåtils till någon vars förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger
företräde framför sökandens förvärv,

7.
fastigheten
sålts exekutivt lill annan än sökanden och försäljningen enligt 213 a § 1 mom.
utsökningslagen äger företräde framför dennes förvärv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lyddse

8. för sökandens rätt att förvärva
fastigheten fordras myndighels tillstånd och i lag föreskriven lid för sökande
av sådant tillstånd försuttits eller ansökan därom avslagits,

9.
det är
uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller ej kan göras
gällande.

Föreslagen
lydelse

8. för sökandens rätt att förvärva
fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven lid för sökande
av sådant tillstånd försuttits eller ansökan därom avslagits,

9.
det är
uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eUer ej kan göras gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Nya
lagen tillämpas ej i fråga om egendom som sålts exekutivt före ikraftträdandet.

5 Förslag tUl

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom
förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953; 272)i-skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom.
Bestämmelserna i 88 c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen om
exekutiv försäljning av fast egendom samt 3 § lagen om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m. skola icke äga till-lämpning vid utmätning för skatt.

3 mom.
Bestämmelserna i 88 c §

och 198 § 3 mom. utsökningsla

gen, 11 § lagen {1971:494) om

exekutiv försäljning av fast egen

dom, 3 § lagen { ) om exe

kutiv försäljning av registrerat

skepp ni. m. samt 3 § lagen {1971:

500) om exekutiv försäljning av

luftfartyg m. m. skola icke äga lill-

lämpning vid utmätning för skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Omtryckt 1972: 75.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 218

Utdrag
av protokoll, håUet i lagrådet den 12 oktober 1973

Närvarande:
justitierådet Alexanderson, regeringsrådet Klackenberg, f. d.
regeringsrådet Öhman, justitierådet Walberg.

Enligt
lagrådet den 9 november 1972 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 aprU 1972, hade Kungl. Maj:t
förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag tUl

1. lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.
m.,

2. lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

4. lag om ändring i jordabalken.

Förslagen,
som finns bUagda detta protokoll, hade den 22 mars, 5 30 april och 17
september8 oktober 1973 inför lagrådet föredragits av rådmannen Arne
Wilhelmsson.

Lagförslagen
föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Lagen
om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.

1§
Lagrådet:

I
andra stycket avses att utsäga att skeppsbygge, som är infört i skeppsbyggnadsregistret,
likställes med registrerat skepp. För tydlighels skull torde ordet
"registrerat" böra insättas i lagtexten.

För
att få närmare överensstämmelse med nyssnämnda bestämmelse synes motsvarande stadganden
i förslagen till ändring i UL och i KL, nämligen 62 § 4 mom. respektive 195 a §
första punkten, båda böra ändras att lyda; "Med registrerat skepp
likställes i denna lag registrerat skeppsbygge."

2§
Lagrådet:

Såsom
beredningen framhåller åsyftar bestämmelsen om att vad i SfL sägs om utmätt
skepp skall gälla även när skepp skall säljas exekutivt under konkurs närmast
det fallet alt konkursförvaltaren begär försäljning i den ordning som gäller
för utmätt fartyg. Emellertid kan enligt 23 och 24 §§ KL försäljning under
konkurs också ske på föranledande av borgenär, som före eller under konkursen
erhållit utmätning i skeppet. För sådana fall följer redan av 1 § att
förslagets bestämmelser är tUlämpliga på försäljningen. I den delen uttrycker
så-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 219

lunda
första punkten något som redan sagts. Bestämmelsen skulle bli klarare, om
uttryckligt undantag görs för utmätningsfallen. I enlighet härmed föreslås att
i första punkten närmast före orden "skall säljas exekutivt" insattes
uttrycket "ulan föregående utmätning".

Bestämmelsen i andra
punkten att skeppet skall räknas som utmätt, när begäran om försäljning
inkommit lill överexekutor och skeppet tagits ur drift, har, enligt vad som
framgår av remissprotokollet, närmast tUlkommit med hänsyn till föreskrifterna
i 248 § sjölagsförslaget (prop. 1973: 42) om preskription av sjöpantrält.
Enligt nämnda paragraf avbrytes preskription genom att före
preskriptionstidens utgång skeppet blir föremål för säkerställd utmätning, som
sedermera följes av exekutiv försäljning. Det egentliga syftet med bestämmelsen
i andra punkten av nu förevarande paragraf är tydligen att i konkursfallet det
i 248 § sjölagsförslaget uppställda kravet på säkerställd utmätning skall anses
uppfyllt när begäran om skeppets försäljning inkommit till överexekutor och
skeppet tagits ur drift. Ordalagen i 2 § säger emellertid endast att det är i
fråga om tillämpning av försäljningslagens regler som skeppet skaU anses som
utmätt. Delta understrykes av ordet "härvid" i andra punkten.

Motsvarande problem
föreligger beträffande icke registrerade fartyg och gods i fartyg. Enligt den
föreslagna 91 c § UL kan borgenär, vars fordran är förenad med sjöpantrält i
utmätt egendom och är ostridig eller styrkt, begära att egendomen säljes för
hans fordran. Om han framställt sådan begäran, fär förfarandet inte nedläggas
därför att frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller.
Paragrafen syftar på samma sätt som 5 § SfL såvitt den avser sjöpanträttshavare
lill alt underlätta för sjöpanträttshavare att komma lill sin rätt. Enligt
sin ordalydelse avser 91 c § endast fall, där utmätning skett. Det framgår
emellertid av beredningens specialmotivering till 91 c §, all paragrafen är
avsedd att tUlämpas även i konkursfallet. I detta avseende uttalar sålunda
beredningen, under hänvisning lill 71 och 73 §§ KL, att 91 c § blir tiUämplig
även under konkurs (bet. s. 91). Enligt 71 § fjärde stycket KL i dess
föreslagna lydelse äger konkursförvaltaren, om fartyg som inte är infört i
skeppsregistret eller gods i fartyg skall säljas, begära försäljning i den
ordning som gäller för ulmätt sådan egendom. I 73 § KL upptages vissa bestämmelser
om rätt för borgenär att under konkurs sälja lös egendom i vilken han har
panträtt. Enligt första stycket tredje punkten i föreslagen lydelse får
borgenären realisera oregistrerat fartyg och gods i fartyg i den ordning som
gäller när sådan egendom blivit utmätt.

Såsom framgår av det sagda
upptar 71 och 73 §§ KL endast bestämmelser om den ordning, i vUken egendomen
skall säljas. Däremot innehåller paragraferna inte någon föreskrift att
egendomen skall anses ulmätt. Det är därför i och för sig tveksamt om dessa
lagrum kan anses

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 220

medföra
alt 91 c § som enligt sin ordalydelse avser endast utmätt egendom blir
tillämplig också i konkurs. Vidare är det också tveksamt i vad mån
konkursförvaltares eller borgenärs begäran om försäljning i konkurs av
oregistrerat fartyg eller gods i fartyg kan anses uppfylla kravet i 248
respektive 254 § sjölagsförslaget att egendomen före preskriptionstidens utgång
skall ha blivit föremål för säkerställd utmätning. Att märka är att varken 71
eller 73 § KL upptager någon motsvarighet till föreskriften i 2 § SfL om
fartygets tagande ur drift, en åtgärd som tydligen är avsedd all ersätta del
säkerställande av utmätning som enligt 248 § krävs för preskriptionsavbrott.

Det är givetvis angeläget
att förutsättningarna för preskriptionsavbrott klart framgår av lagen. Såväl
när det gäller registrerad som när fråga är om oregistrerad egendom synes den
bästa lösningen vara att i 248 och 254 §§ sjölagen upptaga uttryckliga
bestämmelser om konkursfallets likställande med säkerställd utmätning. I 248 §
kunde förslagsvis anges, att vad i paragrafen sägs om verkan av säkerställd
utmätning också skall gälla, där fartyget skall säljas exekutivt under konkurs
eller enligt 10 § andra stycket sjölagen, under förutsättning att begäran om
försäljning gjorts och fartyget tagits ur drift. I 254 § skulle såsom
förutsättning för preskriptionsavbrott i konkursfallet kunna anges alt begäran
enligt KL om exekutiv försäljning gjorts. Om dessa tUlägg göres i sjölagen,
synes andra punkten i förevarande paragraf om när skepp skall anses utmätt
kunna utgä.

Vad
gäller kravet att skeppet skall ha "tagits ur drift" är innebörden
därav inte alldeles självklar. En precisering av formuleringen synes önskvärd.
Uttrycket "ur drift" kan möjligen läsas så att skeppet skall ha
tagits ur sin reguljära drift och att kravet för preskriptionsavbrott alltså
har fyllts när skeppet exempelvis på konkursförvaltarens order har avvikit från
förut tillkännagiven rutt för att återvända till hemlandet. "Ur
drift" kan också tolkas i motsättning till vad det innebär att ett fartyg
enligt sjölagen är "i drift". (Jämför 9 § sjölagsförslagel, som
stadgar att fartyg, när det hålles i drift, skaU vara bl.a. sjövärdigt och
bemannat på betryggande sätt.)

Motiven
tyder på att den senare tolkningen är den avsedda. Lagberedningen har
framhållit att panträttskonventionen torde kräva "någon form av fysiskt
ingripande" för att preskription av sjöpanlrätt skall avbrytas, och därför
anser beredningen enbart en framställning till överexekutor om försäljning inte
vara tUl fyllest. Föredragande statsrådet ullalar all ett preskriptionsavbrott
får anses kräva "ett iakltagbart ingripande mot fartyget". I
anslutning till vad i 248 § sjölagsförslaget sägs om säkerställd utmätning
framhåller statsrådet att vid beslutad utmätning åtgärder alltid vidtas för att
säkerställa utmätningen, i den mån det är genomförbart, men att nägon
motsvarande åtgärd ej vidtas av exekutionsmyndigheten med anledning av
konkursförval-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 221

tares
begäran om exekutiv försäljning. Regeln att skeppet skall tas ur drift fyller
därför funktionen att motsvara att utmätning säkerställs.

Innebörden av att skeppet
skall ha "tagits ur drift" får med hänsyn till det anförda antagas
vara att skeppet har gjorts tillgängligt för försäljning här hemma (jfr kravet
i 71 § femte stycket KL att registrerat skepp skall finnas inom riket) genom
att det förts till svensk hamn och är ur bruk. Om stadgandet såsom lagrådet
föreslagit överflyttas lill 248 § sjölagen kommer den angivna tolkningen
onekligen att Ugga närmare tUl hands än om det står i SfL. Oavsett var
bestämmelsen placeras bör enligt lagrådets mening i tydlighetens intresse
utsägas att fartyget skaU ha "tagits ur drift i svensk hamn".

10
§ Lagrådet:

Enligt
första stycket av förévarande paragraf skall i sakägarförteckningen upptas bl.
a. "exekutionsfordringen". Härmed förstås i första hand
utmätningssökandens fordran. Har mer än en borgenär fått utmätning, skall
såsom lagberedningen uttalat samtliga sökandes fordringar anges i
förteckningen. Enligt remissprotokollet inkluderar termen även fordran för
vilken försäljning skall ske efter utlösning enligt 4 § eller anslutning enligt
5 §. Terminologin är densamma som i FfL och LfL.

I anslutning lill vad i
motiveringen till andra stycket av förevarande paragraf upptagits om
inskrivningskostnad för gäldenärens förvärv av skepp må erinras om att i
lagberedningens betänkande Utsökningsrätt VIII om fastighetsexekution m.m.
uttalas (s. 132), att om konkursförvaltaren föranstaltar om försäljning av
fastighet som ej är lagfaren för gäldenären, han enligt rättsfall (NJA 1913 s.
380) är skyldig att söka lagfart på gäldenärens fång. Huruvida motsvarande
skyldighet kan anses föreligga, då gäldenären förvärvat ett skepp men inte
sökt inskrivning av förvärvet och sålunda inte enligt 19 § sjölagsförslaget
vunnit sakrättsskydd, berörs inte direkt i remissprotokoUet. I och för sig
skulle det kunna ifrågasättas om inte sådan skyldighet borde i författning
stadgas inte bara för konkursförvaltare utan också för exekutionsmyndighet i
det fallet alt utmätning skett av nyss avsedd egendom.

Tydligt
är att ett konkursbo ofta torde ha ett starkt intresse av att inskrivning sökes.
Som nyss antytts vinnes först därigenom sakrättsskydd mot överlålarens
borgenärer. Vidare torde av den föreslagna 213 a § UL följa att en köpare kan i
vissa fall bli bättre ställd, om vid den exekutiva försäljningen gäldenärens
åtkomst är inskriven. I sakens natur ligger att skeppet som sådant också i
övrigt i allmänhet torde representera en bättre förmögenhelstillgång i boet om
inskrivning skett.

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 222

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:

Punkt
5 i förevarande bestämmelser är avfattad i överensstämmelse med punkt 9 i
övergångsbestämmelserna tiU FfL (1971; 494) och punkt 5 i
övergångsbestämmelserna till LfL (1971: 500); med dessa båda lagrum kan också
jämföras punkt 13 i övergångsbestämmelserna tiU lagen (1971:495) om ändring i UL.
De lagrum vUka sålunda tjänat som förebilder har emeUertid efter remissen, i
samband med alt rättshjälpsreformen fick sin slutliga gestaltning, genom lagar
den 2 mars 1973 (1973: 133135) undergått vissa ändringar. Förevarande punkt
bör ändras på motsvarande sätt.

Vid föredragningen av
förevarande lagförslag inför lagrådet har erinrats om att enligt de numera
upphävda bestämmelserna om förlagsinteckning (förordning 1883: 16 s. 1) sådan
inteckning kunde omfatta också inteckningsbart fartyg liksom luftfartyg och
intecknings-bar reservdel till luftfartyg. Så är däremot inte förhållandet med
företagsinteckning. Enligt övergångsbestämmelserna lill lagen (1966; 454) om
företagsinteckning gäUer, att lagen skall tillämpas på meddelad eller sökt
förlagsinteckning, och vidare att om vid lagens ikraftträdande egendom som
nyss nämnts är föremål för beviljad eller sökt förlagsinteckning, inteckningen
alltjämt omfattar egendomen eller utestående köpeskUling för denna. Detta
gäller dock inte i konkurs som inträffar på grund av ansökan som göres senare
än tio är efter lagens ikraftträdande, dvs, senare än den 30 juni 1977.

I
1955 års luftfarlygsförsäljningslag (1955: 235) beaktades förlags-inleckningshavares
intressen på så sätt att bestämmelser gavs om att vid försäljning av
luftfartyg eller reservdelar under konkurs fordringar med förmånsrätt
på grund av förlagsinteckning skulle upptagas i borgenärsförteckningen (4 §)
och borgenärer med sådan fordran ägde anslutningsrätt (7 §). Dessa bestämmelser
äger på grundval av övergångsbestämmelserna i lagen 1967; 143 om ändring i
sistnämnda två paragrafer samt övergångsbestämmelserna till 1971 års luftfartygsförsäljningslag
(1971; 500) alltjämt tillämpning, när luftfartyg eller reservdelar enligt
vad nyss sagts fortfarande häftar för förlagsinteckning.

Eftersom
de hittiUsvarande reglerna för exekutiv försäljning av inteckningsbart fartyg
är förhållandevis outvecklade bl. a. fordras inte
borgenärsförteckning och vid konkurs saknas anslutningsrätt har några
särskilda övergångsanordningar för fartyg, motsvarande dem som stadgats för
luftfartyg och reservdelar därtUl, inte behövts.

När
nu en fullständig reglering införes i fråga om exekutiv försälj ning av skepp,
kunde ifrågasättas att införa dylika övergångsanordningar. Emellertid torde
fall då skepp numera häftar för förlagsinteck-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 223

ning vara sällsynta. Om i något fall förlagsinteckningsansvar
skulle föreligga, kommer detta ansvar under alla förhållanden att upphöra inom
kort. Med hänsyn härtill synes några särskilda stadganden i fråga om.skepp inte
påkallade. Skulle fråga om realiserande av förmånsrätt i skepp på grund av
förlagsinteckning aktualiseras i någon konkurs, bör principerna i 4 och 7 §§ av
1955 års luftfartygsförsäljningslag kunna tillämpas analogivis.

Utsökningslagen

56 § Lagrådet:

I remissprotokoUet har återgivits ett uttalande av
beredningen att

den som är behörig att utmäta fartyg också bör kunna ta ägarhypotek

i fartyget i mät eller, med det remitterade förslagets terminologi, pant

brev i skepp i den mån det ej utgör pant för fordran (91 a §), Det

i 2 mom, första punkten av förevarande paragraf förekommande ut

trycket "utmätning-------- i fråga om fartyg" täcker väl både far

tyget och pantbrev däri. När i nästföljande punkt skrivs "utmätning av

fartyg" synes emellertid ordvalet och sammanställningen med det före

gående utesluta pantbrevet. Om detta inte är avsett (jfr Utsökningsbalk,

SOU 1973: 22 s. 224), anser lagrådet att andra punkten bör avfattas så:

"I fråga om fartyg må utmätning sökas även på fartygets hemort."

62 § Lagrådet:

Lagrådet erinrar om vad som vid 1 § SfL förordats i fräga om
4 mom. av förevarande paragraf.

77 § Lagrådet:

Enligt 1 mom. av' förevarande paragraf medför utmätning av
lös egendom, då den är "fullbordad" så som sägs i 67 c § 1 mom. eller
7376 §§, dvs. då vissa åtgärder vidtagits, förmånsrätt efter vad som stadgas i
förmånsrättslagen (FRL). I 2 mom. utsäges alt utmätning av registrerat svenskt
skepp, svenskt luftfartyg eller intecknade reservdelar tUl sådant luftfartyg
dock medför förmånsrätt, när beslutet om utmätning meddelas.

Bestämmelsen i 2 mom. innebär att distansutmätning, dvs.
utmätning av skepp eller luftfartyg som ej är omedelbart tillgängligt för exekutionsmyndigheten,
blir möjlig. Med hänsyftning på sådan utmätning, där utmätningsbeslut sålunda
alltid till tiden föregår de faktiska åtgärderna för utmätningens
verkställande, sägs i motiven alt utmätning av egendom varom här är fråga skall
medföra förmånsrätt "redan när"

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 224

beslut
om utmätning meddelas. Det synes lämpligt att ordet "redan" insattes
också i lagtexten.

Vid
distansutmätning uppkommer alltså förmånsrätt, ehuru utmätningen inte är
fullbordad. Emellertid måste självfallet, för att utmätningen över huvud taget
skall ge resultat och förmånsrätten kunna realiseras, de olika verkställighetsåtgärderna
komma till stånd och exekutiv försäljning genomföras. Ehuru tillkommet med
tanke på dislansutmätning är 2 mom. emellertid tillämpligt på utmätning också
då skeppet eUer luftfartyget är tiUgängligt för utmätningsmannen. Möjligen
skulle här kunna föreligga tvekan om vid vilken lidpunkt förmånsrätten skall
anses uppkommen, om exempelvis utmätningsbeslutet protokollföres först någon
dag efter det att utmätningen fullbordats genom att de föreskrivna
verkställighetsåtgärderna vidtagits. Med hänsyn till utmätningens allmänna
karaktär av ett verkställighetsförfarande fär det emellertid antagas att i
sädana fall utmätningsbeslutet anses fattat muntligen i och med att
utmätningen är fullbordad och att protokollföringen blir att se endast som en nedteckning
i efterhand av beslutet. Med detta betraktelsesätt synes några tUlämpningssvårigheter
inte behöva uppstå.

Till
jämförelse med 77 § 2 mom. i dess föreslagna lydelse kan anföras att enligt 83
§ 1 mom. utmätning av fast egendom är fullbordad när beslut därom meddelats och
att den därefter medför förmånsrätt.

Den
nu föreslagna bestämmelsen i 77 § 2 mom. kan sägas harmoniera dåligt med 9 §
tredje stycket FRL som föreskriver att förmånsrätt på grand av utmätning har
företräde framför förmånsrätt på grand av inteckning, vilken sökts samma dag
som utmätningen verkställdes eller senare. Däremot kan konkurrensföreskriflen
i FRL sägas gå bättre ihop med 77 § 1 mom. och 83 § 1 mom. UL. Man skulle då
läsa "fullbordad" och "verkställd" som i förevarande
sammanhang synonyma ord.

I
del pågående arbetet på exekutionsrältens område har enligt vad som under hand
inhämtats frän lagberedningen avsikten aldrig varit, att FRL skulle innehålla
bestämmelser som avgör när ett utmätningsförfarande fortskridit därhän att det
är förenat med rättsverkningar. Lagberedningen uttalar därom i sitt nyligen
avgivna betänkande Utsökningsbalk (SOU 1973: 22 s. 276) att FRL inte anger
vilket led i verkstäUandet av utmätning som är avgörande utan att den frågan
regleras i UL. Ordet "verkställdes" i 9 § tredje stycket FRL har
alltså inte avsetts få särskild betydelse i delta hänseende.

Del
må tilläggas att konkurrensfrågan mellan inteckning och utmätning inom en nära
framtid torde komma i ett nytt läge. Lagberedningen har nämligen i sitt nyssnämnda
belänkande tagit upp vissa nyheter på det nu aktuella området (5 kap. 28 §).
Enligt nämnda förslag medför redan beslut om utmätning förmänsrätt. Undantag
görs förutom för utmätning i lön (jfr 67 c § 1 mom. UL) även för registterat
svenskt

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 073:167 225

skepp,
svenskt luftfartyg, intecknade reservdelar tiU sådant luftfartyg och fast
egendom. Utmäts egendom av dessa slag medför utmätningen förmånsrätt när
anteckning om utmätnmgen upptas på inskrivningsdag.

91
§ Lagrådet:

Det
föreslagna 3 mom. upptar bestämmelser om kungörelseförfarande m. m. vid
försäljning av bl. a. "fartyg, som ej är infört i skeppsregistret".
Med sistnämnda uttryck avses tydligen att ange den restgriipp av fartyg, som
återstår att reglera i paragrafen, sedan del nuvarande '3 mom. avseende fartyg
i allmänhet upphävts samtidigt med ikraftträdandet av SfL. Denna lags regler skaU
därefter tUlämpas vid försäljning av de i 1 § angivna objekten, nämligen skepp
och skeppsbyggen införda i de svenska skepps- och skeppsbyggnadsregislren samt
egendom som är införd i motsvarande utländska register. Uppenbarligen är
avsikten att den restgrupp fartyg, som sålunda regleras i förevarande paragraf,
ej skall omfatta fartyg som är införda i utiändskt register. Lagrådet förordar
att det föreslagna 3 mom. uttryckligen anges gäUa "fartyg, som ej är
infört i skeppsregistret eUer i motsvarande utiändska register".

Av
samma skäl bör motsvarande jämkningar göras i de föreslagna 1 och 3 mom. av 139
§ UL,

Jämväl
i förslaget till ändring i KL förekommer uttrycket "fartyg, som ej är
infört i skeppsregistret" i här åsyftad betydelse, nämligen i 71 § fjärde
stycket och 73 § första stycket, och det bör även i dessa lagrum kompletteras
med orden "eller i motsvarande utiändska register",

91
a § Lagrådet:

Om
såsom lagrådet förordat (vid 1 § SfL) 62 § 4 mom, ändras till att nämna
"registrerat skepp" och "registrerat skeppsbygge", synes i
1 och 4 mom, av förevarande paragraf de redaktionella jämkningama böra ske alt
framför "skepp" insattes "registrerat". Motsvarande
jämkningar kan lämpligen göras i 201 § 1 mom. och 209 §.

91
c § Lagrådet:

Enligt
förevarande paragraf skall borgenärens med sjöpanträtt förenade fordran vara
ostridig eller styrkt. Det är emellertid tydligt alt vad som skaU vara
ostridigt eller styrkt är inte blott fordringens existens utan också att den är
förenad med den påstådda sjöpanträtten. Detta skulle komma till bättre uttryck
om före orden "är ostridig eller styrkes" in-skjules orden "vars
rätt till betalning ur denna" (jämför 5 § andra stycket SfL).

15
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 167

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 226

Beträffande frågan om paragrafens tiUämplighet i konkurs
hänvisas lUl vad som anförts vid 2 § SfL.

138 §

Lagrådet:

Förevarande paragraf skulle vnina i tydlighet om första
punkten omredigeras sä, att den nu i slutet upptagna hänvisningen till 92 §
föres liU inledningen av punkten och hänvisningen därvid ändras till alt ange
att lös egendom sålts "i fall som avses i 92 §". I sistnämnda
paragraf avses enligt ordalagen dels försäljning i det fallet, att köpeskilUngen
förslår till betalning av handpanthavares eller retinents fordran, och dels,
indirekt, försäljning i den situationen, att sådan rättsinnehavare enligt 71 §
är pliktig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt utan att hans fordran
blir betald. Emellertid framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4 i remissprotokoUet)
att försäljning av lös egendom som här är i fråga kan ske också om panthavaren
eller retinenten förklarar sig nöjd med att håUa sig tUl köpeskUlingen och aUtså
medger försäljning utan hinder av alt hans fordran inte blir fullt betald. Betalningsreglema
i förevarande paragraf får anses analogivis tillämpliga också på detta fall.

Med ytterligare vissa formella jämkningar utöver den nyss
angivna kan förevarande paragraf förslagsvis fä följande lydelse: "Om lös
egendom sålts i fall som avses i 92 §, skall den borgenär, som innehade egendomen
med pant- eller retentionsrätt, få betalning såsom anges i 137 §. Finnes
fordran med sjö- eller luftpanträtt, skaU dock 141 § 2 och 3 mom. ha
motsvarande tillämpning."

139 §

Lagrådet:

Under hänvisning tUl vad som anförts under 91 § hemställer
lagrådet att i 1 mom. och 3 mom. uttrycket "fartyg, som ej är infört i
skeppsregistret" utbytes mot "fartyg, som ej är infört i
skeppsregistret eller i motsvarande utländska register".

151 § Lagrådet:

Beträffande de föreslagna bestämmelserna i förevarande
paragraf uppställer sig ett spörsmål som inte berörts i remissprotokoUet, nämligen
i vilken mån rättskraft tillkommer avgörande i en tvist som kommit under
domstols prövning enligt 2 mom. eller överexekutors prövning enligt 3 mom.
Situationen är snarlik den som föreligger, när rätten meddelat dom angående tvistig
fordran i konkurs. Enligt 115 § KL är genom dom i tvist angående bevakad
fordran allenast avgjort vUken rätt som i konkursen tillkommer fordringen (jfr
NJA II 1921 s, 549 ff).

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 227

När
det gäller de nu aktuella rättskraftsfrågorna synes det vara anledning att
först behandla det fallet att någon tvist om de för fördelning tUlgängliga
medlen inte föreligger. Detta kan bero på att riktigheten av det anspråk som
framställs av den i första hand berättigade borgenären inte sätts i fråga eller
att annan borgenärs anspråk på medlen av förrättningsmannen lämnas utan
avseende. Sedan fördelningen vunnit laga kraft blir betalningen i princip
bindande såväl mot gäldenären som mot dem vilka framträtt som borgenärer vid
köpeskillingsfördelningen. I förhållandet till gäldenären följer detta motsätlningsvis
av 153 § UL. Av nämnda lagrum framgår nämligen att gäldenären, när borgenären
saknar exekutionstitel, äger väcka talan om återvinning inom en månad efter det
att fördelningen vann laga kraft. Beslutet om tilldelning av medel åt viss
borgenär torde i praktiken säkerligen i överensstämmelse med lagens mening
bli definitivt även i förhållandet mellan borgenärerna inbördes, ehuru någon
återvinningsmöjlighet här inte finns (jfr Olivecrona, Utsökning, 7 uppl. s.
182). Från principen att, sedan fördelningen vunnit laga kraft, betalning, som
borgenär uppburit enligt fördelningen, blir bindande mot övriga borgenärer och
mot gäldenären torde få göras undantag förutom för det nyss berörda fallet,
när gäldenären inom föreskriven lid väckt talan om återvinning för dels fall
när fördelningsbeslutet undanröjes efter att ha angripits med extraordinärt
rättsmedel och dels fall när borgenär som erhållit betalning gjort sig skyldig
till svikligt förfarande (jfr Olivecrona, Förfarandet vid exekutiv försäljning
av fast egendom, 2 uppl. s. 168).

Vad härefter angår det
fallet att tvist föreligger vid köpeskillingsfördelningen och borgenären
hänvisas att väcka talan enligt 2 mom., utgår lagregeln från att processen
skall föras mellan den borgenär som påslår den tvistiga fordringen, å ena, och
de sakägare som enligt sekundärfördelningen är berättigade lill de omtvistade
medlen, å andra sidan. Sådan sakägare kan vara annan borgenär men också gäldenären
i fall när denne på grund av ägarhypotek eller eljest är enligt sekundärfördelningen
belalningsberältigad. Vad nu sagts om partsförhållandena i en process enligt 2
mom, torde överensstämma med nu gällande ordning (jfr Olivecrona, Utsökning, 7
uppl. s. 182). Det är tydligt, att remissförslaget ser domstolens prövning av
tvisten som ett led i det exekutiva förfarandet. Saken rör vem som skall få
del i de tillgängliga medlen. Den borgenär som hänvisats att väcka talan skall
därför med åberopande av sin fordran yrka att han förklaras ha
företräde till de nedsatta medlen. Gäldenären torde ha rätt att intervenera i
rättegången.

Domen
i en rättegång enligt 2 mom, får rättskraft mellan parterna, såvitt avser
rätten till medlen. Fördelningen skall alltså ske i enlighet med domen. Sedan
fördelningen vunnit laga kraft blir betalning som

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 228

i
enlighet med fördelningen tUlägges sakägare i princip bindande för gäldenären
och övriga borgenärer på samma sätt som betalning i fall när tvist inte
förelegat.

Vad
slutligen beträffar det fallet, att överexekutor prövar tvisten enligt 3 mom.,
gäller därom i rättskraftshänseende i tUlämpliga delar vad som sagts om
domstolsprövning enligt 2 mom. Prövningen går sålunda även här ut på att avgöra
vem som skall få del i tillgängliga medel och partsförhållandet bör ses på
samma sätt som vid tvist enligt 2 mom. Betalning som utgår enligt fördelningen
blir, sedan denna vunnit laga kraft, bindande mot gäldenären och övriga
borgenärer i enlighet med vad förut sagts om fall när tvist inte förelegat.

Av
det förat anförda framgår, att den betalning som tillagts borgenär enligt lagakraftvunnen
fördelning i princip blir definitiv och inte kan bringas att återgå. Däremot
torde ett avgörande enligt 2 eller 3 mom., med hänsyn tUl dess begränsade
uppgift att bestämma vem som skall få dd i tillgängliga medel, inte på annat
sätt ha rättskraft utanför det exekutiva förfarandet. Att en fordran underkänts
i ett sådant avgörande torde sålunda inte utgöra hinder mot att borgenären i
annat sammanhang för talan om fordringen mot gäldenären. Att en fordran delvis
fått betalning i det exekutiva förfarandet lär inte heller utesluta att gäldenären
i en senare rättegång, där borgenären begär att få ut återstoden av
fordringsbeloppet, kan med framgång bestrida fordringens existens. Från dessa
synpunkter torde kunna sägas, att överensstämmelse råder med den princip som i,
fräga om tvistiga fordringar i konkurs kommit tUl uttryck i 115 § KL och att
verkan av ett avgörande enligt 2 eller 3 mom. sålunda är inskränkt till det exekutiva
förfarandet.

213
a § Lagrådet:

I
förevarande paragraf upptas nya, för fast egendom och registrerade skepp
gemensamma regler om verkan mot tredje man av exekutiv försäljning. Därvid
behandlas, enligt vad som uttalas i specialmotiveringen, i 1 mom. fall av tvesalu
och i 2 mom. fall då gäldenären inte var rätt ägare. I 3 mom. återfinns regler
om ersättning till tredje man, vars rätt gått förlorad enligt 2 mom.

När
fast egendom överlåtits tUl flera var för sig, anses av ålder de konkurrerande
förvärven alla ha skett från rätt ägare och i så måtto vara gUtiga.
Konkurrensen löses genom regler om företräde på grund av inskrivning (JB 17
kap.). I motsättning lUl Ivesalufallen slår sådana fall då det ena av
konkurrerande förvärv är behäftat med rättslig brist i fångeskedjan. För dylika
fall finns i JB (18 kap. 13 §§) bestämmelser om godtrosförvärv på gnmd av
inskrivning. Till bestämmelserna om godtrosförvärv knyter sig ersättningsregler
(JB 18 kap. 4 §).

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 229

Vad
beträffar förvärv som avser skepp var det kommittéförslag, som ligger till
grand för de nu aktuella ändringarna i sjölagen, uppbyggt efter denna
fastighetsrättsliga förebUd (prop. 1973:42 s. 245 ff). Den följdes emellertid
ej i det tUl lagrådet remitterade förslaget eller i propositionen. Bestämmelsema
om godtrosförvärv på grund av inskrivning (20 § sjölagen) har där, med viss
anknytning till lösörerättsliga principer, fått omfatta både fall av tvesalu
och sådana fall där brist föreligger i överlåtarens fång eUer i fång längre tUlbaka
i fångeskedjan. Vad angår tvesalufallet ses alltså det senare förvärvet som ett
förvärv från den som inte längre är rätt ägare. I överensstämmelse härmed står
att sjölagsförslagets ersättningsbestämmelse (349 §) omfattar också tvesaluf
allén.

Den avvikelse från det
fastighetsrättsliga mönstret, som i fråga om skepp sålunda skett i
sjölagsförslaget, bör iakttagas också vid utformningen av förevarande
paragraf. Lämpligt kan då vara att behandla fast egendom i 1 mom. och
skeppsegendom i 2.mom.

Såsom i remissprotokollet
anges har lagberedningen om ersättningsreglerna i 3 mom., såvitt de avser
sistnämnda slag av egendom, framhållit att de ej gäUer fartyg som är registterat
i främmande stat. I anslutning därtiU erinrar beredningen om att
ersättningsreglerna i sjölagsförslaget inte är tiUämpliga annat än på fartyg
som registrerats här i riket och anför att den nu aktuella bestämmelsen om
svenska statens ersättningsskyldighet inte kan sträcka sig längre. Enligt
lagrådets uppfattning bör, om 2 mom. skall avse också i utlandet registrerad
skeppsegendom se härom nedan 3 mom. innehålla en uttrycklig erinran om att
bestämmelserna däri avser endast här i riket registrerad skeppsegendom.

Med
hänsyn till det nu anförda skulle lagtexten kunna utformas på följande satt:

"När
exekutiv försäljning av fast egendom vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
har den som åberopar annat förvärv av egendomen från gäldenären eller någon
hans förettädare förlorat sin rätt mot köparen. Även den som åberopar att gäldenärens
eller någon hans företrädares åtkomst var ogUtig eller av annat skäl ej gällde
mot rätte ägaren har förlorat sm rätt mot köparen, om vid den exekutiva försäljningen
lagfart var bevUjad för gäldenären.

Har exekutiv försäljning
av registrerat skepp, andel däri eller vUlkorlig äganderätt tUl sådant skepp
eller tUl andel däri vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts skall, om gäldenären
ej var rätt ägare, köparens förvärv dock gälla, såvida gäldenärens åtkomst var
inskriven vid försäljningen.

Tredje
man, vars rätt tUl fast egendom gått förlorad enUgt 1 mom. andra punkten, är
berättigad tUl ersättning av staten enligt samma bestämmelser som gälla när
sådan ersättning skall utgå med anledning av

16
Riksdagen 1973. I saml. Nr 167

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 230

att
ägarens rätt gått förlorad genom frivillig försäljning. Vad nu sagts har
motsvarande tillämpning när tredje man enligt 2 mom. förlorat sin rätt tiU
skepp som är registrerat här i riket."

Lagrådet
vUl emellertid vidröra ett par i remissprotokollet inte närmare diskuterade
frågor i anslutning till de nya reglema i förevarande paragraf beträffande
registrerade skepp.

Alexanderson,
öhman:

Till
en början kan tvekan råda om reglernas tUlämpningsområde. Närmast tUl hands
ligger dock att antaga att de å ena sidan avser endast en enligt UL eller SfL
och alltså här i riket företagen exekutiv försäljning men å andra sidan är tUlämpliga
på all egendom som kan i sådan ordning säljas, alltså både svensk och
utländsk. Finge man nämligen antaga en begränsning till svensk egendom borde reglema
gälla också utomlands företagen exekutiv försäljning, vUket i så fall skulle ha
framgått av lagtexten. Också har i remissprotokollet (s. 45) endast beträffande
ersättningsbestämmelserna framhållits att de ej gäUer fartyg som är
registrerat i främmande stat. Ett antagande att här avses både svenska och utiändska
skepp synes inte motsägas av 1967 års internationella sjöpanträttskonvention (prop.
1973:42 s. 380 ff) som skulle kunna läsas så (se särskilt art. 2 och 11) att
frågan om verkan av exekutiv försäljning skall bedömas enligt lagen i den stat
där exekutionen äger rum och alltså bör regleras där. Den utformade nyss
återgivna lagtexten ger enligt vår mening uttryck för den sålunda angivna uppfattningen
om tillämpningsområdet.

Vidare
bör emeUertid följande framhållas. Att Sverige kunnat erkänna exstinktiva
förvärv till svensk egendom i så stor omfattning som skett sammanhänger med att
den som därigenom går sui rätt till egendomen förlustig får ersättning av
statsmedel. Den föreslagna regleringen innebär beträffande utländsk egendom att
exekutiva förvärv skall erkännas som exstinktiva i samma vida omfattning som i
fråga om svensk egendom utan att ersättning utgår till den som gör
rättsförlusten. Naturligen kan statsverket emellertid inte pålaga sig ansvaret
för brister i utländskt registrermgsförfarande. Vidare talar åtskUliga beaktansvärda
skäl för en enhetlig reglering som ger exekutivköparen en säker ställning. Det
undandrar sig dock värt bedömande om den sålunda beträffande utländsk egendom
intagna ståndpunkten är väl förenlig med Sveriges internationella förpliktelser.

Klackenberg:

Jag
förordar att den nya regeln i 2 mom. om exstinkliv verkan utav exekutiv
försäljning av skepp uttryckligen begränsas tUl här i riket re-gistterade skepp
och grandar detta yrkande väsentligen på två skäl. Den

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 231

bryskhet
mot rätte ägaren, som denna nya regel innebär, vore inte möjlig annat an mot
bakgranden av det ersättningsansvar som staten påtagit sig mot rätte ägaren.
Men detta statsansvar är enligt tredje stycket tydligt-vis avsett att vara
begränsat till ägarförluster beträffande skepp, som är svenskregistterade vid
den exekutiva auktionen. Det skulle då framstå som diskriminerande för att inte
säga grovt orättvist alt i det läget göra den nya exstinktiva regeln tiUämplig
på utlandsregistrerade skepp, där några ersättningsmöjligheter inte står till
buds. För det andra vUl det förefalla, som om införandet av en dylik
äganderättsreglering i svensk lag bettäffande utiandsregistrerade skepp också
principiellt skulle möta vissa betänkligheter. Åtminstone enligt den i samband
med sjölagsförslagel (prop. 1973: 42 s. 193 ff.) lämnade översikten av de
internationellt privaträttsliga normerna skuUe registreringslandets lag
vanligen vara tiUämplig i frågor om äganderätt tUl fartyg.

Vad
som skall gälla i motsvarande situation, när i Sverige registrerat skepp sålts
exekutivt i utiandet, torde lämpligen inte kunna direkt regleras i den svenska
utsökningslagen. Om det föreslagna 2 mom. analogivis tillämpas på sådan
exekutiv försäljning bör rimligtvis också ersättningsreglerna i 3 mom. vinna
motsvarande tillämpning.

Walberg:

Det
är inte fuUt klart vilken räckvidd de nu föreslagna reglema om den exekutiva
försäljningens exstinktiva verkan skall ha i inlernationeUt-privattättsllga
förhållanden när det gäller skeppsegendom. Vad beträffar exekutiv försäljning i
Sverige av skeppsegendom som är registterad i annat land synes visserligen
uttalanden i remissprotokollet om alt ersättningsreglerna inte gäller fartyg,
som är registrerat i främmande stat, utgå från att exekutionens exstinktiva
verkan skall inträda också vid sådan försäljning. Lagtexten ger emellertid inte
någon klar ledning härvidlag. Den i samband med sjölagsförslaget lämnade
översikten av in-ternationellt-privaträttsliga normer på sakrättens område
synes närmast tala för alt registreringslandets lag borde vara tillämplig i
fall då som här fråga är om förvärv och förlust av äganderätt till skeppsegendom.
För en sådan ståndpunkt skulle måhända också kunna anföras, att ersättningsmöjligheten
tydligen ansetts vara en förutsättning för att ge den exekutiva försäljningen
dessa ingripande verkningar och att det med hänsyn härtill kan te sig
naturligt, att paragrafens räckvidd inte sträcker sig längre än
ersättningsmöjligheten gör. (Jfr även reglerna om godtrosförvärv i 20 §
sjölagsförslaget som uppenbarligen gäller endast skepp som är registrerat i
Sverige.)

Vad
härefter beträffar det fallet att ett svensktregistrerat fartyg sålts exekutivt
i annat land torde visserligen förevarande paragraf vara direkt tillämplig
endast på exekutiv försäljning i Sverige. Det förefaller dock inte uteslutet
att, när fråga om försäljningens verkan kommer upp

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 232

vid
svensk domstol, analogiskt tUlämpa reglema i paragrafen. Därvid skulle kunna
ifrågasättas att också tUlämpa ersättaingsreglema.

De
angivna spörsmålen har inte diskuterats i förarbetena. Den ovisshet som
sålunda råder synes påkalla ett förtydligande av lagtexten eUer i vart fall ett
vägledande uttalande från föredragande statsrådets sida. I avsaknad av
konventionsreglering i ämnet synes det mig ligga nära till hands att begränsa
paragrafens räckvidd tUl skeppsegendom som är registrerad här i riket.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet:
Punkt 1

Det
erinras om att den i förslaget angivna tidpunkten för ikraftttädandet av 198 §
3 mom. måste ändras.

Punkt
3

Den
i förslaget upptagna bestämmelsen i andra meningen av förevarande punkt bör
avse inte endast fartyg utan också gods i fartyg. Det hemställes att
bestämmelsen ändras i enlighet därmed.

Enligt
det föreslagna nya 5 mom. i 198 § skall gälla att i fråga om egendom, som var
belagd med kvarstad när den utmättes, även kostnad för kvarstaden räknas som kostaad
för utmätningen. Denna bestämmelse kan anses i viss män innebära en materiell
ändring, eftersom rättsläget för sakägare blir sämre, om utmälningskostnaden
ökar. Bestämmelsen bör därför inte gäUa vid kvarstad som lagts före
ikraftträdandet. Föreskrift härom kan lämpligen upptas i en tredje mening i
förevarande punkt. Förslagsvis kan föreskriften få följande lydelse: "Den
nya bestämmelsen i 198 § 5 mom. tUlämpas, när egendomen belagts med kvarstad
efter ikraftträdandet."

Punkt
4

Enligt
punkt 6 övergångsbestämmelserna till SfL skall nämnda lag gälla också i fråga
om båt som enligt övergångsbestämmelserna tUl ändringarna i sjölagen är
upptagen i skeppsregistret. En motsvarande övergångsbestämmelse föreslås i
anslutning till ändringama i KL. Också de nya stadgandena i UL bör genom en
övergångsbestämmelse göras tilllämpliga på båtar av här avsett slag.
Bestämmelsen bör lämpligen införas som en första mening i förevarande punkt,
varefter den i förslaget upptagna föreskriften rörande 91 b § kan följa som en
andra mening. Förslagsvis kan den nya bestämmelsen få följande lydelse:
"De bestämmelser i nya lagen som rör registterat skepp skall gälla i
fråga om båt, som är upptagen i skeppsregistret enligt 5
övergångsbestämmelserna till lagen (197 : ) om ändring i sjölagen (1891: 35
s. 1)".

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 233

Konkurslagen

Ingressen
Lagrådet:

Utöver
de lagrum i KL som enligt remissprotokollet föreslås ändrade bör också 29 §
andra stycket jämkas i anslutning till de nya bestämmelserna om panträtt i
skepp. Nämnda lagrum ändrades 1971 (SFS 1971: 498) i anledning av
panträttsreformen i nya JB. Härom hänvisas till propositionen 1971: 20 s. 50
och 350. Eftersom vad som sägs i 29 § andra stycket om inteckning i fartyg blir
oförenligt med de nya panträttsreg-lema i sjölagen, bör stycket ändras så att
det inte omfattar pantbrev som avses i sistnämnda lag. Första stycket av 29 §
kommer då att kunna bli tUlämpligt på pantsätlning av sådant pantbrev.

Förslagsvis
kan 29 § andra stycket få följande lydelse; "Om borgenär under ovan
angiven tid sökt inteckning av skiddebrev för fordran, vid vars tillkomst sådan
säkerhet ej betingats, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet
antingen återstäUa intecknuigshandlingen tUl boet eUer också tiUhandahåUa
inteckningshandling angående luftfartyg för utbyte enligt vad som är
föreskrivet därom samt handling, på grand varav företagsinteckning sökts, för
inteckningens dödande."

21
§ Lagrådet:

Fjärde
stycket anknyter till bestämmelsen i 38 § första stycket 3 i det tUl riksdagen
överlämnade förslaget tUl ändringar i sjölagen (prop. 1973: 42). Enligt nämnda
punkt skall i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret antecknas, när ägare av
registrerat skepp eller skeppsbygge försatts i konkurs. Lagrådet uttalade om
bestämmelsen (prop. s. 567) att med "ägare" bör där, utan att det
uttryckligen anges, likställas den som har vUlkorlig äganderätt. Till detta
uttalande har föredragande statsrådet anslutit sig (prop. s. 620). I
överensstämmelse härmed bör förevarande lagrum liksom 26 och 198 §§, utan att
det direkt utsäges, ha tUlämpning också på villkorlig äganderätt till
registrerat skepp eller tUl andel däri.

Lagtexten
i förevarande stadgande nämner "registrerat skepp". Av sammanhanget
framgår att här avses endast svenskt skepp och sålunda inte också skepp som är
infört i utländskt register av motsvarande karaktär som det svenska
skeppsregistret. Samma innebörd har uttrycket i 26 och 198 §§. På andra
ställen i förslaget till ändring i KL liksom i förslaget tUl ändring i UL
omfattar motsvarande uttryck även utiandsregistrerade skepp. För att inte
osäkerhet om innebörden skall uppstå bör i förevarande paragraf samt 26 och 198
§§ uttryckligen anges att endast "registrerat svenskt skepp" avses.
Lagrådet föreslår att lagtexten ändras i enlighet härmed.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 234

26
§ Lagrådet:

Lagrådet
erinrar om vad som vid 21 § anförts och föreslagits i fråga om förevarande
lagrum.

71
§ Lagrådet:

Under
hänvisning till vad som anförts vid 91 § UL hemställer lagrådet att i fjärde
stycket uttrycket "fartyg, som ej är infört i skeppsregistret"
utbytes mot "fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register".

73
§ Lagrådet:

Under
hänvisning tUl vad som anförts vid 91 § UL hemställer lagrådet att i första
stycket uttrycket "fartyg, som ej är infört i skeppsregistret"
utbytes mot "fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register".

195
a § Lagrådet:

Lagrådet
erinrar om vad som vid 1 § SfL förordats i fråga om första punkten av
förevarande paragraf.

198
§ Lagrådet:

Lagrådet
erinrar om vad som vid 21 § anförts och föreslagits i fråga om förevarande
lagrum.

Övergångsbestämmelserna

Punkt
3

Lagrådet:

Såsom
angivits vid ingressen till KL bör 29 § andra stycket i anslutning tUl de nu aktueUa
ändringama i sjölagen ändras pä motsvarande sätt som skedde genom SFS 1971;
498 i anledning av nya JB. Till ändringen bör knytas en övergångsbestämmelse av
innebörd att det äldre stadgandet skall tUlämpas om inteckning sökts på grund
av medgivande från tiden före ikraftträdandet. Det må framhållas att denna
övergångsbestämmelse kan få betydelse i fråga om inte bara inteck-ningsansöknuigar
före ikraftträdandet utan också sådana ansökningar, som skett efter denna
tidpunkt, tUl följd av vad som stadgas i punkterna 14 och 19
övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i sjölagen.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 235

Övergångsbestämmelsen
till 29 § synes lämpligen, i anslutning tUl 4 andra punkten
övergångsbestämmelserna till SFS 1971:498, kunna få följande lydelse:
"Äldre lydelse av 29 § tillämpas, när borgenär sökt inteckning i fartyg på
grund av medgivande som lämnats före ikraftträdandet."

Bestämmelsen kan
förslagsvis upplagas såsom punkt 3 och remissförslagets punkt 3 såsom punkt 4.

Jordabalken

Lagrådet:

Förslaget
lämnas utan erinran.

Ur protokollet; Ingrid Hellström

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 236

Utdrag
av protokoll över justitieärenden, hållet mf ör Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockhobns slott den 26 oktober 1973.

Närvarande:
Statsmmistern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag tUl

1. lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.
m.,

2. lag om ändring i utsökningslagen (1877; 31 s. 1),

3. lag om ändring i konkurslagen (1921; 225) samt

4. lag om ändring i jordabalken.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

I anslutning till 2 § SfL
har lagrådet föreslagit, att bestämmelsen i första punkten såvitt den angår
konkurs skall i förtydligande syfte förses med visst tiUägg. Jag biträder inte
förslaget, eftersom bestämmelsen i så fall skulle få arman utformning än dess förebUder
i FfL (2 § första st.) och LfL (2 §). Någon olägenhet kan inte föranledas därav
att bestämmelsen formellt får omfatta även sådana konkursfaU i vilka skeppet
är eller blir utmätt. Beträffande bestämmelsen i andra punkten, som egentligen
rör frågan om preskription av sjöpanlrätt i fartyg för två speciella fall, har
lagrådet förordat att den flyttas till 248 § sjölagen (1891: 35 s. 1). I
sammanhanget har lagrådet förordat även viss komplettering av bestämmelserna i
254 § sjölagen angående preskription av sjöpanträtt i gods i fartyg. Jag anser
att vad lagrådet i denna del förordat bör godtas och jag har därför låtit
upprätta förslag tUl ändring i sjölagen. Vid utformningen av de nya
bestämmelserna har jag med två jämkningar följt lagrådets förslag lill lagtext.
Den ena jämkningen innebär att jag som ytterligare föratsättning för
preskriptionsbrott beträffande gods utöver att begäran om exekutiv
försäljning gjorts anger att godset omhändertagits av utmätningsmannen eller
eljest salts under hans insegel. Tillägget motsvarar beträffande gods kravet i
fråga om fartyg att detta "lagits ur drift". Den andra jämkningen rör
just lagrådets förslag om skärpning av uttrycket "tagits ur drift"
till "tagits ur drift i svensk hamn". En sådan skärpning är enligt
min mening inte befogad. För vissa fall kan ett sålunda uttryckt krav vara för
strängt. En del svenska skepp är så stora alt de ej kan anlöpa svensk hamn och
ett kondemnerat fartyg kanske ej kan föras till sådan hamn.

Lagrådet
har vid 10 § SfL diskuterat lämpligheten av att införa för-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 237

fattningsmässig
skyldighet för exekutionsmyndighet och konkursförvaltare att i vissa fall söka
inskrivning på gäldenärens vägnar. De åsyftade fallen är att en köpares inte
inskrivna äganderätt till skepp utmätts eller ingår i ett konkursbo. Vissa skäl
talar onekligen för att man föreskriver skyldighet att söka inskrivning i dessa
fall. A andra sidan är det praktiska behovet av en författningsmässig reglering
ringa. Såväl vid utmätning som i konkurs torde sålunda borgenärerna som regel
på allt sätt söka förmå gäldenären att söka inskrivning. Med hänsyn härtUl och
eftersom en författningsmässig reglering kräver särskUda överväganden, bl. a.
rörande slämpelskatteproblem, vill jag inte föreslå någon sådan i detta
sammanhang (jfr 5 kap. 30 § i förslaget tUl utsökningsbalk, SOU 1973; 22),

Lagrådet
har föreslagit viss ändring av likställighetsförklaringarna mellan skepp och
skeppsbyggen i 62 § 4 mom. UL-förslaget och 195 a § KL-förslaget samt har som
följd härav förordat vissa redaktionella jämkningar i andra lagram. Lagrådets
förslag förbiser emellertid liksom även det remitterade förslaget att man i
tUlämpningen måste beakta inte endast skeppsbyggen utan även sjösatta båtbyggen
(jfr 250 § sjölagsförslaget i prop. 1973: 42). Jag har därför låtit
likställighetsförklaringarna gälla fartyg och fartyg under byggnad och
underförstår då alt fartyg är antingen skepp eller båt (2 § första st.
nyssnämnda sjölags-förslag). Med en sådan lösning behövs inte några
redaktionella jämkningar i andra lagram.

Lagrådets
förslag till ändring av 91 § UL-förslaget syftar tUl att från paragrafens tiUämpningsområde
klart utestänga de fall då försäljning av skeppsegendom skall ske enligt SfL.
Syftet kan enligt min mening uppnås genom att uttrycket "fartyg, som ej är
infört i skeppsregistret" ändras till "fartyg, som ej är
registrerat". Motsvarande ändring bör vidtas i vissa andra lagram i UL-förslaget
och KL-förslaget.

Lagrådet
har ingående behandlat 213 a § UL-förslaget som innehåller regler om verkan mot
tredje man av exekutiv försäljning av fast egendom och registrerad
skeppsegendom, I anslutning till den vid paragrafen diskuterade frågan om
reglerna bör tiUämpas också på utiandsregistre-rad skeppségendom viU jag framhåUa
följande, I 1967 års internationella sjöpanträttskonvention lämnas frågan
öppen enligt vilket lands rättsordning de sakrättsliga verkningarna av en
exekutiv försäljning bör bedömas, I det läget står valet närmast mellan
registreringslandets lag, å ena sidan, och lagen i del land där del exekutiva
förfarandet ägt rum, å den andra. För det förra alternativet talar
önskvärdheten av överensstämmelse meUan de sakrättsUga verkningarna av frivUlig
försäljning som enligt gängse lagkonfUktnormer brakar bedömas enligt lagen i
registreringslandet och motsvarande verkningar av exekutiv försäljning. För
det senare alternativet talar att alla frågor rörande exekutionsförfarandet
skall regleras av lagen i exekulionslandet saml alt

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 238

skeppsegendomen
måste finnas i del landet vid tidpunkten för den exekutiva försäljningen. 1
sammanhanget bör beaktas att till förfarandet måste anses höra de regler som
syftar tUl att få äganderätten till den utmätta egendomen fastställd, när
tvist härom uppkommit före försäljningen (69 § UL), liksom även de härtiU
anknytande reglerna om besvär (201 § 4 mom. UL-förslaget), Det remitterade
förslaget föratsätter ett tiUämpningsområde i enlighet med det senare
alternativet och omfattar alltså även utiandsregistrerad egendom. Lagrådets
ledamöter har intagit olika ståndpunkter rörande lämpligheten av den lösning
som valts. Två av dem har godtagit det remitterade förslaget medan de båda
andra ställt sig kritiska till det. För egen del har jag inte blivit övertygad
om att det remitterade förslaget bör frångås. Det har bl. a. den fördelen att
det bör kunna i någon mån stimulera budgivningen vid den exekutiva försäljningen
eftersom köparens ställning stärks. Härmed sammanhänger att genom förslaget
någon osäkerhet om tillämpningsområdet i vart fall inte bör bli aktuell vid ev.
äganderättstvist hos svensk domstol. Varken den omständigheten att utländska
domstolar kanske inte alltid kommer alt godtaga svensk lag såsom avgörande
eller den att ersättning av allmänna medel utgår endast till den som genom
exekutiv försäljning går förlustig svenskregistrerad egendom bör ses som något
avgörande argument mot förslaget. Frågan om förslagets bestämmelser om de
sakrättsliga verkningarna kan bli analogt tillämpliga nar svenskregistrerat
skepp sålts exekutivt utomlands torde inte kunna ges något allmängiltigt svar
utan måste bli beroende på förhållandena i det särskilda fallet, främst vad
exekutionslandets lag föreskriver rörande verkan av exekutiv försäljning
företagen av dess myndigheter. Frågan bör därför lämpligen kunna överlämnas
till domstolarna fÖr avgörande. Mot bakgrund av det anförda förordar jag all
bestämmelserna om de sakrättsliga verkningarna skall gälla exekutiv
försäljning också av utiandsregistrerad skeppsegendom. Bestämmelserna bör
emellertid som lagrådet har anfört utformas annorlunda än i det remitterade
förslaget. Jag har inte något att erinra mot det förslag till utformning som
lagrådets yttrande innehåller.

Enligt 21 § KL-förslaget
skall underrättelse om konkurs som omfattar svenskregistrerad skeppsegendom
lämnas till skepps- och skepps-byggnadsregistren. I anslutning härtill vUl jag
nämna att jag avser att föreslå att i tillämpningsbestämmelser föreskrivs, att
underrättelse om konkurs som omfattar utiandsregistrerad skeppsegendom skall
lämnas till vederbörande utiändska registermyndighet.

Lagrådet har utöver de
lagrum som ändras enligt de remitterade lagförslagen föreslagit jämkning i 29
§ KL. Jag anser jämkningen befogad och har fördenskuU tagit upp den i KL-förslaget,

Jag godtar i övrigt de
jämkningar i de remitterade lagförslagen som lagrådet har föreslagit och har
inte något att erinra mot de uttalanden i tillämpningsfrågor som lagrådet har
gjort.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 239

Vissa
redaktioneUa jämkningar bör göras i de remitterade lagförslagen.

Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
dels de av lagrådet granskade lagförslagen, dels inom justitiedepartementet
upprättade förslag tUl

1. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272).

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet: BrUta Gyllensten

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:167 240

InnehåU

Propositionen
................................................... .... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåU ..................... .... 1

Lagförslag........................................................... .... 3

Förslag
till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp

m.
m............................................................ .... 3

Förslag
tUl lag om ändruig i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) , . 8

Förslag
tUl lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) 24

Förslag
till lag om ändring i jordabalken.................. .. 31

Förslag
tUl lag om ändring i sjölagen (1891; 35 s. 1). 33

Förslag
lUl lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) .. 34

Utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 26 april

1972
............................................................ .. 35

1 Inledning ....................................................... .. 35

2 Allmän motivering nuvarande ordning, beredningens
förslag och remissyttrandena 36

2.1 Allmänt om exekution i fartyg.......................... 36

2.2 Utmätnmgsobjekten och försäljningsmyndighet .. 39

2.2.1 Fartyg och fartyg under byggnad .............. 39

2.2.2 Andd i och vUlkorlig äganderätt tiU skepp eUer
skeppsbygge 42

2.2.3 Pantbrev ............................................ 44

2.2.4 Utiändska fartyg..................................... .. 45

2.3 Utmätningsförfarandet................................... .. 47

2.4 Utmätning i konkurrens med pant- och retentionsrätt
.... 53

2.5 Utmätt fartygs drift....................................... .. 58

2.6 Exekutiv försäljning....................................... .. 61

2.6.1 Auktions- och underhandsförsäljning ......... .. 61

2.6.2 Utlösnings- och anslutaingsrätt ............. 62

2.6.3 Täcknings- och övertagandeprinciperna ..... 67

2.6.4 Handpenning, tillträde och övertagande av
betalningsansvar 68

2.7 Tvister i utsökningsmål ................................. 70

2.8 Verkan av exekutiv försäljning ........................ 75

3 AUmän
motivering föredraganden ...................... 80

3.1 AUmänna synpunkter ................................... 80

3.2 Utmätningsobjekten och försäljningsmyndighet .. 81

3.2.1 Fartyg och fartyg under byggnad ............. 81

3.2.2 Andel i och villkorlig äganderätt tUl skepp eUer
skeppsbygge 82

3.2.3 Pantbrev ............................................. .. 84

3.2.4 Utiändska fartyg ................................ .. 85

3.3 Utmätningsförfarandet .............................. .. 86

3.4 Utmätning i konkurrens med pant- och retentionsrätt
.,,, 88

3.5 Utmätt fartygs drift....................................... .. 91

3.6 Exekutiv försäljning ................................... 91

3.6.1
Auktions- och underhandsförsäljning ........ 91

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:167 241

3.6.2 Utiösnings- och anslutningsrätt .............. 92

3.6.3 Täcknings- och övertagandeprincipema ..... .. 94

3.6.4 Handpenning, tillttäde och övertagande av
betalningsansvar 95

3.7 Tvister i utsökningsmål ................................. 96

3.8 Verkan av exekutiv försäljning......................... .. 98

4 Specialmotivering
......................................... .. 99

4.1 Förslaget
tUl lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp

m.
m.......................................................... 99

4.2 Förslaget tUl lag om ändring i utsökningslagen
(1877; 31 s. 1) 135

4.3 Förslaget tiU lag om ändring i konkurslagen (1921:
225) .. 155

4.4 Förslaget tUl lag om ändring i jordabalken.......... 160

4.5 Förslaget till lag om ändring i
uppbördsförordningen (1953: 272) 163

5 HemstäUan
.................................................... 163

BUagor

BUaga
1. Lagberedningens lagförslag .................... 164

Bilaga
2. Justitiedepartementets lagförslag ............ 188

Utdrag
av lagrådets protokoll den 12 oktober 1973 .... 218

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden den 26 oktober

1973
............................................................ 236

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1 »73 720171

Doktrin (4)

  1. Sjöpanträtt i skepp — ett par tillämpningsproblem i följd av 1976 års sjölagsändringar, SvJT 1986 s. 376, på s. 378 · Fritt tillgänglig
  2. MICHAEL BOGDAN. Internationell konkurs- och ackordsrätt., SvJT 1985 s. 142, på s. 144 · Fritt tillgänglig
  3. Michael Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet, SvJT 1981 s. 401, på s. 404, 418 · Fritt tillgänglig
  4. 1973 års sjölagändringar, SvJT 1974 s. 538, på s. 549 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

63 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 6 dokument.

  1. Prop. 1981/82:214 om rätten till avdrag för mervärdeskatt i vissa fall, m.m. s. 24 i texten
  2. Prop. 1980/81:84 med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m. s. 141 i texten
  3. Rskr. 1973:385 i texten
  4. Bet. 1973:LU44 Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:167 angående förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. s. 1 · s. 35 i texten
  5. Bet. 1973:LU35 Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:137 med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) m. m. (gods- och passagera… s. 44 i texten

Visa alla 6

Doktrin (53)

53 kopplingar i 11 dokument.

  1. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 35 om s. 229 · s. 88 om s. 153 · s. 185 om s. 42 · s. 199 om s. 82 · och 25 till i texten · dokumentnivå
  2. Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, 1987 s. 238 om s. 42 · s. 433 om s. 75 · s. 449 om s. 75 · s. 450 om s. 99 · och 5 till i texten
  3. Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984 s. 56 om s. 89 · s. 56 om s. 90 · s. 537 · s. 625 om s. 82 · och 1 till i texten
  4. Johansson, Stoppningsrätt under godstransport, 2001 s. 402 · s. 482 i texten
  5. SvJT 1981 s. 401 Michael Bogdan, Om svensk exekutionsbehörighet s. 404 · s. 418 i texten

Visa alla 11