Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för beskattning av periodiska understöd, m.m.

1973 · 68 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:181, Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade regler för beskattning av periodiska understöd, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 181 år 1973 Prop. 1973:181

Nr 181

Kungl. Maj,ts proposition angående ändrade regler för
beskattning av periodiska understöd, m,m,; given den 26 oktober 1973,

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå rik.sdagen att
bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler för beskattningen
av periodiska understöd. För att begränsa möjligheterna till missbruk föreslås
att avdragsrätten för s. k. frivilliga understöd begränsas till ett belopp av 5
000 kronor per år och mottagare. Mottagaren skall liksom nu inkomstbeskattas i
den mån givaren är berättigad till avdrag. Däremot föreslås inga ändringar för
de legala understöden, dvs. sådana understöd som utgår till make eller
förutvarande make i samband med äktenskaps upplösning. Det särskilda avdraget
på 1 500 kronor för underhåll av icke hemmavarande barn under 18 år föresläs
höjt till 2 500 kronor. De föreslagna ändringarna får ses som en provisorisk
lösning i avvaktan på att 1972 års skatteutredning prövar avdragsrätten
ytterligare.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974
och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

I Riksdagen 1973. I saml. Nr JSl

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 2

1 Förslag tUl

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370),
dels att 19, 20 och 31 §§, 46 § 2 mom. och 53 § 4 mom. samt

anvisningarna
till 19 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att tiU anvisningarna till 46 § skall fogas en ny
punkt, 5, av nedan

angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit
make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra
fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit
den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund
av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller under militärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för är, ävensom ersättning,
vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan
försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig
inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock
ersättning som utgår pä grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den män
köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts,
varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller
av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig
intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till
någon av nämnda förvärvskällor;

'Senaste lydelse 1973:434. l-örslag till ändrad
lydelse framläggs även i prop. 1973:182.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller där- periodiskt understöd eller där-

med
jämförlig periodisk intäkt, med jämförlig periodisk intäkt, /

därför givaren jämlikt bestämmel- den mån givaren enligt 20 § eller

serna i 20 § icke är berättigad till punkt 5 av anvisningarna till 46 §

avdrag; icke är berättigad till avdrag
för

utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, som enligt förordningen om
sjömansskatt utgör inkomst ombord;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt 9
kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskomnuinala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna den 28 maj 1968
(nr 425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (nr 426) om
statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för
vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel
finnas i stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som törbrukats
vid

yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare
anvisningarna.)

20 § Vid beräkningen av inkomsten från särskild
förvärvskälla skola från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna
intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad, ändå skall
avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43
§ 3 mom.

2Sen;iste lydelse 1972:436.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag må i c k e ske för: Avdrag må i c k e ske för:

den skattskyldiges ievnadskost- den skattskyldiges levnadskost-

nader
och därtill hänförliga utgif- nåder och därtill hänförliga utgifter, däruti
inbegripet vad skatt- ter, däruti inbegripet vad skattskyldig
utgivit såsom gåva eller skyldig utgivit såsom gåva eller
såsom periodiskt understöd eller såsom periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbe- därmed jämförlig periodisk utbetalning
till person i sitt hushåll talning till person i sitt hushåll; eller,
där understödet icke utgör skadestånd eller är av den art, varom i 22,
25 eller 29 § förmäles, tiU annans undervisning eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv, andre maken,
hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18
år och som ej anses tillhöra arbetspersonalen;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet
nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning å skuld; kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt förordningen den avgift enligt 5 kap. studiestöds-

15 december 1967 (nr 882) om lagen (1973:349);
studiemedelsavgifter;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

(Se vidare
anvisningarna.)

31 §'

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst
eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning
och dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eUer därmed
jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta
bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,
ävensom annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-,
olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring,
ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner;

periodiskt understöd eller där- periodiskt understöd eller där-

med jämförlig periodisk intäkt, med jämförlig periodisk
intäkt,

därest givaren enligt 22, 25, 29 i den mån beloppet icke är undan-

eller 46 § är berättigad till avdrag taget från skatteplikt enligt 19 §.

därför. (Se vidare anvisningarna.)

Senaste lydelse 1955:122.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 § 2 m o m,'' 1 hemortskommunen äger skattskyldig,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta
avdrag:

1) för
periodiskt understöd el- 1)
för periodiskt understöd el

ler därmed jämförlig periodisk ut- ler därmed jämförlig periodisk ut

betalning, som icke får avdragas betalning, som icke får avdragas

från inkomsten av särskild för- från inkomsten av särskild för

värvskälla, dock att avdrag icke värvskälla, ; den utsträckning som

må ske för vad som utgått till framgår av punkt 5 av anvisningar-

person, tillhörande givarens hus- na;

håll, och ej heller, där understödet icke utgjort
skadestånd, för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran:

2)
för dels sådan
tilläggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det
taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej
avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring,
vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans
omyndiga barn;

3) för dels sådan
sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som
påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är,
dels ock premier och andra avgifter, som skattskyklig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans
make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk-eller olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt 24 kap. lagen om allmän försäkring;

4)
för belopp som
den skatt- 4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklara- skyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg
eller annat tionen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under be-
skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av så-
skattningsåret för underhåll av sådant hans barn under 18 år som dant hans
barn under 18 år som icke varit hemmavarande, dock icke varit hemmavarande,
dock högst med / 500 kronor för varje högst med 2 500 kronor för varje
barn; barn;

5) för sådan avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under
året näst före det taxeringsår varom fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig
erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för
pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, som i första
stycket 4) här ovan

''Senaste lydelse 1973:374. Förslag till ändrad lydelse
framläggs även i prop. 1973:144.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs, åtnjutas aUenast i den mån hänsyn vid beräkningen av
sjömansskatt

icke tagits till understödet, avgiften eller
underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av
beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas
allenast i den män det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första
stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må
vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den
skattskyldige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan
sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i
hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift
för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i
annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande
fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i
kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra
sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år
då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 m o m. Har förmånstagare till pensionsförsäkring på
grund av form åns t ägare förord nande t uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död och äro omständigheterna sådana att försäkringstagaren icke vid
utbetalning av motsvarande belopp till för-månstagaren skulle hava varit berättigad
till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd, skall
försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den som efter förvärv av
försäkringen vid

5 Senaste lydelse 1973:374.

53

4 m om. Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund
av förmånstagareförordnandet uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet / den mån han
icke vid utbetalning av motsvarande belopp lill fönnånstagaren skulle hava
varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt
understöd. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om den som efter förvärv av försäkringen vid inkomstbeskattningen
skall anses som dess ägare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomstbeskattningen skall anses enligt vad nedan
sägs. som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Har
äganderätt till pensionsförsäkring övergått på fysisk person skall oavsett
överlåtelsen försäkringstagaren under sin livstid vid inkomstbeskattningen
anses som försäkringens ägare och även vara skattskyidig för utfallande belopp.
Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på annan till följd
av anställningsförhållande eller på grundav utmätning, ackord eller konkurs och
ej heller om äganderätten övergått på grund av bodelning i anledning av
hemskillnad eller äktenskapsskillnad och försäkringstagaren vid utbetalning
till förvärvaren, motsvarande vad denne uppburit på grund av försäkringen,
skulle hava varit berättigad till avdrag härför såsom för periodiskt understöd.
Vad i detta stycke föreskrives angående försäkringstagaren skall även avse den
som efter förvärv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskattningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på ansökan
medgiva att den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som försäkringens
ägare vid inkomstbeskattningen även i fall då överlåtaren enligt vad i
föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riksskatteverket
meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse
äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförUg periodisk
intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i
den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till
avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

(Se vidare
anvisningarna.)

Anvisningar

UU 19 §*

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhäll, som lämnats
fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till
skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna
medlemsavgifter.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som enligt
bestämmelserna i 32 § i sin helhet skall räknas såsom skattepliktig intäkt, mot
belopp för en gång, skall beträffande detta belopp i beskattningshänseende
gälla vad om sådan livränta är stadgat. Sker utbyte, helt eller delvis, av
annan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra
icke skattepliktig intäkt.

Senaste lydelse 1973:434.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, dä denne
på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen frän försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada i de fall, då arbetsgivaren
står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, räknas
till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skuUe hava gällt vid
försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger icke för bidrag från stat eller
kommun, vilka enligt av Kungl. Maj:t eller av statlig myndighet meddelade
bestämmelser utgå, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa
och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den
mån bidragen avse traktamente och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej
heller för bidrag som utgår enligt förordningen om bidrag till vanföra ägare av
motorfordon.

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,58 eller 62 §
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) är icke att hänföra till skattepliktig
inkomst, i den mån näringshjälpen eller bidraget lämnats till bestridande av
kostnader, för vilka rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom
omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Omställningsbidrag
enligt nämnda kungörelse och kontant arbetsmarknadsstöd utgör dock skattepliktig
intäkt.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond tiU fullföljande av sitt ändamål
utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första styc- Enligt 46 § 2 mom. första styc-

ket 4) föreligger viss rätt till av- ket 4)
föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns under- drag för
bidrag till barns underhåll. Med hänsyn till begräns- hk\[.
Sådant underhållsbidrag skall ningarna i avdragsrätten är sådant icke
hänföras till skattepliktig inbidrag det oaktat att likställa tned komst.
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren
jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag. I följd härav
skall underhållsbidraget icke hänföras till skattepliktig intäkt av
tjänst som avses i 31 och 32 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 46 §

J. Som förutsättning för aUmänt avdrag för periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt
gäller att understödet icke utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om
icke understödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till
mottagare vars UtbUdning icke är avslutad.

Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar

till make eller förutvarande make sedan
underhållsskyldigheten dem emellan reglerats;

till tidigare anställd;

som utgör skadestånd;

som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid
förvärv av egendom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång;

på grund av föreskrift i testamente;

från juridisk person.

För annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning medgives avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har
givaren under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make,
får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas
första gängen vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande förpliktelse
som uppkommit före den 9 november 1973. Vid tillämpningen av 53 § 4 mom.
förstatredje styckena skall äldre bestämmelser gälla beträffande utbetalningar
till förmånstagare som insatts enligt oåterkalleligt förmånstagareförordnande
före den 9 november 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 6 § 4 mom. förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

4 m o m. Har förmånstagare till pensionsförsäkring på
grund av förmånstagareförordnandet uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet / den mån han
icke vid utbetalning av motsvarande belopp till fönnånstagaren skulle hava
varit berättigad tiU avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt
understöd. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den som efter förvärv av försäkringen vid
inkomstbeskattningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Nuvarande lydelse

6§

4 mom.' Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund
av förmånstagareförordnandet uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död och äro omständigheterna sådana att försäkringstagaren icke vid
utbetalning av motsvarande belopp till för-månstagaren skulle hava varit berättigad
till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd, skall
försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den som efter förvarv av
försäkringen vid inkomstbeskattningen skall anses som dess ägare enligt vad
nedan sägs.

Har äganderätt till pensionsförsäkring övergått på fysisk
person skall oavsett överlåtelsen försäkringstagaren under sin livstid vid
inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även vara skattskyldig
för utfallande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten
övergått på annan till följd av anställningsförhållande eller på grund av
utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om äganderätten övergått på grund
av bodelning i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad och
försäkringstagaren vid utbetalning till förvärvaren, motsvarande vad denne
uppburit på grund av försäkringen, skulle hava varit berättigad till avdrag
härför såsom för periodiskt understöd. Vad i detta stycke föreskrives angående
försäkringstagaren skall även avse den som efter förvärv av försäkring skall
anses som dess ägare vid inkomstbeskattningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på
ansökan medgiva att den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som
försäkringens ägare vid inkomstbeskattningen även i fall då överlåtaren
enligt vad i

'Senaste lydelse 1973:375.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föregående stycke sägs skall anses som ägare av
försäkringen. Mot beslut,

som riksskatteverket
meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse
äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförtig periodisk
intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i
den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till
avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974 och
tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande
förpliktelse som uppkommit före den 9 november 1973. Vid tillämpningen av 6 §
4 mom. första-tredje styckena skall äldre bestämmelser gälla beträffande
utbetalningar tUl förmånstagare som insatts enligt oåterkalleligt förmånstagareförordnande
före den 9 november 1973.

3 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 5 § och anvisningarna till 5 §
förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iv delse

5§'

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges
skulder upptagas till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid
beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till
rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen
men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är
förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen,
ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till
annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig
avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av
fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande
tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu
ej inträtt, så

'Senaste lydelse 1968:545.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ock
annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid
beskattningsårets utgång oreglerade hushällsskulder och därmed jämförliga
skulder.

Under
avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag,
nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för
året näst före det taxeringsår, varom fräga är, eller för något föregående år,
dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under
förstnämnda år eller under något föregående är, dels ock tillkommande skatt,
vara den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare.
Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studiemedel enligt
studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna.)

Under
avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag,
nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för
året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år,
dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under
förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt,
vara den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare.
Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen
(19 73:349).

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anvisningar

Avdrag
för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan, omräknad i
kronor, av de basbelopp som återstå att betala med tillämpning av 5 kap. 23 §
studiestödslagen (1973:349). Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet
vid ingången av året före taxeringsåret. Avdraget får ej överstiga det belopp
som återstår att erlägga med hänsyn till 5 kap. 24 § första stycket lagen.

Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för
påförda, ej erlagda avgifter enligt 5 kap. studiestödslagen i den mån
debiteringen ej förfallit enligt 5 kap. 30 § samma lag.

tUl 5 f Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får
ske med summan, omräknad i kronor, av de basbelopp som återstå att betala med
tillämpning av 29 § studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Vid
beräkning av avdraget tiUämpas basbeloppet vid ingången av året före taxeringsåret.
Avdraget får ej överstiga det belopp som återstår att erlägga med hänsyn till
30 § första stycket förordningen.

Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för
påförda, ej erlagda avgifter enligt förordningen den 15 december 1967 (nr 882)
om studiemedelsavgifter i den mån debiteringen ej förfallit enligt 18 § samma
förordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. 2Senaste
lydelse 1968:545.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom
förordnas, att 105 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956:623) skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

1 m o m.'
Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering
verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till
riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig
rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare
bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering av
kammarrätten eller regeringsrätten därför att inkomst eller utgift bör
hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav
föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda
beskattningsåret. Om någon av kammarrätten eller regeringsrätten befrias
från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten
överflytta taxeringen på denne.

Kammarrätt eller regering.s- Kammarrätt eller
regerings-

rätten
äger vid ändring i skattskyl- rätten äger vid ändring i skattskyl-

digs taxering
besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skattskyldiges
make eller med make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår
tillämpning av 46 § 3 mom., 48 § 2 mom. eller 52 § 1 mom. kommunalskattelagen,
11 § I mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

digs
taxering besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skattskyldiges
make eller med make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår
tillämpning av 46 § 3 mom., 48 § 2 mom. eller 52 § 1 mom. kommunalskattelagen,
11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen. / mål angående avdrag eller
beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
äger kammarrätt eller regeringsrätten vid ändring av givarens eller
mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I Senaste lydelse 1972:83.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hava besvär anförts hos kammarrätten eller regeringsrätten
rörande taxering, som åsätts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet
tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid
ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om
skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Vidtager kammarrätt eller regeringsrätten sådan ändring i
fråga om taxering till kommunal inkomstskatt inom viss kommun att avdrag enligt
46 § 2 mom. kommunalskattelagen eller kommunalt grundavdrag icke vidare kan
helt utnyttjas inom samma kommun, skall, ändå att yrkande därom icke
framställts, sådan ändring vidtagas i taxering inom annan kommun som kan
föranledas av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller 50 § 3 mom. andra stycket
nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 39 § förordningen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §' Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd och
andra inre lösören, som äro avsedda för gåvotagarens eller hans familjs
personliga bruk:

b)
för periodiskt
understöd b) för periodiskt understöd / samt
för sådan därmed jämförlig den mån understödet skall inräk-periodisk betalning,
som enligt nas i gåvotagarens skattepliktiga gällande författningar
angående inkomst;

skatt å inkomst skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga
inkomst;

c) för
vad make vid bodelning, som förrättats av annan anledning än

makes död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel i boet, i

den mån värdet av vad maken bekommit icke överstiger värdet av hans

giftorättsgods eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av

samfälld egendom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller

därefter införts;

' Senaste lydelse 1970:174.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, i den
mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme
givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av
dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande beträffande understöd som utgår enligt
bindande förpUktelse som uppkommit före den 9 november 1973.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 16

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 oktober 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade
regler för beskattning av periodiska understöd, in. in. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj;ts bemyndigande den 29 maj 1969 tillkallade
jag fyra sakkunniga' att överse skattereglerna rörande periodiskt understöd.
De Sakkunniga, som antagit namnet Skatteutredningen om periodiskt understöd,
har i december 1972 avgett belänkandet (SOU 1972:87) Periodiskt understöd vid
beskattningen. I betänkandet föreslås ändrade regler för beskattningen av
periodiska understöd m. m. För sådana understöd, som till fullgörande av
underhällsskyldighet utgår till bl. a. make och f. d. make s. k. legala
understöd - behålls dock i allt väsentligt nuvarande regler. Detsamma gäller understöd
till minderåriga barn. För andra periodiska understöd s. k. frivilliga
understöd -föreslås däremot att nuvarande avdragsrält för givaren ersätts med
rätt till reduktion av hans skatt med i regel 60 % av understödets belopp. För
att reduktion skall komma i fråga krävs bl. a. att mottagaren varit en givaren
närstående person, som haft behov av understödet. Är mottagaren bosatt
utomlands föreslås att frivilliga understöd inte längre beaktas vid
beskattningen. Vidare föreslås ändrade regler för beskattningen av livräntor m.
m. som utgår i samband med förvärv av egendom. De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1974.

Ledamoten Nilsson har reserverat sig mot förslaget bl. a.
i vad avser reduktion av skatt i stället för avdrag vid inkomstberäkningen och
periodiskt understöd till mottagare utomlands.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, social.styrelsen.
kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket
(RSV), statens invandrarverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands,
Västmanlands, Kopparbergs och Norr-

' Regeringsrådet lirik Reuterswärd, ordförande, liovr.itlsassussorn
Jolian Lind, riksdagslcdajiioten Yngve Nilsson, dåvarande rikstlagsledanioten.
sedermera landstingsrådet Iridolf WiriiKirk (I. o. ni. 9 januari 1972) samt riksdagsledanuitcn
Otto Stadling (fr. o. ni. 10 januari 1972).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 17

bollens län, invandrarutredningen, familjelagssakkunniga,
1972 års skatteutredning. Föreningen Sveriges fögderichefer.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Statstjänstemannens
riksförbund (SR), Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande
från lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Sveriges industriförbund
har som sitt yttrande åberopat vad Näringslivets skattedelegation anfört i särskUt
yttrande. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund hänvisar som sina yttranden lUl ett inom Lantbrukels
skattedelegation upprättat ullålande.

GäUande ordning Inledning

För periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
utbetalning gäller i inkomstskattehänseende i stort sett att mottagarens
skattskyldighet är beroende av givarens avdragsrätt. Principen är att
periodiskt understöd räknas till skattepliktig inkomst endast om givaren är
berättigad till avdrag för understödet. Rätt till avdrag för periodiskt
understöd infördes i vår skattelagstiftning genom 1910 års förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt. Bestämmelserna har efter år 1910 1 sina
huvuddrag bestått oförändrade.

Periodiska
understöd och därmed jämförliga periodiska utbetalningar förekommer i olika
former. En grupp avser utbetalningar för fullgörande, helt eller delvis, av den
underhållsskyldighet som enligt giftermålsbalken (GB) och föräldrabalken (FB)
föreligger mot bl. a. make och f. d. make, s. k. legala understöd. En annan
grupp är de understöd som utgår utan att någon skyldighet föreligger för
givaren att betala beloppen, s. k. frivilliga understöd. Även andra former
finns. Som exempel kan nämnas periodiskt vederlag vid t. ex. köp av egendom.
Den som förvärvar egendom lämnar i dessa fall likvid i form av periodiska
utbetalningar. Utbetalningar av hithörande slag kan följa av avtal mellan
parterna, men utbetalningarna kan också ha sin grund i föreskrifter i gåvobrev
eller testamente.

I det
stora hela gäller samma skatteregler för nu nämnda periodiska utbetalningar.
Givaren är normalt berättigad till avdrag för de utgivna beloppen, som å andra
sidan för mottagaren utgör skattepliktig inkomst av tjänst. I skattelagarna ges
de grundläggande reglerna men dessa är genomgående allmänt hållna varför de
närmare förutsättningarna för avdragsrätt m. m. fått utformas i rättspraxis.

Skattebeslämmelser ang. periodiskt understöd m. m.

Periodiska understöd och därmed jämförliga periodiska
utbetalningar är med vissa begränsningar avdragsgiUa för givaren vid dennes inkomstbe-2
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 181

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 18

räkning. Enligt 20 § andra stycket kommunalskattdagen
(1928:370), (KL), som avser beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla,
medges inte avdrag för periodiskt understöd m. m. som utgår till person i
givarens hushåll eller till annans undervisning eller uppfostran. Avdrag medges
dock för periodiskt skadestånd samt för understöd som utgår på grund av
mottagarens tidigare anställning i givarens jordbruksfastighet, annan fastighet
eller rörelse även om det utgått till undervisning eller uppfostran.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 1) KL får den, som varit
bosatt här i riket hela beskattningsåret, allmänt avdrag för utgivet periodiskt
understöd, som inte skall avdragas i någon särskild förvärvskälla. I lagrummet
återfinns även nyss angivna generella begränsningar. Har bosättningen varat
endast en del av beskattningsåret medges avdrag endast i den mån understödet
belöper på denna tid.

Har understödet utgått på grund av tidigare anställning i
givarens jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse medges avdrag i
stället såsom för omkostnad enligt 22, 25 eller 29 §. Inte heller här medges
avdrag för vad som utgått till person i givarens hushåll.

För mottagaren utgör enligt 19 § beloppet inte
skattepliktig inkomst med mindre utgivaren enligt 20 § är berättigad till
avdrag. Enligt 31 § andra stycket och 32 § I mom. första stycket räknas
utbetalningarna som inkomst av tjänst, om givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 §
är berättigad till avdrag därför. Även livränta och undantagsförmån beskattas
enligt 3 1 och 32 §§ som inkomst av tjänst. Utbytes livränta som i sin helhet
är inkomstskattepliktig mot engångsersättning, inkomstbeskattas enligt praxis (RÄ
1970:1275) även engångsersättningen (andra stycket av anvisningarna till 19 §).

Som jag nyss angett medges i princip inte avdrag för periodiskt
understöd som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 46 § 2 mom.
första stycket 4) har ett undantag gjorts för underhållsbidrag till ej
hemmavarande minderårigt barn. Avdrag medges med högst 1 500 kr. per barn och
år under förutsättning att barnet den 1 november året före taxeringsåret inte fyUt
18 år. Även detta avdrag får åtnjutas endast i den mån det belöper på tid då
givaren varit bosatt här i riket. Mottagaren beskattas inte för beloppet.

Kostnad för underhåll av anhörig kan beaktas, förutom
enligt reglerna om avdrag för periodiskt understöd, genom avdrag för
väsentligen nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL.
Kostnader för underhåll av barn, för vilka den skattskyldige haft rätt till
allmänt barnbidrag, får emellertid i allmänhet inte medföra sådant avdrag.
Kostnader för oförsörjda barn kan emellertid påverka det extra avdraget genom
reglerna om existensminimum i tredje stycket. Avdraget beräknas i existensminimifallen
med hänsyn även till kostnader för barn, och maximibeloppet för avdraget - 8
000 kr. får då ökas med 2 000 kr. per barn, hemmavarande eller ej. Även
anvisningarna till 50 § innehåller vissa regler om hur periodiskt understöd
till make och barn får inverka på

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 19

den skattskyldiges existensminimum.

Vissa specialbestämmelser om understöd från stiftelser
återfinns i punkt 2 av anvisningarna till 31 §. Enligt dessa bestämmelser anses
alltid utbetalningar från familjestiftelse som periodiskt understöd. Vad någon
uppbär från sådan stiftelse eller förening, som avses i 53 § 1 mom. första
stycket e) räknas däremot inte som periodiskt understöd, om utbetalningen sker
för att fullfölja ändamål som där anges. Periodiskt understöd som utgår vid
sidan av ifrågavarande allmännyttiga ändamål behandlas dock på samma sätt som
andra periodiska understöd.

Beträffande bestämmelserna i KL kan slutligen nämnas att
reglerna för periodiska understöd har betydelse för beskattningen av belopp som
på grund av pensionsförsäkring utbetalas till förmånstagare före försäkringstagarens
död. Enligt 53 § 4 mom. gäller bl. a. att försäkringstagaren och inte förmånstagaren
beskattas för utfallande belopp om han inte skulle vara berättigad tUl avdrag
härför såsom för omkostnad eller periodiskt understöd tiU fönnånstagaren.

Vid taxering tUl statlig inkomstskatt gäller enligt 2 §, 4
§ 1 mom. andra stycket och 6§ 4 mom. förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (SI) samma regler som enligt KL.

Med hänsyn till att makar i princip numera skall beskattas
individuellt måste vid den statliga inkomstbeskattningen en.uppdelning göras
mellan å ena sidan A-inkomst, som beskattas individuellt, och å andra sidan B-inkomst,
som alltjämt skall sambeskattas. Till A-inkomst hänförs inkomst av tjänst med
undantag för periodiskt understöd och annan därmed jämförlig periodisk intäkt
och till B-inkomst annan inkomst (9 § 3 mom. SI). Periodiskt understöd tillhör
således de inkomster som skall sambeskattas. Båda makarna är emellertid
berättigade till allmänna avdrag och till grundavdrag med vardera 4 500 kr. som
i första hand avräknas från A-inkomst och i andra hand från B-inkomst. Vid
skatteberäkningen hänförs B-inkomsten lill den av makarna som har den största
A-inkomsten. Om makarnas B-inkomster inte sammanlagt överstiger 2 000 kr. äger
sambeskattning inte rum. Periodiskt understöd till gift mottagare skaU således
i och för sig behandlas som B-inkomst och sambeskattas. Det bör dock nämnas att
understöd till gift person, som saknar annan inkomst, medför att dennes make
helt eller delvis förlorar den skattereduktion om I 800 kr. som eljest skulle
ha tillkommit honom, eftersom 1 800 kr.-reduktionen avtrappas med 40 % av
makens taxerade inkomst. Reglerna om skattereduktion återfinns i 2 § 4 mom.
uppbördsförordningen (1953:272).

Ett periodiskt understöd av skattepliktig natur skall
redovisas bland mottagarens övriga inkomster och kan härigenom återverka på
inkomst-prövade avdrag och förmåner. Avdragsrätten för givaren inverkar på
dennes möjligheter att erhålla bidrag i motsvarande fall. Är mottagaren
folkpensionär räknas ett periodiskt understöd som sidoinkomst och det extra
avdraget för folkpensionärer (RSV Dt 1973:7) kan då komma att avtrappas eller
utebli. Däremot inverkar ett periodiskt understöd inte utan vidare på de
kommunala bostadstUläggen (5 § första stycket lagen

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 20

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension). Bostadstillägg till barnfamiljer påverkas däremot av
periodiskt understöd. Även t. ex. sjukförsäkringsavgiften påverkas av ett
understöd eftersom den beskattningsbara inkomsten för den avgiftsskyldige i
viss omfattning ligger tUl grund för avgiftens storlek.

Har den skattskyldige förmögenhet kan också
förmögenhetsskatten påverkas av ett understöd via 8085 %-spärren 'i
förordningen (1970:1 72) om begränsning av skatt i vissa fall. Spärregeln
innebär att förmögenhetsskatten och den statliga och kommunala inkomstskatten
sammanlagt inte får överstiga 80 % av inkomsterna, när dessa är högst 200 000
kr., och 85 % av överstigande belopp. Kommunalskatten får inte reduceras, och
minst skatten på halva förmögenheten skall erläggas.

Vid förmögenhetsberäkningen skall enligt 3 § 1 mom. g)
förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) vissa periodiskt
utgivna förmåner tas upp som tillgång. En del undantag från skatteplikten finns
i 2 mom. b) och e). Bestämmelserna leder endast undantagsvis till att periodiskt
understöd skall tas upp som tUlgång vid förmögenhetsberäkningen. Givaren får
då inte heller avdrag för förmögenhetsvärdet.

Enligt 7 § 10) taxeringsförordningen (1956:623) TF och 22
§ taxeringskungörelsen (1957:513) skall taxeringsnämndens ordförande meddela
andra taxeringsnämnder om förhållanden som kan vara av betydelse vid taxeringen
inom dessa nämnder. Detta gäller bl. a. meddelanden om periodiskt understöd,
som enligt uppgift i självdeklaration, utbetalats till person som skall taxeras
av annan taxeringsnämnd.

Regler om periodiska utbetalningar finns även i
förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Kapitalvärdet av testamentariska
förmåner som avser periodiska understöd eller livräntor arvsbeskattas enligt
vanliga regler. Däremot träffas i regel inte periodiska understöd av gåvoskatt
(39 § b) AGF).

Närmare om beskattningen av periodiskt understöd m. m.

Allmänna förutsättningar för avdragsrätt

Som jag angett i föregående avsnitt uppställs i bl. a. 20
§ KL vissa allmänna förutsättningar för att avdrag skall medges för periodiskt
understöd. Understödet skall ha utgått periodiskt och således återkommit vid
flera tillfällen och dessutom haft en viss varaktighet. Engångsbelopp är inte
avdragsgilla. I princip skall det vidare vara fråga om understöd och inte om
rena förmögenhetsöverföringar. Utbetalningarna får inte ha skett till person i
givarens hushåll och inte heller för annans undervisning eller uppfostran.
Dessa allmänna rekvisit har prövats i åtskilliga fall. Någon helt entydig bild
av resp. rekvisits innebörd går knappast att ge eftersom i det enskilda fallet
flera samtidigt kan ha varit aktuella.

Utredningen har redogjort närmare för innebörden av
gällande regler i fråga om de allmänna förutsättningarna för
avdragsrätt (s. 44-87)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 21

vartiU jag hänvisar. I det följande tar jag därför upp
enbart huvuddragen av reglerna.

Det kan redan här nämnas att den skattemässiga
behandlingen av periodiska understöd återverkar i andra hänseenden. Tidigare
har nämnts den särskilda regeln i 53 § 4 mom. KL beträffande utbetalningar till
förmånstagare på grund av pensionsförsäkring. Här beskattas i stället
försäkringstagaren om inte förutsättningarna för avdrag för periodiskt
understöd är uppfyllda. I praxis har motsvarande bedömningar skett beträffande
benefika barnreverser och kommanditbolag mellan föräldrar och barn. Om
förutsättningar för avdrag för periodiskt understöd inte föreligger medges inte
heUer avdrag för ränta på benefika reverser, och kommanditbolags vinst
beskattas hos föräldrarna utom i vad avser skälig avkastning på det av barnen
insatta kapitalet.

Kravet på periodicitet har bedömts högst olika i skilda
typer av mål. Statsstipendier och stipendier från vissa fonder betraktas som
periodiskt understöd endast om de haft en varaktighet av minst tre år. Likaså
fordras en ganska lång varaktighetstid när fråga är om periodiska utbetalningar
i samband med egendomsförvärv, i regel åtminstone 1015 år. Däremot har avdrag
medgivits för periodiskt understöd till hustru i samband med äktenskapets
upplösning som utgått vid endast tre tillfällen under loppet av knappt en
månad.

För att en utbetalning skall vara avdragsgill skaU den i
princip enligt lagtexten utgöra understöd. 1 rättspraxis krävs emellertid inte
vare sig att mottagaren inte kunnat försörja sig själv eller att han haft behov
av hjälp.

Avdrag har vägrats i sådana fall där det över huvud taget
inte ansetts vara fråga om ett utbetalat understöd; t. ex. om givaren erlagt
försäkringspremier för mottagarens räkning. Motsvarande bedömning har gjorts i
sådana fall där utgivna belopp inte kunnat disponeras av mottagaren genast
såsom vid insättning på spärrad bankräkning.

Frågan om understöd förelegat har prövats i andra typer av
mål. Vid beskattningen medges inte avdrag för lön eller pension, som inte utgör
omkostnad för inkomstförvärv, och inte heller för bidrag till välgörande
ändamål. I åtskilliga mål har den skattskyldige då i stället yrkat avdrag för
utbetalade belopp såsom för periodiskt understöd. Avdrag har dock genomgående
vägrats om det visats att de utgivna beloppen utgjort ersättning för utfört
arbete eller bidrag till humanitär verksamhet (RÄ 1963 ref. 25 1 och II,
1968:658).

Avdrag medges inte för periodiskt understöd som utgått
till undervisning eller uppfostran. Som allmän princip kan sägas att samtliga
utbetalningar till mottagare som studerar anses ha haft samband med studier att
avdrag inte medgetts. Vissa gränsfall finns dock. När det gällt understöd tiU
barn som genomgått elevtjänstgöring har avdrag vägrats även om barnet haft
vissa mindre löneinkomster. Troligen har barnens undervisning eller uppfostran
inte ansetts avslutad. .A.tt mottagaren återgått till studier först efter en
längre tids förvärvsarbete och vid en förhållandevis hög ålder medför i och för
sig inte att avdrag kan medges för understöd som utbetalas under
studietiden. Däremot har avdrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 22

medgetts i sådana fall där mottagaren omskolats från ett
yrke till ett annat.

Avdrag medges inte för periodiskt understöd till mottagare
i givarens hushåll. Huruvida hushållsgemenskap förelegat eller ej har prövats
åtskilliga gånger. Det har då regelmässigt gällt periodiska understöd meUan
makar efter det att sammanlevnaden upphört eller innan sammanlevnaden
påbörjats, eller understöd mellan föräldrar och barn, som mer eller mindre
tillfälligt vistats utom hemmet på grund av studier, sjukdom eUer förvärvsarbete.

Avslutningsvis kan påpekas att avdrag inte medges för
utbetalningar till juridiska personer. De allmänna reglerna för periodiska
understöd gäller däremot normalt utbetalningar från juridiska personer.
Beträffande utbetalningar från vissa stiftelser och ideeUa föreningar finns
specialregler i punkt 2 av anvisningarna tUl 31 § KL. Dessa innebär att såsom
periodiskt understöd inte räknas vad skatlskyldig uppbär från sådan stiftelse
eller förening som avses i 53 § 1 mom. första stycket e), dvs. stiftelse med
huvudsakligt ändamål att främja allmännyttiga ändamål såsom vård och fostran av
barn, undervisning eUer utbildning, vetenskap-Ug forskning eller
hjälpverksamhet bland behövande. Detta avser utbetalningar som sker för att
fullfölja stiftelsens allmännyttiga ändamål. Utbetalningar utan sådan
allmännyttig karaktär följer vanliga regler. I nämnda anvisningspunkt uttalas
vidare att utbetalningar från familjestiftelser skall betraktas såsom
periodiskt understöd. Även engångsbelopp som utbetalas från familjestiftelse
räknas som periodiskt understöd. Avdrag medges dock inte för utbetalningar till
annans undervisning eller uppfostran.

Understöd till make

Fråga om avdrag för periodiskt understöd meUan makar
uppkommer i allmänhet först beträffande underhåll som utgått i samband med
äktenskapets upplösning och för tid därefter. Några fall har dock avsett underhåU
under en tid före äktenskapet eller under äktenskapet men innan makarna börjat
sammanleva. I flertalet sådana fall har avdrag vägrats vilket i regel synes ha
berott på att understödet utgått under så kort tid ofta understigande ett
halvår - att kravet på periodicitet inte uppfyllts.

Flertalet mål har dock gällt hur underhåU i samband med
äktenskapets upplösning skall behandlas. Huruvida makarna skall sam- eller särtaxeras
saknar i och för sig betydelse för avdragsrätten resp. skatteplikten. Det
fordras att sammanlevnaden hävts stadigvarande på grund av söndring,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad; vid annan bestående särlevnad kan avdrag
medges endast i speciella fall. Har mannen på grund av söndring flyttat från
makarnas gemensamma hem redan före hemskillnad eller äktenskapsskillnad, har
det varit tveksamt om avdrag bör medges för de belopp mannen utbetalat innan
hemskillnad meddelats eller underhållsfrågan avgjorts vid domstol. I
allmänhet har man i praxis, även om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 23

sammanlevnaden upphört, helt eller delvis vägrat avdrag av
det skälet att utbetalningarna inte varit av sådan karaktär att avdrag borde
medges. De belopp som utgått har bedömts såsom avseende tUlskott till
bestridande av utgifter, som trots särlevnaden varit gemensamma och således
inte haft karaktär av sådant periodiskt understöd till hustrun för vilket hon är
skattskyldig. För avdrag fordras således att även den ekonomiska gemenskapen
mellan makarna upphört (RÄ 1965 ref. 45 I och II). Denna praxis har lett till
att belopp som mannen utbetalat till hustrun utan att avtal träffals om hans
underhållsskyldighet gentemot henne inte ansetts avdragsgilla även om makarna
på grund av söndring levt åtskilda under avsevärd tid (RÅ 1970 ref. 27). Har
däremot en verklig överenskommelse träffats mellan makarna om att bidrag skall
utgå och detta bidrag också i förhand bestämts till sin omfattning kan avdrag
medges även för lid före hemskiUnadsdomen.

Stundom har det varit tveksamt om det utgivna understödet
avsett hustrun eUer barnen. I allmänhet godtas den fördelning som överenskommits
mellan makarna.

Understöd till mottagare bosatta utomlands

I princip gäller samma regler för periodiska understöd tUl
utlandet som för understöd inom landet. Dock har frågan om en utbetalning
avsett understöd till mottagaren eUer ej fått en mer avgörande betydelse i mål
som avser periodiskt understöd till mottagare i utlandet. Risken för
skatteflykt har genom att understödet inte alltid beskattas hos mottagaren
eller beskattas förhåUandevis lågt medfört att särskUda krav ställts på
bevisning om alt beloppen verkligen avsett understöd till mottagaren och inte
på ett eller annat sätt helt eller delvis kommit den skattskyldige till godo.
Avdrag för understöd till släktingar utomlands har i många mål endast medgetts
med ett i brist på tillförlitlig utredning såsom skäligt ansett belopp (RÅ
1959:2044, 1960:2059, 1962:1405 och 1547, 1964:865, 867). Kan del däremot visas
att beloppen förbrukats av mottagaren eller att de eljest kommit denne till
godo medges avdrag för utgivna belopp även om de är av betydande storlek (RA
1964:853859, 863-864.

Som jag tidigare nämnt medges avdrag för understöd till
make endast efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller, under vissa
förutsättningar, om makarna lever åtskilda på grund av söndring. Den som
vistas här i landet på grund av sina arbetsförhållanden men har sin familj kvar
utomlands kan således inte få avdrag för vad han skickar hem i underhåll åt sin
make. En del av underhållet kan dock vara avdragsgUlt, nämligen högst 1 500 kr.
om den skattskyldige har barn under 18 år och vistas här i landet under sådana
förhållanden att barnet inte längre kan anses hemmavarande hos honom.
Skattskyldig med familj utomlands beskattas i allmänhet som ensamstående,
vilket bl. a. leder till att .förvärvsavdrag m. m. inte medges i dessa fall.
Enligt reglerna om skattereduktion får han inte heller s. k. 1 800-kronorsavdrag.
Personer med familj i något av våra

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 24

nordiska grannländer eUer i Förbundsrepubliken Tyskland
har dock tidigare kunnat få ortsavdrag m, m, som gift. 1 sådana fall har den
skattskyldige dock mer eller mindre regelbundet besökt sin famUj i hemlandet.
Numera leder denna bedömning tUl att den skattskyldige mister både rätten till
skattereduktion och 1 500-kronorsavdrag.

Periodiskt vederlag vid egendomsförvärv m. m.

I det föregående har jag redogjort för sådana regelmässigt
vederlagsfria periodiska utbetalningar som kan betecknas som periodiska
understöd i gängse mening. En annan grupp av periodiska utbetalningar utgörs av
sådana faU, där utgående belopp är vederlag vid överlåtelse av egendom
(rörelse, fastighet, aktier osv.). Utbetalningarna kan ha sin grund i
köpeavtal, föreskrift i gåvobrev eller i testamente. Utbetalningarna kan gå tiU
den som överlåtit egendomen eller tUl tredje man. Det sistnämnda förekommer
inte sällan i samband med förvärv på grund av t. ex. gåva. Under vissa
förutsättningar behandlas utgående belopp enligt de skatteregler som gäller
för periodiska understöd. Beloppen blir då avdragsgiUa för utbelalaren och
skattepliktiga för mottagaren allt eftersom de utfaUer. Kapitalvärdet av
förpliktelsen att utge beloppen inkomstbeskattas inte i samband med
överlåtelsen och inräknas inte heller i anskaffningsvärdet för de förvärvade
tillgångarna (RÄ 1969 ref. 23).

Om förpliktelsen grundar sig på överenskommelse vid köp
eller därmed jämförligt avtal krävs att utbetalningarna utgår under livstid
eller förhållandevis lång tid, 10-20 år eUer mer, för att de skall godtas såsom
en med periodiskt understöd jämförlig periodisk utbetalning. I princip
livsvariga livräntor har i etl flertal rättsfall jämställts med periodiskt
understöd (exempelvis RÄ 1958:2638, 1965:927).

1 fråga om periodiska utbetalningar, som skaU utgå ett
visst antal år, är beskallningsfrågan svårare att bedöma. Någon bestämd
tidsgräns kan inte urskiljas, eftersom frågan bedöms olika med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda faUel. När det gäller utbetalningar som grundar
sig på köpeavtal e. d. torde en tidrymd av i vart fall tio år erfordras (en
tioårsperiod godtogs i RÄ 1962 ref. 14). Även om utbetalningarna skall utgå en
längre tid är bedömningen osäker. I ett fall godtogs utbetalningar under lid
som bestämts att utgå intUl dess två år förflutit från säljarens död, dock högst
under 13 år (RÄ 1965:1348). En tioårsperiod godtogs inte i RA 1970:1072 och i RÄ
1970:1750 underkändes en utbetalningstid om fyra år. I ett annat fall (RÄ 1963
ref. 34) ansågs enbart det förhållandet att köpeskilling för aktier vilken
fördelats till betalning med lika delar under 12 år inte kunde föranleda att
utbetalningarna skuUe hänföras tiU periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning.

Periodiska utbetalningar enligt föreskrift i gåvobrev,
testamente e. d. har många gånger karaktär av understöd i egentlig mening till
någon anhörig och skall i allmänhet utgå under dennes livstid. Det förekommer
emellertid också här att betalningstiden begränsas tiU ett visst antal år. I

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 25

sådana fall krävs inte lika lång varaktighet som i fråga
om utbetalningar enligt köpeavtal e. d. utan här har tider på tre resp. sju år
godtagits (RA 1964:1688 och 1965:931).

1 vissa faU är det tveksamt om ett avtal innebär att en
livränta e. d. skall utgä eller om överlåtaren kan sägas ha förbehållit sig
avkastningen. Livränta anses i regel föreligga om avtalet visserligen innebär
att överlåtaren skall äga uppbära avkastningen men denna samtidigt bestämts tiU
visst minsta belopp (RA 1958:1044).

Skall avkastning av viss egendom enligt avtal eller annan
bindande förpliktelse helt eller delvis tillfalla annan än ägaren, uppkommer
frågan om ägaren ändock skall beskattas för avkastningen och om förutsättningar
härför föreligger få avdrag med motsvarande belopp enligt reglerna för
periodiskt understöd, eller om den som uppburit avkastningen skall beskattas
direkt. Förpliktelser av denna typ har förekommit främst i samband med köp,
gåva eller testamente av jordbruksfastighet, annan fastighet och aktier men
också utan samband med sådant förvärv, t. ex. genom att aktieägare överlåtit
rätten till utdelning tUl annan person. Mottagarens rättighet kan vara mer
eller mindre långtgående. I vissa fall kan han ha rätt att själv förvalta egendomen
eller uppbära avkastningen. 1 andra fall kan det anses att avkastningen
utbetalats till honom först sedan den tillfallit ägaren. Utbetalningarna blir
då ofta att jämställa med sådana periodiska utbetalningar som behandlats i det
föregående. Som exempel kan nämnas ett fall där den skattskyldige och hans
syskon fått vissa fastigheter med förbehåll att avkastningen under sju års tid
skulle tiUfalla gåvotagarnas barn och bilda underlag för deras framtida utbUdning.
Det ansågs att gåvotagarna själva ägt bestämma storleken av den avkastning av
fastigheterna som de velat avstå till förmån för sina barn och att
skattskyldighet för avkastningen därför åvilade fastigheternas ägare. Bidragen
till barnen ansågs utgöra icke avdragsgiU kostnad (RÄ 1970:1374).

Vidare kan nämnas att periodiskt understöd ansetts
föreligga i ett fall där säljaren av aktier förbehållit sig såväl utdelning på
aktierna som värdet av på dessa utfallande fondaktier och teckningsrätter.
Ägaren medgavs avdrag för både utdelning och värdet av delbevis enligt en
fondemission (RÄ 1968 ref. 13).

Beskattningsfrågorna har dock inte fått någon mer utförlig
reglering i KL. Vissa regler finns dock beträffande avkastning av aktier (38 §
och p. 3 av anvisn. till 38 §) samt rörande undantagsförmåner (p. I av anvisn.
till 22 §, 31 § 2 st., 32 § 1 mom. 1 st.). I övrigt har frågorna fått lösas i
praxis.

Processen

Skattskyldig som taxerats för inkomst av ej skattepliktig
natur är enligt 100 § första stycket 1) TF berättigad att anföra besvär häröver
i särskild ordning inom fem år efter taxeringsårets utgång. 1 några mål, där
taxeringsintendenten yrkat att givaren inte skulle få avdrag för periodiskt

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 26

understöd, har regeringsrätten avgjort målen först efter
femårsperiodens utgång. Har mottagaren, som kanske inte ens känt till
processen, inte anfört besvär över att han beskattats för understödet, har han
försuttit denna besvärstid. Regeringsrätten har då kunnat bevilja resning i
målet (RÄ 1966:1274 och 1970:797).

Vid det omvända förhållandet att en givare först efter
utgången av taxeringsintendentens ordinarie besvärstid yrkat och erhållit
avdrag för periodiskt understöd, har taxeringsintendenten trots att han
saknat möjlighet att uppmärksamma frågan om mottagarens beskattning i tid
inte möjlighet att föra talan i särskild ordning angående mottagarens taxering
(RA 1961:1614).

För att givaren skall kunna yrka avdrag för periodiskt
understöd i särskild ordning fordras enligt 100 § första stycket 7 och andra
stycket TF att det framstår som ursäktligt att han inte åberopat sin rätt tUl
avdrag före den ordinarie besvärstidens utgång. 1 RA 1960:1529 ansågs
skattskyldig ha rätt att anföra besvär i särskild ordning.

Har en skattskyldig, utan att lämna fullständiga uppgifter
om understödets karaktär, felaktigt yrkat och erhållit avdrag för periodiskt
understöd till annans undervisning eller uppfostran, kan han eftertaxeras (RA
1960:1619, 1964:346, 1968:1467).

CivilrättsUga bestämmelser om underhållsplikt

Underhållsskyldighet kan ha olika grunder. En person kan
frivilligt åtaga sig i juridiskt bindande form att utge understöd. 1 gåvobrev
eller testamente kan likaså föreskrifter ha lämnats om underhållsskyldighet. En
skadevållande kan förpliktas utge skadestånd i periodisk form. Härutöver finns
direkta lagregler om underhållsplikt. I det följande lämnas en kortfattad
redogörelse för bestämmelser i GB och FB om underhållsskyldighet gentemot bl.
a. make och barn.

Makes underhållsskyldighet regleras i GB. Enligt de
allmänna reglerna i 5 kap. GB är båda makarna skyldiga att efter sin förmåga
bidra till att famUjen får tillbörligt underhåll. Bestämmelserna bygger på
tanken att alla familjemedlemmar i stort sett skall ha samma standard. Även om makarna
lever åtskilda på grund av söndring är de fortfarande ömsesidigt
underhållsskyldiga enligt samma grunder som tidigare. De familjerätlsliga
reglerna för upplösning av äktenskap ändras delvis fr. o. m. den 1 januari 1974
(SFS 1973:645). Hemskillnadsinstitutet slopas och ersätts med en betänketid. Är
äktenskapet barnlöst skall dock makarna om de är ense genast få
äktenskapsskillnad. Finns däremot barn under 16 år skall äktenskapsskillnad
föregås av betänketid. Efter sex månaders betänketid kan dom på
äktenskapsskillnad meddelas. Till skillnad från vad som gäller vid hemskillnad
skall makarna inte behöva leva isär under betänketiden. Under betänketiden
skall, hksom under hemskillnadstiden, reglerna om makars ömsesidiga
underhållsplikt gälla. Efter äktenskapsskillnad blir underhåUsskyldighelen
mindre omfattande och kvarstår endast i mån av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 27

behov hos mottagaren och i den utsträckning som kan anses
skälig med hänsyn till den andres förmåga och övriga omständigheter (GB 11:14).
Vid denna prövning skall dock beaktas att make kan ha särskilt behov av bidrag
för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden. Det sistnämnda är en nyhet och
bestämmelsen härom skall ses mot bakgrund av hemskillnadsinstitutets slopande.

Det är inte möjligt att närmare ange hur stora
underhållsbidrag som kan komma i fråga. Beloppen varierar i de enskilda fallen
beroende på makarnas sociala och ekonomiska stäUning, bostads- och
arbetsförhållanden, deras utgifter i olika hänseenden, äktenskapets längd osv.
Fasta schabloner tillämpas inte heller i det enskilda fallet. Ofta kan parterna
förlikas, och domstolen har då endast att fastställa de överenskomna bidragen.

Föräldrars
underhållsskyldighet regleras i FB. Föräldrar är skyldiga att bekosta barnets
uppehälle och utbildning, om barnet inte har egna tillgångar.
Underhållsskyldigheten upphör inte förrän barnet fått den utbildning som med
hänsyn tUl föräldrarnas viUkor och barnets anlag kan anses tillbörlig och inte
i något fall förrän barnet fyllt 16 år (FB 7:1). Någon övre åldersgräns finns
inte. Båda föräldrarna skall bidra till kostnaderna för barnets underhåll efter
sin förmåga (FB 7:2). I fråga om barn utom äktenskap eUer efter hemskillnad
eller äktenskapsskillnad är den som inte har vårdnaden om barnet skyldig att
utge underhållsbidrag.

Enligt FB 7:3 kan föräldrars underhållsskyldighet mot barn
bestå även efter det att barnets uppfostran eUer undervisning avslutats. Om
barnet på grund av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig
själv, är föräldrarna skyldiga att i mån av förmåga lämna barnet skäligt
underhåll. Enligt lagrummet har barn motsvarande skyldighet mot föräldrar i
samma situation. Den nu nämnda underhåUsplikten har liten praktisk betydelse.

Dom eUer
avtal om underhåll till make eller barn kan jämkas om detta är påkaUat av
väsentligt ändrade förhållanden (GB 11:28, FB 7:8). De familjerätlsliga
underhällsbidragen är vidare enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag värdebeständiga genom en anknytning till den allmänna
försäkringens basbelopp.

De periodiska understöden har tidigare behandlats av flera
utredningar. Del gäller 1936 års skattekommitté (SOU 1939:47), utredningen
angående allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalningar av utskylder
(SOU 1941:5), 1944 års skattekommUté (SOU 1950:21), skattelagssakkunniga
(stencil 20 december 1956) och dubbelbeskatl-ningssakkunniga (SOU 1962:59). 1
betänkandet lämnas en redogörelse för de tidigare förslagen. Jag viU här endast
nämna att utredningarna har genomgående föreslagit begränsningar av
avdragsrätten för främst s. k. frivilliga understöd. Förslagen har dock inte
föranlett lagstiftning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 28

Utredningens förslag Allmänna synpunkter

Utredningen har inledningsvis erinrat om att gällande
regler för beskattningen av periodiska understöd redan tidigt kritiserades och
att man i flera utredningssammanhang föreslagit begränsningar av avdragsrätten.
Tidigare förslag har Uksom utredningsuppdraget framförallt avsett
beskattningskonsekvenserna av frivilliga periodiska utbetalningar till
närstående personer med eller utan påtagligt understödsbehov. Kritiken har i
allmänhet gått ut på att reglerna inbjudit tiU utbetalningar enbart i syfte att
uppnå opåkallade skattelättnader. Man har även anmärkt på att underhåll genom
avdragsgillt understöd är förmånligare ur skattesynpunkt än underhåll i
givarens hem. En annan invändning har varit att reglerna kommit att stå i strid
med grundsatsen, att den som föiTärvat en inkomst också skall beskattas härför,
och att det i regel inte bör inverka på beskattningen hur en inkomst använts.
Även avdragsrätten för understöd tiU mottagare utomlands har kritiserats av
skatteflyktsskäl. A andra sidan har sociala skäl anförts för att inte beskära
avdragsrätten alltför starkt. Tidigare ändringsförslag har i huvudsak syftat lill
att begränsa avdragsrätten till belopp, som kan anses motsvara ett behov hos
mottagaren. 1 utredningsdirektiven har departementschefen också uttalat att man
borde spärra möjligheterna tiU uppenbara missbruk av avdragsrätten utan att
onödigtvis ställa hinder i vägen för utgivande av periodiska understöd. För att
söka hindra skatteflykt var också enligt direktiven allmänt sett en
restriktivare inställning tUl avdragsrätten än f. n. motiverad.

Utredningen har diskuterat de periodiska understödens
marginalskatteeffekter. Effekterna varierar med utgivarens och mottagarens
inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Eftersom marginalskatten för givaren
regelmässigt är högre än för mottagaren leder ett periodiskt understöd i
allmänhet till att den sammanlagda skatten blir lägre. I de fall 8085 %
spärren är tillämplig kan inte bara inkomstskatten utan även
förmögenhetsskatten påverkas. I mer extrema fall kan skattelättnaden för
givaren överstiga de utgivna beloppen.

Arten och omfattningen av förekommande periodiska
understöd har undersökts på grundval av ett urval på ca 15 000 deklarationer
vid 1969 års taxering. Bortsett från underhåll till ej hemmavarande minderårigt
barn har omkring 76 000 givare fått avdrag med 225 milj. kr. för periodiskt
understöd tiU 89 000 mottagare. Därav har 170 milj. kr. gått till 47 000 mottagare
bosatta här i riket och 55 milj. kr. tUl 42 000 mottagare utomlands. Antalet
mottagare, som deklarerat inkomst av periodiskt understöd tillhopa 108 milj.
kr. uppgår till ca 24 000, Något understöd från givare, som är bosatt
utomlands finns inte i materialet.

Antalet skattskyldiga med avdrag för periodiskt understöd
vid 1969 års taxering har varit i stort sett oförändrat jämfört med åren 1966
och 1968, omkring 150 000 inräknat underhåll till barn under 16 år. Summan
avdragna belopp har ökat, delvis beroende på att reglerna för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 29

avdrag för underhåll av ej hemmavarande minderårigt barn
blivit gynnsammare. Bortsett från detta avdrag ökade avdragssumman från 126
milj. kr. år 1959 till 225 mUj. kr år 1969. Totala summan avdrag var vid 1969,
1970 och 1971 års taxeringar 315,298 resp. 345 milj. kr.

De avdragna beloppen är i regel under 5 000 kr. Bortsett
från underhåll till barn under 16 år har av totalt 76 000 givare 65 000 yrkat
avdrag med högst 5 000 kr. En väsentlig förskjutning har emellertid skett mot
allt högre avdrag. Antalet avdrag över 5 000 eller 10 000 kr. har mer än
fördubblats sedan år 1962 och uppgick år 1969 lill 11 600 resp. 3 700. Antalet
mottagare inom grupperna föräldrar och andra släktingar än barn uppgick till 62
000. 47 000 av dessa har erhållit mindre än 2 000 kr., och i endast drygt 1 000
av dessa fall har understöden överstigit 10 000 kr. Mottagarens inkomst har här
i regel varit låg och understöden har i allmänhet inte överstigit vad som kan
anses utgöra ett rimligt behov hos mottagaren.

Understöd
till vuxna barn skiljer sig emellertid väsentligt från övriga understöd. Denna
grupp är förhållandevis liten och består av 4 000 mottagare. En femtedel har
fått över 10 000 kr. Av dem som varit bosatta här i landet har en fjärdedel
erhållit över 10 000 kr., och en sjundedel av dessa understöd har i sin tur
överstigit 30 000 kr. Understöden till barn intar en särställning också därför
att givarna har högre inkomst och förmögenhet än som är vanligt inom andra
grupper. Att understöden genomsnittligt är större än för övriga grupper leder
också till slutsatsen att inte endast givare utan också mottagare i denna grupp
i förhållandevis stor utsträckning haft goda inkomster och förmögenhet.

Mottagare
av understöd på 5 000 kr. eller mera har ofta haft förmögenhet och i många fall
även goda inkomster. Äv 7 300 mottagare har 1 500 haft en förmögenhet över 100
000 kr., och - här bortses från understöd från make eller förutvarande make - i
de flesta fall inkomster över 20 000 kr. 1 fråga om understöd över 20 000 kr.
har såväl givare som mottagare i regel också haft förmögenhet över 100 000 kr.
Även då understödet understigit 20 000 kr. är andelen mottagare med förmögenhet
stor.

Enligt utredningen
visar del statistiska materialet att understöden i allmänhet utgår med sådana
belopp och under sådana förhållanden att mottagarna kan ha haft ett
understödsbehov. Ett icke obetydligt antal fall måste emellertid bedömas ha
avsett utbetalningar av annat skäl än att mottagaren varit i behov av
understödet. Sådana fall kan konstateras i samtliga mottagargrupper och även
när fråga är om små understöd. När det gäller utbetalningar från föräldrar till
barn förekommer särskilt ofta utbetalningar, som måste karaktäriseras mera som
periodiska gåvor än som understöd i egentlig mening. Undersökningarna bekräftar
således att möjligheterna till skatteflykt genom avdrag för periodiskt
understöd utnyttjas i ej obetydlig omfattning, även om antalet klara skatteflyktsfall
i statistiken sägs vara något mindre än väntat. 1 sammanhanget framhåller
utredningen att statistiken endast ger ett begränsat underlag för att bedöma i
vad mån mottagaren haft behov av understöd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 30

Vad sedan gäller de periodiska understödens ställning i
dagens samhälle framhåller utredningen att förhållandena väsentligt ändrats
sedan avdragsrätten infördes. Skattetrycket var då förhållandevis obetyd-Ugt
och de understöd som utgick torde inte heller ha varit av sådan art och
omfattning att avdragsrätten ingav farhågor. De sociala skälen för en
avdragsrätt har enligt utredningen också försvagats väsentligt. Förr var
nödställda personer i stor utsträckning hänvisade till den hjälp de kunde få
från anhöriga. Numera har samhället allt mer engagerat sig i olika Irygghetsfrågor.
Angelägna ändamål bör vidare enligt en allmän uppfattning främjas på annat
sätt än genom förmåner vid beskattningen. Den vidsträckta avdragsrätten för
periodiskt understöd ter sig redan mot denna bakgrund något främmande.

Utredningen
påpekar att avdragsrätten ofta motiverats av skalteför-mågeprincipen. Denna
princip har dock ett alltför obestämt innehåll för att kunna ge mer än en
allmän vägledning och dess innebörd har också delvis förändrats. Kravet på att
luckor i skattelagstiftningen täpps till är numera starkare än förr, liksom
kravet på att beskattningen även i övrigt är likformig och rättvis.

De
nuvarande bestämmelserna om periodiska understöd kan, framhåller utredningen,
medföra högst olika skattekonsekvenser i tämligen Ukartade fall. Gällande
regler, som ursprungligen motiverats av skatteför-mågeprincipen, har sålunda i
själva verket delvis kommit att strida mot denna princip. På grund av
samhällsutvecklingen i stort ter sig avdraget i viss mån förlegat säger
utredningen vidare. Vissa sociala skäl talar fortfarande för avdragsrätt men då
närmast så att avdraget blir mest fördelaktigt där det bäst behövs. Nuvarande
ordning verkar på motsatt sätt. Visserligen blir reglerna fördelaktigare då
mottagarens inkomst är låg och det alltså kan antas att han är i största behov
av understöd, men fördelarna blir särskilt stora när givaren har mycket hög
inkomst eller stor förmögenhet.

Enligt
utredningen är avdragsrätten för periodiskt understöd särskilt gynnsam. Avdrag
medges i allmänhet utan annan prövning än alt beloppen utbetalats. Även om
reglerna många gånger mer eller mindre öppet använts för att kringgå inte
endast skatteprogressionen utan också arvs- och gåvobeskattningen, har man i
regel saknat skäl att anta annat än att beloppen utbetalats på sådant sätt att
formella förutsättningar för avdrag uppfylls. Beskattningsmyndigheterna har
därför i regel inte kunnat ingripa. 1 vissa fall har kunnat konstateras att
några utbetalningar i realiteten inte förekommit. 1 andra fall har givarna år
efter år yrkat avdrag för förhållandevis stora periodiska understöd. Mottagaren
har visserligen deklarerat för beloppen men underlåtit att betala skatten, och
vid indrivningsförsök har han saknat utmätningsbara tillgångar. Givaren har
heller inget ansvar om mottagaren inte erlägger skatten.

Ett visst men begränsat utrymme bör enligt utredningen
fortfarande finnas för att beakta understöd vid beskattningen. Skälen härför är
i allmänhet huvudsakligen sociala. Utredningen anger att den strävat efter att
utforma reglerna med hänsyn till vad som kan anses lämpligt från dessa
utgångspunkter, samtidigt som den velat tillgodose kravet på en så långt
möjligt likformig och rättvis beskattning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 31

Frivilliga understöd

Utredningen har behandlat frågan i vilken utsträckning
periodiska understöd, som inte grundar sig på lagstadgad underhållsplikt, bör
beaktas vid beskattningen. Härmed avses understöd till andra än make (f. d.
make) och minderåriga barn. Understöd till mottagare utomlands behandlas
därefter för sig.

Kritiken
mot gällande bestämmelser, säger utredningen, har i första hand avsett att
avdrag medges för mer eUer mindre frivilliga understöd även om mottagaren inte
kan anses ha behov av understödet, och att avdraget i vissa fall fält alltför
vittgående konsekvenser, I princip bör krävas all mottagaren har behov av
understöd för att avdrag skall medges. Utredningen har undersökt olika metoder
för att begränsa avdragsrätten tUl sådana situationer.

Utredningen
avvisar dock, närmast av rent praktiska skäl, tanken på att göra avdragsrätten
beroende av en ingående behovsprövning. För att undvika en del olägenheter med
en generell behovsprövning har utredningen övervägt att utforma bestämmelserna
ungefär på motsvarande sätt som reglerna om extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Den nuvarande avdragsrätten skulle i så fall begränsas kraftigt.
Under vissa omständigheter skulle givaren kunna få ett avdrag, som i regel
uppgick till endast en mindre del av det utgivna understödet, medan mottagaren å
andra sidan inte beskattades för understödet. En sådan konstruktion skulle
innebära vissa fördelar, både för mottagare och givare. Regler med denna
innebörd skulle också bli mer neutrala t. ex. i förhållande till vad som gäller
i fråga om underhåll av mottagare i givarens hem.

Utredningen erinrar dock om att tidigare förslag i denna
riktning kritiserats därför att avdragsrätten skulle begränsas alltför starkt.
För att avdraget skulle få lämphg effekt, kunde detta med hjälp av schabloner
avvägas med hänsyn till storleken av givarens och mottagarens inkomst och
förmögenhet och understödets belopp. Erforderliga schabloner skulle dock bli
komplicerade och ohanterliga.

Man har
även övervägt en del modeller som tillämpas i andra länder. I vissa länder
medges avdrag endast för belopp som utgår enligt föreskrifter i lag eller på
grund av en bindande förpliktelse. Att begränsa avdragsrätten lill att avse
endast lagstadgad underhållsplikt skulle dock föra för långt. Inte heller etl
krav på en rättsligt bindande förpliktelse som förutsättning för avdrag anser
utredningen motiverat. Sådana regler hindrar i och för sig inte avdrag för
frivilligt ingångna förpliktelser, eftersom skattskyldiga skulle kunna
arrangera understödet så att de blir berättigade till avdrag.

I tidigare
utredningssammanhang har föreslagits olika beloppsgränser. Utredningen anser
dock en fast beloppsgräns mindre lyckad. Sätts gränsen lågt begränsas
visserligen den ekonomiska betydelsen av ett missbruk. A andra sidan kan inte tUlräcklig
hänsyn tas till alt behovet i det enskilda fallet många gånger kan vara större.
Dessutom kompliceras situationen när någon får understöd från flera givare.
Detsamma gäller

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 32

om en tämUgen låg beloppsgräns konstrueras som en presumtionsregel,
vilken om mottagarens behov var större skulle kunna motbevisas. Utredningen
redovisar även andra former för belöppsspärrar, bl. a. genom att anknyta tUl
mottagarens inkomstförhållanden. Men även sådana spärrar sägs vara förknippade
med praktiska svårigheter.

Utredningen, som drivit sitt arbete under förutsättningen
att avdragsrätten för periodiska understöd skall behållas i någon form, anser
att nuvarande ordning för friviUiga understöd har två iögonfallande nackdelar.
Först framstår som anmärkningsvärt att den skattemässiga vinsten med periodiskt
understöd stiger med disproportionen mellan givarens och mottagarens inkomster.
Avdragets värde stiger för givaren med hans inkomst. Avdragssyslemet innebär
därför en större uppmuntran till understödsgivare med stor inkomst än om
inkomsten är lägre. De frivilliga understöden har inte karaktär av omkostnad
utan är mer att jämföra med sådana utgifter som i allmänhet beaktas endast inom
ramen för reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Om samhället över huvud
laget skall ge sitt stöd åt denna form av enskild hjälpverksamhet ter sig enligt
utredningen en motsatt effekt än den nuvarande rimligare. Den andra nackdelen
är att understödet med skattemässig verkan kan ges även i fall där från allmän
synpunkt rimligt skäl till understöd saknas.

För att råda bot mot dessa huvudanmärkningar föreslår
utredningen en lösning som ger sådan skatteeffekt att givarens skattevinst av
understödet begränsas och blir i stort sett lika för alla och att
behovssynpunkten automatiskt tillgodoses så till vida, att understöd icke ger skattemässig
vinst, när mottagarens inkomst överstiger visst gränsbelopp. Denna verkan
erhåller man om frivilligt understöd inte längre dras av vid inkomstberäkningen
utan i stället till viss del dras av från givarens uträknade skatt
(skattereduktion). Mottagaren av understödet förutsattes bli inkomstbeskattad
för understödet liksom hittills. Lösningar innebär avsevärda förenklingar
jämfört med andra metoder som utredningen diskuterat. Automatiken i systemet
medför bl. a. att man kan undvika en detaljerad behovsprövning och andra långtgående
begränsningar, som torde erfordras inom ramen för det nuvarande systemet.

Periodiskt understöd tUl behövande föreslås således i
allmänhet beaktas i full utsträckning men inte så som nu vid inkomstberäkningen
utan genom skattereduktion med viss del av understödet från den uträknade
skattens slutbelopp. Skatten skall i regel reduceras med 60 % av det utgivna
understödet. Procenttalet 60 passar enligt utredningen väl in i den nuvarande
skatteskalans konstruktion och medför i normalfallet oförändrade effekter
jämfört med nuläget. Först om givaren har inkomst över 70 000 kr. eller stor
förmögenhet kommer de nuvarande effekterna av avdraget att begränsas märkbart.
Inte heller om utgivarens inkomst understiger 30 000 kr. påverkas de nuvarande
effekterna. Skattereduktio-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 33

nen skall dock inte i något fall bli större än om givaren
i stället fått avdrag för understödet vid inkomsttaxeringen.

Skattereduktion skall enligt förslaget medges endast om vissa
förutsättningar är uppfyllda. Liksom hittills får understödet inte utgå tUl
person i givarens hushåll eller avse mottagarens undervisning eller uppfostran.
Härutöver fordras att beloppen utgår till givaren närstående person och att
denne har visst behov av understöd. Kravet på periodicitet föreslås få större
betydelse än i dag. Givaren skall vidare ansvara för den ökade skatt, som
påförs mottagaren på grund av understödet.

I fråga om förutsättningarna för skattereduktion har
utredningen anfört bl. a. följande. Behovsrekvisitet innebär att mottagaren
skall ha behövt understödet för sina levnadskostnader och inte använt det för
kapitalbildning. Med hänsyn tUl automatiken i systemet torde skattereduktion i
regel kunna medges utan mer ingående behovsprövning. 1 mer uppenbara fall bör
dock skattereduktion helt eller delvis kunna vägras, t. ex. om det inte
framstår såsom sannolikt att mottagaren förbrukat understödet för sina
levnadskostnader utan exempelvis ökat sin förmögenhet. Utredningen nämner
också exempel på vad som bör anses som levnadskostnader. Har mottagaren egen
förmögenhet kan det vara tveksamt om han haft behov av understödet. Uppgår
mottagarens förmögenhet lill beskattningsbart belopp, f. n. 150 000 kr. bordet
dock inte utan vidare antas att han behövt understödet för sina levnadskostnader.
Det får då prövas från fall tUl fall hur en förmögenhet skall inverka vid
behovsprövningen. Inte bara förmögenhetens storlek har betydelse utan även dess
sammansättning. Eftersom makar och barn sambeskattas i förmögenhetshänseende,
bör vid behovsprövningen även makes och hemmavarande barns förmögenhet i
förekommande fall beaktas, däremot inte makes inkomstförhållanden.

Med begreppet närstående avses inte endast
släktförhållanden e. d. utan även personliga vänskapsförhållanden. Avsikten är
att få en begränsning så att skattereduktion inte medges om syftet med understödet
varit exempelvis att lämna bidrag till vissa särskilda ändamål, som givaren
vill främja, eller att lämna ersättning för att mottagaren ägnar sig åt viss
verksamhet i givarens intresse.

Kravet på periodicitet innebär att skattereduktion skall
medges endast för understöd, som vid oförändrade förutsättningar kan antas
komma att utgå under tre år. Har mottagaren behövt understödet av särskild
orsak, t. ex. sjukdom eller arbetslöshet, bör skattereduktion kunna medges även
om understödet kommit att utgå kortare tid, dock minst ett år. Bedömningen av
understödsbehovets varaktighet får ske med utgångspunkt från förhållandena när
understödet börjar utgå. Kravet på periodicitet innebär också att de belopp som
utgår inte får variera alltför påtagligt.

1 betänkandet föreslås vissa kontrollåtgärder. Givaren
föreslås bli skyldig att lämna kontrolluppgift angående understödet.
Utredningen förordar även vissa nyheter beträffande deklarationshlankelternas
utformning i förevarande avseende. Vidare föreslås att givaren skall ansvara

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 181

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 34

för den ökade skatt, som mottagaren har att erlägga på
grund av understödet, intill belopp som svarar mot den medgivna skattereduktionen.

Legala understöd

Av utredningens statistik framgår att en stor del av de
periodiska understöden grundar sig på den underhållsplikt som enligt reglerna i
GB och FB föreligger gentemot make (f, d. make) och barn. Av de totalt 186 000
understöden år 1969 avsåg 16 000 make eUer f. d, make och 97 000 barn under 16
år. Avdragna belopp uppgavs tiU 75 resp. 90 milj. kr. av totalt 315 mUj, kr.
Utredningen framhåller emellertid att även om en lagstadgad underhåUsplikt föreUgger,
kan de underhåUsbidrag som utgår i det enskUda fallet i viss män vara friviUiga.
UnderhåUsskyldighetens närmare utformning bestäms nämligen av partema. I regel
träffas i samband med äktenskapets upplösning avtal om att vissa belopp skall
utgå och en domstol kan inte utan yrkande av part gå in på en
skälighetsbedömning av de avtalade underhållsbidragen.

En lagstadgad
underhållsskyldighet finns även gentemot bl. a. föräldrar och vuxna barn.
Sistnämnda bestämmelser har dock föga praktisk betydelse enUgt utredningen.
Även på skadeslåndsrättens område kan uppkomma förpliktelse att utge understöd.
En förpliktelse kan också uppkomma i andra fall genom ett frivilligt åtagande.
Underhållsskyldighet kan slutligen ha sin grund i föreskrifter i gåvobrev
eller testamente. Utredningen har dock inte velat särbehandla samtliga fall där
en förpliktelse att utge understöd föreligger. De begränsningar som förordats
för de frivilliga understöden skulle i sä fall lätt kunna kringgås. Man har
begränsat de legala understöden till området för utbetalningar lill make (f. d.
make) och barn samt periodiskt utgående skadestånd.

För andra understöd än de legala har utredningen, som jag
nyss nämnt, föreslagit ett system med skattereduktion. Motivet är främst att
det med hänsyn till mottagarens ekonomiska och sociala situation från allmän
synpunkt kan vara angeläget att understöd uppmuntras. Förslaget kan ses som en
teknisk lösning för att uppnå lämplig effekt i detta hänseende och samtidigt
begränsa möjligheterna till skatteflykt. Dessa synpunkter saknar dock i stort
sett betydelse för de legala understöden, där i stället andra omständigheter
träder i förgrunden. Utredningen framhåller i detta hänseende följande. Ett
understöd som utgår enligt förpliktelse påverkar givarens ekonomiska bärkraft
på ett helt annat sätt än ett frivilligt understöd. Givaren kan inte längre
fritt disponera över sin inkomst på samma sätt som tidigare och understödet kan
inte vid varje betalningstillfälle avvägas efter råd och lägenhet. Grundar sig
förpliktelsen på lagstadgande kan detta sägas medföra att en del av givarens
inkomst tvångsvis överförs till mottagaren. De famUjerättsliga underhållsbidragen
är vidare enligt lag värdebeständiga. Den anknytning till mottagarens
förhållanden som fått betydelse för det föreslagna systemet med
skattereduktion är vidare inte lämplig beträffande de legala

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 35

understöden. Om mottagaren sparar en del av understödet
skulle skattereduktion vägras givaren eUer medges med lägre belopp. Härigenom
skulle i sin tur uppkomma en ekonomisk belastning för givaren, vilken inte var
förutsedd då understödet fastställdes och som givaren motsats tUl vad som är
fallet om understödet utgår friviUigt i regel inte kan komma ifrån på grund
av del motsatsförhållande, som i dessa fall ofta kan föreligga mellan utgivare
och mottagare.

1 fråga om underhåll tUl make (f. d. make) föreslår
utredningen inga större förändringar. Ätt underhållsbidrag lill make bör få
dras av vid inkomstberäkningen motiveras främst av de familjerättsliga reglerna
om underhållsskyldighet. Avdragsrätten behålls också ulan beloppsmässiga eUer
andra begränsningar. Understöden har i allmänhet inte varit större än att de
kan anses ha motsvarat etl behov hos mottagaren. Av de 16 000 understöd som
ingår i utredningens undersökning har 12 800 understigit 6 000 kr. och endast 1
100 överstigit 10 000 kr.

Tillräckliga
garantier mot missbruk anser sig utredningen ha skapat genom ett krav på att
understöd skall utgå enligt bindande förpliktelse; dom eUer skriftlig
överenskommelse mellan parterna. För därutöver erlagda belopp får reglerna om
skattereduktion tiUämpas.

Utredningen
föreslår vidare att avdrag skall medges endast för underhållsbidrag som skall
utgå under en tid av minst ett år. Gränsen anknyter till hemskillnadstiden på
minst etl år, men kan enligt utredningen behöva ses över vid eventuella
ändringar av reglerna för äktenskaps upplösning.

Underhållsbidrag i samband med upplösning av
samvetsäktenskap bör enligt utredningen behandlas enUgt de regler som föreslås
gälla för friviUiga understöd. Här saknas nämligen reglerna om underhållsskyldighet
Och vidare skulle det vara praktiskt ogörligt att konstatera om förhållandena
en gång varit sådana att givaren och mottagaren levt i ett verkligt
samvetsäktenskap.

Vidkommande
rätten till avdrag för underhåll av ej hemmavarande barn har utredningen enligt
direktiven endast haft att överväga beloppets skälighet med hänsyn till
penningvärdeutvecklingen m. m, F, n, är beloppet 1 500 kr, per år och barn
under 18 år. Utredningen framhåller bl, a, att frågan om en utvidgad avdragsrält
för underhällsbidrag bör ses som en avvägning gentemot övriga kategorier
skattskyldiga och behovet av andra reformer inte minst för barnfamiljer.
Utredningen anser inte heller all någon höjning av beloppsgränsen ur beskatlningssynpunkt
nu bör ske bl, a, eftersom avdragets höjd fastställdes så sent som år 1970.

Till de
legala understöden hänför utredningen även de periodiska skadestånden.
Avdragsrätten för dessa föreslås bibehåUen.

Understöd till mottagare bosatta utomlands

Utredningen framhåller att kritiken mot gällande regler om
avdrag för periodiskt understöd på senare tid bl. a. riktal sig mot avsaknaden
av

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 36

särskilda bestämmelser i fråga om understöd tiU mottagare
utomlands. Sådana understöd behandlas i och för sig enligt samma skatteregler
som gäller för inhemska understöd. Man har dock menat att reglerna kunnat
utnyttjas för skatteflykt. Mottagaren av understödet är inte skattskyldig i
Sverige för vad han uppbär och han beskattas i allmänhet inte heller i
hemlandet för understödet. 1 många länder beskattas nämligen inte frivilliga
understöd, och där skatteplikt föreligger är den skatt som uttas regelmässigt
lägre än hos oss. Dessutom föreligger särskilda kontrollsvårigheter.

Från annat håll har däremot invänts att utländska
arbetstagare med familj i hemlandet i själva verket missgynnas vid
beskattningen. Farhågorna beträffande missbruk av avdragsrätten har nämligen
lett till en förhållandevis restriktiv praxis när det gällt att godkänna yrkade
avdrag. Man har också anmärkt på att familjebeskattningen är så utformad att
gifta invandrare med familjen kvar i hemlandet missgynnas.

Av utredningens statistiska material framgår att det vid
1969 års taxering förekommit 45 300 understöd lill mottagare utomlands. Härav
avsåg 3 400 understöd barn under 16 år. Den totala summan godkända avdrag
uppgick till ca 57 milj. kr. I denna summa ingick även periodiska utbetalningar
till utlandet från andra än invandrare. Understöden var i genomsnitt lägre än
understöden inom landet. 38 900 understöd var på belopp under 2 000 kr. Endast
ett 30-tal översteg 20 000 kr. och ca 300 översteg 10 000 kr. Statistiken visar
vidare att understöd till andra anhöriga i utlandet än minderåriga barn i
väsentligt större utsträckning än som är fallet beträffande understöd inom
landet kommer från givare i de lägre inkomstlägena. Mindre än en tredjedel av
utgivarna har i dessa fall haft inkomster över 30 000 kr.

Utredningen instämmer i stort i den kritik som från
beskattningssynpunkt riktats mot avdragsreglerna. Bestämmelserna måste anses
alltför förmånliga, vUkel i kombination med de kontrollsvårigheter som föreUgger
inbjudit lill försök tUl missbruk men också lett liU många gånger obefogade
misstankar mot de avdragsyrkanden som förekommer och lill en tämUgen restriktiv
praxis. Utredningen framhåller svårigheterna att administrera avdragsrätten och
anser alt den ger etl från det allmännas synpunkt otillfredsstäUande resultat.
De administrativa svårigheterna sammanhänger med omöjligheten att få tiU stånd
en rimlig kontrollapparat. Den föreslagna ordningen för frivilliga periodiska
understöd med avdrag i form av skattereduktion skulle ytterligare förstärka
kontrollsvårigheterna. En kontroll av de faktorer som grundar rätten lill
skaltereduktion - t, ex, behov av understöd, närstående osv, skulle vara
mycket svår att utföra om mottagaren är bosatt utomlands. Utredningen har också
anmärkningar mot avdragsrättens materiella verkningar, och anser det alltför förmånUgt
att utgivaren erhåller fullt avdrag för utgivet belopp trots att mottagaren
inte beskattas i Sverige, och i regel inte heller i sitt hemland.

Utredningen har också ansett det uteslutet att behålla
full avdragsrätt för understöd till ullandel om reglerna för understöd inom
landet ändras

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 37

därhän att nuvarande avdragsrätt ersätts med
skattereduktion. Utredningen har också ansett det ogörligt att tiUgodose
kraven på kontroll när det gäller understöd till utlandet. Enligt utredningen
talar även dessa rent praktiska skäl otvetydigt för att friviUiga understöd tUl
utlandet inte längre beaktas vid givarens beskattning i Sverige, En
understödssituation när det gäller mottagare i utlandet föreslås för framliden
endast bli beaktad inom ramen för reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Om förslaget inte godtas, har utredningen pekat på möjUgheten att ersätta avdragsrätlen
med en skattereduktion med högst 20 % av understödsbeloppet.

Utredningsförslaget avser endast frivilliga understöd. För
de legala understöden föreslås ingen ändring i förevarande hänseende.

Utredningen
har även tagit upp några frågor på familjebeskattningens område. Vad först
gäller skattereduktion på 1 800 kr. erinrar utredningen om att full sådan
reduktion medges endast om andre maken saknar inkomst, eljest avtrappas
reduktionsbeloppet. Om maken är bosatt utomlands får emellertid skattereduktion
inte medges, I aUmänhet får inte heller förvärvsavdrag medges, och även
försäkringsavdrag m, m, påverkas. Skattereglerna torde därför ofta te sig
oförmånliga för invandrarna. Så är dock inte alltid faUet. Invandraren är nämUgen
i regel berättigad tiU avdrag för underhåU av sina barn. Avdraget är
visserligen maximerat tiU 1 500 kr, per år och barn, men del torde i regel
redan vid två barn vara ungefär lika förmånUgt som skallereduktion med 1 800
kr. Med hänsyn härtill och då bestämmelserna om skattereduktion fick sin
utformning så sent som år 1970, föreslås ingen ändring i denna del. Däremot
föreslås en ändring beträffande 1 500-kronorsavdraget, närmast med tanke på
arbetstagare från våra grannländer med barnfamUj i hemlandet. Har dessa
skattskyldiga tUlräckligt ofta besökt famUjen har de ansetts sammanleva med
familjen. Tidigare kunde detta visserligen medföra vissa skatteförmåner men
innebär numera endast att 1 500-kronorsavdraget går förlorat. Delta föreslås
bli liUrältat genom en regel av innebörd att barn, som inte vistas hos den
skattskyldige här i landet aldrig bör anses som hemmavarande hos honom.
Förslaget innebär att 1 500-kronorsavdragel alllid skall kunna medges i dessa
fall.

Livränta m. m. i samband med egendomsförvärv

Utredningen har också berört sådana periodiska
utbetalningar som utgår enligt bindande förpliktelse och som avser vederlag vid
förvärv av egendom. Den som förvärvat egendom utger i dessa fall vederlag i
periodisk form till överlåtaren eUer någon anhörig tiU denne. Utbetalningarna
kan sägas ha karaktär av pension eUer vanligt understöd till den tidigare
ägaren men de har inte den frivilliga karaktär som vanliga periodiska
understöd. Utgående belopp kan sägas innefatta såväl avbetalning som ränta på
oguldet kapital. Någon uppdelning på amorterings- och räntedel sker inte
utan den som utger livräntan får avdrag för hela

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 38

beloppet vid sin inkomstberäkning och mottagaren beskattas
för vad han erhåller såsom för inkomst av tjänst. Avdragsrätten och skattepUkten
för utbetalningarna medför vidare att livräntans kapitalvärde inte betraktas
som inkomst av överlåtelsen och får ej heller inräknas i de förvärvade
tillgångarnas anskaffningsvärde.

Livräntor m.
m. följer f. n. i stort sett samma regler som periodiskt understöd. För
utbetalningar på grund av köpeavtal e. d. krävs emeUertid större varaktighet än
som fordras i andra fall. I regel torde dock utbetalningar som skaU utgå i
mindre än 10 år anses som ej avdragsgiUa kapitalavbetalningar, medan
utbetalningar under minst 20 år godtas som livränta. För tidsperioder mellan 10
och 20 år är bedömningen mera osäker, - För utbetalningar som inte grundar sig
på köp kan kortare betalningstider godtas.

Avdrag för
utbetalningarna medges endast om de allmänna förutsättningarna för avdrag för
periodiskt understöd föreligger. Att mottagaren är minderårig eUer studerar
torde emeUertid inte alltid hindra avdrag för utbetalningar som utgår såsom
vederlag och inte avser bidrag till undervisning eUer uppfostran. Däremot torde
hushållsgemenskap utesluta avdragsrätt. Som reglerna är utformade kan olika
fördelar uppnås vid beskattningen. Utredningen pekar bl. a. på vissa
möjligheter till kringgående av realisationsvinstbeskattningen. Även på arvs-
och gåvobeskalt-ningens område kan skattefördelar uppnås.

Enligt
utredningen skiljer sig hithörande livräntor i väsentliga avseenden från
periodiska understöd i allmänhet, såväl beträffande utbetalningarnas ändamål
och karaktär som i fråga om verkningarna vid beskattningen. Den som skaU utge
livräntan har erhållit fullt vederlag för denna förpliktelse och de främst
sociala skäl, som talar för att underhåUsbidrag o. d. åtminstone i viss
utsträckning fortfarande bör beaktas vid beskattningen, kan inte åberopas här.
Att utbetalningarna utgår enligt bindande förpliktelse kan enligt utredningen
inte heller anses vara tillräckligt för att behålla nuvarande ordning. Mot
alltför långtgående ändringar talar i stället gällande beskattningsregler på
angränsande områden, t. ex. reglerna om avdrag för pensionsförsäkringspremier,
möjligheterna att tUlgripa andra avtalstyper såsom arrendeavtal, förbehåll i
fråga om avkastningen av överlåtna tillgångar osv.

Enligt
utredningen finns det ett påtagligt intresse för att utnyttja de skattemässiga
fördelarna av livräntor, och skattelättnaderna i det enskilda fallet kan vara
avsevärda. Man framhåller dock att inte alla eller ens flertalet fall, där
livränta fått ersätta köpeskilling, skulle vara motiverade av skatteskäl. En
livränta har flera fördelar framför en till beloppet fixerad köpeskilling och
kan t. ex. utgöra en lämplig pensioneringsform för överlåtaren själv eller hans
familj. Benägenheten att ersätta köpeskUling med livränta motverkas av vissa
nackdelar som är förknippade med ett sådant arrangemang. Genom att betalningen
fördelas under flera år löper säljaren risk för all köparens solvens försämras,
och säljarens möjligheter att bevaka sina intressen torde i allmänhet vara
väsentligt mindre än vid vanliga avbetalningskontrakt. Det torde kunna antas
att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 39

avtal av denna typ främst förekommer mellan anhöriga eller
vänner.

Utredningens förslag beträffande livränta enligt köpeavtal
och liknande bygger på en uppdelning mellan sådana överlåtelser där en
livränta från allmän synpunkt kan anses motiverad och andra överlåtelser.
Behovet av livränta koncentrerar sig främst till överlåtelser av mindre företag
i form av rörelse eller jordbruk eller aktier i sådana fåmansbolag. Syftet med
livränta i stället för köpeskilling kan här vara att behålla företaget inom
familjen eUer alt undvika en uppsplittring av ägandeförhållandena. DärtUl
kommer att livräntan för säljaren kan anses utgöra pension. För dessa fall
föreslås ingen större ändring av nuvarande regler. Om en livränta grundar sig
på avtal om överlåtelse av lätt realiserbara tiUgångar såsom aktier eller annan
fastighet än jordbruksfastighet är situationen en annan. Här föreslår
utredningen i stället att utbetalningarna behandlas enligt samma principer som
kontant köpeskilling. Om utbetalningarna skaU utgå under livstid eller minst 10
år, skall emellertid deras värde vid inkomstberäkningen m. m. beräknas enligt kapitaliserings-tabellerna
för förmögenhetsvärderingen. Räntedelen av årsbeloppen skall enligt utredningen
vara avdragsgiU resp. skattepliktig. Räntedelen får beräknas enligt tabeUen i
32 § 2 mom. KL.

Livräntor m. m. enligt förbehåll i gåvobrev eUer testamente
skiljer sig tUl sitt ändamål i allmänhet väsentligt från livräntor vid köp. Att
utbetalningarna i själva verket kan anses som vederlag för överlåtelsen kommer
här i bakgrunden. Genom förbehåll av detta slag kan givaren bereda sig viss
kompensation för det inkomstbortfall gåvan medför eUer tiUförsäkra t. ex. en
behövande anhörig skäligt underhåll. En livränta kan också tjäna tiU att få en
enligt testators uppfattning lämplig fördelning av kvarlåtenskapen, t. ex. om
han lagt ned sin förmögenhet i ett förelag.

De skäl som lett fram tUl utredningens förslag, att
livräntor enligt köpeavtal i vissa fall skall kunna beaktas vid
inkomstbeskattningen, gäller även när livräntan tiUkommit i samband med gåva av
familjeföretag eller Uknande. Består gåvan däremot av lätt realiserbara
tillgångar är en avdragsrätt enUgt utredningen motiverad lUca lite som i
köpeavtalsfallen. Nuvarande regler kan i sistnämnda fall utnyttjas inte endast
för att uppnå lättnader vid inkomstbeskattningen utan även för alt kringgå gåvobeskattningen.
Beträffande livränta enligt testamente, där förhållandena är delvis andra,
föreslår utredningen att nuvarande avdragsrätt behålls i stort sett oförändrad.

Utredningen föreslår vissa preciseringar och vUlkor
beträffande avdragsrätten för hithörande livräntor m. m. Utbetalningar för
någons livstid eller eljest med obestämd varaktighet torde alltid anses tUlräckligt
varaktiga. I övrigt är rättsläget något osäkert och utredningen föreslår därför
en fast tioårsgräns. För att hindra kringgåenden i vissa faU vid utbetalningar
till minderåriga föreslås att avdrag endast skall medges om mottagaren fyllt 30
år. Slutligen föreslår utredningen att engångsersättning Som träder i stället
för livränta av förevarande slag undantas från beskattning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 40

övriga frågor

Utredningen har även föreslagit mer tekniskt betonade
ändringar i avdragsrätten. Vad först gäller understöd till förut anställd
personal motsvarande pension framhåUer utredningen att det förekommer bara
i enstaka faU. Utbetalningarna torde i allmänhet erläggas fullt friviUigt och
den f. d. arbetsgivaren är berättigad till avdrag härför. För understöd tiU f. d.
personUga tjänare föreslår utredningen alt det nya systemet med skattereduktion
skall tillämpas. Däremot skaU utbetalningar lUl någon som tidigare varit
anställd i utgivarens förvärvsverksamhet aUtjämt vara avdragsgiUa vid
inkomstberäkningen. Understöd av det förstnämnda slaget skaU enligt utredningen
räknas som B-inkomst och utbetalningar av det sistnämnda slaget som A-inkomst.

Utredningen har vidare berört arvs- och gåvobeskattningen,
F, n, uttas inte gåvoskatt för periodiskt understöd oavsett om mollagaren skall
inkomstbeskattas eller ej. Även annan därmed jämförlig periodisk utbetalning är
fri från gåvoskatt om den enligt gällande inkomstskatteför-faltningar skaU
inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst. Om aUtså givaren inte är
berättigad tiU avdrag för en periodisk utbetalning, kan gåvobeskattning komma i
fråga om utbetalningen går utöver vad som kan anses hänförUgt till understöd.
En del oklarheter vidlåder de gällande reglerna och utredningen föreslår bl, a,
att lagtexten (39 § b AGF) förtydligas i detta hänseende. Skattskyldigheten
föreslås inträda allteftersom understödet utfaller, dock senast vid givarens
död (36 § AGF), Det sistnämnda har betydelse för det mindre vanliga fall där
understödet utgår enligt bindande förpliktelse. Genom den sistnämnda ändringen
täpps också en lucka i lagstiftningen lUl,

Utredningen föreslår även ökade möjligheter att åstadkomma
rättelse vid beskattningen av periodiska understöd, I betänkandet pekas på
vissa olägenheter i samband med taxeringsförfarandet i hithörande fall. Så kan
t. ex. en givare först efter besvär ha fått avdrag för utgivet understöd. Det
är då inte utan vidare möjligt att beskatta mottagaren för beloppet. Ätskilliga
varianter är här tänkbara och skattskyldiga kan drabbas av rättsförluster eller
behandlas allt för förmånligt på grund av gällande processuella regler.

Det nära sambandet mellan givarens utdragsrätt och
mottagarens skatteplikt motiverar enligt utredningen ändrade regler. Det
föreslås att skattedomstol vid ändring av endera givarens eller mottagarens
taxering skall kunna göra däremot svarande ändring även av den andres taxering.
Sådan ändring skall dock inte få ske om frågan prövas först senare än fem år
efter taxeringsårets utgång.

De nya reglerna bör enligt utredningen träda i kraft den 1
januari 1974 dvs. fr. o, m, 1975 års taxering, SärskUda övergångsbestämmelser
föreslås för vissa livräntor som tillkommit före ikraftträdandet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 41

Remissyttrandena Allmänt

Utredningens allmänna överväganden beträffande behovet av
begränsningar av avdragsrätlen för periodiska understöd har godtagits av
flertalet remissinstanser. Socialstyrelsen anser det uppenbart att det
nuvarande systemet på många håll missbrukats och använts tiU icke acceptabla
skattelättnader. Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att beskattningsreglerna
beträffande periodiska understöd f, n, har sådan utformning, att möjligheterna tUl
utnyttjande av bestämmelserna i skatteundandragande syfte får anses uppenbara.
Erfarenheterna från taxeringssidan visar att det förekommer ett inte obetydligt
antal avdragsyrkanden där omständigheterna är sådana att man har anledning att
misstänka skatteflykt. Enligt länsstyrelsen är del angeläget att åtgärder
vidtas för all begränsa rätten till avdrag för periodiskt understöd, LUcartade
uttalanden görs av bl, a, länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus och Kalmar län.
Även kammarrätten i Göteborg och 1972 års skatteutrednings majoritet anser alt
avdragsreglerna bör göras mer restriktiva. Svenska kommunförbundet anser att
möjligheterna tiU uppenbara missbruk av avdragsrälten bör spärras genom ändrade
och mer restriktiva regler om periodiskt understöd.

Utredningens uppfattning att sociala skäl kan anföras för
att delvis behålla avdragsrätten kritiseras av en del instanser. LO, som vill
slopa avdragsrätten för frivilliga understöd, framhåller att det kan finnas
socialt fullt godtagbara behov av understöd till anhöriga. Med den kraftiga
utbyggnaden av den sociala välfärdspolitiken har emeUertid behovet av att via
skattepolitiken understödja denna form av inkomstöverföringar kraftigt minskat.
Frivillig inkomstutjämning av det slag som periodiska understöd innebär
garanterar enligt LO inte heller att bidragen, som till stor del är skattesubventionerade,
kominer de mest behövande till del. RR V och länsstyrelsen i Blekinge län
redovisar likartad uppfattning,

I flera yttranden framhålls att missbruket av
avdragsrätten inte varit av den omfattningen att alltför genomgripande åtgärder
är påkallade. Länsstyrelsen i Kronobergs län vitsordar att periodiska understöd
i vissa fall troligen används i skatteundandragande syfte men att å andra sidan
det övervägande antalet torde utges i fullt legalt syfte. Liknande synpunkter
framför länsstyrelserna i Gotlands och Kopparbergs län, Sveriges
advokatsamfund. Näringslivets skattedelegation och LRF. Kammarrätten i
Stockholm påpekar att de mål i kammarrätten i vilka uppenbart missbruk av avdragsrälten
förelegat är mycket ovanliga. LRF framhåller även att utredningens majoritet
synes anse skatteflykt föreligga så snart som - bortsett från de rent sociala
fallen - utgivarens marginalskatt är högre än mottagarens. Enligt LRF avviker
ett sådant skatleflyktsbegrepp helt från vad som i andra sammanhang förstås
härmed. RSV uttalar att man inte enbart av den orsaken att den totala skattebördan
blir mindre i åtskilliga fall där periodiskt understöd förekommer kan dra
bestämda slutsatser huruvida periodiskt understöd

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 42

utnyttjas i skatteflyktssyfte eller ej. RSV framhåller i
sammanhanget att det aldrig - under förutsättning att ett verkligt understöd
utbetalas -kan bli "lönande" för givaren att avhända sig medel till
förmån för någon utomstående i jämförelse med att själv behålla medlen. Har
avdraget helt eUer delvis avsett överföring tUl utlandet av sparmedel eller
semesterpengar eller har det inte motsvarats av någon verklig överföring är
fråga om skattebrott och inte om skatteflykt. Hovrätten över Skåne och Blekinge
anser att reformbehovet på området är begränsat och att det därför inte bör
tillåtas att skattemyndigheternas resurser i ökad utsträckning tas i anspråk
för sysslande med periodiska understöd till men för skattekontrollen i andra
viktigare hänseenden.

Frivilliga understöd

Även om flertalet remissinstanser delar utredningens
uppfattning att avdragsrätten för frivilliga understöd bör begränsas, är det
endast ett fåtal som godtar den närmare utformningen av de nya reglerna. 1
allmänhet har man ansett förslagen alltför komplicerade och förenade med
åtskilliga mindre tilltalande effekter både för det allmänna och de enskilda.

Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län godtar
utredningens förslag beträffande frivilliga understöd men inte avdragsförbudet
för utbetalningar till utlandet. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder i stort
sett utredningens förslag. Svenska kommunförbundets och landstingsförbundets
majoriteter accepterar likaså förslagen.

SR anser
att man bör avvakta 1972 års skatteutrednings förslag och SACO förordar endast
en del smärre justeringar i avdragsrätten innan nämnda utredningsarbete är
slutfört. Även en reservant i 1972 års skatteutredning hänvisar tiU denna
utredning.

Några remissmyndigheter vill gå längre än utredningen och
slopa avdragsrätten. Statskontoret pekar på att redan den nuvarande ordningen
är mycket arbetskrävande och svår för taxeringsnämnderna. Förslaget är än mer
komplicerat och kommer att förorsaka ett påtagligt merarbete för nämnderna och
inger därför betänkligheter. De antydda svårigheterna kommer att kvarstå även
efter en omorganisation av taxeringen i första instans. Statskontoret, som även
ifrågasätter om det är riktigt att göra skillnad mellan periodiska understöd
inom och utom landet, eftersom de sistnämnda är lika svåra att kontrollera,
anser att man bör överväga alt helt slopa avdragsrätten för frivilliga
understöd och bara låta de legala vara kvar. Även RR V påtalar de nuvarande
kontrollsvårigheterna och anser att förslaget kommer att vålla arbetstekniska
svårigheter. Reglerna om rätt till skattereduktion under vissa förutsättningar
blir svåra att tillämpa med hänsyn till kravet på rättvisa och likformighet vid
beskattningen. Förslaget är inte förenligt med strävandena på senare år att
söka förenkla beskattningssystemet. Då det inte heller är belyst i vad mån
viljan att ge understöd är beroende av avdragsrätten kan inte heller sociala
skäl åberopas för densamma. RRV har redovisat statistiskt material från
1972 års taxering, vilket visar en fortsatt ökning av de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 43

periodiska understöden sedan 1969 års taxering. RRV anser
att avdragsrätten för frivilliga understöd bör slopas samt dessutom begränsas
såvitt gäller legala understöd. RRV, liksom bl. a. RSV och LRF, påpekar även
att det nya systemet torde bli mer kostsamt. RSV, som dock ej helt vUl slopa
avdragsrätten, framhåller allmänt om förslaget beträffande skattereduktion att
det till sina verkningar kan jämställas med ett slopande av avdragsrälten för
periodiskt understöd, men att de administrativa svårigheterna med förslaget
står i bjärt kontrast till den förenkling som är förenad med att slopa
avdragsrätten. Förslag om att slopa avdragsrätten för frivilliga understöd
framförs även av länsstyrelsen i Blekinge. Länsstyrelsen i Värmlands län menar
att möjligheterna att slopa avdragsrätten bort belysas bättre i betänkandet. 1
en skiljaktig mening från länsstyrelsen i Stockholms län uttalas att
utredningen inte på ett övertygande sätt visat att avdragsrätten behöver
behållas och att sådan avdragsrätt för övrigt saknas i andra länder med
liknande skattesystem, bl. a. i övriga nordiska länder. Även 1972 års
skatteutredning framhåller att, då de sociala skälen för avdrag numera
försvagats och förslaget är tekniskt kompUcerat, det i första hand bör
övervägas att slopa avdragsrätten för frivilliga understöd. LO motsätter sig,
som nyss nämnts, likaså att frivUliga understöd framdeles skall kunna ge
skattelättnader. TCO anser att avdragsrätten kan slopas, eventuellt med
undantag för ömmande fall.

Som jag
nyss påpekat delar flertalet remissinstanser utredningens uppfattning att
avdragsrätten för frivilliga understöd bör begränsas. Utredningens förslag att
ersätta avdragsrätten vid inkomstberäkningen med en 60 % skattereduktion i
förening med krav på att understödet skall utgå periodiskt under minst tre år
och avse utgivaren närstående person, som kan antas haft behov av understödet,
har dock starkt kritiserats. Ällmänt kan sägas att flertalet remissinstanser
funnit förslaget ge upphov till ett komplicerat administrativt kontrollsystem
som skulle vålla taxeringsmyndigheterna ett betydande merarbete.

De
remissinstanser, som enligt vad tidigare anförts tillstyrker utredningsförslaget,
godtar också skattereduktion som metod för skattelättnad. Det gäller
länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län samt kommunförbundet. Enligt
länsstyrelsen i Värmlands län bör en övergång från avdragsrätt till
skattereduktion övervägas endast i samband med en översyn av samtliga avdrag
som inte är av omkostnadskaraktär.

1 övrigt
har genomgående stark kritik riktats mot utredningens förslag om övergång till
skattereduktion i stället för avdragsrätt. Såväl principiella som mer tekniskt
betonade skäl anförs mot förslaget. Kritiken avser i och för sig inte endast
skattereduktionen som sådan utan även systemet med skattereduktion i förening
med de förutsättningar för reduktion som jag tidigare angett.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att ett system
med skattereduktion enligt länsstyrelsens uppfattning är såväl tekniskt som
praktiskt underlägset nuvarande system med avdrag vid taxeringen och ligger
inte i linje med strävandena i andra avseenden för att förenkla

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 44

nuvarande beskattningsformer. Även principiella
invändningar sägs kunna riktas mot en utvidgning av denna metod. Länsstyrelsen
finner också, att föreslaget system med skattereduktion inte i första hand
drabbar "missbruksfallen" utan alla de fall, då givaren av periodiskt
understöd har en marginalskatt överstigande 60 %, dvs. givare i inkomstläge
över 70 000 kr. Dessa synes representera ca 1015 % av samtliga givare.
Utredningsförslaget innebär att nämnda inkomsttagare anses få otillbörlig
skattelättnad tiU den del den överstiger 60 % av utbetalt periodiskt understöd
även i de fall understödet lämnats till behövande och oavsett understödets
storlek. För givare med marginalskatt understigande 60 %, dvs. ca 8590 % av
samtliga givare, blir skatteeffekten vid skattereduktion i regel densamma som
vid nuvarande avdragsrätt.

Likartade uttalanden rörande olägenheterna med
skattereduktion återfinns i åtskilliga yttranden, bl. a. från länsstyrelsehåll.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt det föreslagna systemet med
skattereduktion har så liten praktisk betydelse och är förknippad med så stora
olägenheter att det inte bör genomföras.

Kammarrätten i Stockholm anser det opraktiskt att
beträffande periodiska understöd i vissa fall tillämpa skattereduktion och i
andra fall medge avdrag vid inkomstberäkningen. En väsentlig ökning av arbetet
med deklarationskontroll och debitering blir följden. Likartad kritik mot att
två olika system samtidigt skall tillämpas framfördes från flera håll.
Hovrätten över Skåne och Blekinge påtalar svårigheterna i sådana fall då både
avdrag vid inkomstberäkningen och skattereduktion samtidigt skall ske
beträffande samme givare.

Kammarrätten i Göteborg påpekar bl. a. att ett system med
skattereduktion försvårar för den enskilde att kontrollera storleken av sin
skatt. Även TOR anser att förslaget komplicerar taxerings- och uppbördsförfarandet.
Advokatsamfundet och Näringslivets skattedelegation anför att det föreslagna
systemet med skattereduktion strider mot skatteför-mågeprincipen.

RSV påpekar att den jämförelse som skall göras för att
skattereduktion inte skall utgå med större belopp än som svarar mot skillnaden
mellan skatten på grund av taxeringen och den skatt som skulle ha utgått om i stället
den taxerade inkomsten minskats med belopp motsvarande understödet medför
omfattande ändringar i bl a. ADB-systemet. Jämförelseregeln innebär också ett väsentUgt
merarbete för de lokala skattemyndigheterna genom ett relativt omständligt
förfarande vid omdebitering och vid jämkning av skatt. Även länsstyrelsen i
Malmöhus län pekar på tekniska svårigheter med jämförelseregeln. Föreningen
Sveriges fögderichefer uppger att en övergång till skattereduktion för de
lokala skattemyndigheterna kommer att försvåra arbetet vid skattedebiteringen (omdebiteringar,
förhandsuträkningar m. m.)

Den föreslagna procentsatsen har endast undantagsvis
kommenterats. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner den väl avvägd men
framhåller att reglerna ändock kan utnyttjas i skatteundandragande syfte. RRV
är däremot kritiskt och anser utredningens förslag om skattereduktion med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 45

60 % alltför generöst. RRV förordar med hänsyn till att
flertalet mottagare av periodiska understöd har förhållandevis låg inkomst och
låg marginalskatt, att skattereduktionen inte sätts högre än till 4550% av
utgivet understöd.

Förslaget
rörande förutsättningarna för att erhålla skattereduktion har föranlett delade
meningar. Den föreslagna treårsgränsen tillstyrks av länsstyrelserna i Malmöhus
och Västmanlands län som anser att regeln innebär en behövlig precisering.
Förslaget tUlstyrks även av länsstyrelsen i Norrbottens län. Hovrätten över Skåne
och Blekinge samt länsstyrelsen i Gotlands län anser att tiden bör sättas lika
för aUa understöd och att därför den för de legala understöden föreslagna
ettårstiden bör gälla generellt. Andra remissinstanser är emellertid kritiska
mot förslaget i denna del. RSV ställer sig tveksamt till behovet från
skatteflyktssynpunkt att närmare reglera periodicitetskravet genom
lagstiftning och tillstyrker inte förslaget. Även länsstyrelsen i Stockholms
län finner regeln svår att tillämpa i praktiken. TOR anser regeln alltför
diskutabel för alt kunna läggas till grund för lagstiftning. Föreningen
Sveriges fögderichefer menar att regeln försvårar lokal skattemyndighets
handläggning av jämkningsärenden.

Förslaget
att begränsa mottagarkretsen tUl "närstående" möter invändningar.
RSV anser att det blir vanskligt för taxeringsmyndigheterna att i det enskilda
fallet avgöra om mottagaren är en sådan personlig vän till givaren att denne
skall medges skattereduktion eller om mottagaren fått understöd enbart av den
anledningen att han ägnat sig åt verksamhet som givaren vill främja. Regeln
kritiseras även av kammarrätten i Stockholm och länsstyrelsen i Gotlands län.
Näringslivets skattedelegation anser att det bör räcka med ett allmänt
stadgande om att understödet inte får motsvara ersättning för utförda tjänster
av sådan natur att de inte föranleder avdragsrätt vid beskattning. Den
föreslagna behovsprövningen har i några yttranden bemötts välviUigt. Det gäller
Näringslivets skattedelegation, länsstyrelserna i Norrbottens och Västmanlands
län. Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår som ett alternativ att mottagaren presumeras
vara i behov endast om hans statligt laxerade inkomst, förutom understödet,
understiger visst belopp, förslagsvis 25-30 000 kr. I andra yttranden riktas
däremot stark kritik mot behovsprövningen. RSV anser att kontrollaspekler talar
mot den föreslagna avgränsningen meUan skilda levnadskostnader och alt det i
det enskilda fallet torde vara svårt att avgöra huruvida ett understöd använts
för kapitalbildning eller ej. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det direkt
olämpligt att taxeringsnämndema skall göra en behovsprövning m. m. som i vissa
delar måste uppfattas som påträngande och känslig. Länsstyrelsen i Malmöhus län
framför här en lång rad anmärkningar och anser för övrigt att om
behovsprövningen kan väntas bU aktuell endast i undantagsfall synes kravet
desto mindre motiverat. Länsstyrelsen i Västmanlands län pekar likaså på en
lång rad svårkontrollerade omständigheter när det gäller att bedöma
förmögenhetsökning hos mottagaren och framhåller vidare att en strikt bedömning
av skattskyldigheten med

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 46

ledning enbart av deklarationerna knappast framstår som
realistisk. 1972 års skatteutredning anser att förslaget - särskilt bl. a. dess
bestämmelser om behovsprövning - alltför mycket komplicerar taxerings- och
debiteringsförfarandet. Även RR V riktar kritik mot den föreslagna behovsprövningen.

RSV kritiserar tanken på att ge uppgifter om periodiska
understöd en framträdande plats på självdeklarationsblanketterna, så att
givarens deklaration kan sorteras ut från början och således av lokal
skattemyndighet översändas till taxeringsnämnden för omedelbar behandling.
Bortsett från den ökade arbetsbördan för de lokala skaltemyndigheterna, innebär
förslaget även att systematiken i deklarationsblanketten bryts för all tUlgodose
ett prioriteringsbehov, som berör endast ett förhållandevis ringa antal
skattskyldiga. Likartad uppfattning redovisar länsstyrelsen i Kronobergs län.

I åtskiUiga yttranden presenteras alternativ till den
föreslagna skattereduktionen. Som jag tidigare sagt vill en del
remissinstanser helt slopa avdragsrätten för frivilliga understöd. Andra
instanser, bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län och advokatsamfundet, vill
behålla det nuvarande systemet, men då införa vissa rekvisit rörande tid, behov
m. m. för rätten till avdrag. I många yttranden förordas beloppsspärrar. 1972
års skatteutrednings majoritet, som i första hand vUl helt avskaffa rätten till
skattelättnad för frivilliga understöd, föreslår i andra hand att nuvarande
avdragsregler kompletteras med en restriktiv beloppsgräns. Möjligen bör en
sådan gräns få överskridas i särskilt kvalificerade fall. En sådan lösning
innebär visserligen att rätten till skattelättnad inte begränsas i den
utsträckning som från materiella synpunkter i och för sig skulle vara önskvärt.
Riskerna för missbruk och skatteflykt kommer dock att reduceras betydligt.
Detta i förening med de avsevärda förenklingsvinster, som erhålles i
förhållande till betänkandets förslag, medför enligt skatteutredningen att
alternativet med avdragsrätt och restriktiv beloppsgräns är att föredra. Bland
föreslagna beloppsgränser kan nämnas belopp som motsvarar ett basbelopp per
givare eUer som fastställs av RSV. Enligt andra förslag bör gränsen sättas till
belopp mellan I 500 och 8 000 kr. RSV påpekar att det stora flertalet
periodiska understöd uppgår till förhållandevis små belopp och att det undersökta
materialet ger stöd för uppfattningen att understöd under 5 000 kr. i allmänhet
inte överstigit vad som kan anses utgöra ett rimligt behov hos mottagaren.

Legala understöd

Beträffande de legala understöden föreslår utredningen,
bortsett från tidsgränsen ett år, i stort sett oförändrade regler. Krav ställs
dock pä att utbetalningarna skall utgå enligt dom eller bindande förpliktelse.
Utredningens överväganden och förslag i dessa delar har i allmänhet biträtts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Socialstyrelsen godtar förslaget men riktar vissa
invändningar mot att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 47

underhåll mellan makar särbehandlas. Risk föreligger bl.
a. att makar genom att separera skaffar sig oberättigade skatteförmåner. RR V
ifrågasätter om inte avdragsrätten för underhållsbidrag till make eller
förutvarande make bör maximeras till visst belopp för att hindra att
avdragsrätten utnyttjas på icke avsett sätt genom att frivilliga utbetalningar
av periodiskt understöd ikläds juridiskt bindande form. Familjelagssakkunniga
finner det välbetänkt att reglerna om beskattning av underhållsbidrag till make
eller förutvarande make i huvudsak förblir oförändrade. Man erinrar dock
beträffande ettårsperioden om kommande ändrade regler för upplösning av
äktenskap. Kravet på bindande förpliktelser kritiseras dock. De sakkunniga
anför bl. a. att kravet att bidraget måste utgå enligt bindande skriftlig
förpliktelse har till följd att bidrag som utgått frivUligt eller enligt
muntligt åtagande efter det att förpliktelsen upphört inte kan avräknas.
Detsamma gäller om bidrag betalas med något högre belopp än det fastställda,
till den del bidraget sålunda överskjuter detta. I dessa situationer skall i
stället skattereduktion kunna ske som för frivilligt understöd, om de allmänna
förutsättningarna för detta är uppfyllda. Den föreslagna regleringen blir därigenom
enligt de sakkunniga mer invecklad än motiverad. Dessa anser att det bör
övervägas om det inte är tillräckligt att kräva att bidraget är grundat på dom
eller åtagande.

De sakkunniga - Uksom länsstyrelsen i Malmöhus län anser
att avdragsmodellen och inte skattereduktion skall tillämpas även beträffande
parter, som. Utan att ha levt i äktenskap, i skattehänseende tidigare
behandlats som makar.

Det
särskilda avdraget på 1 500 kr. för underhåll av icke hemmavarande barn under
18 år bör höjas eUer indexregleras anser länsstyrelserna i Värmlands och
Västmanlands län, kommunförbundet samt LRF. 1972 års skatteutredning anser
däremot att frågan lämpligen omprövas i samband med utredningens översyn av
skattesystemet.

Understöd till mottagare bosatta utomlands

Utredningens förslag att frivilliga understöd till
mottagare bosatta utomlands inte skall beaktas vid beskattningen har i stort
godtagits av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus,
Västmanlands och Norrbottens län. Det helt övervägande antalet hörda
myndigheter och organisationer har emellertid kraftigt kritiserat förslaget.
Genomgående har man därvid funnit förslaget diskriminerande mot den utländska
arbetskraften. Vidare har man ansett att sociala skäl oftare kan anföras med
helt annan styrka när det gäller understöd till utlandet än inom landet.

RSV, som
avstyrker förslaget, understryker att utredningen inte ger underlag för
påstående om skatteflykt från de i Sverige tillfälligt arbetande personernas
sida genom periodiska understöd. Detta är knappast överraskande eftersom
taxeringsmyndigheterna sedan länge kräver särskild bevisning av dessa
skattskyldiga för att godkänna

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 48

avdragsyrkanden om periodiskt understöd. Givelvis är kontrollmöjligheterna
i hithörande fall ändå begränsade i jämförelse med de fall där mottagarna
vistas i Sverige. RSV anser emellertid att det inte står i överensstämmelse med
god rättsuppfattning att enbart av kontrollskäl behandla periodiskt understöd
till mottagare utomlands oförmånligare än sådana understöd till mottagare i
Sverige.

Likartade uttalanden redovisas av bl. a. statskontoret,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg,
socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs,
Värmlands och Kopparbergs län, advokatsamfundet, Näringslivets skattedelegation,
LO, SACO och TOR. Statens invandrarverk påpekar att redan med nuvarande regler
och tillämpningen av dessa befinner sig invandrarna skattemässigt i en
oförmånlig situation. LO, som förordar att inget avdrag skall medges frivilligt
understöd, anser att det bör övervägas om inte invandrare med famUj i hemlandet
bör få göra avdrag med 1 800 kr. från skatten i den mån maken saknar inkomster.

Övriga frågor

Utredningens förslag beträffande livräntor m. m. i samband
med förvärv av egendom har - i den mån de kommenterats i regel tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. RSV vill inte motsätta sig att den föreslagna
tidsgränsen på tio år lagfästs med hänsyn tUl önskvärdheten att undanröja en
ofta dokumenterad tveksamhet när det gäller livräntors behandling i
skattehänseende. Kammarrätten i Stockholm finner fördelarna med förslaget tungt
vägande. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om inte reglerna bör vidgas
till att omfatta även hyresfastigheter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län biträder
förslaget men anser att RSV bör kunna ge dispens så alt även andra tillgångar
än rörelse och jordbruksfastighet kan omfattas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län
godtar förslaget bl. a. med hänsyn till de möjligheter till opåkallade
skattelättnader som f. n. kan uppnås genom vissa transaktioner på detta område.
Länsstyrelsen ifrågasätter dock om anledning finns att här bibehålla gällande
förbud mot avdrag vid hushållsgemenskap.

Näringslivets skattedelegation och LRF biträder också i
allt väsentligt förslaget. Delegationen anser dock att samma regler bör gälla
alla överlåtelsefaU. SACO anser att reglerna om livränta enligt köpeavtal bör
förbli oförändrade med hänsyn tiU dessas betydelse vid överlåtelser av mindre
rörelser, t. ex. sådana som drivs av fria yrkesutövare.

Kammarkollegiet redovisar åtskilliga problem som uppkommer
beträffande livräntor i samband med testamente eller gåva och anför att frågan
om den skatterättsliga behandlingen av periodiska utbetalningar i samband med
egendomsförvärv är utomordentligt komplicerad. Enligt kollegiets mening är det
önskvärt att frågan, som för utredningen varit en detaljfråga, bryts ut och
görs till föremål för en samlad översyn.

Utredningens förslag att givare av periodiskt understöd
skall lämna kontrolluppgift biträds av de instanser som tagit upp frågan, dock
i regel

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:181 49

med det tillägget att även mottagaren bör få del av
uppgiften. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter dock om uppgiftsskyldigheten
för givaren är till sådan fördel ur kontrollsynpunkt alt denne bör belastas
därmed.

Däremot avstyrks genomgående förslaget att givare av
frivilliga understöd skall på visst sätt ansvara för den ökade skatt, som
mottagaren har att erlägga på grund av understödet. Länsstyrelsen i Värmlands
län lämnar dock förslaget utan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder
förslaget men gör vissa tekniska anmärkningar bl. a. rörande skattetUlägg och
förseningsavgift samt de fall att någon uppburit understöd från flera givare. I
övrigt kritiseras förslaget i regel från tekniska utgångspunkter. RSV anser
inte att etl skalleansvar för givaren bör införas. En sådan ordning medför inte
fördelar som står i rimlig proportion till de nackdelar som är förenade med
systemet. Kritik framförs även av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt en del länsstyrelser,
Näringslivets skattedelegation, LRF, Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.

I övrigt har olika specialfrågor tagits upp av vissa
remissinstanser. Som exempel kan nämnas att bl. a. kammarrätten i Stockholm
ställer sig tveksam till den föreslagna ändringen av 105 § taxeringsförordningen
med hänsyn tUl risken för den enskilde att drabbas av opåräknad skatt lång tid
efter det att hans taxering vunnit laga kraft. Länsstyrelserna i Värmkinds och
Västmanlands län framhåller vissa svårigheter som kan uppkomma när det gäller
alt avgöra om ett understöd till f. d. personal skall anses frivilligt och när
det skall anses utgöra omkostnad i förvärvskälla.

Departementschefen Allmänna synpunkter

Periodiska understöd och därmed jämförliga periodiska
utbetalningar beaktas f. n. vid inkomstbeskattningen. Den som utger periodiskt
understöd äger i princip rätt att dra av utgivet belopp antingen som allmänt
avdrag eller som avdrag i förvärvskälla. Vissa allmänna begränsningar av
avdragsrätten finns dock. Avdrag medges sålunda inte för utbetalningar till
mottagare som tillhör givarens hushåll eller som utgått liU mottagarens
undervisning eUer uppfostran. De utbetalade beloppens karaktär av understöd
prövas däremot knappast i praktiken. Så sker endast i fråga om utbetalningar lUI
vissa mottagare utomlands samt beträffande en del understöd mellan makar.
Lagreglerna är ganska allmänt hållna och lämnar i och för sig också utrymme för
tämligen skiftande slag av periodiska utbetalningar. Om givaren är berättigad
till avdrag för understödet skall mottagaren redovisa del erhåUna beloppet
såsom inkomst av tjänst.

De gällande reglerna är av gammalt daturn. Avdragsrätten
för periodiskt understöd infördes i vår skattelagstiftning år
1910, och

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 181

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 50

reglerna har i allt väsentligt varit oförändrade sedan
dess. Bestämmelserna utsattes tidigt för kritik, bl. a. därför att de lätt
kunde missbrukas för erhållande av skattelättnader av olika slag. Åtskilliga
utredningar har också under årens lopp föreslagit ändrade bestämmelser.
Regelmässigt har man därvid velat begränsa avdragsrätten för s. k. frivUliga
understöd, dvs. sådana som utgår utan alt givaren är juridiskt skyldig att
erlägga beloppen.

Skatteutredningen om periodiskt understöd har enligt sina
direktiv haft till uppgift att söka spärra möjligheterna till uppenbara
missbruk av avdragsrätten utan att onödigtvis ställa hinder i vägen för
utgivande av periodiska understöd. För att tillgodose synpunkten att
skatteflykt bör förhindras har en restriktivare inställning till avdragsrätten
än f. n. ansetts vara motiverad. Utredningen har presenterat förslag till
begränsningar av avdragsrätten. Förslagen innebär i korthet följande. Understöd
till annan mottagare än make (f. d. make) eUer minderåriga barn s, k.
frivilliga understöd - skall inte längre berättiga till avdrag vid inkomstberäkningen,
I stället skall givaren få dra av 60 % av understödet från sin uträknade skatt
(skattereduktion). Skattereduktion skall emellertid endast komma i fråga om
understödet utgått till en givaren närstående person, som också haft behov av
understödet. Systemet med skattereduktion i stället för avdrag vid
inkomstberäkningen leder enligt utredningen till att de skattemässiga
fördelarna med periodiska understöd reduceras till mer rimUga proportioner. Är
mottagaren bosatt utomlands skall dock frivilliga understöd i regel inte alls
beaktas vid beskattningen. Däremot behålls med en del smärre justeringar den nuvarande
avdragsrätten för periodiskt understöd som utgår till make eller f. d. make
(legala understöd). Det särskUda avdraget med 1 500 kr. för underhåll av icke
hemmavarande barn under 18 år föreslås vara oförändrat. Utredningen har även
föreslagit ändrade regler i fråga om bl, a. sådana periodiska utbetalningar som
utgår i samband med förvärv av egendom.

Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget har rått
allmän enighet om att avdragsrätten för periodiska understöd måste begränsas
med tanke på att gällande bestämmelser missbrukas för att uppnå
skattelättnader. De föreslagna tekniska lösningarna har däremot kritiserats. En
ganska enstämmig opinion har funnit systemet alltför svårtUlämpat för både
myndigheter och enskilda. Även mer principiellt betonade invändningar har
framförts. Man har i stället anvisat andra vägar för att begränsa missbruket.
En del instanser föreslår beloppsspärrar av olika slag. Ändra remissmyndigheter
viU gå ett steg längre och helt slopa avdragsrätten för frivilliga understöd.
Det kan vidare nämnas att det helt övervägande antalet remissinstanser avvisat
utredningens förslag att göra åtskillnad mellan understöd inom och utom landet
och därvid bortse från understöd till mottagare utomlands vid beskattningen. En
del remissinstanser har framhållit att utredningen knappast visat att
avdragsrätten missbrukats i sådan omfattning att mer genomgripande ändringar i
gällande rätt är påkallade.

För egen del vill jag framhålla följande. Utredningen har
anfört tungt vägande skäl för att begränsa den nuvarande avdragsrätten för
periodiska understöd. Begränsningstanken har också godtagits av flertalet
remissmyndigheter. Beskattningen av periodiska understöd m. m. har visserligen
mindre betydelse från statsfinansiell synpunkt. Men det är uppenbart att
gällande regler i de enskilda fallen kan ge högst avsevärda skattelättnader

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 51

utan att detta framstår som motiverat. Utredningens
statistiska material visar en fortgående ökning av utgivna understöd och denna
ökning har ytterligare kraftigt accentuerats under senare år. Särskilt märkbar
är ökningen av de större understöden. Fördelar kan f. ö. uppnås inte bara vid
inkomstbeskattningen utan också vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen,
även om, såsom utredningen framhållit, antalet klara skatteflyktsfall är färre
än väntat.

De skäl
som från början motiverade att avdragsrätten infördes har med tiden förlorat i
styrka. Samhällsutvecklingen i stort liksom förändringar på
skattelagstiftningens område talar också för att man i dag måste se de
periodiska understöden på ett delvis annat sätt än tidigare. Allmänt sett är
behovet av att genom skattelättnad främja understöd i förevarande former
betydligt mindre än vid tiden för gällande reglers tillkomst. Mot bakgrund av
det material som utredningen redovisat och likaså de synpunkter som framförts
under remissbehandlingen av förslaget anser jag det angeläget att avdragsrätten
för periodiska understöd begränsas. A andra sidan är det uppenbart att
understöd i allmänhet utgår under sådana förhållanden att man knappast från
fiskal synpunkt har anledning att ingripa alltför kraftigt. Utredningens
statistiska material visar att del stora flertalet understöd utgår med rimliga
belopp och tUl mottagare som kan förmodas ha behövt understödet. Jag är därför
för dagen inte beredd att föreslå andra ändringar än dem som är påkallade för
att begränsa de skattelättnader, som nuvarande regler medger, tUl rimliga
belopp och framför allt för alt komma till rätta med missbruksfallen. Att som
ett par remissinstanser förordat helt slopa avdragsrätten för i första hand de
frivilliga understöden anser jag inte möjligt ulan en samtidig bedömning och
avvägning av andra frågor på inkomstbeskattningens område. Det ankommer på 1972
års skatteutredning att i den mer genomgripande översyn av skattesystemet som
utredningen verkställer uppmärksamma de periodiska understöden och föreslå de
ytterligare ändringar som kan vara motiverade.

Periodiska understöd och därmed jämförliga utbetalningar
förekommer i många olika former. I allmänhet har man med en viss schablonisering
delat upp understöden i två huvudgrupper, nämligen legala och frivilliga
understöd. Till den förstnämnda gruppen brukar man i första hand räkna
understöd till make och f, d. make. Den senare gruppen omfattar övriga
mottagare. De legala understöden har genomgående som grund en juridiskt
bindande förpliktelse för givaren att betala. När det däremot gäller understöd
till andra än make, f. d. make eller minderåriga barn föreUgger endast i
undantagsfall någon lagstadgad skyldighet alt utge understöd. De
lagbestämmelser som finns härom t. ex. gentemot vuxna barn och föräldrar -
tillämpas sällan i praktiken. Behovet av begränsningar gör sig främst gällande
beträffande frivilliga inkomstöverföringar, och det är även här som de
egentliga missbruksfallen kunnat noteras.

Beträffande
de legala understöden föreligger aUmänt uppfattningen att behovet av
begränsningar är mindre än i fråga om de frivilliga understöden. Detta gäller
främst underhållsbidrag mellan makar. Sådana understöd utgår på grund av den
lagstadgade underhållsskyldighet som föreskrivs i giftermålsbalken. Understöd i
samband med äktenskaps upplösning utgår företrädesvis i sådana fall där ena
maken saknar eller har låga egna inkomster. Under äktenskapet har då den
make, som har

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 52

inkomst, regelmässigt varit berättigad lill
skattereduktion med 1 800 kr. Denna förmån försvinner vid äktenskapets
upplösning samtidigt som den underhållsskyldige vanligen får vidkännas
ytterligare kostnader. Vidare kan nämnas att understöd efter äktenskapsskUlnad
inte utan vidare kan påräknas med mindre behov föreligger hos ena parten. Även
jag anser att det knappast finns någon anledning att f. n. ingripa mot de
legala understöden. Det nu sagda gäller även andra former av legala understöd,
såsom t. ex. skadeslåndslivräntorna. Några remissinstanser har uttryckt
önskemål om att även bidrag mellan sådana, som levt tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden, borde särskilt beaktas. Med hänsyn till att lagstadgad
underhållsskyldighet inte föreligger i dessa fall är jag inte beredd att
föreslå särskilda regler för dessa underhållsbidrag.

De begränsningar som jag i det följande ämnar föreslå
avser i första rummet sådana understöd som kan betecknas som frivilliga. Övriga
förslag syftar i huvudsak till att hindra att begränsningarna kringgås.

En särskild fråga är rätten till avdrag för underhållsbidrag
liU icke hemmavarande barn under 18 år. Avdrag medges f. n. med högst 1 500 kr,
per barn. Med hänsyn tUl kostnadsutvecklingen förordar jag att detta avdrag
höjs,

1 det följande behandlar jag i särskilda avsnitt frågan om
begränsad avdragsrält för frivUliga understöd och övriga frågor,

Avdragsrält för frivilliga understöd, m, m.

Såsom jag nyss framhållit har avdragsrätten för periodiska
understöd och därmed jämförliga periodiska utbetalningar kommit att utnyttjas
på ett sådant sätt alt begränsningar av densamma är nödvändiga. De av
utredningen anförda övervägandena rörande behovet av begränsningar har också
vunnit anslutning hos flertalet remissinstanser. Även jag anser att
avdragsrätten bör begränsas. De närmare förslag tUl lösningar som utredningen
presenterat har emellertid i allmänhet avvisats av remissmyndigheterna. Man
har genomgående funnit förslagen alltför invecklade för både enskilda och
myndigheter. Även principiella invändningar har rests mot den valda metoden med
skattereduktion.

Redan de gäUande reglerna för beskattning av periodiska
understöd är delvis svåra att tillämpa och har gett upphov till en mängd
tvister mellan skattskyldiga och beskattningsmyndigheter. Det måste därför vara
i hög grad angeläget att bestämmelserna och därmed den praktiska tillämpningen
av reglema inte ytterligare kompliceras. Jag delar uppfattningen som framkommit
vid remissbehandlingen att utredningens förslag är tekniskt komplicerat. Jag
vill därför inte förorda att förslaget läggs till grund för lagstiftning. 1 det
följande vill jag närmare beröra andra tänkbara metoder för begränsning av avdragsrälten;
Dessförinnan vill jag emellertid framhålla att det är särskUt slötande att
periodiskt understöd kunnat lämnas och medföra skattemässiga fördelar i sådana
fall där det knappast kan hävdas att mottagaren haft behov av understöd. Utredningen
har gjort en specialstudie av understöd som utgått med 5 000 kr. och mer. Av
utredningens material framgår att en mycket stor del av dem som mottagit belopp
om minst 5 000 kr. har haft förmögenhet och i många fall även goda inkomster. Äv
7 300 mottagare har 1 500 haft förmögenhet över 100 000 kr. och här bortses
från understöd meUan makar - i de flesta fall inkomster över 20 000 kr. Ett
stort antal har haft

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 53

så höga inkomster, att ett verkligt behov av understöden
inte utan vidare kan presumeras. Detta är särskilt tydligt i fråga om understöd
över 20 000 kr, I dessa fall har såväl givare som mottagare i regel haft
förmögenhet över 100 000 kr. Även då understödet understigit 20 000 kr, är
andelen mottagare med förmögenhet stor.

Av intresse från skatteflyktssynpunkt är även understöden lill
vuxna barn. På grund av arvsrätten kommer i dessa fall även andra skatteformer
med i bilden. Gruppen är förhållandevis liten och omfattar ca 4 000 mottagare.
Understöden är här i anmärkningsvärt stor omfattning höga. En femtedel har fått
över 10 000 kr. Av dem som varit bosatta här i landet har en fjärdedel erhållit
över 10 000 kr. och en sjundedel av dessa understöd har i sin tur överstigit 30
000 kr. Barnfallen intar en särställning också därför att givarna här har högre
inkomst och förmögenhet än som är vanligt inom andra grupper. Även mottagare i
denna grupp har i förhåUandevis stor utsträckning haft goda inkomster och
förmögenhet. När det gäller utbetalningar från föräldrar till barn förekommer
särskilt ofta utbetalningar, som måste karakteriseras mera som periodiska gåvor
än som understöd i egentlig mening, I sammanhanget bör tilläggas att även när
det gäller den omvända situationen, dvs, understöd lill föräldrar så finns fall
där betydande understöd utgått tiU föräldrar med goda inkomster och
förmögenhet.

När det
gäller att begränsa avdragsrätten för frivUliga understöd är olika metoder
tänkbara. En metod som använts i en del länder är att begränsa avdragsrälten
till sådana fall där understödet utgår enligt bindande förpliktelse. Denna
lösning är dock förknippad med den svagheten att skattskyldiga genom skenrättshandlingar
kan skapa förutsättningar för avdragsrätt. En annan modell är att begränsa mottagarkretsen.
Det mest påtagliga missbmkel föreligger beträffande understöd tiU vuxna barn.
En åtgärd skuUe då vara att helt avskaffa avdragsrätten för-bidrag till egna bam.
Men även en sådan modell kan ge stötande resultat eftersom det väl kan tänkas faU
där man kan finna det motiverat att föräldrar ger understöd åt vuxna barn.

Under remissbehandUngen av utredningens förslag framfördes
tanken på beloppsspärrar av skUda slag. Även om en beloppsspärr är behäftad med
en del svagheter anser jag likväl detta vara den f, n, enda framkomliga vägen
för att begränsa avdragsrätten på etl någorlunda praktiskt sätt.

En beloppsspärr kan anknytas till antingen givaren eller
mottagaren. 1 princip torde det vara riktigare att sätta spärren i relation
till mottagarens ekonomiska förhållanden. Detta medför dock praktiska
svårigheter. Förändringar i mottagarens taxering återverkar på givarens
taxering. Vidare uppkommer onödiga komplikationer i de fall någon får bidrag
från flera håll, något som är vanligt vid understöd till föräldrar.

Som jag nämnt måste man söka få så enkla och lättUlämpade
regler som möjligt. Vad som nu är aktueUt är att förhindra de uppenbara
missbruksfallen, dvs. sådana fall där understöd utbetalats med avsevärda belopp
som framstår som oskäliga. Som jag tidigare angett förekommer fall där belopp
utbetalats med åtskilliga tiotusentals kronor per år. EnUgt min mening uppnår
man ett tillräckligt skydd mot missbruk genom att begränsa avdragsrätten för
givaren till ett visst högsta belopp. Härigenom begränsas på ett enkelt sätt
de skattemässiga fördelarna för givaren.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 54

Mottagaren skaU liksom nu inkomstbeskattas i den mån
givaren är berättigad till avdrag.

En
ytterligare fördel med denna konstruktion är att regeln kan tillämpas på samma
sätt för mottagare utomlands. Utredningens förslag att särbehandla denna typ av
understöd kritiseras starkt av remissinstanserna. För understöd till utlandet
medges f. n. ofta avdrag med låga belopp med tanke på risken för skatteflykt.
Den beloppsgräns jag förordat skall självfallet inte föranleda att kraven på
bevisning ställs lägre i dessa fall för framtiden, I sammanhanget vill jag
nämna att utredningen föreslagit att det särskUda avdraget för underhåll av
icke hemmavarande barn under 18 år skulle ges en vidare tillämpning för
invandrare med familjen i hemlandet. Under remissbehandlingen framfördes
förslag att den skattereduktion med 1 800 kr, för gift skatlskyldig vars make
saknar inkomst borde medges även nämnda kategori. Dessa båda sistnämnda frågor
är emeUertid av den art att de närmare prövas av 1972 års skatteutredning
eftersom de inte har direkt samband med de periodiska understöden som sådana
ulan mer med reglerna för famUjebeskattningen,

Mot
bakgrund av det statistiska material som utredningen redovisat, liksom med
hänsyn till de synpunkter som framförts under remissbehandlingen, anser jag
att beloppsgränsen bör sättas vid 5 000 kr. Härigenom begränsas
skattelättnaderna tUl rimliga proportioner samtidigt som beloppsgränsen är så
väl tilltagen att tillräckligt utrymme lämnas för godtagbara utbetalningar av understöd.

Jag föreslår därför att avdragsrätten för frivilliga
understöd begränsas till 5 000 kr, per år och mottagare. För makar bör nämnda
beloppsgräns gälla makarna gemensamt. Makar får således gemensamt åtnjuta
avdrag med högst 5 000 kr. per år och mottagare.

Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändringar i 19 §
med anvisningar, 20 och 31 §§, 46 § 2 mom, 1) med anvisningar samt 53 § 4 mom.
KL jämte 6 § 4 mom, SI,

Som jag
tidigare nämnt bör rätten till avdrag för underhållsbidrag till icke
hemmavarande barn under 18 år utvidgas, F, n, medges avdrag med 1 500 kr, per
barn. I allmänhet är dock utgående underhållsbidrag högre. I sammanhanget vill
jag nämna att bidragsförskottet, som utgör 40 % av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, numera uppgår till 3 160 kr. per år. Nuvarande
beloppsgräns bestämdes vid 1970 års skattereform. Enligt min mening bör
avdraget höjas med hänsyn till kostnadsutvecklingen för de underhållsskyldiga.
Jag förordar att beloppet höjs till 2 500 kr. Detta föranleder ändring i 46 § 2
mom. 4) KL,

Övriga frågor

Som jag tidigare angett bör den avsedda begränsningen av
avdragsrätten för frivUliga understöd kompletteras med vissa åtgärder för att
hindra kringgående. Även i övrigt vill jag föreslå en del smärre ändringar som
hänger samman med den närmare utformningen av avdragsrätten för periodiska
understöd och därmed jämförliga utbetalningar.

Avdragsrätlen för de periodiska understöden m. m. bör
enligt min mening få en något annorlunda utformning än f. n, i lagtekniskt
hänseende, I en ny anvisningspunkt 5 till 46 § KL bör anges de allmänna
förutsättningarna för avdragsrätten. Det bör anges att avdrag inte skall
medges för utbetalningar tiU mottagare i givarens hushåll.
Detta

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 55

överensstämmer med gällande rätt. Vidare bör avdrag inte
medges för utbetalningar till mottagare under 18 år eller till mottagare vars
utbildning inte är avslutad. F. n. används i lagtexten uttrycket
"undervisning eUer uppfostran". De nu föreslagna uttrycken avser
endast att tydligare klargöra innebörden av gäUande rätt. Beträffande det
generella avdragsförbudet föreslår jag emeUertid den nyheten att förbudet skaU
gälla samtliga slag av periodiska utbetalningar. Ett undantag bör göras för
skadeståndslivräntorna. Här bör avdragsförbudet liksom hittills gälla endast
vid hushållsgemenskap. Avdragsförbudet för understöd till annans undervisning
eller uppfostran har kunnat kringgås genom utnyttjande av bl, a,
egendomslivräntor. Detta bhr inte längre möjligt med de ändringar jag nu
föreslagit,

1 ett andra stycke av anvisningspunkten bör anges de faU
där, liksom nu, fuUt avdrag skall medges vid givarens inkomstberäkning. Förutom
de legala understöden bör här tas upp vissa egendomslivräntor och testamentariska
utbetalningar. Även utbetalningar från juridiska personer föreslås bU helt
avdragsgilla. Detta har främst betydelse för utbetalningar från
familjestiftelser. Det bör framhållas att juridiska personer i regel har lägre
marginalskatt än fysiska personer. Mottagaren inkomstbeskattas självfallet för
vad han erhåUer i nu nämnda fall. För att de generella begränsningarna, liksom
den föreslagna 5 000 kronors-spärren, inte skall kunna kringgås, föreslår jag
att den som överlåter rätt till periodiskt utgående förmåner tiU annan person,
trots överlåtelsen, fortfarande skaU vara skattskyldig för utfallande belopp,
om inte även för överlåtarens vidkommande förutsättningarna för avdragsrält är
uppfyllda. Denna spärregel överensstämmer med vad som gäller beträffande
pensionsförsäkringar i motsvarande fall. Reglerna härom har sin plats i 53 § 4
mom. KL och 6 § 4 mom. SI.

Utredningen har även föreslagit nya regler för beskattningen
av sådana livräntor och periodiska utbetalningar som utgår i samband med
förvärv av egendom. Dylika utbetalningar kan ha sin grund i köpeavtal,
föreskrifter i gåvobrev eller testamente. Utredningen har påpekat att gällande
rätt på detta område kan missbrukas för erhållande av icke avsedda
skattelättnader.

Beträffande dessa egendomslivräntor vill jag framhålla
följande. Egen-domslivräntoma erbjuder åtskilliga svårbemästrade tekniska
problem. Dessa rör emeUertid företrädesvis andra områden än dem som är aktueUa
för de periodiska understödens vidkommande. Utredningen har också tagit upp
frågan närmast för att komplettera sina förslag beträffande avdragsrättens
begränsning. Försäljningar av t. ex. rörelse eller jordbruk mot periodiskt
vederlag förekommer främst mellan närstående. Ofta kan en sådan överlåtelse
anses vara en godtagbar form för att underlätta generationsväxlingar. Frågor i
detta hänseende faller inom ramen för företagsskatteberedningens uppdrag. Dessa
fall torde också komma att övervägas inom livförsäkringsskallekommittén i den
mån överlåtelsen har skett i förevarande form för att bereda den tidigare
innehavaren pension. Frågor om egendomsUvräntorna har vidare samband med
realisationsvinstbeskattningen varför överväganden härom torde böra ske också
inom ramen för realisationsvinstreglerna. Realisationsvinstkommittén kommer,
enligt vad jag inhämtat, att uppmärksamma dessa problem i sitt fortsatta
arbete.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:181 56

Som jag förut framhållit vUl jag i detta sammanhang
föreslå sädana begränsningar i avdragsrätten för periodiskt understöd att
missbruk hindras. En mera allmän översyn av avdragsrätten ankommer på 1972 års skatteulredning
och de andra utredningar vars uppdrag berörs av denna fråga. De förslag jag nu
lägger fram innebär enligt min mening tillräckliga garantier mot missbruk. Jag
tar därför nu upp frågan om egendomslivräntorna bara såvitt gäller periodiska
utbetalningar på grund av föreskrifter i gåvobrev. För att hindra ett
kringgående av den föreslagna begränsningen av avdragsrätten lUl 5 000 kr. bör
fullt avdrag inte medges för sådana utbetalningar. Jag föreslår därför att
reglerna för frivilliga understöd skall gälla även för utbetalningar i sådana
gåvofall. En bestämmelse härom bör tas in i punkt 5 av anvisningarna tUl 46 §
KL,

I detta sammanhang vUl jag också förorda en mindre ändring
i arvsskatleförordningen. Gåvoskatt las f, n, inte utan vidare ut för värdet av
periodiska understöd m, m, (39 § b AGF). Reglerna bör ändras så att en
gåvobeskattning blir möjUg i den mån gåvotagaren inte skall inkomstbeskattas
för de periodiskt utgående beloppen. Ett frivilligt understöd som överstiger
beloppsgränsen 5 000 kr. bör således träffas av gåvoskatt såvitt avser överskjutande
del.

Jag viU emeUertid understryka att reglerna om gåvoskatt
självfallet förutsätter att en gåva är för handen. Periodiska utbetalningar för
fullgörande t, ex, av den underhållsskyldighet som finns föreskriven i giftermålsbalken
och föräldrabalken utgör inte gåva. Det förhåUandet att mottagaren i dessa fall
inte alltid skall inkomstbeskattas medför så}edes inte att gåvoskatt skall tas
ut. Det bör vidare påpekas att 39 § b) endast rör utbetalningar direkt från
givare till mottagare. Ger någon bort en periodiskt utgående förmån, som han är
berättigad tUl, åt tredje man uttas full gåvoskatt. Det bör även påpekas att en
gåva i arvskatleförord-ningens mening knappast föreligger i de faU där
understödet utgår i den formen att mottagaren får kost och logi i givarens
hushåll.

Slutligen förordar jag att en ändring sker i 105 § TF i
enlighet med utredningens förslag. Förslaget syftar tUl att på ett smidigare
sätt kunna rätta taxering i vissa fall. Lika med utredningen anser jag att det
nära sambandet meUan givarens avdragsrätt och mottagarens skatteplikt motiverar
ökade möjligheter för skattedomslol all vid ändring av endera parlens taxering
göra motsvarande ändring även av den andres taxering. Ändring skall dock i
överensstämmelse med rättspraxis inte få ske senare än fem år efter
taxeringsårets utgång.

Erforderliga övergångsbestämmelser avser jag att
kommentera i specialmotiveringen till de förfaltningsförslag som upprättats
inom finansdepartementet pä grundval av mina förslag.

Specialmotivering

1. Kommunalskattelagen (1928:370)

19 § med anvisningar

Ändringarna är av redaktionell natur. Bestämmelserna i 19
§ har ändrats så att det klart framgår att mottagaren inte skall inkomstbeskattas
för periodiskt understöd i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 57

av anvisningarna till 46 § inte är berättigad till avdrag.
Undantaget från skattepUkt skaU då i överensstämmelse med redan gällande rätt
inte tUlämpas om givaren saknar avdragsrätt enbart på grund av att han är
bosatt utomlands eUer att understödet beaktats vid beräkning av sjömansskatt.

Det bör anmärkas att sådana utbetalningar som t. ex. fasta
understöd till författare självfallet bör inkomstbeskattas även i
fortsättningen. Sådana utbetalningar, liksom för övrigt belopp som utbetalats lill
missionärer m, fl., kan jämföras med lön eller arvode. Inkomstskatteplikten
för sådana utbetalningar inskränks inte av 19 §,

20 §

Lagmmmet behandlar avdrag vid beräkningen av inkomst från
särskild förvärvskälla. Även här har vissa redaktionella ändringar skett.
Avdrag för periodiskt understöd kan medges vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Förbudet mot avdrag för
understöd, som "icke utgör skadestånd eller är av den art, varom i 22, 25 eUer
29 § omförmäles", om det utgått "tiU annans undervisning eller
uppfostran", saknar praktisk betydelse vid beräkning av inkomst i nyss
nämnda förvärvskällor. Reglerna härom har utgått ur 20 §,

Beträffande ändringen rörande studiemedelsavgifter
hänvisas tUl specialmotivering tUl 5 § förmögenhetsskatteförordningen.

31 §

Periodiskt understöd skall alltjämt i den mån det är
skattepliktigt regelmässigt beskattas som inkomst av tjänst. 1 lagtexten talas
om "periodiskt understöd eUer därmed jämförUg periodisk intäkt". Av
punkt 2 av anvisningarna till 31 § framgår dock att utbetalningar från famUjestiftelse
alltid är att anse som periodiskt understöd. Sådan utbetalning inkomstbeskattas
även om den utgått i form av engångsbelopp.

46 § med anvisningar

Reglerna om avdragsrätten har överförts tUl en ny
anvisningspunkt 5 till 46 §. I 46 § anges bl. a. att allmänt avdrag inte skall
komma i fråga för de fall där givaren är bosatt utomlands eller där understödet
får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla. I övrigt hänvisas till
den nya anvisningspunkten,

I första
stycket av punkt 5 av anvisningarna uppställs de generella begränsningarna av
avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
utbetalning. Grundläggande förutsättningar för avdragsrätt är att beloppen
utgått periodiskt och att de inte utgått tiU mottagare i givarens hushåll eller
till någon vars utbildning inte är avslutad. Härvidlag sker ingen ändring av
vad som f. n. gäller. Den ytteriigare förutsättningen att avdrag inte medges
till mottagarens uppfostran har, som jag närmare berört i den allmänna
motiveringen, uttryckts såsom en fast åldersgräns. Någon saklig ändring åsyftas
inte i detta hänseende. Liksom hittills får det ankomma på de rättstiUämpande
myndigheterna att i det enskilda fallet avgöra om utbetalningar skett under
sådana förhållanden att avdrag kan medges.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 58

1 andra stycket anges de fall där, liksom nu, avdrag vid
inkomstberäkningen för periodiskt understöd, m, m, skaU kunna medges med
faktiskt erlagt understöd. Beträffande de skilda fallen vill jag säga följande.

Underhållsbidrag tiU make eUer förutvarande make bör aUtjämt
få avdragas med hela beloppet. Såvitt gäUer dessa bidrag bör för avdragsrätt
krävas att underhållsfrågan reglerats mellan makarna. En uttrycklig föreskrift
härom har intagits i lagtexten men innebär endast ett lagfästande av vad som
redan gäUer enhgt rättspraxis. Fr, o, m, den I januari 1974 ersätts hemskillnadsinstilutet
med en s, k, betänketid. Avdrag för periodiskt understöd under betänketiden
skall kunna medges under förutsättning att makarna verkligen lever isär och att
underhållsfrågan reglerats.

Avdrag medges även för livränta eller därmed jämförligt
vederlag vid egendomsförvärv. Den oinskränkta avdragsrätten avser dock endast
belopp som utgår på grand av förvärv av egendom, 1 praktiken innebär detta att
avdrag endast torde kunna påräknas för utbetalningar till den som överlåtit
egendomen. Vidare gäller avdragsrätten endast onerösa överlåtelser.

För andra periodiska understöd m, m, än de som angetts i
andra stycket anvisningspunkten är avdragsrälten begränsad till 5 000 kr för år
och mottagare. Begränsningarna träffar främst de frivilliga understöden, men
även t. ex, utbetalningar på grund av föreskrifter i gåvobrev.

53 §

Begränsningarna av avdragsrätten för periodiska understöd
kommer även att återverka på utbetalningar på grund av förmånstagareförordnande.
Redan nu beskattas försäkringstagaren och inte förmånstagaren för utgående
belopp om inte omständigheterna är sådana att försäkringstagaren skulle vara
berättigad till avdrag såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Eftersom
flertalet av hithörande fall avser utbetalningar på grund av
tjänstepensionsförsäkringar eUer lill minderåriga barn torde begränsningarna av
avdragsrälten i praktiken inte förändra läget i någon större utsträckning. Mitt
förslag föranleder en följdändring i 4 mom. första stycket.

För överlåtelsefallen har en redogörelse lämnats i den
allmänna motiveringen.

Övergångsbestämmelser

De nya reglerna skaU träda i kraft den 1 januari 1974 och
tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock
fortfarande tillämpas för utbetalningar som utgår på grund av tidigare bindande
förpliktelse. Så kan vara fallet beträffande vissa frivilliga understöd eller
åtaganden i samband med gåva. De nya generella begränsningarna av avdragsrätten
omfattar bidrag till barn även då utbetalningarna sker pä grund av vUlkor vid
överlåtelse av egendom. Även här är det i vissa fall rimligt att äldre regler
tillämpas.

För att hindra att de nya reglerna kringgås bör emellertid
den bindande förpliktelsen ha kommit till stånd före den 9 november 1973, dvs,
innan propositionen blir offentligt tillgänglig. Självfallet har taxe-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 59

ringsmyndigheterna att noggrant pröva de fall där
förevarande del av övergångsbestämmelserna åberopas för att fastställa när den
bindande förpliktelsen faktiskt uppkommit. Såvitt gäller utbetalningar på grund
av förmånstagareförordnande måste en skUlnad göras mellan utbetalningar på
grund av återkaUeliga och oåterkalleliga förordnanden. Är förordnandet återkalleligt
kan parterna lätt anpassa sig till de nya bestämmelsema. Är däremot
förordnandet oåterkalleligt är detta inte möjUgt. Äldre regler får därför
tillämpas på utbetalningar på grund av oåterkalleligt förmånstagareförordnande.
Av skäl som jag nyss nämnt bör detta dock gälla bara då förordnandet gjorts
oåterkalleligt före den 9 november 1973.

2. Förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt

6 § 4 mom.

Här hänvisas till specialmotiveringen till 53 § KL och den
allmänna motiveringen.

3. Förordningen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

5 § med anvisningar

De vidtagna ändringarna motiveras av den nya
studiestödslagen (1973:349) som trätt i krafl den 1 juU 1973. I samband härmed
upphävdes bl.a. studiemedelsförordningen (1964:40) och förordningen (1967:882)
om studiemedelsavgifter. Hänvisningarna till de upphävda författningarna i 5 §
med anvisningar, liksom i 20 § KL, har ändrats tiU alt avse motsvarande
bestämmelser i studiestödslagen. Några sakliga ändringar har inte skett i
berörda bestämmelser genom utfärdandet av studiestödslagen.

4. Förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

39 § b)

F. n. uttas inte gåvoskatt för periodisk utbetalning som
skall inkomstbeskattas hos mottagaren. Likaså gåvobeskattas inte periodiskt
understöd. De nuvarande reglerna är delvis något oklara. Det torde dock vara
möjligt att uttaga gåvoskall för ett periodiskt understöd som utgår med så stora
belopp alt det inte gärna kan vara fråga om ett understöd till mottagaren.
Frågan har dock såvitt känt inte prövats i praxis.

För att bättre anpassa arvsskatteförordningens regler till
de föreslagna begränsningarna av avdragsrätten för periodiska understöd har
vissa smärre ändringar skett i 39 §. Gåvoskatt skall sålunda för framtiden tas
ut för periodiskt understöd i den mån mottagaren inte skall inkomstbeskattas
för understödet. Gåvobeskattningen får här liksom f. n. vika för inkomstbeskattningen.

Gåvobeskattningen kommer sedan i praktiken att ske på ettdera
av följande sätt. Utgår ett s. k. frivilligt understöd utan att någon bindande
förpliktelse föreligger, kommer en årlig gåvobeskattning att ske med
utgångspunkt från den del av understödet som inte beaktas vid
inkomstbeskattningen. Sammanläggning enligt 41 § AGF får ske enligt

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:181 60

vanUga regler. Utgår däremot understödet enligt en
bindande förpliktelse beräknas gåvoskatten på det kapitaUserade värdet av den
överskjutande delen. Det kan nämnas att anstånd med gåvoskattens erläggande
under vissa förutsättningar kan medges enligt 55 § AGF.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tiU

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
förordning om
ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3,
förordning om
ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4,
lag om ändring
i taxeringsförordningen (1956:623),

5,
förordning om
ändring i förordningen (1941:416) o'm arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll
ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:181 61

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ...... 1

Författningsförslag........................................................... ...... 2

Inledning
....................................................................... .... 16

Gällande
ordning.............................................................. .... 17

Inledning ................................................................... .... 17

Skattebestämmelser ang. periodiskt understöd m. m.. .... 17

Närmare om beskattningen av periodiska understöd ........ 20

Allmänna förutsättningar för avdragsrält................. .... 20

Understöd till make ............................................... .... 22

Understöd till mottagare bosatta utomlands ........ 23

Periodiskt vederlag vid egendomsförvärv m. m........ .... 24

Processen................................................................ .... 25

CivUrättsliga bestämmelser om underhållsplikt............ .... 26

Utredningens förslag .................................................. 28

Allmänna synpunkter ................................................. 28

Frivilliga understöd....................................................... .... 31

Legala understöd ...................................................... 34

Understöd till mottagare bosatta utomlands ........... .... 35

Livränta m. m. i samband med egendomsförvärv......... 37

Övriga frågor................................................................ 40

Remissyttrandena............................................................ 41

Allmänt ...................................................................... .... 41

Frivilliga understöd....................................................... 42

Legala understöd ...................................................... .... 46

Understöd till mottagare bosatta utomlands ............ .... 47

Övriga frågor................................................................ .... 48

Departementschefen....................................................... .... 49

AUmänna synpunkter................................................... 49

Avdragsrält för frivUliga understöd, m, m..................... .... 52

Övriga frågor................................................................ .... 54

Specialmotivering......................................................... .... 56

Hemställan
.................................................................... .... 60

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 11 dokument.

  1. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  2. Prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m. m. s. 292 om s. 35 i texten
  3. Prop. 1983/84:140 om ändrade regler för beskattningen av egendomslivräntor s. 35 om s. 56 · s. 36 om s. 56 · s. 37 · s. 42 i texten
  4. Bet. 1979/80:SkU42 Med anledning av motioner om avdragsreglerna för periodiska understöd m. m. s. 4 om s. 38 · s. 4 om s. 55 · s. 6 i texten
  5. Bet. 1975:SkU2 Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om maximigränsen för avdrag för underhåll av barn, m. m. s. 2 i texten

Visa alla 11

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 1991 s. 748 om s. 56 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Melz, Kapitalvinstbeskattningens problem, 1986 s. 334 om s. 25 · s. 338 i texten · dokumentnivå