Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

1973 · 55 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:186, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 186 1973 Prop. 1973:186

Nr 186

Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag; given den 26 oktober 1973.

Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag tUl lag om styrelserepresentation för de
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Förslaget, som utformats i nära
anslutning till 1972 års lagstiftning om sådan representation för de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar, innebär att de anställda i affärsbank,
sparbank, cenlralkassa för jordbrukskredit och försäkringsbolag med minst 50
anställda får utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter).
Ledamöterna utses av de fackliga organisationerna. Under vissa förutsättningar
skall försäkringsbolag kunna undantas från lagens tillämpning. Dispensfråga
avgörs av Kungl. Maj:t.

De
bestämmelser i banklagstiftningen som begränsar antalet ledamöter i styrelsen
och banktjänstemäns möjligheter att få plats i styrelsen i den egna banken
föreslås inte gälla i fråga om arbetstagarledamot.

Den
föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 1974 och gälla till
utgången av juni 1976.

1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 186

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186

Förslag
till

Lag
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
I bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit,

försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som under det

senast förflutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt

minst 50 arbetstagare har de anställda enligt denna lag rätt att utse två

ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje

sådan ledamot.

Med
anställda i centralkassa avses i denna lag även anställda i ansluten
jordbrukskassa.

Har arbetstagarledamot
utsetts, består rätten till styrdserepresenta-lion för de anställda, även om
antalet sysselsatta därefter underskrider det antal som anges i första stycket.

2
§ Med företag avses i denna lag
sammanslutning, vara lagen är tilllämplig.

3
§ Bolagsstämma, sparbanks
huvudmän eller centralkassas stämma kan utan ändring av företagets
bolagsordning, reglemente eller stadgar besluta att denna lag skall äga tUlämpning
på förelaget även om detta ej är sådant som avses i 1 § första stycket eller
att företagels anställda skall ha rätt att enligt denna lag utse flera än två arbetstagarledamöter
och suppleanter för dem.

4
§ Vid tiUämpning av 71 § första
stycket lagen (1955: 183) om bank rörelse och av 26 § första stycket första
punkten lagen (1956: 216) om jordbruksskasserörelsen skall hänsyn ej tagas tUl arbetstagarledamot.

5
§ Bestämmelserna i .72 § andra
stycket lagen (1955: 183) om bankrörelse, 37 § andra stycket 1 lagen (1955:
416) om sparbanker och 26 § andra stycket lagen (1956: 216) om jordbmkskasserördsen
äger ej tiU-lämpning på arbetstagarledamot.

6
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
företags styrelse motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot och suppleant
för sådan ledarhot.

7
§ Bestämmelsema i 5 § första
stycket 6 lagen (1955: 183) om bankrörelse, 6 § 6 och 22 § andra stycket lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar samt 6 § första stycket 7 och 170 § första
stycket 5 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse gäller ej arbetstagarledamot
eller suppleant för sådan ledamot.

8
§ Beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation
fattas av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till förelaget och omfattar mer än hälften av företagets
arbetstagare, eller av på sådant sätt bundna lokala fackliga organisationer som
tUlsammans har denna omfattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 3

Företagets
styrelse skall skriftligen underrättas om beslut enligt första stycket.

9 §
Arbetstagarledamöter utses av de lokala fackliga organisationer,

som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget, i den ord

ning organisationerna bestämmer.

10 §
Enas ej organisationema om annat, gäller följande ordning för

utseende av de arbetstagarledamöter som avses i 1 § första stycket.

Tillhör
mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna atbetsta-! garna samma
lokala organisation, får denna utse båda arbetstagarleda-möterna. I annat fall
får de båda lokala organisationer som har störst antal sådana arbetstagare utse
vardera en ledamot.

Vid
tillämpningen av andra stycket anses lokala organisationer som tillhör samma
centrala fackliga huvudorganisation som en organisation.

11
§ Arbetstagarledamot skall
utses bland de anställda hos företaget. I fråga om försäkringsbolag som är
koncernbolag får arbetstagarledamot dock utses bland de anställda i annat
koncernbolag inom samma koncern.

12
§ Tiden för arbetstagarledamots
uppdrag bestämmes av den som utser honom.

Förordnas
ej annat i anledning av ansökan om undantag enligt 15 §, tillträder arbetstagarledamot
sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som utsett honom, dock tidigast
tre månader efter det att företagets styrelse mottagit underrättelse enligt 8 §.

13 §
Arbetstagarledamot får ej deltaga i styrelsens behandling av

fråga som rör

1.
stridsåtgärd,

2.
förhandling med
arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal,

3.
uppsägning av kollektivavtal.

14 §
Bestämmelsema i 913 §§ om arbetstagarledamot äger mot

svarande tillämpning på suppleant.

15 §
Skulle arbetstagarrepresentation enligt 1 § medföra väsentliga

olägenheter för försäkringsaktiebolag på grund av att styrelsens sam

mansättning är beroende av förhållande mellan olika aktieägare eller

aktieägargrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan

omständighet, kan undantag medgivas från denna lag, om olägenheterna

ej kan undanröjas på annat sätt.

Första
stycket äger motsvarande tillämpning på ömsesidigt försäkringsbolag.

Undantag
skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tUlgodoser
arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om förelagels
verksamhet.

16 §
Fråga om undantag enligt 15 § prövas av Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186

17
§ I anmälan om styrelsens
sammansättning enUgt 88 § lagen (1955: 183) om bankrörelse, 37 § lagen (1951:
308) om ekonomiska förenmgar samt 90 § och 204 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkrmgsrörelse
skall anges om ledamot eller suppleant utsetts enligt denna lag.

18
§ Närmare föreskrifter för tUlämpningen
av denna lag meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974 och gäller tUl utgången av juni 1976.

Den
del av arbetarskyddsavgiften för år 1974 som skall utgöra bidrag tUl kostnader
för utbUdning som facklig huvudorganisation av arbetstagare anordnat i
anledning av lagen (1972: 829) om styrelserepresen-tation för de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar får tagas i anspråk också för motsvarande utbUdning
som anordnats i anledning av denna lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 26 oktober 1973.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om styrelse-representation för de
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag och anför.

1
Inledning

Frågan
om facklig representation i bankinstitutens och försäkringsbolagens styrelser
har under de senaste åren aktualiserats i olika sammanhang, bl. a. i
riksdagen. I fråga om styrelserepresentation för de bankanstäUda hemstäUdes i
motion till 1971 års riksdag (mot. 1971: 435) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skuUe begära förslag till sådan ändring i lagarna för affärsbanker,
sparbanker och jord-bmkskassor att utrymme kunde beredas för representation i
dessa instituts styrelser av företrädare för de anställdas fackliga
organisationer.

Riksdagen biföU motionen
(NU 1971: 28, rskr 1971: 245). Med anledning härav och med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 14 april 1972 tUlkallade jag sakkunniga för att utreda frågan
om representation för de anställda i bankinstitutens styrelser. I
utredningsdirektiven angav jag att de sakkunnigas uppdrag avsåg att se över
banklagstiftningen för att undanröja de legala hinder som kunde finnas för
styrelserepresentation för de bankanstäUda. I uppdraget låg inte att ta ställning
tUl frågan om löntagarrepresentation i bankstyrelserna borde genomföras
avtalsvägen eller genom lagstiftning. De sakkunniga antog namnet Utredningen om
bankanställdas styrelserepresentation. Utred-, ningen avlämnade i mars 1973
betänkandet (SOU 1973:18) Styrelserepresentation för bankanstäUda. Betänkandet
innehåller förslag till ändringar i lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen
(1955: 416) om

>
Betänkandet är avgivet av f. d. generaldirektören Kurt Wulff, ordförande, vice
ordföranden i Svenska bankmannaförbundet Sven Arkwall, sparbanksdirektören Åke
Janson, direktören i Svenska bankföreningen Pontus Modigh oeh ordföranden i
Svenska bankmannaförbundet Gustaf Setterberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 6

sparbanker
och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen. Förslagen torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

I
skrivelse den 26 mars 1973 till Kungl. Maj:t har Svenska bankmannaförbundet
och Försäkringstjänstemannaförbundet gemensamt hemställt om åtgärder som ger
de anställda i bank- och försäkringsföretag med minst 50 anställda lagfäst rätt
tUl styrelserepresentation.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet och skrivelsen avgetls av
bankinspektionen, postverket, slyrdserepresenlationsutredningen (STRU), Bankinstitutehs
arbetsgivareorganisation (BAO), Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och
Sveriges jordbrukskasseförbund. Gemensamt yttrande över betänkandet har
avgetts av Svenska bankmannaförbundet och Försäkringstjänstemannaförbundet.
Vidare har yttranden över enbart skrivelsen avgetts av försäkringsinspektioneii.
Statstjänstemännens riksförbund (SR) och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Under
ärendets beredning i finansdepartementet har överläggningar ägt rum med
företrädare för berörda parter på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan.

2
Gällande rätt 2.1 Bankiostituten

Regler
om sammansättningen av styrelserna inom affärsbankerna finns i 7173 §§ lagen
(1955:183) om bankrörelse (BL); (senaste lydelse av 71 § 1971: 1032 samt av 72
och 73 §§ 1970: 666).

För
bankaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst fem och högst
tjugotre ledamöter. Kungl. Maj:t har rätt alt utse högst fem ledamöter i
styrelsen (offentliga styrelseledamöter). Dessa har tUl uppgift att särskilt
verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet, övriga
styrelseledamöter, högst aderton, väljs på bolagsstämma. Enligt bestämmelser
som intagits i bolagsordningen kan dock en eller flera av dessa ledamöter
tillsättas i annan ordning (71 §).

Styrelseledamöterna
skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare. Av
styrelseledamöterna får inte flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken. Vid beräkningen av det högsta antal
styrelseledamöter som enligt denna regel får vara befattningshavare i banken
skall hänsyn inte tas till offentlig styrelseledamot (72 §).

Styrelseledamot
skall utses för tid intiU dess ordinarie bolagsstämma hållits och får inte
utses för längre tid än t. o. m. den stämma som hålls under tredje
räkenskapsåret efter valet. Den som utsett styrelseledamot kan skilja ledamoten
från uppdraget innan mandattiden gått till ända. Ledamot kan också självmant
avgå före utgången av mandattiden. Om styrelseledamot som valts på bolagsstämma
avgår i förtid gäller som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 7

huvudregel
att styrelsen ofördröjligen skall föranstalta om val av hy ledamot för
återstående mandatlid (73 §). Utan att det anges i lagen får anses gäUa att
styrelsen har att tillse att en ny ledamot blir utsedd om ledamot som inte
valts av stämman avgår.

Enligt
5 § BL skall bolagsordningen för bankaktiebolag ange bl. a. antalet
styrelseledamöter eller det högsta och lägsta antalet ledainöter samt, om
styrelsesuppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter om dessa. Om
styrelseledamot och styrelsesuppleant inte skall väljas på bolagsstämma skall
vidare anges hur de skall tillsättas. Nu angivna bestämmelser gäller inte
offentlig styrelseledamot.

I 80 § BL ges regler om
jäv för styrelseledamot vid behandlingen av vissa ärenden. Bl. a. gäller att
styrelseledamot inte får handlägga eUer delta i behandlingen av fråga som rör avtalmeUan
banken och honom eller sådan fråga om avtal mellan banken och tredje man i
vilken styrelseledamoten äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande
mot bankens.

Vidare
finns i 61 § BL (senaste lydelse 1970: 721) regler om kreditjäv för bl. a.
vissa befattningshavare och för styrelseledamöter.

För
sparbankerna gäUer enligt 36 § lagen (1955: 416) om sparbanker (SpL) att
sparbanks styrelse skall bestå av minst fem ledamöter vilka utses av sparbankens
huvudmän. För sparbank finns däremot inte någon bestämmelse i lag om högsta
antal styrelseledamöter.

Styrelseledamot
skall vara myndig svensk medborgare och,-om inte bankinspektionen på grund av
särskilda förhållanden medger annat, vara bosalt inom sparbankens
verksamhetsområde (37 § första stycket SpL).

Tjänsteman
i sparbank får inte vara styrelseledamot i sparbanken om inte reglementet
uttryckligen medger det. Sådant medgivande får dock inte avse styrelsens
ordförande. Sparbankemas normalreglemente innehåller medgivande för tjänsteman
att vara ledamot eller suppleant i styrelsen. Dessutom gäller att
styrelseledamot inte får vara styrelseledamot eller tjänsteman i annan sparbank
eller tjänsteman i annan affärsbank än Sparbankernas bank eller i hypoteksförening
eller kassa för jordbrukskredit. Av styrelseledamöterna får sammanlagt högst
en tredjedel dessutom vara styrelseledamöter i kreditinstitut som nu sagts (37
§ andra och tredje styckena SpL).

Styrelseledamot
skall utses för tid intill dess ärssammanträde med huvudmännen hållits och får
inte utses för längre tid än t. o. m. det ärssammanträde som äger rum under
fjärde räkenskapsåret efter det år då valet sker. Genom beslut av huvudmännen
kan styrelseledamot skUjas från sitt uppdrag före mandattidens slut (38 § SpL).

Enligt
1 § kungörelsen (1955: 422) om sparbanker skaU sparbanks reglemente ange bl. a.
antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt dessas mandattider. I 9
§ samma kungörelse anges att om leda-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 g

mot
avgår i förtid och suppleant inte finns det åligger styrelsen att ofördröjligen
föranstalta om val av ny ledamot för återstående mandattid. Om annat inte är
bestämt i reglementet kan med valet dock anstå till nästa ärssammanträde med
huvudmännen om styrelsen ändå är beslutför och antalet ledamöter och
suppleanter inte understiger fem.

I 40
§ SpL finns jävsbestämmelser som svarar mot vad som gäller för affärsbankerna
enligt 80 § BL. Dessutom finns i 30 § SpL (senaste lydelse 1970: 722) regler om
kreditjäv för bl. a. vissa befattningshavare och för styrelseledamöter.

I
jordbrukskasserörelsen ingår dels jordbrakets kreditkassor jordbrakskassor
och centralkassor för jordbrukskredit dels en riksorganisation, Sveriges jordbrakskasseförbund,
för central ledning av kredit-kassornas verksamhet. Varje jordbrukskassa är
ansluten till en centralkassa och varje centralkassa till förbundet. Såväl
kassorna som förbundet är organiserade som ekonomiska föreningar. Vad som
föreskrivs om sådana föreningar enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
(EFL) gäller även för jordbrakskasserörelsen, om inte annat framgår av
bestämmelse i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen (JkL).

I
fråga om sammansättningen av jordbrukskassomas och centralkassornas styrelser
gäller 21 och 22 §§ EFL med de modifikationer som anges i 16 och 26 §§ JkL.

Jordbrakskassas
styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter, dock att jordbrakskasseförbundet
efter hörande av vederbörande centralkassa kan medge jordbrakskassa att för
högst fem år utse nio ledamöter (16 § JkL). Styrelsen väljs på föreningsstämma.
I stadgarna kan dock bestämmas att styrelsen eller ledamot av denna skall
tillsättas i annan ordning (21 § EFL). I de normalstadgar som under medverkan
av bankinspektionen utarbetats för jordbrakskassoma finns inte någon sådan
bestämmelse.

Centralkassas
styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, alla valda på
föreningsstämma. Styrelseledamöterna skall utse verkställande direktör som, om
han inte redan är styrelseledamot, skall ingå i styrelsen i vilket fall
styrelsen kan komma att bestå av tio ledamöter. Styrelsen kan också förordna
ställföreträdare för verkställande direktören. Utses annan än styrelseledamot
eller suppleant skall ställföreträdaren ingå som suppleant i styrelsen.
Verkställande direktören eller annan befattningshavare i centralkassan får inte
vara ordförande i styrelsen (26 § första stycket JkL).

Av
centralkassas styrelseledamöter får högst en, eller om antalet ledamöter
överstiger fem, högst två vara befattningshavare i jordbrakskassa som är
ansluten tiU centralkassan (26 § andra stycket JkL).

Enligt
22 § EFL skall styrelseledamot vara myndig och, om inte annat medgetts i särskUd
ordning, här i riket bosatt svensk medborgare. I samma lagrum anges vidare att
styrelseledamot skall vara medlem

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 9

i
föreningen, laga ställföreträdare för medlem eller också ledamot av styrelse
för eller delägare i juridisk person som är medlem i föreningen. Om det för
visst eller vissa särskilt angivna fall medges i föreningens stadgar kan dock
också annan än medlem vara styrelseledamot. Normalstadgama för jordbrukskassoma
resp. centralkassorna innehåller inte något undantag från huvudregeln att
styrelseledamot skall vara medlem. I sammanhanget kan erinras om att till
medlemmar i centralkassa kän i princip antas endast juridiska personer,
nämligen anslutna jordbrukskassor och s. k. jordbraksorganisationer (22 § JkL).
En av centralkassoma har dock med tillämpning av 23 § JkL fått tillstånd
att själv driva den verksamhet som annars ankommer på jordbrakskassa. I denna
centralkassa kan således även fysiska personer vara medlemmar.

Mandattiden
för styrelseledamot i jordbrukskassa och centralkassa är högst tre år. Reglerna
i 21 § EFL härom och om ledamots avgång i förtid svarar mot vad som gäller för
affärsbankerna enligt 73 § BL.

I 27
§ EFL ges vissa regler om jäv för styrelseledamot. Reglema ansluter till vad
som gäller för affärsbankerna och sparbankerna. Dessutom gäller enligt 38 § JkL
vissa bestämmelser om kreditjäv för bl. a. styrelseledamot och anstäUd i
kreditkassa.

2.2
Försäkringsbolagen

Försäkringsbolagens
verksamhet regleras i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse (FL).

Försäkringsaktiebolags
styrelse skall bestå av minst tre ledamöter. Av styrelseledamöterna i bolag,
som inte uteslutande driver ålerförsäk-ring, skall minst en utses med uppgift
alt särskUt vaka över att försäkringstagarnas intresse vederbörligen beaktas (försäkringstagarrepresen-tant).
Sådan styrelseledamot får inte vara aktieägare eller befattningshavare i
bolaget. Styrelsen väljs på bolagsstämma med det undantaget alt försäkringstagarrepresenlant
enligt bestämmelse i bolagsordningen skall utses av försäkringstagarna eller av
intressegrupp som har anknytning tUl dem eller genom förordnande av Kungl. Maj:t
eller offentlig myndighet. Även annan styrelseledamot får enligt bestämmelse i
bolagsordningen utses i annan ordning än genom val på bolagsstämma (70 §
första och andra styckena FL).

Mandattiden
för styrelseledamot som utsetts på bolagsstämma är tre år. Den som utsett
ledamot kan också skilja honom från uppdraget. Dessutom finns regler om
styrelseledamots avgång före mandattidens slut (70 § tredjefemte styckena FL).

Styrelseledamot
skall vara myndig och, om han inte fått tiUstånd i särskUd ordning tUl annat,
här i riket bosall svensk medborgare (71 § FL, ändrad senast 1961: 610).

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 10

Styrelseledamot
är jävig vid behandling av vissa frågor. Reglerna motsvarar vad som gäller
enligt banklagstiftningen (79 § FL).

I
bolagsordningen för försäkringsaktiebolag skall anges bl. a. antalet
styrelseledamöter och vissa andra uppgifter om dessa (6 § första stycket 7 FL).

Ömsesidigt
försäkringsbolag kan närmast karakteriseras som en typ av ekonomiska föreningar
där delägarna består av försäkringstagarna. För sådant bolag gäller
bestämmelser om styrelseledamöter som svarar mot vad som nyss angetts gälla för
försäkringsaktiebolagen med det undantaget att regler om försäkringstagarrepresentant
saknas (170 § första stycket och 204 § 1 mom. första stycket FL).

3
1972 års lagstiftning om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar, m. m.

På
grundval av en inom industridepartementet upprättad promemoria förelade Kungl. Maj:l
år 1972 riksdagen proposition med förslag liU lag om styrelserepresentation för
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (prop. 1972: 116).
Förslaget antogs av riksdagen (NU 1972: 62, rskr 1972: 340) varefter lagen
(1972: 829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar utfärdades. Lagen, som trädde i kraft den 1 april 1973,
är av försökskaraklär med giltighet till den 1 juli 1976. Genom lagen ges de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare
rätt att utse två ledamöter i styrdsen (arbetstagarledamöter). Från lagens
tillämpningsområde undantas bl. a. bank- och försäkringsaktiebolag samt ömsesidiga
försäkringsbolag och ekonomisk förening inom jordbrukskasserörelsen. Regleringen
av de anställdas styrdserepresenlalion innebär i övrigt i huvudsak följande.

Bolagsstämma
eller föreningsstämma kan utan ändring av bolagsordningen eller föreningsstadgama
besluta att lagen skall tillämpas på bolaget eller föreningen även om antalet
anställda inte uppgår till 100. Beslut kan också fattas om att fler än två arbetstagarledamöter
skall få utses. Arbetstagarledamot har i princip samma ställning och ansvar som
andra ledamöter i styrelsen. Bestämmelser om arbetstagarledamöter behöver inte
tas in i bolagsordning resp, stadgar.

Beslut
om att arbetstagarrepresentation skall inrättas får fattas av lokal fackUg
organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företagel och
som omfattar mer än hälften av arbetstagarna inom företaget. Tillhör de
anställda olika sådana organisationer kan organisationer som tillsammans
företräder en majoritet av arbetstagarna gemensamt besluta om inrättande av arbetstagarrepresentation.
Arbetstagarledamöter utses av de lokala fackUga organisationerna. Om dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 H

därvid
inte kan enas gäller en särskild hjälpregel. Denna innebär att organisation som
omfattar mer än fyra femtedelar av de koUeklivav-talsbundna arbetstagarna får
utse båda arbetslagarledamöterna. I andra hand får de båda lokala
organisationer, som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en
ledamot.

Arbetstagarledamot
bör utses bland de anställda. Den som är arbetstagarledamot i ett företags
styrelse får inte utan särskUt tillstånd utses till sådan ledamot i annat
företags styrelse. Fråga om tUlstånd prövas av en särskild nämnd som anges i
det följande. Arbetstagarledamots mandatlid bestäms av den som utser honom.

Vissa
jävsregler gäller för arbetstagarledamot. Han får sålunda inte delta vid
styrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd, förhandlingar om
slutande av kollektivavtal och uppsägning av sådant avtal.

Bolag
eller förening kan medges undantag från lagens tillämpning om arbetstagarrepresentation
skulle medföra väsentliga olägenheter för bolaget eller föreningen. Som sådana
olägenheter anges att styrelsens sammansättning är beroende av politiska
styrkeförhållanden eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrapper
eller att bolagsordningen eller stadgar innehåller föreskrift om särskild röstpluralitet
vid fattande av styrelsens beslut. Undantag skall förenas med villkor om
åtgärder som på annat sätt tUlgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och
inflytande i fråga om företagets verksamhet. Fråga om undantag prövas av en särskUd
nämnd på åtta personer vilken utses av Kungl. Maj:t, som också förordnar en av
dem till ordförande. Övriga sju ledamöter utses efter förslag av olika
organisationer som företräder arbetsgivar- eUer arbetstagarintressen. I
prövningen av ärende deltar ordföranden och fyra andra ledamöter enligt en
närmare angiven ordning.

I
prop. 1972:116 berördes också frågan om styrelserepresentation för de anställda
i bankinstitut och försäkringsbolag. Med anledning av vissa under
lagstiftningsarbetet framförda önskemål om att lagen borde omfatta också dessa
företag förklarade departementschefen att han inte var beredd att lägga fram
förslag som tillgodosåg dessa önskemål. Departementschefen hänvisade därvid
till att det inte var lämpligt alt ta ställning tUl frågan om
styrelserepresentation för de bankanstäUda innan den pågående utredningen
därom slutfört sitt arbete. Med hänsyn till den roll som försäkringsaktiebolagen
spelar som kreditmarknads-institutioner framhöll departementschefen vidare att
en lösning av frågan om de anställdas styrelserepresentation i dessa bolag så
nära som möjligt borde ansluta sig tUl vad som kunde komma i fråga för bankinstituten.

Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes en motion (mot. 1972: 1843) vari
hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle be-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 12

gära
förslag till 1973 års riksdag om lagfäst rätt till styrelserepresentation för
de bankanstäUda. Näringsutskoltet (NU 1972: 62 s. 20) ansåg att någon särskUd
framställning i saken inte var erforderlig. Utskottet förutsatte därvid att
förslag om att även de bankanstäUda skall få rätt tUl sådan representation
skulle läggas fram utan dröjsmål, sedan de formella hindren för bankanställdas
styrelserepresentation undanröjts. Utskottets hemställan om avslag på motionen
bifölls av riksdagen.

I en
annan motion (mot. 1972: 1848) hemställdes om sådan ändring i det framlagda
lagförslaget att det kom att omfatta även försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag. Näringsutskottet avstyrkte förslaget under hänvisning till
vad departementschefen anfört i frågan. Riksdagen beslutade som nämnts i
enlighet med förslaget i propositionen.

I
motion till årets riksdag (mot. 1973: 853) tas frågan om styrelse-representation
för anställda i försäkringsbolag ånyo upp. I motionen hemställs alt riksdagen
skyndsamt beslutar om sådan ändring i 1972 års lag om styrelserepresentation
att den blir tillämplig också pä försäkringsbolagen.

4
Utredningen 4.1 Inledning

Utredningens
uppgift har varit att genom en teknisk översyn av banklagstiftningen söka
undanröja de hinder som gällande bestämmelser lägger i vägen för
styrelserepresentation av de anställda i bank-instituten. Frågan om sådan
representation skall finnas eller omfattningen därav har således inte ansetts
ankomma på utredningen att överväga. Behövliga lagändringar har diskuterats
inom ramen för de principer som varit grundläggande för banklagstiftningen i
berörda avseenden.

Utredningen
har beträffande jordbrukskasserörelsen inriktat sitt arbete på centralkassdedet
därvid centralkassa med anslutna jordbrukskassor betraktas som en enhet.
Enligt utredningen har det inte funnits behov av särskUda överväganden i fråga
om jordbrukskasseförbundet eller jordbrukskassorna, eftersom det här finns
legala möjligheter att genom bestämmelser i stadgarna lösa frågan om
styrelserepresentation för de anställda.

En
väsentlig utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att styrelseledamot som
företräder de bankanstäUda skall ha samma ställning och ansvar som annan
ledamot.

Utredningen
har inte ansett sig böra ta upp frågan om styrelserepresentation för de anställda
såvitt angår postbanken. Utredningen förklarar sig nämligen ha svårt att från
sina utgångspunkter finna några

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 13

direkta
beröringspunkter mellan banklagstiftningen på förevarande område och den
särskilda verksinstruktion som gäller för postverket, i vUket postbanken ingår
som en särskild enhet med egen styrelse och administration men med postverkets
styrelse som övergripande instans i vissa frågor. I sammanhanget nämns att inom
postverket pågår olika utredningar om fördjupad företagsdemokrati som också
berör postbanken. Utredningen erinrar också om det under våren 1973 avgivna
utredningsförslaget att postbanken och Sveriges Kreditbank skall gå samman i
ett nytt bankaktiebolag (PK-banken).

Som
framgått av redovisningen av gällande bestämmelser skall affärsbanks
bolagsordning, sparbanks reglemente och centralkassas stadgar ange bl. a.
antalet styrelseledamöter och suppleanter samt tiden för ledamots uppdrag. Vad
avser bolagsordning och stadgar gäller vidare och föreslås av utredningen
gälla även för sparbanks reglemente att där skall anges också ordningen för
hur ledamot och suppleant skall utses i det fall det inte skall ske genom val
på stämma. Utredningen anser att de bankanställdas styrelserepresentation inte
kan ställas helt utanför reglering i bolagsordningar och motsvarande urkunder.
Som skäl för denna uppfattning framhåller utredningen bl. a. att möjligheten
för de bankanstäUda att utse styrelseledamöter förutsätts inte vara i och för
sig lagfäst utan avses kunna grundas på lagbestämmelse, att ledamot får utses i
annan ordning än genom val på stämma, såvida detta medges i bolagsordning eller
motsvarande urkund.

4.2
Bankanställdas inverkan på antalet styrelseledamöter

Utredningen
framhåller i fråga om affärsbanks styrelse att i 1970 års proposition om
offentlig styrdserepresentation angavs att för behovet av styrelseledamöter
som utsetts inom bankema antalet aderton alltjämt fick anses fullt
tillräckligt (prop. 1970: 141, s. 14 f). Marginalen mellan aderton och tjugotre
ledamöter är i överensstämmelse därmed avsedd för offentliga ledamöter. Att den
offentliga styrelserepresentationen lades utanför det sedan år 1968 gällande maximiantalet
oni aderton ledamöter berodde på att detta bestämts med hänsyn till bankernas
behov att efter egen bedömning tillsätta ledamöter för att få en med hänsyn
till institutens karaktär avvägd representation från olika verksamhetsfält. Mot
denna bakgrand finns enligt utredningen fog för uppfattningen att i de aderton
ledamöterna inte heller skall inräknas de anställdas representanter.

Inom
det helt övervägande antalet affärsbanker finns f. n. möjlighet att inrymma personaUedamöler
inom ramen för maximiantalet aderton ledamöter. För sparbankerna saknas
begränsning av antalet ledamöter. I praxis iakttas dock i princip samma
begränsning som gäller för affärsbankerna. I centralkassoma finns endast
begränsat utrymme för

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 14

ytterligare
ledamöter inom ramen för det gällande maximiantalet ledamöter.

Med
hänsyn till att utredningens uppdrag inte omfattat frågan om lagfäst rätt för
de bankanstäUda att utse styrelseledamöter anser utredningen det ligga utanför
uppdraget att föreslå en höjning av gällande maximiantal ledamöter därvid
ökningen måste uttryckligen anges avse representation för de anställda.

Utredningen
diskuterar två alternativ för att undanröja de hinder för personalrepresentation
som maximireglerna i BL och JkL kan utgöra. Det ena alternativet är att införa
möjlighet till dispens från den gällande begränsningen. I fråga om
affärsbankerna talar för en sådan lösning det förhållandet att de flesta
bankerna f. n. har utrynime för arbetstagarledamot utan minskad möjlighet alt
utse behövligt antal stämmovalda ledamöter. Med hänsyn till att förhandlingar
bör kunna föras mellan personalorganisationer och banker i styrdserepresentations-frågan
oberoende av ett dispensförfarande kan dock utredningen inte förorda en sådan
lösning. Vad gäller centralkassorna måste en dispensregel kombineras med en
ökning av det lagstadgade maximiantalet ledamöter utan att garanti finns för
alt föreningsstämman inte tar det ökade utrymmet i anspråk för andra än
personalledamöter.

Med
hänsyn till de komplikationer som är förenade med dispens-alternativet förordar
utredningen i stället en lösning som innebär att det lagstadgade maximiantalet
inte skall omfatta arbetstagarledamöter. En nackdel med denna lösning är att
den kan motverka en från effektivitetssynpunkter motiverad begränsning av
antalet styrelseledamöter. Utredningen framhåller härtUl att det ligger i varje
instituts intresse att avväga antalet ledamöter nied hänsyn till institutets
storlek och karaktär. Det finns vidare möjlighet för Kungl. Maj:t och
bankinspektionen att vid fastställelse av bolagsordningar och stadgar följa
utvecklingen i förevarande hänseende. Dessutom ligger en legal begränsning av
styrelsemas storlek i de i nästa avsnitt behandlade reglema om alt antalet
befattningshavare skall stå i viss proportion tUl hela antalet
styrelseledamöter.

En
av ledamötema i utredningen, herr Wulff, förordar i avgiven reservation att arbetstagarledamötema
i affärsbanks styrelse skall räknas in i det antal om aderton styrelseledamöter
som enligt BL högst får finnas. Kungl. Maj:t bör dock ges rätt att tillåta bank
att ha fler än detta antal ledamöter. Dispensregeln avses bli använd främst vid
fusionstillfällen. Reservanten anser att majoritetsförslaget medför en vidgning
av högsta antalet styrelseledamöter som inte är förenligt med kravet på
effektivitet i en bankstyrelses arbete. Enligt reservantens menmg är redan det
gällande maximiantalet för högt. Den omständigheten att en ny grapp intresseriter
gör anspråk på att bli representerade i styrelserna utgör enligt reservanten
inte anledning att åsidosätta effektivi-tetssynpunktema. Det är tvärtom av vikt
att arbetstagarledamöternas in-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 15

flytande
på ledningen blir reellt och inte tunnas ut genom att styrelserna blir
oformligt stora med följd att beslutsfunktionema i praktiken förs över till
underställda instanser. Reservanten anser att det sagda har giltighet också för
sparbankernas och centralkassornas styrelser. I konsekvens härmed föreslår
reservanten att för sparbankerna införs samma legala begränsning av antalet
styrelseledamöter som gäller för affärsbankerna. Beträffande centralkassorna
föreslås en höjning av gällande maximiantal till femton ledamöter för att ge tUlräckligt
utrymme för arbetstagarledamöter.

4.3
Antalet befattningshavare i bankinstituts styrelse

Utredningen
konstaterar i fråga om affärsbankema att den nuvarande regeln i 72 § BL att
inte flera än en för varje påbörjat femtal styrelseledamöter exkl. offentiiga
ledamöter får vara befattningshavare i banken i och för sig inte hindrar att
styrelserna tillförs ytterligare befattningshavare. I endast tre bankstyrelser
finns nämligen f. n. en befattningshavare utöver verkställande direktören.
Utredningen anser dock att marginalerna är alltför små. En behövlig ökning av mar-ginalema
kan nås om dels nuvarande proportionsregel ändras till "en på fyra",
dels de offentliga ledamöterna inräknas i basen för beräkningen av högsta
antal befattningshavare. I samtliga bankstyrelser utom två skulle det då med
utgångspunkt i bankstyrelsemas faktiska antal ledamöter f. n. bli utrymme för
fyra befattningshavare. I de två största bankema skulle ytterligare några
befattningshavare kunna få plats i styrdsema. Vid beräkningama har utredningen
förutsatt att nuvarande faktiska antal styrelseledamöter skall kunna ökas med
tillträdande personalrepresentanter och att vissa bolagsordningars föreskrifter
om högsta antal ledamöter får ändras.

Utredningen
föreslår att 72 § BL ändras i enlighet med det anförda.

I
följd av det principiella förbudet mot styrelserepresentation för de anställda
i sparbankerna saknar SpL regler om i vUken utsträckning befattningshavare får
ingå i styrelsen. Trots att normalreglementet medger sådan representation,
saknas den helt i en del sparbanker. I fyra av de tjugo största sparbankerna
ingår inte någon befattningshavare i styrelsen och i tolv av dem är utöver
verkställande direktören inte någon befattningshavare styrelseledamot. I något
fall förekommer övergångsvis efter genomförd fusion att flera
befattningshavare utöver verkställande direktören utsetts till ledamöter.

Om
banklagstiftningen skall presumera möjlighet för befattnings-havare/arbetstagarledamöter
att ingå i styrelsen bör enligt utredningens uppfattning SpL vad gäller
möjligheterna för befattningshavare att vara styrelseledamot koordineras med BL
och JkL. SpL bör aUtså inte uppställa förbud i princip mot representation i
sparbanks styrelse av be-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 16

fattningshavare
i sparbanken. I konsekvens härmed finns anledning att i SpL samtidigt begränsa
befattningshavares möjligheter till ledamotskap. Utredningen anser alt man i
nämnda avseende kan anlägga samma principiella synpunkter på sparbankerna som
på affärsbankerna.

Om
en regel införs att av sparbanksstyrelses ledamöter högst en för varje påbörjat
fyrtal får vara befattningshavare i banken, synes det i styrelserna för omkring
180 av landets 233 sparbanker bli möjligt att bereda plats för minst tre
ledamöter som är befattningshavare. De återstående sparbankerna är små enheter
med styrelser på endast femsex ledamöter och ett relativt litet antal
anställda. Även om man föratsätter alt befattningshavare tillförs styrelsen
genom samtidig utökning av antalet styrelseledamöter, torde med samma regel
utrymmet för befattningshavare här vara begränsat till två.

Eftersom
det inte i princip torde vara behövligt att annan befattningshavare i
sparbanken än dess verkställande chef utses av huvudmännen till orduiarie
styrelseledamot, anser utredningen det från sina utgångspunkter möjligt för
sparbankerna att tillämpa samma regel som bankerna. Utredningen föreslår därför
att en sådan regel införs i SpL.

När
det gäller representation för de anställda i centralkassas styrelse utgår
utredningen från att personalledamot utses av och företräds av personalen inom
centralkassans hela område, dvs. inom centralkassan jämte anslutna jordbrakskassor.
Enligt utredningen bör i princip gälla samma regler för centralkassor som för
affärsbanker och sparbanker. För att få en behövlig marginal för
personalrepresentanter föreslår utredningen att den nuvarande regeln om att
högst en, eller om antalet ledamöter överstiger fem, högst två får vara
befattningshavare i ansluten jordbrukskassa, ersätts med en regel om alt högst
en för varje påbörjat tretal styrelseledamöter får vara befattningshavare i
centralkassan eller i ansluten jordbrukskassa.

Med
anledning av huvudregeln i 22 § EFL om alt styrelseledamot skall vara medlem i
föreningen eller laga ställföreträdare för juridisk person, som är medlem i
föreningen, har utredningen övervägt att i JkL införa en regel om att 22 § EFL
inte är tillämplig på befattningshavare som är styrelseledamot i centralkassa.
Ett sådant tUlägg föreslås dock inte därvid utredningen hänvisar tUl att
centralkassa med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 22 § EFL i sina stadgar
kan ta in föreskrift om att annan än medlem i centralkassan får vara ledamot av
kassans styrelse.

Utredningen
framhåller att de föreslagna reglerna inte ger utrymme för ett bestämt antal
ledamöter. Utrymmet varierar sålunda med styrelsernas storlek och antalet
andra befattningshavare än de som utsetts av de anställda. I samtiiga
affärsbanker och cenlralkassor saml i det övervägande antalet sparbanker torde
dock finnas marginaler för minst två arbetstagarledamöter. I de minsta sparbanksslyrdserna
är det dock f. n.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 17

inte möjligt att få plats för två arbetstagarledamöter vid
sidan av sparbankens chefsljänsteman.

Genom den föreslagna lösningen avvisar utredningen den i
motionen 1971:435 framförda tanken alt de bankanställdas styrelserepresentation
borde ställas utanför begränsningsregler i fråga om befattningshavares
tillträde lill styrelsen. Utredningen håller dock med om att en lösning enligt
motionen kan vara en smidig lösning.

Motivet
alt styrelsens kontrollfunktion kan åsidosättas, om för inånga
befattningshavare ingår i styrelsen, framträder enligt utredningen inte lika
starkt i fråga om befattningshavare som företräder de anställda och som utses
av den fackliga organisationen. Dessa ledamöter kan inte förutsättas komma ur
den krets av personer med inflytande och ansvar mot vUken styrelsens
kontrollerande funktion i första hand är riktad. Organisationen i ett
bankinstitut är emellertid så uppbyggd, att beslut och dispositioner på
direktionsnivå eller motsvarande ofta bygger på handläggning och beredning på
lägre nivåer, dit ett visst ansvar kan ledas tillbaka. Vidare åvUar ansvaret
för den interna kontrollen hos instituten inte sällan personer i den bredare
gruppen av befattningshavare. Man kan däiför enligt utredningen inte göra
strikt åtskillnad mellan å ena sidan befattningshavare som utses till
styrelseledamot av de anställda och å andra sidan befattningshavare, som av
stämman utses till styrelseledamot.

Utredningen
framhåller att, om det på längre sikt skulle visa sig att banklagstiftningen
inte ger behövligt utrymme för styrdserepresentation för de anställda, frågan
om viss revidering av banklagstiftningen åter får tas upp.

Två
ledamöter i utredningen, herrar Arkwall och Setterberg, har en annan mening än
utredningsmajoriteten. I ett särskUt yttrande anför de att begränsningar i fräga
om styrelsernas storlek inte får leda till att de anställdas möjlighet till styrdserepresentation
blir beroende av styrelsemas faktiska storlek och antalet befattningshavare,
som ingår i styrelsen ulan att vara utsedda av de anställda. Enligt dessa
ledamöters uppfattning skall lagstiftningen utformas så att den ger utrymme för
minst samma representation för de bankanstäUda som 1972 års lag om styrdserepresentation
innebär. De bankanställdas styrdserepresentation bör därför inte omfattas av
några proportionaUlelsregler.

4.4 Övriga frågor

I konsekvens med vad utredningen i det föregående
föreslagit bör enligt utredningen i SpL och JkL införas bestämmelser om att
styrelseledamot kan utses av annan än sparbanks huvudmän resp. centralkassas
stämma, om föreskrift härom tagits in i reglemente eUer stadgar.

Utredningen föreslår också vissa ändringar i banklagarna
som innebär

2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 186

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 18

att
mandattiden för arbetstagarledamot skall bestämmas av den som utsett honom.

Efter
mönster av vad som gäller enligt 12 § lagen (1972: 829) om styrdserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår utredningen
vidare, att i banklagarna införs en jävsbestämmelse, som innebär att arbetstagarledamot
inte skall få delta i behandlingen av fråga som rör slridsåtgärd, förhandling
med arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal eller uppsägning av
sådant avtal.

5
Bankmanna- och försäkringstjänsteroannaförbimdens skrivelse

I
sin skrivelse till Kungl. Maj:l erinrar förbunden om att banker och försäkringsbolag
undantogs från 1972 års lagstiftning om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar under hänvisning tiU att
utredningen om styrelserepresentation för de bank-anställda först borde
slutföra sitt arbete.

Förbunden
anser att det är utomordentligt angeläget att frågan om de anstäUdas styrdserepresentation
nu löses ulan dröjsmål. I skrivelsen framhålls att det i den diskussion som
pågått de senaste åren har varit en öppen fråga om en definitiv lösning av de
anställdas styrdserepresentation skulle ske genom överenskommelser mellan
parternas organisationer eller genom lagstiftning. Många banker och
försäkringsföretag har visat intresse för att medverka tUl en lösning av
frågan. Alla berörda företag har emellertid inte ansett sig kunna biträda en
lösning genom överenskommelser. På grund därav och med hänvisning till den genomförda
lagstiftningen för aktiebolag och ekonomiska föreningar finner förbunden det
vara mest lämpUgt och följdriktigt, att de anställdas styrdserepresentation
regleras genom lagstiftning också vad avser banker och försäkringsföretag.

Förbunden
ser inte några särskilda problem beträffande de anställdas medverkan i
styrelsearbetet inom banker och försäkringsförelag. Enligt förbunden är dessa
företags verksamhet tvärtom väl lämpad att utformas under medverkan från de
anställda.

Förbunden
anser att en lagfäst rätt för de anställda att utse styrelseledamöter bör avse
bank- och försäkringsföretag med minst 50 anställda. Enligt förbunden skulle
med den lägre gränsen kunna vinnas värdefulla erfarenheter i fråga om de anstäUdas
styrelserepresentation i mindre företag, särskilt sparbanker och
länsförsäkringsbolag, vilka arbetar under delvis andra förutsättningar än de
stora förelagen inom bank- och försäkringsområdet.

Med
hänvisning till det sagda hemställer förbunden att de anstäUdas rätt lill styrdserepresentation
i bank- och försäkringsföretag med minst 50 anstäUda snarast blir lagfäst.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 19

6
Remissyttrandena

6.1
Yttranden över utredningens betänkande

Utredningens
förslag tiU ändringar i banklagstiftningen har vid remissbehandlingen mött
invändningar endast på några punkter.

Bankföreningen, BAO och
jordbrukskasseförbundet godtar förslagen utan närmare kommentarer.

Bankinspektionen
framhåller att en central fråga är om arbetstagarledamot skall beaktas eller
ej vid tUlämpningen av BL:s och JkL:s bestämmelser om högsta antalet
styrelseledamöter. Om hänsyn skall tas till arbetstagarledamot, bUr utrymmet
för sådana ledamöter i princip en fråga om fördelning av mandaten, varvid
bolagsstämmas eller föreningsstämmas möjlighet att utse ledamöter måste
reduceras. I nuläget skulle dock inte de stämmovalda ledamöterna i affärsbankema
behöva minskas i mer än ett faU. I centralkassorna, där det högsta medgivna
antalet ledamöter är väsentligt lägre än i affärsbankema, finns däremot endast
obetydliga marginaler för ytterligare ledamöter. Utredningsmajoritetens
förslag att ställa arbetstagarledamot i likhet med vad som gäUer beträffande
offentlig ledamot utanför maximiantalet ledamöter är den enklaste lösningen.
Såsom utvecklats i reservationen kan emeUertid invändas alt styrelserna
härigenom skulle kunna bli oformligt stora. Inspektionen delar uppfattningen
att bankinslitutens styrelser inte bör tillåtas växa på ett sätl som hindrar
dem att arbeta effektivt. Frågan är hur den ena eller andra lösningen kan
länkas påverka en styrelses storlek och effektivitet. Det kan då konstaleras,
att om man räknar in arbetstagarledamot i det högsta medgivna antalet styrelseledamöter
efter en erforderlig höjning av detta antal såvitt gäller centralkassa
delta endast i undanlagsfall skulle kunna få reell betydelse. Detta gäller i
vart fall om man hypotetiskt utgår från en arbetstagarrepresentation på högst
ett par ledamöter. I dessa undantagsfall skulle troligen kunna anföras
särskilda skäl för dispens (förhållanden efter fusion, instituts speciella
organisation etc). Om man följer utredningsmajoritetens förslag och aUtså inte
beskär bolagsstämmas möjligheter alt utse ledamöter står detta dessutom i
överensstämmelse med den ståndpunkt statsmakterna intog, när de offentliga styrelseledamöterna
infördes i bankaktiebolagen. På anförda grunder ansluter inspektionen sig tiU
utredningens förslag att hänsyn inte skall las till arbetstagarledamot vid
tillämpning av bestämmelserna i BL och JkL om högsta antalet styrelseledamöter.
I enlighet härmed bör inte någon legal begränsning ske beträffande antalet
ledamöter i sparbanksslyrdserna.

Bankinspektionen
är kritisk mot förslaget all styrelserepresentationen för de anställda tekniskt
skall ordnas så, att bankinstitutens bolagsord-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 20

ningar,
reglementen och stadgar ändras i erforderlig omfattning, sedan lagstiftning
skett eller kollektivavtal träffats i frågan. Syftet med förslaget skulle
vara, alt Kungl, Maj:t och bankinspektionen på denna väg skuUe kunna motverka
uppkomsten av oformligt stora styrelser. Enligt inspektionens mening skulle
nämnda ordning vara tämligen ineffektiv. Om slyrdserepresenlalion införs genom
lagstiftning, skulle frågan i stort sett sakna betydelse. Väljs åter
kollektivavtalsvägen, får del förutsättas att de ansvariga avtalsparterna inte
överenskommer om annat än vad som är skäligt och rimligt. Ett avsevärt
administrativt merarbete skulle dessutom uppkomma, om 14 bolagsordningar, 233
sparbanksreglementen och 12 centralkassestadgar skulle behöva ändras. Inspektionen
förordar därför i princip samma laglekniska lösning som använts i fråga om de offentUga
styrelseledamöterna. Detta innebär att i banklagarna bör införas bestämmelser,
vari anges att styrelseledamot kan utses av de anställda i bankinstitut eller
av facklig organisation för dem.

Olika
meningar redovisas beträffande förslaget att reglerna om högsta antalet
befattningshavare i bankstyrdserna skall omfatta också arbetstagarledamöter.
Bankinspektionen ansluter sig till förslaget och anför att de ändringar som
utredningen föreslår synes tillgodose syftet att bereda möjlighet till arbetstagarrepresentation.
Inspektionen finner del också motiverat att sparbankerna, såvitt gäller representation
i styrelserna av befattningshavare, får samma bestämmelser som affärsbankerna.
Reglerna fyller en betydelsefull funktion också i det avseendet att de indirekt
sätter en gräns för styrelsernas storlek och därigenom undanröjer de
väsentligaste betänkligheterna mot utredningens förslag alt arbetstagarledamot
inte skall inräknas i lagstadgat högsta antal ledamöter.

SACO
har förståelse för den av några ledamöter i utredningen framförda
uppfattningen att de anstäUdas möjlighet till styrelserepresenla-lion inte bör
vara beroende av antalet sådana befattningshavare som utsetts tUl
styrelseledamöter i annan ordning. Med hänsyn lill angelägenheten av att de
redan stora bankstyrelserna inte ytterligare utökas tillstyrker SACO ändå ulredningsmajoritetens
förslag. SACO utgår därvid från att de anställda får tUlräckligt utrymme för
styrelserepresentation också inom ramen för de föreslagna reglerna.

Bankmanna-
och försäkringsijänstemannaförbunden anser att reglerna, som begränsar antalet
styrelseledamöter som är befattningshavare, inte bör avse arbetstagarledamöter.
Förbunden anför att det med utredningsmajoritetens förslag finns risk för alt
de anställda inte alltid får åsyftad representation i bankstyrelserna. De
hänsyn till styrelsernas storlek, som utredningen enligt direktiven hade att
beakta vid sammanjämkning av olika intressen, får rimligen inte leda till
några inskränkningar i fråga om de anställdas styrdserepresentation genom
deras fackliga organisationer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 21

Även sparbanksföreningen anser att arbetstagarledamöter
inte bör omfattas av någon proporlionaliletsregd. En sådan regel behöver därför
inte heller införas i SpL. Om emellertid med hänsyn tUl styrelsens
kontrollfunktion en proportionalitetsregel för befattningshavare anses böra
finnas också för sparbankerna, är del naturligt att en motsvarighet till den
nu gällande regeln i BL förs in i SpL,

Postverket är ense med utredningen att postbanken intar en
särställning när del gäller frågan om de anställdas representation i bankens
styrelse. Postverket avstår från all ge synpunkter i frågan om arbetstagarrepresentation
i väntan på dels resultatet av STRU:s utredningsarbete, dels lösningen av
frågan hur föreslagna samarbetet mellan postbanken och Sveriges kreditbank
skall ordnas. STRU framhåller alt frågan om personalrepresentation i
postverket faller inom STRU:s utredningsuppdrag och att STRU därför avser all
pröva denna fråga.

Bankinanna- och försäkringstjänstemannaförbunden lar i
sill remissyttrande upp frågan, om de anställdas styrdserepresentation skall
lösas genom kollektivavtal eller genom lagstiftning. Med hänvisning till förbundens
skrivelse i frågan lill Kungl, Maj:t anför förbunden att del är nödvändigt all
de anställdas rätt lill styrdserepresentation blir lagfäst. Enligt förbunden
finns det goda moliv att inte tillämpa någon lägsta gräns för bank- och
försäkringsföretag vad gäller sådan styrelserepresentation; Förbunden är
emellertid på sätt närmare anges i skrivelsen till Kungl, Maj:t beredda alt
godta att den lägre gränsen t, v, sätts vid 50 anställda. De kan också
acceptera att antalet arbetstagarledamöter till en början bestäms lill två. På
grundval av vunna erfarenheter bör efter några år ske en omprövning av såväl
storleksgränsen för de företag som skall omfattas av lagstiftningen som av
antalet arbetstagarledamöter. Förbunden är beredda att tillsammans med berörda
organ och myndigheter medverka lUI all sådana åtgärder vidtas all de anställdas
medverkan i styrelserna skall bli till gagn för alla direkt berörda parter och
också vara till nytta från allmän samhällssynpunkt,

6.2 Yttranden över skrivelsen

Bankmanna- och försäkringstjänslemannaförbundens förslag
att de anställdas rätt till representation i bank- och försäkringsföretags styrelser
skall lagfästas har fått ett positivt mottagande av de hörda organisationerna
på såväl arbetslagar- som arbetsgivarsidan,

SACO och SR ansluter sig till förslaget i skrivelsen.

BAO förklarar sig inte ha något att erinra mot alt de bankanställdas
rätt lill styrdserepresentation lagfästs under föratsättning att lagen utformas
efter i princip samma linjer som 1972 års lag om styrelserepresentation för de
anställda i vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagen bör sålunda ges
en begränsad giltighetstid, förslagsvis lill den

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 186

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 22

1 juli 1976, och bör omfatta enbart banker med minst 100
arbetstagare. Bankföreningen har inte någon erinran mot förslaget att de
anställdas rätt lill styrelserepresentation i bank- och försäkringsföretag med
minst 50 anställda blir lagfäst. Lagregleringen förutsätts i huvudsak ske efter
förebUd i 1972 års lag med de modifikationer som påkallas av bankers och
försäkringsföretags särskilda förhållanden.

Även sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet är
positiva till en lösning i överensstämmelse med 1972 års lag. Föreningen tar
inte ställning till om gränsen för lagens tillämpningsområde bör gå vid företag
med 100 eller 50 anställda. I motsats till vad som gäller enligt 1972 års lag
ser föreningen gärna att arbetstagarledamot alltid skall utses bland de
anställda i resp, företag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner inte skäl att
motsätta sig att 1972 års lag ändras så att den kommer att omfatta såväl försäkringsaktiebolag
som ömsesidiga försäkringsbolag. Det finns enligt förbundet inga skäl för att
på försäkringsbolagen tillämpa en annan gräns i fråga om företagens storlek än
den som gäUer enligt nämnda lag. Förbundet påpekar att bestämmelsen om
möjlighet till undantag från lagen bör gälla också i fråga om
försäkringsbolagen. Det finns nämligen både försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag med styrelser som återspeglar olika
intressegruppers engagemang i företagel och verksamheten. Detta gäller
beträffande företag av typ Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), där
verksamheten grundas på överenskommelser som träffals på arbetsmarknaden. För
sådana företag kan det bli aktuellt att begära undanlag från lagen och lösa
frågan om de anställdas insyn och information på annat sätt.

Bankinspektionen förklarar sig inte ha tUlräckligt
underlag för att kunna pröva förbundens hemställan i skrivelsen och anser sig
därför inte nu kunna la ställning till frågan om det finns behov av
lagstiftning eller om styrdserepresentation för de anställda kan nås genom
överenskommelser mellan parterna. Inspektionen påpekar att de ändringar som
föreslagits av utredningen om styrdserepresenlalion för de bankanstäUda ger
legala möjligheter lill sådan representation. Enligt inspektionen är bankinstilulen
med hänsyn till sina funktioner i samhället inte jämförbara med den företagslyp
som omfattas av 1972 års lag. Därför bör särskilda överväganden ske, om frågan
om de bankanställdas styrdserepresentation skall lösas lagstiftningsvägen.

Försäkringsinspektionen framhåller att
försäkringsrörelselagen inte lägger hinder i vägen för en lösning av styrelserepresentationsfrågan
på friviUighetens väg. Nämnda lag hindrar inte heller att 1972 års lag om
styrelserepresentation för anställda görs tillämplig också på försäkringsbolag.
Enligt inspektionen saknas skäl att för försäkringsbolagen till-lämpa annan
gränsdragning i fråga om antalet anställda än som f, n, anges i lagen. Flera
redaktionella ändringar måste dock göras i denna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:186 23

7
Departementschefen

Under
de senaste åren har kraven på en ökad demokratisering inom arbetslivet vuxit
sig allt starkare. Ett viktigt inslag i strävandena efter en vidgad
företagsdemokrati har varit kravet att ge lönlagarna insyn och inflytande i
frågor som har stor betydelse för de anställda som kollektiv. Det kan gälla t,
ex, frågor som rör ett förelags utvecklingsplaner eller utformningen av
personalpolitiken. Ett reellt medinflytande för de anställda i sådana frågor
förutsätter att de anställda blir representerade i företagets ledande organ,
dvs, i styrelsen.

Frågan
om styrelserepresentation för de anställda har främst varit aktuell i fråga om
aktiebolag i allmänhet men också i fråga om andra associalionsrättsliga bUdningar,
t, ex, bankinstitut och försäkringsbolag. Sedan det visat sig inte möjligt att
förhandlingsvägen lösa frågan om de anställdas styrdserepresentation i
aktiebolagens styrelser löstes frågan år 1972 genom lagstiftning (prop. 1972:
116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340). Lagstiftningen gäller för aktiebolag och
ekonomiska föreningar och är av försökskaraktär. Lagen (1972: 829) om styrdserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar innebär att de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare får
utse två ledamöter i företagels styrelse. Ledamöterna utses av de fackliga
organisationerna, I vissa fall kan företag undantas från tillämpning av lagen,
I så fall måste emellertid företaget på annat sätt tillgodose de anställdas
intresse av insyn och inflytande i företaget, Lagen trädde i kraft den 1 april
1973 och gäller till den 1 juli 1976,

Lagen
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar omfattar inte bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag och inte
heller ekonomiska föreningar inom jordbrukskasserörelsen jordbrukskassor och
centralkassor för jordbrukskredit och ömsesidiga försäkringsbolag,

I
juni 1972 tillkallade jag med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande sakkunniga för
att göra en översyn av banklagstiftningen i avsikt att undanröja vissa
lagtekniska hinder som kunde finnas när det gäller frågan om
styrelserepresentation för de bankanstäUda, Innan resultatet av utredningens
arbete förelåg, befanns det inte lämpligt att lägga fram förslag i denna fråga.
Med hänsyn till försäkringsbolagens roll som kredilmarknadsinstitutioner ansågs
det vidare lämpligt att lösa frågan om arbetstagarrepresentation i dessa
bolags styrelser i nära anslutning till lösningen av frågan för de bankanstäUda
(prop, 1972: 116 s, 123).

Vid
behandlingen i riksdagen av 1972 års proposition om styrelserepresentation för
de anstäUda väcktes en motion (mot. 1972: 1843) vari hemställdes att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skulle begära förslag lill 1973 års riksdag om lagfäst rätt
till styrdserepresentation också för

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 24

de anställda i bankinstilut. Näringsutskottet hemställde
om avslag på motionsförslagen därvid utskottet förutsatte alt förslag om alt de
bank-anställda skall få sådan representation skulle läggas fram, sedan utredningen
om styrdserepresentation för de bankanstäUda slutfört sitt uppdrag (NU 1972:
62 s, 20), I en annan motion (mot, 1972: 1848) hemställdes att
försäkringsbolagen skulle omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet
hemställde om avslag på förslaget med hänvisning till vad som anförts i
propositionen i denna fråga (NU 1972: 62 s, 21), Riksdagen biföll utskottets
hemställan med anledning av de båda motionerna, I en motion tUl årets riksdag
(mot, 1973: 853) har väckts förslag om ändring i 1972 års lag så att denna
kommer alt omfatta även försäkringsbolagen. Motionen har ännu inte varit
föremål för utskottsbehandling.

Utredningen om bankanställdas styrdserepresenlalion hade,
som nämnts, till uppdrag att se över banklagstiftningen för att undanröja de
hinder som gällande bestämmelser lade för arbetstagarrepresentation i
bankstyrelserna. De bestämmelser som avsågs var främst de regler som begränsar
dels bankstyrelsernas storlek, dels banktjänstemans möjligheter att få plats i
styrelsen i den egna banken. Jag framhöll i direktiven tUl utredningen att det
borde ske en rimlig sammanjämkning mellan å ena sidan intresset av all bankstyrdserna
inte får bli för stora och innehålla för många anställda i den egna banken och å
andra sidan det berättigade intresset från de bankanstäUda att utan hinder i
lag kunna bli representerade i bankinstitutens styrelser. 1 utredningsuppdraget
låg inte att ta ställning till frågan om löntagarrepresentation bör genomföras avlalsvägen
eller genom lagstiftning.

Utredningen redovisade resultatet av sitt uppdrag i det i
mars i år framlagda betänkandet (SOU 1973: 18) Styrdserepresentation för
bank-anställda, lagleknisk översyn. Betänkandet innehåller förslag till ändringar
i banklagstiftningen i syfte att göra del praktiskt möjligt att i bankstyrelserna
få in företrädare för de bankanstäUda, En huvudpunkt i utredningsförslaget är
att gällande bestämmelser om högsta antal styrelseledamöter inte skall omfatta
ledamot som utsetts av anställda i bankinstitutel eller av facklig organisation
för dem. Vidare föreslås att de regler som begränsar möjligheterna för
befattningshavare i bankinstitut att vara styrelseledamot i den egna banken
ändras så all utrymmet för arbetstagarrepresentanter blir tiUräckligt stort.
Utöver nämnda ändringsförslag innehåller betänkandet också förslag till
jävsbestämmelser för arbetstagarrepresentanter och till vissa andra
lagändringar som har samband med frågan om de anställdas
styrelserepresentation.

Ungefär samtidigt som utredningen slutförde sht arbete
våren 1973 tog bankmanna- och försäkringstjänstemannaförbunden i en skrivelse tUl
Kungl, Maj:t upp frågan om styrelserepresentation för de anställda i bank- och
försäkringsbolag. Förbunden hemställde i skrivelsen om lagfäst rätt till styrdserepresentation
i banker och försäkringsföretag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 25

med minst 50 anställda, 1 skrivelsen framhålls att
företrädare för många banker och försäkringsförelag visat intresse för att lösa
styrelserepresentationsfrågan, Samtiiga förelag har emellertid inte ansett sig
kunna biträda en lösning via överenskommelser mellan arbetsgivarsidans och
arbetstagarsidans organisationer, I detta läge och med hänvisning till 1972 års
lagstiftning om styrdserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar anser de båda förbunden det mest lämpligt och
följdriktigt att frågan om de anställdas styrdserepresentation också
beträffande banker och försäkringsföretag regleras genom lagstiftning.

Såväl utredningens betänkande som de båda
arbetstagarorganisationernas skrivelse har remissbehandlats. Utredningens
förslag liU ändringar i banklagarna har i stort sett lämnats utan erinran
eller tillstyrkts av remissinstanserna. Bankmanna- och försäkringstjänstemanna-förbunden
samt sparbanksföreningen anser emellertid att arbetstagarledamot inte bör
omfattas av de regler som begränsar antalet befattningshavare som får vara
styrelseledamöter i den egna banken.

Arbetstagarorganisationernas skrivelse med hemställan om
lagfäst rätt till styrdserepresenlalion för de anställda har i huvudsak
mottagits positivt av dem som yttrat sig över skrivelsen. Bankinstitutens
arbetsgivareorganisation (BAO), bankföreningen, sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet
har sålunda inte haft något att erinra mot att de anställda ges laglig rätt
till styrdserepresentation. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner inga
skäl att motsätta sig lagstiftning. Allmänt förutsätts att en sådan
lagstiftning utformas efter mönster av 1972 ärs lag om styrelserepresentation i
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Bankinspektionen anser sig sakna underlag
för alt kunna ta ställning till de båda förbundens hemställan men framhåller
alt i fråga om bankinstituten behövs särskilda överväganden om lagreglering
skall ske. Försäkringsinspektionen framhåller all försäkringsrörelselagen inte
lägger några hinder i vägen för en lösning vare sig på frivillighetens väg
eller genom lagstiftning.

För att styrelserepresentationsfrågan för de bank- och
försäkrings-anställda skall lösas inom rimlig tid krävs enligt min mening att
de anställdas rätt till styrdserepresentation regleras i lag. Med hänsyn lill
att frågan om styrelserepresentation för de anställda i företag i allmänhet
nyligen lösts genom lagstiftning föreligger enligt min mening skäl att också
för de bank- och försäkringsanställda lösa motsvarande fråga på likartat sätt.
Jag förordar sålunda alt i lag ges regler om styrelse-representation för de
bank- och försäkringsanställda, 1 likhet med 1972 års lagstiftning bör det vara
fråga om en försöksverksamhet. Försökstiden bör samordnas med 1972 års lag så lUl
vida att slutpunkten blir densamma, dvs, den 1 juli 1976,

De förslag till lagändringar som utredningen om bankanställdas
styrelserepresentation lagt fram är avsedda alt kunna tillämpas oberoende

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 26

av
om styrelserepresentationsfrågan löses avtalsvägen eller genom att rätten till
styrelserepresentation slås fast i lag. Del är i och för sig möjligt att
reglera de bankanstäUdas rätt att utse styrelseledamöter genom att ta in
behövliga bestämmelser i de olika banklagarna. Styrelserepresentationsfrågan
för försäkringsbolagen får då lösas antingen i en särskild lag eller genom
ändring i 1972 års lag så att denna kom att omfatta också sådana bolag. Som
försäkringsinspektionen påpekat måste i så fall åtskUliga justeringar göras i
lagen.

Enligt
min mening bör en smidigare och enklare lagteknisk lösning väljas. Jag förordar
att frågan om styrelserepresentation för de bank-och försäkringsanställda
regleras i en särskild lag som utformas i nära anslutning till 1972 års lag om
styrelserepresentation, I lagen bör också anges vad som skall gäUa för bankinstilulen
i de för dessa speciella hänseenden som saknar motsvarighet i 1972 års lag, I
den nya lagen skall med andra ord ges en uttömmande reglering av de anställdas
rätt tUl styrelserepresentation i bank- och försäkringsföretag och således utan
kompletterande bestämmelser i banklagarna eller försäkringsrörelselagstiftningen.
För en sådan lagteknisk lösning talar också den omständigheten att det är
fråga om en försöksverksamhet som i vart fall inte till en början bör regleras
i de för bank- och försäkringsföretagen gällande huvudförfattningarna. Jag
skall i det följande behandla några av de viktigare frågorna i den reform som
nu föreslås, I övrigt hänvisar jag till specialmotiveringen till det inom
finansdepartementet upprättade lagförslaget.

De
av utredningen föreslagna lagändringarna avser bankaktiebolag, sparbanker och
centralkassor för jordbrukskredit. Även jag anser att den nya lagstiftningen
bör omfatta dessa bankinstilut. Vad angår centralkassa delar jag uppfattningen
att sådan kassa tillsammans med anslutna jordbrukskassor bör betraktas som en
enhet och att arbetstagarledamot i centralkassas styrelse således skall utses
av de anställda inom enheten.

Utredningen
har med hänsyn lill postbankens särställning avstått från alt avge förslag
beträffande detta bankinstilut. Vad gäller postbanken har situationen också
ändrats sedan utredningen lade fram sitt betänkande. Jag syftar på den i
september i år på mitt förslag avlämnade propositionen till riksdagen (prop.
1973: 145) vari föreslås att postbanken och Sveriges Kredilbank fr. o. m. den
1 juli 1974 skall sam-mangå till en statiig affärsbank kallad Post- och
Kreditbanken (PK-banken). Förslaget innebär för postbankens del att postbankens
spar-rörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen förs över till PK-banken.
I propositionen berörde jag också frågan om arbetstagarrepresentation i PK-bankens
styrelse. Jag framhöll att tre arbetstagarrepresentanter borde finnas, en som
representant för de anställda i postverket och två som representanter för
personalen i PK-banken (s. 58).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 27

Den
lagstiftning om anstäUdas styrelserepresentation som föreslås nu kommer att
omfatta också PK-banken. Det innebär att de anställda i PK-banken får rätt att
utse arbetstagarledamöter i bankens styrelse.

På
försäkringsinstitutssidan bör den nya lagen omfatta försäkringsaktiebolag och
ömsesidiga försäkringsbolag, dvs. de associationsformer som regleras i
försäkringsrörelselagen (SFS 1948: 433).

Tillämpningsområdet för
1972 års lag om styrdserepresentation för de anstäUda är begränsat till förelag
med minst 100 anställda. Begränsningen med hänsyn till företagens storlek
skedde för att det skulle vara möjligt att överblicka verksamheten och
resultaten. Den angivna gränsen om 100 anställda innebär att ca 2 000
aktiebolag av totalt ca 55 000 aktiebolag inom olika näringsgrenar omfattas av
lagen.

Bankmanna-
och försäkringsljänslemannaförbundens hemställan att storleksgränsen för bank-
och försäkringsföretag sätts vid 50 anställda har motiverats med att värdefulla
erfarenheter då kunde vinnas i fråga om mindre företag, särskilt sparbanker och
länsförsäkringsbolag, vilka arbetar under delvis andra förutsättningar än de
stora bank- och försäkringsföretagen. Organisationernas hemställan har på
arbetsgivarsidan accepterats av bankföreningen och jordbrukskasseförbundet.
Sparbanksföreningen har inte erinrat mot att gränsen sätts vid 50 anställda.
Försäkringsinspektionen, BAO och Svenska försäkringsbolags riksförbund anser
att storleksgränsen 100 anställda bör gälla också för bank-och försäkringsföretag.

Följande
statistiska uppgifter rörande antalet anställda inom bankinstituten redovisas
från bankinspektionen. Uppgifterna avser medelantalet anställda under år 1972,

Antal
Antal institut med minst Totalt antal

institut
---------------- anstäUda

50
anställda ! 00 anställda

Bankaktiebolag

14

12

Sparbanker

233

45

Centralkassor
inkl.

jordbrukskassor

12

11

11 . 19
247

21 9 073

9 1 770

Vad
gäller försäkringsbolagen föreligger från försäkringsinspeklionen uppgifter
enligt vilka antalet bolag med minst 100 anställda utgör 18, alla riksbolag.
Vid storleksgränsen 50 anstäUda tUlkommer 2 riksbolag och 2 länsbolag. Totala
antalen riksbolag samt läns- och häradsbolag är 62 resp. 98.

Av
uppgifterna framgår att gränsdragningsfrågan har störst betydelse för
sparbankerna. Enligt min uppfattning är det antal sparbanker som har mer än 100
anställda (21 av sammanlagt 233 sparbanker) för litet för att ge behövliga
erfarenheter under försöksperioden. Med hänsyn härtill och till att den av mig
föreslagna lagregleringen avser en

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 28

avgränsad företagsgrupp som till sin karaktär skiljer sig
från företag i allmänhet anser jag att storleksgränscn bör dragas vid 50 anställda.
Jag förordar således att bank- och försäkringsföretag med minst 50 anställda
skall omfattas av lagen,

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 1972 års lag
förordar jag att de anställda i bank- och försäkringsförelag som omfattas av
den föreslagna lagen skall ha rätt att utse två ledamöter i styrelsen jämte suppleanter
för dem. Bank- eller försäkringsföretag som har mindre än 50 anställda har
självfallet möjlighet alt efter överenskommelse med de fackliga organisationema
införa arbetstagarrepresentation i styrelserna enligt den ordning som anges i
den föreslagna lagen. Från företags-demokratisk synpunkt är det önskvärt att
sådana Överenskommelser kommer lill stånd. För all förenkla förfarandet för
företag som frivilligt önskar införa arbetstagarrepresentation i styrelserna
enligt bestämmelsema i den föreslagna lagen föreslår jag efter mönster från
1972 års lag att stämma eller sparbanks huvudmän skall kunna direkt besluta
att lagen skall tillämpas beträffande företaget, dvs. utan o.Tivägen över en
annars nödvändig ändring i bolagsordningen, stadgarna eller reglementet. På
samma sätt bör beslut också kunna fattas om att i ett företag som omfattas av
lagen skall finnas fler än två arbetstagarledamöter.

Del finns anledning alt här ta upp den av utredningen
behandlade frågan i vad mån utseende av arbetstagarledamöter i bankstyrelser
bör inverka på de särskilda regler i banklagstiftningen som sätter en gräns för
styrelsernas storlek. För affärsbanker och cenlralkassor gäller regler om
högsta antal styrelseledamöter. Affärsbanks styrelse får bestå av högst aderton
ledamöter exkl. offentliga ledamöter. Centralkassas styrelse får ha högst nio
eller, om verkställande direktören utses utanför den valda styrelsekretsen,
tio ledamöter. För sparbankerna finns inte någon lagfäst begränsning av antalet
styrelseledamöter, I praxis tillämpas i princip de regler som gUller för
affärsbankerna. Motivet bakom begränsningsreglerna är att styrelserna inte får
bli så stora att del blir svårt alt driva styrelsearbetet effektivt. Samtidigt
skall det finnas möjlighet för bankinstituten att tillsätta det anta!
styrelseledamöter som behövs för en väl avvägd representation från bankens
olika verksamhetsfält.

Utredningens majoritet har föreslagit att arbetstagarledamöter
i likhet med vad som gäller beträffande offentliga ledamöter i affärsbanker
inte skall omfattas av reglerna om ett högsta antal styrelseledamöter. En
ledamot i utredningen anser att med majoritetens förslag finns risk att
styrelserna blir oformligt stora. Reservanten föreslår därför att arbetstagarledamot
skaU inräknas i maximiantalet aderton för affärsbanker. Reservanten föreslår
vidare att för sparbankerna införs samma regler som för affärsbankerna och att maximiantalet
ledamöter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 29

för
centralkassorna höjs till femton, också här inkl. arbetstagarledamöter. I
särskilda fall skall dock dispens från maximireglerna kunna lämnas.

Remissinstanserna
har anslutit sig lill utredningsmajoritetens förslag. Bankinspektionen delar
uppfattningen att antalet ledamöter i styrelserna inte bör få öka fritt men
påpekar att lösningen att räkna in arbetslagar-ledamöterna i lagens maximiantal
skulle få betydelse endast undantagsvis, om man utgår från att
löntagarrepresentanterna skall vara två.

I
fråga om de affärsbanker som kommer att omfattas av den föreslagna lagen
frånsett den största banken varierar antalet styrelseledamöter från tio tUl
femton vartill i några fall kommer en eller två offentliga ledamöter. I den
största affärsbankens styrelse finns aderton stämmovalda ledamöter och fem
offentliga ledamöter. Vad gäller sparbankerna finns det f. n. endast tolv
styrelser med fler än tolv ledamöter. En sparbanksstyrelse har tjugo
ledamöter. Styrelsens storlek i detta fall liksom i flera av de andra fallen
med stora sparbanksstyrelser beror på övergångsbestämmelser som gäUer efter
fusion mellan två eller flera sparbanker. Styrelserna i centralkassorna har f.n.
meUan sju och tio ledamöter.

Även jag anser det
angeläget att bankstyrelserna inte blir för stora. Vilket antal ledamöter som
bör finnas beror självfallet på omständigheterna i det enskilda fallet men bör
aldrig vara större än som med hänsyn till bankens förhållanden och de
intressen, söm banken har att bevaka, är motiverat. En ökning av de nuvarande
styrelserna med två arbetstagarledamöter kan i allmänhet inte anses leda till
att styrelserna blir för stora för att styrelsearbetet skall kunna drivas
effektivt. I ett fall, den största affärsbanken, kommer, med hänsyn till att
två arbetstagarledamöter skall ingå i styrelsen, denna att bestå av tjugofem
ledamöter. En bankstyrelse av denna storlek är sannolikt i största laget. Även
i andra fall särskUt om flera än två arbetstagarledamöter utses kan
styrelsen bli väl stor med hänsyn tUl företagets storlek och övriga förhållanden.
Jag anser dock alt resultatet av försöksverksamheten bör avvaktas innan
eventuella ändringar i de nuvarande reglema om styrelsernas storlek bör
övervägas. Mot bakgrund av det sagda förordar jag att i den nya lagen anges alt
vid tillämpningen av berörda regler i banklagen och jordbrukskasselagen om
högsta antal styrelseledamöter hänsyn inte skall tas tUl arbetstagarledamot.

I
överensstämmelse med vad som gäller enligt 1972 års lag bör det ankomma på
lokal facklig organisation att fatta beslut om att det skall finnas arbetstagarrepresentation
i banken eller försäkringsbolaget. På sätt anges i nämnda lag skall sådan
organisation omfatta en majoritet av förelagets arbetstagare vilka är bundna av
kollektivavtal i förhåUande tiU företaget. Skulle det undantagsvis vara så ätt
en organisation inte omfattar mer än hälften av arbetstagarna vid företaget bör
i Ukhet med vad som föreskrivs i 1972 års lag beslut kunna fattas av två el-

4
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 186

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 30

ler
flera fackliga organisationer som har samma omfattning.

Enligt 1972 års lag skall arbetstagarledamöter
utses av de lokala fackliga organisationer, som är bundna av kollektivavtal i förhåUande
till företaget, i den ordning som organisationerna själva bestämmer. Regeln
innebär att samtliga kollektivavtalsbundna organisationer alltså även sådana
som organiserar en minoritet av arbetstagarna skall delta vid utseende av arbetstagarledamöter.
Organisationerna får själva bestämma på vilket sätt arbetslagarledamöterna
skall utses och hur ledamotsplatserna skall fördelas mellan dem. Om
organisationerna inte kan komma överens finns en särskild hjälpregel. Enligt
denna får organisation som omfattar mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna utse båda ledamöterna. I andra hand får de båda största organisationerna
utse vardera en ledamot. Jag förordar att för utseendet av arbetstagarledamöter
i bank- och försäkringsföretag skall gälla motsvarande regler.

I 1972 års lag anges att arbetstagarledamot
bör utses bland de anställda i företagel. Utformningen av regeln öppnar
möjlighet för de fackliga organisationerna att när det är befogat utse annan
än anställd i företagel. Sparbanksföreningen har i sitt remissyttrande uttalat
sig till förmån för den ordningen att arbetstagarledamot alllid skall utses
bland de anställda. Representanter för övriga organisationer på
arbetsgivarsidan har vid de överläggningar som håUits under beredningsarbetet tUlstyrkt
en sådan ordning. Företrädare för de bank- och försäkringsanställda har vid
överläggningarna förklarat sig inte ha något att invända mot vad
sparbanksföreningen förordat. Under sådana förhållanden finner jag ingen
anledning att öppna möjlighet för annan än person som är anställd i det
berörda företaget att utses till arbetstagarledamot. Med tanke på de koncernförhållanden
som förekommer på försäkringsområdet och som bl. a. innebär att en och samma
krets av personer bildar styrelse i flera koncernbolag bör dock för
försäkringsbolagen finnas en särskild undantagsregel. Enligt denna bör för arbetstagarledamot
i koncernbolags styrelse gälla att ledamoten är anställd i koncernbolag tUlhörande
samma koncern.

Förslaget
att arbetstagarledamot i bankföretags styrelse skall vara anställd i banken
aktualiserar frågan, om sådan styrelseledamot skall omfattas av de bestämmelser
i banklagstiftningen som begränsar antalet befattningshavare i den egna
bankens styrelse. I affärsbanks styrelse får f. n. ingå högst en
befattningshavare för varje påbörjat femtal av hela antalet ledamöter exkl.
offentliga ledamöter. För centralkassa gäller att högst en eller, om antalet
styrelseledamöter överstiger fem, högst två ledamöter får vara
befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassan. För
sparbankernas del finns i lag ett principförbud för tjänsteman att vara
styrelseledamot i den egna banken men i reglementet kan göras undantag från
förbudet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 31

Enligt
utredningens mening bör arbetstagarledamöter omfattas av de begränsningsregler
som gäller för befattningshavare i allmänhet. I syfte att underlätta för
bankinstituten att låta arbetstagarledamöter få plats i styrelsen föreslår
utredningen vissa ändringar i de gällande reglema. Vad gäller affärsbank
föreslås att den möjliga proportionen befattningshavare i styrelsen ändras
från högst en för varje påbörjat femtal till högst en för varje påbörjat
fyrtal ledamöter inkl. offentiiga ledamöter. Av uniformitetsskäl föreslås att
samma regel införs också för sparbankerna.

I
fråga om centralkassorna föreslår utredningen att av styrelseledamöterna skall
högst en för varje påbörjat tretal ledamöter få vara befattningshavare i
centralkassan eller till denna ansluten jordbrukskassa.

Två
ledamöter i utredningen anser att de av majoriteten föreslagna proporlionalilelsreglerna
inte bör tillämpas på arbetstagarledamöter, eftersom möjligheten till
personalrepresentation då blir beroende av styrelsernas storlek och antalet
befattningshavare som utses till styrelseledamöter på stämma. Bankmanna- och försäkringstjänstemannaförbun-den
samt sparbanksföreningen ansluter sig till vad dessa ledamöter anfört.
Bankinspektionen tillstyrker däremot utredningsmajoritetens förslag och
påpekar bl. a. att genom de föreslagna reglerna indirekt sätts en gräns för
styrelsernas storlek.

För egen del vUl jag i
denna fråga anföra följande. Bakgranden till reglerna som begränsar antalet
befattningshavare som får ingå i styrelsen är att styrelsens kontrollerande
funktion skulle kunna komma i fara, om styrelsen dominerades av personer inom
den centrala tjänstemannakretsen, dvs. samma personer som i första hand
omfattas av styrelsens kontroll. TUl arbetstagarledamöter kommer uppenbarligen
att utses personer som inte ingår i den ledande krets som begränsningsreglema
främst tar sikte på. Hänsynen till styrelsens konlroUfunklion kan därför
knappast kräva att begränsningsreglerna skall omfatta också arbetslagarledamöterna,
även om, som utredningen anför, ett visst ansvar kan ledas tillbaka tUl
tjänstemän på lägre nivåer. Därtill kommer att tillgängliga uppgifter om bankstyrelsemas
sammansättning visar att någon risk för att en tjänstemannadominans skulle
uppkomma genom arbets-tagarrepresentationen inte torde föreligga. Frånsett en
sparbanksstyrelse, där fyra befattningshavare ingår i styrelsen, innehåller
ingen av bankstyrelserna f. n. flera än två befattningshavare. I flera fall
saknas sådana helt och i andra fall ingår verkställande direktören som enda befattningshavare
i styrelsen. Med hänsyn tUl det anförda anser jag att begränsningsreglerna i
fråga om befattningshavares tiUträde till styrelsen i den egna banken inte bör
äga tUlämpning på arbetstagarledamot. En bestämmelse härom bör tas in i den nya
lagen. Försöksverksamheten får utvisa om det finns anledning att ta upp
begränsningsreglernas utformning till ny prövning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 32

Utredningen
om bankanställdas styrelserepresentation har i sitt arbete utgått från att arbetstagarledamot
skall ha samma ställning och ansvar som annan ledamot. Jag delar denna
uppfattning och föreslår att förhållandet liksom är fallet i 1972 års lag
kommer till ullryck i den nya lagen. I överensstämmelse med utredningens
förslag och efter mönster i 1972 års lag bör dock för arbetstagarledamot finnas
bestämmelser om jäv vid behandlingen i styrelsen av fråga som rör
stridsåtgärd, förhandling med arbetstagarorganisation om slutande av
kollektivavtal eller uppsägning av sådant avtal.

Av
det förhållandet att arbetstagarledamot likställs med övriga styrelseledamöter
följer att han måste iaktta tystlåtenhet i fråga om sådant vars offentiiggörande
kan skada banken eller försäkringsbolaget. Det bör också erimas om
banklagstiftningens regler om att enskilds förhållanden tUl bankinstitut inte
får yppas i oträngt mål. Vad gäUer arbelstagar-ledamöters möjlighet att i
övrigt informera de medanställda om styrelsens beslut och att samråda med
ledamöter i företagsnämnden och andra förtroendevalda vUl jag hänvisa tiU vad
som anfördes i prop. 1972:116. (s. 134 f). Departementschefen betonade där
betydelsen av att företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet mot
de anställda rörande företagets förhållanden och framhöll att den
omständigheten att de anställda överlag får tUlräcklig information om
företagsledningens beslut redan i och för sig är av värde från företagsdemokratisk
synpunkt. Samtidigt framhölls att också den interna informationen i viss
utsträckning måste begränsas av hänsyn tUl företagels intressen. Efter hand
borde det vara möjligt att inom ett företag utveckla en praxis som tillgodoser
såväl förelagets som de anställdas intressen.

I 1972 års lag finns
möjlighet att medge företag undantag från lagen, om arbetstagarrepresentation
skulle medföra väsentliga ölägenheter för företaget, bl. a. på grand av att
styrelsens sammansättning är beroende av förhållande mellan olika aktieägare
eller aktieägargrupper som fram-. går av bolagsordningen, avtal eller annan
omständighet. Fråga om undantag prövas av en särskild nämnd som förordnas av Kungl.
Maj:t. men vars ledamöter utom ordföranden nomineras av olika Organisationer.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har framhållit att en motsvarande
dispensmöjlighet bör finnas för försäkringsbolagen. Det finns nämligen bolag
där styrelsen har lika många ledamöter från vardera arbetsgivar- och
arbetstagarsidan. Den balans som råder mellan de båda sidorna skulle rubbas, om
styrelsen tillfördes två representanter från arbetstagarsidan.

Även
jag finner det befogat att ta in en dispensregel i lagen enligt det; framförda
önskemålet. Enligt vad jag iiUiämtat är det, endast några få bolag för vUka
dispens skulle kunna komma i fråga. Med hänsyn härtUl saknas anledning att
tillskapa en särskUd nämnd för prövning av dispensärenden. Jag anser det inte heUer
lämpligt att låta den nämnd som tUl-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 33

satts
enligt 1972 års lag även pröva dispensärenden för de speciella institut som
försäkringsbolagen utgöri För de få fall det här kan vara fråga om bör
prövningen i stället ske hos Kungl. Maj:t. I överensstämmelse med vad som
gäller enligt 1972 års lag bör undantag förenas med villkor om åtgärder som på
annat sätt än genom styrelserepresentation tUlgodoser arbetstagarnas intresse
av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. Innan dispensärende
avgörs bör framställningen om undantag i vanlig ordning bU föremål för
remissbehandling. Därvid kommer självfallet berörda fackliga organisationer
att höras. Även den nämnd som avgör dispensfrågor enligt 1972 års lag kan komma
i fråga som remissinstans.

Den
föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 januari 1974 och i likhet med 1972
års lag om styrdserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar gälla t. o. m. utgången av juni 1976.

I enlighet med det
anförda har uiom finansdepartementet upprättats förslag tUl lag om
styrelserepresentation för de anstäUda i bankinstitut och försäkringsbolag.

8
Specialmotivering

I
första stycket, som motsvarar samma stycke i 1 § lagen (1972: 829) om
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA),
anges att de anställda i bankaktiebolag (affärsbank), sparbank, centralkassa
för jordbrakskredit och försäkringsbolag, som här i landet under det senast
förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare, har
rätt att utse två styrelseledamöter (arbetstagarledamöter) jämte suppleanter.

I lagen preciseras inte
hur antalet sysselsatta skall beräknas. I prop. 1972:116 (s. 149) anges att
upplysning om antalet anställda kan hämtas från förvaltningsberättelsen, som
skall innehåUa uppgift om detta antal. Även för bankinstituten och
försäkringsbolagen bör uppgift från sådan berättelse vara vägledande när det
gäller att bedöma om ett företag når upp till storleksgränsen; jfr 94 § andra
stycket lagen (1955:183) om bankrörelse (BL), 21 § andra stycket kungörelsen
(1955:422) om sparbanker, 43 § 1 mom. tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar (EFL) samt 96 § 1 mom. andra stycket och 205 § lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse (FL). I fråga om försäkringsbolagen skall i
förvaltningsberättelsen anges såväl medelantalet anställda fältmän, inkl. fritidsombud,
med särskilt angivande av antalet yrkesfält-män, som medelantalet övriga
anställda personer. Skäl kan anföras både för och mot uppfattningen att
fritidsombuden i detta sammanhang skaU betraktas som anställda. Jag utgår från
att uppkommande problem som har samband med frågan om fritidsombudens ställning
kommer att lösas

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 34

i
samförstånd mellan berörda företag och arbetstagarorganisationer. Försöksverksamheten
får ge vid handen om anledning finns till särskilda regler i fråga om
fritidsombuden.

I
vissa faU bUdar ett antal försäkringsbolag en koncern, dvs. bolagen är
förbundna med varandra som moderbolag och dotterbolag (se 333 § FL). I LSA
saknas särskilda regler för de specieUa förhållanden som kan råda inom en
koncern. Detta innebär att LSA är tillämplig på varje aktiebolag som uppfyUer
storlekskriteriet, oavsett om bolaget ingår i en koncern eUer inte. I prop.
1972:116 (s. 128) uttalade departementschefen att det inte var lämpligt eller
praktiskt möjligt att i sammanhanget ställa upp särskUda regler för koncernen.
Han framhöll att frågor om den bästa ordningen med hänsyn tUl en koncerns
organisatoriska uppbyggnad borde kunna lösas genom särskilda överenskommelser
mellan företaget och de anställda. Enligt min mening bör dessa uttalanden
också gälla för koncerner på försäkringsområdet. Enligt 11 § i lagförslaget
skall arbetstagarledamot utses bland de anställda i företaget. Denna regel
gäller i princip också för koncernbolag, dock att möjlighet öppnats att till
sådan ledamot i stället utse person som är anställd i annat koncernbolag inom
samma koncern.

Enligt
andra stycket skall centralkassa jämte lill denna anslutna jordbrukskassor
betraktas som en enhet. Det innebär att de anställda inom en sådan enhet har
rätt att utse arbetstagarledamöter i centralkassas styrelse. Inget hindrar
emellertid att arbetsgivar- och arbetstagarsidorna kommer överens öm att
inrätta arbetstagarrepresentation också i jordbrukskassomas styrelser. Från företagsdemokratisk
synpunkt kan det vara befogat att de anställda får styrdserepresentation även
på denna nivå. Motsvarande synpunkter kan anläggas i fråga om de styrelser som
i några av de större affärsbankema inrättats närmast under huvudstyrelsen. Det
eventuella behovet av regler om representation för de anställda i sådana
styrelser som nu nämnts får bedömas närmare, när erfarenheterna från
försöksverksamheten föreligger.

Bestämmelsen
i tredje stycket (1 § andra stycket i LSA) har till syfte att trygga en
kontinuerlig arbetstagarrepresentation i företag där antalet anställda
varierar kring 50 anställda.

3
§

Denna
paragraf, som svarar mot 4 § LSA, innehåller bestämmelser som öppnar möjlighet
för företag, som inte når upp till den i 1 § angivna storleksgränsen, att
direkt på stämma (beträffande sparbankerna sammanträde med huvudmän) besluta
att lagen skall tillämpas på företaget, dvs. utan att gå vägen över ändring av
bolagsordningen resp, reglementet eller stadgarna. Beslut kan fattas med enkel
majoritet på en ordinarie eUer extra stämma. På samma sätt kan beslutas att de
anställda skall ha rätt att utse fler än två arbetstagarledamöter jämte

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 35

suppleanter.
Lagen blir i tiUämpliga delar gällande också för dem som utses enligt sådant
beslut.

4
och 5 §§

Enligt
vad jag anfört i den allmäima motiveringen skall hänsyn inte tas tUl arbetstagarledamot
vid tUlämpningen av de regler i de olika banklagarna som begränsar antalet
styrelseledamöter (71 § första stycket BL och 26 § första stycket första
punkten JkL) resp. reglerar befattningshavares möjlighet att utses till
styrelseledamot (72 § andra stycket BL, 37 § andra stycket 1 SpL och 26 § andra
stycket JkL). Bestämmelser härom har tagits in i 4 och 5 §§. En särskild fråga
gäller möjligheten för arbetstagarledamot att vara ordförande i styrelsen. Enligt
77 § andra stycket BL får verkställande direktör eller annan befattningshavare
i banken inte vara ordförande i affärsbanks styrelse. Detta förbud gäller också
för arbetstagarledamot. Beträffande sparbank får enligt 37 § andra stycket 1 SpL
medgivande i reglementet för tjänsteman att ingå i styrelsen inte avse
styrelsens ordförande. Eftersom sistnämnda lagrum inte är tillämpligt på arbetstagarledamot
kan sådan i och för sig utses tiU ordförande. I fråga om centralkassa finns i
26 § första stycket sista punkten JkL förbud för verkställande durektör eller
annan befattningshavare i centralkassan att vara ordförande i centralkassans
styrelse. Utredningen har föreslagit alt förbudet utsträcks till att gälla
även befattningshavare i jordbrukskassa som är ansluten till centralkassan. En
reglering av förevarande fråga såvitt gäller sparbanker och centralkassor
efter mönster av BL:s regler och utredningens förslag föratsätter ändringar i SpL
och JkL. Frågan får emellertid anses vara av ringa praktisk betydelse och
en.prövning därav bör lämpligen tas upp i annat sammanhang.

6 §

Bestämmelserna
i denna paragraf, som i LSA har sin motsvarighet i 5 §, innebär att arbetstagarledamot
har samma ställning och ansvar som andra styrelseledamöter i företaget i den
mån annat inte anges i denna lag. Detta innebär t. ex. att arbetstagarledamot
deltar i utseende av verkställande direktör i centralkassas styrelse (26 §
första stycket andra punkten JkL).

7 §

Enligt
i paragrafen angivna lagrum skall i affärsbanks och försäkringsbolags
bolagsordning samt i centralkassas stadgar anges bl. a. antalet
styrelseledamöter och antalet suppleanter, om sådana skall utses, samt tiden
för styrelseledamots uppdrag och sättet för tillsättande av styrelseledamot och
suppleant i fall där de inte väljs på stämma. Av bestämmelserna i paragrafen (6
§ i LSA) följer att föreskrifter i dessa hänseenden, såvitt gäller arbetstagarledamot,
inte behöver las in i bo-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 36

lagsordningen
eller stadgarna. Såvitt angår sparbank får i administrativ ordning en ändring
av motsvarande innebörd göras i 1 § 9 kungörelsen om sparbanker.

I
sammanhanget bör framhåUas att arbetstagarledamot skall medräknas vid
tillämpning av förekommande regler om beslutförhet och röstpluralitet.

Med tanke
på arbetstagarledamot i centralkassas styrelse anges vidare att kravet enligt
22 § andra stycket EFL att styrelseledamot skall vara medlem i föreningen inte
gäller för sådan ledamot.

8
§

Paragrafen,
som stämmer överens med 7 § LSA, innehåller bestämmelser om vem som beslutar
om inrättande av arbetstagarrepresentation.

I
första stycket anges att beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation
fattas antingen av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till företaget och omfattar mer än hälften av de anstäUda i
företagen, eller av flera sådana organisationer som tUlsammans har denna
omfattning. I likhet med vad som avses i LSA syftar begreppet lokal facklig
organisation i första hand på företagsklubb eller liknande organisation som är
direkt anknuten till företaget och i andra hand på lokalavdelning av
fackförbund till vUken arbetstagarna är anslutna.

Beslut
om inrättande av arbetstagarrepresentation kan ge anledning till överläggningar
mellan företagets styrelse och företrädare för de fackliga organisationerna
angående olika praktiska problem som föranleds av att arbetstagarledamöter
utses. Beträffande försäkringsbolag, som anser att skäl tUl undantag enligt 15
§ föreligger, bör i första hand, dvs. innan ansökan om undantag görs,
förhandlingar tas upp med arbetstagarorganisationerna för att en lösning skall
nås som kan godtas av båda sidorna. Bestämmelsen i andra stycket att styrelsen
skall underrättas om beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation skall
ses mot bakgrund av det sagda.

I
motiveringen tUl 7 § LSA (prop. 1972:116 s. 152) uttalas att uttrycklig
bestämmelse om underrättelse tUl facklig organisation som inte deltagit i
beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation kan undvaras, eftersom de
lokala organisationerna i regel kan antas ha samrått före beslutet. Av samma
skäl har föreskrift om sådan underrättelse inte heller tagits in i denna lag.

9 §

Enligt
denna paragraf, som överensstämmer med 8 § LSA, skall samtiiga organisationer
som uppfyller de i paragrafen uppställda kraven delta vid utseendet av arbetstagarledamöter.
Det ankommer på de

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 37

lokala
organisationerna själva att bestämma hur arbetslagarledamöterna skall utses
och om de skall fördelas mellan olika organisationer.

Företagets
styrelse bör skriftligen underrättas om namnen på dem som utsetts till arbetstagarledamöter.

I Ukhet med aktiebolags-
och föreningslagsliftningen i allmänhet innehåller bank- och
försäkringsrörelselagstiftningen ingen reglering av rätten tUl arvode för
uppdraget att vara styrelseledamot. Även LSA saknar bestämmelser härom vad
gäller arbetstagarledamot. Departementschefsuttalandet i prop. 1972:116 (s.
137) att det får ankomma på vederbörande företag och de lokala fackliga
organisationerna att av-. göra om styrelsearvode skaU utgå tUl arbetstagarledamot
äger gUtighet också på den aktuella lagstiftningen. Jag vill betona att i nu
förevarande fall arbetstagarledamot som också föratsattes i fråga om arbetstagarledamot
enligt nämnda proposition inte skall behöva vidkännas någon ekonomisk
förlust eller några kostnader i anledning av styrelseuppdraget.

Jag
vill i sammanhanget också framhålla att det får ankomma på de berörda partema
att själva i samförstånd reglera frågor som rör arbetstagarledamöternas
introduktion och utbildning för styrelsearbetet. Jag kan även i detta hänseende
hänvisa till vad som anfördes i 1972 års proposition om arbetstagarrepresentation
(prop. 1972: 116 s. 141). I prop. 1973: 130 har Kungl. Maj:t lagt fram förslag
om bidrag för utbildning som facklig huvudorganisation av arbetstagare
anordnat i ån-ledning av 1972 års lagstiftning om styrdserepresentation. I
anslutning till vissa ändringar i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift
föreslås sålunda i en övergångsbestämmelse att av den del av arbetsgivares arbetarskyddsavgift
för år 1974 som skaU föras tUl arbetarskyddsfonden skall högst ett belopp
motsvarande 0,01 % av lönesumman utgöra bidrag till kostnader för utbUdning som
facklig huvudorganisation av arbetstagare anordnat i anledning av 1972 års lag
om arbetstagarrepresentation. Jag anser det naturligt att bidrag på
motsvarande sätt skall utgå också för utbildningsverksamhet som anordnats i
anledning av den nu föreslagna lagen om arbetstagarrepresentation i bank- och
försäkringsföretagens styrelser. Bidraget för denna utbildningsverksamhet kan
rymmas inom det belopp som enligt förslaget i prop. 1973: 130 avses bli avsatt
för utbildningsändamål. Föreskrift i detta hänseende bör lämpligen tas in som
en övergångsbestämmelse till den nu föreslagna lagen. Jag vUl i sammanhanget
understryka att samma normer bör gälla för bidrag tiU arbetstagarrepresentanter
i bankmstitutens och försäkringsbolagens styrelser som kommer att tUlämpas på arbetstagarrepresentanter
enligt 1972 års lag (jfr prop. 1973: 130 s. 184).

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 38

10 §

Paragrafen,
som överensstämmer med 9 § LSA, innehåller beträffande fördelningen av arbetstagarledamöter
på olika lokala fackliga organisationer en hjälpregel, som blir tUlämplig om
organisationerna inte kan enas om fördelningen. Inget hindrar att organisationerna
i stället för alt tUlämpa hjälpregdn själva bestämmer vad som skall gälla.

En
tillämpning av hjälpregdn torde nästan alllid få till följd att lokal
organisation tillhörande de båda TCO-förbunden, bankmannaförbundet resp. försäkringstjänstemannaförbundet,
får utse båda arbetstagarledamötema. I ett försäkringsbolag (Folksam) blir
resultatet ett annat, om hänsyn skall tas till de av bolagets fältmän (ackvisitörer)
som verkar som fritidsombud. Fältmännen, som till antalet är fler än bolagets
övriga anställda, är nämligen organiserade i försäkringsan-ställdas förbund
inom LO. Jag vill med anledning därav erinra om att jag i det föregående (under
1 §) utgått från att frågan om fritidsombudens städning skall kunna lösas i
samförstånd mdlan berörda företag och arbetstagarorganisationer.

11 §

I
denna paragraf, som svarar mot 10 § första stycket LSA, har upptagits den i
den allmänna motiveringen behandlade regeln att arbetstagarledamot i
bankinstitut och försäkringsbolag skaU och inte som i LSA bör utses bland
de anstäUda i företaget. Från denna huvudregel öppnas i enlighet med vad jag förat
angivit möjlighet tiU undantag i fråga om försäkringsbolag som är ett
koncernbolag. Undantagsregeln har tillkommit med tanke på de fall där
koncernbolag omfattas av lagen och där samma personer bUdar styrelse i olika
koncernbolag. Genom undantagsregeln blir det möjligt att låta samma arbetstagarledamöter
vara styrelseledamöter i flera koncernbolag.

12 §

Paragrafen
överensstämmer med 11 § i LSA. Av första stycket framgår att den eller de
lokala fackliga organisationer som utser arbetstagarledamot också bestämmer
dennes mandattid. Med hänsyn tUl den kortare försökstiden för arbetstagarrepresentation
i bank- och försäkringsbolagsstyrelser kan det vara lämpligt att mandattiden
för arbetstagarledamot får löpa fram tUl periodens slut. I annat faU bör
mandattiden anpassas tiU vad som gäller för övriga styrelseledamöter på så
sätt, att mandattiden börjar resp. slutar vid ordinarie stämma då val av
styrelse sker.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:186 39

13 §

Paragrafen
innehåller regler om jäv för arbetstagarledamot vid behandlingen av frågor
rörande stridsåtgärd och slutande eller uppsägning av kollektivavtal. Bestämmelsema
stämmer i sak överens med vad utredningen föreslagit i fråga om arbetstagarledamot
i bankstyrelse och är utformad i enlighet med 12 § LSA.

Arbetstagarledamot
omfattas självfallet också av kreditjävsregler och andra jävsbestämmelser som
finns i de för instituten gällande huvudförfattningama.

14 §

Paragrafen
motsvarar 13 § i LSA.

15 och
16 §§

Paragraferna
innehåller de i den allmänna motiveringen behandlade reglerna om
försäkringsbolags möjlighet tUl undantag från lagens till-lämpning. I LSA finns
motsvarande bestämmelser i 15 och 16 §§.

17
§

I
paragrafen föreskrivs att i anmälan om styrelsens sammansättning tUl
registreringsmyndigheten, dvs. bankinspektionen resp. försäkringsinspektionen,
skall anges om arbetstagarledamot utsetts enligt denna lag. Härigenom får
inspektionen genast en förklaring tiU eventuell bristande överensstämmelse
mellan de i anmälan angivna uppgifterna och regler i lag eUer bolagsordning
beträffande antalet styrelseledamöter eller, när det gäller affärsbank och
centralkassa, det tillåtna antalet befattningshavare i styrelsen. För sparbank
får motsvarande föreskrift tas in i 18 § kungörelsen (1955: 422) om
sparbanker.

9
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga förslaget tUl lag om styrdserepresentation för de anställda i
bankinstitut och försäkringsbolag.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga Utredningens förslag

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas
att 7173 och 80 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För bankaktiebolag

i annan ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelsen
skall

Vid
tillämpning av vad i första stycket stadgas om antalet styrelseledamöter skall
hänsyn ef tagas till ledamot som utsetts av anställda i bankaktiebolaget eller
av facklig organisation för dem (arbetstagarledamot).

------- är
stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelseledamöterna
skola

Av
styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal vara
befattningshavare i banken.

Vid
beräkning av det högsta antal styrelseledamöter som enligt andra stycket får
vara befattningshavare i banken skaU hänsyn ej tagas till offentlig
styrelseledamot.

---------- svenska
medborgare.

Av
styrelseledamöterna får icke flera än en för varje påbörjat fyrtal vara
befattningshavare i banken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelseledamot
skall utses fÖr

tid------ den som tUlsatt ho

nom.

Om
styrelseledamot------

Styrelseledamot, som väljes
på

bolagsstämma, skall utses för tid

------ den som tillsatt honom.

ej understiger fem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ledamot av styrelse

eller tredje man.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetstagarledamot får ej handlägga fråga rörande facklig stridsåtgärd,
förhandling med arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal eller
rörande uppsägning av kollektivavtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom
förordnas att 3638 och 40 §§ lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
sparbank skall finnas en av huvudmännen utsedd styrelse bestående av minst
fem ledamöter.

För sparbank skall finnas en styrelse bestående av minst
fem ledamöter. Styrelsen utses av huvudmännen; dock får enligt bestämmelser,
som intagits i reglementet, en eller flera av styrelsens ledamöter utses i
annan ordning.

Styrelsen skall ---------------- sparbankens verksamhet.

Vad i
denna lag----------------------- styrelsesuppleant.

37 §

Styrelseledamot skall----------- sparbankens verksamhetsområde.

Av styrelseledamöterna får icke flera än en för varje
påbörjat fyrtal vara befattningshavare i sparbanken. Verkställande direktör
eller annan befattningshavare i sparbanken får icke vara ordförande i styrdsen.

Styrelseledamot må ej den vara som är

1. tjänsteman i sparbanken, där ej
reglementet innehåller uttryckligt medgivande härtUl, vilket medgivande
dock icke må gälla styrelsens ordförande,

2. styrelseledamot eller tjänsteman
i annan sparbank, eller

3. tjänsteman i annat bankaktiebolag
än Sparbankernas bankaktiebolag eller i hypoteksförening eller kassa för fordbrukskredit.

Av
styrelseledamöterna må

-------- än Sparbankernas bank

aktiebolag ------ för jordbraks

kredit.

Styrelseledamot får ej den vara som är

1. styrelseledamot eller befattningshavare i annan
sparbank, eller

2. befattningshavare i annct bankaktiebolag än
Sparbankernas Bank Aktiebolag eller i hypoteksförening eller kassa för
jordbrukskredit.

Av

------ an

Aktiebolag-----

kredit.

styrelseledamöterna får Sparbankernas Bank för jordbraks-

38 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelseledamot skall ---

äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det år, då
valet sker.

Styrelseledamot må ----

Styrelseledamot, som utses av

huvudmännen,
skall------ äga

ram wnder tredje räkenskapsåret efter det år, då valet
sker.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:186 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

genom beslut av huvudmännen ----------------------------- Styrelseledamot får ge-

skiljas
från uppdraget. nom beslut av den som utsett ho-

nom skiljas från uppdraget.

40 §

Styrelseledamot eller--------------- eller tredje man.

Styrelseledamot, som utsetts av anställda i sparbanken
eller av facktig organisation för dem (arbetstagarledamot), får ej handlägga
fråga rörande facklig stridsåtgärd, förhandling med arbetstagarorganisation
om slutande av kollektivavtal eller rörande uppsägning av kollektivavtal.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 26 § lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse och att i lagen skall
införas en ny paragraf, 26 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

Centralkassas styrelse skall Centralkassas
styrelse skall

--------- ordförande i styrelsen. bestå av minst fem och högst nio

ledamöter. Styrelsen utses genom val på kassans stämma;
dock får enligt bestämmelser, som intagits i stadgarna, en eller flera av styrelsens
ledamöter utses i annan ordning.

Vid tillämpning av vad i första stycket stadgas om antalet
styrelseledamöter skall hänsyn ej tagas till ledamot, som utsetts av anstidl-da
i centralkassan och jordbrukskassor som är anslutna till denna eller av fackUg
organisation för sådana anställda (arbetstagarledamot).

Enligt första stycket utsedda styrelseledamöter skola
utse verkställande direktör alt under styrelsens inseende leda verksamheten.
Utses annan än styrelseledamot till verk-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Av styrelseledamöterna må högst en eller, om antalet
styrelseledamöter överstiger fem, högst två vara befattningshavare i jordbrukskassa,
som är ansluten lill centralkassan.

Föreslagen
lydelse

ställande direktör, skall denne ingå som ledamot i
styrelsen utan hinder av det i första stycket angivna högsta antalet
styrelseledamöter. Styrelsen äger suppleant i styrelsen. Verkställande
direktör eller annan befattningshavare i centralkassan eller i jordbrukskassa
som är ansluten till denna får icke vara ordförande i styrelsen.

Av styrelseledamöterna får icke flera än en för varje
påbörjat tretal vara befattningshavare i centralkassan eller i
jordbrukskassa, som är ansluten till denna.

Styrelseledamot, som ej väljes på kassans stämma, utses
för tid, som bestämmes av den som tillsätter honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelsen
åligger

slag av
ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730S60

26 a §

Arbetstagarledamot får ej deltaga i styrelsens behandUng
av fråga rörande facklig stridsåtgärd, förhandUng med arbetstagarorganisation
om slutande av kollektivavtal eller rörande uppsägning av kollektivavtal.

Doktrin (1)

  1. Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda, SvJT 1975 s. 21, på s. 28, 32 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (13)

13 kopplingar i 5 dokument.

  1. Prop. 1987/88:10 med förslag till lag om styrelserepresentation för de privatanställda, m.m. s. 142 · s. 151 om s. 26 i texten
  2. Rskr. 1973:373 i texten
  3. Bet. 1973:InU38 Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:186 med förslag till lag oin styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkri… s. 1 · s. 5 i texten
  4. Prop. 1975/76:169 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i bankinstittut och försäkringsbolag s. 8 om s. 6 · s. 9 · s. 26 · s. 31 om s. 32 · och 3 till i texten
  5. Prop. 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m.m. s. 7 i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 3 dokument.

  1. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 249 · s. 252 om s. 28 · s. 252 om s. 39 · s. 255 om s. 30 · och 1 till i texten
  2. SvJT 1975 s. 21 Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda s. 21 · s. 28 · s. 32 i texten
  3. Moberg, Anställda i styrelsen, 1988 s. 84 om s. 32 · s. 153 i texten