Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anstiillning p svenska handelsfartyg, m.m.

1973 · 125 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 125 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:98, Kungl. Maj:ts proposition angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anstiillning p svenska handelsfartyg, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 98 år 1973 Prop. 1973:98

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition angående rätt tUl
tilläggspension för utländska sjömän vid anställnmg på svenska handelsfartyg, m.m.;
given Stockholms slott den 23 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vars avlåtande tUl riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen läggs fram förslag om att de utländska
sjömän som till följd av det gällande kravet på bosättning i Sverige är
utestängda från möjlighet att tiäna in rätt tUl tilläggspension (ATP) skall få
sådan rätt. Villkoret för delta skall vara att sjömannen är anställd i redarens
tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Kvalifikationskraven och förmånsformerna
avses i princip bli desamma som eljest gäller inom ATP.

Den lägre ATP-avgift som f. n. gäller för redare föreslås
successivt höjd så att den från det ättonde året efter reformens genomförande
utgår efter samma procentsals som gäller för övriga arbetsgivare.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari
1974,

I propositionen läggs även fram vissa förslag lill
författningsändringar föranledda av propositionerna 1973:40, 1973:45, 1973:46
och 1973:47,

; Riksdagen 1973. 1 saml Nr 98

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 2 kap. 7 och 9 §§, 11
kap, 1 § och 19 kap. 1 och 4 §§ lagen (1962:381) om aUmän försäkring skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3§'

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock
de som utan alt vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ef år svensk medborgare men är anställd i
redarens tfänst ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension, även om han ef är bosatt i riket Detta gäller dock icke den
som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller
för tillsyn eller betfäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt
handelsfartyg likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare
förhyr obemannat.

Såvitt
angår försäkringen för tUläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § rillgodoräknats
pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsätlningarna
enligt första stycket.

Såvitt angår försäkringen för tUläggspension är den som
enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej
längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

2 kap.

7§

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal
med läkare eller pä annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller
mindre

J Senaste lydelse 1967:206.

2 Senaste lydelse 1965:144. Förslaget till ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall tUl prop. 1973:40 och 1973:45.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa
på framställning av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som
fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla ersättning
för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning må i
varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersätining i anledning av vården
ej tillkommit den försäkrade själv saml må ej översliga vad som skolat utgivas
till denne, därest han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som
anordnar läkarvård eUer vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans
utgifter för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig gottgörelse
för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun,
landstingskommun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja
transporter, förvUka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa
överenskommelse om skäUg gottgörelse härför samt om avgifter, vUka kommunen,
landstingskommunen eller företaget må uttaga av de försäkrade för utförda
transporter.

Överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket
skall för att vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

Om redare för svenskt fartyg Har arbetsgivare för sjöman

haft att
vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2 6 §§, äger han hos
allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt
bestämmelserna i denna lag.

jämlikt
sjömanslagen haft att vid jämUkt sjömanslagen (1973:000)

sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2 §, 3 § första
stycket, 4, 5 eller 6 §, äger han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse
för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §3

Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast Konimgen
föreskriver.

Har redare för svenskt fartyg jämUkt sjömanslagen haft
att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas av
föreskrifter meddelade med slöd av första stycket, äger han från allmän
försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse för
kostnaden enligt nämnda föreskrifter.

den utsträckning

Har arbetsgivare för sjöman jämhkt sjömanslagen (1973:000)
haft alt för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas av föreskrifier
meddelade med stöd av första stycket, äger han från allmän försäkringskassa i
den ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt nämnda
föreskrifter. Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono-

3 Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning
av bifall till prop, 1973:40 och 1973:45,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

miskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger
utrikesförvaltningen från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför
enligt vad i andra stycket sägs.

1
kap. 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rätt tiU tUläggspension
grundas på För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 §
första stycket, skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas
pensionsgrundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sädan beräkning skall icke göras
för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heUer för år då
den försäkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofem år eller
för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension
enligt denna lag.

inkomst av
förvärvsarbete.

För varje år, vamnder någon varit försäkrad enligt 1 kap.
3 § första eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgmndande
inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det då
den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade
avlidit eller för år efter det då han fyllt sextiofem år eller för tidigare år,
varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

19 kap. 1 §'*

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år
erlägga avgifi dels lill sjukförsäkringen, dels lUl försäkringen för tiUäggspension.

Avgifi rill sjukförsäkringen utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan
ersättning för ulfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å
summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragils ett belopp motsvarande del vid
årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varit anställd med full

4 Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare,
som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån.
Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara fuU
arbetstid fastställes av Konungen efler förslag av riksförsäkringsverket.
Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl
föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgals
men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn
icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra
kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gäUande basbeloppet.
Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall
bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så
ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersätining till honom antingen
enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas säsom inkomst av anstäUning
eUer, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till
den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 §.

Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas
särskilt.

4 § 5

Avgifi till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre
och åtta tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Influtna
avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till
deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmäner, inberäknat de utgifter
för läkemedel, som åvUa kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna,
att viss del av medlen skall ingå lill en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

/ fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 §
första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till
sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer.
Procentsatsen skall för

Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket
angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet
svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal
för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då
procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej tid fartyg med en bruttodräktighet
understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då
förordningen (1959: 555) angående redares avgifter i vissa faU enligt lagen om
allmän försäkring upphör alt gälla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§
tillämpas dock för tid från och med den 1 juh 1973.

Äldre bestämmelser skaU alltjämt gäUa i fråga om avgift
för tid före ikraftträdandet.

För åren
1974-1980 skaU 2 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa
fall enligt lagen om allmän försäkring fortfarande äga tUlämpning i fråga om
beräkningen av den procentsats, varmed avgiften till försäkringen för
tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock det med bestämmelsen åsyftade
medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller beräkningen av procentsatsen

för år 1974 med en åttondel,

för år 1975 med en fjärdedel,

för år 1976 med tre åttondelar,

för år 1977 med hälfien,

för år 1978 med fem åttondelar,

för år 1979 med tre fjärdedelar,

för år 1980 med sju åttondelar, av motsvarande medelantal
utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående
beräkning av

pensionsgmndande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom
förordnas, att 1, 2 och 8 §§ förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad
skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av
den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade
taxerats tUl statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats tUl sådan skatt,
därest han varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som icke är bosatt
eller mantalsskriven i riket, skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten
i Göteborg.

För
annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrundande
inkomsten bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Stockholm.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket
sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av den lokala skattemyndigheten
i Stockholm.

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsgrundande
inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller inkomst för vilken den försäkrade haft att erlägga
sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde
punkten taxeringsförordningen. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall
dock verkställd beräkning av pensionsgrundande in-

' Förordningen omtryckt 1962:395. Kungörelsens rubrik
1962:395. 2 Senaste lydelse 1966:244.

Pensionsgrundande
inkomsl skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 §
nämnda förordning. Vid taxerings-ändring eller efiertaxering skall verkställd
beräkning av pensionsgrundande inkomst ändras endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse komst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

Föreslagen
lydelse om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse
från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 f

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration
utgör inkomst av anstäUning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
hänförts till inkomsl av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp
hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne
underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om beslut om sådant
avdrag som i 4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,
vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om
beslutet.

Pensionsgrundande inkomst Pensionsgrundande inkomst

lig
skatt när så kan ske. I annat fall skall särskUd underrättelse om den
pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade.

skall angivas på debetsedel å slut- skall angivas på
debetsedel å slut-

lig skatt när så kan ske. 1 annat faU skall särskild
underrättelse om den pensionsgrundande inkomsl som bestämts sändas till den försäkrade.
Sådan underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i I
kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har verkstäUd
beräkning av pensionsgmndande inkomsl ändrats, skall underrättelse om beslutet
sändas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser gäller alhjämt i fråga om faststäUande av pensionsgrundande
inkomst för tid före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 1971:1173.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom
förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift ulgår
å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som
omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgifi skall

hänsyn
icke tagas till arbetstagares hänsyn icke tagas till arbetstagares

lön i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång
gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller lagas liU arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt

lön i vad
den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för värd av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som
arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgifi för tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1962:408.

2 Senaste
lydelse 1972:561. Förslaget till ny lydelse framläggs under fömtsättning av
bifall till prop. 1973:46 och prop. 1973:47.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering

Härigenom
förordnas, att 2§ lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgiften
beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av
kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del
av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 §
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som
gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från lön till
arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maf
1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Redareavgifl ulgår för varje år å vad redaren sammanlagt under
året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket
förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskall.

Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och
naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare
dragits sädan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger
det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som
gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från arbetstagare,
vars lön under året understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn lill del avgiflsbehov
som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljest gällande grunderna för
sjöfolks pensionering. Fastställd procentsals får tillämpas tidigast för året
näst efter det år varunder den fastslällts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre beslämmel.ser
gäller alltjämt i fråga om avgifi för tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1968:612. Förslaget framläggs under
förutsättning av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 11

5 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående
byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960:77)
angående byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2f

Byggnadsforskningsavgift utgår Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med fem tiondels för kalenderår med fem
tiondels

procent av den lön i penningar procent av den lön i penningar

eller naturaförmåner i form av eller naturaförmåner i form av

kost eller bostad, som arbetsgivare kost eller bostad, som arbetsgivare

under året utgivit lill arbetstagare, under året utgivit till arbetstagare,

för vilken arbetsgivaren skall påfö- för vilken arbetsgivaren skall påfö

ras avgift enUgl lagen om yrkes- ras avgift enUgt lagen om yrkes

skadeförsäkring och vUken är att skadeförsäkring och vilken är att

hänföra till näringsgrenen bygg- hänföra till näringsgrenen bygg

nadsindustri i närings- nadsindustri i närings

grensindelningen för yrkesskade- grensindelningen för yrkesskade

försäkringsstatistik, statistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skaU hänsyn icke
tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till
femhundra kronor, och ej heUer lill arbetstagares lön i vad lönen för år
räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.
Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är
stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser gäller aUtjämt i fråga om avgifi för lid före ikraftträdandet.

Förordningen omtryckt 1962:134,

Senaste lydelse 1972:564. Förslaget till ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 12

6 Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1968.419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419)
om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Arbetsgivare erlägger allmän ar- Arbetsgivare erlägger allmän ar-

betsgivaravgift med belopp mot- belsgivaravgift med belopp
motsvarande fyra procent av summan svarande fyra procent av summan av vad
arbetsgivaren utgivit under av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön
till arbetstagare i året som lön till arbetstagare i pengar eller
naturaförmåner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, I
fråga form av kost eller bostad, I fråga om sådan arbetstagare hos redare om
sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket för- som avses i 1
§ första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr ordningen (1958:295) om sjö-295)
om sjömansskatt beräknas mansskatt beräknas dock allmän dock allmän
arbetsgivaravgift efter arbetsgivaravgift efler den lägre den lägre procentsats
som Ko- procentsals som Konungen fast-nungen fastställer med motsvaran- ställer
med motsvarande till-de tillämpning av 2 § andra lämpning av 19 kap. 4 § andra
stycket förordningen den 18 de- stycket lagen (1962:381) om all-cember 1959 (nr
555) angående män försäkring, redares avgifter i vissa fall enligt lagen om aUmän
försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill
arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller
arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, eller lill fall, som avses i 3 kap, 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962:381) om aUmän försäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

Senaste lydelse 1972:565, Förslaget lill ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall fiU prop, 1973:46 och 1973:47,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:98 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § 2

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat
förvärvsarbete enhgt 11 kap, 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
fyra procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enUgt 2 § denna förordning.

TiU gmnd för beräkning av inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiflsskyldiges taxering
till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som
ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses
hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomsl av rörelse eller jordbruksfastighet icke
uppgått tiU femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 §
första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter
den 31 december 1973 samt på inkomster som hänför sig till tiden efler den 31
december 1973 och som upplages till beskattning vid 1975 eller senare års
taxering.

Äldre bestämmelser gäUer för inkomster som beskattas vid
1974 års taxering eller vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

Senaste lydelse 1972:376, Förslaget till ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall tUl prop, 1973:46.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgifl skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till
arbetstagare i pengar eUer naturaförmåner i form av kost eller bostad eller,
i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning för utf ört arbete.

Vid
beräkningen av avgiften läges icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersätining
i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller
till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, såvida
fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare,
som icke är obUgaloriskl försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages
ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enUgt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses
i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för
handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1972:566. Förslaget till ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall till prop, 1973:46 och 1973:47.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre
bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom
förordnas, att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels
procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller lill arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obhgatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Vid
beräkningen av avgiften läges icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom
eller ledig-hel för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse
till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser
gäller alltjämt i fråga om avgifi för tid före ikraftträdandet,

' Senaste lydelse 1972:567. Förslaget till ny lydelse
framläggs under förutsättning av bifall tiU prop, 1973,46 och 1973,47,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 17

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande-, statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rätt
till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg,
m. m. och anför.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria (Ds S
1972:4) har föreslagils att utländska sjömän som är anstäUda ombord på svenska
handelsfartyg skall kunna förvärva rätt till tilläggspension (ATP) ulan hinder
av alt de inte är bosalla i Sverige. Promemorian torde få fogas till StalsrådsprotokoUel
i detla ärende som bilaga 1.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgelts av riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket, riksskatteverket, sjöfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska sjöfolksför-bundel. Svenska
maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening.
Rederiföreningen för mindre fartyg, Försäkringskasseförbundei, Svenska
Personal-Pensionskassan (SPP), Handelsflottans pensionsanslalt (HPA) och Sjöbefälels
pensionskassa. Några remissinstanser har bifogat yttranden som de har
inhämtat.

Inom socialdepartementet har upprättats en sammanställning
över remissyttrandena. Sammanställningen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i delta ärende som bilaga 2.

I fråga om närmare redogörelse för gällande bestämmelser m,
m. hänvisar jag till departementspromemorian och i fräga om remissyttrandena
till den nyss nämnda sammanställningen.

1. Allmänna synpunkter

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) gäller
den regeln all såväl svenska som utländska medborgare kan tjäna in rätt till
tilläggspension. För den som inte är svensk medborgare krävs dock att han är
bosatt i riket. Utländska medborgare som arbetar på svenska handelsfartyg anses
inte bosatta i Sverige och kan därför inte förvärva rätt till tilläggspension.
På grund av särskUd bestämmelse i den nordiska konventionen om social trygghet
kan dock sjömän från de nordiska länderna förvärva rätt lUI svensk
tilläggspension vid anställning på svenskt

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 98

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 18

handelsfartyg. Förutsättningarna för detta är dels att
sjömannen är bosatt i ett nordiskt land, dels alt han beskattas här i riket för
inkomsten ombord. Det senare är enligt gäUande lagstiftning praktiskt laget aUlid
fallet.

När ATP infördes gavs på väsentliga punkter olika regler
för svenska och utländska medborgare. Orsaken härtill var främst att man då
ännu inte hade full överblick över vad en försäkring av denna typ betydde i
förhållande till utländska pensionsordningar samt att kvalifikationskraven vid
en internationell jämförelse ansågs som mUda.

Numera har det emellertid blivit en allmän uppfattning att
utländska medborgare, som genom sin arbetsinsats bidrar till landets
produktion, frånsett vad som kan vara befogat i fråga om särskUda
övergångsanordningar vid införande av ett nytt pensionssystem, bör vara
likställda med landets egna medborgare i fråga om pension av den typ som ATP
representerar. Bakom denna uppfattning ligger bl. a. tanken att ATP-pen-sionen
är en del av vederlaget för arbetsprestationen och att del inte är motiverat
att pensionen blir oUka beroende på om arbetstagaren är svensk medborgare eller
inte. Här har otvivelaktigt arbetskraftens ökade rörlighet över gränserna
spelat en avgörande roll,

Mol bakgrund av dessa bedömanden har särreglerna för
utländska medborgare inom ATP-systemet successivt tagits bort. Detta skedde
genom beslut vid 1966 och 1967 ärs riksdagar (prop. 1966:59 L2U 1966:41 rskr,
1966:218 SFS 1966:236, 237 och prop, 1967:73 L2U 1967.41 rskr, 1967.260 SFS
1967.206, 207 och 208), Efter de lagändringar som då företogs kvarstår i
princip inte några särskUda regler för utländska medborgare.

Ett krav har dock av naturliga skäl behållits när det
gäller utländska medborgare, nämligen kravet på bosättning i Sverige, Efiersom
anställning och därmed förenad vistelse på svenskt handelsfartyg inte anses
som bosättning i Sverige uteslängs emeUertid de utländska sjömännen vid sådan
anställning från möjligheten att intjäna rätt till tUläggspension, Med hänsyn
till den nära anknytning till Sverige och svenskt näringsliv som dessa
arbetstagare har framsiår detla som otillfredsställande. Frånsett vad gäller
nordiska sjömän är sjömännen regelmässigt inte heller tillförsäkrade någon
pension från sitt hemland eller annat land.

Förhållandel har uppmärksammats av Svenska
sjöfolksförbundet som i skrivelse tUl Kungl. Maj:l hemstäUt att frågan skulle
bli föremål för utredning.

Förslaget i den inledningsvis omnämnda promemorian innebär
att den som inte är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst ombord
på svenskt handelsfartyg skall vara försäkrad för tilläggspension även om han
inte är bosatt i riket.

I stort sett samtliga remissinstanser ansluter sig till
tanken att utländska sjömän skall kunna tjäna in rätt till tilläggspension vid
anställning på svenska fartyg. Sveriges redareförening och HPA ifrågasätter
dock om inte pensionsfrågan heUre borde lösas inom ramen för den särskUda
sjömanspensioneringen. Redareföreningen anför därvid dels att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 19

det är motiverat att endast sjömän som tjänstgjort
verkligt lång tid i den svenska handelsflottan berättigas till svensk pension,
dels att de verkUga kostnaderna för pensionering av utländska sjömän inom ATP-systemet
inte motsvarar den höjning av redarnas avgifter tUl tUläggspensioneringen som
föreslås i promemorian. HPA påpekar att kvalifikationstiderna är väsentligt
kortare inom ATP-systemet än inom sjömanspensioneringen, TCO och SPP anför att
förslaget innebär en principiellt betydelsefull ändring av nu gällande regler
för intjänande av rätt lill tilläggspension genom att kravet på bosättning i
Sverige frångås.

Vid
bedömandet av lämpUgheten av att införa den föreslagna rätten till
tilläggspension för utländska sjömän bör man hålla i minnet att som jag nyss
antytt pensionssystemen utanför de nordiska länderna regelmässigt är knutna
till anställningsförhållandet och att rätten till pension är beroende av att
avgifter erlagts antingen av arbetsgivaren eller den anställde eller båda.

Dessa förhållanden får till följd all den utländske
sjömannen oftast saknar möjlighet att kvalificera sig för pension i sitt
hemland under den tid han är anställd av svensk redare ombord på svenskt
handelsfartyg. Detta gäller såväl egenpension som efterlevandepension. Detta i
förening med vad jag nyss nämnt om de utländska sjömännens nära anknytning tUl
svenskt näringsliv och den förändrade synen på utländska arbetstagare talar
mycket starkt för att de utländska sjömännen skall tillförsäkras pensionsrätt
på grundval av anställningen i den svenska handelsflottan.

Ett naturligt sätt att lösa detta pensionsproblem för de
utländska sjömännen kunde vara att skapa någon form av särskUd internalionell
sjömanspension. En sådan lösning skuUe undanröja många problem i fråga om
pensionsnivå och kontinuitet i pensionsskyddet och likaså de administrativa
problemen. En pensionsordning efler dessa linjer synes dock inte ha utsikter
att bli realiserad. Tvärtom är del karakteristiskt att man vall alt knyta
sjömännen till de nationella pensionssystemen och det internationella
konventionsarbetet bygger på denna princip. Detta är fallet t, ex, med den inom
Europarådet utarbetade konventionen om social trygghet. Delsamma gäller
samordningsreglerna för socialförsäkringssystemen inom EG (EG-förordning
1408/71).

Som jag nämnt har Sveriges redareförening och HPA
ifrågasatt om inte de utländska sjömännens behov av förbättrat pensionsskydd skuUe
kunna tillgodoses inom sjömanspensioneringens ram.

Sjömanspensioneringen är en kompletterande pension för
tiden före 67 års ålder. Uttag kan ske tidigast från 55 och senast vid 62 års
ålder. För rätt till pension krävs minst 120 seglationsmånader från 30 års
ålder, varav minst 80 efter 40 års ålder. Pensionens storlek är beroende endast
av antalet manskapsmånader och utgår med lika belopp oavsett arbetsinkomsten.
Pensionsnivån har lagts så all fuU pension som tas ut från 55 års ålder -
maximalt ett och ett halvt basbelopp - ger ett bidrag till försöriningen medan
pensionen vid uttag från högre ålder ensam ger en godtagbar försörjning -
maximalt ca 20 000 kr. om året vid nuvarande basbeloppsnivå och uttag från 62
års ålder. Kvalifikationskraven är sedan

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 20

den 1 juli 1972 desamma för svenska och utländska sjömän.
Sjömanspensioneringen omfattar endast egenpension. Den finansieras genom
redareavgifter och administreras av HPA.

En lösning av pensionsfrågan inom sjömanspensioneringens
ram skulle fordra att sjömanspension för utländska sjömän görs livsvarig, medan
för de svenska sjömännen sjömanspensionen avlöses av folkpension och ATP vid 67
års ålder. Därigenom skulle väsentliga olikheter uppstå mellan svenska och
utländska sjömän. Jag behöver bara peka på de oUkheler i fråga om
kvalifikationsreglerna som skulle bli följden samt olikheterna i
förmånssystemet, t, ex, att sjömanspensioneringen omfattar endast egenpension
men inle efterlevandepension.

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört i fråga om
likabehandling av svenska och utländska arbetstagare finns del starka
principiella motiv för att införa ratt till ATP-pension för utländska sjömän på
svenska fartyg. Genom att för de sjömän del här är fråga om slopa
bosättningskravet för rätt till tUläggspension knyter man också an till
internationellt gängse lösningar av dessa frågor. Som framgått av vad jag redan
anfört innebär detla inte någon ändring av principerna för rätt lill tUläggspension,
Det innebär endast att ett formellt hinder bosällningskravet för sädan rätt
undanröjs för en kategori arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden som till
följd av sina särskilda förhållanden inte har möjlighet att uppfylla detta
villkor. Att man bortser från bosättningskrileriet ter sig också naturligt med
hänsyn till sjömansyrkets speciella karaktär. Jag förordar därför att frågan om
pension tUl utländska sjömän löses inom ramen för ATP på del sätt som
föreslagils i promemorian.

2, Kvalifikationsregler m,m.

Vad gäller kvalifikationsvUlkoren för rätt till ATP har i
promemorian föreslagits att de aUmänna reglerna även skall gälla de utländska
sjömän som det här är fråga om. Detta innebär i fråga om ålderspension ett krav
på all pensionspoäng skall ha tillgodoräknats för tre år för att rätt till tUläggspension
skall inträda. För försäkrad som är sjukpenningklassplacerad i lägst den
sjukpenningklass som svarar mot det vid årets ingång gällande basbeloppet kan
med anlagandepoängberäkning förtidspension utgå efter endast ett poängår. Denna
regel får betydelse även för möjligheterna till familjepension. Eftersom de
sjömän varom fråga är inte omfattas av sjukförsäkringen kan denna regel inte
bli tillämplig på dem. Detta innebär en kvalifikationstid på tre år även för
förtidspension och familjepension för de utländska sjömännen.

Vid remissbehandlingen har framförts att
kvalifikationstiderna för de utländska sjömännen bör vara längre än de gängse.
Detta motiveras med att endast sjömän som tjänstgjort verkligt lång tid i den
svenska handelsflottan bör berättigas till svensk tilläggspension. Vidare har
påpekats att kvalifikationstiden inom sjömanspensioneringen är väsentligt
längre än inom ATP-systemet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 21

Jag vill erinra om att sjömansyrket kännetecknas av att de
anställda ofta byter arbetsgivare. Rörligheten är som redan antytts inte
begränsad nationellt på samma sätt som inom andra yrken. Detta medför att om
kvalifikationstiderna för rätt lill pension inom de olika ländernas pensionssystem
är länga, den enskilde sjömannen får svårigheter att över huvud taget tjäna in
pensionsrätt någonstans. Alt för utländska sjömän stadga en längre
kvalifikationslid än den som eljest gäller inom tilläggspensioneringen skulle
strida mot syftet att tillgodose sjömännens behov av pensionsskydd och dessutom
innebära en mol utländska medborgare diskriminerande regel.

Man kan också förutse alt en regel om längre
kvalifikationstid skulle leda tUl framställningar om mildare bestämmelser
konventionsvägen.

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag således alt några särregler i fråga
om kvalifikationstid för de utländska sjömännen inte införs.

Tilläggspensioneringen omfattar ålderspension,
förtidspension, sjukbidrag och familjepension i form av änkepension och
barnpension. Otvivelaktigt skulle de administrativa svårigheter som den
föreslagna utökningen av tilläggspensioneringen medför minskas om vissa av för-månsformerna
undantogs. En sädan försvagning av pensionsskyddet kan emellertid av sociala
skäl inle godtas. Dessutom skulle ett undanlag slå i strid med såväl
utvecklingen mot likställdhet inom ATP-syslemel mellan svenska och utländska
medborgare i Sverige under senare år som med de principer, som gör sig gällande
inlernationellll.

Jag vill också erinra om all administrativa problem
föreligger i fråga om pensioneringen av utländska medborgare redan med
nuvarande lagstiftning. Särskilda svårigheter kan uppkomma när det gäller
utländska sjömän. Sädana svårigheter torde dock röra ett begränsat antal fall oCh
därför kunna bemästras. Som jag tidigare nämnt avses kortare anställningslid
än tre år inte kvalificera för tilläggspension,

I sammanhanget bör också erinras om bestämmelsen i 15 kap.
3 § AFL enligt vilken, om den berättigade är bosatt utomlands, tilläggspension
med hans samtycke kan bytas ut mot ett engångsbelopp. Genom sådant utbyte kan
man förenkla administrationen när det gäller mindre pensionsbelopp.

Som framgår av vad jag tidigare anfört förordar jag alltså
all utländska sjömän ges möjlighet att tjäna in samtliga former av pension inom
tilläggspensioneringen.

De synpunkter som förts fram i promemorian rörande avgränsningen
av den personkrets som skall ges möjlighet att kvalificera sig för
tilläggspension innebär alt någon inskränkning tUl sjömän som är anställda
ombord på fartyg av viss storlek eller med visst användningsområde inte bör
ske.

Rätt lill tilläggspension föreslås tillkomma endast sjöman
som är anställd för sedvanligt fartygsarbete. Jag ansluter mig lill denna
uppfattning. Någol villkor att inkomsten beskattas här i riket ställs inte upp
i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 22

promemorian. Ett sådant viUkor gäller visserligen enligt
den nordiska trygghetskonventionen för nordiska sjömän som är anställda på
svenska handelsfartyg. Denna avgränsning som inte enbart avser sjömän har
valts därför att det ansetts att tiUfälligt arbete i annat nordiskt land i
regel inte bör ge rätt lUl tilläggspension i del andra landet. Ett annat skäl
är att konstruktionen av flera nordiska tilläggspensionssyslem är sådan att den
pensionsgrundande inkomsten i princip beräknas på grundval av den till
beskattning uppgivna förvärvsinkomsten. En sådan till beskattningen knuten avgränsning
är enligt promemorian inle lämplig när det gäller de sjömän varom nu är fråga.
Vissa av dem antalet har beräknats till 300400 - beskattas inle här i riket.
Detta beror på att de visat att de är skattskyldiga i annat land för inkomsten
ombord. Den omständigheten att de erlägger skatt tUl annat land medför dock
regelmässigt inte att de blir tUlförsäkrade pensionsrätt där. Behovet av
pensionsskydd kvarstår således och bör som framhålls i promemorian tillgodoses
även i dessa faU,

Jag ansluter mig även i detla avseende till promemorians
förslag. Detta innebär emellertid att den rätt tUl tUläggspension för utländska
sjömän som här föreslås införd blir vidare än vad som f, n, gäller för sjömän
från de nordiska länderna. För dem gäller som tidigare nämnts inskränkningar i
två avseenden. De skall nämligen dels vara bosatta inom Norden, dels beskattas
här i riket för inkomsten ombord.

En ändring av den nordiska konventionen som innebär att
konventionen inte skall tillämpas i de fall då rätt tUl svensk tilläggspension
skuUe följa direkt av den svenska lagstiftningen synes därför naturlig vid bifaU
tiU vad jag här förordat. Denna fråga kan tas upp vid de överläggningar mellan
berörda länder som regelbundet förekommer.

Ett
särskilt problem i detta sammanhang ulgör vissa s. k, entreprenöranställda.
Jag syftar här på personal som inte är anställd av redaren utan av utländsk
entreprenör som driver t, ex, restaurangrörelse ombord. Som jag tidigare nämnt
avses endast sjömän som är anställda i redarens tjänst omfattade av den
utvidgade rätten tUl tilläggspension, 1 den proposition (1973:40) med förslag
till ny sjömanslag som nyligen förelagts riksdagen likställs ombordanställda
med entreprenör som arbetsgivare med av redaren anställda sjömän. Del är självfaUet
angeläget att även dessa ombordanställdas pensionsfråga prövas. Den måste
emellertid ses i sammanhang med beskattningsfrågorna för dessa sjömän och med
frågan om ansvaret för arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, F, n,
pågår överväganden inom finansdepartementet och socialdepartementet rörande
dessa frågor. Dessa överväganden bör avvaktas innan frågan om rätt till
tilläggspension för dessa entreprenöranställda tas upp,

3. Administrationen

Pensionsgrundande inkomst bestäms för den som är
mantalsskriven eller bosall i Sverige enligt nuvarande regler av den lokala
skattemyndigheten för mantalsskrivnings- eller bosättningsorten. För svenska
sjömän

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 23

som är inskrivna i sjömansregistret men inte är
mantalsskrivna i Sverige bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala
skattemyndigheten i Stockholm. Detsamma gäller för nordiska sjömän som är
bosatta i annat nordiskt land än Sverige,

I fråga om underlaget för bestämmande av pensionsgrundande
inkomst gäller följande. För sjömän som är skyldiga att betala sjömansskatt bestäms
den pensionsgrundande inkomsten på grundval av redarens redovisning av utbetald
lön och innehållen sjömansskatt. Detta gäller sjömän som är anställda på fartyg
med en storlek av minst 100 bruttoregisterton och som går i utrikes fart eller
annan inrikes fart än inre fart. För övriga sjömän, som alltså inte betalar
sjömansskatt utan är skattskyldiga enligt vanliga regler, är redaren skyldig
att lämna kontrolluppgift enligt bestämmelser i taxeringsförordningen. Denna
kontrolluppgift ligger då till grund för bestämmande av pensiongrundande
inkomst.

De sjömän som nu kan tjäna in rätt till tilläggspension,
dvs, svenska och övriga nordiska sjömän de senare under förutsättning att de
är bosatta i Norden och beskattas här i riket har svenskt personnummer som
begagnas för identifiering av sjömannen och registrering av den
pensionsgrundande inkomsten. En utvidgning av tilläggspensioneringen enligt vad
jag här förordat förutsätter ett motsvarande system för identifiering av den
nytillkommande gruppen utländska sjömän.

Utredningen om mönstring av sjömän (K 1970:44) arbetar med
bl. a. frågan om registrering av utländska sjömän. Utredningen har tänkt sig
att varje sådan sjöman, som saknar svenskt personnummer och som påmönstrar
svenskt handelsfartyg på minst. 20 bruttoregisterton, skaU tilldelas ett
identitetsnummer byggt på sjömannens födelsedata. Detta gäUer oavsett fartygets
användningsområde. Sjömannen kommer att skriftligen underrättas om sitt idenlitetsnummer.
Avsikten är att numret i fortsättningen skall följa honom under alla
anställningar ombord på svenskt handelsfartyg.

Den slutliga utformningen av systemet för registrering av
utländska sjömän övervägs f, n. inom utredningen. De huvudsakliga principerna
är emellertid fastlagda. Förutom det jämförelsevis enkla förfarande vid
fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten som systemet skulle medföra,
torde det komma att ge åtskUliga andra administrativa vinster.

Utredningen räknar med att en registrering av utländska
sjömän enligt det tänkta systemet skulle kunna införas från den 1 januari 1975.
Emellertid har man från utredningens sida ansett det möjligt alt dessförinnan
genomföra en provisorisk ordning inom ramen för nuvarande sjömansregister. I
enlighet med detta kommer chefen för kommunikationsdepartementet i annat
sammanhang alt förorda alt Kungl. Maj:t beslutar att utländsk sjöman som saknar
svenskt personnummer fr. o. m, den 1 juU 1973 skall vara registrerad i en särskUd
förteckning över utländska sjömän i sjömansregistret och tilldelas ett idenlitetsnummer.
Härigenom kommer en förteckning över här avsedda utländska sjömän att finnas
den 1 januari 1974, då enligt vad jag i fortsättningen kommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 24

att förorda den föreslagna utvidgningen av rätten lill
tilläggspension avses träda i kraft,

I löneredovisningarna beträffande de sjömän som omfattas
av sjömansskatteförordningen skall redarna ange sjömannens idenlitetsnummer.
Dessa löneredovisningar - som enligt gällande bestämmelser skall avges oavsett
om sjömannen är skallskyldig eller inte inges till sjömansskatte-kontorel,
varefter de ADB-behandlas. De uppgifter som behövs för att bestämma den
pensionsgrundande inkomsten kan därefter lämnas direkt tiU lokal skattemyndighet
frän riksskatieverket.

För sjömän som inte omfattas av sjömansskalleförordningen
skall som förut nämnls redaren lämna kontrolluppgift om sjömannen är skattskyldig
här i riket. Om sjömannen inte är skattskyldig i Sverige skall redaren avge
särskild arbetsgivaruppgift som avses i 3 § förordningen (1959:551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän försäkring. Även
i kontrolluppgift och särskUd arbetsgivaruppgift, som båda ges in direkt till
den lokala skattemyndighet som skaU bestämma den pensionsgrundande inkomsten, skaU
sjömannens identitetsnummer anges.

Sedan lokal skattemyndighet bestämt den pensionsgrundande
inkomsten för sjömannen lämnas meddelande härom lill den försäkringskassa som
skall registrera pensionspoängen. Även i sådant meddelande skall
identitetsnumret anges. Genom att identitetsnumren bygger pä sjömannens
födelsedata kan registreringen integreras i det nuvarande ADB-systemet för
registrering av pensionspoäng efter personnummer.

Ett godtagbart system för registrering av utländska sjömän
utgör en förutsättning för den föreslagna utvidgningen av rätten till
tilläggspension. Oavsett hur systemet utformas ligger del i sakens natur att
risker för felaktig registrering av pensionsgrundande inkomst och andra
administrativa problem i vissa fall inte kan helt förebyggas. Jag finner
emellertid inte anledning anta annat än att det registreringssystem som avses
infört från den 1 juli 1973 kommer att fungera tillfredsställande. Närmare erfarenheter
av detta system får enligt min mening avvaktas innan särskUda åtgärder i
registreringsfrågan övervägs. Det bör ankomma på Kungl, Maj:t eller, efler Kungl.
Maj:ts bemyndigande, annan myndighet att vid behov utfärda närmare föreskrifter
rörande administration och kontroU av den utvidgade rätten till
tilläggspension.

Jag förordar att registreringen av pensionsgrundande
inkomst för de utländska sjömännen anknyts till del system för registrering av
sjömännen som chefen för kommunikationsdepartementet kommer att föreslå.

Jag ansluter mig vidare rill de i promemorian framförda
förslagen att den pensionsgrundande inkomsten skall bestämmas av den lokala
skallemyndigheten i Göteborg för alla sjömän som är anställda på svenska
handelsfartyg utan all vara mantalsskrivna eller bosalla i riket och all
pensionspoäng för dessa sjömän skaU registreras hos försäkringskassan i
Göteborg, Motivet för dessa förslag är att det behövs ett nära samarbete mellan
sjömansregistret och sjömansskattekontorel, båda belägna i Göte-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 25

borg, och den lokala skattemyndighet och försäkringskassa
som skall bestämma resp, registrera den pensionsgrundande inkomsten.

Till vissa frågor av administrativ art i samband med bestämmandet
av pensionsgrundande inkomst återkommer jag i specialmotiveringen,

4, Avgifts- och kostnadsfrågor samt ikraftträdande

Jag förordar att de nya bestämmelserna, som måste gälla
från ett kalenderårsskifte, träder i kraft den 1 januari 1974. Detta innebär
att pensionsgrundande inkomst första gången kommer att beräknas på 1974 års
inkomster.

Redare erlägger avgifi lill tilläggspensioneringen och
sjukförsäkringen enligt särskilda bestämmelser som tagits in i förordningen (1959:555)
angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Avgiften ulgår med en på visst säll bestämd andel av den
avgift som enligt 19 kap, 4 och 5 §§ AFL skall utgå till sjukförsäkringen resp.
tilläggspensioneringen. Nämnda andel svarar mol förhållandel mellan antalet
svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal
under de tre år, som närmast föregått del år då procentsatserna fastställs.
Procentsatsen för år 1973 är enligt kungörelse (SFS 1972:709) bestämd lill 6,69
för tilläggspensioneringen. Den eljest för är 1973 gällande avgiften för
arbetsgivare lill tilläggspensioneringen är 10,5 %.

När de särskilda bestämmelserna för redare i detta
avseende infördes var bakgrunden att, om full pensionsavgift ullogs för
samtliga anställda på fartygen, redarna skulle åsamkas betydande kostnader som
endast delvis skulle motsvaras av pensionsräll för svenskt sjöfolk. Vid en
begränsning av avgiflsskyldigheten var det å andra sidan angeläget att motverka
att det ur avgif Issy npunkt blev fördelaktigare för redama att anställa
utländska sjömän än svenska. Därför anknöts avgiftsplikten inte till sjömannens
nationalitet i det enskilda fallet utan metoden med en generell nedsättning av
avgiften valdes.

Dä regeln
tillkom kunde lill följd av del krav på mantalsskrivning som gällde för
utländsk medborgare som regel endast svenska sjömän tjäna in rätt till
tilläggspension. Sedan dess har som tidigare nämnls genom ändringar i den
nordiska trygghetskonventionen sjömän frän de övriga nordiska länderna fåll
rätt lill tilläggspension. Fortfarande bestäms dock redaravgiften efler andelen
svenska sjömän i den totala bemanningen, F. n. måste därför enligt vad som
framhålls i promemorian avgiften anses vara för låg. Med den föreslagna
utvidgningen av tilläggspensioneringen till alt i princip omfatta alla sjömän
på svenska fartyg saknas enligt promemorian anledning att behålla en lägre
procentsals för redare än för andra arbetsgivare sävill avser tilläggspensioneringen.
Särregeln för redarna i fräga om avgiften lill sjukförsäkringen berörs däremot
inle av promemorians förslag.

Höjningen av redarnas ATP-avgifler lill samma nivå som för
övriga arbetsgivare bör enligt promemorian ske successivt under en
övergångslid.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 26

Mot en omedelbar höjning tUl fullt avgiftsuttag åberopas särskUt
del förhällandet att förmåner tUl de utländska sjömännen på grund av kvalifikationsreglerna
kan börja utgå tidigast tre år efter det den föreslagna lagstiftningen trätt i
kraft. Med anknytning till detta föreslås i promemorian all höjningen av
avgiften sker etappvis och att anpassning tUl den allmänna avgiftsnivån sker
med en övergångstid av tre år. Vid del föreslagna ikraftträdandet av
pensionsbestämmelserna den 1 januari 1974 skulle alltså redarna först år 1977
fä betala full ATP-avgift.

Mot det i promemorian framlagda förslaget om att ta ut
full ATP-avgift från redare har flera remissinstanser, däribland Sveriges
redareförening, anfört invändningar. Som tidigare antytts motiveras detta
huvudsakligen med att endast en mindre del av de utländska sjömännen är
anställda så lång lid inom den svenska handelsflottan att de förvärvar rätt
till tilläggspension, LO och Svenska sjöfolksförbundet har hemställt om en
närmare prövning av avgiflsfrågan.

Tilläggspension på grund av inkomsl av anställning
finansieras helt genom arbetsgivaravgifter. Med anledning av vad Sveriges
redareförening anfört angående sambandet mellan avgifter och kostnader för den
utvidgade rätlen till tilläggspension vill jag framhålla att en av grundprinciperna
för ATP är att tilläggspensioneringen är av kollektiv natur. Att differentiera
avgiften till ATP på grundval av all pensionskostnaderna inom någon grupp är
högre eller lägre än normalt är inte en framkomlig väg. Jag anser det därför inle
möjligt att göra något undantag frän de vanliga avgiftsreglerna när utländska
sjömän ombord på svenska fartyg blir berättigade till ATP på samma villkor som
andra försäkrade.

Det är vidare att märka att den pågående tekniska
utvecklingen ställer allt högre krav på utbildning och erfarenhet hos
sjömannen. I stor utsträckning måste fartygen i framliden bemannas med
specialutbildad arbetskraft. Vissa typer av laster, t, ex, olja, gas och
kemikalier, ställer mycket höga fordringar på personalen frän
säkerhetssynpunkt. Man kan också räkna med att sjöfolket kommer all bindas
fastare till rederiet genom s. k, rederianstäUning, en anställningsform som
snabbt vinner utbredning. Dessa omständigheter i förening med förbättrade
sociala förmåner i olika avseenden lorde medverka lill att sjömannen i
framtiden stannar längre tid inom yrket än vad f. n. är fallet. Även dessa skäl
talar alltså mol en differentiering av avgifterna.

Eftersom det till följd av de allmänna
kvalifikationsreglerna dröjer avsevärd tid innan kostnader för de utländska
sjömännens pensionering belastar tilläggspensioneringen anser jag det dock moiiverat
att övergångstiden för anpassningen av avgiftsnivån görs längre än de tre år
som föreslagits i promemorian. Därigenom kan de vid remissbehandlingen
framförda synpunkterna i avgiftsfrågan i viss mån tUlmötesgås, Jag förordar att
övergången till den allmänna avgiftsnivån för arbetsgivaravgiften lill
tilläggspensioneringen sker i sädan takt att redarna först från det åttonde
året efler reformens ikraftträdande, alltså år 1981, får betala avgifi enligt
vanliga regler, Detla innebär alt den årliga höjningen begränsas lill omkring
en halv procentenhet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 27

Redarnas avgifter till tilläggspensioneringen bör aUtså
efter en övergångstid bestämmas på samma sätt som för övriga arbetsgivare,
dvs. med tillämpning av 19 kap, 1 och 5 §§ AFL. 1 samband med att de allmänna
bestämmelserna om arbetsgivaravgift tUl tilläggspensioneringen i AFL görs
tillämpliga på redare bör också bestämmelserna om redares arbetsgivaravgift
till sjukförsäkringen arbetas in i denna lag.

Samtidigt bör vissa följdändringar göras i andra
författningar om arbetsgivaravgifter. Jag återkommer till detta i
specialmotiveringen,

5. Övergångsanordningar

Svenska sjöfolksförbundet har i sitt remissyttrande pekat
på att del i dag finns ett antal icke-nordiska sjömän som efter lång tid i den
svenska handelsflottan uppbär eller inom kort kommer att erhålla sjömanspension.
Sädan pension upphör som tidigare nämnls när sjömannen fyller 67 år och torde i
åsyftade fall inte avlösas av pension frän hemlandet eller annat land efter
denna ålder. Förbundet anser det därför vara nödvändigt att dessa sjömän på
något sätt tUlförsäkras svensk pension även efler fyllda 67 är, antingen sä
att de får räkna retroaktiv kvalifikationslid för tilläggspension eUer så att
de får fortsätta att uppbära sjömanspension.

Jag finner del angelägel att denna fräga, som berör ett
jämförelsevis litet antal sjömän, löses. Någon retroaktivitet kan emellertid
inte förekomma när det gäller kvaUfikation för tilläggspension, I samråd med
chefen för kommunikationsdepartementet har jag därför funnit att frågan bör
lösas inom sjömanspensioneringens ram. Pä detta sätt skulle del vara möjligt
att snabbt tillgodose behovet av pensionsstöd för vissa utländska sjömän i
avvaktan pä att utbyggnaden av tilläggspensioneringen får effekt. Frågan om den
närmare utformningen av en sådan övergångsanordning kommer att tas upp lill
övervägande av chefen för kommunikationsdepartementet.

6, Vissa andra frågor

Innevarande års riksdag har genom proposition (1973:40)
förelagts förslag till ny sjömanslag. Denna proposition liksom propositionen (1973:45)
om allmän tandvårdsförsäkring föranleder vissa ändringar i 2 kap, 7 och 9 §§ AFL,
För riksdagen har också nyligen lagts fram en proposition (1973:46) angående
utformningen av beskattad sjukpenning. Därvid har angivils (s, 127) att vissa
förslag om ändringar av författningar om arbetsgivaravgifter som föranleds av
den ändrade utformningen av sjukpenningförsäkringen skulle anmälas i ett senare
sammanhang. Jag önskar ta upp dessa frågor i samband med förevarande förslag,
som även det berör dessa författningar.

Nu angivna frågor går jag närmare in på i
specialmotiveringen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 28

7. Upprättade författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän
försäkring,

3.
lag om ändring
i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1961:300)
om redareavgift för sjöfolks pensionering,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77)
angående byggnadsforskningsavgifl,

6. förordning om ändring i
förordningen (1968:419) om aUmän arbetsgivaravgift,

7.
lag om ändring
i lagen (1970:742) om lönegarantiavgifl,

8.
lag om ändring
i lagen (197 1:282) om arbetarskyddsavgift,

8, Specialmotivering

8,1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

1 kap. 3§

I enlighet med vad tidigare anförts har i ett nytt andra
stycke såsom grund för anslutning till försäkringen för tilläggspension tagits
upp anställning pä svenskt handelsfartyg.

Som
villkor för alt sjöman skall kunna bli berättigad till tilläggspension enligt
de nya reglerna gäller att han är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg. Någon begränsning i fråga om fartygets storlek eller användning
på sätl stadgas i förordningen (1958:295) om sjömansskatt har av skäl som
berörts i den allmänna motiveringen - inle uppställts. Däremot undantas sädana
arbetstagare som inte är anställda för sedvanligt fartygsarbete. De nya
bestämmelserna omfattar icke svensk sjöman. Skulle svensk sjöman som är
anställd ombord pä svenskt handelsfartyg vara bosatt i utlandet är han utan
hinder av detta försäkrad för tilläggspension på grund av anslällningsinkomsten
tUl följd av bestämmelserna i första stycket.

Med svenskt handelsfartyg jämställs fartyg, som av svensk
redare förhyrs på s. k, bareboat-basis, vilket innebär all fartyget förhyrs obemannat
varefter det ankommer på den förhyrande redaren alt bemanna fartyget. Däremot
ger anställning ombord pä svenskt handelsfartyg som hyrts ut till utländsk
redare inle rätt lill tilläggspension. Motsvarande gäller enligt sjömansskalleförordningen.

Även lön under s. k. väntetid blir pensionsgrundande. Om
sjöman avmönslrat frän tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda tiänst
ombord pä annat fartyg tillhörigt samme redare skall enligt sjömansskalleförordningen
ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetald

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 29

i tjänsten ombord på det förra fartyget. Detta innebär alt
sådan ersättning inkluderas i den löneredovisning frän redaren som ligger till
grund för bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Även semesterlön och semesterersätlning
inkluderas i redarens löneredovisning och blir alltså pensionsgrundande.

2 kap.

7§

Ändringen i sista stycket föranleds dels av den i
propositionen (1973:45) om allmän tandvårdsförsäkring föreslagna ändrade
dispositionen av 2 kap, 3 §, dels av förslaget i proposition (1973:40) om ny
sjömanslag all även ombordanställd som har annan arbetsgivare än redaren skall
omfattas av sjömanslagens bestämmelser. Vidare har viss justering skett på
grund av att sjömanslagen även kan bli tillämplig pä utländskt fartyg. Den
föreslagna lydelsen innebär alt omfattningen av ersättningsrätten anknyts lill
arbetsgivares förpliktelse enligt sjömanslagen all bereda sjöman fri sjukvård.
En förutsättning för att arbetsgivaren skall få gottgörelse är liksom f. n, all
sjömannen omfattas av sjukförsäkringen. Vilka utgifter som är ersättningsgilla
framgår av hänvisningen i bestämmelsen till föregående paragrafer i kapitlet.

9§

Ändringen i andra stycket har företagits i anledning av
propositionen (1973:40) om ny sjömanslag. Angående innebörden av ändringen
hänvisas lill vad som anförts under 7 §,

11 kap. I §

För den som är berättigad till tilläggspension på grund av
anställning på svenskt handelsfartyg skall i princip gälla samma bestämmelser
som för övriga för tilläggspension försäkrade. Detta innebär bl. a, att
pensionsgrundande inkomst skall beräknas årligen. I andra stycket har därför
lagils in en hänvisning till det nya andra stycket i 1 kap. 3 §,

19 kap.

1 §

1 gällande lydelse hänvisas i sjätte stycket beträffande
redares avgifi för lön lill vissa sjömän lill vad därom särskilt stadgals.
Sådana särskilda stadganden har givits i förordningen (1959:555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Förordningen
avser avgift till såväl sjukförsäkringen som tilläggspensioneringen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 30

Redarna skall enligt förslaget i fortsättningen erlägga
samma avgift till tilläggspensioneringen som andra arbetsgivare, alltså enUgt
19 kap. 1 och 5 §§ (se dock övergångsbestämmelserna). De bestämmelser i förordningen
som avser avgift till sjukförsäkringen har överförts till 19 kap, 4 § som ett
nytt andra stycke. Förordningen bUr således för framtiden överflödig. Detla
medför alt sjätte stycket i 19 kap. 1 § föresläs upphävt,

I fjärde
stycket sista punkten stadgas all vid bestämmande av avgift till
tilläggspensioneringen skall bortses från bl. a. arbete utom riket om
arbetstagaren inte är svensk medborgare och inte heller bosall i riket.
Undantaget har sin motsvarighet på förmånssidan. I de fall som undantaget
avser tjänar arbetstagaren nämligen inte in någon rätt liU tilläggspension. Ombordanslällds
arbete på fartyg under svensk flagg betraktas emellertid enligt vad
riksförsäkringsverket påpekat under remissbehandlingen i praxis som arbete
inom riket. Någon ändring av fjärde stycket behövs därför inte.

En
konsekvens av att avgiften för tilläggspensioneringen för redare skall
bestämmas enligt 19 kap, 1 och 5 §§ blir alt vid bestämmande av avgiften skall
bortses från arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till 500 kr. Sådant
undantag har tidigare inte gällt för redare, vare sig för avgiften till
tilläggspensioneringen eller för avgiften till sjukförsäkringen. Med hänsyn
till att del från administrativa synpunkter såväl på uppbördsmyndigheternas
som pä arbetsgivarnas sida torde vara ett önskemål alt avgiftsunderlaget för
utgående arbetsgivaravgifter bestäms efter sä enhetliga grunder som möjligt har
motsvarighet till denna särbestämmelse enligt förslaget inte intagits i 19 kap,
1 § AFL. 500-kro-norsgränsen avses således gälla även här. Också för
övergångstiden bör denna gräns gälla.

4 §

Som nämnts under 1 § föresläs att förordningen (1959:555)
om redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring skall
upphävas och att nuvarande regler i förordningen om redarnas avgifter till
sjukförsäkringen skall tas in i 4 §. Detta innebär att de allmänna
bestämmelserna om sädan avgift i 19 kap. 1 § blir tillämpliga även beträffande
avgiften till sjukförsäkringen. Bestämmelserna om en särskUd procentsats för
redare i fräga om avgift lill sjukförsäkringen har tagits in i ett nytt andra
stycke i förevarande paragraf. Som en följd av det förslag om ändringar i
principerna för sjukförsäkringens finansiering som i annat sammanhang lagts
fram (prop. 1973:46) har motsvarighet lill de nuvarande bestämmelserna i 5 §
förordningen om fördelningen av influtna avgifter lill finansieringen av
sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen inte tagits in i paragrafen.

Den s. k. 500-kronorsregeln blir lill följd av de
föreslagna ändringarna tillämplig även när del gäller underlaget för redares
avgifter till sjukförsäkringen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Övergångsbestämmelserna

Som berörts i den allmänna motiveringen (s, 26) bör redareavgiflen
till tilläggspensioneringen anpassas tUl den vanliga avgiftsnivån i sådan takt
att redarna först från det ättonde året efler lagändringens ikraftträdande,
alltså år 1981, får betala avgifi enligt vanliga regler,

Lagtekniskt
bör detta ske så att för åren 1974-1980 den metod för avgiftsberäkningen som
angivits i 2 § förordningen angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen
om allmän försäkring i princip tillämpas även i fråga om den procentsats,
varmed avgiften lill tilläggspensioneringen skall utgå. För att uppnå en
successiv anpassning lill det vanliga avgiftsuttaget skall dock det med
bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas med en åttondel av
motsvarande antal utländska sjömän för varje år under övergångstiden. Detta
innebär alt nämnda medelantal skall ökas med en åttondel av antalet utländska
sjömän såvitt gäller avgiften för år 1974, med en fjärdedel för år 1975 osv, enhgt
vad som anges i bestämmelsen.

8.2 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring

1 §

Av skäl som berörts i den aUmänna motiveringen bör den
pensionsgrundande inkomsten för de sjömän som inte är mantalsskrivna eller
bosatta i riket bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg.
Bestämmelse härom har inlagils i ell nytt andra stycke.

2 §

Som berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3) finns
inom den grupp utländska sjömän som föresläs få rätt lill tilläggspension tre
kategorier, nämligen 1, sjömän som omfattas av sjömansskatteförordningen, 2,
sjömän som betalar skatt enligt vanliga bestämmelser och 3. sjömän som inte
omfattas av sjömansskatteförordningen och som inte heller är skallskyldiga i
Sverige enligt vanliga regler.

Vad gäller
de sjömän som omfattas av sjömansskatteförordningen gäller att redarens
löneredovisning omfattar även sädana sjömän som är befriade från att erlägga
sjömansskatt. I inkomstlängden antecknas emellertid den beskattningsbara
inkomsten endast för sädana sjömans-skattepliktiga som avses i 7 § sjömansskalleförordningen,
dvs. här i riket bosatta sjömän. I de fall då sådan anteckning inte sker skaU
emellertid förfarandet vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst vara
likartat. Den registrering av utländska sjömän som här förutsätts bli införd
medger nämUgen all redarnas löneredovisningar för samtliga sjömän som omfattas
av sjömansskatteförordningen kan ADB-behandlas varefter uppgift

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 32

om varje sjömans årsinkomst sänds lill den lokala
skattemyndigheten. Till grund för bestämmande av den pensionsgrundande
inkomsten kommer således all för samtliga sjömän i denna grupp ligga den
redovisning som redare har att avge enligt 14 § sjömansskatteförordningen.

De sjömän
som är skatteskyldiga enligt vanUga regler (grupp 2) kommer all omfattas av
reglerna i 1 § första stycket och den pensionsgrundande inkomsten kommer all
med redarens kontrolluppgift som grund bestämmas med ledning av den försäkrades
taxering tUl statlig inkomstskatt enligt reglerna i förevarande paragraf. Någon
författningsändring behövs inte för denna grupp.

Beträffande
de sjömän som inte omfattas av sjömansskatteförordningen och inle heller är
skattskyldiga i Sverige enligt vanliga regler (grupp 3) skall redarna lill
grund för fastställande av pensionsgrundande inkomsl avge särskild uppgift
enligt 3 §, Någon ändring erfordras inle i nämnda paragraf,

8 §

En svårighet av administrativ art uppkommer genom
bestämmelserna om underrättelse om beslut i 8 och 9 §§ förordningen. Enligt 9 §
andra stycket skall beslut om pensionsgrundande inkomst, som inte anges på
debetsedel för slutlig skatt, delges den försäkrade om del inte är känt att
denne inle kan anträffas. Uppenbarligen skulle denna delgivningsskyldig-het
vålla den lokala skattemyndigheten i Göteborg stora svårigheter om den skulle
tillämpas på den grupp, varom här är fråga.

De beslut det här är frågan om kan som regel inte antas gå
den försäkrade emot. Beslutet grundas nämligen enbart pä de uppgifter som
framgår av löneredovisningarna. Det praktiska behovet för sjömännen alt få en
underrättelse måste därför anses vara ringa. Det synesmed hänsyn till de
svårigheter som är förknippade med en obligatorisk underrättelseskyldighet
lämpligast med en ordning som innebär att sjömannen i del särskilda fallet på
förfrågan hos försäkringskassan fär upplysning,om den pensionsgrundande inkomsl
som beräknats för honom. En regel om alt underrättelse får underlåtas i fall
pensionsgrundande inkomsten inle angivils pä debetsedel på slutlig skatt har
därför intagits i Iredje stycket.

Som förut angivils avses varje utländsk sjöman som påmönstrar
svenskt handelsfartyg tilldelas ett regislernummer. 1 samband med att han får
skriftligt bevis om registernumrel kan sjömannen lämpligen i samma form
underrättas om de pensionsförmåner, som han enligt svensk lagstiftning
åtnjuter. Därvid bör anges all han kan vända sig till försäkringskassan i
Göteborg, om han önskar upplysning om den pensionsgrundande inkomst som fastställts
för honom.

8,3 Övriga författningsförslag

Som framgår av specialmoliveringen till 19 kap. 1 och 4 §§
AFL bör den undantagsregel som gäller för sjömän vid beräkning av arbetsgivares

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 33

avgifter slopas. Regeln att lönebelopp som understigit 500
kr, inle föranleder avgift avses alltså över hela avgiftsområdet bU tillämplig
även beträffande sjömän, I detta sammanhang föreslås som nämnts i avsnitt 6
av den allmänna motiveringen vidare vissa författningsändringar som föranleds
av propositionen (1973:46) angående utformningen av beskattad sjukpenning m, m.
och som berör författningar rörande arbetsgivaravgifter utanför den allmänna
försäkringen. Innebörden av dessa ändringar är att i underlaget för
arbetsgivaravgiften inte skall räknas in den del av arbetstagares lön som
motsvaras av sjukpenning och föräldrapenning i de fall arbetsgivarinträde i
sjukförsäkringsförmånerna gäller. Motivet för ändringarna är alt ett avtal om
sjuklön m. m, med villkor om arbetsgivarinträde inte skall leda till andra
konsekvenser i avgiflshänseende för arbetsgivaren än en överenskommelse all
denne skall utge enbari ersättning som kompletterar sjukförsäkringens
förmåner.

Upphävandet av förordningen (1959:55 5) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring föranleder en
redaktionell ändring i förordningen om allmän arbetsgivaravgift.

En redaktionell ändring har vidtagits i 2 § första stycket
förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift. Ändringen motiveras
av att statistiken över yrkesskador numera inte i första hand upprättas för försäkringsändamål,

9. Hemställan

Under åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:l
föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2, lag om ändring i förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om aUmän
försäkring,

3, lag om ändring i lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring,

4, lag om ändring i lagen (1961:300)
om redareavgift för sjöfolks pensionering,

5, lag öm ändring i förordningen (1960:77)
angående byggnadsforskningsavgift,

6, förordning om ändring i
förordningen (1968:419) om aUmän arbetsgivaravgift,

7, lag om ändring i lagen (1970:742)
om lönegarantiavgift,

8, lag om ändring i lagen (1971:282)
om arbetarskyddsavgifl.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådels övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen all lill
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detla protokoll
utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 98

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 34

Bilaga
1

Departementspromemoria angående rätt till tilläggspension
för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg

Stockholm
september 1972

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 35

I. Inledning

Enligt gällande bestämmelser i lagen om allmän försäkring (AFL)
är svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i
riket försäkrade för tilläggspension. Sjömän av svensk nationalitet anstäUda
på svenska handelsfartyg förvärvar alltså på grund av inkomsten ombord, tiU
följd av den regel som gäller för svenska medborgare, oavsett bosättningsort
rätt till tilläggspension. (Genom den för svenska sjömän obUgatoriska
inskrivningen i sjömansregistrel anses de dessutom bosatta i Sverige.) Även
sjömän från de nordiska länderna förvärvar under anställning på svenska fartyg
rätt tiU tilläggspension; detta till följd av särskUd bestämmelse i den
nordiska konventionen om social trygghet som medger förvärv av tiUäggspension
oberoende av vilket nordiskt land vederbörande är bosatt i. Andra utländska sjömän,
anställda på svenska fartyg kan däremot på grund av det för utländska
medborgare gäUande bosällningskravet som inte frångåtts i de konventioner
Sverige ingått inle förvärva rätt till tUläggspension.

Svenska sjöfolksförbundel behandlade vid sin åttonde
ordinarie kongress den 2429 augusti 1969 en motion med krav om bl. a. en
ändring inom tUläggspensioneringen, som skulle göra det möjligt för även ickenordiska
medborgare att vid anstäUning på svenska fartyg förvärva rätt tiU tilläggspension.

Kongressen beslöt enhälligt godkänna motionen och i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1970 anfördes bl.a.: Sjöfolksförbundel
bedömer det som en stor social orättvisa, för att inte säga diskriminering mol
andra länders medborgare som för längre tid har anställning i den svenska
handelsflottan, att dessa icke under denna tid på samma sätt som annan utländsk
medborgare som har anställning inom rikels gränser, beredes möjlighet att
intjäna rätt till tilläggspension utan att härför behöva vara bosatt i landet.
I dag finns del ett stort antal icke-nordiska medborgare som tjänstgjort i den
svenska handelsflottan under större delen av sitt liv och ett ännu större antal
som haft sådan anställning för längre tid än tio år. Vid uppnådd pensionsålder
har dessa säUan möjlighet att erhålla pension frän sitt hemland. Del kan därför
inte anses stå i överensstämmelse med vårt lands goda rykte att en viss grupp
arbetstagare icke skall tUlförsäkras en berättigad trygghet pä ålderns höst,
efter att under många år ha tjänat värt land. Förbundet anser att en icke-nordisk
medborgare, som har anställning pä svenskt fartyg och icke är bosatt i Sverige
i princip skall vara jämställd med annan utländsk medborgare, som har
anställning inom rikets gränser, i fråga om möjlighet att intjäna rätt till
tilläggspension.

Svenska sjöfolksförbundets framställning har remitterats lill
riksförsäkringsverket och Sveriges redareförening. Båda remissinstanserna har
tillstyrkt all den berörda frågan om rätt till tilläggspension för icke-nordiska
medborgare anställda på svenska båtar utredes.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 36

2. Statistiska uppgifter

Antalet anställda på svenska handelsfartyg i utrikes fart
med en bmttodräktighet av minst 300 registerton har under perioden 19601971
minskat från omkring 22 500 till omkring 14 000.

Totala antalet anställda på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet
av minst 300 bruttoregisterton och fördelningen mellan svenska och utländska
medborgare per den 31 oktober under åren 1968-1971 framgår av följande
uppställning.

1968 1969 1970 1971

Antal fartyg 591 572 539 503

Total bemanning 17 160 15 917 15 415 13 892

Därav utlänningar

antal 6 124 5 771 5 739
4 904

% 35,7 36,2 37,2 35,3

Nordiska medborgare

antal 2 201 2 105 2
208 2 000

% 12,8 13,2 14,3 14,4

Andra

antal 3 923 3 666 3 531
2 904

% 22,9 23,0 22,9 20,9

Sjömanspensionskommittén har i sitt betänkande
"Sjömanspension" (SOU 1971:30) redovisat en undersökning rörande seglalionsvanoma
bland svenskt manskap under de senaste 3040 åren. Däremot saknas uppgifter om seglalionsvanoma
bland de utländska sjömännen.

Av redovisningen rörande de svenska sjömännen framgår
följande. Av dem som aldrig blir befäl påmönstrade omkring f första gängen före
20 ärs ålder och 85 ä 90 % före 30 års ålder. De flesta slutade snart. Endast 1
520 % av dem var kvar efler fyllda 30 år och denna grupp decimerades sedan
ytterligare. Redan 5 är senare hade I fallit bort och efter ytterligare 5 år,
dvs. vid 40 års ålder, | till, Efler 50 ärs ålder var gissningsvis endast
omkring 2 % kvar i yrket av dem som började före 30 år. Därtill kommer de
relativt få, 10 a 15 % av samtliga, som inte började till sjöss förrän efler
fyllda 30 är. Inte heller de stannade i regel någon längre tid i yrket. En del påmönslrade
först efler fyllda 40 eller t. o. m. 50 år, många av dem förmodligen som
ekonomipersonal. Redovisningen ger vid handen att sjömansyrket är ett utpräglat
genomgångsyrke och i synnerhet sysselsätter mycket ung arbetskraft. Även
kvinnliga ombordanställda stannar som regel endast en kortare tid tUl sjöss.

Beträffande seglalionsvanoma bland de utländska sjömännen
inom handelsflottan ullalar sjömanspensionskommittén endast all det erfarenhetsmässigt
kan antagas att omsättningen bland dem är minst lika stor som inom den svenska
delen av bemanningen. Säkerligen dominerar -

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 37

enligt kommittén korttidsseglarna också bland dem, även
om del också finns utlänningar som kan betraktas som långlidsseglare i svensk
tjänst.

3. Huvuddragen i gällande bestämmelser om allmän
tilläggspension

Inom den allmänna försäkringen utgår folkpension och
tilläggspension. Båda slagen av pension utgår i form av ålderspension,
förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessutom
förekommer inom folkpensioneringen vissa tilläggsförmåner.

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda
ålderspension, förlids-pension och familjepension utöver folkpensionen. Rätlen
till tilläggspension grundas på inkomsten av del förvärvsarbete, som den
försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande
till denna inkomst.

Rätt lill tilläggspension tillkommer i princip alla som är
försäkrade enligt lagen om allmän försäkring dvs. svenska medborgare och de,
som utan att vara svenska medborgare, är bosatta i riket. Tilläggspensionen är "exporlabel",
dvs. om den som intjänat rätt lill pension lämnar riket, erhåller han ändå
pension då pensionsfall inträffar.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom
tilläggspensioneringen, är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren
fr. o. m. del dä han fyller 1 6 år t. o. m. det dä han fyller 65 år.
Förvärvsarbetsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan
överstiger en viss minimigräns, nämhgen det vid årets ingång gällande
basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning.
Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten ulgör sju och en
halv gånger del vid årets ingång gällande basbelopet. För varje är, för vilket
pensionsgrundande inkomsl fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng
tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten
delad med basbeloppet vid årets ingång. Omräkningen av pensionsgrundande
inkomst i pensionspoäng ingår i systemet för värdesäkring av pensionerna.

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år eller, om den försäkrade är
född år 1896, tvä år och utbetalas fr.o.m. den månad under vilken den
försäkrade fyller 67 år med möjlighet lill förtida och uppskjutet pen-sionsultag.

Den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör
60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall
utges, och medeltalet av den pensionspoäng som tillgodoräknats den

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 38

försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknas för mer än 15
år, tas medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femlonårsregeln). Har pensionspoäng
tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje år,
som antalet poängår understiger 30 (treltioårsregeln). 1 pensioneringens
inledningsskede har 30-ärsregeln ersatts med en 20-års-regel för dem som är
födda åren 1896-1914. För dem som är födda under något av åren 19151923
fordras i stället för30år2l år för dem som är födda 1915, 22 år för dem som är
födda 1916 osv.

Förtidspension
utgår lUl försäkrad för tid före den månad, då han fyller 67 år eller
ålderspension dessförinnan börjar utgå lill honom, såvida hans arbetsförmåga pä
grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses
varaktig. Förtidspension kan även under vissa förutsättningar utgå liU äldre
försäkrad som är varaktigt arbetslös. Dessa fömtsättningar är bl. a. att
vederbörande antingen uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under
den längsta lid sådan ersättning kan utgå eller omställningsbidrag enligt arbelsmarknadskungörelsen
under jämförlig tid. Kan nedsättning av arbetsförmågan inte anses varaktig men
kan den antagas bli bestående avsevärd lid, har den försäkrade rätt till
tilläggspension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid
men i övrigt gäller vad som är stadgat om förtidspension även sjukbidrag.

Förtidspensionens
storlek graderas efler nedsättningen av förmågan eller möjligheten alt bereda
sig inkomst av förvärvsarbete. Om intet eller endast ringa del därav återstår,
utgår hel förtidspension. Är nedsättningen mindre men likväl avsevärt mer än
hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. 1 övriga fall utgår halv
förtidspension.

För rätt till förtidspension frän tilläggspensioneringen
krävs alt den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det
år, då pensionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den
tidpunkt, dä arbetsförmågan bUvit nedsatt med minst hälfien och nedsättningen tilUka
kan betraktas som varaktig eUer väntas bh bestående avsevärd lid.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den
ålderspension, som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han började
åtnjuta sådan pension fr. o. m. den månad dä han fyller 67 år. För att uppnå detla
antages att den försäkrade även för varje år, fr. o. m. det år då
pensionsfallet inträffar t. o. m. del då han uppnår 65 års ålder, tillgodoräknas
pensionspoäng, svarande mot den medelpoäng som han förvärvat under tiden före pensionsfallel
(anlagandepoäng). För att antagandepoäng skall få medräknas fordras dock, att
den försäkrade antingen vid lidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara
placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mol en årsinkomst av
förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller i
annat fall äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast
före året för pensionsfallet.

Om fömtsättningar inte föreligger för att den försäkrade
skall kunna få

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 39

förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng,
fordras för rätt till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats
pensionspoäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet
inträffade. Förtidspensionen beräknas dä, på grundval av föreliggande faktiska
pensionspoäng och poängår, enligt samma metod som ålderspension, vilken utgår
fr. o. m. den månad dä 67 ärs ålder uppnäs.

En försäkrads
änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under förutsättning att
han vid sin död var berättigad tUl förtidspension eller ålderspension från
tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till förtidspension,
om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för
rätt lill sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.

Änkepension
utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts
senast den dag, då den försäkrade fyUde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn
som också är barn till änkan, är änkan oavsett om barnet är minderårigt eller
uppnått vuxen ålder berättigad till änkepension även om nyssnämnda fömtsättningar
inte är uppfyllda.

För rätt
till änkepension från tilläggspensioneringen krävs alt legalt äktenskap
förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya
äktenskapet innan del bestått i fem år, skall änkepensionen ånyo börja utgå.
Finns inle någol pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den
försäkrades egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn, är
änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år.
Adoptivbarn har pensionsräll efter adoptivföräldrarna men inte efter sina
naturliga föräldrar. Har underhåUsskyldighet mot barn utom äktenskap avlösts
genom ett engångsbelopp, föreligger inte rätt lill barnpension.

Storleken
av barnpension är beroende av huruvida pensionsberätligad änka finns saml av
familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat
barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat,
bUr barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ell,
ökas det nu angivna procenttalet med 10 för varje barn utöver det första, och
det sammanlagda barnpensionsbeloppel fördelas lika mellan barnen. Tilläggspensioneringen
finansieras helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgifi.
Den som haft annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning erlägger
själv tilläggspensionsavgift. Avgifterna för tilläggspensioneringen utgår
enligt en procentsats som bestäms av Kungl. Maj:l och riksdagen. Procentsatsen
skall vara så avvägd all avgifterna i förening med andra tillgängliga medel
förslår till bestridande av pensionsulbetalningar, förvaltningskostnader och
andra tilläggspensioneringen åvilande utgifter saml lill erforderlig fondering.
Avgifterna ingår tUl en fond, allmänna pensionsfonden. Procentsatserna har för
åren 1972, 1973 och 1974 beslämts liU 10,5, 10,75 och 11.

Inom avgiftssystemet har särskUd hänsyn tagits till
rederinäringen. 1

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 40

anslutning till särskUd bestämmelse i 19 kap. 1 § AFL har
utfärdats förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt
lagen om allmän försäkring. Förordningen bygger på principen all en redare
skall betala endast viss del av den avgift som normalt uttages av arbetsgivare
för sjukförsäkring och tilläggspensionering. Den normala avgiften reduceras
nämligen sä att den slår i proportion till de svenska sjömännens andel av den
totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg. Bakgrunden till bestämmelserna
var att som regel enbari de svenska sjömännen kom i åtnjutande av de förmåner
som avgifterna avsåg.

Bestämmelserna är, såvitt gäller tilläggspensioneringen,
av följande närmare innehåll.

Redare skaU för varje år erlägga avgifi för vad han under
året utgivit i lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad
till sådan arbetstagare som avses i 1 § sjömansskalleförordningen (1958:295).
Procentsatsen för uttaget av avgifter fastställs årligen av Kungl. Maj:t,
Procentsatsen skall utgöra dén andel av den procentsals som uttages av
arbetsgivare enUgl 19 kap. 5 § AFL, som svarar mol förhållandet mellan antalet
svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal
under de närmast föregående tre åren. Hänsyn tages ej till fartyg under 300 bmttoregisterton.

Underlaget för arbetsgivaravgift utgör summan av vad som
utbetalts i lön till arbetstagarna sedan därifrån dragits dels ett belopp
motsvarande del beräknade antalet arbetstagare multiplicerat med det vid årets
ingång gällande basbeloppet, dels för varje arbetstagare sådan del av lön, som
för år räknat överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Arbetstagare som
varit anställd hela året med full arbetstid räknas som en arbetstagare och
arbetstagare som varit anställd i mindre omfaltning medräknas i förhållande
därtill. Procentsatsen för redaravgiften är för är 1972 6,68. .Arbetsgivaravgiften
för tilläggspensioneringen enligt 19 kap. 5 § AFL är för samma år som tidigare
nämnts 10,5 %.

Uppbörd av avgifi regleras av förordningen (1959:552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Bestämmelserna innebär i de väsentligaste delarna följande. TUI grund för
bestämmandet av avgiften ligger arbetsgivaruppgift. Sådan uppgift skaU avlämnas
av arbetsgivare som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd
arbetstagare med minst 300 kr. Arbelsgivaruppgiften skall avlämnas till lokal
skallemyndighet eller, beträffande redare som har att redovisa sjömansskatt,
till sjömansskallekontoret. Arbelsgivaruppgiften skall ha avlämnats före
utgången av januari eller, beträffande redare, februari året näst efter
utgiftsåret. Lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret skall överlämna
del ena exemplaret av arbelsgivaruppgiften lill riksförsäkringsverket.

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsverket.
Avgift uppgående tUl högst 1 000 kr. skall påföras i samband med slutUg skatt i
enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen medan annan avgift uppbärs
av riksförsäkringsverket. I avräkning på den slutliga avgiften skaU
arbetsgivaren i fräga om avgifi som uppbärs av riksförsäkringsverket under utgiftsäret
erlägga preliminär avgifi.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 41

4. Utländska medborgares ställning inom
tilläggspensioneringen

För närvarande är, som tidigare nämnls, svenska medborgare
och de som utan att vara svenska medborgare är bosalla i riket försäkrade för
bl. a. tilläggspension. Vidare gäller att den för vilken tillgodoräknats
pensionspoäng enligt i 1 kap. 6 § AFL men som inte längre uppfyller nyssnämnda
förutsättningar dock är försäkrad för tilläggspension på grundval av
tillgodoräknade pensionspoäng.

Vid införandel av tilläggspensioneringen gällde i
väsentliga avseenden olika regler för svenska och utländska medborgare.
Skillnaderna var främst av betydelse för ålderspensioneringen. Det krävdes tio poängår
för all en utlänning skulle få rätt tiil pension medan tre år var tillräckligt
för svensk medborgare. För rätt lill full ålderspension krävdes beträffande
utlänning, som var bosatt utom riket 45 poängår mol eljest 30 poängår.
Familjepension efter en försäkrad som inle var svensk medborgare utgick tUl
efterlevande som inle var svensk medborgare endast om den efterlevande var
bosatt i riket vid tidpunkten för dödsfallet. För utomlands bosatta försäkrade
som inte var svenska medborgare fanns en särregel som delvis undantog
pensionerna från värdebeständigheten. Slutligen kunde nian för utomlands boende
försäkrade som icke var svenska medborgare tvångsvis byta ut pensionen mot ett
engångsbelopp.

Pensionsförsäkringskommitlén tog i ett delbetänkande
"Vissa pensionsfrågor" (SOU 1965:62) upp dessa förhåUanden lill
granskning och föreslog att de för utlänningar diskriminerande bestämmelserna
skulle avlägsnas ur lagstiftningen. På grundval av betänkandet framlades en
proposition (1966:59) i bl. a. dessa frågor. Departementschefen anslöt sig
därvid till meningen alt nyssnämnda särregler för utländska medborgare borde
avskaffas och anförde bl. a.: I fråga om de särregler för utlänningar, varom
här är fräga, kan det sägas att de står i mindre god överensstämmelse med nu
rådande värderingar och synsätt. Vid tilläggspensioneringens tillkomst hade
man ännu inte full överblick över vad en försäkring av denna typ betydde i
förhållande till utländska pensionsanordningar. Kvalifikationskraven enligt
tilläggspensioneringens huvudregel framstod vid en internationell jämförelse
som milda och det ansågs moiiverat att, åtminstone tiil en början, ställa upp
strängare kvalifikationskrav för utlänningar än för svenskar. Även andra
synpunkter torde ha spelat in, säsom att pensionssystemet i första hand var lill
för det egna landels medborgare och att strängare regler för utlänningar
innebar ett gynnsamt utgångsläge vid konventionsförhandlingar. Numera har del
emellertid blivit en snart sagt allmän uppfattning att en utlänning, som genom
sin arbetsinsats bidrar till ett lands produktion, bör vara likställd med
landets egna medborgare i fråga om pension av den typ som tilläggspensioneringen
representerar. Bakom denna uppfattning ligger bl. a, tanken att pensionen är en
del av vederlaget för arbetsprestationen och alt del inle är moiiverat att
pensionen blir olika, beroende pä om arbetslagaren är

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 42

medborgare i landet eller inte. Här har otvivelaktigt
arbetskraftens ökade rörlighet över gränserna spelat en avgörande roll.

Vid 1966 års riksdag slopades sålunda i huvudsak de regler
inom tiUäggspensioneringen som var strängare för utlänningar än för svenska
medborgare. En kvarstående särregel för utlänningar var dock stadgandet att den
som inte var svensk medborgare skulle vara mantalsskriven i Sverige för all vara
försäkrad för bl, a. tilläggspension. Denna särbestämmelse innebar i praktiken
att en utlänning icke tillgodoräknades pensionsgrundande inkomst för invandringsårel.
Genom en senare lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1968 (prop.
1967:37, LU 41, SFS 1967:206) upphävdes emellertid manlalsskrivningskravet och
ersattes med nuvarande krav på bosättning.

Sedan dessa särbestämmelser inom tilläggspensioneringen
för utländska medborgare slopats, kvarstår i detta avseende endast de s. k.
övergångsreglerna om en särskilt förmånlig beräkning av tilläggspensionen för
svenska medborgare, födda åren 18961923. Den viktigaste av dessa regler
innebär att för dem som är födda år 1914 eller tidigare 30-årsregeln är ersatt
med en 20-årsregel varje är med pensionsgrundande inkomst ger alltså 1/20 av
full ålderspension mot 1/30 enUgt huvudregeln - och all för dem som är födda
1915 eller senare 20-årsregeln är successivt upptrappad så att 30-årsregeln
träder in för dem som är födda år 1924 eller senare. Med dessa regler har man
velat i görlig mån tillgodose dem som vid tilläggspensioneringens genomförande
hade så kort tid kvar till pensionsåldern alt det inte var möjligt för dem att
tjäna in fuU pensionsrätt enligt systemets huvudregler.

5. Konventioner

Den nordiska konventionen (konventionen den 15 september
1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge med senare ändringar,
kungörelser 1956:491, 1962:226, 1966:562, 1967:113 och 1969:797) föreskriver i
artikel 5 att medborgare i ett av de fördragsslulande länderna, vilken är
bosatt i ett annat av länderna, där intjänar rätt till tilläggspension på samma
villkor och enligt samma regler som landels egna medborgare. Utför medborgare i
ett av de fördragsslutande länderna, när han är bosall i ett sådant land,
arbete som anställd i ett annat av länderna, ger inkomsten av arbelet rätt lill
tilläggspension i sysselsättningslandet som om han var bosall där, under
förutsättning att inkomsten beskattas i sysselsättningslandet. Med anställning
i ell av länderna jämställs anställning pä fartyg, som för vederbörande lands
flagga.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 43

De bUaterala konventioner om social trygghet som Sverige
ingått med Schweiz (kungörelse 1955:522) och Storbritannien (kungörelse
1957:154) omfattar inte tilläggspensioneringen.

Däremot
omfattas tiUäggspensioneringen av en konvention om social trygghet mellan
Sverige och Jugoslavien (kungörelse 1969:375), Denna konvention stadgar i
artikel 10 alt jugoslavisk medborgare har rätt till tilläggspension på samma
villkor som svensk medborgare på grund av arbete som utförts under bosättning i
Sverige. För jugoslaviska medborgare gäller dock inte de särskilda
bestämmelserna i 15 kap, 1 § AFL om beräkning av pension för svenska medborgare
som är födda åren 18961923, En jugoslavisk sjöman som är anställd på svenskt
handelsfartyg men inte bosatt i Sverige kan sålunda, pä grund av bosällningskravet,
inte intjäna rätt till svensk tilläggspension,

Sverige
och Italien ingick den 25 maj 1955 en konvention om social trygghet (kungörelse
1957:458). Konventionen är, i likhet med konventionerna med Schweiz och
Storbritannien, inte tillämplig på tilläggspensioneringen. Efter förhandlingar
om en revision av konventionen har emellertid den 18 november 1971 en
överenskommelse om ändring i konventionen undertecknats. Överenskommelsen som
ännu ej ratificerats innebär bl. a. att svensk tilläggspension skall omfattas
av konventionen. Enligt överenskommelsen skall i artikel 8 mom. 2 av
konventionen intas en bestämmelse om rätt för italiensk medborgare att erhålla
svensk tilläggspension som är av samma innehåll som motsvarande bestämmelse i
konventionen mellan Sverige och Jugoslavien.

I fråga om multilaterala konventioner rörande pensionering
har Sverige anslutit sig lill en provisorisk europeisk överenskommelse om
social trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande
(kungörelse 1955:563). Till följd av förbehåll som Sverige gjort, gäller
överenskommelsen dock inle tilläggspensioneringen.

Inom
Europarådet har utarbetats förslag lill en ny konvention om social trygghet,
avsedd att ersätta bl. a. nyssnämnda provisoriska överenskommelse. Förslaget
har i mars 1972 godkänts av ministerrådet och öppnats för undertecknande.
Förslaget bygger bl. a. pä likabehandlingsprincipen, vilken innebär att
fördragsslutande stat är förpliktad att behandla medborgare från annan fördragsslulande
stat enligt samma regler som gäller för landets egna medborgare i fråga om rätt
tUl sociala förmåner. I fråga om sjömän föreskriver artikel 14 (b) i
konventionsförslaget att sjöman som är anställd på fartyg under
fördragsslutande lands flagga skall omfattas av denna stals sociala
lagstiftning. Anställda som fullgör arbetsuppgifter på fartyg inom ell lands territorialvattengräns
eller i hamnar och som inte tiUhör fartygets besättning skall dock fortfarande
vara underkastade delta lands sociallagstiftning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 44

6. Sjömansbeskattningen

Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Skatten utgår enligt särskilda tabeller. Nu
gällande tabeller har fastställts genom kungörelse den 5 juni 1970 och
tillämpas sedan den 1 januari 1971. Sjömansskatt uttas i stället för statlig
och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter.
Ärenden angående sjömansskatt handläggs av riksskatteverket. Inom verket
handläggs ärenden angående sjömansskall i första hand av sjömansskattekontorel
och sjömansskaltenämnden. Sjömansskattekontorel och sjömansskaltenämnden är
förlagda till Göteborg.

Sjömansskatt
erläggs som definitiv källskatt av den som är anställd i redarens tjänst ombord
pä svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 regislerton,
vilket huvudsakligast nyttjas i närfarl eller fjärrfart. Utländskt fartyg som
av redaren förhyrs på s. k, bareboat basis dvs, fartyget förhyrs obemannat likstäUs
med svenskt handelsfartyg. Med närfart avses linjefart mellan svenska hamnar
utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk
och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven. Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfarl.

Förordningen är inle tillämplig vid anställning pä fartyg
i inre fart. Med inre fart förstås fart inom landet huvudsakligen i hamnar
eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i
Kalmarsund.

Den som är
anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för
tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt förordningen inle
vara anställd ombord på fartyget.

Det åligger redare att lill sjömansskallekontoret för
varje period om två månader inbetala och redovisa under perioden innehållen
sjömansskatt.

Sjömansskatt utgår för månad och beräknas enligt endera av
två sjömansskaltetabeller, den ena vid anställning pä fartyg i fjärrfart och
den andra på fartyg i närfart. För sjöman, som inle är bosatt i Sverige är
sjömansskatten lägre än för den som är bosatt här. Nedsättningen av
skattebeloppen har motiverats med att utomlands bosatt sjöman bl. a, inte skall
belastas med kostnad för sjukförsäkring och folkpension, eftersom han vanligen
inte omfattas av dessa socialförsäkringsgrenar. Om sjömannen på godtagbart sätt
visar att han är skaltskyldig i annat land för inkomsten ombord utgår inle
sjömansskall.

Kungl. Maj:t kan förordna att även sjöman som är bosalt i
Danmark, Finland, Island eller Norge skall betala sjömansskatt enligt de
bestämmelser som gäller för här i rikel bosalt sjöman. Så har efterhand skett
beträffande alla fyra länderna (kungörelser 1958:541, 1958:542, 1959:544 och
1970:548).

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall
inkomst ombord

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 45

inte redovisas i självdeklaration. För annan inkomsl än
sjöinkomst är däremot sjömannen deklarationsskyldig enligt vanliga regler.
Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land.

Redare var
tidigare enligt taxeringsförordningen skyldig att avge kontrolluppgift
beträffande den som uppburit lön eller annan gottgörelse, utgörande
beskattningsbar inkomsl enligt sjömansskalleförordningen och som var bosatt i
Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge. Genom författningsändring, som
trätt i kraft den 19 april 1972 (SFS 1972:83), har emellertid nämnda skyldighet
upphävts.

Orsaken
till författningsändringen var all såvitt avser sjömän bosatta i de nordiska
länderna ett särskilt ADB-system för sjömansskallens administration tillämpas
fr.o.m. år 1972. Systemet innebär bl.a, alt redarnas uppgifter om uppburen
sjöinkomst och eriagd sjömansskatt som skall redovisas lill sjömansskallekontoret
på säll som riksskatteverket bestämmer bearbetas maskinellt. Därefter får de
lokala skattemyndigheterna uppgifter i erforderliga hänseenden direkt från sjömansskattekontorel.
Dessa uppgifter skall vidarebefordras till taxeringsnämnderna som bl. a. skall
föranstalta om alt i inkomsllängden noteras sjömannens beskattningsbara inkomst
enligt sjömansskalleförordningen. Anteckningen i inkomsllängden är en laxeringsälgärd.
Uppgiften utgör vidare beslutsunderlag när lokal skallemyndighet fastställer
sjömannens pensionsgrundande inkomst.

För övriga
sjömansskatlepliktiga sjömän sker endast en kontroll i riksskatteverket av all
skatteavdraget är korrekt med hänsyn till sjömannens inkomst. Någon
registrering av dessa sjömän sker inle enligt vad som upplysts från riksskatteverket.

7. Sjömanspension

En särskild pensions- och understödsverksamhet bland
sjöfolk har funnits sedan gammall. De speciella förhållanden som alltsedan
äldsta tider varit utmärkande för sjöfarten och yrkeslivet lill sjöss har
motiverat särskilda åtgärder och bestämmelser som med tiden fått fastare former
under statlig medverkan.

Behovet all stimulera rekryteringen och få sjömännen att
stanna inom den svenska handelsflottan gav redan för århundraden sedan
anledning alt bl. a. beakta de speciella svårigheter som följde av långvarig
tjänst lill sjöss. Isoleringen från hemlandet och dess arbetsmarknad försvårade
möjligheterna att få en hygglig bärgning i land för dem som mäste lämna yrket
på grund av ohälsa eller av åldersskäl. Här fick sjömanshusinstitutionen, som
tillkom är 1748, en understödjande uppgift bland sjöfolk

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 46

och deras anhöriga. Oberoende av sjömanshusens underslödsutdelning
tillkom under 1860-talet en pensionering som avsåg att utan behovsprövning ge
sjömännen själva en älderdomsförsörjning. Sjömanshusens understödsverksamhet
avvecklades successivt under åren 1913 till 1961,

Ar 1864 utfärdades en kungörelse med reglemente för en pensionsanslalt
för sjöfolk, handelsflottans pensionsanslalt (HPA), Finansieringen av dessa
pensioner skedde medelst statsanslag.

I anslutning till en omorganisation av sjömanshusen 1939
genomfördes en uppdelning och samordning av pensions- och underslödsverksamheten
för sjöfolk. Hyresavgifterna, 1 procent av hyran som tidigare tillfallit
sjömanshusen fördes över från sjömanshusen tUl HPA och lades till grund för
rätt lill en hyresavgiflspension för sjömännen själva. Sjömanshusens understödsverksamhel
begränsades lill att företrädesvis avse änkor efler sjömän.

Den 1 juli 1944 trädde ett nytt system för
sjömanspensioneringen i kraft. Hyresavgiften för manskap höjdes och samtidigt
infördes redar-avgifler med viss procent av manskapets löner. 1 fråga om
pensionsförmånerna innebar de nya grunderna en uppdelning av den enskilde
sjömannens pensionsrättigheter i två komponenter, en hyresavgiflspension
grundad pä anstaltens inkomster av hyresavgifter och en tilläggspension
utgående av statsmedel och redareavgifter.

Vid en omorganisation av sjömanshusen är 1961 fördes den understödsverksamhel
lill änkor som dä fanns kvar över frän sjömanshusen lill särskilda sjömanshussliftelser.
Samtidigt blev den särskilda sjöfolkspensioneringen hos HPA omlagd. Man
åsyftade främst en anpassning till den allmänna tilläggspensioneringen som
nyligen införts. För den skull utformades sjöfolkspensioneringen såsom en
kompletterande pension för tiden före 67 års ålder. Samtidigt begränsades
pensioneringen till sådana kategorier sjöfolk som kunde anses ha påtagligt
behov av ekonomiskt slöd i denna form, nämligen manskap med lång seglationstid.
För att stödet till denna begränsade krets skulle bU effektivt höjdes
pensionsbeloppen väsentligt. Utländska sjömän blev berättigade till
sjömanspension på samma villkor som svenska under förutsättning att de vid
uppnådd pensionsålder 55 år varit mantalsskrivna i landet senast frän och
med del kalenderår de fyllt 50 år. Sistnämnda villkor uteslöt dock i praktiken
de utländska sjömännen frän pension.

Beträffande finansieringen skedde väsentliga förändringar.
De ombordanstäUdas egna avgifter (hyresavgifterna) slopades och redaravgiften
fick form av en kollektiv avgift pä de utbetalda konlantlönerna lill svenskt
och utländskt manskap på fartyg i utrikes fart. De tidigare statsbidragen lill
pensioneringen avvecklades etappvis.

1972 års riksdag (TU 1972:1, rskr 1972:64) har godkänt i slalsverks-propo.silionen
(1972:1, bil. 8, D 5) förordade riktlinjer för den fortsatta
sjömanspensioneringen, vilken i sin ändrade utformning trätt i kraft den 1 juli
1972. De nya riktlinjerna innebär i huvudsak följande.

En ytterligare koncentration av pensionsrätlen sker till
de sjömän i manskapsgrad som varit verksamma inom yrket under hela eller större

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 47

delen av sin aktiva tid dvs. verkliga långtidsseglare. För
all rätt till pension skall inträda krävs därför minst 120 seglationsmånader
från 30 år, varav minst 80 efler 40 år. De 40 först fullgjorda
manskapsmånaderna ger inte rätt till pension. För var och en av därpå följande
månaderna beräknas pensionen efter viss procent av basbeloppet enhgt AFL.
Kvalificering kan ske intill 60 ärs ålder. Som anstäUningslid räknas lid under
vilken sjömansskatt erlagts. Pension kan tidigast utgå från den månad dä
sjömannen fyller 55 år och pensionen upphör vid uppnående av 67 års ålder.
Pensionens storlek är endast beroende av antalet manskapsmänader och utgår med
lika belopp oavsett arbetsinkomsten. Pensionsnivän har lagts så att full
pension vid 55 års ålder - maximalt ell och ett halvt basbelopp ger ell
väsentligt bidrag till försörjningen medan pensionsul-tag vid högre ålder ger
en godtagbar försörjning maximalt ca 19 000 kr. vid nuvarande basbeloppsnivå.
Var och en kan välja den för honom lämpligaste pensionsåldern ulan all det
sammanlagda pensionsbeloppet nämnvärt påverkas.

Som övre gräns för senareläggning av pensionsutlaget med
förhöjt pensionsbelopp gäller 62 år. Sjömanspensionen blir värdebeständig genom
att pensionsbeloppet följer förändringarna i basbeloppet.

Genom all del tidigare omnämnda manlalsskrivningskravet borttagits,
har de utländska sjömännen numera samma möjlighet all erhålla pension som de
svenska.

Sjömanspensionen samordnas med allmän pension i form av
förtidspension (sjukbidrag), änkepension, livränta enligt
yrkesskadeförsäkringen och annan livränta som bestämmes av eller utbetalas från
riksförsäkringsverket, samt med utländsk förmån som motsvarar någon av nyss
angivna förmåner. Samordningen sker så att, om det sammanlagda förmånsbeloppet
överstiger den högsta sjömanspension som kan utgå från och med 60 års ålder,
sjömanspensionen minskas med del överskjutande beloppet. Minst en tredjedel av
sjömanspensionen skall dock alltid utgå.

Sjömanspensioneringen administreras även i fortsättningen
av HPA.

8. Överväganden och förslag

8.1 Allmänt

Trots de utvidgningar av rätten lill tilläggspension som
skett åren 19661967 och för vUka redogjorts ovan, har en grupp arbetstagare
med nära anknytning lill Sverige och svenskt näringsliv kommit all på grund av
speciella förhållanden falla utanför, nämhgen de utländska, ickenordiska
sjömän som är anställda på svenska fartyg. Dessa uppfyller alla kriterier föi-
svensk tilläggspension utom i ett avseende nämligen vad

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 48

gäller bosättningskravet.

För all utländska medborgare skall omfattas av
tilläggspensioneringen, som grundas på inkomst av förvärvsarbete gäller ell
krav på bosättning i Sverige. Delta vållar som regel inga svårigheter eftersom
den som arbetar i Sverige ocksä naturiigen är bosall här. För sjömännen gäller
emellertid alt vistelsen ombord på svenskt fartyg inte likställs med bosättning
i Sverige. En svensk sjöman, som redan genom sitt svenska medborgarskap är
berättigad lill tilläggspension, anses genom inskrivningen i sjömansregistret
bosatt i Sverige. Sådan inskrivning sker icke för utländsk medborgare.
Formella skäl lämnar honom därför utanför tilläggspensioneringen. Här bortses
från sjömän från de nordiska länderna som på grund av reglerna i den nordiska Irygghelskonvenlionen
numera får tilläggspension enligt del lands bestämmelser under vars flagga
fartyget seglar. Till bilden hör att de flesta pensionssystem utanför Norden är
knutna till anställningsförhållandet och beroende av avgifter antingen av
arbetsgivaren eller den anställde. Dessa förhållanden får till följd att den
utländske sjömannen ofta saknar möjlighet att kvalificera sig för pension i
sitt hemland under den tid han är anställd av svensk redare. Detla gäller såväl
egenpension som efterlevandepension.

Ett
naturligt sätl alt lösa detta sjömännens pensionsproblem kunde synas vara att
tillskapa någon form av särskild internalionell sjömanspension. En sådan
lösning skulle undanröja många problem i fråga om pensionsnivå och kontinuitet
i pensionsskyddet för all inte tala om administrativa problem. En sädan
internationell sjömanspensionsordning synes dock inle ha utsikter all bli
realiserad. Tvärtom är del ett inslag i del multilaterala konventionsarbetet
all man vall all knyta sjömännen till de nationella pensionssystemen. Detla är
fallet t. ex. i förslaget lill Europarädskonvenlion om social trygghet. Mot en sädan
särordning talar också att sjömansyrket, som framgått av den tidigare
redogörelsen, är ett utpräglat genomgängsyrke.

I detla sammanhang må även observeras den förändrade
ställning utländska sjömän fått inom sjömanspensioneringen frän den 1 juh 1972.
Sedan det tidigare mantalsskrivningskravet för utländska sjömän slopats kan
dessa numera erhålla sjömanspension på samma villkor som svenska sjömän.

Genom alt för de sjömän del här är fråga om slopa bosällningskravet
för räll till tilläggspension skulle man alliså knyta an till gängse
internationella lösningar av förevarande problem. Ett bortseende från bosättningskrileriet
ter sig ocksä naturligt med hänsyn till sjömansyrkets speciella karaktär.

Den utvidgade rätten lill tilläggspension bör tillkomma
sådana utländska sjömän som är anställda i redarens tjänst på svenskt
handelsfartyg. Med svenskt handelsfartyg bör i detla avseende likställas fartyg
som förhyrts på s. k. bareboat-basis, dvs. obemannat. I sådant fall ankommer
del på den svenske redaren alt bemanna fartyget. Redan nu gäller med hänsyn
till 1 § kungörelsen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt AFL
jämfört med 1 § sjömansskalleförordningen och anvis-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 49

ningarna därtill att redare är skyldiga all erlägga
arbetsgivaravgift för lön lill anställda på sådant handelsfartyg.

Sjömansskalleförordningen och förordningen om redaravgifter
i vissa fall enUgt AFL avser sjömän som är anställda på fartyg över viss
storlek. Någon sådan inskränkning för rätt till tiUäggspension torde inte böra
stadgas. Inte heller bör införas begränsningar som hänför sig lill fartygets
användningsområde, dvs. om del nyttjas i inre fart, närfart eller fjärrfart. De
utländska sjömän som är anställda på mindre fartyg eller sådana fartyg som
nyttjas i inre fart torde regelmässigt vara bosatta i riket. I de fall det
undantagsvis inle förhåller sig sä, bör självfallet inte den sjöman del gäller
lämnas utanför den vidgade tilläggspensioneringen.

Rätt till tilläggspension bör endast tillkomma den som tUlhör
fartygets besättning. Den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande,
uppläggning, tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn skall således
icke omfattas. Sådana arbetstagare är i regel bosatta på den ort där arbelet
utförs, anställda under kortare perioder och saknar den fastare anknytning lill
fartyget som besättningen har. Del har även vid det multilaterala konventionsarbetel
förutsatts alt sådana arbetstagare skall vara omfattade av sill hem- eller
bosättningslands pensionssystem.

Som tidigare nämnls kan nordiska medborgare, bosatta i
annat nordiskt land än Sverige, intjäna rätt till tilläggspension vid
anställning i Sverige. Samma rätt tUlkommer nordisk medborgare som är anställd
på svenskt handelsfartyg. En förutsällning är i båda fallen att inkomsten
beskattas här i rikel. Alla nordiska sjömän på svenska fartyg kan förutsatt
att de är bosatta inom Norden därigenom intjäna räll till tilläggspension
enär de beskallas här i riket för inkomster ombord. Denna avgränsning som
icke enbart avser sjömän synes ha valts enär man ansett tillfälligt uppdrag i
ett annat nordiskt land i regel inte böra ge räll till tilläggspension i det
andra landet. Ett annat skäl är all flera nordiska tilläggspensionssystems
konstruktion är sådan att den pensionsgmndande inkomsten i regel beräknas på
grundval av den till beskattning uppgivna förvärvsinkomsten.

En sådan
till beskattningen knuten avgränsning lorde inte vara lämplig när det gäller
den utvidgade rätt lill tUläggspension varom nu är fråga. Vissa av de sjömän,
som är anställda på svenska fartyg om än en mindre grupp beskattas inte här
i riket. Den grupp det här gäller är sjömän till ett antal av 300400 som
visat all de är skallskyldiga för inkomsten ombord i annat land. Dessa skulle
genom en sådan begränsning ställas utanför tilläggspensioneringen. Den
omständigheten att de erlägger skatt till annat land torde inte medföra all de
blir tillförsäkrade pensionsräll där. Behovet av pensionsskydd kvarstår således
och bör tillgodoses även i dessa fall.

Den lagreglerade rätt till tilläggspension för utländska
sjömän som här föreslås införd skulle alltså bli vidare än vad som för
närvarande gäller för sjömän från övriga nordiska länder enligt den nordiska
konventionen. För dessa gäller inskränkning i två avseenden, dels att de skall
vara bosatta inom Norden, dels att deras inkomst ombord skall beskattas här i
riket.

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 98

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 50

Nuvarande konventionsreglering skulle därför få till följd
att t. ex. en norsk sjöman, bosall utanför Norden inte skulle omfattas av de
föreslagna bestämmelserna om rätt till tilläggspension för utländska sjömän.
Självfallet bör en sådan särskild inskränkning för nordiska medborgare icke
gälla. En ändring av den nordiska konventionen som innebär all konventionen inle
skall tillämpas i de här berörda fall, då räll till svensk tiUäggspension
följer omedelbart av den svenska lagstiftningen, synes därför påkallad. Denna
fråga bör tas upp vid de överläggningar mellan berörda länder som regelbundet
förekommer.

Tilläggspensioneringen omfattar ålderspension,
förtidspension, sjukbidrag och familjepension i form av änkepension och
barnpension. För bestämmelserna om de olika perisionsformerna har tidigare
redogjorts. Vid en utökad tilläggspensionering av del slag som föreslås uppstår
avsevärda administrativa svårigheter. Det skulle därför kunna diskuteras om
viss eller vissa förmånsformer borde undantagas. Sådant undantagande skulle
dock slå i strid med såväl utvecklingen i Sverige under senare år som de principer
på vilka det multilaterala konvenlionsarbetet vUar. Det torde därför krävas
utomordentligt starka skäl för alt viss eller vissa grenar av
tilläggspensioneringen skall undantagas.

Redan med
nuvarande system uppstår administrativa och andra svårigheter genom att en
utländsk medborgare kan förvärva pensionspoäng och därefter, med bibehållen
ställning som försäkrad, utflytta från riket. Då pensionsfallel inträffar kan
del vara vanskUgl att bedöma om rätt till pension föreligger, t. ex. vid förtidspension
eller sjukbidrag enär underlaget för den medicinska eller arbetsmarknadsmässiga
bedömningen kan vara bristfälligt. Likaledes kan del vara svårt att kontrollera
om rätt till t. ex. änkepension alltjämt föreligger för en änka efter del
pension beviljats. Visserligen kan dessa svårigheter bli större när del gäller
utländska sjömän än beträffande personer som någon tid arbetat i riket;
sjömännen rekryteras ju stundom från fjärran länder, varifrån invandring
praktiskt taget inte förekommer. Dessa ökade svårigheter torde dock komma alt
uppstå i ett relativt ringa antal fall och bör därför inte förhindra all tUläggspensioneringen
hell och fullt görs tillämplig pä de utländska sjömännen. Del kan erinras om
all kortvariga anställningar till följd av tilläggspensionsreglernas
konstruktion inle medför rätt till pension. För ålderspension krävs således
pensionspoäng för minst tre år och för förtidspension och familjepension i vart
fall pensionspoäng för ett år före del år då pensionsfallel inträffar. Av de
förslag som redovisas i det följande blir en följd att en treårig
kvalifikationstid i praktiken kommer att gälla för de utländska sjömännen även
i fråga om förtids- och

familjepension.

I detta sammanhang bör även erinras om bestämmelsen i 15
kap. 3 § AFL, enhgt vilken tilläggspension, om den berättigade är bosatt utomlands,
med hans samtycke kan utbytas mot ett engångsbelopp, 1 de faU där utbetalning
av pension är tekniskt besvärlig eller där del är svårt att kontrollera att
beloppen verkligen når den berättigade, kan denna utväg väljas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 51

Som tidigare nämnls föreskrevs vid tUlkomsten av
tilläggspensioneringen i fråga om ålderspensioneringen längre
kvalifikationstider för utländska medborgare än för svenska. För räll lill
pension krävdes tio poängår och för full pension 45 poängår mot tre respektive
30 år för svenska medborgare. Dessa särregler avskaffades 1966. Motiven härför
har närmare berörts i del föregående.

Sjömansyrket
kännetecknas dels av att det ofta är ett genomgångsyrke, dels av att de
anställda ofta byter arbetsgivare. RörUgheten är dessutom inte begränsad
nationellt på samma säll som inom andra yrken. Detta medför att om kvalificeringsliderna
för rätt till pension inom de oUka ländernas pensionssystem är långa, den
enskilde sjömannen får svårigheter att intjäna rätt till pension någonslans.
Att för sjömän stadga en längre kvalifikationstid än den som gäUer inom tUläggspensioneringen
skulle strida mot syftet att tillgodose sjömännens behov av pensionsskydd. Man
kan också förutse alt en sådan regel om längre kvalifikationstid skulle leda lill
framställningar om mildare bestämmelser konventionsvägen.

Snarare
talar den höga rörligheten inom yrket - som ofta lorde vara betingad av yrkets
speciella karaktär att varje anställningsperiod som sjöman borde ge räll lill
pension utan krav på viss kvaUfikationslid, Detla skulle dock leda till
administrativa svårigheter. Antalet pensionsberättigade skulle öka kraftigt
och ell stort antal småpensioner skulle få betalas ut. På grundval av vad nu
anförts bör någon särregel i angivet avseende ej införas. Ej heller i övrigt
bör särregler i detta avseende införas för sjömännen.

Slorieken
av förtidspension beräknas, som tidigare nämnts, enUgt huvudregeln med ledning
av antagandepoäng, vUket innebär att den försäkrade tillgodoräknas
pensionspoäng för åren fr, o, m, del år pensionsfallel inträffar t, o, m, del
då han fyller 65 år. Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa
metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden
innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängtalen under de fyra
åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen
beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år fr. o, m, den
försäkrades sextonde år t, o, m, året närmast före pensionsfallet.
Antagandepoängen skall i båda fallen motsvara medeltalet för halva antalet av
de år, som kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de
högsta poängtalen.

Förtidspension enligt dessa regler förutsätter att den
försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår
t. o. m. den sextiofemte levnadsåret skall aUtså, inklusive åren med
antagandepoäng, blir minst tre. För att antagandepoäng överhuvudtaget skall få
medräknas fordras emellertid alt den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallel
varit eller bort vara placerad lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en
årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande
basbeloppet, eller äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren
närmast före året för pensionsfallel.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 52

Enär de sjömän, varom nu är fråga, inle omfattas av
sjukförsäkringen och således icke är placerade i sjukpenningklass, erfordras enhgt
denna bestämmelse genomgående för all sjömannen skaU kunna få förtidspension
beräknad på antagandepoäng att han tillgodoräknats pensionspoäng för tre av de
fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Detta innebär att en
kvalifikationslid om minst tre år kommer att gälla för att utländsk sjöman
skall få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng. Beträffande
sjömän från övriga nordiska länder gäller enligt den nordiska
sjukförsäkringsöverenskommelsen alt de kan skriva in sig i svensk
försäkringskassa och bli sjukpenningklassplacerade. I sådant fall gäller inte
den förut omtalade begränsningen i möjlighetema att fä förtidspension med
antagandepoängberäkning.

Om förutsättningar inte föreligger för alt den försäkrade
skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas
förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng och poängår
enligt samma metod som ålderspension som utgår fr. o. m. den månad då 67 års
ålder uppnås.

8.2. Administration

För försäkrad som är mantalsskriven eller bosalt i riket
fastställs, som tidigare nämnts, den pensionsgrundande inkomsten av den lokala
skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsoinråde den försäkrade taxerats till
statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt om han varit
bosatt i rikel eller inte haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad än
som nu nämnts bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala
skallemyndigheten i Stockholm. Delta är fallet exempelvis beträffande nordiska
sjömän bosatta i annat nordiskt land än Sverige och svenska, i sjömansregistrel
inskrivna sjömän som inle är mantalsskrivna i Sverige.

Normalt bestäms den pensionsgrundande inkomsten med
ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. För sjömän, som
icke laxeras lill sådan skatt för sina inkomster ombord, bestäms som tidigare
nämnts den pensionsgrundande inkomsten med ledning av den uppgift som
sjömansskattekontoret avger till lokal skattemyndighet. Pensionsgrundande inkomsl
av anställning för vilken skattskyldighet inte föreUgger här i rikel bestäms,
där den försäkrade är bosatt utomlands, med ledning av särskUd uppgift från
arbetsgivaren.

För närvarande gäller alltså beträffande de sjömän som kan
intjäna rätt lill tilläggspension sammanfattningsvis följande. För den som är
mantalsskriven eller bosatt i riket bestäms den pensionsgrundande inkomsten av
den lokala skattemyndigheten för mantalsskrivnings- eller bosättningsorlen.
För svenska sjömän som är inskrivna i svenskt sjömansregister men inte
mantalsskrivna i Sverige bestäms den pensionsgrundande inkomsten av den lokala
skattemyndigheten i Stockholm, Detsamma gäller för de nordiska sjömän som är
bosatta i annat nordiskt land än Sverige. För samtliga de sjömän som nu kan
intjäna rätt till tilläggspension, ligger den

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 53

uppgift, som upprättats av sjömansskattekontoret på
grundval av redarens redovisning av utbetald lön och innehållen sjömansskatt,
till grund för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten eller den del
därav som härrör frän anställning pä svenskt handelsfartyg. Här bortses från
inkomst ombord på mindre fartyg eller i inre fart. Sådan inkomst behandlas på
samma sätl som landinkomsl.

En utvidgning
av tUläggspensioneringen till att avse även icke-nordiska utländska sjömän
kräver ett nytt system för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten för
denna kategori, Riksskatteverkets ADB-behandling av löneredovisningarna avser f,
n, enbart svenska och övriga i Norden bosatta sjömän. Ell säll att lösa denna
fråga vore att ålägga redarna en särskild årlig uppgiftsskyldighet rörande de
ickenordiska sjömännens löneförmåner. Emellertid kan man hysa betänkligheter
mot att ålägga redarna denna särskilda uppgiftsskyidighet.

Utredningen
om mönstring av sjömän (K 1970:44) arbetar med bl, a. frågan om registrering av
utländska sjömän. Från utredningen har inhämtats att en sådan registrering
administrerad av sjömansregistrel kommer att föreslås. Utredningen har tänkt
sig alt varje sådan sjöman vid det första tiUfälle han påmönstrar svenskt
fartyg skall tilldelas ett registernummer. Sjömannen kommer att skriftligen i
någon form underrättas om sitt registernummer och det namn han registrerats
under. Avsikten är att numret skall följa honom under alla anställningar i fortsättningen
ombord på svenskt handelsfartyg. Redarna skall i löneredovisningarna ange
sjömannens registernummer. Löneredovisningarna, som inges till
sjömansskattekontoret, kan därefter ADB-behandlas och de uppgifter som
erfordras för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten kan lämnas tUl
lokal skattemyndighet direkt från riksskatteverket. Dessa löneredovisningar
upptar även de sjömän som inte betalar svensk sjömansskatt.

Registreringssystemets
närmare utformning är för närvarande föremål för överväganden inom utredningen.
De huvudsakliga principerna för registreringen är emellertid fastlagda. Förutom
det jämförelsevis enkla förfarande vid fastställandet av den pensionsgrundande
inkomsten som systemet innebär medför registreringsförfarandel åtskilliga andra
administrativa vinster, vUket närmare berörs i fortsättningen.

Utredningen
har räknat med att systemet skulle kunna införas frän den 1 januari 1975,
Emellertid har man frän utredningens sida ansett det möjligt att inom ramen för
nuvarande register provisoriskt införa en ordning varigenom alla utländska
sjömän som den 1 januari 1974 är påmönslrade svenska fartyg eller som
påmönstrar senare under 1974 kan tUldelas registernummer, vilka kan begagnas
vid redarnas löneredovisningar. Därigenom skulle förfarandet med beräkning och
registrering av pensionsgrundande inkomst på grundval av löneredovisningarna
kunna tiUämpas redan med avseende på 1 974 års inkomst.

Om
nuvarande bestämmelser rörande vilka myndigheter som har att bestämma pensionsgmndande
inkomst bibehålls innebär detta att den lokala skattemyndigheten i Stockholm
skall bestämma den pensionsgrun-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:98 54

dande inkomsten för hela den nya gruppen utländska sjömän.

Det kan emellertid förutsättas att det erfordras ett
samarbete mellan ä ena sidan sjömansregistrel och sjömansskallekontoret och å
andra sidan den lokala skattemyndighet som skall bestämma den pensionsgrundande
inkomsten för utländska sjömän. Därför synes det vara ändamålsenligt alt, för
alla sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg utan att vara
mantalsskrivna eller bosatta i riket, den pensionsgrundande inkomsten skall
bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Enligt uppgift har inom
riksförsäkringsverket övervägts en framställning till Kungl, Maj:t om
författningsändring, innebärande att pensionsgrundande inkomst för de nordiska
sjömän som är bosatta i Danmark, Finland, Island eller Norge fr.o.m, år 1973
skall bestämmas av den lokala skallemyndigheten i Göteborg,

Sedan pensionsgrundande inkomst fastställts skall den
försäkrades pensionspoäng registreras hos allmän försäkringskassa, F. n. förs
hos Stockholms läns aUmänna försäkringskassa ett särskilt riksregister, omfattande
poängkort och försäkringskort (F-kort) för försäkrade, som utvandrat eller
överförts lUl bok över obefintliga samt fotokopior av F-korl för i andra
försäkringskassor inskrivna personer som inle är folkbokförda i riket. Med
detta korresponderar regeln i 1 § kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser
rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m, m., enligt
vilket stadgande ansökan om pension skall göras hos försäkringskassan i
Stockholm om den försäkrade inle är inskriven hos allmän försäkringskassa.

Enligt förslag ovan skall den pensionsgrundande inkomsten
för de utländska sjömän varom fräga är bestämmas av den lokala skattemyndigheten
i Göteborg. Det kan förutses att ett nära samarbete erfordras, inte blott
mellan sjömansregistret, sjömansskattekontorel och den lokala skattemyndigheten
i Göteborg, ulan även mellan sistnämnda myndighet och den försäkringskassa hos
vilken dessa sjömän skall vara registrerade. Det framstår därför som
ändamålsenligt att registreringen av dessa utländska sjömän sker hos Göteborgs
allmänna försäkringskassa. Det bör nämnas att riksförsäkringsverket i
anslutning till den omläggning av beräkningen av pensionsgrundande inkomst som
avses ske, planerat att fr. o. m, 1973 föra över registreringen av de nordiska
sjömännen som är bosatta i annat nordiskt land än Sverige till
försäkringskassan i Göteborg, Som en konsekvens av detta förslag bör
självfallet ansökan om pension i dessa fall göras hos försäkringskassan i
Göteborg,

Som redan anförts kan de utländska sjömännen fr, o, m, den
1 januari 1974 åsättas särskUda registernummer. Därigenom förenklas självfallet
registreringsförfarandet hos försäkringskassan. Bl. a, undviks alla de
vanskligheter som är förenade med en registrering efter namn. Det händer inle
så säUan att namnuppgifterna för en och samma sjöman varierar t, ex, därför att
tveksamhet råder om namnets rätta stavning eller tveksamhet råder om vilket
namn som är för- och efternamn. Likaså kan uppgifter om födelsetid vara svåra
att få fram. Även då pensionsansökan kommer in blir förfarandet tämligen
enkelt. Genom alt sjömannen kan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 55

uppge ett registernummer kan man lätt återfinna hans
pensionskort. Givetvis får man vänta sig alt del uppkommer fall då sjömannen
inte kan uppge sitt registernummer. I dessa fall kan särskilda efterforskningar
göras i sjömansregistret.

Del bör i delta sammanhang anmärkas att del enligt 20 kap.
8 § AFL åligger försäkrad att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Kungl.
Maj:t eUer, efter Kungl. Majits bestämmande, riksförsäkringsverket, lämna de
uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. I sådana föreskrifter
bör införas bestämmelse om att sjöman som här avses skall i sin pensionsansökan
ange registernummer.

Därutöver bör observeras riksförsäkringsverkets kungörelse
(1962:697) med föreskrifter om fogande av prästbevis eller annat bevis vid
ansökan om pension enligt lagen om aUmän försäkring, m, m. Enligt denna
kungörelse skaU, då pension söks av person som inte är kyrkobokförd i rikel, lill
ansökningen fogas av behörig myndighet utom riket utfärdat intyg rörande
sökanden, innehållande de uppgifter rörande födelselid, civUständ och dyUkl, vUka
erfordras för bedömande av rätlen tiU den sökta förmånen, eller annat dylikt
bevis som riksförsäkringsverket kan godtaga.

En svårighet av administrativ art uppkommer genom
bestämmelserna rörande underrättelse om beslut i 8 och 9 §§ förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt AFL, Enligt 9 § andra
stycket nämnda förordning skall beslut om pensionsgrundande inkomst, som inte
anges på debetsedel å slutlig skall, delges den försäkrade "om det ej är
känt att han icke kan anträffas". Uppenbarligen skuUe denna delgivningsskyldighel
vålla den lokala skattemyndigheten i Göteborg stora bekymmer om den skulle
tillämpas på den grupp, varom här är fråga. Förutom svårigheter med själva delgivningsförfarandet
skulle den lokala skattemyndigheten tvingas att registrera och hålla vaije
utländsk sjömans adress aktuell. Det kan förutses att delta i flertalet faU
skulle ske utan nytta dä möjligheterna att nå dessa sjömän även med vanliga
brev ofta torde vara begränsade.

De beslut det här är frågan om kan som regel inle antas gå
den försäkrade emot. Beslutet grundas nämligen enbart pä de uppgifter som
framgår av löneredovisningarna. Det praktiska behovet för sjömannen att få en
Underrättelse måste därför anses vara ringa. Det synes med hänsyn tUl de
svårigheter som är förknippade med en obligatorisk underrättelseskyldighet
lämpligast med en ordning som innebär att sjömannen i det särskUda fallet på
förfrågan hos försäkringskassan får upplysning om den pensionsgrundande inkomst
som beräknats för honom.

Som förut angivits avses varje utländsk sjöman som
påmönstrar svenskt handelsfartyg tilldelas ett registernummer, I samband med
att han får skriftligt bevis om registernumrel kan sjömannen lämpligen i samma
form underrättas om de pensionsförmåner, som han enligt svensk lagstiftning
åtnjuter. Därvid bör anges att han kan hänvända sig till försäkringskassan i
Göteborg, om han önskar upplysning om den pensionsgrundande inkomst som
fastställts för honom.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 56

8.3 Avgifts- och kostnadsfrågor, ikraftträdande

Som tidigare berörts eriägger redare avgift till
tilläggspensioneringen och sjukförsäkringen enligt särskilda bestämmelser
som intagits i förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall
enligt lagen om allmän försäkring.

Avgiften
utgår med en på visst sätl bestämd andel av den avgift som enligt 19 kap, 4 och
5 §§ AFL skall utgå till sjukförsäkringen respektive tilläggspensioneringen.
Nämnda andel svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela
antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de
tre år, som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Genom
kungörelse 1971:770 har förordnats att procentsatsen för år 1972 skall vara
6,68 för tilläggspensioneringen. Den eljest för år 1972 gällande avgiften för
arbetsgivare till tilläggspensioneringen är 10,5,

Bakgrunden
lUl de särskUda bestämmelserna i detta avseende för redare är att om fuU
pensionsavgift uttogs för samtliga anställda på fartygen, redarna skulle
åsamkas betydande kostnader, som endast delvis skulle motsvaras av pensionsräll
för svenskt sjöfolk, Ä andra sidan var det angeläget alt motverka att det ur
avgiftssynpunkt blev fördelaktigare för redarna alt anställa utländska sjömän
än svenska. Därför anknöts avgifts-plikten inte lUl sjömannens nationalitet i
det enskilda fallet utan metoden med en generell nedsättning av avgiften lill
tilläggspensioneringen för sjömän valdes.

Då regeln
tillkom kunde till följd av det krav på mantalsskrivning som gällde för
utlänningar - som regel endast svenska sjömän intjäna rätt tUl tilläggspension.
Sedan dess har - som tidigare nämnts tillkommit sjömän från de övriga
nordiska länderna. Fortfarande bestäms dock avgiften efter andelen svenska
sjömän i den totala bemanningen. F. n. måste därför avgiften anses vara för
låg. Med den föreslagna utvidgningen av tUläggspensioneringen saknas anledning
alt behålla en lägre procentsats för redare än för andra arbetsgivare såvitt
avser tiUäggspensioneringen, Däremot måste särregeln för redarna bibehållas för
avgiften till sjukförsäkringen. Det ter sig emellertid naturligt all inle
omedelbart föreskriva samma avgiftsuttag till tilläggspensioneringen för redare
som för övriga arbetsgivare. Mot en omedelbar höjning talar särskilt del
förhållandet att förmåner tUl de utländska sjömännen på grund av
kvalifikationsreglerna kan börja utgå tidigast tre år efter det den föreslagna
lagstiftningen trätt i kraft. Höjningen av avgiften bör därför ske etappvis.

Med utgångspunkt från att rederinäringen under en
övergångstid av tre år fortfarande bör åtnjuta viss reducering av
avgiftsuttaget och att allmänt gällande arbetsgivaravgift till ATP därför bör
utgå först från och med fjärde året efter den föreslagna lidpunkten för
lagstiftningens ikraftträdande (föreslagen tidpunkt 1 januari 1974) bör
följande modell för upptrappningar gälla (mot bakgrunden av reglerna för uttag
av avgift för år 1973):

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 57

För respektive år allmänt gällande arbetsgivaravgift till
ATP reduceras år 1973 i proportion till totala andelen utländska sjömän år 1974
i proportion lill 3/4 av andelen utländska sjömän år 1975 i proportion till 1/2
av andelen utländska sjömän år 1976 i proportion tUl 1/4 av andelen utländska
sjömän

Avgiften för tilläggspensioneringen för redare bör alltså
efter en övergångstid bestämmas pä samma sätt som för övriga arbetsgivare, dvs.
med tillämpning av 19 kap. 1 och 5 §§ AFL. En konsekvens av detta blir att vid
bestämmande av avgiften skall bortses från arbetstagare, vars lön under året ej
uppgått till 300 kr. Sådant undantag har tidigare ej gällt för redare, vare sig
för avgiften till tilläggspensioneringen eller för avgiften till
sjukförsäkringen. Orsaken härtill har varit att det ansetts mindre vanligt
förekommande att en sjöman från en redare uppburit lön och naturaförmåner tiU ell
värde understigande 300 kr, för ett år. Med hänsyn till att det från
administrativa synpunkter - såväl på uppbördsmyndigheternas som på
arbetsgivarnas sida - torde vara ett starkt önskemål att avgiftsunderlaget för
utgående arbetsgivaravgifter bestäms efler så enhetliga grunder som möjligt bör
motsvarighet till denna särbestämmelse inte intas i 19 kap. 1 § AFL. 300-kronorsgränsen
bör således gälla även här. Också för övergångstiden kommer denna gräns att
gälla.'

De regler
som skulle bli kvar i förordningen angående redares avgifter i vissa fall enUgt
AFL skulle bli de, som reglerar avgiften till sjukförsäkringen. Dessa regler
kan emellertid med fördel arbetas in i 19 kap, 4 §, vilket skulle medföra att redaravgiften
till sjukförsäkringen i fortsättningen bestämdes med tillämpning av 19 kap, 1
och 4 §§ AFL. Detta får i avsaknad av särregler till följd all även beträffande
avgiften lill sjukförsäkringen skall bortses från arbetstagare som under året
icke uppburit inkomsl överstigande 300 kr, Inle heUer i delta avseende finns
anledning alt bibehålla en särregel för redare,

I samband
med att 300-kronorsregeln görs tillämplig även beträffande redare bör
motsvarande ändringar ske i fråga om bestämmandet av underlag för
arbetsgivaravgifter i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1961:300)
om redareavgifl för sjöfolks pensionering, lagen (1970:742) om lönegarantiavgifl
och lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

Tilläggspensionering på grund av inkomst av anställning
finansieras hell genom arbetsgivaravgifter. Den här avsedda utvidgade
tilläggspensioneringen kommer således helt att finansieras på detta sätt. Om
den föreslagna höjningen av redarnas avgifter till tilläggspensioneringen kommer
att motsvara ökningen av kostnaderna är vanskligt alt bedöma. Härtill bidrar
flera orsaker. Ovisshet råder om de utländska sjömännens seglationsvanor
och hur dessa eventuellt kan påverkas av den nya

1 denna promemoria bortses frän den allmänna frågan om
höjning av beloppsgränserna inom den allmänna försäkringen, i vilken fräga
riksförsäkringsverket innevarande är framlagt förslag, som berör bl. a. den nu
diskuterade beloppsgränsen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:98 58

lagstiftningen. Vidare är det svårt att bedöma i vilken
grad de utländska sjömännen kommer att utnyttja sina intjänade rättigheter.
Även ökningen av administrationskostnaderna är svårbedömbar.

Tilläggspensioneringen är emellertid av kollektiv natur
och ökade kostnader drabbar försäkringen som helhet. Med hänsyn härtill och tUl
att den allmänna avgiften till tilläggspensioneringen vilken i fortsättningen
även blir tillämplig på redarna skall vara så avvägd att den skall bära
kostnaderna för pensioneringen av hela kollektivet, synes någon ytteriigare
utredning i detta avseende ej erforderlig.

Då pensionsgrundande inkomsl beräknas för kalenderår,
måste den nya lagstiftningen träda i kraft vid ell årsskifte. Med hänsyn rill
remissförfarande, erforderlig förberedelsetid för de handläggande myndigheterna
m, m,, synes den nya lagstiftningen böra träda i kraft den 1 januari 1974,
Detta innebär att pensionsgrundande inkomst första gången kommer att beräknas
på 1974 års inkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9, Författningsförslag

1 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
förordnas, att 1 kap, 3 §, 11 kap, 1 § och 19 kap, 1 och 4 §§ lagen (1962:381)
om aUmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock
de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ej är svensk medborgare men är anställd i
redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för
tilläggspension, även om han ej är bosatt i riket. Vad nu sagts gäller dock
icke den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning
eller för tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåU i hamn.

Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap, 6 § tUlgodoräknats
pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna
enligt första stycket.

Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap, 6 §
tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller
förutsättningarna enligt första eUer andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 kap.

1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomsl av
förvärvsarbete.

För varje
år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket, skall för
honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst på grundval av
hans inkomst av an-

1 Senaste lydelse 1967:206.

För varje
år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första eller andra stycket
skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst
på grundval av hans in-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse ställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan
beräkning skall icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års
ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det dä han
fyllt sextiofem är eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag.

Föreslagen
lydelse komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året.
Sådan beräkning skall icke göras för år före del dä den försäkrade uppnår
sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter
det då han fyllt sexliofem år eller för tidigare är, varunder han åtnjutit
ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 kap. 1 f

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år
erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels lill försäkringen för
tilläggspension,

Avgifi till sjukförsäkringen utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan
ersättning för utfört arbete.

Avgift
tUl försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under
året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 1 1 kap, 2 §
andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan frän
nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande
basbeloppet multiplicerat med del beräknade genomsnittliga antalet
arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under
hela året varit anställd med fuU arbetstid, räknas säsom en arbetstagare och
arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfaltning, medräknas i
motsvarande män. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal.
Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker
från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas lill
arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor, och ej
heller lill arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en

Vid
beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas lill
arbetstagare, vars lön under året ej uppgått tUl trehundra kronor, och ej
heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för är räknat
överstiger sju och en

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Senaste lydelse 1971:943, Ändringen innebär bl, a. att
femte stycket upphävs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98

Nuvarande lydelse halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skaU vidare, där ej fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sexliofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till
honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller, om arbetslagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härslädes, avser arbete utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas
särskilt.

Föreslagen lydelse halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare där ej fall som
avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension
skall bortses frän arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder. Detsamma gäller i fall då lön eller annan ersättning till arbetstagaren
antingen enligt 11 kap, 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomsl
av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller
är bosalt härslädes eller är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg, avser arbete utom rikel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 kap. 4 §3

Avgifi till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre
och en tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Av
avgiften skola tio trettiondelar användas till bestridande av de allmänna
försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsersätlning och återstoden till
bestridande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot
inkomst av anställning. Medlen fördelas mellan kassorna i förhållande lill
deras utgifter för vartdera ändamålet under året; och skola därvid de utgifter
för läkemedel, som åvila kassorna, anses ingå i utgifterna för sjukvårdsersätlning.
Konungen äger med riksdagen förordna, all viss del av de medel, som enligt vad
nu sagts skola tillgodoföras de allmänna försäkringskassorna, i stället skall
ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvallas
enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

3 Senaste lydelse 1970:567. I prop. 1972:104 har
föreslagits en höjning av avgiftsuttaget till 3,2 % varav 12/32 skall användas till
bestridande av kostnaderna för sjukvårdsersättning. Dessa ändringar avses träda
i kraft den 1 januari 1973,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 §
första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till
sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procentsatsen
skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen.
Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och
hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober
under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes.
Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande
trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då
förordningen (1959: 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om
allmän försäkring upphör att gälla. 1 fråga om avgifi som belöper på tid före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser alltjämt äga tillämpning.

För åren 1974-1976 skall 2 § förordningen (1959:555)
angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring
fortfarande äga tillämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed
avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock
del med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller
beräkningen av procentsatsen för år 1974 med en fjärdedel, för år 1975 med
hälften och för år 1976 med tre fjärdedelar av motsvarande medelantal för
utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom
förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift
enligt vad nedan sägs.

Avgifi ulgår
å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som
omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eUer
naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall

hänsyn
icke tagas till arbetstagares hänsyn icke lagas tUl arbetstagares

lön i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång
gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas tiU arbetstagare, vars lön
under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt

lön i vad
den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång
gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller lagas till arbetstagare, vars lön
under året understigit trehundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om avgift
som belöper på lid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande
äga tiUämpning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1959:551) angående lieräkning av

pensionsgmndande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom
förordnas, alt 1, 2 och 8 §§ förordningen (1951:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring' skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad
skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av
den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade
taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt,
därest han varit bosatt i riket eller icke haft all eriägga sjömansskatt.

För sjöman, som icke är bosatt

eller mantalsskriven i riket skall

den pensionsgrundande inkomsten

bestämmas av den lokala skatte

myndigheten i Göteborg.

För annan försäkrad än som i För
annan försäkrad än som i

första stycket sägs skaU-den pen- första e//er anrfra
stycket sägs skall

sionsgrundande inkomsten be- den pensionsgrundande inkomsten

stämmas av den lokala skatlemyn- bestämmas av den lokala skatle-

dighelen i Stockholm, myndigheten i Stockholm,

2 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pensionsgrundande
inkomsl skall, i den män den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den försäkrades taxering lill statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller inkomst för vilken den försäkrade haft att erlägga
sjömansskall, med ledning av redares kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde
punkten taxeringsförordningen. Vid laxeringsändring eller eftertaxering
skall dock verkställd beräk-

Pensionsgrundande
inkomst skall, i den män den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §,
bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 §
sagda förordning. Vid laxeringsändring eller efiertaxering skall verkställd
beräkning av pensions-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Förordningen omtryckt 1962:395.

2 Senaste lydelse 1966:244.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse ning av pensionsgmndande inkomsl ändras endast om taxeringsändringen
eller eftertaxeringen föranleder avvikelse frän nämnda beräkning med minst
femhundra kronor.

Föreslagen
lydelse grundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse frän nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 § 3

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna
självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomsl av annat förvärvsarbete eller
har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade
uppgivit, skall denne underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse
lämnas om beslut om sådant avdrag som i 4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomsl beräknats för försäkrad, vUken
icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om beslutet.

Pensionsgrandande inkomst Pensionsgrundande inkomst

skall angivas på debetsedel å slut- skall angivas på
debetsedel å slut-

lig
skall när så kan ske, 1 annat fall skall särskUd underrättelse om den
pensionsgrundande inkomst som beslämts sändas tUl den försäkrade.

Ug skall när så kan ske. 1 annat fall skall särskUd
underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas.till den försäkrade.
Sådan underrättelse erfordras dock icke beträffande sådan försäkrad som avses
i 1 kap. 3§ andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Har
verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse
om beslutet sändas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

3 Senaste lydelse 1971:1173, 5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr
98

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering

Härigenom
förordnas, alt 2 § lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redareavgifl utgår för varje år å vad redaren sammanlagt
under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första
stycket förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskatt.

Avgiften
beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av
kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del
av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap, 6 §
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om aUmän försäkring avsedda basbelopp som gäUer
vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från lön till arbetstagare
som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om
yrkesskadeförsäkring.

Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och
naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare
dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger
det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som
gäller vid årets ingång. Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till
arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, eller
arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring. Konungen fastställer procentsats för redareavgiflen med
hänsyn till det avgiflsbehov som föranledes av de enligt 1 § bestämda eller eljesl
gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsals får tUlämpas
tidigast för året näst efler del år varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, I fråga om
avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i förordnmgen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift

Härigenom
förordnas, att 2 § förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av
summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, 1 fråga om sådan
arbetstagare hos redare som avses i I § första stycket förordningen den 16 maj
1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den
lägre procentsals som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 §
andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Arbetsgivare
erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande två procent av
summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga om sådan
arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsals som Konungen fastställer med motsvarande tUlämpning av 19 kap. 4
§ andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn tUl
arbetstagare vars lön under året understigit trehundra kronor, eller
arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring, eller lill fall, som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. 1 fräga om
avgift som belöper på tid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande äga tiUämpning.

1 Senaste lydelse 1970:566.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom
förordnas, all 2 § lagen (1970:742) om lönegaranliavgift skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eUer bostad eller,
i fall som avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid
beräkningen av avgiften läges icke hänsyn lill arbetstagares lön eller ersätining
i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gäUande
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till
arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor, såvida fråga ej
är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om
sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke
är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om
ej fall som avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän
försäkring är för handen.

Vid
beräkningen av avgiften läges icke hänsyn lill arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages
ej heller lill arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enUgt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som
avses i 3 kap, 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är
för handen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. I fråga om
avgift som belöper på lid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande
äga tUlämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom
förordnas, all 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger årligen arbetarskyddsavgifl med belopp som motsvarar fem hundradels
procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Vid
beräkningen av avgiften läges icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enhgt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, 1 fräga om avgifi
som belöper pä lid före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande
äga tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Kungörelse om ändring i kungörelsen (1962:394) med vissa
bestämmelser

rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.

Härigenom
förordnas, att 1 § kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande
ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansökan
om pension enligt lagen om aUmän försäkring (folkpension och
tilläggspension) eller om hustrutUlägg eller kommunall bostadstUlägg skall
göras hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken sökanden är inskriven
eller skulle hava varit inskriven, därest han fyUt sexton år. 1 annat fall
skall ansökan göras hos den för Stockholm inrättade allmänna försäkringskassan.

Ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring
(folkpension och tiUäggspension) eUer om hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg skall göras hos den allmänna försäkringskassa, hos vUken
sökanden är inskriven eller skulle hava varit inskriven, därest han fyllt
sexton år. I annat fall skall ansökan göras hos Stockholms läns
allmänna försäkringskassa. Såvitt gäller sjöman, som icke är eller skolat
vara inskriven i allmän försäkringskassa, skall dock ansökan göras
hos Göteborgs allmänna försäkringskassa. Ansökan bör ingivas eller insändas tiU
allmän försäkringskassa, som avses i första stycket. Ansökan må ock ingivas eUer
insändas tiU annan allmän försäkringskassa eller tiU kommunalt organ, som
riksförsäkringsverket bestämmer.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 71

10 Specialmotivering

1 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

I kap.

3§

I enlighet med vad tidigare anförts bör här i ett nytt
andra stycke upptas anstäUning på svenskt handelsfartyg såsom grund för
anslutning till försäkringen för tilläggspension.

Som vUlkor
för att sjöman skall kunna bli berättigad tUl tilläggspension enligt de nya
reglerna avses gälla att han är anställd i redarens tjänst på svenskt handelsfartyg.
Någon begränsning i fråga om fartygets storlek eUer användning på sätt stadgas
i förordningen (1958:295) om sjömansskatt har - av skäl som berörts i den
allmänna motiveringen inle uppsläUts. Däremot undanlas sådana arbetstagare som
inte ingår i fartygets egentliga besättning. De nya bestämmelserna omfattar
icke svensk sjöman. Skulle svensk sjöman vara bosatt i utlandet men vara
anställd ombord på svenskt handelsfartyg, är han försäkrad för tUläggspension
på gmnd av anstäUningsinkomsten tUl följd av bestämmelserna i första stycket.

Med
svenskt handelsfartyg bör jämställas fartyg, som av svensk redare förhyrs på s.
k. bareboat-basis, dvs. fartyget förhyrs obemannat varefter det ankommer på den
förhyrande redaren att bemanna fartyget. Motsvarande gäller enligt
sjömansskatteförordningen.

II kap.

1 §

För den som är berättigad till tUläggspension på grund av
anställning på svenskt handelsfartyg skall i princip gälla samma bestämmelser
som för övriga för tilläggspension försäkrade. Detta innebär bl. a, att
pensionsgrundande inkomst skall beräknas årligen, I andra stycket har därför
intagits en hänvisning tiU det nya andra stycket i 1 kap, 3 §,

19 kap,

1 §

1 gällande lydelse hänvisas i femte stycket beträffande
redares avgift för lön till vissa sjömän tUl vad därom särskUt stadgals. Sådana
särskUda stadganden har givits i förordningen (1959:555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Förordningen avser
avgift tUl säväl sjukförsäkringen som tilläggspensioneringen.

Då redarna enligt förslaget i fortsättningen skall eriägga
samma avgift lUl tilläggspensioneringen som andra arbetsgivare, alltså
omedelbart enligt

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 72

19 kap. 1 och 5 §§, föreslås de bestämmelser som avser
avgift tiU tUläggspensioneringen utmönstrade ur förordningen (se dock övergångsbestämmelserna).
De bestämmelser i förordningen som avser avgifi till sjukförsäkringen har
överförts till 19 kap, 4 § som ett nytt andra stycke (se nedan).

Delta
medför att paragrafens femte stycke föreslås upphävt, I fjärde stycket sista
punkten stadgas för närvarande att vid bestämmande av avgifi lill
tilläggspensioneringen skaU bortses från bl. a. arbete utom rikel om
arbetstagaren inte är svensk medborgare och inte heller bosatt i riket.
Undantaget har sin motsvarighet'på förmånssidan. I de fall som undantaget
avser tjänar arbetslagaren nämligen inte in någon rätt till tilläggspension.
Emellertid utför de sjömän, som nu föreslås få rätt till förmåner från
tilläggspensioneringen sitt arbete utom riket. Fjärde styckets lydelse har
därför jämkats.

Materiellt innebär förändringen också all den s, k. 300-kronorsregeln
göres tillämplig även på sjömän,

4 §

Som tidigare nämnts föreslås att förordningen (1959:555)
om redares avgifter i vissa fall enUgt lagen om allmän försäkring skall
upphävas. Delta innebär att de allmänna bestämmelserna om sådan avgift i 19
kap. 1 § blir tillämpliga även beträffande redarnas avgifter till
sjukförsäkringen. Bestämmelserna om en särskild procentsats för redare i fråga
om avgift till sjukförsäkringen har intagits i ett nytt andra stycke i
förevarande paragraf. Motsvarighet lill de nuvarande bestämmelserna i 5 § förordningen
om fördelningen av influtna avgifter till finansieringen av sjukvårdsförsäkringen
och sjukpenningförsäkringen har inte ansetts behövlig. Härvidlag finns nämligen
bestämmelser i första stycket förevarande paragraf.

Den s, k. 300-kronorsregeln blir liU följd av de
föreslagna ändringarna tillämplig även när det gäller underlaget för redares
avgifter till sjukförsäkringen.

2 Förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

1 §

Av skäl som berörts i den allmänna motiveringen bör den
pensionsgrundande inkomsten för de sjömän som inte är mantalsskrivna eller
bosatta i riket bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg.
Bestämmelse härom har intagits i ett nytt andra stycke.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 73

2 §

Som tidigare berörts antecknas i inkomstlängden den
beskattningsbara inkomsten endast för sådana sjömansskatlepliktiga som avses i
7 § sjömansskalleförordningen, dvs. här i riket bosatta sjömän eller därmed
likställda. I de fall då sådan anteckning inte sker skall emellertid
förfarandet vid beräkningen av pensionsgrundande inkonist vara likartat. Den
registrering av utländska sjömän som här förutsätts bli införd medger nämligen
att redarnas löneredovisningar även för denna grupp kan ADB-behandlas varefter
uppgift om varje sjömans årsinkomst sänds till den lokala skattemyndigheten.
Till grund för bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten kommer således
att för samtliga sjömän ligga den redovisning som redare har att avge enligt 14
§ sjömansskalleförordningen.

8 §

Som berörts i den allmänna motiveringen bör
underrättelseskyldigheten rörande beslut om pensionsgrundande inkomst för de
utländska sjömännen mildras. En undantagsbestämmelse avseende de utländska
sjömännen har därför intagits i paragrafens Iredje stycke.

3 Förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift 2§

För närvarande hänvisas beträffande redares avgift enligt
förordningen till 2 § andra stycket förordningen (1959:555) om redares avgifter
i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Dä sistnämnda förordning
föresläs upphävd bör i stället hänvisas till 19 kap. 4 § andra stycket AFL där
motsvarande bestämmelse återfinns efter de ändringar som nu avses vidtagna.

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:98 74

11 Sammanfattning

Gällande bestämmelser ger i princip varje
förvärvsarbetande svensk medborgare saml den som utan att vara svensk
medborgare är bosalt i Sverige rätt till tilläggspension på grund av
förvärvsinkomst. Svenska sjömän intjänar rätt till tilläggspension vid
anställning på svenska fartyg oavsett faktisk bosättningsort. Till följd av den
nordiska konventionen om social trygghet kan vidare här i riket
förvärvsarbetande danska, finska, isländska och norska medborgare även sjömän
tjäna in rätt lill tUläggspension ulan hinder av att de är bosalla i annat
nordiskt land. En förutsättning är enligt den nordiska konventionen att
inkomsten beskattas här i riket, vilket enligt sjömansskalleförordningen
regelmässigt är fallet beträffande sådana sjömän. Övriga på svenska fartyg
anställda utländska sjömän kan däremot till följd av bosällningskravet inte
förvärva rätt till svensk tilläggspension,

I promemorian föreslås alt även andra utländska sjömän än
nordiska skall kunna förvärva rätt till tilläggspension under anställning på
svenskt handelsfartyg ulan hinder av all de inle är bosatta i Sverige,

De utländska sjömännen föresläs erhålla rätt till
tilläggspension på i princip samma vUlkor och med samma förmånsformer som
övriga försäkrade.

Beträffande
administration och registrering föreslås att den pensionsgrundande inkomsten
skall bestämmas med ledning av redares löneredovisning enligt sjömansskalleförordningen
och fastställas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg, Registreringen
skall ske hos försäkringskassan i Göteborg,

Redareavgiften
till tilläggspensioneringen, som för närvarande är lägre än den avgift andra
arbetsgivare erlägger, föreslås i etapper höjd tiU samma nivå som gäller för
övriga arbetsgivare.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
januari 1974,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 75

Bilaga 2

Sammanställning

av remissyttranden över departementspromemoria med förslag
till rätt till tUläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska
handelsfartyg

1, Allmänt

En praktiskt tagel enhällig remissopinion ullalar sin
principiella anslutning till förslaget att utländska sjömän skall kunna tiäna
in rätt till pension vid anställning på svenska handelsfartyg. Enda undantaget
härifrån är Rederiföreningen för mindre fartyg. Vidare uttalar TCO och SPP att
det i promemorian framlagda förslaget innebär en principiellt betydelsefull
ändring av nu gällande regler för intiänande av räll till tUläggspension och
att konsekvenserna härav inte beaktats i promemorian. Som exempel nämner SPP
att svenska medborgare anställda i främmande länder inte kan tjäna in sådan
rätt och inte heUer utländska medborgare som är anställda i svenska företag
utomlands,

Sveriges redareförening och HPA ifrågasätter om inte de
utländska sjömännens pensionsfråga bör lösas inom sjömanspensioneringens ram.
Redareföreningen finner del befogat alt endast utländska sjömän som tjänstgjort
verkligt lång tid i den svenska handelsflottan berättigas lill svensk pension. HPA
påpekar att en utländsk sjöman enligt förslaget bUr berättigad lill livsvarig
pension efter en tjänstgöringstid på svenska fartyg som är väsentligt kortare
än den som krävs för all han skall vara berättigad till sjömanspension.

2, KvaUfikationsreglerna

Även andra remissinstanser diskuterar dock utan att
ifrågasätta annat än alt de utländska sjömännens pensionsfråga bör lösas inom ATP-systemets
ram kvalifikationstidens längd. Hit hör Sveriges fartygsbefälsförening som
finner det befogat alt lösa pensionsfrågorna för dem som varit anställda lång
tid i handelsflottan. Svenska sjöfolksförbundet, i vars yttrande LO instämmer,
uttalar att förbundet inte vill motsätta sig att någon särregel i detta
avseende inte införs för utländska sjömän men påpekar, att i förbundets
skrivelse till Kungl. Maj:t avsågs sjömän som under lång tid varit anställda
inom den svenska handelsflottan. Bakgrunden härtill var att om
kvalifikationstiden är kort, vissa pensioner kommer att uppgå till ytterst
blygsamma belopp. Det kan också ifrågasättas om den utländske sjömannen i dessa
fall kommer att bevaka den rätt till ATP som han för lång tid sedan
kvalificerat sig för. Förbundet påpekar dock att man i framliden, lill följd av
bl. a. förbättrade sociala förmåner, får räkna med att ett större antal
personer stannar längre tid i yrket.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:98 76

3. Konstruktionen av den vidgade rätten till
tilläggspension

Den föreslagna avgränsningen av den personkrets som bör
komma i åtnjutande av den vidgade rätten till ATP lämnas genomgående utan
erinran av remissinstanserna.

Svenska sjöfolksförbundet tat emellertid i sitt yttrande
upp två speciella problem. Det gäller dels ett önskemål om retroaktivitet, dels
att även s. k. entreprenöranställda skall omfattas av den vidgade rätlen till
ATP. Beträffande retroaktiviteten påpekar förbtmdet att det i dag finns ett
antal icke-nordiska medborgare som efter lång tid i den svenska handelsflottan
erhåller sjömanspension. Denna pension upphör när vederbörande fyller 67 år
och i intet fall torde han kunna påräkna pension från sitt hemland eller annat
land efler denna ålder. Förbundet anser därför att del är nödvändigt att tillskapa
en regel om retroaktiv kvaUfikationslid för alt de människor det här gäller
tillförsäkras tilläggspension som avlösning till sjömanspensionen eller alt
regler ges om fortsatt sjömanspension efler fyllda 67 år för dessa fall.

Den andra frågan som förbundet tar upp gäller det
förhållandet att allt fler redare lämnar ut arbeten ombord pä entreprenad och
att alltså många ombordanställda är anställda av entreprenör och inte av
redaren. Anställningsförhållandet för dessa entreprenöranställda regleras av
kollektivavtal mellan förbundet och entreprenören. Förbundet saknar dock
möjlighet att med entreprenör avtala om sociala förmåner som regleras genom lag
eller andra föreskrifter och som grundas på förhåUandet att vederbörande är
anställd av redare. Förbundet anser det vara otillfredsställande att redare som
inte önskar ikläda sig kostnader för de ombordanställdas sociala förmåner kan
fråntaga de anställda dessa förmåner genom att utlämna arbetsuppgifterna ombord
på entreprenad. Även dessa ombordanställda bör därför enligt förbundets mening
omfattas av lagstiftningen om ATP, Även sjöfartsverket anser att de entreprenöranställda,
vilka kan uppskattas till ca 500 personer, varav många torde vara utlänningar,
bör omfattas av den nya lagstiftningen. Verket påpekar att i en inom
kommunikationsdepartementet upprättad promemoria (Ds K 1972:9) har föreslagits
att även entreprenöranställda skall omfattas av sjömanslagen,

4, Administration

De i promemorian framlagda förslagen i fråga om
administrationen av den vidgade rätlen till ATP godtas i stort av de
remissinstanser som yttrat sig däröver. Riksrevisionsverket betonar dock de
administrativa svårigheterna och är inle berett att la slutgiltig ställning
till registreringsfrågan innan utredningen om mönstring av sjömän framlagt sitt
förslag därom. Liknande synpunkter anlägger statskontoret, SAF och Svenska
maskinbefälsförbundet

Beträffande registreringen uttalar flera instanser att
denna torde utgöra en förutsättning för förslagets genomförande.
Riksförsäkringsverket och

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:98 77

Försäkringskasse förbundet påpekar önskvärdheten av all
registernumret konstrueras så att därav kan utläsas sjömannens födelsetid.
Verket betonar att detta, förutom att del medför administrativa förenklingar,
är en förutsättning för att numren skall kunna integreras i det nuvarande
datamaskinella systemet för registrering av pensionspoäng efter personnumret,

Riksskatteverket
pekar på svårigheterna att tillskapa en säker rutin för identifiering av de
sjömän varom nu är fråga. Delta ställningstagande grundar verket, förutom på
erfarenheterna från redarnas redovisning av sjömansskatt, på vunna erfarenheter
från myndighetens arbete med tilldelning av personnummer till invandrare och
förande av register över dessa. Verket nämner flera omständigheter som är
ägnade alt medföra risk för felaktig registrering. En sådan omständighet är att
sjömannen kan hinna avmönstra innan den skriftliga underrättelsen med
registernumret når honom. Därför måste enligt verkets mening ett alfabetiskt
register föras hos sjömansregistrel. Risken för felaktig registrering medför i
praktiken att sjömannen själv måste vara i stånd att uppge och eventuellt
styrka sin anställningstid och sina löneförmåner.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i sitt yttrande alt även
andra skäl än de i promemorian anförda talar för att utländska sjömän
registreras. Med hänsyn till alt den föreslagna lagändringen avses träda i
kraft fr, o. m. den 1 januari 1974 avser styrelsen att i framställning till Kungl.
Maj:l föreslå alt registreringen påbörjas den 1 juli 1973 för alt registret
skall kunna vara funktionsdugligt vid 1974 års ingång.

5, Kostnads- och avgiftsfrågan

Förslagen i denna del lämnas med nedan angivna undantag
utan erinran.

Sveriges
redareförening är kritisk mot förslaget att redarnas avgifter för ATP efter en
övergångstid skall utgå efter samma procentsats som för övriga arbetsgivare.
Man hänvisar därvid lill att kostnaderna för pensionering av utländskt
sjöfolk, främst på grund av alt endast omkring 20 % av sjömännen stannar längre
än 36 månader i yrket, är betydligt mindre än för övriga kategorier
arbetstagare. Föreningen har pekat även på andra faktorer som verkar i samma
riktning såsom alt de utländska sjömännens korta anställningslider medför att
de inle kan tillgodoräkna sig tilläggspension för de 15 bästa poängåren utan
måste räkna in även de sämre poängåren samt all dessa sjömäns pensionspoäng bUr
jämförelsevis läg efiersom de i regel ej är anställda hela kalenderår.
Föreningen anser därför att kostnads- och avgifisfrågorna bör utredas
ytterligare. Liknande synpunkter har anförts av Rederiföreningen för mindre
fartyg, SAF, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet, HPA
och sjöfartsverket. Även Svenska sjöfolksförbundet anser all förslaget i fråga
om förhöjd redareavgift bör bli föremål för närmare prövning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:98 78

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåU.............................. 1

Författningsförslag ...................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 mars 1973.......... 17

1, Allmänna synpunkter ............................................... 17

2, Kvalifikationsregler m, m.............................................. .... 20

3, Administrationen ...................................................... .... 22

4, Avgifts- och kostnadsfrågor saml
ikraftträdande ...... 25

5, Övergångsanordningar ............................................ .... 27

6, Vissa andra frågor....................................................... .... 27

7, Upprättade författningsförslag ................................ .... 28

8, Specialmotivering........................................................ 28

8.1
Förslaget tUl
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 28

8.2
Förslaget lill
lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän försäkring ...................... .... 31

8.3
Övriga
författningsförslag ................................... .... 32

9, HemstäUan
33

Bilaga 1. "Departementspromemoria angående rätt till tUläggspen

sion för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfar

tyg ".................................................................................. .... 34

1, Inledning
35

2,
Statistiska
uppgifter ................................................ 36

3,
Huvuddragen i
gällande bestämmelser om tilläggspension . , . , 37

4,
Utländska
medborgares ställning inom tUläggspensioneringen 41

5,
Konventioner
.......................................................... 42

6,
Sjömansbeskattningen................................................ 44

7,
Sjömanspension
....................................................... 45

8,
Överväganden
och förslag.......................................... 47

8.1
Allmänt................................................................... 47

8.2
Administration
..................................................... 52

8.3
Avgifts-och
kostnadsfrågor, ikraftträdande ....... 56

9, Författningsförslag
59

10.................................................................................... Specialmotivering
71

11,................................................................................... Sammanfattning 74

Bilaga 2. Sammanställning av remissyttranden över
promemorian 75

1.
Allmänt .................................................................... .... 75

2.
Kvalifikationsreglerna
.............................................. .... 75

3.
Konstruktionen
av den vidgade rätten lUI tilläggspension , . , , 76

4.
Administration
........................................................ .... 76

5.
Kostnads- och
avgiftsfrågan ................................... .... 77

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 1975:109 Regeringens proposition med förslag om rätt till tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranställda på svenska handelsfartyg, m. m s. 35 · s. 43 om s. 28 i texten
  2. Prop. 1974:129 Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern s. 120 i texten
  3. Rskr. 1973:253 i texten
  4. Bet. 1973:SfU23 Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:98 angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska… s. 1 · s. 18 · s. 19 i texten
  5. Bet. 1973:InU15 Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:43 med förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagan… s. 11 i texten

Visa alla 7