om avfattande av dom och slutgligt beslut i tvistemål enligt formulär
23 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975/76:191, om avfattande av dom och slutgligt beslut i tvistemål enligt formulär
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:191
Regeringens proposition 1975/76:191
om avfattande av dom och slutligt l>eslut i tvistemål
enligt formulär;
beslutad den 18 mars 1976.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsaldiga imiehåll.
1 propositionen föreslås införande av ett system med
formulär vid a-vfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål, liknande det
som redan tillämpas för brottmålens del.
Förslaget avses träda i kraft den 1 januari 1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:191
Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
föreskrives i fråjja om rättegångsbalken' dels att 30 kap. 14 S och 45 kap. 18 S
skall upphöra att gälla, dels att 17 kap. 7, 8 och 9 §§ samt 30 kap. 7 § skall
ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse 17 kap.
7 S
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dom skall avfattas skriftiigen och i skilda avdelningar
angiva:
1. domstolen samt tid och ställe för
domens meddelande;
2. parterna samt deras ombud eller
biträden;
3.
parternas
yrkanden och invändningar samt de omständigheter, vara de grundats;
4.
domskälen
med uppgift å vad i målet är bevisat; samt
5.
domslutet.
Dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar
angiva:
1.
domstolen samt
tid och ställe för domens meddelande;
2.
parterna samt
deras ombud eller biträden;
3.
domslutet;
4.
parternas
yrkanden och invändningar samt de omständigheter, vara de grundats; samt
5.
domskälen
med uppgift å vad i målet är bevisat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Högre rätts dom skall, i den mån det finnes erforderligt,
innehålla redogörelse för lägre rätts dom.
Äger part fuUfölja talan mot dom eller söka återvinning, skaU
i domen givas tiUkänna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tiUika
skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 S.
8 S"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredskodom,
dom, varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, samt
dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i
förenklad form. Närmare bestämmelser därom meddelas av regeringen.
Tredskodom,
dom, varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande, samt
dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad
form.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9§ Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Då hu-vudförhandling
ägt rum, skall sanmia eller sist nästa helgfria dag
' Senaste lydelse av
30 kap. 14 § 1974:573
45 kap. 18 §1974:573. 2 Senaste lydelse 1974:573. =
Senaste lydelse 1973:240.
Prop.
1975/76:191 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och
avkunnas. Erfordras på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande
eller avfattande, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej
synnerligt hinder möter, skriftligen a-vfattas och meddelas inom två veckor
efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen,
skall den avkurmas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att
den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid hu-vudförhandlingen skall
underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.
Vad nu sagts om rnåls avgörande efter huvudförhandling gälle
ock, då mål avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.
Avgöres eljest mål utan huvudförhandling, skall, så snart
ske kan, överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen a-vfattas och meddelas.
Meddelandet skall ske genom att domen hålles tillgänglig å rättens kansli.
Underrättelse om tiden för meddelandet skall senast samma dag avsändas till
partema.
Avkunnande av dom må ske ge- Avkuimande av dom må ske ge
nom återgivande av domskälen nom
återgivande av domslutet och
och slutet jämte meddelande av skälen jämte
meddelande av full-
fullföljdshänvisning. följdshänvisning.
Har skiljaktig mening förekonmiit, skall denna meddelas
parterna på sanuna tid och sätt som domen.
När mål avgjorts, skall skriftlig underrättelse om
utgången i målet snarast givas parterna.
30 kap. 7 S
Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Har nämnd
säte i rätten, framställe ordförande saken och vad lag stadgar därom.
Då hu-vudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa
helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och
avkunnas. Finnes rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderligt,
må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder
möter, skriftiigen avfattas och meddelas, då den tilltalade är häktad, inom en
vecka och i annat fall inom två veckor efter förhandlingens avslutande.
Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkuimas vid annat rättens
sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens
kansli; vid hu-vudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet
för domens meddelande.
Prop. 1975/76:191 4
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Avgöres
mål utan hu-vudförhandling, skall, så snart ske kan, överläggning hållas samt
domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom
att domen hålles tillgänglig å rättens kansli. Underrättelse om tiden för
meddelandet skall senast samma dag avsändas tiU partema.
Avkunnande
av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.
Har
skiljaktig mening förekommit, skall deima meddelas partema på samma tid och
sätt som domen.
När
mål avgjorts, skall skriftlig När mål avgjorts, skall skriftlig
underrättelse om utgången i målet underrättelse om utgången i målet snarast
givas den tilltalade. När- snarast givas den tilltalade. mare föreskrifter
härom meddelas av regeringen.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1974:802) om försöksverksamhet
med avlättande av dom och slutiigt beslut i tvistemål enligt formulär skall
upphöra att gälla.
Prop. 1975/76:191 5
Utdrag ur
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssarrmianträde 1976-03-18
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson
Föredragande: statsrådet Geijer
Proposition om avfattande av dom och slutligt beslut i
tvistemål enligt formulär
1 Inledning
För att undersöka möjligheterna att genom formulär till
domar och slutliga beslut i tvistemål underlätta utskrift och expediering av
sådana avgöranden, har sedan den 1 januari 1975 vid vissa allmänna domstolar
bedrivits försöksverksamhet med formaliserad domskrivning m.m. (se prop.
1974:153, JuU 1974:35, rskr 1974:334, SFS 1974:802, 1974:803, 1975:97).
I skrivelse den 19 november 1975 har domstolsverket lagt
fram ett på erfarenheterna från försöksverksamheten grundat förslag till
bestämmelser om avfattande av dom och beslut i tvistemål samt rapportering till
vissa register m.m. Verkets förslag till ändring i rättegångsbalken (RB) bör
fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Yttranden över domstolsverkets skrivelse har efter remiss
avgetts av Svea hovrätt, ho-vrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för
Nedre Norrland, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund. Hovrätterna har bifogat yttranden
från fjorton tingsrätter.
I detta sammanhang bör vidare tas upp en av Svenska
Bankföreningen och Sveriges Jordbrukskasseförbund genom skrivelse den 10 juli
1974 aktualiserad fråga om angivande av personnurrmier (organisationsnummer) i
domstols dom och beslut m.m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1975/76:191
2
Nuvarande ordning m.m.
2.1
Tvistemål
Domstols
avgöranden uppdelas efter sitt sakliga innehåll i domar och beslut. Rättens
avgörande av själva saken sker genom dom medan annat rättens avgörande kallas
beslut. Beslut varigenom rätten på annat sätt än genom dom skiljer saken från
sig är slutligt beslut (17 kap. 1 S RB).
Enligt
17 kap. 7 S RB skall dom i tvistemål avfattas skriftligen och i skilda avdelningar
ange
1. domstolen
samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden,
3. partemas yrkanden och invändningar samt de omständigheter, varpå de
grundats,
4. domskälen med uppgift på vad som är bevisat i målet,
5. domslutet.
Vidare skall domen
innehålla fullföljdshänvisning. Högre rätts dom skall innehålla redogörelse för
underinstansens dom, om det behövs. Vad som gäller om dom skall också tillämpas
i fråga om slutligt beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det (17 kap. 12 S).
Några uttryckliga hiestämmelser
om angivande av personnummer i dom och beslut finns inte. Ett år 1973
motionsvis väckt förslag härom avslogs av riksdagen under hänvisning till att
det även utan direkt föreskrift torde vara uppenbart att personnummer bör anges
även i domar och beslut (se JuU 1973:17s. 22, rskr 1973:168).
Enligt 17 kap. 8 S RB får
dom i tre fall avfattas i förenklad form. Detta gäller tredskodom, dom
varigenom kärandens talan bifalls på grund av svarandens medgivande och dom
varigenom överrätt fastställer underrättens dom. Sådana domar får enligt 3 och
5 SS protokollskungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolarna (ändrad
senast 1975:937) skrivas på avskrift av stämningsansökningen eller på försättsblad
vid vilket sådan avskrift fogats, eller, när det gäller överrätts fastställande
dom, på försättsblad vid vilket fogas avskrift av den överklagade domen.
Uppgift om domar och
beslut i familjerättsliga mål skall i ej obetydlig omfattning sändas till andra
myndigheter. Bestämmelser härom firms i kungörelsen (1952:87) angående
äktenskapsregistret (ändrad senast 1975:99) och kungörelsen (1949:661) om
skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken
(ändrad senast 1975:98). Till äktenskapsregistret, som förs hos statistiska
centralbyrån, skall från tingsrätterna sändas bl.a. uppgift angående domar i b)OskiUnads-
och äktenskapsskillnadsmål samt angående bodelningshandlingar och äktenskapsförord.
Till barnavårdsnämnden i den kommun där bamet är kyrkobokfört skall tingsrätten
lämna uppgift om dom angående avsaknad av äktenskaplig börd, faderskap
beträffande barn under 18 år samt vårdnad
Prop. 1975/76:191 7
beträffande bam under 18 år. Är bamet under 16 år skall
uppgift om vårdnaden också lämnas till vederbörande allmänna försäkringskassa.
I fråga om bam som fyllt 18 år skall tingsrätten lämna uppgift om avsaknad av
äktenskaplig börd eller faderskap till pastorsämbetet i bamets födelseort och i
bamets, modems och mannens kyrkobokföringsort. Tingsrätten skall vidare lämna
besked angående omyndighetsförklaring eller hävande av sådan förklaring till
pastorsämbetet i vederbörandes kyrkobokföringsort. Pastorsämbetena får vidare
uppgift om domar på äktenskapsskillnad resp. avsaknad av äktenskaplig börd och
faderskap beträffande bam under 18 år från äktenskapsregistret och vederbörande
barnavårdsnämnd. Rapport enligt vad som nu sagts lämnas i regel enligt särskilda
genom resp. kungörelse fastställda formulär.
Enligt 17
kap. 9 S RB skall dom i tvistemål meddelas antingen genom att avkunnas muntligt
vid förhandling eller genom att hållas tillgänglig på rättens kansli (s.k.
kanslidom). Vid förhandling skall i förekommande fall besked lämnas om tid för
kanslidom. Avgörs mål utan förhandling meddelas avgörandet genom kanslidom.
Underrättelse om tiden för meddelandet skall senast samma dag sändas till
partema. I 12 S anges att motsvarande bestämmelser skall gälla beträffande
slutligt beslut i tvistemål.
Under år 1974 avgjordes i tingsrätt 53 600 allmänna
tvistemål. Av dessa avsåg 20 540 äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan.
Antalet övriga familjemål, dvs. stämningsmål, utgjorde 9 650. Med familjemål
avses här mål om äktenskapsskillnad, boskillnad, äktenskaplig börd, faderskap
till bam utom äktenskapet och omyndighetsförklaring eller hävande av sådan.
2.2 Brottmål
Bestämmelsema
om innehållet i dom i brottmål (30 kap. 5 S RB) var ursprungligen i stort sett likalydande
med motsvarande h)estämmelser för tvistemål. År 1%9 gjordes emellertid en
ändring av ordningsföljden mellan de olika avsnitten i domen. Ändringen irmebar
att domslutet flyttades fram som en ny punkt 3, närmast efter de formella
uppgifterna om domstolen och partema m.m. men före avsnitten om yrkande och
grunder samt domskäl.
1969 års ändring, vilken utgjorde ett led i en större
reform bettäffande domskrivningen i brottmål, var betingad av
rationaliseringsskäl. Inom ramen för rättsväsendets informationssystem (RI) har
sålunda med utnyttjande av ADB-teknik skett en radikal omläggning av olika
brotts- och polisregister. Bestämmelsema om RI återfirms i kungörelsen
(1970:517, omtryckt 1971:825, ändrad senast 1975:290) om rättsväsendets informationssystem.
En grundläggande princip har vid uppbyggnaden av RI varit att endast s.k.
primärdata, dvs. uppgifter om brottsanmälan eller dom, skall föras in i
registren. De uppgifter som ijehövs för RI hämtas i första hand direkt fråin
den originalhandling som upprättats under brottmålsprocessen eller från en
kopia av handlingen. Härigenom undviks sådana fel som kan
Prop. 1975/76:191 8
uppkomma om uppgiftema måste föras över från
originalhandling till en annan handling innan databehandling kan ske. För att
brottmålsdomen skulle kunna fylla också syftet som registeruppgift påkallades
en viss formalisering av domens disposition, så att de för registerföringen
intressanta uppgiftema så långt möjligt koncentrerades till domens första blad.
De närmare bestämmelsema om a-vfattning av dom och beslut i brottmål återfinns
i det med stöd av 30 kap. 14 S RB meddelade cirkuläret (1973:749, ändrat senast
1975:1(X)7) till hovrätterna och tingsrätterna om avfattrung av dom och slutiigt
beslut i brottmål. Av dessa bestämmelser följer bl.a. att tilltalads
personnummer skall anges i domen.
Genom domskrivningsreformen
skapades också möjlighet att på ett enkelt sätt lämna den tilltalade en
skriftlig underrättelse om utgången i målet. Bestämmelser härom togs in i 30
kap. 7 S RB och i en med stöd därav utfärdad kungörelse (1970:85) om skyldighet
för domstol att underrätta tilltalad om dom m.m. Bestämmelsema innebär att
domstolen inom en vecka tUl den tilltalade översänder en kopia av domens första
blad med dess uppgifter om domstol och parter m.m. samt domslut. Dessutom
lämnas uppgift om tid och sätt för fuUföljd av talan.
I 1%9 års
lagstiftningsärende diskuterades om inte också bestämmelserna i 17 kap. 7 S om
innehållet i tvistemålsdom borde ändras på motsvarande sätt som föreslogs
beträffande 30 kap. 5 S. I detta sammanhang uttalade föredrajnde
departementschefen bl.a. att det ännu var för tidigt att bedöma i vad mån Rl-projektet
kunde komma att påverka utformningen av tvistemålsdomen. Den omkastning av
ordningsföljden mellan brottmålsdomens olika avdelningar som det då var fråga
om var en direkt följd av den föreslagna formaliseringen av brottmålsdomen med
tanke på databehandling. Några egentliga olägenheter av att behålla det
gällande uppställningssättet i fråga om tvistemålsdom ansågs inte vara att
befara. Departementschefen ansåg därför inte tillräckliga skäl finnas att då
göra någon ändring i 17 kap. RB (se prop. 1969:26 s. 61).
3 Försöksverksamhet med formaliserad domskrivning m.m.
Enligt lagen (1974:802) om försöksverksamhet med
avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär skall dom och
slutiigt beslut i tvistemål vid de domstolar och i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer försöksvis
avfattas enligt formulär. Härvid får avsteg göras från bestämmelserna i 17 kap.
7 S RB om ordningsföljden mellan de skilda avdelningarna i dom.
I en till
lagen anknytande tillämpningskungörelse (1974:803) föreskrevs att dom och
slutligt beslut som meddelades efter den 1 januari 1975 av vissa uppräknade
domstolar t.v. och i den utsträckning domstolsverkets organisationsnämnd (DON)
bestämde skulle avfattas enligt formulär. Formulären skulle fastställas av
nämnden, som också skulle meddela
Prop. 1975/76:191 9
närmare bestämmelser om domskrivningen. De domstolar som
deltog i försöksverksamheten var ho-vrätten för Nedre Norrland, tredje och
femte avdelningarna av Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, andra och
sjätte avdelningarna av Malmö tingsrätt. Bollnäs tingsrätt och Härnösands
tingsrätt.
Den
försöksverksamhet som sålunda inleddes den 1 januari 1975 omfattade till en
början endast själva domskrivningen. Fr.o.m. den 1 maj 1975 utvidgades
emellertid försöksverksamheten till att även omfatta tingsrättemas rapportering
om avgörandenas innehåll till olika myndigheter och register. Dessutom tillkom
Klippans tingsrätt bland försöksdomstolarna. Bestämmelser om den fortsatta
försöksverksamheten meddelades i förordningen (1975:97) om försöksverksamhet
med avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär. Enligt
förordningen, som ersatte 1974 års kungörelse, skall DON dels efter sanaråd med
statistiska centralbyrån fastställa formulär till uppgift enligt 2 S
kungörelsen angående äktenskapsregistret från tingsrätt som medverkar i
försöksverksamheten, dels meddela bestämmelser om hur försöksdomstolarna skall
fullgöra sin uppgiftsskyldighet erUigt kungörelsen om skyldighet för domstol
att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken. Sedan
domstolsverket inrättats fr.o.m. den 1 juli 1975 har DON:s uppgifter övertagits
av verket.
Den försöksvis tillämpade domskrivningstekniken innebär i
huvudsak följande.
De blanketter som används har sin förebild i blanketterna
för brottmålsdomen. Domslutet skrivs omedelbart efter domens mbrik dvs. efter
de formella uppgifterna om domstolen och parterna. Yrkanden, domskäl och fullföljdshänvisiung
redovisas på fortsättningsblad. Domen skrivs ut i ett exemplar
(domboksexemplaret) som sedan fotokopieras i erforderligt antal exemplar. Vissa
undantag gäller i fråga om användande av blankett. Rapporteringen till
äktenskapsregistret om äktenskapsskillnad och boskillnad sker med hjälp av en
blankett, som ingår i ett blankettset och som till stora delar fylls i
samtidigt som domboksexemplaret. För rapporteringen till pastorsämbeten,
barnavårdsnämnder och allmänna försäkringskassor används fotokopia av domens formaliserade
del, i vissa fall kompletterad med ytterligare uppgifter. För att tillgodose
dessa mottagares krav på information har viss nomenklatur fastställts.
Försöksverksamheten har bedrivits i nära samarbete med de
deltagande domstolama och under medverkan av en arbetsgrupp med domare från
dessa domstolar. I samband med att försöksverksamheten utvidgades att omfatta
även rapporteringen ägde samråd rum med berörda centralmyndigheter.
Prop. 1975/76:191 10
4
Domstolsverkets skrivelse
Verket
erinrar inledningsvis om att försöksverksamheten har pågått i närmare ett år.
De domstolar som deltar i verksamheten är mycket positiva till det nya
systemet. Också de myndigheter som t)erörts av de nya rapporteringsrutinerna
har överlag en positiv inställning. Mot bakgrunden av erfarenheterna av
försöksverksamheten anser verket att det tillämpade systemet har stora
fördelar. Domskrivning och expediering har underlättats avsevärt samtidigt som
rapporteringen blivit betydligt säkrare. Verket upplyser att antalet
domsblanketter har kunnat inskränkas till fem, varav tre hu-vudblanketter.
Vissa förtryck har skett för frekvenla fall. En blankettdom är anser man
mera informativ än en dom som skrivs på sedvanligt sätt. ErUigt domstolsverkets
mening talar starka skäl för att det under försökr.verksamheten tillämpade
systemet för domskrivrung samt rapportering till äktenskapsregistret, barnavårdsnänmder,
pastorsämbeten och allmänna försäkringskassor nu införs vid samtliga
tingsrätter. I fråga om hovrätterna bör reformen dock endast omfatta
domskrivningen.
Lagtekniskt
innebär verkets förslag att den i 17 kap. 7 S första stycket RB angivna
ordningsföljden mellan olika i domen ingående avsnitt kastas om, så att
domslutet kommer närmast efter de formella uppgiftema om domstol, datum och
parter. Vidare skall enligt förslaget regeringen bemyndigas att meddela närmare
föreskrifter om avfattning av dom och beslut. Verket erinrar om att den
föreslagna omkastade ordrungsföljden på grund av hänvisning till 17 kap. 7 S RB
får betydelse också beträffande slutligt beslut enligt 17 kap. 12 S liksom när
det gäller avgöranden enligt en del andra författningar. Några olägenheter bör
dock enligt verket inte följa härav.
Domstolsverket tar i sin
skrivelse också upp frågan om underrättelse till part om utgången i tvistemål,
liknande det som tillämpas i brottmål. Något sådant underrättelseförfarande har
inte prövats under försöksverksamheten. ErUigt verkets mening är den nuvarande
ordningen, enligt vilken skyldighet inte finns att underrätta part i tvistemål
om domstolsavgörande som berör honom, eller om vad han har att iaktta i fullföljdshänseende,
otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Som även uttalats inom riksdagen
har frågan om ett underrättelseförfarande samband med frågan om domsformulär
(jfr JuU 1973:33 s. 22). För att ett sådant förf ärande skall bli effekti-vt
anser emellertid verket att nuvarande regler om fullföljd mot tingsrätts
avgöranden i tvistemål måste ändras. Förfarandet kan nämligen inte gäma
användas av tingsrätt i annat fall än då kanslidom meddelas. När dom avkunnas i
samband med förhandling är det nämligen inte säkert att underrättelsen når
parten imian tiden för vadeanmälan har gått ut. Vidare innebär bestänunelserna
om domslösen en komplikation i detta sammanhang, påpekas det. Lösenskyldig
part, som utan kostnad får underrättelse
«
om utgången i målet genom
att tingsrätten översänder kopia av domens
Prop. 1975/76:191 11
första blad och fullföljdshänvisning, torde med fog finna
det egendomligt att kort tid därefter anmodas lösa en dom vars väsentliga
innehåll redan är Ijekant för honom.
Enligt verkets mening torde den lämpligaste lösningen vara
att införa ett gemensamt rättsmedel, förslagsvis kallat besvär och med en
fullföljdstid av tre veckor. En sådan lösning har även, framhålls det, den
fördelen att fullföljdsreglema i tvistemål och brottmål blir enhetliga och att
dessa regler kommer att i allt väsentligt stämma överens med vad som gäller i
förvaltningsprocessen. Övervägande skäl talar för att kravet på vadeanmälan,
som främst är historiskt t)etingat och egentligen utgör en onödig komplikation
av regelsystemet, inte bör behållas, eftersom det hindrar genomförandet av från
rättssäkerhetssynpunkt så angelägna åtgärder som underrättelseförfarande till
part och enhetliga fullföljdsregler. För att komma till rätta med problemet om
domslösen bör övervägas att avskaffa lösenskyldigheten och i stället höja
ansökningsavgiften, förslagsvis till 50 kr.
Domstolsverket föreslår att tidpunkten för genomförandet
av reformen bestäms till den 1 oktober 1976. Man anser det inte vara
meningsfullt att införa det förordade underrättelseförfarandet tUI part förrän
i vart fall reglema om fuUföljd mot tingsrätts avgörande har ändrats.
5 Remissyttrandena
Förslaget om övergång till ett blankettsystem för
domskrivning även för tvistemålens del har genomgående biträtts av
remissinstanserna. Särskilt de domstolar som deltagit i försöksverksamheten
uttalar sig i positiva ordalag om fördelarna av det föreslagna systemet.
Hovrätten för Nedre Norrland anför att den försöksvis tillämpade ordningen
visat sig ha stora förtjänster. De fastställda riktlinjerna för domskrivning är
enkla och klara och rutinerna för expediering har förenklats. Hovrätten tror
sig kunna fastslå att den nya ordningen även från aUmänhetens sida uppfattats
som en förbättring. Klippans tingsrätt, som också deltagit i
försöksverksamheten, uttalar att ett system med formulärdomar i tvistemål rätt
använt har två stora fördelar. Den ena är att i domamas händer sätts pålitliga
förlagor till a-vfattning av rutinmässiga avgöranden. För den som har försökt
åstadkomma enhetliga domsmodeller och skrivsätt framstår det såsom uppenbart
vilka vinster som görs genom formuläravgöranden med viss nomenklatur. Den andra
och kanske större fördelen är de förtjänster systemet med formulärdomar har när
det i indispositiva mål gäller avrapportering till statistiska centralbyrån och
andra myndigheter. Liknande synpunkter anläggs av flera domstolar.
1 ett par yttranden uttalas dock någon tveksamhet i fråga
om domstolsverkets uppfattrung att själva författandet av domen skulle
underlättas nämnvärt. Några remissinstanser uttalar att en konventionellt
disponerad dom är mera lättläst för partema än en formulärdom. Övriga fördelar
såsom uppsättande och expediering av dom samt rapport till myndigheter anses
Prop. 1975/76:191 12
likafullt motivera att formulärdomssystemt införs. Till
denna senare något mera reserverade gmpp av remissinstanser hör hovrätten över
Skåne och Blekinge samt Hässleholms och Ystads tingsrätter. Hovrätten
understryker i sammanhanget att domstolarna bör lämnas stor frihet att själva
avgöra i vilka fall blanketter inte behöver användas. Anvisningama för utformningen
av domar och beslut bör i så liten utsträckning som möjligt uppta bindande
föreskrifter. Likriktningssträvanden som inte är sakligt motiverade t)ör eidigt
hovrätten undvikas. I alla de fall då intresset av klarhet och överskådlighet
hos domen motiverar att denna i någon del utformas på armat sätt än
anvisningarna föreskriver måste det finnas möjlighet att göra avsteg från
dessa.
Även
sådana remissinstanser som kan sägas företräda mottagarna av de olika
underrättelser om domstols avgöranden som är föreskrivna ställer sig positiva
till det nya systemet. Statistiska centralbyrån anmärker dock att det nya
rapporteringssystemet till äktenskapsregistret är något mer arbets-och
kostnadskrävande för registret än det nuvarande.
Remissinstanserna
är allmänt positiva till domstolsverkets förslag även när det gäller frågan om
underrättelse till part om utgången och de därmed förknippade spörsmålen om
enhetligt rättsmedel och ändrade avgiftsbestämmelser. De allra flesta anser
dock att särskilt frågan om ändring av fullföljdsbestämmelserna bör utredas
närmare innan slutlig ställning kan tas. Till dessa hör de tre hovrätterna och
flera tingsrätter. När det gäller expeditionsavgiften förordar åtskilliga att
denna helt avskaffas och hänvisar härvid bl.a. till att någon sådan avgift inte
tas ut för domar i mål som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden.
Flera
remissinstanser anser att de nuvarande fullföljdsreglerna inte lägger hinder i
vägen för införande av den föreslagna underrättelseskyldigheten till parter i
tvistemål. Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att, om domen avkunnas vid
muntlig förhandling, parten redan då får tillräckliga upplysningar om domens
innehåll. I så fall kan det inte innebära någon större olägenhet för honom om
skriftligt besked om domslutet kommer honom till hända kanske först sedan tiden
för vadeanmälan har gått ut. Meddelas domen som kanslidom uppkorrmier inga
problem. Några andra sätt för meddelande av dom än dessa båda finns mte påpekar
ho-vrätten. Liknande synsätt anläggs av bl.a. Stockholms, Uppsala, Hässleholms
och Malmö tingsrätter.
Åtskilliga
remissinstanser, bland dem de tre hovrätterna, förordar att reformen genomförs
först i anslutning till årsskiftet 1976-77.
I många
yttranden görs en del mera detaljbetonade påpekanden rörande nomenklatur,
uppställning etc. i de under försöksverksamheten tillämpade formulären och anvisningama.
Prop. 1975/76:191 13
6 Föredraganden
Rättegångsbalken (RB) reglerar endast i begränsad
utsträckning hur dom och slutligt beslut i tvistemål skall avfattas. De
minimikrav som ställs på innehållet i sådant avgörande är angivna i 17 kap. 7 S
RB. Där anges också att de olika beståndsdelama i avgörandet skall tas upp i
viss ordning. 1 17 kap. 8 S föreskrivs att vissa domar, t.ex. tredskodomar, får
utfärdas i förenklad form enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Sådana bestämmelser finns i protokollskungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolama.
I fråga om
dom i brottmål beslöts år 1%9 om övergång till ett nytt system, enligt vilket
dom och beslut avfattas på särskilda blanketter med ledning av anvisningar som
regeringen utfärdar. Denna reform genomfördes som ett led i arbetet på uppbyggnaden
av ett ADB-baserat, enhetligt informationssystem för rättsväsendet (RI).
Reformen har emellertid inneburit fördelar också i andra avseenden än dem som i
första hand låg till grund för densanmia. Erfarenhetema av blankettsystemet på
brottmålssidan tyder på ej oljetydliga tidsvinster vid konceptskrivning,
utskrift och expediering av domen. Genom den nya dispositionen av domen har det
också blivit möjligt att på ett enkelt sätt lämna part skriftligt besked om
utgången i målet.
Sedan över ett år tillbaka har med stöd av särskild
lagstiftning dom och slutligt beslut i tvistemål vid vissa domstolar försöksvis
avfattats enligt formulär. Det försöksvis tillämpade blankettdomsystemet har
avsevärda likheter med det som gäller för brottmålens del.
Domstolsverket
har i en skrivelse den 19 november 1975 till regeringen uppgivit att
erfarenheterna från försöksverksamheten är mycket goda. Domskrivning och
expediering har, sägs det, underlättats avsevärt samtidigt som rapporteringen
till andra myndigheter blivit säkrare. Verket föreslår därför att det under
försöksverksamheten tillämpade systemet för domskrivning och rapportering
införs vid samtliga tingsrätter och såvitt angår domskrivningen även för
hovrättemas del.
Remissinstanserna har genomgående biträtt verkets förslag
härom. Även jag kan ansluta mig till förslaget, som utöver de anförda praktiska
fördelama också har den positiva konsekvensen att bestämmelsema om dom i
tvistemål och i brottmål blir mer enhetliga. Reformen torde innebära att
domstolsarbetet kan ytterligare rationaliseras.
När det gäller den närmare utformningen av
formulärsystemet för tvistemål bör uppmärksammas att skälen för detta är delvis
andra än de som primärt motiverade ett sådant system på brottmålssidan. Det är
inte nu aktuellt att utsträcka RI till att omfatta även tvistemålsprocessen.
Härav följer att utrymmet för avsteg från fastställda föreskrifter i formellt
avseende kan göras större än som har varit möjligt i fråga om brottmålen.
Lagtekniskt bör reformen, såsom verket föreslagit, komma
till uttryck
Prop. 1975/76:191 14
genom ändrad ordningsföljd av de i 17 kap. 7 S första
stycket RB uppräknade avsnitt som en dom skall innehålla. Uppgift om domslutet
(punkt 5) bör följa som punkt 3 omedelbart efter uppgift om parterna och deras
representanter (jfr 30 kap. 5 S första stycket). Som en konsekvens av domens
ändrade disposition biir vidare domslut och domskäl kastas om i 17 kap. 9 S
femte stycket (jfr 30 kap. 7 S fjärde stycket). Till följd av hänvisningen i 17
kap. 12 S kommer ändringen i 17 kap. 7 S att avse även slutligt beslut i
tvistemål.
Ändringen i 17 kap. 7 S kommer att få konsekvenser även
utanför RB:s omedelbara tillämpningsområde. På grund av hänvisningar till RB
blir ordningsföljden omkastad i t.ex. avgöranden i fastighetsmål (2 S lagen 1%9:246
om domstolar i fastighetsmål och 16 kap. 10 S fastighetsbildningslagen
1970:988), i vattenmål (11 kap. 1 S vattenlagen 1918:523), i dom och slutUgt
beslut i tvistemål enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om nundre
värden (4 S nämnda lag), i dom och slutligt beslut i militärt tvistemål (6 S
militära rättegångslagen 1948:472), i slutligt beslut i domstolsärenden (11 S
lagen 1946:807 om handläggning av domstolsärenden), i dom och slutligt h)eslut
i arbetstvist (5 kap. 3 S lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister) samt i
slutligt beslut i tvist vid bostadsdomstolen (17 S lagen 1974:1082 om
bostadsdomstol). Som domstolsverket har anfört torde detta inte innebära någon
olägenhet. Någon anledning att annat än i begränsad omfattning inordna de nu
angivna målgrupperna i ett formulärsystem torde dock inte finnas.
Domstolsverket har vidare föreslagit att en ny paragraf
införs i 17 kap. enligt vilken regeringen får meddela närmare bestämmelser om avfattning
av dom och beslut. Att den föreslagna reformen förutsätter att blanketter
fastställs och anvisningar utfärdas är uppenbart. Jag är emellertid av den
meningen att någon uttrycklig lagbestämmelse om rätten att utfärda sådana
tillämpningsföreskrifter inte behövs. Visserligen finns det en bestämmelse
härom för brottmålens del i 30 kap. 14 S. Denna bestämmelse har emellertid tillkonrmiit
mot bakgrund av andra konstitutionella regler än som numera gäller enligt den
nya regeringsformen. Enligt 8 kap. 13 S regeringsformen får sålunda regeringen
utan särskilt bemyndigande besluta föreskrifter om verkställighet av lag och är
f .ö. även behörig att överlåta åt underordnad myndighet att meddela
bestämmelserna. Jag anser mot bakgrund härav att delegationsbestämmelsen i 30
kap. 14 S numera är överflödig. Detsarruna torde gälla ett stort antal liknande
bestämmelser i RB. Att i detta begränsade lagstiftningsärende företa någon systematisk
genomgång från sådan utgångspunkt av balkens delegationsbestämmelser är dock
inte motiverat. Däremot kan det vara skäl att i detta sammanhang ta b)ort
onödiga sådana bestänunelser i de kapitel, 17, 30 och 45 kap. RB, som rör
frågan om domstols dom och ansökan om stämning i brottmål. En följd härav blir
att det i fortsättningen får ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela behövliga föreskrifter i nu åsyftade hän-
Prop. 1975/76:191 15
seenden. I enlighet härmed föreslår jag att 30 kap. 14 §
och 45 kap. 18 S upphävs samt att viss jämkning görs i 17 kap. 8 S och 30 kap.
7 S.
Domstolsverket
har i sin skrivelse även tagit upp frågan om underrättelse till parterna i
tvistemål om utgången i målet. Vad som ifrågasätts är införande av bestämmelser
motsvarande dem som för brottmålen infördes i samband med 1%9 års domskrivningsreform
och som innebär att en kopia av domsblankettens första blad med uppgift bl.a.
om domslutet samt fullföljdshänvisning sänds till parten i vanligt brev. Verket
anser dock att den ifrågasatta ordningen inte bör genomföras förrän vissa
ändringar gjorts i reglerna om fullföljd i tvistemål samt expeditionsavgift.
Verkets
uppfattning om värdet av att domstolen självmant ger parterna skriftligt besked
om utgången delas genomgående av remissinstansema. I motsats till verket är
emellertid flera av dem av den uppfattningen att den förordade ordningen mycket
väl kan genomföras utan att man avvaktar ändringar i bestämmelserna om
fullföljd eller expeditionsavgift. För egen del ansluter jag mig till denna
senare uppfattning. När nu förutsättningar skapas att utan nämnvärt besvär för
domstolen lämna de rättssökande besked om utgången i målet, vilket är av stort
värde bl.a. av rättssäkerhetsskäl, är det enligt min mening rimligt att man
utan dröjsmål tar till vara möjligheten i den utsträckning det låter sig göra.
Att inte alla parter får samma nytta av underrättelsen utgör sålunda inte något
skäl mot att domstolamas service till de rättssökande utsträcks redan nu. F.ö.
är det i tvistemål vanligt att dom inte avkunnas utan meddelas som kanslidom.
En bestämmelse om underrättelseskyldighet bör tas in som ett nytt, sjunde
stycke i 17 kap. 9 S (jfr 30 kap. 7 S sjätte stycket.)
Som flera
remissinstanser förordat bör de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 januari
1977. Den nu pågående försöksverksamheten bör fortgå till denna dag.
Jag
noterar med intresse att remissinstansema allmänt är positiva till en översyn
av fullföljdsbestämmelsema i syfte att skapa enhetligare regler. Som jag nämnt
tidigare (se prop. 1975/76:148 avsnitt 6.3.1) räknar jag med att en
departementspromemoria rörande behovet och inriktningen av en översyn av
rättegångsförfarandet kommer att föreligga inom kort. Det synes lämpligt att
frågan om fullföljdsbestärrmielsema tas upp i det sammanhanget.
Frågan om domskrivning i tvistemål har beröringspunkter
med en av Svenska Bankföreningen och Sveriges Jordbrukskasseförbund år 1974
aktualiserad fråga om angivande av person- och organisationsnummer i vissa
domar, beslut och andra avgöranden. Organisationema pekar på personnumrets
betydelse som identifikationsmedel i ADB-sammanhang och framhåller att en regel
enligt vilken olika relevanta domstolsavgöranden alltid skall innehålla uppgift
om gäldenärens personnummer på ett väsentligt sätt skulle underlätta för registerförama
att föra sådana fullständiga och korrekta kreditupplysningsregister som
kreditupplysningslagen (1973:1173)
Prop. 1975/76:191 16
föreskriver. För att domstolsavgörandena i fråga generellt
skall kunna innehålla uppgift om gäldenäirens personnurruner, måste emellertid
enligt organisationema också införas en uttrycklig skyldighet för den som
ansöker om stämning i tvistemål, lagsökning eller betalningsföreläggande att
ange motpartens personnummer.
Yttranden över framställningen har inhämtats från
domstolsverket, datainspektionen, riksskatteverket, Stockholms tingsrätt,
Sveriges domareförbund och Sveriges advokatsamfund. Remissinstanserna är alla i
princip positiva tUl förslaget att person- och organisationsnummer skall anges
i domar och andra beslut av allmän domstol. De flesta av dem förutsätter i
likhet med de förslagsställande organisationema att det bör ankomma på partema,
närmast då sökanden, att lämna domstolen besked om sådant nummer. Tanken att
sökanden skall vara skyldig att förete personbevis eller liknande Ijeträffande
motparten avvisas dock allmänt.
Även enligt min mening iir det naturligt att parternas
personnummer (motsvarande) anges i domar och andra iseslut som domstolen
meddelar. Med hänsyn till persoimurairets ökande betydelse som identifikations-instmment
kan uppenbarligen uppgift härom vara av värde från olika synpunkter.
Domsformulär och anvisningar i det nya domskrivningssystem som jag berört i
föregående avsnitt bör utformas med tanke härpå.
Även om jag sålunda delar uppfattningen att redovisning av
personnummer är av värde har vad som förekommit i ärendet dock inte övertygat
mig om att intresset härav har sådan tyngd att någon ovillkorlig bestämmelse
härom är befogad. En sådan bestämmelse skulle nämligen fömtsätta antingen att
domstolen själv i sista hand har att ta fram uppgiften eller att skyldigheten
för sökanden att lämna uppgiften förknippas med en verksam processuell påföljd t.ex.
a-wisande av talan. Inget av dessa altemativ är tilltalande. Jag är inte f.n.
beredd att förorda någon skärpning av de nuvarande bestämmelsema i 33 kap. 1 S RB
där det sägs att uppgift om motpartens personnummer bör lämnas i
stämningsansökningen eller i motsvarande bestämmelser i lagsökningslagen
(1946:808). En konsekvens av detta ställningstagande är att redovisning av
personnummer (orgarusa-tionsnummer) i dom och beslut får begränsas till fall
där uppgiften finns tillgänglig hos rätten. Så torde emellertid vara fallet i
det stora flertalet mål och ärenden.
7 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen
att antaga
inom justitiedepartementet upprättat förslag till lagom ändring i
rättegångsbalken.
Prop.
1975/76:191 17
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
1975/76:191 18
Bilaga
Domstolsverkets lagförslag Förslag till Lag om ändring i rättegån{>sbalken
Härigenom
föreskrives i fråga om rättegångsbalken dels att 17 kap. 7 S skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i 17 kap. skall införas en ny paragraf, 16 S, av
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17
kap.
7
S
Dom
skall a-vfattas skriftligen Dom skall a-vfattas skriftiigen
och i skilda avdelningar
angiva: och i skilda avdelningar angiva:
1. domstolen samt tid och ställe 1.
domstolen samt tid och ställe för domens meddelande; för
domens meddelande;
2. parterna samt deras ombud 2.
parterna samt deras ombud eller biträden; eller biträden;
3. parternas yrkanden och in- 3. domslutet;
vändningar
samt de omständig- 4. parternas yrkanden och in-
heter, vara de grundats; vändningar samt de omständig-
4. domskälen
med uppgift å vad heter, vara de grundats;
i
målet är bevisat; samt 5. domskälen med uppgift å vad
5. domslutet. i målet är bevisat.
Högre
rätts dom.................................... lägre rätts dom.
Äger
part fullfölja ................................... i 54 kap. 14 S.
16 S
Närmare föreskrifter om avfattning av dom och beslut meddelas av
regeringen.
Denna
lag träder i kraft den 1 oktober 1976, då lagen (1974:802) om försöksverksamhet
med a-vfcittande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär och
förordningen (1975:97) om försöksverksamhet med avfattande av dom och slutiigt
beslut i tvistemål enligt formiUär skall upphöra att gälla.
Datoriserad fotosättning LiberTryck Stockholm 1976
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 6 dokument.
- Prop. 1982/83:41 om ändringar i rättegångsbalken m.m. s. 35 om s. 14 i texten
- Prop. 1981/82:134 med förslag till ändring i lagsökningslagen m.m.;beslutad den 4 mars 1982. s. 61 om s. 16 i texten
- Bet. 1975/76:JuU44 Med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lagom ändring i rättegångsbalken m. m. (ang. nämndemän i hovrätt och kammarrätt) jämte motioner s. 6 · s. 27 i texten
- Bet. 1975/76:JuU47 Med anledning av propositionen 1975/76:191 om avfattande av dom och slutligt beslut i tvistemål enligt formulär jämte motion s. 1 · s. 4 · s. 9 i texten
- Prop. 1978/79:11 med förslag till ändring i delgivningslagen (1970:428), m.m. s. 92 om s. 16 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1984 s. 858 om s. 15 i texten