Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.
1975 · 226 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 130 av 226 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1975:21, Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringens
proposition nr 21 år 1975 Prop. 1975:21
Nr 21
Regeringens proposition med förslag till lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960:74), m. m.;
beslutad den 6 februari 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som
har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
ERIC HOLMQVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i propositionen ett nytt system för
skyddsrumsbyggandet och finansieringen av delta. Det nya systemet har i
huvudsak utarbetats efter förslag av 1969 års skyddsrumsutredning och innebär
väsentliga ändringar i nuvarande principer. I det nya systemet får anordnandet
av skyddsrum en fast anknytning till kommunernas planering av bebyggelsen, och
kommunerna får därigenom ett ansvar för att skyddsrummen anordnas på ett
ändamålsenligt sätt. Huvuddragen i förslaget är följande.
Skyddsrum skall som hittills anordnas i orter som bedöms
kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar. 1 andra områden skall enklare
åtgärder kunna vidtas när det behövs. Skyddsrummen skall mer än tidigare
anpassas tUl och planeras för de verkliga behoven. För detta ändamål införs en
särskild skyddsrumsplanering i de kommuner där skyddsrum skall anordnas.
Planeringen skall avse inte bara behovet av skyddsrum i anslutning till den
fortlöpande byggnadsproduktionen utan också åtgärder för att avhjälpa brist på
skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden.
Regeringen utser de tätorter som skaU omfattas av planeringen.
För varje skyddsrumsort upprättar kommunen en skydds-rumsplan. Skyddsrumsorten
delas enligt planen in i skyddsrumsområden. För varje område anges det antal
skyddsrumsplatser som behövs, de skyddsrum som redan finns och behovet av nya
skyddsrum. Skyddsrum skall anordnas i samband med att nya anläggningar
och byggnader
; Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21
Prop. 1975:21 2
uppförs. Däremot skall skyddsrum inte som nu behöva byggas
i varje enskild anläggning eller byggnad. Skyddsrum skaU i stället anordnas i
sådana anläggningar och byggnader där det är särskilt lämpligt med hänsyn till
skyddstaktiska och ekonomiska synpunkter. 1 första hand skall skyddsrum
anordnas i utrymmen som ändå skall finnas i byggnaden. 1 varje fall skall
skyddsrummet ha en meningsfull användning också i fredstid. Av skyddsrumsplanen
skall framgå vilka planerade byggnadsprojekt som är lämpliga för all inrymma
skyddsrum. Kommunen beslutar med ledning av planen var skyddsrum skall
inrättas. Skyddsrumsplaneringen medför besparingar, framför allt genom
behovsanpassningen och kravet att skyddsrummen får en meningsfull
fredsanvändning.
Fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum skall få
ersättning av statsmedel. Ersättningen beräknas bl. a. med ledning av
normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden blir i
princip lika stor för hela landet och bestäms i särskild lag.
Skyddsrummen skall i princip alltjämt betalas av dem som
uppför nya anläggningar och byggnader i skyddsrumsorterna. Kostnaderna för del
behov av skyddsrum som avser bostäder skall dock ersättas av statsmedel. I
övrigt las en särskild skyddsrumsavgift ut av anläggningens eller byggnadens
ägare i samband med att byggnadslov ges för byggnadsföretaget.
I det nya systemet ingår också skyldighet för kommunen att
i vissa fall ställa i ordning skyddsrum i anläggningar och byggnader som redan
finns. Åtgärderna har betydelse framför allt för skyddet av befolkningen i de
större tätorternas innerområden, där skyddsrum i stor utsträckning saknas för
närvarande. Regler om ersättning av statsmedel för sådana åtgärder ingår också
i det nya systemet.
Det föreslagna systemet medför en genomgripande
omarbetning av civilförsvarslagens regler om skyddsrum. I enlighet med tidigare
principer tas bara de grundläggande bestämmelserna om skyddsrum och deras
anordnande in i lagen. Den närmare regleringen bör som förut ske bl. a. genom verkställighetsföreskrifler
till lagen.
Införandet av det nya systemet beräknas ta relativt lång
tid i anspråk. Omfattande tillämpningsbestämmelser måste utarbetas och
skyddsrumsplaner måste finnas innan de nya reglerna kan börja tillämpas i sin
helhet. I propositionen räknar man därför med att skyddsrum fortfarande
anordnas enhgt nuvarande system under en övergångstid av omkring tre år.
Reformen skall vara helt genomförd senast den 1 juli 1979.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Förslag tiU
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen
(1960:74)'
dels alt 46 och 85 §§ skaU upphöra att gälla,
dels att i 1-3, 5, 6, 8, 9 och 11 §§, 12§ 1,2 och 4 mom.,
13,14, 17,20, 34, 35, 37 och 39 §§, 40 § 3 mom., 47, 75 och 84 §§ ordet
"Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"regeringen" i motsvarande form,
dels att i 1 och 9 §§, 12 § 3 mom., 13, 38, 51, 73 och 84 §§
ordet "krigsmakten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"försvarsmakten" i motsvarande form,
dels alt
4, 10, 22-30, 32 och 33 §§, 40 § 1 och 2 mom., 41 § 1 och 2 mom., 42, 43,
53-57, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av
civilförsvaret.
Om civilbefälhavares befattning med civilförsvaret stadgas
särskUt.
Om kommuns befattning med civilförsvaret stadgas i 4, 6
och 7 kap.
10§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Civilförsvarets
omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skall till sina
huvuddrag angivas i särskild organisationsplan.
Civilförsvarets
omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skall tUl sina
huvuddrag angivas i särskild organisationsplan. Uppgifter om skyddsrum och provisoriska
skydd skola dock angivas i skyddsrums-plan. Om sådan plan finnas bestämmelser
i 4 kap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse av 12 § Imom. 1970:308 12§2 "-
12
§ 3 "-
13
§ 1966:418 39 § 1967:897 73 §
1972:724
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall,
liksom ändring däri, fastställas av civilförsvarsstyrelsen i den mån Konungen
så förordnar.
Föreslagen lydelse
Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall,
liksom ändring däri, antagas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig skola skyddsrum
anordnas enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Skyddsrum
benämnes med hänsyn till den avsedda användningen allmänt skyddsrum eller enskilt
skyddsrum.
I
avseende å beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum eller
som normalskyddsrum.
I
tätorter och pä platser som under krig kunna antagas bli särskUt utsatta vid
stridshandlingar eller hot om skadegörelse skola skyddsrum anordnas för befolkningens
skydd. Sådana orter och platser benämnas i denna lag skyddsrumsorter. Regeringen
eller myndighet som regeringen utser bestämmer vilka orter och platser som
skola utgöra skyddsrumsorter
Om regeringen eller myndighet som regeringen utser
bestämmer det, skola i skyddsrumsort även vidtagas förberedelser för att under
civilförsvarsberedskap kunna iordningställa skyddsrum i utrymmen, som äro
lämpliga härför. Sådant utrymme benämnes i denna lag provisoriskt skydd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna
skyddsrum skola, i den utsträckning det finnes erforderligt, anordnas inom
stad, köping och annat tättbebyggt område, som icke är av endast ringa
omfattning och betydelse, samt annorstädes, där särskUda förhållanden påkalla
det, för att under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal
och, om Konungen så förordnar, åt befolkningen inom området
För
varje skyddsrumsort skall finnas en skyddsrumsplan, som upprättas av kommunen
och antages av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen
med iakttagande av bestämmelserna i 24-26, 28 och 29§§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar,
civilförsvarsstyrelsen utser de orter, områden och platser, där aUmänna skyddsrum
för civilförsvarspersonal skola anordnas, samt fastställer antalet allmänna
skyddsrum å sådan ort. De allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall
angivas i organisationsplanen.
Föreslagen lydelse
Vad i första stycket sägs om upprättande och antagande av
skyddsrumsplan gäller även ändring av planen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom. Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats,
som bestämmes av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid följande anläggningar och byggnader till
skydd för dem, som uppehålla sig där, nämligen vid
1.
hamnar,
flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, som äro av
vikt för den allmänna samfärdseln;
2.
industriella
anläggningar, vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt äro
sysselsatta ellc som tillsammans med annan eller andra närbelägna anläggningar
utgöra en grupp, inom vilken i regel minst tjugofem personer äro sysselsatta;
3.
anläggningar,
som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och
äro avsedda att hysa minst tjugofem personer;
4.
byggnader,
som äro uppförda i mera än två våningar och som till väsentlig del äro avsedda
för bostads-, kontors- och affärsändamål, dock ej en- eller två familjshus;
samt
Skyddsrumsplan skall till gränserna angiva den del av kommunen
som skyddsrumsorten omfattar Gränserna bestämmas enligt de grunder som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Senaste lydelse 1967:897.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5. andra anläggningar eller byggnader, inom vilka människor
bo eller eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum erforderligt
med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge.
Bestämmelserna i första stycket 3 gälla icke i fråga om
byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97).
2 mom. För två eller flera närbelägna anläggningar eller
byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat, om anläggningarna eller
byggnaderna ej lämpligen kunna var för sig förses med skyddsrum.
Jämväl i andra fall må gemensamt skyddsrum anordnas, om
det vid prövning i den ordning Konungen bestämmer finnes kunna ske utan
eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.
25
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
EnskUt
skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i närheten av
anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan uppnås
av dem, som vistas i anläggningen eller byggnaden.
Skyddsrumsort
indelas skyddsrumsområden. Behovet av skyddsrum prövas för varje område för
sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.
Bergfast skyddsrum skall så anordnas att det giver skydd mot verkningarna
av alla
Behovet
av skyddsrum beräknas med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse
samt med ut-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse slag av vapen, som kunna antagas komma
till användning vid luftanfall med massinsats, samt mot andra verkningar av
kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum.
Normalskyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det
giver skydd mot
a)
andra
verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid
luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;
b)
tryckverkan
av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger tryckverkan, mot
vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt a); samt
c)
radioaktiv
strålning, som härrör från kärnvapen.
Vid anordnande av normalskyddsrum inom eller i omedelbar
närhet av byggnad skall särskilt iakttagas att skyddsrummet får sådan
hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden
störtar samman.
2 m o m. De byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum
skola vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med
reservutgång samt, om det är anordnat i byggnad, utföras på det sätt, som med
hänsyn till byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.
Tekniska bestämmelser för de olika slagen av skyddsrum
fastställas av Konungen eUer, efter Konungens bemyndigande, av civil-förs var
SS tyrelsen.
Föreslagen
lydelse gångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i aUmänhet
vistas inom skyddsrumsområdet under fredstid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
197521
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skyddsrum
bör om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas under fred.
Föreskrifter om fredsanvändning av skyddsrum utfärdas av
civilförsvarsstyrelsen.
När skyddsrumsplan
har antagits och i förekommande fall fastställts åligger det kommunen att
tillse att planen genomföres. Genomförandet skall ske i den omfattning som
tillgängliga medel och övriga omständigheter medgiva. Av varje beslut som föranledes
av planen skall framgå var skyddsrum skall anordnas och hur många personer som
skola beredas plats där.
opaginerad Kontrollera mot PDF
AUmänt
skyddsrum skall enligt Konungens bestämmande anordnas som bergfast skyddsrum
eller som normalskyddsrum.
EnskUt
skyddsrum skaU vara anordnat som normalskyddsrum, om ej Konungen för särskilt
fall förordnar, att det skall fylla större krav på skyddsförmåga.
Inom
varje skyddsrumsområde skola finnas ett eller fiera skyddsrum. Skyddsrums
belägenhet och utformning skall bestämmas med hänsyn till befolkningens möjligheter
att uppsöka skyddsrummet vid alarmering och att stadigvarande uppehålla sig
där
opaginerad Kontrollera mot PDF
EnskUt skyddsrum, avsett för bostadshus, skaU kunna hysa
minst så många personer som beräknas under fredstid i aUmänhet vara bosatta
inom byggnaden.
Det
antal personer som enskilt skyddsrum, avsett för annan anläggning eller
byggnad, skall kun-' na hysa bestämmes enligt grund-der, som Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen fastställer. Här-' vid mä ej
krävas att skyddsrummet skall kunna hysa flera personer än som under fredstid
i allmänhet vistas i anläggningen eller byggnaden.
Skyddsrum
bör i första hand anordnas i utrymme, som under fredstid är avsett för annat än
skyddsrumsändamål. Om detta ej kan ske, bör skyddsrum anordnas på sådant sätt
att det kan användas även under fredstid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
197521
Nuvarande lydelse
Konungen äger för särskilda faU förordna att enskilt
skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som följer av denna paragraf.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest
anordnande jämlikt bestämmelserna i 23-26 samt 29 §§ av skyddsrum, som skall
vara normalskyddsrum och som icke enligt Konungens förordnande skall fylla
särskilda krav på skyddsförmåga eller utrymme, prövas medföra oskälig kostnad,
äger länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna om normalskyddsrum.
Dylikt undantag må ock eljest medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande
av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.
Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen äger medgiva
undantag från bestämmelserna i 26 § om beskaffenhet av bergfast skyddsrum.
Skyddsrum
skall utföras och utrustas sä att det giver skydd mot verkningar av
stridsmedel, som kunna antagas komma tUl användning i krig. Närmare
föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har på
grund av föreskrift i denna lag skyddsrum anordnats i källare till byggnad
eller byggnader, som utgöra eller tillhöra sluten kvarlersbebyggelse eller
annan sammanhängande bebyggelse av minst fyrtio meters längd, och finnes i
bebyggelsen byggnad med mer än två våningar, må civilförsvarschefen, då
ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och eljest länsstyrelsen
förordna, att öppning skall upptagas i källar-mur mellan olika delar av bebyg-
Avser
någon att uppföra ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, skaU han
anmäla detta till kommunen. Det åligger kommunen att lämna den som har gjort
anmälan besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller
byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas
plats i detta.
A vvikelse frän besked som avses i första stycket får
göras endast om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
gelsen (källarmursge-
n o m b
r o 11), därest föreskrivna reservutgångar prövas icke säkerställa de förbindelser
utåt, som äro möjliga i händelse av byggnadsras.
Föreslagen lydelse
1. den som har gjort anmälan medgiver det,
2-
byggnadslov eller godkännande enligt 33 § andra stycket icke har sökts inom
två år från beskedets dag eller
3. i
fråga om anläggning eller byggnad som tUlhör staten uppförandet icke har
påbörjats inom tid som sägs i 2.
Vad i
denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även
gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eUer byggnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I de fall, då skyldighet föreligger att söka byggnadslov,
ankommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov
tillse, att byggnadsförelaget överensstämmer med bestämmelserna i detta
kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter.
Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka
byggnadslov, utföra nybyggnad, beträffande vUken gäller skyldighet att anordna
skyddsrum, åligger del honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av
byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som
tillhör kronan.
Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om
sådan förändring av befintlig byggnad som enligt vad Konungen därom stadgat
är att hänföra tUl nybyggnad.
Föreligger skyldighet att söka byggnadslov för anläggning
eller byggnad inom skyddsrumsort, ankommer del på byggnadsnämnden att vid
prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer
med besked enligt 32 § samt med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd
av dessa meddelade föreskrifter.
Vill
någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant
byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger del honom att i förväg inhämta länsstyrelsens
godkännande av byggnadsförelaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om
byggnad som tillhör staten.
Föreligger ej besked enligt 32 §, må byggnadslov eller
godkännande enligt andra stycket ej meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Senaste lydelse 1967.247.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
att
1 mom.'* Det åligger kommun
1 mom. Utöver
de uppgifter sotn ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det kommun att
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) genom sina myndigheter lämna
länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande
civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har all på därom gjord
framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erforderliga
byggnadsritningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande or- b) i enlighet med gällande orga-ganisationsplan
inrätta och utrusta nisationsplan inrätta och utrusta
allmänna
skyddsrum samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som
äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock
under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller
efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra skyddsrum
och vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret,
oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
c) utföra källarmursgenom-brott för allmänna och enskilda
skyddsrum;
ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för
det allmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom
reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörining
med vatten så ock under civUförsvarsbered-skap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen
eUer efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra
ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra
byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat
åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut
enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband
med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan
allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser avseende provisoriska skydd och,
enligt vad regeringen eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
'* Senaste lydelse 1969:63.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
myndighet som regeringen utser därom förordnar, under
civil försvarsberedskap iordningställa sådana skydd till skyddsrum;
d) vårda och underhålla de un- d) vårda och underhålla de un-
der b) omförmälda anordningarna; der b) och c) omförmälda
anordningarna;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets
administration
samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för
civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;
g) svara för avlöning och annan ersättning till
personal, vars tjänstgö
ring i civilförsvaret enhgt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställ
ning;
h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och
övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna
civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan
egendom; samt
i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen
ansvarar för gatu- eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den
vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under
mörkläggning.
2 m o m.' Därest åtgärd, som 2 mom. Därest åtgärd, som
avses i 1 mom. b)-d), enligt orga- avses i 1 mom. b) och d),
enligt
nisalionsplanen hänför sig till fiera organisationsplanen hänför sig till
i samma civilförsvarsområde helt fiera i samma civjlförsvarsområde
eller delvis ingående kommuner, helt eller delvis ingående kommu-
skall den kommun länsstyrelsen ner, skall den kommun länsstyrel-
bestämmer vidtaga åtgärden och sen bestämmer vidtaga åtgärden
förskjuta kostnaderna därför. och
förskjuta kostnaderna därför.
1 den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola
kostnaderna eller, om dessa hava bestrilts genom lån, amortering och ränta pä
länet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till del antal skattekronor
och skatleören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de
skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt. Påslår
kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom att
vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller
uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till
kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning förordna, hur fördelningen
skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efler det
kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om framställningen göres av
kommun, som förskjutit kostnaderna, efler utgången av del kalenderår, under
vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnader-
s Senaste lydelse 1969:63.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
na, hava övriga kommuner all i överensstämmelse med
fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under
civilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vilket angivits i
organisationsplanen såsom gemensamt för flera kommuner, saml beträffande
förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller annan egendom,
som jämlikt 1 mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets
förfogande för ändamål som nu sagts.
41 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 m o m. 1
varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande
uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd.
Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd. Under
civilförsvarsberedskap mä Konungen förordna, att särskild civilförsvarsnämnd
skall tillsältas.
Där
särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall i stad drätselkammaren och i
annan kommun kommunalnämnden vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obetagel
att uppdraga åt annat kommunalt organ alt vara civilförsvarsnämnd.
2 m o m. Ledamöter och suppleanter i särskild
civilförsvarsnämnd väljas av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige
bestämma. Antalet ledamöter må dock inte vara under fem. Valet skall vara
proportionellt, därest det begäres av minst så många
1 mom.
I varje kommun sko
la de kommunen med avseende å
civilförsvaret åvilande uppgifterna
handhavas av en c i v i 1f ö r-
s v a r s n ä m n d, om e/ annat föl
jer av andra stycket.
Kommun äger uppdraga åt annat kommunalt organ än civilförsvarsnämnden
att upprätta skyddsrumsplan. Har enligt 23 § överlämnats åt kommunen att antaga
skyddsrumsplan, fattas beslutet härom av kommunfullmäktige.
Kommun äger tillsälta särskild civilförsvarsnämnd. Under civilför-svarsberedskup
må regeringen förordna, alt särskild civilförsvarsnämnd skall tillsältas.
Där särskild civilförsvarsnämnd ej finnes, skall
kommunstyrelsen vara civilförsvarsnämnd; kommun dock obetaget att uppdraga åt
annat kommunalt organ alt vara civilförsvarsnämnd.
2 mom. Ledamöter och sup
pleanter i särskild civilförsvars
nämnd väljas av kommunfullmäk
tige till det antal fullmäktige be
stämma. Antalet ledamöter må
dock icke vara under fem. Valet
skall vara proportionellt, därest
det begäres av minst så mänga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker ej val
av suppleanter proportio-neUt skall tillika bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
I fråga om civilförsvarsnämnd i annan kommun än Stockholm
skall därjämte vad i 32-42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens
styrelse ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där
avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderUgt att
protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i
varje ärende.
Beträffande civilförsvarsnämnd i Stockholm skola, utöver
vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 51 § kommunallagen
för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad stadsfullmäktige med
iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid
civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än förteckning
å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Föreslagen lydelse
väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om
samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.
Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.
I fråga om särskild civilförsvarsnämnd i annan kommun än
Stockholm skall därjämte vad i 31 § andra stycket, 32-36 §§, 37 § första
stycket och 38-42 §§ kommunallagen (1953:753) är stadgat rörande
kommunstyrelsen ävensom i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om
där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderUgt
att protokoll upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet
i varje ärende.
Beträffande särskild civilförsvarsnämnd i Stockholm
skola, utöver vad i detta moments första stycke sägs, bestämmelserna i 5 1 §
kommunallagen (1957:50) för Stockholm, med undantag av hänvisningen till 39 §
andra stycket nämnda lag, äga tillämpning, varjämte skall gälla vad kommunfullmäktige
med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva. Protokoll som föres vid
civilförsvarsnämndens sammanträde behöver dock ej upptaga annat än
förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje ärende.
Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4
och 5 §§ nämnda lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild civilförsvarsnämnd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd
enligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller 54 §, äger kommunen erhålla statsbidrag
med två tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan anses skälig.
Från anskaffningskostnaden för skyddsrum, som inrättas av kommun, skall vid
bidragets bestämmande dragas värdet av fredsanvändningen. Till
anskaffningskostnaden skall härvid hänföras jämväl den merkostnad, som
betingas av att skyddsrummet utföres för fredsanvändning.
Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag
må skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eUer c) ej
göras gällande mot kommunen.
Statsbidrag fastställes för varie kalenderår av
länsstyrelsen, om ej Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för
visst kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro
därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen
ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis-ningsbeslulel
underställas Konungen.
Länsstyrelsen äger alt till kommunen utgiva förskott å
statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar.
För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd
enligt 40 § 1 mom. b) eller 54 § första stycket, äger kommunen erhålla
statsbidrag med två tredjedelar av kostnadens belopp, i den mån kostnaden kan
anses skälig. För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt
40 § 1 mom. c), äger kommunen erhålla ersättning av statsmedel, i den mån
kostnaden kan anses skälig.
Innan medel finnas tillgängliga för beräknat statsbidrag
må skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) ej göras
gällande mot kommunen.
Statsbidrag faslslälles för varje kalenderår av
länsstyrelsen, om ej regeringen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag
för visst kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro
därtill, må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen
ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvis-ningsbeslutet
underställas regeringen.
Länsstyrelsen äger all till kommunen utgiva förskoll å
statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter regeringen meddelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43 §
Därest särskilda omständigheter Därest särskilda omständigheter
föranleda det, äger Konungen föranleda
det, äger regeringen medgiva, att kommun må för
medgiva, all kommun må för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse kostnad, som kommunen fått vidkännas på
grund av åtgärd enligt 40 § I mom. b) eller c) eller 54 §, erhålla högre
statsbidrag än i 42 § stadgas.
Föreslagen
lydelse kostnad, som kommunen fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1
mom. b) eller 54 § första stycket, erhålla högre statsbidrag än i 42 § stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
53 §
1 mom. Uppföres ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort
på mark, som är avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan
allmän plats, är anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att inrätta och
utrusta skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller byggnaden på
grund av beslut enligt 27 §. Den som med nyttjanderätt innehar fastighet
eller byggnad eller del därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.
/ skyddsrummets utrustning Den som äger anläggning eller
skaU
ingå brand- och sjukvårdsma- byggnad, i vilken skyddsrum an-
I
mom. EnskUt skyddsrum, som enligt 24 § skaU finnas för anläggning eller
byggnad, skaU inrättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.
teriel
enligt anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.
2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats
skyldighet
ordnats enligt första stycket, är skyldig att vårda och
underhålla skyddsrummet och dess utrustning.
Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt
att av statsmedel utfå ersättning härför. Denna ersättning beräknas med hänsyn
till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för att anordna, vårda
och underhålla en skyddsrumsplats. Ersättningen bestämmes av länsstyrelsen och
utbetalas när slutbesiktning av skyddsrummet har ägt rum.
Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning
eller byggnad skall även gälla tiUbygg-nad av befintlig anläggning eller
byggnad.
2 mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra
skyddsrumsort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
att anordna enskUt skyddsrum, må Konungen eller myndighet,
som Konungen bestämmer, förordna, att där befintUga skyddsrum likväl skola
utrustas och underhållas.
Föreslagen lydelse
må regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer,
förordna, att där befinthga skyddsrum Ukväl skola utrustas, vårdas och
underhållas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall ett
i organisationsplanen upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast
skyddsrum på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen
medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet,
därest det kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren
äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter Konungen meddelar av
kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvänd-ningsvärde.
Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.
Skall en
ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det allmänna
civilförsvaret enligt gällande organisationsplan anordnas i anläggning eller
byggnad eller på mark, som äges eUer nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen
medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen,
därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för
sådant fall att enligt de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen
utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvär-de.
Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.
Skall
åtgärd enligt 40 § 1 mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på
sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva
honom att i stället för kommunen vidtaga åtgärden, därest det kan ske utan
olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning
av statsmedel för skäliga kostnader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan ej
överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt
Uppföres
inom skyddsrumsort ny anläggning eller byggnad, är
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse skyddsrum efter vad i 24 § 2 mom. första
stycket sägs, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum
och dess belägenhet, så ock att bestämma grunderna för kostnadens fördelning.
Finnes ägare icke skäligen kunna inrätta erforderligt
skyddsrum i egen fastighet eller byggnad och kan behovet av skyddsrum icke
lämpligen tillgodoses genom anordnande av gemensamt skyddsrum, äger
länsstyrelsen medgiva ägaren rätt att inrätta skyddsrum i annan tillhörig
fastighet eller byggnad.
Föreslagen lydelse
anläggningens eller byggnadens ägare skyldig att till
staten utgiva skyddsrumsavgift enligt vad nedan sägs. Avgift utgår dock ej för
byggnad som i sin helhet är avsedd för bostadsändamål.
Skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av det
enligt tredje stycket beräknade grundvärdet och bestämmes av länsstyrelsen.
Grundvärdet beräknas med hänsyn tiU det största antal
personer, som under dag eller natt i allmänhet vistas i anläggningen eller
byggnaden under fredstid, och normalkostnaden för att anordna, vårda och
underhålla en skyddsrumsplats. Är anläggningen eller byggnaden delvis avsedd
för bostadsändamål, beräknas grundvärdet dock endast för den del av
anläggningen eller byggnaden som är avsedd för annat än bostadsändamål.
Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning
eller byggnad skall även gälla
1.
till-
eller påbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad,
2.
ombyggnad
av befintlig anläggning eller byggnad,
3.
inredande
helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad till väsentligen annat
ändamål än det vartiU anläggningen eUer byggnaden förut varit använd.
Om åtgärd som avses i fjärde stycket ej medför att anläggningen
eller byggnaden kan beräknas kvarstå under avsevärt längre tid än eljest skulle
ha skett, skall skyddsrumsavgift utgå endast till den del som svarar mot det
ökade skyddsbehov som uppkommer genom åtgärden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
197521
Nuvarande lydelse
19
Föreslagen lydelse
Om särskilda skäl föreligga, må länsstyrelsen meddela
befrielse från skyldighet att utgiva skyddsrumsavgift.
Byggnadslov må ej utnyttjas innan skyldighet att erlägga
skyddsrumsavgift fullgjorts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
skada eller intrång, som genom inrättande av gemensamt skyddsrum eller av
skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad åsamkas ägaren till den
fastighet eller byggnad, i vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren, om skadan
eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa, erhålla skälig
ersättning. Motsvarande rätt till ersättning tillkommer jämväl nyttjanderättshavare.
Hos
länsstyrelsen skall i förväg ställas pant eller borgen för ersättningens
gäldande; dock skall vad sålunda stadgas icke gälla kronan eller kommun.
Den
normalkostnad och den procentsats som avses i 53 och 55 §§ fastställas i särskUd
lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
57 §
Ägare av anläggning eller byggnad är phktig
a) att vidtaga erforderliga
anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller
byggnaden;
b) att vidtaga erforderliga
anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;
c) att,
om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden
maskeras, under civUförsvarsberedskap tåla eUer vidtaga sådan härför
erforderlig åtgärd, som anbefalles av länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens
bemyndigande, av civilförsvarschefen; samt
c) att,
om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden
maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför
erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
d) att, enligt vad Konungen därom förordnar, förbereda och
under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med
anordningar, som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv
strålning.
Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis
upplåten tiU annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren
vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för
anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan
innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för
dess användning. Vad under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.
20
Föreslagen lydelse
d) att, enligt vad regeringen eller myndighet som
regeringen utser därom förordnar, förbereda och under civilförsvarsberedskap
förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, i vilket de som
vistas i anläggningen eller byggnaden kunna beredas skähgt skydd mot radioaktiv
strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras; samt
ej att,
om skyddsrum finnes i anläggningen eller byggnaden, under
civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen enligt vad som föreskrives
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis
upplåten tiU annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren
vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för
anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan
innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för
dess användning. Vad under c) eller ej stadgas skall gälla jämväl innehavare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som
med stöd av 28 eller 29 § ålagts att anordna enskilt skyddsrum av särskild
beskaffenhet eller storlek så ock den som med stöd av 57 § första stycket c)
eller 61 § ålagts att vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är
berättigad till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som
åsamkats honom. Vid ersättningens bestämmande skaU hänsyn tagas till den
Den som
med stöd av 57 § första stycket c) eller ej eller 61 § ålagts att vidtaga eller
tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig ersättning av
statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom. Vid ersättningens
bestämmande skall hänsyn tagas tiU den nytta, åtgärden kan medföra för honom.
Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nytta, åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller
skadan ringa, utgår icke ersättning.
Anspråk på ersättning prövas i Anspråk på ersättning prövas i
den ordning som är stadgad be- den ordning som är stadgad
be
träffande rekvisition för krigsmak- träffande rekvisition för försvars
tens behov. maktens behov.
65 §
För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra
vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på
civilförsvaret, eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så
ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för
civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller
byggnaden.
För utrönande om och i vad mån skyddsrum bör anordnas
eller förberedas inom anläggning eller byggnad äger kommunen besiktiga
anläggningen eller byggnaden
68 §*
Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom
civilförsvaret ävensom länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i
anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes
erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och
överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tiUräckligt skyndsamt.
Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan
egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde; dock må efter länsstyrelsens
medgivande civilförsvarschef taga motorfordon, släpfordon och motorredskap i
anspråk, även om de finnas inom annat till länet hörande civilförsvarsområde.
Ianspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del
därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande
av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor
från del att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift.
I den mån det prövas nödigt för I den mån det prövas nödigt för
fullgörande av kommuns skyldig- fullgörande av kommuns
skyldigheter enligt 40 § 1 mom. b) och c) heter enligt 40 § 1 mom. b)
och c)
* Senaste lydelse 1964:65.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom
kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning
och källarmursgenombrott gälla jämväl under tid, då civilförsvars-beredskap
icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.
Föreslagen
lydelse att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom
kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning
gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten
må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är någon jämUkt
15 § eller bestämmelse i 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med
stöd av dylik bestämmelse, eller jämUkt 80 § andra stycket skyldig att fullgöra
något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt
vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller
ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumUge, i
den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad tiU ersättning
för kostnaden.
Är någon jämhkt
15 § eller bestämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som meddelats med
stöd av dylik bestämmelse, eller jämhkt 80 § andra stycket skyldig att fullgöra
något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt
vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller
ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i
den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till
ersättning för kostnaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande i fall, då så
skall ske enligt 33 §, dömes till böter.
Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens
godkännande i fall, då så skall ske enligt 33 §, straffes med dagsböter.
Det
åligger den vilken gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i första
stycket, att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som redan
utförts. Samma skyldighet åvilar den som åsidosatt föreskrift, vilken meddelats
av länsstyrelsen vid prövning enligt 33 §.
Den som utnyttjar byggnadslov utan att ha erlagt
skyddsrumsavgift enligt 55 § dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
81 §'
Till dagsböter eller fängelse i Till böter eller fängelse i högst
högst ett år eller, om brottet ett år eller, om brottet
begåtts
begåtts under högsta civilförsvars- under högsta civilförsvars
beredskap och är att anse som beredskap och är att anse som
grovt, till fängelse i högst två år grovt, till fängelse i högst två år
dömes dömes
1.
den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig
sina skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till
tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;
2.
den som under
tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under
tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i
civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter
vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna
bestämmelser eller särskilda föreskrifter;
3.
den som uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 § eller 47 § första
stycket e) är pliktig att lämna upplysning;
4.
den som i strid
mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin
vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;
5.
den som
uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit
av civilförsvarsmyndighet för förvaring;
6.
den som utan
skälig anled- 6. den som utan skälig anledning
vägrar att låta civilförsvars- ning vägrar att låta civilförsvars-myndighet
besiktiga anläggning el- myndighet eller kommun besikti-ler byggnad efter vad i
65 § sägs; ga anläggning eller byggnad efter
vad i 65 § sägs;
7.
den som vid
förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan
förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda
paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma
paragrafs första stycke;
8.
den som med
vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämUkt 8 kap. beslutat taga i anspråk
egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i
rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig
egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt
9.
den som
eljest åsidosätter 9. den som eljest åsidosätter
föreskrift eller föreläggande, som föreskrift, som meddelats med
Senaste lydelse 1964:213.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse meddelats med stöd av denna lag eller av
Konungen meddelade tillämpningsbestämmelser till lagen och ej avser åliggande,
för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna
paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt,
förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan
eller, om egendomen ej kan tillrät-taskaffas, förplikta honom att utgiva
ersättning tiU kronan för egendomens värde.
Föreslagen lydelse stöd av bemyndigande i denna lag, eller
föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligt
föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars
fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna
paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt,
förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. / stället för
egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Över beslut av civUförsvarschef, chef för undsättningskår
eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos
länsstyrelsen.
Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enhgt 49,
54 eller 55 §, om uttagande av egendom enligt 76 § eller om föreläggande av
vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos
kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse
enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall
meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår
inrättande, utrustning eller underhåll av enskilt skyddsrum, dock ej beslut
enligt 31 §.
Över beslut av civilförsvarschef, chef för undsättningskår
eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos
länsstyrelsen. / samma ordning föres talan mot kommunal myndighets beslut
enligt 2 7 och 32 §§.
Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enhgt 49
eller 54 §, om ersättning enligt 53 § och skyddsrumsavgift enligt 55 §, om
uttagande av egendom enligt 76 § eller om föreläggande av vite vid
underlätenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten
genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt
denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat
om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår
inrättande, utrustning, värd eller underhåll av
opaginerad Kontrollera mot PDF
« Senaste lydelse 1971:619.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.
1 övrigt föres talan mot länssty- I övrigt föres talan mot länssty-
relses beslut enligt denna lag hos relses beslut enligt
denna lag hos Konungen genom besvär. 1 samma regeringen genom besvär. I samma
ordning föres talan mot civilför- ordning föres talan mot civilförsvarsstyrelsens
beslut enligt lagen. svarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19,
34, 35, 37 eller 58 §.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när
särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag,
förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Övergångsbestämmelser
1.
Denna lag
träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit
från trycket i Svensk författningssamhng.
2.
Bestämmelserna 14,
10, 22-30, 32 och 33 §§, 40 § 1 och 2 mom. samt 42, 43, 53-57, 62, 65, 68, 78,
80, 81 och 83 §§ tUlämpas aUUämt i den äldre lydelsen för tid till och med
utgången av juni 1979.
3.
Utan hinder av
att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller får regeringen för viss tätort
eller annan plats bestämma att skyddsrumsplan skall upprättas och antagas enUgt
grunderna för 24-26, 28 och 29 §§ i den nya lydelsen.
4.
Har före den 1
juli 1979 byggnadslov eller godkännande enligt 33 § i den äldre lydelsen sökts
för byggnadsföretag, som påbörjas efter denna dag, skall äldre bestämmelser tUlämpas
på byggnadsföretaget, om ej besked påkallas enligt 5.
5.
Den som avser
att efter den 30 juni 1979 påbörja byggnadsföretag som avses i 32 § i den nya
lydelsen får från och med den dag regeringen dessförinnan bestämmer påkalla
besked enligt nämnda lagrum huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen
eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall
beredas plats i detta.
6.
Skyddsrum som
anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och underhållas enligt de nya
bestämmelserna i 40 och 53 §§ eller med stöd av förordnande enligt 53 § 2 mom.
i den nya lydelsen.
7.
Skyddsrum vUket
har anordnats som enskUt skyddsrum enligt äldre bestämmelser skall under
civilförsvarsberedskap utan ersättning upplåtas åt befolkningen enligt vad som föreskrives
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
Prop.
197521 26
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-02-06
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Bengtsson, Noriing, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,
Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Holmqvist
Proposition med förslag till lag om ändring i
civilförsvarslagen (1960:74), m. m.
1 Inledning
Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1969
tillkallades den 28 oktober 1969 en sakkunnig med uppdrag att se över
bestämmelserna om skyddsrumsbyggandet. Den sakkunnige' antog benämningen 1969
års skyddsrumsulredning. Utredningen avlämnade den 5 juni 1972 belänkandet (SOU
1972:50) Skyddsrum. Betänkandet upptar förslag till ändringar i
civilförsvarslagen. Förslaget torde få fogas till regeringsprotokollet i detta
ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten för Övre Norrland, överbefälhavaren (ÖB),
fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt (FOA),
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets
rationaliseringsinstitut, socialstyrelsen, postverket, televerket,
byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ),
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), bostadsstyrelsen, slatens planverk,
riksnämnden för kommunal beredskap, länsstyrelserna, efler hörande av vissa
kommunstyrelser, i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro,
Kopparbergs, Gävleborgs, Väslernorrlands och Västerbottens län, civilbefälhavama
i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet, samarbetsnämnden för
lokal- och utruslningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor (LUP-nämnden),
boendeutredningen, bygglagutredningen, Sveriges civilförsvarsförbund. Svenska
kommunförbundet, Sveriges In-
' Generaldirektören Stig Swanstein. i utredningsarbetet
har som experter deltagit förste länsas,sessorn Lennart Nordbeck, kanslirådet
Gösta Terstad, ekonomidirektören Olle Westin, numera byråchefen Brita Schwartz
och numera rättschefen Bengt Hedman.
Prop.
197521 27
dustriförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska Riksbyggen, Sveriges Allmännyttiga
Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Sparkasse-
och Byggnadsföreningars Riksförbund u.p.a. (HSB) samt Hyresgästernas
Riksförbund.
På grundval av de synpunkter och önskemål som vid
remissbehandlingen av betänkandet framförts bl. a. om skyddsrumsbyggandets
kostnader och finansiering har under våren 1974 inom försvarsdepartementet
upprättats en promemoria (Ds Fö 1974:5) om skyddsrummens finansiering.
Promemorian
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av civilförsvarsstyrelsen,
försvarets rationaliseringsinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, ÖEF,
bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna, efter hörande av vissa
kommunstyrelser, i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, HaUands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, VästmarUands, Gävleborgs, Jämtlands
och Västerbottens län, boendeutredningen, bostadsfinansieringsutredningen.
Svenska kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, SBEF, Svenska Riksbyggen,
SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB samt Hyresgästernas Riksförbund.
Prop.
197521 28
2 Tidigare bestämmelser
De första åtgärderna för att upprätthålla ett civUt
försvar vidlogs på enskUt initiativ på 1930-talet. Efterhand blev åtgärderna
föremål för statlig reglering. Ar 1937 tillkom luftskyddslagen (1937:504), som
innehöll grundläggande bestämmelser om luftskyddets organisation och planläggning.
Andra världskrigets utbrott medförde en intensifiering av
arbetet på luftskyddets område. Är 1939 utfärdades en särskild kungörelse med
bestämmelser om alarmering, mörkläggning m. m. (1939:800). Genom en ändring
(1940:81) i luftskyddslagen infördes skyldighet för kommun att enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande anordna allmänt skyddsrum. Dessutom lagfästes genom en särskild
skyddsrumslag (1940:119) för första gången skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m.
Genom ändringen i luftskyddslagen kunde Kungl. Maj:t
ålägga kommun att inrätta skyddsrum åt luftskyddspersonal, åt personer som
togs om hand på hjälpplatser eller åt vägfarande och andra som uppehöll sig
utomhus på allmänna platser. För anordnande av allmänt skyddsrum skulle i
princip utgå statsbidrag med 2/3 av byggkostnaden.
EnUgt 1940 års skyddsrumslag skulle inom områden som Kungl.
Maj:t bestämde följande anläggningar och byggnader förses med enskilda
skyddsrum:
1.
hamn, järnvägsstation
och därmed jämförlig anläggning som var av vikt för den allmänna samfärdseln,
2.
industriell
anläggning vid vilken i regel minst 25 personer samtidigt var sysselsatta,
3.
anläggning, som
inrymde undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och var avsedd
hysa minst 25 personer,
4.
byggnad med mer
än två våningar, som till väsentlig del var avsedd till bostad eller till
kontors- eller affärslokal, samt
5.
annan
anläggning eller byggnad, inom vilken människor bodde eller eljest vanligen
vistades, om skyddsmmmet ansågs erforderligt med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge.
Skyddsrum skulle anordnas inle bara i samband med
nybyggnad utan också i redan befintliga anläggningar och byggnader.
Skyddsrummen skulle ge skydd mot splitter från bomber och andra vid explosion
kringkastade föremål samt stridsgaser.
Ar 1944 tillkom den första civilförsvarslagen (1944:536). AUa
lagbestämmelser om anordnande av skyddsrum fördes samman i denna lag.
Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum behölls. De allmänna
skyddsrummen var avsedda att bereda skydd åt personalen i det allmänna
civilförsvaret, åt personer som togs om hand vid hjälpplats, härbärge för utbombade
eller annan dylik anstalt samt åt vägfarande och andra som uppehöll sig på
allmän plats. De enskilda skyddsrummen var huvudsak-
Prop.
197521 29
ligen avsedda att bereda skydd åt civilbefolkningen på
arbetsplatserna och i bostadshusen. AUmänna skyddsrum skulle i mån av behov
finnas i tättbebyggda områden, som inte var av endast ringa omfattning och
betydelse, samt om särskilda förhållanden påkallade det även på andra platser.
Skyddsrummen skulle anordnas och underhållas av kommunerna, som fick
statsbidrag med i princip 2/3 av kostnen.
Enskilda skyddsrum skulle enligt 1944 års civilförsvarslag
anordnas inom områden eller på platser där s. k. särskUt civUförsvar skuUe
finnas enligt organisationsplan. Detta innebar att skyddsmm skulle anordnas i
tättbebyggda orter med en folkmängd av minst 200 personer och en boendetäthet
av 25 personer per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsmm var begränsad tUl
samma kategorier anläggningar och byggnader som omfattades av bestämmelsema i
1940 års skyddsrumslag. EnskUda skyddsmm, som avsågs för bostadshus, skulle
rymma minst så många personer som beräknades i allmänhet vara bosatta inom byggnaden
under fredstid. I fråga om annan anläggning eller byggnad skuUe enskilt
skyddsrum i princip beräknas för minst så många personer som under krig kunde
antas i allmänhet samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller eljest vistas
inom anläggningen eller byggnaden. Skyldighet att anordna enskUda skyddsrum åvUade
anläggningens eller byggnadens ägare.
Såväl allmänna som enskilda skyddsrum skulle skydda mot
splitter, rök- och stridsgaser, belastning av sammanstörtande byggnadsdelar
samt s. k. detonationsvågor. Sådana skyddsrum benämndes normalskyddsrum. Kungl.
Maj:t kunde förordna att vissa skyddsmm skulle fyUa större krav på
skyddsförmåga, s. k. fullträffsäkra skyddsrum.
I fråga om enskilt skyddsrums belägenhet behölls äldre
bestämmelser. Vidare kunde gemensamma skyddsrum anordnas. Civilförsvarslagen
innehöll också bestämmelserom s. k. källarmursgenombrott.
På grundval av förslag från 1948 års skyddsmmsutredning (SOU
1950:13) genomfördes år 1951 ändringar i civilförsvarslagen med avseende på skyddsrumsbestämmelsema.
Dessa ändringar innebar följande. Den grundläggande skillnaden mellan allmänna
och enskUda skyddsrum behölls. AUmänna skyddsrum skulle som förut anordnas för
skydd åt personalen i det allmänna civilförsvaret samt för vägfarande och andra
som uppehöll sig på aUmän plats. Dessutom skulle skyddsrum anordnas för skydd
åt hela civilbefolkningen inom särskUda större upptagningsområden, s. k.
befolkningsskyddsrum. Befolkningsskyddsrum skulle vara full träff säkert. Annat
allmänt skyddsrum skulle inrättas som fullträff-säkert om Kungl. Maj:t bestämde
det och annars som normalskyddsrum. Fullträffsäkert skyddsrum skulle skydda mot
omedelbar träffverkan av bomber och projektiler av sådana typer, som kunde
antas komma tUl användning vid storanfall med massinsats. Sådant skyddsrum
skulle också ge skydd mot övriga verkningar av bomber och projektiler av alla
slag. Normalskyddsrum skulle erbjuda skähgt skydd mot andra verkningar av
bomber och projektiler än omedelbar träffverkan samt byggnadsras. De allmänna
skyddsrummens beskaffenhet och belägenhet m. m. skuUe
Prop.
197521 30
anges i en organisationsplan, som fastställdes av
länsstyrelsen. Det ålåg kommunerna att anordna de allmänna skyddsrummen.
Statsbidrag utgick med i regel 2/3 av kostnaden. EnskUda skyddsrum skulle
inrättas inom områden med minst 500 invånare och en boendetäthet av 25 invånare
per hektar. Skyldigheten att anordna skyddsrum var begränsad huvudsakligen tiU
samma kategorier anläggningar och byggnader som omfattats av bestämmelsema i
1944 års civUförsvarslag. Enskilda skyddsrum skulle anordnas som normalskyddsmm.
Vissa undantag kunde 'emeUertid medges. Skyldighet att inrätta, utrusta och
underhålla enskilt skyddsmm åvilade anläggningens eller byggnadens ägare.
Under
1950-talet befanns det med hänsyn tUl den krigstekniska utvecklingen nödvändigt
att ompröva civilförsvarets inriktning och uppgifter. Mer än tidigare skuUe
utrymning sättas i centrum som den viktigaste förebyggande civUförsvarsåtgärden
mot atomvapenanfall. Ar 1953 tUlkallades sakkunniga (1953 års
civilförsvarsutredning) med huvudsakligt uppdrag att närmare bestämma civUförsvarets
verksamhet. Utredningen avgav år 1955 ett delbetänkande som lades till grund
för förslag till 1956 års riksdag (prop. 1956:185). Propositionen godkändes av
riksdagen (2LU 1956:52, rskr 1956:376) och vissa i propositionen föreslagna
ändringar i civilförsvarslagen, som avsåg skyddsrumsbyggandet, trädde i kraft
den 1 januari 1957. 1 propositionen förordade dåvarande chefen för
inrikesdepartementet att för de utsatta orterna utrymning i fortsättningen
skulle planeras efter två huvudalternativ, nämligen dels successiv utrymning,
som kunde genomföras när viss tid står till förfogande, dels samtidig
snabbutrymning av alla utrymningsberättigade i händelse av överraskande anfall.
I alla tätorter som kunde betraktas som anfallsmål skulle i princip skyddsrum
inrättas även i fortsättningen. Det förutsattes att skyddsrumsbyggandet
begränsades genom att det invånarantal som motiverade inrättandet av skyddsrum
höjdes. I de mest utsatta orterna, i synnerhet de där man måste räkna med risk
för atomvapenanfall, skulle i innerområdena och i övrigt särskilt riskfyllda
delar endast bergrum eller likvärdiga betongskyddsrum/befolkningsskyddsrum
byggas. 1 övriga delar av dessa orter och de mindre utsatta orterna skulle
skyddsrummen anordnas som normalskyddsrum. Enligt departementschefens mening
borde enskilda skyddsrum inte längre byggas inom områden med
befolkningsskyddsrum. Enligt lagändringarna skulle det ankomma på Kungl. Maj:t
all avgöra i vilka orter som befolkningsskyddsrum skulle anordnas. I
fortsättningen skulle Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
civilförsvarsstyrelsen bestämma inom vUka områden och på vilka platser enskilda
skyddsrum skulle anordnas.
Nu gällande civilförsvarslag (1960:74) bygger på beslut av
1960 års riksdag (prop. 1960:5, 3LU 1960:5, rskr 1960:133). Lagen trädde i
kraft den 1 juli 1960. Föreskrifter om tiUämpningen av lagen finns i
civilförsvarskungörelsen (1960:377). Den nya lagen medförde ändrade
skyddsrumsbestämmelser. Sedan år 1960 har endast ett par smärre ändringar
gjorts i civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggandet. Bl. a. har
barnstuga undantagits från skyddsrumsbyggnadsplikten.
Prop.
197521 31
3 Nuvarande ordning
De grundläggande bestämmelsema för skyddsrumsbyggandet
finns i civUförsvarslagen (1960:74) och civUförsvarskungörelsen (1960:377).
Skyddsrum skall enligt bestämmelserna i civilförsvarslagen
anordnas för civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig.
Skyddsrum benämnes med hänsyn tUl den avsedda användningen a//wa>?f
skyddsrum eller enskUt skyddsrum. I fråga om beskaffenheten skall skyddsrum
inrättas som bergfast skyddsrum eller normalskyddsrum. Allmänna skyddsrum skall
inrättas i tätorter och andra särskilt riskfyllda delar av hotade orter för att
under krig bereda skydd åt tjänstgörande civilförsvarspersonal och åt
civilbefolkningen i vissa områden. Enskilda skyddsrum är avsedda för skydd av
dem som bor eller uppehåller sig inom vissa byggnader och anläggningar.
Bergfast skyddsrum skall enligt 26 § civilförsvarslagen
anordnas så att del ger skydd mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan
antas komma till användning vid luftanfall med massinsats samt mot andra
verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum.
Normalskyddsrum skall ha sådant utförande att de ger skydd mot
a)
andra
verkningar än omedelbar träffverkan av alla slag av vapen, som kan antas komma
till användning vid luftanfall med massinsats;
b)
tryckverkan av
kärnvapen i den mån denna till sin styrka inte överstiger tryckverkan, mot
vilken normalskyddsrum skall ge skydd enligt a);
c)
radioaktiv
strålning, som härrör från kärnvapen.
Vidare föreskrivs i civilförsvarslagen att när
normalskyddsrum anordnas inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall
iakttas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den belastning,
som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman. I såväl allmänna som enskilda
skyddsrum skall de byggnadstekniska anordningarna vara av stadigvarande natur.
Skyddsrum skall vidare vara försett med reservutgång och, om det är anordnat i
byggnad, utföras på det sätt som är mest ändamålsenligt med hänsyn tUl
byggnadens beskaffenhet och läge. Har skyddsrum anordnats i källare till
byggnad eller byggnader, som utgör eller tUlhör sluten kvartersbebyggelse av
minst 40 meters längd, och ingår byggnad med mer än två våningar i bebyggelsen,
får civilförsvarschefen, när ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och
annars länsstyrelsen förordna att öppning skall tas upp i källarmur mellan
olika delar av bebyggelsen (källarmursgenombrott), om föreskrivna reservutgångar
inte säkerställer de förbindelser utåt som behövs i händelse av byggnadsras.
Skyddsrum bör vidare om möjligt inrättas på sådant sätt
att det kan nyttias under fred.
AUmänna skyddsrum skall enligt 23 § civUförsvarslagen i
erforderlig
Prop. 1975:21 32
utsträckning anordnas inom "stad, köping och annat
tättbebyggt område" som inte är av endast ringa omfattning och betydelse,
samt på andra platser där särskilda förhållanden påkallar det. Regeringen
eller, efter regeringens förordnande, civUförsvarsstyrelsen utser de orter,
områden och platser, där allmänna skyddsrum för civilförsvarspersonal skall
anordnas samt fastställer antalet allmänna skyddsrum i sådan ort. De allmänna
skyddsrummens närmare belägenhet skall anges i organisationsplan. Enligt
civilförsvarskungörelsen bestämmes belägenheten av aPmänt skyddsrum av
civilförsvarsstyrelsen eller efter styrelsens bestämmande av länsstyrelsen,
sedan regeringen fastställt antalet allmänna skyddsrum i orten.
AUmänt skyddsrum skall enligt regeringens bestämmande
anordnas som bergfast skyddsrum eller som normalskyddsrum. Det åligger kommunen
bl. a. att inrätta och utrusta samt vårda och underhålla allmänt skyddsrum.
Kommunen har rätt till statsbidrag med 2/3 av skälig anskaffningskostnad, med
avdrag av värdet av fredsanvändning. Till anskaffningskostnaden skall räknas
den merkostnad som betingas av att skyddsrummet utförs för fredsanvändning.
Regeringen får medge att högre statsbidrag utgår om särskilda omständigheter
föreligger. Innan medel finns tillgängliga för beräknat statsbidrag, får
kommunen inte avkrävas skyldighet att anordna allmänt skyddsrum.
Om det är nödvändigt för att kommunen skall kunna fullgöra
sin skyldighet att anordna allmänt skyddsrum, får markområden, byggnader och
annan egendom som innehas av annan än staten tas i anspråk för kommunens
räkning. Förfoganderätten utövas av länsstyrelsen.
Skall ett i organisationsplan upptaget allmänt skyddsrum
inrättas som bergfast skyddsrum på mark, som ägs eller nyttjas av annan än
kommun, får länsstyrelsen medge ägaren eller nytljanderättshavaren att i
stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, om del kan ske ulan
olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren har rätt all få ersättning
av kommunen för den del av anläggningskostnaden som överstiger värdet av
fredsanvändningen. Länsstyrelsen bestämmer fördelningen av kostnaden.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
civilförsvarsstyrelsen bestämmer de områden eller platser där enskilda
skyddsrum skall uträttas. Inom sådana områden eller platser skall enligt 24 § 1
mom. civUförsvarslagen följande anläggningar och byggnader förses med enskUt
skyddsrum:
1. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer och därmed
jämförliga anläggningar, som är av vikt för den allmänna samfärdseln;
2. industriella anläggningar, vid vilka i regel minst 25
personer samtidig är sysselsatta eller som tillsammans med annan eller andra
närbelägna anläggningar utgör en grupp, inom vilken i regel minst 25 personer
är sysselsatta;
3.
anläggningar,
som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat
och är avsedda att hysa minst 25 personer;
4.
byggnader som
är uppförda i mer än två våningar och som till
Prop. 197521 33
väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- och
affärsändamål, dock ej en- eller tvåfamiljshus;
5. andra anläggningar eller byggnader, inom vilka
människor bor eller eljest vanligen vistas, om länsstyrelsen finner skyddsrum
erforderligt med hänsyn tUl anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och
läge.
Bestämmelserna gäller dock inte i fråga om byggnad som till
väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 § barnavårdslagen
(1960:97).
Gemensamt skyddsrum skall anordnas för två eller flera
närbelägna anläggningar eller byggnader om de inte lämpligen kan förses med var
sitt skyddsrum. Även i andra fall får gemensamt skyddsrum anordnas om det kan
ske utan att skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet
efterges. Fråga om sådant anordnande prövas av byggnadsnämnden, om byggnadslov
erfordras, annars av länsstyrelsen.
Enskilt skyddsrum skall anordnas på sådant ställe inom
eller i närheten av den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att
det snabbt kan nås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden.
Enskilt skyddsrum skaU vidare anordnas som normalskyddsmm,
om inte regeringen i särskUda faU förordnar att det skall fylla större krav på
skyddsförmåga.
I 29 § civilförsvarslagen föreskrivs att enskUt skyddsrum,
som är avsett för bostadshus, skall kunna hysa minst så många personer som
beräknas under fredstid i allmänhet vara bosatta inom byggnaden. För enskilt skyddsmm
som är avsett för annan anläggning eUer byggnad skaU enligt 47 § civUförsvarskungörelsen
storleken bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid i
regel uppehåller sig samtidigt inom anläggningen. I 46 §
civilförsvarskungörelsen föreskrivs att när normaJ-skyddsmms storlek bestäms
skall för varje person, som skall beredas skydd i skyddsrummet, beräknas en
nettogolvyta av 0,75 m. Regeringen får dock för särskUda fall förordna att enskUt
skyddsrum skaU fylla större krav på utrymme än som nämnts.
Kungl. Maj:t har beslutat att normalskyddsmm i ett 30-tal
tätorter skall utföras så att de motstår ett övertryck av en atmosfär (atö), i
övriga orter gäller en halv atö. Befolkningsskyddsmmmen i de särskilt
riskfyllda orterna bör ha minst en sådan hållfasthet att de motstår ett
övertryck av tio atö.
Enligt 53 § civilförsvarslagen skall enskUt skyddsrum
inrättas, utmstas och underhållas av ägaren tUl den anläggning eller byggnad
för vilken skyddsrummet är avsett. Någon ersättning tiU ägaren utgår inte annat
än i undantagsfall.
Kan den som är skyldig att inrätta enskUt skyddsrum inte
göra det i egen byggnad och kan behovet av skyddsmm inte lämphgen tillgodoses
genom att gemensamt skyddsrum anordnas, kan länsstyrelsen ge honom rätt att
inrätta skyddsrummet i annan tUlhörig fastighet eller byggnad.
Om överenskommelse inte kan träffas att anordna gemensamt
skyddsrum, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum och
dess belägenhet samt bestämma grunderna för kostnadens fördelning. Skälig
ersättning skall utgå till ägaren om han åsamkas skada eUer intrång.
3 Riksdagen 1975. I saml Nr 21
Prop.
197521 34
Enligt 30 § civilförsvarslagen kan länsstyrelsen medge
undantag från lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet samt skyddsrummens
beskaffenhet, läge och storlek. Förutsättningar för detta är att uppfyllandet
av de uppställda fordringarna skulle medföra oskälig kostnad. Även i andra fall
kan länsstyrelsen medge undantag, men bara i den mån det kan ske utan att
skäliga anspråk på skydd eftersatts. CivUförsvarsstyrelsen får medge undantag
från bestämmelserna om beskaffenhet av bergfast skyddsrum. Länsstyrelsen får
medge undantag från gällande byggnadsbestämmelser, om skyddsmm lämpligen bör
anordnas på allmän plats eller annat område, som enligt bestämmelserna inte får
bebyggas eller är avsett för särskUt ändamål.
Byggnadsnämnderna utövar tillsyn över att skyddsrum
anordnas enligt gällande bestämmelser. I 33 § civilförsvarslagen föreskrivs att
i de fall skyldighet föreligger att söka byggnadslov skaU byggnadsnämnden vid
prövning av ansökan om byggnadslov se till att byggnadsföretaget stämmer
överens med bestämmelserna i civilförsvarslagen och med stöd därav meddelade
föreskrifter. Föreligger inte skyldighet att söka byggnadslov, skaU den som
vill utföra nybyggnad, för vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum,
inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i skyddsrumshänseende.
Kungl. Maj:t har genom flera olika beslut - senast år 1957
- bestämt inom vilka tätorter, som skyddsram för civilbefolkningen skall
anordnas, s. k. skyddsrumsorter. Skyddsrumsorternas antal uppgår för närvarande
tUl ca 200, huvudsakligen orter med mer än 5000 mvånare. Tätort har i princip
ansetts omfatta det område, där bebyggelsen, utförd eller planerad, är så
sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter.
Parker, idrottsplatser, hamnar, bangårdar och industrianläggningar samt
liknande områden räknas dock inte som avbrott i bebyggelsen. Skyldigheten att
anordna skyddsrum har för vissa tätorter ansetts böra gälla även utanför den
egentliga tätorten inom riskområdet för de primära verkningarna av luftanfall
med atomvapen mot tätorten. Den närmare avgränsningen bestäms genom att
gränserna tas in i en organisationsplan, som underställs civilförsvarsstyrelsen
för godkännande i denna fråga.
Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut bestämt att
befolkningsskyddsrum i stället för enskUda skyddsrum skall finnas i innerområdena
av 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,
Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg,
Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Befolkningsskyddsrum byggs emellertid numera
inle. Vidare har Kungl. Maj:t undantagit innerområdena i Visby och Ystad från
skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum.
För tillämpningen av civilförsvarsförfattningarnas
bestämmelser om skyddsrum har civilförsvarsstyrelsen meddelat vissa
föreskrifter och anvisningar för olika typer av normalskyddsmm i publikationen
Tekniska bestämmelser för normalskyddsmm, 1974 års upplaga. Dessutom har
civilförsvarsstyrelsen utfärdat vissa ytteriigare särskilda anvisningar. Av de
Prop.
197521 35
tekniska bestämmelserna framgår bl. a. följande.
Normalskyddsrum
anordnas vid nybyggnad och ombyggnad jämförbar med nybyggnad. Vid tillämpningen
av 24 § civilförsvarslagen anses enligt anvisningarna anläggningen vara
industriell om den är avsedd för industriell verksamhet eller är belägen inom
område som enligt gäUande stadsplan är avsett för industri- eller
småindustriändamål. Med industriell verksamhet kan avses industriell
tillverkning, bearbetning och hantering av produkter samt i anslutning därtill
bedriven kontors-, expeditions- och liknande verksamhet med ett sammanlagt
effektbehov av minst 50 kilovoltampére. I fråga om grupp av anläggningar som
tillsammans sysselsätter minst 25 personer bör effektbehovel utgöra minst 2 kilovoltampére
per anställd för varje i gruppen ingående anläggning. Enligt anvisningarna får
provisorisk undervisnings- och vårdanstalt anordnas ulan skyddsrum. Byggnad
för undervisning eller vård anses som provisorisk, om den kan fiyttas och ingår
i en planering, enligt vilken den skall utnyttjas för sådan verksamhet på samma
plats i högst tio år. Radhus och kedjehus med mindre än tre våningar får
anordnas utan skyddsrum. Vidare får teater, biograf, restaurang och annan
samlingslokal anordnas utan skyddsrum. Beträffande tillämpningen av 24 § 1 mom.
femte punkten civilförsvarslagen sägs i anvisningarna att skyddsrumsbyggnadsskyldighet
bör komma i fråga endast när det gäller anläggning eller byggnad, i vilken
vanligen vistas minst 25 personer och som är belägen högst 3,5 km från militärt
mål eller som ingår i bebyggelse, där mer än 1/3 av befolkningen har eller
skall ha skyddsrum enligt 24 § 1 mom. första t. o. m. fiärde punkten
civilförsvarslagen.
I
anvisningarna har civUförsvarsstyrelsen reglerat fredsanvändningen av
skyddsrum. Enhgt anvisningarna får fredsanvändning av skyddsrum inte minska
dess skyddsförmåga mot vapenverkan. I befintliga skyddsrum får inte hål tas upp
i skyddsrummens stomme. Inte heller får ingrepp göras på bärande konstruktion,
infästningsanordningar av permanent slag för skyddsrumsutrustning, ingjutningsgods
eller ventUer. 1 fredstid kan skyddsmm användas till en mängd olika
verksamheter utan att dess skyddsförmåga i krig behöver påverkas. Dessa
möjligheter bör tillvaratas för att skapa god skyddsrumsekonomi. Verksamhet
eller lagring av vara som kan inverka menligt på skyddsmmsfunktionen godtas
inte. Exempel på olämpliga verksamheter är enligt anvisningarna sådana som ger
bestående lukt eller ohälsosamt stoft samt hantering av radioaktiv, giftig, brandfarhg
eller explosiv vara. Enligt anvisningarna skall skyddsrum med hjälp av tUlgängliga
verktyg kunna ställas i ordning av personer utan särskild utbildning för eUer
erfarenhet av sådant arbete med ledning av anvisningar som finns i
skyddsrummet. Skyddsrum skall kunna sättas i funktionsdugligt skick inom 48
timmar. Viss för skyddsrum nödvändig installation och utrustning får vara
demonterad under fredstid. Det gäller t. ex. fläktaggregat, tiUuftskanal och
övertrycksmätare. Montering av sådan materiel måste kunna ske enkelt.
Demontering under fredstid av materiel som är särskilt viktig för att snabbt
höja skyddsförmågan får inte ske. Det gäller t. ex. avlyftning av vissa dörrar.
Prop.
197521 36
Då det gäller skyddsmmmens storlek innehåller
anvisningarna bl. a. följande beräkningsregler som grundar sig på att skyddsrum
anordnas för det antal personer som i fredstid i regel samtidigt uppehåller sig
inom anläggning eller byggnad.
För järnvägsstation, bussterminal, flygplats och därmed jämförhg
anläggning beräknas antalet skyddsrumsplatser efter dels antalet anställda,
dels antalet trafikanter. Därvid förutsätts att antalet trafikanter inte uppgår
till mer än hälften av det största antal som kan komma ifråga. För hamn
beräknas antalet skyddsmmsplatser endast efter antalet anställda inom
hamnägarens egen verksamhet.
I industriell anläggning beräknas skyddsrumsplatser för
det största antal personer, som i fredstid samtidigt är närvarande under ett
skift. Hänsyn behöver inte tas till antalet personer vid mötande skift.
För undervisningsanstalt beräknas antalet
skyddsrumsplatser efter 60 % av det antal personer anstalten är avsedd för. För
sjukhus och för anläggning för öppen vård beräknas platsbehovet efter två skyddsmmsplatser
per vårdplats resp. anställd.
För hotell och pensionat beräknas antalet
skyddsrumsplatser efter planerat antal logerande gäster samt anställd personal.
För kontor och liknande beräknas en skyddsrumsplats per 30
m våningsyta. För butik och varuhus beräknas två skyddsrumsplatser per
anställd.
För bostadshus beräknas en skyddsmmsplats per 34 m
våningsyta. För byggnad som inrymmer lokaler för olika ändamål beräknas
platsantalet för kontor, butiker och varuhus enligt de normer som nyss nämnts
för varie sådan typ av lokal och för bostäder med halva antalet platser enUgt
de normer som gäller för bostadshus. Totala antalet platser får dock inte
understiga det som normalt krävs för byggnad med enbart bostäder.
I särskilda fall kan länsstyrelsen hos regeringen begära
att skyddsrum får anordnas för ett större antal personer än som tidigare angetts,
t. ex. för fartygsbesättningar eller trafikanter i hamn.
Skyddsrums totala golvyta får inte överstiga 400 m. Det
antal platser i ett och samma skyddsmm som godtas är beroende av antalet
ovanliggande betongbjälklag och bärande stomme. Det största antalet platser
som godtas enligt anvisningarna är högst 400 skyddsrumsplatser. Skyddsrum får
under vissa förutsättningar anordnas i rad. Därvid godtas högst 800
skyddsrumsplatser i en och samma skyddsrumsrad. Skyddsmm får vidare anordnas i
byggnad eller friliggande från denna. Skyddsrum placeras om möjligt helt under
omgivande marknivå. Skyddsrum skall placeras så att det snabbt kan nås av de
skyddssökande för vUka det är avsett. Som största tillåtna gångavstånd i markplanet
anges 25200 m, beroende på våningsantalet i byggnaden. Om särskilda skäl
föreligger får dessa gångavstånd ökas med 200 m.
Skyddsrum skall placeras på betryggande avstånd från
varandra med hänsyn till vapenverkan. Vidare skall skyddsrum avskiljas på
tillfredsställande sätt från utrymme vilket inrymmer verksamhet eller varor
som
Prop.
197521 37
kan medföra fara för de skyddssökande. Skyddsrum skall
anordnas så att risken för översvämning eller blockering av rasmassor blir så
liten som möjligt. Skyddsrum skall ges lämplig form från skyddssynpunkt och
förses med öppningar så att in- och utrymning säkerställs utan att
skyddsförmågan försämras. Reservutgång skall alltid finnas. 1 skyddsmm skall
anordnas gasfång. Ett gasfång erfordras per skyddsrum. Gasfång kan utföras fast
eller monterbart. I anvisningarna stäUs också vissa brandtekniska krav m. m.
på skyddsrum.
CivUförsvarsstyrelsens
tekniska bestämmelser innehåller även föreskrifter och anvisningar i vad avser
byggnadskonstmktioner, installationer, utrustning samt ett supplement till
föreskrifter och anvisningar för normalskyddsrum i vad avser fredsanvändning.
Den 1
januari 1974 fanns i landet ca 50 000 enskUda normalskyddsmm med sammanlagt ca
4,9 milj. skyddsrumsplatser beräknade efter en skyddsrumsplats per 0,75 m
golvyta. Ungefär 2/3 av platserna finns i bostadshus. Drygt hälften av
skyddsrummen är av äldre typ, dvs. huvudsakligen avsedda att ge skydd mot
konventionella vapen och visst skydd mot BC-stridsmedel och radioaktiv
strålning. Efter år 1961 har skyddsrummen getts förbättrat skydd mot bl. a.
kärnvapen. I befintliga befolkningsskyddsrum finns sammanlagt 57 000
skyddsrumsplatser beräknade efter en plats per 0,75 m golvyta. Skyddsrummen är
fördelade på 15 anläggningar.
Prop. 197521 38
4 Skyddsrum utomlands
1 skyddsrumsutredningens betänkande lämnas en översiktlig
framställning över skyddsrumsbyggandet i Danmark, Finland, Norge, Nederländerna,
Schweiz, Sovjetunionen och Västtyskland.
Skyddsrum förekommer i samtliga nu nämnda länder. I det
följande redovisas också skyddsrumsbyggandet i USA, Storbritannien, Israel och
Jugoslavien.
I Danmark föreligger skyldighet för fastighetsägare att i
nybyggnader av viss storlek göra förstärkta källare, som vid senare tillfälle
om så behövs kan ställas i ordning tUl skyddsrum. Skyddsrummen får i fredstid
användas utan egentliga begränsningar. Genom statens försorg anordnas
offentliga skyddsrum för trafikanter och för andra som eljest saknar skyddsrum.
Om offentligt skyddsrum inrättas av enskUd eller kommun i samband med alt
byggnad uppförs, utgår ersättning av staten för merkostnaden. Det finns ca 1,8
milj. platser i privata skyddsrum och ca 260 000 platser i offentliga
skyddsrum. Omkring 150 000 skyddsrumsplatser i privata skyddsrum tiUkommer
årligen. Samtliga skyddsrum skall ge ett rimligt skydd mot konventionella vapen
samt mot ras, brand och strålning från radioaktiv beläggning. En särskUd
utredning har övervägt skyddsrumsfrågorna.
I Finland anordnas enligt befolkningsskyddslagen skyddsrum
i de s. k. skyddsorterna (130 st) i byggnader som uppförs i storleken 3 000 m
eller mer. Skyddsrummet anordnas av fastighetsägaren och på dennes bekostnad
med viss rätt till avdrag i beskattningshänseende. Det åligger kommunerna att
bygga allmänna skyddsrum inom områden som saknar skyddsrum samt för trafikanter
m. fi. Staten svarar för kostnaden för trafikantskyddsrummen. Är 1970 fanns ca
1,2 milj. skyddsmmsplatser varav 86 000 platser i de allmänna skyddsrummen. Den
århga tUlväxten är ca 100 000. Skyddsrummen skall vara säkra mot byggnadsras
och andra verkningar av bomber än verkan av fullträff. Ändrade regler och
normer för skyddsrumsbyggandet övervägs f. n.
I Norge föreligger allmän skyddsrumsbyggnadsplikt. Den har
omfattat tätbebyggelse med över 1 000 invånare i Sydnorge och 500 invånare i
Nordnorge. I varje nybyggnad skall skyddsrum inrättas genom fastighetsägaren,
som svarar för utgifterna med ett mindre stöd genom beskattningsreglerna. Det
ankommer vidare på kommunerna att bygga offentliga skyddsrum i en omfattning
som i regel svarar mot 20 % av befolkningen. Kommunerna erhåller i regel
statsbidrag med 2/3 av kostnaden för de offentliga skyddsrummen. Den 1 januari
1974 fanns ca 1,3 milj. skyddsrumsplatser. Under senare år har ca 90 000 nya
platser om året tillkommit i privata skyddsrum. Skyddsrummen skall skydda mot Iryckverkan,
värme, radioaktiv strålning och förorenad luft. Förslag till ändrade
bestämmelser har nyligen på stortingets begäran lagts fram för regeringen av direktoratel
för civil beredskap. På grundval härav har
Prop. 197521 39
beslutats att skyddsrum inte längre skall byggas i 150 av
landets kommuner. I de omkring 290 kommuner där skyddsrum i fortsättningen
anordnas skall olika typer av skyddsrum förekomma med avseende på
beskaffenheten. Vidare har normerna för beräkning av platsbehovet för olika
slag av byggnader ändrats.
I Nederländerna anordnas skyddsrum i flervåningshus.
Skyddsrummen skall främst skydda mot radioaktivt nedfall. Anordningar för skydd
mot verkan av tryckvåg eller för ventilation saknas.
I Schweiz finns en särskild lag som reglerar
skyddsrumsbyggandet. I alla orter med mer än 1 000 invånare skall skyddsmm och
reservutgångar anordnas i samband med nybyggnad eller större ombyggnad av källamt-rymmen.
Undantag kan emellertid göras. Skyddsrummen anordnas av fastighetsägaren.
Statliga och kommunala bidrag utgår med minst 70 %. Antalet skyddsmmsplatser är
ca 3 milj. Ärligen tillkommer ca 300 000 nya platser. I aUmänhet inrättas
skyddsrummen som s. k. närträffsäkra, vUket betyder att de skall skydda mot stötvåg
och splitter från en 500 kg bomb, som faller på visst avstånd från
skyddsrummet, samt vara rassäkra. I vissa fall anordnas skyddsrummen som fulllräffsäkra
mot nämnda bombstorlek. Förslag om nya riktlinjer för skyddsrumsbyggandet har
lagts fram för förbundsförsamlingen. Enligt förslaget skaU målet vara att
skyddsrumsplats skall finnas för varje schweizisk invånare. Skyddsrummen skall
skydda mot konventioneUa stridsmedel, stridsgaser och kärnvapen samt vara säkra
mot brand och ras. Målet för planeringen är att skyddet skall vara fuUt
uppbyggt fram till år 1990.
I Sovjetunionen anordnas skyddsmm regelmässigt i källare i
fierfamiljs-hus. Tunnelbanorna i de största städerna är avsedda att kunna
användas som skyddsrum. Skyddsrumsfrågan har sedan länge tiUmätls stor
betydelse. Planer finns för att i hotande situationer även kunna ställa i
ordning provisoriska skydd. Skyddsrummen utrustas för att ge ett
tillfredsställande skydd mot följderna av kärnladdningsexplosioner och mot sprängbomber.
Skydd mot verkningar av ABC-vapen tillmäts den största vikten.
I Västtyskland gäller en särskild skyddsrumslag som trädde
i kraft år 1969. Lagen syftar till att införa skyddsrumsplikt i samband med
nybyggnation. Enligt förbundsdagens beslut skall emeUertid skyddsrumsbyggandet
med hänsyn till den ekonomiska situationen t. v. inle vara obligatorisk för
fastighetsägarna. I stället räknade man med att tillskott av allmänna medel skuUe
främja att nya skyddsrum frivilligt tUlkommer i nybyggnader. Det beräknades att
ca 130 000 skyddsrumsplatser per år skulle tillkomma på frivillig väg. F. n.
finns således inte några bestämda mål uppsatta för skyddsrumsbyggandet. Ej
heller har den i lagen angivna skyldigheten för fastighetsägare att inrätta
skyddsrum satts i tillämpning. Enligt uppställda krav skall skyddsrummen skydda
mot ras, brand, radioaktivt nedfall samt biologiska och kemiska stridsmedel. De
skall vidare ge ett begränsat skydd mot verkan av tryckvåg.
Prop. 197521 40
I USA vidtas åtgärder för skydd mot verkningar av
radioaktivt nedfall. Lokaler som är användbara härtUl har förtecknats och i
vissa fall märkts för sitt ändamål.
Storbritannien inriktar sitt civilförsvar på andra
komponenter än skyddsrum.
I Israel
inreds skyddsrum i praktiskt taget alla nya hus som uppförs i tätorter. För
mindre hus byggs ofta gemensamma skyddsrum. Åtgärderna tar sikte på skydd mot
verkningarna av konventionell krigföring. Skyddsrum i gränstrakter förses med
täckning för skydd mot direktträff från artilleri. Där skall också finnas särskUda
säkerhetsrum i husen utöver skyddsrummen för att minska skadorna av
överraskande beskjutning. Stor vikt läggs vid anordningar för att skyddsrum
skall kunna uppsökas snabbt. Gasskydd är förberett i alla moderna skyddsmm men
filter anskaffas inte. Ytterligare skyddsanordningar i form av täckta sphtter-skydd
finns längs vägarna i gränsområdena.
I
Jugoslavien är skyddsrum obligatoriska i nya hus i alla tätorter. Myndigheterna
bestämmer för varie särskUt fall om skyddsrummet skall avse byggnadens eget
behov av skydd eller om även andra skyddsbehov skall tUlgodoses samtidigt. För
att finansiera skyddsrummen upprättas kommunala fonder som också används för
att ställa i ordning skyddsrum i käUare i befintliga byggnader och andra
lämpliga utrymmen. Enligt bestämmelserna skaU skyddsrummen i största möjliga
utsträckning vara användbara för olika ändamål i fredstid.
Prop.
197521 41
5 Litredningen 5.1 Utgångspunkter
Som utgångspunkt för sitt arbete har utredningen förutom
direktiven bl. a. haft de säkerhetspolitiska bedömningarna i 1972 års
försvarsbeslut (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972231). För civUförsvarets
del innebär dessa bedömningar i huvudsak följande.
CivUförsvaret bör bidra tUl totalförsvarets fredsbevarande
funktion genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed tiUtron
till vår vilja att göra motstånd mot angreppp och påtryckningar. I de faU vi
inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det civilförsvarets uppgift
att skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Även i de fall krig
pågår i vår omvärld och endast indirekt berör vårt land skall CivUförsvaret
kunna lindra de sekundära verkningarna för befolkningen.
Befolkningsskyddets fortsatta utveckUng bör utgå från en
ändrad grundsyn på framtida krigs karaktär. Det innebär bl. a. att åtgärder
skall vidtas för skydd mot verkningar av i första hand konventionella
stridsmedel vid bekämpning av militära mål i samband med invasion och vid
markstrider samt att befolkningscentra som sådana inte bör ses som primära mål
för angriparen. Skyddet bör dessutom utformas så att man tar tillvara
möjligheterna att till måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-slridsmedel.
I 1972 års försvarsbeslut framhålls att skyddsrum och
utrymningar inte ersätter varandra utan närmast bör ses som komplement till
varandra i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga
upp brister i tillgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i
vissa situationer utrymma särskilda grupper av befolkningen eller särskUt
hotade områden.
I fråga om utrymning framhålls vidare att utrymningar av
den omfattning som förutsätts i det högsta av nu gällande utrymningsalternativ
kan ha konsekvenser som i flera hänseenden är mindre önskvärda för
samhällslivet. Planeringen bör därför inriktas på att skydd i möjlig mån bereds
befolkningen i skyddsrum.
Skyddsrumsbyggandet bör i fortsättningen främst inriktas
med hänsyn
tUl det konventionella krigets krav och till att de
allvarligaste riskområdena är sådana som innehåller eller Ugger nära militära
mål och i invasionsområden. Nuvarande förteckning över skyddsrumsorter bör
omprövas mot bakgrunden av denna ändrade grundsyn. Vidare slås fast att det
inte längre finns skäl att generellt undanta låghusbebyggelsen från
skyddsrumsbyggnadsskyldighet. Det är nämligen inte begyggelsetypen som bör
avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stället det bedömda hotet. Inte heller
finns det längre skäl att generellt undanta innerområdena i de 14 största
tätorterna frän enskilt skyddsrumsbyggande.
De blivande reglerna för att genomföra skyddsrumsbyggandet
bör enligt 1972 års försvarsbeslut utformas så att begränsningar av erforder-
Prop.
197521 42
ligt antal skyddsrumsplatser är möjliga.
Skyddsrumsbyggandet bör planeras områdesvis inom riskorterna med hänsyn till
det bedömda hotet och behovet i stället för att som nu generellt vara låst till
de enskilda byggnaderna. Härigenom skulle béhovsberäkningen bättre kunna
anpassas till lokala förhållanden och förutsättningar bildas för ett
ändamålsenligt resursutnyttjande. I delta sammanhang betonas också betydelsen
av att skyddsrunisplaneringen inordnas i den allmänna samhällsplaneringen på
ett effektivare sätt än vad som f. n. är fallet.
I de större tätorternas innerområden kommer betydande
brister att kvarstå under avsevärd tid även sedan man börjat bygga skyddsrum
där. 1972 års försvarsbeslut innehåller därför en rekommendation om att
överväga åtgärder för att tillgodose de mest angelägna skyddsbehoven i dessa
områden genom att, där så är möjligt till rimliga kostnader, ställa i ordning
befintliga och tillkommande undcriordiska utrymmen till skyddsrum.
Vad beträffar skyddsrymmens utnyttjande under krigsförhållanden
finns enligt 1972 års försvarsbeslut skäl att utgå ifrån alt skyddsrummen inte
under alla förhållanden kan utnyttjas på tidigare planerat sätt, dvs. uppsökas
först vid förvarningstillfället. Användningen av skyddsrummen måste anpassas tUl
möjliga prestanda hos stridsledningssystemet. Del innebär att skyddsrummen kan
behöva tas i anspråk i viss omfattning även under mellanperioder när skenbart
lugn råder under ett krig. Frågan om utformningen av skyddsrummen till följd
härav bör studeras närmare. En riktpunkt bör härvid vara alt åtgärderna kan
genomföras tUl låga kostnader.
5.2 Sammanfattning av utredningens förslag
Med de sålunda redovisade målsättningarna i 1972 års
försvarsbeslut som utgångspunkt föreslår utredningen att skyddsrumsbyggandet
prioriteras till orter, som är mest utsatta. Även låghusbebyggelse och innerområden
bör förses med skyddsrum. Enligt utredningen bör bedömningen av skyddsrumsbehovel
ske områdesvis mot bakgrund av en planering, som samordnas med den allmänna
bebyggelseplaneringen. Härigenom uppnås bl. a. ekonomiska fördelar genom att
skyddsrumsbyggandet bättre kan anpassas till det faktiska skyddsbehovet inom
en tätort eller ett område. Besparingarna är så stora alt de väl täcker
merkostnaderna för skyddsrum inom låghusområden m. m.
Utredningen föreslår all den närmare avgränsningen av
varje ort bestäms av kommunen, som bäst kan beakta de lokala förhåUanden som
bör läggas tiU grund för avgränsningen. Gränsen för skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
bör i princip följa lätortsgränsen.
Utredningen föreslår vidare att skyddsrummens nuvarande
bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och all ett friare
val av skyddsrumslösningar medges. Inte bara skyddsrumsbehovel bör bedömas
områdesvis utan också frågan hur behovet skall tillgodoses. Härvid bör man
enligt utredningen beakta att byggnader av olika slag, t. ex. bostadshus
Prop. 197521 43
och byggnader som huvudsakligen inrymmer arbetslokaler,
har behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför delvis kan få
sina skyddsrumsbehov tillgodosedda i samma skyddsrumsutrymme. Genom en sådan
översiktlig bedömning av skyddsrumsfrågan anser utredningen det vara möjligt
all finna de för varje särskilt fall från civilförsvarslaklisk och ekonomisk
synpunkt mest fördelaktiga skyddsrumslösningarna.
Enligt utredningen bör del finnas en skyddsrumsplan för varie
skyddsrumsort. Planen bör upprättas genom kommunens försorg och antas av
kommunens fullmäktige. Den bör fastställas av länsstyrelsen. Planen bör
samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inte minst med de
översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinsliluten.
Planläggningen föreslås ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen
eller civilförsvarsstyrelsen.
I fråga om ansvaret för skyddsrummens tUlkomst föreslår
utredningen att det bör ankomma på civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning
av planen ta ställning tUl var skyddsrum skall anordnas. Beslut härom fattas
allteftersom nya byggnadsprojekt, i vUka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir
aktuella. Skyldigheten att anordna skyddsrummet läggs på ägaren till den
byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas.
Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all
materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, bör
anskaffas och tillpassas i samband med att skyddsrummen anordnas. Liksom
hittills bör materielen under fredslid kunna förvaras nedmonte-rad. Anskaffning
av inredning och utrustning som inte direkt hänger samman med själva
skyddsfunktionen, som t. ex. sjukvårdsutrustning, bör enligt utredningens
mening i stor utsträckning kunna anstå tills civilförsvarsberedskap införs.
När det gäller kontroll av skyddsrummen bör myndigheterna
ges sådana resurser att investeringarna inte går förlorade genom att anläggningarnas
vård och underhåll försummas.
Enligt utredningens mening bör det, med utnyttjande av
befintliga tunnlar m. m., vara möjligt att med enkla medel anordna provisoriska
skyddsrum, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd mot
konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss
utsträckning mot brand och radioakliv strålning. Förberedelserna för att ställa
i ordning provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå i en karlläggning av
de potentiella skyddstillgångarna i områden med brist på skyddsrum.
En särskild skyddsrumsnämnd bör enligt utredningen tiUsättas
med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de ytterligare
föreskrifter m. m. som behövs när de nya reglerna träder i kraft. Sedan
nämndens verksamhet upphörl kan man behöva en personalförstärkning vid
civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna.
De grundläggande kraven på skyddsrummen bör enligt
utredningen även i fortsättningen anges i civilförsvarslagstiftningen.
Skyddsrummens närmare utformning kommer därigenom att regleras av lillämpningsbe-
Prop. 197521 44
stämmelser
till civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utredningen framstår
det som naturligt att sådana tillämpningsbestämmelser meddelas av civUförsvarsstyrelsen.
Den nödvändiga samordningen meUan de tekniska bestämmelserna om skyddsrum och
andra byggnadsbestämmelser bör kunna åstadkommas genom samverkan mellan
civilförsvarsstyrelsen, statens planverk och andra berörda myndigheter, menar
utredningen. Utredningen förordar att skyddsrumsbestämmelserna tas in i Svensk
Byggnorm som ges ut av planverket och som styr övrigt byggande. Vad gäUer
finansieringen av skyddsmmmen föreslår utredningen att var och en som uppför en
nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift. Avgiften
skall bestämmas med utgångspunkt i det antal personer som i fredstid kan
beräknas regelmässigt uppehålla sig i byggnaden eller anläggningen. Med
utgångspunkt i normalkostnaden för en skyddsrumsplats fastställs storleken av
den avgift som skall utgå för varje person kommunvis av länsstyrelsen efter
förslag av kommunen. Att skyddsrumsavgift erlagts bör enligt förslaget vara ett
vUlkor för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Med de medel som flyter
in skall skyddsmmsbyggandet bekostas. Skyddsrumsbyggandet förutsätts få den omfattning
som är möjlig inom ramen för tillgängliga medel. Därigenom kommer
skyddsrumsbyggandets omfattning även i fortsättningen att bero av den
fortgående byggnadsverksamheten. Enligt utredningen bör det föreslagna
finansieringssystemet öppna möjlighet att delvis finansiera skyddsrumsbyggandet
genom tiUskott av allmänna medel, t. ex. för kompletteringsbyggande inom
områden där skyddsrumsbehovel är särskilt eftersatt.Avgifterna skall användas
till ersättningar till de fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller till
att täcka kostnader som uppkommit för kommunen genom skyddsrumsbyggen i egen
regi. Av avgifterna förslås kommunen ha rätt att tUlgodoräkna sig viss mindre
del för administrationskostnader. Influtna skyddsrumsavgifter bör av kommunen
redovisas på sådant sätt att det klart framgår hur mycket som är tUlgängligt
för skyddsrumsbyggande.
5.3
Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet 5.3.1 Allmänt
Utredningen
har utgått ifrån att skyddsrumsbyggandet även i fortsättningen kommer att ha
en betydande omfattning. Utredningen framhåller att det med hänsyn till de
stora kostnader som är förenade med skyddsrumsbyggandet är angeläget att de
resurser som avdelas för ändamålet används effektivt. Skyddsrumsbyggandet måste
således styras på ett sådant sätt att skyddsrummen blir väl anpassade tUl
behoven och att de skyddsrumslösningar väljs som är så fördelaktiga som möjligt
med hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekonomiska krav.
tlnligt
utredningen får den önskade styrningen av skyddsrumsbyggandet i första hand
åstadkommas genom urvalet av tätorter och andra
Prop. 197521 45
platser, där skyddsrum skall anordnas. Detta urval bör
göras av regeringen mot bakgrund av den säkerhetspolitiska målsättning som
riksdagen har godkänt.
Inom utsedda riskorter bör enligt utredningen
skyddsrumsbyggandet sedan styras genom ett planeringsförfarande i kommunal regi
men under länsstyrelsernas tillsyn. Planeringen bör omfatta en områdesvis bedömning
av behovet av skyddsrum och av frågan hur detta behov skall tUlgodoses på bästa
sätt med hänsyn till skyddstaktiska och ekonomiska intressen. Planeringen bör
ha formen av särskilda skyddsrumsplaner och skall samordnas med den allmänna
bebyggelseplaneringen. Utredningen föreslår att en skyddsrumsplan upprättas för
varje tätort och annan plats, där skyddsrum skall anordnas.
5.3.2 Skyddsrumsorter
Enligt utredningens mening bör regeringen liksom hittills
hänföra sig till tätortsbegreppet när beslut meddelas om urvalet av skyddsmmsorter.
Beslutet bör således innefatta en förteckning över de tätorter, inom vilka
skyddsrum skall anordnas, och kompletteras med en definition av begreppet
tätort. Med ledning av denna definition bör enligt utredningen sedan den
närmare avgränsningen av skyddsrumsorterna ske som ett led i
skyddsrumsplaneringen och således beslutas av lokala och regionala myndigheter.
Besluten skall för sin giltighet inte vara beroende av godkännande av central
instans. Den förenkling av beslutsordningen som detta innebär öppnar
förutsättningar för en tätare omprövning av gränsen för skyddsrumsorten. Det
blir enligt utredningen därigenom möjligt att successivt utsträcka skyddsrumsbyggnadsplikten
tUl nya områden i samma takt som mera fasta bebyggelseplaner tar form. Härmed
menas inte att skyddsrumsbyggnadsplikten bara skaU kunna utsträckas tUl områden
för vilka stadsplan eller byggnadsplan upprättats enligt byggnadslagen. I
stället syftar utredningen närmast på de översiktliga planformer som förekommer
vid sidan om de lagreglerade planinstituten. Utredningen föreslår att, sedan
regeringen bestämt att skyddsrum skaU anordnas inom en viss tätort, skyddsrumsplan
upprättas för orten genom kommunens försorg. Det första momentet i planeringen
blir därvid att bestämma gränsen kring det område som skall planeras, dvs. att
avgränsa skyddsrumsorten. Detta sker med ledning av den givna definitionen på
tätortsbegreppet. Planeringen skall således omfatta det område där bebyggelsen,
utförd eller planerad, är så sammanhängande att avståndet mellan byggnaderna
inte överstiger 200 meter. Att bebyggelsen är planerad bör i detta sammanhang
enligt utredningen betyda att planerna tagit så fasta former att
förutsättningar finns för en skyddsrumsplanering. Vilka dessa förutsättningar
är får närmare anges i de anvisningar för planeringen som måste utfärdas av
civilförsvarsstyrelsen.
Allteftersom tätorten expanderar genom att nya områden
planeras för bebyggelse skall skyddsrumsortens gräns flyttas ut och
området för
Prop.
197521 46
skyddsrumsplaneringen utvidgas. EnUgt utredningens mening
bör skyddsrumsplaneringen samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen
under ömsesidig påverkan. Frågan om skyddsrumsplanering bör således tas upp
redan när man börjar planlägga ett nytt område för bebyggelse. En annan sak är
att skyddsrumsplan för området inte kan antas och fastställas förrän
bebyggelseplaneringen kommit så långt alt skyddsrumsplanen kan grundas på en
hygglig kännedom om den tilltänkta bebyggelsens utformning t. ex. vilka
verksamheter, som skall bedrivas inom området samt hur många arbetsplatser och
hur stor bostadsyta som skall finnas där. Några exakta uppgifter behövs dock
inte. Enligt utredningen resulterar ändå varje praktiskt användbar metod att
bestämma skyddsrumsbehovel bara i ungefärliga uppskattningar av de verkliga
behoven.
Utredningen anser således att skyddsrumsorten i princip
skall sammanfalla med tätorten. Undantag härifrån kan dock visa sig vara
påkallade. Ett sådant undantag kan t. ex. vara en geografiskt väl avgränsad del
av en tätort, som vid en riskbedömning inte anses behöva ingå i skyddsrumsorten
av säkerhetspolitiska skäl t. ex. därför att avståndet till närmaste militära
mål är stort. Beslut om sådana undantag bör enligt utredningen fattas i samma
ordning som urvalet av skyddsrumsorterna och alltså meddelas av regeringen.
Undantagen anges lämpligen i förteckningen över skyddsrumsorterna. Skulle i
samband med att en skyddsrumsort utvidgas genom att ett nytt område planeras
för bebyggelse fråga uppkomma om att undanta området från skyddsrumsbyggande,
föreslår utredningen att kommunen får göra framställning härom hos regeringen.
Över en sådan framställning bör givetvis länsstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen
yttra sig. Vid bifall till framställningen bör enligt utredningen regeringens
beslut meddelas i form av en ändring av ortsförteckningen.
Utredningen framhåller emellertid att den nu föreslagna
ordningen för avgränsningen av skyddsrumsorter inte kan tillämpas, när det
gäller att avgränsa andra platser än tätorter, där det enligt regeringens
beslut skall byggas skyddsrum. I sådana faU är det enligt utredningens mening
lämpligast att avgränsningen bestäms i regeringens beslut eller uppdras åt
civilförsvarsstyrelsen.
5.3.3 Skyddsrumsområden
Utredningen föreslår att sedan avgränsningen av en
skyddsrumsort bestämts skall skyddsrumsorten som nästa led i planeringen
indelas i områden, s. k. skyddsrumsområden. Områdesindelningen skall omfatta
hela skyddsrumsorten. Denna indelning är enligt utredningen i första hand ett
medel för att åstadkomma en önskad styrning av skyddsrumsbyggandet.
Indelningen kommer emellertid att få stor betydelse också för det taktiska ulnyttiandet
av skyddsrummen under krig. Det områdesvisa skyddsrumsbyggandet i fred
förutsätter nämhgen enligt utredningen att skyddsrumsbeslåndet utnyttjas
områdesvis i krig. Vid indelningen i skyddsrumsområden måste därför den största
vikt fästas vid de skydds-
Prop.
197521 47
taktiska synpunkterna. Det måste givetvis vara praktiskt
möjligt för befolkningen inom varje skyddsrumsområde att gemensamt utnyttja
skyddsrummen i krig på det sätt som förutsätts när områdesindelningen bestäms.
Utredningen framhåller vidare att korta gångavstånd inte
garanterar alt skyddsrummen under alla förhållanden hinner nås vid flyglarm.
Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som genom olika slags rörelsehinder
eller på grund av hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Följden härav
blir att man även med det gångavstånd som nu tillåls bör räkna med att många
människor periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre
stadigvarande nödbostad. Utredningen drar den slutsatsen att det inte finns
anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200 meter som ett största
tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.
Utredningen förutsätter emellertid att skyddsrumsområdenas
storlek begränsas så att större gångavstånd än ca 500 meter som regel inte
erhålls. Det bör vidare eftersträvas att ge skyddsrummen ett sådant läge att
högst 1/3 av de skyddssökande får längre gångavstånd än 200 meter. Enligt
utredningen bör ett skyddsrum inte vara större än att det kan ge plats för 400
personer.
Utredningen framhåller vidare att genom att dela in en
skyddsrumsort i skyddsrumsområden på ett sådant sätt att dag- och
nattbefolkningen väger så jämnt som möjligt inom varie skyddsrumsområde uppnås
största möjliga begränsning av skyddsrumsbehovet. Förutsättningarna härför
varierar givetvis starkt efter bebyggelsens karaktär. I tätt bebyggda centrala
delar av en tätort, där bostäder och arbetsplatser ofta är väl blandade, bör
förutsättningarna vara goda. I vissa fall bör det till och med vara möjligt att
bilda skyddsrumsområden med i det närmaste lika stor dagbefolkning som
nattbefolkning. I skyddsrumsorternas ytterområden, där bebyggelsen är glesare,
har man däremot anledning vänta sig att förutsättningarna är sämre.
Vid indelningen i skyddsrumsområden bör vidare enligt
utredningen beaktas de möjligheter som i vissa fall finns att tillgodogöra sig
sådana överskott på skyddsmmsplatser, som kan uppkomma inom redan bebyggda
områden genom övergången till den av utredningen föreslagna metoden att
beräkna skyddsrumsbehovet områdesvis. I sådana fall gäller det att dra
områdesgränserna så att överskottet kan tillgodoräknas annan bebyggelse -
antingen redan uppförd bebyggelse, som saknar skyddsrum, eller planerad
bebyggelse, för vUken man då i motsvarande mån sUpper att bygga nya skyddsrum.
Enligt utredningen är det också önskvärt att indelningen i
skyddsrumsområden görs mot bakgrund av en uppskattning av vilka
byggnadsprojekt som kan förutses bli aktuella inom varje skyddsrumsområde under
närmast överblickbar tidsperiod - förslagsvis fem år - och som kan vara
lämpliga att förena med ett skyddsrumsbygge. Vid indelningen i skyddsrumsområden
bör man enligt utredningen också beakta eventuella möjligheter att bygga
skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt
Prop. 197521 48
t. ex. under ett torg eller i en park.
Utredningen framhåller vidare att det erbjuder speciella
problem att anordna skyddsrum i låghusbebyggelse, inte minst småhusområden. Det
kan därför vara svårt att finna lämpliga skyddsrumslösningar som inte innebär
eftergifter när det gäller de civUförsvarstaktiska kraven. SärskUd
uppmärksamhet måste därför ägnas låghusbebyggelsen, när indelningen i
skyddsrumsområden bestäms. En annan faktor som kan ha betydelse för
områdesindelningen är förekomsten av potentieUa skyddsmöjligheter i befintliga
underjordiska eller eljest överbyggda lokaler, som utan mera omfattande
åtgärder kan ställas i ordning till provisoriska skyddsrum. Utredningen anser
det därför särskUt viktigt att beakta dessa möjligheter i områden, där bristen
på skyddsrum är stor och kan bedömas bestå under lång tid framöver.
Enligt utredningen kan det finnas skäl att från tid till
annan ompröva indelningen i skyddsrumsområden. Utredningen framhåller dock att
det är angeläget att områdesgränserna inte ändras alltför ofta. För att områdesindelningen
skall ändras bör därför krävas väsentliga förändringar i de förutsättningar som
ligger till grund för indelningen.
5.3.4 Behovsberäkningsprinciper
Utredningen föreslår att behovet av skyddsrum beräknas för
varje skyddsrumsområde för sig. Behovet bör för varje område bestämmas antingen
efter dagbefolkningen eller nattbefolkningen beroende på vUken som är störst
inom området. Enligt utredningen grundas förslaget på tanken att olika
byggnader och anläggningar, t. ex. bostadshus och arbetslokaler medför störst
behov av skyddsrum under olika tider på dygnet och därför i viss utsträckning
bör kunna få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom samma skyddsrumsutrymme.
Huvuduppgiften inom detta planeringsmoment bhr således att för varje
skyddsrumsområde beräkna hur många personer som stadigvarande vistats inom
området dels under dagen, dels om natten. För att kunna göra detta måste man
givetvis först beräkna motsvarande antal för varje enskUd byggnad och
anläggning, där människor vanligen vistas.
Utredningen anser att det inte finns anledning att på det
sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsmmshänseende mellan olika typer av bostadshus.
Skyddsrum bör anordnas åt alla som bor inom områden, där skyddsmm bedöms vara
behövliga, oberoende av antalet våningar i bostadshusen. TiU grund för den
områdesvisa beräkningen av skydds-mmsbehovet bör därför läggas det uppskattade
behovet vid alla byggnader som inrymmer bostäder.
Utredningen framhåller att gällande regler för beräkningen
av skyddsrumsbehovet i bostadshus ger till resultat att antalet
skyddsrumsplatser blir onödigt stort, sett på sikt. TUl grund för beräkningen
av antalet behövliga skyddsrumsplatser bör enligt utredningens mening inte
läggas del omedelbara behovet utan det behov som bedöms föreligga under
Prop.
197521 49
större delen av bostadshusens livslängd.
Vid beräkningen av erforderligt antal skyddsrumsplatser
bör således enligt utredningens mening hänsyn tas till den fortgående
förbättring av utrymmesstandarden i våra bostäder, som kan förutses mot
bakgrund av gällande bostadspolitiska målsättning. Ett annat förhållande som
bör tillmätas betydelse vid behovsberäkningen är att boendetätheten i ett
bostadsområde enligt erfarenhet minskar successivt under områdets livstid.
Sedan boendetätheten kulminerat när området är några år gammalt, sker en
fortlöpande utglesning som en följd av bl. a. hushållssprängningen.
Utredningen har sökt att generellt bedöma omfattningen av
den successiva befolkningsutglesningen inom nybyggda bostadsområden. Utredningen
här därvid funnit att boendetätheten efter ett tjugotal år kan beräknas uppgå tiU
75-80% av vad som gällde vid inflyttningstlUfället.
Utredningen framhåller att det givetvis är omöjligt att
med någon högre grad av bestämdhet uttala sig om vilken boendetäthet som kan
förväntas i framtiden. Härför krävs ytterligare undersökningar av mer
allmängiltig karaktär.
Enligt
utredningens mening är emellertid tendensen i boendetäthetens utveckling så
klar att utredningen anser sig kunna föreslå att de nuvarande normerna för beräkningen
av skyddsrumsbehovet i bostadshus bör ändras. Utredningen anser att den
riskökning detta medför inte är större än att den bör kunna godtas. Som
riktlinje vid omprövningen av normerna bör enligt utredningens mening gälla att
den förväntade boendetätheten om 15-20 år läggs till grund för beräkningen av
skyddsrumsbehovet. Utredningen framhåller emellertid vikten av att
boendetäthetens utveckling fortlöpande följs upp och att den beräkningsnorm
som väljs ändras när utvecklingen ger anledning till det. Vidare bör beaktas
att utrymmesstandarden som regel är något högre i småhus än i flerfamiljshus.
Nämnda beräkningar bör avse förhållandena nattetid. Utredningen föreslår
således all behovsberäkningen sker med utgångspunkt i det totala antalet
boende. Detta antal kan i princip anses motsvara natlbefolkningen i
bostadshusen. 1 bostadshus är befolkningen under dagen självfallet mindre än natlbefolkningen,
eftersom många vistas på sina arbetsplatser under dagtid. Dagbefolkningen i
bostadshus bör enligt utredningens mening alltid uppskattas till en viss
bestämd del av nattbefolkningen.
Utredningen framhåller att om man övergår till att
tillgodose skydds-mmsbehovet områdesvis bortfaller de skäl som för närvarande
talar mot att förse mindre industriella anläggningar med skyddsrum. Det är
också utredningens mening att skyddsrum skall anordnas för alla som arbetar vid
industriella anläggningar oberoende av om anläggningarna är stora eller små.
Över huvud taget saknas det från skyddssynpunkt godtagbara skäl för att på det
sätt som nu sker göra åtskillnad i skyddsrumshänseende mellan olika kategorier
av byggnader och anläggningar. Enhgt utredningens mening bör skyddsrum i
princip anordnas för alla som vistas inom områden, där skyddsrum bedöms vara
erforderliga.
4 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21
Prop. 197521 50
Utredningen föreslår vidare alt behovet vid
industrianläggningar beräknas för ett helt industriområde, inom vilket
variationerna i antalet anställda vid olika anläggningar i stor utsträckning
kan förväntas väga upp varandra. Förutsättningarna blir härigenom enligt
utredningen större för att beräkningen skall resultera i mera verklighetsnära
värden än om behovet beräknas för de olika anläggningarna var för sig.
Utredningen framhåller att skyddsrumsplaneringen bör
samordnas, tidsmässigt och innehållsmässigt, med den allmänna bebyggelseplaneringen.
För nya industriområden bör således skyddsrumsplaner upprättas parallellt med
att planerna för markens användning tar fastare former. Så snart det finns
förutsättningar att med tillfredsställande säkerhet uppskatta antalet
arbetsplatser inom ett nytt industriområde, bör enligt utredningen behovet av
skyddsrum inom området bestämmas genom att skyddsrumsplan antas och fastställs.
Behovet bör därvid beräknas efter normer som grundas på prognoser om antalet
arbetsplatser per ytenhet industrimark. Sådana prognoser görs ofta i samband
med att generalplan upprättas. Normerna bör - i likhet med vad som föreslås
beträffande motsvarande normer för beräkningen av skyddsrumsbehovet inom
bostadsområden - bestämmas med beaktande av förväntad utveckling under en
förhållandevis lång tidsrymd.
Utredningen
framhåller att det beräknade antalet arbetsplatser per ytenhet industrimark
kommer att variera med hänsyn till arten av planerad verksamhet. Enligt
utredningens mening bör det dock vara möjligt att faststäUa generella normer,
som kan tjäna som riktvärden vid beräkningen. Sådana normer bör kunna frångås,
när det finns särskUda skäl för det, t. ex. när planerna för markanvändningen
omfattar verksamhet, som medför speciellt många eller få arbetsplatser per
ytenhet mark.
Vad som
anförts om skyddsrumsbehovet för industrier gäller behovet under dagtid. Något
behov under natten torde enligt utredningen generellt sett inle finnas vid
industrier. 1 den mån utpräglad processindustri eller annan industri, som
regelmässigt drivs kontinuerligt, finns inom ett skyddsrumsområde måste dock
beräknas hur många personer som dessa industrier sysselsätter under
nattskiftet.
Som
utredningen tidigare framhållit bör skyddsrum i princip anordnas åt alla som
vistas inom områden där skyddsrum bedöms vara erforderliga. Utredningen
föreslår därför att till grund för den områdesvisa beräkningen av
skyddsrumsbehovet läggs det uppskattade behovet vid alla byggnader och
anläggningar - samlingslokaler undantagna - där det vanhgen vistas människor. I
fråga om anläggningar, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalter eller
hotell eller pensionat, bör således även de som är avsedda för mindre än 25
personer inräknas, när skyddsrumsbehovet bestäms. Detsamma gäller en- och
tvåvåningsbyggnader, som är avsedda för kontors- och affärsändamål. Enligt
utredningens mening bör inte heller byggnad som är avsedd för barnstuga undantas
när skyddsrumsbehovet beräknas.
Liksom när det gäller bostadshus och industriella
anläggningar bör enligt utredningen de normer som ställs upp för beräkningen
av skydds-
Prop. 197521 51
rumsbehovet vid olika anläggningar och byggnader, grundas
på allmängiltiga och överslagsmässiga uppskattningar av hur många personer,
som kan tänkas vistas vid dem. Uppskattningarna bör i görlig mån ske med
beaktande av den utveckling, som kan förväntas under närmast överblickbara
tidsperiod. För varie slag av anläggning och byggnad bör det finnas två normer,
av vilka en avser dagbefolkningen och en nattbefolkningen.
Enligt
utredningens mening bör begreppet "skyddsrum" i fortsättningen
reserveras för skydd som anordnas åt civilbefolkningen. Skydd, som anordnas åt
civilförsvarspersonal och för annan krigsviktig verksamhet, t. ex. viss
industriproduktion, bör således inte kallas skyddsrum. I överensstämmelse med
denna uppfattning föreslår utredningen att skyddsrumsbehovet uteslutande skall
grundas på befolkningsförhållandena. När behovet bestäms för ett
skyddsrumsområde skall hänsyn därför inte tas tUl eventuell förekomst av andra
skyddsobjekt.
Med ett
skyddsrumsområdes dagbefolkning bör enligt utredningens mening förstås
befolkningen inom området under sedvanlig arbetstid. Nattbefolkningen bör
däremot beräknas på förhållandena under den tid på natten, när de flesta vistas
i sina bostäder. Utredningen är väl medveten om att det med dessa definitioner på
begreppen dagbefolkning och nattbefolkning finns skyddsrumsområden, inom vilka
befolkningen vid vissa tillfällen kan vara större än både dagbefolkningen och
nattbefolkningen och att det därför kan sägas att skyddsrumsbehovet inom dessa
områden underskattas, om del beräknas på endera av dagbefolkningen eller
nattbefolkningen. Enligt utredningens mening är det emellertid orimligt att
dimensionera skyddsrumsbyggandet för tUlfälliga behovstoppar. 1 stället bör
omfattningen bestämmas av mer varaktiga och allmängiltiga behov. Denna
utredningens mening hänger samman med utredningens gmndläggande uppfattning att
skyddsrumsbyggandet bör grundas på en schablonmässig uppskattning av
skyddsrumsbehovet. Inte minst med hänsyn till de ständiga förändringarna i
befolkningsförhållandena är det meningslöst att sträva efter exakta
beräkningar av skyddsrumsbehovet.
Ett skyddsrumsområdes dagbefolkning respektive
nattbefolkning motsvarar summan av de befolkningstal, som räknas fram för
olika anläggningar och byggnader inom området. Den största av dessa summor skaU
läggas till grund för den vidare beräkningen av det skyddsbehov som skall
tillgodoses inom området.
Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad
personal bör enligt utredningens mening inte tas med vid beräkningen av
skyddsrums behovet. Skälet härtill är att denna personal kan väntas bli
inkallad till tjänstgöring under ett tidigt beredskapsskede och i samband
därmed lämna sina bostäder och arbetsplatser inom skyddsrumsorterna. Det finns
därför inte någon anledning att räkna in berörd personal i den befolkning som
skyddsrummen anordnas för. 1 den mån personalen tUlhör försvarsmakten eller
civilförsvaret kan för övrigt förutsättas att skyddsbehovet tillgodoses i
särskild ordning.
Utredningen föreslår således att det befolkningstal ~ motsvarande
Prop. 197521 52
antingen dagbefolkningen eller nattbefolkningen - som
enligt vad tidigare framhållits skall läggas till grund för beräkningen av
skyddsrumsbehovet inom ett skyddsrumsområde, minskas med antalet värnpliktiga m.
fl. inom området. Minskningen bör utgöras av en schablonmässigt beräknad andel
av befolkningen. Enligt CivUförsvarsstyrelsens uppskattningar motsvarar berörd
personal ca 12 % av befolkningen.
Avdraget för värnpliktiga m. fl. bör enligt utredningens
mening vara hka stort i alla skyddsrumsområden. Utredningen anser t. ex. inte
alt i detta sammanhang hänsyn skall las till all det i vissa områden kan finnas
ovanligt många eller få män i värnpliktig ålder. Sådana avvikelser från en
normal sammansättning av befolkningen bör i stället beaktas, när man bestämmer
de normer efter vilka skyddsrumsbehovet för olika slag av anläggningar och
byggnader skall beräknas. Så bör bl. a. ske beträffande universitetsbyggnader
och ålderdomshem.
Sedan skyddsrumsbehovet för ett skyddsrumsområde bestämts,
bör enligt utredningen undersökas i vad mån behovet är lUlgodosett. Inom
området befintliga skyddsrum bör således registreras. Utredningen anser att man
därigenom får ett mått på omfattningen av det skyddsrumsbyggande som måste
komma till stånd inom området. Befolkningsskydds-mm och enskilda skyddsrum bör
redovisas var för sig. Beträffande varje skyddsrum antecknas belägenheten och
det antal personer som får plats i skyddsrummet. Skyddsrummens kvalitet bör
enligt utredningen också antecknas, när det gäller enskilda skyddsrum lämpligen
genom angivande av byggnadsår. Däremot behöver skyddsrummens aktuella tillstånd
inte särskilt kartläggas och registreras. Endast om det vid den fortlöpande
underhållskontrollen uppdagas att ett visst skyddsrum inte fyller de krav som
gäller för ifrågavarande kvalitet och skyddsrummet omöjligen kan stäUas i
ordning, bör det komma i fråga att stryka skyddsrummet ur registret över
befintliga skyddsrum. Anses skyddsrummet ändock utgöra en skyddstUlgång kan det
registreras som provisoriskt skyddsrum.
Även skyddsrum,som byggts i område, där enligt nya
bestämmelser skyddsrum inte skall anordnas, bör enligt utredningen registreras.
Sådan registrering får ske i särskild ordning utan samband med skyddsrumsplan.
5.4 Val av skyddsrumslösning
Utredningen framhåller att utvecklingen går mot en
industrialisering av byggandet. Genom variantbegränsning och standardisering
kan arbetskraftsåtgången minskas och stora byggdelar med hög
färdigställningsgrad tUIverkas i stor skala på fabrik. Bostadsbyggandet
organiseras i större projekt där byggnaderna ges en enhetUg utformning:
Bostadshusens innehåll renodlas och källare undviks ofta. I
produktionstekniskt hänseende bryter källarvåningarna den förenkling, som eftersträvas.
I synnerhet vid lägre bebyggelse två tUl tre våningar strävar man efter att
förlägga
Prop. 197521 53
förråd, tvättstugor, skyddsrum m. m. tUl särskUda
byggnader, som kan uppföras oberoende av det seriemässiga arbetet med
bostadshusen.
En bättre anpassning av skyddsmmsbyggandet till denna
utveckling förutsätter enligt utredningens mening att skyddsrummens nuvarande
bundenhet vid de enskilda anläggningarna och byggnaderna löses upp. Visserhgen
är det redan enligt gällande bestämmelser möjligt att undantagsvis anordna
skyddsrum, som är gemensamt för två eller flera närbelägna anläggningar eller
byggnader. Enligt utredningen finns det inte heller något oeftergivligt krav på
att skyddsrum skall anordnas inom den anläggning eller byggnad för vilken det
är avsett. CivUförsvarsstyrelsen har också på senare tid beviljat flera
dispenser för mera fritt valda skyddsrumslösningar. Emellertid har det visat
sig att de nuvarande bestämmelserna har en tendens alt binda
skyddsrumsbyggandet till lösningar som är dåligt anpassade till den
byggnadstekniska utvecklingen. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna
ändras så att de främjar ett friare val av skyddsrumslösningar.
Utredningen framhåller vidare att ett friare val av
skyddsrumslösningar under alla förhållanden skulle göra det möjligt att söka
sig fram tUl den mest ekonomiska storleken på varje särskilt skyddsrum. Också
från civUförsvarstaktiska synpunkter skulle en sådan större valfrihet erbjuda
fördelar.
Utredningen anser vidare att den otillfredsställande
fredsanvändningen av skyddsrummen gör att det kapital som lagts ner i dessa
utrymmen förräntar sig dåligt, vilket oförmånligt påverkar
skyddsrumskostnaderna. För att minska dessa är del därför angeläget att
fredsanvändningen är så inbringande som möjligt. Alt de gällande
skyddsrumsbestämmelserna inte resulterar i ekonomiskt tillfredsställande fredsanvändning
av skyddsrummen beror enligt utredningens mening i hög grad på att
skyddsrummen skall anordnas inom eller i närheten av de anläggningar och
byggnader för vilka de är avsedda. Härigenom medges inle de fria val av
skyddsrumslösningar som skulle göra det möjligt all uppnå en mer kvalificerad
fredsanvändning. Skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda anläggningar
och byggnader bör därför enligt utredningen även av denna anledning lösas upp.
Utredningen föreslår också att bestämmelserna ändras så
att del blir möjligt att bygga större skyddsrumsenheler.
Utredningen konstaterar all en annan omständighet som
minskar fredsanvändningsmöjligheterna har med skyddsmmmens utformning att göra.
För att öka friheten vid valet av fredsanvändning bör enligt utredningen de
bestämmelser som reglerar frågan om öppning för fönster och dörrar i
skyddsrummen mjukas upp. Användningen av specialkonstruktioner, t. ex.
väggelement av betong, som kan skjutas för sådana öppningar bör underlättas.
Kostnaderna för sådana specialkonstruktioner kan för övrigt bäras lättare av
större skyddsrumsenheter, vilket ytterligare stryker under hur angeläget det är
att skyddsrumsreglerna är utformade så att den genomsnittliga storieken på
skyddsrummen inle blir för liten.
Prop. 197521 54
Enligt utredningen talar alltså flera skäl för att
skyddsrummens nuvarande bundenhet vid enskilda byggnader och anläggningar
upphör och att ett friare val av skyddsrumslösningar medges. Enligt
utredningens mening bör inte bara skyddsrumsbehovet bedömas områdesvis utan
också frågan hur behovet skall tUlgodoses. Genom en sådan översiktlig bedömning
av skyddsrumsfrågan bör bl. a. en ekonomiskt mera fördelaktig fredsanvändning
kunna åstadkommas.
Utredningen betonar att det anförda inte utesluter
möjligheten att välja den skyddsrumslösning som innebär att varie byggnad
förses med skyddsram i källaren. I den mån denna lösning ter sig fördelaktigast
vid en sammanvägning av alla beaktansvärda synpunkter - såväl civilförsvarstaktiska
som ekonomiska - bör den givetvis väljas. Vad utredningen önskar uppnå är att
skapa möjligheter för ett friare val av skyddsrumslösningar.
Utredningen framhåUer att f. n. anordnas skyddsrum av olika
typer med varierande skyddsförmåga. Utredningen utgår emellertid från att de
skäl som legat tiU grund för denna differentiering inte längre gäller med samma
styrka och att därför bara en skyddsrumstyp skall förekomma i fortsättningen.
Under aUa förhållanden blir det enligt utredningen enklare att administrera ett
skyddsrumsbyggande om detta baseras på en enhethg skyddsrumstyp.
5.5 Skyddsrumsplanering och byggansvar
5.5.1 Central och regional planering
Utredningen har vid sina överväganden kommit till den
uppfattningen att det - utöver den förteckning över skyddsrumsorlerna, som
regeringen bör faststäUa - inte finns behov av särskilda riksomfattande
skyddsrumsplaner. När det gäller skyddsrumsbyggandets omfattning finns det
således enligt utredningens mening inte utrymme för någon annan central
styrning än den som orlsförleckningen kan sägas innebära. Frågan om
skyddsrumsbehovets storlek är beroende av lokala förhållanden och bör inte
rimligen prövas centralt. Inle heller bör den takt i vilken skyddsrum skall
byggas för att tillgodose behovet bestämmas centralt. Utbyggnadstakten bör
liksom hittills bli beroende av den fortgående byggnadsverksamhetens
omfattning.
Något behov av regionalt, 1. ex. länsvis, upprättade
skyddsrumsplaner har utredningen inte kunnat finna. På länsstyrelsen bör dock
som utredningen utvecklar i det följande ankomma att fastställa lokala
skyddsrumsplaner och att även i övrigt ha tillsyn över planeringsverksamheten.
I del följande behandlar utredningen endast skyddsrumsplaneringen på lokal
nivå.
Vid sina överväganden om planläggningen i
skyddsrumsorterna har
Prop. 197521 55
utredningen utgått från att skyddsrumsfrågan såvitt
möjligt bör bedömas samordnad med andra frågor som rör bebyggelsens utformning.
Bäst vore enligt utredningens mening att inordna skyddsrumsfrågan som en del i
den allmänna bebyggelseplaneringen. Emellertid har utredningen funnit att det i
gällande byggnadslagstiftning inte finns något översiktligt planinstitut, inom
vars ram skyddsrumsfrågan kan bedömas omrädesvis på sätt utredningen anser
önskvärt. Utredningen har därför kommit fram till att särskUda skyddsrumsplaner
bör upprättas. Dessa bör samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen -
inte minst med de översiktliga planer, som förekommer vid sidan av de lagreglerade
planinstituten.
5.5.2 Skyddsrumsplan
Resultaten av de olika momenten i planeringsförfarandet
bör enligt utredningens mening dokumenteras i en handling som föreslås få benämningen
skyddsrumsplan. En sådan plan för skyddsrumsförsöriningen bör upprättas för varie
tätort eller annan plats, där skyddsrum skall anordnas.
Utredningen föreslår att i skyddsmmsplanen skall anges
skyddsrumsortens avgränsning, dvs. inom vUket område som skyddsram skall
anordnas samt i anslutning härtill indelningen i skyddsrumsområden. Båda dessa
förhållanden registreras bäst genom en karta, på vilken skyddsmmsortens och
skyddsrumsområdenas gränser markeras.
I övrigt bör i skyddsrumsplanen för varje skyddsrumsområde
anges
a)
skyddsrumsbehovet,
dvs. del antal skyddsmmsplatser som skall finnas inom området;
b)
skyddsrumstillgången,
dvs. befintliga skyddsrum med angivande av deras belägenhet och kvalitet samt
det antal personer som får plats i vart och ett av dem;
c)
nybyggnadsbehovel,
dvs. det antal skyddsrumsplatser som måste tillkomma inom området;
d) möjligheterna att anordna provisoriska skyddsrum i
tunnlar och
andra underjordiska utrymmen med särskilt angivande av det antal
personer som beräknas få plats i varje provisoriskt skyddsrum;
e) planerade byggnadsprojekt, som bedöms vara lämpliga
all förena
med ett skyddsrumsbyggande;
f) andra tänkbara lösningar på skyddsrumsfrågan än de nu
nämnda.
Utredningen framhåller härvid att skyddsrumsplanen genom all
redovisa skyddsrumsbehovet, skyddsrumstillgången och
nybyggnadsbehovet inom varie skyddsrumsområde fyller sitt grundläggande syfte
att tjäna som hjälpmedel när del gäller att anpassa skyddsmmsbyggandet efler
behovet. CJenom att planen också anger möjligheterna att anordna provisoriska
skyddsrum inom varie skyddsrumsområde får planen dessutom karaktären av beredskapsinslrument.
Med ledning av planen kan i ett skärpt utrikespolitiskt läge bedömas vilka
åtgärder som kan vidtas för att som en nödutväg öka skyddstillgängarna genom
att anordna provisoriska skyddsrum. Genom redovisningen av möjligheterna
Prop. 197521 56
att anordna provisoriska skyddsrum skapas också ett
säkrare underlag för bedömningar i vilka skyddsrumsområden som behovet av
ytterligare skyddsrum är mest angeläget.
När det gäUer redovisningen av planerade byggnadsprojekt,
som bedöms vara lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande, och av andra
tänkbara lösningar på skyddsrumsfrågan framhåUer utredningen bl. a. att
skyddsrum som regel bör byggas i anslutning till andra byggnadsprojekt. Att
överblicka vilka byggnadsprojekt som kan bli aktuella och som lämpligen kan
förenas med skyddsrumsbyggen låter sig knappast göra för någon längre
tidsperiod. Skyddsrumsplaner som innefattar stäUningstaganden i nämnda
hänseenden blir därför enligt utredningens mening snabbt föråldrade och måste
omprövas med korta mellanrum. Eftersom ställningstagandena är av mycket
detaljerad karaktär skuUe varje sådan omprövning kräva ett omfattande arbete.
Utredningen föreslår att skyddsrumsplanen endast bör ha en
utredande funktion när det gäller frågan om tillkommande skyddsrums antal,
storlek och belägenhet. Mot bakgrund av planen får man sedan successivt ta
ställning till vilka skyddsrum som skall byggas. Skyddsrumsplan bör således för
varje skyddsrumsområde innehålla uppgift om de byggnadsprojekt som beräknas
bli utförda under de närmast följande åren och som kan förväntas vara lämpliga
att förena med ett skyddsrumsbyggande. Eftersom det också kan bli aktuellt alt
bygga skyddsrum utan samband med annat byggnadsprojekt, bör det enligt
utredningen dessutom anges i skyddsrumsplanen vilka skyddsrumslösningar av det
slaget som är länkbara inom olika skyddsrumsområden. Som exempel på sådana
lösningar nämner utredningen skyddsrum under gala, torg, park eller annan
allmän plats. Utredningen framhåller emellertid att den omständigheten att
vissa lägen angetts i skyddsrumsplanen som lämpliga för tillkommande skyddsrum
inte skall hindra att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten knyts till andra
byggnadsprojekt.
Utredningen föreslår att anvisningar om skyddsrumsplanen
bör meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av civUförsvarsstyrelsen.
Anvisningarna måste vara tillgängliga snarast efter det att de av utredningen
föreslagna ändringarna i civilförsvarslagens och civilförsvarskungörelsens skyddsrumsbeslämmelser
utfärdats så att skyddsrumsplaneringen kan komma igång snabbi och
skyddsrumsplaner vara antagna och faststäUda, när ändringarna något år senare
träder i kraft. Utredningen föreslår att anvisningarna grundas på resultaten av
en detaljerad provplanläggning av en eller ett par lämpliga skyddsrumsorter.
När det gäller skyddsrumsplanens utformning anser
utredningen att det inte finns anledning att nu göra några ingående
överväganden. För utredningen framstår det dock som lämpligt att låta planen
bestå av en aUmän del, som innefattar karta över skyddsrumsortens gränser och
indelning i skyddsrumsområden, samt en speciell del, som innehåller ett uppslag
för varje skyddsrumsområde.
Skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningens mening vara
en kommunal angelägenhet. Den kännedom om ortens befintliga och planerade
Prop. 197521 57
bebyggelse som krävs för att genomföra en planering av den
art som utredningen föreslår, finns nämligen bara representerad inom den kommunala
organisationen. Utredningen föreslår därför att skyddsrumsplan skall upprättas
genom kommunens försorg.
Fråga uppkommer därefter vilket kommunall organ som skall
anförtros att göra upp förslag till skyddsrumsplan. Enligt utredningen talar
mycket för att uppgiften skall läggas på byggnadsnämnden som onekligen har den
bästa kännedomen om ortens bebyggelse och dessutom de största förutsättningarna
att sörja för samordningen mellan skyddsrumsplaneringen och
bebyggelseplaneringen. Enligt utredningens mening bör dock en sektorplanering
av den typ som föreslås inte ankomma på byggnadsnämnden ulan på del fackorgan
som verkar inom den berörda sektorn. Utredningen föreslår därför att
civilförsvarsnämnden skall ulses att svara för skyddsrumsplaneringen. EU av
skälen härtill är all civilförsvarsnämnden givelvis är det kommunala organ som
har störst förutsättningar att bevaka de civilförsvarsmässiga intressen som
måste beaktas, när en skyddsrumsplan upprättas. Utredningen konstaterar att det
dock inte kan begäras att nämnden skall kunna fullgöra denna uppgift på ett
tillfredsställande sätt utan bistånd av länsstyrelsens civilförsvarsexperter. Skyddsrumsplan
bör därför enligt utredningen utarbetas av civilförsvarsnämnden i nära kontakt
med länsstyrelsen, som bl. a. lämnar upplysningar om de skyddstaktiska krav
som bör iakttas i planeringsarbetet. Det är givetvis ingenting som hindrar att
ett annat kommunalt organ, t. ex. byggnadsnämnden, får tiänstgöra som
civilförsvarsnämnd, där det kan anses lämpligt.
Del förhållandel att civilförsvarsnämnden och inle
byggnadsnämnden svarar för skyddsrumsplaneringen bör enligt utredningen inte
hindra att byggnadsnämndens personal las i anspråk för uppgiften. Därigenom
skapas goda förutsättningar för önskad samordning mellan skyddsrumsplaneringen
och bebyggelseplaneringen. I övrigt får samordningen säkerställas genom samråd
mellan de två nämnderna.
Till ledning vid samordningen bör enligt utredningen
finnas anvisningar som meddelas av civilförsvarsstyrelsen och statens planverk
i samråd.
Sedan en skyddsrumsplan upprättats, bör den i princip
antas av kommunfullmäktige. Enligt utredningens mening bör dock fullmäktige
kunna uppdra ål civilförsvarsnämnden att anta skyddsrumsplan i den mån så anses
lämpligt. Fullmäktige bör alltid förbehålla sig prövningen av särskilt
betydelsefulla frågor. Sådana frågor kan t. ex. avse skyddsrumsorlens avgränsning
eller indelning i skyddsrumsområden.
Den statliga kontrollen över skyddsramsplaneringen bör
enligt utredningens mening bl. a. ske genom att skyddsrumsplan underställs
länsstyrelsen för prövning och fastställelse. Faslställelseprövningen behöver
dock inte omfatta planen i dess helhet. Endast följande moment bör fastställas
av länsstyrelsen, nämligen skyddsrumsortens avgränsning, dess indelning i
skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovel, dvs. del antal skyddsrumsplatser som
skall finnas inom varie skyddsrumsområde. I övrigt förutsätter utredningen att
länsstyrelsen följer skyddsrumsplane-
Prop.
197521 58
ringen som ett led i den allmänna tillsynen över
civilförsvaret i länet.
Utredningen framhåller att skyddsrumsplanen regelbundet
bör ses över och justeras, om det behövs. Härutöver bör den revideras om de
förutsättningar på vilka planen bygger ändras i något väsentligt hänseende.
För ändring av skyddsrumsplan bör enligt utredningen samma
ordnmg gälla som för planens upprättande. Förslag till ändring bör således
utarbetas av civilförsvarsnämnden. Den ändrade planen bör därefter antas av
kommunfullmäktige eller civilförsvarsnämnden. Avser ändringen förhållande, som
skall fastställas av länsstyrelsen, måste den ändrade planen också underställas
länsstyrelsens prövning.
5.5.3 Byggansvar
Som framgår av det föregående anser utredningen att såväl
skyddsrumsbehovet som frågan om hur behovet skall tillgodoses bör bedömas
områdesvis. Genom en sådan översiktlig bedömning anser utredningen att det blir
möjligt att finna de från civilförsvarstaktisk och ekonomisk synpunkt mest
fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Valet av skyddsrumslösning bör göras utan
att ovidkommande hänsyn tas till frågan om ansvaret för skyddsrummets tillkomst
och finansiering. Enligt utredningen skall skyddsrum anordnas i anslutning
till andra byggnadsprojekt och civilförsvarsnämndcn bestämma vilka skyddsrum
som skall anordnas. Nämnden bör ta ställning successivt allteftersom nya
byggnadsprojekt, i vilka skyddsrum lämpligen kan inrymmas, blir aktuella. För varie
skyddsrum bör därvid enligt utredningens mening bestämmas belägenheten och det
antal personer som skall kunna få plats i skyddsrummet. Skyddsrummets närmare
utförande bör regleras genom generella bestämmelser. Att dessa efterlevs får
byggnadsnämnden kontrollera vid prövningen av byggnadslovsansökan och den
efterföljande kontrollen av byggnadsarbetet.
Utredningen konstaterar att frågan om ansvaret för
skyddsrummens tillkomst i och för sig kan lösas genom att en statlig eller
kommunal myndighet åläggs att. anordna skyddsrummen. Skulle tillträde till en
byggnad i vilken ett skyddsrum skall inrättas inte kunna vinnas på frivUlig väg
måste myndigheten utrustas med befogenhet att ta byggnaden i anspråk mot
ägarens bestridande. En annan lösning är enligt utredningen att ett gemensamt
ansvar för varje skyddsrum åläggs ägarna tUl de byggnader och anläggningar,
vilkas skyddsrumsbehov kan anses bli täckt genom skyddsrummet. Utredningen
finner emellertid att båda dessa lösningar är mycket opraktiska. 1 stället bör
skyldigheten att anordna skyddsrummet läggas på ägaren till den byggnad i
vilken skyddsrummet skall inrättas enligt civilförsvarsnämndens beslut.
Därigenom slipper man den besvärliga uppgiften att reglera flera medverkandes mellanhavanden.
Det allmännas administrationskostnader hålls också nere på det sättet.
Vad som anförts tar närmast sikte på skyddsrum som enligt
civilförsvarsnämndens beslut skall anordnas i anslutning till nybyggnad,
belägen
Prop. 197521 59
på mark som är avsedd för enskilt bebyggande. Utredningen
framhåller emellertid att också i fråga om skyddsrum som skall inrättas i
allmän byggnad bör ansvaret åvila den som svarar för nybyggnaden. För skyddsrum
som skall inrättas i post- och telegrafbyggnad eller annan statlig
förvaltningsbyggnad bör således staten svara, medan skyldigheten att anordna
skyddsrum i sjukhus, skolor och kommunala förvaltnings-byggnader bör åvUa
kommunerna. Primärkommunerna bör dessutom svara för skyddsrum, som skall byggas
på mark, avsedd för gata, torg, parker och andra allmänna platser.
5.6 Inredning och utrustning samt vård och underhåll
I 53 § civilförsvarslagen föreskrivs att enskUt skyddsrum
skall inrättas, utrustas och underhållas av fastighetsägaren. 1
civilförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser för normalskyddsrum anges närmare
vilken inredning och utrustning som skall anskaffas tUl sådant skyddsrum. TUlsynen
över att fastighetsägaren underhåller skyddsrummen ankommer på länsstyrelsen.
Utredningen framhåller bl. a. att korta gångavstånd inle
garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden kan nås vid fiyglarm.
Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som på grund av rörelsehinder
eller hög ålder har svårt att förflytta sig snabbt. Även med det gångavstånd
som nu tillåts bör man därför räkna med att många människor periodvis måste
använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande nödbostad. Utredningen
har dragit den slutsatsen att det inte finns anledning att generellt behålla en
fixerad gräns på 200 m som ett största tillåtna gångavstånd. Ett mer flexibelt
betraktelsesätt bör anläggas.
Utredningen har inte ansett sig kunna utgå från alt
skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människor inom en riskorl.
Ett generellt utnyttjande av skyddsrummen som nödbostad av i princip alla
kräver bl. a. större golvyta per person än vad gällande bestämmelser
föreskriver. En ökning från nuvarande 0,75 m till 1,0 m per skyddsrumsplats
innebär att utrymmesbehovet i såväl befintliga som nytillkommande skyddsrum
ökar med ca 30 %. Härav följer självfallet vissa kostnadsökningar. Ställs
dessutom krav på förbättrad inredning och utrustning höjs kostnaderna
ytterligare. Utredningen utgår från att dessa kostnadsökningar inte kan
inrymmas i de "låga kostnader", som enligt uttalande i prop. 1972:75 (s.
120) skulle vara riktpunkt, när det gäller att bestämma vilka åtgärder som
skall genomföras för att anpassa skyddsrummen till den nya synen på deras
utnyttjande.
En tänkbar lösning på detta problem är enligt utredningens
mening -med ett visst mått av risktagande att en del av de skyddssökande som
har lätt att förflytta sig och som har korta gångavstånd till skyddsrummen
uppsöker dessa vid larm. De som har längre väg till skyddsrummen
Prop.
197521 60
eller som eljest svårligen kan förflytta sig tUlräckligt
snabbt har då möjlighet att uppehålla sig i skyddsrum också när flyglarmtillstånd
inte råder. En sådan förändring av sättet att utnyttja skyddsrummen bör
föranleda en viss omprövning av skyddsrummens inredning och utrustning.
Utredningen fäster stor vikt vid att skyddsrummen inreds
och utrustas redan i fredstid på ett sådant sätt, att de utan alltför
tidskrävande åtgärder kan ställas i ordning för skyddsrumsbruk. Detta bör dock
inte leda till att ett kvalificerat fredsutnyttjande av skyddsrummen allvarligt
försvåras. Eftersom väsentliga kostnadsbesparingar kan ernås om lokaler med
förutbestämd fredsfunktion kombineras med skyddsrumsfunktionen är det enligt
utredningens mening angeläget att olika tekniska åtgärder övervägs, som kan underlätta
sådana kombinationer. Det villkor som hittills gällt för skyddsrummens
fredsanvändning att de skyddssökande på egen hand och utan tillgång till
specialutrustning (lyftar, truckar m. m.) skall kunna ställa i ordning sitt
skyddsrum bör emellertid enligt utredningens mening behållas. Därmed sker
visserligen en viss begränsning av möjligheterna att fredsutnyttja skyddsrummen
bl. a. kan inte alltför skrymmande och tung utrustning för fredsändamål komma
i fråga men det bör ändå vara möjligt att finna ett sätt för ekonomiskt
utnyttjande i fredstid av skyddsrummen.
Utredningen är angelägen att framhålla betydelsen av att
största möjliga uppmärksamhet ägnas ål teknisk utveckling av olika skyddsrumskomponenter.
Speciellt gäller detta entrépartier samt för fredsändamål erforderiiga
ljusöppningar, extra dörr- och porlpartier m. m. Samtidigt som så lätta och
enkla konstruktioner som möjligt bör eftersträvas för att göra del lättare att
ställa i ordning skyddsrummen, bör utvecklingsarbetet inriktas på
konstruktioner som främjar olika tänkbara fredsanvändningsområden.
Med hänsyn till beredskapskravet anser utredningen att all
materiel, som har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion (dörrar,
pelare, fläktar m. m.), bör anskaffas och tillpassas i samband med att
skyddsrummen anordnas. Även från skyddsteknisk synpunkt förefaller delta
erforderligt, eftersom en godtagbar tillpassning av utrustningen i efterhand
kan visa sig vara svår att genomföra. Liksom hittills bör materielen under
fredstid kunna förvaras nedmonterad.
Anskaffning av inredning och utrustning som inle direkt
hänger samman med själva skyddsfunktionen, såsom skärmväggar, brand- och
sjukvårdsutrustning, handverktyg, bänkar och sängutrusining, bör enligt
utredningens mening i stor utsträckning kunna anstå tills särskUt beslut fattas
om förstärkning av beredskapen, även om kostnaderna för denna materiel i
förhållande till anläggningskostnaderna i övrigt får anses vara ringa. Materiel
med snariiknande funktion torde nämligen lätt kunna anskaffas från enskilda
skyddssökande. Vissa föreskrivna utrustningsdetaljer blir vidare snabbt
föråldrade genom att nya materielslag med modernare utformning ständigt
tillkommer och olika utrustningsdetaljer
Prop.
197521 61
kan under hanteringen i fredstid lätt bli skadade eller
förkomma.
Utredningen viU förorda att anpassningen av skyddsrummen tiU
den ändrade synen på skyddsrummens utnyttiande i första hand inriktas på
effektivare ventilationsutruslning. Enligt utredningen bör tillfredsställande
förbättringar i detta hänseende kunna åstadkommas till förhållandevis
begränsade kostnader.
Enligt utredningens mening bör genom de åtgärder som
utredningen förordat godtagbara förutsättningar ges för att skyddsrummen i viss
omfattning skall kunna användas som nödbostad. Detta torde vara möjligt utan
större kostnader om viss inredning och utrustning, som inte dhekt hänger samman
med själva skyddsfunktionen, anskaffas först när det finns anledning att
förslärka beredskapen.
Det är enligt utredningens mening angeläget att
fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt vårdar och underhåller
skyddsrummen. Den kontroll i detta hänseende som hittills utövats genom
länsstyrelserna har varit av typen stickprovskontroll, som varit begränsad till
omfattning och geografisk spridning. På många skyddsrumsorter har det inte
förekommit någon regelbunden kontroll alls. Orsaken till att erforderlig
underhållskontroll inte ägt rum är att det som regel inte funnits tillräcklig
personal avdelad för uppgiften. I ett normallän finns på försvarsenheten endast
en tiänsteman för handläggning av försvarstekniska ärenden. Vid fördelningen
av dennes arbetsuppgifter har kontroUen av skyddsrummen ofta fått stå tillbaka
för andra uppgiter, som bedömts vara mera angelägna.
Utförda kontroller har enligt utredningen visat att det
finns många brister i fråga om skyddsrummens beskaffenhet. Detta gäller
speciellt äldre skyddsrum och skyddsrum i industriella anläggningar. Bristerna
skulle i många fall ha kunnat begränsas om regelbunden kontroll av
skyddsrummens vård och underhåll förekommit. Utredningen vill i detta
sammanhang framhålla att förekomsten av olika ingrepp i äldre skyddsrumsanläggningars
konstruktioner, som inverkat menligt på skyddsförmågan, inte beaktats i
utredningens redovisning av skyddsrumsbeståndet. Hänsyn härtill måste tas vid
värdering av skyddsrumstillgången.
Utredningen anser det angeläget att myndigheterna ges
sådana kon-Irollresurser att de investeringar som kontinuerligt görs i
skyddsrum inte går förlorade genom att anläggningarnas vård och underhåll
försummas. Enligt utredningens mening bör sådana skyddsrum som är äldre än tre
år, helst kontrolleras vart femte år, vilket innebär att 20 % av skyddsrumsbeståndet
kontrolleras varie år. Ett minimikrav är att kontroller sker av 10 % av antalet
skyddsrum varie år.
Utredningen föreslår att uppgiften att utöva kontrollen
förs över från länsstyrelsen till kommunen. Inom kommunen bör uppgiften ankomma
på civUförsvarsnämnden.
Länsstyrelsens uppgifter i delta sammanhang bör utöver
allmän tillsyn begränsas till samordning och rådgivning vid komplicerade
frågeställningar, när t. ex. särskild skyddsteknisk expertis erfordras.
Skyldigheten att imderhålla skyddsrum bör enligt
utredningen fortfa-
Prop.
1975:21 62
rande åvila ägaren av den fastighet eller byggnad som
inrymmer skyddsrummet. Därvid bör också föreligga skyldighet för ägaren att
efter anmodan från kommunen eller länsstyrelsen utan särskild ersättning tillse
att skyddsrummet tUl aUa delar - inkl. skyddsrumsmaterielen - håUs tUlgängligt
för kontroll.
Fastighetsägarens kostnader för skyddsrummets vård och
underhåll liksom för hans medverkan vid kontrollen härav bör enligt vad
utredningen anför i finansieringsfrågan inräknas i den ersättning, som
kommunen har att erlägga när skyddsrummet anordnas.
Liksom hittills bör skyldighet att vidmakthålla skyddsrum
föreligga för fastighetsägaren, även om skyldighet att anordna nya skyddsrum
inom området eller på platsen upphör.
5.7 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen
Kungl. Maj:t anmodade år 1969 civilförsvarsstyrelsen att
närmare studera vilka skyddstUlgångar, som - utan att vara särskilt inrättade
som skyddsrum finns i de större tätorternas innerområden. Studien, som
utfördes i samverkan med berörda länsstyrelser, överlämnades tUl chefen för
försvarsdepartementet i augusti 1970. CivUförsvarsstyrelsen framhöll därvid bl.
a. att studien synes visa att befintliga tunnelbanor och liknande anläggningar
utgör en skyddstillgång som tUl förhållandevis låga kostnader kan ges en
balanserad skyddsförmåga, som är i nivå med normalskyddsrummets, dock inte
beträffande beredskap. CivUförsvarsstyrelsen tar också i sin perspektivplan upp
frågan hur man skall tillgodogöra sig potentiella skyddsmöjligheter i
befintliga underjordiska lokaler. Även 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4 s.
214) framhöU i sitt betänkande att åtgärder bör övervägas för att tillgodose
de mest angelägna skyddsmmsbehoven i de större orternas innerområden genom att,
där så är möjligt tUI rimliga kostnader, stäUa i ordning befintliga och tUl-kommande
underjordiska utrymmen tiU skyddsrum. Denna uppfattning delades av min
företrädare (prop. 1972:75 s. 119).
Utredningen har för sin del blivit övertygad om att det i
de större tätorterna finns rikligt med underiordiska lokaler, som utan mer omfattande
åtgärder kan ge visst skydd mot vapenverkan. Sådana utrymmen har tillkommit och
tiUkommer genom att det moderna samhällsbyggan-det i tätortemas centrala delar
i stor omfattning tvingar fram underjordiska eller eljest överbyggda
kommunikationsleder, biluppställningsplatser m. m. Prognoserna talar enhgt utredningen
för att man i framtiden kommer att bygga underjord i ökad omfattning.
Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att med
enkla medel anordna provisoriska skydd, i vilka de skyddssökande kan få visst stötvågsskydd
mot konventionella vapen liksom skydd mot byggnadsras och splitter samt i viss
utsträckning mot brand och radioaktiv strålning. Utredningen föreslår att
skydd av denna karaktär kallas provisoriska
Prop.
197521 63
skyddsrum. Förberedelserna för att ställa i ordning
provisoriska skyddsrum bör i första hand bestå av en kartläggning av de
potentiella skyddstUl-gångarna i områden med brist på skyddsrum. Kartläggningen
bör ske i samband med att skyddsrumsplan upprättas. Lokaler, tunnlar etc. som
är lämpliga att inreda tiU provisoriska skyddsrum markeras i skyddsrums-planen.
Denna utgör härigenom - vid sidan av sin huvudfunktion att ge underlag för
beslut om att anordna skyddsrum i fredstid - ett viktigt beredskapsinstrument.
Av planen framgår ortens skyddsrumsbehov samt befintliga skyddstiUgångar såväl
i form av skyddsrum som i form av utrymmen som kan stäUas i ordning tiU
provisoriska skyddsrum.
Utredningen anser det särskilt angeläget att kartläggning
av skydds-tillgångar kommer tiU stånd i de största tätorternas innerområden.
Utredningen viU dock inte begränsa kartläggningen tUl dessa områden. Även i
andra orter kan det vara värdefullt att skyddstillgångarna blir kartlagda,
speciellt då i orter där det finns områden med stor brist på skyddsrum.
Utredningen anser det vara av mycket stor betydelse att
samtliga befintliga skyddsrumstillgångar markeras i skyddsrumsplanen. Därigenom
ges bättre möjligheter att överblicka olika tänkbara lösningar på skyddsbehovet.
Det kan t. ex. visa sig att ett i planen markerat utrymme - lämpligt att
utnyttja till provisoriskt skyddsrum - mycket väl och för lägre kostnad än
nybyggnad kan ställas i ordning till permanent skyddsrum enligt gällande krav.
När beslutet skall fattas om nybyggnad av skyddsrum enligt planen är det också
fördelaktigt att ha kännedom om befintliga skyddstillgångar. Härigenom kan man
få viss vägledning vid Drioriterine av olika skyddsrumsobjekt.
Som angivits i det föregående skall enligt utredningens
förslag skyddsrumsplanen upprättas genom kommunens försorg. För kartläggning
av användbara skyddstUlgångar kan skyddsteknisk expertis erfordras. Eftersom
sådan normall inte finns hos kommunerna, anser utredningen all dessa bör kunna
få visst biträde av länsstyrelsens expertis.
Utredningen har inte ansett sig kunna föreslå att det i
fredstid vidtas omfattande byggnadstekniska förberedelser för provisoriska
skyddsrum och inte heller att materiel eller utrustning härför anskaffas i
större utsträckning. Redan det förhållandet att möjligheterna att anordna
provisoriska skyddsrum inventeras måste anses beredskapshöjande. Själva
anordnandet kan sannolikt ofta ske under eller strax före civUförsvarsberedskap
och bör enligt utredningens mening då ankomma på kommunen. Tekniska
anvisningar för att anordna provisoriska skyddsrum bör såvitt möjligt utfärdas
av civUförsvarsstyrelsen.
Utredningen viU emellertid hålla möjligheten öppen att i
angelägna fall byggnadstekniska eller andra förberedande åtgärder skall kunna
vidtas redan i fred. I civilförsvarslagen bör därför föreskrivas skyldighet för
kommun att - i den utsträckning statliga medel anvisas - vidta förberedande
åtgärder så att skyddstUlgångar som redovisas i skyddsrumsplan snabbt kan ställas
i ordning till provisoriska skyddsrum. Del måste an-
Prop.
197521 64
komma på fackmyndigheten - civilförsvarsstyrelsen att
bedöma behovet härav och begära erforderiiga medel.
Utredningen understryker att bristen på skyddsrum i vissa
större tätorters innerområden inle inom rimlig tid kan avhjälpas genom nyproduktion,
vilket minskar handlingsfriheten vid valet mellan skydd och utrymning. I den
mån provisoriska skyddsrum inte kan färdigställas utan t. ex. mycket omfattande
byggnadsåtgärder, förefaller beredskapskravet vara dåligt uppfyllt, om alla
arbeten anstår till civilförsvarsberedskap. Det är enligt utredningens mening i
sådana fall angeläget att erforderliga arbeten med hänsyn till beredskapskravet
kommer till utförande i fred. Bedömningen härav måste givetvis göras av
civilförsvarsstyrelsen men utredningen framhåller som angeläget med tanke på
ett balanserat civilförsvar - att frågan om särskilda medel för att få tUl
stånd sådana arbeten i fred uppmärksammas. Utredningen anser vidare, att
fastighetsägarnas skyldighet enligt 57 § civUförsvarslagen att anordna
särskilda radiakskydd skall utvidgas till att också avse skydd mot finkalibrig
eld och sphtter från tyngre eld. Ett sådant kombinerat skydd bör väl utfört
också kunna ge ett visst skydd mot C-stridsmedel och byggnadsras. För den nya
typen av kombinerade skydd i områden där skyddsrum inte anordnas föreslår
utredningen benämningen skyddade utrymmen.
5.8 Skyddsrumsnämnd m. m.
Utredningen föreslår att regeringen tillkallar en särskild
skyddsrumsnämnd med uppgift att inför övergången till nya regler för
skyddsrumsbyggandet utarbeta det omfattande anvisningsverk, som måste finnas
när de nya reglerna träder i kraft. Utredningen understryker betydelsen av att
en sådan nämnd kommer till stånd. Det är angeläget eftersom arbetet med de
ytterligare föreskrifter m. m. som erfordras för det nya skyddsrumssysteniet
berör bl. a. olika departement, flera centrala myndigheter och kommunerna.
Enligt utredningens mening är en särskild nämnd en lämplig organisation för
ändamålet. Om delta förslag förverkligas anser utredningen att
civilförsvarsstyrelsens uppgift i samband med övergången kommer att avsevärt
underlättas. Någon av själva övergångsarbetet föranledd förstärkning av
civilförsvarsstyrelsens personal torde därför inte behövas. Utredningen
framhåller emellertid att sedan skyddsrumsnämnden upphört med sin verksamhet
behov kan komma att förehgga att förstärka civilförsvarsstyrelsen personellt. Denna
fråga bör bedömas senare. Utredningen vill betona vikten av all
civilförsvarsstyrelsen får de resurser som behövs för att fylla uppgiften som
central fackmyndighet på skyddsrumsområdet. Utredningen utgår från att
civilförsvarsstyrelsen själv gör framställning om den personalförstärkning som
visar sig vara nödvändig.
Enligt utredningens förslag läggs nya arbetsuppgifter av
mycket arbetskrävande natur på länsstyrelserna. Bl. a. skall länsstyrelserna
fastställa
Prop.
197521 65
skyddsrumsplaner. Denna uppgift förutsätter omfattande
förarbeten i nära kontakt med kommunerna som ansvarar för planernas
upprättande. Kontakten kan enligt utredningen vara av rådgivande, informerande
eller kontrollerande art. Inom länsstyrelserna måste planfastställelsen föregås
av samråd meUan de arbetsenheter som har att medverka i ärenden som rör
bebyggelseplaneringen. Länsstyrelsens nya organisation är enligt utredningens mening
väl ägnad att underlätta sådana samråd. Den typ av ärenden som skyddsramsplaneringen
representerar kommer att på ett naturligt sätt falla in i
planeringsavdelningens ratiner Det skall enligt utredningens förslag ankomma på
länsstyrelserna att gå kommunerna tiU hända med skyddsteknisk expertis bl. a. i
frågor som rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämphghet
som provisoriska skyddsrum. Länsstyrelserna skall enligt utredningen också
handlägga vissa ärenden om skyddsrumsbyggandets finansiering. Bl. a. skall
länsstyrelsen pröva framställningar från fastighetsägare som under åberopande
av synneriiga skäl önskar få högre ersättning för utförda skyddsrum än den som
normalt skall utgå.
Länsstyrelserna får betydelsefulla uppgifter i det
administrativa förfarande som utredningen föreslår. För att förslagen skall
kunna genomföras i praktiken är det enligt utredningen nödvändigt att
länsstyrelsernas personella resurser förstärks. Utredningen räknar med att
ytterligare en kvalificerad ingenjör behövs vid varje normallänsstyrelse. Det
totala behovet av personalförstärkning vid länsstyrelserna uppgår enligt utredningens
uppskattningar till ett 30-tal personer.
5.9 Författningar, tekniska bestämmelser m. m.
Utredningen framhåller att liksom hittUls endast de
grundläggande skyddsrumsbestämmelserna bör tas med i civilförsvarslagen. Den
närmare regleringen av skyddsrumbyggandet bör ske i administrativ ordning enhgt
i lagen inskrivna bemyndiganden för regeringen. Härigenom möjliggörs en
fortlöpande anpassning av skyddsrumspolitiken till den tekniska utvecklingen
och inträffade förändringar i de säkerhetspoUtiska bedömningarna utan att lagen
behöver ändras. Omfattningen av kommunernas och enskildas skyldigheter att
medverka i skyddsrumsbyggandet bör dock så långt möjligt regleras i själva
lagen. I vUken utsträckning skyldigheterna tas i anspråk får bestämmas på
administrativ väg.
Vid granskning av civilförsvarslagen har utredningen
funnit att flera paragrafer än de som berör skyddsmmsbyggandet bör ändras med
hänsyn till bl. a. införandet av en enhetlig kommunbeteckning. En ytterligare
översyn av civilförsvarslagen kan enligt utredningen också behövas.
Det förslag tiU nytt system av regler för
skyddsrumsbyggandet som skyddsrumsutredningen lägger fram i sitt betänkande
avviker i hög grad från vad som nu gäller. Utredningen föreslår därför inte
någon bestämd tidpunkt då skyddsrum skall börja anordnas enligt de nya
reglerna. 1 god
5 Riksdagen 1975. I saml.Nr 21
Prop.
197521 66
tid dessförinnan måste civilförsvarslagen och civUförsvarskungörelsen
ändras. Vidare måste regeringen bestämma i vilka tätorter och på vilka andra
platser som skyddsrum skall anordnas. Innan de nya bestämmelserna kan träda i
kraft måste dessutom omfattande tillämpningsföreskrifter utfärdas. För att den
nya ordningen skall kunna tUlämpas krävs också alt skyddsrumsplaner upprättas
av kommunerna och fastställs av länsstyiel-serna.
Vid den tidpunkt då lagen träder i kraft bör skyddsrumspkner
vara upprättade och fastställda för alla skyddsrumsorter. Den nya ordningen bör
tillämpas från samma dag i alla orter. Utredningen har visserligen övervägt om
inte skyddsrum bör byggas enligt de nya bestämmelserna i en skyddsrumsort så
snart skyddsrumsplan fastställts för orten men har avvisat denna tanke med
hänsyn till svårigheterna att tillämpa två skilda skyddsrumssystem samtidigt.
Utredningen har betonat vikten av att skyddsrumsbyggandet
snarast kommer i gång i de 14 större tätorternas innerområden, där skyddsrum
inte har anordnats under senare år. Först sedan skyddsrumsplaner fastställts
och det därigenom blivit bestämt hur stort det eftersatta skyddsrumsbehovet är
och underlag skapats för beslut om hur detta behov skall tillgodoses på bästa
och mest ekonomiska sätt kan skydds-ramsbyggande enligt utredningen komma tiU
stånd i innerområdena. Däremot synes skyddsrumsavgifter utan olägenhet kunna
tas ut för byggnadsföretag i mnerområdena innan de nya reglerna träder i kraft.
Avgifterna bör därvid utgå enligt särskilda av regeringen utfärdade
föreskrifter. Enligt utredningens mening bör skyddsmmsavgifler som utgår under
denna övergångslid bestämmas med en viss försiktighet så att de inte blir
större än dem som tas ut sedan de nya reglerna trätt i kraft.
Enligt utredningens uppfattning byggs skyddsrum nästan
undantagslöst i anslutning till annat byggnadsprojekt. Därvid utgör skyddsrummet
oftast en förhållandevis liten del av byggnadsprojektet och är såväl byggnadstekniskt
som ekonomiskt helt integrerat med detta projekt. Även om skyddsrummen i
framtiden kommer att utföras i större enheter än hittills är avsikten att
fortfarande i första hand söka kombinera skyddsrumsfunktionen med en oberoende
av denna programmerad fredsfunktion hos en planerad anläggning eller byggnad.
Detta medför att skyddsrummen även om de anordnas som relativt stora enheter
ändock i allmänhet får en byggnadsvolym av marginell storlek i förhållande
till primäranläggningen. Mot denna bakgrund anser utredningen att det är
angeläget att bestämmelser, som reglerar skyddsrumsbyggandet, så långt möjligt
samordnas med andra byggnadsbestämmelser. 1 och för sig är det givetvis
tänkbart att inordna de grundläggande reglerna om skyddsrummens beskaffenhet i
byggnadsstadgan. Eftersom skyddsrumsbyggandet är en för civilförsvarets effekt
grundläggande åtgärd, som måste avvägas mot och samordnas med andra
civilförsvarskomponenter och som tiUsammans med dessa bör stå under tillsyn av
en ansvarig central fackmyndighet, kan emellertid utredningen inte förorda
Prop. 197521 67
en sådan lösning av samordningsfrågan.
Utredningen
framhåller att de grundläggande kraven på skyddsrummen även i fortsättningen
bör anges i civilförsvarslagstiftningen. Skyddsrummens närmare utformning
kommer därigenom att regleras av tillämpningsbestämmelser tiU
civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen. För utredningen framstår det
som naturligt att sådana tUlämpningsbestäm-melser meddelas av den ansvariga
centrala fackmyndigheten, civUförsvarsstyrelsen. Den nödvändiga samordningen meUan
de tekniska bestämmelserna om skyddsrum och andra byggnadsbestämmelser bör
enligt utredningens mening kunna åstadkommas genom samverkan meUan civUförsvarsstyrelsen
och statens planverk samt andra berörda myndigheter. Formerna för denna
samverkan bör givetvis bestämmas av civilförsvarsstyrelsen och planverket i
samråd. Utredningen vUl dock för sin del ifrågasätta om inte en särskUd
normkommitté för skyddsrumsfrågor bör tillkallas.
Utredningen föreslår att de tekniska bestämmelser som
hittills reglerat den närmare utformningen av skyddsrummen tas in i Svensk
Byggnorm, SBN, som är samlingsbeteckningen för de föreskrifter och anvisningar
angående husbyggande som ges ut av planverket. Härigenom blir enligt
utredningen bestämmelserna mer lättillgängliga och överskådliga för
byggbranschen och tillämpande myndigheter. I fråga om utformningen av de
tekniska bestämmelserna för skyddsrum anser utredningen att en ökad användning
av vad som i sådana bestämmelser brukar benämnas funktionskrav bör
eftersträvas. Härigenom stimuleras tekniskt utvecklingsarbete och främjas ett
rationellt skyddsrumsbyggande. Ett ökat intresse för s. k. typgodkännande av
skyddsrumskonstruktioner och skyddsrumskomponenter torde också kunna
förväntas. En sådan utveckling bör enligt utredningens mening hälsas med
tillfredsställelse.
Beslut om typgodkännande med hänsyn till
skyddsrumsbestämmelser bör enligt utredningen även i fortsättningen fattas av
civilförsvarsstyrelsen i egenskap av ansvarig central fackmyndighet. Ju större
omfattning civilförsvarsstyrelsens typgodkännande verksamhet får desto mer önskvärt
blir det dock enligt utredningens mening att verksamheten effektivt samordnas
med motsvarande arbete inom statens planverk. Utredningen föreslår att det
skall ankomma på civilförsvarsstyrelsen och planverket alt i samråd pröva
formerna för denna samordning. Enligt utredningens mening finns det inte något
behov av andra bestämmelser i ämnet än sådana som myndigheterna kan utfärda
själva.
5.10 Finansiering
5.10.1 Skyddsrumsavgifter
Utredningens förslag innebär att ett kollektivt ansvar för
skyddsrumskostnaderna läggs på fastighetsägarna i skyddsrumsorterna.
Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifter tas ut av fastighetsägare i samband
med
Prop.
197521 68
att nybyggnader uppförs inom områden där skyddsrum skaU
anordnas.
Enligt utredningen bör skyddsrumskostnaderna i princip
bestridas av ägarna till de byggnader och anläggningar, viUcas skyddsrumsbehov
tillgodoses, dvs. alla byggnader och anläggningar, som är belägna inom
skyddsrumsområdet och där det vanligen vistas människor. För alla sådana
byggnader och anläggningar bör således skyddsrumsavgift betalas. I stor
utsträckning är det fråga om samma slag av byggnader och anläggningar, som
fastighetsägarna enligt gällande bestämmelser skaU förse med enskilda
skyddsrum. Med det system av regler för skyddsrumsbyggandet som- utredningen
föreslår är det dock möjligt att slopa den begränsning till viss storlek, som
nu gäller beträffande en del typer av byggnader och anläggningar. Dessa
begränsningar synes vara nödvändiga så länge det gäller en skyldighet att förse
byggnaden resp. anläggningen med skyddsrum. När det är fråga om att erlägga
skyddsrumsavgift finns inga praktiska skäl som behöver leda till motsvarande
begränsningar.
Utredningen föreslår således att skyddsrumsavgift skaU
betalas för industrieU anläggning även om denna inte når upp tiU den nu angivna
storleksgränsen att - själv eller tUlsammans med andra närbelägna industriella
anläggningar - regelmässigt sysselsätta minst 25 personer samtidigt. Med
industriell anläggning bör vidare jämställas hantverkslokal. Beträffande anläggningar
som inrymmer undervisnings- eUer vårdanstalter eller hotell eller pensionat bör
inte heUer den nuvarande begränsningen till sådana som är avsedda för minst 25
personer gälla i fortsättningen. Det finns inte heller någon anledning att göra
undantag för en- och tvåvåningsbyggnader som är avsedda för bostads-, kontors-
och affärsändamål.
Skyddsrumsavgift bör i princip tas ut endast en gång för varie
byggnad och anläggning. Enligt utredningens mening bör avgiften betalas i samband'
med att byggnaden eller anläggningen uppförs. Avgiften kan därigenom gå in i
produktionskostnaden och finansieras på samma sätt som denna.
Statsbidrag utgår f. n. till enskilda skyddsrum i
undervisningsanstalter och trafikanläggningar. Utredningen föreslår att avgift
skall tas ut även för sådana anläggningar och byggnader. Utredningen har inte
funnit skäl föreslå någon ändring när det gäller statsbidrag till kostnaderna
för att tillgodose ifrågavarande skyddsbehov.
Vad som sagts om uppförande av ny byggnad eller anläggning
bör enligt utredningen också gälla vissa åtgärder, som vidtas med befintlig
byggnad eller anläggning, i den mån åtgärderna medför att ett ökat antal
människor regelmässigt vistas inom byggnaden eUer anläggningen dvs. att
byggnadens eller anläggningens skyddsrumsbehov ökar. Med uppförande av helt ny
byggnad eller anläggning bör således enligt utredningens mening jämställas tUl-
eller påbyggnad av befintlig byggnad eUer anläggning, ombyggnad av befintlig
byggnad eUer anläggning samt inredande helt eUer delvis av befintlig byggnad
eller anläggning tUI väsentligen annat ändamål än det vartUl byggnaden eUer
anläggningen förut varit använd.
Utredningen anser att det i särskilda fall kan visa sig
vara skäligt att helt eller delvis befria en fastighetsägare från skyldigheten
att betala skyddsrumsavgift. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen
skall ges befogenhet att meddela sådan befrielse enligt anvisningar av
civilförsvarsstyrelsen.
Avgiften för en byggnad eller anläggning bör stå i viss
relation tUl det antal personer för vilka det uppskattas föreligga skyddsbehov.
Avgiften bör enhgt utredningen därför bestämmas på grundval av dels detta
antal, dels kostnaderna för att anlägga och underhålla en skyddsrumsplats.
Antalet avgiftspliktiga personer för varje byggnad och
anläggning kan i allmänhet beräknas motsvara det största antalet av
dagbefolkningen respektive nattbefolkningen tUl vilka skyddsrumsbehovet vid
byggnaden eller anläggningen uppskattas. När det gäUer byggnader eller
anläggningar i vilka det finns både lokaler som till övervägande del används om
dagen och lokaler som mest används på natten, bör dock enligt utredningen ett
annat betraktelsesätt läggas till grund för beräkningen. Om t. ex. en byggnad
inrymmer såväl bostäder som kontorslokaler, bör skyddsrumsavgiften för
byggnaden beräknas på summan av det antal personer som utgör nattbefolkningen i
bostäderna och det antal personer som utgör dagbefolkningen i kontorslokalerna.
Utredningen framhåller att förslaget inte innebär någon
utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som för närvarande åvilar
den som uppför en byggnad eller anläggning.
Utredningen föreslår att för varje avgiftspliktigt
byggnadsprojekt bestäms ett visst antal personer som skall hgga tUl grund för
beräkningen av skyddsrumsavgiften. För varje person skall enligt utredningens
mening betalas ett belopp, som fastställs med utgångspunkt i normalkostnaden
för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden utgör den schablonmässiga
ersättning som skaU utgå för varie anordnad skyddsmmsplats.
Det belopp, som läggs tiU grund för beräkningen av
skyddsrumsavgifter i en kommun, bör enhgt utredningen anges som en del
lämpligen viss procent av normalkostnaden för att anordna en skyddsrumsplats
i samma kommun. Med hänsyn till förekommande skillnader i fråga om uppnådd bonus
och tiUgången på skyddsrumsplatser i förhållande tiU behovet kommer
procentsatsen att variera från kommun till kommun. Procentsatsen bör enligt
utredningens mening bestämmas av länsstyrelsen efter förslag av
kommunfullmäktige. Anvisningar som kan tjäna tUl ledning härvid bör meddelas av
civUförsvarsstyrelsen.
Utredningen föreslår att skyddsrumsavgiften räknas fram av
civilförsvarsnämnden. Avgiftsfrågan bör lämpligen tas upp i samband med
prövningen av byggnadslov. För byggnadsprojekt som inte kräver byggnadslov bör
enligt utredningen avgiflsfrågan prövas i anslutning till sådan anmälan som
enligt 66 § byggnadsstadgan skall göras hos byggnadsnämnden.
Utredningen föreslår vidare att byggnadslov inte får utnyUjas
förrän skyddsrumsavgiften betalats. Avgiften bör enligt utredningen få räknas
in i projektets övriga initialkostnader och i finansieringshänseende
be-
Prop.
197521 70
handlas på samma sätt. Hänsyn bör sålunda tas till
skyddsrumsavgiften när byggnadskreditivets storlek bestäms. Avgiften bör enligt
utredningen också ingå i det statliga låneunderlaget.
5.10.2 Skyddsrumsavgifternas användning
Utredningen föreslår att skyddsrumsavgifterna skall
erläggas tUl kommunen. Av avgifterna bör kommunen ha rätt att tillgodoräkna
sig viss mindre del för administrationskostnader. I övrigt skall avgifterna användas
tiU ersättningar åt fastighetsägare som anordnar skyddsrum eller tiU att täcka
kostnader som uppkommer för kommunen genom skyddsrumsbyggen i egen regi.
Influtna skyddsrumsavgifter bör enhgt utredningen hos
kommunen redovisas på sådant sätt att det lätt kan konstateras hur mycket som
är tillgänghgt för skyddsrumsbyggande. Utredningen föreslår att avgifterna
bokförs på ett särskilt konto bland kommunens rörliga tillgångar och skulder i
den s. k. normalkontoplanen.
Genom skyddsrumsplaneringen bestäms hur många
skyddsrumsplatser som skall anordnas inom varje skyddsrumsområde. Utredningen
föreslår att kommunen så långt möjligt skall tUlgodose detta nybyggnadsbehov
med tUlgängliga skyddsrumsavgifter. I princip skall avgifterna med undantag
för den del som avses täcka kommunens administrationskostnader - i sin helhet
användas för att bekosta skyddsmmsbyggen. EmeUertid kan avgifterna alternativt
användas till modernisering av äldre skyddsmm. Detta användningssätt måste enhgt
utredningens mening dock betecknas som en undantagsföreteelse.
Kommunerna bör ha stor frihet när det gäller valet av
skyddsrumslösning. Del kan därvid visa sig vara mest fördelaktigt t. ex. att
bygga ett friliggande skyddsrum under gata, torg, park eller annan aUmän plats.
Sådant skyddsmm bör enligt utredningen anordnas av kommun, som därvid bör tiUgodoräknas
ersättning efter samma regler som gäller för övrigt skyddsrumsbyggande.
Den som enligt åläggande av civilförsvarsnämnden anordnar
ett skyddsrum bör enligt utredningen givetvis ha ersättning för de kostnader
som skyddsrummet åsamkar honom. Emellertid möter det stora svårigheter att
beräkna skyddsrumskostnaderna. Eftersom skyddsrum som regel skall anordnas i
samband med annat byggnadsprojekt måste kostnaderna för skyddsrummet - eller
skyddsrumsfunktionen, där denna "byggs in" i lokal som är
programmerad för annan användning utskiljas bland de andra kostnaderna för
projektet. Det kan därvid framhåller utredningen vara tveksamt vilka kostnader
som skall tillskrivas skyddsrummet (skyddsrumsfunktionen).
Utredningen framhåller att erfarenheten visar att
skyddsrumskostnader inte kan beräknas entydigt. Alltför många svårbedömbara
faktorer påverkar resultatet. Utredningen föreslår därför att ersättningar för
skyddsrumskostnader skall utgå med schablonberäknade belopp för att
skyddsrummens finansiering skall bli enkel och praktisk och orsaka det
Prop. 197521 71
allmänna så små administrationskostnader som möjligt. I
princip bör ersättningen för ett skyddsrum enligt utredningens mening motsvara
produkten av antalet platser i skyddsrummet och den uppskattade normalkostnaden
för att anordna en skyddsrumsplats. Normalkostnaden bör fastställas av
civilförsvarsstyrelsen för varie kommun där skyddsrum skall anordnas.
Beräkningen av normalkostnaden bör ske med beaktande av byggnadskostnadernas
geografiska variationer. Utredningen föreslår att de ortskoefficienler som
tillämpas vid beräkningen av statliga bostadslån läggs till grund för
beräkningen. Innan civUförsvarsstyrelsen fastställer normalkoslnaden bör därför
samråd las med bosladsstyrelsen. Normalkostnaden bör enligt utredningen
omprövas regelbundet och anpassas till byggnadskoslnadernas utveckling.
Utredningen föreslår all i normalkostnaden bör utöver
anläggningskostnaden inräknas ett engångsbelopp, avsett att utgöra skälig
ersättning för skyddsrummets framtida vård och underhåll. Utredningen anser alt
ersättningen kan begränsas till 10 ä 20 kr. per skyddsrumsplats.
Enligt utredningens mening är det viktigt att
normalkostnaden inte bestäms till ett så lågt belopp alt det genomgående anses
vara en svår ekonomisk belastning att bli ålagd att anordna ett skyddsrum. En
negativ inställning till skyddsrumsbyggandet från de byggandes sida skulle med
säkerhet tynga det administrativa förfarandet. Det är då bättre att acceptera
att det för en del faU kan bli ekonomiskt fördelaktigt alt bygga skyddsrum.
Denna möjhghet bör enhgt utredningen vara en värdefull stimulans för
byggherrarna alt tUlsammans med civUförsvarsnämnden komma fram till de mest
fördelaktiga skyddsrumslösningarna.
Utredningen framhåller emeUertid att det inte torde kunna
undvikas att det kan innebära en ekonomisk belastning att anordna skyddsrum. I
sådana fall där det inte är möjligt att finna ekonomiskt fördelaktiga
skyddsrumslösningar kan de fastighetsägare som åläggs att anordna skyddsrum bli
oskäligt drabbade. Med hänsyn tUl sådana fall bör det enligt utredningens
mening finnas en möjlighet att få ersättning enhgt generösare regler än dem som
tillämpas normalt. Utredningen föreslår därför alt högre ersättning än annars
skall kunna utgå om synneriiga skäl finns för det. Med synnerliga skäl bör
avses att kostnaderna för skyddsrummet väsenfiigt överstiger den ersättning som
erhållits om beräkningen grundats på normalkostnaden. Prövningen härav bör
enligt utredningen ankomma på länsstyrelsen. Ytterst är det fråga om en skälighetsprövning.
Bl. a. bör beaktas om fastighetsägaren kunnat påverka kostnaderna pä ett
avgörande sätt.
Ersättningar till dem som åläggs anordna skyddsrum bör
enligt utredningen i normala fall beräknas av civilförsvarsnämnden.
Utredningen föreslår alt ersättningen betalas ut först när skyddsrummet är
avsynat och godkänt av byggnadsnämnden. Under byggnadstiden får skyddsrumskostnaderna
liksom övriga byggnadskostnader finansieras med sedvanligt byggnadskrediliv. En
följd härav är att kredilivkostnaderna bör beaktas när normalkostnaden bestäms.
Prop. 197521 72
5.10.3 Kostnadsmässiga konsekvenser
Utredningen har sökt belysa de kostnadsmässiga
konsekvenserna av förslaget. Utgångspunkt härvid har bl. a. varit att skyddsrum
i fortsättningen skall anordnas även i de större tätorternas innerområden och
i låghusbebyggelse. Utredningen framhåller att förslaget har en
kostnads-besparande effekt. Enligt utredningen skulle kostnaderna för ett
skyddsrumsbyggande under år 1970 enligt nu gällande system kunna beräknas till
100 milj. kr. Om skyddsrumsbyggnadsskyldigheten utökas till att också omfatta innerområden
och låghus stiger kostnaderna till 148 milj. kr. Om skydd i stället samma år
hade anordnats enligt utredningens förslag skulle kostnaden inkl. kostnaden för
skyddsrum i innerområden och låghusbebyggelse ha stannat vid 86 milj. kr.
Utredningen har kommit fram till att de kostnadsbesparande effekterna av
förslaget är så stora att de med oförändrat hög ambitionsnivå beträffande
skyddsrumsbyggandet väl väger upp de kostnadsökningar som följer av alt
skyddsrum i fortsättningen skall anordnas i de större tätorternas innerområden
och låghusbebyggelse. Utredningen framhåller emellertid att planeringen av
skyddsrumsbyggandet inte kan utföras utan administrativa insatser på såväl
central som regional nivå. En väl genomförd planläggning är emellertid en
förutsättning för att få tUl stånd ett rationellt skyddsrumsbyggande och för
att befintliga skyddstillgångar skall kunna utnyttjas på riktigt sätt.
Utredningens förslag till nya regler för
skyddsrumsbyggandet innebär att huvudansvaret för skyddsrumsbyggandets
planering, genomförande och finansiering läggs på kommunerna. Utredningen har
strävat efter att så långt möjligt inte belasta kommunerna med några ökade
kostnader. Utredningen bortser då från sådana kostnader som kommunerna har
genom att de i egenskap av fastighetsägare är tvungna att betala
skyddsrumsavgifter för kommunal byggnadsverksamhet inom skyddsrumsort. Mot
denna bakgrund föreslår utredningen att kommunerna skall få tillgodoräkna sig
viss mindre del av influtna skyddsrumsavgifter såsom ersättning för
administrationskostnader. Utredningen har överslagsvis utgått från att
kommunens ersättning i normalfallet kan beräknas uppgå tUl 20 kr. av det
belopp, som för varje person skall betalas för olika avgiftspliktiga
byggnadsprojekt. Beloppet, som skall grundas på kommunernas faktiska
kostnader, bör enligt utredningen faststäUas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Innan fastställelse sker, bör kommunförbundet höras.
Prop. 197521 73
6 Remissyttrandena över utredningens förslag 6.1 Allmänt
I fråga om de grundläggande principerna för skyddsmmsbyggandet,
utom såvitt avser finansieringsfrågan, tillstyrks eller lämnas förslaget utan
erinran av flertalet remissinstanser, bland dem ÖB, beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar, postverket, televerket, byggnadsstyrelsen, RR V,
länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län,
civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet, boendeutredningen,
bygglagutredningen, SAF, Sveriges Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SABO,
Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas Riksförbund.
Kommunstyrelserna i flera kommuner tUlstyrker eller lämnar förslaget ulan
erinran, bland dem kommunstyrelserna i Göteborgs, Malmö, Uppsala, Örebro,
Helsingborgs och Sundsvalls kommuner. Tillstyrkandena förknippas emellertid i
flertalet fall med reservationer eller erinringar. Från flera håll ifrågasätts
andra vägar att lösa finansieringsfrågan. Ett flertal remissinstanser anser att
något system med finansiering över statsbudgeten är att föredra och framhåller
att denna fråga bör bli föremål för ytterligare överväganden. Flera
remissinstanser lämnar emellertid utredningens förslag i finansieringsfrågan
utan erinran.
Civilförsvarsstyrelsen ställer sig klart avvisande till
utredningens förslag. Styrelsen anmärker att utredningen bygger sitt arbete på
direktiv från oktober 1969, skrivna mot bakgrund av bl. a. resultaten från 1968
års normalskyddsrumsutredning (DS Fö 1968:6). Sedan denna tidpunkt har dels ett
nytt planeringssystem införts inom försvaret, dels det framtida
skyddsrumsbyggandet studerats inom ramen för civilförsvarets
perspektivplanering (åren 197071), dels ett nytt försvarsbeslut fattals av
riksdagen (maj 1972). Styrelsen framhåller att granskningen av förslaget visar
all förutsättningarna i vissa avseenden förändrats och att utredningens förslag
ibland berör områden inom vilka civilförsvarsstyrelsen i perspektivplanen
föreslagit andra lösningar. Bl. a. anser styrelsen att bebyggelse med källare
även i framtiden kommer att dominera byggandet och att det i flertalet fall
även i framtiden kommer att bli billigast att tUlgodose skyddsrumsbehovet i
källare. Direktiven till utredningen ger intryck av att i framtiden större
gångavstånd än f. n. skulle kunna medges medan perspektivplanens
huvudalternativ innebär oförändrade förutsättningar för gångavståndet och
försvarsbeslutet medför behov av kortare gångavstånd. Skyddstaktiska krav
medför kortare gångavstånd med hänsyn till kortare förvarningstider. Med hänsyn
till skyddstekniska krav finner styrelsen att ökad skyddsrumsstorlek
visserligen medför minskad kostnad per skyddsplals för storlekar upp till
200-250 personer men för större skyddsrum ökar därefter kostnaden
per plats. Vidare anser
Prop. 197521 74
styrelsen all del är olämpligt all bygga skyddsrum för
bostadsområden i närheten av utsatta arbetsplatser. Styrelsen delar inte heller
utredningens uppfattning angående hänsynstagande till minskad boendetäthet och borträkning
av värnpliktiga m.fl. Genom 1972 års försvarsbeslut har behovet minskat av ett
skyddsrumsbyggnadssystem som möjliggör behovsberäkning och inplanering av
skyddsrummen områdesvis, CivUförsvarsstyrelsen framhåller också att behovet av
att i kostnadsbesparande syfte bygga större skyddsrum synes bli
tillfredsställande tillgodosett av kommande nya tekniska bestämmelser i den mån
så är möjligt med hänsyn till skyddskraven. Det av utredningen föreslagna
skyddsrumsbyggnadssystemet kommer vidare all innebära ett vidgat kommunall
engagemang i civilförsvarsfrågor. Detta anser styrelsen i och för sig vara av
positiv karaktär men det kommer alt medföra icke obetydlig ökning av
kommunernas beredskapsuppgifter och kostnader. Styrelsen kan sammanfattningsvis
inte tillstyrka att utredningens förslag läggs till grund för ändrad
lagstiftning och nya tillämpningsföreskrifter för det framtida skyddsmmsbyggandet.
Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller alt om
utredningens förslag genomförs kommer färre skyddsrum att byggas och
allvarliga brister i fråga om tillgång på skyddsmmsplatser att bestå under lång
tid. Socialstyrelsen anser att frågan om sjukvårdens behov av skydd är
ofullständigt utredd och förordar en översyn av frågan, ÖEF finner inte att
utredningen påvisat sådana fördelar med det föreslagna nya systemet alt det
utan vidare kan läggas till grund för det framlida skyddsrumsbyggandet.
Bostadsstyrelsen anser sig inte, med hänsyn till betydande
kostnadsökningar, kunna tillstyrka förslaget om en utvidgning av kravet på
skyddsrum till att även gälla en- och tvåfamiljshus samt i vissa fall
flerfamiljshus med mindre än tre våningar.
Riksnämnden för kommunal beredskap och länsstyrelsen i
Hallands län hävdar att utredningens förslag i nuvarande skick inte kan läggas
till grund för beslut samt all förslaget bör ses över och sammanvägas med
fördelarna i nuvarande skyddsrumsbyggnadssystem.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens
förslag bör modifieras. Bl. a. bör grunderna för beräkning av skyddsplatsbehov
och frågan om längsta gångvägsavstånd ytterligare studeras och övervägas.
Vidare bör studeras om, inom samma medelsram, en bättre skyddseffekt skulle
uppnäs genom att för vissa byggnader, t. ex. bostadshus, eller för
nyproduktionsområden behålla den i nuvarande system tillämpade automatiken i
skyddsrumsbyggandet. Kostnaderna för administrationen skulle därmed eventuellt
kunna minska till förmån för den egentliga produktionen av skyddsrum.
Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län förordar att
hittillsvarande automatik i skyddsmmsbyggandet behålls beträffande
nytillkommande bostadsområden.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner att den
allvarligaste anmärk-
Prop. 197521 75
ningen mot utredningens förslag hänför sig tiU att
systemet ger sådana frihetsgrader i lokalisering och storlek hos skyddsrummen,
som från skyddssynpunkt inte bör accepteras, samtidigt som de kostnadsberäkningar
som gjorts knappast underbygger antagandet att några ekonomiska fördelar
uppnås med koncentreringen till de stora skyddsrammen. LUP-nämnden anmärker att
ett konsekvent genomfört nödbostadsutnytl-jande omöjliggör dubbelutnyttjande
när skyddsrumsberedskap är anbefalld. Sveriges civilförsvarsförbund framhåller
bl. a. att den hittills till-lämpade automatiska knytningen av
skyddsrumsbyggnadsskyldigheten till uppförande av fastighet innebär vissa
fördelar främst med beaktande av att skyddsrummet är färdigt när byggnaden står
klar för inflyttning och att gångavståndet blir det kortast tänkbara. Svenska
kommunförbundet anmärker att utredningen inle på ett tillfredsställande sätt
lyckats lösa frågan hur bebyggda områden med brister i fråga om skyddsrum skall
kunna förses med sådana utan finansiering direkt av staten och kommunerna. HSB
delar inte utredningens uppfattning beträffande de föreslagna åtgärderna i
fråga om samordnandet av skyddsrumsbestämmelser med övriga byggbestämmelser.
Flera
kommunstyrelser riktar viss kritik mot utredningens förslag. Kommunstyrelsen i
Stockholms kommun framhåller all de föreslagna reglerna innebär att kommunen
åläggs nya omfattande arbetsuppgifter. Skyddsrumsplaneringen i framtiden bör
vara en statlig angelägenhet och kommunens uppgifter bör begränsas till att ta
fram för planeringen nödvändigt underlag. Kommunstyrelserna i Hallsbergs,
Härnösands, Kumla, Nora, Nässjö och Södertälje kommuner anser att förslaget
innebär en ekonomisk och administrativ belastning för vae konunun. Liknande
synpunkter har kommunstyrelsen i Värnamo kommun, som finner all svårigheter
såväl ekonomiskt som planeringsmässigt kan kom.ma att uppstå i samband med
övergången till den nya lagstiftningen. Kommunstyrelserna i Degerfors, Eda och
Örnsköldsviks kommuner framhåller att bestämmelserna synes bli svåra att
tillämpa för de mindre orterna där exploateringstakten är låg och utbyggnaden
av skyddsrumsområden kan ta avsevärd tid. Kommunstyrelsen i Kils kommun är
oroad över vilka konsekvenser utredningens förslag om att skyddsrum även skall
byggas för låghusbebyggelse kan få för kommuner vilkas bebyggelse till
huvuddelen består av låghus. Kommunstyrelsen i Ystads kommun anser att
skyldighet att anordna skyddsrimi för låghusbebyggelse inte bör gälla
utrymningskommuner. Också kommunstyrelsen i Jönköpings kommun är skeptisk mot en
utökning av skyddsrumsbyggnadsskyldighelen vad gäller låghusbebyggelse och
finner förslaget vara förenat med nackdelar och praktiska svårigheter.
Kommunstyrelsen i Härryda kommun anser att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten bör
åvila staten, och kommunstyrelsen i Filipstads kommun hävdar att
skyddsrumsbyggnadsskyldigheten för kommunen bör upphöra. Kommunstyrelsen i
Ludvika kommun anmärker på utredningens föreslagna krav på skyddsrummens
utrymme och standard och framhåller all för att sänka kostnaderna kraven bör
ändras
Prop.
197521 76
till att närmare ansluta sig till motsvarande krav i
grannländerna. Kommunstyrelsen i Karlstads kommun framhåller att utredningens
förslag inte ger de stadsbyggnadstekniska fördelar som, jämfört med nuvarande
ordning, står i proportion till den komplicerade handläggningen och det merarbete
som uppkommer på alla nivåer. Kommunstyrelsen i Älvkarleby kommun föreslår att
det bör ankomma på länsstyrelserna att i samråd med kommunerna upprätta
skyddsrumsplaner och avvisar utredningens förslag att administration av
skyddsrumsbyggnadsverksamheten skall åvila kommunerna. I stället förordas att
den verksamheten bör åvila statliga myndigheter.
6.2 Behovsanpassning av skyddsrumsbyggandet
Utredningens förslag om en bättre behovsanpassning av
skyddsrumsbyggandet har fått ett övervägande gynnsamt mottagande av remissinstanserna.
ÖB framhåller att den sammanlagda effekten av utredningens
förslag innebär bättre anpassning av skyddsrumsutbyggnaden till befolkningsfördelningen.
Denna effekt synes dessutom uppnås till lägre kostnader i förhållande till
nuläget. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser fölsIaget om att
låghusbebyggelsen och 14 av de största tätorternas innerområden inte längre
skall undantas från skyddsrumsbyggandet vara ett betydande framsteg. Liknande
synpunkter framförs av flertalet remissinstanser. Postverket finner det
särskilt värdefullt att förslaget tarsikte på att skyddsrumsbyggandet baseras
på ett nettobehov av skyddsrumsplatser, vilket bör medföra ett bättre
utnyttjande av de stora investeringar som görs i skyddsrum. RRV finner att
förslaget, trots ökade administrativa kostnader, innebär en effektivare
användning av de totala resurserna som avdelas för skyddsrumsbyggandet. En del
av rationaliseringsvinsterna görs emellertid genom att man i förhållande till
dagsläget ändrar ambitionsnivån. SÖ framhåller att förslaget borde resultera i
en jämnare fördelning av skyddsrum i landets tätorter samt ett bättre
utnyttjande av byggda skyddsrumsplatser och en vidgad fredsanvändning. Flera
länsstyrelser har inte haft något att erinra mot utredningens förslag.
Civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet
framhåller att det är angeläget att åstadkomma ett väl planerat och behovsanpassat
skyddsrumsbyggande bl. a. på grund av att det ger större möjligheter för
myndigheterna att hos den enskilde medborgaren upprätthålla en positiv
försvarsvilja och stark motståndsanda. Utredningens förslag synes vidare skapa
förutsättningar för att skyddsrumsbyggandet redan i ett tidigt skede kan
inordnas på ett ändamålsenligt sätt i samhälls- och bebyggelseplaneringen.
Härigenom ges möjligheter att styra skyddsrumsbyggandet till områden inom vUka
det föreligger ett reellt skyddsrumsbehov.
Några remissinstanser ställer sig emellertid kritiska till
utredningsförslaget. FOA anmärker att utredningen inte beaktat att
införandet av
Prop. 197521 77
perspektivplanering inom civilförsvaret förutsätter att
utformning och utnyttjande av civilförsvaret inte låses genom lagtexter utan
kan förändras med hänsyn till utvecklingen. Föreslagen lagtext binder i alltför
hög grad skyddsrumstaktiken och utbyggnadsstrategin. Regeringen och ansvariga
myndigheter bör ha handlingsfrihet att anpassa genomförandeverksamheten till
av statsmakterna fattade försvarsbeslut. Flera remissinstanser bl. a.
riksnämnden för kommunal beredskap och några länsstyrelser samt flera
kommunstyrelser framhåller i likhet med civUförsvarsstyrelsen, att
utredningens förslag innebär oacceptabla gångavstånd för de skyddssökande.
Svenska kommunförbundet anser inte utredningens förslag vara så utformat att
det främjar tillkomsten av skyddsrumsplatser i bristområden, eftersom
nybyggnationen i sådana områden kan väntas bli ringa och därigenom inte inom
rimlig tid ge nämnvärda tillskott av skyddsrumsplatser.
Vad gäller utredningens förslag om behovsberäkningsprinciperna
är remissopinionen delad. För utredningsförslaget är byggnadsstyrelsen, RR V,
SÖ, bostadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Jönköpings,
Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län samt SBEF.
RR V framhåller att det från ekonomisk synpunkt synes
rimligt att antalet skyddsrumsplatser dimensioneras för det behov som bedöms
föreligga under större delen av byggnadernas livslängd och inte efter ett
maximalt behov som endast bedöms vara tillfäUigt, RRV biträder utredningens
förslag i övrigt och finner att det bör leda tUl en bättre anpassning mellan
behov och tillgång på skyddsrumsplatser och till ett effektivare utnyttjande av
resursema. Bostadsstyrelsen anser utredningens förslag att beräkna
skyddsrumsbehovet vara en riktig dimensionerings-regel. Statens planverk framhåUer
att de förändringar i behovsberäkningen som utredningen föreslår torde ge en
avsevärt bättre anpassning av skyddsrumsbyggandet till de faktiska behoven än
vad nuvarande bestämmelser gör. Möjligen kan 15-20 år vara en väl lång
tidshorisont vid anpassning till en förväntad befolkningsutglesning med tanke
på att det innebär att nybyggda skyddsrum i krigstid kan behöva härbärgera upp tiU
30 % fier människor än de är avsedda för. Planverket anmärker att den faktiska
lägenhetsytan kan beräknas först sedan byggnaderna projekterats och att därför
våningsytan är att föredra som mått då den finns tUlgänglig redan i samband med
detaljplanens upprättande. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att
utredningens beräkningsmetod medför en avsevärt reducerande effekt.
Länsstyrelsen finner utredningens förda resonemang väl motiverat och anser
reduceringen av antalet skyddsmmsplatser helt motiverad. Länsstyrelserna i
Malmöhus och Västerbottens län biträder utredningens behovsberäkningsprinciper.
Flera remissinstanser har inte kunnat godta utredningens behovsberäkningsprinciper.
Sålunda framhåller ÖB att förslaget medför att färre skyddsrum byggs. FOA anser
att behovsberäkningsprinciperna inte bör tas in i lagtext. Denna bör innehålla
generella riktlinjer, som skall möjliggöra anpassning av utbyggnadsstrategi och
skyddstaktik när skyddsrummen utnyttjas. Handlingsregler härför bör
utformas och
Prop. 197521 78
framgå av innehållet i perspektivplan och statsmakternas
ställningstagande tUl denna. Det bör således övervägas vUka bestämmelser som
skall ingå i lagtexten och vilka regler som kan införas i planeringsdokumenten.
Civilförsvarsstyrelsen anmärker att utredningens beräkning att
skyddsrumsplatsbehovet skulle kunna minskas med 15 % med metoden dag/natlbonus
bygger på oacceptabla skyddstaktiska förutsättningar. Genom att områdena med
hänsyn till den kortare förvarningstiden måste göras väsentligt mindre än vad
utredningen räknat med reduceras bonusen väsentligt. Vidare måste skyddsrum för
arbetsplatser vara så närbelägna för samtliga anställda att de kan nås under
tillgänglig förvarningstid. Skyddsrum för industrier är inte lämpade för att tiUgodose
skyddsbehovet för angränsande bostadshus eftersom industrierna kan utgöra
anfallsmål. Styrelsen anser vidare att samutnyltjande av skyddsrumsplatser
mellan s. k. dag- och nattbefolkningen begränsas även av förekomsten av
skiftesarbete. Visst samutnyttjande är dock möjligt, t. ex. när affärs- och
kontorslokaler förekommer blandade med bostadslägenheter i samma eller intUliggande
hus. De områden inom vilka den s. k. bonuseffekten kan tillgodogöras blir små.
Styrelsen ifrågasätter om en minskning med 12 % för värnpliktiga bör läggas
till grund för beräkning av skyddsrumsbehovet i bostadsområden, eftersom skyddsrummen
kan behöva utnyttjas utan alt mobilisering i full omfattning genomförts.
Styrelsen ställer sig också kritisk tUl utredningens hänsynstagande till boendeutglesning
vid beräkning av platsbehovet. Styrelsen anser att förslaget innebär att man
skulle underdimensionera utrymmet i skyddsrummen för de första 1520 åren av
skyddsrummens livstid. Denna princip är oförenlig med principen att
skyddsrummen skall kunna ge skydd åt alla inom skyddsrumspliktigt område.
Styrelsen avstyrker vidare att hänsyn tas tiU boendeutvecklingen på sätt
utredningen föreslagit. Några remissinstanser, bl. a. vissa länsstyrelser och
kommunstyrelser, framför liknande synpunkter.
Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att de studier
och prognoser angående befolkningsutveckling, boendetäthet m. m. som
utredningen grundat sitt resonemang på innehåller osäkerhetsfaktorer som medför
ett visst risklagande. Den uppskattade befolkningsutglesningen förefaller hög
och torde medföra alt skyddsrummen underdimensioneras för lång tid framöver.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att de framlagda behovsräkningarna
endast kan betraktas som exempel och inte kan läggas till grund för slutliga
bestämmelser utan ytterligare utredning och överväganden. Dagnattbehovsmetoden
kan inte användas i aUa typer av områden. Möjligen kan metoden användas i
områden med enbart bostadsbebyggelse eller enbart industrianläggningar men
knappast i områden med blandad bebyggelse. De procentsiffror som i utredningens
exempel använts för reducering av skyddsplatsbehovet med hänsyn till boendeulglesningen
och avgången av värnphktiga anser länsstyrelsen vara synnerligen tveksamma. En
reducering av skyddsrumsplatser med 20 % på grund av boendeutglesning innebär
att en femtedel av befolkningen alltid skulle sakna tillgång till skyddsrum.
Reduceringen av
Prop. 197521 79
skyddsplalsbehovet på grund av värnpliktiga och annan inom
totalförsvaret krigsplacerad personal har utredningen beräknat till 12 %. 1
verkligheten torde, enligt länsstyrelsen, siffran vara lägre och kommer
dessutom inom något år att minska ytterligare. Länsstyrelsen anser sålunda att
de förhållanden som utredningen kallar bonuseffekler måste utredas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län stäUer sig tveksam till utredningens förslag om
hänsynstagande till boendeutglesning. Utglesningslendensen är aUtför varierande
och svårberäknad för att planeringen skall kunna ske med tillräcklig säkerhet.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs och Västernorrlands län saml av Sveriges civUförsvarsförbund.
6.3 Val av skyddsrumslösning
Utredningens förslag att skyddsrummens nuvarande bundenhet
vid enskilda byggnader och anläggningar löses upp och att ett friare val av
skyddsrumslösningar medges godtas eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser.
Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller sålunda att
flera fördelar kan uppnås genom utredningens förslag. Skyddsrummen kan byggas
på mark som bäst lämpar sig för ändamålet och de mest ekonomiska storlekarna
kan väljas. Vidare främjas en anpassning till utvecklingen på byggnadsområdet.
Förslaget synes skapa utrymme för ett från ekonomisk synpunkt effektivare
skyddsrumsbyggande. Institutet framhåller också de ökade möjligheterna att
kombinera skyddsrumsbyggandet med fredsanläggningar för olika slag av
gemensamt bruk. Härigenom kan större enheter utföras, vilket minskar
kostnaderna för varie skyddsrumsplats. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
postverket, televerket och länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Byggnadsstyrelsen framhåller att utredningens förslag ger
förbättrade förutsättningar för dubbelutnyttjande av skyddsrum och anordnande
av rationella skyddsrum. Styrelsen anser det emellertid angeläget att
möjligheterna i fråga om fredsanvändning vidare studeras för att undvika
olämpliga kombinationer av t. ex. arbetslokaler och skyddsrum. i?i?F och flera
länsstyrelser samt Hyresgästernas Riksförbund stryker under angelägenheten av
en ekonomiskt tillfredsställande fredsanvändning.
Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, riksnämnden för kommunal beredskap, länsstyrelserna i Stockhohns,
Kristianstads, HaUands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och
Västernorrlands län samt Sveriges civUförsvarsförbund och flera
kommunstyrelser, anmärker dock på att utredningens förslag om friare val av
skyddsrumslösning medför all många människor får oacceptabelt lång väg till
skyddsrummen. Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus och Kopparbergs län anser att hittillsvarande automatik i skyddsrumsbyggandet
skall kunna behållas beträffande nytillkommande bostadsområden.
CivUförsvarsstyrelsen framhåller bl. a. all man
i framtiden bör
Prop. 197521 80
eftersträva gångavstånd på mindre än 200 meter och
väsentligt kortare genomsnittsavstånd. Även med sådant krav kan man i de flesta
fall åstadkomma större skyddsrum än vad som är vanligt i dag och härigenom öka
möjligheterna till god fredsanvändning. Lämpligt val av fredsutnyttjande
sammanhänger dock inte enbart med flexibla krav pä skyddsrummets utformning
utan även med all behov av skyddsrum och byggnadsvolymer för fredsmässig
användning uppmärksammas på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringen så
att samordning kan ske. Behovet av att bygga större skyddsrum kan tillgodoses
av kommande nya tekniska bestämmelser. Styrelsen framhåller att även om det är
önskvärt att skyddsrummen fredsutnyUjas, så får inte detta önskemål styra
skyddsrumsutformningen. Styrelsen förordar sammanfattningsvis att en del av
automatiken i skyddsrumsbyggandet behålls.
6.4 Skyddsrumsplanering och byggansvar
Utredningens förslag om lokal skyddsrumsplanering
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
ÖB framhåller att det föreslagna ansvaret för planeringen
överensstämmer med principerna för den kommunala beredskapen. FOA finner det
lämpligt att man övergår till en fysisk skyddsrumsplanering och att ansvaret
för denna läggs på kommunerna. Byggnadsstyrelsen framhåller vikten av att
kommunens skyddsmmsplanering inte bara omfattar indelning i skyddsrumsområden
utan också angivande av var skyddsrum skall byggas. RR V anser att utredningens
förslag om planering och administration trots vissa ökade kostnader i huvudsak
innebär en effektivare användning av de totala resurser som avdelas för
skyddsrums-byggandet. ÖEF finner det värdefullt att skyddsrumsplaner upprättas.
ÖEF framhåUer att det synes rimligt att ansvaret för dessa planer läggs på
kommunerna. Dessa har de erforderliga kunskaperna för att utreda de olika
moment som enligt utredningens förslag skall ligga till grund för planen.
Skyddsrumsplanerna kommer inte endast att utgöra ett mycket gott underlag för
en långsiktig skyddsrumsplanering utan även för beslut när det gäller sådana beredskapshöjande
åtgärder vid civUförsvarsberedskap som utrymning, omflyttning och anordnande
av provisoriska skyddsrum. Ett övervägande antal länsstyrelser hälsar
utredningens förslag med tillfredsställelse. Civilbefälhavarna i Nedre
Norrlands civilområde och östra civilområdet finner skyddsrumsplaner vara ett värdefuUt
beredskapsinstrument. Detta torde vara av särskild betydelse för de större
tätorternas innerområden och inom mindre orters villaområden. Bygglagutredningen
finner att förslaget att lägga skyddsrumsplaneringen på kommunerna ger goda
förutsättningar för samordning med bebyggelseplaneringen, som i första hand är
en kommunal uppgift. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
civilförsvarsförbund. Svenska kommunförbundet framhåller att behov finns av
förbättrad skyddsrumsplanläggning framförallt för att klarlägga ambitionsnivån
samt för att utnyttja resurserna bättre. Nödvändig anpassning till
skyddstaktiska och ekono-
Prop. 197521 81
miska förhållanden kan också göras lättare om det finns en
planläggning med det huvudsakliga innehåll som utredningen föreslår.
Några
remissinstanser har haft vissa erinringar mot utredningens förslag.
Civilförsvarsstyrelsen, som i allt väsentligt delar utredningens uppfattning
att den huvudsakliga planeringen för skyddsrumsbyggandet bör ske på kommunal
nivå, anser att en fysisk skyddsrumsplanering i första hand bör genomföras för
att avhjälpa brister i vissa områden och för att underlätta tillkomsten av
gemensamma skyddsrum. Styrelsen framhåller att det föreslagna systemet kommer
att medföra en omfattande kommunal administration. Att överlåta åt kommunerna
att lokalt reglera skyddsrumsbyggandets inriktning medför risker för att en för
landet och regionen enhetlig produktionssyn går förlorad. Styrelsen framhåller
vidare att administrationskostnaderna kan hållas nere om automatiken i
skyddsrumsbyggandet behålls. Det synes därför lämpligt att behålla den
nuvarande automatiken i skyddsrumsbyggandet vid nyproduktion av
bostadsfastigheter. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i
Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län. Försvarets
rationaliseringsinstitut betonar att sambandet mellan skyddsrumsplanering och
detaljplanering av övriga civilförsvarsåtgärder, vilka i fred främst åvUar
länsstyrelserna, måste upprätthållas. Länsstyrelserna bör därför ges
möjligheter att påverka skyddsrumsplaneringen före fastställandet. Institutet
framhåller att, om ett nytt system för skyddsrumsförsörining skall införas,
detta bör utformas så att det allmänna ges större möjligheter att styra
skyddsrumsbyggandet. Institutet kan inte dela utredningens uppfattning att
behov av riksomfattande eller länsvisa planer inte föreligger. Socialstyrelsen
anser att landstingen bör planera skyddet för sjukhus och andra
sjukvårdsinrättningar. Statens planverk framhåller att utredningens förslag
lämnar vissa möjligheter att uppfatta skyddsrumsplanen som en form av fysisk
plan vid sidan av de existerande planinstituten. Planverket anser det inte
finnas motiv eller praktiska förutsättningar att arbeta med SärskUda
planinstitut för enskilda sektorer inom fysisk planering. SBEF ifrågasätter om
inte skyddsrumsplaneringen borde integreras i den fysiska planeringen, så att
det senast i detaljplanestadiet klarläggs vilka frihetsgrader och
restriktioner som finns i skyddsrumsfrågan.
Endast i några få yttranden ifrågasätts utredningens
förslag om att skyldigheten att anordna skyddsrum läggs på ägaren till den
byggnad i vilken skyddsrummet skall inrättas. SÖ anser att skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
kan belasta en fastighet så hårt att protester från ägaren kan befaras.
Utredningen har inte heller diskuterat hur eventuella tvister skall lösas.
Utredningens förslag att det skall ankomma på
civilförsvarsnämnden i kommunen att med ledning av planen ta ställning tUl var
skyddsrum skall anordnas avstyrks av flertalet remissinstanser. Endast
hovrätten för Övre Norrland, civilförsvarsstyrelsen och Svenska kommunförbundet
samt vissa kommunstyrelser lämnar förslaget utan erinran.
Flertalet remissinstanser framhåller att byggnadsnämnden
borde vara det organ som bäst lämpar sig för uppgiften främst med beaktande av
att
6 Riksdagen 1975.1 saml Nr 21
Prop. 1975:21 82
byggnadsnämnden svarar för bebyggelseplaneringen, vilken i
hög grad måste bli styrande för skyddsmmsbyggandet.
6.5 Inredning och utmstning samt vård och underhåll
Vad gäller förslaget i fråga om skyddsrummens inredning,
utrustning och vård instämmer beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i de
synpunkter som utredningen anfört. Nämnden anser det angelägel att
fastighetsägarna på ett tillfredsställande sätt värdar och underhåller
skyddsrummen. ÖB framför liknande synpunkter. ÖEF och civilbefälhavaren i
Nedre Norrlands civilområde saml vissa länsstyrelser delar utredningens
uppfattning att anskaffning av utrustning och inredning, som inle direkt hänger
samman med skyddsfunklionen, bör anslå till dess särskilt beslut fattals om
förstärkning av beredskapen. Överstyrelsen vill dock göra undantag för
sjukvårdsutrustning och brandmateriel. Några remissinstanser är dock av motsatt
uppfattning. Civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap och
länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län anser i motsats till
utredningen att skyddsrumsut-ruslning även framdeles bör anskaffas i samband
med att skyddsrummen inrättas. Riksnämnden finner därvid att viss utrustning
kan vara svåråtkomlig i ett beredskapsläge och därför kan behövas säkras i
fred. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att det tidigare fanns möjligheter alt
ge dispens från skyldigheten att anskaffa utrustning till skyddsrum. De skäl
som förelåg då dispensmöjligheten upphävdes anser styrelsen aUljämt vara
gällande. En återgång till tidigare gällande bestämmelser synes olämplig. Det
är sannolikt inte möjligt för fastighetsägarna att vid krig eller krigsfara på
kort tid anskaffa de totalt sett stora mängder delvis specifik materiel som det
kommer att bli fråga om. Styrelsen pekar vidare på att kostnaderna för skyddsrumsulrustningen
är små i förhållande till anläggningskostnaderna.
Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Jönköpings län
framhåller att kontrollen över att fastighetsägarna på ett tillfredsställande
sätt vårdar och underhåller skyddsrummen bör åvila länsstyrelserna. Härigenom
vinner man flera fördelar, bl, a, en inom länet likformig bedömning av
skyddsrumsbeståndet, SABO framhåller att betydande kostnadsreduceringar torde
kunna uppnås om samordning, inköp och lagerhållning omhänderhas av den lokala
myndigheten. Utredningen framhåller att påvisade brister i skyddsrumsbeståndet
i många fall skulle ha kunnat begränsas genom regelbunden kontroll av
skyddsrummens vård och underhåll. Detta talar för att föra över
skyddsrumsansvaret på stal och kommun, som har eller kan skapa resurser för
regelbunden och planmässig skötsel. Riksbyggen anser att årliga bidrag som
motsvarar de verkliga kostnaderna för vård och underhåll av skyddsrummen är alt
föredra.
Flertalet kommunstyrelser lämnar utredningens förslag utan
erinran.
Prop. 197521 83
6.6 Provisoriska skyddsrum och skyddade utrymmen
Utredningens förslag om kartläggning av de potentiella
skyddstillgångarna i områden med brist på skyddsrum lämnas ulan erinran av
flera remissinstanser. FOA anser att det är angeläget att statliga medel
snarast anvisas för anordnande av provisoriska skyddsrum i de 14 största
tätorternas innerområden, där skyddsrumsbristen är särskilt påtaglig och där
lämpliga utrymmen finns. FOA vill emellertid uttala en varning för all ett allt
för lågt skyddsvärde hos sådana provisoriska skyddsrum tillätes. FOA framhåller
vidare alt man klarare bör markera skillnaden mellan fullvärdiga skyddsrum och
skydd av enklare slag. CivUförsvarsstyrelsen framhåller att bland de
väsentligaste kraven som ställs på ett skyddsrumsbyggnadssyslem skall finnas
möjligheten all tillvarata potentiella skyddstillgångar. Dessa skall kunna
ställas i ordning till provisoriska skydd där brist på normalskyddsrum annars
beräknas komma all råda under lång tid och där det inte är fördelaktigare att
avhjälpa bristen genom överproduktion i samband med nybebyggelse. Produktionen
av skyddsrum måste emellertid prioriteras framför kostnadskrävande åtgärder
för att ställa i ordning provisoriska skydd. Styrelsen framhåller att
förekomsten av potentiella skyddstillgångar inle får tillåtas påverka
ambitionsnivån avseende nyproduktion av skyddsrum ulan bör ses som en temporär
bristtäckning. RR V framhåller möjligheten av att till rimliga kostnader ställa
i ordning lämpliga undegordiska utrymmen till skyddsrum. RRV understryker
därför vikten av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar
all utnyttiande av utrymmen till provisoriska skydd inte får ses som en
permanent lösning utan endast som en övergångsföreteelse till dess skyddsrum
kunnat ordnas. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun framhåller att det bör beaktas
att tunnelbanorna i Stockholm till stor del ligger under havets
medelvattenyta. Dessa delar kan inte komma i fråga som skyddsmm, eftersom de
kan bli helt eUer delvis vattenfyllda efler bombskador. Kommunstyrelsen
ifrågasätter därför om tunnelbanans bergtunnlar och stationer kan utgöra
potentiella skyddstillgångar av högre kvalitet.
6.7 Skyddsmmsnämnd m. m.
Utredningens förslag att en särskild skyddsrumsnämnd
tillsätts med uppgift att inför övergången till de nya reglerna utarbeta de
ytterligare föreskrifter m. m. som behövs när de nya reglerna träder i kraft
berörs i några remissyttranden. Televerket, RR V, ÖEF, länsstyrelsen i Örebro
län samt civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde och Östra civilområdet
tillstyrker utredningens förslag. RR V vUl dock betona att nämnden bör ges en
tillfällig karaktär och att den endast inrättas för viss tids arbete.
Efterhand, när det nya systemet börjat fungera, bör de av nämndens uppgifter
som inte är av engångskaraktär övertas av civilförsvarsstyrelsen. ÖEF
framhåller att nämnden snarast bör tillsättas samt få till Uppgift att
mot bakgrund av remissyttrandena överarbeta utred-
Prop. 197521 84
ningens förslag och lämna förslag till erforderliga
ändringar i civUförsvarslagen. ÖEF föreslår att nämnden i sitt fortsatta
arbete bör låta provplanlägga ett antal skyddsrumsorter. Erfarenheterna av
detta kan sedan ligga till grund för anvisningsverket. I nämnden bör ÖEF vara
representerad.
Några
remissinstanser avvisar utredningens förslag. Civilförsvarsstyrelsen
framhåller att det bör åvila de myndigheter som enligt gällande instruktioner fuUgör
hithörande göromål att i samråd med övriga berörda myndigheter pröva och
utarbeta tillämpnings- och genomförandebestämmelser i enlighet med
statsmakternas principbeslut och närmare direktiv. Styrelsen anser att det
därför inte finns anledning att tillskapa ett nytt särskilt organ. Försvarets
rationaliseringsinstitut ställer sig tveksamt tUl lämpligheten av den
föreslagna anordningen. Om särskUt behov av resurser föreligger för att
utarbeta administrativa föreskrifter m. m. bör detta tillgodoses på sedvanligt
sätt genom tillfällig förstärkning av vederbörande departetnents resurser. De
arbetsuppgifter som är av stadigvarande natur bör redan från början åläggas del
organ som senare kommer att handha dessa. Länsstyrelsen i Stockholms län anser
att civUförsvarsstyrelsen bör tiUföras en särskUd delegation med bl. a.
kommunal representation. Med detta, framhåller länsstyrelsen, vinner man bl. a.
den fördelen att centralmyndigheten direkt kan tillgodogöra sig erfarenheterna
från utredningsarbetet vid tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det inte nödvändigt att vid sidan av
civilförsvarsstyrelsen tillsätta en särskild skyddsrumsnämnd för att
ytterligare utforma tillämpningsanvisningar m. m.
6.8 Författningar, tekniska bestämmelser m. m.
Utredningens förslag att de grundläggande kraven på
skyddsrummen även i fortsättningen bör anges i civilförsvarslagstiftningen tUlstyrks
eUer lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Också utredningens
uppfattning att tekniska tillämpningsbestämmelser bör meddelas av
civilförsvarsstyrelsen samt att bestämmelserna bör tas in i Svensk Byggnorm har
fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
Vad gäUer utredningens förslag att de tekniska
föreskrifterna bör utformas som funktionskrav anmärker
fortifikationsförvaltningen att det är en förutsättning för en sådan utformning
av föreskrifterna att civilförsvarsstyrelsen kompletterar funktionskraven med
utförliga anvisningar som anger exempel på godtagbara utformningar och konstruk-tionssätt,
eftersom en definiering av skyddsrummens och komponenternas skyddsförmåga
förutsätter överväganden av speciell art. Fortifikationsförvaltningen
framhåller också lämpligheten av att, för att bredda förutsättningarna för industrieU
framställning, godtagbara komponenter utarbetas som Svensk Standard, vartUlcivUföf.svaTsstyrelsen
kan hänvisa i sina tekniska tillämpningsbestämmelser. FOA föreslår att den
nuvarande formen för CivUförsvarsstyrelsens tekniska bestämmelser i stort sett
behålls, men att i dessa lämnas ett ökat utrymme för flexibla lösningar
Prop. 197521 85
av skyddsrumsproblemen. Civilförsvarsstyrelsen erinrar om
svårigheterna att till alla delar utforma skyddskraven i funktionella termer.
Viss försöksverksamhet har bedrivits som visar att funktionskrav för skyddsrum
tenderar att leda till dyrare skyddsrum. Statens planverk framhåller att
utredningens motivering för att behålla alla bestämmelser för skyddsrummens
beskaffenhet i civilförsvarslagstiftningen och i anslutning därtill utfärdade
tekniska bestämmelser inte är bärkraftig. Planverket anser det väsentligt att
byggnadslagstiftningen och civUförsvarslag-stiftningen hålls isär. Detta menar
planverket bör ske på sådant sätt att de grundläggande kraven på skyddsrummen
anges i civilförsvarslagstiftningen medan byggnadsbestämmelser som avser
anordnande av skyddsrum utfärdas i anslutning till byggnadsstadgan. Planverket
föreslår att de tekniska bestämmelserna fastställs enligt 76 § byggnadsstadgan
i samma ordning som Svensk Byggnorm och tas in i denna. Länsstyrelsen i
Värmlands län framhåller att tillämpningsanvisningar bör utarbetas i nära
samråd med dem som har erfarenhet av tillämpningsproblematiken nämligen
länsstyrelserna och byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län år
tveksam om de tekniska bestämmelserna bör utformas som funktionskrav, eftersom
många arkitekter och byggnadsingenjörer har ringa eller ingen kunskap om
vapenverkningar i olika material och konstruktioner. SBEF framhåller att det är
nödvändigt att skyddsrumsbestämmelserna utformas efler samma riktlinjer som
gäller för Svensk Byggnorm i dess helhet. Man bör alltså klart skilja på
bindande funktionsföreskrifter och ej bindande anvisningar och informationer.
Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anser alt de tekniska tillämpningsföreskrifterna
för skyddsrumsbyggandet i möjhgaste mån bör samordnas med andra byggnadsbeslämmelser
samt att tekniska bestämmelser och typgodkännanden av byggnadslekniska
anordningar bör meddelas av statens planverk.
1 några remissvar berörs vissa enskildheter i den av
utredningen föreslagna författningstexten. Hovrätten för Övre Norrland påpekar
att utredningen inte har föreslagit någon straffsanktion för den som utnyttjar
byggnadslov innan skyddsrumsavgift erlagts. FOA påpekar alt utredningens
förslag till 30 § civilförsvarslagen bör formuleras om med hänsyn till att
adekvat skydd mot kärnladdningar måste innefatta krav på att de svagaste
komponenterna hos skyddsrum, dörrar och ventiler, förstärks. Civilförsvarsstyrelsen
anser att begreppet "provisoriskt skyddsrum" icke bör användas utan
föreslår "provisoriskt skydd". Styrelsen pekar också på att den
föreslagna 55 § bör kunna formuleras enklare. Sistnämnda uppfattning delas av
länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelserna i Uppsala och
Västernorrlands län finner utredningens förslag till ändringar i
civilförsvarslag och kungörelse vara väl ägnade att ligga tUl grund för ett
genomförande av utredningens förslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län delar
utredningens uppfattning om vad som bör tas med i lagen och vad som bör
regleras i administrativ ordning. Civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i
Jönköpings, Malmöhus och Örebro län samt bygglagutredningen föreslår att
civilförsvarslagen kompletteras med en bestämmelse som ger
Prop.
197521 86
möjlighet att anföra besvär över beslut av byggnadsnämnd
och civilförsvarsnämnd i ärende som avses i lagen. Länsstyrelserna i Malmöhus
och Västernorrlands län samt bygglagutredningen föreslår att i 56 § byggnadsstadgan
tas in en hänvisning till 33 § civilförsvarslagen. Bygglagutredningen
framhåller att del från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om vissa
bestämmelser kunde föras över tUl byggnadsstadgan eller annan byggförfattning.
Det gäller dels bestämmelser om skyddsrums beskaTen-het, t. ex. delar av den
föreslagna 30 § civilförsvarslagen, dels bestämmelser om byggnadsnämnds
arbetsuppgifter, bl. a. 33 §, delar av 55 § och 78 § av den föreslagna
civilförsvarslagen. Riksbyggen anser att förslaget om att byggnadslov inte får utnyttias
förrän skyddsrumsavgifl erlagts bör kompletteras med en bestämmelse om att den
som utför byggnationen får möjlighet alt ställa säkerhet i fastigheten. HSB
framhåller att ersättningen enligt den föreslagna 53 § måste motsvara fulla
kostnaden inkl. räntor och administrationskostnader. Bestämmelser härom bör tas
in i författningstexten. HSB hävdar att det är erforderiigt att ersättningen
kan utbetalas i delposter under byggnadstiden och att bestämmelser härom också
bör tas in i författningstexten.
6.9 Finansiering
I fråga om den föreslagna finansieringen av
skyddsrumsbyggandet är remissopinionen splittrad.
ÖB, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
televerket, länsstyrelsen i Jönköpings län, civilbefälhavarna i Nedre
Norrlands pivilområde och Östra civilområdet tillstyrker eller lämnar
utredningens förslag ulan erinran. Poststyrelsen, RR V och SÖ tiUstyrker med en
viss reservation utredningens förslag.
Hälften av de kommunstyrelser som yttrat sig har
tillstyrkt eller lämnat utredningens förslag utan erinran, däribland
kommunstyrelserna i Jönköpings, Landskrona och Lunds kommuner. Flertalet av de
kommunstyrelser som tillstyrkt förslaget har dock gjort detta under
förutsättning att kommunerna inte belastas med ökade kostnader.
Några av de remissinstanser som tillstyrkt utredningens
förslag gör vissa påpekanden. ÖB ifrågasätter om det inte kan bli nödvändigt
att i någon form tillföra särskilda medel, utanför försvarets kostnadsramar,
för att underlätta utbyggnaden av skydd i betydande riskorter, främst i de
största tätorternas innerområden. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen
i Jönköpings län. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar finner att
utredningens förslag skapar en automatik som kan ha stora fördelar. Nämnden
framhåller emellertid att det kan vara nödvändigt att komplettera
skyddsrumsbeståndet på vissa orter oavsett byggnadsverksamheten i övrigt. RRV,
som delar utredningens uppfattning i princip, framför som tänkbar lösning att
viss finansiering av skyddsrum i innerområdena sker genom all avgifter erläggs
av andra fastighetsägare i skyddsrumsområdet för vilka man samtidigt bör lösa
skyddsrumsbehovet. Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde
delar utredningens
Prop. 1975:21 87
uppfattning att skyddsrumsbyggandet bör ses som ett
normalt led i samhällsbyggandet och i princip bekostas av dem för vilka skyddsrummen
är avsedda.
CivUförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus, Kalmar
och Västernorrlands län samt boendeutredningen anser att finansieringsfrågan
ytterligare bör övervägas.
FOA, byggnadsstyrelsen, ÖEF, riksnämnden för kommunal
beredskap samt länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län förordar en
kombination av enskild och statlig finansiering. FOA och länsstyrelsen i
Uppsala län framhåller därvid att det är angeläget att statliga medel snarast
anvisas för att anordna provisoriska skyddsrum i de 14 största tätorternas innerområden.
Riksnämnden framför liknande synpunkter och vill utsträcka den statliga
finansieringen till att omfatta skyddsrumsbyggande i redan befintliga låghusområden.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att finansiering med allmänna medel bör utnyttias
för att generellt täcka brister i skyddsrumstillgången.
Några kommunstyrelser, bl. a. i Uppsala, Filipstads och
Karlstads kommuner, har förordat en viss statlig finansiering eller ytterligare
överväganden.
Länsstyrelsen i Hallands län avvisar utredningens förslag.
Några remissinstanser har inte yttrat sig i finansieringsfrågan, nämligen
hovrätten för Övre Norrland, fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen,
statens planverk, LUP-nämnden och bygglagutredningen.
Försvarets rationaliseringsinstitut, bostadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro,
Gävleborgs och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, SAF, Sveriges
Industriförbund, SBEF, Riksbyggen, SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, HSB
och Hyresgästernas Riksförbund anser skyddsrumsbyggandet vara en statlig
angelägenhet som bör finansieras över statsbudgeten.
Cirka en tredjedel av de kommunstyrelser, som yttrat sig,
har förordat en statlig finansiering, bland dem kommunstyrelserna i Stockholms,
Göteborgs, Malmö, Örebro, Helsingborgs, Gävle och Sundsvalls kommuner.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser att om kravet på
att skyddsrum skall anordnas åt alla, som vistas inom områden där skyddsrum
bedöms vara erforderliga, skall kunna uppfyllas inom rimlig tid måste andra
finansieringsformer än den föreslagna prövas. De medel som kan erhållas torde
inte vara tillräckliga. Institutet finner därför att risk föreligger för att
medel flyter in i alltför låg takt för att en önskad utbyggnad skall kunna äga
rum. Institutet konstaterar att behov föreligger av att kunna styra och fördela
resurserna så att största möjliga måluppfyllelse uppnås. Detta sker bäst om
skyddsrumsbyggandet finansieras över statsbudgeten. Institutet finner det väl
förenligt med direktivuttalandet att utgifterna för skyddsrumsbyggandet täcks
med ersättning eller bidrag från staten och att fastighetsägarna i
skyddsrumsområden bidrar genom en avgift som erläggs till staten. Avgiften bör
vara enhetlig för hela landet. Det kan vidare lämpligen ankomma på civilförsvarsstyrel-
Prop. 197521 88
sen att ta fram underlag för bestämmande av avgiftens
storlek.
Bostadsstyrelsen
framhåller all kostnaderna för skyddsrumsbyggandet inte får belasta bostadsbyggandet.
Liknande synpunkter framförs av flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i
Stockholms län och HSB. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det inte
skäligt att den enskilde, under de former utredningen föreslagit för
fondbildning, skall bidra till att täcka bristerna i det hittills gällande
skyddsrumsprogrammet. Läns- styrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet
och SBEF framhåller att som följd av de föreslagna finansieringsreglerna kommer
klyftan i hyresnivån mellan nya och äldre fastigheter att ytterligare vidgas.
Liknande synpunkter framförs av SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund.
Hyresgästernas Riksförbund anser bl. a. att ett borttagande av
skyddsrumskostnaden skulle vara ett av stegen mot en bättre situation på bostadsmarknaden.
Ett övervägande antal kommunstyrelser understryker vikten
av att ett genomförande av utredningsförslaget inte får innebära ökade
kostnader för kommunerna. Det kan enligt deras mening sättas i fråga om inte
administrationskostnaderna i realiteten kommer att väsentligen överstiga den i
utredningens räkneexempel angivna kostnaden. Kommunstyrelserna framhåller att
det är angeläget att kommunerna får full täckning för sina administrativa
kostnader i samband med skyddsrumsbyggandet. Ersättningen till kommunen torde
behövas räknas upp väsentligt.
Prop.
197521 89
7 Departementspromemorian
7.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet
Av promemorian framgår att skyddsrummen åren 1970/71-1971/72
kostade ca 150 milj. kr. om året. I promemorian framhålls att enligt 1972 års
försvarsbeslut bör de totala kostnaderna för skyddsrumsbyggandet vid oförändrad
hög ambitionsnivå kunna begränsas i förhållande tUl de nuvarande kostnaderna. I
promemorian anförs bl. a. att ungefär 2/3 av skyddsrummen tillkommer i samband
med bostadsbyggandet. Övriga skyddsrum hänför sig till industrier,
affärslokaler, hotell, undervisningslokaler, vårdanstalter m. m. Under år 1971
när bostadsbyggandet låg på en hög nivå uppgick skyddsrumskostnaderna för
bostäder till ca 100 milj. kr. Detta kan antas utgöra omkring 1 % av byggnadskoslnaderna,
vUket kan förutsättas ge ett genomslag i hyreskostnaderna av samma storlek.
Enligt promemorian byggs nästan alla skyddsrum i
anslutning till byggnader med annan huvudfunktion, exempelvis bosläder,
skolor, industribyggnader, kontorshus m. m. Av praktiska skäl finns således
inte någon särskild projekterare (byggherre) för skyddsrummet. Del finns
vanligtvis inte heller något behov av att från byggnadens totalkostnad skilja
ut merkostnaden för skyddsrumsfunktionen. Om man som del föreslås i promemorian
särbehandlar finansieringen av skyddsrummet i byggnaden genom bidrag,
subvention e. d., måste emellertid den merkostnad som orsakas av skyddsrummet utskiljas.
I promemorian ställs följande krav på de regler som bör
styra merkostnadsberäkningen för skyddsrumsfunktionen:
a)
De skall vara
så utformade att merkostnaden för skyddsrumsbyggandet blir så liten som
möjlig. Det innebär att reglerna måste innehålla ett incitament till största
möjliga fredsanvändning.
b)
De skall
garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan
förläggs inte belastas extra med kostnaderna för skyddsrumsfunktionen.
c)
De skall
garantera att ägarna/nyttjarna av fastigheter dit skyddsrum enligt plan
förläggs inte systematiskt tjänar på skyddsrumsfunktionen.
d) De skall vara enkla att tillämpa.
1 promemorian skisseras ett förlopp från projektering till
färdigställande och uthyrning av en bostadsfastighet.
Vid projekteringen av huset finns enligt denna beskrivning
inte obegränsade möjligheter att variera husets utformning. Olika begränsningar
(restriktioner) finns pålagda bl. a. för att fä byggnadslov. Det gäller husets
konstruktion (gällande byggnormer), ändamål (bostadshus eUer annat hus),
utseende (fasader, lägenheter av olika storlek, antal våningar), inplacering på
tomt, krav på garageplatser, butikslokaler och skyddsrumsplikt. Dessa
restriktioner är begränsningar av teknisk karaktär som projekteraren måste
uppfylla. Projekteringen har också ett ekono-
Prop.
197521 90
miskt inslag nämligen att huset måste ge en förväntad
minsta avkastning på del kapital som investeras. Projekteraren måste sålunda
vid givna tekniska begränsningar bedöma husets livslängd, investeringskostnaden
(byggkostnaden minskad med ett bedömt framtida restvärde) samt
driftskostnaderna under livslängden. Med kännedom om dessa kostnader och
kapitalkostnader samt en bedömning av möjliga intäkter utför projekteraren en
kalkyl som utvisar om förutsättningar finns för att realisera projektet.
1 promemorian erinras om att de tekniska begränsningarna
leder till problem vid projekteringen. I många fall fördyrar de husen och leder
till krav på högre intäkter om bidrag för fördyrningen inte utgår. 1 vissa fall
kan kommunen tvingas ge avkall på en teknisk restriktion för att en rimlig
avkastning på investeringskostnaderna skall uppnås utan att hyrorna blir orimligt
höga. Ett exempel är att man tillåter mer förtätad och högre bebyggelse.
Skyddsrumsutredningen har anvisat en "kompromissvillig" attityd till skyddsrumsreslriktionen.
Om det vid projekteringen nämligen visar sig att kostnaden för alt åstadkomma
visst skyddsrum enligt skyddsrumsplanen blir orimligt hög, bör enligt
utredningen restriktionen i fråga eventuellt omprövas och läggas på annan
fastighet där den inle slår lika hårt i kalkylen.
1 promemorian diskuteras härefter två huvudfall när del
gäller att bestämma storleken av merkostnaden för skyddsrumsfunktionen.
Det första och enklaste fallet avser den situation när skyddsrumsfunk-tionen
så väl kan inordnas i någon eller några av byggnadens övriga funktioner, sådana
de skulle lösas vid en projektering utan skyddsrumskrav, att de enda effekter
som uppkommer med anledning av skyddsrummet är vissa merkostnader för själva skyddsrunisfunklionen.
Dessa skyddsrumsbetingade kostnader orsakas av krav pä förstärkning av härande
delar och dörrar, anskaffande av filter osv. i samband med husets uppförande.
Dessa merkostnader kallas i promemorian "skyddsrumsspecifika merkostnader".
AU finna enkla schabloner (normvärden) för att beräkna dessa kostnader torde
inte vara förenat med så stora svårigheter. Normerna bör enligt promemorian
kunna göras enkla och utformas så alt sannolikheten för att ersättningen blir
för stor är approximativt densamma som sannolikheten för att den blir för
liten. Nämnda fall är ett idealfall. Men det bör vara en strävan att nå dit. Så
kan ske i många fall om planeringen av skyddsrummen sker i enlighet med den
"kompromissvilliga" attityd som skyddsrumsutredningen anvisat. Det
bör enligt promemorian således vara en strävan alt lägga skyddsrumsrestriktionen
på sådana fastigheter där dess beaktande inle i nämnvärd grad påverkar projeklerarens
kalkylsitualion med avseende på husets normala fredsfunklioner.
Det andra fallet är mer komplicerat och innebär att extra
utrymme lillkommii i huset när projektering sker med krav på skyddsrum jämfört
med om projektering fått ske utan delta krav. Det kan vara fråga om dels eti
helt extra utrymme för skyddsrumsfunklionen som sålunda inle förekommer i icke-skyddsrumsfallet,
dels ett större utrymme för
Prop. 197521 91
någon funktion som förekommer även i icke-skyddsrumsfallet
t. ex. större tvättstuga, större källare för förvaring eller större garage. Vid
projektering och byggande uppkommer i delta fall merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika
merkostnaderna. Dessa merkostnader benämns i promemorian "merkostnader för
extra skyddsrumsutrymme".
1 promemorian framhålls att om hyresgästerna, ställda
inför valet och möjligheten att avstå från t, ex. en större tvättstuga, ändå väher
den större tvättstugan betyder det att de är villiga att betala för det större
utrymmet för fredsfunktionen. 1 den situationen sker ingen övervältring av
kostnader för skyddsrumsfunklionen på hyresgästerna i huset om ersättning till
byggherren utgår för enbart den skyddsrumsspecifika merkostnaden. Hyran som
fastighetsägaren tar ut av hyresgästerna blir visserligen högre men
förutsättningen om fritt val för hyresgästen (dvs. om man förutsätter en
perfekt hyresmarknad) innebär att han betalar för den upplevda nyttan av extrautrymmet.
Om det däremot förhåller sig så all hyresgästerna ovUligt,
men i brist på alternativ bostad (dvs. i en inte fungerande hyresmarknad),
tvingas betala högre hyra för det större fredsutrymmet, sker i verkligheten en övervältring
av merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme på hyresgästerna. Ytteriigheten
för delta fall skulle innebära att byggherren får ersättning för hela
merkostnaden för extra skyddsrumsulrymme.
I promemorian konstateras att det är uppenbart att ett
helt rättvist syslem för att bestämma merkostnaderna för extra
skyddsrumsutrymme inte kan konstrueras utan myckel invecklade regler och en
omfattande administration. Del föreligger också en uppenbar risk för alt viljan
till fredsanvändning minskar om projekteraren kan kalkylera med en ersättning
för dessa kostnader. Den mest framkomliga lösningen synes därför enligt
promemorian vara att ersättning utgår för de skyddsrumsspecifika
merkostnaderna men inte för merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme.
Härigenom tvingas projekteraren all söka finna lösningar som tillgodoser
önskemålet om största möjliga fredsanvändning av skyddsrummen.
Förutsättningarna för delta bör vara goda om den "kompromissvilliga"
attityd som skyddsrumsutredningen har anvisat blir regel, naturligtvis utan att
skyddsrumsfunktionen eftersatts.
Om ersättning utgår till anordnaren av skyddsrum, dvs.
byggherren, bör enligt promemorian självfallet hyrorna kunna sänkas i
motsvarande grad och ersättningen sålunda ytterst komma hyresgästerna till del.
7.2 Finansiering
I promemorian redogörs inledningsvis för den av
skyddsrumsutredningen föreslagna finansieringsmetoden. Därvid konstateras att
den föreslagna avgiftsfinansieringen i likhet med det nu gällande finansierings-syslemel
påverkar kostnaden för att nyttja en fastighet, dvs. i bostadshus
hyreskostnaden.
Prop.
197521 92
I promemorian framhålls att ett alternativ till
avgiftsfinansieringen är att finansiera skyddsrumsfunktionen med allmänna medel
över statsbudgeten. TUl stöd härför talar bl. a. att skyddsrummen utgör en del
av totalförsvaret. Grundtanken att vårt försvar har som sin primära uppgift att
verka fredsbevarande motiverar att skyddsrumsfunktionen betraktas som en
kollektiv nyttighet som bör finansieras över statsbudgeten. Det råder mte
heller någon direkt koppling mellan tillkomsten av en viss skyddsrumsplats och
den tjänst som denna plats ger för en viss individ i ett eventuellt krigsfall,
dvs. nyttigheten är inte specialdestinerad till en viss individ utan bör även i
detta avseende kunna betraktas som kollektiv.
Om man däremot betraktar skyddsrumsplatsen som närmast en
privat nyttighet, dvs. specialdestinerad till en viss avnämare och med ett
egenvärde för exempelvis ett industriföretag, framstår enligt promemorian
avgiftsfinansieringsmetoden som rimligare.
Mot bakgrund av vad som anförts är enligt promemorian
skattefinansiering av skyddsrum i bostadsfasligheler den lämpligaste metoden.
Detta gäller även de skol- och trafikantskyddsrum för befolkningen som kommuner
i dag anordnar med endast delvis statsbidragsläckning (2/3 av kostnaden), saml
de skyddsrum och provisoriska skydd som kommuner i framtiden kan komma att
anordna för skydd åt befolkningen.
I promemorian framhålls att i fråga om fastigheter avsedda
för huvudsakligen annat än bostadsändamål och där skyddsrummen kan anses ha ett
värde för verksamheten kan det anses motiverat att företagen eller andra som
utövar verksamheten svarar för den skyddsrumskostnad som motsvarar dess behov
av skyddsrumsplatser enligt fastställda beräkningsnormer. Om företaget inom
ramen för den fysiska skyddsramsplaneringen åläggs att anordna
skyddsrumsplatser utöver sitt eget behov bör dock ersättning utgå för dessa
merkostnader.
När del gäller i vilken form den föreslagna ersättningen
för skyddsrumsbyggandet skall utgå kommer enligt promemorian två metoder i
fråga. Den ena innebär att ett direkt bidrag utgår i samband med byggnadens
uppförande och skyddsrummets tillkomst. Den andra innebär att bidraget bakas
in som en subvention i lånefinansieringen av byggnaden.
Enligt promemorian talar flera förhållanden för metoden
att ge statsbidrag som en direkt subvention. Metoden är för det första
administrativt enkel. Den anknyter för del andra i fråga om byggnader för
främst bostadsändamål till cn princip som bl. a. boendeutredningen givit
uttryck för. Principen är att i möjligaste mån urskilja och särbehandla sådana
funktioner som inte sammanhänger med boendet. Metoden med direkt subvention
anknyter såväl till de principer som nu gäller för bostadsfinansieringen som
till de principer vilka kan antas komma att gälla i framtiden. För det tredje
innebär metoden att statsbidrag naturligt redovisas över statsbudgetens
försvarshuvudtitel. Det framhålls därvid i promemorian att del därmed också
framgår klart att skyddsrummen framdeles inte orsakar fördyring av
boendekostnaden.
Prop.
197521 93
I promemorian föreslås mot bakgrund av vad som tidigare
anförts att statsbidrag ges som en direkt subvention till den ersättningsberättigade.
Bidraget bör utbetalas när skyddsrummet har färdigställts och besiktigats.
1 promemorian diskuteras vidare vilka styrmetoder som bör
gälla för att bestämma skyddsrumsbyggandets omfattning och det årliga medelsbehovet.
Det konstateras därvid att skyddsrumsbyggandet måste av
bl. a. ekonomiska skäl ske främst i anslutning tiU nyproduktion av bostäder och
andra byggnader. SärskUda byggnader enbart för skyddsrumsändamål bör således
inte uppföras annat än i undantagsfall. Det behov av skyddsrum som uppstår vid
exploatering av nya områden för bostads-eller andra ändamål bör därför enligt
promemorian i största möjliga utsträckning tillgodoses i direkt anslutning till
byggandet. Skyddsrumsbyggandets volym bör således huvudsakligen bestämmas av
byggnadsproduktionens omfattning. Denna kan med relativt hög grad av säkerhet
las fram med hjälp av prognoser.
Behovet av skyddsrum i samband med nyproduktion kan
beräknas med ledning av den skyddsrumsplanering som genomförs kommunvis i
berörda skyddsrumsorter. På grundval av centralt fastställda normer för
behovsberäkningen och planerad nybyggnadsproduktion gör kommunen upp en skyddsrumsplan.
Skyddsrumsplanen tidsdateras genom koppling till byggnadsplaner etc. i
kommunen. Med ledning av centralt fastställda normer för beräkning av
ersättning genom statsbidrag kan det med varje skyddsrumsplan förknippade
medelsbehovet bestämmas. De på detta sätt kommunvis gjorda beräkningarna av det
planerade skyddsrumsbyggandet och medelsbehovet kan enligt promemorian därefter
läggas samman och anger sålunda det totala skyddsrumsbyggandets miniminivå och
det totala medelsbehovets minimiomfattning.
Enligt
promemorian bör, utöver den miniminivå för skyddsrumsbyggandet som bestäms av
ortsförteckningen, behovsnormerna och nybyggnadsproduktionen, möjlighet finnas
att avveckla eller minska den rådande bristsituationen i vissa orter. I
promemorian erinras emellertid om att även bristavvecklingen kommer att begränsas
av förekomsten av lämpliga byggnadsobjekt eftersom byggnader enbart för
skyddsrumsändamål inte bör uppföras annat än i undantagsfaU. Den budgetmässiga
prövningen av skyddsrumsbyggandets årliga omfattning och kostnader bör enligt
promemorian avse den totala produktionen, dvs. både den s. k. miniminivån och
avvecklingen av bristsituationen. Statsmakternas styrning av denna totala
produktion bör ske genom ett bemyndigandesyslem motsvarande det system som i
dag tillämpas i fråga om statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas
av kommunerna. I promemorian påpekas de möjligheter tUl stabiliseringspolitisk
styrning som finns.
Prop. 197521 94
7.3 Genomförande m. m.
Enligt promemorian kan planeringen av skyddsrumsbyggandet
och finansiering med allmänna medel av skyddsrummen i bostadsfastigheter inte
genomföras utan administrativa insatser på olika nivåer. Det framhålls därvid i
promemorian att administrativa insatser är oundvikliga om man skall nå en väl
genomförd planläggning i syfte att rätt kunna bedöma behovet av skyddsrum och
att rationellt genomföra skyddsrumsbyggandet. Utgångspunkten bör enligt
promemorian vara uttalandena i 1972 års försvarsbeslut om all resurserna måste
utnyttjas rationellt.
1 promemorian framhålls att väsentligt underlag för att
bedöma de administrativa konsekvenserna av förslaget återfinns i
skyddsrumsutredningens belänkande med undantag av alt den kommunala administre-ringen
av avgiftssystemet bortfaller. Det krävs dock enligt promemorian medverkan av
kommunerna för alt planera skyddsrumsbyggandet och för att följa upp och
förverkliga planerna.
Enligt promemorians förslag kommer de administrativa
uppgifterna att hänföra sig lUl både statliga och kommunala organ. Det framhålls
att de normgivande reglerna bör tillkomma under ansvar av i första hand den
centrala civilförsvarsmyndigheten. Vidare bör enligt promemorian länsstyrelserna
som regionala civilförsvarsorgan ha till uppgift att vägleda kommunerna och
fungera som tillsynsmyndighet. Del bör ankomma på kommunerna alt genomföra
planläggningen och med ledning av de utredande uppgifter som skyddsrumspianen
innehåller se till att denna förverkligas i den mån medel finns tillgängliga
härför och lämpliga byggnadsprojekt finns.
I promemorian lämnas vidare en översiktlig beskrivning
över det administrativa förloppet enligt följande. Civilförsvarsstyrelsen
utarbetar och fastställer centrala anvisningar, föreskrifter, normer etc.
avseende bl. a. indelning i skyddsrumsområden, skyddsrummens placering, inplanering
av befintliga skyddsrum och provisoriska skyddstillgångar samt beräkning av
skyddsrumsbehov. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer också
centrala normer för beräkning av ersättning till dem som anordnar skyddsrum.
Övergångsvis föreslås dessa uppgifter ankomma på en särskild delegation.
Normerna fastställs till vissa delar av regeringen. Länsstyrelsen går
kommunerna till hända med råd och skyddsteknisk expertis bl. a. i frågor som
rör skyddsrums lokalisering och utformning samt olika lokalers lämplighet som
provisoriska skyddstillgångar. Kommunen upprättar och antar skyddsrumsplan.
Länsstyrelsen fastställer skyddsrumsplan. Kommunen förverkligar planen, dvs.
lämnar inom ramen för tUlgängliga bemyndiganden förhandsbesked, prövar ansökan
om byggnadslov och besiktigar utförd byggnad. Byggaren anordnar skyddsrum
enligt byggnadslov. Kommunen lämnar uppgifter till grund för beslut om
utbetalning av ersättning till dem som anordat skyddsrum. Länsstyrelsen kontrollerar
skyddsrummens underhåll och utövar tillsyn av skyddsrumsbyggandel och
skyddsrumsförsörjningen.
Prop. 197521 95
1 promemorian framhålls att skyddsrumsplaneringen bör
samordnas med den allmänna bebyggelseplaneringen, inle minst med de
översiktliga planer som förekommer vid sidan av de lagreglerade planinstituten.
Uppgiften för kommunen alt upprätta och anta skyddsrumsplan bör därför ses som
ett led i kommunal samhällsplanering och som en naturlig uppgift för
kommunerna. Länsstyrelsen bör enligt promemorian åläggas att lämna den
fackmässiga medverkan som behövs.
1 promemorian erinras om all del i kommunens uppgifter
enligt byggnadslagstiftningen ingår alt lämna byggnadslov och besiktiga nytillkomna
byggnadsprojekt. Besiktningen innefattar även de skyddsrum som inrättas. Även i
fortsättningen avses skyddsrummen bli utförda i byggnadsprojekt som är lämpliga
all inrymma skyddsrum. Någon ny uppgift med avseende pä besiktningar m. m. av
nya skyddsrum läggs enligt promemorian inte på kommunen.
1 promemorian erinras vidare om att kontrollen av att
skyddsrummen underhålls ligger på länsstyrelserna f. n. Enligt skyddsrumsulredningens
mening bör skyddsrum äldre än tre år helst kontrolleras vart femte år, dvs. 20
% av beståndet varje år. Ett minimikrav anges vara att kontroUen sker av 10% av
beståndet varje år. Skyddsrumsulredningen föreslår att kontrollen i
fortsättningen läggs på kommunerna.
Det främsta motivet för detta är alt kommunen därigenom
får en samlad bild av det aktuella skyddsrumslägel. Mot att uppgiften förs över
från län.sstyrelse till kommun talar emellertid enligt promemorian att kommunen
normalt inte utför besiktning av byggnaders underhåll. Vidare bör det enligt
promemorian ingå i länsstyrelsens uppgift att utöva cn allmän tillsyn. I
promemorian föreslås därför att länsstyrelserna behåller sitt nuvarande ansvar
för kontrollen av skyddsrummens underhåll.
Enligt promemorian bör vidare den föreslagna uppgiften för
kommunen att lämna statlig myndighet underlag för utbetalning av ersättning
till dem som anordnat skyddsrum kunna fullgöras utan nämnvärt merarbete.
I promemorian erinras om att skyddsrumsutredningen har
föreslagit att ersättning utgår till kommunerna för administrationen.
Kommunerna föresläs sålunda få tillgodoräkna sig viss del av de influtna
skyddsrumsavgifterna. Den i promemorian föreslagna finansieringsformen innebär
emellertid att den administrativa merbelastningen i form av avgiflsupp-börd som
enligt skyddsrumsutredningens förslag skulle läggas på kommunerna inte längre
är aktuell. De uppgifter som läggs på kommunerna kan enligt promemorian anses
utgöra en integrerad del av kommunernas samhällsplanering varför
ersättningsbehovet framstår som mindre angelägel.
Promemorians förslag om planering och finansiering av
skyddsrumsbyggandet innebär en genomgripande omarbetning av gällande regler.
Förslaget måste därför enligt promemorian detaljmässigt genomarbetas innan det
kan sättas i tillämpning. Skyddsrumsutredningen har i sitt betänkande gett
förslag till ändring i civilförsvarslagen och utkast till ändring i
civilförsvarskungörelsen. Härutöver måste enligt promemorian en rad
tillämpningsföreskrifter utarbetas innan de nya bestämmelserna
Prop. 197521 96
kan träda i kraft. Vidare måste skyddsrumsplaner vara
uppgjorda av kommunerna för att den nya ordningen skall kunna tillämpas. I
promemorian framhålls att dessa förhållanden skärper kraven på att tidsmässigt
överblicka de faktorer som inverkar på införandet av det nya systemet.
De förberedelser som måste göras är enligt promemorian att
utarbeta centrala normer för planläggning, områdesindelning, behovsberäkning,
tillåten storlek på skyddsrum, placering med hänsyn till ulnyttiandet i
krigstid, skyddsteknisk beskaffenhet m. m. En annan typ av tillämpningsföreskrifter
som måste utarbetas enligt promemorian är normer för att bestämma ersättning tUl
dem som anordnar skyddsrum på grundval av beräkning av de specifika merkostnaderna
för skyddsrum. Normer eller genomarbetade exempel kan enligt promemorian också
behöva utarbetas för att främja ekonomiskt goda skyddsrumslösningar och allerna-tivanvändningar
i fredstid. I promemorian framhålls att detta förberedande arbete kan antas ta
väsentlig tid i anspråk. Enligt promemorian är delar av detta arbete dessutom
av den karaktären att olika intresseområden bör vara företrädda. Exempelvis
bör normerna för ersättning till byggare av skyddsrum tillkomma i samverkan
mellan berörda intressegrupper på byggar- och boendesidan. Kommunal erfarenhet
bör utnyttjas när anvisningar utarbetas tUl ledning för kommunernas
planläggning. Samarbete måste enligt promemorian sökas i frågor som rör den
aktuella utvecklingen på samhällsplaneringens område osv.
I promemorian framhåUs att ifrågavarande arbete berör
olika departement (försvarsdepartementet, bostadsdepartementet, kommundepartementet),
flera centrala myndigheter (civilförsvarsstyrelsen, statens planverk,
bostadsstyrelsen m. fl.), länsstyrelserna, kommunerna samt intresseorganisationer
för bostadsförsörjning och näringsliv m. m.
I promemorian erinras om att skyddsrumsutredningen
föreslagit att en särskild nämnd får till uppgift att inför övergängen till det
nya regelsystemet utarbeta föreskrifter, anvisningar och normer. Om detta
förslag förverkligas kommer enligt promemorian övergången att underlättas och
de nya reglerna att få den förankring hos berörda parter som är nödvändig. 1
promemorian föreslås att ett organ inrättas i första hand för att mera engångsbetonal
genomarbeta regelsystemet. För ändamålet bör enligt promemorian lämpligen en särskUd
delegation tUlkallas. Delegationen bör sortera under försvarsdepartementet.
Den bör tillsättas och börja sitt arbete så snart proposition i
skyddsrumsfrågan har lämnats till riksdagen.
I promemorian har vidare en tidsplan för förslagets
genomförande skisserats enligt följande.
Samtidigt som proposition lämnas tUl riksdagen tillkallas
den föreslagna delegationen för alt förbereda anvisningar och normer. Under år
1975 utfärdas ändringar i civilförsvarslagen. Skyldighet för kommunerna att
ulföra skyddsrumsplanering träder i kraft. Under senare hälften av år 1975
meddelar den särskilda delegationen anvisningar för planering m. m. Normer
för behovsberäkning m. m. fastställs. Vid samma tidpunkt
Prop. 197521 97
samordnar länsstyrelserna planeringen samt biträder
kommunerna med utbildning och information. Skyddsrumsplanering påbörjas i
kommunerna. Under våren 1976 föreslår delegationen normer för beräkning av
ersättning samt lämnar kompletterande anvisningar. Senare samma år fastställer
regeringen normer för beräkning av ersättningen. Under hösten 1976 och år 1977
genomförs i huvudsak skyddsrumsplanering i kommunerna. Senare under år 1977
antas skyddsrumsplaner av kommunerna och fastställs av länsstyrelserna.
Förhandsbesked skall kunna lämnas till projekterare. Den 1 januari 1979 träder civUförsvarslagen
i sin helhet i kraft och byggnadslov kan lämnas enligt den nya lagen.
Enligt promemorian kan den nya ordningen tillämpas i sin
helhet tidigast fr.o.m. den 1 juli 1979. Övergångsbestämmelser kan enligt
promemorian emellertid behövas som möjliggör en partiell tUlämpning av systemet
i den mån det finns förutsättningar härför, dvs. i första hand alt skyddsrumsplan
finns för kommunen och att förberedelserna i övrigt är tillräckligt långt
framförda. I promemorian erinras om alt skyddsrumsulredningen har avvisat
tanken på en sådan successiv övergång med hänsyn till svårigheten att tillämpa
två skilda skyddsrumssystem samtidigt. Enligt promemorian kan det dock
förutses att intresse visar sig finnas hos bl. a. samhällsplanerare,
projekterare, bostadsintressenter och civilförsvaret att den nya ordningen får
genomslag så tidigt som möjligt. Frågan om en partiell eller successiv övergång
bör därför enligt promemorian hållas öppen och beaktas fortlöpande i samband
med att förberedelsearbetet fortskrider.
I
promemorian påpekas att om man som ett led i övergången till det nya systemet
- önskar lyfta av skyddsrumskostnaderna från bostadskostnaderna redan före
budgetåret 1979/80, krävs viss ytterligare utredning samt att grova schabloner
godtas när det gäller ersättningsbeloppens storlek.
Enligt promemorian bör, innan den nya ordningen tillämpas,
regeringen bestämma i vilka tätorter skyddsrum skall anordnas.
I promemorian konstateras att förslaget till finansiering
av skyddsrumsbyggandet leder till en överflyttning av kostnader som f. n.
belastar byggandet till statsbudgeten.
Enligt promemorian bör den statliga finansieringen av
skyddsrumsbyggandet ske över statsbudgetens fjärde huvudtitel.
Skyddsrumsbyggandets totala omfattning och kostnader bör enligt promemorian
styras genom en bemyndigandeteknik av det slag som f. n. tillämpas i fråga om
statsbidrag till skyddsrumsanläggningar som anordnas av kommunerna. Ärsvariationerna
avseende betalningsmedel kan emellertid trots delta bli så stora att
möjligheter inte föreligger att balansera dem inom civilförsvarets ärliga
utgiftsram, som f. n. är ungefär lika stor som skyddsrumsbyggandets totala
kostnader. Ersättningar för skyddsrumsbyggandet bör därför enligt promemorian
bestridas från ett förslagsanslag utanför civUförsvarets utgiftsram.
7 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21
Prop. 197521 98
8 Remissyttrandena över promemorian
8.1 Kostnader för skyddsrumsbyggandet
Starkt delade meningar redovisas i de remissyttranden som
berör den i promemorian föreslagna principen att ersättning av statsmedel
endast bör utgå för de s. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna.
Några av de remissinstanser, som tUlstyrkt eller lämnat
förslaget i denna del utan erinran, gör vissa påpekanden.
Civilförsvarsstyrelsen anser att det är rimligt att ersättning av statsmedel
utgår endast för de s. k. skyddsrumsspecifika kostnaderna. Styrelsen
förutsätter emellertid att sättet för att beräkna dessa kostnader inte låses
fast av alltför stelbenta regler. Enligt styrelsen kan merkostnaden per
skyddsrum variera mellan ca 300 och 600 kr. per plats i stort sett oberoende av
skyddsrummets storlek. För att kunna beräkna merkostnaden för ett enskilt
objekt med bättre noggrannhet än ± ca 30 % krävs att byggnaden projekteras och
kostnadsberäknas både med och utan skyddsrum. Om höga krav på noggrannhet
ställs kommer detta enligt styrelsen att medföra stora administrativa
kostnader. Försvarets rationaliseringsinstitut finner förslaget i princip vara
riktigt. Institutet anser emellertid att tillämpningen kan bli besvärlig och
att risk finns för att snävt beräknade och administrativt svårhanterliga
ersättningsregler kan verka hämmande på skyddsrumsbyggandel. Enligt institutet
bör ersätlningsgrunderna ytterligare schablonise-ras. RR V tillstyrker alt
fastighetsägarna får ersättning för de s. k. skyddsrumsspecifika
merkostnaderna. I speciella fall bör det emellertid finnas möjlighet att ge
ersättning utöver dessa merkostnader. Enligt verket bör det ankomma på
länsstyrelserna att pröva denna fråga.
Vissa länsstyrelser har lämnat förslaget utan erinran,
bland dem länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge. Värmlands. Örebro, Gävleborgs,
Jämtlands och Västerbottens län.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det torde
vara omöjligt att utan ett omfattande administrativt arbete få fram den
verkliga merkostnaden i varje särskilt fall. Ersättningen bör därför utgå efter
schablon fastställd av den centrala fackmyndigheten.
Vissa kommunstyrelser har yttrat sig över förslaget i
promemorian. Bland dem som tillstyrkt eller lämnat förslaget i denna del utan
erinran kan nämnas kommunstyrelserna i Stockholms, Södertälje, Danderyds,
Norrtälje, Botkyrka, Sigtuna, Gislaveds, Tranås, Värnamo saml Nora kommuner.
Flera remissinstanser ställer sig starkt kritiska till
förslaget i denna fråga. Bostadsstyrelsen anser att förslaget synes vara för
snävt. Även om tekniska och andra bestämmelser nu mer än tidigare anpassats för
bättre fredsanvändning av skyddsrum, finns risker för en besvärande kostnadssituation.
Bostadsstyrelsen anser att alla med skyddsrum förknippade kostnader är försvarskoslnader.
Därför får enligt styrelsen utgångspunkterna för ersättningsnormerna, och
senare för eventuella schabloner.
Prop.
197521 99
inte vara så restriktiva som de anges i promemorian. De
får inte strida mot grundtanken att skyddsrumskostnader inte direkt skall
belasta de boende i berörda fastigheter.
Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen som
avgett gemensarnt yttrande framhåller alt även merkostnader för extra skyddsrumsutrymme
bör berättiga till ersättning huvudsakligen till följd av förslagen om
förändrad skyddsrumsplanering. Enligt föreslagna skyddsrumslösningar kommer
skyddsrum i ett hus i det närmaste regelmässigt att täcka skyddsrumsbehovet i
andra hus. Vissa fastighetsägare kommer därigenom att få bära det ekonomiska
ansvaret för skyddsrum avsedda för behov utom fastigheten. Enligt utredningarna
kan skyddsrumsytan i ett hus bli av en omfattning som inte är anpassad till
normala aktiviteter i huset och kan vara svår att hyra ut för självständigt
ändamål. Ett krav på skyddsrumsplaneringen bör vara att undvika merkostnader
för extra skyddsrumsutrymme. Om detta inte är möjligt bör enligt utredningarnas
mening fastighetsägaren kunna fä ersättning.
Kommunstyrelserna i Nacka, Malmö, Örebro och Hällefors
kommuner pekar på att merkostnader för extra skyddsrumsutrymme inte bör vara
uteslutna från ersätlningsmöjligheterna.
Svenska kommunförbundet anser alt ersättning också måste
kunna utgå till merkostnader för extra skyddsrumsulrymme. Det är annars stor
risk för att de kommunala byggnadsinvesteringarna inte kommer att styras av
ambitionen all tillgodose behovet av skyddsrumsplatser i så hög grad att mera
rationella lösningar med extra skyddsrumsulrymmen kan aktualiseras. Med den
föreslagna utformningen av ersättningsbestämmelserna är det enligt
kommunförbundet också fara för att bristsituationen i de 14 största kommunernas
innerområden kommer att ta oacceptabelt lång tid att avveckla. Kommunförbundet
föreslår således alt ersättning av staten skall kunna utgå också till
merkostnader för skyddsutrymme enligt godkänd plan. Risken är liten för att
kommunerna inte planerar in skyddsrumsplatser i byggnader där detta är möjligt.
Alla kommuner har nu en mycket detaljerad investeringsplanläggning på fem års
sikt. Med denna som grund kan man i samband med skyddsrumsplanläggningen
klarlägga den möjliga ramen för skyddsrumsplatser i de byggnader som skall
uppföras. Det kan inträffa att denna ram inte bedöms vara tillräcklig.
Kommunförbundet anser att i så fall bör möjlighet finnas alt med ersättning
från staten ulföra kompletterade skyddsrumsutrymmen.
Sveriges Industriförbund framhåller alt även merkostnader
för extra skyddsrumsutrymme skall berättiga till ersättning med hänsyn till alt
skyddsrum i en fastighet kan komma att täcka behovet också i andra hus. SBEF
framför liknande synpunkter.
Svenska Riksbyggen pekar på att inom områden som byggs av fiera
byggherrar kan merkostnaderna för extra skyddsrumsulrymme komma att drabba de
boende hos en av byggherrarna medan de andra inte kommer att belastas med
motsvarande kostnader. F. n. är det vidare en genomgående tendens i svenskt
bostadsbyggande, att man bygger källariösa hus. Några outnyttiade
källarutrymmen, som skulle ha
Prop.
197521 100
tUlkommit oberoende av skyddsrumsutrymmesbehovet, förekommer
därför knappast. Merkostnaderna för extra skyddsrumsutrymme blir därför enligt
Riksbyggens mening jämförelsevis höga. En del av den framtida produktionen av
skyddsrum syftar till att avveckla eller i varje fall minska den bristsituation
som föreligger. Enligt Riksbyggens mening är det orimligt att i sådana fall
lägga ansvaret för merkostnaden för extra skyddsrumsutrymme på de boende i de
hus, som av kommunikationstekniska eller andra relevanta skäl råkar ha
skyddsrum. SABO anser att även kostnader för "överytor" som är
betingade av skyddsrumsfunktionen bör betraktas som ersättningsberättigade
kostnader. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att den föreslagna principen
beträffande skyddsrumskostnaderna bör omfatta de totala kostnaderna. 1 den mån
skyddsrumsutrymmet kan permanent användas i fredstid uppkommer inga problem,
men i den motsatta situationen, då utrymmet inte kan komma till rationell
användning utan blir en direkt extra belastning på faslighetens ekonomi, bör
ersättning på särskild ansökan utgå till fastighetens ägare. Länsstyrelsen
torde vara en lämplig myndighet för sådan prövning. HSB framhåller att
metoderna för beräkning av merkostnaderna måste utformas så att de ger
täckning för de verkliga kostnaderna även vid inte normala förhållanden.
Hyresgästernas riksförbund förordar en lösning enligt vilken ersättning utgår
för samtliga merkostnader för skyddsrumsfunklionen. En sådan lösning har från
bostadspolitisk synpunkt fördelen att från boendet skiljs bort en kostnad som
rätteligen bör belasta en annan sektor.
Några remissinstanser, däribland länsstyrelsen i Kalmar
län, anser att ersättning även bör utgå för redan befintliga skyddsrum som
kommer att ingå i den kollektiva skyddsrumsplaneringen. Enligt länsstyrelsen
bör detta lämpligen ske enligt vissa schabloner med hänsyn till byggnadens
ålder m. m.
8.2 Finansiering
Samtliga remissinstanser utom RRV tillstyrker förslaget
att skyddsmmsbyggandet finansieras över statsbudgeten. Endast ett fåtal
remissinstanser godtar emellertid förslaget att endast skyddsrum i
bostadsfastigheter skatlefinansieras.
Statens planverk har inte något att erinra mot att
skyddsrumsbyggandet på föreslaget sätt finansieras över statsbudgeten.
Länsstyrelsen i Stockholms län godtar i princip den föreslagna kostnadsfördelningen.
Denna kostnadsfördelning medför enligt länsstyrelsen emellertid risk för att
vissa skyddsrumsbehov inte blir tillgodosedda om inte särskilda
lagstiftningsåtgärder vidtas. Ett inte obetydligt behov av skyddsrumsplatser
kommer alltid att finnas i bl. a. småinduslriområden, där platsbehovet för varie
fastighet är så lågt att anordnandet medför oskälig kostnad och byggherren på
grund härav antingen blir befriad från skyldigheten att bygga skyddsrum
eller också erhåller anstånd till dess gemensamt
Prop. 197521 101
skyddsrum kan anordnas. Enligt länsstyrelsen löstes detta
problem på ett godtagbart sätt genom det av skyddsrumsutredningens föreslagna
avgiftssystemet. I det nu föreliggande förslaget blir detta problem olöst och
skyddsrumsfrågan blir helt beroende av mer eller mindre frivilliga
överenskommelser mellan två eller flera fastighetsägare. Länsstyrelsen i
Blekinge län. Svenska kommunförbundet samt Hyresgästernas Riksförbund har inte
något ett erinra mot förslaget.
Flera av de kommunstyrelser som yttrat sig över
promemorian tiUstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget till
kostnadsfördelning, däribland kommunstyrelserna i Stockholms, Södertälje, Norrtälje,
Danderyds, Botkyrka, Sigtuna, Gislaveds, Värnamo, Hällefors och Nora kommuner.
Bostadsstyrelsen, Svenska Riksbyggen, SABO och Sveriges
Fastighetsägareförbund har inte uttalat sig i frågan. ÖEF påpekar endast att
det är angelägel att skyddsrumsfrågan löses beträffande personal som tiänstgör
vid vissa oljedepåer ovan jord. RRV förordar alt utbyggnaden av skyddsrum
bekostas genom ett avgiftssystem upplagt enligt de principer som föreslagits av
skyddsrumsutredningen.
Flertalet
remissinstanser har inte kunnat godta förslaget om att endast skyddsrum i
bostadsfastigheter finansieras över statsbudgeten. CivUförsvarsstyrelsen
föreslår att statlig finansiering tUlämpas för alla skyddsrum för befolkningen.
I promemorian framförs enligt styrelsens mening inte tillräckliga skäl för att
undanta skyddsrum vid arbetsplatserna från statlig finansiering. Ersättningen
till de byggande avses läcka de s. k. skyddsrumsspecifika merkostnaderna och
inte kostnaderna i övrigt för lokalernas tillkomst, dvs. fredsanvändningsvärdet.
Styrelsen anser därför all undantaget beträffande skyddsrum vid arbetsplatser
knappast kan motiveras med att de.ssa har ett värde för verksamheten.
Självklart kan skyddsrummet ha ett sådant värde. Men till kostnaden för att
producera detta värde ges inget statsbidrag utan denna kostnad bestrids helt av
företaget. Häri finns enligt styrelsen inte någon skillnad mellan skyddsrum i
bostadshus och vid arbetsplats. Ett system med blandad finansiering kan enligt
styrelsen innebära ett administrativt merarbete. 1 ett exempel anger styrelsen
alt ett bostadshus med behov av 100 skyddsrumsplatser och ett kontorshus med
behov av 50 platser ligger intill varandra, l-ör husen krävs då tillsammans 100
platser. Läggs skyddsrummet i bostadshuset är del kanske rimligt all 100
platser finansieras statligt och att kontorshuset inle belastas med någon
kostnad. Läggs skyddsrummet däremot i kontorshuset åläggs byggherren anordna 50
platser utöver del egna behovet och statsbidrag utgår då för endast 50 platser.
Problem av dessa slag kan visserligen lösas genom tillämpnings-bestämmelser,
men det blir enligt styrelsens mening säkert svårt all skapa en vilja att
verkligen genomföra byggandet så all alla möjligheter till bonuseffekler
tillvaratas.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser att kostnader
för skyddsrum i olika typer av fastigheter bör ersättas efter samma principer.
Härför talar svårigheterna att skilja mellan olika skyddsrumsbehov samt behovet
att positivt stimulera till skyddsrumsbyggande och önskemål om administra-
Prop. 197521 102
tiv förenkling. I den mån det anses skähgt att företagen
särskilt bidrar till bekostandet av skyddsrumsbyggande bör delta enligt
institutet enklare kunna regleras genom uttagande av viss avgift tUl staten e. d.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att förslaget
väcker vissa betänkligheter. Enligt betänkandet bör skyddsrumsbyggandet baseras
på en områdesvis behovsberäkning och inte på en beräkning av enskUda byggnaders
och anläggningars behov av skyddsrum. När en byggherre åläggs att anordna
skyddsrum skall således, oavsett om det är fråga om bostadshus eller annan
byggnad, skyddsrummet enligt utredningen vara avsett att helt eller delvis
täcka skyddsrumsbehovet inom ett visst område och inte ett behov, som hänförs
till viss eller vissa byggnader och anläggningar. Enligt utredningen skall
valet mellan alternativa skydds-ramslösningar träffas endast med beaktande av
önskemålet om så civilförsvarstakliskt rikliga och ekonomiskt fördelaktiga
lösningar som möjligt. Detta är enligt länsstyrelsens mening inte realiserbart
annat än i förening med ett enhetligt finansieringssystem. Länsstyrelsen
framhåller att det annars finns risk för att valet av skyddsrumslösning i många
fall kan påverkas ofördelaktigt av frågan om fördelningen av ansvaret för
skyddsrumskostnaderna. Länsstyrelsen anser vidare att förslaget medför avsevärt
merarbete dels därför att skyddsrumsbehovel för enstaka byggnader och
anläggningar måste fastställas, dels som en följd av svårigheterna att avgränsa
bostadshus från byggnader och anläggningar för annat ändamål resp. alt
klassificera ett hus med såväl bostäder som andra lokaler, dels därför att en
besvärlig kostnadsfördelning av rättviseskäl måste förutsättas ske meUan
byggnader och anläggningar avsedda för olika ändamål. Enligt utredningens
förslag bör skyddsrumsbehovet inom industriområden normeras och erforderliga
skyddsrum intas i planen. Utredningens förslag är enligt länsstyrelsen inte
förenligt med anläggningsvis fördelat kostnadsansvar.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåUer att det kommer att
försvära skyddsrumsplaneringen om det inom vissa bebyggelseområden finns
anläggningar som inte ingår i den kollektiva skyddsrumsplaneringen.
Gränsdragningen mellan byggnader som skall hänföras till den ena eller andra
kategorien kommer många gånger att bli svår. Därtill kommer att byggnader genom
annat utnyttjande ändrar karaktär, t. ex. då kontors-eller affärsfastighet
byggs om till bostadshus. Länsstyrelsen anser att statsfinansieringen av
skyddsrum bör avse alla fastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att
alla skyddsrum som uppförs skall finansieras med statsmedel på samma sätt.
Enligt länsstyrelsens mening är detta en förutsättning för att skyddsrumsutredningens
förslag beträffande hänsynstagande tUl natt- och dagbefolkningen vid gränsdragning
av skyddsrumsområden skall få avsedd bonuseffekt. Promemorians förslag kommer
att medföra att fastigheter, ägda av industri-eller handelsföretag m. fl, som själva
skall bekosta skyddsrummen kommer att bli olika belastade beroende på hur
gränsdragningen för skyddsrumsområdena utförs. Fastighet som är belägen i ett
område där nattbefolkningen är dimensionerande kan helt slippa kostnader för
skyddsrum, medan fastighet som är belägen i område med dimensione-
Prop. 197521 103
rande dagbefolkning själv får bekosta skyddsrummen. Detta
förhållande kan enligt länsstyrelsen komma att medföra olika
konkurrensförhållanden för företagen.
Länsstyrelsen i Hallands län anser att även skyddsrummen
vid industrianläggningar och liknande byggnader bör bekostas av statsmedel på
samma sätt som föreslagits för bostadshusen. Denna mening delas av
byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län samt kommunstyrelserna
i Malmö, Helsingborgs, Örebro och Tranås kommuner.
Länsstyrelsen i Örebro län finner förslaget att undanta
skyddsrum avsedda för huvudsakligen andra än bostadsändamål från skattefinansieringsprincipen
tveksamt, bl. a. därför att detta vid förelags- eller industrietablering inom
en tätort kan få negativa konsekvenser för de tätorter för vilka skyddsmmsbyggnadsskyldighel
skall föreligga.
Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen
anser det vara en betydande fördel om skyddsrumsersättning utgår efter samma
normer oavsett bebyggelsens ändamål. Från principiella utgångspunkter torde det
vara svårt att särskilja bostäder och arbetsplatser i dessa avseenden.
Genomförs promemorians förslag finns det risker för en irrationell lokalisering
av skyddsrum i områden med både bostäder och arbetsplatser. En sådan ordning
kan också medföra administrativt merarbete. Utredningarna förordar i stället en
lösning där ersättning utgår på samma grunder till bostäder och arbetsplatser.
Sveriges Industriförbund, SBEF och HSB förordar en ordning
enligt vilken skyddsrumsersättning utgår på samma grunder till bostäder och
arbetsplatser.
Inte någon av remissinstanserna har något att erinra mot
förslaget i promemorian om att statsbidraget ges som en direkt subvention till
den ersättningsberättigade.
8.3 Genomförande m. m.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan
erinran förslaget i promemorian om genomförandet av planering och byggande av
skyddsrum. Vissa remissinstanser har dock gjort vissa reservationer.
Civilförsvarsstyrelsen anser bl. a. att ett system med
statlig finansiering av skyddsrumsbyggandet kan genomföras inom ramen för den
lagstiftning som finns i dag. Vidare uttrycker styrelsen en viss oro för
införandet av det i promemorian föreslagna systemet för anordnande äv
skyddsrum. Styrelsen anser nämligen att målet för skyddsrumsbyggande på sikt
skall vara att varje invånare oavsett vistelseort skall disponera en i fred
utbyggd skyddsrumsplats i anslutning till bostad och verksamhetsslälle. Vidare
understryker styrelsen viklen av alt regler för skyddsrumsbyggandet utformas så
att stor hänsyn i de enskilda fallen kan tas till skyddslakliska krav. Genom
det föreslagna systemet upphör den automatik i skyddsrumsbyggandet som finns i
nuvarande system. Enligt styrelsen finns del
Prop. 197521 104
risk med det föreslagna systemet att skyddsrumsbyggandet i
samband med nybyggnad används som konjunkturregulator. Härigenom skulle
allvarliga rubbningar kunna uppstå i den långsiktiga skyddsrumspolitiken.
Byggande av skyddsrum som inte täcks av automatiken (kompletteringsbyggande i bristomräden)
bör däremot kunna anpassas till rådande konjunkturer. Styrelsen anser att ett
bibehållande av automatiken så långt detta är möjligt bör eftersträvas.
Styrelsen framhåller vidare viklen av att skyddsrumsplaneringen integreras i
den kommunala planeringen.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser att mycket talar
för att införandel av nya ersättningsgrunder samordnas med ett nytt försvarsbeslut,
dvs. fr. o. m. den 1 juli 1977. Detta synes göra det nödvändigt att nya regler
om skyddsrumsplanering och skyddsrumsbyggande kan tillämpas redan fr. o. m.
den 1 januari 1976. Institutet bedömer att detta inte är uteslutet. Det kan
vidare ifrågasättas om inte övergångsvis bidrag enligt nya ersättningsgrunder
kan utgå även till skyddsrum som anordnats enligt nu gällande regler. Härigenom
undviks under en övergångsperiod en nedgång i skyddsrumsproduktionen och
skillnader i bostadskostnader som kan hänföras tUl skyddsrumsbyggandet. Med en
schablonmässigt bestämd enhetlig standardkostnad som grund för ersättning som
institutet förordat bör några tekniska hinder härför inte möta.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det angeläget att
den angivna tidsramen om möjligt pressas något år även om förarbetena kräver
avsevärd tid. För varje år som går ökar konsekvenserna av de brister som är
förknippade med det nuvarande systemet framför allt i de större tätorternas innerområden.
Viljeinriktningen för det fortsatta skyddsrumsbyggandet har ju angivits redan
i 1972 års försvarsbeslut, varför det enligt länsstyrelsens mening ter sig
mindre tilltalande att det skall dröja ända upp till sju år innan denna
viljeinriktning kan börja förverkligas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att
de föreslagna principerna för skyddsrumsbyggandet genom övergångsbestämmelser
omgående bör tillämpas i innerområden och andra bristområden så att
saneringsobjekt som är lämpliga att inrymma skyddsrum inte färdigställs innan
skyddsrumsplikten återinförts. Om sådana övergångsbestämmelser inte meddelas,
kommer kostnaden för att fä skyddsrumsbehovet tillgodosett inom dessa områden
att öka betydligt. Liknande synpunkter framförs av lånsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Örebro och Västmanlands län samt vissa kommunstyrelser,
däribland kommunstyrelsen i Malmö kommun.
Boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen
framhåller att det är relativt enkelt att faststäUa rimliga ersättningsbelopp
för skyddsrumsspecifika merkostnader. Frågan om sådan ersättning kan därför
omedelbart ges en tillfällig lösning och bör således inte fördröjas tUl
budgetåret 1979/80.
Svenska Riksbyggen finner den i promemorian angivna
tidsplanen väl utdragen. Det är en angelägen reform, med positiva verkningar
inom bostadspolitiken, att snarast föra över det ekonomiska ansvaret för skyddsrumsbyggandet
till försvarshuvudtiteln. Med den enkelhet som
Prop. 197521 105
eftersträvas bör det vara möjligt alt betydligt snabbare
än som förutsatts i promemorian få de nya reglerna i tillämpning. SABO framhåller
att i avvaktan på att de nya reglerna i dess helhet blir tillämpningsbara bör
övergångsbestämmelser införas och förutsättningar för dispens från nuvarande skyddsrumsplikl
ökas i väsentlig grad. Hyresgästernas Riksförbund anser det synnerligen angeläget
att tillämpningen av den nya principen för skyddsrummens finansiering startar
snarast möjligt efter det att riksdagen behandlat frågan. Det måste betraktas
som otillfredsställande om de bostäder som kommer att byggas under återstoden
av 1970-talet skall belastas med en kostnad som de enligt riksdagens mening
inte skall bära.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att ersättning bör
utgå till kommunerna för ökade administrationskostnader. Styrelsen framhåller
att det även är nödvändigt att styrelsen förstärks personellt. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Örebro saml Gävleborgs län.
Svenska kommunförbundet samt kommunstyrelserna i
Stockholms, Sundbybergs, Danderyds, Nacka, Tranås, Gislaveds, Malmö,
Helsingborgs, Hallsbergs och Nora kommuner anser all statsbidrag bör utgå till
kommunerna för skyddsrumsplanläggningen.
Bostadsstyrelsen vill framhålla det angelägna i att ramar
eller annat kvoteringssystem för skyddsrumsbyggnadsersättning anpassas till
planerat och önskat bostadsbyggande på sådant sätt att någon hindrande verkan
för detta inte uppstår.
Länsstyrelsen i Jönköpings län utgår från att vad som i
promemorian betecknas som "miniminivå" och som svarar mot
behovsnormer och nybyggnadsproduktion i skyddsrumsorter innebär en omfattning
av skyddsrumsbyggandet som inte skall påverkas av konjunkturer eller
säkerhetspolitiska bedömningar från tid till annan. På så sätt får man en
ersättning för den automatik i byggandet som gällt tills nu och som trots sina
alltmer påtagliga brister dock lett till det omfattande skyddsrumsbestånd som
utgör en av hörnstenarna i hela civilförsvaret. Länsstyrelsen anmärker på att i
promemorian inte angetts vem som utövar beslutsfunktionen avseende
ersättningen till den som anordnat skyddsrum. Del torde dock enligt
länsstyrelsen få ankomma på länsstyrelsen att handlägga även ansökningar om
statsbidrag. Den senare uppfattningen delas av länsstyrelsen i Västmanlands
län.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller all det från
rättvisesynpunkt är rimligt att alla medborgare får del av del skydd
skyddsrumsbyggandet ger. En övergång till statsfinansiering av
skyddsrumsbyggandet bör kombineras med ett principiellt beslut om att i stort
sett alla medborgare på sikt skall beredas tillgång till skyddsrumsplatser i
händelse av krig.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller nödvändigheten av
alt reglerna för skyddsrumsbyggandet får en sådan utformning att länsstyrelsen
ges befogenhet att besluta om belägenhet av skyddsrum, så all den från total
synpunkt (ekonomisk och taktisk) bästa lösningen erhålls. Länsstyrelsen
framhåller vikten av att då del gäller att bestämma det
Prop. 197521 106
åriiga medelsbehovel en anslagsform väljs som gör det
möjligt att medel automatiskt finns tillgängliga då objekt byggs som enligt
planen skall ha skyddsrum. Reglerna för statsbidrag måste vara så utformade alt
en decentralisering av bidragsbeviljandet kan ske till länsstyrelserna. En
sådan decentralisering är nödvändig för att bidragssystemet inte skall bli
alltför tungrott.
Länsstyrelsen
i Gävleborgs län framhåller att länsstyrelsen bör erhålla befogenheter att
ingripa om kommunerna felaktigt handlägger skydds-mmsärenden eller underlåter
att utföra ålagda arbeten. Detta är nödvändigt eftersom varje felaktighet som
görs kan medföra stora ekonomiska konsekvenser.
Endast
civilförsvarsstyrelsen och försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker
förslaget om inrättande av en särskild skyddsrumsdelegation. HSB framhåller att
de rikskooperativa organisationerna bör vara representerade i delegationen.
Prop. 197521 107
9
Föredraganden
9.1 Bakgmnd
Gällande regler för skyddsrumsbyggandet finns i
civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377) som båda
trädde i kraft den 1 juli 1960. Sedan år 1960 har endast små ändringar gjorts i
civilförsvarslagens bestämmelser om skyddsrumsbyggandet.
De första bestämmelserna som reglerade luftskyddet tillkom
år 1937 genom luflskyddslagen (1937:504). Dessförinnan hade åtgärder för all
upprätthålla ett skydd mot luftanfall vidtagits på enskilt initiativ. Andra
världskriget medförde ett ökat arbete för att stärka luftskyddet. Bl. a.
tillkom bestämmelser om alarmering och mörkläggning m. m. genom kungörelsen
(1939:800) om vad vid luftskyddstillstånd är att i vissa hänseenden iakttaga.
Skyldighet för kommun att anordna s. k. allmänna skyddsrum för luftskyddspersonal
och för personer som vistas utomhus på allmänna platser infördes genom ändring
(1940:81) i luflskyddslagen. För sådana skyddsrum utgick statsbidrag med 2/3 av
byggkostnaden. Den första särskilda skyddsrumslagen tillkom år 1940. Genom
denna lag (1940:119) infördes för första gången bl. a. skyldighet för ägare av
anläggningar och byggnader att anordna s. k. enskilda skyddsrum.
1 den
första civilförsvarslagen (1944:536) sammanfördes alla lagbestämmelser om
anordnande avskyddsrum. Skillnaden mellan allmänna och enskilda skyddsrum
behölls. Allmänna skyddsrum skulle anordnas av kommunerna med statsbidrag.
Dessa skyddsrum var avsedda för dels civilförsvarets personal, dels personer
som vistas på allmänna platser. De enskilda skyddsrummen skulle enligt lagen
anordnas av ägarna till vissa anläggningar och byggnader i tätorter med minst
200 personer och en boendetäthet av 25 personer per hektar. I tekniskt avseende
skilde man på normalskyddsrum och s. k. fulllräffsäkra skyddsrum. Normalskyddsrummen
skulle i allmänhet skydda mot splitter, rök- och stridsgaser, belastning av
sammanstörtande byggnadsdelar samt s. k. delonations-vågor. De s. k.
fullträffsäkra skyddsrummen som skulle byggas efler förordnande av Kungl. Maj:t
i varie särskilt fall skulle fylla större krav på skyddsförmåga.
Under börian av 1950-lalet gjordes ändringar (1951:289) i
civilförsvarslagen i fråga om skyddsrumsbyggandet. Allmänna skyddsrum skulle
anordnas även för skydd åt hela civilbefolkningen inom vissa större
upptagningsområden. Denna typ av allmänna skyddsrum benämndes
befolkningsskyddsrum. Enskilda skyddsrum skulle anordnas i områden med minst
500 invånare per hektar.
Under senare delen av 1950-talet omprövades
civilförsvarels inriktning och uppgifter. Detta berodde huvudsakligen på den
krigstekniska utvecklingen. Mot bakgrund av risken för atomvapenanfall av lerrorkaraktär
skulle utrymning vara den viktigaste förebyggande civilförsvarsålgärden. 1953
års civilförsvarsutredning lämnade är 1955 ett delbetänkande som låg till grund
för förslag i prop. 1956:185 om ändring av civilförsvarsplan-
Prop.
197521 108
läggningen, bl. a. i fråga om byggandet av skyddsrum.
Förslagen föranledde ändringar (1956:593) i civUförsvarslagen. Enligt de nya
tankegångarna skulle i alla tätorter som kunde betraktas som anfallsmål i
princip anordnas både enskilda och allmänna skyddsrum. 1 innerområdena i de
tätorter som kunde anses vara mest utsatta och där befolkningsskyddet främst
skulle bygga på utrymning skulle endast befolkningsskyddsrum byggas. Dessa
skulle anordnas i bergrum eller likvärdiga betongrum. Det ankom på Kungl. Maj:t
att utse de orter där befolkningsskyddsrum skulle byggas.
Enligt nu gällande civilförsvarslag skall allmänna
skyddsrum anordnas i behövlig utsträckning inom "stad, köping och annat
tättbebyggt område", som inte är av endast ringa omfattning och betydelse,
samt också på andra platser om särskilda förhållanden påkallar det för att
bereda skydd åt civilförsvarspersonal och, om regeringen bestämmer det, ål
befolkningen i området. Allmänt skyddsrum skall inrättas som bergfast skyddsrum
eller normalskyddsrum. Bergfast skyddsrum skall anordnas så alt det ger skydd
mot verkningarna av alla slag av vapen, som kan antas komma till användning vid
luftanfall med massinsals, saml mot andra verkningar av kärnvapen än
verkningarna i och närmast omkring detonationscentrum. Bergfast skyddsrum bör i
princip motstå ett övertryck av tio atmosfärer. Normalskyddsrum skall huvudsakligen
ge skydd mot andra verkningar än omedelbar träffverkan av vapen som kan antas
komma till användning vid luftanfall med massinsals saml i fråga om kärnvapen
mot begränsad tryckverkan och radioaktiv strålning.
Enskilda skyddsrum skall huvudsakligen anordnas som normalskyddsmm.
De är avsedda för skydd av dem som bor eller uppehåller sig inom anläggningen
eller byggnaden. Det ankommer på ägaren till anläggningen eller byggnaden att
anordna enskilt skyddsrum. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
civilförsvarsstyrelsen bestämmer de områden eller platser där enskilda
skyddsrum skall inrättas. 1 24 § I mom. civilförsvarslagen regleras närmare
vilka slag av anläggningar och byggnader som inom dessa områden eller platser
skall förses med enskilt skyddsrum. Länsstyrelsen kan under vissa
förutsättningar medge undantag från lagens bestämmelser om
skyddsrumsbyggnadsskyldigheten. Det ankommer på byggnadsnämnderna att se till
att skyddsrum anordnas enligt gäUande beslämmel.ser.
Enskilt skyddsrum som är avsett för bostadshus skall kunna
hysa minst så många personer som under fredstid beräknas i allmänhet vara
bosatta inom byggnaden. För annan anläggning eller byggnad bestäms storleken
efter det antal personer, som i fredslid i regel uppehåller sig samtidigt inom
anläggningen eller byggnaden. 1 46 § civilförsvarskungörelsen föreskrivs att
man vid bestämmande av skyddsrummets storlek skall beräkna en nettogolvyla av
0,75 ni för varie person. För tillämpningen av civilförsvarsförfatlningarna har
civilförsvarsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter samt tekniska
bestämmelser.
Genom liera beslut, senast år 1957, har Kungl. Maj:l
bestämt inom vilka orter som skyddsrum för civilbefolkningen skall anordnas, s.
k.
Prop.
1975:21 109
skyddsrumsorter. Den sammanlagda folkmängden i dessa orter
uppgår till ca 5,3 milj. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t vidare bestämt
att befolkningsskyddsrum skall byggas i stället för enskilda skyddsrum i innerområdena
i 14 av de största tätorterna, nämligen Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,
Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Helsingborg, Göteborg,
Borås, Örebro, Västerås och Gävle. Skyldigheten att bygga enskilda skyddsrum
gäller inte heller innerområdena i Visby och Ystad.
Kungl. Maj:t har förordnat att i ett 30-tal orter
normalskyddsrum skall utföras så att det motstår ett övertryck av en atmosfär.
Inom landet i övrigt skall normalskyddsrum anordnas så att del motstår ett
övertryck av en halv atmosfär.
Skyddsrum byggs f. n. i huvudsak i tätorter med en
befolkning som överstiger 5 000 personer. Vid mitten av år 1974 fanns i landet
ca 5 milj. skyddsrumsplatser i enskilda normalskyddsrum. Ungefär halva antalet
skyddsrum är av äldre typ, dvs. byggda före år 1961. Ca 70% av skyddsrummen
finns i bostadshus och resten i andra byggnader och anläggningar. Allmänna
befolkningsskyddsrum har uppförts i nio större tätorter. 1 dessa skyddsrum
finns plats för ca 57 000 personer.
Som har framgått av det anförda har ett ansenligt antal
skyddsrumsplatser tillkommit under de år som skyddsrumsbyggnadsskyldighet har
rått. Vissa orter har förhållandevis god tillgång på skyddsrum medan det råder
en påtaglig bristsituation i andra orter. Orsakerna till att fördelningen är
ojämn är flera. Bebyggelseutvecklingen har varit olika i olika orter. Vidare
har arten av bebyggelse påverkat skyddsrumsbyggandels omfattning. 1 flera
orter, t. ex. Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Fagersta
och Gävle, ligger antalet skyddsrumsplatser långt under invånarantalet. I
andra orter som Enköping, Växjö, Lund, Trollhällan och Sundsvall överstiger
däremot antalet tillgängliga platser ortens invånarantal. Delta förhållande
innebär dock inte att behovet av skyddsrum i och för sig är tillgodosett.
Befolkningen bör nämligen ha möjlighet att fä skydd såväl vid bostaden som vid
arbetsplatsen.
Bristen på skyddsrum är särskilt stor i de 14 största
tätorterna, där enskilda skyddsrum inte har byggts i de centrala delarna sedan
år 1957. Med fortsatt tillämpning av nuvarande principer för skyddsrumsbyggandel
skulle det brislläge som uppkommit härigenom komma att bestå under lång tid
även om undantaget som sådant upphävs.
Nu
gällande regler för skyddsrumsbyggandet innebär vidare att låghusbebyggelse,
dvs. en- och tvåfamiljshus samt vissa andra byggnader som uppförs i en eller
två våningar, i regel undantas från skyddsrumsbyggnadsplikt. Den till följd
härav ojämna fördelningen av skyddsrumsplatserna i orterna förstoras
ytterligare om inte reglerna ändras.
Av det anförda framgår att de nuvarande bestämmelserna för
skyddsrumsbyggandet i väsentliga delar grundar sig på principer från 1940-talel.
1 fråga om skyddsrummen innebar den omprövning som gjordes av 1956 års
riksdag bara att de s. k. innerområdena i de största tätorterna
Prop.
197521 110
undantogs från skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum
(normalskyddsrum). I dessa områden skulle i stället de mera motståndskraftiga
befolkningsskyddsrummen byggas med plats för det begränsade antal människor som
kunde beräknas vara kvar sedan omfattande utrymningar hade gjorts. Reglerna för
beräkning av skyddsrumsbehov och för att ställa i ordning enskilda skyddsrum i
nytillkommande anläggningar och byggnader behölls i övrigt oförändrade.
För att se cvtr principerna för skyddsrumsbyggandet
tillsattes 1969 års skyddsrumsulredning. Utredningen har avgett betänkandet (SOU
1972:50) Skyddsrum, vilket bl. a. innehåller förslag till ändringar i
civilförsvarslagen.
I direktiven till utredningen betonade min företrädare alt
det är av stor betydelse att skyddsrumsbyggandet anpassas till
utvecklingstendenserna beträffande planering och produktion av nya bostads- och
bebyggelseområden. Han ifrågasatte därvid om de regler som f, n, styr
skyddsrumsbyggandet är i alla avseenden lämpliga från dessa synpunkter.
Del förslag till ändring i civilförsvarslagen som jag nu
lägger fram innehåller de grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandets
utförande och planering, medan frågor som avser omfattningen av skyddsrumsbyggandet
och liknande ambitionsfrågor behandlas i andra sammanhang. 1 första hand ger
den långsiktiga säkerhets- och försvarspolitiken samt försvarets planerings-
och ekonomisystem bakgrunden till beslut i sådana frågor. Besluten avspeglar
sålunda den inriktning som statsmakterna för varje period eller vid varie
tillfälle anger för utvecklingen av civilförsvaret. Det är därför väsentligt att
de regler som utformas i civilförsvarslagen får en långsiktig inriktning och
görs allmängiltiga så långt del är möjligt. Tillämpningen av reglerna bör kunna
anpassas tUl de för varje tidsperiod gällande riktlinjerna för civilförsvarets
utveckling.
9.2 Allmänna riktlinjer för skyddsrumsbyggandet
Sveriges säkerhetspolitiska mål formulerades av
statsmakterna år 1968 (prop. 1968:110). Målet är alt i alla lägen och i former
som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser
bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt
och vae annat hänseende efter våra värderingar samt i samband därmed utåt verka
för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Denna inriktning
gäller alUjämt enligt 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr
1972231).
1972 års försvarsbeslut innefattade mot denna bakgrund
också riktlinjer för civilförsvarets utformning och fortsatta utveckling.
Civilförsvaret skall i likhet med övrigt totalförsvar vara anpassat till del
säkerhetspolitiska målet och utformat sä att det har en fredsbevarande effekt.
Tilltron till vår vilja alt stå emot hot och påtryckningar är i stor
utsträckning beroende av att åtgärder har vidtagits för alt skydda civilbefolkningen
mot verkningar av stridshandlingar. Skulle vi råka i krig är det civilförsvarets
uppgift att genom förebyggande och undsättande åtgärder av
Prop.
197521 lH
olika slag skydda befolkningen och lindra verkningarna av
skador. Skydd skall också kunna ges befolkningen mot verkningar i andra hand av
stridshandlingar utanför våra gränser ulan att vi själva är i krig, t. ex.
verkningar av radioaktiv beläggning som kan uppstå om kärnvapen används.
Civilförsvarets åtgärder skall utformas mot bakgrund av
denna syn på befolkningsskyddets uppgifter. Av betydelse för åtgärdernas
inriktning är vidare den uppfattning som man kan ha om framtida krigs karaktär
och då närmast bedömningen av dels de risker som finns för att befolkningen
skall utsättas för verkningar av stridshandlingar, dels vilka stridsmedel som
därvid kan komma att användas. 1972 års försvarsbeslut anger i dessa hänseenden
vissa utgångspunkter för hur skyddet bör utformas. Utgångspunkterna är desamma
som vid planeringen av totalförsvaret i övrigt.
Under åren efter det andra väddskriget utgick man vid
planeringen av civilförsvaret från att civilbefolkningen i ett framlida krig
löpte risk att direkt bekämpas i terrorsyfte och att kärnvapen härvid kunde
komma att användas. Riktlinjerna för civilförsvarets planering drogs upp från
denna utgångspunkt med följd alt utrymning sattes i förgrunden som den
viktigaste förebyggande åtgärden.
1972 års försvarsbeslut innebär i vissa hänseenden ändrade
utgångspunkter för civilförsvarets planering. Befolkningsskyddet bör i
fortsättningen inte inriktas pä skydd mot verkningar av vapen som används i
direkt bekämpning av befolkningen. Grundläggande för planeringen av åtgärder
bör i stället vara att befolkningen kan komma att beröras när mUitära mål
bekämpas i samband med en invasion och vid markstrider. Befolkningscentra som
sådana bör inte ses som primära mål för angriparen. I första hand skall
verkningarna av konventionella stridsmedel beaktas. Åtgärderna skall dessutom utformas
så att möjligheterna tas till vara att till måttliga kostnadsökningar
åstadkomma skydd mot ABC-siridsmedel, dvs. kärnvapen samt biologiska och
kemiska stridsmedel. Härjämte är det betydelsefullt att civilförsvaret utformar
sina åtgärder så att statsmakterna har ökade handlingsmöjligheter i situationer
när befolkningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse.
Jag vill här uppehålla mig något vid frågan om
sannolikheten för att befolkningen utsätts för handlingar som kan betecknas som
terror. Enligt de av riksdagen år 1972 angivna riktlinjerna skall planeringen
av civilförsvaret inte främst syfta till skydd mot terrorangrepp. Möjligheten
av att befolkningen kan ställas inför direkt hot om skadegörelse gör emellertid
att viss hänsyn bör tas tiU risken för sädana angreppsformer. Enligt
folkrättsliga betraktelsesätt är syftet med anfaU mot mUitära mål att vinna en
direkt militär fördel eller att försvaga motståndaren mUitärt, medan syftet med
terroranfall mot befolkningen i regel är att injaga rädsla hos befolkningen för
att på så sätt bryta ner dess psykiska motståndskraft.
Utvecklingen av vapensystemen medför en allt större
precision vid
bombningar av mål, särskilt vid attackanfall, och
verkningarna mot del civila samhället borde därför bli mindre än under t. ex.
andra världs-
Prop. 197521 112
kriget. Risk för att fel mållyper väljs finns dock alltid.
Andra risker ligger däri att vapensystemen medger s. k. omrädesbombning, bl. a.
vid bombning av mål frän högre höjder. Om respekten för folkrättens regler mot
omänsklig krigföring minskar, kan risk finnas för att områdesanfall mot
militära mål används som förtäckt lerrorkrigföring. Vidare innebär utvecklingen
av s. k. mullipelvapen och brandstridsmedel m. m. hot mot civilbefolkningen på
grund av de sidoverkningar som sådana stridsmedel kan ha framför allt mot
oskyddade personer.
Av det jag nu har sagt följer att det inte finns någon
skarp gräns mellan vad som är tillåtna eller inte tillåtna krigföringsmetoder.
Även folkrättsligt godtagna metoder kan skada det civila samhället. Vid
civilförsvarets planering utgår man från olika alternativ. Utgångspunkten är
emellertid alltid att bekämpning i samband med en invasion främst riktas mot mUitärt
intressanta mål.
Den inriktning av befolkningsskyddet som 1972 års
försvarsbeslut innebär inverkar på civilförsvarets fortsatta planering i olika
avseenden. 1 fråga om organisationen för undsättning, andra skadeavhjälpande
åtgärder och utrymning pågår redan en anpassning till de ändrade förutsättningarna.
Det är angeläget att också skyddsrumsbyggandet anpassas till grundsynen i
försvarsbeslutet.
När principerna för civilförsvarets fortsatta inriktning
lades fast år 1972 betonades alt skyddsrumsbyggandel är av grundläggande
betydelse för befolkningens skydd i krig. Skydd kan dessutom åstadkommas genom
utrymning tiU mindre utsatta områden. 1 fråga om avvägningen mellan de båda
slagen av åtgärder uttalade min företrädare att åtgärderna inte ersätter
varandra ulan närmast bör komplettera varandra i olika situationer, exempelvis
så att begränsad utrymning får väga upp brister i tUlgången på skyddsrum. Det
kan också visa sig nödvändigt att i vissa situationer utrymma eller flytta om
grupper av befolkningen eller utrymma särskilt hotade områden. Handlingsfrihet
att besluta helt efter den rådande situationen bör eftersträvas. Med hänsyn
till att utrymningar av den omfattning som förutsätts i de längst gående planläggningsalterna-liven
kan ha konsekvenser för samhällslivet som i flera hänseenden är mindre
önskvärda, bör man inte i förväg binda sig vid beslut att genomföra sådan
utrymning. Som altmän riktlinje för planeringen av befolkningens skydd skall
därför gälla att beroendet av att behöva sälla utrymningsplanerna i tillämpning
begränsas så långt som möjligt.
Den här uttalade uppfattningen att man i olika situationer
bör kunna välja mellan olika slag av åtgärder eller alt få dem att samverka för
att åstadkomma önskat skydd är ett uttryck för nödvändigheten av alt inrätta
planeringen med hänsyn till skilda operativa lägen och möjligheter. Den
hittillsvarande utrymningsplanläggningen bör därför behållas. Lika betydelsefuUt
är del att allt efter stridshandlingarnas och stridsmedlens karaktär kunna
utnyttja skyddsrum och andra skydd som bedöms vara lämpliga. Denna operativa
syn på användningen av utrymning och omflyttning saml skydd i olika former har
särskild betydelse i lägen när del ännu råder brist på skyddsrum.
En sådan relativ bristsituation
Prop.
197521 113
kommer även med planmässigt skyddsrumsbyggande att bestå
under avsevärd tid framåt. Det är därför viktigt att de operativa
förutsättningarna ytterligare klarläggs och utvecklas från dessa utgångspunkter.
Inte minst med hänsyn till att besked bör kunna lämnas allmänheten om lämpliga
åtgärder i varie läge då fara föreligger bör förutsättningarna för operativa
beslut vara genomarbetade.
Målet för planeringen av befolkningsskyddet i krig bör
vara att åtgärder i någon form vidtas för att skydda befolkningen mot
verkningarna av stridshandUngar. Så långt har jag samma syn på behovet av
skydd som civilförsvarsstyrelsen gett uttryck åt i sitt yttrande över departementspromemorian
om skyddsrumsbyggandets finansiering (Ds Fö 1974:5). Jag anser emeUertid att
skyddet, med hänsyn till bl. a. olika tänkbara hot, kan behöva utföras olika i
skilda delar av landet. Också fysiska föratsättningar, t. ex. olikheter i
bebyggelsen, kan inverka på valet av skyddsåtgärd. Befolkningsskyddet bör
därför planeras så att det kan ges olika former och i vissa avseenden olika kvahtativt
utförande.
Det främsta skyddet ges i skyddsrum. Som hittills bör
skyddsrum, som skyddsrumsutredningen har anfört, anordnas endast i orter som
bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om
skadegörelse. I sådana orter, skyddsrumsorter, bör befolkningen i största möjUga
utsträckning kunna få skydd i skyddsrum.
I områden
där skyddsmm inte byggs måste andra åtgärder vidtas för att bereda befolkningen
skydd. Redan nu finns i civilförsvarslagen (57 §) skyldighet inskriven för
fastighetsägare att förbereda och under civilförsvarsberedskap förse
anläggning eUer byggnad med anordningar som kan ge dem som vistas där skäligt
skydd mot radioaktiv strålning. För att skyldigheten skaU gälla krävs att
regeringen förordnat att sådana åtgärder skall vidtas. Civilförsvarsstyrelsen
och skyddsrumsutredningen har föreslagit att detta skydd skall utvidgas tiU
att omfatta också skydd mot sphtter av projektiler och mot kemiska stridsmedel.
Ett på detta sätt utökat skydd är avsett att vara ett allmänt förekommande
skydd utan geografiska begränsningar. Jag ansluter mig till detta förslag.
Åtgärderna måste nödvändigtvis bli av enkel karaktär men erfarenheterna visar
att även enkla skydd har stor betydelse för möjligheterna att skydda
befolkningen.
Civilförsvarsstyrelsen har för utbildningsändamål och
information utarbetat råd och anvisningar till fastighetsägare om hur radiakskydd
skall anordnas i eller i anslutning till fastigheterna och hur skyddet kan
göras gastätt. Vid behov skall sådana råd och anvisningar utsändas till alla
fastighetsägare. Dessa anvisningar bör kompletteras så att de i fortsättningen
också omfattar skydd mot splitter och så långt det är möjligt också mot kemiska
stridsmedel.
I fråga om de aUmänna kraven på ett skyddsrums förmåga att
skydda mot verkningar av stridsmedel viU jag anföra följande. Skyddseffekten
bör främst avse konventionella vapen men också innefatta visst skydd mot
kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel. Som jag redan har
förordat bör den avvägning av skyddseffekten som nuvarande
8 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21
Prop. 197521 114
bestämmelser om normalskyddsrum innebär i huvudsak
behållas. Skyddsrummet skall således utföras och utrustas så att det ger skydd
mot alla verkningar av konventionella stridsmedel utom omedelbar träffverkan.
Det skall också skydda mot begränsad tryckverkan av kärnvapen samt mot
verkningarna av radioaktiv strålning. Del skall vara gastätl och försett med
ventilationsanordningar. Det skall kunna motstå belastningen av rasmassor, vara
beständigt mot verkan av brand och ha reservutgång.
Som framgår av vad jag har sagt tidigare är f. n. bristen
på skyddsrum stor i vissa tätorter. Detta gäller särskilt de större tätorternas
innerområden, som praktiskt taget helt har varit undantagna frän skyddsrumsbyggande
sedan år 1957. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att häva det
undanlag som funnits för innerområdena. På mycket lång sikt bhr del härigenom
möjligt att förbättra skyddet för befolkningen där. Det kommer emellertid att
råda brist på skyddsrum under en avsevärd lid framåt om inte andra åtgärder
också vidtas för att hjälpa upp situationen. Skyddsrum saknas också på grund av
att de nuvarande reglern.) undantar låghusbebyggelsen, I fråga om områden med
sådan bebyggelse innebär mina förslag i det följande att förutsättningar kommer
att finnas för att i möjlig mån tillgodose skyddsbehov även där, I denna del
kan dock situationen inte nämnvärt förbättras förrän nya regler för
skyddsrumsbyggandet kan tillämpas och tekniska förutsättningar finns för att
bygga skyddsrum i dessa områden.
Mot denna bakgrund har jag i anvisningarna för
civilförsvarets programplanering tagit upp frågan om att som komplettering
till skydds-mmsbeståndet ta vara på skyddstillgångar av annat slag. Främst
gäller detta befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen som i sig
själva eller efter förbättringar kan ge rimligt skydd. Underiordiska delar i
befintliga byggnader kan också i vissa faU vara sådana skyddstillgångar.
Civilförsvarsstyrelsen har från dessa utgångspunkter i
programplanen för civilförsvaret under perioden 1975/76-1979/80 och i en
särskild rapport den 9 september 1974 redovisat ett antal åtgärder som kan
vidtas för att förbättra skyddsläget i de aktuella områdena. Bl. a. bör
nytillkommande skyddsrum göras tiUräckligt stora för att fånga upp omkringliggande
skyddsbehov och befintliga bergtunnlar m. m. ställas i ordning så att de kan utnyttias
som skyddsrum.
Jag anser det vara angeläget att åtgärder av de slag som
här har nämnts vidtas för alt förbättra befolkningens skydd i bristområden. De
nya regler för skyddsrumsbyggandet som jag föreslår innebär bl. a. alt en
planering av skyddsrumsförsörjningen genomförs i de berörda kommunerna. Denna
planering är väl ägnad alt ligga till grund både för del fortlöpande
skyddsrumsbyggandet och för åtgärder som jämsides härmed förbereds och vidtas
på grund av alt skyddet i befintlig bebyggelse är otillräckligt.
Mina synpunkter på värdet av del skydd som kan nås genom
de avsedda kompletterande åtgärderna har jag utvecklat i årets budgetproposition
(prop. 1975:1, bil. 6 s. 46). Som framgår där bör i princip skydd som ställs i
ordning för befolkningen uppfylla krav som gäller för de
Prop. 197521 115
nuvarande normalskyddsrummen. Av olika skäl kan emellertid
inte detta mål nås i full utsträckning. Redan befintliga skyddsrum har olika
skyddsförmåga. Skyddsrum som anordnas i bergtunnlar och liknande utrymmen och
skydd som förbereds för att kunna ställas i ordning till skyddsrum i en
beredskapssituation får ges en varierande skyddseffekt beroende på de tekniska,
ekonomiska och tidsmässiga förutsättningarna för objekten i varje särskilt
fall. Man bör eftersträva att ge dessa skydd samma skyddsförmåga som nu gäUer
för normalskyddsrum. Detta innebär att skyddet skall stå emot verkan av främst
konventionella vapen, brand och byggnadsras samt ha reservutgång. Mot bakgrund
av statsmakternas bedömning att riskerna är små för att ABC-slridsmedel sätts
in mot civilbefolkningen i terrorsyfte ställs däremot inte särskilda krav på
skydd mot dessa stridsmedel utöver vad som följer av skyddet mot verkan av
konventionella vapen och skäligt skydd mot radioaktiv strålning. Luftförsörjningen
bör i huvudsak tillgodoses enligt samma funktionskrav som gäller för normalskyddsrum.
I budgetpropositionen har jag vidare anfört att skydd som
i fredstid ställs i ordning i bergtunnlar och jämförliga underjordiska utrymmen
med skyddsförmåga enligt nämnda normer bör anses vara egentliga skyddsrum och
tas in i planerna som skyddsrum. Skydd som förbereds tUl utförande först i en
situation när beslut fattas om alt förstärka beredskapen bör benämnas
provisoriska skydd. Sådana skydd blir emeUertid bara en dellösning av
skyddsproblemet, eftersom iordningsställandet av dessa skydd till skyddsrum är
beroende av de starkt begränsade resurserna i en krissituation.
Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om
skyddsrummens användning med hänsyn till möjlig förvarning m.m. Möjligheten av
att kunna få skydd i skyddsrum är givetvis bl. a. beroende av i vilken mån
befolkningen hinner få förvarning före ett anfall. Man måste då fastslå att
förvarning inte kan garanteras under alla förhållanden. Både den tid som behövs
för att söka upp skyddsrummen sedan larm getts och stridsledningssystemets
uthållighet kan under vissa omständigheter vara otillräckliga. Detta framhölls
bl. a. av 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4), som ansåg det vara osäkert
om tekniska och ekonomiska förutsättningar finns för att tUlgodose de krav på
förvarningssystemet som civilförsvarsstyrelsen har uppställt i
perspektivplanen för civilförsvaret. I 1972 års försvarsbeslut framhölls dock
att informationen frän förvarningssystemet kunde förbättras om vissa
organisatoriska åtgärder genomfördes. Exempel på sådana är att utnyttia
reservanordningar i anslutning tiU luftförsvaret, att färdigställa alarmeringsförbindelser
som ännu inte har utförts och att förbättra rekryteringen av personal för alarmeringsledningen.
1 prop. 1972:75 framhöll min företrädare att användningen
av skyddsmmmen måste anpassas till de prestanda som stridsledningssystemet
har. Det innebär att skyddsrummen kan behöva tas i anspråk även när skenbart
lugn råder, dvs. redan innan t. ex. flyglarm har getts. Frågan om anpassning tUl
denna syn på utnyttjandet av skyddsrummen gäller
Prop. 197521 116
närmast i vilken utsträckning skyddsrummen skall inredas
för långvarig vistelse och hur de skall dimensioneras för detta ändamål.
De nu angivna problemen angående förvarning m. m. studeras
f. n. av civilförsvarsstyrelsen inom ramen för den perspektivplanering vars
resultat kommer att övervägas av 1974 års försvarsutredning. I anvisningarna
för denna planering har jag anfört att civilförsvarsstyrelsen skall redovisa
förslag som syftar till att den del av befolkningen som har tillgång till
skyddsrum i rimlig utsträckning skall kunna befinna sig i dessa vid anfall. Jag
har därvid pekat på ett antal olika åtgärder, bl. a. förbättrad information,
omflyttning av människor närmare intill befintliga skyddsrum och skyddstaktisk
anpassning till en angripares uppträdande.
I fråga om skyddsrummens dimensionering vill jag i
avvaktan på resultatet av de studier som pågår av frågan ansluta mig till
skyddsrumsutredningens tankegångar. Man kan sålunda inte rimligen utgå från
att skyddsrummen skall kunna användas som nödbostad av alla människor i orten
samtidigt. Dessa skulle kräva ett avsevärt ökat skyddsulrymme och är inte
heller möjligt med hänsyn till produktion och samhällsliv. En tänkbar lösning
är i stället att i första hand de som har längst avstånd till närmaste
skyddsrum och de som i något avseende har svårighet att förflytta sig samt barn
och äldre bereds möjlighet att mera stadigvarande än övriga uppehålla sig i
skyddsrummen. Sådan användning av skyddsrummen gör det enligt denna tankegång
möjligt att efter lokala förhållanden begränsa förflyttningssträckan för dem
som söker skydd vid flyg-larm. Det kan också alternativt vara möjligt att, för
att komma närmare skyddsrum, söka tillfällig bostad i byggnader nära intill
befintligt skyddsrum. Över huvud taget bör det finnas förutsättningar för att
i krigstid upplysa människorna om lämpliga åtgärder för att åstadkomma
frivilliga omflyttningar så att möjligheterna att få skydd förbättras. Med
hänsyn till osäkerheten att under alla förhållanden få tillräcklig
förvarningstid är en sådan flexibel syn på skyddsrumsanvändningen av stor
betydelse. I den mån risksituationen blir så extrem att alla utom arbetstid bör
vistas i skydd, torde det bli ofrånkomligt att vidta åtgärder för att glesa ut
befolkningen i orten för att därigenom minska utrymmesbehovet i skyddsrummen.
Jag räknar med hänsyn till vad jag här har anfört med att den nuvarande beräkningsgrunden
0,75 m platsyta per person kan behållas t. v.
Jag har tidigare berört frågan om skyddsrummens kvalitet
och skyddande förmåga. Skyddseffekten beror av flera omständigheter, bl. a.
villkoret att man befinner sig i skydd när anfallet inträffar och att
skyddsrummet är ändamålsenligt konstruerat med hänsyn till förekommande
stridsmedel och skadeverkningar. Av betydelse är också skydds-mmmets belägenhet
i förhållande till omgivande bebyggelse m. m. Som jag förut har nämnt kan en
del skyddsrum komma att sakna anordningar som behövs för skydd mot kärnvapen
och mot kemiska stridsmedel. Detta innebär att skyddet har begränsad
användbarhet om sådana stridsmedel skulle komma att användas. I dessa
situationer måste som
Prop. 197521 117
kompletterande skyddsåtgärd tillgripas utrymning eller
omflyttning inom orten tUl områden med bättre skyddsrum. Åtgärder av detta slag
bör som jag redan har framhållit vara förberedda.
Som jag tidigare har anfört bör som hittills skyddsrum
byggas i orter som bedöms kunna bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller
hot om skadegörelse, s. k. skyddsrumsorter. Den senaste förteckningen över
skyddsrumsorter fastställdes av Kungl. Maj:t i anslutning till civilförsvarets
omorganisation år 1957. Därefter har bara mindre ändringar gjorts. En
omarbetning bör ske med hänsyn till de nya förutsättningar, bl.a. rörande
hotbedömningarna, som har tiUkommit under senare år. Civilförsvarets perspektivplan
och förslag från 1974 års försvarsutredning kommer att ge underlag för en sådan
omprövning. 1 avvaktan på denna bör nuvarande förteckning t. v. behåUas i
huvudsak. Det bör liksom hittUls ankomma på regeringen att i en särskild
förteckning fastställa vilka orter som skall vara skyddsrumsorter.
9.3 Skyddsnimsbyggandets planering och genomförande 9.3.1
Allmänna synpunkter
Bedömningen av skyddsrumsbehovet i skyddsrumsorterna bör
enligt skyddsrumsutredningen göras områdesvis. Utredningen tar vidare upp vissa
beräkningsmetoder som skuUe minska behovet av skyddsrumsplatser. Om
skyddsrumsbehoven beräknas områdesvis och hänsyn tas tUl att närliggande
byggnader av olika slag, t. ex. bostadshus och kontorshus, har behov av
skyddsrumsplatser under olika tider på dygnet kan anser utredningen dessa
byggnader få sina skyddsrumsbehov tillgodosedda genom ett och samma
skyddsrumsutrymme. För den minskning av skyddsrumsbehovet som därvid uppstår
använder utredningen uttrycket dag/nattbonus. Vid beräkning av
skyddsrumsbehovet bör även beaktas att utrymmesstandarden i bostäderna blir
högre och att boendetätheten i ett bostadsområde minskar under områdets
livstid. Värnpliktiga och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal bör
enligt utredningen frånräknas vid beräkning av skyddsrumsbehovet.
Även frågan hur behovet av skyddsrum skall tillgodoses bör
enligt skyddsrumsutredningen bedömas områdesvis. Härigenom bör det vara möjligt
att finna de från civilförsvarstaktiska och ekonomiska synpunkter mest
fördelaktiga skyddsrumslösningarna. Också en ökad fredsanvändning bör
därigenom bli möjlig. Utredningen föreslår att skyddsmmmens nuvarande bundenhet
till varje enskild anläggning eller byggnad löses upp och att ett friare val av
skyddsrumslösningar medges.
Utredningen föreslår vidare att kommunerna skall bestämma
det område inom skyddsrumsorten där skyddsrum skall anordnas. Gränsen för detta
område bör i princip följa tätortsgränsen. Skyddsrumsplaneringen bör enligt
utredningen ske på lokal nivå. För varje skyddsrumsort bör kommunen upprätta en
skyddsrumsplan. Planen bör antas av kommunens fullmäktige och fastställas av
länsstyrelsen, som även i övrigt bör
Prop. 197521 118
ha tiUsyn över planeringsverksamheten. Den föreslagna
planläggningen bör ske enligt anvisningar, som utfärdas av regeringen eUer civUförsvarsstyrelsen.
Enligt förslaget ankommer det på civilförsvarsnämnden att ta ställning till var
skyddsrum skall anordnas. Ägaren av den byggnad i vUken ett skyddsrum skall inrättas
bör alltjämt vara skyldig att anordna skyddsrummet.
Utredningen tar vidare upp vissa frågor om skyddsrummens
utrustning och vård m. m. Enligt utredningen bör skyddsrummen redan i fredstid
inredas och utrustas så att de snabbt kan ställas i ordning för sitt egentliga
ändamål. Viss materiel bör anskaffas och tillpassas redan i samband med att
skyddsrummen anordnas men kan under fredstid förvaras nedmonterad. Utredningen
föreslär också att kommunerna skall kontrollera att ägaren vårdar och
underhåller skyddsrummen.
Enligt utredningen bör de grundläggande kraven på
skyddsrummen också i fortsättningen anges i civilförsvarsförfattningarna.
Skyddsrummens närmare utformning kan regleras i tillämpningsbestämmelser som
utfärdas av civilförsvarsstyrelsen. Skyddsrumsbestämmelserna bör samordnas med
andra byggnadsbestämmelser och tas in i Svensk Byggnorm, som styr annat
byggande.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat
skyddsrumsutredningens förslag utan erinran. I vissa delar har dock civilförsvarsstyrelsen
ställt sig avvisande till utredningens förslag.
Jag utgår från att skyddsrumsbyggandet också i
fortsättningen skall ha en betydande omfattning. Emellertid måste resursema
utnyttjas effektivare än vad som är möjligt med nuvarande regelsystem. För att
kunna göra detta måste noggrant prövas hur skyddsbehoven skall tillgodoses
genom skyddsrum. Jag anser därvid att de bedömningsnormer som skyddsrumsutredningen
har föreslagit i huvudsak är lämpliga för en sådan prövning.
Skyddsrumsbyggandet bör alltså noga anpassas till skyddsbehoven och planeras
så att skyddsrumslösningarna samtidigt blir så fördelaktiga som möjligt med
hänsyn till civilförsvarsmässiga och samhällsekonomiska krav. Del är enhgt min
mening rimligt att räkna med att inom ramen för en sådan ny skyddsrumsplanering
skyddsrum liksom hittills tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus
och andra byggnader eller anläggningar. Jämsides med det fortlöpande skyddsrumsbyggandet
bör emellertid som jag tidigare har anfört särskilda åtgärder också vidtas för
att avhjälpa den mest påtagliga bristen på skydd i vissa orter och för viss
bebyggelse. Dessa åtgärder bör i första hand avse de mest utsatta skyddsrumsorlerna.
Jag övergår i del följande till att behandla viktigare
avsnitt i utredningsförslaget. Jag vill redan nu slå fast att förslaget enligt
min mening i allt väsentligt kan läggas till grund för ändringar i
lagstiftningen om skyddsrumsbyggandet. I vissa hänseenden föreslår jag dock
andra lösningar än dem som utredningen har förordat.
Prop. 197521 119
9.3.2 Planering och genomförande
I skyddsrumsorterna bör det framtida skyddsrumsbyggandet
regleras genom att kommunen utarbetar en skyddsrumsplan, som samordnas med den
allmänna bebyggelseplaneringen inom kommunen. Jag anser däremot inte att det
förutom förteckningen över skyddsrumsorter finns behov av en särskild skyddsrumsplan
för hela landet och inte heller av länsvisa skyddsrumsplaner. Länsstyrelserna
bör emellertid medverka i planeringen och liksom hittiUs ha tillsyn över
byggandet och underhållet av skyddsrum.
Av skyddsrumsplanen bör till en början framgå vilken del
av kommunen som skall ingå i skyddsrumsorten, dvs. gränsen för skyddsrumsorten.
Denna gräns kan givetvis fortlöpande komma att ändras med hänsyn till
väsentliga förändringar i den allmänna bebyggelseplaneringen. Skyddsrumsorten
bör därefter delas in i skyddsrumsområden för vilka anges
1.
skyddsrumsbehovet,
dvs. det totala antalet skyddsrumsplatser som behövs inom området,
2.
skyddsrumstillgången,
dvs. tillgången på redan anordnade skyddsram och antalet platser i dem,
3.
nybyggnadsbehovel,
dvs. det antal skyddsrumsplatser som i framtiden måste anordnas inom området,
4.
planerade
byggnadsprojekt som lämpligen bör förenas med skydds-ramsbyggande och andra
tänkbara lösningar av skyddsrumsfrågorna.
Jag vill i det följande ange några principer som jag anser
vara väsentliga vid indelningen i skyddsrumsområden och beräkningen av
skyddsrumsbehovet.
Vid indelning i skyddsrumsområden måste stor vikt fästas
vid de skyddstaktiska synpunkterna. Vid skyddsrumsbyggandet har man hittiUs
utgått från all skyddsrummen i krig skall sökas upp först sedan larm om
förestående flyganfall getts. Med hänsyn härtill har krävts all skyddsrummen
skall hgga nära de skyddssökandes bosläder och arbetsplatser. I princip har
sålunda skyddsrum anordnats i källaren till den byggnad för vilken det är
avsett. Under vissa förutsättningar har det dock ansetts godtagbart att bygga
skyddsrummet friliggande, dvs. ulan samband med annan byggnad eller i annan
närliggande byggnad. Enligt de nuvarande principerna bör avståndet frän bostad
eller arbetsplats lUl skyddsrum i allmänhet inte vara längre än 200 meter.
Skyddsrumsutredningen har i detta sammanhang framhållit
att korta gångavstånd inte garanterar att skyddsrummen under alla förhållanden
hinner nås vid flyglarm. Särskilt gäller detta de grupper av befolkningen som
genom olika slags rörelsehinder eller på grund av hög ålder har svårt att
förflytta sig snabbt. Följden har enligt utredningen blivit att man även med
det gångavstånd som nu har tillåtits bör räkna med alt mänga människor
periodvis måste använda skyddsrummen som mer eller mindre stadigvarande
nödbostad. Utredningen har härav dragit den slutsatsen att det inte finns
anledning att generellt behålla en fixerad gräns på 200
Prop.
197521 120
meter som ett största tillåtet gångavstånd. Ett mer
flexibelt betraktelsesätt bör anläggas.
Civilförsvarsstyrelsen har i sitt remissyttrande
framhållit att man av skyddstaktiska hänsyn i framtiden liksom hittills bör
sträva efter gångavstånd som är mindre än 200 meter. Styrelsen anser sig dock
i vissa fall kunna godta något längre gångavstånd än vad som gäUer i dag, om
skyddsrummen anordnas sä att längre vistelse i eller i anslutning till
skyddsrummen blir möjlig. Sådana anordningar kan t. ex. vara förbättrat ventUationssystem,
förbättrad belysning, tillgång omedelbart utanför skyddsrummet till WC,
tvättmöjligheter inkl. reservtank m. m. Kan dessa ökade krav inle tillgodoses,
lägger enligt styrelsen det nuvarande förvarningssystemet hinder i vägen för
att minska kravet pä gångavstånd i större omfattning. Styrelsen betonar
betydelsen av att reglerna för skyddsrumsbyggandet utformas så att vid
planeringen stor hänsyn kan tas till skyddslakliska krav i de enskilda fallen.
Jag har i det föregående betonat att det är nödvändigt att
befolkningens skydd planeras med hänsyn till skilda operativa lägen, t. ex,
att delar av befolkningen kan behöva flytta närmare de skyddsrum som finns. Jag
kan ansluta mig till de synpunkter som skyddsrumsutredningen har anfört i fråga
om möjligheterna att utnyttja skyddsrummen med hänsyn till en bej.ansad
förvarning. Det kan exempelvis i särskilda situationer bli ns.i>'ändigt att
vissa grupper av befolkningen använder skyddsrummen ?om stadigvarande
nödbostad. Jag delar också utredningens uppfattning att några bestämda gränser
för gångavstånden tUl skyddsrummen inte bör anges. Ett mer flexibelt
betraktelsesätt bör anläggas med utgångspunkt i bl. a. de synpunkter som jag
här har berört. Förutsättningarna för att förvarna befolkningen vid flyganfall
studeras för övrigt ytterligare av civilförsvarsstyrelsen i samverkan med
överbefälhavaren.
Indelningen i skyddsrumsområden bör vidare göras på så
sätt att den beräknade dag- och nattbefolkningen väger så jämnt som möjhgt inom
varie område. Möjligheter att utnyttja redan befintliga skyddsrum bör också tiUvaratas.
Indelningen bör lämpligen ske mot bakgrund av en bedömning av vilka
byggnadsprojekt som kan bli aktuella inom varie skyddsrumsområde. Som
skyddsrumsutredningen har påpekat måste vid indelningen uppmärksamhet ägnas åt
låghusbebyggelsen så att man gör klart för sig i vad mån det är möjligt att
hänvisa befolkningen i redan befintliga låghusområden till godtagbart skydd.
Skäl kan slutligen finnas att efter en tid ompröva indelningen i
skyddsrumsområden.
Jag övergår härefter till att ange några principer som har
särskild betydelse för beräkningen av skyddsrumsbehovet.
Behovet av skyddsrum bör prövas för varie skyddsrumsområde
för sig. Vid beräkningen av det antal skyddsrumsplatser som behövs bör, som
utredningen har angett, i princip räknas in alla personer som i allmänhet
vistas inom området under fredstid oavsett vilken typ av bebyggelse det är
fråga om. Hänsyn bör således inte tas till att en del av befolkningen
Prop.
197521 121
kan ha utrymt skyddsrumsområdet, när skyddsrummen behövs.
Avgörande för hur många människor som vanligen vistas inom
skyddsrumsområdet blir den befintliga och planerade bebyggelsen. Behovet av skyddsrum
bör därför uppskattas för varie enskild anläggning och byggnad och blir ohka
stort beroende på vad anläggningen tiänar för ändamål. Ändamålet kommer
nämligen att vara vägledande, när man skall beräkna hur många personer som i
allmänhet uppehåller sig inom anläggningen eller byggnaden. I fråga om t. ex.
affärslokal bör hksom nu viss hänsyn tas till kundernas behov av skyddsram.
Hänsyn bör också tas till behovet av skydd för dem som uppehåller sig i hamnar
och samlingslokaler.
Som utredningen har påpekat, har olika slag av
anläggningar och byggnader störst behov av skyddsrum under olika tider på
dygnet. Anläggningarnas och byggnadernas skyddsrumsbehov bör därför i viss mån
kunna tiUgodoses genom ett och samma skyddsrum. För att utröna dessa s. k. bonuseffekler
bör vid planeringen beräknas hur många personer som i allmänhet vistas inom
skyddsrumsområdet dels under dagen, dels under natten.
Vid beräkningen av antalet skyddsrumsplatser för de boende
i området bör hänsyn tas tiU att utrymmesstandarden förbättras i bostäderna och
till att det sker en successiv utglesning av befolkningen inom bostadsområden.
Även om det kan vara svårt att för varje tid bestämma omfattningen av denna utglesning
bör den dock beaktas när man bestämmer de normer som skall hgga till grund för
beräkningen av skyddsrumsbehovet för bostäder inom skyddsrumsområdet.
När man beräknar skyddsrumsbehovet för andra anläggningar
och byggnader än bostäder bör i motsats till vad som nu gäller inte heller tiUämpas
någon nedre gräns för anläggningens eller byggnadens storlek eller för det
antal personer som vanligen vistas där. Undantag bör således inte längre göras
för industrianläggningar, undervisnings- och vårdanstalter eller för hotell
och pensionat, även om de är avsedda för mindre än 25 personer. En- och
tvåvåningsbyggnader, som är avsedda för kontors- och affärsändamål, bör inte
heller undantas.
Vid beräkningen av skyddsrumsbehovet bör inte värnpliktiga
och annan inom totalförsvaret krigsplacerad personal tas med. Denna personal
kan nämligen väntas bli inkallad till tjänstgöring redan under ett tidigt
beredskapsskede och kommer därigenom att lämna sina bostäder och arbetsplatser
o. dyl. Denna kategori utgör ca 12 % av befolkningen.
Vad jag har anfört om behovsberäkningen bör inte uppfattas
så att den skall göras efter någon exakt matematisk metod. Behovet bör beräknas
efter normer som grundas på prognoser om den förväntade utvecklingen under en
förhållandevis lång lidsrymd. Vid fastställande av sådana normer måste hänsyn
också tas till sådana faktorer som t. ex. möjligheten för länsstyrelsen att med
stöd av 39 § civUförsvarslagen förbjuda användningen av en samlingslokal som
inte har tillgång tUl närliggande skyddsrum. I fråga om trafikanläggningar bör
man vid beräkningen av skydds-
Prop. 197521 122
behovet bortse från tillfälliga toppar i anhopningen av
trafikanter. Inte heller bör för affärslokaler skyddsbehovet beräknas med
utgångspunkt i antalet kunder, när det är som störst.
Behovsberäkningen måste också la hänsyn till att kriget
som sådant påverkar befolkningens levnadsmönster och andra förhåUanden i samhällel.
Beräkningarna måste därför väsentligen bygga på schablonmässiga uppskattningar.
Skyddsrumsplanen bör följaktligen på den här punkten vara översiktlig och i
huvudsak ha en utredande funktion. Den bör emellertid alltid kunna ge en
löpande översikt av behovet av skyddsrum i anslutning till nyproduktion av
bostäder, lokaler och anläggningar och samtidigt ge underlag för urval av
sådana byggnadsprojekt som lämpligen bör komma i fråga för att inrymma
skyddsrum. Planen skall också kunna ge underlag för det handlingsprogram som
kan behövas för att avhjälpa brist pä skyddsrum inom redan bebyggda områden.
Enligt nuvarande regler för skyddsrumsbyggandel anordnas
skyddsrum vid vissa bestämda kategorier av anläggningar och byggnader till
skydd för dem som uppehåller sig där. Som skyddsrumsutredningen har framhållit
går utvecklingen mot en allt starkare industrialisering av byggandet. En bättre
anpassning av skyddsrumsbyggandet till denna utveckling bör därför göras. Detta
kan enligt min mening ske om skyldigheten att anordna skyddsrum inte direkt
knyts till varje enskild anläggning och byggnad. De planerande kommunerna och byggherrarna
bör ges möjhghet till ett friare val av skyddsrumslösningar. Därigenom blir
det också lättare att nå fram till de mest ekonomiska lösningarna. För att få
låga skyddsrumskostnader är det dessutom angeläget att fredsanvändningen av
skyddsrummen blir så god som möjligt. Ett friare val av skyddsrumslösningar
underlättar detta. Av samma skäl anser jag att del är angelägel att även andra
bestämmelser som inskränker friheten vid valet av fredsanvändning mjukas upp,
exempelvis sådana bestämmelser som reglerar frågan om skyddsrummens storlek
eller användning i fredstid. Detta har redan i viss mån tillgodosetls genom CivUförsvarsstyrelsens
senaste tekniska bestämmelser för skyddsrumsbyggandet.
En väl genomförd kommunal skyddsrumsplanering blir enligt
min mening inle bara ett gott instrument för all anpassa skyddsrumsbyggandet
till de faktiska skyddsbehoven. Genom att skyddsrumsplanerna klarlägger
skyddsläget i de mest utsatta orterna, skyddsrumsorterna, kommer planerna
samtidigt alt utgöra ett värdefullt led i den allmänna planering som är
nödvändig för vår lotalförsvarsberedskap.
Skyddsrumsplaneringen i övrigt bör vidare enligt min
mening, framför allt genom behovsanpassningen, medföra besparingar till följd
av att man får bort den överproduktion av skyddsrum som inte kan undvikas i
vissa fall i nuvarande mera automatiskt fungerande skyddsrumsbyggnadssyslem.
Som jag redan har framhållit bör den av mig föreslagna planeringen av
skyddsrumsbyggandet sä nära som möjligt samordnas med övrig kommunal
samhällsplanering. Den utveckling som f. n. pågår för att få en allt bättre
samordning inom den kommunala planeringen bör noga följas sä att formerna för
planeringen av skyddsrum inordnas i denna så långt
Prop.
197521 123
del är möjligt utan att syftet äventyras. För
skyddsrumsplaneringen bör sålunda kunna användas den statistik och de övriga
uppgifter som ligger till grund för olika planeringsändamäl i kommunerna, t.
ex. för Irafik-och bostadsförsöriningsplaner.
Skyddsrumsplanen bör - som jag redan har framhållit -
upprättas genom kommunens försorg. Det kan givetvis diskuteras vilket organ
inom kommunen som lämpligen bör upprätta förslag till plan. I likhet med
utredningen anser jag alt det i princip bör vara civilförsvarsnämnden som
upprättar skyddsrumsplanen. Jag vill dock inte binda kommunerna på den här
punkten ulan anser all varje kommun skall ha möjlighet att uppdra ål annat
kommunall organ att upprätta planen. Det bör ankomma på kommunfullmäktige att
efter regeringens bemyndigande anta planen.
Skyddsrumsplanen
bör tillkomma i nära kontakt med länsstyrelsen. Denna samverkan kan lämpligen
ha den formen att ett fortlöpande samrådsförfarande upprätthålls när
skyddsrumsplanen utformas. En sådan ordning torde för övrigt vara ofrånkomlig
med hänsyn till alt länsstyrelsen som ett naturligt led i sin allmänna tillsyn
av civilförsvaret i länet bör gå kommunerna tiU hända med civilförsvarsteknisk
expertis på ett så tidigt stadium som möjligt. Även om kommunerna i första hand
är ansvariga för skyddsrumsplaneringen, bör expertis inom länsstyrelsen ge de
kommunala organen råd och anvisningar samt övervaka all planen motsvarar de
krav som ställs på den.
1
regeringens bemyndigande åt kommun att anta skyddsrumsplan bör kunna ingå
föreskrift om att vissa delar av planen skall fastställas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsens prövning behöver enligt min mening inte avse hela planen.
Prövningen bör endast omfatta planens väsentliga delar, nämligen skyddsrumsortens
avgränsning, dess indelning i skyddsrumsområden samt skyddsrumsbehovet, dvs.
antalet skyddsrumsplatser som behövs inom varie skyddsrumsområde. Som har
framgått av vad jag tidigare har sagt bör skyddsrumsplanen regelbundet ses
över. Med hänsyn till planens långsiktiga karaktär och behovet av en fast linje
i planeringen bör planen ändras endast när förhållandena har väsentligt
förändrats. I övrigt bör vad jag har anfört om ordningen för upprättande och
antagande av skyddsrumsplan även gälla ändring av planen.
1 samband med den redogörelse för del föreslagna systemet
för planering av skyddsrumsbyggandet som jag nu har lämnat finner jag det
naturligt all också ta upp några frågor som hänger samman med genomförandet av
del skyddsrumsbyggande som planeringen leder fram till.
Av vad jag tidigare har anfört framgår att
skyddsrumsplanen bör ange i vUka byggnadsprojekt som skyddsrum lämpligen skall
byggas. 1-ör varie skyddsrum bör också bestämmas det antal personer som skall
få plats i skyddsrummet. Det bör åligga kommunen att se till all skyddsrum
anordnas inom skyddsrumsorten. Kommunen bör därvid med ledning av
skyddsrumsplanen besluta om all skyddsrum skall inrättas. Det närmare
Prop. 197521 124
utförandet av skyddsrummet bör hksom hittiUs regleras
genom genereUa bestämmelser. Det får såsom f. n. ankomma på byggnadsnämnden att
vid prövningen av byggnadslov och den efterföljande kontrollen av byggnadsarbetet
övervaka att dessa bestämmelser följs.
Skyldigheten att inrätta och utrusta skyddsrum vilar
enligt nuvarande system på ägaren till den byggnad i vilken skyddsrummet skall
anordnas. Detta system bör alUjämt gäUa och avse såväl enskilt byggande som
byggande i statlig och kommunal regi.
Det bör ankomma på kommunerna att vidta åtgärder för att
ställa i ordning befintliga bergtunnlar och andra underjordiska utrymmen så att
de kan användas som skyddsrum. Kommunerna bör också vidta förberedelser
avseende provisoriska skydd och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning
sådana skydd till skyddsrum.
Skyddsrummen bör alltiämt utrustas redan i fredstid så att
de lätt kan ställas i ordning för sitt egentliga ändamål. De som söker skydd
bör på egen hand och utan tUlgång till specialutrustning kunna ställa i ordning
skyddsrummet. Jag delar skyddsrumsutredningens uppfattning att stor
uppmärksamhet bör ägnas åt teknisk utveckhng av olika skyddskomponenter och åt
konstruktioner som ger bästa möjliga fredsanvändning av skyddsmm. Materiel som
har direkt samband med skyddsrummens skyddsfunktion, exempelvis dörrar, pelare,
fläktar m. m., bör anskaffas och tUlpassas i samband med skyddsrummens
tillkomst. Viss materiel bör dock som hittUls kunna förvaras nedmonterad under
fredslid. Annan materiel, såsom skärmväggar, bänkar, verktyg m. m., bör
anskaffas av ägaren till anläggningen eller byggnaden först när särskilt beslut
fattas om beredskapsförstärkning.
Som skyddsrumsutredningen har framhåUit är det angeläget
att skyddsrummen vårdas och underhålls. Dessa åtgärder bör fortfarande ankomma
på ägaren av den anläggning eller byggnad som inrymmer skyddsrummet. Kommunerna
bör svara för vård och underhåll av de skyddsrum i befintliga byggnader,
tunnlar m. m. som enligt vad jag tidigare har sagt bör anordnas av kommunen.
Kontrollen av att skyddsrummen hålls i föreskrivet skick utövas f. n. av
länsstyrelserna genom stickprovskontroll. Utredningen har ansett det angeläget
att myndigheterna får sådana kontrollresurser att investeringarna i skyddsrum
inte förloras genom att anläggningarnas vård och underhåll försummas. Enligt
utredningen bör skyddsrum som är äldre än tre år helst kontrolleras vart femte
år. Kontrollen bör enligt utredningens mening föras över från länsstyrelserna
till kommunerna. Jag anser att kontrollen av skyddsrummen också i
fortsättningen bör utövas av länsstyrelserna och att den bör ske stickprovsvis
med lämpliga tidsintervaller.
9.4 Skyddsrumsbyggandets finansiering
9.4.1 Allmänna synpunkter
Enligt nu gällande regler skall i princip den som uppför
en anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort på egen bekostnad anordna
skydds-
Prop. 197521 125
rum för anläggningens resp. byggnadens behov. I det system
för skyddsrumsbyggandet som jag föreslår gäller inte längre principen att
varje anläggning eller byggnad skall ha eget skyddsrum. 1 stället åläggs vissa
fastighetsägare i skyddsrumsorlerna att anordna skyddsrum för ett
skyddsrumsbehov som mestadels avser flera anläggningar och byggnader.
I enlighet med direktiven har skyddsrumsutredningen endast
övervägt sådana finansieringsalternativ som innebär att skyddsrummen bekostas
av fastighetsägarna. Utredningens förslag innebär att var och en som uppför en
nybyggnad inom en skyddsrumsort skall erlägga en skyddsrumsavgift till
kommunen. Att skyddsrumsavgift har erlagts bör enligt utredningen vara ett vUlkor
för att lämnat byggnadslov skall få utnyttjas. Skyddsrumsavgiften bör beräknas
av civilförsvarsnämnden i kommunen efter vissa fastställda schabloner. Enligt
utredningen skall avgifterna användas tUl att ersätta de fastighetsägare som
anordnar skyddsrum eller till att täcka kostnader som har uppkommit för
kommunen genom skyddsrumsbyggande i egen regi. Skyddsrumsbyggandet förutsätts
få den omfattning som är möjlig inom ramen för tiUgängliga medel. En viss del
av avgifterna bör kommunen enligt utredningen få tillgodoräkna sig för sina
administrationskostnader. Det föreslagna systemet öppnar enligt utredningen
möjlighet att finansiera skyddsrumsbyggandet genom tillskott av allmänna
medel.
Den metodlösning i finansieringsfrågan som utredningen har
stannat för innebär att ett kollektivt ansvar för skyddsrumskostnaderna läggs
på fastighetsägarna. Kommunen samlar upp medlen och beslutar med ledning av
skyddsrumsplanen var skyddsrum skall inrättas samt betalar ersättning tUl den
som enligt lämnat byggnadslov har att ställa i ordning skyddsrum. Ersättningen
utgår med schablonberäknade belopp.
Vid remissbehandlingen har förslaget fått stark kritik.
Flertalet remissinstanser ställer sig avvisande till den av utredningen
föreslagna finansieringsmetoden. Från flera håll föreslås andra vägar att lösa
finansieringsfrågan. De flesta förslagen går ut på att skyddsrumsbyggandet
finansieras över statsbudgeten eller att frågan övervägs ytterhgare.
Med hänsyn till de synpunkter som har lämnats vid
remissbehandlingen har de frågor som har samband med finansieringen ånyo
övervägts inom försvarsdepartementet och tagits upp i en särskUd
departementspromemoria (Ds Fö 1974:5). Promemorian har remissbehandlats.
1 promemorian föreslås att skyddsrum för fastigheter som
huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål finansieras genom statliga medel.
Detta bör enligt promemorian också gälla de skol- och trafikantskyddsrum för
befolkningen som kommunerna i dag anordnar med viss statsbidragstäckning samt
de skyddsrum och provisoriska skydd som kommunerna i framtiden kan komma att
anordna som skydd åt befolkningen.
I remissvaren på promemorian tillstyrks statlig
finansiering nästan enstämmigt. En övervägande del av remissinstanserna anser
att statlig finansiering bör omfatta allt skyddsrumsbyggande, således även det
som avser fastigheter för andra ändamål än bostadsändamål.
Prop. 197521 126
Motivet för att anordna skyddsrum för befolkningen och att
släUa i ordning dem i fredstid ligger i den säkerhetspolitiska synen. Möjlighet
att skydda befolkningen är en av förutsättningarna för ett meningsfullt
försvar. Från denna synpunkt ligger det nära till hands alt betrakta
skyddsrumskostnaderna som en allmän försvarsulgifl.
Jag vill
här erinra om all jag - som framgår av lagförslaget föreslår ett tillägg till
57 § av innebörd att under civilförsvarsberedskap skyddsrummen skall upplåtas
och vara tillgängliga för alla skyddssökande, således inte som f. n. bara för
dem som bor eller arbetar i byggnaden eller anläggningen. Vad jag nu har anfört
talar enligt min mening för ett kollektivt ansvar för finansieringen av
skyddsrumsbyggandet. Skyddsrumskostnaderna i bostadsfastigheter bärs
emellertid f, n, av hyresgästerna i vederbörande fastigheter. Del finns därför
skäl att av allmänna medel bidra till skyddsrumskostnaderna inom
bostadssektorn. Jag vill här erinra om vad chefen för bostadsdepartementet har
anfört i prop, 1974:150 (s, 406) i fråga om överföring av skyddsrumskostnader
till försvarsbudgeten med motsvarande minskning av boendekostnaderna.
Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag ett system för finansiering av
skyddsrumsbyggandet som innebär att utgifterna för de skyddsrum som skall
anordnas enligt skyddsrumsplanerna i princip ersätts av medel över
statsbudgeten. Emellertid bör man enligt min mening skilja på bostadsfasligheler
och övriga fastigheter när det gäller frågan vem som slutligen skall svara för
skyddsrumskostnaderna. Jag anser det vara av väsentlig betydelse att
kostnaderna för skyddsrum i bostadsfastigheter i fortsättningen finansieras av
allmänna medel. Däremot är jag inte beredd alt föreslå någon ändring av det
kostnadsansvar som f. n. gäller i fråga om alt tillgodose behovet av skyddsrum
för industrianläggningar, skolor och trafikanläggningar, affärs- och kontorslokaler
samt vårdanstalter m. m. Den som äger eller uppför en sådan anläggning eller
byggnad bör därför såsom hittills svara för den slutliga finansieringen av
anläggningens eller byggnadens eget behov av skyddsrum. I den föreslagna
skyddsrumsplaneringen utgår man som jag har framhållit tidigare - inte längre
från principen att varje fastighet skall ha eget skyddsrum för sitt behov. 1
stället förutsätts att bara vissa fastighetsägare åläggs att anordna skyddsrum
för skyddsbehov som oftast avser flera olika anläggningar och byggnader. I det
system som jag föreslår är det därför knappast möjligt att utan avsevärda
administrativa olägenheter skilja ut de faktiska kostnaderna för det skyddsrum
som kan behövas för personalen vid exempelvis en viss industrianläggning. Jag
anser därför att den slutliga finansieringen av skyddsrumsbehovet för
fastigheter som är avsedda för annat än bostadsändamål bör ske genom att
fastighetsägaren betalar en särskild skyddsrumsavgift. Denna avgift bör
bestämmas med hänsyn tiU det antal personer vid anläggningen eller byggnaden
som beräknas ha behov av skyddsrum och bör utgå oavsett om skyddsrum skall
anordnas i fastigheten eller inte. Jag återkommer i det följande till frågan om
den närmare utformningen av denna avgift.
Prop. 197521 127
Jag vill i detta sammanhang erinra om att utöver de
skyddsrum som tillkommer i samband med nyproduktion av bostadshus och andra
anläggningar eller byggnader bör ekonomiskt utrymme finnas att avhjälpa
påtagliga brister i befintliga bebyggelseområden, främst i de större
tätorternas innerområden. Kostnader för skyddsrumsbyggande som avser sådan
bristtäckning bör ersättas med statliga medel oavsett ändamålet med
anläggningen eller byggnaden. Detsamma bör gälla beträffande kostnader för
skyddsrum, som anordnas först i ett beredskapsläge, och byggnadsåtgärder som i
fredslid kan behöva vidtas för att förbereda sådana skyddsrum.
Som jag förut har anfört bör, oavsett hur det slutliga
kostnadsansvaret fördelas, ersättning för skyddsrumskostnaderna betalas ut över
den statliga budgeten. Kommunerna kommer därför inte att behöva medverka vid
förvaltningen av dessa medel såsom skyddsrumsulredningen har föreslagit. Jag
förutsätter då att de särskilda skyddsrumsavgifterna tillförs det anslag som
upptas i budgeten för att täcka kostnaderna för skyddsrumsbyggandet. Från
detta anslag betalas i sin tur ut ersättning till dem som anordnar skyddsrum.
Jag återkommer senare till en redogörelse för hur denna ersättning bör
beräknas.
Utgifterna för skyddsrumsbyggandet bör regleras över
statsbudgetens fjärde huvudtitel. Vidare bör under denna huvudtitel bemyndiganden
inhämtas av riksdagen för de åtaganden att utge skyddsrumsersättning som följer
av det föreslagna systemet. Den fortlöpande omfattningen av skyddsrumsbyggandet
kommer på så sätt att styras av bemyndiganden som prövas i budgetsammanhang.
9.4.2 Ersättning för skyddsrumskostnad
Som tidigare har nämnts skall den som anordnar skyddsrum
ha ersättning för detta. Ersättningen bör utgå som ett direkt bidrag.
Kostnaden för skyddsrumsfunktionen kan därigenom särskiljas frän kostnaden för
byggnadens övriga funktioner, vilket har särskild betydelse när det gäller att
ange boendekostnaderna. Vidare kan bidragen redovisas som en försvarskostnad
över statsbudgetens fjärde huvudtitel.
1 departementspromemorian har övervägts vilka slag av
kostnader som bör ersättas. Två typfall har diskuterats. 1 det ena fallet kan
skyddsrumsfunktionen inordnas i byggnadens övriga funktioner så att den enda
effekten som uppkommer på grund av skyddsrummet är vissa merkostnader för
själva skyddsrumsfunktionen. Dessa kostnader orsakas huvudsakligen av krav på
förstärkningar av bärande delar och dörrar, anskaffning av filter m. m. i
samband med husels uppförande. Dessa kostnader kallas i promemorian för
skyddsrumsspecifika merkostnader.
1 det andra fallet måste extra utrymme tillkomma i huset.
Det kan då röra sig om antingen ett helt extra utrymme eller ett större utrymme
för någon funktion som ändå skulle ha tillkommit. I delta fall uppkommer
merkostnader utöver de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa
Prop. 197521 128
kostnader kallas i promemorian merkostnader för extra
skyddsrumsutrymme.
I promemorian föreslås att ersättning utgår för de
skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Några remissinstanser gör gällande att
ersättning i princip bör täcka alla slag av kostnader, således även
merkostnader för extra skyddsutrymme. Civilförsvarsstyrelsen å sin sida har
anfört att om höga krav på noggrannhet ställs vid beräkningen av ersättningen
kommer bidragsprövningen att bh administrativt betungande. Styrelsen framhåUer
vidare att det enskilda objektet behöver projekteras och kostnadsberäknas både
med och utan skyddsrum för att merkostnaden skall kunna anges med någorlunda
säkerhet. Styrelsen anser därför att ersättning endast bör utgå för de
skyddsrumsspecifika merkostnaderna.
Enligt min mening måste vissa krav ställas på reglerna för
att bestämma merkostnaderna för skyddsrumsfunktionen om statlig ersättning
skall ges till dem som anordnar skyddsrummen. Reglerna bör främja största
möjliga fredsanvändning av skyddsrumsutrymmet. Reglerna bör också ge en garanti
för att ägarna eller nyttjarna av fastigheter som enligt skyddsrumsplan åläggs
att anordna skyddsrum inte belastas extra men inte heller systematiskt tjänar
på skyddsrumsfunktionen. Vidare bör reglerna vara enkla att tUlämpa.
Ett helt rättvist system för att bestämma merkostnaderna
för extra skyddsrumsutrymme kan inte utformas utan invecklade regler. Risk kan
också föreligga att vUjan till fredsanvändning minskar om ersättning utgår för
sådana kostnader. Om ersättning däremot utgår endast för de skyddsrumsspecifika
merkostnaderna ökar motiven för projekteraren att finna lösningar som går ut på
största möjliga fredsanvändning.
Övervägande
skäl talar enligt min mening för att ersättning till dem som anordnar skyddsrum
bara utges för de skyddsrumsspecifika merkostnaderna. Dessa kostnader bör
beräknas med ledning av fastställda schabloner. 1 princip bör ersättningen
motsvara produkten av antalet färdigställda platser i skyddsrummet och den
beräknade kostnaden för att anordna en skyddsrumsplats. Denna kostnad,
normalkostnaden, bör faststäUas i särskild lag och i princip vara lika stor i
hela landet. 1 normalkostnaden bör inräknas ett engångsbelopp som är avsett att
utgöra skälig ersättning för skyddsrummets framtid vård och underhåll.
Ersättningarna bör efter ansökan av den ersättningsberättigade
bestämmas av länsstyrelsen. Kommunen bör därvid lämna det underlag som behövs
för beräkningen. Ersättningen bör betalas ut först sedan skyddsrummet är
avsynat och godkänt av byggnadsnämnden.
9.4.3 Skyddsrumsavgift
Som tidigare har nämnts bör den som uppför en ny
anläggning eller byggnad som är avsedd för annat än bostadsändamål i princip
svara för
Prop. 197521 129
skyddsrumskostnaden. Kostnadsansvaret bör fullgöras genom
skyddsrumsavgifter som i princip bör tas ut endast en gång, nämligen då
anläggningen eUer byggnaden uppförs. Det finns med hänsyn tiU det föreslagna
systemet inte längre anledning att begränsa kostnadsansvaret tUl att avse
anläggningar eUer byggnader av viss storlek på det sätt som nu gäller. Avgift skaU
tas ut även för sådana anläggningar som f. n. får statsbidrag tUl
skyddsrumsbyggandet, t. ex. skolor och trafikanläggningar. För att inte
kostnadsansvaret skaU förändras bör dock alUjämt statsbidrag utgå.
Vad Som har sagts om uppförande av ny anläggning eller
byggnad bör även gälla till- eller påbyggnad samt ombyggnad av befintlig
anläggning eUer byggnad liksom också inredande helt eUer delvis av befintlig
anläggning eller byggnad tUl väsentligen annat ändamål än det vartUI
anläggningen eller byggnaden förut varit använd. I princip bör avgiften
beräknas på den ökning av skyddsbehovet som byggnadsåtgärden medför. Om
ombyggnaden är så genomgripande att byggnadens återstående livslängd blir jämföriig
med nyuppförda byggnaders bör dock avgiften beräknas som för uppförande av ny byggnad.
I vissa faU kan det vara skäligt att helt eller delvis
befria en fastighetsägare från skyldigheten att betala skyddsrumsavgift, t. ex.
om det skyddsrumsbehov som byggnadsprojektet för med sig är endast av ringa
omfattning eller om det kan sättas ifråga om något nytt skyddsbehov över
huvudtaget har uppkommit. Detsamma kan sägas om sanering av en byggnad vars
hela skyddsrumsbehov täcks av ett befintligt skyddsrum som fastighetsägaren
redan har bekostat. Skäl för befrielse kan också finnas beträffande sådana
byggänder för undervisning eller värd som är av provisorisk natur, dvs. är
avsedda att användas endast under en kortare tid. Länsstyrelsen bör i sådana
fall få meddela befrielse från avgiftsskyldigheten.
Skyddsrumsavgiften bör stå i relation tUl ett grundvärde
som utgör produkten av det antal personer inom anläggningen eUer byggnaden för
vilka det anses föreligga skyddsbehov och den beräknade kostnaden för att
anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats. Denna kostnad,
normalkostnaden, är densamma som den ersättning som enligt vad tidigare har
sagts utgår för varje anordnad skyddsrumsplats.
För varje avgiftspliktig anläggning och byggnad bör
skyddsbehovet beräknas efter de principer för behovsberäkningen som jag
tidigare har redogjort för i avsnitt 9.3.2. För varje anläggning eller byggnad
beräknas således både dagbefolkningen och nattbefolkningen. Det antal personer
som är störst av dagbefolkningen och nattbefolkningen bör ligga till grund för
beräkningen av grundvärdet. När det gäller byggnader som inrymmer både bostäder
och lokaler för annat ändamål bör hänsyn bara tas till det skyddsbehov som
hänför sig tUl annat än bostadsändamål. Detta innebär i princip inte någon
utvidgning av den skyldighet att bekosta skyddsrum som f.n. åvilar den som
uppför en anläggning eller byggnad i vilken båda kategorierna av lokaler är
representerade.
9 Riksdagen 1975. 1 saml Nr 21
Prop. 197521 130
Enligt de planeringsprinciper som jag tidigare har
föreslagit kommer inom varje skyddsrumsområde ett mindre antal
skyddsrumsplatser att behövas än det antal personer som i och för sig har behov
av skydd. Skillnaden beror som jag tidigare har anfört på den minskning av
antalet skyddsrumsplatser som uppnås genom att behovet beräknas områdesvis.
Dessa bonuseffekler bör också på lämpligt sätt komma dem tillgodo som skall
erlägga skyddsrumsavgifter. Jag anser därför att det förut nämnda grundvärdet
bör reduceras genom att skyddsrumsavgiften utgår efter en viss procentsats av
detta grundvärde. För att undvika invecklade och svårhanterliga beijhningar bör
procentsatsen vara lika stor för hela landet. Procentsatsen är liksom
normalkostnaden av sådan natur att den bör fastställas i särskild lag.
Frågan om beräkning av skyddsrumsavgift bör tas upp i
samband med byggnadsnämndens prövning av byggnadslov för den planerade anläggningen
eller byggnaden. När det gäller byggnadsprojekt, som utförs för statens eller
landstingskommuns räkning och som därför inte kräver byggnadslov, bör
avgiftsfrågan prövas i anslutning till den anmälan av projektet som enhgt 66 §
byggnadsstadgan skall göras hos byggnadsnämnden.
Med ledning av gällande normer bör kommunen lämna
uppgifter till länsstyrelsen om storleken av det skyddsbehov som
byggnadsprojektet ger upphov till. Kommunen har därvid att utgå ifrån de
uppgifter om anläggningens eller byggnadens avsedda användningssätt m. m. som
uppges i samband med ansökan om byggnadslov eller anmälan av projekt enligt 66
§ byggnadsstadgan. Skyddsrumsavgiften bör därefter bestämmas av länsstyrelsen
som också har att se till att avgiften betalas in. Byggnadslov bör i princip
inte få utnyttjas förrän avgiften har erlagts. Influtna avgifter bör tUlföras
det anslag som skall användas tUl att betala ut ersättning till dem som
anordnar skyddsrum.
9.5 Det nya systemets införande
1 den förut nämnda departementspromemorian om
skyddsrumsbyggandets finansiering har också lämnats vissa förslag för
införandet av ett nytt system för skyddsrumsbyggandet. Av dessa förslag framgår
att den nya ordningen får vissa konsekvenser, främst vad gäUer behovet av
administrativa föreskrifter, tidsförhållanden beträffandei införandet samt
kostnader och andra omständigheter av budgetteknisk karaktär. Sammanfattningsvis
beskrivs i promemorian det administrativa förloppet fram tUl den tidpunkt då de
nya reglerna kan börja tillämpas i sin helhet på följande sätt. Regeringen
meddelar de föreskrifter som behövs för tillämpningen av den nya lagstiftningen.
Civilförsvarsstyrelsen utarbetar och fastställer centrala anvisningar,
föreskrifter, normer m.m. för bl.a. indelning i skyddsrumsområden, beräkning av
skyddsbehov samt skyddsrums belägenhet och inplanering i förhållande till
redan befintliga skyddsrum. Civilförsvarsstyrelsen utarbetar också normer för
beräkning av ersättning tUl dem som anordnar skyddsrum. Länsstyrelserna
går
Prop.
197521 131
kommunerna tUlhanda med råd och expertis bl.a. i frågor
som rör skyddsrums lokahsering och utformning. Kommunerna upprättar och antar
skyddsrumsplanerna. Länsstyrelserna fastställer skyddsrumsplanerna. Därefter
ankommer det på kommunerna att tillse att skyddsrum tiUkommer enligt planerna
och inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen lämnar. Kommunerna lämnar
förhandsbesked till dem som skall anordna skyddsrum och ger länsstyrelserna
underlag för beräkning av skyddsrumsavgift. För införandet av det nya systemet
bör enligt promemorian en särskUd delegation tUlkallas.
Av den föregående framstäUningen framgår att det behövs en
genomgripande omarbetning av gällande regler för att införa det nya systemet.
Som jag nyss har nämnt måste åtskiUiga tUlämpningsföreskrifter utarbetas innan
de nya reglerna kan träda i tillämpning i sin helhet. Detta arbete är tiU vissa
delar av sådan natur att flera olika intresseområden berörs. Kommunal
erfarenhet måste utnyttias och samarbete behövs meUan departementen, centrala
myndigheter, länsstyrelser, kommuner och intresseorganisationer. Jag avser att
i annat sammanhang föreslå regeringen att en särskUd delegation tillkallas för
att utarbeta förslag tiU de ytterligare regler och normer m.m. som behövs för
skyddsrumsbyggandet.
De uppgifter som under det nya systemets införande läggs
på kommunerna utgör enhgt min mening en integrerad del av kommunernas normala
samhällsplanering. Länsstyrelserna får i viss män ökade uppgifter.
Länsstyrelsernas organisation är emellertid väl ägnad för att ta emot dessa nya
arbetsuppgifter. Jag har inhämtat av chefen för kommundepartementet att han
avser att föreslå regeringen att en rationaliseringsundersökning görs
beträffande länsstyrelsernas försvarsenheter.
Enligt min mening finns det goda förutsättningar för att
det nya systemet skall kunna införas enligt i stort sett följande tidsplan.
Om vad jag här har förordat vinner riksdagens bifall, bör
lagen om ändring i civilförsvarslagen kunna utfärdas under våren 1975. Kommunernas
åligganden i fråga om skyddsrumsplaneringen införs etappvis. Senast under våren
1976 bör anvisningar för planeringen m. m. kunna utfärdas. Normer för
behovsberäkning m. m. bör samtidigt kunna meddelas. Länsstyrelserna bör
samordna planeringen samt biträda kommunerna med utbildning och information.
Skyddsrumsplanerna bör i huvudsak kunna vara utarbetade under år 1976, varefter
planerna bör kunna antas. Därefter bör förhandsbesked kunna lämnas till dem som
projekterar anläggningar och byggnader som enligt planerna skall inrymma skyddsrum.
En förutsättning för att förhandsbesked till den som har att anordna skyddsrum
skall kunna lämnas är att statsmakterna fattat beslut om bemyndiganden för
detta. Sådant bemyndigande torde behöva lämnas tidigast fr. o. m. budgetåret
1976/77. Den 1 juli 1979 bör de nya bestämmelserna kunna tillämpas i sin
helhet. Även efter nämnda dag måste man dock räkna med att skyddsrum i viss
omfattning alltjämt anordnas enligt äldre bestämmelser.
Prop.
197521 132
Det
förslag till nytt system för planering och finansiering av skyddsrumsbyggandet
som jag nu har förordat innebär att staten åtar sig ökade utgifter för
totalförsvarsändamål. Detta förhållande bör beaktas i samband med att
ställning tas till totalförsvarets fortsatta utveckling.
10 Upprättat författningsförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet upprättats
förslag till
lag
om ändring i civUförsvarslagen (1960:74).
Prop. 197521 133
11 Specialmotivering
Som redan har framgått av den allmänna motiveringen anser
jag att skyddsrumsutredningens lagförslag i allt väsentligt kan läggas till
grund för ny lagstiftning om skyddsrumsbyggandet. Av den allmänna motiveringens
redovisning för min syn på frågan om skyddsrumsbyggandets finansiering framgår
dock att de delar av lagförslaget som berör denna fråga delvis måste få ett
annat utförande. När det gäller författningsändringarnas allmänna utformning
har jag hksom utredningen strävat efter att göra så små ingrepp som möjligt i
den gällande civUförsvarslagen. I enlighet med tidigare principer bör endast de
grundläggande bestämmelserna om skyddsrum tas in i lagen. Bestämmelsema bör
som hittUls avse såväl den fredstida verksamheten som förhållandena under
beredskap och krig. Den närmare regleringen av skyddsrumsbyggandet bör ske bl.
a. genom verkställighetsföreskrifter till lagen.
I lagförslaget har vidtagits två genomgående ändringar som
har samband med den nya regeringsformen (RF). Sålunda har orden Konungen och
krigsmakten i olika böjningsformer bytts ut mot orden regeringen resp.
försvarsmakten i motsvarande form.
Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag
i övrigt anföra följande.
4 §
Som framgår av den allmänna motiveringen får kommunen i
betydande omfattning ansvaret för planering och genomförande av skyddsrumsbyggandet.
Detta nya ansvar inom civilförsvaret bör komma till uttryck redan i de
bestämmelser som reglerar civilförsvarets grunddrag. I 4 § tredje stycket
erinras därför om kommunernas befattning med civilförsvaret enligt
bestämmelserna i 4, 6 och 7 kapitlen. De grundläggande bestämmelserna om skyddsrumsbyggandel
finns alltjämt i 4 och 7 kapitlen medan kommunernas civilförsvarsuppgifler
såsom hittills väsentligen regleras i 6 kapitlet.
10§
I denna paragraf föreskrivs f. n. att det lokala
civilförsvarets omfattning och beskaffenhet i sina huvuddrag skall anges i en
särskild organisationsplan. Denna plan innehåller bl. a. uppgifter om de
skyldigheter som åligger kommuner och enskilda med avseende på
skyddsrumsbyggandet.
Som framgår av den aUmänna motiveringen föreslås att
skyddsrumsplaner skall finnas för alla tätorter och andra platser där enligt
regeringens beslut skyddsrum skall anordnas. Bestämmelser om skyddsrumsplan
och dess innehåll återfinns i lagens 4 kapitel. Uppgifter om
skyddsrumsbyggandet skall las in i skyddsrumsplan i stället för som nu i
Prop. 197521 134
organisationsplan. TUlägget tUl första stycket i 10 §
innebär en erinran om denna begränsning av organisationsplanens innehåll.
Ändringen i andra stycket innebär en anpassning tiU den nya RF:s regler om delegering
av normgivningsbefogenhet (jfr prop. 1975:8 s. 42).
22-33 §
4 kapitlet innehåller f. n. i 22-33 §§ föreskrifter om
vilka olika slag av skyddsrum som skall finnas, vilka ändamål skyddsrummen
skall tiäna, var de skall anordnas och hur de skall vara beskaffade. Kapitlet
innehåller dessutom föreskrifter om källarmursgenombrott och om kontrollen över
att lagens bestämmelser om skyddsrumsbyggnadsskyldighet iakttas vid nybyggnad.
Vem skyldigheten åligger regleras däremot inte i detta kapitel utan i 6 och 7
kapitlen, som handlar om kommunerna och civilförsvaret resp. fastighetsägama
och civilförsvaret.
De grundläggande reglerna för skyddsrumsbyggandet är
alltjämt sammanförda tUl 4 kapitlet. De föreslagna nya principerna för
skyddsrumsbyggandet har dock föranlett en genomgripande omarbetning av bestämmelsernas
innehåll. I kapitlet ändras samtliga paragrafer utom 31 §, som ger
länsstyrelsen möjlighet att medge undantag från gällande byggnadsbestämmelser,
om skyddsrum lämphgen bör anordnas på allmän plats eller annat område som
enligt bestämmelserna inte får bebyggas eUer är avsett för särskilt ändamål.
Sädana undantag måste även i fortsättningen kunna göras. Möjligheten att göra
undantag från byggnadsbestämmelserna måste dock främst ses som en
beredskapslösning, avsedd att tillgripas när skyddsrumsbyggandet måste forceras
i ett skärpt utrikespolitiskt läge och byggnadsbestämmelserna inte hinner
ändras. Som regel bör byggnadsbestämmelserna omprövas så att varje
skyddsrumsbygges förenlighet med andra för byggnadsplaneringen avgörande
intressen blir bedömda i ett vidare plansammanhang.
22 §
I denna paragraf anges f. n. benämningarna på de olika
slags skyddsrum som skall anordnas enligt lagen. Benämningarna hänför sig till
den avsedda användningen av skyddsrummen och till beskaffenheten hos dem.
Som framgår av den allmänna motiveringen skall det inte
längre göras någon skillnad mellan olika skyddsrum i fråga om användningen. Det
finns därför inte skäl att behålla benämningarna allmänt och enskilt skyddsrum.
Begreppet skyddsrum bör reserveras för skydd åt befolkningen. För de skydd som
anordnas åt det allmänna civilförsvaret föreslås i fortsättningen benämningen
ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser. I den mån åtgärder
vidtas för att åstadkomma skydd åt olika verksamheter som måste fortgå i krig,
t. ex. sjukvård och krigsindustrier, bör benämningen skyddsrum inte heller
användas.
Prop. 197521 ' 135
I avseende på skyddsrummens beskaffenhet görs f. n. skillnad
mellan bergfast skyddsrum och normalskyddsrum. Som framgår av den allmänna
motiveringen skall i fortsättningen endast anordnas skyddsrum som i huvudsak
motsvarar del nuvarande normalskyddsrummet. Det finns därför inte något skäl
att behålla benämningarna bergfast skyddsrum och normalskyddsrum.
I den föreslagna paragrafen ges de grundläggande reglerna
om vilket ändamål skyddsrummen skall tiäna och var de skall anordnas.
I första stycket anges att skyddsrumsbyggandets syfte är
att bereda befolkningen skydd under krig. Detta innebär emellertid att
skyddsrummen också skall skydda mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel
som kommer till användning vid krig i vår omvärld. Som tidigare har nämnts bör
skyddsrum anordnas i tätorter och på andra platser som under krig kan antas bli
särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om skadegörelse, dvs.
skyddsrumsorterna. En föreskrift om detta ges i första stycket, som också
innehåller en föreskrift om att regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer utser skyddsrums-orterna.
Beslut om skyddsrumsbyggandets lokalisering behöver som
regel endast uppta namnen på de tätorter i vilka skyddsrum skall anordnas. Den
närmare avgränsningen av dessa skyddsrumsorter ingår som ett led i den
kommunala skyddsrumsplaneringen. Som framgår av den allmänna motiveringen kan
dock redan i de grundläggande besluten om skyddsrumsbyggandets lokalisering
bestämda delar av tätorter undantas från skyddsrumsbyggandel, dvs. sådana delar
som inte bedöms bli särskilt utsatta vid stridshandlingar eller hot om
skadegörelse. Skyddsrum skall också kunna anordnas på andra platser än i
tätorter, t. ex. i närheten av flygplatser, oljedepåer och andra utanför
tätorter belägna anläggningar av mUitär betydelse.
Jag har i den allmänna motiveringen föreslagit att
förberedelser skall vidtas för att kunna anordna skyddsrum under
civilförsvarsberedskap i de skyddsrumsorter där tillgången på skyddsrum är
otillräcklig. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om detta.
1 detta sammanhang kan anmärkas att frågan om vissa
skyddade utrymmen behandlas i 57 §.
23 §
F. n. regleras i denna paragraf frågan om var aUmänna
skyddsrum skall inrättas och användningsområdet för sådana skyddsrum. Som framgår
av kommentaren till 22 § används inte längre benämningen allmänt skyddsrum. För
de skydd som anordnas för del allmänna civilförsvaret används i stället
begreppen ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser. 1
lagförslaget regleras dessa skydd i 40 § 1 mom. b).
23 § upptar i den nya lydelsen de grundläggande
bestämmelserna om skyddsrumsplaner. I första stycket föreskrivs att det för
varje skydds-
Prop. 197521 136
rumsort skall finnas en skyddsrumsplan och att planen
skall upprättas och antas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av kommunen med iakttagande av bestämmelserna i de efterföljande 2426, 28 och
29§§.
Som jag har uttalat i den allmänna motiveringen bör
kommunens uppgift att upprätta skyddsruirisplan i princip ankomma på civUförsvarsnämnden.
Kommunen bör dock ha möjlighet att överlämna denna uppgift åt andra organ inom
kommunen. 1 den mån regeringen bemyndigar kommunen att anta planen bör beslut
härom fattas av kommunfullmäktige. 1 bemyndigandet kan också ingå föreskrift
om att vissa delar av planen skall fastställas av länsstyrelsen. Frågan om
kommunens medverkan behandlas ytterligare i kommentaren tUl de föreslagna
ändringarna i 41 §.
Bestämmelserna om upprättande och antagande av skyddsrumsplan
bör gälla också vid ändringar av planen. Paragrafens andra stycke innehåller en
erinran om detta.
Utöver vad som föreskrivs i 2426, 28 och 29 §§ får den
närmare regleringen av vad en skyddsrumsplan skaU innehålla ske genom verkställighetsföreskrifter
till lagen.
24 §
F. n. regleras i denna paragraf var enskilda skyddsrum
skall anordnas. Vidare finns bestämmelser om gemensamt skyddsrum. Som
framhållits tidigare skall begreppet enskUl skyddsrum inte finnas i
fortsättningen. Inte heller behövs bestämmelserna om gemensamt skyddsrum.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör den närmare avgränsningen
av en skyddsrumsort ske inom ramen för skyddsrumsplaneringen. Som ett första
led i planeringsförfarandet prövas sålunda vilken del eller vilka delar av
kommunen som bör omfattas av skyddsrumsbyggandet och som därför bör bli föremål
för planläggning. I paragrafens första punkt föreskrivs i enlighet därmed att skyddsrumsplan
skall tUl gränserna ange den del av kommunen som skyddsrumsorten omfattar.
Bestämmelser för denna avgränsning måste göras detaljerade och bör inte tas in
i civUförsvarslagen. I paragrafen föreskrivs därför att gränserna bestäms
enligt grunder som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Det kan därvid bl. a. bli aktuellt att fastslå innebörden av
begreppet tätort i skyddsrumssammanhang.
25 §
I den nuvarande lydelsen innehåUer paragrafen en bestämmelse
om att enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådant ställe inom eller i
närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att del snabbt
kan uppnås av dem som vistas i anläggningen eller byggnaden. Skyddsrum skall i
fortsättningen inte vara avsett för viss anläggning eller
Prop. 197521 137
byggnad. Bestämmelsen kan därför utgå. Bestämmelser om
skyddsrums belägenhet finns i 28 § i lagförslaget.
Som framgår av den allmänna motiveringen skall
skyddsrumsorterna delas in i skyddsrumsomräden. För varje område för sig prövas
därefter behovet av skyddsrum. 25 § har utformats i enlighet med del anförda.
26 §
F. n. regleras genom denna paragraf skyddsrummens
beskaffenhet. Denna fråga behandlas i den föreslagna 30 §. 26 § innehåller i
stället grundläggande bestämmelser om beräkningen av skyddsrumsbehovet, en
fråga som f. n. regleras i 29 §.
Som föreslagils i den allmänna motiveringen skall
skyddsrumsbehovet beräknas områdesvis i stället för att som f. n. hänföras till
enskilda anläggningar och byggnader. Skyddsrumsbehovel skall beräknas för varje
skyddsrumsområde med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse samt med
utgångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i allmänhet
vistas inom området under fredstid. Paragrafen innehåller bestämmelser om
detta. Principerna för behovsberäkning finns redovisade i den allmänna
motiveringen.
I skyddsrumsplan bör för vaye skyddsrumsområde anges det
antal personer som skall få plats i skyddsrum. Vidare bör anges vilka skyddsrum
som finns och hur många personer som kan få plats i dem samt del antal personer
för vilka skyddsrum skall anordnas. Närmare bestämmelser om dessa förhållanden
bör meddelas genom verkställighetsföreskrifter.
27 §
F. n. regleras frågan om fredsanvändningen av skyddsrum i
denna paragraf. Denna fråga behandlas i den föreslagna 29 §. 27 § innehåller i
stället grundläggande föreskrifter om kommuns skyldighet att tillse att
skyddsrum tillkommer enligt skyddsrumsplan.
Det framtida skyddsrumsbyggandet inom ett skyddsmmsom-råde
bestäms av skyddsrumsplanen. Som tidigare har sagts bör av planen framgå det
antal personer, för vilka skyddsrum skall anordnas inom varje skyddsrumsområde.
När det gäller frågorna om hur många skyddsrum som skall byggas i varje område,
var skyddsrummen skall vara belägna och hur många personer som skall få plats i
varje skyddsrum har skyddsrumsplanen endast en utredande funktion. Planen bör
därför ges ett sådant innehåll att den kan tjäna som underlag för
ställningstaganden i dessa frågor. Av den allmänna motiveringen framgår att skyddsrumsplan
för varje skyddsrumsområde bl. a. skall innehålla uppgift om planerade
byggnadsförelag, som bedöms lämpliga att förena med ett skyddsrumsbyggande.
Vidare bör planen innehålla andra tänkbara lösningar av skyddsrumsfrågan, bl.
a. uppgifter om provisoriska skydd.
Prop. 197521 138
I enlighet med vad jag har uttalat i den allmänna
motiveringen skall de kommuner som ansvarar för skyddsrumsplaneringen också ha
en allmän skyldighet att se till alt skyddsrum anordnas inom skyddsrumsorten.
Detta bör ske genom att kommunen med ledning av planens olika uppgifter för
lämpliga perioder fattar beslut om genomförande av planen. Besluten bör
innehålla uppgifter om vilka skyddsrum som skall anordnas, var de skall vara
belägna och det antal personer som skall få plats i varje skyddsrum. Den nu
angivna beslutsskyldigheten för kommunerna har kommit till uttryck i den nya 27
§.
Besluten enligt denna paragraf får inom ramen för den
statliga finansieringen sin praktiska tUlämpning vid den prövning som enligt 32
och 33 §§ i lagförslaget sker för varje ny byggnadsföretag i skyddsrumsområdet.
28 §
I denna paragraf finns f. n. bestämmelser om allmänt och
enskilt skyddsrums beskaffenhet. Eftersom benämningarna allmänt och enskilt
skyddsrum inte längre skall användas, kan de nuvarande föreskrifterna utgå.
Paragrafen innehåller i stället bestämmelser om skyddsrums belägenhet.
Enligt de nuvarande bestämmelserna i 25 § skall enskilt
skyddsrum anordnas på sådant ställe inom eller i närheten av anläggning eller
byggnad, för vilken det är avsett, att det snabbt kan nås av dem som vistas i
anläggningen eller byggnaden. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås
ett friare val av skyddsrumslösningar. Skyddsrummen behöver således inte vara
avsedda för viss anläggning eller byggnad. Varje skyddsrum bör i ökad
omfattning kunna tillgodose skyddsrumsbehovet vid flera anläggningar och
byggnader. Skyddsrummen bör också i viss utsträckning kunna användas för
vistelse under längre lid. Mot bakgrund av dessa föreslagna nya principer
innehåller 28 § en bestämmelse om att det inom varje skyddsrumsområde skall
finnas ett eller flera skyddsrum. Skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas
med hänsyn till befolkningens möjligheter all uppsöka skyddsmmmet vid alarmering
och att stadigvarande uppehålla sig där.
29 §
I denna paragraf finns f. n. bestämmelser om beräkningen
av det antal personer som skall kunna hysas i enskilt skyddsrum. Motsvarande
bestämmelser finns upptagna i 26 § i lagförslaget. 1 29 § behandlas i stället
frågan om skyddsrummens fredsanvändning, som f. n. regleras i 27 §.
I 27 § föreskrivs f. n. alt skyddsrum om möjligt bör
inrättas på sådant sätt att det kan utnyttjas under fred. Som framgår av den
allmänna motiveringen är det angeläget att finna ekonomiskt fördelaktiga sätt
Prop. 197521 139
alt använda skyddsrummen i fredslid. Skyddsrummen bör
därför anordnas på sådant sätt att skyddsrumsfunktionen så långt möjligt
kombineras med lokalens användning för annat ändamål i fredstid. Om detta inte
kan ske, bör skyddsrum likväl inrättas på sådant sätt att det skall kunna
användas även under fredstid. Bestämmelser om detta har förts in i 29 §.
30 §
I denna paragraf ges f. n. bestämmelser om att
länsstyrelsen kan medge undantag från civilförsvarslagens föreskrifter om
normalskyddsrum. Vidare finns bestämmelser om bemyndigande för regeringen att
medge undantag från lagens bestämmelser om beskaffenhet av bergfast skyddsram.
Enligt lagförslaget innehåller paragrafen i stället bestämmelser om
skyddsrummens beskaffenhet, ett ämne som hittills har behandlats i
26 §.
Som
framgår av den allmänna motiveringen föreslås att det i fortsättningen endast
anordnas skyddsrum som närmast motsvarar de nuvarande normalskyddsrummen. Skyddsrumsutredningen
föreslår i detta hänseende bl. a. alt de krav på skyddsförmåga som i
fortsättningen skall ställas pä skyddsrummen anges i 30 §. Utredningen
framhåller emellertid att eftersom det inte ankommer på utredningen alt ta
ställning till frågan vilka skyddstekniska krav som bör ställas på skyddsrummen
har utredningen i sitt förslag ordagrant ätergett de nuvarande bestämmelserna
om normalskyddsrum trots att utredningen är väl medveten om att dessa bör
justeras med hänsyn till den förändrade syn på skyddsrumsbyggandets inriktning
som kommit till uttryck i 1972 års försvarsbeslut.
Enligt min mening är det inte nödvändigt all i
civilförsvarslagen i detalj ange kraven på skyddsrummens skyddsförmåga. Jag
förordar därför att i paragrafen generellt anges att skyddsrum skall utföras
och utmstas så att de ger skydd mot verkningar av stridsmedel som kan antas
komma till användning i krig. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bör få fastställa de normer som anger de närmare kraven på
skyddsförmågan. Övriga bestämmelser om skyddsrums beskaffenhet och utrustning
är till stor del av teknisk natur och bör samordnas med andra
byggnadsbestämmelser genom samverkan mellan berörda myndigheter.
32 §
F. n. regleras i denna paragraf frågan om s. k. källarmursgenombrott.
Skyddsrumsutredningen har ansett att skäl inte längre finns att behålla
nuvarande bestämmelser om källarmursgenombrott. Förslaget har lämnats ulan
erinran av remissinstanserna. Jag biträder förslaget. För sådant fall att
genombrott i angränsande fastighet undantagsvis behövs är bestämmelserna i 61
och 62 §§ tillämpliga.
32 § föresläs därför få ett helt annat innehåll än den nu
har. Första
Prop. 197521 140
stycket innehåUer en föreskrift om skyldighet för den som
avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort att anmäla
delta till kommunen för att få besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen
eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall
få plats i detta. Som påpekats i den allmänna motiveringen bör kommunen i god
tid få kännedom om varje planerat byggnadsprojekt för att kunna ge besked
huruvida skyddsrum skall anordnas i byggnaden. Skyddsrummen bör nämligen som
nämnts som regel anordnas i samband med den normala byggnadsproduktionen.
Kommunen måste därför successivt bestämma vUka skyddsrum som skall anordnas
allteftersom det blir aktuellt med projektering av nya byggnader, i vilka
skyddsrum med fördel kan inrymmas.
Kommunen har i princip rätt att besluta att skyddsrum
skall inrymmas i en tUltänkt anläggning eller byggnad ända till dess att
byggnadslov beviljats. Detta kan emeUertid vara mycket otillfredsställande för
byggherren. Kommunens förhandsbesked enligt paragrafens första stycke bör
därför vara bindande under en inte alltför kort period. Andra stycket
innehåller i överensstämmelse därmed en bestämmelse om att avvikelse från
besked enligt första stycket bara får göras om den som har gjort anmälan medger
det eller om byggnadslov inte har sökts inom två år från beskedels dag. Med
byggnadslov jämställs i detta hänseende sådant godkännande av byggnadsprojekt
som enligt den föreslagna 33 § andra stycket skall inhämtas när det i vissa
fall inte föreligger skyldighet att söka byggnadslov. För statliga
byggnadsprojekt räknas tiden i förhållande till den faktiska igångsättningen.
Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vad som
gäller om uppförande av ny anläggning eller byggnad också gälla tillbyggnad av
befintlig anläggning eller byggnad. En bestämmelse om detta finns intagen i
paragrafens tredje stycke. Begreppet tillbyggnad används i denna lag i den
betydelse som det har i byggnadslagstiftningen.
33 §
F. n. finns i denna paragraf bestämmelser som ålägger
byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om byggnadslov tillse att
byggnadsföretaget överensstämmer med bestämmelserna i civilförsvarslagen om
anordnande av skyddsrum och med stöd därav meddelade föreskrifter. Som framgår
av vad som tidigare anförts kommer skyddsrumsbyggnadsskyldighelen för varie
särskilt nybyggnadsföretag att framgå av kommunens besked enligt 32 §. Vidare
finns bestämmelser i 29 och 30 §§ om vissa krav på skyddsrummens
fredsanvändning och beskaffenhet. Byggnadsnämndens kontroll enligt 33 § bör
således avse byggnadsprojektets överensstämmelse med besked enligt 32 § samt
med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med slöd av dessa meddelade föreskrifter.
Första stycket har ändrats i des.sa hänseenden.
Ändringen i andra stycket är av redaktionell natur.
Prop. 197521 141
1 tredje stycket föreslås en bestämmelse om att
byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket inte får meddelas innan
besked enligt 32 § föreligger.
40 §
Enligt 1 mom. b) i denna paragraf åligger det f. n. kommun
att inrätta och utrusta allmänna skyddsrum. Som framgår av den allmänna motiveringen
föreslås att vad som tidigare gällde kommuns skyldighet att anordna allmänna
skyddsrum i fortsättningen skall avse ledningscentraler och andra skyddade
uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. 1 mom. b) har ändrats i detta
hänseende.
Enligt 1 mom. c) åligger det f. n. kommun att utföra källarmursgenombrott.
I enlighet med vad som har anförts under 32 § kan också denna bestämmelse utgå.
1 denna punkt har i stället tagils in en bestämmelse som avser kommuns
skyldighet att anordna skyddsrum om sådant skydd på grund av beslut enligt 27 §
bör anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tiUbyggnad
eller på mark som är avsedd för gata, torg, park eller annan plats. Med befinthg
anläggning eller byggnad avses inte sådan tillbyggnad som enligt 32 och 53 §§
jämställs med uppförande av ny anläggning eller byggnad. I samma punkt regleras
också kommuns skyldighet att vidta förberedelser avseende provisoriska skydd
och under civilförsvarsberedskap ställa i ordning sådana skydd till skyddsrum.
Beträffande de närmare motiven för dessa bestämmelser hänvisas till det som i
den allmänna motiveringen sägs om kommunernas skyldighet att anordna skyddsrum
i befintliga byggnader och tunnlar m. m. Skyldigheten att upplåta skyddsrum
regleras i 57 § e) i lagförslaget.
Om skyddsrum enligt 1 mom. c) skall ställas i ordning i
anläggning eller byggnad som inte ägs av kommunen, måste förutsättas att kommunen
träffar överenskommelse om åtgärden med ägaren eller innehavaren av
anläggningen eller byggnaden. En sådan överenskommelse torde också avse
ersättning för skada eller intrång som kan föranledas av åtgärden. Av 42 § i
lagförslaget framgår att kommunens kostnader ersätts av statsmedel. I den mån
överenskommelse inte kan träffas har kommunen möjlighet att ta egendomen i
anspråk med förfoganderätt enligt 68 § i lagförslaget. 1 detta sammanhang kan
också erinras om den möjlighet för ägaren eller innehavaren att själv vidta
åtgärderna mot ersättning av statsmedel som föreslås i 54 §.
Anordnandet av vissa skydd enligt 1 mom. c) bör naturligen
förenas med skyldighet att vårda och underhålla anordningarna. Punkten d) i
momentet har ändrats i enlighet härmed.
Ändringen i paragrafens andra moment är föranledd av att
punkten c) i första momentet ändras och inte längre omfattas av andra momentets
innehåU.
Prop. 197521 142
41 §
I 41 § 1 mom. finns i första stycket en generell
bestämmelse om att kommunala civilförsvarsuppgifter skall handhas av en
civilförsvarsnämnd. I momentet finns vidare bestämmelser om särskild civUförsvarsnämnd
och, där det inte finns en sådan nämnd, vilket kommunall organ som skall vara
civilförsvarsnämnd.
Av kommentaren tUl 23 § framgår att skyddsrumsplan i regel
bör upprättas av civilförsvarsnämnden men att kommunen bör ha möjlighet att
överlämna denna uppgift åt annat kommunalt organ. Vidare sägs att i den mån
regeringen överlämnat åt kommunen att antaga planen bör beslut härom fattas av
kommunfullmäktige. Regler med detta innehåll har tagits in i ett nytt andra
stycke i 41 § 1 mom. i förening med ett tillägg till momentets första stycke.
Övriga ändringar i paragrafen innebär en anpassning till
förvaltningslagen (1971:290), lagen (1969:765) om ändring i kommunaUagen (1953:
753) samt lagen (1969:766) om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm.
42 §
F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser om kommuns
rätt tUl statsbidrag. Kommunen äger erhålla statsbidrag med två tredjedelar av
kostnad som kommunen fått vidkännas för att anordna allmänt skyddsrum eller
utföra källarmursgenombrott eller genom att utge ersättning till
fastighetsägare som anordnar sådant skyddsrum i kommunens ställe. Även i
fortsättningen skall kommunen få statsbidrag när den anordnar ledningscentraler
och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret eller utger
ersättning till fastighetsägare som anordnar sådan uppehållsplats i kommuns
ställe.
Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att
kommunernas kostnader för åtgärder enligt 40 § 1 mom. c) skall ersättas av
statsmedel i den mån kostnaden kan anses skälig. Bestämmelse om detta har förts
in i
42
§ första
stycket. Ersättningen bör avse byggnadstekniska åtgärder och den projektering
som behövs. Däremot ersätts inte kostnader som avser sådana förberedelser som
ingår i kommunens planeringsuppgifter, t. ex. inventering av skyddstiUgångar
eller besiktningar av anläggningar och byggnader. Ersättning utgår inte heller
för kostnader för vård och underhåll enligt 40 § 1 mom. d). Nuvarande
hänvisning till källarmursgenombrott utgår. I övrigt har första punkten i
första stycket justerats med hänsyn till att ett andra stycke tillkommit i 54 §.
Ändringen i 42 § andra stycket är av redaktionell natur.
43 §
Ändringarna i denna paragraf är föranledda av att 40 § 1
mom. c) fått ny lydelse och att ett andra stycke tillkommit i 54 §.
Prop. 197521 143
46 §
Med hänsyn till att det införts enhetliga
kommunbeteckningar har 46 § fått utgå.
53 § 1 mom.
Första momentet har i förslaget fått ett nästan helt nytt
innehåll. I momentet finns f. n. bestämmelser om skyldighet för fastighetsägare
att inrätta, utrusta och underhålla skyddsrum. Skyldigheten att anordna
skyddsrum krävs i princip ut endast i samband med nybyggnad. Undanlagsvis
förekommer att fastighetsägare åläggs att medverka vid tUlkomsten av gemensamt
skyddsrum. Som framhållits i den allmänna motiveringen föreslås att skyldighet
att anordna, dvs. inrätta och utrusta, skyddsrum enligt skyddsrumsplan skall
kunna krävas ut i samband med varie byggnadsprojekt som är lämpligt att förena
med ett skyddsrumsbygge. I första hand blir detta oftast aktuellt i samband
med nybyggnation, men också en tUlbyggnad kan vara lämplig att förena med
skyddsrumsbygge. Den som utför tillbyggnaden är då i princip skyldig att
anordna skyddsrummet. Bestämmelser härom har tagits in i de nya första och
femte styckena i paragrafen.
Den nuvarande föreskriften i andra stycket att den som
innehar fastighet eller byggnad eller del av denna med nyltianderätt inte får
hindra ägaren att inrätta skyddsrum där bör finnas kvar med oförändrad
placering i momentet.
Fastighetsägaren är f. n. skyldig att underhälla
skyddsrummet. Denna skyldighet bör även i fortsättningen ligga på
fastighetsägaren och dessutom innefatta vård av skyddsrummet och dess
utrustning. En bestämmelse härom har tagits in i momentets nya tredje stycke.
Momentets
nuvarande tredje stycke innehåller bestämmelser om skyldighet att i fredstid
anskaffa brand- och sjukvårdsmaleriel till skyddsrummen. Skyldigheten att
utrusta skyddsrum framgår av momentels nya lydelse, medan föreskrifter om
skyddsrums utrustning finns i 30 § i den nya lydelsen. Tredje styckets
nuvarande innehåll har därför inte förts över till 1 mom. i den nya lydelsen.
Det nya fjärde stycket innehåller bestämmelser om
skyddsrummens finansiering. Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås
ett system som innebär att skyddsrummen i princip finansieras över
statsbudgeten. I fråga om den närmare utformningen av systemet vill jag hänvisa
till vad jag har anfört i avsnitt 9.4. De viktigaste bestämmelserna i detta
ämne bör givetvis finnas i civilförsvarslagen. I fjärde stycket uttrycks
huvudregeln alt den som anordnar skyddsrum skall ha rätt till ersättning av
statsmedel. Samma stycke innehåller också huvudprincipen för beräkning av denna
ersättning. Där anges dessutom att ersättningen bestäms av länsstyrelsen och
utbetalas när skyddsrummet slutbesiktigats.
Prop. 197521 144
Ersättningen beräknas med hänsyn till antalet platser i
skyddsrummet och normalkostnaden för alt anordna, vårda och underhålla en
skyddsrumsplats. Av 56 § i den föreslagna nya lydelsen framgår att denna
normalkostnad fastställs i särskild lag.
2 mom.
Momentet innehåller, förutom redaktionella jämkningar,
konsekvensändringar tUl 1 mom.
54 §
F. n. finns i denna paragraf bestämmelser om allmänt
skyddsrum som skaU inrättas som bergfast skyddsrum på mark, vilken ägs eller
nyttjas av annan än kommun. Skall sådant skyddsrum anordnas enligt organisationsplanen
får länsstyrelsen medge markägaren eller nytljanderättshavaren att anordna
skyddsrummet i kommunens ställe om det kan ske utan olägenhet för
skyddsrumsfrågans ordnande. Den som anordnar skyddsrummet har rätt till
ersättning av kommunen för den del av anläggningskostnaden som överstiger
skäligt fredsanvändningsvärde. Ersättningen bestäms av länsstyrelsen. Dessa
bestämmelser föreslås i fortsättningen genom en ändring i paragrafens första
stycke gälla anordnande av ledningscentraler och andra skyddade
uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret. Liknande bestämmelser bör
gälla också för åtgärder som skall vidtas enligt 40 § I mom. c). Bestämmelser
om detta har tagits in i paragrafens nya andra stycke. Länsstyrelsen får enligt
dessa bestämmelser medge att markägaren eller nyttianderättshavaren vidtar
ifrågavarande åtgärder om det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande.
Andra stycket innehåller också en föreskrift om ersättning av statsmedel för
skäliga kostnader.
55 och 56 §§
F. n. finns i dessa paragrafer bestämmelser om gemensamma
skyddsrum. Dessa bestämmelser kan, som jag tidigare har sagt, utgå ur lagen.
I 55 § har i stället tagits in de grundläggande
bestämmelserna om den nya skyddsrumsavgifl som enligt förslagen i den allmänna
motiveringen skall utges av ägaren till anläggning eller byggnad som uppförs
inom skyddsrumsort med undantag av byggnad som i sin helhet är avsedd för
bostadsändamål. I paragrafens inledning anges sålunda förutsättningarna för
skyldigheten att betala skyddsrumsavgift. Paragrafen innehåller därefter
regler om avgiftens beräknande och om befrielse i vissa fall från skyldigheten
att utge avgift samt en föreskrift om att byggnadslov inte får utnyttias innan
avgiften erlagts. Avgiften skall utgå efter en viss procentsats av ett
grundvärde som beräknas bl. a. med hänsyn till normalkostnaden för en
skyddsrumsplats. En regel om fastställande av
Prop. 197521 145
denna normalkostnad och denna procentsats finns i 56 § i
lagförslaget. 1 fråga om den närmare motiveringen för de olika bestämmelserna
hänvisar jag till framställningen under avsnitt 9.4.
57 §
Ändringen i första stycket c) innebär en anpassning till
den nya RF:s regler om delegering av normgivningsbefogenhet.
Enligt första stycket d) i denna paragraf är f. n. ägare
av anläggning eller byggnad skyldig att, enligt vad regeringen förordnar,
förbereda och under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden
med anordningar som kan bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv
strålning. Som framgår av den allmänna motiveringen bör fastighetsägarens
skyldighet utvidgas till att avse också skäligt skydd mot kemiska stridsmedel,
splitter och byggnadsras. För lokal som ställs i ordning med dessa
skyddsfunktioner föreslås benämningen skyddat utrymme. Punkten d) har ändrats i
enlighet därmed.
Som jag tidigare har framhåUit innebär det nya systemet
att de skyddsrum som anordnas är avsedda inte bara för dem som i allmänhet
vistas i den anläggning eller byggnad där skyddet finns, utan också för andra
som befinner sig i närheten av detta. 1 den nya punkten e) har därför tagits in
en föreskrift om skyldighet för varje ägare av anläggning eller byggnad som
inrymmer skyddsrum alt under civilförsvarsberedskap upplåta delta åt
befolkningen. Bestämmelsen gäller även i de fall då orten eller platsen inte
längre utgör skyddsrumsort. Genom ändringen i paragrafens andra stycke blir
ifrågavarande skyldighet gällande också för den som innehar anläggningen eller
byggnaden med annan rätt än äganderätt.
62 §
Ändringen i paragrafen innebär, förutom redaktionella
jämkningar, att fastighetsägare som har upplåtit skyddsrum enhgt 57 § första
stycket e) kan få viss ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som
åsamkats honom pä grund av upplåtelsen.
65 §
F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger
civilförsvarsmyndigheterna rätt alt för vissa ändamål besiktiga anläggningar
och byggnader. För att få underlag för beslut enligt 27 § och för att kunna
uppfylla sina åligganden enligt 40 § 1 mom. c) måste kommunen ha befogenhet att
besiktiga anläggningar och byggnader. En sådan befogenhet har förts in genom
ett nytt andra stycke i 65 §.
10 Riksdagen 1975. I saml Nr 21
Prop. 197521 146
68 §
Enligt paragrafens tredje stycke har kommun möjlighet att
ta i anspråk egendom för att bl. a. fullgöra sin nuvarande skyldighet enligt 40
§ 1 mom. c) att utföra källarmursgenombrott. Som förut nämnts utgår nuvarande
bestämmelser om käUarmursgenombrott. Kommun bör dock ha motsvarande möjlighet
att ta i anspråk egendom för att kunna vidta åtgärd enligt 40 § 1 mom. c) i den
nya lydelsen. En mindre jämkning har därför gjorts i tredje styckets text.
78 §
F. n. innehåller denna paragraf bestämmelser som ger
länsstyrelsen rätt att förelägga vite vid vissa fall av bristande
pliktuppfyllelse enligt civilförsvarslagen eller föreskrifter som meddelats med
stöd av denna. Föreläggande kan också riktas mot försumlig kommun. Denna
möjlighet bör utsträckas till att omfatta också försummelser beträffande
kommuns nya skyldigheter enligt 4 kapitlet eller föreskrifter som meddelas med
stöd av bestämmelserna i detta kapitel. Paragrafen har ändrats i enUghet
härmed.
80 §
I denna paragraf har, förutom en formell ändring i första
stycket, i ett nytt tredje stycke förts in en bestämmelse om bötesstraff för
den som utnyttjar byggnadslov utan att ha betalat skyddsrumsavgift enligt 55 §
i den nya lydelsen.
81 §
Straffbestämmelsen i första styckets sjätte punkt har
ändrats så att den avser även vägran att låta kommun utöva sin besiktningsrätt
enligt det nya andra stycket i 65 §. Ändringen i första styckets nionde punkt
innebär en anpassning till den nya RF:s regler om delegering av normgivningsbefogenhet.
Andra stycket har ändrats så att förverkandebestäm-meksen bättre överensstämmer
med 36 kap. brottsbalken Ofr. prop. 1968:79 s. 58). Övriga ändringar 181 § är
av formell natur.
83 §
Såsom framgår av den föregående framställningen åligger
det kommun att enligt 27 § besluta om genomförande av skyddsrumsplan och att
enligt 32 § lämna besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggning eller
byggnad. Talan mot beslut av kommunal myndighet i sådana ärenden bör föras
genom förvaltningsbesvär. Första stycket i 83 § har ändrats i enlighet härmed.
Prop. 197521 147
Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelser om besvär
till kammarrätten över vissa beslut av länsstyrelsen enligt lagen. I samma
ordning bör besvär också kunna föras över beslut som länsstyrelsen enligt de
nya 53 och 55 §§ meddelar om ersättning och om skyddsrumsavgift. Andra stycket
har ändrats i enlighet härmed. Stycket innehåller också en ändring som är
föranledd av att fastighetsägare åläggs att även vårda skyddsrummet.
85 §
Eftersom regeringen direkt på grund av den nya RF är
behörig att besluta föreskrifter om verkstäUighet av lag är bestämmelsen om tiUämp-ningsföreskrifter
i 85 § överflödig. Den kan därför utgå.
Övergångsbestämmelserna
Som framhållits i den allmänna motiveringen måste bl. a.
omfattande tiUämpningsbestämmelser utarbetas innan de föreslagna ändringarna i
civilförsvarslagen träder i kraft. Vidare måste skyddsrumsplaner upprättas och
antas. Detta förberedande arbete kan la relativt lång tid i anspråk. De
bestämmelser i lagförslaget som inte är av väsentligen formell natur bör därför
alltjämt tillämpas i den äldre lydelsen fram tUl den 1 juli 1979, då jag
bedömer att det nya regelsystemet är förberett för tillämpning i sin helhet.
Skyddsrum skall således i princip anordnas enligt nuvarande system i fråga om
byggnadsföretag som påbörjas före denna dag. Punkten 2 i
övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.
Den 1 juli 1979 måste, som jag nu sade, skyddsrumsplaner
vara upprättade och antagna för alla skyddsrumsorter. Utan föreskrift i lag är
emellertid kommunerna inte skyldiga att upprätta skyddsrumsplaner. De
bestämmelser som reglerar planläggningsförfarandet måste därför kunna tillämpas
utan hinder av att äldre bestämmelser alltjämt gäller. I tredje punkten
föreskrivs i enlighet härmed att regeringen utan hinder av att de äldre
bestämmelserna fortfarande gäller för viss tätort eller annan plats får
bestämma att skyddsrumsplan skall upprättas och antas enligt grunderna för de
bestämmelser i den nya lagen som avser skyddsrumsplaneringen, nämligen 23-26,
28 och 29 §§.
I punkterna 4 och 5 behandlas frågan huruvida äldre eller
nya bestämmelser skall gälla för byggnadsföretag, som projekteras före den 1
juli 1979 men som påbörias först efter denna lidpunkt. Har byggnadslov eller,
om skyldighet inte föreligger att söka byggnadslov, godkännande enligt 33 § i
den äldre lydelsen sökts före nämnda tidpunkt, skall enligt huvudregeln i punkt
4 äldre bestämmelser om skyddsrumsbyggande tillämpas på byggnadsföretaget. I
punkten 5 föreslås som ett tillägg till huvudregeln i punkt 4 att den som avser
att påbörja ett byggnadsprojekt efler det att de nya bestämmelserna trätt i
tillämpning skall ha rätt att dessförinnan påkalla besked enligt 32 § i
den nya lydelsen huruvida
Prop. 197521 148
skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden
och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skaU beredas plats i
skyddsrummet. Eftersom skyddsrumsplan måste föreligga när beslut om sådant
besked meddelas, skall beslutet dock inte kunna påkallas förrän efter den dag
regeringen förordnat att så kan ske.
1 punkten 6 har tagits in bestämmelse om skyldighet att
vårda och underhålla skyddsrum som tillkommit enligt äldre bestämmelser. Bestämmelsen
avser såväl allmänt som enskilt skyddsrum.
Punkten 7 innehåller en generell föreskrift om att
skyddsrum, vUket anordnats som enskUt skyddsrum enligt äldre bestämmelser,
under civUförsvarsberedskap skall utan ersättning upplåtas som skydd för
befolkningen. Föreskriften omfattar även sådana enskilda skyddsrum som
tillkommit före 1960 års civilförsvarslag.
Som punkt 8 i övergångsbestämmelserna har tagits in ett
stadgande att, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till
föreskrift som ersatts genom de nya bestämmelserna, den nya bestämmelsen skall tUlämpas.
12 HemstäUan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslär riksdagen att
dels godkänna de riktlinjer i fråga om skyddsrumsbyggandet
som jag har förordat i det föregående,
dels antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i civUförsvarslagen (1960:74).
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop.
197521
149
Bilaga
Skyddsrumsutredningens förslag i belänkandet (SOU 1972:50)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)
Härigenom förordnas att 4, 10, 2230, 32 och 33 §§, 40 § 1
och 2 mom. samt 42, 43, 5357, 62, 65, 68, 78, 80, 81 och 83 §§ civilförsvarslagen
(1960: 74), skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen
av civilförsvaret. Om civilbefälhavares befattning med civilförsvaret stadgas
särskilt.
Om kommuns befattning med civilförsvaret stadgas i 4, 6
och 7 kap.
10 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Civilförsvarets
omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skall till sina
huvuddrag angivas i särskild organisationsplan.
Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civUför-svarsområde
skaU till sina huvuddrag angivas i särskild organisationsplan. Uppgifter om
skyddsrum och provisoriska skyddsrum skall angivas i skyddsrumsplan, varom
stadgas i 4 kap.
Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall,
liksom ändring däri, fastställas av civilförsvarsstyrelsen i den mån Konungen
så förordnar.
-y-}
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
civilförsvarets verksamhet och befolkningens skydd under krig skola skyddsrum
anordnas enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Skyddsrum
benämnes med hänsyn till den avsedda användningen allmänt skyddsrum eller
enskilt skyddsrum.
I
avseende å beskaffenheten skall skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum
eller som normalskyddsrum.
För
befolkningens skydd under krig skola enligt bestämmelserna i detta kapitel
skyddsrum anordnas i de tätorter och på de andra platser som bestämmes av
Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen.
I
tätorter och på andra platser, där skyddsrum skola anordnas, skola åtgärder för
att förbereda andra skydd för befolkningen än skyddsrum (provisoriska skyddsrum)
vidtagas enligt vad Konungen eller efter Konungens bemyndigande
civilförsvarsstyrelsen därom förordnar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna
skyddsrum skola, i den utsträckning det finnes erforderligt, anordnas inom
stad, köping och annat tättbebyggt område, som icke är av endast ringa
omfattning och betydelse, samt annorstädes, där särskilda förhållanden
påkalla det, för att under krig bereda skydd åt ijänstgörande ci-vilförsvarspersonol
och, om Konungen så förordnar, åt befolkningen inom området.
Konungen
eller, i den mån Konungen så förordnar, civilförsvars-styrelsen utser de
orter, områden och platser, där allmänna skyddsrum för civUförsvarspersonal
skola anordnas, samt fastställer antalet allmänna skyddsrum å sådan ort. De
allmänna skyddsrummens närmare belägenhet skall angivas i organisationsplanen.
För
varje tätort och annan plats där skyddsrum skola anordnas, skall jinnas en plan
för skydds-ruiusjörsörjningen (skyddsrumsplan), som upprättats med iakttagande
av bestämmelserna i 2426 §§.
Skyddsrumsplan
upprättas genom kommunens försorg och antages av kommimfullmäkiige; dock må fullmäktige
i den omfattning som prövas lämpligt uppdraga åt civilförsvarsnämnden att
antaga sådan plan i fullmäktiges ställe.
Skyddsrumsplan
skall i de avseenden Konungen sä föreskriver fastställas av länsstyrelsen.
Vad nu
sagts gäller ock ändring av skyddsrumspianen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I mom.
Enskilda skyddsrum skola inom område eller å plats, som bestämmes av Konungen
eller efler Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid
följande anläggningar och byggnader till skydd för dem, som uppehålla sig
där, nämligen vid
1.
hamnar,
flygplatser, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar, som äro av
vikt för den allmänna samfärdseln;
2.
industriella
anläggningar, vid vilka i regel minst tjugofem personer samtidigt äro
sysselsatta eller som tillsammans ined annan eller andra närbelägna
anläggningar utgöra en grupp, inom vilken i regel minst tjugofem personer äro
sysselsatta;
3.
anläggningar,
som inrymma undervisnings- eller vårdanstalter eller hotell eller pensionat och
äro avsedda att hysa minst tjugofem personer;
Den
mark, som skyddsrumsplan skall omfatta, bestämmes enligt grunder, som
fastställas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civUförsvarsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 151
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. byggnader, som äro uppförda
i mera än två våningar och sotn till
väsentlig del äro avsedda för bo
stads-, kontors- och ajjärsändamål,
dock ej en- eller tvåfamiljshus;
samt
5. andra anläggningar eller bygg
nader, inom vilka människor bo
eller eljest vanligen vistas, om läns
styrelsen finner skyddsrum erfor
derligt med hänsyn till anläggning
ens eller byggnadens beskajfenhet
och läge.
Bestämmelserna i första stycket 3 gälla icke i fråga om
byggnad som till väsentlig del är avsedd för barnstuga som avses i 55 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97).
2 mom. För två eller flera närbelägna anläggningar eller
byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat, om anläggningarna eller
byggnaderna ej lämpligen kunna värjor sig förses med skyddsrum.
Jämväl i andra full må gemen-.lamt skyddsrum anordnas, om.
det vid prövning i den ordning Konungen bestäininer finnes kunna ske ulan
eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av /ienilig verksamhet.
25 §
Enskilt skyddsniin skall vara an- Mark, som omfattas av skydds-
ordnat
på sådant ställe inom eller i ruinsplan. indelas i områden, för
närheten av anläggning eller bygg- vilka var för sig prövas behovet av
nad. fur vilken del är avsett, att skyddsrum (skyddsrumsområden),
det snabbt kan uppnås av dem. Närmare föreskrifter om indel-
soiu vistas / anläggningen eller ning i
skyddsrumsområden medde-
byggnaden. las av Konungen eller efler
Ko-
nungens bemyndigande civ civUför-svar.';slyrelsen.
26 §
I mom. Bergfast skyddsrum Det antal personer, som inom
skall
sä anordnas att det giver varje skyddsrumsområde skall få
skydd
mot verkningarna av alla plats i skyddsrum, beräknas med
slag av
vapen, som kunna antagas 'utgångspunkt
i det största antal
komma
till användning vid luftan- personer som under dag eller natt
fall
med massinsats, samt mot an- vistas inom området under freds-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse dra verkningar av kärnvapen än verkningarna i och närmast omkring
detonationscentrum.
Normalskyddsrum skall erhålla sådant utförande, att det
giver skydd mot
a)
andra
verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid
luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;
b)
tryckverkan
av kärnvapen i den mån denna till sin styrka ej överstiger Iryckverkan, mot
vilken normalskyddsrum skall giva skydd enligt a); samt
c)
radioaktiv
strålning, som härrör från kärnvapen.
Vid
anordnande av normal- skydd.num inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall särskilt
iakttagas att skyddsrummet får sådan hållfasthet, att det motstår den
belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman.
2 mom. De byggnadstekniska anordningarna / skyddsrum skola
vara av stadigvarande natur. Skyddsrum skall vara försett med reservutgång
samt, om det är anordnat i byggnad, utföras på det .sätt, som med hänsyn till
byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt.
Tekniska bestämmelser för de olika slagen av .skyddsrum
fastställas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av civUförsvarsstyrelsen.
Föreslagen lydelse tid.
Närmare
föreskrifter för beräkningen meddelas av Konungen eller efter Konungens
bemyndigande av civUförsvarsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skyddsrum
bör om möjligt inrättas på sådant sätt att det kan nyttjas under fred.
Föreskrifter om fredsanvändning av skyddsrum utfärdas av
civilförsvarsstyrelsen.
Det
åligger kommun att tillse att skyddsrum anordnas enligt skyddsrumsplan i mån
av tillgång på medel.
Med utgångspunkt
i skyddsrumsplan skall civilförsvarsnämnden med iakttagande av bestämmelserna
i 28 och 29 §§ besluta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
153
Föreslagen lydelse
om inrättande av skyddsrum. För varje skyddsrum, soYn
skall anordnas, bestämmes belägenheten och det antal personer, som skall få
plats i skyddsrummet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänt
skyddsrum skall enligt Konungens bestämmande anordnas som bergfast skyddsrum
eller som normalskyddsrum.
Enskilt
skyddsrum skall vara anordnat som normalskyddsrum, om ej Konungen för särskilt
fall förordnar, att det skall fylla större krav på skyddsförmåga.
Inom
varje skyddsrumsområde skola finnas ett eller flera skyddsrum. Dessa skola
vara väl belägna och utformade med hänsyn till befolkningens möjligheter att
uppsöka skyddsrum vid alarmering eller att stadigvarande uppehålla sig i skvddsrum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enskilt skyddsrum, avsett för bostadshus, skall kunna hysa
minst så många personer som beräknas imder fredstid i allmänhet vara bosatta
inom byggnaden.
Det antal personer, som enskilt skyddsrum, avsett för
annan anläggning eller byggnad, skall kunna hysa bestämmes enligt grunder,
som Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen
fastställer. Härvid må ej krävas att skyddsrummet skall kunna hysa flera
personer än som under fredstid i allmänhet vistas i anläggningen eller
byggnaden.
Konungen äger för särskilda fall förordna att enskilt
skyddsrum skall fylla större krav på utrymme än som följer av denna paragraf.
Skyddsrum
bör anordnas med utnyttjande av lokal, som är avsedd för bestämd
fredsanvändning, eller där så ej kan ske, på sådant sätt att det kan nyttjas i
fred.
Närmare
föreskrifter om till-lämpn ingen av första stycket och om fredsanvändningen av
skyddsrum meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
civilförsvarsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest
anordnande jämlikt bestämmelserna i 2326 samt 29 §§ av skyddsrum, som skall
vara normalskyddsrum och som icke enligt Konungens förordnande skall fylla
särskilda krav på skyddsförmåga eller utrymme, prövas medföra oskälig
kostnad, äger länssty-
Skyddsrum
skall erhålla sådant utförande att det giver skydd mot
a)
andra
verkningar av alla slag av vapen, som kunna antagas komma till användning vid
luftanfall med massinsats, än omedelbar träffverkan;
b)
tryckverkan
av kärnvapen i
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 Riksdagen 1975. 1 saml. Nr 21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse relsen medgiva undantag från bestämmelserna om normalskyddsrum.
Dylikt undantag må ock eljest medgivas i den mån det kan ske utan eftergivande
av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig verksamhet.
Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, civilförsvarsstyrelsen äger medgiva
undantag från bestämmelserna i 26 § om beskaffenhet av bergfast skydds-
Föreslagen
lydelse den mån denna iiU sin styrka ej överstiger tryckverkan, mot vilken
skyddsrum skall giva skydd enligt a) samt
c) radioaktiv strålning, som härrör från kärnvapen.
Vid
anordnande av skyddsrum inom eller i omedelbar närhet av byggnad skall särskilt
iakttagas att skyddsrummet får sådant utförande att det ger tillfredsställande
skydd mot brand i byggnaden och sådan hållfasthet, att det motstår den
belastning, som kan uppkomma, om byggnaden störtar samman.
Konungen får för särskilda fall förordna att skyddsrum
skall fylla .större krav på skyddsförmåga än som föreskrives i första stycket.
Tekniska bestämmelser för .skyddsrum fastställas av
Konungen eller efter Konungens bemyndigande av civilförsvarsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har på
grund av föreskrift i denna lag skyddsrum anordnats i källare till byggnad
eller byggnader, som utgöra eller tillhöra sluten kvartersbebyggelse eller
annan sammanhängande bebyggelse av minst fyrtio meters längd, och finnes i
bebyggelsen byggnad med mer än två våningar, må civilförsvarschefen, då
ledningen av civilförsvaret ankommer på honom, och eljest länsstyrelsen
förordna, att öppning skall upptagas i källarmur mellan olika delar av bebyggelsen
(källarmursgenombrott), därest föreskrivna reservutgångar prövas icke
säkerställa de förbindelser utåt, som äro möjliga i händelse av byggnadsras.
Avser någon att uppföra en ny anläggning eller byggnad
inom skyddsrumsområde åligger det honom att i förväg påkalla civilförsvarsnämndens
beslut om skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och om så är
fallet det antal personer som skall få plats J skyddsrummet.
Av civilförsvarsnämnd meddelat beslut enhgt första stycket
må mot .sökandens bestridande ej frångås i andra fall än då lov att uppföra
anläggningen eller byggnaden eller godkännande av byggnadsföretaget enligt 33 §
andra stycket icke sökts eller kronan tillhörigt byggnadsföretag icke
påbörjats inom två år från den dag beslutet meddelades.
Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning
eller byggnad skaU ock gälla om tillbyggnad av befintlig anläggning eller
byggnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ de
fall, då skyldighet föreligger att söka byggnadslov, ankommer det på
byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tiUse, att byggnadsföretaget
överensstämmer med bestgmmel-serna i detta kapitel och med stöd därav meddelade
föreskrifter.
Vill
någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra nybyggnad,
beträffande vilken gäller skyldighet att anordna skyddsrum, åligger det honom
att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda
hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.
Vad i denna paragraf sägs om nybyggnad skall ock gälla om
sådan förändring av befintlig bygg nad som enligt vad Konungen därom stadgat
är att hänföra till nybyggnad.
Förehgger
skyldighet att söka byggnadslov i fall som avses i 32 § ankommer del på
byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att
byggnadsföretaget överensstämmer med beslut enligt 32 § samt med bestämmelserna
i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.
Vill
någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant
byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger det honom att i förväg inhämta
byggnadsnämndens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden,
dock ej i fråga om byggnad som tillhör kronan.
Föreligger ej besätt enhgt 32 § må byggnadslov eller
godkännande enligt andra stycket ej meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
40 §
1 mom. Det åligger kommun att 1 mom. Utöver de uppgifter,
som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det
kommun att
a)
genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i
sädana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda
myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har att på därom
gjord framstäUning tillhandahålla tiUgängliga, för civilförsvaret erforderiiga
byggnadsritningar, kartor och dylikt;
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) i
enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utmsta allmänna skyddsrum
samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda
uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under
civilförsvarsberedskap, i den omfattning civUförsvarsstyrelsen eller efter
dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra skyddsrum och
vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseen-
b) i
enlighet med gäUande organisationsplan inrätta och utmsta ledningscentraler
och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvarets personal
samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar, som äro
avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under
civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter
dennas allmänna anvisningar läns-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
de det lokala civilförsvaret, oaktat styrelsen bestämmer,
utföra skydds
åtgärderna icke upptagits i organi- rum samt ledningscentraler och
sationsplanen; andra skyddade
uppehållsplatser
för det allmänna civilförsvarets personal ävensom vidtaga
andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat
åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;
c)
utföra källarmursgenombrott för allmänna och en,skilda skyddsrum;
c) inrätta och utrusta skyddsrum
som enligt civilförsvarsnämndens
beslut enligt 27 § skall anordnas
.på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan
allmän plats, ävensom vidtaga åtgärder för provisoriska skyddsrum;
d) vårda
och underhåUa de un
der b) omförmälda anordningarna;
e) (upphävd genom lag 1969:
63).
d) vårda och underhålla de un
der b) och c) omförmälda anord
ningarna;
e) tillse att fastighetsägare full
göra sina skyldigheter enligt 53 §
I mom. andra stycket att vårda och
underhålla skyddsrum;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler för
civilförsvarets administration
samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eUer innehavare
av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för
civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;
g) svara för avlöning och annan ersättning till personal,
vars tjänst
göring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal
anställning;
h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och
övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna
civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan
egendom; samt
i) å
trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning,
vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt
organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom.
Därest åtgärd, som avses i I mom. b)d), enligt organisationsplanen hänför
sig till flera i samma civilförsvarsområde helt eller delvis ingående kommuner,
skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta
kostnaderna därför.
2 mom.
Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b) och d), enligt organisationsplanen
hänför sig till flera i samma oivilförsvarsområde helt eller delvis ingående
kommuner, skall den ko.mmun länsstyrelsen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta
kostnaderna därför.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola
kostnaderna eller, om dessa hava bestritts genom lån, amortering och ränta på
lånet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skattekronor
och sk..ttcören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de
skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kom-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 157
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
munalskatt. Påstår kommun, all särskilda skäl finnas för
annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till
särskilt gagn för VISS kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna
beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen
efter framstäUning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning
skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats eriägga sin
kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit
kostnaderna, efter utgången av det kalenderår, under vilket desamma
förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner
att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande
andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under
civilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vUket angivils i organisationsplanen
såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande förlust i anledning av
skada å kommun tillhörig materiel eller annan egendom, som jämlikt I mom. h)
under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets förfogande för
ändamål som nu sagts.
42 §
För kostnad, som kommun fått För kostnad, som kommun fått
vidkännas på grund av åtgärd en- vidkännas på gmnd av åtgärd en
ligt 40 § 1 mom. b) eller c) eller ligt 40 § 1 mom. b) eller för provi-
54 §, äger kommunen erhålla stats- soriska skyddsrum enligt 40 §
bidrag med två tredjedelar av kost- I mom. c) eller 54 § äger kommu-
nadens belopp, i den mån kostna- nen erhålla statsbidrag med två
den kan anses skälig. Från an- tredjedelar av kostnadens belopp
skaffningskostnaden för skydds- i den mån kostnaden kan anses
rum, som inrättas av kommun, skälig.
skall vid bidragets bestämmande
dragas värdet av fredsanvändning
en. Till anskaffningskostnaden
skall härvid hänföras jämväl den
merkostnad, som betingas av att
skyddsrummet utföres för freds
användning.
Innan
medel finnas tillgängliga Innan medel finnas tiUgängUga
för beräknat statsbidrag må skyl- för
beräknat statsbidrag må skyl
dighet för kommun att vidtaga åt- dighet
för kommun att vidtaga åt
gärd enligt 40 § 1 mom. b) eller gärd enligt
40 § 1 mom. b) eller
c) ej göras gällande mot kommu- 40 § 1 mom.
c) beträffande pro-
nen. visoriska skyddsrum ej göras gäl
lande mot kommunen.
Statsbidrag fastställes för varje kalenderår av länsstyrelsen,
om ej Konungen annorlunda förordnar. Ansökan om statsbidrag för visst
kalenderår skall göras före utgången av nästa kalenderår. När skäl äro därtill,
må dock ansökan prövas, oaktat den göres senare. Finner länsstyrelsen
ansökningen såsom för sent inkommen ej böra upptagas till prövning, skall avvisningsbeslutet
underställas Konungen.
Länsstyrelsen äger att till kommun utgiva förskott å
statsbidrag i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelr.r.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Därest
särskilda omständigheter föranleda det, äger Konungen medgiva, att kommim må
för kostnad, som kommunen fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom.
b) eller c) eller 54 §, erhålla högre statsbidrag än i 42 § stadgas.
Därest
särskilda omständigheter föranleda det, äger Konungen medgiva, att statsbidrag
enligt 42 § må utgå med högre belopp än där sägs eUcr att kommun må erhålla
statsbidrag för kostnad, som kommunen fått vidkännas på grund av inrättande
och utrustande av skyddsrum enligt 40 § 1 mom. c) eller genom alt utgiva
ersättning enligt 53 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 mom.
Enskilt skyddsrum, som enligt 24 § skall finnas för anläggning eller byggnad,
skall inrättas, utrustas och underhållas av dennas ägare.
Den som med nyttjanderätt innehar fastighet eller byggnad
eller del därav må ej hindra ägaren att där inrätta skyddsrum.
I skyddsrummets utrustning skall ingå brand- och sjukvårdsmaleriel
enligt anvisningar, som utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.
1 mom.
Uppföres en ny anläggning eller byggnad inom skydds-rumsområde på mark, som är
avsedd för annat ändamål än gata, torg, park eller annan allmän plats, är
anläggningens eller byggnadetts ägare skyldig att inrätta och utrusta
skyddsrum, som skall anordnas i anläggningen eller byggnaden enUgt beslut som civilförsvarsnämndcn
meddelar med slöd av 27 §.
Ägare till anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum
anordnats enligt första stycket, är skyldig att vårda och underhålla skyddsrummet.
Under civilförsvarsberedskap skall skyddsrum, som anordnats
enligt första stycket upplåtas för sitt ändamål enligt civilförsvarschefens bestämtnande.
Den som anordnar skyddsrum enligt första stycket äger rätt
att av kommunen utfå ersättning härför. Denna ersättning beräknas med hänsyn
till antalet platser i skyddsrummet och normalkostnaden för att anordna, vårda
och underhålla en skyddsrumsplats i koinmunen. Ersättningen bestämmes av
civilförsvarsnämnden och erlägges när vederbörlig slutbesiktning av
skyddsrummet ägt rum.
Om synnerliga skäl äro därför må länsstyrelsen medge att
ersätt-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521
Nuvarande lydelse
2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats
skyldighet att anordna enskilt skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som
Konungen ibestämmer, förordna, att där befinthga skyddsrum likväl skola utrustas
och underhållas.
159
Föreslagen lydelse ning enligt fjärde stycket skall utgå
med högre belopp än där sägs.
Vad i
denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall ock
gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad.
2 mom. Upphör inom visst område eller å viss plats
skyldighet att anordna skyddsrum, må Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, förordna, att där befintliga skyddsrum likväl skola utrustas och
underhållas ävensom under civilförsvarsberedskap upplåtas för sitt ändamål enhgt
civilförsvarschefens bestämmande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SkaU ett i
organisationsplanen upptaget allmänt skyddsrum inrättas som bergfast skyddsrum
på maik, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva
honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta skyddsrummet, därest det
kan ske utan olägenhet för skyddsrumsfrågans ordnande. Anordnaren äger för
sådant fall att enligt de aUmänna föreskrifter Konungen meddelar av kommunen
utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde.
Fördelningen av kostnaden i faU som här avses bestämmes av länsstyrelsen.
Skall en
ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det allmänna
civilförsvarets personal enligt gällande organisationsplan anordnas på mark,
som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i
stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske
utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt
de allmänna föreskrifter Konungen meddelar av kommunen utfå den del av
anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde.
Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning på byggnadstekniska åtgärder för provisoriska skyddsrum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kan ej
överenskommelse träffas otn anordnande av gemensamt .skyddsrum efter vad i 24 §
2 mom. första stycket sägs, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant
skyddsrum och dess
Uppföres
cn ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsområde är anläggningens eller
byggnadens ägare skyldig att till kommunen utgiva avgift för täckande av .skyddsrumskostnader
(skyddsrums-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
belägenhet, så ock att bestämma grunderna för kostnadens
fördelning.
Finnes
ägare icke skäligen kunna inrätta erforderligt skyddsrum i egen fastighet
eller byggnad och kan behovet av skyddsrum icke lämpligen tillgodoses genom anordnande
av gemensamt skyddsrum, äger länsstyrelsen medgiva ägaren rätt att inrätta
skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad.
Föreslagen lydelse
avgift) enligt vad nedan sägs.
Skyddsrumsavgift utgår för följande anläggningar och
byggnader;
1. hamnar, flygplatser, järnvägs
stationer och därtned jämförliga
anläggningar, som är av vikt för
den allmänna samfärdseln;
2.
anläggningar
och byggnader för industri- och hantverksändamål;
3.
anläggningar
och byggnader, som inrymma undervisnings- och vårdanstalter eller hotell eller
pensionat;
4.
anläggningar
och byggnader, som helt eller delvis äro avsedda för bostads-, kontors- och
affärsändamål; .samt
5.
andra
anläggningar och byggnader, om länsstyrelsen finner det skähgt med hänsyn till
anläggningens eller byggnadens beskaffenhet.
Skyddsrumsavgift bestämmes av civilförsvarsnämnden med
utgångspunkt i det antal personer som i allmänhet vistas i anläggningen eller
byggnaden under fredstid. För varje person utgår avgiften med belopp, som för
varje kommun bestämmes av länsstyrelsen efter förslag av kommunen.
Om särskilda skäl äro därför må länsstyrelsen enhgt
anvisningar av civilförsvarsstyrelsen meddela befrielse från skyldighet att
utgiva skyddsrumsavgift.
Byggnadslov må ej utnyttjas innan skyldighet att erlägga
skyddsrumsavgift för anläggningen eller byggnaden fullgjorts.
Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning
eller byggnad skaU ock gälla
a)
////-
eller påbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad;
b)
ombyggnad
av befintlig anläggning eller byggnad; samt
c)
inredande
helt eller delvis av befintlig anläggning eller byggnad tiU väsentligen annat
ändamål än
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
det vartill anläggningen eller byggnaden förut varit
använda.
Om
åtgärd som avses i föregående stycke ej medför att anläggningen eller
byggnaden kan beräknas kvarstå avsevärt längre tid än eljest skulle ha skett,
skall skyddsrumsavgift utgå endast till den del som svarar mot ökat
skyddsbehov som uppkommer genom åtgärden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För
skada eller intrång, som genom inrättande av gemensamt skyddsrum eller av
skyddsrum i annan tillhörig fastighet eller byggnad åsamkas ägaren till den
fastighet eller byggnad, i vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren, om skadan
eller intrånget icke är att anse såsom allenast ringa, erhålla skälig
ersättning. Motsvarande rätt till ersättning tillkommer jämväl nyttjanderättshavare.
Hos länsstyrelsen
skall i förväg ställas pant eller borgen för ersättningens gäldande; dock
skall vad sålunda stadgas icke gälla kronan eller kommun.
För
varje kommun, i vilken skyddsrum skola anordnas, fastställer Konungen eller
efter Konungens bemyndigande civilförsvarsstyrelsen normalkostnaden för att
anordna, vårda och underhålla en skyddsrumsplats i kommunen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig
a)
att vidtaga
erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid
anläggningen eller byggnaden;
b)
att vidtaga
erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;
c)
att, om det
finnes vara av särskUd betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras,
under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig
åtgärd, som anbefalles av länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens
bemyndigande, av civilförsvarschefen; samt
d) att,
enligt vad Konungen d) att, enligt vad Konungen
därom förordnar, förbereda och därom förordnar, förbereda och
under
civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller byggnaden med anordningar,
som kunna bereda dem som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning.
under civilförsvarsberedskap förse anläggningen eller
byggnaden med skyddat utrymme, i vilket de som vistas i anläggningen eller
byggnaden kan beredas skäligt skydd mot radioaktiv strålning, kemiska
stridsmedel samt splitter och byggnadsras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 197521 162
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten
till annan, skall i fråga om skyldighet som angives under b) och d) ägaren vara
ansvarig för anskaffning och tUIpassning av materielen ävensom för anskaffning
och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall
svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad
under c) stadgas skall gälla jämväl innehavare.
62 §
Den som med stöd av 28 eller Den som med stöd av 30 §
29 §
ålagts att anordna enskilt tredje
stycket så ock den som med
skyddsrum
av särskild beskaffen- stöd av 57 § första stycket c)
eller
het eller
storlek så ock den som 61 § ålagts att vidtaga eller tåla ål-
med stöd
av 57 § första stycket gärd, som avses i nämnda lagrum,
c) eller
61 § ålagts att vidtaga eUer är
berättigad till skälig ersättning
tåla
åtgärd, som avses i nämnda av
statsmedel för kostnad eller
lagrum,
är berättigad tiU skälig skada,
som åsamkats honom. Vid
ersättning
av statsmedel för kost- ersättningens bestämmande skall
nad eller skada, som åsamkats ho- hänsyn tagas till den nytta, åtgär-
nom. Vid ersättningens bestämman- den kan medföra för honom. Är
de skall
hänsyn tagas till den nytta, kostnaden
eller skadan ringa, ut-
åtgärden kan medföra för honom. Är går icke ersättning,
kostnaden eller skadan ringa, utgår
icke ersättning.
Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad
beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.
65 § För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller
böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som
ankommer på civilförsvaret, eller eljest tUl skydd mot skada av fientlig
verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan
användas för civilförsvaret äger civilförsvarsmyndighet besiktiga anläggningen
eller
byggnaden.
För utrönande av om skyddsrum eller provisoriskt
skyddsrum hör anordnas inom anläggning eller byggnad eller för fullgörande av
tillsyn över skyddsrums vård och underhåll enligt 40 § 1 mom. e) äger civUförsvarsnämnden
besiktiga anläggningen eller byggnaden.
68 § Civilförsvarschef och chef för undsättningskår inom
civilförsvaret ävensom länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap taga i
anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes
erforderligt för att statlig civilförsvarsuppgift
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skall
kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas
tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast
taga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde; dock må
efter länsstyrelsens medgivande civilförsvarschef taga motorfordon, släpfordon
och motorredskap i anspråk, även om de finnas inom annat till länet hörande
civilförsvarsområde. Ianspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del
därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande
av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor
från det att driften av förläggningen upphört att var:i cn
civilförsvarsuppgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I den
mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enhgt 40 § 1
mom. b) 0f7( c) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i
första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som
finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgals skall i fråga om utförande av
byggnadsanordning och källarmursgenombrott gälla jämväl under tid, dä
civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast
utövas av länsstyrelsen.
78
Är någon jämlikt 15 § eller be.stämmelse i 6 eller 7 kap.
eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 80
§ andra .stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det, äger
länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall
lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga
kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i
denna lag är berättigad tUl ersättning för kostnaden.
I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns
skyldigheter enligt 40 § 1 mom. b) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning,
skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tUl-lämpning såvitt gäller
egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om
utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap
icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.
Är någon jämlikt 15 § eller bestämmelse i 6 eller 7 kap.
eller föreskrift, som meddelats med stöd av dylik bestämmelse, skyldig att
fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen förelägga honom
lämpligt vite.
Är någon jämlikt 53 § skyldig att vårda och underhålla
skyddsrum och underlåter han det, äger civilförsvarsnämnden förelägga honom
lämpligt vite.
Underlåter någon att fullgöra något som åligger honom
jämlikt 80 § andra stycket äger byggnadsnämnden förelägga honom lämpligt
vite.
Länsstyrelsen må i fall som avses i denna paragraf lämna
erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga
kostnaden härför av den försum-
Prop. 197521 164
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag
är berättigad till ersättning för kostnaden.
80 §
Den som underlåter att i förväg Den som underlåter alt i förväg
inhämta länsstyrelsens godkännan- inhämta
byggnadsnämndens göd
de i fall, då så skall ske enligt kännande
i fall, då så skall ske en-
33 §, straffes med dagsböter. ligt 33 §,
straffes med dagsböter.
Det åligger
den vilken gjort sig Det åligger den vilken gjort sig
skyldig till underlåtenhet, som av- skyldig
till underlåtenhet, som av
ses i första stycket, att i enlighet ses
i första stycket, att i enlighet
med länsstyrelsens anvisningar änd- med
byggnadsnämndens anvisning-
ra vad som redan utförts. Samma ar ändra vad
som redan utförts,
skyldighet åvilar den som åsidosatt Samma
skyldighet åvilar den som
föreskrift, vilken meddelats av åsidosatt
föreskrift, vilken medde-
länsstyrelsen vid prövning enligt lats
av byggnadsnämnden vid pröv-
33 §. ning enligt 33 §.
81 §
Till dagsböter eller fängelse i högst ett år eller, om
brottet begåtts under högsta civUförsvarsberedskap och är att anse som grovt,
till fängelse i högst två år dömes
1.
den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig
sina skyldigheter, underlåter alt efter vederbörlig kallelse inställa sig till
tjänstgöring i civill'örsv;iret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;
2.
den som under
tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åilyda vad vederbörande befäl under
tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i
civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter
vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna
bestämmelser eller särskilda föreskrifter;
3.
den som uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 § eller 47 § första
stycket e) är pliktig att lämna upplysning;
4.
den som i strid
mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar
sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat
inflyttningsförbud;
5.
den som
uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit
av civilförsvarsmyndighet för förvaring;
6.
den som utan
skälig anled- 6. den som utan skälig anledning
vägrar att låta civilförsvars- ning vägrar att låta civilförsvars-myndighet
besiktiga anläggning el- myndighet eller civilförsvarsnämnd ler byggnad efter
vad i 65 § sägs; besiktiga anläggning eller byggnad
efter vad i 65 § sägs;
7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna
upplysning
eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller
Prop. 197521 165
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
granskning som avses i nämnda paragraf söker
vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första
stycke;
8.
den som med
vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämUkt 8 kap. beslutat taga i anspråk
egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i
rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig
egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt
9.
den som eljest
åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd av denna lag
eller av Konungen meddelade tillämpnings-bestämmelser till lagen och ej avser
åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf
är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara
egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen
ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning till kronan för
egendomens värde.
83 § Över beslut av civilförsvarschef, chef för
undsättningskår eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må
besvär anföras hos länsstyrelsen.
Mot länsstyrelses beslut om Mot länsstyrelses beslut om
kostnadsfördelning enligt 49, 54 kostnadsfördelning
enligt 49 §, om
eller 55 §, om uttagande av egen- uttagande
av egendom enligt 76 §
dom enligt 76 § eller om förelag- eller
om föreläggande av vite vid
gande av vite vid underlåtenhet att underlåtenhet
att fullgöra skyldig-
fullgöra skyldighet enligt 15 § fö- het
enligt 15 § föres talan hos
res talan hos kammarrätten genom kammarrätten
genom besvär. I
besvär. I samma ordning föres ta- sa.mma
ordning föres talan mot he
lan mot beslut, som länsstyrelse slut, som
länsstyrelse enligt derma
enhgt denna lag eller med stöd lag eller
med slöd därav utfärdade
därav utfärdade bestämmelser i bestämmelser
i särskilt faU med-
särskilt fall meddelat om förelag- delat
om föreläggande, föreskrift,
gande, föreskrift, tiUstånd eller tiilstånd
eller godkärmande i vad
godkännande i vad angår inråttan- angår
inrättande, utrustning eller
de, utrustning eller underhåll av underhåU
av skyddsrum, dock ej
enskilt skyddsrum, dock ej beslut beslut enligt 31 §.
enligt 31 §.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna
lag hos Konungen genom besvär. I samma ordning föres talan mot civilförsvarsstyrelsens
beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19,
34, 35, 37 eller 58 §.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när
särskilda skäl äro därtill rnå myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag,
förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Prop.
197521 166
1.
Denna lag
träder i kraft den dag Konungen förordnar.
2.
Vid lagens
ikraftträdande skall skyddsrumspianer enligt 2326 §§ i deras nya lydelse vara
upprättade, antagna och fastställda. Konungen äger utan hinder av att lagen
icke trätt i kraft meddela de anvisningar, som erfordras för att sådan
planläggning skall kunna komma till stånd.
3.
inom område,
där allmänna skyddsrum skolat anordnas åt- befolkningen enligt förordnande av
Konungen med stöd av 23 § i dess äldre lydelse, skall i den mån Konungen så
bestämmer utgå skyddsrumsavgift i huvudsaklig överensstämmelse med 55 § i dess
nya lydelse redan innan de nya bestämmelserna träder i kraft.
4.
Den som avser
att efter lagens ikraftträdande utföra byggnadsföretag som avses i 32 § i dess
nya lydelse, må från och med den dag Konungen förordnar påkalla beslut enligt
nämnda lagrum om skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och
om så är fallet det antal personer som skall få plats i skyddsrummet.
5.
På begäran av
den som före lagens ikraftträdande sökt byggnadslov eller godkännande enligt 33
§ skall äldre skyddsrimisbestämmelser tiU-lampas på byggnadsförelaget.
6.
Skyddsrum, som
anordnats enligt äldre bestämmelser skall vårdas och underhållas enligt
föreskrifterna i 40 och 53 §§ eller med stöd av 53 § 2 mom. meddelat förordnande.
7.
Skyddsrum, som
anordnats som enskilt skyddsrum enligt äldre be-stämmciser, skall under civilförsvarsbcrcdskap
upplåtas utan ersättning till begagnande cnlig; civilförsvarschcfens
bestämmande.
Prop.
197521 167
Innehåll
Propositionen ............................................................... I
Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1
Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen .............. 3
Utdrag av regeringsprotokoll den 6 februari 1975 ..... 26
1
Inledning ................................................................ 26
2
Tidigare
bestämmelser............................................... 28
3
Nuvarande
ordning ................................................. 31
4
Skyddsrum
utomlands................................................ 38
5
Utredningen ........................................................... 41
5.1
Utgångspunkter
............................................. 41
5.2
Sammanfattning
av utredningens förslag ........ 42
5.3
Behovsanpassning
av skyddsrumsbyggandet . .. 44
5.3.1
Allmänt..................................................... .. 44
5.3.2
Skyddsrumsorter
.................................. .. 45
5.3.3
Skyddsrumsområden................................ .. 46
5.3.4
Behovsberäkningsprinciper...................... .. 48
5.4
Val av
skyddsrumslösning.................................. .. 52
5.5
Skyddsrumsplanering
och byggansvar ............ .. 54
5.5.1
Central och
regional planering................. .. 54
5.5.2
Skyddsrumsplan....................................... .. 55
5.5.3
Byggansvar .......................................... .. 58
5.6
Inredning och
utrustning samt vård och underhåll 59
5.7
Provisoriska
skyddsrum och skyddade utrymmen 62
5.8
Skyddsrumsnämnd
m. m..................................... 64
5.9
Författningar,
tekniska bestämmelser m.m......... 65
5.10 Finansiering........................................................ 67
5.10.1 Skyddsrumsavgifter ............................. .. 67
5.10.2 Skyddsrumsavgifternas användning
..... .. 70
5.10.3 Kostnadsmässiga konsekvenser .......... .. 72
6 Remissyttrandena över utredningens förslag ......... 73
6.1
Allmänt ............................................................ .. 73
6.2
Behovsanpassning
av skyddsrumsbyggandet . 76
6.3
Val av
skyddsrumslösning................................... .. 79
6.4
Skyddsrumsplanering
och byggansvar ............ .. 80
6.5
Inredning och
utrustning samt värd och underhåll 82
6.6
Provisoriska
skyddsrum och skyddade utrymmen 83
6.7
Skyddsrumsnämnd
m. m..................................... .. 83
6.8
Författningar,
tekniska bestämmelser m. m........ .. 84
6.9
Finansiering........................................................ 86
7 Departementspromemorian .................................... 89
7.1
Kostnader för
skyddsrumsbyggandet ............ .. 89
7.2
Finansiering........................................................ 91
Prop. 197521 168
7.3 Genomförande m. m............................................ 94
8 Remissyttrandena
över promemorian ...................... .... 98
8.1
Kostnader för
skyddsrumsbyggandet ............. ... 98
8.2
Finansiering......................................................... . 100
8.3
Genomförande m.
m............................................ . 103
9 Föredraganden........................................................... .. 107
9.1
Bakgrund ......................................................... 107
9.2
Allmänna
riktlinjer för skyddsrumsbyggandet .. 110
9.3
Skyddsrumsbyggandets
planering och genomförande ... 117
9.3.1
Allmänna
synpunkter ............................ . 117
9.3.2
Planering och
genomförande.................... . 119
9.4 Skyddsrumsbyggandets finansiering ................ 124
9.4.1
Allmänna
synpunkter ............................ 124
9.4.2
Ersättning för
skyddsrumskostnad ........ 127
9.4.3
Skyddsrumsavgifl
................................... 128
9.5 Det nya systemels införande .......................... 130
10
Upprättat
författningsförslag .................................. . 132
11
Specialmotivering........................................................ 133
12
Hemställan .............................................................. 148
Bilaga
Utredningens lagförslag ........................................... . 149
GOtaborgi Ottiattryckan AB, Siochholm 74.6499 S
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (26)
26 kopplingar i 18 dokument.
- SOU 2022:57 Ett stärkt skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap s. 144 i texten
- Prop. 1994/95:7 Lag om civilt försvar s. 72 i texten
- Prop. 1982/83:161 om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) s. 7 · s. 43 i texten
- Prop. 1980/81:68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.m. i texten
- Prop. 1980/81:103 1980/81:103 i texten