Sök i Ratio Lex

om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

44 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1976/77:105, om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 Regeringens proposition

1976/77:105

om
åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

beslutad
den 3 mars 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

NILS
G. ÅSLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås bl. a. extraordinära industripolitiska och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för textil- och konfektions(teko)indu-strierna.

På
det industripolitiska området föreslås att särskilda strukturgarantier skall
kunna beviljas företag inom teko-industrierna. Lån mot sådan strukturgaranti
skall vara ränte- och amorteringsfritt under två år och därefter löpa med ränta
och amorteras på längst tio år. I vissa fall skaU sådant lån kimna delvis
avskrivas. För särskilda strukturgarantier föreslås en ram om 150 milj. kr.
För räntebefrielse och avskrivning beräknas ramar om resp. 36 milj. kr. och 19
milj. kr. Särskilda strukturgarantier skall kunna beviljas längst t. o. m. den
30 juni 1978. Statens industriverk avses få ansvaret för garantigivningen.

Vidare
föreslås att nu löpande program för stöd tUl rationaliseringsinvesteringar,
exportfrämjande åtgärder, utbildning och konsultundersökningar förlängs till
att omfatta också budgetåret 1978/79. Dessutom föreslås en resursmässig
uppräkning för olika stödformer med sammanlagt 10 milj. kr. för budgetåret
1977/78. För budgetåren 1977/78 och 1978/79 kommer enhgt förslaget sådant industripolitiskt
stöd att kunna utgå med totalt ca 110 milj. kr.

På
det arbetsmarknadspolitiska området föreslås ett särskilt tidsbegränsat, konjunkturellt
betingat sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft som skall kunna utgå till
de företag inom teko-industrierna som inte varslar om driftsinskränkning eller
nedläggning under år 1977 eller

1
Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 2

som
återtar meddelade men inte effektuerade varsel. Sysselsättningsbidrag föreslås
utgå under år 1977 inom en ram om 125 mUj. kr. Arbetsmarknadsmyndigheterna
avses få ansvaret för stödgivningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:105

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo,
Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsråden Åsling och Ahlmark

Proposition
om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

Statsråden
föredrar förslag tUl åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna.
Anförandena redovisas i underprotokollen för de berörda departementen.

Statsrådet
Åsling anför.

Teko-industrierna
har under lång tid utsatts för omfattande strukturella påfrestningar. Detta
har tagit sig uttryck i bl. a. omfattande före-tagsnedläggelser och
sysselsättningsminskning. I många fall har denna utveckling medfört stora
problem för såväl företag och anställda som enskilda orter. Utvecklingen inom teko-industrierna
har krävt ett gradvis ökat engagemang från statsmakternas sida dels för att
underlätta en nödvändig anpassning till successivt ändrade förutsättningar för
tekoföretagens verksamhet, dels för att på bästa sätt medverka till att strukturomvandlingen
kunnat ske i socialt acceptabla former.

Under
de två senaste åren har situationen inom teko-industrierna yt terligare
försämrats. Flera omständigheter talar för att de anställda och företagen inom
dessa branscher nu står inför problem som är allvarligare och mer omfattande
än under tidigare perioder med konjunkturellt och strukturellt betingade
påfrestningar. Utan särskilda insatser från statsmakternas sida kommer en
omfattande utslagning av företag att ske. Detta kan på goda grunder antas gälla
även de företag som under normala efterfrågeförhållanden har goda
förutsättningar för långsiktig överlevnad. En fortsatt snabb sysselsättningsminskning
under den närmaste framtiden är från sociala utgångspunkter särskilt aUvarlig
med hänsyn till att övriga delar av näringslivet i rådande konjunkturläge har
begränsade möjligheter att erbjuda alternativ sysselsättning för de människor
som riskerar att förlora sina arbeten inom teko-industrierna.

Det
är av vikt att teko-industriernas konkurrenskraft stärks. Vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 4

måste
den sysselsättningsminskning som i det längre perspektivet är ofrånkomlig ske i
socialt acceptabla former. Mot den bakgrunden bör nu särskilda
industripolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder omedelbart vidtagas för teko-industrierna.

I detta sammanhang aktuaUseras
bl. a. ett system med särskilda statliga lånegarantier särskUda
strukturgarantier och ett särskilt sysselsättningsbidrag för äldre
arbetskraft.

Med hänvisning till vad
sålunda har anförts hemställer jag att regeringen i en gemensam proposition
föreslår riksdagen

att
antaga de förslag som jag och chefen för arbetsmarknadsdepartementet har lagt
fram.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragandena har lagt
fram.

Regeringen
förordnar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 12.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 Regeringens prop. 1976/77: 105

Bilaga 1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Föredragande:
statsrådet Åsling

Anmälan
till proposition om åtgärder för textil- och konfektionsindu-strieraa

1
Inledning

Textil-
och konfektions(teko)industrierna har vad gäller handelsmönstret genomgått en
snabb internationaliseringsprocess under de senaste decennierna. För de svenska
tillverkarna har denna utveckling inneburit vidgade exportmöjligheter men också
och framför allt en drastisk skärpning på hemmamarknaden i konkurrensen från
utländska tillverkare.

Under
trycket av en tilltagande importkonkurrens har teko-industrierna utsatts för
strukturella påfrestningar som har varit unika för industrisektorn. Stmkturomvandlingen
har tagit sig uttryck i bl. a. omfattande företagsnedläggelser och sysselsättningsminskning,
vilket i många fall har skapat svåra lokala sysselsättningsproblem.

I
syfte att underlätta en nödvändig omställnings- och anpassningsprocess för teko-industrierna
har vid flera tiUfällen under 1970-talet beslut fattats om särskilda statliga
åtgärder. Dessa har främst avsett åtgärder på de industripolitiska och försörjningsberedskapspolitiska
områdena. Till detta kommer de åtgärder som har vidtagits inom ramen för arbetsmarknads-
och regionalpolitiken. I sistnämnda avseende har det vanligen varit fråga om
åtgärder för att lösa problem för enskilda orter och anställda i samband med
nedläggningar eller omfattande och varaktiga driftsinskränkningar.

De
av riksdagen hittills beslutade industripolitiska åtgärderna (prop. 1970: 41, SU
1970: 60, rskr 1970: 164, prop. 1971: 1 bU. 15, NU 1971: 13, rskr 1971: 120, prop.
1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195, prop. 1975/76:57, NU 1975/76:15, rskr
1975/76:107 och prop. 1975/76: 206, NU 1975/76: 70, rskr 1975/76: 415) har i
huvudsak syftat till att åstadkomma en ändamålsenlig struktur inom teko-industrier-

tl
Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 105

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 6

na
för att därigenom stärka lönsamhet, långsiktig konkurrenskraft och
lönebetalningsförmåga för de kvarvarande företagen. De av riksdagen våren 1976
beslutade industripolitiska åtgärderna löper ut med utgången av budgetåret
1977/78.

Utöver
här nämnda industripolitiska åtgärder har beslut fattats även om åtgärder i försörjningsberedskapspolitiskt
syfte samt om åtgärder inom ramen för arbetsmarknads- och regionalpolitiken.

Den
ytterligare försämring av situationen inom teko-industrierna som har inträtt
under det senaste året har föranlett bl. a. de anställdas och företagens
organisationer att till regeringen ånyo framföra synpunkter på branschernas
verksamhetsbetingelser och framlägga förslag till åtgärder för att komma till
rätta med problemen.

Beklädnadsarbetarnas
förbund har i en skrivelse den 29 oktober 1976 krävt besked om vilka åtgärder
regeringen tänker vidta för att värna om sysselsättningen i teko-företagen och
trygga beredskapen av beklädnadsvaror. Förbundet kräver bl. a. viss
planhushållning med beklädnadsvaror, ökat statligt ägarengagemang, översyn av
detaljhandelns prissättningssystem, fortsatta utbildningsaktiviteter samt en
aktiv arbetsmarknadspolitik för att underlätta omställningar till annan produktiv
verksamhet. Likartade krav har ställts av förbundets avdelning i Kinna i en
skrivelse den 7 december 1976.

Företrädare
för teko-företagens organisationer har vid flera tillfällen under de senaste
månaderna, bl. a. i en skrivelse överlämnad den 25 oktober 1976, hemställt om
långtgående åtgärder för att bromsa upp en ytterligare sysselsättningsnedgång
inom branscherna. Förslagen har väsentligen varit inriktade på statliga
stödinsatser av subventionskaraktär för att under en begränsad tidsperiod sänka
teko-företagens arbetskraftskostnader. Således har inom Svensk
industriförening utarbetats ett förslag som innebär att arbetsgivaravgiften m.
m., motsvarande drygt 30 % av lönekostnaden, under vissa förutsättningar
avlastas företag inom teko-industrierna under åren 1977 och 1978. Förslaget har
presenterats för regeringen.

I
en gemensam skrivelse den 23 november 1976 har Beklädnadsarbetarnas förbund,
Sveriges arbetsledareförbund och Svenska industri-tjänstemannaförbundet begärt
att ett branschråd för beklädnadsindustrin skaU inrättas.

I
samband med att stödåtgärder aktualiserades för den i Norrland etablerade
tillverkningen vid Algots Nord AB och AB Eiser har Kon-fektionsindustriföreningen
i skrivelse den 3 december 1976 hemställt om motsvarande eller likvärdigt stöd
för teko-företag belägna på andra orter.

Konfektionsföretaget
Tiger-Pingvin AB har i en skrivelse den 25 februari 1977 lämnat förslag till exportstödjande
åtgärder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 7

Mot
bakgrund av det under år 1976 försämrade läget inom teko-industrierna och de
framställningar som gjorts med anledniiig härav tillsattes i november år 1976
en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppgift att utarbeta
underlag för regeringens överväganden om eventuella ytterligare statliga
åtgärder för dessa branscher. En särskild referensgmpp med företrädare för
företagens och de anställdas organisationer har följt arbetsgruppens verksamhet
varvid arbetsgruppens överväganden fortlöpande har diskuterats inom
referensgruppen.

2 Hittills beslutade branschpolitiska åtgärder m. m.

Vad
gäller industripolitiska åtgärder för teko-industrierna infördes i början av
1970-talet bl. a. exportfrämjande åtgärder, stöd till utbildning och s. k.
omställningsbidrag. Något senare tillkom statliga lånegarantier, s. k.
strukturgarantier.

För
exportfrämjande åtgärder har t. o. m. budgetåret 1975/76 totalt ca 36 milj. kr.
beviljats. Det utbildningsprogram som infördes år 1970 syftar till att höja
kompetensnivån inom teko-industrierna i fråga om bl. a. teknik, ekonomi,
administration och planering. Under en sexårsperiod fr. o. m. budgetåret
1970/71 har ca 16 milj. kr. utgått i form av bidrag för detta ändamål. Sedan budgetåret
1971/72 har vidare utgått statliga bidrag för konsultundersökningar, s. k.
omställningsbidrag, med inriktning på frågor rörande företagens behov av
specialisering, rationalisering och samarbete eller samgående med andra tilverkare.
T. o. m. budgetåret 1975/76 har i konsultbidrag beviljats 13 milj. kr.

Dessa
åtgärder kompletterades fr. o. m. budgetåret 1972/73 med statliga
lånegarantier strukturgarantier för att underlätta samarbete eller
samgående mellan olika företag inom bl. a. teko-industrierna. Nuvarande system
med strukturgarantier syftar i huvudsak tUl att underlätta för företag att
genom samarbete eller samgående med andra företag i branschen långsiktigt
stärka lönsamhet och konkurrenskraft. Enligt beslut av riksdagen våren 1976
med anledning av prop. 1975/76: 206 skall vad gäller teko- och skoföretag
samverkan inte utgöra ett absolut krav för att strukturgarantier skall kunna
beviljas. Sådana skall enligt riksdagen kunna utgå till såväl satsningar av
ett enskilt företag som tiU koUektiva satsningar (NU 1975/76: 70 s. 89, rskr
1975/76: 415). I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bU. 17 s. 76)
föreslås att strukturgaranti till satsningar inom ett enskilt företag bör komma
i fråga endast i undantagsfall och att en förutsättning härvid bör vara att
åtgärderna ger en planmässig struktureffekt på branschen. Garanti får beviljas
för lån upp till ett belopp motsvarande högst det egna kapitalet.
Strukturgarantierna placeras förmånsrättsligt närmast före det egna kapitalet.
Någon säkerhet behöver inte ställas för

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 8

garantierna.
Löptiden för garantilånet är högst tio år men möjlighet finns till anstånd med
amorteringarna i högst fem år om särskilda skäl föreligger. Samma räntesats
tillämpas som för industrigarantilånen inom ramen för det statliga kreditstödet
tiU hemslöjd, hantverk och småindustri. Om särskilda skäl föreligger kan
räntebefrielse för lån mot stmk-turgaranti ges under högst tre år.

Samtliga
nu nämnda stödåtgärder administreras av statens industriverk.

Genom
bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) kanaliseras statligt stöd till
forsknings- och utvecklingsverksamhet av betydelse för branschen.

Under
budgetåren 1970/711975/76 har bidrag till exportfrämjande åtgärder, utbildning
samt omställning beviljats med totalt ca 67 milj. kr. Om därtill läggs de
bidrag om sammanlagt ca 13 milj. kr. till teknisk forsknings- och
utvecklingsverksamhet som har beviljats av STU har teko-industrierna under sexårsperioden
erhållit statiiga bidrag på ca 80 milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1975/76
hade strukturgarantier för ca 38 milj. kr. lämnats till teko-industriema.

Slutligen
har under åren 19701976 stöd lämnats beklädnadsföretag i form av industrigarantilån
samt hantverks- och industrilån med ca 61 milj. kr. resp. ca 38 milj. kr.

Utöver
industripolitiska åtgärder har som nämnts beslut fattats även om åtgärder av försörjningsberedskapspolitisk
natur samt om åtgärder inom ramen för arbetsmarknads- och regionalpolitiken.
För att trygga försörjningsberedskapsviktig produktion har sedan december 1972
beviljats avskrivningslån och lånegarantier till belopp av ca 86 milj. kr.
resp. ca 30 milj. kr. Den 31 december 1976 fanns härutöver ansökningar om
sådana kreditstöd på ytterligare totalt ca 15 milj. kr. Under budgetåren
1970/711975/76 har vidare lokaliseringsstöd i form av bidrag och lån beviljats
företag inom beklädnadssektorn tUl ett belopp av 86 milj. kr. Dessutom har
under samma period regionalpolitiskt stöd i form av utbildnings- och
sysselsättningsstöd lämnats med sammanlagt ca 107 milj. kr., merparten i
samband med etableringen av Algots Nord AB.

På
handelspolitikens område upprätthåller Sverige sedan länge en begränsning av
importen av teko-varor från statshandelsländerna. Sverige har dessutom ingått
en serie bilaterala textilbegränsningsavtal med främst asiatiska lågprisländer.
Dessa avtal har ingåtts med stöd av ett sedan den 1 januari 1974 gällande internationeUt
avtal på textilområdet, det s. k. multifiberavtalet (MFA). Utöver ovannämnda
begränsningar har Sverige i några fall unilateralt infört vissa
importbegränsningar på tekoområdet. Sedan den 1 januari 1976 övervakas genereUt
importen till Sverige av vissa teko-varor genom importlicenser. Licenserna
utfärdas utan kvantitativ begränsning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 9

Statsmakterna
beslutade under våren 1976 om förstärkta åtgärder, främst genom ett särskilt
tvåårigt rationaliseringsprogram för konfektionsindustrin omfattande
avskrivningslån till rationaliseringsinvesteringar, ökade konsuUinsatser och
ökat stöd till teknisk utveckling. Den totala kostnaden för de
industripolitiska åtgärder som beslutats för budgetåren 1976/771977/78 uppgår
till totalt nära 95 milj. kr.

3
Utvecklingen inom teko-industrierna

Strukturomvandlingen
i den svenska industrin har såväl i omfattning som i intensitet varit betydande
under hela efterkrigstiden. Vissa delar av industrisektorn har härvid ökat sina
andelar av industrins produktion och sysselsättning medan andra delar har
stagnerat eller gått tillbaka. Under den senaste tioårsperioden har
strukturomvandlingsprocessen inom industrin med särskild kraft drabbat teko-industrierna.
Detta illustreras i följande sammanstäUning.

Industrins
förädlingsvärde och sysselsättning procentuellt fördelad på branscher åren
1965,1970 och 1975

Bransch

Förädlingsvärde

Sysselsättning

Förändring
i antal anställda

1965

%

1970

%

1975 %

1965

%

1970

%

1975 %

19651975

Gruvindustri Livsmedelsindustri

4,2 9,5

2,9 8,5

2,5 8,1

1,8 8,0

1,5

8,1

1,6 7,8

-2 700 - 3 600

Beklädnadsindustri

7,5

5,6

3,6

11,2

8,3

6,2

-46600

Skogsindustri Kemisk industri Järn- och stålindustri
Verkstadsindustri Övrig industri

15,3

8,5

8,0

36,7

10,5

16,2

8,7

8,8

37,8

11,5

16,4 10,0

7,5 43,5

8,4

15,4

6,7

7,6

38,8

10,5

15,0 7,1

7,3

42,7

9,9

14,7 7,4
7,4

46,0 8,9

- 9 200

5 100

- 2 500

57 700

-16 700

Hela
industrin

100

100

100

100

100

100

-18
500

' Teko-
och skoindustri.

De
svenska teko-industrierna var länge hemmamarknadsindustrier och såväl import
som export var av relativt blygsam omfattning. Förändringen i detta mönster,
som medförde kris för textUindustrin redan under 1950-talet, blev för
konfektionsindustrin klart markerad först några år in på 1960-talet.

Den
förändring i det internationella handelsmönstret som har skett inom teko-områdena
har för de svenska tillverkarna medfört en rad problem och branscherna har
genomgått en genomgripande omvänd-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 10

lingsprocess.
Liberaliseringen av den internationella handeln, och då i första hand den
inomeuropeiska, har visserligen för de svenska tillverkarna inneburit vidgade
exportmöjligheter men detta har inte kunnat uppväga effekterna av ett
successivt skärpt konkurrenstryck från utländska tUlverkare.

Eftersom importökningen
vida har överträffat den samlade ökningen av export och inhemsk konsumtion har
den inhemska teko-produktionen kommit att utvecklas på ett ogynnsamt sätt.
Detta gäller framför allt konfektionsindustrin vars produktionsvolym gradvis
har minskat under hela den senaste tioårsperioden. Flertalet produktområden har
härvid drabbats och problemen har i vissa fall förstärkts av ändrade konsumtionsmönster.
Hårt drabbade områden har varit lätt bomullskonfektion av standardkaraktär samt
tyngre överplagg av traditionellt slag. Viss damkonfektion och
fritidskonfektion är exempel på de få expansiva produktområdena. Inom
textilindustrin låg produktionsvolymen år 1976 på i stort sett samma nivå som i
mitten av 1960-talet. Även inom denna bransch har dock utveckUngen varit olika
mellan enskilda produktgrupper. Trikåvaror, hemtextilier och vissa tekniska
textilier har expanderat medan grundtextU produktion av garner och beklädnadsväv
gått tillbaka. Detta har gällt inom både yUe- och bomullsindustrin.

Från
sysselsättningssynpunkt har utveckUngen medfört besvärliga och ofta
svårbemästrade problem. Sedan mitten av 1960-talet har antalet sysselsatta
inom teko-industrierna minskat med 44 000. Sysselsättnings-minskningen har i
hög grad skett genom nedläggningar eller omfattande driftsinskränkningar. Sedan
år 1965 beräknas sålunda 800900 produktionsenheter inom teko-industrierna ha
tvingats lägga ned verksamheten, vilket innebär att dessa branscher svarat för
ungefär en tredjedel av samtliga nedläggningar inom industrisektorn under den
senaste tioårsperioden.

Utvecklingen
under åren 19751977

Efter
några mycket besvärliga år i början av 1970-talet kom åren 1973 och 1974 att
för teko-industrierna innebära ett visst mått av stabilisering. Under de
senaste två åren har emellertid ånyo en markant försämring skett. Denna utveckUng
hänger samman med dels den kraftigt försämrade efterfrågesituationen på flera
viktiga exportmarknader, dels den försämring av det relativa kostnadsläget som
har skett för inhemska tillverkare gentemot utländska konkurrenter. Dessutom
har en viss stagnation i den inhemska efterfrågan i konsumentledet inverkat
negativt.

Den
avsevärda avmattning som skedde i såväl exporten som importen av textila
produkter under år 1975 tycks under år 1976 ha förbytts i en viss återhämtning.
För perioden januarioktober år 1976 kan ökningstal noteras för samtliga
större varugrupper i fråga om både export och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 11

import
i förhållande till motsvarande period år 1975. Vad gäller kläder (inkl. trikåplagg)
har importen fortsatt att öka i relativt hög takt under åren 1975 och 1976. För
exporten har däremot uppgången varit relativt blygsam. Under perioden
januarioktober 1976 ökade sålunda exportvärdet med endast drygt 6 % jämfört
med motsvarande period år 1975. Volymmässigt torde därmed exporten ha minskt
något. För de enskilda produktslagen kan emeUertid avsevärda skillnader
noteras. Sålunda har importen ökat särskilt kraftigt för damkonfektion och då i
första hand dräkter, klänningar och kjolar, medan en minskad import kan noteras
för flertalet varuslag inom herrkonfektion, framför allt tyngre plagg. Vad
gäller exporten kan en likartad utveckling noteras, dvs. ökad export för
dräkter, klänningar och kjolar, medan tung herrkonfektion har fått vidkännas
påtagliga exportsvårigheter. Vad gäller konsumenternas efterfrågan på kläder
kunde under år

1975 noteras en totalt
sett stagnerande utveckling som i allt väsentligt

har fortgått under år 1976. Eftersom importökningen samtidigt klart

överträffat exportökningen har den totala inhemska produktionen kom

mit att minska. Den minskade inhemska produktionen som gjort sig gäl

lande för flertalet varuslag på klädområdet har alltså sitt ursprung i dels

en stagnerande efterfrågan i konsumentledet, dels handelns ökade benä

genhet att tillgodose denna efterfrågan med importerade produkter.

Efter en viss stabilisering under åren 19721974 har sålunda produk

tionen av kläder minskat avsevärt under såväl år 1975 som år 1976. Sist

nämnda år beräknas produktionsvolymen ha legat nära 15 % under

1974 års nivå. En likartad utveckling har under de senaste två åren ägt

rum inom textUindustrin.

Sysselsättningsmässigt var
utvecklingen under år 1975 relativt väl hävdad. Antalet anstäUda inom teko-industrierna
minskade detta år med ca 2 000, eller ca 4 %, vilket var en måttlig nedgång mot
bakgrund av den kraftiga minskning i produktionsvolym som samtidigt ägde rum.
Denna utveckling kan sannolikt till stor del förklaras av den omfattande
tillämpningen av korttidsvecka under år 1975.

Under år 1976 har
emellertid sysselsättningen minskat kraftigt. Denna utveckling kunde skönjas
redan mot slutet av år 1975 och början av år

1976 då antalet varsel
började öka i snabb takt. För helåret 1976 beräk

nas antalet anställda inom teko-industrierna ha minskat med 5 500 per

soner, eller ca 10 %. Särskilt kraftig synes nedgången ha varit inom kon

fektionsindustrin, där sysselsättningsminskningen under år 1976 kan be

räknas till 1315 %. Detta är en väsentligt kraftigare sysselsättnings-

minskning än årsgenomsnittet för första hälften av 1970-talet som var

ca 6%.

Lönsamheten
var år 1975 svag för teko-industrierna. En särskilt kraftig försämring kan
noteras för textilindustrin. Räknat på bruttomarginalen rörelseresultat före
avskrivningar i förhållande tUl omsättningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 12

rör det sig om en nedgång från 9 % år 1974 tUl 5 % år 1975. Särskilt utsatta
har varit de större textilföretagen som totalt sett har haft en negativ
avkastning på eget kaphal år 1975. Även inom konfektionsindustrin har
resultatförsämringen varit påtaglig, i första hand för de minsta företagen samt
storföretagen. För ett flertal konfektionsföretag var avkastningen på eget
kapital starkt negativ. Någon tillförlitlig officiell statistik föreligger
ännu inte för år 1976 men mycket talar dock för att den resultatförsämring som
inträdde år 1975 har fortgått och för flera företag fördjupats.

Den
markanta ökning av antalet varsel som har utfärdats under senare delen av år
1976 och början av år 1977 indikerar en fortsatt snabb sysselsättningsnedgång.
Särskilt oroande är situationen för konfektionsindustrin, inom vilken inte
mindre än 1 800 personer berördes av varsel enbart under andra halvåret 1976.

Den
negativa bild av teko-industriernas utveckling under den närmaste framtiden
som kommer till uttryck i varselstatistiken bekräftas av svaren på särskilda
enkäter som arbetsgruppen har låtit utföra under december 1976 och i början av
februari 1977. Även den barometerundersökning som konjunkturinstitutet
genomförde i december 1976 bekräftar den pessimistiska framtidsbedömningen.
Enligt konjunkturinstitutets undersökning var sålunda den försvagning av
orderingången som för hela industrin inträdde under fjärde kvartalet 1976
särskilt påtaglig för bl. a. teko-industrierna. Företagen förutsåg således en ytterUgare
minskad orderingång under första kvartalet år 1977 från såväl hemma- som
exportmarknaderna. Som följd av det försämrade efterfrågeläget planeras ytterligare
nedskärningar av produktion och produktionskapacitet. Från
sysselsättningssynpunkt bedömer företagen att utvecklingen under de två första
kvartalen 1977 blir betydligt sämre än vad man trodde hösten 1976. Företagens
planer visar på en starkt försämrad sysselsättning under första halvåret 1977.

4
Föredraganden

Riksdagen
har vid flera tillfäUen under 1970-talet beslutat om stödåtgärder för de
svenska textil- och konfektions(teko)industrierna. Till följd av teko-industriernas
nu utsatta läge bör ytterligare åtgärder övervägas.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att förelägga regeringen
förslag på det arbetsmarknadspolitiska området.

Innan
jag tar upp förslagen till åtgärder på det industripolitiska området vill jag i
korthet redovisa min syn på branschutvecklingen med särskild tonvikt på de
förhållanden som jag anser motiverar särskilda och relativt långt gående
åtgärder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.1976/77:105 13

Strukturomvandlingen
inom teko-industrierna

Teko-industrierna
har under lång tid utsatts för omfattande strukturella påfrestningar, vilket
har tagit sig uttryck i bl. a. minskad sysselsättning och stagnerande
produktion.

Under
perioden 19651976 minskade antalet sysselsatta i teko-industrierna med i
genomsnitt 6 % per år. År 1965 arbetade i det närmaste 90 000 personer i teko-industriföretag
och vid utgången av år 1976 ca 46 000, en minskning med ca 44 000 personer. På
elva år har således teko-industrierna sysselsättningsmässigt halverats. Enligt
preliminära beräkningar minskade antalet anställda med mer än 5 000 enbart
under år 1976. Teko-industriernas andel av den totala industrisysselsättningen
har därmed minskat från ca 10 % år 1965 till ca 5 % år 1976.

Även
produktionsvolymen har utvecklats otillfredsstäUande. Härvid kan dock en
väsentlig skillnad noteras mellan textilindustrin och konfektionsindustrin.
Mätt i förädlingsvärde i 1968 års priser låg produktionen inom textilindustrin
år 1976 på ungefär samma nivå som vid mitten av 1960-talet. För
konfektionsindustrin sjönk däremot produktionen under samma period med ca 30 %.
För hela industrisektorn har produktionsvolymen under den senaste
tioårsperioden ökat med totalt drygt 40 %.

Den
trendmässiga nedgången i sysselsättning och produktion inom teko-industrierna
är yttre tecken på mer djupgående förändringar i branschernas
verksamhetsbetingelser.

Teko-industrierna
var länge utpräglade hemmamarknadsindustrier. Såväl import som export var av
relativt blygsam omfattning. Under de senaste decennierna har emellertid
branscherna vad gäller handelsmönstret genomgått en snabb
internationaliseringsprocess som, vid sidan av vidgade exportmöjligheter, har
inneburit också en kraftigt ökad importkonkurrens. Genom ett internationellt
sett högt kostnadsläge utan kompenserande övertag i teknologiska hänseenden
det senare gäller särskilt för konfektionsindustrin har teko-industriernas
möjligheter att motstå ett ökat importtryck gradvis försämrats. Den
liberalisering av främst den inomeuropeiska handeln som har genomförts under
1960-och 1970-talen har givetvis skärpt importkonkurrensen. Därtill har sannolikt
medverkat också den genomgripande omstrukturering av detaljhandeln som under
det gångna decenniet har skett inom konfektionsområdet. Genom tillkomsten av
starka inköpsorganisationer med möjlighet att snabbt organisera omfattande
import från olika delar av världen har de svensktillverkade produkternas
konkurrensmöjligheter på hemmamarknaden ytterligare försvagats. Samtidigt har
den inhemska konsumtionsutvecklingen varit svag med en tendens till stagnation.

De
svenska företagen har sökt möta kombinationen av en stigande import och en
dampad konsumtionsutveckling genom att i ökad omfattning avsätta sin
produktion på utländska marknader. Trots att export-

t2
Riksdagen 1976/77. 1 saml. nr 105

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 14

ansträngningarna
för flera företag har varit framgångsrika har detta totalt sett inte kunnat
kompensera en minskad avsättning på den svenska marknaden. En neddragning av
produktionen har på många produktområden därmed varit ofrånkomlig. Detta
gäller framför allt för konfektionsindustrin men också för vissa varuslag på
det textila området. Samtidigt har produktiviteten inom teko-industrierna ökat
i snabb takt. Särskilt kraftig har produktivitetstillväxten varit inom textUindustrin
med ökningstal under den gångna tioårsperioden som väsentligt överstiger
genomsnittet för hela industrisektorn. Sammantaget har detta resulterat i den
kraftiga sysselsättningsminskning inom teko-industrierna som jag har redogjort
för.

Detta
är en sammanfattning av de viktigaste dragen i den utveckling som har
kännetecknat svensk teko-industri sedan början av 1960-talet.

Sett
i ett vidare perspektiv handlar strukturomvandlingen inom industrisektorn om
att omfördela resurserna från stagnerande eller krympande produktionsområden
till mer konkurrenskraftiga näringar. Den genomgripande strukturomvandling som
har skett inom teko-industrierna har härvid inneburit att produktionsresurser
successivt förts över till andra sektorer med sannolikt väsentliga, långsiktiga
samhällsekonomiska vinster som följd totalt sett. Detta har dock inte kunnat
ske utan avsevärda påfrestningar för såväl enskilda individer som för de orter
som har drabbats. Mot den bakgrunden har omvandlingsprocessen krävt ett gradvis
ökat engagemang från statsmakternas sida. Åtgärder av industri-,
försörjningsberedskaps- samt sysselsättnings- och regionalpoli-tisk natur har
vid ett flertal tillfäUen beslutats av riksdagen. Industripolitiskt har härvid
utgångspunkten varit att värna om och stärka effektiviteten i företagen. Försörjningsberedskapspolitiskt
har syftet varit att garantera produktionskapacitet för vissa varor inför ett
eventuellt avspärrningsläge. Sysselsättnings- och regionalpolitiskt har
målsättningen varit att medverka till att strukturomvandlingen kan ske i
socialt acceptabla former.

De industripolitiska
åtgärderna är till sin natur långsiktiga. De syftar till att underlätta
företagens anpassning till ändrade marknadsförhållanden och arbetsbetingelser
i övrigt. Stöd till utbildning för att höja kunskapsnivån inom branscherna,
intern rationalisering, strukturella omställningar, exportfrämjande åtgärder
samt forskning och utveckling är åtgärder vilka samtliga syftar till att förbättra
den långsiktiga konkurrenskraften och därmed säkra sysselsättningen i berörda
företag. Under budgetåren 1970/711975/76 har industripolitiskt stöd i detta
syfte utgått i form av bidrag med ca 80 milj. kr.

För
att trygga produktionskapacitet som bedömts viktig av försörjningsberedskapsskäl
har sedan december 1972 avskrivningslån beviljats till företag inom textUindustrin
med totaU ca 86 mUj. kr.

Under
budgetåren 1970/711975/76 har lokaliseringsstöd i form av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 15

bidrag
beviljats företag inom teko-industriema med totalt ca 25 milj. kr. Dessutom har
under samma period regionalpolitiskt utbildnings- och sysselsättningsstöd lämnats
med sammanlagt 107 milj. kr., merparten i samband med etableringen av Algots
Nord AB.

Under
budgetåren 1970/711975/76 har därmed företag inom tekoindustrierna beviljats
stöd i form av bidrag med sammanlagt nära 300 milj. kr. Därtill skall läggas direkt
stöd i andra former än bidrag lån och statiiga garantier samt indirekta
former av stöd t. ex. genom statlig och kommunal upphandling.

En
sammanfattning av det industripolitiska, försörjningsberedskapspolitiska samt
arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödet till tekoindustrierna under de
sex första budgetåren under 1970-talet föreligger i en särskild
sammanställning, vilken bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som
underbilaga 1.

Den
samlade effekten av de åtgärder jag nu har nämnt har varit god. Företrädare
såväl för företagen och de anställda som för ansvariga myndigheter vitsordar
att de industripolitiska åtgärderna har stärkt konkurrenskraften och gynnsamt
påverkat strukturomvandlingsförloppet. De s. k. avskrivningslånen som sedan år
1972 har utgått tUl investeringar i försörjningsberedskapsviktig
produktionskapacitet har likaså fått omvittnat stor betydelse.

Av skäl som jag skall ange
i det följande finns det emellertid fog för att hävda att påfrestningarna för teko-industrierna
imder åren 1975 och 1976 i viktiga hänseenden har varit exceptionella. Detta
har skapat ett utgångsläge inför år 1977 som är mycket oroande. Företagens möjligheter
att på ett balanserat sätt anpassa verksamheten till ändrade marknads- och konkurrensförhållanden
har försämrats. Detta tar sig främst uttryck i att många företag nu tvingas
överväga omedelbara och långtgående åtgärder, ofta med omfattande
driftsinskränkningar som följd. De befintliga industri- och
sysselsättningspolitiska medlen synes i dagsläget inte tillräckliga för att
säkerställa en kontrollerad anpassning av verksamheten till ändrade förhåUanden.

Den
aktuella problembilden för teko-industrierna

Den
särskilt svaga utvecklingen under åren 1975 och 1976 förklaras i princip av
samma strukturpåverkande faktorer som jag tidigare har redogjort för. I vissa
avseenden har dock en accentuering skett.

Således
har exempelvis efterfrågan från flera viktiga exportmarknader minskat
kraftigt. Den snabba exportökning som har skett sedan början av 1960-talet har
förbytts i stagnation och år 1975 understeg exportvärdet 1974 års nivå. Om
hänsyn tas tiU prisutvecklingen är det fråga om en inte oväsentlig
exportminskning, sannolikt för första gången sedan början av 1960-talet.
Tillgänglig statistik indikerar att 1976 års

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 16

exportvärde
endast obetydligt översteg 1975 års nivå. Den volymmässiga exportutvecklingen
har därmed varit fortsatt svag.

Samtidigt
med den svaga efterfrågeutvecklingen, som har gällt även den inhemska
marknaden, har under de senaste åren det relativa kostnadsläget gentemot
utländska tillverkare drastiskt förändrats och uppenbarligen vidgat redan
existerande kostnadsskillnader mellan inom och utom landet producerade varor.
Något förenklat kan sägas att svensk teko-industri utsatts för tryck från två
håll, nämligen dels från marknadssidan genom en stagnerande efterfrågan, dels
från kostnadssidan genom en försämring i det relativa produktionskostnadsläget
som i hög grad har medverkat till att minska utrymmet för svensktillverkade produkter
såväl inom som utom landet.

EnUgt
min mening kan det hävdas att de problem som teko-industrierna nu står inför
är allvarligare och mer omfattande än under tidigare perioder med starka konjunkturella
och strukturella påfrestningar för branschen, t. ex. i början av 1970-talet.

Jag
vill härvidlag peka på fyra förhållanden.

För
det första. Under år 1975 försämrades lönsamheten markant för flertalet företag
inom teko-industrierna. Det gällde särskilt för textilindustrin, men även inom
konfektionsindustrin var resultatförsämringen under år 1975 påtaglig och skedde
dessutom från en lägre nivå än för textilindustrin. Mycket talar för att den
resultatförsämring som inträffade år 1975 har fortsatt och för flera företag
fördjupats, särskilt inom konfektionsindustrin. En enkät till plaggtillverkande
företag som genomfördes i december 1976 indikerar att minst hälften av de
tillfrågade företagen arbetar utan lönsamhet. Av enkätsvaren framgår vidare att
inte mindre än 75 % av företagen räknar med noHresultat eller förlust under år
1977.

I
detta perspektiv har kraftiga neddragningar i produktion och sysselsättning
beslutats eller är under planering i många företag. Det kan enligt min mening
inte uteslutas att produktionsinskränkningarna i rådande läge kan komma att
beröra också sådana företag och produktionsområden som långsiktigt skulle
kunna ha goda konkurrensförutsättningar. Det skulle ge en kapitalförstöring
och en förändring i arbetsmarknadsstrukturen som samhällsekonomiskt sannolikt
medför högre kostnader än intäkter.

För
det andra har en pressad lönsamhetsutveckling under lång tid gradvis lett till
en för många företag försämrad finansiell struktur med ökade kapitalkostnader
som följd. Denna tendens har accentuerats under de senaste två åren.

För
det tredje kan takten i sysselsättningsneddragningen inom tekoindustrierna i
varje fall sett över perioden 197677 väntas bli högre än under tidigare perioder
med stora påfrestningar för branscherna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 17

En
ny enkät som genomfördes i början av februari 1977 visar på en sysselsättningsnedgång
inom konfektionsindustrin (inkl. trikåplagg) i storieksordningen 15 % under år
1977. Ca 75 företag inom teko-industriema är enligt bedömningar som har gjorts
i detta sammanhang i riskzonen för nedläggning under år 1977. Antalet anställda
i dessa företag uppgår till ca 2 000.

Det torde mot denna
bakgrund inte vara orealistiskt att räkna med att 5 0007 000 personer
anställda i teko-företag kan komma att förlora sina arbeten under år 1977. Det
skulle innebära att sysselsättnings-minskningen skulle bli minst Uka kraftig
som under år 1976 och därmed innebära en fördubbling i nedgångstakten jämfört
med årsgenomsnittet under 1970-talets fem första år.

För det fjärde måste denna
negativa sysselsättningsbild sättas i relation till utvecklingen inom andra
delar av samhällsekonomin. Möjligheterna för andra sektorer att på kort sikt
absorbera friställda resurser från tillbakagående branscher synes i dag vara
väsentligt sämre än t. ex. i början av 1970-talet. För vissa regioner och orter
är detta förhållande särskilt markant. I exempelvis Borås kommun har hittills
under 1970-talet antalet anställda i teko-industrierna minskat från omkring 16
000 till omkring 10 000. Såvitt nu kan bedömas kan nedgången komma att fortsätta
i en avsevärt högre takt under de närmaste åren samtidigt som möjligheterna att
på kort sikt skapa alternativ sysselsättning inom andra näringar i kommunen
synes vara sämre än i början av 1970-talet.

Även
av andra skäl finns anledning till oro. Således svarade teko-industrierna
under år 1976 för i det närmaste hälften av alla varsel som berörde kvinnor
inom industrin. Till detta förhållande kan läggas den ogynnsamma
åldersfördelningen inom branscherna med omkring en tredjedel av arbetsstyrkan
äldre än 50 år och med en betydande regional koncentration av produktionen. Mer
än en tredjedel av antalet sysselsatta arbetar i företag inom Älvsborgs län.

Jag
vUl i detta sammanhang även peka på att teko-industrierna genom sina
produktionsbetingelser i många fall har svårigheter att utnyttja vissa sysselsättningsuppehållandc
åtgärder, t. ex. det särskilda lagerstödet. Detta torde gälla för i synnerhet
företag inom konfektionsindustrin.

Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört förordar jag efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet extraordinära åtgärder för teko-industrierna.

Sålunda
bör ett system med särskilda strukturgarantier införas under en begränsad tid.
Lån mot sådan statlig garanti bör under två år vara ränte- och amorteringsfritt.
Särskild stmkturgaranti bör efter prövning i varje enskilt fall beviljas endast
sådana teko-företag som kan bedömas vara livskraftiga i det längre
perspektivet.

Vidare
kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 18

dag
att förorda att ett särskilt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft skall
kunna utgå tUl de teko-företag som under år 1977 inte varslar om driftsinskränkning
eller nedläggning resp. återtar meddelade men ej effektuerade varsel.

Vad
gäller den tidsmässiga aspekten på de extraordinära åtgärderna vill jag anföra
följande.

Bilden
av teko-industriernas hittillsvarande utveckling är relativt dyster. Det
gäller inte minst förloppet under åren 1975 och 1976 och den väntade
utvecklingen för det närmast kommande året. Det finns dock anledning att betona
att flera faktorer har, som jag tidigare har nämnt, samverkat till uppkomsten
av den besvärliga situation som branscherna i dag befinner sig i. Flera av
dessa är svåra eller omöjliga att påverka i ett nationellt perspektiv. Jag vill
härvid exemplifiera med vissa förhållanden som rör exportens utveckling.

Den
snabbt expanderande exporten under 1960-talet och under de första åren av
1970-talet, antyder att svenska teko-produkter i grunden är attraktiva på den
internationella marknaden. Konfektionerade produkter utgör härvidlag inget
undantag. Orsakerna till den stagnerande exporten under åren 1975 och 1976 är
flera. Jag vill dock i sammanhanget särskilt peka på den stora påverkan på
exporten av konfektionerade produkter som efterfrågebortfallet från den
engelska marknaden med all sannolikhet har haft. De relativt kraftiga
valutamässiga förändringar som det brittiska pundet har undergått under de
gångna två åren kan sannolikt härvid på ett långt mera avgörande sätt än t. ex.
det höjda svenska lönekostnadsläget, förklara den drastiska minskning av
exporten till denna marknad som har drabbat många svenska teko-företag.

I
denna förklaring ligger givetvis en möjlighet att läget relativt snabbt kan
förbättras. En väntad konjunkturuppgång i västvärlden torde kunna medverka till
att en återhämtning kan komma snabbt. En förbättrad konjunktur påverkar likaså
som regel gynnsamt den inhemska konsumtionen av teko-produkter.

Statsmakterna
bör medverka till att de många faktiskt eller potentiellt livskraftiga företag
som finns inom teko-industrierna ges möjligheter att på bästa sätt klara den
svåra situation som nu råder. Ur sysselsättnings-politisk synvinkel finns det
dessutom i dagsläget anledning att mera generellt medverka till att visst
rådrum skapas i den intensiva omstrukturering som just nu pågår.

De
extraordinära åtgärderna bör således vara av temporär natur. Jag förordar att särskUda
strukturgarantier skaU kunna beviljas längst t. o. m. den 30 juni 1978. Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att det
särskilda sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft skall kunna utgå längst
t. o. m. den 31 december 1977. Jag övergår nu tiU att närmare redovisa de industripoUtiska
åtgärder som är aktuella.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 19

Särskilda
strukturgarantier

Utgångspunkt för förslaget
om särskilda strukturgarantier är de problem för teko-industrierna som jag
tidigare har redogjort för. Två förhållanden bör härvid enligt min mening
särskilt framhållas.

Den pressade lönsamheten imder
lång tid inom stora delar av tekoindustrierna har, som jag redan har antytt,
för flertalet företag resulterat i en successiv försämring av den finansiella
strukturen. Ett i takt med inflationen ökat behov av bl. a. rörelsekapital har
lett till en successiv försämring av soliditeten och en ökad räntebelastning
för företagen. Även vad gäller strukturen på det främmande kapitalet har för
flera företag en markant försämring skett och då i första hand under de senaste
åren. Sålunda har upplåning av kortfristigt kapital till relativt höga
räntekostnader kommit att utgöra en växande andel av den totala externa
upplåningen. De ökade ränte- och amorteringskrav som härigenom har vuxit fram
har, vid sidan av marknads- och produktions-kostnadsmässiga faktorer,
ytterligare försämrat möjligheterna för tekoföretagen att möta framtiden.

De särskilda strukturgarantierna
bör ha som ett syfte att medverka till att teko-industriernas finansiella
förhållanden kan förbättras.

Vidare
bör de särskilda strukturgarantierna utformas så att de företag som beviljas
garantier ges ett incitament tiU att något mera långsiktigt och kontrollerat
än vad det pressade läget i dag i många fall möjliggör, anpassa produktion och
produktionsapparat tUl ändrade marknadsförhållanden.

Jag vill i detta
sammanhang något beröra frågan om företagens interna
omstruktureringsverksamhet. Inom flertalet industriföretag pågår ständigt ett
arbete som syftar till att ersätta olönsam tillverkning med nya,
konkurrenskraftiga produkter. Det är en långsiktig process som ofta är
förknippad med stort risktagande och höga kostnader. Inom branscher under stark
omstrukturering har företagen inte sällan otillräckliga resurser, såväl
ekonomiskt som personellt, att själva klara sådana omstäUningar.

Flertalet av teko-branschernas
företag torde således i dag ha begränsade möjligheter att av egen kraft klara
en produktmässig omoriente-ring. Det gäller särskilt i de fall det är fråga om
mer långtgående förändringar i produktionsinriktningen, exempelvis övergång
till produktion utanför det egna branschområdet. För teko-företag som i det
längre perspektivet av marknads- eller andra skäl måste upphöra med sin traditionella
verksamhet är den typ av produktmässig omorientering jag nu har nämnt särskilt
angelägen. För att denna process skaU bli fruktbar från sysselsättningssynpunkt
måste den emellertid ske systematiskt och på ett planmässigt sätt. Som jag
redan nämnt står det dock helt klart att en ändrad produktionsinriktning inom
enskilda företag både är förenad med stora risker och kräver avsevärda insatser
såväl av personell som

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 20

ekonomisk
art.

Enligt
min mening bör prövas vUka möjligheter som kan finnas att för enskUda teko-företag
åstadkomma en förändring av produktionsinriktningen genom en samlad och
målinriktad insats av dels stöd för aktivt sökande efter ny
produktionsinriktning, dels stöd för finansiering av vissa utvecklings-,
marknads- och maskininvesteringar i samband härmed och dels stöd tUl
utbildningsinsatser. Genom statsmakternas beslut våren 1976 kan bidrag till
konsultundersökningar utgå för att undersöka bl. a. teko-företags
förutsättningar att övergå till produktion inom andra branschområden (prop.
1975/76: 206, NU 1975/76: 70, rskr 1975/76: 415). De särskilda
strukturgarantierna bör utformas så att intern omstrukturering i den mening
som jag här angivit, underlättas.

År
1972 beslutade riksdagen (prop. 1972:46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195) att
införa ett system med statiiga lånegarantier för att medverka till en
planmässig strukturomvandling inom bl. a. teko-industrierna. Sådan s. k.
strukturgaranti skulle ha som främsta syfte att underlätta för lönsamma företag
med goda framtidsutsikter att expandera genom förvärv av företag eller
driftsenheter. Vid utgången av budgetåret 1975/76 hade strukturgarantier motsvarande
ett belopp av ca 67 milj. kr. beviljats, varav tiU företag inom teko-industrierna
ca 38 milj. kr. I budgetpropositionen 1977 har föreslagits att ramen för
strukturgarantier höjs från nuvarande 125 milj. kr. till 155 milj. kr.

Enligt
min mening bör detta system med strukturgarantier kunna bilda utgångspunkt
också för förslaget om särskilda strukturgarantier. Jag bedömer det mer
ändamålsenligt att för företag inom teko-industrierna tillfälligt ändra
villkoren för det befintliga systemet med strukturgarantier än att införa ett
helt nytt industripolitiskt instrument. Jag förordar således att ett system med
särskilda stmkturgarantier enligt riktlinjer som jag i det följande skaU ange,
under budgetåret 1977/78 för företag inom teko-industrierna ersätter det system
med strukturgarantier som nu gäller. Administrativt ger ett sådant förfarande
stora fördelar. Vidare kommer för företagen systemet med särskUda
strukturgarantier att fullt ut ersätta det nuvarande systemet med
strukturgarantier.

Efter
samråd med cheferna för handels- och arbetsmarknadsdepartementen förordar jag
i vad avser den branschmässiga avgränsningen att förutom teko-industrierna även
tillverkning av rayonfiber skall kunna komma i fråga för särskilda
strukturgarantier.

Särskilda
stmkturgarantier bör kunna utgå endast till företag som kan bedömas ha
förutsättningar för att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. Jag
förordar att garanti normalt skall kunna utgå med ett belopp som svarar mot
högst det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger bör undantag kunna göras
från denna huvudregel.

Som
jag nyss har anfört skall särskild strukturgaranti kunna beviljas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 21

längst
t. o. m. den 30 juni 1978. Lån mot särskild strukturgaranti bör vara ränte- och
amorteringsfritt under två år. Lånet bör därefter löpa med ränta och
återbetalas under längst en tioårsperiod.

Säkerhet
skall inte behöva ställas för garantin.

Förmånsrättsligt
bör de särskilda strukturgarantierna ha samma ställning som de nu gällande stmkturgarantierna,
dvs. närmast det egna kapitalet.

Särskilda
strukturgarantier bör beviljas på grundval av dels sedvanlig kreditbedömning,
dels en utredning av företagets marknads-, produktions- och managementsmässiga
förutsättningar. Som ett villkor för beviljande av garanti bör gälla att
företagets styrelse har fastställt en konkret plan för utveckling och
rationalisering av företagets verksamhet.

Ansvaret
för att bevilja särskilda strukturgarantier bör åvila statens industriverk.

Under
förutsättning av att låntagaren enligt nämnda plan avser att genomföra viktiga
strukturella åtgärder inom det egna företaget eller att medverka i en effektivitetsbefrämjande
omstrukturering som också berör andra företag, bör statens industriverk ha
möjlighet att efter en glidande skala avskriva upp till 25 % av lån mot
särskild strukturgaranti. Denna avskrivning bör överenskommas vid beslut om
garanti men vara villkorlig i den meningen att avskrivningen verkställs först
sedan planerade åtgärder har genomförts eller företaget enligt statens
industriverks bedömning under ändrade betingelser har fullgjort vad som
rimligen kan krävas. Beslut om avskrivning av lån mot särskild strukturgaranti
bör vara fattat inom två år från beslut om beviljande av garanti.

Att i detta sammanhang
närmare ange vilka strukturella initiativ och åtgärder från låntagarens sida
som skall ge möjlighet till avskrivning av viss del av lån mot särskild
strukturgaranti är enligt min mening olämpligt. Jag vill dock framhålla att
avsikten är att vidga den relativt snäva avgränsning som gäller för befintliga
strukturgarantier, där det viktigaste syftet är, som jag har framhållit, att
stimulera och underlätta för framgångsrika företag att förvärva andra företag
eller driftsenheter. Detta är endast ett exempel på en strukturell förändring
som kan vara viktig för berörda företag. Mindre långtgående strukturella
projekt avseende t. ex. samarbete och samordning mellan två eller flera
företag, är ett annat exempel. Produktmässig omstrukturering inom det egna
företaget, är ett tredje exempel. Det är viktigt att understryka att samgåenden,
samarbete eller intern omstrukturering inte får bli självändamål. Målet för
den typ av åtgärder som jag nu gett exempel på är att uppnå förbättrad
lönsamhet och konkurrenskraft för berörda företag.

Det
ligger i linje med vad jag tidigare har anfört att lån mot särskild stmkturgaranti
har dubbla syften, nämligen dels att medverka till en förbättring av den
finansiella strukturen i företagen, dels att ge ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 22

incitament
tUl lönsamhetsbefrämjande strukturella åtgärder från företagens sida. En klar
gränsdragning mellan dessa två syften låter sig i praktiken inte göra. Än
mindre är det möjligt att på förhand ha en väl underbyggd uppfattning om
behovets fördelning på de två användningsområdena. Jag har schablonmässigt
räknat med att behovet fördelas ungefär lika mellan de båda områdena. I
sammanhanget finner jag det viktigt att framhålla att företag i princip bör
vara stödberättigade för ettdera av dessa syften, eller givetvis för båda i
kombination.

I
det första fallet är det fråga om en icke-projektbunden kreditgivning på
gynnsamma, men i allt väsentligt kommersiella villkor. MöjUghet till
avskrivning bör inte föreligga. Inga särskilda begränsningar av företagets
användning av lånen bör ställas upp på förhand. Däremot bör givetvis gälla att
användningen skall anges i den utvecklings- och ratio-naliseringsplan som jag
tidigare nämnt om. I det andra fallet är det fråga om ett huvudsakligen projektbaserat
stöd med starkare subventionsinslag.

Jag
har nu angett de allmänna riktlinjerna för ett system med särskilda
strukturgarantier. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter
för dessa garantier. Jag vill dock redan nu understryka nödvändigheten av att
statens industriverk i samråd med företrädare för företagen och de anställda
lägger fast de operativa riktlinjer som skall gälla för tillämpningen. Det är
enligt min mening också nödvändigt att industriverket i beredningen av enskilda
garantiärenden inhämtar synpunkter från de fackliga organisationernas och
branschorganisationemas företrädare. Det bör ankomma på industriverket att
finna lämpliga former för sådant samråd och för den löpande kontakten i samband
med behandUngen av ärendena. Jag avser föreslå regeringen att instruktioner av
denna innebörd lämnas verket.

Jag
beräknar att ramen för särskilda strukturgarantier bör vara 150 milj. kr. I
enlighet med vad jag tidigare har anfört bör samtidigt den för budgetåret
1977/78 föreslagna ramen för strukturgarantier kunna sänkas från 155 milj. kr.
till 120 milj. kr. Som en följd härav bör även anslaget för räntebefrielse vid
strukturgarantier, som i budgetpropositionen 1977 har föreslagits uppgå till 3
225 000 kr. för budgetåret 1977/78, sänkas tiU 1 milj. kr.

Ersättning
för räntebefrielse bör utbetalas av statens industriverk som även bör ha
ansvaret för att ersättningsmässigt reglera den avskrivning av viss del av lån
mot särskild stmkturgaranti som kan bli aktuell. För dessa ändamål bör på
statsbudgeten för budgetåret 1977/78 föras upp dels ett nytt förslagsanslag
benämnt Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för
textil- och konfektionsindustrierna, dels ett nytt reservationsanslag benämnt
Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för textU- och
konfektionsindustrierna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 23

Kostnaderna
för räntebefrielse för lån mot särskild strukturgaranti för budgetåret 1977/78
beräknar jag tiU 13 milj. kr. och kostnaderna för avskrivning av sådana lån
till 10 milj. kr. och sammanlagt för hela stödperioden till 36 milj. kr. resp.
19 milj. kr.

På
samma sätt som gäller för nuvarande strukturgarantier bör statens industriverk
svara för att beviljade särskilda strukturgarantier infrias i den mån så skulle
komma att krävas. Jag finner dock mte anledning att nu förorda någon ändring
av anslaget Täckande av förluster på grund av stmkturgarantier till företag
inom vissa industribranscher.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att
särskilt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft skall kunna utgå under år
1977 inom en ram av 125 milj. kr. Sammanlagt skulle därmed de extraordinära
industri- och sysselsättningspolitiska åtgärderna uppgå till 275 milj. kr.,
varav 150 milj. kr. i form av garantier. Därtill skall läggas kostnaderna för räntebefrielse
och avskrivning av lån mot särskild strukturgaranti, vilka totalt för
stödperioden beräknats uppgå till 55 milj. kr.

Jag
finner det angeläget att här understryka att syftet med det särskilda
åtgärdspaketet självfallet inte är att bevara en orationell branschstruktur
genom att olönsamma företag med statsstöd kan fortsätta sin verksamhet. Även om
det föreslagna extraordinära stödet kan synas beloppsmässigt stort, torde det
inte finnas anledning befara att en effekti-vitetsmässigt motiverad
strukturomvandling av branscherna hejdas. Sys-selsättningspolitiskt är
målsättningen att dämpa takten i sysselsättningsnedgången inom teko-industrierna.
Industripolitiskt är målsättningen att medverka till att teko-företagens
finansiella struktur förbättras och att strukturomvandlingen kan ske i
balanserade och kontrollerbara former.

Jag vill understryka att
förslaget till extraordinära åtgärder givetvis inte ersätter mer långsiktigt
verkande insatser från samhällets sida för att stärka teko-industriernas
konkurrenskraft. Jag skall strax redogöra för vissa förslag till förändringar
och utvidgningar av befintliga industripolitiska åtgärder, vilka samtliga kan
sägas ha en mer långsiktig målsättning.

Det
torde ha framgått av vad jag hittills anfört att strukturomvandlingen av de
svenska teko-industrierna kommer att fortgå. Det kommer med all säkerhet liksom
hittills, att ställas anspråk på att statsmakterna på olika sätt skall medverka
till att denna strukturella process kan ske i lugna former med ett minimum av
påfrestningar för de människor, orter och regioner som berörs.

Det
är enligt min mening av värde att insatser från samhällets sida utformas och
uppföljs i nära kontakt med företrädare för de anställda och företagen. I en
gemensam skrivelse från Beklädnadsarbe-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 24

tärnas
förbund, Sveriges Arbetsledareförbund och Svenska
industri-tjänstemannaförbundet av den 23 november 1976 begärs att ett branschråd
för beklädnadsindustrin skall inrättas. Jag är mot bakgrund av vad jag här
anfört beredd att tillmötesgå detta önskemål och avser således att inhämta
regeringens bemyndigande att tillkalla ett branschråd för teko-industriema.
Förutom företrädare för företagen och de anställda anser jag att representanter
för berörda myndigheter skall kunna ingå i rådet.

Övriga
industripolitiska åtgärder

Det
tvååriga rationaliseringsprogrammet för i första hand konfektionsindustrin
omfattande dels avskrivningslån för investeringar i effektivitetshöjande
produktionsutrustning, dels stöd till utveckling av metoder och system för
tillverkning av kläder och dels bidrag till konsultinsatser vid införande av
ny produktionsteknik i företagen har varit i kraft sedan den 1 juli 1976. Vid
riksdagens behandling av förslaget om rationaliseringsprogrammet (prop.
1975/76: 206) föreslogs att den i propositionen angivna programtiden på två år
skulle ökas till fem år. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen
tillkänna att, om rationaliseringsprogrammet skall få avsedd effekt, mycket
talar för att det bör förlängas och omfatta totalt fem år. Riksdagen förutsatte
att denna fråga skulle komma att noga övervägas i god tid innan tvåårsperioden
har löpt ut (NU 1975/76: 70, rskr 1975/76: 415).

Det
synsätt som har kommit tUl uttryck i riksdagens beslut med anledning av prop.
1975/76: 206, delas även av statens industriverk. Enligt verkets erfarenheter
av de branschfrämjande åtgärderna för olika industribranscher behövs en
relativt lång programtid för att den typ av åtgärder det här är fråga om skall
få avsedd effekt. Den gradvisa försämring av konfektionsindustrins situation
som alltjämt sker är enligt min mening i sig ett fullt tiUräckligt skäl för att
en förlängning av rationaliseringsprogrammet bör ske. Å andra sidan anser jag
inte att det finns en väl grundad anledning att föreslå en så lång
programperiod som fem år. Jag förordar således att rationaliseringsprogrammet
förlängs med ett tredje år, nämligen budgetåret 1978/79.

Bidrag
i form av rationaliseringslån för konfektionsindustrin kan enligt gällande
regler utgå med högst 50 % av de totala investeringskostnaderna i samband med
omfattande strukturförändringar och med högst 25 % i övriga faU. Vid riksdagsbehandlingen
våren 1976 av regeringens förslag om rationaliseringsprogrammet avslogs ett
motionsyrkande om höjda lånegränser från resp. 50 till 75 % och från 25 till
50 %. Riksdagen beslöt att instämma i näringsutskottets uttalande (NU 1975/76:
70 s. 8) att höjda lånegränser skulle förutsätta höjd låneram i förhåUande tiU
regeringens förslag. Riksdagen var inte beredd tiU-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 25

styrka
en sådan ramhöjning men förutsatte att frågan om en höjning av lånegränserna
skulle komma att övervägas (rskr 1975/76: 415).

Flera skäl talar mot en
högre låneandel än 50 %. Jag förordar att nu gällande högsta lånegräns om 50 %
behålls men med något uppmjukade regler. Sålunda bör 50 % i låneandel kunna
komma i fråga också vid investeringar som mycket påtagligt höjer effektiviteten
inom ett enskilt företag. En fömtsättning bör dock vara att investeringen kan
sägas ha en betydelse som går utöver det egna företaget genom att t. ex. ny
produktionsteknik prövas tiU nytta för branschen. För andra projekt med mindre
strukturella effekter bör lägre låneandelar komma i fråga. Den lägre
lånegränsen om 25 % kan enligt min mening slopas. Industriverket bör självt få
fastställa riktUnjer för lånegränser understigande 50 %. För att de föreslagna
regeländringarna snabbt skall få avsedd effekt bör industriverket bemyndigas
att i avvaktan på riksdagens beslut bevilja lån enligt de ändrade
riktlinjerna. Jag återkommer härtill senare denna dag.

Förslaget
till ändring av reglerna för rationaliseringslånen bör kunna genomföras utan en
höjning av låneramens nivå. Den i budgetpropositionen 1977 föreslagna ramen av
20 milj. kr. för budgetåret 1977/78 anser jag sålunda vara tillräcklig. För
budgetåret 1978/79 räknar jag med en oförändrad ram av 20 milj. kr.

Rationaliseringsprogrammet
för konfektionsindustrin är enligt gällande riktUnjer inriktat på plaggtiUverkande
industri, dvs. konfektionsindustrin samt den plaggtillverkning som sker inom
textilindustrins trikå-sektor. Med denna avgränsning vänder sig programmet även
till relativt kapitalintensiv tillverkning av vissa plagg. Samtidigt faller arbetsintensiv
konfektionering av andra produkter än plagg utanför programmet. Syftet med rationaliseringsprogrammet
är emeUertid att stärka konkurrenskraften inom främst sådan tillverkning som i
dag är i hög grad arbetsintensiv. Jag förordar att programmets inriktning
ändras till att avse arbetsintensiv produktion av i första hand plagg men även
av andra konfektionerade teko-produkter.

I fråga om övriga industripoUtiska
åtgärder för teko-industrierna bidrag till konsultundersökningar i
omställningsfrämjande syfte, utbildningsåtgärder och exportfrämjande åtgärder
har riksdagen redan beslutat om fortsatt löptid under budgetåret 1977/78.
Jag förordar att också dessa åtgärder förlängs att omfatta även budgetåret
1978/79. Det försämrade läget inom stora delar av teko-industriema gör det
enligt min mening nödvändigt att överväga även anslagsmässiga och andra förstärkningar
av dessa åtgärder.

Bidragen
till konsultundersökningar kan enligt gällande regler utgå för att anlita
utomstående expertis för undersökningar i omställningsfrämjande syfte.
Reglerna medger dock inte att bidrag utnyttjas för att

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 26

anlita
utomstående expertis för att förstärka ett företags administrativa ledning.

Enligt vad jag har erfarit
föreligger ofta ett behov av att under viss tid kunna komplettera ett företags
administrativa ledning med utomstående expertis t. ex. efter det att ett
internt omställningsprojekt eller ett samverkansprojekt har slutförts. Särskilt
vid större samverkansprojekt har detta bedömts önskvärt. Behov av externa
företagslednings-tjänster föreligger ibland även vid bl. a.
företagsrekonstruktioner, generationsväxlingar och företagsnedläggningar.

Mot
denna bakgrund förordar jag att konsultbidrag skall kunna utgå för att under
viss tid komplettera företagens administrativa ledning i sådana fall som jag nu
har gett exempel på.

Jag
har tidigare redovisat förslag om förstärkta statliga insatser i form av
särskilda strukturgarantier. Beviljandet av dessa bör enligt mitt förslag
baseras på utredningar om bl. a. företagens konkurrensförutsättningar. Bland
villkoren för beviljande av garanti har jag angett att företagen skall ha
fastställt en utvecklings- och rationaliseringsplan. Jag räknar med att ökade
konsultinsatser med statligt stöd kan behöva sättas in i dessa sammanhang.
Ökade insatser i form av konsultbidrag bör vidare göras för att främja teko-företagens
omorientering till nya produktområden. För att tillgodose dessa behov och
möjliggöra insatser i fråga om företagens administrativa ledning enligt den
ändring av reglerna för konsultbidragen som jag har förordat bör ramen för
utbildnings- och konsultinsatser avseende teko-industrierna som i budgetpropositionen
1977 har beräknats till 12 milj. kr. för budgetåret 1977/78 höjas med 4 milj.
kr. till 16 milj. kr. Åtgärderna bör fortsätta på denna högre nivå under
budgetåret 1978/79.

I
rationaliseringsprogrammet för konfektionsindustrin ingår även insatser för
teknisk utveckling i form av ökat stöd från styrelsen för teknisk utveckling
av metoder och system för tillverkning av kläder. För budgetåren
1976/771977/78 har totalt 4 milj. kr. avsatts för sådant stöd. Efter samråd
med statsrådet Johansson räknar jag med att ca 3 milj. kr. kommer att stå till
förfogande under budgetåret 1978/79 för fortsatt stöd till teknisk utveckling inom
konfektionsområdet.

Även
i fråga om exportfrämjande åtgärder föreligger behov av förstärkta insatser.
Under de senaste två åren har förutsättningarna för den svenska teko-exporten
försämrats avsevärt. En del av de inbrytningar på exportmarknaderna som svenska
teko-företag med framgång har gjort tidigare under 1970-talet riskerar nu att
gå förlorade. Ökade insatser behövs därför för att ytterligare stödja dessa
inbrytningar. Även i Övrigt är en intensifiering av de exportfrämjande
aktiviteterna ange-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 27

lägen.
Resurser kan behöva sättas in för att underlätta etablering av försäljningsorganisationer
utomlands. Statliga stödåtgärder i detta syfte har föreslagits i
budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 6667). Den i
budgetpropositionen angivna ramen på 10 milj. kr. för exportfrämjande åtgärder
för teko-industrierna för budgetåret 1977/78 innebär oförändrad resursinsats
jämfört med innevarande budgetår. Anslagsnivån bör höjas med 6 milj. kr. till
sammanlagt 16 milj. kr. för budgetåret 1977/78 och åtgärderna fortsätta på
denna högre nivå även under budgetåret 1978/79.

En
sammanställning av de förslag till åtgärder för teko-industrierna som anmäls
idag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som underbilaga 2.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för industripolitiska åtgärder för
textil- och konfektionsindustrierna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 28

Anslagsfrågor
för budgetåret 1977/78 DRIFTBUDGETEN

FJORTONDE
HUVUDTITELN

B.
Industri m. m.

B
7. Företags- och branschfrämjande åtgärder

I
budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bU. 17 s. 72) har regeringen
föreslagit riksdagen att under denna anslagsrubrik anvisa ett
reservationsanslag av 45 610 000 kr.

I prop.
1976/77: 61 (s. 21) om åtgärder för den manuella glasindustrin har regeringen
med ändring av sitt förslag i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att
under denna anslagsrubrik anvisa ett med 3 mUj. kr. höjt reservationsanslag av
48 610 000 kr.

Med
hänvisning tUl vad jag nyss har anfört i fråga om åtgärder för teko-industrierna
bör anslaget för budgetåret 1977/78 räknas upp med ytterligare 10 milj. kr.,
varav 4 milj. kr. för utbildnings- och konsultinsatser och 6 milj. kr. för
exportfrämjande åtgärder. Härvid har jag räknat in även kostnader vid statens
industriverk för administration av de åtgärder som jag har förordat. Anslaget
bör alltså föras upp med totalt 58 610 000 kr.

Med
hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1977/78 utöver i prop.
1976/77: 61 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 10 000 000 kr.

B
9. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa
industribranscher

I
budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77: 100 bU. 17 s. 76) har regeringen under
denna anslagsmbrik föreslagit riksdagen bl. a. att bemyndiga regeringen att
under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av stmkturgarantier,
som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 155 mij. kr. och
att anvisa ett reservationsanslag av 3 225 000 kr.

Med
hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om särskilda stmkturgarantier
till företag inom teko-industrierna bör garantiramen sänkas med 35 milj. kr.
till 120 milj. kr. Kostnaderna för räntebefrielse för sär-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 29

skilda
strukturgarantier för teko-industrierna föreslås under budgetåret 1977/78 bli
bestridda från ett nytt anslag. Med anledning härav förordar jag att
rubricerade anslag räknas ned med 2 225 000 kr. tUl 1 milj. kr. för budgetåret
1977/78.

Jag
hemställer att regeringen med ändring av sitt förslag i budgetpropositionen
föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av stmkturgarantier, som
inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 120 000 000 kr,

2.
till Kostnader för
räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher
för budgetåret 1977/78 anvisa ett med 2 225 000 kr. sänkt reservationsanslag av
1 000 000 kr.

B
15. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda stmkturgarantier för textil- och
konfektionsindustriema

Nytt
anslag (förslag 13 000 000)

Med
hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om särskilda strukturgarantier
till företag inom teko-industrierna förordar jag en garantiram av 150 milj. kr.
för budgetåret 1977/78. Regeringen bör alltså inhämta riksdagens bemyndigande
att inom en ram av 150 milj. kr. ikläda staten ekonomiska förpliktelser i
samband med särskilda strukturgarantier för teko-industrierna.

För
kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för teko-industriema
bör, som jag tidigare har anfört, ett nytt förslagsanslag benämnt Kostnader
för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustriema
föras upp i statsbudgeten. Jag förordar att 13 milj. kr. anvisas för
budgetåret 1977/78 på detta anslag.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda
strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna, som innebär
åtaganden om högst 150 000 000 kr.

2.
till Kostnader för
räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och
konfektionsindustrierna för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 13
000 000 kr.

B
16. Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för
textil- och konfektionsindustriema

Nytt
anslag (förslag 10 000 000)

För
avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för tekoindustrierna bör,
som jag tidigare har anfört, ett nytt reservationsanslag

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 30

benämnt
Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för textU-
och konfektionsindustriema föras upp i statsbudgeten. Jag förordar att 10 milj.
kr. anvisas för budgetåret 1977/78 på detta anslag.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda strukturgarantier för
textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1977/78 anvisa ett
reservationsanslag av 10 000 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underbilaga 1

Underbilaga 1 till bilaga 1 till regeringens proposition
nr 105 år 1976/77

Av följande sammanställningar framgår omfattningen av
industripolitiska, försörjningsberedskapspolitiska samt arbetsmarknads- och regio-naipoJitiska
åtgärder för teko-industriema, i vissa fall hela beklädnadsindustrin,
uttryckta i termer av beviljade medel och beslutade framtida anslagsramar.

A. Industripolitiska åtgärder Teko-industriema (1 000-tal
kr.)

Budgetår

Bidrag

Summa bidrag

Länegara

omställning (struk-

ntier

utbildning

omställning

export

räntebefrielse vid struk-

FoU

avskrivningslån
till kon-

export

turgaranti

fektions-industrin

turgarantier)

Beviljade
mede

1

1970/71

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

1018 3 816

3 226 3 038 2 616 2 443

1951

1 975

1783

2 809

4 129

3 535

5 474

6 663

6 600

6 775

7 422

430 1000

1014

1 875

2 272

2 445

2 550

3 172

'

5 567

13 116

14 136

13 866

15 180

18 166

28 175' 9 500

900 1010

400

Summa

16157

12 647

36
469

1430

13
328

80
031

37 675

2 310

Anslagsramar

10 000 10 000

2 000* 2 000*

3 750 2 800

20 000 20.000

47 750 46 800

125 000= 125 000=

1976/77 1977/78

1 ]

12 000 12 000

22 500»

Avser budetåren 1972/731974/75

' Ackumulerad ram för samtliga ingående branscher (teko-industri,
skoindustri,

gjuteriindustri, manuell glasindustri samt delar av träbearbetande
industri och

metallmanufakturindustri) ' Ackumulerad ram ' Av riksdagen
beslutad ram för samtliga ingående branscher

B. Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder

Kreditstöd (1 000-tal kr.)

Produktionssektorer

Beviljat stöd 1972-12-15-

1976-12-31

Under handl per 1976-12-:

avskrivningslån

äggning Jl

avskrivnings-lån

lånegarantier

lånegarantier

Bomull' Ylle' Trikå Övrig textil

Summa

56 400

6 200

7 800

15 700

86100

20 800 2 900 4 400 2 100

30
200

1900

3 000

2 000

4 300

11200

1 800 1 500

3 300

' Spinning och vävning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Offentlig
upphandling av beklädnadsvaror

opaginerad Kontrollera mot PDF

Period

Aktivitet

Belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kalenderåren Beställningar genom överstyrelsen

19731976 för
ekonomiskt försvar (ÖEF) 3040 milj.kr. per år

Budgetåret ÖEF:
Försörjningsberedskapsstöd 10 milj.kr.

1976/77 Lageruppbyggnad
av sjukhus-

textilier 10 milj.kr.'

Under budgetåret 1975/76 erhöll ÖEF, försvarets
materielverk, civilförsvars-styrelsen och rikspolisstyrelsen i särskild ordIing
totalt 188 milj.kr. för upphandling av teko-varor

' BefalningsutfaU. ÖEF har erhållit beställningsbemyndigande
på 30 milj.kr. för budgetåren 1975/761977/78 med betalningsutfall under vart
och ett av budgetåren

C. Arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder
för beklädnadsindustrin

Regionalpolitiska åtgärder (1000-tal kr.)

Budgetår

Beviljade bidrag

Summa

Lokalise-

bidrag

rJngslån

Lokali-

Utbild-

Syssel-

serings-

nmgs-

sättnings-

bidrag och

stöd

stöd

avskriv-

ningslån

1970/71

6 400

4 300

1 400

12 100

16 700

1971/72

1 500

3000

2 300

6 800

5 500

1972/73

800

2 900

] 500

5 200

12 400

1973/74

11 800

78 900'

1 600

92 300'

9 300

1974/75

2 600

6 800

2000

11 400

9 400

1975/76

2 100

2 300

3

4 400

7 400

Summa

25 200

98
200

8 800

132
200

60 700

' Huvuddelen utgör bidrag till Algots Nord AB. « Uppgift
föreligger ej.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 33

Ianspråktagande av investeringsfondmedel, lagerstöd och
industribeställningar (milj. kr.)

Period Aktivitet Belopp

1975-01-01- Ianspråktagande av investeringsfondmedel,
-1977-01-30 investeringskostnad

investeringsfonder
för konjunkturutjämning 65,5

arbetsmiljöfonder 13,3

särskilda
investeringsfonder 13,3 1975-01-01- Lagerstöd

1977-01-30 preliminära beslut om lagerstöd, beräknad

lagerökning 158,5

överföring till lagerinvesteringskonto,

medgivet belopp 25,3

1975-01-01- Industribeställningar, bestäUningsvärde 1976-12-31
tidigareläggning av statliga industri-

beställnmgar 5,5

tidigareläggning
av kommunala industri-

beställnipgar med statligt stöd 5,1

Anm. Under budgetåret 1975/76 har vidare merkostnader för försörjningsbered-skapsmotiverad
upphandling finansierats med arbetsmarknadsmedel för beställningar på 8,9
milj. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underbilaga 2

Underbilaga 2 till bilaga 1 till regeringens proposition
nr 105 år 1976/77

Sammanställning
av regeringens förslag i prop. 1976/77: 105 tUl åtgärder för teko-industrierna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Typ av
åtgärd

Kostnad
(milj. kr.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977/78
1978/79 totalt

därav av
riksdagen redan beslutat för budgetåret 1977/78

opaginerad Kontrollera mot PDF

A.
Extraordinära industri- ocb arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

Särskilda strukturgarantier

150

__

150

___

Räntebefrielse vid lån mot särskilda

strukturgarantier

13

18

36»

Avskrivning av lån mot särskilda

strukturgarantier

10

9

19

Sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft

125'

125

Summa extraordinära åtgärder för de två

budgetåren 1977/78 och 1978/79

330

därav lånegarantier

150

B.
Övriga indnstripolitiska åtgärder

Rationaliseringsprogram för konfektions-

industri m.m.

stöd via styrelsen för teknisk utveckling

3*

3

6

3«

avskrivningslån till effektivitetshöjande

investeringar

20

20

40

20

konsultinsatser vid införande av ny teknik

5

5

10

5

Konsultinsatser i övrigt samt utbildningsktgäTdeT

11

11

22

7

E.xportfrämjande åtgärder

16

16

32

10

Summa övriga industripolitiska åtgärder för de

två budgetåren 1977/78 och 1978/79

110

45

* För teko-industriema föreslås ett system med särskilda
strukturgarantier ersätta nuvarande system med strukturgarantier under budgetåret
1977/78. Som följd av detta föreslås den i budgetpropositionen 1977 angivna
strukturgarantiramen sänkt med 35 milj. kr.

' Kostnader för räntebefrielse beräknas belasta budgetåret
1979/80 med 5 milj. kr.

> T.o.m. utgången av kalenderåret 1977.

' Avrundat belopp.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Regeringens
prop. 1976/77: 105 35

Bilaga
2

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-03-03

Föredragande:
statsrådet Ahlmark

Anmälan
till proposition om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

Trots
de omfattande arbetsmarknads-, industri- och försörjningsberedskapspolitiska
åtgärder som under lång tid kommit teko-industrierna till del har den negativa
sysselsättnings- och produktionsmässiga utvecklingen för branscherna fortgått
och kraftigt accentuerats under de gångna två åren.

Inom
arbetsmarknadspolitikens område medför de omfattande sysselsättningsnedskärningarna
att det uppstår ett särskilt behov av rådrum för att man med de olika medel som
står till arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande skall kunna lösa
omställningsproblemen för de berörda på ett tillfredsställande sätt.

Mot
denna bakgrund har i en inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetad promemoria (Ds
A 1977: 1) lagts fram förslag om ett särskilt avvecklingsstöd med syfte att i
vissa fall förlänga avvecklingsperioden vid nedläggning av företag inom teko-
och skoindustrierna.

Promemorian
har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar den i promemorian
redovisade bedömningen av beklädnadsindustrins akuta sysselsättningssituation
och vitsordar behovet av att i vissa fall kunna skapa rådrum för
arbetsmarknadspolitiska eller mer långsiktigt syftande industri- och
regionalpolitiska åtgärder.

Ett
flertal remissinstanser med särskild sakkunskap på det konkurs-rättsliga
området har emellertid pekat på flera problem som måste lösas innan ett avvecklingsstöd
kan förenas med konkurslagens bestämmelser.

Även jag anser att de
konkursrättsliga frågorna bör övervägas ytterligare. Med hänsyn till behovet
att så snart som möjligt få till stånd ett fungerande och väl utnyttjat
avvecklingsstöd ämnar jag därför föreslå regeringen att skyndsamt låta utreda
dessa frågor så att förslag kan

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 36

framläggas
om hur konflikten mellan en tidsbegränsad fortsatt drift av ett företag på
ekonomiskt obestånd och konkurslagens regler skall kunna lösas.

Utan
en konstruktiv lösning av dessa frågeställningar kommer ett avvecklingsstöd i
stort sett endast att kunna användas i de fall ett företag är under avveckling
utan att dess ekonomiska ställning är så undergrävd att det kan försättas i
konkurs. Detta skulle liksom hittiUs innebära en avsevärd begränsning i stödets
användbarhet i förhållande tiU dess syfte. Införandet av ett särskilt
avvecklingsstöd bör därför anstå tiU dess ett ändamålsenligt och väl fungerande
stöd kan utformas på grundval av de resultat som framkommer från den ovan
omnämnda översynen. Jag avser att återkomma till denna fråga vid ett senare tiUfäUe.
IntiU dess bör andra åtgärder övervägas.

Jag
vill i detta sammanhang påminna om att de olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som under innevarande konjunkturnedgång har satts in för att stimulera
sysselsättningen inom näringslivet även har kommit teko-industrierna tUl del.
Sålunda har t. ex. AMS för beklädnadsindustrins (teko- och skoindustriema) del
fattat preliminära beslut om lagerstöd för en total lagerökning på 155 milj. kr.
Vidare har tUlstånd för överföring av medel från investeringsfond tiU lagerinvesteringskonto
givits för ett belopp på 25 milj. kr. Under år 1976 tidigarelades statliga industribestäUningar
för 3,1 milj. kr. inom beklädnadsindustrin. Det statliga bidraget till tidigarelagda
kommunala industribeställningar har under samma period resulterat i
beställningar för 5,1 mUj. kr. Under budgetåret 1975/76 har merkostnaden för försörjningsberedskapsmoti-verad
upphandling finansierats med arbetsmarknadsmedel för beställningar på totalt
8,9 milj. kr. Det statliga bidraget för utbildning av per-mitteringshotad
personal har höjts från 8 och 12 kr. till 10 resp. 15 kr. i timmen och
temporärt 25 kr. i timmen under den första månaden. Det arbetsmarknadspolitiska
stimulanspaket på sammanlagt 1,5 miljarder kr. som nyligen har lagts fram
innehåller bl. a. tidigareläggningar av statliga industribeställningar, av
vilka en ram på 15 milj. kr. har reserverats för beklädnadssektorn. Kortsiktigt
har dessa åtgärder givit god effekt. Som exempel kan nämnas att det statiiga
bidraget tUl utbUdning av permit-teringshotad personal fram till utgången av
februari av teko-industriema utnyttjats för utbildning av ca 1 400 personer.
Höjningen av bidraget till 25 kr. i timmen under de första 160 utbildningstimmama
har hittills aktualiserat utbildning för ytterUgare över 2 000 personer inom
dessa branscher. Trots dessa sysselsättningseffekter kvarstår emellertid behov
av ytterligare insatser.

Efter
mycket kraftiga driftsinskränkningar i början på 1970-talet inträdde för teko-industrierna
en något lugnare period under åren 1973 och 1974. Under de båda senaste åren
har emellertid, som chefen för industridepartementet tidigare denna dag
ingående redovisat, den nega-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 37

tiva
utvecklingen åter skärpts. Under år 1976 minskade således sysselsättningen med
ca 10 %, eller med över 5 000 personer. Dessa kraftiga
sysselsättningsstörningar återspeglas även i arbetslöshetsstatistiken. Arbetslösheten
inom beklädnadsarbetamas arbetslöshetskassa ligger f. n. drygt dubbelt så högt
som för industrikassorna totalt sett. Denna relativt sett höga arbetslöshet är
dock inte enbart en följd av de kraftiga syssel-sättningsnedskämingarna utan
betingas även av vissa andra branschspecifika förhållanden.

Teko-sektorn
kännetecknas av en betydande regional koncentration med över en tredjedel av
antalet sysselsatta i Älvsborgs län. Teko-industrierna svarar vidare för en
relativt sett mycket stor andel av den kvinnliga industrisysselsättningen.
Medan teko-industrierna endast har ca 5 % av samtliga anställda inom industrin,
återfinns drygt 20 % av samtUga kvinnliga industriarbetare inom dessa
branscher. Detta förhållande medförde tillsammans med branschernas negativa
sysselsättningsutveckling att teko-industrierna under år 1976 svarade för
hälften av alla varselberörda kvinnor inom hela industrin. Omkring en
tredjedel av de anställda är över 50 år. Medan inom industrin som helhet under
år 1976 hälften av de som har berörts av meddelade varsel var anställda vid
företag som varslat om nedläggning, uppgick motsvarande andel inom teko-industrierna
till två tredjedelar av de berörda.

Utvecklingen
av varsel om driftsinskränkningar under de senaste månaderna antyder att den
skärpning av den negativa utvecklingen inom teko-industrierna som inträffade år
1976 kan komma att förstärkas ytterUgare under år 1977. Enligt
konjunkturinstitutets barometerrapport i december 1976 planerar företagen inom
beklädnadsindustrin nedskärningar av produktionsvolym och produktionskapacitet
under det första halvåret 1977. Planerna visar på en starkt försämrad
sysselsättning under första halvåret och en ökad andel av företagen i branschen
uppger att det föreligger risk för driftsinskränkningar.

Mot
den bakgrund som jag här kortfattat redogjort för, förordar jag efter samråd
med chefen för industridepartementet extraordinära industri- och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för teko-industrierna under viss begränsad
tid. Tidigare denna dag har sålunda chefen för industridepartementet
föreslagit ett system med särskUda strukturgarantier för att förstärka
företagens finansiella situation och för att medverka till att
strukturomvandlingen inom dessa branscher kan ske i kontroUerade former. De mer
långsiktigt verkande industripolitiska insatserna bör kompletteras med
temporära arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att under den innevarande
lågkonjunkturen återföra sysselsättningsminskningarna inom teko-industrierna tiU
en mer normal nivå. Jag förordar således att ett särskilt sysselsättningsbidrag
införs på villkor som jag nu skall redogöra för.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1976/77:105 38

I
samband med driftsinskränkningar regleras turordningen vid uppsägning av lagen
(1974: 12) om anställningsskydd. Reglerna i denna lag medför att den äldre
arbetskraften i första hand får stanna kvar i anställningen. I samband med att
ett helt företag avvecklas berörs na-turiigtvis den äldre arbetskraften i samma
grad som övriga anstäUda. Erfarenhetsmässigt leder också företagsnedläggelser
till långvarig eller bestående arbetslöshet för främst denna kategori
arbetstagare. Som jag tidigare nämnt avser de varsel om driftsinskränkningar
som meddelats av teko-företag i väsentligt högre grad än för industrin som
helhet nedläggningar. Som chefen för industridepartementet nämnt i sin föredragning
är enligt en bedömning, som gjordes i början av februari i år, ca 2 000
personer verksamma i teko-företag vilka riskerar att läggas ned under år 1977.
Till detta kommer friställningar på grund av omfattande och bestående
driftsinskränkningar. HärtUl kommer att en stor andel av de anställda är äldre
och kvinnor samt branschens koncentration till regioner med särskUt i rådande
konjunkturiäge få alternativa sysselsättningsmöjligheter. Sammantaget medför
dessa förhållanden att en fortsättning av den nuvarande utvecklingen skulle
utlösa mycket allvarliga arbetsmarknadsproblem med långvarig arbetslöshet för
de enskilda människorna. Ett tillfälligt arbetsmarknadspolitiskt bidrag bör
därför för teko-industriernas del inriktas på att hålla tiUbaka utslagning av
hela företag, eller delar av företag, med hög andel äldre arbetskraft.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört bör ett tillfälligt sysselsättningsbidrag
till teko-industrierna inte knytas tUl viss produktion utan utgå i förhållande
till antal äldre anställda i företaget. Jag förordar att bidraget får utgå med
ett belopp av 15 kr. per timme och arbetstagare över 50 år. För att inte
påtaglig snedvridning av konkurrensförhållandena skall uppkomma bör dock inte
i något fall den totala bidragssumman få överstiga 10 % av företagets totala
lönekostnader, inkl. sociala avgifter, för den tid stödperioden omfattar.
Stödet bör utgå endast under förutsättning att företaget ej varslar om
driftsinskränkning eller drar tillbaka redan lagda varsel. Däremot bör
personalreduktion få ske genom s. k. naturlig avgång. Bidrag bör få utgå längst
t. o. m. den 31 december 1977.

Ett
krav för att bidrag skall kunna lämnas bör vara att ansökan är godkänd av
arbetstagarorganisationerna. Handläggningen av ansökningarna bör åligga
länsarbetsnämnden. Det bör vara möjligt för länsarbetsnämnden att i samråd med
de lokala arbetstagarorganisationerna knyta vissa utbildningsaktiviteter till
stödet.

Eftei
samråd med cheferna för handels- och industridepartemei\ten förordar jag i vad
avser den branschmässiga avgränsningen att förutom teko-industrierna även
tillverkning av rayonfiber skall kunna komma i fråga för stöd.

Vad
som här angivits är allmänna riktlinjer för ett särskilt sysselsätt-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1976/77:105 39

ningsbidrag
för äldre arbetskraft inom teko-industrierna. Det ankommer på regeringen att
lämna närmare föreskrifter för stödet.

Genom
den här föreslagna konstruktionen av bidraget garanteras de företag stöd som
till följd av hög medelålder bland de anställda har särskild betydelse från de
arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter som jag tidigare har redogjort för.
Samtidigt bör stödet, genom den föreslagna maximiregeln, i huvudsak vara konkurrensneutralt
mellan företagen i dessa branscher.

Syftet
med det av mig förordade tiUfälliga sysselsättningsbidraget skall vara att i
nuvarande konjunkturläge hålla tUlbaka den ökning i driftsinskränkningarna som
annars synes vara oundviklig. Det kan självfallet inte bli fråga om att på
sikt försöka stoppa de nödvändiga strukturella omställningarna. Ett temporärt
sysselsättningsbidrag måste därför kompletteras med aktiva förmedlingsinsatser
i syfte att bereda alternativ sysselsättning för de anställda som ändå kommer
att fristäUas.

Kostnaderna
för det föreslagna sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom teko-industriema
kan f. n. inte exakt anges. Jag förordar att kostnaderna för stödet täcks från
anslaget B 3 Sysselsättningsska-pande åtgärder, inom en ram på 125 milj. kr.
Anslaget B 3 bör med anledning härav räknas upp med motsvarande belopp.

Med
hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft
inom teko-industrierna.

2.
till Sysselsättningsskapande
åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisa
ett reservationsanslag av 125 milj. kr.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l » 77

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

44 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 27 dokument.

  1. Prop. 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin, m.m. s. 64 i texten
  2. Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
  3. Prop. 1980/81:89 om vissa frågor rörande glasindustrin s. 14 i texten
  4. Prop. 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 i texten
  5. Prop. 1980/81:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 s. 42 i texten

Visa alla 27

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 2019/20 s. 671 s. 671 om s. 7 i texten