om stöd till Åreprojektet
26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1976/77:98, om stöd till Åreprojektet
Dokumentets text
Prop. 1976/77: 98 Regeringens proposition
1916/11: 98
om
stöd till Åreprojektet;
beslutad
den 24 februari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar
THORBJÖRN
FÄLLDIN
ÄNDERS
DAHLGREN
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag beträffande den
fortsatta utbyggnaden av det s. k. Areprojektet.
Ett särskilt stöd bör, med hänsyn till
Äreprojektets karaktär av försöksverksamhet, lämnas Are kommun och dess
driftbolag Äre Lift-och Kabinbane AB (AKAB) i syfte att möjliggöra en utbyggnad
av Areprojektet i enlighet med den målsättning som beslutades av riksdagen år
1973.
Åre kommun föreslås erhålla särskilt stöd till
investeringar i avloppsreningsverk och vattenledningar. Kommunen ges även
möjligheter att genomföra vissa vägbyggnader m. m. i Äre samhälle.
De i propositionen redovisade förslagen omfattar
även täckande av underskott för AKAB och rekonstruktion av lånefinansieringen
för de hittills av AKAB genomförda investeringarna.
1
Riksdagen 1976177.1 saml nr 98
Prop. 1976/77: 98
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1977-02-24
Närvarande:
statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus,
Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Äsling, Söder,
Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande:
statsrådet Dahlgren
Proposition
om stöd till Åreprojektet
1 Inledning
Kommittén för planermg av turistanläggningar och
friluftsområden avlämnade i september 1971 delbetänkandet (Ds Jo 1971: 5) Åre
utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde. Efter remissbehandling av
förslagen tillsattes inom konunittén en särskUd arbetsgrupp med representanter
för berörda departement, Jämtlands läns landsting, Jär-pens kommunblock och
RESO.
Arbetsgruppen avlämnade i oktober 1972 en rapport
(Ds Jo 1972: 7) avseende utbyggnad av Åreregionen för turism och rekreation.
Riksdagen anvisade på tiUäggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1972/73
2 milj.
kr. som bidrag till projekteringskostnader för Åreprojektet. Rege
ringen fattade i november 1974 beslut om medel för utbyggnaden av en
första etapp, inrymmande rekreations- och turistanläggningar i Are. Re
geringen har därefter fattat beslut om lokaliseringslån och särskilda bi
drag till projektet. Dessutom har riksdagen beslutat om en statlig låne
garanti.
Åre kommun har i februari 1976 i skrivelse till
regeringen hemstäUt om förbättrade finansieringsmöjligheter m. m. för vatten-
och avloppsförsörjningen, trafikanläggningar och markförvärv. Åre Lift- och Kabinbane
AB (ÅKAB) har vidare i december 1976 anmält bolagets ekonomiska situation för
regeringen och lämnat förslag till vissa kompletterande åtgärder i
Areprojektet.
Prop. 1976/77: 98 3
2 Bakgrund
2.1 Kommittén för
planering av turistanläggningar och friluftsområden
Kommittén för planering av turistanläggningar och
friluftsområden skulle enligt sina direktiv bl. a. överväga generella åtgärder
avsedda att främja utvecklingen av turism och rörligt frUuftsliv. Den skulle
också inventera områden lämpade för utbyggnad av anläggningar för dessa
aktiviteter och föreslå andra åtgärder för att utveckla sådana områden.
Kommittén skulle därvid särskilt ta hänsyn till de arbetstillfällen som en
utbyggnad kan ge upphov tUl.
Kommittén konstaterade en omfattande ökning av den
längre fritiden, samtidigt som man framhöll att områden och anläggningar där
denna kan tillbringas inte tillnärmelsevis möter den ökande efterfrågan. Detta
gäller särskilt anläggningar med överkomliga priser. För att möta denna brist
framhöU kommittén att rekreationsmöjligheter borde byggas ut i ett antal för
turism och friluftsliv särskilt väl lämpade områden. Sådana s. k. primära rekreationsområden
var ett av flera förslag i syfte att effektivisera de statliga insatserna för
turism och friluftsliv.
Kommittén utarbetade därutöver bl. a. en
utvecklingsplan för ett sådant stort rekreationsområde, nämligen Åreområdet i
västra Jämtland. Kommittén betonade att erfarenheterna från detta arbete
skulle kunna utnyttjas vid utbyggnad av andra större rekreationsområden i
landet.
Kommittén föreslog att turistkapaciteten i
Åreområdet skulle byggas ut med ca 6 000 nya bäddar, så att sammanlagt omkring
9 000 besökare på vintern och omkring 11 000 besökare på sommaren samtidigt
skuUe kunna bo i området. Utbyggnaden föreslogs ske i en centralort, Åre, och
fyra mindre områden, nämligen Storlien, Kall, Vålådalen samt By-dalen. Dessa
mindre orter borde ges en specialinriktning avpassad efter resp. orts särskilda
förhållanden.
För att få fram ett planeringsunderlag för såväl
dimensionering som val av typ för olika anläggningar genomförde kommittén
tUlsammans med statistiska centralbyrån en omfattande intervjuundersökning avseende
svenskarnas vanor och attityder tUl semester samt deras inställning till
anläggningar och service på en rekreationsort i fjällvärlden.
Resultatet av denna undersökning visade att man i
första hand efterfrågar prisbUliga anläggningar med många aktiviteter som inte
kräver särskilt dyrbara investeringar men som däremot är arealkrävande.
Utredningen lät vidare göra en principstudie över
billiga boendeformer för turism. Olika grader av koncentration från extrem höghusbebyggelse
till fritt liggande stugor studerades. Resultatet visade att enklare
lägenheter grupperade i låg radhusbebyggelse ger god ekonomi samtidigt som
miljömässiga kvaUteter kan tillvaratas.
I
utredningens utvecklingsplan för Äreområdet föreslogs också en
2t
Riksdagen 1976/77.1 saml. Nr 98
Prop. 1976/77: 98 4
koncentration
av vandringsleder med serviceanläggningar. Enligt planen skulle några
basstationer, bl. a. Stomlvån, Blåhammaren och Sy-larna, rustas upp och få
större kapacitet. I planen föreslogs en indelning av regionens obebyggda
områden i närzon, dagturzon och ledzon. Landskapsvården ägnades uppmärksamhet
och planen redovisade också ett förslag till naturvårdsåtgärder.
Därtill föreslogs en omfattande utbyggnad av
möjligheterna för fritidsfisket, liksom en ny vägsträckning mellan Åre och
Kall över Åreskutans östsida. På längre sikt framhölls att även ett antal
befintliga vägsträckningar skulle kunna komma i fråga för upprustning.
Kommittén ansåg att en mycket stor satsning på
olika typer av aktiviteter är en förutsättning för att projektet skall kunna
lyckas. Kommittén fäste stor vikt vid att aktivitetema så långt möjligt skulle
kunna utnyttjas av alla, oberoende av handikapp eller ekonomiska och sociala
förhållanden. Motion och sportaktiviteter fick en framskjuten position. Ett
omfattande system av liftar och backar för skidåkning föreslogs. Som tyngdpunkt
i detta system föreslogs en stor kabinbana från Åre centrum till Åreskutans
topp. Kabinbanan skulle vara i drift såväl vinter som sommar. I Åre planerades
stora inomhusutrymmen för olika grenar av motion och idrott, bl. a. en simhall.
Åre centrum borde dessutom tUlföras konferenslokaler, restauranger,
diskotekutrymmen, informationscentral med naturvisnings- och fiskecentrum. För
de övriga utbyggnadsorterna föreslogs mindre centralanläggningar med vissa av
de nämnda aktiviteterna.
Av stor vikt bedömdes de lokala kommunikationerna
mellan utbyggnadsorterna vara. En omfattande lokaltrafik med bussar föreslogs.
Beträffande fj ärrtransporterna föreslogs ett ökat
utnyttjande av chartertåg, men också anlitande av charterflyg i stor skala.
För att ta emot den ökade civila flygtrafiken bedömdes en utbyggnad av
Östersunds flygfält vara nödvändig.
De detaljerade dispositionsplaneförslagen för vart
och ett av de föreslagna utbyggnadsområdena omfattade även en översiktlig
projektering av VÄ-utbyggnaden.
Investeringskostnaderna för hela projektet
beräknades till ca 150 milj. kr. inkl. projekteringskostnader. I stora drag
fördelade sig kostnaderna på följande poster.
Prop. 1976/77: 98 5
Milj.
kr.
Mark
och sanering 11
Boendeanläggningar 56
Restauranger o. d. 5
Inomhusaktiviteter (bl. a.
simhall) 22
Utomhusaktiviteter (bl. a.
liftar) 21
Vägar, vatten, avlopp m.
m. 25
Utbyggnad av Östersunds
flygfält 9
Diverse och oförutsett 2
Totalt 151
För att administrera utbyggnaden av Äreområdet
efter de riktlinjer som angavs i utvecklingsplanen föreslogs att ett särskUt
uppbyggnadsbolag skulle bildas i vilket berörda kommuner, landstinget och
andra intressenter skulle ingå. Staten borde genom en styrelseledamot beredas
möjlighet att följa arbetet.
En särskild driftorganisation föreslogs för att lösa
en rad olika driftfrågor. Ett regionalt driftbolag borde enligt kommittén
svara för organisationen av trafiken inom området, utflykter, fiskevård,
vandringsleder och olika samordningsfrågor. I var och en av de föreslagna utbyggnadsorterna
borde dessutom finnas ett lokalt driftbolag med ansvar för driften av
aktiviteterna.
Om projektet realiserades enligt de riktlinjer som
drogs upp i utvecklingsplanen skulle det få en avsevärd effekt på regionens
sysselsättningsförhållanden, framhöll kommittén. Med oförändrad säsonglängd
skulle antalet sysselsatta öka med 340 helårssysselsatta och 850
delårssyssel-satta. Med en säsongförlängning på ca fyra veckor skulle
relationen ändras till omkring 600 helårssysselsatta och 600
delårssysselsatta. Projektets förverkligande skulle således innebära ett
väsentligt tUlskott av permanenta arbetstillfällen i regionen. Under
utbyggnaden, som beräknades ta omkring fem år i anspråk, förutsågs dessutom ca
450 helårsarbetande bli sysselsatta i anläggningsarbeten.
Förslaget remissbehandlades. Remissinstanserna
anslöt sig tUl kommitténs målsättning om allsidigt utbyggda större
rekreationsområden där stora befolkningsgrupper kan beredas möjlighet till
rekreation för rimliga kostnader. Remissinstanserna biträdde också kommitténs
val av Åreregionen som försöksområde. De delar av utredningens förslag som
berörde kommunikationsfrågor, marknadsföring, företags- och kommunalekonomiska
frågor, sysselsättningsfrågor samt vissa fiskefrågor kritiserades däremot i
vissa avseenden.
Prop. 1976/77: 98 6
2.2
Särskild arbetsgrupp angående utbyggnaden av Åreprojektet
För att ytterligare belysa de kritiserade punkterna
bildades i mars 1972 en särskild arbetsgrupp inom kommittén med representanter för
berörda departement samt Jämtlands läns landsting, Järpens kommunblock och
RESO. Arbetsgruppen avlämnade i oktober 1972 en rapport (Ds Jo 1972: 7) Rapport
avseende utbyggnad av Åreregionen för turism och rekreation.
Arbetsgruppen konstaterade att en utbyggnad av
Åreregionen kräver förbättringar av regionens kommunikationer. Från
turistsynpunkt vore nybyggnad av en väg mellan Åre och Fäviken mest angelägen,
med tanke på att en sådan skulle komma att öppna ett nytt värdefullt fjällområde
för turisterna. Vidare bedömdes en ombyggnad av vägsträckan StaaTännforsen och
nya eller förbättrade lokalvägar inom de olika orterna angelägna. Beträffande
fjärrtransporter och lokaltransporter i övrigt fann arbetsgruppen att någon
kapacitetsbrist inte behöver befaras.
Arbetsgruppen genomförde vidare företagsekonomiska
och kommunalekonomiska analyser av projektet. Den företagsekonomiska utredningen
visade bl. a. att, i den händelse hela den i utvecklingsplanen föreslagna
investeringen genomfördes, vid ca 25 % ökad beläggning för samtliga aktiviteter
skulle verksamheterna kunna väntas ge ett ekonomiskt godtagbart resultat utan
subventioner. Med en kapitalsubvention på ca 40 % av investeringsbeloppet,
vilket i stort sett var vad turistkommittén förordat, skulle man kunna räkna
med att verksamheten redan med befintlig beläggning ginge ihop. Genom att låta
vissa uppenbart olönsamma investeringar utgå eller senareläggas liksom genom
en lämplig etappindelning och utbyggnadstakt skulle förlustriskerna kunna
begränsas och det ekonomiska utbytet förbättras.
Enligt den av arbetsgruppen genomförda
kommunalekonomiska analysen beräknades den primärkommunala utdebiteringen fram
till år 1985 komma att stiga avsevärt. Om en utbyggnad av Areprojektet skulle
genomföras och folkmängdsutvecklingen skulle bli den i planerna antagna och om
de investeringar och de driftkostnader som i planerna angetts böra falla på
kommunen skulle komma att motsvara de beräknade, då framhöll arbetsgruppen
skulle däremot ökningen av utdebiteringen kunna begränsas.
Folkmängden i Järpenblocken nuvarande Åre kommun
var den 1 januari 1972 9 420. Utan en utbyggnad beräknades invånarantalet
sjunka med i genomsnitt 185 invånare per år till totalt 6 975 år 1985. Den
sammanlagda sysselsättningseffekten av Åreprojektet beräknades uppgå till ca
680 helårsarbetande sedan projektet helt byggts ut. Äv dessa beräknades 230
arbetstillfällen tillkomma vid de nya anläggningar som föreslogs i
utvecklingsplanen. Den indirekta ökningen av arbetstUlfällena beräknades till
390 helårsarbeten. Om den genom-
Prop. 1976/77: 98 7
snittliga
beläggningen skulle kunna ökas med ca två veckor skulle detta dessutom leda tUl
en ökning av 60 helårsarbeten vid redan befintliga anläggningar. TUl detta skaU
läggas de arbetstillfällen som anläggningsarbetena ger upphov till och som
uppskattades motsvara ca 1 740 årsverken.
Arbetsgruppen
konstaterade att en viktig del i Areplanen var marknadsföringen. Man framhöll
att marknadsföringen borde påbörjas omedelbart efter ett eventuellt beslut att
genomföra någon del av projektet. För de olika orterna gjordes en prioritering
av anläggningar och aktiviteter för såväl vinter- söm sommarturism med sikte på
att området skulle kunna hävda sig i konkurrensen med andra områden.
Enligt den marknadsbedömning som arbetsgruppen lät
utföra skulle en total utbyggnad enligt Åreplanen inte komma att ta i anspråk
mer än knappt 1 % av det årliga totala ökade semesterresandet inom landet.
Detta innebär att någon risk för att Äreregionen skulle kunna konkurrera ut
andra svenska turistområden inte föreligger, menade arbetsgruppen.
Ett genomförande av utvecklingsplanen skulle
sannolikt inte komma att behöva medföra någon inskränkning i renskötseln i de
aktuella samebyarna.
Beträffande fisket nedanför renbetesfjällen
bedömdes möjligheterna till ytterligare upplåtelser som relativt stora.
Arbetsgmppen pekade därvid särskilt på behovet av att bilda fiskevårdsområden.
Dessutom borde berörda myndigheter utreda möjUghetema att bUda sociala
naturreservat med fisket som huvudmotiv. Möjligheterna tiU utvidgning av jakt
och fiske inom renbetesfjällen bedömdes däremot vara små.
Arbetsgmppen konstaterade att de statliga
stödåtgärderna till Åreområdet hittills varit betydande. Under perioden
19591971 anvisades ca 83 milj. kr. som statsbidrag till beredskapsarbeten,
vilket lett till investeringar för totalt ca 102 milj. kr. Det årliga statliga
stöd som skulle kunna komma i fråga vid ett genomförande av projektet bedömdes
inte ställa krav på större statUga satsningar än vad som dittills utgått till
området. Ett fortsatt stöd tUl området borde kunna målin-riktas på att
förverkliga olika delar av den föreslagna Åreplanen.
Arbetsgruppen undersökte, på grundval av de olika
delutredningar som gjorts, noga möjligheterna till en etappindelning.
Arbetsgmppen fann att det av flera skäl torde vara nödvändigt att genomföra
Åre-projektet etappvis. Arbetsmarknadsskäl, marknadsskäl och samhällsekonomiska
skäl talar för detta, konstaterade arbetsgruppen som fann att en uppdelning i
sex stora etapper kan göras. Varje etapp skulle kunna indelas i flera mindre
etapper (segment). Principen för den utarbetade etappindelningen var att varje
etapp och segment skulle vara en oberoende enhet som inte nödvändigtvis krävde
en omedelbar fortsättning.
3t
Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 98
Prop. 1976/77: 98 8
I etapp I föreslogs utbyggnad i Are samt dessutom
vägar och andra basinvesteringar i regionen. Etapp I föreslogs inrymma bl. a.
byggande av en kabinbana tUl Åreskutans topp samt liftar avsedda att göra
flackare terrängavsnitt tiUgängliga för i första hand barnfamUjer. Antalet
bäddar borde ökas med I 400, framför allt i billiga, bekväma och famUjevänliga
boendeformer. Vissa enkla utomhusanläggningar borde byggas ut, i första hand en
simbassäng och en isbana. Satsningarna i Åre bedömdes samtidigt kräva
följdinyesteringar i bl. a. gator, parkeringsanläggningar, vatten och avlopp
och promenadvägar. I etapp I borde också turistvägen runt Åreskutans östra
delar byggas och förbättringar av vägen till Tännforsen vidtas. Vid Tännforsen
föreslogs en besöks- och servicebyggnad bli uppförd. Upprustning av
vandringsleder ingick också i etapp I, liksom en upprustning av Sylarnas
fjällstation.
I och med den av arbetsgruppen avgränsade första
etappen skulle antalet bäddar i centrala Åre komma att uppgå till omkring 2
500. Förutsättningar skulle då finnas att i slutet av etappen eventuellt påbörja
uppförandet av en centrumbyggnad innehållande bl. a. restaurang,
konferensutrymmen, biograf och ett besökscentrum i Are.
I det första segmentet av etapp I föreslogs
kabinbanan och två liftar samt 600 bäddar i semesterlägenheter. I detta segment
ingick även vissa utomhusanläggningar, liksom upprustning av vandringsleder och
fjällstationen Sylarna. Turistvägen runt Äreskutans östra delar ingick också.
Redan i detta tidiga skede av en utbyggnad borde enligt arbetsgruppen en rad tunga
investeringar i gator, vatten och avlopp tillkomma. Totalkostnaden för hela
etapp I beräknades till ca 58 milj. kr., ' varav ca 36 milj. kr. för segment 1.
Av det första segmentets kostnader skuUe staten
genom lån och bidrag svara för 23 mUj. kr., varav ca 14 milj. kr. skulle kunna
utgå i form av beredskapsmedel enligt gängse regler och praxis. Resterande
belopp förutsattes kunna finansieras av kommun, landsting och övriga intressenter.
Fullföljandet av de övriga två segmenten i etapp I beräknades medföra
investeringar för ca 23 milj. kr. varav 11 mUj. kr. i form av statliga lån och
bidrag.
Genom den föreslagna etappindelningen ansåg
arbetsgruppen att de invändningar som på olika sätt kom fram i anslutning till
remissbehandlingen av det ursprungliga förslaget hade kunnat undanröjas.
Enligt arbetsgruppen skulle kostnaderna för
semestervistelse i Åreregionen kunna bli betydligt lägre än på vissa populära
utländska turistorter.
2.3
Riksdagens ställningstaganden 1973 till Åreprojektet och regeringens beslut
1974
I proposition i mars 1973 (prop. 1973: 85, KrU
1973: 20, rskr 1973: 144) förordade dåvarande jordbruksministern vissa
riktlinjer i fråga om
Prop. 1976/77:98 9
utbyggnaden
för rekreationslivet i Åreregionen. Riksdagen anslöt sig tiU dessa riktlinjer.
Förslagen hade som bakgrund den av arbetsgruppen
förordade etappindelningen. Riksdagens ställningstagande innebar att staten
skulle stimulera en utbyggnad av turist- och rekreationsanläggningar som kan
utnyttjas av stora befolkningsgmpper. Fömtsättningama för detta angavs vara
lätt tillgängliga och relativt prisbUliga anläggningar. För att åstadkomma
sådana anläggningar krävs medverkan från stat och kommun. Den föreslagna
utbyggnaden i Åreregionen är av intresse både från rekreationssynpunkt och med
hänsyn tUl de möjligheter tiU meningsfull sysselsättning, som erbjuds såväl
vid utbyggnaden av anläggningarna som vid driften av dem.
Riksdagsbeslutet innebar också att utbyggnaden i
Åre skulle ske i etapper. Detta ställningstagande grundades på såväl
arbetsmarknadsskäl särskilt behovet av kontinuerlig sysselsättning i området
som samhällsekonomiska skäl. DärtUl framhölls att en etappindelning skulle
göra det möjligt att avvakta de marknadsmässiga fömtsättningama innan ställning
tas tUl fortsatt utbyggnad.
Staten skulle medverka vid finansieringen av den
första deletappen genom att statligt stöd för sysselsättningen m. m. i området
skulle ges till ifrågavarande projekt. Staten skulle också delta i det
fortsatta planerings- och projekteringsarbetet. För detta arbete bildades ett
särskilt bolag med företrädare för berörda kommuner, Jämtlands läns landsting
och vissa andra intressenter, bl. a. RESO. Bolagets aktier tecknades av
sammanläggningsdelegerade för Åre kommunblock, Jämtlands läns landsting och
övriga intressenter. Staten blev företrädd i bolagets styrelse.
Regeringen beslöt i november 1974 att den första
etappen i det s. k. Åreprojektet skulle genomföras. Beslutet innebar följande.
En kabinbana från Äre centmm
till Åreskutans topp.
En stugby med 400 bäddplatser.
Olika aktivitetsanordningar som
lek- och bollplaner, motionsslingor och en mindre båthamn.
Leder, rastplatser och
fiskeområden.
Ett nytt avloppsreningsverk och
ledningar för vatten och avlopp.
Nya vägar och vägförbättringar.
Statens andel genom lokaliseringslån och särskUda
bidrag beräknades tUl 27,4 mUj. kr. Härutöver skulle ett statsgaranterat lån
på 6,5 mUj. kr. lämnas. Kommun och landsting beräknades bidra med 5 milj. kr.
och andra intressenter med 2,2 mUj. kr. Totalt beräknades projektet kosta 41
mUj. kr.
Prop.
1976/77: 98 ]0
3
Utbyggnaden i Åreområdet
3.1
Åreprojektets Planerings AB (ÅPAB)
I enlighet med förslagen i de utredningar som
föregick beslutet om Åreprojektet inrättades det planeringsbolag
Åreprojektets Planerings AB (ÅPAB) som skulle ha till uppgift att planera för
genomförandet av projektet. ÅPAB tillkom formellt genom att ett äldre av kommunen
ägt bolag Åre Sockens Turistfrämjande AB ändrades till namnet och gavs en
ny bolagsordning. Den nya bolagsbUdningen registrerades i september 1973.
Bolagsordningen har godkänts av regeringen och kan inte ändras utan
regeringens tUlstånd. I bolagsordningen anges syftet med bolagets verksamhet
vara att bedriva fortsatt planerings- och projekteringsarbete beträffande
turistanläggningar och friluftsområden inom Åre kommun och att utöva annan
därmed sammanhängande verksamhet. Bolagets styrelse har sju ledamöter och
suppleanter, varav regeringen utser en ledamot och en suppleant. Övriga ledamöter
och suppleanter tre representerande Åre kommun, en vardera Jämtlands läns
landsting, RESO och den lokala turistnäringen väljs på ordinarie bolagsstämma.
Finansieringen av bolagets verksamhet har dels skett genom bidrag från staten
och kommunen, dels genom av intressenterna insatt aktiekapital.
ÅPAB har under sin verksamhet inledningsvis prövat
och utrett frågor rörande markanvändningen för rekreationsaktiviteter. Frågor
rörande markdisposition och fysisk planering har utretts i nära samarbete med
kommunen. Planering och projektering av kabinlinbanan, UHådals-anläggningen och
Fröåvägen, liksom övriga investeringar i första deletappen, har varit naturliga
uppgifter för bolaget. Bolaget har utarbetat en marknadsföringsplan för
Åreregionen. Bolaget har bedömt det angeläget att snabbt nå fram till en
större turistström till området i syfte att investeringarna i projektets
anläggningar skall kunna ge ekonomisk avkastning. Bolaget har bedömt det vara
en förutsättning att antalet bäddplatser ökar i rask takt.
3,2
Are Lift- och Kabinbane AB (ÄKAB)
Kommunen har bUdat ett driftbolag Åre Lift- och
Kabinbane AB (ÅKAB) med uppgift att som huvudman svara för investeringsfasen
och sedermera driften av Åreprojektets investeringar. Bolaget bUdades i
september 1974 och 1 februari 1975 beslöt kommunen teckna aktier i ÅKAB för
sammanlagt 2,5 milj. kr. ÅKAB är ett av kommunen helägt bolag. I dess styrelse
har dock kommunen upplåtit platser till andra intressenter i Areprojektet. I
ÅKAB;s styrelse omfattande nio ledamöter, varav fem från kommunen
representeras landstinget av en ledamot, turistnäringen av två och RESO av en.
En av de kommunala
Prop. 1976/77: 98 H
platserna
har upplåtits till staten. Statens representation upphörde fr. o. m.
februari månad 1977.
Bolaget har enligt bolagsordningen att "inom
Åre kommun uppföra och driva lift- och linbaneanläggningar, ävensom att äga och
förvalta fastigheter och lös egendom för turismens utveckling inom kommunen och
utöva annan därmed förenlig verksamhet".
ÅKAB:s investeringar omfattar t. o. m. år 1976 en
kabinbana för 80 personer med dal- och bergsstation, maskinutrustning,
parkering, en stollinbana, två släpliftar samt markarbeten för skidnedfarter
från Åreskutan. Anläggningarna produktionskostnadsberäknades i januari 1975,
mot bakgrund av anbudssummor för ej färdigprojekterade objekt jämte
kalkylmässigt framtagna tilläggsbelopp, tUl 42,1 mUj. kr. Kostnaderna har i
januari 1976 beräknats tUl 63 mUj. kr. och i november 1976 till 74 mUj. kr.
Kostnadsökningarna för objekten främst kabinbanan hänför sig till flera
faktorer. Bl. a. blev sprängningsarbetena för banans stöttor, liksom för de
bägge ändstationerna, mer omfattande än beräknats. Vidare har under
byggnadstiden osedvanligt besvärande klimatförhållanden rått, vilket inneburit
avsevärda förseningar och kostnadsökningar. En byggtransportbana
totalhavererade i december 1975 och en bärlina föll tUl marken i april 1976 på
grund av kraftiga stormar.
Kabinbanan har under hösten 1976 tagits i drift.
Övriga delar av ÅKAB:s nuvarande investeringsåtaganden stollinbana,
släpliftar, parkering m. m. har likaledes tagits i drift.
ÅKAB har i dag en finansieringstäckning för
beslutade och i huvudsak genomförda investeringar omfattande 59 431000 kr.
Därav svarar staten för 43 806 000 kr. genom bidrag, lån, lånegaranti och
bidrag för beredskapsarbeten. I övrigt har Jämtlands läns landsting länmat lånegaranti
för 1 000 000 kr. och Åre kommun tecknat samtliga aktier i bolaget med 2 500
000 kr. Härutöver har främst FoUcsam och Jämtlands läns sparbank lämnat lån
omfattande 12 125 000 kr. Av den beslutade finansieringen om drygt 59,4 mUj.
kr. har t. o. m. januari 1977 ca 58 milj. kr. betalats ut av bolaget.
Av den beslutade finansieringen är ca 28,4 mUj. kr.
resultats- och likviditetspåverkande. Härvid har statens bidrag genom
lokaliseringsbidrag och avskrivningslån liksom bidrag från anläggningsstödet
tUl idrotten och bidrag för beredskapsarbeten icke medräknats.
3.3
Beviljat statligt stöd tUl Areprojektet
Beträffande
Areprojektet har följande beslut om statiigt stöd fattats.
a) Regeringen beslöt i februari 1975 bevilja ÅKAB
statiigt lokaliseringsstöd till kabinbanan och en mindre serveringsanläggning
i anslutning till bergsstationen med 23 010 000 kr. Äv beloppet utgjorde
Prop. 1976/77: 98 12
11115
000 kr. lokaliseringsbidrag, 6 135 000 kr. avskrivningslån och
5 760 000 kr.
lokaliseringslån. Investeringskostnaderna beräknades i no
vember 1974 tUl 27,4 milj. kr.
b)
RUisdagen beslöt i mars 1975
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för lån
till ÄKAB med högst 7 milj. kr.
c)
Regeringen lämnade i september
1975 bidrag till Åre kommun tUI kostnader för utförande av serviceanläggning i
UUådalen med 460 000 kr.
d) Regeringen har fortlöpande lämnat bidrag till
ÅPAB för projek
teringskostnader. Riksdagen beslöt, i samband med dess ställningsta
gande till en utbyggnad för rekreationslivet i Åreregionen i tilläggsstat
III till riksstaten för budgetåret 1972/73, om ett anslag av 2 000 000 kr.
till bidrag till projekteringskostnader för ÅKAB.
e) Regeringen lämnade i december 1975 tiU lika
delar bidrag och av
skrivningslån till kostnader för utförande av liftar och stollinbana i Åre
om sammanlagt 3 500 000 kr.
f) Regeringen beslöt, till följd av
kostnadsfördyringar avseende kabin
banan och serveringsanläggningen, i maj 1976 bevilja Areprojektet
ytterligare lokaliseringsstöd med 9 900 000 kr. Av beloppet utgjorde
6 800 000 kr.
lokaliseringsbidrag, 600 000 kr. avskrivningslån och
2 500 000 kr. lokaliseringslån.
g) Regeringen beslöt den 30 december 1974 och den
12 februari 1976
att ge statsbidrag till beredskapsarbeten med 2 685 000 kr. tUl Svenska
turistföreningen för upprustning av Sylstationen. Regeringen fattade vi
dare i oktober 1976 beslut om bidrag med 1 342 500 kr. tiU 1976/77 års
kostnader för upprustningen.
h) Regeringen lämnade i oktober 1976 bidrag tUl
kostnader för anläggande av en parkeringsplats i UUådalen med 148 000 kr.
Regeringen lämnade i oktober 1976 bidrag tiU uppförande av Alpint Centrum i Åre
med 840 000 kr.
i) Länsarbetsnämnden i Jämtlands län har för vissa
arbeten lämnat bidrag med 396 000 kr.
Statens bidrag till Areprojektet m. m. omfattar,
enligt den år 1974 förutsatta finansieringsplanen jämte reviderade kostnadsberäkningar
i maj 1975, följande åtaganden.
Bidrag
till ÄKAB
lokaliseringsbidrag 17 915 000 kr.
avskrivningslån 8 485 000 kr.
anläggningsstöd
till idrotten 1 750 000 kr.
bidrag
tUl beredskapsarbeten 396 000 kr.
Summa
28 546 000 kr.
Prop. 1976/77: 98 13
Lån
till ÅKAB
lokaliseringslån 8 260 000 kr.
statiig
lånegaranti 7 000 000 kr.
Summa
15 260 000 kr.
Bidrag
utanför ÅKAB:s ansvarsområde
projekteringskostnader
inom ÅPAB 2 000 000 kr.
bidrag
till Ullådalsanläggningen 608 000 kr.
bidrag
till upprustning av Sylstationen 3 585 000 kr.
Summa
6 193 000 kr.
Staten har således till Åreprojektets finansiering
bidragit med ca 50 milj. kr., varav ca 35 milj. kr. utgör bidrag m. m. och 15,3
milj. kr. utgör lån eller garanti för lån.
4
Nu aktuella framställningar m. m. om åtgärder i Åreområdet
4.1
Åre kommuns ekonomi
Åre kommun omfattar 76 kvadratmU och har 9 200
invånare. Av invånarna bor endast 40 % i tätorterna. Kommunen har en befolkningsmålsättning
på 9 400 personer år 1980.
En avgörande faktor för att nå det uppsatta målet
och motverka en befolkningsminskning är Åresatsningen på turism och rekreation.
Härvid hoppas också kommunen på att den nu rådande åldersfördelningen, vilken
föranletts av yngre åldersgruppers utflyttning och f. n. innebär att 20 % av
invånarna är pensionärer, till viss del skaU kunna förändras.
Åre kommun är en utpräglad turistkommun. I
jämförelse med den traditionella industrin är turistindustrin en arealkrävande
näring med en tUl ett flertal mindre orter spridd lokalisering av
verksainheten.
Äre kommuns budget omsluter ca 60 mUj. kr. varav
kapitalutgifterna utgör ca 16 milj. kr.
Skattekraften motsvarar enligt 1975 års taxering
114:11 kr. per invånare eller ca 70 % av rikets medelskattekraft. Detta
innebär att kommunen till följd av skatteutjämningssystemet är en s. k.
tillskottskommun med 13 kr. per skattekrona. Utdebiteringen tUl den borgerliga
kommunen har på gmnd av starkt ökade driftkostnader måst höjas med sammanlagt 2
kr. sedan år 1974 och uppgår för år 1976 till 17:20 kr.
Prop. 1976/77: 98 14
Den
sammanlagda kommunalskatten i de olika församlingarna ligger mellan 29:30 och
30 kr. och medeltalet ligger på 29:35 kr., vilket var den högsta utdebiteringen
i landet under år 1976.
Äv utdebiteringen åtgår 2:80 kr. tUl
kapitalbildning. Trots utdebiteringshöjningarna har nettolåneskulden samtidigt
måst ökas med 9,7 milj. kr. till sammanlagt 37,8 milj. kr., motsvarande 4 120
kr. per person. Ca 1:50 kr. av utdebiteringen åtgår till amortering och
ungefär lika mycket till räntor.
För år 1976 beräknades i budgeten ytterligare en
nettoupplåning med 2,9 milj. kr. Den starkt ökade omsättningen på såväl drift-
som kapitalsidan innebär en stark belastning på kommunens likviditet.
Periodvis måste en betydande del av kommunens underställningsfria lånerätt
nyttjas för att klara behovet av likvida medel och redan nu blir igångsättningen
av olika byggnadsprojekt helt beroende av om lån kan ordnas före byggstarten
eller ej.
För Åreprojektet har kommunen skapat ett särskilt
helkommunalt bolag med 2,5 milj. kr. i aktier. Bolaget ÄKAB har en investeringsomslutning
i dag om ca 70 milj. kr., varav knappt 30 mUj. kr. utgör lånefinansierat
kapital.
4.2
Framställningar från Åre kommun
4.2.1
Vatten- och avloppsanläggningar
Åre kommun anmäler att ett väl utbyggt vatten- och
avloppssystem krävs för att uppfylla gällande lagstiftning samt den fysiska
riksplanens intentioner. De totala kostnaderna för dessa anläggningar beräknas
till 90100 milj. kr. Endast en mindre del, ca 22 mUj. kr., är f. n. investerade.
För att klara av vatten- och avloppsförsörjningen i
samband med Åreprojektets genomförande krävs investeringar på ca 4550 milj.
kr. i 1975 års priser. Dessa belopp finns redovisade i en översiktlig utredning
för Åreområdet benämnd Områdesplan Åre Duved Husa Fröå.
För att möjliggöra genomförandet av Åreprojektets
första deletapp krävs investeringar i vatten- och avloppsanläggnmgar i form av
ett nytt reningsverk, huvudledningar, ombyggnad av vattenverk m. m. Kostnaderna
har beräknats till 19 milj. kr. i aktuellt prisläge.
För att förbättra underlaget för kabinbanan och
andra i deletappen ingående aktivitetsanläggningar krävs snabbast möjliga
utökning av bäddkapaciteten inom området. Konkreta planer finns f. n. på anläggningar
för turistiskt boende inom Åre samhälle på ca 800 bäddar. Härvid avses den s.
k. Resobyn med ca 400 bäddar och ytterligare en boendeanläggning i omedelbar
anslutning till denna.
Prop. 1976/77: 98 15
För förverkligandet av dessa utbyggnadsplaner samt
andra byggnadsprojekt, exempelvis permanentbostäder, lokaler för kommersiell
och allmän service m. m. måste erforderlig kapacitet på vatten- och
avloppssidan skapas.
Kommunstyrelsen i Åre kommun har hos länsstyrelsen
i Jämtlands län hemställt om att under byggnadstiden för Resobyn få utnyttja
nuvarande vatten- och avloppsanläggning. Länsstyrelsen har angett att någon
nämnvärd ökning av bebyggelsen i Åre inte kan ske utan att erforderiig
kapacitet på vatten- och avloppssidan samtidigt byggs upp. Det befintliga
avloppsreningsverket i Äre samhälle är dels kapacitetsmässigt överbelastat,
dels konstruerat för en mycket begränsad reningseffekt. Därav följer att det
principieUt råder förbud mot att utan tUlstånd eller dispens enligt
miljöskyddslagen ansluta ytterligare bebyggelse tUl reningsverket.
Kommunen står beredd att sätta i gång
anläggningsarbetena för ett nytt reningsverk, men har till följd av bristande
finansieringsmöjligheter inte kimnat påbörja arbetena. Kommunen erinrar om att
regeringens principbeslut i november 1974 angående Åreprojektets första
deletapp medger 50 % i statsbidrag tUl kostnaderna för vatten- och avloppsanläggningar.
Åre kommun ser det dock som nödvändigt att erhålla ett till 75 % förhöjt
statsbidrag för de vatten- och avloppsinvesteringar som är förorsakade av
Äreprojektets första deletapp.
Åre kommun redovisar som gmnd för ett förhöjt
statsbidrag att kommunens vatten- och avloppstaxor efter kommunsammanläggningen
den 1 januari 1974 har höjts väsentligt och fr. o. m. år 1976 uppgår till 7 500
kr. per anläggning plus 1 000 kr. per bädd för stugbyar och hoteU.
Brukningsavgifterna uppgår tUl ca 600 kr. per år för ett enskilt fritidshus
samt till ca 150 kr. per bädd och år i stugbyar resp. hotell.
Kommunens vatten- och avloppstaxor har sedan
januari 1974 höjts vad beträffar arJäggningsavgifter med ca 375 % och för
brukningsavgif ter med ca 140 %.
4.2.2
Trafikanläggningar m. m. i Åre samhälle
I Åre utvecklingsplan för ett svenskt
rekreationsområde analyserades hur resandet tiU, från och inom området kunde
förväntas ske.
Investeringsförslagen omfattade investeringar som
särskilt främjade den kollektiva trafiken, men även de bUbuma turisternas behov
av parkeringsmöjligheter. En ändrad trafikföring i Åre centrum ansågs
erforderlig för att klara den ökade belastningen. Åre centrum borde bli helt
bilfritt vissa tider av året.
I rapporten Ds Jo 1972: 7 avseende utbyggnad av
Åreregionen för turism och rekreation bedömdes volymen av de
trafikinvesteringar som i första hand borde komma i fråga i den förstå
deletappen. I rapporten
Prop. 1976/77: 98 16
föreslogs
investeringar i lokala vägar, vägbelysning, parkeringsdäck och andra
parkeringsanläggningar samt gångvägar.
Kostnaderna beräknades i 1971 års priser till ca
1,83 mUj. kr. Investeringarna omfattades av regeringens principbeslut år 1974
och kostnadsramen beräknades i januari 1974 tUl 2,3 milj. kr. Kommunen erinrar
om att i beslutet förutsattes att staten skulle lämna bidrag med 40 % av
investeringskostnaderna.
Kommunen framhåller nu att en etappvis utbyggnad
bör ske på sådant sätt att den eftersträvade totallösningen av trafikfrågorna
ej försvåras och att första etappen skall möjliggöra genomförandet av Åreprojektets
första deletapp. Vidare skall det kollektiva resandet prioriteras.
Åreprojektets första deletapp omfattar
trafikalstrande aktivitetsanläggningar såväl norr om väg E 75 genom
kabinbanans utförande, som söder om vägen genom planerade sommaraktiviteter vid
Åre strand. Utvecklingen av bostadsbyggandet för turismen kommer att ske mellan
"gamla" och "nya" väg E 75, väster om Åre samhälle.
Det har mot denna bakgrund ansetts särskilt
angeläget att prioritera vägar, parkeringsplatser och gångvägar som betjänar
kabinbanan, Åre strand, turistboendebebyggelsen väster om Åre samhälle, den
kollektiva trafiken samt Åre centrum.
4.2.3
Markförvärv för turistiskt boende
Åre kommun utreder f. n. frågan om lämplig
organisation för markförvärv och exploateringsverksamhet för
turistbebyggelsen.
För att säkerställa ett tillräckligt samhäUeligt
markinnehav krävs markförvärv motsvarande 10 års exploatering. Kommunen räknar
med en utbyggnadstakt av 400 bäddar per år under 10 år.
Åre kommuns behov av mark skulle enligt dessa
förutsättningar kräva ett kapital på ca 10 milj. kr. Kapitalet måste, med
hänsyn till kommunens lånebelastning, lånas på tUlräckligt förmånliga villkor.
Sådana bedöms av kommunen böra innebära 5 års ränte- och amorteringsfrihet.
Efter 5 år beräknas lånen kunna vara räntebärande. Kommunen beräknar att en
löptid inledningsvis bör fastställas tiU 10 år. Efter 5 år borde, i samband med
en eventuell utvärdering av projektet, frågan om löptid och amorteringar kunna
prövas.
4.3
ÅKAB:s finansieringssituation och framtida driftekonomi
4.3.1
Situationen beträffande beslutade investeringar
ÅKAB har under november 1976 redovisat ett
betydande finansiellt underskott för de hittiUs beslutade objekten.
Totalkostnaderna beräknas
Prop. 1916fil: 98 17
tiU
73 979 000 kr. i aktuellt prisläge, varav endast 59 431000 kr. har
finansieringstäckning. Byggnadsarbetena är ännu ej helt avslutade, varför den
slutliga produktionskostnaden är kalkylerad. Hämtöver föreligger ytterligare
krav mot bolaget i form av stridiga, icke reglerade fakturor från en
entreprenör. Kapitalunderskottet vilket i den nu gjorda kalkylen utgör 14 548
000 kr. har baserats på en kapitalbe-hovsplan beräknad från kontraktsbelopp
och prognostiserade merkostnader till följd av mervärdeskatt, index och bl. a.
kompletterande säkerhetsanordningar. Visst hänsynstagande har skett till
stridiga fakturor. Investeringarna av beslutade objekt i ÅKAB:s regi är i ett
slutskede, varför successiv slutfakturering från entreprenörer och leverantörer
är aktuell. Bolaget uppger att företaget om inte finansieringstäckning inom
kort sker av i huvudsak hela det redovisade underskottet måste gå i
likvidation. Brist på likvida medel kan uppstå inom en mycket nära framtid. T.
o. m. februari 1977 har bolaget utbetalt belopp motsvarande beslutad
finansiering. Under mars månad 1977 beräknas ytterligare 3,7 milj. kr. behöva
utbetalas.
4.3.2
Bedömningar av AKAB:s framtida driftekonomi
Intentionerna bokom Åreprojektet, som de utformades
av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden och
sedermera av den särskUda arbetsgmppen, var att genom genereUa åtgärder främja
utvecklingen av turism och friluftsliv. Bl. a. skulle skapas aktiviteter i
överkomliga prisklasser rekreationsanläggningar, boendemöjligheter,
transporter m. m. Det konstaterades att efterfrågan är stor på prisbUliga
anläggningar med många aktiviteter som inte kräver dyrbara investeringar, men
som däremot är arealkrävande. De av arbetsgruppen företagna företagsekonomiska
och kommunalekonomiska analyserna visade bl. a. att verksamheten väntas ge ett
ekonomiskt godtagbart resultat utan subventioner om investeringarna i Åre
genomförs och om en beläggning som med 25 % överstiger dagens kan nås. Med en
kapitalsubvention på ca 40 % av investeringsbeloppet kunde man räkna med att
verksamheten skulle gå ihop redan med oförändrad beläggning. Etappindelning av
projektet, jämte de överväganden om lönsamheten för projektet i
driftsituationen som bUdade underlag för finansieringskalkylerna i
arbetsgmppens rapport, förutsatte en kapitalsubvention av motsvarande
storleksordning. Regeringens senare stäUningstagande ledde tUl en kalkylerad
kapitalsubvention med 18,3 mUj. kr. (ca 45 % av en investering omfattande ca 41
milj. kr.) för hela det beslutade Areprojektet. Enligt den intUl år 1976
beslutade kapitalfinansieringen till 59,4 milj. kr. utgör 28,4 milj. kr. (eUer
48 %) lånefinansiering beräknad för i stort sett samma omfattning investeringar
med samma drift- och räntabilitetsförutsättningar. Ändelen lånat kapital för
ÄKAB:s investeringar
Prop.
1976/77: 98 18
i
första hand i kabinbanan har utifrån de fortlöpande reviderade finansieringskalkylerna
således för i stort sett samma objekt ökat från ca 12,5 milj. kr. till 28,4
milj. kr. ÅKAB har fortlöpande bedömt resultatutvecklingen med utgångspunkt i
de av den särskilda arbetsgruppen redovisade antagandena om aktivitetemas
beläggning. AKAB har nyligen redovisat bedömningar av resultatutvecklingen som
ger vid handen att de hittills beslutade investeringarna kan bära lån
omfattande ca 12 milj. kr. AKAB har därvid förutsatt att den ännu icke
finansierade delen av de pågående projekten således de kostnader som
överskjuter 59,4 milj. kr. inte skall ge företaget ytterligare
kapitalkostnader. Bolagets kapitalbehov täcks f. n. huvudsakligen av
byggnadskrediliv för anläggningarna jämte de utbetalda statiiga stöden.
Härutöver har Folksam och Jämtlands läns sparbank lätrmat långfristiga lån med
sammanlagt ca 12,1 milj. kr. Som säkerhet för byggnadskreditivet har lämnats
dels en statlig garanti av riksgäldskontoret om 7 milj. kr. och dels en
garanti av Jämtlands läns landsting om 1 milj. kr. Statiigt lokaliseringsstöd i
form av lån utgör 8 260 000 kr.
4.4
Kompletterande investeringar
Bolaget har i sina bedömningar av den framtida
resultatutvecklingen gjort den bedömningen att kompletterande investeringar är
nödvändiga för att dels förbättra resultatet, dels nå målen för Areprojektet.
ÅKAB hävdar att de tillkommande investeringarna dels en serveringsbyggnad
vid kabinbanans bergsstation, dels ett parkeringsdäck vid dess dalstation
var för sig utgör integrerade och nödvändiga delar av en funk-tionsmässig
helhet. De investeringar som hittills beslutats kommer inte att fungera
tUlfredsställande i driftskedet, om inte serveringsbyggnad och parkeringsdäck
uppförs. De två tiUkommande objekten omfattades inte av beslutet om den första
deletappen av etapp I år 1974, men väl av etapp I i den särskilda
arbetsgruppens etappindelning.
4.4.1
Serveringsbyggnad vid kabinbanans bergsstation
ÅKAB anser att en serveringsbyggnad på Åreskutan, i
anslutning till kabinbanans bergsstation, erfordras av olika skäl:
Kabinbanans ekonomiska utfall
skulle förbättras.
Möjligheten för äldre, rörelsehindrade
och handikappade att komma i kontakt med högfjället var en viktig faktor då
beslutet om kabinbanan fattades. Besök på högfjället skulle då inte enbart utgöras
av en tur- och returresa med kabinbana. Utförandet av kabinbanan och en
planerad handikappvänlig permanentad promenadväg
Prop. 1976/77: 98 19
i
bergsstationens närhet skulle ge t. ex. rullstolsbundna möjlighet till
närkontakt med högfjäUet. Serveringsbyggnaden skulle då utgöra replipunkten i
en avslutad vandring.
För högfjällets besökare bedöms serveringsbyggnaden som en nödvändighet.
Byggnaden skuUe bU en tillflyktsort vid hastigt väderomslag. Vandrings- och
skidåkningsområdet på högfjäUet behöver vidare en matservering av tillräcklig
storlek. Serveringsbyggnaden kostnadsberäknas i aktuellt prisläge till 7 milj.
kr.
4.4.2
Parkeringsdäck vid kabinbanans dalstation
Kabinbanans dalstation ligger vid väg E 75.
Byggnadsnämnden i Äre kommun, statens vägverk och polismyndigheterna ställer krav
på parkeringsdäckets tillkomst för att en acceptabel trafikmiljö skall uppnås.
Parkeringsdäcket ingick också i fömtsättningama för bygglov för kabinbanan.
ÅKAB bedömer att behovet av parkeringsplatser uppgår tUl 350. Den nuvarande
parkeringsplatsen som avses ersättas av parkeringsdäcket har kapacitet för
143 bilar.
I
aktuellt prisläge har kostnaderna beräknats till 7,4 milj. kr.
4.5
Vissa projekt inom första deletappen
Äre kommun, ÅPAB och ÅKAB har utöver de
redovisade frågorna rörande Åreprojektets investeringar i vatten- och
avloppsanlägg ningar, vägar och markförvärv, de av ÅKAB i huvudsak beslutade
och genomförda investeringarna och behovet av kompletterande investeringar
tagit upp de övriga investeringar som omfattas av första deletappen.
Intressenterna i Åre har hemstäUt om statens medverkan till finansieringsbeslut
före utgången av år 1978 beträffande dessa investeringar.
I prop. 1973: 85 angav föredragande
departementschefen att en utbyggnad av Åreprojektet borde ske i etapper. Det
betonades särskilt att varje etapp borde vara en oberoende enhet, som gör det
möjligt att avvakta de marknadsmässiga förutsättningarna innan stäUning tas
till fortsatt utbyggnad. Intressenterna fäster uppmärksamheten på att den
första deletappen omfattar projekt som enligt 1974 års regeringsbeslut ansetts
utgöra en sammantagen enhet. Det är därför angeläget att etappen får slutföras
så snart som möjligt. I det följande redovisas de återstående projekt i första
deletappen som åsyftats.
4.5.1 Lågenhetshotell/stugby i Äre I första
deletappen ingår byggande av lägenhetshotell/stugby med ca
Prop. 1976/77: 98 20
400
bäddar. Enligt finansieringsförutsättningarna skall full finansiering ske genom
lokaliseringsstöd och kompletterande statsbidrag. Objektet är sedan en tid
projekterat, men har inte kunnat aktualiseras tUl följd av att stadsplan för
markområdet ännu inte fastställts. ÅKAB beräknar under fömtsättning att
ställning tas till finansieringsfrågan att byggstart kan ske under våren
1977, sedan stadsplanefrågan lösts. ÄKAB bedömer att lägenhetshotellet/stugbyn,
med bolaget som huvudman och full finansiering från statens sida av
investeringen, verksamt skulle bidra tUl att förbättra bolagets resultat i driftskedet.
Objektet kostnadsberäknas i aktuellt prisläge tUl ca 12 mUj. kr.
Kommittén för planering av turistanläggningar och
friluftsområden redovisade beräkningar enligt vilka lönsamhet för utländska
turistområden, jämförbara med ett föreslaget utbyggt Åre, kan nås vid en kapacitet
omfattande 5 000 bäddar.
Inom Åre samhäUe finns i dag ca 1 600 bäddar i
hoteU, stugbyar och lägenhetshotell sammantaget. F. n. planeras ett tUlskott av
ca 800 bäddar.
I diskussionerna om uppförandet av lägenhetshotellet/stugbyn
har förutsatts en speciell inriktning i samverkan mellan Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Lantbrukarnas riksförbund och
RESO. En sådan samverkan har bedömts kunna medföra såväl goda rekreationsmöjligheter
för breda samhällsgrupper som ge garantier för en högt och över en längre
säsong belagd stugbyverksamhet.
4.5.2
Rekreations- och fritidsaktiviteter m. m.
Regeringens principbeslut i november 1974 omfattade
även motionsslingor, elljusspår, bamliftar m. m. Åre strand avsågs bli utbyggt
med lek- och bollplaner, banor för tennis och minigolf, båthamn och motionshall.
Vidare omfattades nyanläggning och upprustning av vandringsleder, liksom leder
för ridning, cykling, kanoting och snöskoter, samt fiskevårdande åtgärder m. m.
i deletappen. För dessa objekt förutsattes i huvudsak fuU statlig finansiering
kunna ske genom bidrag eller bidrag i kombination med beredskapsarbeten. För en
väg mellan Björnänge och Fäviken, vilken bedömdes behöva tUlkomma främst för
att knyta samman olika rekreationsområden inom Åreregionen, fömtsättes visst
statligt stöd utgå.
Åre kommun har i särskild skrivelse beräknat
kostnaderna för dessa aktiviteter, exkl. vägen mellan Bjömänge och Fäviken, tUl
drygt 5,5 milj. kr. Därav fömtsätts 5,2 milj. kr. vara statsfinansierat. Vägen
mellan Bjömänge och Fäviken kostnadsberäknas i 1975 års penningvärde tUl 4,6
mUj. kr., varav Åre kommun hemställer om statsbidrag med 4,2 milj. kr.
Prop. 1976/77: 98 21
5
Föredraganden
Åre har sedan länge väl utvecklade traditioner som
rekreationsområde med betydelse för i första hand den inhemska vinterturismen.
Kommitténs för planering av turistanläggningar och friluftsområden val av
Äreområdet som särskilt studieobjekt för turism och rekreation är mot denna
bakgrund naturligt. Kommittén avsåg med sina förslag att medverka till att
Äreregionen byggdes ut till landets första stora utbyggda område för det
fjärrinriktade rekreationslivet. En sådan utbyggnad borde, menade kommittén,
genomföras på ett sådant sätt att man med den nådde vissa bestämda sociala
syften. Målsättningen var att skapa ett allsidigt stort rekreationsområde, där
stora befolkningsgmpper till rimliga kostnader kunde beredas möjlighet tUl rekreation.
Mot bakgrund av turistkommitténs förslag, Uksom de
förslag som redovisades av den särskilda arbetsgrupp som senare utvecklade
vissa av kommitténs förslag, indelades utbyggnaden i Åre i etapper och deletapper.
Den vägledande principen för denna indelning var att varje etapp och deletapp
skulle utgöra av varandra oberoende enheter som inte nödvändigtvis krävde en
omedelbar fortsatt utbyggnad.
Riksdagen har tidigare anslutit sig till
målsättningarna för Åreprojektet och har också för sin del förordat en
etappindelning av utbyggnaden (prop. 1973: 85, KrU 1973: 20, rskr 1973: 144).
Riksdagen anvisade samtidigt särskilda medel för planering och projektering.
Principbeslut om utbyggnaden fattades i november 1974 av den dåvarande
regeringen. Staten har därefter bidragit till ett i principbeslutet närmare
avgränsat Åreprojekt med lån, bidrag, lokaUseringsstöd och bidrag till
beredskapsarbeten. Bl. a. beslöt riksdagen år 1975 om en statlig lånegaranti
(prop. 1975: 1 bU. 11 s. 142, KrU 1975: 2, rskr 1975: 27).
I avsnitt 2.3 har jag redovisat omfattningen av
Åreprojektet. Projektet omfattar i huvudsak av varandra beroende
investeringar, dels i form av kommunala serviceåtgärder, basfunktioner för
turismen, dels i form av rekreations- och friluftsanläggningar. När beslutet om
Åreprojektets förverkligande fattades bedömdes det angeläget att områdets
attraktivitet för turister så snabbt som möjligt höjdes och att fömtsättningar
skapades för att området skulle kunna ta emot en ökad turistström. Av detta
skäl beslöts att den i projektet ingående kabinbanan tidigt skulle komma till
stånd och att en stugby med stor kapacitet borde uppföras för att såväl öka som
bredda turistunderlaget i området.
Äreprojektets Planerings AB (ÅPAB) ett särskUt
bolag med representanter för staten, kommunen, landstinget, RESO och den
lokala turistnäringen i styrelsen har sedan år 1973 utarbetat förslag till
projektets genomförande. Ett helkommunalt bolag, Äre Lift- och Kabinbane AB
(AKAB), svarar för genomförande och drift av väsentiiga delar av projektet.
Areprojektet inleddes med uppförandet av en 80-personers kabinbana upp mot
Äreskutans topp.
Prop. 1976/77: 98 22
Enligt principbeslutet från år 1974 omfattar
Areprojektet utöver kabinbanan liftar, stugby samt kompletterande
anläggningar för olika idrotts- och friluftsaktiviteter. Vidare omfattas
projektet av anläggningar i Ullådalen samt vissa investeringar för vatten- och
avloppsrening, vägar och trafikreglerande åtgärder samt bl. a. markförvärv.
Arbetet med kabinbanan är i huvudsak slutfört och banan har tagits i drift.
Vidare har uppförts liftar utmed Äreskutan m. m., serviceanläggning och parkeringsplatser
i Ullådalen samt upprustning av vissa vandringsleder. Svenska turistföreningen
har med statliga bidrag rustat upp turiststationen i Sylarna.
Är 1974 beräknades kostnaderna för projektet till
totalt 41 milj. kr. Investeringar om ca 70 milj. kr. har hittills gjorts.
Härtill har utgått statligt stöd om ca 52 milj. kr. Därtill kommer
lokaliseringslån och en statlig lånegaranti. Trots att de totala
investeringarna nu avsevärt överstiger de år 1974 beräknade kostnaderna har
väsentUga delar inte kommit till utförande. Uppenbarligen var de kalkyler
varpå 1974 års principbeslut gmndades inte tillräckUgt underbyggda.
Enligt min uppfattning är det likväl angeläget att
de i Åreprojektet förutsatta investeringarna kan komma till stånd. För detta
talar även den enighet som rått kring Areprojektet. Denna enighet har kimnat noteras
såväl i remissarbetet som vid riksdagsbehandlingen. Jag förordar därför att
Areprojektet nu fullföljs i stort sett i den omfattning som beslutades i
november 1974. Det är därvid angeläget att Åre konomun, ÅPAB och ÄKAB ges
rimUga fömtsättningar att vid projektets fullföljande nå de angivna
målsättningarna. En förutsättning härför är samtidigt att omfattningen av
investeringarna avgränsas för att ge ett rimligt underlag för bedömning av bl.
a. finansieringsfrågorna.
Som jag har redovisat i det föregående är Äre
kommuns utdebitering till kommunalskatt en av landets högsta. Skattekraften i
kommunen är väsentligt lägre än medelskattekraften i landet. Stor areal och
liten folkmängd har medfört ett stort upplåningsbehov för att möjliggöra
investeringar i främst kommunal basservice. Äre kommun har därför en omfattande
nettoupplåiung, med åtföljande höga kapitaltjänstkostnader som belastar
kommunens driftbudget. Äreprojektets förutsättningar är beroende av kommunens
möjligheter att ge service som kan möta en ökad turism i Åreområdet.
Åre kommun har redovisat ett investeringsprogram
för vatten- och avloppsrening inom kommunen till en beräknad totalkostnad av 80
å 100 milj. kr. Härav har hittills 22 milj. kr. investerats. Kommunen bedömer
att ca 19 milj. kr. kan relateras tUl investeringar som ryms inom projektet i
dess nu aktuella omfattning och den turistökning som väntas bli följden av
projektets genomförande. Jag kan för egen del i huvudsak godta denna bedömning
och vUl understryka att ett utbyggt reningsverk jämte anslutningar tiU
närliggande områden, främst Ullådalen och
Prop. 1976/77: 98 23
Duved,
är en förutsättning för ett ökat turistboende i området. En utbyggnad av
reningsverk och ledningar får därtill en avgörande betydelse för den inom
området redan etablerade turistnäringen. Det vore enligt min mening oriktigt
att t. ex. företa ytterligare utbyggnader av turistbostäder utan att garantier
föreligger för att vatten- och avloppsfrågorna är tiUfredsstäUande lösta.
I Äre samhälle bedömer kommunen att även andra
åtgärder är nödvändiga för att möta den väntade utvecklingen. Jag delar
kommunens uppfattning alt vissa omedelbara åtgärder för att förbättra
trafiksituationen i Åre samhälle är nödvändiga, främst för att avlasta väg E
75. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.
Investeringarna omfattar vägar, parkeringsplatser och gångvägar samt belysning
och kommunen beräknar kostnaderna tUl ca 2,3 milj. kr.
Det normala bör vara att kommunen, med bidrag från
staten inom ramen för gällande statsbidragsbestämmelser, genomför erforderliga
basinvesteringar. Ett sådant stöd är emellertid enligt Åre kommun inte tillräckligt
på grund av investeringarnas omfattning. Med tanke på de mycket speciella
förhållanden som gäUer beträffande Are bör enligt min mening elt särskilt
statligt stöd i detta fall kunna utgå. Det avgörande skälet för en sådan
särbehandling är den karaktär av försöksverksamhet av osedvanligt stor
omfattning som Areprojektet har. Jag förordar därför att Åre kommun för
investeringar i vatten- och avloppsanläggningar samt för trafiksanerande
åtgärder får ett statligt stöd om sammanlagt högst 17 milj. kr. Stödet bör utgå
i form av ett lån tiU kommunen. Lånet bör efterges i den takt medlen tas i
anspråk för de nyss nämnda ändamålen. Det bör ankomma på regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för lånet.
Det av mig förordade stödet bör göra det möjligt
för kommunen att genomföra de investeringar som är direkt avhängiga
försöksverksamheten i Åreprojektet.
Åre kommun har vidare redovisat de
finansieringsproblem som är förknippade med förvärv av mark för Äreprojektets
genomförande. Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med chefen för
bostadsdepartementet, peka på de möjligheter som kan finnas att få lån från
lånefonden för kommunala markförvärv. Lånemöjligheterna är dock beroende av
tillgången på medel i fonden och av de prioriteringsregler som tillämpas om
efterfrågan på medel överstiger tillgången.
Jag
övergår nu till att ta upp de frågor som rör ÅKAB.
För kabinbanan jämte liftar m. m. som utförs av
ÅKAB har den år 1974 upprättade finansieringsplanen vid två tUlfällen omprövats
till följd av kostnadsökningar. Bidragsunderlaget för beräkning av lokaliseringslån
till ÅKAB:s investeringar har därvid successivt ökat. Den år 1974 beräknade
kostnaden för kabinbanan och liftarna uppgick till ca 25 milj. kr. I febmari
1975 beräknades kostnaderna tUl ca 42 milj. kr.
Prop. 1976/77: 98 24
och
i maj 1976 till ca 63 milj. kr. Beslut om utökat lokaliseringsstöd fattades vid
dessa tillfällen. Under november 1976 har AKAB till regeringen redovisat en
beräknad slutlig investeringskostnad för kabinbanan och liftarna om totalt ca
74 mUj. kr. Enligt bolaget saknas ekonomisk täckning för vissa delar av detta
belopp.
Hittills har staten lämnat direkta bidrag och
avskrivningslån med 28,4 milj. kr. tUl ÄKAB. Hämtöver har lokaUseringslån
lämnats med 8 260 000 kr. samt en statiig lånegaranti i riksgäldskontoret för 7
milj. kr. Dessutom har Jämtlands läns landsting lämnat en motsvarande lånegaranti
för 1 milj. kr. Privata finansiärer har förmedlat lån om sammanlagt 12 125 000
kr. Dessutom har det helkommunala bolaget ÅKAB ett eget aktiekapital av 2,5
milj. kr.Tillsammans utgör detta en finansieringstäckning om 59 431 000 kr.
Det av ÅKAB redovisade finansieringsbehovet omfattar nu 73 979 000 kr., varför
14 548 000 kr. återstår att täcka.
Jag vill i detta sammanhang anföra följande. Den
successivt ökade kostnaden för investeringarna har även ökat ÅKAB:s upplåning.
I 1974 års finansieringsplan beräknades de av AKAB nu i huvudsak genomförda
investeringarna medföra en belåning av knappt 10 milj. kr. I dag har företaget
en upplåning om drygt 28 milj. kr. Enligt ÅKAB kan företaget inte bära
kostnaderna för denna upplåning. Sveriges turistråd har yttrat sig bl. a. över
ÅKÄB:s driftekonomiska situation. Turistrådet konstaterar att driftkalkylen för
företaget, med dess nuvarande omfattning av verksamheten och ekonomiska
åtaganden, tydligt visar på behovet av en finansiell rekonstmktion.
Turistrådet delar ÅKABts uppfattning att bolaget under den närmaste framtiden
kan bära kapitalkostnader för lån om sammanlagt högst 12 milj. kr.
Jag förordar att ÄKAB intill dess bolaget är inne i
ett skede av full verksamhet och kan förväntas uppnå en större stabilitet i
viss utsträckning avlastas kapitalkostnader. Vissa lån i bolaget bör därför
ombildas. Jag förordar vidare att bolaget ges stöd för den ytterligare kostnad
om ca 14,5 milj. kr. som uppstått för kabinbanan. För dessa ändamål bör bolaget
ges ett särskilt lån om 30 mUj. kr.
Lånet bör förmedlas ränte- och amorteringsfritt
under en tid av fem år. Därefter skall ränta och amortering betalas. Det bör
ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter och viUkor för lånet som
är påkallade med hänsyn till Äreprojektets framtida ekonomiska utveckling. Det
bör ankomma på regeringen att pröva eftergift av statens fordran.
De av mig nu förordade åtgärderna lån om 17 mUj.
kr. till kommunala serviceinvesteringar i vatten, avlopp, vägar m. m. samt lån
om 30 milj. kr. till finansieringen av ÄKAB:s underskott och saneringen av
bolagets lånevillkor bör på ett verksamt sätt kunna underlätta den fortsatta
utbyggnaden i Äre med bibehållen målsättning för pro-
Prop. 1976/77: 98 25
jektet.
För ändamålet bör på tilläggsbudget III till statsbudgeten för innevarande
budgetår anvisas ett investeringsanslag av 47 milj. kr.
Enligt turistrådets bedömning har Åreprojektet, om
det förverkligas i huvudsak enligt de urspmngliga intentionerna,
marknadsmässiga möjligheter att utvecklas framgångsrikt. Turistrådet påpekar
dock att ÄKAB, om tillfredsställande stabihtet skaU kunna uppnås för bolaget,
bör ges förbättrade intäktsmöjligheter. Enligt min mening bör i sådant syfte
bl. a. förutsättningarna för uppförande av stugbyanläggningen med hjälp av för
turistnäringen befintiiga stödformer snarast undersökas.
Även de övriga objekten inom Areprojektet bör bli
föremål för kompletterande utredning. Den kompletterande utredningen bör avse
investerings- och driftkostnader jämte en noggrannare finansieringsanalys
för objekten samt deras samband med övriga investeringar i Äre. Den fortsatta
utredningen bör genomföras i sådan takt att statsmakterna redan i höst kan
fatta beslut i frågan.
Slutligen viU jag för riksdagens kännedom anmäla
att jag avser föreslå att regeringen ger beredningen för samordning av statens
insatser för turism och rekreation i uppdrag att följa den fortsatta
utvecklingen av Areprojektet. Beredningen bör vidta särskilda åtgärder för att
en noggrann utvärdering av erfarenheterna från Åreprojektets genomfö-ande skall
kunna ske. Vidare bör tUls vidare staten låta sig representeras i såväl ÅPAB
som AKAB, för att också denna väg nära kunna följa arbetet med Areprojektet.
Vid överläggningar med Äre kommun avser jag att ta upp frågan om styrelsernas
sammansättning, varvid särskilt frågan om företagsekonomisk sakkunskap kommer
att uppmärksammas.
6
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1.
godkänna de riktUnjer för
Äreprojektets fortsatta utbyggnad som jag har förordat,
2.
godkänna vad jag har förordat
om statligt ekonomiskt stöd till projektet,
3.
tiU Lån till Areprojektet under
fonden för låneunderstöd på tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1976/77 anvisa ett investeringsanslag av 47 000 000 kr.,
4.
bemyndiga regeringen att
efterge statens fordran för lån i anledning av Areprojektet.
Prop. 1976/77: 98 26
7
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga
de förslag som föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770177
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 6 dokument.
- Bet. 1976/77:KrU46 med anledning av propositionen 1976/77:98 om stöd till Åreprojektet jämte motion s. 1 · s. 5 i texten
- Prop. 1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 i texten
- Prop. 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringsproposition) i texten
- Prop. 1978/79:167 om Iån till Åreprojektet i texten
- Prop. 1978/79:187 om huvudmannaskapet för fjällsäkerheten m. m. s. 60 i texten