Sök i Ratio Lex

om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m.m.

159 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:111, om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 Regeringens proposition

1977/78:111

om
statens stöd till teknisk forskning och industrielit utvecklingsarbete m. m.

beslutad
den 23 februari 1978.

Regeringen
föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag ur
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar PER AHLMARK

OLOF
JOHANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till åtgärder för alt frän\ja den tekniska
förnyelsen inom industri och olika samhällssektorer. Åtgärderna avser huvudsakligen
verksamhetsområdet för styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Förslag
läggs fram i propositionen lill vissa riktlinjer för STU:s stöd lill teknisk
forskning och utveckling. Riktlinjerna ulgår från de tre roller som
statsmakterna tidigare har angivit för STU, nämligen att främja den tekniska
utvecklingen inom olika samhällssektorer, att främja industrins innovationsnivå
och tekniska kvalitet samt att höja den tekniska forskningens nivå och öka
kunnandet inom skilda områden. En samordning av STU:s sektor- och
industripolitiska insatser avses ske genom att insatserna inom dessa roUer
sammanförs till ell program för tekniskt utvecklingsarbete. Insatser for den
allmänt inriktade tekniska forskningen skall enligt förslaget göras inom ett
särskilt program för kunskapsutveckling.

EtUigt
riktUnjerna skall, för att möjliggöra en mer målinriktad styming av STU:s
verksamhet från statsmakternas sida, s. k. insatsområden inrättas för större,
konkret målinriktade insatser som sträcker sig över flera år. Liksom hittills
avses dock avsevärda resurser finnas tillgängliga för projekt som faUer utanför
insatsområdena. Finansiering av instilutionsforskningen avses delvis ske genom
att särskilda ramprogram upprättas.

1
propositionen föreslås vidare att förhandlingar inleds om särskilda ramprogram
för teknisk utveckling inom de primär- och landstingskommunala onuådena med
anknytning till den kommunala upphandlingen. Vidare föreslås all STU skall
kunna dels biträda offentliga organ vid teknikupphandling, dels medfinansiera
upphandlingsförberedelser.

1 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 2

STU:s
organisation föreslås få vissa smärre förändringar jämfört med den som f. n.
gäller.

STU föreslås tillföras
kraftigt ökade resurser. Totalt beräknas 364,5 milj. kr. för budgetåret
1978/79, vilket innebär en ökning på ca 73 milj. kr. jämfört med innevarande
budgetår. De utökade resurserna avses bl. a. gå till insatsområden och
teknikupphandling. Härutöver beräknas en viss utökning av den teknisk-vetenskapliga
altachéverksamheten och en förstärkning av verksamheten med kontaktsekreterare
vid universitet och högskolor. Även det direkta uppfinnarstödel beräknas få en
kraftig förstärkning.

Vidare
föreslås i propositionen vissa riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas
stöd till produktutveckling. Bl.a. föreslås att lånegränsen för de villkorliga
produktutvecklingslånen höjs lill 3 milj. kr. Slutligen föreslås vissa
riktlinjer för den framtida finansieringen av Industriellt utvecklingscentrum
i övre Norrland (lUC).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 3

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-02-23

Närvarande: statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden
Bohman, Turesson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson,
Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: stalsrådet Johansson

Proposition om statens stöd till teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete m. m.

1 Inledning

I prop. 1977/78: 100 (bil. 17 s. 203) har regeringen
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1978/79 beräkna lill Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk
forskning och utveckling ett reservationsanslag av 280500000 kr., till
Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstalioner ett
förslagsanslag av 1 000 kr. samt till Styrelsen för teknisk utveckling:
Utrustning ett reservationsanslag av 10800000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp
dessa frågor.

STU-kommittén (I 1974:06) tillkallades med stöd av
regeringens bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda framtida
organisation och verksamhetsformer för styrelsen för teknisk utveckling (STU).

STU-kommittén avlämnade i december 1975 delbetänkandet (Ds
I 1975:7) STU:s organisationsform, i vilken kommittén belyser för- och
nackdelar vid utövandet av statlig verksamhet genom myndighet, i stiftelse
eller i aktiebolag, huvudsakligen urformeli och juridisk synvinkel.

STU-kommittén avlämnade i september 1977 sill betänkande
(SOU 1977:64) STU:s stöd lill teknisk forskning och innovation', innehållande
utredning och diskussion av problem i samband med STU:s verksamhet samt
principförslag till hur STU bättre skall kunna anpassas till omständigheterna
i den tekniska utvecklingsprocessen.

' Betänkandet har avgetts av generaldirektör Lennart Holm,
ordförande, informationschef Hans Almryd, riksdagsledamot Sven G. Andersson,
riksdagsledamot Olle Göransson, utredningssekreterare Lars Ljung,
generaldirektör Eric Pettersson, riksdagsledamot Lennart Pettersson,-direktör
Ingvar Petzäll, riksdagsledamot Bo Siegbahn, riksdagsledamot Bengt SjöneU och
avdelningschef Turid Ström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 4

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt (FOA), sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), televerket,
statens järnvägar (SJ), transportforskningsddegationen (TFD), sjöfartsverket,
luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av universiteten och de tekniska
högskolorna, statens naturvårdsverk (SNV), konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens planverk, statens
industriverk (SIND), Sveriges geologiska undersökning (SGU), nämnden för
enelgiproduktionsforskning (NE), statens vattenfallsverk, STU, statens
utvecklingsfond (SUFO), statens råd för vetenskaplig information och
dokumentation (SINFDOK), statens provningsanstalt (SP), statens skeppsprovningsanstalt
(SSPA), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), forskningsrådsnämnden (FRN),
Norrlandsfonden, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland
(lUC), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Sveriges Civilingenjörsförbund (CF-STF), Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO) efter
hörande av Svenska Metallindustriar-betareförbundel. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Företagareföreningarnas förbund. Svenska
uppfinnareföreningen (SUF), Sveriges Investeringsbank AB, delegationen för
energiforskning (1 1975:02, DFE) samt Svensk industriförening.

Yttranden över betänkandet har inkommit från patent- och
registreringsverket, medicinska forskningsrådet (MFR), standardiseringskommissionen
i Sverige (SIS), korrosionsinstitutet, AB Atomenergi,
Kollektiv-forskningsinstitutens samarbetsorgan (SAMKO), Livsmedelstekniska
nämnden vid STU samt enskilda personer.

Teknikupptmndlingskoininitlén (1 1973:05, TUK)
tillkallades med slöd av regeringens bemyndigande den 14 september 1973 för att
utreda frågor om offentlig upphandling och teknisk utveckling.

TUK avlämnade i december 1976 sitt betänkande (SOU
1976:69) Teknikupphandling'.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
försvarets me-terielverk, försvarets forskningsanstalt (FOA), sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), postverket,
televerket, siatens järnvägar (SJ), statens vägverk, sjöfartsverket,
luftfartsverket, statskontoret, generallullstyrelsen, byggnadssstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), statens personalulbildningsnämnd,
utrustningsnämnden för

' Betänkandet har avgetts av verkställande direktören Bo
Aler, ordförande, avdelningschefen Åke Gustafsson, kanslirådet Gunnar Ribrant
och planeringsdirektören Jan Uhler.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1911fl8:111 5

universitet
och högskolor, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens industriverk
(SIND), statens vattenfaUsverk, STU, Göteborgs kommun.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska kommunförbundei.
Landstingsförbundet, Sveriges Civilingenjörsförbund (CF-STF), Sveriges
industriförbund. Svenska brandförsvarsföreningen. Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska uppfinnareföreningen (SUF),
STU-kommittén, Svensk industriförening. Svenska lokaltrafikföreningen. Svenska
vatten- och avloppsverksföreningen (VAV) samt Svenska värmeverksföreningen.

Genom
regeringsbeslut den 22 december 1976, uppdrogs åt statens industriverk att
utreda frågor om regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora
företag och enskilda uppfinnare m. m.

Statens
industriverk avlämnade i december 1977 sin rapport (SIND 1977: 14) Regional
produktutvecklingsservice till mindre och medelstora förelag samt enskilda
uppfinnare.

Efter
remiss har yttranden över rapporten avgetts av riksrevisionsverkel (RRV),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), STU, statens utvecklingsfond (UFO), siatens
provningsanstalt (SP), Norrlandsfonden, Stiftelsen Industriellt
utvecklingscentmm i övre Nortland (lUC), Landstinget i Västerbollens län.
Landstinget i Norrbollens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt
Expolaris.

Därutöver
har synpunkter på stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete inkommit
från vissa organisationer och enskilda personer.

1
det följande redovisas även ell antal frågor som inle behöver underställas
riksdagen, men som bör tas med för överskådlighetens och sammanhangets skull.

2
Teknisk utveckling, forskning och innovationer

STU-kommittén
lämnar i sitt betänkande en redogörelse för de verksamheter som det är STU:s
uppgift att stödja. Av redogörelsen framgår i huvudsak följande.

2.1
Teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt

1
alla industrialiserade länder betraktas den tekniska utvecklingen som en
betydelsefull källa till ekonomisk tillväxt och därigenom som en central
nationell angelägenhet. Av främst denna anledning satsar också staten slora
resurser på teknisk forskning och utvecklingsarbete, vars bidrag till ekonomin
och samhället emellertid är svårt att exakt ange.

Hälften
av tillväxten i bmttonalionalprodukten kan förklaras av volymmässiga ökningar
i arbetskraft och realkapilal. Den resterande delen beror

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 6

på den s. k. teknikfaktorn, som är en sammanfattande
beteckning för alla de faktorer som anses förklara den del av den ekonomiska
tillväxten, som inte är att hänföra till volymförändringar. Teknikfaktorn är
emellertid en analytisk och statistisk restpost och innehåller ett mycket brett
speklmm av företeelser och effekter, av vilka endast en del är direkt
relaterade till vad man vanligen lägger in i begreppet teknisk utveckling. Det
anses dock enligt kommittén fullt klarlagt all teknisk utveckling i denna mer
begränsade bemärkelse ger ett av de största enskilda bidragen till den
ekonomiska tillväxten.

Det är de mänga små innovationerna och anpassningarna av
existerande teknik, som i första hand bidrar till de tekniska förändringarna och
den ekonomiska tillväxten. Även om de stora genombrotten ofta väcker större
uppmärksamhet, har de enligt kommittén sannolikt relativt sett mindre ekonomisk
betydelse.

1 alla västeuropeiska länder utförs merparten av
forsknings- och utvecklingsarbetet inom industrin, även om staten beräknas
finansiera nära 50% av verksamheten.

Studier av ekonomisk tillväxt och satsningar på forskning
och utvecklingsarbete visar atl sambanden dem emellan är myckel svaga på den
nationella nivån. Uppfinningar och innovationer är resultatet av ett komplicerat
samspel mellan en rad faktorer - ekonomiska, sociala och tekniska. Sambandet
mellan nedlagda kostnader för forskning och utvecklingsarbete och
innovationsaktivitet är därför myckel svårt alt precisera. Betydelsen av tekniska
innovationer för den ekonomiska tillväxten på nationell nivå kan enligt
kommitténs uppfattning bara förslås i mycket allmänna termer.

För enskilda industribranscher och enskilda företag är
däremot sambandet mellan ekonomisk expansion och satsningar på forskning och
utvecklingsarbete starkare. De studier som gjorts indikerar att förelag som
satsat stora resurser på forskning och utvecklingsarbete också har växt snabbi
i omsättning. Styrkan i delta samband är dock beroende på fördelningen av
resurser mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
Sambanden är enligt några studier starkare ju större andel av kostnaderna som
ligger på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Stora skillnader kan dock
noteras mellan olika industribranscher.

2.2 Teknisk forskning och innovationsverksamhet

Forskning och utvecklingsarbete är ett relativt mångtydigt
begrepp som i dagligt tal brukar användas som samlingsbeteckning på alla
forsknings-och utvecklingsaktiviteter. Forskning och utvecklingsarbete kan
emellertid ha olika karaktär och syften samt bedrivas under olika betingelser.
Både grundforskning och tillämpad forskning gäller sökandet efter ny kunskap
med olika grad av tillämpning i sikte. Utvecklingsarbete syftar enligl de
gängse definitionerna till all åstadkomma nya eller förbättrade produkter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 7

och processer och har således ett annat primärt syfte än
forskningen. Kopplingen dem emellan utgörs av att man i utvecklingsarbetet
utnyttjar forskningsresultatet, anser kommittén.

Eftersom STU stöder olika kategorier av utförare är det
viktigt att göra en åtskillnad mellan den i huvudsak
kunskapsuppbyggande/oriA:/?//! som bedrivs vid universitet, högskolor, statliga
forskningsstationer och branschforskningsinstitul saml del i huvudsak
utvecklingsinriktade arbetet som bedrivs vid eller i nära anslutning till
företagen. För den senare verksamheten använder kommittén begreppet
innovationsverksamhei. Delta begrepp inrymmer alla de tekniska,
organisatoriska, kommersiella och finansiella åtgärder, som är nödvändiga för
ett företag i syfte alt föra en ny produkt eller process från idéstadiet fram
lill ianspråktagandet. Innovationsprocessens beroende av industriell teknisk
forskning är uppenbar. Forskningens roll i innovationsprocessen är dock av
indirekt natur. Teknisk forskning producerar en pool av teknisk kunskap, ur
vilken ut-vecklarna väljer den kunskap de tycker är lämplig utifrån någon
föreställning om behov och vad som är ekonomiskt utvecklingsbart. Den tekniska
forskningens ekonomiska betydelse är odiskutabel, anser kommittén. Forskningens
bidrag till innovationsverksamheten inom industrin ärfyrfal-dig:

-
Den utvecklar
ny kunskap och undersökningsmetodik.

-
Den utbildar
forskare och tekniker och ger därmed tillgång lill personal med hög teknisk
kompetensnivå.

-
Den producerar
ibland banbrytande teknisk kunskap, vilken relativt snabbt kan leda till
innovationer.

-
Den ökar
förutsättningarna för att kunna utnyttja utländska forskningsresultat.

Förverkligandet
av en innovation innebär vanligen att ett marknadsbehov förs samman med en
teknisk möjlighet för att möta detta behov. Det är ofta mer avgörande att
identifiera det behov som kan mötas än att realisera den potentiella
användbarheten i en teknisk möjlighet. Intresset för atl utnyttja ny teknisk
kunskap baseras på ekonomiska motiv och/eller på en stark medvetenhet om ett
icke tillfredsställt behov. När teknisk kunskap saknats, har dessa drivkrafter
inte kunnat göra sig gällande. Forskningsresultaten är ett nödvändigt villkor
för innovationer, men kunskapen i sig leder inle till några innovationer.
Innovationer uppkommer som en syntes av marknadsbehov och tekniska möjligheter
samt skapas oftast av personer i eller i nära anlutning lill industrin.

2.3 Innovationsprocessen och dess faser

Följande figur försöker schematiskt visa det vanligaste
synsättet på innovationsprocessen i facklitteraturen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111

innovations- spridning

MODELL FOR iNNOVATIONSPROCESSEN OCH DESS FASER

Kommittén
påpekar att modeUen inte avser orsakssamband mellan innovationsverksamhet och
ekonomisk tillväxt, utan anger endast några viktiga faser i ett enskilt
innovalionsprojekl. Verkligheten är dock myckel mer komplicerad och projekten
utvecklas inte alltid som en välordnad sekvens av förutbestämda faser.
Tillkomsten av en innovation är i själva verket ofta en betydligt mer
sammansatt företeelse.

De
få stora innovationerna synes oftare baserade på tekniska möjligheter medan de
många mindre innovationerna vanligen är baserade på behov.

STU:s
verksamhetsområde omfattar endast idégenereringsfasen och delar av
utvecklingsarbetet. Större delen av utvecklingsarbetet och innovationsspridningen
kräver oftast stora kapitalresurser och marknadsmässig kompetens, varför STU
normalt inte har förutsättningar för att stödja dessa faser.

Forskningen
om innovationer har visat att identifiering av behov, marknads- eller
produktionsbehov, är den absolut vanligaste förutsättningen för tillkomsten av
innovationsidéer. Däremot är behovsidenlifikalionen knappast ett tillräckligt
villkor för att innovationer skall bli bärkraftiga och framgångsrika.
Forskningen visar att skillnaden mellan lyckade och misslyckade
innovalionsprojekl är ganska liten. Graden av behovsmedvetenhel kan dock vara
en signifikant faktor härvidlag.

Man
bör särskilja olika former av idéstimulans. Ibland stimuleras idé-genereringen
av specificerade behov i termer av produklpreslanda, ibland av en strävan att
förändra tekniska lösningar och ibland av kravet på kostnadssänkningar. Både
innovationsfrekvensen för produkt- och processinnovationer samt
slimulansformerna varierar med ett produktområdes utvecklingsstadium.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 9

Ett flertal studier visar atl majoriteten av
betydelsefulla uppfinningar görs av enskilda uppfinnare eller små företag. Uppfinningen
är emellertid bara första steget på vägen mot en framgångsrik innovation och
ofta inte det mest kostnadskrävande. Enligt kommitténs uppfattning kan mindre
företag antas ha vissa fördelar i tidiga skeden av innovationsprocessen och när
det gäller mera radikala innovationer, som inte är så kostnadskrävande. Större
företag har däremot fördelar i de senare skedena av utvecklingsarbetet och vid
senare förbättringar av nya produkter. Det finns också stora skillnader mellan
olika branscher i dessa avseenden. Undersökningar visar att den stora volymen
av innovationer produceras i de större företagen, men det tycks som om de små
företagen under vissa förhållanden skulle vara mera effektiva innovalörer än
slora företag i så motto all de producerar fler innovationer för varje satsad
krona.

Både små och slora förelag är nödvändiga för industrins
långsiktiga utveckling, anser kommittén. Innovaliva småföretag har en viktig
uppgift att fylla för utveckling och förändring av olika industrigrenar, men
det är en orealistisk tanke att småföretagen skulle kunna svara för huvuddelen
av all teknisk utveckling i dagens samhälle. Tröskelkoslnaderna för en innovation
i tekniskt avancerade branscher är höga och de ökar också mycket snabbt, vilket
har lett lill en starkare företagskoncenlration inom dessa branscher. Ju högre
utvecklingskostnaderna och andra innovationskostnader är, desto större blir
fördelama för det stora företaget.

Delta innebär också att exempelvis utformningen av
statligt industri-eller innovationsstöd inte kan frikopplas från frågan om
vilka produktområden eller industrigrenar man vill utveckla. Om man exempelvis
väljer att koncentrera stödet till mindre företag med argumentet att utbytet
per satsad krona skulle bli större på detta sätt, innebär det också att man
väljer att stödja den sorts innovationer, som kan utvecklas inom ett mindre
företag.,

Studier visar atl det huvudsakliga antalet
innovalionsidéer skapas av enskilda personer såsom fristående individer eller
som anställda i industriföretag. Som organisationer spelar universitet,
högskolor och forskningsinstitut en mycket underordnad roll i
innovationssammanhang. Vid dessa institutioner sker väsentligen utveckling av
ny teoretisk kunskap och utbildning av forskare och tekniker.

De idéer som utvecklas till innovationer i industriförelag
bygger oftast pä impulser från externa kontakler av personlig natur.

Den allra största andelen av innovationskostnaderna
återfinns i de tekniska utvecklingsfaserna. Den absoluta nivån på dessa
kostnader är mycket starkt beroende på arten av den teknik som innovationen
berör. Delta medför enligt kommittén att stora resp. små företag såsom
moderorganisationer är bäst länripade för helt olika typer av innovationer.

Innovationers spridningstakt påverkas av mycket komplexa
mekanismer. Spridningen är beroende av egenskaper hos den som introducerar

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 10

innovationen,
hos innovationen i sig och hos den potentiella användaren och dennes omgivning.

Stora
resursslarka organisationer har bättre möjligheter alt påverka sina
innovationers spridningstakt än små företag.

2.4
Misslyckande och framgång i innovationsverksamhet

Studier
som har gjorts visar atl de största barriärerna mot innovationer finns på
icke-lekniska områden. Det är marknadsföring, finansiering (speciellt
startkapital för nyföretagande) och organisationsfrågor, som uppfattas såsom
särskilt stora hinder. Även om en innovation bygger på kvalificerad teknik är
det ändå med vissa undantag andra faktorer än tekniken som avgör var gränsen
mellan framgång och misslyckande går. Speciellt påvisar STU-kommittén behovet
av marknadsanalyser såväl beträffande allmänna marknadsförhållanden som
beträffande egenskapsspecificering av behov.

Ett
nödvändigt villkor för framgångsrika innovationsprojekt är alt det finns ett
slags projektpådrivare, dvs. en individ som identifierar sig med
utvecklingsprojektet och som ser till att det förs framåt. Denne projektpådrivare
är en person med förmågan att koppla samman marknadsbehoven med de tekniska
lösningarna. Det blir ofta den personen, som ger innovationen dess
detaljutformning och profil, menar kommittén.

Smålöretagets
fördelar framför det stora företagel består i den flexiblare och mindre
byråkratiska organisationen. Utveckling av en innovation i stora organisationer
innebär ofta i realiteten atl de interna maktförhållandena i organisationen
förändras. Härigenom hotas maktpositioner och det uppstår motstånd mot teknisk
förnyelse eller ulstötning av eventuella projektpådrivare som tvingas starta
egna företag. Innovaliva förelag kännetecknas av goda informella relationer
mellan individerna.

3
Internationell översikt

1
de industrialiserade länderna betraktas den tekniska utvecklingen som en
betydelsefull källa lill ekonomisk tillväxt och därigenom som en nationell
angelägenhet. 1 alla industriländer satsas därför stora såväl privata som
statliga resurser på teknisk forskning och utvecklingsarbete. Samtidigt är
sambanden mellan dessa satsningar och effekterna på den ekonomiska tillväxten
inte särskilt väl kända. Detta beror bl. a. på stora orsaks-analys- och
mätproblem för att fastställa såväl insatsernas storlek som utfallet av dessa.
Slor osäkerhet råder därför om resurserna utnyttjas effektivt. Tillgänglig
statistik visar dock entydigt att det är de ledande industrinationerna som
satsar mest på teknisk forskning och utvecklingsarbete. Följande
sammanställning visar för ett urval av länder bl.a. den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 11

totala
satsningen under år 1973 på teknisk forskning och utvecklingsarbete i belopp (miljarder
Skr) och som andel (%) av bruttonationalprodukten (BNP). Sammanställningen
bygger på den insamling av uppgifter som görs av OECD om kostnader m. m. för
forskning och utvecklingsarbete i medlemsländerna.

Belopp Miljarder
Andel Företagssektorns Tillväxt

miljarder Skr av
BNP andel i % i BNP

nationell i
% finansie- utföran- % per är

valuta ring de 71-76

Västtyskland

18,2

29,8

2,0

51

65

2,6

USA

30,4

133,1

2,3

42

69

2,9

Frankrike

19,4

19,0

1,7

39

59

3,9

Japan

1981,0

31,6

1,7

66

66

5,6

England

1,3

14,3

2,1

44

63

2,0

HoUand

3,1

4,9

1,9

54

59

3,3

Sverige

3,6

3,6

1,6

54

67

2,2

Danmark

1,5

M

0,9

-

51

2,4

Norge

1,1

0,7

1,1

38

50

4,7

Finland

0,5

0,6

0,8

60

3,3

Av
sammanställningen framgår att de svenska insatserna för forskning och
utvecklingsarbete ligger på en relativt hög nivå. Vi satsar dock något mindre i
förhållande lill BNP än USA, som intar en ledande ställning i västvärlden,
England, Västtyskland och Holland, men Ugger på ungefär samma nivå som
Frankrike och Japan.

Förutom
genom egna satsningar kan ny teknik även erhållas genom att den importeras från
andra länder som redan har utvecklat den. Det är därför av intresse att i detla
sammanhang vela något om omfattningen av denna teknikhandel. I följande tablå
redovisas för år 1973 såväl import som export av teknik (miljoner dollar).

Land

Import

Export

Relation

milj. $

milj.S

Import/Export

Västtyskland

619

216

2,9

USA

385

3 238

0,1

Frankrike

741

844

0,9

Japan

637

187

3,4

England

326

341

1,0

Sverige

27

26

1.0

Japan
och Västtyskland importerar teknik i betydande utsträckning, medan USA svarar
för den i särklass största exporten.

Formerna
för och inriktningen av satsningarna på forskning och utvecklingsarbete
skiljer sig ål i olika länder. I det följande redovisas i korthet situationen i
några länder av särskilt intresse i detta sammanhang.

Utgifterna
till forskning och utvecklingsarbete i Västtyskland har i relation till
biuttonationalprodukten ökat kraftigt från en mycket blygsam nivä på 1950-talet
till en tätposition i Västeuropa. De totala satsningarna upp-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 12

gick år 1973 till ca 18 miljarder DM, varav industrin och
staten (federalt och delstatligt) vardera svarade för ca hälften.

Bland de federala organen är forsknings- och
leknologiministeriet (BMFT) den mest betydelsefulla finansiären av forskning
och utvecklingsarbete. Från delta ministerium finansieras bl. a. alla federala
fackprogram. De största är inriktade på energi-, rymd- och dataområdena. För
projekt inom de olika fackprogrammen kan stöd erhållas med mellan 50 och 100%
av projektkostnaden. Formen för stöd är bidrag med eller ulan villkorlig
återbetalningsplikt.

Av de övriga ministei"ierna stöder
försvarsministeriet forskning och utvecklingsarbete inom del militära området.
Ekonomiministeriel inriktar sitt slöd på flygindustri (bl. a. Airbus),
kollektiv forskning och främjande av introduktion av tekniska innovationer.
Utbildningsminisleriel är inriktat på forskning vid högskolor.
Jordbruksministeriets utgifter går i stor utsträckning till närings- och
livsmedelsforskning samt traditionell jord-och skogsbraksforskning.
Inrikesministeriet svarar för miljöskyddet.

Delstaterna stödjer även de forskning och
utvecklingsarbete. Satsningama går till övervägande del till forskning vid
högskolor samt i övrigt lill olika forskningsinstitut.

För atl stödja exploatering av tekniskt färdigutvecklade
innovationer bildades år 1975 av sex västtyska banker med stöd av BMFT ett
särskih utvecklingsbolag, Wagnisfinanzierungs-Gesellschaft (WFG). WFG deltar i
investeringar i produktionsutrustning och utgifter för marknadsintroduktion.
Avsikten är atl WFG på lång sikt skall bära sina egna kostnader. Verksamheten
är inriktad på små och medelstora företag.

I USA svarar i huvudsak den federala regeringen och
industrin för stödet till forskning och utvecklingsarbete. Den federala andelen
har sedan mitten av 1960-talet successivt sjunkit och utgjorde år 1977 ca 53%
av lolalstödet eller ca 24 miljarder dollar. Det federala stödet kanaliseras
via departementen och ett stort antal organ som sorterar under dessa. De
största utgörs av Department of Defence, National Aeronaulics and Space
Administration (NASA), Energy Research and Development Administration (ERDA),
Department of Health, Education and Welfare (HEW), National Science Foundation
(NSF), Department of Agriculture, Department of Transportation, Department of
Interiör och Environmenlal Protection Agency (EPA).

Karakteristiskt för det federala stödet är dess kraftiga
inriktning på försvar och rymd. 51 % av resurserna går till forskning och
utvecklingsarbete på försvarsområdet, 12% till rymdområdet och resterande 37%
till civila områden, främst medicin (ca 10%) och energi (ca 9%). I nästan
samtliga västeuropeiska länder är förhållandel det motsatta.

Finansieringen av forskning och utvecklingsarbete i
Frankrike sker på tre olika sätt. För del första finansierar staten forskning
och utvecklingsarbete över en gemensam forskningsbudget som sedan fördelas
lill olika ministerier. Hämtöver sker viss statlig finansiering av forskning
och ul-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:111 13

vecklingsarbete
utanför forskningsbudgeten, såsom militär forskning, vissa civila
flygplansprojekt och viss telekommunikationsforskning. För det tredje satsar
industrin resurser som i huvudsak går till dess egen forsknings- och
utvecklingsverksamhet samt lill branschforskningsinstitul. Under år 1973
uppgick de totala kostnaderna lill ca 19 miljarder F, varav staten svarade för
inemot 60% och industrin för nära 40%.

Det
finns två modeller för organisationen av siatens slöd till forskning och
utvecklingsarbete. Den ena, minisleriemodellen, innebär att allt statligt stöd
samlas lill ett speciellt ministerium, den andra, sektorsmodeUen att varje
minister ansvarar för forskning och utvecklingsarbete inom sill fackområde.
Frankrike har valt ett mellanting där varje minister ansvarar sitt område men
med en interministeriell samordning av stödet till forskning och
utvecklingsarbete. Denna samordning, som innebär utarbetande av en forsknings-
och utvecklingspolitik, samordning av budget och kontroU samt vissa punktvisa
stödformer sköts i huvudsak av forskningsstyrelsen. Denna sorterar under en
särskild minister, som direkt under premiärministern har ansvaret för
samordningen av statens stöd lill forskning och utvecklingsarbete. Den sekloriella
verksamheten sköts av resp. fackministerium.

Forskningsstyrelsens
roll är speciellt viktig inför varje femårsplan, där målen för forsknings- och
utvecklingspolitiken under de närmaste fem åren formuleras. F. n. löper den
sjunde femårsplanen som omfattar åren 1976-1980. I denna skall satsningarna på
forskning och utvecklingsarbete ökas snabbare än övriga statsutgifter i
genomsnitt och särskilt skall stödet till gmndforskning höjas. Prioriterade
områden i denna plan utgör dels insatser för minskat beroende av importerad
energi och råvaror, dels upprustning av produktionsmetoderna i industri och
jordbruk, dels förbättring av levnadsvillkoren innebärande bl. a. ökat
samarbete mellan biologer och läkare, satsning på förebyggande hälsovård och
arbetsmiljö, dels tekniskt-vetenskapligt samarbete med utvecklingsländer.

Huvudmålen
i forskningsplanen bryts ned till program på olika nivåer. Det finns därför ett
flertal program på lägre nivå för all stödja teknisk forskning och
utvecklingsarbete. Några exempel härpå utgör följande. Actions Concertées
stödjer forskning inom framför alll nya teknikområden där universitet och
industri går samman i gemensamma program. Staten finansierar dessa program som
är tidsbegränsade och i huvudsak avser gmndforskning och tillämpad forskning.
Aide au Développement gäller däremot industriellt utvecklingsarbete såsom
framtagning av prototyper och utveckling av processer och material som är av
intresse för den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Stödet sträcker sig fram
till marknadsintroduktion. Vanligen bidrar staten med 50% av kostnaden.
Bidraget betalas sedan tillbaka om det går bra för projektet.

Agence
Nationale pour la Valorisation de le Recherche (ANVAR) är en kommersiell
statlig organisation som bildats för att föra fram innovationer

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 14

och
forskningsresultat från universitet och forskningsinstitut till industriell
exploatering. ANVAR sluter kontrakt med dessa organisationer som innebär att
ANVAR dels sköter palenlering och teknisk vidareutveckling, dels för ut
innovationer till industriell exploatering mot en mindre andel av eventuella
framtida inkomster som till största delen går tillbaka till resp. organisation.
ANVAR kan bara göra en relativt liten egen kapilalsatsning varför dess
betydelse främst ligger i värdering och förmedling.

Japan
har successivt ökat sina satsningar på forskning och utvecklingsarbete och
närmar sig nu de ledande industrinationerna i västvärlden. Totalt avsatte man
drygt 30 miljarder Skr under år 1973, varav industrin finansierade ca två
tredjedelar.

För
organisationen av statligt slöd lill forskning och utvecklingsarbete tillämpas
en liknande modell som den i Frankrike. Varje ministerium svarar således för
sitt fackområde medan ett särskilt organ, Science and Technology Agency (STA),
sköter samordningen mellan ministerierna. Ministeriet för internationell handel
och industri (MlTl) utgör det viktigaste instrumentet för stöd till tekniskt
utvecklingsarbete. MlTI stöder dels industriella utvecklingsprojekt, dels
svarar man för genomförandel av merparten av de s. k. nationella projekten.

När
det gäller inriktningen av insatser är tre områden av ungefär samma
storleksordning, nämligen miljövård, informationsbehandling och kärnkraft. På
miljövårdsområdet är företagens egna satsningar helt dominerande, medan staten
har motsvarande ställning på kärnkraftsområdel. Efter dessa tre stora områden
följer rymdteknologi och havsteknik. Av industrins utgifter pä forskning och
utvecklingsarbete faller de största andelarna på elektrisk, kemisk och
transportindustri.

Research
Development Corporation of Japan (JRDC) är ett utvecklingsbolag som utgör
Japans motsvarighet till det brittiska NRDC och det franska ANVAR. Syftet är
alt främja utveckling av ny teknologi av nationell ekonomisk betydelse och att
föra ut teknologi i industriell tillämpning. JRDC lämnar bl. a. lån med
villkorlig återbetalning och förmedlar licenser.

England
har sedan lång tid tillbaka varit det land i Västeuropa som satsat störst andel
av BNP på teknisk forskning och utvecklingsarbete. Under senare år har dock som
jag tidigare nämnt de västtyska satsningarna ökat kraftigt och är numera i nivå
med de engelska. Av de totala kostnaderna på ca 14 miljarder Skr under år 1973
svarade den engelska industrin för knappt 45% och staten för inemot hälften.

Det
statliga stödet kanaliseras via de olika departementen. Dessa svarar var och en
för sitt fackområde. Huvudansvaret för stöd till industriell forskning och
utvecklingsarbete ligger hos industridepartementet. Sedan år 1972 tillämpas den
s.k. konsument-producent-principen, som innebär att organ som företräder
konsumenter av forsknings- och utvecklingsresultat, formulerar behov av
forskning och utvecklingsarbete, medan industrin, universiteten och
forskningsinstituten som producenter bedömer

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 15

möjligheterna att tillgodose dessa behov och svarar för
genomförandet. För planering av dessa stödåtgärder har man inrättat ett antal
behovsnämnder (Requirements Boards). Nämnderna fungerar som beställare av
forsknings- och utvecklingsinsatser. Slöd till flyg- och rymdindustrin är dock
undantagna från system med behovsnämnder och handläggs i särskild ordning. De
största satsningarna sker inom områdena civila flygplan, rymd och dala.

För utveckling av nya produkter och processer kan
industridepartementet lämna slöd i form av gemensamma utvecklingskontrakt och
av förproduktionsorder. Utvecklingskontrakten är en form av riskdelning mellan
staten och företaget. Staten ställer vanligen upp med 50% av de totala utvecklingskostnaderna.
1 gengäld betingar sig staten en avgift på försäljningsintäkterna om projektet
blir framgångsrikt. Förproduktionsorder innebär att staten köper en produkt
från ett företag och lånar ut den till användare för utprovning. År 1977
utvidgades slödel lill utveckling av produkter och processer. Tidigare sträckte
sig stödet endast fram t. o. m. prototypstadiet, men omfattar nu samtliga steg
fram till kommersiell produktion. Vidare har man som alternativ till den
tidigare finansieringsformen infört ett bidrag med 25% av kostnaderna utan
återbelalningsplikt.

Det finns ett slort antal branschforskningsinstitut
(Research Associations) i England. Dessa finansierades från början till 50%
genom anslag från staten och till 50% genom bidrag från industrin. De statliga
anslagen har under senare år successivt minskals och instituten får i stället
finansiera sin verksamhet genom uppdragsforskning. År 1975 upphörde de statliga
anslagen helt och instituten får i stället statliga bidrag för enskilda projekt
via de olika behovsnämnderna.

För att
främja utvecklingsarbete och kommersiellt utnyttjande av nya produkter och
processer finns del ett statligt utvecklingsbolag. National Research
Development Corporation (NRDC). Företaget arbetar på kommersiell basis och
skall på lång sikt balansera sina kostnader med intäkter från verksamheten. För
första gången under sin nästan 30 år länga historia gick NRDC med vinst år
1974, främst p.g.a. licensintäkler från läkemedelssidan. NRDC arbetar bl. a.
med att erbjuda licenser i utbyte mot royalty på framtida försäljning och med
atl delta i s. k. joint venlures med industrin där man delar kostnaderna för
utvecklingsarbetet.

4 Teknisk forskning och utveckling i Sverige

Forskning och utvecklingsarbete bedrivs i Sverige främst
inom industrin samt vid universitet och högskolor. Den totala forsknings- och
utvecklingsverksamheten i Sverige år 1975 uppgick enligt SCB:s statistik till
5 005 milj. kr. Härav utfördes ca 61 % inom industrin, ca 22% vid universitet
och högskolor samt resterande 18% vid myndigheter, affärsverk, privata insti-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 16

tut och organisationer. Industrin finansierade ca 55% av
de totala kostnaderna, medan resten föll på statens lott.

Den statliga organisationen för stöd till forskning och utvecklingsarbete
kan karakteriseras som sektoriserad, decentraliserad och pluralistisk.
Sek-toriseringen innebär att forskning och utvecklingsarbete ses som ett medel
att uppnå de samhälleliga målen och atl insatserna inom olika sektorer avvägs
mot andra möjligheter alt uppnå resp. sektors mål. Decentraliseringen innebär
att besluten i stor utsträckning fattas under regeringsnivån, hos de
självständiga myndigheterna och de forskningsutförande organen. Pluralismen
innebär alt finansieringen sker genom beslut i många olika organ och atl
resurserna kanaliseras på många vägar till de utförande organen.

Utbildningsdepartementet har ansvaret dels för den
dominerande delen av universitets- och högskoleorganisationen, dels för
forskningsråden som sköter den rörliga finansieringen av grundforskningen.
Industridepartementet har del centrala ansvaret för stöd till teknisk
forskning och utvecklingsarbete, medan övriga departement svarar för resp.
fackområde.

Universiteten och högskolorna är landets största resurs
för teknisk-vetenskaplig forskning. En successiv utbyggnad av den sekloriella
organisationen har dock skett som en följd av att forskning och
utvecklingsarbete har tillmätts allt större betydelse för samhällsutvecklingen.

STU utgör statens centrala organ för stöd till teknisk
forskning och utvecklingsarbete. STU:s verksamhet i förhållande till de
sekloriella organen är av kompletterande natur. STU:s insatser är
koncentrerade till industriella utvecklingsprojekt. Slöd ulgår vanligtvis som
bidrag med villkoriig återbelalningsplikt. Vidare finansierar STU olika
kollektiva forskningsprogram tillsammans med industrin. Den statliga andelen
uppgår vanligtvis till 50%.

För atl stödja industriella utvecklingsprojekt förbi
protolypstadiet och fram till kommersiell produktion finns statens
utvecklingsfond. Denna lämnar bidrag med villkoriig återbetalningsskyldighet.
Bidrag utgår vanligen med 50% av projektkostnaden. En förstärkning och
regionalisering av den stödform som fonden representerar kommer atl ske under
år 1978. Vid sidan av fonden lämnar bl. a. Sveriges Investeringsbank lån till
industriella utvecklingsprojekt som inte kan finansieras på den vanliga
kreditmarknaden.

Av följande tablå framgår fördelningen av kostnaderna för
industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet inom olika branscher. Vidare
anges verksamhetens intensitet i förhållande till förädlingsvärdet (%). Tablån
visar atl tyngdpunkten i industrins forsknings- och utvecklingsverk samhet
ligger på transportmedelsindustri utom skeppsvarv och båtbyggeri (25 %),
eleklroinduslri (23 %), maskinindustri (19 %) och läkemedelsindustri (7 %).
Vidare framgår alt läkemedelsindustrin är den i särklass mest intensiva
branschen när det gäller forskning och utvecklingsarbete. Däref-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ter
följer transportmedelsindustrin och eleklroindustrin. Av kostnaderna för
forsknings- och utvecklingsverksamheten täcktes 85% av förelagen själva, medan
staten bidrog med 13%. Verksamheten är vidare mycket starkt koncentrerad till
storföretagen, 85 % faller på företag med mer än 1 000 anställda och 98 % på
företag med mer än 200 anställda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bransch

Transportmedelsindustri utom skeppsvarv och båtbyggeri
Elektroindustri Maskinindustri Läkemedelsindustri Metall varuindustri Järn-,
stål- och ferrolegeringsverk

Massa-, pappers- och pappers-varuindustri

Livsmedels-,
dryckesvaru- och tobaks varuinsustri Kemikalie-, gödselmedels-, plastindustri
samt annan kemisk industri utom läkemedelsindustri Tegel-, cement- och annan
mi-neralvaruindustri Skeppsvarv, båtbyggeri Industri för instrument, foto-och
optikvaror, ur Ickejärnmetallverk Petroleumraffinaderier, smörjmedels-,
asfalt- coh kolprodukt-industri

Oummivaru- och plastindustri Textil-, beklädnads- och
läder-varuindustri

Gruvor och mineralbrott Tävaruindustri Porslins-,
lergods-, glas- och glasvaruindustri Grafisk industri, förlag Annan
tillverkningsindustri Samtliga branscher

FoU

FoU-kostnader

kostnader

% av förädlings-

milj.kr.

värde

754,6

13,5

707,7

12,2

589,1

6,5

208,2

30,0

117,4

2,0

112,9

1,8

109,0

1,3

102,8

1,6

3,9

91,2

46,0 44,8

3,0 1,9

40,3

34,2

7,8 4,1

19,2 19,0

5,7 1,6

15,5 14,5 13,0

0,6 0,7 0,3

9,1

4,2

7,0

3 059,2

1,4 0,1

2,1 4,4

s. 17 Kontrollera mot PDF

En motsvarande redovisning för gruppen myndigheter,
affärsverk, privata institut och organisationer lämnas i nästa tablå. Härav
framgår att de största insatserna görs inom försvar (26%) och
kärnenergiforskning

(17%).

Riksdagen 1977/78. I suinl. Nr III

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 18

Verksamhetsgrupp FoU-koslnad

milj. kr.

Försvar 235,7

Kämenergiforskning 147,7

Väg och vatten 71,2

Jordbruk 61,5

Trävaror,
massa, papper 46,8

Medicin 43,6

Elektroteknik 37,1

Järn, stål
och metall 34,9

Livsmedel 28,6

Matematik, fysik 26,3

Transportmedel 24,6

Byggnad 20,8

Skogsbruk 20,5

Veterinärmedicin 6,2

Beklädnad 6,2

Kemiska produkter 4,1

Byggnadsämnen 3,2

Kombinerad verksamhet 72,9

Totalt 892,0

varav

Offentiig sektor (exkl. universitet och högskolor) 410,1

Affärs verksamhet, privata institut och organisationer 481,9

Forskning och utvecklingsarbete i Sverige bedrivs som
nämnts främst vid universitet och högskolor saml inom industrin. Forsknings-
och utvecklingsverksamheten vid lärosätena domineras dock klart av utpräglade
forskningsaktiviteter medan insatserna inom industrin lill myckel stor del
består av utvecklingsarbete. Mycket grovt kan forskningsdelen inom industrins
forsknings- och utvecklingsverksamhet anges till 10%. Motsvarande andel för
myndigheter uppgår till ca 70% och för affärsverk, privata institut och
organisationer till ca 40%. För universitet och högskolor antas forskningen
utgöra ca 90% av forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Tillgänglig statistik täcker f.n. inte alla områden där
forskning och utvecklingsarbete förekommer varför de verkliga kostnaderna
beräknas vara högre än de som redovisats. Framför allt gäller detla
utvecklingsarbete då mer eller mindre kvalificerat utvecklingsarbete förkommer
inom alla sektorer i samhället och vid ett stort anlal organisatoriska enheter
som nu inte omfattas av forsknings- och ulvecklingsstatistiken. Bristerna i
nuvarande statistik tyder på att insatserna för forskning och
utvecklingsarbete är påtagligt underskattade.

5 STU:s nuvarande verksamhet

5.1 Uppgifter

STU inrättades den 1 juli 1968 (prop. 1968:68, SU
1968:131, rskr 1968:304). STU är enligt sin instruktion (1968:404, omtryckt
1977:232) central

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 19

förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt för
planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industrieUt
utvecklingsarbete i den män sådana uppgifter ej ankommer på annan statlig
myndighet. Del åligger STU särskilt att:

-
följa den
tekniska utvecklingen och därvid hålla kontakt med forskare, institutioner och
förelag,

-
organisera och
stödja samarbete inom teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt
främja kontakler mellan myndigheter, näringsliv och forskningsinstitutioner,

-
ta initiativ
till teknisk forskning av betydelse för näringsliv och samhälle samt främja
sådan forskning och dess utnyttjande,

-
planera och
fördela statligt stöd i form av lån och bidrag till teknisk forskning,
industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet,

-
följa
verksamheten vid och utöva tillsyn över branschforskningsinstitul och andra
kollekliva forskningsinstitutioner, vid vilka forskningsverksamheten bedrivs
med statligt stöd,

-
ge råd åt
uppfinnare samt förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande,

-
främja
internationellt tekniskt samarbete och därvid samverka med utländska
institutioner och internationella organisationer,

-
planera och
svara för förvaltningen av statliga forskningsstationer. STU har av
statsmakterna ålagts tre huvuduppgifter (prop. 1972: I bil.

15, NU 1972:15, rskr 1972:90):

1. STU skall med hjälp av tillgänglig eller ny teknik
främja den tekniska

utvecklingen inom olika samhällssektorer i den mån särskilda organ för

stöd lill forskning och utvecklingsarbete inle finns upprättade. Inom områ

den där resurser finns för planering och ledning av forskning skall STU:s

insatser koncentreras till industriellt utvecklingsarbete (STU:s samhälls

sektorroll, S-rollen).

2.
STU skall
främja industrins innovationsnivå och tekniska kvalitet. STU:s resurser skall
därvid även kunna användas för stöd till sådant utvecklingsarbete, där det
tekniska risktagandet är stort utan att direkt samband med omedelbara svenska
samhälleliga behov föreligger, men där resultaten bedöms bli kommersiellt
värdefulla i internationell konkurrens inom och utom landet (STU:s
industriroll, 1-rollen).

3.
STU skall verka
för att höja den vetenskapliga nivån och öka kunnandet inom skilda områden
genom insatser inom den tekniska forskningen (STU:s forskningsroll, F-rollen).

1 de allmänna riktlinjerna för STU:s verksamhet fastslås
att STU skall ses som ett viktigt medel i statsmakternas långsiktiga
näringspolitik. Betoningen ligger därmed på industriellt inriktat
utvecklingsarbete. De mindre och medelstora företagens behov av stöd till
tekniskt utvecklingsarbete skall ägnas särskild uppmärksamhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 20

5.2 Programstruktur

Följande programindelning gäller för verksamheten vid STU:

1.
Finansiellt
slöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.

2.
Planerings-och
utredningsverksamhet.

3.
Rådgivningsverksamhet.

4.
Drift av
forskningsstalioner.

Dessa program delas upp i delprogram och underprogram.
Program 1 har delats upp i följande tre delprogram:

la. Stöd till behovsområden.

Ib. Informations- och dokumentationsverksamhet.

le. Internationellt kontaktverksamhet.

Programstrukturen är utformad främst med hänsyn till de
olika faserna inom administrationen för teknisk utveckling. Dessa faser är
planering och prioritering av insatser (program 2), finansiering och
administration av projekt (program 1) samt rådgivning och förmedling (program
3).

Några program och delprogram kan också uppfattas som
stödfunktioner i förhållande till bl.a. den egentliga produktionen under
program 1 och 3. Hit hör t.ex. program 2. Planerings- och utredningsverksamhet,
saml teknikbevakning och myndighetsservice under delprogram le. Internationell
kontaktverksamhet. Övriga stödfunktioner som administration saml ekonomi och
personalfunktioner behandlas som interna omkostnader och redovisas under del
program som avser den egentliga produktionen. Omkostnaderna uppdelade på
koslnadsslag och fördelade på resp. organisatorisk enhet redovisas
regelmässigt i STU:s anslagsframställning. Fördelning av omkostnader på STU:s
olika anslag och program framgår också av anslagsframställningen.

Uppdelningen mellan program 1 och 3 kan också uppfattas
som en indelning med avseende på moltagarkategorier. Del finansiella stödet under
program 1 är huvudsakligen riklat mot forskare vid olika forskningsinstitutioner
medan stödet under program 3 är riktal mot enskilda innovalörer och uppfinnare
saml mindre förelag.

Finansiellt domineras programstmkturen nästan helt eller
till ca 90% av delprogram la, Slöd till behovsområden. Huvudintresset i
budgetdialogen med statsmakterna kommer därmed att gälla prioriteringen av
medel mellan delprogrammets behovsområden, som är en blandning av teknik-,
bransch- och sektorperspektiv.

5.3 Organisation

Under verksstyrelse och verksledning är STU organiserat på
följande

fyra enheter:

- Utvecklingsenheten (U-enheten) med huvuduppgift att
bereda och följa upp bidragsärenden rörande teknisk forskning och utveckling.
U-enheten är uppdelad i 11 behovsområden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 21

-
Rådgivnings-
och förmedlingsenheten (R-enheten) med uppgift att ge råd och hjälp i
uppfinnar- och förmedlingsfrågor samt att bereda bidragsärenden rörande slöd
lill uppfinnare.

-
Internalionella
enheten (1-enheten) med uppgift att bereda ärenden som rör kontakter med
främmande länder.

-
Administrativa
enheten (A-enheten) för administrativ service till övriga enheter.

STU:s planerings- och utredningsverksamhet är i första
hand knuten till verksledningen.

För att tillhandahålla erforderligt experlkunnande inom
olika teknikområden har ett antal nämnder (f. n. 12) inrättats. Nämnderna har
en rådgivande funktion vid planering av stöd till teknisk forskning och
industriell UtveckUngsverksamhet.

Tablå över STU:s nuvarande organisation bifogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga I. 1 tablån är antalet tjänster i juli 1977 angivet vid resp. enhet.

För att fördela ledningen av arbetet inom
utvecklingsenheten på lagom slora block, har denna enhet under år 1977 indelats
i fyra projektenheter.

5.4 Arbetsformer

Av STU handlagda ärenden initieras huvudsakligen genom
ansökningar om finansiellt slöd lill projekt. Årligen kommer ca 2 000
ansökningar till STU. De kommer från forskare vid universitet och högskolor,
från branschforskningsinstitul, statiiga organ, uppfinnare, förelag m.fl.

STU skall också ta egna initiativ till forsknings- och
utvecklingsprojekt.

Oavsett vilken roll STU haft vid initieringen av ett
projekt lämnas en ansökan in till STU. Inom STU behandlas alla ansökningar i
slort sett i samma administrativa former. Projektanslag fördelas i princip
under hela året. Sedan ansökningarna registrerats och klassificerats fördelas
de på resp. behovsområden och sektioner för beredning. Sektionschefen gör en
preliminär projektbedömning, utser handläggare samt vidtalar eventuella
remissinstanser och experter.

Ärendet
och förslag till beslut föredras sedan i behovsområdesnämnden. Om denna har en
från sektionschefen avvikande mening, överiämnas ärendet till chefen för
utvecklingsenheten för beslut. Berör en ansökan flera behovsområdesnämnder,
fattas beslut av chefen för utvecklingsenheten liksom då det gäller stödbeslut
mellan 500000 och 750000 kr. Ärenden av större ekonomisk omfattning avgörs av
verksslyrelsen. Beslut om bidrag överstigande 2500000 kr. underställs regeringen
för godkännande.

Den helt övervägande delen av ansökningarna lill STU
ligger inom de planer och ramar som fastställts av styrelse och verksledning
och gäller ansökningsbelopp under 500000 kr.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 22

Projekten följs upp bl. a. genom alt bidragsmottagaren
åläggs rapporteringsskyldighet till STU.

STU:s finansiella projektstöd sträcker sig "från idé
till prototyp" och slutrapport inlämnas lill STU då det finansiella stödet
upphör. Senare utvecklingsfaser fram mot tillverkning och nyttiggörande kan
finansieras av andra organ som l.ex. statens utvecklingsfond (SUFO) och
Sveriges Investeringsbank AB. Genom förmedlingsinsatser strävar STU efter att
bl.a. föra över projekt till dessa. R-enhetens förmedlingssektion arbetar med
dessa frågor, men även handläggaren av det finansiella projektstödet gör
insatser i avsikt att föra projektet vidare. I de flesta fall är dock
handläggarna inte involverade i projekten efter STU-fasen.

5.5 Det finansiella stödets fördelning och villkor

Om projektstödets fördelning betraktas mot bakgrund av
STU:s tre roller, så kan konstateras en tendens mot ökande andelar för sektor-
och i viss mån induslrirollen. Ca 50% av projektstödet faller på F-rollen, 25%
vardera på S- och 1-rollen.

Kommittén noterar en viss ökning av stödandelen lill
uppfinnare, innovalörer m.fl. samt mindre företag, och en viss minskning av
stödandelen till universitet och högskolor. Uppfinnare, innovalörer m.fl.,
utvecklingsbolag saml tillverkande företag får i huvudsak stöd till
utvecklingsinsatser, medan universitet och högskolor samt hel- och halvstatliga
organ får stöd till forskningsinsatser.

STU:s finansiella stöd till projekt kan ges på olika
villkor. Följande två stödformer är dock helt dominerande:

Projekt vars resultat inte kan
antas bli kommersiellt eller privalekono-miskt lönsamma stöds med bidrag. Dessa
behöver som regel inte återbetalas.

Projekt som kan förväntas resultera
i kommersiellt användbara produkter, metoder eller processer stöds med bidrag
med villkorlig återbetalning. Återbetalning av bidrag blir aktuell först när
projektets resultat exploateras och leder lill intäkter.

Finansiellt stöd i form av lån förekommer också. Denna
stödform har dock STU utnyttjat ytterst sparsamt.

5.6 Resultat av hittillsvarande verksamhet

STU har nyligen presenterat en utvärdering av stödet lill
uppfinnare, Resultat av STU:s uppfinningsslöd 19681975. Sammanställningen baseras
på en enkät som utsändes lill samtliga bidragsmottagare av uppfinningsslöd
åren 1968-1975. Av sammanställningen framgår följande.

Under åren 1968-1975 lämnades bidrag till 475 projekt.
Enkäten utsändes till samtiiga bidragsmottagare och 370 (78 %) inkom med svar.
Vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 23

enkättillfället hade 61 projekt resulterat i produktion
och marknadsföring. År 1975 genererade dessa 52 milj. kr. i omsättning. 1 11 av
dessa projekt hade uppfinnarna upplåtit licens. Dessa projekt genererade 36
milj. kr. i omsättning, säledes merparten av den av uppfinningarna totalt
genererade omsättningen. Upplåtelse av licenser resulterade alltså snabbt i hög
omsättning beroende på atl uppfinnaren själv ej behövt bygga upp produktions-
och marknadsföringsresurser.

Projekt som erhöll slöd åren 1968-71 har haft goda
möjligheter alt resultera i produktion och marknadsföring. Undersökningen
omfattar 67 uppfinningar som erhöll stöd under denna period. Till dessa anslog
STU 1,6 milj. kr. 15 (22%) av dem genererade 29 milj. kr. i omsättningar 1975,
dvs. 18 gånger större än det sammanlagda stödbeloppet.

De största problemen i utvecklingsarbetet var atl lösa
finansieringsfrågorna och alt bedöma försäljnings- och
marknadsförutsättningar. Även i de senare skedena, som tillverkning,
marknadsföring och försäljning av uppfinningarna, var bristande
ekonomiresurser det största problemet.

STU har även påbörjat en utvärdering av STU:s stöd till
tekniskt industriella innovationsprojekt. Jag har under hand tagit del av de
preliminära resultaten.

Atl komma från STU-fasen till ett nyttiggörande kan enligl
utvärderingen ta från två till kanske tio år eller mer. De allra flesta
projekt som fåll slöd sedan STU bildades år 1968 befinner sig f. n. i en
fortsall utveckling. Under perioden 1968-1976 har STU satsat sammanlagt 350
milj. kr. på ca I 400 tekniskt industriella innovalionsprojekl. Stödet har successivt
ökats varför huvuddelen av projekten initierats under den senare delen av perioden.

Efler hand som projekten mognar lar STU upp
ålerbetalningsfrågan med anslagsmottagarna. Utvärderingen omfattar 148
industriella innovationsprojekt där äterbetalningsförhandlingar hade avslutals
vid slutet av år 1977. Det innebär att dessa projekt bedömts vara så pass
färdiga all slutresultaten någorlunda säkert kan överblickas.

Följande sammanställning visar hur projektens resultat
fördelar sig.

Antal

%

STU-finan-siering

Projekt
som ej lyckats i STU-fasen

varav pä
grund av

Tekniska
svårigheter

Andra skäl Projekt som lyckats i STU-fasen

varav

Senare
misslyckande

F. n. i
osäkert läge

S-projekt

I
industriell produktion

35 113

19

16

38

25

7

43

15 10

25

15

5

30

14 milj. kr. 21 milj. kr.

148

100

35 milj. kr.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 24

Tabellen kan användas för att belysa en del erfarenheter
från den hittillsvarande verksamheten.

STU:s tekniska bedömning av projekten har i de flesta fall
visat sig vara riktig. Endast 19 av 148 projekt misslyckades i STU-fasen på
grund av tekniska svårigheter. Övriga 16 projekt som inte klarade STU-fasen
lades ned på grund av t.ex. marknadsförändringar, omprioriteringar inom företagen
och företagsnedläggelser.

Av de 113 projekt som efter STU-fasen bedömdes som
tillräckligt lovande för fortsall utvecklingsarbete har 38 misslyckats medan
25 befinner sig i ett osäkert läge, bl.a. till följd av marknadsförändringar.
Huvuddelen av de 38 projekten har lagts ned därför att den tekniska lösningen
senare visat sig orimligt dyrbar eller svår att anpassa för serieproduktion.

I tabellen särredovisas de 7 projekt som nått fram till
produktion men där det krävts ett aktivt beslut från samhällsorgan för alt
tillverkningen skulle komma till stånd och bli lönsam (S-projekt). Det kan
gälla såväl direkta köpbeslut som ändrade normer eller bidragsregler. Som
exempel på områden där sådana projekt är vanliga kan nämnas handikapphjälpmedel
och miljövård. Här domineras ofta det företagsekonomiska värdet av de samhälleliga
aspektema i projektet. Gemensamt för de 7 projekten är också atl tillverkning
och försäljning nu pågår och alt försäljningsvärdet är litet.

Av de totalt redovisade 148 projekten hade år 1977 43
projekt lett till industriell verksamhet. 3 av dessa har startats av forskare
vid landets högskolor.

Av de 43 lyckade projekten, dvs. de som nått ända fram
till tillverkning och marknad gällde 26 helt nya eller väsendigt förbättrade
produkter medan 7 avsåg förbättrade processer. I anslutning till projekten har
ny-etablerats 13 tillverkande förelag varav 2 med processteknisk inriktning. De
nyetablerade företagen har visat en mycket snabb tillväxttakt. I några fall har
detta lett till problem och till att företagen köpts upp av större företag.

Följdinvesteringarna efter eller i samband med stödet från
STU är ofta mycket slora, i synnerhet inom processindustrin. STU har för de 43
projekten uppskattat följdinvesteringarna lill ca 300 milj. kr., som bör
jämföras med STU:s slöd på 35 milj. kr.

Följande tabell visar uppskattad omsättnings- och
sysselsättningseffekt av projekten.

Omsättningen som redovisas för enskilda personer, konsult-
eller utvecklingsbolag avser tillverkningen i de företag till vilka
licensrättigheter såhs.

Preliminärt visar alltså undersökningen att STU-slöd på 35
milj. kr. efler 3-9 år resulterat i en omsättning på 85 milj. kr. per år och en
sysselsättning för 315 personer. Efter ytterligare några år kan
sysselsättningseffekten väntas vara 520 arbetstillfällen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 25

Antal

Uppskattad om-

Uppskattad syssel-

projekt

sättning per år

i

sättning

milj.

kr.

Antal

74

77

80

74

77

80

Enskilda
personer.

konsult-eller
ut-

vecklingsbolag

19

1

30

50

5

125

200

Små
Ullverkande företag

(

13

1

30

65

5

110

200

Större
tillverkande

företag
(> 50 anst.)

11

10

25

80

30

80

120

43

12

85

185

40

315

520

6
STU-kommitténs förslag

6.1
Allmänna synpunkter

Enligt
kommittén bör STU:s allmänna mål ligga fast, dvs. STU bör främja teknisk
utveckling genom finansiellt slöd, rådgivning och förmedling. Slalsmakterna har
inte fömtskickal några avgörande förändringar och kommittén finner heller inte
anledning atl föreslå sådana. Inte desto mindre är det enligt kommittén svårt
att entydigt och säkert ange hur målen bäst skall uppnås. Mot denna bakgrund
ställs slora krav på STU:s flexibilitet och förmåga till erfarenhetsålervinning
och inlärning. Kravet på flexibilitet innebär både att STU skall ha flera olika
medel/kompetenser och att dessa kan utnyttjas olika alltefter de skiftande
betingelserna.

Kommitléns
intryck av STU:s hittillsvarande verksamhet är emellertid all flexibiliteten
motverkas av arbets- och stödformerna. Dessa är i alltför stor utsträckning
präglade av STU:s forskningsstödjande roll. Den i huvudsak tekniska
projeklbedömningen har varit ett mycket centralt moment i STU:s verksamhet och
har styrt utformningen både av arbets- och stödformerna och av den interna
kompetensuppbyggnaden. Nackdelarna härav är störst för innovationsslödets del.

STU:s
verksamhet skär över ett flertal olika områden - vetenskapliga, tekniska,
samhällssekloriella, kommersiella, industriella, juridiska etc. STU förfogar
över viss egen kompetens inom de flesta av dessa områden. Tyngdpunkten ligger
dock på del teknisk-vetenskapliga fältet, här är både bredden och djupet
störst. Samtidigt gäller dock av naturliga skäl att STU inte är
kompetensledande inom något enskilt område.

Det
unika med STU är, enligt kommittén, möjligheten lill kombination av två särdrag
som följer av STU:s breda verksamhetsområde. För det första läcker STU nästan
hela fältet av ovannämnda kompetenser. För det andra, och än viktigare, har STU
ett enastående potentiellt kontaktnät med myndigheter, förelag, forskarvärld
och andra offentliga och privata organ med sakkunskap på skilda områden.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Det är kommitténs uppfattning att man bör ta fasta pä
dessa två särdrag för att formulera STU:s verksamhetsidé, dvs. vad STU bättre
än något annat organ kan erbjuda.

Kommittén rekommenderar att STU utvecklas ifrån ett
ansökningsmottagande och projektbedömande organ till ett mera aktivt,
planerande, initierande och pådrivande organ samt från ett i huvudsak
teknikkompetent organ till ett organ med stor förmåga att tillhandahålla och
förmedla även utomteknisk kompetens. När det gäller STU:s program och organisation
är kommitténs utgångspunkt att STU stöder två olika grundprocesser och ett
särskiljande ger bättre möjligheter att ta hänsyn lill grundprocessernas
särart.

1 tidigare överlämnat delbetänkande "STU:s
organisationsform" (Ds I 1975: 7) har STU-kommittén anmält att den inte
har för avsikt att föreslå någon ändrad organisationsform för STU.
Myndighetsformen ulgör enligl kommittén inget hinder för STU:s verksamhet men
garanterar en öppen offentlig insyn och kontroll samt ger tillfredsställande
förutsättningar för STU:s samverkan med andra statliga myndigheter.

6.2 Programstruktur

STU-kommittén föreslåren programindelning efter STU :s
verksamhetsgrenar - stöd till teknisk forskning och stöd till teknisk
innovationsverksamhet.

Den programstruktur som kommittén förordar framgår av
följande figur.

Program

Delprogram

Underprogram

P 1 Teknisk iorskning

1 A- Insittunons-

(orsknmg

Projekt

Program

1 B.
Kollektiv

forskning

Branschprogram

Kommuntekniska forskningsprogram

Ö vriga
ramprogram

P2. Teknisk innovationsverksamhei

2 A. Initiativ-projekt

Prioriterade insatsomr å den

2 B Andra projekt

Behovsomr å den

STUKOMMITTENS PRINCIPF Ö RSLAG
TILL STUs FRAMTIDA PROGRAMSTRUKTUR

Kommitténs val av indelning av forskningsprogrammet hänger
samman med kommitténs syn på den kollektiva stödformen. Bl. a. förordar kommittén
ett mer flexibelt och aktivt omprövande förhållningssätt från STU:s sida samt
att STU bör eftersträva en mindre ensidig koppling mellan institut och program
så atl instituten i större uisträckning kommer att utnyttjas inom flera
program. Mot den bakgrunden är det enligt kommittén naturligt att samla allt
stöd till kollektiv forskning inom ett delprogram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 27

När det gäller indelningen av innovationsprogrammel, är
ställningstagandet i första hand en markering av den stora vikt kommittén vill
fästa vid STU:s initierande insatser. Genom att dessa insatser särskiljs redan
pä delprogramnivå skapas förutsättningar för en för båda parter mer klargörande
budgetdialog mellan STU och statsmakterna om en av STU:s viktigaste
arbetsuppgifter.

Statsmakternas styrning bör enligt kommittén i princip
kunna koncentreras till program- och delprogramnivåerna.

Den vidare indelningen i behovs-, insats- eller
teknikområden på underprogramnivå bör i princip överlåtas på STU och bl. a.
följa av diskussioner mellan STU och dess olika rådgivande organ.

6.3 Stöd till tekniskt utvecklingsarbete

1 avsikt atl STU:s framåtblickande och utredande
verksamhet skall förstärkas och intensifieras föreslår kommittén all STU
arbetar med ett flexibelt system av planerings-juiredningsgrupper som i detta
avseende ersätter de hittillsvarande nämnderna. Grupperna bör vara tillfälliga
och arbetande samt ha till uppgift alt belysa problem, behov och möjligheter
inom avgränsade områden i syfte att ta fram underlag och utforma rekommendationer
för STU:s framtida insatser. Genom detta system med flexibla planeringsgrupper
bör STU:s initierande verksamhet kunna intensifieras.

Det är kommitténs uppfattning atl STU kan och bör göra mer
för atl initiera innovalionsprojekl. STU bör t.ex. genom behovsanalyser och
sektorstudier kunna identifiera orsaker till att den tekniska utvecklingen är
eller upplevs vara långsam inom vissa områden. Ett led härvidlag är de ovan
föreslagna planerings-/utredningsgrupperna. STU bör också allmänt bygga ut
kontakterna och samarbetet med statliga och kommunala myndigheter. Dessa
kontakler är nödvändiga med tanke på dels sektormyndighe-ternas roll som
marknad/marknadsskapare, dels deras allmänna sakkunskap inom sina resp.
områden. Kommittén föreslår atl samverkan med industripolitiska organ
kontinuerligt fortlöper i samma informella former som under kommitténs
utredningsarbete. STU bör därvid kunna medverka till att kontakterna utvecklas
även på handläggarplanet.

Vid sidan av ett allmänt informationsutbyte vill
STU-kommittén emellertid föreslå alt STU försöker få myndigheterna atl
medverka i projektarbetet på ett så tidigt stadium som möjligt. Erfarenheten
visar nämligen att en sådan tidig medverkan ofta är den enda garantin för att
S-rollsprojektet skall fullbordas och resultaten nyttiggöras.

STU bör medverka till en ökad effektivitet inom den
offentliga sektorn genom atl finansiellt stödja tekniskt utvecklingsarbete inom
statliga organ och privat industri eller genom alt påverka lagstiftningsarbete
som inverkar korrigerande på den använda existerande tekniken eller genom att

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 28

verka
som ett medel för eller allernativ till de offentliga organens planering.

När
väl problem och behov är identifierade, kan STU aktivt initiera insatser för
problemens lösning och behovens tillgodoseende. Detta kan t. ex. ske genom
direkta utvecklingsuppdrag, idétävlingar eller demonstration av tekniska
möjligheter.

Enligt
kommitténs mening bör STU-handläggarna i ökad omfattning ges möjligheter att
fatta självständiga beslut om finansiellt stöd till idé- eller
förundersökningsprojekl utan alltför ingående projektbedömningar. Utvecklingen
av en innovationsidé är trots allt relativt sett utomordentligt billig i
jämförelse med de senare stadiernas utvecklingskostnader.

STU:s
kapacitet bör enligt kommittén ökas genom all STU får möjlighet att även suga
upp relativt outvecklade projektidéer. Kommittén föreslår i detla syfte att STU
sluter långsiktiga samarbetsavtal med ett antal utvalda konstruktörer,
formgivare, patentrådgivare, provningsanstalter, marknadsundersökare etc. som
kan hjälpa en anslagssökare alt specifiera sitt projekt och ta fram ett
beslutsunderlag på STU:s bekostnad. Fördelen med ett sådant syslem är bl. a.
alt de av STU konlraklerade serviceföretagen, genom att de känner till STU:s
krav på beslutsunderiag, snabbare och billigare kan bistå de anslagssökande
jämfört med ett syslem där STU ger visst finansieUl slöd som den anslagssökande
fritt kan disponera.

Projeklgenomförandet
är det avgjort svåraste och stäUer stora krav på rörlighet i STU:s organisation
genom att ständigt nya problem, ny kunskap och nya samarbetspartner måste föras
samman. Kommittén föreslår all STU bygger upp ett syslem med insatsgrupper av
tillfällighetskaraktär och representerande olika kompetensområden.
Insalsgrupperna skapas genom alt STU lånar in, upphandlar eller träffar avtal
med specialister. Denna arbetsform bör möjliggöra skapandet av den speciella
kompetens och den stimulans som varje innovationsidé kräver.

De
kompetensområden där förstärkningar av STU ler sig angelägna är enligt
kommitléns mening främst de industriella och affärsmässiga.

Förutom
ett fördjupat samarbete med SUFO och Invesleringsbanken bör en betydligt bättre
samverkan med komplementära privata och statliga utvecklingsbolag och
kreditinstitut komma till stånd. En modell för samverkan kan även här tänkas
vara att sluta långsiktiga samarbetsavtal. Härigenom skulle STU i
projeklhanteringen kunna tillgodogöra sig den professionella erfarenhet som
finns vid ett trots allt fåtal organisationer utanför STU.

6.4
Stöd till forskning

Enligt
kommittén behövs en allmän förstärkning och intensifiering av STU:s
planeringsinsaiser. Den hittillsvarande nämndbaserade och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:111 29

behovsområdesvisa planeringen har varit alltför blygsam
och alltför splittrad, dvs. nämndernas planering har inle i tillräcklig
utsträckning balanserats av samlade planeringsinsatser från verksledningens
sida. Det har vidare bedömts angeläget att STU effektivare fångar upp och
nyttiggör avnämar- eller tillämpningsbehov inom samhälls- och näringslivet.

Kommitténs förslag innebär atl STU framdeles bör arbeta
med en flexibel organisation för den långsiktiga områdesvisa planeringen av
stödet till teknisk forskning. Det mest effektiva sättet atl föra in
långsiktiga närings-och samhällspolitiska behov i planeringen är att engagera
de potentiella avnämarna av forskningsresultaten i planeringsarbetet. Del bör
ske genom alt STU arbetar med ett syslem av planeringsgrupper, som tillsätts
för att planera forskningsinsatser inom av STU bestämda områden. Grupperna bör
ha tillfällighetskaraktär och deras sammansättning får bero av det valda
planeringsområdet.

Det nuvarande stödet till den tekniska
institutionsforskningen, dvs. den forskning som bedrivs utanför
företagssektorn, ges huvudsakligen i form av relativt små och vanligen ettåriga
bidrag. Denna ordning synes inle anpassad vare sig lill hur teknisk forskning
faktiskt bedrivs eller till den tänkta rollfördelningen mellan det
forskningstödjande organet och forskarna.

Kommittén föreslår därför atl stödet till
instilutionsforskningen ges formen av ramprogram, som i finansiell omfattning
och varaktighet påminner om programslödet till den kollektiva forskningen. För
all underlätta avveckling av stödet, vilket måste ses som ett naturiigt inslag
i verksamheten, måste STU ägna stor uppmärksamhet åt utvärderingen av
genomförda ramprogram. Genom ramprogram nedbringas STU:s arbete med den traditionella
värderingen av projektansökningar. Både STU och forskarna kan ägna större
intresse ät att planera sina insatser. De administrativa fördelarna för
forskarna torde också kunna bli betydande. STU bör därför sträva efter att så
långt möjligt ersätta del projektvisa stödet med ramprogram. Övergången till
ramprogramstöd torde få ske successivt och det dröjer sannolikt några år innan
stödformen kan svara för en mer betydande del av STU:s stöd till teknisk
insiitutionsforskning.

6.5 Kollektiv forskning

STU har under senare år strävat efter all inte bygga upp
nya forskningsinstitut och att sä långt möjligt lägga ut nya kollektiva
forskningsinsatser på t.ex. högskolorna. Kommittén vill starkt förorda denna
princip samt peka på möjligheten att åstadkomma en lösare koppling emellan
institut och program och på så sätt kunna använda befintliga kollekliva
forskningsinstitut för nya program. STU bör framgent använda den kollektiva
stödformen mer aktivt och flexibelt samt tillmäta företagens finansieringsvilja
större betydelse vid bedömningen av angelägenheten av de kollektiva forskningsinsatserna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 30

För nya program bör STU i inledningsskedet kunna
finansiera en merpart av programmen. Dä verksamheten inom programmet
stabiliseras och företagen bättre kan bedöma nyttan av insatserna, bör dessa ta
över en större del av finansieringen än vad som nu är fallet. Är företagen
obenägna härtill, bör STU tolka detta som att intresset för verksamheten är
lågt. Progi-ammet bör då utvärderas särskilt ingående och STU:s engagemang
omprövas. Allmänt sett har värderingar av den kollektiva forskningen hittills
förekommit endast i begränsad utsträckning. Kommittén föreslår därför att STU
regelmässigt genomför utvärderingar inför förhandlingar om förnyade ramavtal.
Med en sådan policy kan kollektiva forskningsinsatser initieras inom flera
områden utan alt statens finansiella insatser behöver ökas.

Slutligen vill kommittén starkt stryka under alt inslaget
av projektstöd vid sidan av ramavtalen framdeles bör nedbringas. Därigenom
upprätthålls grundidén med stödet till den kollekliva forskningen.

6.6 Stödformer och stödvillkor

Enligl STU-kommittén är bidragsformen klart överlägsen låneformen
med hänsyn till såväl skatte- som solidiletseffekter för stödmollagaren. Med
hänsyn lill låneformens ringa utnyttjande och de negativa effekter som lån kan
innebära för en stödmottagare, anser kommittén alt låneformen fortsättningsvis
slopas och att STU framgent enbart arbetar med anslag med resp. utan villkorlig
äterbetalningsskyldighet.

Kommittén lämnar också förslag till förenkling av STU:s
siödvillkor. Kommittén skiljer härvid på forskningsprojekt och
innovationsprojekt. Eftersom den förra projekttypen normalt inte ger något
ekonomiskt utbyte för mottagaren, bör enligt kommittén sådana projekt stödjas
med bidrag utan återbetalningsplikt. Innovationsprojekl syftar normalt till
kommersiellt utbyte och bör därför stödjas med bidrag som är förenade med
villkorlig återbetalningsskyldighet.

Enligt kommittén bör STU:s stödvillkor baseras på
principen om strikt krav på publicering av stödmoltagarens projektresuliat.
Forskningsprojektens syfte är all skapa kunskaper som för all kunna utnyttjas
av andra bör ges en vid och lättillgänglig spridning. Det är därför naturligt
att STU har rätt att publicera alla projektresuliat, anser kommittén.
Innovationsprojek-ten däremot måste av patentskäl eller andra kommersiella
motiv kunna tillförsäkras en långt gående sekretess, vilket f. n. redan sker på
STU. Vill stödmollagaren emellertid inte publicera sina projektresuliat, kan på
goda grunder antas att det är fråga om ett projekt som kan bli privalekonomiskl
lönsamt. Om stödmottagaren av olika skäl motsätter sig omedelbar publicering
av projektresultaten, vill STU-kommittén därför förorda atl införa en automatik
som innebär att publiceringskravet avlöses av en omedelbar tillämpning av de
särskilda villkoren om återbetalning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 31

Beslut i ålerbetalningsfrågan skall fattas senast sex
månader efter godkännande av slutrapport, anser kommittén. Ett
återbetalningsärende kan förklaras vilande i högst fem år efter godkänd
slutrapport, varvid frågan dock måste prövas minst en gång årligen av STU. 1
återbetalningsfrågor är det stödmottagaren som skall visa vilket ekonomiskt
utbyte som uppkommit eller förväntas uppkomma inför varje beslut. Om
stödmottagaren brister i detta avseende eller underlåter underrätta STU i
äterbetalningsfrågan, kan del medföra att STU föreskriver om återbetalning
jämte ränta av hela det utbetalade beloppet.

Kommittén anser alt de avtal enligt vilka
exploateringsrätten och återbetalningsskyldigheien helt eller delvis överförs
från stödmoltagaren till utomstående exploatör bör godkännas av STU.
Erfarenheten visar att framför aUt enskilda innovalörer och mindre företag
omedvetet och oavsiktligt har träffat avtal som för dem själva är klart
otillfredsställande. För all undvika detta och de rättstvisler som kan bli en
följd av oklart utformade avtal, är det önskvärt alt stödmollagaren i större
utsträckning än nu utnyttjar utomstående och neutral sakkunskap i avialsfrågor
eller de motsvarande tjänster som STU i dag och framgent kan erbjuda.

Kommittén lämnar också förslag till förbättrad
informationsöverföring och informationsspridning. Genom alt dramatisera ett
identifierat behov kan STU skapa intresse för och stimulans till
teknikutveckling inom ett område. Genom att läggga ul direkta
utvecklingsuppdrag eller utiysa idétävlingar kan STU medverka lill alt
konkurrerande tekniklösningar inom ett område las fram. Enligl kommittén bör
STU ocksä i kraft av sin tekniska sakkunskap demonstrera tekniska möjligheter
och aktivt medverka till överföring av teknik mellan branscher eller andra
områden.

Kommittén
menar att STU som centralt organ för teknisk utveckling bör kunna göra slora
insatser för att stimulera till utredningar och forskning om
innovalionsprocessen: kreativitet, uppfinningsaklivitet, innovalionsbenä-genhet
etc. STU bör även vidareutveckla innovalionsstödet genom stipendier,
pristävlingar etc.

6.7 Uppföljning och utvärdering

STU-kommittén betonar vikten av en förbättrad
erfarenhetsåterföring i STU:s verksamhet. STU bör därför bygga upp ett
resultalsyslem som medger både inbyggd uppföljning av gjorda insatser inom
resp. delprogram och speciella utvärderingar genom sakkunnigbedömningar för alt
belysa konsekvenserna av gjorda insatser.

Eftersom
STU i den förmedlande verksamheten måste koppla samman olika samarbetsparler på
ell snabbt och smidigt sätt, föreslår kommittén att STU också inrättar en
förmedlingsbank som ett internt sök- och dokumentationssystem
förprojektsamordning. I en sådan förmedlingsbank kan de enskilda handläggarnas
erfarenheter om forskningsresultat, innovationsidéer och tillverkningsresurser
samlas och lagras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittén
vill också förorda att STU prövar en selektiv återbetalnings-uppföljning för
atl härigenom minska arbetet med återbetalningsbevakningen. Projektbidrag som
ej leder tiU fortsättningsbidrag och som ej uppgår lill mer än 75000 kr. bör
STU ej aktivt återbetalningsbevaka under förutsättning atl insatserna ej
motiveras av förväntade resultat i form av återbetalningar.

6.8
Organisation

STU-kommitténs
organisationsförslag vilar på tre principer:

-
En renodling och ett
särskiljande av å ena sidan den direkt producerande funktionen, å andra sidan
den serviceinriktade funktionen.

-
Ett särskiljande av forsknings-
resp. innovationsstödet, dvs. samma princip som tillämpas vid programindelningen.

- Upprustning
och samordning av STU:s utredande, planerande och ut

värderande funktion, vars organisatoriska konsekvenser främst berör

STU:s nämndsystem och stabsorganisation.

Kommitténs
principförslag för STU:s framtida organisation framgår av följande figur.

STU:s styrelse

Generaldirektor
Verksledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsknings n ä mnd
lO

Innovations-n ä mnd
10

Planerings- och utv ä rderingsenhet
(PU-enhet) 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

Administrativ
enhet (A-enhet) 70

Informationsenhet
llnfo-enhetl 20

Forskningsenhet
(F enhet) 50

Innovations

enhet

(I enhet) 70

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regionala STU-representanter

Kontaktsekretariat vid tekniska h ö gskolor

STU-KOMMITTENS PRINCIPF Ö RSLAG
TILL STU:s FRAMTIDA ORGANISATION

I
figuren har angetts en grov uppskattning av antalet personer inom resp. enhet.
Jämfört med STU:s nuvarande personalstyrka innebär organisa-lionsförslaget en
nyrekrytering av 20-30 personer. Personalökningen förutsätts ske successivt
och främst tillfalla PU-enheten, Info-enhelen och 1-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 33

enheten.
Uppskattningarna av personalbehovet på ca 230 personer inkluderar inte den
personalförstärkning, som kan bli följden av STU-kommitténs förslag om en
utbyggd regional representation.

Enhelsindelning

Huvuddelen
av STU:s R-enhet och delar av U-enhelen bör enligt kommittén sammanföras till
en enda slagkraftig innovationsenhet (1-enhet) med huvuduppgift att initiera
och koppla samman innovationsidéer med forsknings- och tillverkningsresurser i
syfte atl utveckla innovalionsprojekl. Det betyder att inom 1-enheten kommer
atl finnas såväl teknisk som annan nödvändig kompetens för innovalionsstödet.
Behovet av bredd i kompetens och kontakter måste få avgörande betydelse för
hur arbetet organiseras inom I-enheten. Den bärande principen för arbetets
organisation bör vara lagarbete inom tillfälliga insats- eller projektgrupper
och med en huvudansvarig handläggare för varje projekt. Arbetet inom
insatsgrupper ställer krav på en flexibel organisation.

Forskningsenheten
(F-enheten) ansvarar för allt forskningsstöd under program 1. F-enhetes
huvuduppgift bör vara att initiera och sluta avtal om långsiktiga ramprogram
med olika målgrupper inom högskolor och universitet samt för kollekliv
forskning. Inom enheten bör handhas även det projektvisa forskningsstödet.
Personalen lill F-enhelen bör i första hand kunna rekryteras från STU:s
nuvarande U-enhet.

Planerings-
och utvärderingsenheten (PU-enheten) har tre uppgifter: övergripande planering,
resultatvärdering och verksamhetsutveckling. PU-enheten skall i första hand ses
som ett organ för verksledningens styrning av STU. Genom bl. a. sektorstudier
och behovsanalyser kommer PU-enheten också atl bli serviceorgan lill de
producerande F- och I- enheterna.

Informationsenheten
(Info-enheten) bör enligt kommittén ha två uppgifter. En första uppgift bör
vara atl demonstrera och dramatisera angelägna behov och tekniska möjligheter
i syfte att stimulera det allmänna intresset för innovationer. En andra
uppgift är internationell kontaktverksamhet. Info-enhetens personal kan
initialt rekryteras från nuvarande R-enhets informationssektion samt från
internationella enheten.

Administrativa
enheten (A-enheten) bör vid sidan av nuvarande uppgifter också från U-enheten
överta dokumentation, insatsredovisning och återbetalningsuppföljning.

Nämnder

STU-kommittén
förslår inrättandet av en forskningsnämnd och en innovationsnämnd som
ersättning för STU:s nuvarande nämnder och kommit--teer. Nämnderna bör vara
rådgivande till verksledningens policy- och planeringsfrågor saml allmänt
kontaktskapande organ. Nämndens hittiUs-varande roll vid enskilda slödbeslut
bör upphöra. De nuvarande nämnder-

3 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 111

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 34

nas planeringsuppgifter överförs till särskilda
planerings- och utredningsgrupper med bred allmän representation.

Regional verksamhet

Vid sidan av STU:s nuvarande kontaktsekretariat bör STU
bygga ut en regional verksamhet med uppgift att förmedla idéer lill produktiva
resurser, inventera och informera om lokala tillverkningsmöjligheter, introducera
och koppla samman innovalörer med företag etc. Den regionala representationen
bör således utgöra ett komplement till kontaktsekreterarna vid de tekniska
högskolorna i syfte att förstärka den omedelbara kontakten med framför allt små
och medelstora företags problem och behov.

Enligl kommitténs mening är en förstärkt och aktiverad
regional verksamhet en av de viktigaste organisatoriska utbyggnader som ett
innova-tionsorienteral STU kan vidta. Kommittén föreslår alt ett tiotal
regionala STU-representanter försöksvis placeras vid några företagarföreningar.

6.9 Reservationer och särskilda yttranden

Ledamöterna Ingvar Petzäll och Bo Siegbahn reserverar sig
mot kommitténs förslag beträffande främst organisationens utforming.
Reservanterna anser att erforderlig omorganisation av STU kan begränsas till
modifikationer av den nuvarande verksamheten. Ytterligare samordning av handläggningen
av stöd till kunskapsutveckling resp. innovationsverksamhet bör då
eftersträvas. Vidare bör nämndsystemet i dess nuvarande form bibehållas men
vidareutvecklas.

Experten Lennart Båveryd anser i ett särskilt yttrande att
kommittén i sitt tänkande utgått från en felaktig uppfattning av den tekniska
forskningens innebörd. Han anser att kommittén stannat för atl rekommendera en
olycklig gränsdragning mellan STU:s slöd till forskning och till innovationsverksamhei.
Han förordar en lösning där STU:s verksamhet delas upp ämnesvis i ett antal
enheter, vilka var och en stöder forskning genom projektanslag,
ramprogramanslag och bidrag till kollekliv forskning enligt ramavtal, samt
lämnar stöd till innovationsverksamhet. För mindre företag och enskilda
uppfinnare, som har svårigheter att finna sig tillrätta i STU:s arbetsformer,
bör inrättas en särskild mottagningsenhet med uppgift att i samverkan med STU:s
regionala kontaktmän ta hand om och hjälpa fram innovationer från sådana
källor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 35

7 Remissyttranden över STU-kommitténs förslag

7.1 Allmänna synpunkter

Grundtankarna bakom kommitténs förslag får slöd av en bred
majoritet av remissinstanserna. Således är det en utbredd uppfattning alt
teknisk utveckling måste stimuleras genom olika former av slöd från samhällets
sida. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) understryker vikten av att omfattande resurser avsattes för teknisk
forskning och innovationsverksamhet. Forskning och utveckling är nödvändiga
inslag för en framgångsrik industripolitik. Ur facklig synpunkt är det enligt
TCO angeläget att den minskade sysselsättningen i tillbakagående näringar kan
kompenseras med expansion på nya områden. TCO anser vidare alt de resurser som
avsattes för framtidsinriktade åtgärder får till omfattningen jämföras med t.
ex. kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken. Ett flertal remissinstanser,
däribland Landsorganisationen i Sverige (LO) och riksrevisionsverkel (RRV),
delar också kommitténs uppfattning alt för atl effektivisera STU:s stöd till
innovationsverksamhet bör STU ges en aktivare roll och möjlighet atl arbeta
under flexibla former.

Meningarna
är dock delade om vilka förändringar i programstruktur och organisation som
bäst befrämjar en effektivisering av STU:s verksamhet. Sålunda är tr\\\g{
naturvetenskapliga forskningsrådet (fiFR),RRV, Svenska uppftnnareföreningen
(SUF) och statens råd för byggnadsforskning (BFR) kommitténs uppfattning alt en
klarare uppdelning bör göras mellan STU:s två huvudsakliga och artskilda
verksamhetsgrenar teknisk forskning och innovationsverksamhet riklig. Denna
indelning bör gälla både programstruktur och organisation, anser dessa
remissinstanser. En majoritet av remissinstanserna, däribland
forskningsrådsnämnden (FRN), statens industriverk (SIND), statens
utvecklingsfond (SUFO), statskontoret och STU, förordar likaledes en tudelning
av programstrukturen. En sådan programindelning är mer anpassad till STU:s
roller och skapar bättre styrmedel för statsmakterna. De avvisar däremot en
uppdelning av organisationen i en forskningsdel och en innovalionsdel eftersom
en sådan uppdelning försvårar den nödvändiga samordningen mellan forsknings-
och innovationsprogrammen och kan medföra risk för dubblering av teknisk
kompelens på vissa poster. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
industriförbund anser inte atl några stora förändringar är nödvändiga.
Omfattande organisatoriska experiment kan därtill äventyra STU:s i stort sett
väl fungerande administration och är inte acceptabla med hänsyn till den svära
situation som de svenska företagen f. n. befinner sig i.

7.2 Programstruktur

En majoritet av remissinstanserna delar kommitléns
uppfattning att programstrukturen bör delas i ett innovationsprogram och ett
forsknings-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 36

program.
Meningarna är dock delade om den exakta utformningen av programmens innehåll.

SIND,
RRV, STU m.fl. remissinstanser förordar en tudelning av programmet för att ge
statsmakterna möjlighet till styrning av fördelningen mellan
innovationsinriktad verksamhet och forskning. SIND anser atl det måste ankomma
på statsmakterna och inte på en enskild myndighet hur medel skall fördelas mellan
dessa två verksamheter. Genom den föreslagna programdelningen skapas
möjligheter för denna styrning.

RRV
konstaterade vid revisionen av STU år 1975, alt STU upplevde stora svårigheter
att föra budgetdialogen med statsmakterna i termer av STU:s roller samt att
operationalisera dessa i planering och projektbedömning. RRV föreslog därför
att programstrukturen skulle ses över för att åstadkomma en bättre
överensstämmelse mellan STU:s huvuduppgifter och programstrukturen. Med hänsyn
till dels erfarenhetema från revisionen, dels kommitténs fördjupade analys av
alternativa programstrukturer förordar RRV den av kommittén föreslagna
programindelningen efter verksamhetsgrenar, nämligen stöd till teknisk
forskning och stöd till innovationer.

STU
anser att målen för verksamheten bör bilda utgångspunkt för programstrukturen.
STU instämmer i kommitténs bedömning att nuvarande programindelning ej gör det
möjligt för statsmakterna att göra meningsfulla avvägningar mellan olika
program. Enligt STU bör STU:s roller (industripolitiska, sektorpolitiska och
forskningspolitiska rollerna) väljas som utgångspunkt för en målinriktad
programindelning. STU förordar ett program för Innovationer för industri och
samhällssektorer. För kunskapsutvecklande och kompetensuppbyggande teknisk
forskning förordar STU ett särskilt program. Kunskapsutveckling.
Forskningsinstitutioner vid bl.a. universitet och högskolor liksom kollektiva
forskningsinstitut förutsätts dels få stöd till kunskapsutvecklande och
kompetensuppbyggande teknisk forskning under sistnämnda program, dels medverka
i genomförande av målinriktade insatser under del ovan föreslagna
innovationsprogrammel, motiverade utifrån samhälleliga och industriella behov
av förnyelse och utveckling. Stöd till teknisk forskningsverksamhet vid
kollektiva forskningsinstitut förutsätts sålunda kunna lämnas under såväl
innovationsprogrammet som programmet för kunskapsutveckling.

Enligt
STU kan den del av den internalionella kontaktverksamheten som har ett
omedelbart samband med STU:s övriga verksamhet i och för sig ses som en
serviceverksamhet. Kostnaderna härför skulle kunna bestridas på samma sätt som
kostnadema för övrig serviceverksamhet och något särskilt program vore inte
nödvändigt. Den intemationella kontaktverksamheten inrymmer emellertid även
attachéverksamheten och biträde lill regeringskansliet, vars omfattning i hög
grad påverkas av myndigheter och organisationer utanför STU. Särskilt anspråken
på biträde i internationella överläggningar tenderar alt växa snabbare än STU:s
resurser ökar. STU

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 37

anser därför att det vore till fördel om statsmakterna
genom ett särskilt program, Internationell kontaktverksamhet, kunde lägga fast
en ram för nyss nämnda aktiviteter.

Delegationen för energiforskning (DFE) och
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) anser inte att det går att göra någon enkel
åtskillnad mellan forskning och innovation. Mellan dessa begrepp råder, som
även kommittén påpekar, ett komplicerat samspel. Den naturliga konsekvensen av
ett sådant synsätt borde vara alt på alla sätt underlätta detta samspel, inte
att bygga barriärer mellan forskning och innovation. Stödet till forskning och
innovation måste ses i ett sammanhang. DFE finner inte alt den föreslagna
ändringen av programindelningen kommer att kunna medföra några väsentliga
förbättringar när det gäller statens styrning av verksamheten.

7.3 Stöd till tekniskt utvecklingsarbete

En bred majoritet av remissinstanserna stöder kommitténs
förslag att STU bör utvecklas till ett mer aktivt och initierande organ saml
atl STU:s kompetens bör breddas. Del är också en vanlig uppfattning att STU
skall beakta hela innovationsprocessen vid projektbedömning även om det finansiella
stödet liksom hittills begränsas lill de första faserna fram till dess atl
prototyp tagils fram. Vad gäller indelningen av programmet i del- och
underprogram är remissopinionen splittrad.

Försvarets forskningsanstalt (FOA), RRV m.fl.
remissinstanser biträder kommitténs mening atl STU bör utvecklas från ett
ansökningsmotla-gande och projektbedömande organ lill ett mer aktivt,
planerande, initierande och pådrivande organ samt från ell i huvudsak
teknikkompetenl organ till ett organ med stor förmåga att tillhandahålla och
förmedla även utomteknisk kompetens. FOA påpekar samtidigt att en sådan
utveckling redan har inletts genom egna initiativ av STU.

IVA anser dock atl det finns starka begränsningar i STU:s
möjligheter atl spela en sådan roll. Den erfarenhet som nu börjar samlas mer
systematiskt om innovationsförloppet pekar entydigt pä betydelsen av
personligt engagemang hos en drivande kraft i projektledningen.
Entreprenörinsatser av detta slag är svåra atl administrera fram, och en mera
rimlig uppgift för STU torde vara att identifiera entreprenörer där de räkas
finnas, och pä olika sätt hjälpa dem med råd och finansiellt stöd, som måste
sträcka sig långt fram i innovationsprocessen. Om STU engagerar sig i
"egna" uveck-lingsprojekt riskerar man atl av sina slödmottagare
uppfattas som en konkurrent. För alt bibehålla förtroendet för STU som en
opartisk instans är del viktigt alt STU:s egna initiativ begränsas så att
blotta misstanken om en intressekonflikt undvikes.

STU framhåller i detla sammanhang följande. Fördelarna med
en samlad handläggning av det statliga stödet till utveckling av innovationer
från idé till finansiering av exploatering av den utvecklade idén, dvs. till en
färdig

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 38

innovation, är uppenbara. Det enskilda företaget eller
innovatören kan få allt slöd och allt biträde från ett och samma organ och t. o.
m. av samma handläggare. Samtidigt bidrar en sådan samlad handläggning och ökad
kontakt med marknadssidan till all ge STU ett säkrare grepp om innovationsprocessen
och därmed sammanhängande prioriteringar. Möjligheten atl lämna sådant
fullständigt stöd och biträde är en fråga dels om kompelens och arbetssätt,
dels om ekonomiska resurser.

1 fråga om kompetens och arbetssätt vill STU framhålla alt
en framgångsrik innovationsstödjande verksamhet förutsätter ett omfattande kontaktnät
och förmåga att skapa och stimulera samarbete mellan enskilda företag,
forskare, innovalörer, uppfinnare, institutioner och avnämare av skilda slag.
STU har byggt upp ett kontaktnät som torde vara unikt och STU har förvärvat
slor erfarenhet av alt skapa samarbete kring stora och små projekt. STU har
således både kompelens och ett lämpligt arbetssätt för vidgade uppgifter.

Vad beträffar de ekonomiska möjligheterna för STU all
åtaga sig väsenlligl ökade uppgifter framhåller STU följande. STU:s
hittillsvarande uppgifter har legat huvudsakligen i början av
innovationsprocessen, där kostnaderna är lägst, såväl för själva
utvecklingsarbetet som för STU:s rådgivning. Efterfrågan på dessa insatser är
redan nu betydligt större än tillgängliga resurser varför en
resursförstärkning behövs även inom ramen för oförändrade uppgifter.
Kostnaderna för de efterföljande stegen i innova-lionskedjan är väsentligt
högre. Om STU skall medverka i en större del av innovationsprocessen krävs
därför att STU tillförs ekonomiska resurser av en helt annan storlek än STU nu
förfogar över. Dessa förhållanden kan ingen ny programstruktur eller
organisationsform ändra.

Flera remissinstanser, däribland IVA, instämmer i
kommitténs förslag atl ökade möjligheter bör ges att anlita sakkunskap utanför
STU. Ibland kräver innovalionsstödet till mindre företag och enskilda
uppfinnare tillgång lill högt specialiserad kompetens, t.ex. för
marknadsbedömningar eller patent- och licensieringsfrågor, som rimligen inle
kan finnas inom STU.

STU och Svensk industriförening ställer sig tveksamma till
kommitléns förslag att långsikliga samarbetsavial skall kunna träffas mellan
STU och privata innovations- och exploateringsförelag. STU påpekar atl man
sedan länge samarbetar med ett antal förmedlare och exploatörer, varvid samarbetet
är knutet till enskilda STU-projekl. Ett ökat utnyttjande av expertis av
ifrågavarande slag skulle säkert vara till gagn vid exploateringen av såväl
forsknings- och utvecklingsresultat som uppfinningar. STU bedömer emellertid
att långsiktiga överenskommelser med förmedlings- och exploateringsföretag,
eventuellt med koppling till ekonomiskt slöd, skulle vara förenat med vissa
problem. Om överenskommelser ingås med vissa förmedlare, som anses särskilt
kvalificerade, skulle förmedlarna delas upp i två kategorier, en
"STU-auktoriserad" och en "icke STU-auktoriserad".

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 39

Om STU lill följd av långsiktiga överenskommelser skulle
försöka påverka de anslagssökande vid val av förmedlare skulle farhågor om
bristande objektivitet snart uppslå i STU:s omgivning. Liknande synpunkter förs
fram av Svensk industriförening.

STU påpekar vidare alt inga som helst hinder föreligger
för en stödmottagare att efter eget val anlita en förmedlare som i egenskap av
konsult hjälper fram det enskilda projektet till nyttiggörande. Kostnaderna
härför kan bestridas av STU inom ramen för projektstödet. STU kan också bistå
genom att lämna information om tillgängliga förmedlare och deras kompetensområden.

Vad gäller programindelningen, anser FOA atl denna bör
bygga på en pragmatisk indelning i verksamhetsområden med teknik- eller
branschan-knylning. Vissa programelemenl bör ha en förhållandevis permanent karaktär
men de behöver inte läcka STU:s hela verksamhetsområde utan kan kompletteras av
programelemenl för mer tidsbegränsade insatser. Därigenom kan krav pä såväl
kontinuitet som förnyelse i STU:s programstruktur tillgodoses.

Centralorganisationen SACO/SR och Sveriges
CivUingenjörsförbund (CF/STF) avstyrker kommitténs förslag lill
programindelning och förordar i stället att STU i huvudsak får bygga vidare på
den områdesindelning som gäller f, n. En sådan indelning efter behovsområden
bör göras på olika nivåer dels en översiktlig tiU ledning för statsmakternas
prioritering, dels en mera detaljerad teknikinriktad för forskare, innovalörer
och lillämpare.

STU delar
kommitténs uppfattning alt programindelningen måste ge uttryck för rörligheten
i STU:s målinriktade insatser. STU har i sina förslag lill regeringen inför
budgetåret 1978/79 redovisat förslag om ett antal sådana mälinriktade och
konkreta insatser. Sådana insatser bör samlas under ett delprogram benämnt
Insatsområden. De förutsätts genomförda under en bestämd tid för att därefter
ersättas av andra. Slöd till tekniskt utvecklingsarbete torde emellertid även framgent
behöva lämnas lill begränsade projekt med målet att utveckla en bestämd
produkt, metod eller system. Sådant stöd bör lämnas under ett delprogram
benämnt Teknikområden. Dessa bör liksom de hittillsvarande behovsområdena vara
permanenta i högre grad än insatsområdena. Indelningen av Teknikområden bör
hänga samman med indelningen av STU:s operativa organisation. STU föreslår
följande indelning av delprogrammet Teknikområden:

a)
Processteknik

b)
Tillverkningsteknik

c)
Socialteknik

d) Informations-
och systemteknik

e) Övrig
produktutveckling och uppfinningsutveckling samt rådgivning.

Teknikområdet Övrig produktutveckling etc. bör inbegripa den rådgiv

ning som behövs i anslutning främst lill stödet lill uppfinningsulveckling.

Stödet lill uppfinningsutveckling får då en bestämd plats i den operativa.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 40

programgenomförande organisationen, samtidigt som ökad
samverkan med övriga målgrupper och aktiv koppling till verksamheten under hela
innovationsprogrammel borde uppnås.

Övriga delprogram under innovationsprogrammet skulle
enligl STU:s förslag vara Industriservice, FörmedUng och Kollektiv forskning.
De två förstnämnda har av STU förutsatts få i huvudsak samma innehåll som f. n.
STU motiverar förslaget om ett speciellt delprogram för kollektiv forskning
med att de kollektiva forskningsinstituten även förutsätts medverka i
genomförandet av målinriktade insatser under innovationsprogrammel vid sidan av
sin kunskapsutvecklande och kompetensuppbyggande verksamhet.

7.4 Stöd till forskning

Kommitténs förslag om ökad användning av ramprogram vid
forskningsstöd får ett brett stöd bland remissinstansema. Däremot har
förslaget till indelning av forskningsprogrammet, i den mån det kommenteras,
inte väckt någon entusiasm bland remissinstanserna.

BFR, NFR, IVA, Sveriges industriförbund, STU, m.fl.
remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag om att ramprogram i ökad
utsträckning används för teknisk forskning vid universitet, högskolor och
fristående forskningsinstitut. Man framhåller dock allmänt vikten av alt en del
av STU:s slöd även framgent ges till enskilda forskningsprojekt utanför ramprogrammen.
IVA anser att del föreslagna systemet bör leda lill bättre förhåUanden för
forskarna, till effektivisering av forskningen och till högre kvalitet på forskningsresultaten.
Liknade synpunkter framförs från universitets- och högskolehåll, vars
yttranden inhämtats av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

Både/VA,
Sveriges industriförbund och några av de tekniska högskolorna påpekar dock att
ramprogramformen måste användas med försiktighet så atl inte enstaka
forskningsprojekt får sämre finansieringsmöjligheter. Ramprogrammen skall inte
ses som en arbetsbesparande åtgärd från STU:s sida utan som en möjlighet atl
tillgodose de sökandes krav på projektsamverkan mellan flera parter under en
längre tidsperiod. Sannolikt bör därmed merparten av STU:s stöd lill högskolan
även framgent utgå till enskilda projekt. Från tekniskt högskolehåll framhålls
också att initiering av ramprogram i allmänhet bör komma från forskarna själva,
inte från STU.

IVA och
BFR vill också fästa uppmärksamheten på den svåra men nödvändiga utvärderingen
av ramavtalen. Efiersom inrättandet av ramprogram kommer atl binda avsevärda
resurser under lång tid måste den vetenskapliga prövningen i motsvarande grad
göras grundligare.

IVA påpekar att vi i dag inte helt kan fömtse vilka
forskningsområden som kommer atl vara angelägna om tio år. För att bibehålla
vår handlings-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 41

frihet måste vi därför upprätthälla en viss miniminivå på
forskningen även inom områden som i dag bedöms ha låg prioritet. Liknande
synpunkter framförs av NFR och STU.

STU instämmer i princip i kommitténs synpunkter att ett
mera långsiktigt stöd behövs till den kunskapsutvecklande tekniska forskningen
under mer varaktiga former. STU vill dock framhålla att en flexibilitet i
uppläggningen bör förekomma. För att nå kompetensuppbyggande effekter kan
exempel tas från de s. k. tyngdpunktsprogrammen i Västtyskland. För att få
kunskapsutvecklande effekter av tvärvetenskaplig natur kan särskilda
forskningsområdesprogram komma i fråga enligt likaledes västtyskt möns-ler. För
kunskapsmässig samordning och främjande av insatser på angelägna områden kan
temaområdesverksamhel enligt fransk modell tillämpas. 1 dessa fall kan även
andra forskningsfinansierande organ medverka. En samordning är också möjlig av
kunskapsuppbyggande insatser vid kollektiva tekniska forskningsinstitut med
dem som pågår vid högskoleinstitutioner. STU tillstyrker alt ledningsgrupper
och refrensgrupper av i huvudsak det slag kommittén föreslår medverkar i
genomförandet av sådant stöd.

STU föreslår att kunskapsutvecklingsprogrammel indelas i
tre delprogram, nämligen Kunskapsområden, Ramprogram för teknisk forskning och
Kollektiv forskning. Delprogrammet Kunskapsområden bör indelas i
vetenskapsområden, exempelvis materialvetenskap, mätteknik, livsmedelsteknik
etc. Ramprogram för teknisk forskning omfattar den av kommittén förordade
grundläggande forskningen. Delprogrammet Kollektiv forskning omfattar under
denna rubrik kunskapsutvecklande forskning vid de kollektiva
forskningsinstituten.

STU förutsätter att under programmet stöd utgår till
enskilda projekt och till ramprogram avseende såväl forskning vid
forskningsfronten som forskning för att fylla kunskapsluckor.

Medicinska forskningsrådet (MFR) oroas av den föreslagna
utformningen av stödet till teknisk forskning. Det kan enligt rådets mening
inte vara i vare sig forskningens eller samhällets intresse att styra teknisk
forskning i sä hårt reglerade former som utredningens ramprogram måste
innebära.

7.5 Kollektiv forskning

Kommitténs förslag har i stort sett mötts med tveksamhet
från de remissinstanser som kommenterat dem. De kollektiva
forskningsinstitutens karaktär av både forskningsorgan och organ för
innovationsverksamhei framhålls, liksom nödvändigheten av en bedömning från
fall lill fall vad gäller finansieringsavial och stöd till enskilda projekt vid
sidan om ramavtalen.

Kolleklivforskningsinstitutens samarbetsorgan (SAMKO) och
STU avvisar kommitténs förslag, som bygger pä föreställningen att de kollektiva
forskningsinstituten ej bedriver innovationsinriktad verksamhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 42

SAMKO påpekar kolleklivforskningsinstitutens stora värde
för överföring av ny teknik till företagen. De olika organen vid instituten
möjliggör även en teknikspridning mellan företagen, som är av stor betydelse
för den tekniska utvecklingen. Instituten är oftast den enda organisation inom
en viss bransch, som kan samla tekniker och specialister med likartad intresseinriktning.
Genom institutens halvstatliga karaktär öppnas även möjligheter för
myndigheter och statliga organ att knyta kontakter med företrädare för en viss
bransch.

STU räknar också med att instituten skall medverka i
innovaliva projekt och har därför som tidigare nämnts föreslagit att stödet
till den kollektiva forskningen lämnas från såväl innovationsprogrammel som
från programmet för kunskapsutveckling. Speciella delprogram har föreslagits
för delta ändamål.

Statens skeppsprovningsanstcUl (SSPA,) STU, m. fl.
remissinstanser ställer sig tveksamma till den av kommittén uttalade
uppfattningen att den kollekliva forskningens värde skall relateras till
företagens finansieringsvilja. Andra slödkriterier baserade på
samhällsekonomiska effekter kan vara mer relevanta, påpekar SSPA.

STU menar att i ett läge då kraftfulla insatser på teknisk
forskning och utveckling är angelägna är det viktigt alt institutens
grundläggande kompetens inte urholkas. Den är väsentlig inte minst för
industrins långsiktiga planering. STU har vid förhandlingarna konstaterat ett
klart ökal intresse från företagen för denna kompetens. Industrin har dock haft
begränsade möjligheter att kunna öka sin satsning på den långsiktiga
kunskapsutvecklingen. Detta grundas inte på bristande intresse, utan
sammanhänger med nödvändigheten att i första hand satsa på kortsiktig lönsamhet
och sysselsättning,

SSPA. SAMKO, STU, m.fl. remissinstanser anser ej alt
kommitléns förslag om att projektstöd vid sidan av ramavtal skall nedbringas,
kan ges generell tillämpning. SSPA anser atl prövning måste ske i de enskilda
fallen med tillämpning av de prövningskriterier som gäller för projekt.

SAMKO menar att dessa särskilda projektanslag har stor
betydelse genom att de ger en möjlighet atl göra extra insatser då utvecklingen
vid företagen medför oförutsedda behov. De ger också möjligheter all genomföra
projekt som riktar sig mot målgrupper utanför institutens medlemskrets.
Initiativen kommer i det senare fallet ofta från STU och bidrar på del sättet
till atl ytterligare öka den önskvärda flexibiliteten hos instituten.

Liknande synpunkter förs fram av STU, som påpekar att det
är särskilt viktigt atl de mindre företagen i ökad omfattning kan intresseras
för all utnyttja de kollekliva instituten.

Sveriges industriförbund och SAMKO betonar att
genomgripande förändringar av kollektivforskningen inle bör genomföras innan
ett bällre faktaunderlag framtagils. STU framhåller också alt en fortsatt
uppföljning och utvärdering av stödet lill den kollektiva tekniska forskningen
har initierats men all resultatet av detta arbete ännu inte föreligger.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 43

7.6
Internationell kontaktverksamhet

Denna
verksamhet behandlas myckel översiktligt i kommitléns betänkande. Flera
remissinstanser framhåller dock betydelsen av denna verksamhet.

Televerket
menar att STU har en viktig roll vad gäller alt organisera, stödja och hålla
samman såväl nationellt som internationellt samarbete. Således är televerket
positivt till att STU även i framliden ges en samordnande roll beträffande de
s. k. COST-projekten.

IVA
anför att all forskning, även den tekniska, är för sin kvalitet beroende av
fortlöpande kontakter med den internatonella forskningen inom området, dels för
atl ta del av andras forskningsresultat, och dels för att få en måttstock på
kvalitén på den egna forskningen. Om man vill ligga i forskningsfronten räcker
det inte att följa litteraturen på området. Velen-skapssociologiska studier har
visat atl kunskapsutbytet inom ell område i snabb utveckling i huvudsak sker
genom personliga kontakler, medan publiceringen släpar efter. Mycket intressant
information, t.ex. om misslyckade ansatser, publiceras över huvud taget
aldrig. Det är,därför angeläget alt slödel lill sådant kontaklutbyte, i form
av resebidrag, och medel för att ta hit gästforskare, kraftigt förstärks.

STU
har som tidigare nämnts föreslagit ett särskilt program för denna verksamhet.
Bakgrunden är den speciella karaktär som präglar denna verksamhet och de
därmed sammanhängande svårigheterna för STU atl själv balansera den
internationella kontaktverksamhetens omfattning mot andra aktiviteter.

7.7
Stödformer och stödvillkor

Remissinstanserna
har i allmänhet reagerat positivt på kommitléns förslag.

RRV
och STU instämmer med kommittén att låneformen bör upphöra. STU framhåller dock
alt delta inte bör gälla STU:s särskilda anslag för dyrbar utrustning.

Vad
gäller ålerbelalningsvillkoren, anser STU att det vore en omotiverad
konkurrensfördel om en bidragsmottagare med ensamrätt finge utnyttja projektresultat
som tagits fram med statligt stöd. STU förordar därför att
återbetalningsskyldigheten för utvecklingsprojekt bibehåUs i nuvarande
omfattning.

RRV
delar kommitténs uppfattning all bidrag lill projekt för vilka resultaten
publiceras genom STU inte skall behöva återbetalas, medan återbetalningsskyldighet
skall föreligga för övriga projekt.

Enligt
STU:s bedömning innehåller kommitténs förslag lill stödvillkor i många stycken
goda förslag. STU:s roll vid överlåtelse av projektresultat och vid bidragsmottagarens
konkurs eller obestånd bör dock närmare

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 44

utredas. Vad gäller avtal som bidragsmottagaren ingår med
annan part bedömer STU att skäl föreligger för STU att förbehålla sig rätten
atl godkänna samtliga avtal som berör projektet. Grunderna härför är bl. a. alt
STU bör ha möjlighet all dels stärka bidragsmottagaren i avtalssituationen,
dels bevaka STU:s intressen i avtalssituationer där STU-projekt är inblandade.
STU:s intresse i det senare fallet gäller såväl angelägenheten av att projektet
pä ett riktigt sätt kommer till ett industriellt nyttiggörande som alt
återbetalningsvillkoren till STU uppfylles.

SUF anser att STU:s nuvarande viUkor, att bidrag
omedelbart förfaller lill återbetalning vid anslagsmottagarens dödsfall, i hög
grad är obefogat. Likaså bedömer SUF alt föreskrifterna om STU-konlroll och
godkännande av avtal exempelvis rörande exploatering av ett STU-slött projekt
innebär ett omotiverat förmyndarskap över bidragsmottagare.

STU avvisar kommitténs förslag atl beslut om återbetalning
skall fattas sex månader efler godkänd slutrapport. STU finner all mellan
slutrapport och den föreslagna tidpunkten framkommer normalt ingen information
som skulle vara vägledande för beslutet. Del bör i stället från fall tiU fall kunna
bedömas när nödvändig information föreligger för beslut. STU förordar vidare
att den 10-åriga tidsperioden inom vilken frågorna om återbetalning kan tas upp
bör kvarstå.

Flera remissinstanser, däribland SUF och CF-STF,
framhåller att det allmänna innovalionsklimatet måste förbättras. Således anser
5t/F liksom STU-kommittén att åtgärder för att förbättra arbetsförutsättningar
m. m. för yrkesinnovatörerna (de enskilda uppfinnarna) hittills varit blygsamma
i jämförelse med den omsorg som från statens sida visas andra grupper med
betydelse för innovationsprocessen - t. ex. institutionsforskare. Del förefaller
helt rimligt och genomförbart atl skapa sådana anställningsförhållanden för
professionella innovalörer som gäller för forskare. Föreningen delar bedömningen
att sannolikheten för positiva resultat av sådana insatser är hög.

CF-STF menar att skattepolitik, finanspolitik,
socialpolitik, krav på planering och uppgiftsskyldighet samverkar lill det
allmänna innovations-klimatet. Förbundet hävdar alt det enda långlivade och
verkningsfulla stödet lill innovationsverksamhet ligger i atl skapa ett klimat
för idéer och personer att utvecklas i. Kan man visa samhällsuppskattning av
innovationsverksamhet och entreprenörskap och kan man främja initiativ och
kreativitet och ge incitament lill människor att agera, då minskar självfallet
behovet av särskilda former för innovationsslöd. Alt forma en allmän politik
som befrämjar en sådan utveckling anser förbundet vara det viktigaste bidraget
statsmakterna kan ge till innovationsverksamhet. CF-STF anser vidare att mot
bakgrund av sysselsättningsläget i landet och atl ny teknologi främst finns alt
tillgå internationellt bör STU:s insatser för atl biträda företagen med förvärv
av utländsk teknologi påskyndas.

I detla sammanhang vill Svenska kommunförbundei erinra om
att det

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 45

pågår en betydande förslagsverksamhet inom kommunala
förvaltningar. Det borde vara ett samhälleligt intresse att en mera samlad
genomgång och utvärdering av dessa förslag gjordes så att utvecklingsbara idéer
kom till mera allmän kännedom. Ett samarbete mellan STU och förbundet inom
detla område bör inledas.

En annan angelägenhet som delas av flertalet
remissinstanser gäller informationsöverföring och informationsspridning.

Således ar\ser Svenska kommunförbundet atl det förslag som
framföres i betänkandet om alt det bör vara obligatoriskt med lättillgängliga
populärversioner av lämnade forskningsrapporter bör kunna bidra till alt
sprida kännedom om ny teknik till avnämarna. Även från UHA framhålls vikten av
ökade informationsinsatser. En av de tekniska högskolorna varnar dock för en
obligatorisk skyldighet att göra populärrapporler om forskningsresultat.
Forskarna skulle härigenom belastas med många gånger onödigt arbete, framhåller
man. Man anser vidare att rapporlsystemet bör ses över. Rapporteringen bör ske
vid tidpunkter som passar publiceringen och inle knytas till bidragsperioder.

BFR instämmer i utredningens påpekande atl forskaren i
ökad omfattning bör delta i informationsarbetet. 1 allmänhet saknar forskaren
emellertid de speciella kunskaper om medier och metoder som är nödvändiga
fömtsättningar för ett effektivt genomslag. Lika nödvändigt för ett gott
resultat är forskarens ämneskunnande. Delta talar för alt informations-planeringen
bör ske i samarbete mellan forskaren och STU:s informationsenhet redan under
projektets gång, anser BFR. Det är knappast realistiskt alt utgå från atl
maximala informationsinsatser kan knytas till hela den slora mängd av kunskaper
som utvecklas med stöd av STU. De befintliga resurserna bör därför, enligt BFR,
koncentreras lill sådana projekt och ämnesområden där STU bedömer behoven
särskilt stora. Även detla kräver en utvecklad planering av
informationsinsatserna och en planering som sker tidigt i forsknings- och
utvecklingsprocessen.

Statens
råd för vetenskapUg information och dokumentation (SINFDOK) anser att ett
effektivi informationssystem även måste innehålla dalorbaserad
informationsöverföring.

7.8 Uppföljning och utvärdering

Det är en utbredd uppfattning bland remissinstanserna all
större vikt måste fästas vid resultatutvärdering och erfarenhetsåterföring så
atl konsekvenserna av gjorda STU-insalserna blir belysta.

RRV anser
dels all STU inle genomfört resultatuppföljningen i tillräcklig utsträckning,
dels att STU:s system för resultatuppföljning inte är av tillräckligt hög
kvalitet. RRV vill därför understryka kommitténs uppfattning om behovet av
utvidgade utvärderingsinsatser inom STU.

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och
industriorganisa-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 46

tion
(SHIO) tillstyrker förslaget till selektiv ålerbelalningsuppföljning, dvs. den
villkorliga återbetalningsskyldigheten slopas för alla bidrag upp lill 75 000
kr.

STU
och RRV avstyrker dock förslaget. STU menar alt det är bidrags-mollagaren som
besitter den information som behövs såväl för atl utvärdera projektet som för
all kunna falla beslut om återbetalning. Informationen för båda ändamålen las
som regel fram i ett annat sammanhang. En selekliv återbetalningsuppföljning
blir därmed kopplad lill en selekliv utvärdering. STU anser vidare att ökade
skyldigheter bör läggas på anslagsmottagaren alt efter projektets avslutande
lämna STU nödvändig information för utvärdering och ålerbelalningsbeslut och
alt denna skyldighet ytterligare kan preciseras i stödvillkoren. Den aktiva
återbetalningsbevak-ningen skulle därigenom kunna göras mindre administrativt
betungande och selektiv. Även om STU i normalfallet särskilt bevakar de större
projekten tror STU att det vore olyckligt att fastställa en beloppsgräns för
aktiv uppföljning.

SUF
anser att STU:s samlade tjänstemannakår utgör en viktig kunskapskälla som lätt
kan rubbas, vid t. ex. avgångar ur tiänst, om inle tjänstemännens samlade
erfarenheter successivt lagras i databaserad kunskaps- eller idébank. SUF vill
rekommendera att utredning härom med del snaraste genomförs.

7.9
Organisation

Enhetsindelning

Remissinstanserna
ställer sig i klart övervägande antal negativa lill kommitténs förslag. Endast
ett fätal remissinstanser tillstyrker den föreslagna uppdelningen i en
forskningsenhet och en innovationsenhet.

Sveriges
industriförbund, SHIO, statens järnvägar (SJ), SIND, DFE, STU, m.fl.
remissinstanser avstyrker kommitténs förslag.

Sveriges
industriförbund menar att den föreslagna organisatoriska ludel-ningen i en
innovations- resp. forskningsenhet baseras främst på en teoretisk analys men
saknar praktiskt stöd. Tvärtom eftersträvar flertalet tekniskt ledande företag
en samordnad bevakning av forskning och produktutveckling. För STU skulle en
tudelning innebära två avgjorda nafkdelar. Den skulle motverka en av STU:s
viktigaste uppgifter, att initiera och stimulera kontakter mellan forskning och
näringsliv. Den skulle vidare verka kompetensbegränsande för STU:s tjänstemän.
För att rätt kunna bedöma en produktidé är det nödvändigt att veta ifall
överiägsna lösningar är på väg inom den tekniska forskningen. För att kunna
bedöma ett forskningsprojekts lämpliga industrikontakter måste man känna till
vilken produktutveckling som pägår i företagen. En omorganisation som skulle
styra den enskilda handläggarens kontakler enbart i endera riktningen skulle
innebära en uppenbar kompetensurholkning jämfört med dagsläget. Liknande
synpunkter läggs fram av SHIO.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 47

SJ menar att arbete av säväl forsknings- som
innovationskaraktär förekommer i stor uisträckning vid samma institutioner,
verk och företag och ofta i samarbete dem emellan och detta samarbete mellan
högskolor och förelag är mycket viktigt för den tekniska utvecklingen. Det
förefaller också svårt att definiera begreppen forskning och innovation så all
i praktiken en tydlig gränsdragning dem emellan blir möjlig. Även detla talar
för all det är olämpligt alt enligt STU-kommitténs förslag i STU:s organisation
införa skilda enheter för forskning och innovation.

SIND anser att en funktionell uppdelning i en
forskningsdel och en innovalionsdel bör kunna uppnås med en organisation som
mera liknar den nuvarande. Frågan hur STU:s verksamhet bäst skall organiseras
är också beroende av interna förhållanden inom STU, vilket gör det svårt för
utomstående att inta en bestämd hållning i frågan. Industriverket vill
understryka vikten av att den framtida organisationen av STU väljs på ett
sådant sätt att lösningen blir acceptabel för STU:s egen ledning och personal.
CF-SFT framhåller liknande synpunkter.

DFE anser
att den strikta organisatoriska uppdelningen i en forsknings-och en
innovationsenhet är olycklig. DFE anser alt del finns förutsättningar att
organisera de tillgängliga resurserna vid U- och R-enheterna pä ett sätt som
bättre tillgodoser de uppgifter STU skall fylla. Det är därvid lämpligt att
särskilda gmpper svarar för de direkta kontakterna med småföretag, uppfinnare,
forskare m. m., sä atl dessa inle har några svårigheter att hitta rätt i
organisationen. Delegationen kan tänka sig en indelning i ett antal
"block" som är färre än nuvarande behovsområden. För vaije block bör
finnas ett rådgivande organ. Teknisk forskning och innovationsverksamhet med
inriktning pä industriell utveckling kan t.ex. delas in i 3-4 block med
anknytning till teknik och produktion av olika slag. STU:s
"ställföreträdande" roll pä viktiga samhällsområden bär kunna
behandlas i ett eller två block, eftersom det här i stor uisträckning gäller
att initiera verksamhet. På motsvarande sätt som i energiforskningsprogrammet
(SOU 1977: 56) föreslår DFE alt verksamheten kompletteras med ett program för
sädan grundläggande teknisk forskning som ej täcks av ovanstående block. Detla
program utgör alltså endast ett komplement till den tekniska forskning som
bedrivs inom övriga program. För detta bör en tredje typ av block kunna
inrättas inom STU:s organisation. En fjärde typ av block bör enligt DFE utgöras
av sådan verksamhet som administreras av STU, men som inte ligger inom STU:s
budget.

STU kan i
huvudsak biträda vad kommittén anfört beträffande de verksledande, planerande
och utredande samt administrativa funktionema. STU avstyrker emellertid
kommitténs förslag rörande organisation av de operativa enheterna.
Indelningsgrunden bör således inte vara forskningsstöd resp. innovationsslöd.
De operativa enheterna bör i stället ha en struktur som gör dem lämpade atl
genomföra ständigt förändrade uppgifter med inriktning på såväl forskning som
utvecklingsarbete. En viss fast

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 48

indelning är likväl nödvändig, främst med hänsyn till
organisationens storlek. STU förordar att de personella resurser som skall
genomföra de båda programmen. Innovationer för industri och samhälle resp. Kunskapsutveckling,
får en indelning efter teknikområden. Dessa enheter bör dels vara tillräckligt
stora för atl skapa möjligheter till såväl praktisk arbetsfördelning som
personlig utveckling, dels vara tillräckligt små för att medge en nära
personlig kontakt inom enheten. Indelningen bör därtill vara sådan att
huvudinriktningen utgör en gemensam nämnare för resp. enhet.

RRV och BFR anser att kommitténs förslag till organisation
är en logisk konsekvens av den valda programindelningen och tillstyrker därför
förslaget. Som ytterligare skäl anför BFR erfarenheter av den egna verksamheten.
Det har visat sig vara praktiskt svårt för en liten organisationsenhet alt
bereda två eller flera typer av ärenden, som skall bedömas i helt olika
perspektiv och efter ibland vill skilda regler. De skilda spelreglerna komplicerar
beredningen och kan leda till misstolkningar. Den föreslagna indelningen av
STU:s organisation är därför enligt dessa remissinstansers mening en praktisk
nödvändighet, men den måste kompletteras så att organisationen inle får
vattentäta skott mellan de båda verksamheterna.

RRV vill i detta sammanhang erinra om alt revisionen av
STU visade att indelningen av U-enhelen i tretton sektioner hade medfört, atl
lednings-, samordnings- och kommunikationskraven på enhetschefen blivit så
stora alt utrymmet för t.ex. policyfrågor begränsats allvariigt. Vidare blev
sektionerna så små atl de blev mycket känsliga för tillfälliga förändringar i
arbetsbelastning. 1 fråga om bl. a. STU:s serviceinriktade funktioner, fann RRV
i revisionen tendenser till avdelningslänkande på så sätt atl de direkt
producerande enheterna byggde upp egna servicefunktioner. RRV föreslog därför
att servicefunktioner så långt som möjligt borde organisatoriskt skiljas från
producerande enheter för att bl.a. förhindra dubblering av mtiner och
funktioner. Kommittén har förordat i princip samma synsätt i fråga om
planerings- och utvärderingsenheten, informationsenheten och administrativa
enheten. RRV tillstyrker kommitléns förslag i dessa avseenden. Revisionen av
STU var särskilt inriktad mot planerings- och utvärderingsfunklionerna saml
administrativ service. Mot bakgrund av revisionens resultat och förslag lill
åtgärder inom nu nämnda funktioner, finner RRV kommitléns närmare precisering
av uppgifterna för planerings-och utvärderingsenheten och administrativa
enheten vara väl underbyggda.

Några remissinstanser framför farhågor för atl en
centraliserad planering kan skapa en klyfta mellan långsiktig planering och
verksamhetsplanering.

Televerket anför följande. Behovet av förstärkt
planerings- och utvärderingsverksamhet betonas i belänkandet. Den lösning med
en kraftigt förstärkt planerings- och utvärderingsenhet som föreslås kan
medföra atl 1-och F-enhelernas ansvar begränsas att praktiskt främst innefatta
ärendehandläggning. För att undvika en sådan länkbar utveckling, borde övervä-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 49

gas att som ett alternativ klart uttala 1- och
F-enheternas ansvar för exempelvis seklorstudier och behovsanalyser och även
tilldela enheterna resurser för sådan verksamhet. Denna markering av 1- och
F-enheternas ansvar för den strategiska och taktiska planeringen borde
resultera i en mera effektiv och motiverande operativ verksamhet
(ärendehandläggning). 1 detla altemativ kvarstår sannolikt ett behov av en
mytket begränsad stabsresurs till verksledningens förfogande för exempelvis
utveckling och uppföljning av verksamheten.

FOA delar uppfattningen att långsiktiga
planeringsuppgifler lätt åsidosätts vid enheter som har att handlägga många
löpande ärenden. Samtidigt är del enligt FOA':s erfarenheter viktigt att det
långsiktiga planeringsarbetet bedrivs inom hela organisationen. Härigenom
förankras långsiktspla-nerna i organisationen så att de får avsedd inverkan på
inriktningen av den löpande verksamheten. En förstärkning av resurserna för
långsiktig planering bör därför fördelas mellan centrala stabsenheter och
linjeenheter. Syftet bör vara att personalen i linjeenheterna ges möjlighet atl
avsätta erforderlig tid för långsikliga planeringsuppgifler, bl. a. i form av
medverkan i centralt sammanhållna planeringsgrupper. De centrala stabsenheterna
bör å sin sida förfoga över erforderliga metodkompetens och led-ningskapacilet
för de studier och utredningar - ofta av systemanalylisk karaktär - som bör
läggas till grund för planeringen av STU:s insatser. Detta gäller inte minst
inför starten av s. k. initiativprojekt, syftande till att få fram nya tekniska
lösningar inom olika branscher eller samhällssektorer.

Nämnder

Vad beträffar remissinstansernas syn på STU:s nämndsystem
kan två huvudkategorier urskiljas. Den ena kategorin tillstyrker kommitténs förslag
som i huvudsak innebär atl nuvarande nämndsyslem avvecklas för att ersättas med
insats- och projektgmpper av mer ad hoc-karaktär. Härigenom hoppas man uppnå
en större flexibilitet och därmed en bättre anpassning till STU:s verksamhet.
Den andra kategorin vill bygga vidare på nuvarande nämndsyslem. Härigenom tror
man atl bättre kontakter med omgivningen erhålls samtidigt som kontinuiteten i
verksamheten bibehålls, hålls.

RRV och Svenska kommunförbundei tillstyrker kommitténs
förslag. SHIO och STU biträder i huvudsak vad kommittén anfört om nämnderna.

RRV gjorde i samband med 1975 års revision en, om än
begränsad, analys av nämndorganisalionen inom STU. Den visade atl nämndernas
medverkan i planeringen hade haft den inriktning och varit av den omfattning
som kunde förväntas med hänsyn till STU:s uppgifter. Nämndorganisationen
visade sig också ha konserverande effekter bl. a. genom att införande av nya
områden och avveckling av gamla försvårades. Mot bakgmnd av RRV:s förslag lill
organisatoriska förändringar och åtgärder för

4 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 111

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 50

förbättrad planering ansåg RRV, alt STU borde överväga atl
förändra nämndernas funktion och organisation.

Med hänsyn till de planeringsgrupper och utredningsgrupper
som kommittén föreslär anser RRV, atl de nuvarande nämnderna och kommittéerna
kan avvecklas. STU-kommittén föreslär att en forskningsnämnd och en
innovationsnämnd inrältas. Dessa bör enligt kommittén vara rådgivande lill
verksledningen i policy- och planeringsfrågor. RRV:s revision av STU visade att
ingen av planeringsformerna var STU-orienterad i den bemärkelsen att de gav
myndigheten underiag för kvantitativa och kvalitativa prioriteringar mellan
uppgifter, program, behovsområden, stödformer o. d. Revisionen visade vidare
att väsentiiga delar i STU:s mål-, roll-, miljö- och intressentbeskrivningar
var ofullständiga. Den av kommittén föreslagna inriktningen på de nu föreslagna
nämnderna torde utgöra ett värdefullt slöd vid främst den övergripande
planeringen och utvärderingen. Detla kan förväntas medföra en bättre balans
mellan planerings- och ulredningsgmp-pemas områdesvisa planering och verksledningens
samlade planering.

Svenska kommunförbundet tror atl förslaget om fler
tillfälliga planerings- och arbetsgrupper, i vilka ingår utom forskare även
representanter för näringsliv, myndigheter, löntagare och konsumenter, liksom
att till det direkta arbetet knyta referensgrupper, bör bidra till en god
förankring av de projekt som STU engagerar sig i.

Det föreslagna systemet är enligt SH10:s uppfattning i
slorl sett tillfredsställande. Organisationen anser emellertid atl
planeringsgrupperna bör få en större livslängd än den föreslagna. 1 samband med
uppföljningen av planerna kommer STU nämligen att få behov att knyta till sig
referensgrupper. Kommittén föreslår även inrättandet av sådana referensgrupper
i samband med ramprogram. Enligt SHIO:s uppfattning bör planeringsgmp-pen för
ett visst insatsområde vara identisk med referensgruppen. På detta sätt uppnår
man bl. a. en bättre kontinuitet i verksamheten genom alt varje planeringsgrupp
får en verksamhetstid på tre till fem år i stället för föreslagna ett till två
år.

Enligt STU
har de hittillsvarande nämnderna haft stor betydelse för uppbyggnaden av STU:s
kompetens, särskilt sedan deras arbele riktades in på planering av de s. k.
behovsområdena. STU vill stryka under alt behovet av extern expertis kommer alt
öka om STU skall kunna genomföra den verksamhet kommittén föreslär och som STU
biträder. STU vill emellertid framhålla att extern expertis måste kunna knytas
till STU i en mångfald former och för skilda uppgifter. STU behöver sålunda
kunna knyta referensgrupper till planeringen av de ovan under programstrukturen
förordade teknik- och kunskapsområdena. STU behöver vidare kunna knyta
planeringsgrupper, styrgrupper och referensgrupper till planering och
genomförande av föreslagna insatsområden. Formerna för hur extern kompetens
skall knytas till STU och den organisatoriska strukturen härför

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 51

måste vara en funktion av det med tiden varierande
innehållet i STU:s verksamhet och av det därav följande behovet av kompetens.

FOA, televerket m.fl. remissinstanser anser ej att de
långtgående nedskärningar av den permanenta nämndorganisationen som kommittén
föreslår är nödvändiga eller önskvärda. Från universitets- och högskolehåll
framhålls att nuvarande nämndsystem måste bevaras. FOA anser att nämnderna har
en väsentlig uppgift genom att de svarar för bredd och kontinuitet i STU:s
kontakter med omvärlden. Nämndsystemet bör dock effektiviseras. Detta kan ske
genom en viss minskning av antalet permanenta nämnder. Nämndernas uppgift bör
väsentiigen vara atl ange inriktning och ramar i stort för arbetet inom sina
verksamhetsområden. De mer permanenta nämnderna kan sedan kompletteras av
särskilda styrkommittéer inom avgränsade områden.

Televerket påpekar alt STU:s egen unika kompetens ligger
snarare i dess bredd och överblick, medan man när det gäller fördjupade
kontakter har behov av atl nyttiggöra andras mer direkta erfarenheter. Därav
följer att STU kan ha behov också av mer permanent nämndrepresentation även i
fortsättningen, liksom atl ge ledamöterna någon form av motivation alt delta i
arbetet. Även om det säkert kan finnas behov också av ad hoc-grupper för atl
täcka in annars obevakade områden, finns risker med att helt föriila sig på
tillfälliga och ad hoc-belonade samverkansformer. Om de tilltänkta deltagarna
är svagt motiverade atl mer långsiktigt engagera sig i uppgiften, kan STU
förlora den förankring man nu har i de industriella utvecklingsprocesserna.

Regionala representanter

Remissinstanserna delar i allmänhet kommitténs uppfattning
att regionala kontakter är väsentliga för STU:s verksamhet. Flera
remissinstanser anser dock att detta behov bör kunna tillgodoses genom de
nyligen beslutade regionala utvecklingsfonderna (prop. 1977/78:40, NU
1977/78:34, rskr 1977/78: 110) samt en utbyggd koniaktsekretarialverksamhet.

RRV m. fl. remissinstanser anser att de länsvisa
utvecklingsfonderna väl svarar mot STU:s behov av en regional organisation.

STU, IVA
och UHÄ, med en närmast enhällig remissopinion bland universiteten och de
tekniska högskolorna bakom sig, anser all den regionala kontaktorganisationen
i första hand skall förstärkas genom en utökad kontaktsekretariatverksamhet.

STU
förordar atl den regionala verksamheten utvecklas på i huvudsak följande sätt.
Personal från sektionen för industriell ulvecklingssservice bör arbeta
kontinuerligt i permanenta grupper med representanter från regionala
utvecklingsfonder och andra intressenter på regional nivå. STU kan då, i likhet
med vad som f. n. görs i de län där produklinventeringar genomförs, ställa
begränsade medel lill förfogande för snabba och enkla beslut. Erfarenheter från
inventeringsarbelel visar att regionall arbete som

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 52

genomförts pä detta sätt effektivt säkerställer kontakten
med STU. Tjänstemän vid STU kan alternera mellan tjänstgöring hos en regional
utvecklingsfond och vid STU. Den regionala uppsökande verksamheten i form av
kontakter med enskilda projklidégivare och mindre företag kan lätt systematiseras
och effektiviseras. Produktidé- och behovsinventeringsarbetet liksom
licensförmedlingsverksamheten får en naturlig förankring i den regionala
verksamheten. Nuvarande iRriktning mot atl göra resurser vid högskolor och
universitet tillgängliga för mindre förelag och enskilda innovalörer bör
utvecklas. Eftersom kontaktsekrelarialverksamhelen även är av stor betydelse
för STU:s regionala aktiviteter finner STU det nödvändigt atl öka antalet
kontaktsekreterare till två på varje ort där kontaktsekretariat nu är
etablerade. Genom detta arrangemang säkras en bällre kontinuitet inom det
enskilda sekretariatet. Vidare anser STU det nödvändigt att etablera
kontaktsekretariat även på nya högskoleorter.

IVA menar att det är värdefullt för den regionala
kontaktorganisationen att kunna repliera på kompetensbasen vid en högskola.

IVA anser att en utbyggnad av STU:s regionala kontaktnät i
första hand bör ske genom en förstärkning av nuvarande kontaktsekretariat. En
lämplig organisationsenhet kan beslå av tvä kontaktsekreterare, en hemmahandläggare
(kompelens motsvarande gymnasieingenjör) och ett skrivbiträde. Därigenom
frigörs kontaktsekreterarna från rutingöromål, kontinuiteten förbättras,
kompetensen kan breddas och personalen får en mindre isolerad arbetssituation.
I ett andra steg bör en utbyggnad övervägas med nya kontaktsekretariat, knutna
exempelvis tiH de yrkestekniska högskolorna, branschforskningsinstitut e. d.

Landsiingsförbundei, FOA och LO tillstyrker kommitléns
förslag om en förstärkt regional organisation.

Landstingsförbundet och FOA ser positivt på kommitténs
förslag om en förstärkning av STU:s resurser för regional kontaktverksamhet för
att förbättra och förenkla kontakterna med mindre och medelstora företag liksom
med enskilda uppfinnare. FOA anser alt del bör överlämnas åt STU att i
samverkan med berörda parter utveckla de lämpligaste formerna för detla. Man
bör därvid pröva avvägningen mellan behovet av lokalt/ regionall placerade
konlaktfunktioner och behovet av konlaktfunklioner med speciell bransch- eller
teknikkompetens. Del senare behovet torde bara kunna tillgodoses genom centralt
placerade tjänstemän vilka vid behov kan förstärka lokala kontaktorgan, t. ex.
genom besök.

LO finner förslaget om försöksverksamhet med regionala
STU-representanter intressant. LO framhåller vikten av att STU får en bred
kontaktyta såväl regiopalt som lokalt mot olika intressegrupper. STU:s
organisation måste ha beredskap och förmåga att möta även den tekniska kunskap
och de idéer som finns hos människor i arbetslivet.

AMS menar att med tanke på nödvändigheten för svenskt
näringsliv av teknisk utveckling och förnyelse och betydelsen i detta
sammanhang av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 53

nära
kontakter och samverkan med de mindre och medelstora företagen får den
föreslagna förstärkningen av STU:s regionala kontaktyta anses som helt
otillräcklig. Denna bedömning får även ses mot bakgrundert av de utomordentligt
stora resurser som f. n. satsas på defensiva åtgärder i syfte att begränsa
nedskärningarna av sysselsättningen i tillbakagående branscher.

8
Teknikupphandlingskommitténs betänkande

8.1
Allmänna överväganden och rekommendationer

Det
finns enligt teknikupphandlingskommiltén (TUK) två huvudmotiv för att undersöka
sambanden mellan offentlig upphandling och teknisk utveckling. Allmänna
raiionaliseringsmoiiv talar för att offentliga organ utnyttjar och initierar
teknisk utveckling i samband med upphandling. För företagen utgör den
offentliga upphandlingen eh viktig avsättningsmarknad som påverkar både
näringslivets inriktning av sin produktutveckling och dess konkurrensförmåga på
exportmarknaden. Ett industripolitiskt motiv föreligger därför atl undersöka
hur offentlig upphandling kan påverka produktförnyelsen i näringslivet.

Den
offentliga upphandlingen uppgick år 1974 lill ca 35 miljarder kr. Härav kan
antas atl primärkommunerna svarade för ca hälften, statliga myndigheter för ca
en tredjedel och landslingen för ca en sjättedel.

Teknisk
utveckling kan komma till stånd inom alla steg i den process som leder fram
lill slutlig leverans. Processen anknyter sålunda till planeringsverksamhet
inom myndigheten, innehåller utredningar, tekniskt utvecklingsarbete,
prototypframställning m. m. saml omfattar de direkta upphandlingsmomenten
specifikation, kontraktstecknande, leveranskontroll och provning. Föratt i ett
samlat begrepp innefatta hela den beskrivna processen har TUK använt termen
leknikupphandUng. Därmed avses alla de steg som ingår i processen och termen
begränsas sålunda inte till den egentliga upphandlingen av en slutprodukt. 1
begreppet ingår vidare att processen skall innehålla moment av teknisk
utveckling.

TUK
bedömer en riktigt bedriven teknikupphandling vara ett verksamt hjälpmedel för
att öka effektiviteten i den offentliga produktionen och möjliggöra nya och
förbättrade offentliga tjänster. Samtidigt initierar en sådan upphandling
teknisk utveckling inom industrin. En förbättrad och utökad teknikupphandling
kan uppnås genom åtgärder både på upphandlar- och leverantörssidan. De förslag
som TUK framlägger koncentreras dock till upphandlarsidan eftersom
möjligheterna till verksamma åtgärder bedöms vara störst där.

TUK
har betraktat teknikupphandling som en successiv anskaffningsprocess. Denna
process innehåller flera arbetsmoment. Det första momentet,
anskaffningsplaneringen, resulterar i preliminära funktionskrav och

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 54

kostnadsramar.
Förstudier och utredningar syftar till att ange ett antal alternativa tekniska
lösningar samt preliminära uppskattningar av dessas tekniska prestanda, totala
kostnader och effekter. Det tredje momentet innehåller specifikation,
upphandling och ledning av utvecklingsprojekt. Utvecklingsarbetets syfte är atl
klarlägga osäkra faktorer i olika alternativa utföranden och möjliggöra alt
kvarstående alternativ kan värderas och jämföras. Arbetet omfattar vanligen
framtagning av prototyp saml försöksverksamhet. Efter beslut om val av
alternativ genomförs processens fjärde moment som innefattar specifikation,
upphandling och kontroll. Detta moment i anskaffningsprocessen skiljer sig inte
pä något avgörande sätt från upphandling i allmänhet.

TUK
anser att åtgärder för alt främja teknikupphandling kan vidtas inom ramen för
gällande upphandUngsregler. Teknikupphandling är därför en verksamhet som det
enskilda upphandlande organet ansvarar för. Upphandling skall ske under
utnyttjande av förefintliga konkurrensmöjligheter och med iakttagande av
affärsmässighet. Begreppet affärsmässig kan inrymma alla de hänsynstaganden
som måste göras för att upphandlingen skall bli så ekonomisk och ändamålsenlig
som möjligt. Vid teknikupphandling får dock avvägningar mellan investerings-,
drifts- och andra kostnader ökad tyngd.

TUK
understryker att vad som nyss sagts avser upphandlingsreglernas principer men
inte nödvändigtvis deras tillämpning i praktiken. Reglerna ger sålunda
möjligheter att genomföra en motiverad teknikupphandling. De lämnar å andra
sidan inte några garantier för alt en prövning av nya tekniska möjligheter
kommer lill stånd under anskaffningsprocessen. Åtgärder för att befrämja en
sådan prövning behöver dock enligl TUK:s mening inle avse ändringar i
regelsystemet.

I
allmänhet ligger enligt TUK:s mening ett affärsmässigt agerande från de
enskilda myndigheternas sida i linje med det industripoUiiska målet. 1 enskilda
fall kan emellertid detla mål ha sådan uppenbar betydelse atl det bör väga över
vid bedömning.

Den
nuvarande beslutsordningen med anmälan från myndighetens sida om sådana
förhållanden och beslut av regeringen anser TUK vara tillfyllest från formella
utgångspunkter.

Samhället
stöder från mera allmänna utgångspunkter teknisk forskning och utveckling inom
industri- och forskningsorgan, bl.a. vid STU. Ett av motiven för detta stöd är
den offentliga sektorns behov av ny teknik. Projektstöd från STU till
upphandlande organ i samband med anskaffningsförberedelser förekommer och har
i enskilda projekt inneburit relativt stora insatser från STU:s sida. Antalet
sådana projekt är dock litet. TUK framlägger därför förslag som avses stärka
sambanden mellan STU och upphandlande organ för att främja teknisk utveckling
inom olika samhällssektorer.

Samverkan
mellan myndigheter är enligt TUK ett väsentligt medel för

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 55

att effektivisera teknikupphandling och är i vissa fall en
förutsättning för alt den skall komma lill stånd. Samverkan kan innebära ett
gemensamt utnyttjande av expertkunskap, gemensamma utrednings- och utvecklingsprojekt,
gemensam upphandling samt fördelning av kostnader för anskaffning och
anskaffningsförberedelser.

Genomförande av teknikupphandling kräver enligt TUK att
myndigheterna disponerar expertkunnande inom olika områden, speciellt teknisk
kompetens. Teknikupphandling genomförs som regel med en kombination av expertis
inom myndigheten och extern expertis. Tekniskt utvecklingsarbete utförs
vanligen inom industri- eller forskningsorgan och endast i undantagsfall inom
myndigheten. Utomstående experter utnyttjas i varierande utsträckning även
under övriga faser av anskaffningsprocessen. För en enskild myndighet betingas
avvägningen mellan extern och intern expertis givetvis av hur ofta teknikupphandling
i allmänhet eller av en viss inriktning aktualiseras. Även då krav pä
expertkunskap i stor utsträckning kan tiUgodoses med extern kompetens är
betingelserna för atl teknikupphandling skall komma till stånd beroende av den
enskilda myndighetens ställningstaganden och därmed också av dess egna
personella resurser.

TUK anser att ett gemensamt utnyttjande av expertis inom
den offentliga sektom är betydelsefullt. Inom den statliga sektorn är
ömsesidigt bistånd i och för sig en formell skyldighet för myndigheterna.
Bistånd av teknikupphandlingskaraktär torde i många fall fordra mera omfattande
insatser. Del kan då vara svårt för en myndighet som har erforderlig expertis
atl prioritera sådana tjänster gentemot de egna uppgifterna. En väg atl underiätta
ett gemensamt utnyttjande av expertis är enligt TUK:s mening atl utvidga
myndigheternas möjligheter att utföra sådana tjänster i form av betalda
uppdrag.

Trots de starkt skiftande betingelser som råder
beträffande såväl personella resurser som erfarenhet av teknikupphandling inom
olika delar av den offentliga sektorn anser TUK att det finns utrymme för
åtgärder av en mera generell inriktning. För alt utnyttja extern kompetens
krävs kännedom om det nationella och internationella utbudet av de ofta starkt
specialiserade tjänster som ingår i anskaffningsprocessen. En sädan kännedom
kan vara svår för myndigheter att upprätthålla och således utgöra ell hinder
för alt teknikupphandling kommer lill stånd. Vidare kan en bristande spridning
av kunskaper om teknikupphandlingsmetodik utgöra hinder. Flera av de
värderingsmetoder som används är inle alltid lätt tillgängliga inom det
ordinarie utbildningsutbudet. En förstärkt utbildning framstår därför som
önskvärd. TUK framlägger på dessa båda punkter förslag som redovisas senare.

Förutsättningarna för ytterligare effektivitetsvinster
genom en ökad samordning av den offentliga teknikupphandlingen bedömer TUK
allmänt sett vara bättre under dess förberedelseskeden än vid den slutliga upphandlingen.
Behov av utredningar och förstudier har ofta en gemensam

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 56

bakgrund. Specifikationer av en slutprodukt från olika
myndigheter skiljer sig däremot inle sällan åt i fråga om prestandakrav, lokalt
betingade miljökrav, leveranstid etc. Samordnade inköp kan således leda till
administrativa svårigheter som inte alltid uppvägs av samordningsvinster.

Den nuvarande inköpssamordningen tar sig uttryck i
centraliserad upphandling och avropsavtal. Den omfattar huvudsakligen
standardvaror och vissa tjänster vilka inrymmer en inte oväsentlig
utvecklingspotential. TUK rekommenderar därför att leknikupphandlingsaspekter
beaktas vid den fortsatta utvecklingen av den offentliga inköpssamordningen.

TUK anser inte skäl föreligga för en mera långtgående
samordning av den statliga upphandlingen än som ryms inom nuvarande former.
Behovet av ytterligare samverkan som avser teknikupphandlingens förberedande
stadier är enligt TUK:s mening störst inom de primär- och landstingskommunala
sektorerna. TUK lämnar därför vissa förslag med denna inriktning vilka
redovisas senare.

TUK framhåller atl anskaffning av ny teknik innebär ett
visst risktagande både för upphandlare och leverantör. Teknikupphandling genomförd
som en successiv process på det sätt som nyss beskrivits syftar bl. a. till att
reducera detta risklagande. Osäkerheter i olika hänseenden kan ändå utgöra
hinder för att en önskvärd teknikupphandling skall komma till stånd. TUK har
därför behandlat frågan om eventuella ekonomiska garantier för myndigheter som
vill pröva ny teknik.

TUK anser att externt finansiellt stöd i vissa fall kan
vara motiverat för utvecklingsarbetet och utredningar som föregår en
anskaffning. Riskavlyf-tet bör dock enligt TUK begränsas till själva
framtagandet av ny utrustning och bör inte omfatta indirekta följdkostnader vid
eventuella misslyckanden, även om risken för sådana kostnader ofta kan vara
den mest återhållande faktorn för den upphandlande myndigheten. Sädana
garantier skulle snarare motverka atl anskaffningsförberedelser genomförs i
erforderlig utsträckning. De skulle också reducera myndigheternas direkta
ansvar för upphandlingen. TUK lämnar därför förslag på denna punkt innebärande
att STU skall kunna medfinansiera utvecklings- och utredningsprojekt som
initieras av den uppdragsgivande myndigheten.

De inledande momenten i en anskaffningsprocess
karaktäriseras enligt TUK av inventering, problemdefinition, miljöprognoser m.
m. Utredningsverksamheten inriktas pä framtida tidpunkter och händelseförlopp
då den aktuella utrustningen tas i bruk. Myndighetens långtidsplanering utgör
härvid en nödvändig informationskälla. Teknikupphandling aktualiseras bl.a. i
samband med reformer, dvs. nya eller påtagligt förbättrade offentliga
tjänster, men ingår också som en väsentlig del i den löpande rationaliseringsverksamheten
vid myndigheterna. Den kan vidare aktualiseras vid återanskaffning av
befintling utrustning och befintliga anläggningar.

När det gäller reformer framhåller TUK att de ofta baseras
på en omfattande utredningsverksamhet, t.ex. i form av offentliga utredningar.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78: 111 57

Dessa har i regel en mera allmän karaktär där olika
övergripande frågor analyseras genom behovsanalyser och avvägningar mot
offentliga aktiviteter m.m. Teknikproblem som uppträder vid själva
genomförandet av reformerna analyseras och åtgärdas emellertid inte förrän
reformen skall genomföras av den myndighet som utses till ansvarig. Denna kan
dä komma att tvingas till ett betydande mått av risklagande vid utnyttjande av
ny teknik. Idealt borde därför inför varje sådan reform en teknikupphandlingsprocess
övervägas så att när reformen genomförs, sådana utredningar och förstudier har
utförts och nödvändigt utvecklingsarbete kommit lill stånd, atl reformen kan
genomföras med utnyttjande av effektiv och lämplig teknik.

En anskaffningsprocess föranledd av de tre orsaker som
nämnts kan enligl TUK karaktäriseras som invesleringsplanering på medellång
sikt baserad på ett långsiktigt planeringsunderlag. Myndigheternas uppföljnings-
och redovisningssystem kan härvid användas för atl indikera brister i
produkter, utpeka rationaliseringsbehov som kan tillgodoses med tekniska
hjälpmedel. Den tekniska överblick och utredningsverksamhet som ingår i
anskaffningsprocessen kan i sin lur utgöra ett underlag för myndighetens allmänna
planeringsverksamhet.

TUK betonar därför vikten av atl
leknikupphandlingsaspekter beaktas i den fortsatta utvecklingen av
planeringssystem inom offentlig förvaltning. Delta innebär bl. a. alt material
av teknisk prognoskaraklär får utgöra en del av underlaget för
långsiklplanering.

En
förbättrad information från myndigheterna om framtida behov och förväntad
teknikupphandling har utgjort ett samstämmigt önskemål vid de kontakler som TUK
haft med industrier m.fl. Enligl TUK:s mening är detta en åtgärd som ligger
både i upphandlarnas och leverantörernas intresse. Information av detta slag
utgör också ell väsentligt underlag för statligr insatser rörande teknisk
utveckling via STU.

Erf'arenheterna
från de planeringskonferenser som TUK anordnat tillsammans med STU antyder atl
information av intresse för planering av tekniska utvecklingsinsatser kan
erhållas med en förhållandevis begränsad insats frän myndigheternas sida.
Informationen kan bl.a. baseras på att myndigheterna i större uisträckning
dokumenterar probleminvenleringar som föregår mera definitiva investerings- och
rationaliseringsplaner. De berörda företagens informationsbehov bör i görlig
omfattning kunna tillgodoses vid utformningen av dokumentationen.

8.2 Stöd till offentlig teknikupphandling

Under en anskaffningsprocess behöver en myndighet ha
tillgång till tekniska prognoser och alternativa lösningar samt genomföra
eventuellt utvecklingsarbete som erfordras för alt värdera dessa i kort- och
långsiktiga perspektiv. De flesta myndigheter har härvid behov av att helt
eller

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 58

delvis repliera på externa tjänster. Detta förutsätter en
kännedom om det nationeUa och internationella utbudet av dessa, ofta starkt
specialiserade tjänster. Sådan kännedom finns inte alltid hos myndighetens egen
personal.

Enligt TUK:s bedömning har STU inom sin nuvarande
organisation förutsättningar atl biträda och ge råd inför upphandling av
konsulttjänster av detta slag. TUK föreslår därför att STU ges möjlighet atl på
basis av uppdrag från offentliga organ biträda vid sådana upphandlingar. Uppdragen
bör som regel vara avgiftsfinansierade.

De konsultuppdrag, som STU skulle förmedla på detla sätt,
skulle ofta få en karaktär som överensstämmer med innehållet i STU:s nuvarande
planerings- och projektverksamhet. Den föreslagna uppdragsfunktionen bör därför
även kunna innebära atl STU självt deltar i finansieringen av sådana uppdrag
som är förenliga med inriktning och intentioner i STU:s program.

Förslaget innebär att myndigheterna har full frihet alt
välja mellan att lägga uppdrag på STU och att tillgodose sitt behov av externa
tjänster på annal sätt. När uppdraget till STU enbart medför
rådgivningsinsatser från STU bör den uppdragsgivande myndigheten ha
beställaransvar för de konsultuppdrag som rådgivningen avser. När STU bidrar
till finansieringen av sådana uppdrag bör beställaransvar regleras genom en
uppgörelse mellan STU och den uppdragsgivande myndigheten.

Behovet av den föreslagna uppdragsfunktionen vid STU är
inle möjligt att exakt beräkna. TUK uppskattar atl tjänsten på sikt kommer att
omsluta ca 1 milj. kr. per år. Eftersom den föreslagna uppdragsfunktionen utgör
en ny tjänst bör STU dessutom ges resurser att i ett initialskede sprida
kännedom om dess möjligheter, utforma taxor m. m.

Den kompetens som STU skulle förvärva genom den föreslagna
uppdragsverksamheten borde kunna nyttiggöras för att ge statsmakterna och
företagen en förbättrad överblick över och information om utvecklingsbehoven i
anslutning till offentlig anskaffning. TUK anser det angeläget att STU i ökad
utsträckning fortsätter kartiäggningar och inventeringar av utvecklingsbehoven
och håller sig underrättad om utvecklingsbeställningar som läggs ut av andra
myndigheter. Vidare är betydelsen av offentliga behov och av utvecklingsbeställningar
särskilt stor inom vissa teknikområden och industribranscher. Med hänvisning
till de branschmässiga effekterna syns det angeläget all sådana kartläggningar
genomförs i nära samarbete med statens industriverk.

Beträffande det tidigare relaterade förslaget om
medfinansiering från STU av utvecklings- och utredningsprojekt i vissa fall
menar TUK att kriteriet för detta bör vara att projektels genomförande
resulterar i ett mervärde utöver att tillfredsställa uppdragsgivarens behov.
Detta innebär att projektet kan förväntas medföra ett väsentligt
kunskapslillskott av allmänt intresse, atl resultatet kan förväntas vara av
betydelse för upphandlingen inom andra offentliga organ eller att det kan
förväntas ha

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 59

betydelsefulla industriella effekter t.ex. leda till
exploalerbara produkter på en större marknad. Projekt bör vidare ha en karaktär
av anskaffningsförberedelse och sålunda avse tidiga led i en
teknikupphandling. Den slutliga upphandlingen bör utom i undanlagsfall helt
finansieras av den ansvariga myndigheten.

Till skillnad från de upphandlande organen har STU både
möjlighet och skyldighet att beakta de industriella effekterna på kort och lång
sikt av ett utvecklingsprojekt vid sina överväganden inför en eventuell
medfinansiering. Härigenom blir det i dessa fall möjligt att beakta de
industriella aspekterna pä ett sätt som är förenligt med de industripolitiska
strävandena.

TUK betonar att förslaget om medfinansiering från STU i
sig inte innebär någon förändring i nuvarande möjligheter för offentliga organ
alt erhålla bidrag för projekt av teknikupphandlingskaraktär.

8.3 Kommunal teknikupphandling

Den kommunala teknikupphandlingen omfattar bl.a. sjukvård,
energiförsörjning, vatten- och avlopp, kollektivtrafik, avfallshantering och
skolväsende. Omfattning av verksamheten uppgår lill betydande sammanlagda
belopp över hela landet. Den enskilda primärkommunen eller landstinget bedriver
självständigt upphandlingen. Anskaffningen förbereds och de anskaffade
tekniska systemen förvaltas av lokala fackorgan. Den lokala organisationen har
en likartad struktur i flertalet kommuner och landsting för varje delområde i
form av tekniska verk, energiverk, sjukvårdsförvaltningar etc. och är alltså
relaterad till specifika behov och teknikområden. Den uppvisar dock betydande
storleksskillnader dels meUan enskilda kommuner, dels mellan olika landsting.
Enskilda upphandlingsobjekt är vanligen för små för att var för sig motivera
utvecklingsinsatser från upphandlarnas sida. Enskilda upphandlare ställer ofta
skilda krav på tekniskt likartad utmstning beroende på olika lokala betingelser
som bestämmer utförandet av ett visst tekniskt system/objekt. Sådana lokala
skillnader utesluter dock inte att fömtsättningar kan finnas för gemensamma
utredningar, förstudier och utvecklingsprojekt som avser likartad teknik i anskaffningsobjekt.

Gemensamma organ och samarbetsformer med anknytning lill
teknikupphandling har av naturliga skäl främst byggts ut inom de sedan länge
etablerade kommunala teknikområdena. Organisationsbilden innehåller också
exempel på att vissa problemområden föranlett projektsamarbete mellan
befintliga organisationer eller uppbyggnad av särskilda organ av gemensam
natur. Detta gäller l.ex. inom avfallshanteringen.

Trots delta kan enligt TUK konstaleras att för flera typer
av anskaffningsförberedelser såsom förstudier, utredningar och
utvecklingsprojekt är möjligheterna otillräckliga att i samarbete formulera
gemensamma krav.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 60

prioritera
bland olika behov saml all specificera och beställa projekt. TUK anser därtör
att förstärkta funktioner erfordras för alt få till stånd gemensamma program
för förberedande insatser inför förväntad anskaffning. TUK understryker den
inriktning mot framtida behov och nya problemområden som ligger i sådana
program. Ett ytterligare syfte är all uppnå en ökad behovsanknylning av del
statliga slödel till teknisk utveckling inom de kommunallekniska områdena.
Detta stöd lämnas i väsentlig grad via STU. Förstärkta gemensamma funktioner bör
därför innefatta en form för samverkan med STU.

TUK
föreslår att en liknande ramprogramkonstruklion, som används vid statligt stöd
lill s. k. kollektiv forskning, tillämpas för teknisk utveckling i anslutning
till förväntad kommunalleknisk anskaffning inom såväl del primär- som det
landstingskommunala området. Resp. samarbetsprogram bör därvid bygga på ett
antal delprogram som vardera svarar mot ett avgränsat teknikområde såsom
medicinsk teknik, energiförsörjning, vatten- och avloppsteknik, avfallshantering
etc. Varje sådant delprogram bör bestå av utvecklingsplaner i form av projekt
där gemensamma intressen föreligger hos ett antal kommuner. Projektverksamheten
förutsätts till stor del innebära atl uppdrag läggs ul på befintliga företag
och institutioner. För somliga projekt torde sådana uppdrag bli fleråriga.

Inom
den primärkommunala sektorn bör Svenska kommunförbundei, eventuellt genom ett
särskilt organ, vara den avtalspart som svarar för ramprogrammets
behovsanknytning lill enskilda delområden saml för den inbördes avvägningen
mellan dessa delområden. Inom den landslingskommunala sektorn, vars
upphandling domineras av sjukvården, bör motsvarande funktioner fyllas av
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri).
Med förstärkningar inom den tekniskt inriktade verksamhetsgrenen bör Spri
kunna svara både för programunderlag och för genomförandet av vissa
projekllyper. Med hänsyn till sina nuvarande uppgifter bör STU i båda fallen
vara den statliga avtalsparten samt svara för översiktliga aspekter av teknisk
och industriell natur under programarbetet.

De
föreslagna ramavtalen är i nu nämnda avseenden analoga med avtalen rörande
kollektiv forskning. Däremot avser förslaget inle atl särskild FoU-kapacilet
skall tillskapas för dessa ändamål. Ramprogrammen avses sålunda utföras genom
projektvisa beställningar hos företag och institutioner.

Förslaget
avser att tillgodose behov som föranletts av primär- och landslingskommunal
upphandling och dess framlida utveckling. Programmen kan dock i vissa fall
komma atl inrymma projekt av en forskningskaraktär som staten har ansvar för.
Båda parter bör därför svara för finansieringen av resp. program. Fördelningen
dem emellan bör ske på basis av förhandlingar. En lämplig avtalsperiod torde
vara ca fem år.

Kostnaderna
för de två ramprogrammen är svåra all uppskatta. De

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 61

nuvarande statliga insatserna till sådan verksamhet som
tänks ingå i programmen utgörs lill stor del av STU:s stöd till liknande
projekt. Detta stöd kan uppskattas till ca 15 milj. kr. åriigen. TUK anser att
en rimlig uppskattning för båda programmen torde vara en årlig omfattning av
2030 milj. kr. sammanlagt vid slutet av en första femårig avtalsperiod.

Programkostnaderna utgörs väsentligen av kostnader för
beställningar till forskningsinstituioner och företag. En mindre del åtgår
därutöver för administrativa kostnader hos de avtalsslutande parterna. En
uppskattning av dessa senare kostnader fördelade på olika parter låter sig inte
göras på detla stadium. En total administrativ kostnad om ca 5% av programkostnaden
syns dock vara en rimlig uppskattning enligt TUK. Detta skulle innebära 1-1,5
milj. kr. beräknat på den uppskattade årskostnaden vid den första
avtalsperiodens slut. En sådan omfattning torde dock vara erforderlig redan
under förberedelserna för ett första avtal.

8.4 Utbildning i teknikupphandling

Teknikupphandling berör såväl skilda planeringssituationer
som flera funktioner inom myndigheten. Detta medför i sin tur att det sannolikt
krävs utbildningsinsatser av flera slag och riktade lill olika personalkategorier
inom myndigheterna.

Schematiskt kan tre olika målgmpper urskiljas.
Driftpersonalen svarar för den viktiga återföringen av erfarenhet av olika
tekniska lösningar. Särskilt viktig är dess roll vid bedömningen av de
förväntade driftskonst-naderna för olika tekniska lösningar. Även
inköpspersonalen behöver kunskaper om metodik för teknikupphandling med hänsyn
till de speciella upphandlingstekniska krav som denna kan ställa. Myndighetens
personal för långtidsplanering spelar ocksä en viktig roll. Teknikupphandling
innebär ofta längre tidsutdräkter än upphandling av standardprodukter. Det är
väsentligt för realismen i de värderingar som görs under anskaffningsprocessen
atl de tar hänsyn till förändringar i myndighetens miljö, fömtsättningar och
inriktning.

En genomgång av nuvarande utbildning som berör
teknikupphandling visar att det saknas allmänna kurser med den helhetssyn på
anskaffningsprocessen som erfordras. Däremot finns det ett flertal exempel pä
kurser som omfattar intressant metodik för delar av anskaffningsprocessen. Denna
metodik tillämpas dock vanligen på områden som ligger utanför den offentliga
sektorn. TUK anser därför alt det är angeläget att en ökad utbildning kommer
till stånd om teknikupphandling. Utbildningen bör dels omfatta allmänna avsnitt
om metoder som kan utnyttjas i skilda faser under en anskaffningsprocess, dels
tillämpningar av metodiken på lämpliga offentliga områden. Delar av de allmänna
avsnitten kan sannolikt hämtas frän befintligt kursutbud. Den mer praktiska
delen kan bygga på medverkan från externa experter och på deltagarnas egna
erfarenheter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 62

TUK föreslår atl statens pesonalutbildningsnämnd får i
uppdrag atl anordna utbildning i teknikupphandling i samarbete med STU och RRV.
1 första hand utgörs målgruppen av ett 30-tal statliga myndigheter. Ett
motsvarande utbildningsbehov torde även finnas inom den kommunala sektorn.
Inför ett genomförande av utbildningen bör därför möjligheterna undersökas till
närmare samarbete och samordning mellan stal och kommun.

Kostnaderna för utbildning i teknikupphandling kan
uppdelas i två led, nämligen dels för utarbetande av ett utbildningsprogram,
dels för administration och genomförande av själva kursverksamheten.
Utredningar och planering i samband med utarbetandet av en kurs föreslås ske i
samarbete mellan siatens personalulbildningsnämnd, RRV och STU. Kostnadema för
detta bör belasta dessa myndigheters anslag. Kostnaderna för resp. myndighet
torde bli måttliga.

Kostnaderna för genomförandet beror på målgruppens
omfattning. Antas denna till en början vara ett 30-tal myndigheter som i
genomsnitt sänder två personer tiU en utbildning skulle den sammanlagda
kostnaden för en veckokurs överslagsmässigt komma att uppgå till ca 100000 kr.
Då inräknas inte kostnader för kursdeltagarnas arbetstid.

9 Remissyttranden över teknikupphandlingskommitténs
betänkande

9.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser genomgående all en riktigt
bedriven teknikupphandling är viktig både för en rationell utveckling av den
offentliga förvaltningen och för en teknisk utveckling inom industrin. STU
framhåller att upphandling av teknik främjar en ökad behovsanknytning av
industriella och institutionella insatser för teknisk utveckling. Svenska
uppfinnare-föreningen (SUF) anser att teknikupphandling enligt föreslagen
modell är väl ägnad att öka förutsättningarna för en mer behovsinriktad
uppfinnings-och utvecklingsverksamhet av större betydelse och omfattning än f.
n. Teknikupphandling kan enligt statskontoret vara ett värdefullt industripolitiskt
instrument och pekar på dalasektorn som ett lämpligt tillämpningsområde.

Över lag delar remissinstanserna TUK:s grundsyn att i
begreppet teknikupphandling inbegripa alla de aktiviteter som föregår den
slutliga upphandlingen. Riksrevisionsverket (RRV) anser att det är fruktbart
alt studera hela anskaffningsprocessen och att avgörande insatser för anskaffningens
ändamålsenlighet bör göras och ofta görs i samband med alt de funktionella
kraven preciseras. En viss oklarhet om begreppets innebörd i praktisk
tillämpning framförs av postverket, som önskar klara riktlinjer för vad som bör
iakttas då en enskild myndighet gör teknikupphandling som är

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 63

till gagn ej enbart för myndigheten utan ocksä för andra
intressenter.

Flertalet remissinstanser delar TUK:s bedömning att
teknikupphandling också i fortsättningen bör bedrivas pä ett från de
upphandlade organens synpunkt affärsmässigt sätt. Beträffande frågan hur
långsiktiga perspektiv som bör anläggas anför RRV att myndigheten bör kunna
göra något mer långsiktiga bedömningar än vad som motiveras av den enskilda
upphandlingen, men att motiven härför enbart skall utgå från den enskilda myndighetens
affärsmässighet. Ett exempel härpå är åigärder påkallade av att en ogynnsam
monopolsituation håller pä att växa fram. 1 de fall avvägningar mellan
industripolitiska hänsyn och ett affärsmässigt agerande från den enskilda
myndighetens sida kan behöva göras bör detta ske antingen genom att ärendet
underställs regeringens prövning eller genom att industripolitiskt motiverade
insatser görs inom ramen för anslag som står lill STU:s förfogande. 1
normalfallet bör de statiiga utgifterna för ändamålet finansieras över STU:s anslag.
Ett sådant tillvägagångssätt ligger i linje med strävandena all åstadkomma en
klarare redovisning av resursernas fördelning på olika ändamål inom
statsförvaltningen. LO anser dock att samhällets upphandling i ökad
utsträckning bör göras utifrån bredare samhällsekonomiska bedömningar som går
utöver det rent affärsmässiga agerandet från enskilda myndigheter. Prövning av
regeringen i upphandlingsärende är i dag sällsynt. Ett ökat engagemang från
STU:s sida vid myndigheternas teknikupphandling skapar visseriigen
förutsättningar för en bättre samverkan mellan industripolitiska strävanden och
samhällets upphandling av avancerade produkter men är knappast tillräckligt.
LO anser därför att den nuvarande upphandlingsordningen bör ses över utifrån
bredare samhällsintressen.

Siatens råd för byggnadsforskning (BFR) påpekar att drift-
och underhållskostnaderna ökar kraftigt för byggnadsbeståndet och att
årskostnaderna blir det allt relevantare kriteriet vid upphandling i stället
för investeringskostnaderna. Rådet menar atl utredningen borde ha diskuterat
hur teknikupphandling kan påverka utvecklingen på detta område. För sin del
anser rådet att inget av TUK:s förslag är särskilt effektivt för att påverka en
bättre utveckling inom byggandet. BFR för fram krav på längre garantiåtaganden
som en lämplig åtgärd.

Statens industriverk (SIND), Sveriges industriförbund och
Ingenjörsve-tenskapsakudemien (IVA) anser att teknikupphandlingens
induslripolitis-ka aspekter inte har uppmärksammats i tillräckligt hög grad. SIND
menar att en industripolilisk analys skulle ha krävt en kartläggning indelad
efter branscher, produkter och teknikområden samt att frågan om vilka effekter
den offentliga teknikupphandlingen har haft borde ha studerats genom ett par
s.k. fallstudier. Efterfrågan i Sverige inom l.ex. sjukvård, miljövård och
tillämpning av administrativa datorsystem i den offentliga förvaltningen torde
vara exempel på områden där svensk industri skulle kunna bygga upp ett tekniskt
kunnande som på längre sikt skulle kunna ge underlag för

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 64

export. Enligt SlND:s mening har TUK ej närmare behandlat
frågor av detta slag vartör SIND förordar en utredning för ett urval av varor
inom olika teknikområden.

Mot bakgmnd av alt teknikupphandling från industrins synpunkt
är ett mycket viktigt slimulansmedel framhåller Industriförbundet alt det hade
varit önskvärt atl TUK noggrannare hade penetrerat upphandlingens betydelse
och möjligheter på företagsnivån. Man borde i så fall ha kunnat finna djärvare
och mer effektiva former för att stimulera teknikupphandling än vad som nu
föreslås. Industriförbundet rekommenderar att man i större utsträckning
utnyttjar företagens kunnande för att snabbt bygga upp myndighetskompetensen.

IVA framhåller atl teknikupphandling kan stärka en
industrigrens konkurrenskraft genom att definiera behov som kan bilda
utgångspunkt för utveckling av nya produkter, genom att minska risktagandet i
utvecklingsarbetet och genom att tillhandahålla referensanläggningar som ofta
är en förutsättning för senare exporlförsäljning av avancerade tekniska system.
Härutöver har teknikupphandling en långsiktig kompetenshöjande effekt som ej är
begränsad till den aktuella produkten utan ofta kan nyttjas av företag som
helhet och på sikt spridas lill en hel industrigren. Denna kompetens kan inle
förvärvas på annal sätt än genom utveckling och produktion av färdiga tekniska
system. Allmänt stöd lill forskning och utvecklingsarbete är i detta avseende
inget alternativ till ett målmedvetet utnyttjande av teknikupphandling. IVA
beklagar därför alt kommittén inte mera utförligt har behandlat
teknikupphandlingsfrågorna ur industripolilisk synvinkel.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till TUK:s
rekommendationer att vidga möjligheterna till samverkan mellan myndigheterna
och att utnyttja extem kompetens för teknikupphandling. Försvarets
materielverk betonar dock vikten av alt samordningsslrävandena utformas så att
berörda myndigheters ordinarie verksamhet inte försvåras.

RRV konstaterar i en utvärdering av den statliga
inköpssamordningen att denna inneburit stora ekonomiska fördelar för staten.
Som en följd av utvärderingen föreslås atl vissa s. k. funklionsansvariga
myndigheter får till uppgift all utveckla inköpssamordningen inom olika
produktområden och svara för samordningslösningar med övriga myndigheter. RRV
framhåller samtidigt vikten av alt myndigheterna gör avvägningar som tar
hänsyn till den samlade statliga kompetensen inom ett specifikt teknikområde
och att myndigheterna samverkar med varandra för alt tillgodose statens
intressen. 1 regel kräver detta atl någon myndighet får ett samordnande ansvar
inom resp. teknikområde. SIND ansluter sig i dessa frågor lill RRV:s
bedömningar.

BFR är, mot bakgmnd av erfarenheterna på byggområdet, inle
berett att stödja utvecklingen mot en ytterligare allmän samordning i
professionella upphandlingsorgans regi. Förbundet anser atl en sådan utveckling
riskerar

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 65

att förstärka en teknisk utveckling utan tillräcklig
brukarkontakt och vill i stället prioritera forskning om processers och
organisationsformers betydelse för brukarinflytandet.

Sveriges industriförbund framhåller atl behovet av
direktkontakt mellan upphandlare och leverantör är så slort atl
samordningsåtgärder genom t.ex. ställföreträdarskap inte kan ersätta den egna
kompetensen. Förbundet menar i stället alt myndigheter som är ovana vid
teknikupphandling har mycket atl vinna på alt utnyttja företagens kunnande och
lägga ut beställningar där man överlåter en stor del av problemdefinitionen
till leverantören. Dä denna normalt är intresserad av att få väl fungerande
referensanläggningar och alt inleda ett långsiktigt arbete med den
upphandlande myndigheten är risken för atl myndigheten ska bli missledd inle så
stor. Förbundet vill ha starkare direktiv från regering och riksdag till
myndigheter att bedriva teknikupphandling. Man önskar över huvud taget
åtgärder som får effekt på kortare sikt än vad som gäller i TUK:s förslag.

Sveriges Civilingenjörsförbund (CF-STF) anser alt kunskap
bör tas fram eller införskaffas där de bästa förutsättningarna finns. Det finns
ingen orsak atl tro atl jusl myndigheter på flertalet områden skulle besitta
den bästa kunskapen. När så är fallet bör givetvis kunskaper hämtas där, men i
övrigt är förbundet tveksamt till en utökad uppdragsverksamhet myndigheterna
emellan.

Remissinstanserna instämmer i TUK:s bedömning av
betydelsen av ett nära samband mellan myndigheternas långtidsplanering och
leknikupphandUng samt rekommendationen att detta särskilt skall beaktas vid utvecklingen
av planeringssystem i den offentliga sektorn. Någon tveksamhet till att
myndigheterna i större utsträckning dokumenterar probleminventeringar som
föregår definitiva investerings- och rationaliseringsplaner synes inte
föreligga. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) anför att på sjukvårdsområdet finns förutsättningar alt införskaffa
sådan information men alt man f. n. inte har resurser att bearbeta den. RRV
anser atl den upphandlande myndigheten har det primära informationsansvaret men
atl STU och SIND kan ges en roll all sammanställa och förmedla sådan
information omrädesvis. SIND påpekar att nuvarande sammanställningar av
statliga upphandlingsplaner behöver utsträckas till att också gälla den
kommunala sektorn. Sveriges industriförbund är positivt till den nämnda
informationsöverföringen men anser att förbundet självt och dess
branschföreningar är minst lika effektiva kanaler.

RRV anför alt vissa problem av sekretessnatur kan uppstå
om affärsverk lämnar sekretessbelagd information om sina egna
affärsförhållanden m.m. till andra myndigheter.

Flera remissinstanser delar TUK:s rekommendation att de
offentliga utredningar som föreslår förändringar med inslag av
teknikupphandling skall utvärdera olika tekniska lösningar under
utredningsarbetets gång.

5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 111

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 66

Härigenom
torde dessa enligt RRV kunna bli mer målinriktade samt resultera i att
verkställande myndigheter får en bättre handlingsberedskap och i atl större
överensstämmelse åstadkoms mellan de politiska inlenlionema och det tekniska
förverkligandet av utredningsförslagen.

9.2
Stöd till ofTentlig teknikupphandling

TUK:s
förslag atl STU skall erbjuda offentliga organ biträde och service inför teknikupphandlingar
upptas i stort positivt av flertalet remissinstanser. RRV betonar all genom en
sådan förmedlingsfunktion kan STU:s erfarenheter av teknisk utveckling komma
den offentliga upphandlingen lill del. Sveriges industriförbund befarar dock alt
förslaget kan komma atl ikläda STU ett ställföreträdarskap som går tvärtemot
förbundets argument om direktkontaktens betydelse. Man anser också att en
myndighet med STU:s breda ansvarsområde endast undantagsvis kan utveckla sådant
detaljkunnande och avsätta resurser för kontakter med den mångfald leverantörer
som krävs för upphandling. IVA anser inte att den föreslagna
förmedlingsfunktionen är en tillräckligt verkningsfull åtgärd. 1 den mån
förvaltningsenheter inte förmår hålla tillräcklig teknisk kompelens måste en
samordning komma till stånd genom tekniskt kompetenta gemensamma organ.
Byggnadsstyrelsen anser atl det inte finns behov av de föreslagna
STU-uppgifterna på byggnadsområdet. Ett uppdrag till STU behöver därför
preciseras mera än vad utredningen gjort. BFR förklarar sig vara villigt all
medverka lill den överblick som utredningen anser att STU bör ha beträffande
förväntade utvecklingsbehov inom den offentliga sektom. Då sådana
kartläggningar ingår som ell stående element i BFR:s planeringsarbete kan
onödigt dubbelarbete undvikas.

Beträffande
möjligheten till en särskild registerföring av teknisk kompelens för
teknikupphandling anför 57" vissa svårigheter och föreslår i stället atl
verket utnyttjar en bredare referensbas för ett sådant register. STU förordar
alt den nämnda uppdragsfunktionen inrättas och prövas under en treårsperiod.

RRV instämmer i TUK:s
förslag att de erbjudna tjänsterna avgiftsfinansieras och anför atl detta
leder till en riktigare kostnadsfördelning och ett ökal kostnadsmedvelande hos
myndigheterna. STU förordar däremot att funktionen först behöver finna sin form
innan detta är lämpligt och föreslår att den finansieras över STU:s budget
under försöksperioden. Kostnaderna beräknas till mellan 1/2 och 1 milj. kr.
per år, vilket är något lägre än vad TUK beräknat.

TUK:s ställningstagande
till riskavlyft genom medfinansiering från STU delas av flertalet
remissinstanser. RRV och CF-STF framhåller atl handläggningen av sådant stöd
och förmedlingen av konsulttjänster bör ske oberoende av varandra så att
myndigheterna inte uppfattar det som en fömtsättning för STU-finansiering att
man först anlitat konsultservicetjänsten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 67

STU
föreslår en modell för riskavlyft. 1 ett trepartssamarbete mellan en
upphandlande myndighet, STU och en tillverkare skulle STU och tillverkaren stå
för uppkomna utvecklingskostnader medan myndigheten skulle förplikta sig att
köpa viss utrustning om uppställda funktioner uppnås. Därvid skulle
återbetalning från leverantör till STU ske. STU framhåller att modellen i regel
fömtsätter flerärsbemyndiganden för den upphandlande myndigheten och att
svårigheten att få sådana är ett fundamentalt hinder för teknikupphandling.

TUK
anförde att ett av skälen mot ett generellt riskavlyft genom ekonomiska
garantier var svårigheten att genomdriva tillfredsställande garantiåtaganden
gentemot leverantören. BFR vill ställa krav på längre garantiåtaganden för alt
på så sätt främja en årskostnads- och inte investeringskostnadsstyrd teknisk
utveckling.

Svensk
industriförening och Sveriges industriförbund hävdar atl det krävs ett särskilt
finansiellt stöd under utrednings- och utvecklingsarbetet. Industriförbundet
anser atl idealt borde varje upphandlande myndighet ha en särskild medelsram
för teknisk utveckling vid teknikupphandling, men föreslår av kontroll- och
dimensioneringsskäl ett centralt anslag förvaltat av STU. Svensk
industriförening vill komplettera stödet med långivning till generösa villkor.

9.3
Kommunal teknikupphandling

Flertalet
remissinstanser, såväl statliga som kommunala, är positivt inställda till atl
främja kommunal teknikupphandling. Behovet av gemensamma kommunala funktioner
för teknikupphandling framhålls frän flera håll. Svenska kommunförbundet
tillstyrker förslaget och pekar på alt det inom det kommunaltekniska området
föreligger många förslag till tekniska lösningar där den enskilda kommunen har
mycket svårt att bedöma vilken som är mest fördelaktig. Enligt STU har den
kommunala teknikupphandlingen sannolikt en alltför blygsam omfattning varför
samhälleliga insatser pä detta område är särskilt välmotiverade.

TUK:s
förslag om samverkansformerna för kommunal teknikupphandling har föranlett ett
antal synpunkter. Landstingsförbundet, Spri och STU anser all förbundet och
inte Spri bör vara avtalspart för ett ramprogram. Förbundet påpekar också att
det kan vara värt att pröva om inle staten genom STU gemensamt med de båda
kommunförbunden försöker skapa ett särskilt organ för det samarbetsprograrri
för teknikupphandling som är aktuella. RRV anser dock att frislående
kansliresurser inte bör byggas upp utan att man i stället bör utnyttja
befintliga organs resurser. TCO är orolig för att de föreslagna ramprogrammen
efler en tid kan medföra låsningar av resurser lill initierade verksamheter och
en sämre behovsanknylning. För TCO framstår del som angeläget atl samarbetet
byggs upp på ett sådant sätt att leknikutvecklingsinsalserna blir starkt
mälrelaterade och tidsbe-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 68

gränsade så att man uppnår den flexibilitet som är nödvändig
för att kunna göra omprioriteringar. CF-STF argumenterar för en mindre
framadmini-slrerad samordning, dels i form av den typ av planeringskonferenser
som TUK och STU genomfört, dels genom att en servicefunktion inrättas inom de
båda kommunala områdena. SIND uttrycker en osäkerhet om hur de föreslagna
ramavtalen ställer sig till samordningslösningar som läggs pä statliga
myndigheter med funktionsansvar. Verket anser därför att de föreslagna
ramavtalen bör prövas teknikområdesvis och i vissa fall även underställas de
funklionsansvariga myndigheterna. RRV anser att berörda statliga myndigheter
nära bör följa ramprogramverksamheten för atl bl. a. få underlag till succesiva
normanpassningar.

Beträffande inriktningen av ramprogrammen anser flera
remissinstan.ser alt de bör få en selektiv karaktär och lämnar förslag på
lämpliga områden. Man påpekar dock samtidigt atl man på del underlag som TUK
redovisar inle kan bedöma möjligheter och behov inom olika kommunala områden
och förordar därför ingående analyser och konkretiseringar inför ramprogrammens
tillkomst.

Endast ett par remissorgan har kommenterat finansieringen
av de kommunala ramprogrammen för teknikupphandling. STU instämmer i vad TUK
föreslagit om alt fördelningen av kostnadena för ett ramprogram fastställs
efter förhandlingar, men anser dock alt för projekt som avser att på relativt
kort sikt ta fram lösningar på kommunala problem bör kommunerna slå för
huvuddelen av programkoslnaderna, medan STU:s kostnader främst bör ha karaktär
av riskkostnader för utvecklingsarbete eller avse medverkan vid planering och
rådgivning. Kommunförbundet hänvisar till tidigare uttalanden alt forsknings-
och utvecklingsverksamhet som erfordras inom olika samhällsområden bör
betraktas som en gemensam samhällelig angelägenhet och därför finansieras av
staten. Dessutom hänvisar förbundet till att det ena huvudmotivet för
utredningens förslag är industripolitiskt och innebär att aktualiserade projekt
skall medverka lill en produktförnyelse inom näringslivet. Förbundet anser
därför att det är berörda företag och staten som tillsammans skall svara för
dessa utvecklingsinsatser.

9.4 Utbildning i teknikupphandling

Remissinstanserna är i stor utsträckning positiva lill
ökade insatser för utbildning i teknikupphandling. Flera remissinstanser
framhåller dock att förslaget till utbildning måste konkretiseras mera och
framför ett antal synpunkter på den närmare utformningen. Bl. a. anser RRV alt
utbildningen bör ge en helhetssyn på anskaffningsprocessen och genomföras i
form av kortare kurser och seminarier avpassade till specifika målgrupper. RRV
undersöker f. n. i ett särskilt projekt vilka utbildningsbehov som finns på det
statliga upphandlingsområdet. Statens personalutbildningsnämnd an-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 69

för
att utbildning i teknikupphandling inte kan behandlas vid ett tillfälle eller
genom en typ av utbildning utan kräver flera olika slag av utbildningsinsatser
vid återkommande tillfällen.

10
Statens industriverks rapport Regional produktutvecklingsservice till mindre
och medelstora företag samt enskilda uppfinnare

Industriverket
redovisar i sin rapport en kartläggning av det befintliga utbudet av olika
typer av produktulvecklingssiöd till främst mindre och medelstora förelag och
en översiktlig analys av behovet av ytterligare insatser på området. Verket
redovisar vidare förslag till vissa produktul-vecklingsfrämjande insatser.

10.1
Stöd till regional produktutveckiingsservice

1
sin rapport delar industriverket upp produktuivecklingsprocessen i företagen i
tvä delar.

Den
första delen omfattar enligl verkets synsätt fömtom de rent
"ul-vecklingsinitierande" verksamheterna, som egentligen föregår
själva produktutvecklingsarbetet, även produktöversyn, idéanskaffning och
idégallring, dvs. de aktiviteter där del privata tjänsteutbudet av olika
anledningar är outvecklat och där en fungerande privat konsultmarknad knappast
kan uppkomma. Den andra delen omfattar produktutvecklingens senare faser,
framför allt konstmktion av prototyp, uppläggning av produktionslinje och
introduktion av produkten på marknaden. Inom denna del finns ett mer utvecklat
utbud av privata tjänster. I vissa regioner kan enligt verket utbudet
visserligen vara tunt, men utvecklingen hindras inte av de principiella
svårigheter som gäller för tjänsterna inom den första delen av utvecklingsarbetet.
Någon exakt gräns mellan de två delarna av produktutvecklingsprocessen går
enligt verket givelvis inte att dra, men den principiella skillnaden torde
ändå vara klar.

Vad
gäller utbudet av produktutveckiingsservice till småföretagen i innovationsprocessens
första fas, dvs. den utvecklingsinitierande fasen, anser industriverket att
detta, genom den förestående utbyggnaden vid de regionala utvecklingsfonderna,
är någorlunda tillfredsställande. De regionala utvecklingsfonderna kommer
enligl verket alt ha resurser atl bl.a. klargöra för förelagarna vinsterna med
produktutveckling, all hjälpa dem med en analys av företagens produktbehov, att
göra Inledande marknadsbedömningar och att knyta kontakter med lämpliga konsuUer,
dvs. all fungera som samordnare. Mest väsentligt i sammanhanget är enligt
verket att ge teknisk och ekonomisk information t. ex. om ny teknik eller
utvecklingstendenser på eflerfrågesidan.

Industriverket
anser att det f. n. inte finns anledning atl tillföra de

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 70

regionala utvecklingsfonderna några ytterligare resurser
till produktutvecklingsarbete utöver vad som har beslutats. Fonderna bör
enligt verket få tid att anpassa sin organisation till de uppgifter de fåll och
del bör också klarläggas hur slort tillskottet till produktutvecklingsstöd i
realiteten blir. Efter hand som del bedöms önskvärt kan de olika fonderna
tillföras ökade resurser för produktutvecklingsverksamhet.

Utbudet av produktutvecklingsservice i innovationsprocessens
senare del är enligt industriverket huvudsakligen sådant atl ett privat utbud
existerar eller kan utvecklas. Detta utbud består i bl. a. ritarbete,
beräkningar, patentundersökningar och protolyptillverkning. Här gäller enligt
verket principen all det statliga produktutvecklingsstödet ges i finansiell
form, dvs. som lån eller subventioner direkt till företagen, vilka sedan själva
kan upphandla de önskade tjänsterna på den privata marknaden. Staten bör
undvika ett direkt utbud av tjänster i konkurrens med privata företag.

Verket anser alt om det regionala serviceutbudet är
otillräckligt så kan del i vissa fall finnas anledning att samhället
kompletterar den privata marknaden. Delta bör då i första hand ske via
användning av redan existerande men outnyttjad kapacitet. På den tekniska sidan
finns sådan kapacitet främst inom skolväsendet, t. ex. vid de tekniska
gymnasierna och de yrkestekniska högskolorna samt i vissa regioner vid
universitet och högskolor. Industriverket pekar därvid på en försöksverksamhet
med projektledningsservice vid Soltorgsskolan i Borlänge, som arrangeras av
Kopparbergs läns företagareförening.

Tanken bakom försöksverksamheten vid Soltorgsskolan är att
lärarna och i viss mån eleverna på konsultbasis skall kunna utföra tekniska
tjänster som t.ex. ritnings- och konstruktionsservice, tillverkning av
prototyper saml provning och mätning av olika slag. Både den tekniska
utrustningen och den personella kompetensen vid skolan har enligl verket
bedömts vara i de flesta avseenden jämförbar med den som finns vid t. ex.
Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) som är lokaliserat till
Skellefteå. Några omfattande investeringar anses inte behövliga, utan
verksamheten skall bygga på redan existerande resurser. Det är främst den
utrustning som finns vid skolan som på detla sätt blir effektivare utnyttjad,
men man räknar också med att kunna använda viss specialapparalur från närliggande
storföretags laboratorier. Företagareföreningen påtar sig ansvaret för atl
marknadsföra tjänsterna och kanalisera uppdrag till skolan. Kunderna debiteras
marknadsmässiga priser för det utförda arbetet, men det står givetvis
företagareföreningarna fritt att finansiellt stödja de företag som utnyttjar
servicen i den mån man anser detta befogat. Någon subventionering av priserna
är del dock inle fråga om.

Sammanfattningsvis anser industriverket alt staten om
möjligt bör undvika att utveckla en egen konsultverksamhet för de i huvudsak
tekniska produktulvecklingstjänster som är aktuella i produktutvecklingsarbetets
senare delar. Industriverket avstyrker därför tills vidare uppbyggnaden av

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 71

flera industriella utvecklingscentra av den typ som
representeras av lUC i Skellefteå. I den utsträckning som ett finansiellt stöd
i vissa regioner är otillräckligt och ett ökal tekniskt serviceutbud därför
anses nödvändigt bör detta bygga på en successiv utbyggnad av redan existerande
resurser. Sådan teknisk service bör enligt verket organiseras i samarbete med
berörda kommuner och landsting men bör ha den regionala utvecklingsfonden som
bas.

Industriverket tar i sin utredning också upp frågan om
outnyttjade produktidéer inom näringslivet.

Många företag, och då i synnerhet de större, har tillgång
till ett antal mer eller mindre utvecklade produktidéer som av olika
anledningar inte tagits upp till produktion. Till en stor del kan detla bero på
att kostnaderna för att finna köpare till sådana idéer tett sig oöverstigligt
stora. Någon fungerande marknad för "begagnade produklidéer"
existerar inte. 1 några fall har man med viss framgång försökt lösa detla
problem på regional nivå, l.ex. vid företagareföreningen i Värmland i samarbete
med Uddeholms AB och vid Norrbottens Järnverk AB via AB NJA-lnvest.

Ett sätt
att i praktiken organisera ell system för spridning av idéer är enligt verket
att de regionala utvecklingsfonderna genom besök på företagen - både slora och
små - kan la reda på ett anlal produklidéer eller halvulvecklade produkter som
av någon anledning är outnyttjade. De kan sedan erbjuda sig atl göra en
granskning av idéerna för alt utröna deras tekniska och marknadsmässiga
möjligheter. Detla sker med en relativt begränsad insats från fondens sida och
debiteras inte företaget. Om en produkt sedan visar sig värd att satsa på kan
förelaget välja en av två vägar. Antingen börjar man själv tillverka produkten
och betalar då fondens utlägg, eller också uppdrar man ål fonden att försöka
sälja produkten till något annat företag. Lyckas detta får företaget betalt för
idén med avdrag för fondens kostnader. Lyckas det inte står fonden för
kostnaden.

Industriverket
föreslår att ifrågavarande verksamhet tas upp i programmen för
produktutvecklingsservice vid de regionala utvecklingsfonderna. Verksamheten
bör kunna drivas inom ramen för de anslag som redan finns föreslagna och någon
ytterligare resursförstärkning till utvecklingsfonderna föresläs därför ej.

Slutligen
föreslår industriverket att de regionala utvecklingsfonderna ges möjlighet att
ge finansiellt stöd till mindre och medelstora förelag för inköp av licenser.
Fonderna bör också i samarbete med STU kunna medverka till en effektivare
förmedUng av licenser. Det bör enligt verket uppdras åt verket att närmare
utreda formerna för en licenssubvenlionerande och licensförmedlande verksamhet
vid utvecklingsfonderna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 72

10.2 Finansiering av Industriellt utvecklingscentrum i
övre Norrland (lUC)

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland
(lUC) gmndades i maj 1971. Huvudmän och grundare av stiftelsen var dåvarande
statens institut för företagsutveckling (SIFU), statens provningsanstalt, STU,
Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns landsting samt Norrlandsfonden.
Då SIFU numera organisatoriskt inordnats i industriverket står verket som en av
huvudmännen.

I stadgarna anges som lUC:s huvudsakliga uppgift atl
erbjuda tjänster inom produklulvecklingsområdet, i första hand till de
befintliga mindre och medelstora företagen i Västerbollens och Norrbottens län.
1 detta syfte stadgas alt lUC skall tillhandahålla tekniska och personella
resurser för marknadsanalys, konstruktions- och beräkningsarbete, provning, kvalitetskontroll
och utbildning. lUC skall även bevaka det forsknings- och utvecklingsarbete som
är av intresse för verksamheten.

Av den gmndfond på 12,8 milj. kr. som avsattes vid
stiftandet bidrog Norrlandsfonden med 12 milj. kr., Västerbottens läns
landsting med 520000 kr. samt Norrbottens läns landsting med 270000 kr.

Avsikten med grundfonden var att garantera finansieringen
under en uppbyggnads- och igångsältningsfas där full kostnadstäckning för
utförda uppdrag inle krävdes samt all under samma period möjliggöra en viss
kostnadsfri allmän service till företagen i form av kortare konsultationer,
mätuppdrag, bibliotekstjänster etc.

Det bedömdes emellertid redan då som oundvikligt all
driftsunderskott skulle uppkomma även efter inkörningsperiodens slut, särskilt
som lUC älades att tillhandahålla vissa typer av service utan kostnad för
företagen.

F. n. arbetar 40 personer vid lUC, varav 10 personer är
deltidsanställda. Därutöver är 3 tjänster vakanta. 28 av de anställda är
tekniker. Verksamheten är organiserad i fyra operativa avdelningar
(maskinkonstruktion, reglerteknik, provning och kvalitetsstyrning) samt en
stabsfunktion.

Vad gäller IUC:s kunder konstaterar industriverket att
efter år 1974, då verksamheten i nya lokaler kom igång, har de mindre och
medelstora företagen samt enskilda uppfinnare svarat för 6070 % av antalet
uppdrag, medan större företag (fler än 200 anställda) svarat för 30-35 %.

Ser man
till intäktssidan står uppfinnare och småföretag för ca 75 % medan
storföretagen bidrar med ca 25 % av det fakturerade värdet.

När det gäller efterfrågan på lUC:s olika tjänster
konstaterar industriverket att denna varierar i hög grad.

Ser man
till de olika avdelningarna har maskinkonstmklionsavdelningen den högsta
beläggningen, ca 90 %. Den reglertekniska avdelningen har även den en hög
beläggning varierande mellan 55 och 60 % på årsbasis. Avdelningarna för
provning och kvalitetsstyrning visar betydligt sämre utfall, vilket
sammanhänger med att man inom lUC haft slora svårigheter

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 73

att sälja dessa avdelningars tjänster bland de norrländska
företagen. Provningsverksamheten hade år 1976 endast 30 % beläggning och
väntades under år 1977 möjligen komma upp till 40 %. Vid avdelningen för
kvalitetsstyrning har beläggningen stadigt ökat genom åren, men ändå inte nått
upp till mer än ca 50 %.

Till följd
av den varierande beläggningen pä IUC:s tjänster och att vissa tjänster är av
ren förelagsservicekaraktär, som inle är avgiftsbelagda, har lUC visat årliga
driftsunderskott. Dessa har sedan år 1974 pendlat mellan 1,5 och 2 milj. kr. i
löpande priser. För år 1978 budgeteras ell underskott på 1,8 milj. kr.

lUC:s urspmngliga fondkapital på 12,8 milj. kr. har använts
för atl täcka de årliga driftsunderskotten. Vid årsskiftet 1977-1978 uppgick
IUC:s likvida tillgångar sålunda till ca 1 milj. kr. Vid normal drift kommer
tillgångarna (likvida medel) enligl industriverket atl vara helt tömda någon
gång mnl halvårsskiftet 1978.

Industriverket
konstaterar rent allmänt atl lUC:s verksamhet har haft stor betydelse för att
främja utvecklingen bland de mindre och medelstora förelagen i övre Norrland.
Verket anser därför all lUC skall ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet i
stort sett efler de linjer som gäller i dag Verket anser att det är särskilt
viktigt att ersätta sen nuvarande provisoriska finansieringsformen med en
lösning av mer permanent karaktär.

Verket slår fast principen att IUC:s fyra operativa
avdelningar skall bära sina kostnader. Dessa avdelningar skall i princip
fungera som konsulter på den fria marknaden. Verket framhåller att
avdelningarna för provning och kvalitetsstyrning i dagsläget ännu inte kan
belastas med kravet på full kostnadstäckning. Verket påpekar dock att lUC:s
ledning menar att man inom en treårsperiod skall kunna uppnå kostnadstäckning
åtminstone inom avdelningen för kvalitetsstyrning. Det finns planer på vissa
förändringar av verksamheten både beträffande provning och kvalitetsstyrning. Industriverket
anser därför att lUC bör ges resurser för att under en period intensifiera
marknadsföringen av dess avdelningars tjänster i deras nya profil. Man bör dock
inom båda avdelningarna försöka anpassa verksamheten till den efterfrågan som
finns på marknaden. Efter tre år bör detla arbete utvärderas så att man kan ta
ställning till om verksamheten över huvud taget bör fortsätta och i så fall
under vilka former. Det kan i sammanhanget noteras att provning och
kvalitetsstyrning var just de verksamheter för vilka man vid lUC:s bildande
ansåg att det största behovet förelåg i övre Norrland. Har man efter
ytterligare tre års arbete inte lyckats påvisa någon efterfrågan finns det
anledning att betvivla att någon sådan verkligen föreligger.

Industriverket
framhåller vidare atl det med det inslag av företagsservice som finns i IUC:s
verksamhet slår klart att en fullständig självfinansiering aldrig kan uppnås.
Bidrag till de löpande driftskostnaderna kommer alltid att vara nödvändiga. Vid
lUC:s start var del i det närmaste omöjligt

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 74

att överblicka vilka former verksamheten skulle få efter
några år och vilka behov av statligt stöd som skulle uppkomma och därför
föreföll del naturligt att ordna de första årens finansiering via en grundfond.

Industriverket föreslår atl lUC i fortsättningen ges
åriiga driftsbidrag över statsbudgeten. Eftersom de speciella tjänster som
produceras vid lUC tiU subventionerade priser i huvudsak är att karakterisera
som förelagsservice är det enligt verket önskvärt atl samordna finansieringen
av lUC med finansieringen av övrig statlig företagsservice. Detta bör enligt
industriverket ske genom att bidraget till lUC kanaliseras över det anslag lill
regionala utvecklingsfonder som administreras av verket. Storleken på detta
bidrag bör bestämmas av statsmakterna på basis av programförslag från lUC som
sedan ingår i industriverkels anslagsäskanden. En sådan konstruktion utesluter
dock inte möjligheten atl de ursprungliga stiftarna även i fortsättningen
bidrar lill finansieringen av lUC:s verksamhet.

Verket framhåller att eftersom ett driftsbidrag av
ovanstående typ inte kan bli aktuellt förrän budgetåret 1979/80 bör lUC få eU
särskilt anslag för budgetåret 1978/79. Detla skall läcka dels
förelagsserviceverksamheten, dels uppbyggnaden och marknadsföringen av
avdelningarna för provning och kvalitetsstyrning. Ett belopp på 2 milj. kr. bör
enligt verket räcka för att finansiera dessa verksamheter.

Vidare anser verket att ett visst eget kapital bör
återupprättas hos lUC genom ett engångsanslag. Delta bör vara slorl nog all
dels täcka nödvändiga avskrivningar av olönsam utrustning, dels ge en
likviditet som är nödvändig för en i huvudsak affärsdrivande verksamhet.
Industriverket bedömer ett belopp på 4 milj. kr. som tillräckligt för dessa
ändamål.

11 Remissyttranden över statens industriverks rapport

11.1 Stöd till regional produktutveckiingsservice

Flertalet remissinstanser delar i stort industriverkets
synsätt när det gäller samhällels stöd till regional produktutveckiingsservice.
Samtidigt har vissa remissinstanser av tidsskäl inte haft möjlighet till en
närmare granskning av verkets rapport.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finner
industriverkets utredning väl teoretisk och finner del önskvärt alt verket
initierar en kompletterande undersökning, som lämpligen kan utföras i
samarbete med de regionala utvecklingsfonderna, om behov av och former för stöd
till företagen, innan man beslutar om stöd till utbyggnad av regionala
tekniska produktutvecklingstjänster. 1 en sådan utredning skulle även motiv för
utförsel av patent och licenser studeras.

Riksrevisionsverket (RRV) påpekar att närmare riktlinjer
torde behövas

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 75

för vad som skall anses vara allmän rådgivning i ett
första stadium och vad som skall anses som mer projektinriklad service,
eftersom den senare avses bli avgiftsfinansierad.

Statens utvecklingsfond (SUFO) framhåller vikten av atl
konsulter inom eller utom de regionala utvecklingsfonderna inte är för starkt
specialiserade, utan har en helhetssyn på projekten. Expolaris anser att
marknadsfrågor bör ges en framträdande roll i produktutvecklingsarbetet. STU
lämnar vissa synpunkter på utformningen av stödet till licenshandel.

LO framhåller atl statsmakternas beslut i anledning av
prop. 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora förelagens
utveckling kommer alt skapa betydande problem vad gäller bl.a. samordning och
överblick över det samlade produktutvecklingsarbetet. LO förutsätter att
samhället inom en relativt snar framtid åter tvingas ta upp till prövning de
institutionella formerna för produktulvecklingssiöd.

Landstingsförbundet finner del angeläget att den regionala
organisationen för produktutvecklingsstödet blir enkel och enhetlig, då
framför allt mindre och medelstora förelag i dag har svårigheter att orientera
sig bland olika stödformer och organ. Enligt förbundels uppfattning bör stödet
kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
industriförbund anser i ett gemensamt yttrande alt industriverket i alltför
liten utsträckning tagit hänsyn till alt många småförelag är specialiserade som
legotillverkare och licensutnyttjare. Organisationerna förordar även en viss
försiktighet vid beslut om servicecentra vid de regionala utvecklingsfonderna,
eftersom det privata utbudet av dylika tjänster tenderar alt öka. Man påpekar
att den föreslagna verksamheten med licensförmedling, utnyttjande av lokala
resurser m. m. mer bör ses som exempel på stödformer än som obligatoriska
uppgifter för fonderna. Den föreslagna servicen i produklut-vecklingsprocessens
senare skede, som bl.a. skulle utföras av tekniska gymnasier och högskolor, bör
enligt organisationerna utformas så att tekniska gymnasier inle blir den enda
vägen till service, eftersom dessas resurser är ganska begränsade.

Svenska kommunförbundet framhåller att man saknar en
inventering för att kartlägga del reella behovet av och förelagens önskemål om
ell produktutvecklingsstöd. Förbundet anser dessutom att den statliga servicen
borde vara mer omfattande än vad industriverket har fömtsatt även i
utvecklingsarbetets senare skeden, och betonar vikten av atl produktförnyelse
från utvecklingsfondernas sida sker i samverkan med berörda kommuner.

Vad gäller frågan om behovet av ytterligare industriella
utvecklingscentra av lUC-typ ansluter sig bl. a. SUFO, Norrlandsfonden, SAF,
Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO) till industriverkets uppfattning att fler sådana centra inte behövs.
Landstinget i Västerbottens län, landstingsförbundet saml Svenska kommunför-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 76

bundet
anser det däremot inte tillräckligt styrkt atl verkels slutsals är riktig. Så
anser t. ex. landstinget i Västerbottens län att utnyttjandet av IUC:s tjänster
visaratt verksamheten i central motsvarar ett reellt behov hos många förelag,
och alt detta behov knappast kan vara unikt för den region som central
betjänar. Landstingsförbundet påpekar risken för att utvecklingscentra spontant
växer fram utan att ha tillräckliga resurser och Kommunförbundet erinrar om alt
flera produklutvecklingscenlra planeras i kommunal och/eller landstingskommunal
regi på olika håll i landet.

11.2
Finansiering av Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland
(lUC)

Remissinstanserna
ansluter sig i stort lill industriverkels förslag när del gäller lUC:s försatta
verksamhet. RRV anser dock att ställningstagande i denna fråga bör tas först
när riktlinjer för den framtida verksamheten utarbetats. Enligt RRV ger industriverkets
utredning inte tillräckligt underlag för att bedöma den fortsatta verksamheten
och finansieringen av denna. RRV tillstyrker emellertid att lUC får ett
särskilt anslag för budgetåret 1978/79 i syfte att läcka underskottet och
förbättra IUC:s likviditet.

lUC ser det som viktigt
alt betona att avdelningarna för provning och kvalitetsteknik inte avses läggas
ned efter de tre åren av statsstöd. Enbart ett rykte om nedläggning skulle
enligl organisationen omöjliggöra en verklig satsning på gmnd av personalflykt
och svårigheter all anstäUa folk. Norrlandsfonden anser att behovet av provning
och kvalitetsstyrning aUtjämt torde existera efter tre år, och att därför en
mjukare anpassning torde vara att föredra. SAF och Sveriges industriförbund ser
det som tveksamt om provningsverksamheten kan uppnå företagsekonomisk lönsamhet
ens på sikt. Därför skulle man enligt organisationerna betrakta denna rörelsegren
som en regionalpolitisk kompensation för att det statiiga provningsnätet inte
är lika väl utbyggt i Norrland som i övriga landet. Däremot föreligger enligt
organisationerna inte regionalpolitiska skäl för att fortsätta atl stödja
kvalitetstekniken om denna inte skulle visa sig kunna bli självbärande efter
tre år.

Landstinget
i Norrbottens län och SHIO ser del som viktigt att i fortsättningen satsa på
utökad marknadsföring för lUC. Så anser t. ex. landstinget i Norrbottens län
all okunnigheten om centrals verksamhet fortfarande är stor bland företagare i
Norrbotten. Sveriges hantverks- och industriorganisalion föreslår alt i nämnda
syfte centrals styrelse utökas med företrädare för de organisationer som
speciellt representerar de mindre och medelstora företagen. Organisationen är
själv beredd inkomma med lämpliga förslag. Norrbottens läns landsting
poängterar dämlöver vikten av ett intensifierat samarbete med Tekniska
högskolan i Luleå.

Landstinget
i Västerbottens län anser att ett intimt samarbete mellan
företagareföreningarnas produktionstekniker och centrals kvalitetslek-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 77

niker, som hittills har saknats, i fortsättningen är helt
nödvändigt för att uppnå den bästa effekten av insatserna. Landstinget föreslår
dessutom alt IUC:s produktutveckiingsservice för den melallbearbetande sektorn
bör kompletteras med en liknande service för den trätekniska sektorn. Siatens
provningsanstalt önskar få klarlagt om provningsanstaltens resurser kan
utnyttjas som komplettering lill lUC:s egna resurser.

TCO framhåller att ett villkor för IUC:s fortsatta
verksamhet i planerad form måste vara atl stiftelsen snarast utformar såväl
kort- som långsiktig plan över sin verksamhet. Därutöver erfordras en
strategisk planering som i första hand ulgår från de resurser lUC kan erbjuda
men som i andra hand beskriver den samverkan i form av uppdrag och på annat
sätt som bör finnas mellan de i lUC:s styrelse ingående enheterna.

Slutligen påpekar Norrbottens läns landsting vikten av att
beslutet om statsstöd till lUC i Skellefteå fattas snabbi, eftersom de likvida
medlen vid normal drift kommer att vara helt förbrukade någon gång runt
halvårsskiftet 1978.

12 Anslagsframställning från STU för budgetåret 1978/79

STU har lill uppgift bl. a. atl följa den tekniska
utvecklingen, att initiera samarbete, all ta initiativ till och stödja teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete, att ge råd och stöd åt uppfinnare
saml att förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande.

STU svarar
även för medelsförvaltning och administration åt statens råd för vetenskaplig
information och dokumentation (SINFDOK) samt för administration ål statens
utvecklingsfond (SUFO). SINFDOK ansvarar för planering och samordning av
verksamheten inom området information och dokumentation i Sverige samt för
internationellt samarbete på detta område. SINFDOK fördelar stöd till projekt
inom dels allmän information och dokumentation, som inle kan hänföras lill
visst ämnesområde, dels teknisk information och dokumentation.

Vid STU fanns den 1 juli 1977 205 anställda, varav 142
utgjorde handläggande personal.

STU tillhör de myndigheter som deltat i utrednings- och
försöksverksamheten med programbudgetering inom statsförvaltningen. Följande
programindelning gäller t. v. för verksamheten vid STU.

1.
Finansiellt
stöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet

2.
Planerings- och
utredningsverksamhet

3.
Rådgivnings-
och förmedlingsverksamhet

4.
Drift av
forskningsstalioner

Programmet Finansiellt slöd till teknisk forsknings- och
utvecklingsverksamhet indelas i följande delprogram, a. Stöd till
behovsområden

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 78

b. Informations- och dokumentationsverksamhet

c. Internationell kontaktverksamhet

STU:s verksamhet under programmen 1-3 finansieras från
reservationsanslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling.

Stöd till energileknisk forskning lämnas över särskilda
program från anslaget Energiforskning och från anslaget Grundläggande forskning
för energiområdet.

Program 4 finansieras från förslagsanslaget Styrelsen för
teknisk utveckling: Drift av forskningsstalioner. Detta anslag får i princip inte
belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga likvidetetsproblem för
driften av forskningsstalioner disponerar STU en rörlig kredit i
riksgäldskonlorel på 100000 kr.

För finansiering av investeringar i utrustning anvisas
medel under reservationsanslaget Styrelsen för teknisk utveckling; Utrustning.

Indelningen av STUrs verksamhet i program har alltsedan
STU:s tillkomst varit utformad med hänsyn lill de tre på varandra följande
faserna inom administrationen för teknisk utveckling. Dessa faser är planering
och prioritering av insatser, finansiering och administration av utvecklingsprojekt
samt rådgivning och förmedling.

De enskilda projekten inom ell behovsområde (motsvarar
teknik- och tillämpningsområde) saknar som regel gemensamt mål på annal sätt än
alt de allmänt förväntas befordra utvecklingen inom resp. område.

Målen för den verksamhet STU genomför eller stödjer skall
kunna anges på ett sätt som är meningsfyllt för dem som skall fatta
stalsmaklernas beslut.

Statsmakterna har angivit tre huvuduppgifter för STU. Den
första innebär all med hjälp av tillgänglig eller ny teknik främja
utvecklingen inom olika samhällssektorer - samhäUssektorrollen. En andra
huvuduppgift är atl främja industrins innovationsverksamhei och tekniska
kvalitet - industrirollen. STU:s tredje huvuduppgift är att inom den tekniska
forskningen höja den vetenskapliga nivån och öka kunnandet inom skilda områden
-forskningsstödjande rollen. STU bedömer att en kvantitativ fördelning av
insatsema på dessa huvuduppgifter inle skapar en meningsfull grund för
statsmakternas prioriteringar. Genom alt i stället i ökad utsträckning ange
sammanhängande mål för mer omfattande insatser kan statsmaktema få ett konkret
underlag för sina beslut om avvägningar mellan olika ändamål.

Huvuddelen av STU:s förslag till ökade insatser har därför
av STU förts samman till större sammanhängande insatsområden, vilka vart och
ett för sig har anknytning till flera av behovsområdena. Insatsområdena
omfattar större målinriktade och konkreta insatser. De fömtsatts genomförda
under bestämd tid för atl därefter ersättas av andra.

Ökningsförslagen utgörs dels av tekniska, branschvisa eUer
sekloriella insatser grundade på konstaterade behov saml på tekniska
möjligheter och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Insatsområde

Förslag Beräknad Beräknad

1978/79 total tidrymd

milj. kr. ökning för insats milj. kr. år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prospekteringsteknik

2,0

10

5

Grundläggande
teknisk forskning

4,5

20

3-5

Storkök

1,0

8

6

Brandteknisk
forskning

1,2

4

3

Arbetsmiljö

1,5

8

5

Teknik
för äldre och långvarigt sjuka

2,0

10

5

Kollektivtransporter
och trafiksäkerhet

5,0

30

5

Massa-
och pappersteknik

2,3

7

3-5

Havsteknik

3,0

20

3

Skogsvårdsteknik
och sågverksindustri

3,1

17

5

Ökat
uppfinningsstöd

14,0

40

5

Elektronik/automatisering

8,0

75

5

Järn och
stål

8,0

41

4-5

Uppsökande
regional verksamhet

Produktförnyelse
vid mindre förelag

9,0

60

5

Summa

64,6

forskningsförslag (redovisas under delprogrammet Slöd till
behovsområden), dels utökning av uppfinningsstödet (redovisas under programmet
Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet) samt ökade insatser för uppsökande
regional verksamhet och projektstöd inriktade på produktförnyelse vid mindre
företag (behandlas både under Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet och under
Stöd till behovsområden).

STU föreslår också en vidare utveckling av den egna
organisationen, framför allt avseende systemanalys och långsiktig planering och
utredningsverksamhet, utvärdering samt nyttiggörande av forsknings- och utvecklingsresultat
och förmedling tiU exploatering.

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av
STU:s verksamhet under anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk
forskning och utveckling (milj. kr.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

1976/77

1977/78

1978/79

Utfall

Budget

STU:s förslag

Kostnader

Program
1

Finansiellt stöd till teknisk

forsknings- och utvecklings-

verksamhet

ZSS.O"

261,9

333.2

Rymdverksamhet

6,2

6,8

10,9

Program
2

Planerings- och utrednings-

verksamhet

1,5

2,3

3,4

Program
3

Rådgivnings- och förmedlings-

verksamhet

19,9

28,1

48,3

Summa kostnader

260,6'

299,1

395,8

Avgår
flnansiering utöver anslag

Återbetalningar

12.8'

9,2

10,0

Minskning
av reservation

-3,7'

9,5

-

Summa

anslag

251,5'

280,4

385,8

'Inkl. anslaget Styrelsen för teknisk utveckling:
Skeppsteknisk forskning och utveckling.

Program 1. Finansiellt stöd till teknisk forsknings- och
utvecklingsverksamhet

Programmet är indelat i tre delprogram, varav delprogram
la inrymmer huvuddelen av STU:s insatser för atl stödja och la initiativ lill
teknisk forskning och utveckling. Delprogram Ib täcker verksamheten som bedrivs
av SINFDOK. Delprogram le utgör den av STU bedrivna eller understödda
internationella kontakt- och samarbetsverksamheten. Inom ramen för årliga avtal
mellan STU och Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA) bedriver IVA en
kontaktverksamhet med kontaktmän i Bonn, Moskva, Ottawa, Paris, Peking, Tokyo
och Washington, vilka tillika är förordnade som teknisk-vetenskapliga attachéer
vid resp. ambassader. För verksamheten finns en av chefen för
industridepartementet tillsatt beredningsgrupp med företrädare för utrikes-
och industridepartementen samt IVA och STU.

Delprogram la. Stöd till behovsområden

Inom delprogrammet planeras, genomförs och uppföljs
huvuddelen av STU:s insatser för atl la initiativ till och stödja teknisk
forskning och utveckling. Stöd kan ulgå dels som projektanslag, dels som anslag
till kollektiva forskningsprogram. Projektanslag lämnas i regel som bidrag med
krav på återbetalning i de fall projekten leder till kommersiellt exploalerbara
produkter eller metoder. Stöd lill industriella utvecklingsprojekt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 81

Följande sammanställning ger en ekonomisk översikt av
verksamheten underprogram 1 (milj. kr.).

Summa

1976/77 Utfall

1977/78 Budget

1978/79 STU:s förslag

Program
1

Delprogram

la. Stöd
till behovsområden

Ib.
Informations-och doku-

mentadonsverksamhet
le. Intemationella kontakter

217,0'

8,4

7,6

233,0

245,8

7,2 8,9

261,9

314,2

8,6 10,4

333,2

'Inkl. anslaget Styrelsen för teknisk utveckling:
Skeppsteknisk forskning och utveckling.

kan lämnas även som lån. Enligt särskilt bemyndigande kan
flerårigt stöd lämnas dels till forsknings- och utvecklingsprojekt, dels till
fleråriga kollekliva forskningsprogram enligt avtal med företrädare för
industribranscher eller grupper av företag.

Statsmakternas styrning av insatserna sker genom
anvisningar om hur medlen skall fördelas. STU analyserar behoven inom
målområdet, de tekniska möjligheterna att nä målen, liksom andra väsentliga
förutsättningar. Insatserna kan inledningsvis vara av utredande, inventerande
och analyserande karaktär. Arbetet kan därefter övergå i att initiera olika
insatser och bedöma förslag lill projekt. Ett urval av dessa projektförslag ges
stöd. De förslag till verksamhet som planeringen utmynnar i beskrivs i
detaljerade program för resp. behovsområde. 1 sin anslagsframställning
redovisar STU utförligt programförslagen för de olika behovsområdena under
kommande budgetår.

Inom detta delprogram föreslår STU ökade insatser inom
följande insatsområden:

- Prospekteringsteknik. Utveckling av teknik för
framför allt djuppro-

spektering.

Genom utveckling av effektivare prospekteringsteknik
skapas bättre förutsättningar för den omfattande prospekleringsverksamhet som
är nödvändig för att på sikt uppnå en bärkraftig mineral- och gruvindustri.

- Grundläggande teknisk forskning. STU har bedömt
det som särskilt

angeläget med ökade insatser för kunskapsuppbyggnad inom områdena

Nötning, Y tbe läggningar, Polymera material och Elektrokemi, Metall-

organisk kemi och Katalys.

Kostnaderna för materialförslitning beräknas vara av samma
storleksordning som den som korrosionen förorsakar. Trots detta har forskningsinsatserna
på nötningsområdet hittills varit mycket begränsade. Stora besparingar skulle
kunna göras om ett övergripande program för nötningsforskning kopplades samman
med nu förekommande slitageprovning.

6 Riksdagen 1977/78. I .uiml. Nr 111

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 82

Ytbehandlingstekniken
är av myckel stor ekonomisk betydelse för näringsliv och samhälle, då värdet av
de byggnader, konstruktioner, fartyg, transportmedel och varor som skyddas
genom någon form av ytbeläggning eller ytbehandling uppgår till många tiotals
miljarder kronor. Inom vissa områden, som t. ex. galvano- och
varmförzinkningsom-rådet, tillämpar man fortfarande till slor del empiriskt
kunnande. Den låga kunskapsnivån har i flera fall visat sig genom tillsynes
oförklarliga produktionsstörningar inom de industrier för ytbehandling som
ligger inom sådana områden. STU planerar därför en ökad satsning på kunskapsuppbyggnad
rörande ytbehandling med inriktning på ytors karak-tärisering och rengöring,
ytbeläggningars anbringande genom galvan-och varmdoppningsteknik, industriell
produkllackering samt provning av färger och läcker.

Komplicerade
produkter i korta serier kan ofta med fördel tillverkas av polyuretaner. Då de
mekaniska egenskaperna dessutom kan varieras inom vida gränser är
polyuretanerna utmärkt väl lämpade som konstruktionsmaterial, bl. a. inom
verkstadsindustrin för komponenter i avancerade produkter som tillverkas i
begränsade serier. Ett slort framtida behov föreligger därför inom landet av
kunskaper rörande polyure-tanernas kemi saml process- och användningsteknologi.
STU anser det vara synnerligen angelägel alt få till stånd en
kunskapsuppbyggnad i Sverige kring polyuretaner med en snar inriktning på
industriella utvecklingsprojekt, som kan skapa förutsättningar för en inhemsk
pro-duktlillverkning.

STU
ser som en väsentlig uppgift atl initiera och stödja sådana samverkansprojekt
där angelägna och väl identifierade behov angrips på ett allsidigt sätt genom
en organiserad projektsamverkan mellan parter som var för sig är väl ägnade att
lösa en del av den aktuella problematiken. Inom områdena elektrokemi,
metallorganisk kemi och katalys föreligger omedelbara och klart formulerade
behov av att vidareutveckla ett baskunnande. - Storkök 90. Utveckling av
kunskaper, metoder, processer och utrustningar för produktion i storhushåll.

Cirka
15% av landets totala livsmedelskonsumlion sker via storhushåll (inkl.
restauranger) och denna siffra väntas öka. Samtidigt föreligger stora problem
alt tillgodose krav på god och nyttig mat till rimligt pris och på en bra
arbetsmiljö för personalen. För att åstadkomma väsentliga resultat fordras en
helhetsbild av del totala systemet från anskaffning av varor till
avfallshantering. Sådan helhetsbild saknas i dag. De myckel stora problemen
fordrar koordinerade insatser av flera slag. STU kan verksamt bidra till denna
koordinering genom de nära kontakler STU har med branschen och med forsknings-
och utvecklingsresurser inom livsmedelsteknik och arbelsmiljöteknik. STU kan
slutligen ekonomiskt stödja lämpliga projekt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 83

- Brandieknisk forskning. Undersökning av snabba
brandförlopp i bostä

der, vårdinrättningar och transportmedel och de förutsättningar som

därvid finns för skydd, räddning och släckning.

Skador pä människor och material orsakade av bränder har
ökat oroväckande under senare år. En väl planerad och genomförd forskning inom
området utgör en verksam del av de åtgärder som krävs för att bryta denna
utveckling. STU avser att tillsammans med berörda intressenter gemensamt
utforma och finansiera ett nationellt brandtekniskl forsknings- och
utvecklingsprogram.

- Arbetsmiljö. Stöd lill utveckling av
arbetsmiljövänliga metoder, pro

cesser, utrustningar och redskap med särskild inriktning på småföreta

gens arbetsmiljö, beklädnadsfrågor samt ventilations- och luflförore-

ningsproblem.

Väsentliga förbättringar av arbetsmiljön kräver ny teknik
som redan från början utvecklats med hänsyn till människans krav och förutsättningar.
STU har därvid särskilda möjligheter att påverka den framtida arbetsmiljön
genom alt påverka och stödja utvecklingen av morgondagens metoder, processer,
utrustningar och redskap.

- Teknik för äldre och långvarigt sjuka. Utveckling
av utrustning och

hjälpmedel anpassande för äldre och långvarigt sjuka.

Befolkningens ålderssammansättning och förändringar i
samhällets sociala struktur har skapat svåra problem för de äldre och för de
långvarigt sjuka saml deras anhöriga och vårdpersonal. Målet för STU:s
insatser är att skapa en sådan teknisk miljö vad gäller utrustning och
hjälpmedel, så att äldre och långvarigt sjuka ges ökade möjligheter alt leva
självständigt och tryggt - helst i sin hemmiljö och så alt fysiskt och
psykiskt mindre påfrestande förhållanden skapas för såväl patienter som vårdare
i olika vårdsituationer.

- Kollektiva persontransporter. Utveckling av
bussyslem och järnvägs-

teknik.

Ökad utnytljandegrad av kollektiva transportmedel och en
god sysselsättning inom fordonsindustrin är angelägna samhällsmål. STU:s roll
härvidlag är att främja sådan teknisk utveckling som kan bidra till att dessa
mål uppfylls.

- Trafiksäkerhet. Olycksförebyggande teknik har
prioriterats inom detta

område.

På Irafiksäkerhetsområdet har sektoransvariga organ mycket
begränsade medel för tekniska utvecklingsinsatser. Det stora antalet
irafikska-dor indikerar emellertid ell behov av åigärder för att minska
verkningarna av dessa. STU föreslår ökade insatser inom områdena: olycksförebyggande
teknik, skadeverkningsminskande teknik, registrerande teknik,
utbildningsbefrämjande teknik och komponenlprovningsteknik. Förutom huvudmålet
förbättrad trafiksäkerhet, förväntas insatserna kunna leda till omfattande
industriell verksamhet, speciellt lämplig för mindre och medelstora företag.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 84

Massa- och pappersteknik. Utvecklingsarbete med inriktning
på högför-

ädlade cellulosafiberprodukter och cellulosaderivat samt förbättring av

processtyrningen av massafabriker.

Med hänsyn till massa- och pappersindustrins betydelse för
Sveriges ekonomi är det angeläget att branschen genom produktutveckling och
produktförnyelse ges möjlighet att försvara sin internationella
marknadsposition som f n. försämras. Den nuvarande förädlingsgraden för svensk
fiberråvara är alltför låg med hänsyn till den väntade utvecklingen bland
konkurrenterna på den internalionella marknaden. STU planerar därför ökade
insatser för faktiskt utvecklingsarbete med inriktning på högförädlade
cellulosafiberprodukter och cellulosaderivat.

Den nuvarande processtyrningen av massafabriker beslår av
ett stort antal i regel rent empiriskt grundade delstyrningssystem. Såväl
processkunskap som hårdvara och mjukvara för styrning krävs för alt nå ett
totaloplimerat system, utan nuvarande suboptimering och brist på precision.
STU:s insatser syftar till bättre samordnade styrfunktioner i ett totalt
samverkande reglersystem.

Havsteknik. Projektinitierande och projektstödjande
verksamhet för ut

veckling av teknik för resursutnyttjande av havet och havsbotten.

I ett längre perspektiv är med största sannolikhet
offshoremarknaden, dvs. marknaden för varor och tjänster som används för olje-
och gasul-vinning till havs, växande. Den utrustning som används såväl i
prospek-teringsfasen som i utvecklingsfasen av olje/gasfält är ofta
ulvecklingsin-lensiv. Detta innebär alt en stor del av slutproduktens pris
utgörs av utvecklingskostnader, vilket är en fördel för ett land som vill
kombinera ett högt kostnadsläge med internationell konkurrenskraft. De totala
utvecklingskostnaderna för ett enskilt projekt är inte heller nödvändigtvis av
en sådan storleksordning atl möjligheterna för ett litet land atl konkurrera
försvåras. Vidare är produktionen av offshore-ulruslning inte särskilt
kapitalintensiv, eftersom det ofta rör sig om korta serier. STU:s initierande
verksamhet har för denna typ av projekt medfört ett ökat incitament hos
företagen atl starta nya projekt. Mot bakgrund av detla och med hänsyn lill den
expanderande marknaden bedöms ell ambitiösare STU-deltagande i potentiella
utvecklingsprojekt kunna bidra till ökade exportintäkter.

Skogsvårdsteknik och sågverksindustri. Utveckling av
metoder för

markberedning, plantering och gallring för atl trygga ålerväxl och

råvaruförsörjning på sikt. Utveckling av ny teknik för sågverksindustri

för att bättre utnyttja virkesråvaran och för att förbättra arbetsmiljön.

Skogen utgör grunden för en av Sveriges basnäringar.
Behovet av forskning och utveckling är trängande för att trygga ålerväxt och
råvarutillgång, öka den internationella konkurrenskraften och skapa goda arbetsmiljöförhållanden.
För sågverksindustrin inriktas insatserna på ny torkteknik och utveckling av
integrerade sågverk som i en och samma

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 85

maskin gör hela sönderdelningen från stock till färdig
virkesdimension. Inom skogsvårdstekniken inriktas insatserna på mekaniseringen
av skogsvården.

- Produktförnyelse vid mindre företag. 1 första hand
projektstöd till till

verkande företag med mindre än 100 anställda för att ge företagen bättre

möjligheter att genom förnyelse möta marknads- och konkurrensmäs

siga förändringar.

Forsknings- och utvecklingsverksamheten hos de mindre
företagen är vanligtvis av en annan karaktär än hos de stora. Ofta kan de
mindre företagen inte engagera sig i alltför riskfyllda och långsiktiga
projekt. Den tekniska nivån är därför ofta lägre än för motsvarande projekt vid
de större företagen. Ett mindre företags möjligheter att la fram relevant
beslutsunderlag före projektstart och planera genomförandet av projektet är
självklart begränsade. Vidare är behovet av extern finansiering myckel större
vid de mindre företagen och ofta avgörande för projektidéns genomförande. De
bedömningskriterier som därvid måste tillämpas lägger inte tyngdpunkten på
teknisk ulvecklingshöjd och paienter-barhel utan på projektets specifika
betydelse för företagel. Eftersom de mindre företagen själva satsar
förhållandevis lite på forsknings- och utvecklingsverksamhet (drygt 2 % av
totala forsknings- och utvecklingssatsningar inom tillverkningsindustrin) är
STU:s stöd av slor betydelse för förnyelseprocessen inom denna företagskategori.
Del sammanlagda direkta stödet till mindre företag under delprogram 1 a
budgetåret 1978/79 beräknas av STU kunna uppgå till ca 25 milj. kr. Till detta
kommer stöd till uppfinningsutveckling under program 3, vissa delar av de
kollektiva forskningsprogrammen och övrigt projektstöd vars resultat är
inriktat pä nyttiggörande inom mindre och medelstor industri. Småföretagen
påverkas även gynnsamt av flertalet satsningar från STU på projekt hos de
större företagen till vilka de mindre företagen arbetar som underleverantörer
samt av den kunskapsutveckling som sker vid våra universitet och högskolor.

- Elektronik och automatisering. Inalser för atl
stödja dels sådan industri

som tillverkar och marknadsför produkter baserade på elektronik, och

dels stödja den industri som utnyttjar elektronik/datateknik som hjälp

medel i sin produktion, företrädesvis representerad av verkstadsindu

strin. För elektronikindustrin berör insatserna frågor kring produkt- och

teknologiutveckling samt provningsverksamhet och komponentrekom

mendationer. För verkstadsindustrin är insatserna inriktade mot auto

matisering och datorslödda produktionssystem.

Del är uppenbart att den strukturomvandling som sker inom
industrin även påverkas av utvecklingen på elektronikområdet. Svensk industri
måste vara observant på denna utveckling, eftersom fler och fler produkter och
produktionsprocesser kommer alt bli beroende av elektronik/datateknik för sin
konkurrenskraft. Det finns således skäl för svensk

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 86

industri att i ännu högre grad utnyttja elektronikens
fördelar och för STU att främja denna utveckling. Dessutom kan noteras alt den
traditionella exportindustri som baserar sig på vårt lands naturtillgångar har
börjat få och i ännu högre grad torde få vidkännas konkurrens från
utvecklingsländerna, samtidigt som dessa länder under lång tid kan komma att
utgöra en expanderande marknad för såväl tekniskt kunnande som apparater och
system med påtagliga inslag av elektronik.

Elektronikindustrin domineras starkt av ett fåtal stora
fpretag. 1 jämförelse med liknande förelag i ullandel har dock dessa företag
ofta små möjligheter till egen teknologiutveckling. Dataindustrin har
exempelvis mycket begränsade självgenererande resurser för den nödvändiga produktutvecklingen.
STU:s roll visavi de större företagen har varit alt svara för den
framförhållande teknikutvecklingen. Målsättningen med insatsprogrammet är att
utveckla de funktioner som är nödvändiga för såväl framförhållande
teknologiutveckling som för utvecklingsservice på elektronikonjrådet och direkt
produktutveckling, speciellt för mindre företag och traditionellt icke
elektronikanvändande företag som behöver integrera modern elektronik i sina
produkter.

Produktionstekniken inom verkstadsindustrin är redan på en
så hög nivå atl ytterligare effektivisering kräver mycket avancerad teknik.
Målsättningen med de föreslagna utökade insatserna är långsiktig och syftar
till alt uppnå flerskiftsproduktion med enbart dagtidbemanning med beaktande av
krav på arbetsmiljö och arbetsinnehåll för den enskilde. Denna inriktning
medför behov av tekniskt avancerade och kostnadskrävande utvecklingsinsatser.
- Järn och stål. Förbättring av masugnsprocessen samt framtagning av
alternativa processer för råjärnsframställning, bl.a. med avseende på
utnyttjande av de stora inhemska tiUgångama av fosforrik järnmalm.
Planeringsstudie avseende utformningen av framtida jämverk baserad på nu känd
och fömtsedd ny teknik. Insatser för att stimulera material-och
produktutvecklingen för gjuljärnsprodukter.

Dessa insatser sträcker sig över en längre tidsrymd med en
ökad medels-ram under några år. De största insatserna gäller insatsområdena
Elektronik och automatisering. Järn och slål samt Produktförnyelse vid mindre
företag.

Under detla program har budgetåret 1977/78 medel anvisats
för viss nationell rymdverksamhet. STU föreslår atl medel för rymdverksamhet
anvisas under annat anslag fr. o. m. budgetåret 1978/79.

Delprogram 1 b. Informations- och dokumentationsverksamhet

Delprogrammet omfattar den verksamhet som sker inom
SINFDOK, vilket som centralt organ på området skall verka för ett effektivt
ulnytljan-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop,
1977/78:111 87

de av den samlade kunskapen inom vetenskap och teknik. För
atl på längre sikt kunna bedriva en nationell självständig informations- och
dokumentationspolilik, garantera alla svenska informationsbmkare tillgång till
informations- och dokumentationssystem samt upprätthålla en fortsatt hög
kunskapsnivå, önskar SINFDOK nu resurser för väsentligt ökade forsknings- och
utvecklingssatsningar på dalanät för information och dokumentation med nordisk
och internationell anknytning, på behovsanalys och brukaranpassning, pä
effektiviserad marknadsföring av informations- och dokumentationstjänster, på
systemutvecklingsarbete och ökat kunnande på området, på utbildning av
potentiella användarkategorier samt på förbättrade värderingsmetoder.

Delprogram 1 c. Internalionella kontakter

Delprogrammet omfattar med teknisk forskning och
utveckling förbunden internationell kontaktverksamhet. Denna beslår av teknisk
bevakning, myndighetsservice och internationell projektsamverkan.

Teknisk bevakning innefattar information om och
uppföljning av den tekniska utvecklingen i andra länder. Huvuddelen av medlen
för teknisk bevakning går till den teknisk-vetenskapliga altachéverksamheten
som bedrivs genom avtal med IVA.

Myndighetsservice innefattar att lämna biträde åt
regeringen vid upprättande och uppföljning av avtal avseende tekniskt
samarbete med andra länder.

Internationell projektsamverkan innebär att STU samverkar
med institutioner och forskare utomlands. Härigenom underlättas identifiering
av sektorer av gemensamt intresse samtidigt som STU fär inblick i och del av
andra länders forsknings- och produktionsmetoder.

Med hänsyn till förväntade insatsökningar för inriktning
av delar av svensk forskning och industri mot u-ländernas problem, föreslår STU
en utökning av myndighetsservicen. STU föreslår också ökad projektsamverkan
med länder i väst, där insatserna alltjämt är små.

Program 2. Planerings- och utredningsverksamhet

Verksamheten under programmet ligger till grund för dels
STU:s avvägning av insatser mellan och inom STU:s program, dels STU:s förslag
till regeringen rörande omfattningen av och formerna för samhällets stöd till
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

STU:s förslag för budgetåret 1978/79 innebär en fortsatt
utveckling av rutiner för planering saml redovisningen av verksamhetens
resultat. Vidare föresläs genomförande av mera målinriktade problemsludier
inriktade mot väsentliga samhällsproblem för vilka teknisk forskning och
industriell utveckling har betydelse.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 88

Program 3. Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet

STU:s program för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet
syftar dels till att skapa bättre fömtsättningar för nyskapande av teknik, dels
till effektivare utnyttjande av känd teknik. Förstnämnda ändmål främjas bl. a.
genom atl uppfinnare lämnas råd samt ekonomisk och administrativ hjälp. Det
senare ändamålet främjas genom olika förmedlande åtgärder, genom biträde vid
exploatering av forskningsresultat samt genom åtgärder för att förbättra
kontakten mellan universitet, högskolor och forskningsinstitutioner å ena
sidan och näringslivet å andra sidan. Under programmet faller även utrednings-
och försöksverksamhet syftande till åtgärder för att göra modern teknik och
produktionsutveckling lättare tillgänglig för mindre och medelstora
industriföretag. Härvid beaktas även möjligheterna att förvärva utländsk
teknik. Genom uppsökande regional verksamhet ökar STU sina kontakter med
enskilda och företag som har utvecklingsbara idéer, varigenom STU kan stimulera
och stödja dessa. Programmets målgrupper är enskilda uppfinnare, forskare,
andra idégivare samt mindre och medelstora företag med liknande behov som den
enskilde uppfinnaren.

STU:s förslag innebär ett fortsatl kraftigt utbyggt stöd
till uppfinnare och uppfinningsutveckling. En sådan ökning motiveras både av
den ökade efterfrågan och av resultat från tidigare insatser. Förslaget innebär
såväl att det projektbundna stödet ökar som atl resurserna för rådgivning och
förmedling kompletteras. Styrelsen föreslår även ett ökat stöd till industriell
utvecklingsservice för regionala uppsökande aktiviteter inriktade mot
produktförnyelse för mindre företag.

STU lägger slutligen fram vissa förslag i personalfrågor.
Bl.a. föreslås en extra tjänst i lönegrad F 26, en extra tjänst som
överingenjör i lönegrad F 25, två extra tjänster som överingenjör i lönegrad F
23/24 och två extra tjänster som avdelningsdirektör i lönegrad F 23/24 bli
utbytta mot extra ordinarie tjänster.

Program 4. Drift av forskningsstationer

Detta program redovisas under anslaget Styrelsen för
teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer som tas upp med formelll 1
000 kr. och avser drift och förvaltning av forskningsstationer.

En forskningsstations uppgift är att ställa lämpliga
forskningslokaler och därtill anknuten service till förfogande för mindre
forskargrupper och institut. Programmet omfattar f.n. endast
forskningsslationen i Stockholm, vars drift handhas av en särskild stiftelse.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Anskaffning
av teknisk utrustning

Över
anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning anvisas medel för
anskaffning av dyrare apparater och instmment för teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete. Nyttjare av utmstning som har anskaffats med
medel från anslaget belastas med kostnader för avskrivningar och förräntning.
Medel motsvarande dessa kostnader omförs till särskild inkomsttitel i
statsbudgeten.

STU framhåller alt ett
villkor för atl forskning och utveckling skall vara meningsfull och kunna
hållas på en ur internationell synpunkt hög nivå är att modern och för
ändamålet kvalificerad apparatur används. Efterfrågan i form av ansökningar
till STU om anskaffning av sådan apparatur har varit omfattande. För budgetåret
1978/79 beräknar STU att 12,1 milj. kr. erfordras.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 90

13 Föredraganden

13.1 Inledning

Den tekniska omvandlingen i samhället har präglat hela
1900-talet och i särskilt hög grad liden efter andra världskriget. Vår tillvaro
har i allt högre grad kommit alt uppfyllas av och baseras på tekniska
produkter. Vi ägnar knappast längre en tanke åt de vardagliga tekniska
hjälpmedel som vid seklets början var okända eller en lyx för ett litet fåtal.
Ändå har tekniken förändrat vår tillvaro under del senasie seklet på ett sätt
som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Detta framstår än klarare i
jämförelse med förhållandena i den s. k. tredje världen, i utvecklingsländerna.
För dem är uppgiften att tillgodose befolkningens basbehov det allt
överskuggande problemet.

Den tekniska utvecklingen harockså utgjort en av
grundförutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen i den industrialiserade
världen. Den industriella revolutionen byggde på bl. a. ångmaskinen och
jämvägen som gav möjligheter till en produktion i större skala i de länder där
sociala och ekonomiska faktorer medgav detta. Utvecklingen på materialområdet,
nya, noggrannare verktygsmaskiner, en avancerad mätteknik och tillgången till
kompakta kraftkällor som den elektriska motorn gav möjligheter till
massproduktion av standardiserade varor i långa serier. Delta medförde en
kraftigt ökad produktivitet och eti ökande genomsnittiig arbetsiiikomst.

Under 1900-lalet har i allmänhet den tekniska och organisatoriska
utvecklingen i industrin gått mot en ökad automatisering och specialisering.
Många produkter som tidigare har varit förbehållna vissa befolkningsgrupper
har genom en rationaliserad produktionsprocess kunnat tillverkas lill en
bråkdel av det tidigare priset. Tillgången på råvaror och energi har utgjort
viktiga förutsättningar för utvecklingen.

Automatiseringen inleddes med det löpande bandet och
fortsatte med en allt noggrannare organisering av varje enskilt arbetsmoment.
Som en logisk följd kom avancerade verktygsmaskiner som automatiskt utförde
vissa arbetsmoment eller en hel serie av arbetsmoment. Införande av automatisk
förflyttning av arbetsstycken möjliggjorde helautomatiska tillverkningslinjer.
Under det senaste decenniet har slutligen numeriskt styrda verktygsmaskiner och
industrirobotar medgivit en automatiserad tillverkning av alll kortare serier
och automatisering av arbeten av typen svetsning och målning. Nya metoder för
materialbearbetning, som hårdmetallverktyg, och nya ytbehandlingsmetoder har
även de medverkat till en kraftigt ökad produktivitet.

Ytterligare ett moment i den tekniska utvecklingen är värt
att uppmärksamma. Utvecklingen på elektronikområdet har revolutionerat data-
och teletekniken och har under senare lid även lett lill alt elektroniken i
allt

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 91

högre
grad utnyttjas i olika typer av maskiner och där ersätter finmekaniska
konstruktionei' eller utför helt nya funktioner. Svåra omställningsproblem har
uppstått för företag som inte i lid har observerat denna utveckling.
Elektroniken utnyttjas också i styrning av komplicerade produktionsförlopp och
processer och medger där en hittills okänd grad av optimering av produktionen.
Detta har vidare bidragit till alt industrin nu i alll högre grad arbetar med
hela system i stället för de enskilda komponenterna i systemet.

Den
beskrivna utvecklingen har inte fortgått utan djupgående sociala förändringar.
Till en del är de positiva, som det ökade välståndet, en förbättrad sjukvård,
en högre utbildningsnivå och en minskning av antalet tunga och fariiga
arbetsuppgifter. Men andra aspekter på utvecklingen är negativa, som ett i
många fall mer monotont eller stressande arbete, en avfolkning av vissa mindre
orter, miljöförstöring och risker för förödande kärnvapenkrig. Orsaken till
många av dessa nackdelar är att en ny tekniks konsekvenser för samhället är
komplicerade och ofta myckel svåra att beräkna på förhand.

Produktivitet
eller bruttonationalprodukt per person är sålunda ett i många avseenden otillräckligt
mått på värdet av de insatser som tekniken gör för människan. Vi måste också la
med i beräkningen kvaliteten på de tjänster som tekniken ger oss och de
biverkningar som den får på människan och hennes omgivning.

13.2
Den tekniska omvandlingen i svensk industri

Under
efterkrigstiden har svenskt näringsliv ökat sin produktion med i genomsnitt
drygt 4% per år i fasta priser. Något mer än hälften av denna ökning kan
förklaras av ökade insatser av arbetskraft och kapital. Resten förklaras av den
s.k. teknikfaktorn eller produktivitetstillväxten, som dock ingalunda består
enbart av den tekniska utvecklingen. Förutom teknikförändringar utgör, som jag
tidigare har antytt, en effektivare organisation av arbetet och en förbättrad
utbildning av arbetskraften vikliga delar av förklaringen till stegringen i
produktivitet. En undersökning, som refereras av STU-kommittén (I 1974:06),
antyder alt kanske hälften av produktivitetstillväxten kan hänföras till den
tekniska utvecklingen.

Del ökade internationella varuutbytet
har i huvudsak varit till fördel för Sverige. Svenska företag - framför alll
inom verkstadsindustrin - har i hög grad inriktat sin tillverkning mot relativt
specialiserade produkter som har ett avsevärt innehåll av avancerad teknologi.
Produktionsinriktning och höga utvecklingskostnader kräver ofta längre
tillverkningsserier än hemmamarknaden medger. Produkterna måste därför lill
slor del avsättas på utiandsmarknader. Den svenska industriproduktionens
sammansättning medför att andra industriländer är de viktigaste marknaderna.

Inom
svensk industri ökade takten i stmkturomvandlingen under 1960-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 92

talet.
Tillväxten i de tunga, kapitalintensiva basnäringarna var betydande.
Strukturomvandlingen har under 1970-talets första hälft fortgått i en något
långsammare takt. Samtidigt har produktivitetsutvecklingen för industrin varit
långsammare under 1970-talel än tidigare. Statens industriverk visar i sin
höstrapport för år 1977 att förädlingsvärdet per arbetad timme åren 1970-1976 i
genomsnitt ökat med 4,1% per år mot 7,3% per år åren 1960-1969. Särskilt
markant har den avtagande ökningstakten varit inom basnäringarna, massa- och
pappersindustri samt jäm-, stål- och metallverk. En större volymexpansion och
produktivitetstillväxt har i stället, vid sidan av den kemiska industrin, ägt
rum i branscher av mindre kapitalintensiv karaktär, bl.a. maskinindustrin,
eleklroindustrin och transportmedelsindustrin.

I
industriverkets bedömningar av industribranschutvecklingen fram lill år 1982 antas
tendensen i riktning mot en ökad verksamhet inom framför allt
verkstadsindustrin och den kemiska industrin kvarstå. Mönstret i den svenska
industriutvecklingen är långt ifrån entydigt. Man kan dock urskilja en trend
mot ett ökat inslag av verksamheter där man finner en kombination av
grundläggande teknologisk kompetens och en yrkesskicklig, välutbildad
personal. I mindre grad kan stora, kapitalkrävande verksamheter förväntas
expandera sin andel av produktionen.

Sedan
några år har således den snabbaste tillväxten av förädlingsvärdet i industrin
och också en icke obetydlig sysselsättningsökning kommit alt äga rum i
maskinindustri och elektroteknisk industri samt till viss del i den kemiska
industrin. Denna utveckling väntas fortsätta. En sådan utveckling är emellertid
karakteristisk även för andra länder i den industrialiserade världen, framför
alll de slora exportländerna Västtyskland, Japan och Frankrike. Detta innebär
alt även Sveriges traditionella konkurrenter kommer att söka stimulera denna
del av industrisektorn till ytterligare expansion för att kompensera nedgången
inom andra delar av näringslivet.

F.n.
står den svenska ekonomin inför svåra problem. Resursutnyttjandet inom
industrin är lågt. Industrin måste på sikt uppvisa en förbättrad konkurrenskraft
genom produktförnyelse och rationellare tillverkningsmetoder: härigenom uppnås
en återgång till tillväxttal för industriproduktionen och
industriinvesteringarna som är nödvändiga för den fortsatta utvecklingen. Som
chefen för ekonomidepartementet tidigare redovisat (se prop. 1977/78:10 bil. 1)
måste en rad olika åigärder tillgripas för att vända den negativa utvecklingen.
Stödet till forskning och utveckling utgör tillsammans med bl. a. omläggningar
i kapitalbeskattningen för de mindre företagen stimulansåtgärder med detta
syfte.

1
ett internationellt perspektiv ligger de resurser som staten och industrin i
Sverige satsar pä teknisk forskning och utvecklingsarbete på en relativt hög
nivå. Av vår bruttonationalprodukt (BNP) avsätter vi ca 1,6% till denna
verksamhet. Därmed satsar vi i förhållande till BNP något mindre än de största
industrinationerna i västvärlden såsom t.ex. USA, England,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 93

Västtyskland och Holland. Vi håller oss dock på ungefär
samma nivå som l.ex. Japan och Frankrike och ligger avsevärt högre än våra
nordiska grannländer. Skillnaderna kan förklaras av två faktorer. Dels satsar
de stora industriländerna relativt sett mer statliga medel på forskning och utvecklingsarbete
inom försvars-, rymd- och flygindustriområdena än de mindre industriländerna,
dels satsar stora förelag, som är vanligare i de slora industriländerna,
relativt sett mer medel på forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Insatserna
för teknisk forskning och utveckling finansieras i stor utsträckning av
statliga medel. I flertalet industriländer svarar staten för omkring hälften av
kostnadema medan näringslivet satsar den resterande delen. Uttryckt i andel av
BNP satsar den svenska industrin ca 0,9% på forsknings- och
utvecklingsinsatser. Delta är mindre än vad industrin i Västtyskland, Japan och
USA satsar, men lika mycket som engelsk industri och mer än vad fransk
industri satsar. Karakteristiskt är också att forsknings- och
utvecklingsarbetet till största delen utförs av industrin. Ofta uppgår denna
del till ca två tredjedelar. Situationen i Sverige avviker inte på denna punkt
från den allmänt rådande bilden.

Jag vill nu beröra begreppen forskning, utvecklingsarbete
och innovation. Forskning definieras vanligen som ett metodiskt sökande efter
ny kunskap och nya idéer. Utvecklingsarbete definieras som metodiskt utnyttjande
av kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, processer och system
eller väsentliga förbättringar i existerande sådana. Begreppet innovation
innebär en ny teknik eller metod som kommit i praktisk användning.

I vid mening kan ordet innovation användas för att
beteckna nyheter såväl på det tekniska som på det organisatoriska och andra
områden. I fortsättningen kommer jag alt med innovation avse endast de tekniska
nyheterna, vilket också är den vanligaste betydelsen i industriella
sammanhang. Detta får dock inte tolkas som att andra former av
innovationsverksamhet är mindre betydelsefulla.

Innovationsprocessen
innehåller moment av både teknisk och kommersiell utvecklingsverksamhet. På
grund av processens komplexitet är det inte möjligt att göra en allmängiltig
uppdelning av den i ett antal olika, av varandra oberoende steg. Det går
emellertid att urskilja ett antal varandra överiappande steg. som förekommer i
de flesta innovationsprocesser. Först kommer i allmänhet ett idéskede, där
uppfinningsidén uppkommer och specificeras med hänsyn till tekniska och
marknadsmässiga aspekter. Därefter följer ett utvecklingsarbete som i början
övervägande består av tekniska moment och i slutet av ekonomiska och
marknadsmässiga överväganden. Med en viss generalisering kan början kallas det
tekniska utvecklingsarbetet och slutet det kommersiella utvecklingsarbetet. 1
alla de nämnda skedena kan forskning utgöra en mer eller mindre betydelsefull
del av arbetet. Slutligen kommer produktion och marknadsföring av den

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 94

utvecklade
produkten eller fullskaleutnyttjande av den utvecklade processen.

Ett
viktigt led i nyttiggörandet av en innovation är innovationsspridningen. Denna
kan ske på alla stadier i innovationsprocessen. Uppfinningsidén kan spridas
till andra företag som utnyttjar den i sin egen utvecklingsverksamhet, färdiga
utvecklingsresultat kan spridas till ett antal producerande enheter och
slutligen kan den färdiga produkten erövra marknadsandelar frän produkter som
bygger på en äldre teknik. Erfarenheter visar atl tiden innan en ny teknik har
fåll en dominerande del av marknaden kan variera från mindre än ett år till
flera decennier beroende bl. a. på teknikens nyhetsvärde och lönsamhet samt på
nyinvesteringstakten inom branschen.

13.3
Motiv för innovationsstimulans

Som
jag tidigare har framhållit svarar den tekniska utvecklingen för en inte
obetydlig del av den ekonomiska tillväxten. Det är ocksä ställt utom tvivel att
en fortgående teknisk utveckling är nödvändig för alt vår industris
internationella konkurrenskraft skall kunna bibehållas. Därför är det viktigt
att innovationsverksamheten inom industrin ligger på en hög nivå. En bibehållen
levnadsstandard och en positiv handelsbalans på sikt kräver att nya produkter
och processer kommer fram inom svensk industri i minst samma takt som i våra
konkurrentländer.

Ekonomisk
satsning på innovationer har för det enskilda industriföretaget karaktären av
långsiktiga investeringar. I tider med dålig lönsamhet och ett lågt
kapacitetsutnyttjande fär investeringar i allmänhet, och kanske speciellt
investeringar i forskning och utvecklingsverksamhet, svårt att hävda sig
gentemot utgifter inriktade på företagets omedelbara överlevnad. .Avkastningen
av en investering i forskning och utvecklingsarbete är osäker, svår att beräkna
och ligger långt fram i tiden. Det kan därför inträffa att ett företag,
framför allt när kapitalknapphet råder, i strävan att bevara en tillfredsställande
likviditet och handlingsfrihet antingen skjuter en sådan investering på
framliden även om den förväntade avkastningen är hög eller gör en mer
kortsiktig investering som snabbt ger pengarna tillba-Detta ger en tendens till
för låga investeringar i innovationsverksamhet.

Denna
tendens förstärks av att ett företag ibland kan ha svårt att dra den fulla
nyttan av en innovation. Det kan exempelvis vara omöjligt att patentera
uppfinningsidén, vilket leder lill att en framgångsrik innovation snabbt
kopieras av konkurrenter. Ur samhällels synvinkel behöver delta inle vara någon
nackdel, men fördel enskilda förelaget innebär det att den förväntade
avkastningen påverkas.

Ytterligare
ett fall där samhällets intresse av en innovation kan vara större än det
enskilda företagets gäller innovationer med t. ex. sociala eller miljömässiga
konsekvenser. Exempel på detta är utveckling av handikapphjälpmedel och
bilavgasrenare. Det kan till och med vara så att företagets

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 95

förväntade
avkastning är negativ, även om samhällets avkastning är positiv.

Alla
dessa faktorer leder lill all industrins företagsekonomiska överväganden inte
alllid kan förväntas medföra en samhällsekonomiskt riktig satsning pä
innovationsverksamhet. Samhället, och främst då staten, bör när så är
erforderligt ingripa med olika stimulerande och reglerande åtgärder för att lä
viss innovationsverksamhei till stånd.

1 den mån en nedgång i
innovationsverksamheien beror på en svag lönsamhet till följd av en tillfällig
lågkonjunktur bör samhället i första hand sträva efter atl förbättra förelagens
lönsamhet och därmed deras möjligheter att själv salsa på en erforderlig
teknisk förnyelse. Om däremot nedgången beror på en långsiktig strukturell
förändring i näringslivet är det nödvändigt med mer direkta insatser. Detsamma
är fallet om en utökad satsning på samhällsangelägna projekt är önskvärd.
Enligt min mening är situationen inom svensk industri idag sådan alt åtgärder
av båda slag är önskvärda. Jag kommer dock nu alt begränsa mig lill att beröra
åtgärder som mer direkt påverkar innovationsverksamheten i företagen.

Den tekniska utvecklingens
regionala konsekvenser bör också uppmärksammas på ell systematiskt sätt. Slora
resurser är nedlagda i den existerande regionala strukturen i form av
bebyggelse, kommunikationssystem och övrig infrastruktur. Investeringarna i
denna struktur är i de flesta regioner mångdubbelt större än
industriinvesteringarna.

Det finns vidare inle
enbart ekonomiska värden i den existerande regionala strukturen. Även värden
delvis av kvalitativ natur av existerande och välfungerande sociala system
måste vägas in. Det bör därför vara väsentligt, inle minsl i ett litet men
höginduslrialiseral land som Sverige, alt särskilt uppmuntra en teknisk
utveckling som medger produktion i mindre enheter än vad som är fallet i de
stora industriländerna.

Möjligheterna att som ett
alternativ till en egen teknikutveckling köpa teknik utifrån bör naturligtvis
också beaktas. Del är omöjligt för en litet land som Sverige alt helt pä egen
hand utveckla all erforderlig ny teknik. De svenska satsningama pä teknisk
utveckling utgör endast en procent av vad som satsas i hela världen. Parallellt
med ett stöd till den svenska industrins innovationsverksamhet bör därför
möjligheterna till teknikimport noga undersökas. Jag återkommer i det följande
till denna fråga.

Målet
för samhällets insatser kan med ledning av det sagda sägas vara att

-
stärka svensk industris
internationella konkurrenskraft för att därmed långsiktigt säkra sysselsättning
och välstånd,

-
medverka till att ta fram ny
teknik och ny kunskap som förbättrar människornas omgivning och
levnadsförhållanden,

-
ta fram ny teknik som bidrar
till lösning av viktiga nationella och internationella problem, t. ex.
energiförsörjning eller lagring och distribution av livsmedel.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 96

Det bör betonas att dessa mål i vissa fall kan råka i
konflikt med varandra. En avvägning mellan dem måste ske på allmänpolitiska
grunder. För att insatserna skall bli så effektiva som möjligt bör de vidare
enligt min mening inriktas så atl de kompletterar industrins egna,
företagsekonomiskt motiverade satsningar. Jag avser nu all närmare diskutera
de möjligheter som samhället har att påverka den industriella
innovationsprocessen och därmed främja teknisk förnyelse för industrins och
samhällets behov.

13.4 Former för innovationsstimulans

Del är en viktig fråga för vår internationella
konkurrenskraft och vårt framtida välstånd hur de innovationer kan stimuleras
som spontant uppkommer inom näringslivet. Lika viktigt är emellertid frågan
hur innovationer kan frambringas som löser väsentliga samhällsproblem. Båda
typerna av innovationer kan stimuleras med likartade metoder.

Utgångspunkten för ett tekniskt innovationsarbete utgörs
av en idé, en uppfinning. För att uppfinningen skall kunna utvecklas till en
framgångsrik innovation räcker det inte med alt uppfinningen är bra. Tillgången
på kunskap och på personella och materiella resurser måste vara tillräcklig
för utvecklingsarbetet. Det måste också föreligga ell behov av den nya tekniken.
Vidare är gynnsamma riskförhållanden och dugande projektledare betydelsefulla.
Slutiigen är det viktigt att innovationen kommer i rätt tid med hänsyn till
utvecklingen inom angränsande områden. Om bara en av de här uppräknade
faktorerna är särskilt ogynnsam kan det resultera i att en i övrigt lovande
uppfinning stoppas i sin utveckling.

Staten bör därför, om det bedöms önskvärt atl stödja
innovationer inom ett visst område, ha ett anlal olika stimulansmetoder till
sin hjälp. Dessa kan antingen verka genom att direkt påverka
innovationsprocessen eller också genom att påverka tillgången av de resurser
som behövs för innovationsverksamhet. Syftet kan vara att mer allmänt stödja
innovationer eller att få fram en lösning på ett samhälleligt problem. Jag
kommer nu att något närmare gå in på några av de metoder som kan tillämpas.

Ett av de mest effektiva sätten för staten att stödja
innovationer är att påverka marknaden, sä att innovationen blir mer efterfrågad.
Del är ocksä en verksam metod att söka lösningar på ett visst problem. Ett sätt
är att genom föreskrifter kräva tillämpning av en viss teknik. Ett annat sätt
är att utnyttja den offentliga upphandlingen i syfte att uppnå en teknisk
utveckling. Erfarenheter frän upphandlingen av försvarsmateriel visar att en
upphandling av tekniskt avancerad materiel medför en avsevärd stimulans till
tekniskt utvecklingsarbete i industrin, inte bara inom det direkt berörda
teknikområdet utan även inom angränsande teknikområden. Teknikupphandlingskommittén,
TUK. (1 1973: 05) har föreslagit ett antal åtgärder för att ge även andra delar
av den offentliga uphandlingen samma stimulanseffekt. Jag återkommer i det
följande till dessa frågor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 97

Svensk
hemmamarknad är ofta för liten för att medge en lönsam och inlemalionellt
konkurrenskraftig produktion av teknologiskt avancerade produkter. En
förutsättning för lönsamhet kan vara alt en del av produktionen kan avsättas
pä utlandsmarknaderna. Givetvis ligger huvudansvaret för att den
internationella marknadsföringen av en ny produkt eller process sköts på rätt
sätt på de berörda företagen själva, men statliga exportfrämjande åtgärder kan
i viss mån påverka utvecklingen. Därmed kan sådana åtgärder bli ett stöd för
teknisk utveckling inom svensk industri.

Sveriges
Exportråd är centralt organ för uppgiften att planera, samordna och genomföra
åtgärder för all främja Sveriges export. Exportrådet leder den kommersiella
verksamheten vid de 27 handelssekreterarkontoren och de handelskamrar i
utlandet som slutit samarbetsavtal med rådet. Handelssekreterarkontoren och
handelskamrarna bedriver sin exportfrämjande verksamhet genom rådgivning,
uppdragsverksamhet och projektverksamhet. Även Sveriges ambassader och konsulat
i främmande länder svarar för en omfattande exportservice och
projektbevakningsverksamhet.

Flera
av de projekt som Sveriges Exportråd bedriver tillsammans med den statliga
exportfrämjandeorganisationen i utlandet berör teknikintensiva branscher, vilket
indirekt blir ett stöd åt svenska innovationer. Handelssekreterarna har också
flera uppdrag som direkt rör marknadsföring av svenska innovationer i utlandet.

Sannolikt
finns behov av ökade insatser inte minst vad gäller atl uppmuntra export av
patent och licenser. Många företag har svårigheter att klara marknadsföringen
av sin teknik utomlands. Eftersom de ofta saknar resurser att exportera sina
produkter mer än till ett fåtal marknader, kan försäljningen av deras
utvecklingsresultat och kunnande till övriga marknader vara intressant. De
royaltyn eller engångsbelopp som följer av en sådan försäljning kan vara
mycket värdefulla bidrag till att täcka utvecklingskostnaderna. Ett
licensavtal kan också leda till ett värdefullt kunskapsutbyte mellan svenska
och utländska företag med betydelse för den fortsatta teknikutvecklingen.

Inom handelsdepartementet
studeras f.n. hur de exportfrämjande aktiviteterna på detta område skall kunna
göras effektivare. Ett utökat samarbete mellan handelssekreterare och teknisk-vetenskapliga
attachéer bör enligt min mening komma till stånd på de platser där detta är
möjligt. En bevakning på viktiga marknader genom tekniskt kunnig personal av
utrymmet för teknologiexport och insatser för atl underiätta sådan export från
Sverige framstår som en intressant väg atl effektivisera exporten av patent,
licenser och teknologiskt avancerade produkter.

Åtgärder för att minska
kostnaderna för innovationsaktivilelerna utgör en annan viktig och ofta använd
stödmetod. Genom olika typer av direkta bidrag, lån på fördelaktiga villkor
eller avdragsmöjligheler vid beskattning försöker staten göra det mer lönsamt
för företagen alt salsa på utveckling av ny teknik. Direkta finansiella bidrag
till forskningsavsnitt inom ett stör-

7 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 111

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 98

re
industriellt utvecklingsarbete lämnas i Sverige av bl. a. styrelsen för teknisk
utveckling (STU), Norrlandsfonden och de olika forskningsråden.

En
annan möjlighet atl minska företagens kostnader för utvecklingsarbete är som
nämnts att medge företagen särskilda skattereduktioner. Stöd av denna typ är
det särskilda forskningsavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt, som
f.n. gäller lill utgången av år 1980. Riksrevisionsverket har gjort en särskild
utvärdering av detta avdrags storlek och effekter. Verket redovisar där att ca
hälfien av den totala skatlelindringen ett visst år har resulterat i utökad
forskning. Samma år utnyttjades 82% av forskningsavdraget av företag med mer
än 500 anställda. Denna företagsgrupp svarade samtidigt för 42% av
induslrisysselsätlningen, vilket alltså utgör en betydligt mindre andel än
andelen av forskningsavdragel. Jag anser att del finns skäl att nu göra en
översyn av det särskilda forskningsavdraget. Enligt vad jag har erfarit avser
chefen för budgetdepartementet att inom kort låta göra en sådan översyn. Därvid
kommer även alternativa möjligheter atl skattevägen främja förelagens
innovationsverksamhei atl prövas.

Ytterligare
ett sätt att främja den tekniska innovationsprocessen är att minska risken för
ett ekonomiskt misslyckande. De bidrag eller lån med villkorlig återbetalning
som lämnas av STU och statens utvecklingsfond har denna effekt. Genom all
stödet inte behöver betalas tillbaka om projektet misslyckas minskas risken
för all ett innovalionsprojekl blir förlust-bringande för företaget.

För
alt ytterligare stimulera produktutvecklingen i de mindre och medelstora
företagen har statsmakterna nyligen beslutat atl under år 1978 regio-nalisera
produktutvecklingsstödet och föra över statens utvecklingsfonds medel lill 24
nybildade regionala utvecklingsfonder (prop. 1977/78: 40, NU 1977/78:34, rskr
1977/78:110). De regionala utvecklingsfonderna får jämfört med siatens
utvecklingsfond förbättrade möjligheter att stödja innovationer. Dessa
förändringar berör huvudsakligen den kommersiella utvecklingsdelen av
innovationsprocessen. För att förbättra stödet lill den tekniska
utvecklingsdelen kommer jag senare att föreslå ett antal åtgärder avseende
STU:s programstruktur, organisation och stödformer.

Stödet
från STU och de regionala utvecklingsfonderna lill industriellt utvecklingsarbete
kommer huvudsakligen all avse projekt mindre än 10 milj. kr. En stor del av
dessa projekt finns vid mindre och medelstora förelag. Finansieringssiluationen
för de större företagen gör det nu nödvändigt all överväga vilka möjligheter
som kan finnas atl stödja utvecklingsarbetet även inom dessa företag. De slora
och tekniskt avancerade projekt, som huvudsakligen förekommer vid de större
företagen kan ofta vara av strategisk betydelse för industrins långsiktiga
konkurtenskrafl. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Ett
sätt att öka motivationen för enskilda personer och företag alt bedriva
innovationsverksamhei är att förbättra avkastningen av framgångsrika
innovationer. En grundläggande åtgärd i detta avseende är upprätthållande

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 99

av
patentsystem. Sådana system är alltför välkända för att behöva beskrivas och
förekommer i de flesta länder i väriden. Innebörden är all upphovsmannen till
en uppfinning medges ensamrätt till denna under en bestämd tid, i Sverige 17
år.

Trots den ensamrätt som
patentet medger är det för en enskild person mycket svårt atl helt livnära sig
på innovationsverksamhei. Det kan finnas anledning atl bl. a. överväga
möjligheterna att genom ändring i nuvarande beskattningsregler underlätta för
kreativa personer atl på heltid ägna sig åt innovationsverksamhet. I detla
sammanhang vill jag erinra om att föreiagsskalleberedningen (Fi 1970:77) i sitt
nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1977: 86) Beskattning av företag har
föreslagit genomgripande ändringar i reglerna för beskattning av
rörelseinkomster. En viktig del av förslaget avser ändringar i bestämmelserna
om skattemässig resultatutjämning. Dessa ändringar kan om de genomförs få stor
betydelse för den som bedriver innovationsverksamhet. Beredningen har dessutom
föreslagit regler som ökar möjlighetema till avdrag för vissa kostnader för
utvecklings-och försöksverksamhet. Belänkandet remissbehandlas f n. Remisstiden
går ut den 15 maj 1978. Frågan om det finns behov av att vid sidan av de
allmänna reglerna för rörelsebeskattning ha särskilda bestämmelser som kan
underlätta innovationsverksamhet bör övervägas i samband med alt ställning tas till
beredningens förslag.

Undersökningar antyder att
en allt större del av framgångsrika innovationer kommer fram inom redan
etablerade företag. Detta är naturligt med tanke på de mycket höga kostnaderna
för innovationsverksamhet. Andra undersökningar pekar emellertid också på alt
en stor del av de verkligt viktiga innovationerna har gjorts utanför de stora
företagen. Det är därför viktigt att uppmuntra till nyetablering avföretag,
som kan ge de redan etablerade företagen inom en bransch ökad konkurrens när
det gäller tekniskt avancerade produkter. Statsmakterna har nyligen fattat
beslut om ett antal åtgärder för att främja nyföretagande (prop. 1977/78:40, NU
1977/78:34, rskr 1977/78:110), bl. a. inrättande av två regionala
investmentbolag speciellt inriktade mot nyetablering. Den kommande
utvecklingen får visa om ytterligare stimulans behövs för dem som vill starta
nya företag kring nya produktidéer.

Ytterligare ell sätt att
stimulera innovationsverksamhei är atl påverka
innovalionsprojektensorö/7/jfl//o/7 och ledning. Som jag tidigare nämnt är det
av stor betydelse att innovationsprojekten får en duglig och målmedveten
ledning. Denna ledning måste vara väl orienterad om tekniska och ekonomiska
problem och dessutom ha en god kunskap om marknadens behov. Större företag har
ofta möjlighet att internt inom företagel finna den kompetens som behövs för
en sådan projektledning. För mindre företag och enskilda uppfinnare är det av
naturliga skäl mycket svårare. Dessa tvingas ofta förlita sig på extern hjälp
för atl kunna genomföra ett projekt. Samhället har via bl.a.
företagareföreningar och STU möjlighet att ge råd och hjälp i juridiska,
ekonomiska och tekniska frågor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 100

En
annan möjlighet för ett företag som önskar hjälp med att utveckla en produktidé
är att sluta avtal med ett s. k. exploateringsföretag. Sådana företag har
specialiserat sig på att föra fram mer eller mindre utvecklade uppfinningsidéer
lill kommersiell exploatering. STU har nyligen givits möjlighet att genom ett
finansiellt stöd till sådana exploateringsföretag öka dessas möjlighet alt
hjälpa andra företag och enskilda uppfinnare i deras produktutveckling (prop.
1977/78: 40. NU 1977/78: 34, rskr 1977/78:110).

Statens
industriverk har i samarbete med STU genomfört en utredning om regional
produktutvecklingsservice till mindre och medelstora förelag saml enskilda
uppfinnare. Utredningen har remissbehandlats. Industriverket pekar i
utredningen på bl.a. all del privata utbudet av vissa samordnande tjänster av
projektledningskaraklär är outvecklat. Jag anser för egen del att
förulsättningarna alt få igång en sådan service på några platser i landet bör
studeras. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

De
hittills omnämnda metoderna har varit inriktade på att direkt påverka
innovationsprocessen. Jag vill även ta upp några metoder som är ägnade att
påverka tillgången på de resurser som behövs för innovationsverksamhet.

Jag
vill först beröra utbildning och utnyttjande av personal. En viktig faktor är
naturligt nog den högre tekniska utbildningen. Inom den statliga högskolan
finns i dag fasta resurser för högre teknisk utbildning och forskning i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Luleå. Den kraftiga
utbyggnaden de senaste femton åren har inneburit dels en regional spridning av
ulbildningsmöjlighetema, dels bättre förutsättningar för kontakter mellan
industri och högskola. Chefen för utbildningsdeparlemenlet bedömer därför att
några nämnvärda utökningar av civilingenjörsutbildningen inte är aktuella de
närmaste åren. De senaste åren har studerande-tillströmningen till
civilingenjörsutbildningen sviktal vilket resulterat i att åtskilliga
nybörjarplatser har varit vakanta. Åtgärder för att förbättra rekryteringen
övervägs f n. bl.a. av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Under 1970-talet
har dessutom en minskad studieeffektivitet inom den högre tekniska utbildningen
utgjort ett problem. Genom insatser lokalt och genom resursförstärkningar torde
den nedåtgående trenden i studieeffektiviteten kunna vändas. Till detta skall
läggas att fr. o. m. innevarande budgetår tillämpas nya behörighetskrav för
tillträde till bl. a. civilingenjörsutbildning, vilket innebär högre
förkunskapskrav i för utbildningen centrala ämnen.

Regeringen
bemyndigade genom beslut i juni 1975 dåvarande universitetskanslersämbetet att
anordna försöksverksamhet med specialistutbildning. En planeringsgrupp inom
universitets- och högskoleämbetet avlämnade hösten 1977 en rapport med förslag
till specialistutbildning vid teknisk fakultet. Specialistutbildningens syfte
är alt utbilda personer som kan förslå och tillämpa forskningsresultat men inle
avser att bedriva egen forskning och utgör därmed ett alternativ till
forskarutbildning. Innevaran-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 101

de
vårtermin har den första specialistutbildningen i arbetsvetenskap startat
vid tekniska högskolan i Stockholm. Forskarutbildningsutredningen (U 1974: 06)
har i sitt betänkande (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning behandlat bl.
a. frågan om forskarutbildning och annan utbildning, t.ex.
specialistutbildning, som bygger på grundläggande högskoleutbildning.
Utredningen har också berört frågor som gäller högskolans samverkan med
forskning och utvecklingsarbete utanför högskolan. Då dessa frågor väsentligen
har legat utanför den angivna utredningens arbetsområde har chefen för
utbildningsdepartementet tillkallat en särskild kommitté med uppgift att
närmare utreda dem.

En
viktig del i utnyttjandet av personalens kompetens är alt tillvarata deras
kreativa förmåga. Erfarenheter visar all de anställda i ett företag
kontinuerligt producerar en slor mängd idéer om modifikationer och förbättringar
av företagets tillverkning och andra idéer som har anknytning till företaget.
Denna uppfinningsverksamhet utgör en värdefull resurs både för företaget och
för samhället, och den bör därför stimuleras. En översyn av bl.a.
ersättningsfrågorna genomförs f n. av utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten
till arbetstagares uppfinningar. Utredningens förslag beräknas föreligga
hösten 1979.

Ett
av de klassiska sätten att främja industrins tekniska förnyelse ulgör stödet
till forskning för framtagande av ny kunskap inom utvalda områden. Som jag
tidigare har anfört utgör tillgången på tillräcklig kunskap en av
grundförutsättningarna för en framgångsrik innovation. Detta innebär emellertid
inte att framtagande av ny kunskap omedelbart leder till framgångsrika
innovationer. Ofta är tiden mellan kunskapens framtagande och dess
nyttiggörande mycket lång. Tillgången på kunskap utgör således inget
tillräckligt villkor för innovationer, ulan den måste kombineras med kännedom
om problem och behov.

För innovationsprocessen
ärdet av betydelse att ha tillgång till kunskap inom alla berörda områden. Det
är därför viktigt atl forskningen inom alla väsentliga områden håller en viss
miniminivå, samtidigt som kraftfulla satsningar görs inom områden där
kunskapsbasen av en eller annan anledning är svag, där teknikgenombrott väntas
eller där en speciell personlig kompetens föreligger.

' För atl ett forskningsresultat
skall kunna användas i industrins tekniska förnyelse måste det göras känt bland
dem som sysslar med innovationsverksamhet. En förbättrad kunskapsspridning kan
få stor betydelse för samhället. En del av förklaringen till den långa tid som
nu ofta förflyter mellan forskningsresultatets framtagande och dess
nyttiggörande utgörs av det faktum att kunskapsspridningen tar lång tid. Det är
viktigt att kunskapen inle enbart blir tillgänglig för användarna utan också
kommer alt ingå i deras aktiva kunskapsförråd. Erfarenheten visar atl del
huvudsakliga underlaget för en uppfinning utgörs av den kunskap som är lätt
tillgänglig för uppfinnaren. Högskoleutbildningen, och i viss mån även
gymnasieutbild-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 102

ningen, spelar en viktig roll i spridningen av
forskningsresultat. Det är därför viktigt att utbildningen har nära kontakt
med forskningen, så att inle föråldrade kunskaper används i undervisningen. Det
är också viktigt atl högskolesystemets möjligheter till fort- och
vidareutbildning utnyttjas av företagen, så att deras utvecklingspersonal
alltid har aktuella kunskaper. Som en del i högskolans uppdragsverksamhet ingår
möjligheten för företagen att erhålla en för deras behov specialanpassad kurs,
s. k. uppdragsutbildning.

En annan viktig informationskanal utgörs av forskarna
själva. Forskare, som efter några års forskning har tagit anställning i ett
förelag, har traditionellt utgjort en viktig informationskanal för industrin.
Även uppdragsforskningen har utgjort en viktig kontaktkanal. Skäl finns att
ytterligare förbättra industrikontakten även för de forskare som inle önskar
lämna högskoleforskningen. Regeringen har i prop. 1977/78:100 (bil. 12 s. 388)
föreslagit en försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare. Denna
försöksverksamhet skulle göra det möjligt för forskare alt under ett halvt till
ett år med bibehållen lön arbeta inom småindustrin eller förvaltningen. Syftet
med förslaget är att ge forskarna möjlighet att närmare studera samhällsproblem
och låta dem delta i problemlösning och planering på skilda områden.
Försöksverksamheten skulle också komma all bidra till alt sprida kunskap om
problem och behov i samhället till forskarna. Detta är ett viktigt sätt all
främja lösningen av samhälleliga problem. Sedan år 1973 bedrivs med samma
syfte en försöksverksamhet med tidsbegränsade personliga tiänster som
adjungerad professor vid högskolorna. Kvalificerade personer i offentlig eller
privat tjänst ges på detla sätt möjlighet att bredda högskolornas kompetens och
att förbättra kontakten mellan högskolan och andra delar av samhället.

En viktig roll för informationsspridning till mindre och
medelstora företag kommer alt spelas av de regionala utvecklingsfonderna. Även
de kollektiva branschforskningsinstituien utgör en viktig informationskanal.
STU bedriver sedan någon tid en försöksverksamhet med sådan information. Jag
återkommer i det följande lill denna fråga.

För ett litet land som Sverige är ett fritt flöde av
kunskap över gränserna en nödvändighet. När det gäller forskningsresultat finns
sedan många år upparbetade spridningsvägar i form av facktidskrifter,
kongresser m.m. Flödet av sådan kunskap sker tämligen obehindrat. Särskilda
stimulansåtgärder är däremot motiverade när det gäller teknikhandel, dvs.
flödet av kunnande, patent och licenser. STU utreder f. n. på regeringens
uppdrag hur mindre och medelstora företag skall få tillgång till ny teknik och
bedriver samlidigt en viss försöksverksamhet med teknikförmedling till sådana
företag. Även andra organ, såsom vissa företagareföreningar, bedriver en
liknande verksamhet. Inom regeringskansliet övervägs f n. fömtsättningama för
dessa verksamheter och hur samordning skall ske.

Ett internationellt samarbete kan förutom utbyte av
kunskap och infor-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 103

mationer även innebära en minskning av kostnaderna för
innovationsprocessen. Sverige deltar aktivt i internationellt projektsamarbete
på detta område, bl.a. i det s. k. COST-samarbetet med EG och inom det internationella
energiorganet lE A. Stora och dyrbara fasta försöksresurser kan på detta sätt
utnyttjas gemensamt av ett antal länder.

De åtgärder jag nu har beskrivit har varit ägnade att
direkt främja innovationsverksamheten. Många andra åtgärder som regeringen
vidtar kommer, trots att deras huvudsyfte är ett annat, att få en indirekt
påverkan på innovationsverksamheien. Exempel på sådana åigärder är
miljöföreskrifter, arbetslagstiftning, struklurförändrande åtgärder inom
näringslivet och regionalpolitiska åtgärder. Vid bedömningen av effekterna av
sådana åtgärder måste alltid påverkan på den industriella innovationsförmågan
beaktas.

13.5 STU:s verksamhet och organisation

13.5.1 Allmänna synpunkter

STU är central förvaltningsmyndighet för statens stöd till
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. STU har till uppgift
bl.a. alt följa den tekniska utvecklingen, att ta initiativ till och stödja
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, att ge råd och stöd till
uppfinnare, att förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande samt
att främja nationellt och internationellt tekniskt samarbete.

STU leds av en styrelse. Chef för myndigheten är en
generaldirektör. Inom myndigheten finns fyra enheter, nämligen administrativa
enheten, utvecklingsenheten, rådgivnings-och förmedlingsenheten samt internationella
enheten.

Verksamheten är indelad i fyra program, ett för
finansiellt stöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet, ell för
planerings- och utredningsverksamhet, ett för rådgivnings- och
förmedlingsverksamhet och ett för drift av forskningsstationer.

STU:s
direkta finansiella stöd lämnas i form av bidrag med vanligen hela
projektkostnaden till projekt som inte antas bli kommersiellt lönsamma,
vanligen forsknings- och utredningsprojekt. Bidrag till branschforskningsinstitut
ulgår enligt avtal med industrin med i regel halva projektkostnaden. Projekt
som kan ge kommersiellt användbara produkter, processer eller system får
bidrag med villkorlig återbetalning (återbetalning blir aktuell först om
projektet blir framgångsrikt) eller lån med vanligen halva projektkostnaden.
STU:s rådgivningsverksamhet består av teknisk, ekonomisk och juridisk service i
frågor rörande uppfinningsutveckling, produktutveckling, palenlering och
förmedling till exploatering.

STU lämnar vidare lån för finansiering av
teknisk-vetenskaplig utrustning.

STU svarar för medelsförvaltning och administration åt
siatens råd för

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 104

vetenskaplig injörmation och dokutnentaiion (SINFDOK) samt
t. v. för administration hx siatens utvecklingsfond.

STU-kommittén (1 1974:06) föreslår i sitt betänkande (SOU
1977:64) STU:s stöd till teknisk forskning och innovation att STU utvecklas
från ell ansökningsmottagande och projektbedömande organ till ett mer aktivt,
planerande, initierande och pådrivande organ samt att STU:s kompetens breddas
till att omfatta även icke teknisk kompetens. Kommitténs utgångspunkt för sina
förslag avseende programstruktur, organisation och arbetsformer är att STU:s
stöd till innovationsverksamhei och till forskning bör särskiljas. I linje
härmed föreslår STU-kommittén atl verksamheten indelas i ett program för
teknisk forskning och ett program för teknisk innovationsverksamhei. STU
föreslås bli organiserad med en forskningsenhet för forskningsprogrammet och
en innovationsenhet för innovations-programmet. Därutöver föreslås enheter för
planering, administration och information.

Teknikupphandlingskommiltén, TUK, (1 1973:05) lämnar i
sitt belänkande (SOU 1976:69) Teknikupphandling ett anlal förslag och rekommendationer
i syfte att få till stånd en utökad teknisk utveckling i samband med offentlig
upphandling. TUK rekommenderar en utökad samordning av offentlig upphandling
med beaktande av teknikupphandlingssynpunkter och en förbättrad dokumentation
av myndigheternas tekniska behov. TUK föreslår att STU får i uppgift att
biträda vid och stödja teknikupphandlings-projekt. Inom de primärkommunala och
landstingskommunala områdena föreslår TUK atl STU tecknar ramavtal med Svenska
kommunförbundet resp. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) för upphandlingsanknuten teknisk utveckling.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till
grundtankarna bakom STU-kommitténs förslag. Allmänt anser man således att den
tekniska utvecklingen bör stimuleras genom olika former av stöd från
samhällets sida. Ett flertal remissinstanser delar också kommitténs uppfattning
all STU bör ges en aktivare roll och flexibla arbetsformer. När det gäller
frågan vilka förändringar som bör göras i program och organisation för STU är
remissopinionen mer splittrad. En majoritet av remissinstanserna anser att en
uppdelning av programmet i en innovationsdel och en forskningsdel är motiverad,
men avvisar en uppdelning av organisationen efter samma principer. En sådan
uppdelning skulle enligt mångas mening försvåra kontakten mellan forsknings-
och innovationsprogrammel och medföra risk för dubbleringar. En del
remissinstanser, t.ex. naturvetenskapliga forskningsrådet, accepterar helt
kommitténs förslag i dessa avseenden, medan andra, t.ex. Sveriges
industriförbund, avvisar dem med hänvisning till att STU fungerar
tillfredsställande med nuvarande programstmktur och organisation.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva lill TUK:s
rekommendationer och förslag. Några remissinstanser, bl.a. statens industriverk
(SIND), an-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 105

ser dock att förslagens industripolitiska aspekter inte
har uppmärksammats tillräckligt.

Jag vill för egen del anföra följande. STU-kommittén utgår
enligt min mening från en i stort sett riktig grunduppfattning om STU:s
verksamhet och ansvarsområde. Kommittén undervärderar emellertid det starka samband
som finns mellan forskning och innovationsverksamhet vilket leder till en
onödigt skarp uppdelning mellan forsknings- och innovationsstöd i
programstruktur och organisation. Jag kommer därför atl föreslå en jämfört med
kommitténs förslag modifierad programindelning, som också inrymmer uppgifter
för STU, som kommittén inte behandlat. Jag kommer vidare att föreslå smärre förändringar
av den organisation som nu gäller för STU. På andra punkter kommer jag atl
biträda kommitténs förslag, t. ex. vad gäller ramprogram för
insiitutionsforskning. Jag ställer mig vidare positiv till TUK:s förslag och
kommer att föreslå att de genomförs med endast mindre förändringar. Jag kommer
att beräkna medel för en kraftig ambitionshöjning av STU:s verksamhet, som
bl.a. tar sig uttryck i ett antal större målinriktade satsningar, s. k.
insatsområden, som sträcker sig över flera år. Även för det direkta stödet till
uppfinnare beräknas en förstärkning.

13.5.2 Programstruktur

STU tillhör de myndigheter som får anslag anvisade i
programtermer. Jag kommer inte att närmare diskutera principerna för
programbudgetering eftersom dessa tidigare utförligt har redovisats för
riksdagen (se prop. 1976/77:130). Jag vill endast erinra om att ett program som
regel bör bestå av verksamheter som huvudsakligen är inriktade mot ett för
programmet gemensamt mål, och att följaktligen programbudgeteringen bör
innebära att medel budgeteras efter vilket mål olika verksamheter har, inte
efter var verksamheterna utförs eller vilka typer av kostnader som
verksamheterna medför. Svårigheter atl entydigt ange målen för verksamheterna
kan dock medföra modifikationer av denna regel. Regering och riksdag begränsar
sig i detta system huvudsakligen till att ange mål och medelsramar för programmen.
Myndigheten får pä så sätt stor frihet att göra en avvägning mellan olika
medel som främjar samma mål. i syfte att uppnå största möjliga måluppfyllelse.

STU:s verksamhet är f n. indelad i fyra program, nämligen
Finansiellt stöd till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Planerings- och utredningsverksamhet. Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet
samt Drift av forskningsstationer.

STU-kommittén lägger i sitt betänkande fram ett förslag
till programstruktur för STU som innebär att verksamheten delas upp i ett
innova-tionsinriktat program (teknisk innovationsverksamhei) och ett kunskapsuppbyggande
program (teknisk forskning). Till forskningsprogrammet förs i stort sett allt
stöd till universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 106

STU-kommitténs
förslag har i detta avseende mottagits positivt av ett flertal av
remissinstanserna. De remissinstanser som är negativa, t. ex.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), framhåller att kommittén har underskattat
forskningens betydelse för innovationsverksamheien och att det är viktigt med
en nära kontakt mellan forskningsstöd och innovationsstöd.

STU:s
nuvarande programindelning har enligt min mening vissa brister. Sålunda ger den
inte statsmakterna tillräckliga möjligheter till prioriteringar grundade på
samhälleliga överväganden. Inte heller ger den en tillräckligt god beskrivning
av den konkreta verksamheten för STU:s egen styrning. Från de olika programmen
kan lämnas stöd till olika faser av ell och samma utvecklingsprojekt, vilket
strider mot önskemålet att verksamheterna inom olika program så lite som
möjligt bör påverka varandra. Det anförda finner jag ge anledning lill en
ändring av programstrukturen.

Jag
anser, som följd av vad jag nyss har anfört, att STU:s programindelning bör
vara målinriktad. Den bör la sin utgångspunkt i de tre roller som statsmakterna
har angivit för STU och som fortfarande bör gälla, nämligen att främja den
tekniska utvecklingen inom olika samhällssektorer, att främja industrins
innovationsnivå och tekniska kvalitet och att höja den tekniska forskningens
nivå och öka kunnandet inom skilda områden. Som STU-kommittén har framhållit uppfyller
STU de två första rollerna genom atl lämna stöd till innovationsverksamhet och
den tredje rollen genom all stödja teknisk forskning. Med hänsyn lill de
praktiska svårigheterna atl strikt skilja mellan sektor- och industrimotiverade
insatser, bör i programstrukturen ingen åtskillnad göras mellan insatser som
syftar till innovationer för å ena sidan industrin och å andra sidan
samhällssektorer. Flertalet innovationer leder till effekter för såväl
samhällssektorer som industrin. En programmässig samordning av STU:s
industripoliliska och sektorpolitiska roller bör också verksamt kunna bidra
till att undanröja de eventuella hinder för spridning av innovationer, som
sammanhänger med rådande ansvars- och uppgiftsfördelning inom den offentliga
sektorn.

Det
är emellertid enligl min mening mycket viktigt atl STU vid sin projektbedömning
klart skiljer mellan de innovationsprojekt som främst motiveras av industrins
intressen och de som främst motiveras av samhällsintressen. Sedan STU:s stöd
har avslutats måste någon part, antingen ett producerande förelag eller en
representant för avnämarna, t. ex. en myndighet, vara tillräckligt intresserad
av projektet för att slutföra det och exploatera resultatet. Del är dock också
viktigt att STU vid bedömningen av ett innovationsprojekt som främst är av
intresse för industrin beaktar även hur projektet påverkar samhällsintressen
som t.ex. miljövården, den regionala balansen och hushållningen med energi och
andra naturresurser.

STU:s finansiella slöd
till innovationsprocessen bör, som jag i del följande återkommer till, i stort
sett omfatta endast den tekniska utvecklingsfasen och jag vill därför till
skillnad mot kommittén beteckna stödet som ett stöd lill tekniskt
utvecklingsarbete. Slöd i de senare, kommersiella utvecklingsfaserna kan lämnas
av bl.a. de regionala utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank AB.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 107

I likhet med ett antal remissinstanser, bl.a. STU och
Sveriges industriförbund, anser jag att STU-kommittén har dragit en alltför
skarp gräns mellan forskning ä ena sidan och innovationsverksamhet eller
teknisk utvecklingsverksamhet å den andra. Innovationsprocessen är en komplicerad
process som är svår att fånga i en enkel modell, men erfarenheter visar dock
klart att den tekniska forskningen spelar en viktig roll, och enligt många
bedömare en växande roll, för innovationsverksamheten. Ett samband som
kommittén har framhållit är att forskningen bygger upp den kunskapsbas som
innovationerna utgår ifrån. Ett annat samband är att forskningen, sedan väl
innovationsidén har uppkommit, ofta utgör ett viktigt moment i det tekniska
utvecklingsarbetet. Det är därför enligt min mening olämpligt alt samla allt
forskningsstöd i ett särskilt program. Den forskning som organiskt ingår i ett
större innovationsprojekl bör få stöd från samma program som del övriga
tekniska utvecklingsarbetet. Den forskning som däremot inte har anknytning till
ett innovalionsprojekl bör stödjas inom ett särskilt program. På detla sätt
minskar risken för att målet för rena forskningsprojekt, som bör vara all la
fram ny kunskap, vid projektbedömningen förväxlas med målet för
utvecklingsarbetet, att ta fram nya produkter, processer och syslem. Detta ökar
möjligheterna för den grundläggande och långsiktiga forskningen att konkurrera
med mer kortsiktiga forskningsinsatser. Ett särskilt forskningsprogram med
denna avgränsning medger också alt forskarna själva kan ges ett ökat inflytande
över valet av forskningsobjekt. Till detta återkommer jag i det följande.

Jag föreslår således ett program förindustriellt och
samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete och ett program för
Kunskapsutveckling.

STU-kommittén har inle övervägt behovet av ett program för
den internationella kontaktverksamheten, vilken inrymmer bl.a. den tekniskvetenskapliga
attachéverksamheten och biträde till regeringskansliet i internationella
överläggningar.

STU
framhåller i sitt remissyttrande att omfattningen av denna verksamhet i hög
grad påverkas av myndigheter och organisationer utanför STU. STU anser alt del
vore till fördel om statsmakterna genom ett program för internationell
kontaktverksamhet kunde lägga fast en ram för denna verksamhet.

Jag
vill i detta sammanhang anföra följande. Altachéverksamheten utgör en
betydelsefull del i STU:s internalionella kontaktverksamhet. Den är av en annan
karaktär än övrig verksamhet som STU stöder och har mål som inte helt ryms inom
STU:s tre roller. Det sistnämnda gäller även andra delar av den
internationella verksamheten. Som nyss antytts är STU:s styrmöjligheter av
verksamheten också begränsade. Jag förordar därför ett särskilt program för
Internationell kontaktverksamhet.

Behovet av biträde åt departement och myndigheter i
samband med förhandlingar med främmande länder och intemationella organisationer
har ökat i takt med det ökade internationella utbytet. Jag kommer dessutom

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 108

senare
att förorda att ytterligare serviceuppgifter läggs på STU i samband med
offentlig teknikupphandling. Följaktligen kommer inte obetydliga resurser att
erfordras för STU:s myndighetsservice. STU har i vissa fall svårt att styra
åtgången av dessa resurser. Målen för verksamheten överensstämmer inte heller
med dem för STU:s övriga verksamhet. Jag förordar därför ett särskilt program
för detta ändamål. Myndighetsservice.

Jag
kommer nu att redovisa den närmare utformningen av de av mig föreslagna
programmen. Det ankommer på regeringen alt fatta beslut om indelningen av
dessa program i delprogram och programelement.

13.5.3
Stöd till tekniskt utvecklingsarbete

F.
n. lämnar STU stöd till innovationsverksamhet, och då främst det tekniska
utvecklingsarbetet, under programmen Finansiellt stöd till teknisk forsknings-
och utvecklingsverksamhet och Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet.

STU-kommittén
föreslår att det av den förordade innovationsprogrammet delas upp i
delprogrammen Iniliativprojekt och Andra projekt. Kommittén har på detta sätt
velat markera den stora vikt man fäster vid STU:s initierande insatser.
Kommittén framhåller att ell framgångsrikt innovationsstöd kräver en
helhetssyn på innovationsprocessen, men anser atl STU:s finansiella stöd i
huvudsak bör avse faserna fram till protolypstadiet. STU:s kompetens inom de
senare leden av innovationsprocessen bör emellertid förstärkas och fastare
samarbete etableras med bl.a. privata konsulter. Kommittén påpekar ocksä vikten
av att STU får mer flexibla arbetsformer.

Flertalet
remissinstanser stöder kommitléns förslag att STU bör utvecklas till ett mer
aktivt och initierande organ samt atl STU:s kompetens bör breddas. Vad gäller
samarbete med privata konsulter varnar flera remissinstanser, bl. a. Svensk
industriförening, för alltför fasta knytningar till ett fåtal konsultföretag,
eftersom detta bl.a. kan snedvrida konkurrensen i denna bransch.

Även
jag är beredd alt instämma i kommitténs förslag på flera av de nämnda
punkterna. Det är viktigt alt STU på ett tidigt stadium beaktar även de
exploateringsfaser, som ligger efter de delar av innovationsprocessen som STU
normalt stöder, dvs. fram till dess en fungerande prototyp tagils fram.
Parallellt med den tekniska bedömningen bör projekten utvärderas kommersiellt.
Enligt min mening bör således STU lägga ökad vikt vid att projektens resultat
nyttiggörs. Det räcker inte med att projekten blir tekniskt lyckade, deras
kommersiella framgång måste också säkerställas för att de skall bidra till
STU:s måluppfyllelse. En förbättrad kommersiell utvärdering av projekten på ett
tidigt stadium bör kunna bidra till detta.

Liksom
hittills bör dock STU:s finansiella stöd ha målet att undanröja den tekniska
osäkerheten i projekten. Stöd lill de faser av innovalionsprocessen som ligger
efler protolypstadiet kan som tidigare nämnts lämnas av bl. a. de regionala
ulvecklingsfondema. Vad gäller samarbetet med privata

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 109

konsultföretag
delar jag i viss mån remissinstansernas farhågor. STU:s samarbete med sådana
företag är viktigt men bör inte formaliseras genom generella avtal e.d. så att
det uppfattas som en statlig auktorisering. De samarbetsvillkor som kan behövas
kan fastställas samlidigt som beslut fattas om finansiellt stöd. Jag vill
vidare betona betydelsen av att STU etablerar ett nära samarbete med de
regionala utvecklingsfonderna, bl. a. för att dra nytta av deras kännedom om
företagens och marknadens behov.

När
det gäller indelningen i delprogram har jag inte samma åsikt som kommittén. Jag
anser inte att det är ändamålsenligt att programmet för utvecklingsarbete
delas upp på grundval av varifrån initiativen till projekten kommer. Jag vill i
delta sammanhang också påpeka att STU:s stöd till utvecklingsarbete skall
omfatla såväl rent finansiellt projektstöd som rådgivnings- och
förmedlingsservice. Eftersom dessa stödformer har samma syfte bör de också
rymmas inom samma program. Programmet bör dock delas upp i delprogram för att
möjliggöra mera långtgående politiska prioriteringsöverväganden och underlätta
STU:s egen styrning samtidigt som hänsyn tas till vad som är relevant för
STU:s intressenter.

För
att en mer målinriktad styrning från stalsmaklernas sida skall bli möjlig bör
ett de\program Insatsområden tas upp under programmet för utvecklingsarbete.
Insatsområdena skall omfatta större målinriktade konkreta insatser. Varje
insats förutsätts bli genomförd under en bestämd tid för att därefter ersättas
av andra. STU bör lägga fram förslag till sådana insatsområden i sin årliga
anslagsframställning. För alt underlätta prioriteringsarbetet är det av vikt
att STU gör en markerad avgränsning av insatserna och klariägger de konkreta
mål som dessa syftar till. Regeringen bör kunna ta upp även insatsområden som
föreslagils av andra än STU, t. ex. andra myndigheter och utredningar.

Några remissinstanser, bl.
a. STU och FOA, påpekar vikten av att medel även fortsättningsvis finns
tillgängliga för insatser utanför de prioriterade områdena. Enligt min mening
måste självfallet resurser finnas tillgängliga för begränsade projekt med
målet att utveckla en bestämd produkt, process eller system. Sådant stöd bör
lämnas under delprogrammet Teknikområden. Dessa teknikområden bör liksom de
hittillsvarande behovsområdena vara permanenta i högre grad än insatsområdena.
STU föreslår i sitt remissyttrande en indelning av delprogrammet i följande fem
teknikområden:

a)
Processteknik

b)
Tillverkningsteknik

c)
Socialteknik

d) Informations- och
systemteknik

e) Övrig produktutveckling
och uppfinningsutveckling samt rådgivning

Inom
varje teknikområde behandlas problem som är gemensamma för flera olika
industribranscher. Till området processteknik förs bl.a. pro-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 110

blem
från kemisk industri, massaindustri och cementindustri medan området
tillverkningsteknik inrymmer verkstadsindustrins tillverkningsproblem.

Det
sistnämnda teknikområdet föreslås inbegripa även den rådgivning i tekniska,
ekonomiska och juridiska frågor som behövs i anslutning till främst stödet till
uppfinningsulveckling.

STU
föreslär vidare att indelningen i teknikområden anknyts lill den organisatoriska
indelningen av STU. Till denna fråga återkommer jag i det följande. Det ankommer
som nämnts på regeringen att reglera indelningen i teknikområden.

Produktutveckling
och produktförnyelse speciellt hos den mindre och medelstora industrin bör
främjas. För detta bör delprogrammet Industriservice tas upp med i huvudsak
samma innehåll som motsvarande delprogram i nuvarande programstruktur.

Över
detta delprogram finansieras bl. a. konlaktsekreterarverk-samheten. Flera
remissinstanser har uttalat sitt slöd för STU-kommitténs förslag om en
förstärkt verksamhet på detta område. Jag delar denna uppfattning och räknar
med en viss utvidgning av kontaktsekreterarverk-samhelen, bl.a. i Linköping.
Genom denna verksamhet erhålls en värdefull länk mellan högskoleforskning och
näringsliv till gagn för båda parter. Högskoleforskarna får en bättre kontakt
med industrin och dess problem samtidigt som de resurser som finns samlade på
olika högskoleinstitutioner bättre kan utnyttjas för att lösa industrins
problem. Kontaktsekrelerarna kan här fylla en viktig uppgift. Särskilt
småföretagen har stora svårigheter alt få kontakt med forskare vid högskolorna,
vilket kan verka hämmande på deras produktutveckling. De har också svårigheter
med att själva definiera och leda sina produklutvecklingsprojekt. Även i detta
avseende bör kontaktsekrelerarna kunna medverka. Jag vill erinra om den
försöksverksamhet med ett produktulvecklingscentmm i Göteborg i anslutning
till kontaktsekretariatet som STU bedriver i samarbete med vissa landsting och
Göteborgs kommun. Jag har erfarit atl de regionala och lokala myndigheterna i
Linköping har beslutat atl på liknande sätt bidra till produktutvecklingsservice.
Jag finner det vara naturligt att de båda kontaktsekreterarna i Linköping nära
samverkar med de verksamheter som dessa myndigheter kan komma att besluta om
och på uppdrag åtar sig projektledningstjänster av samma typ som dem i
Göteborg. Det synes angelägel alt staten genom STU även i övrigt kan uppmuntra
en intensifierad produktutvecklingsverksamhel vid förelagen i
Linköpingsområdel.

STU
bör även framgent biträda enskilda uppfinnare med fördelning lill exploatering
av deras resultat. För sådan service bör finnas ell särskilt delprogram,
Förmedling, i enlighet med nuvarande programstruktur.

Under
detta delprogram bör även stöd kunna utgå lill exploaterings-företag i enlighet
med vad statsmakterna tidigare har beslutat (prop. 1977/78:40 bil. 1 s. 190, NU
1977/78: 34, rskr 1977/78:110).

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 111

13.5.4
Slöd till kunskapsuppbyggande teknisk forskning

Stöd
lill teknisk forskning lämnas f n. av STU underprogrammet Finansiellt stöd
till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.

STU-kommittén
föreslär att det föreslagna programmet Teknisk forskning delas upp i
delprogrammen Institutionsforskning och Kollektiv forskning. Kommittén
föreslår vidare att stödet lill insiitutionsforskning i ökad omfattning skall
ges i form av fleråriga ramprogram. För atl samhällets behov av forskning på
ett bättre sätt skall kunna fångas upp föreslår kommittén ökade
planeringsinsatser.

Bland
remissinstanserna finns ett brett stöd för en ökad användning av ramprogram vid
forskningsstöd. Några remissinstanser, l.ex. IVA, framför dock farhågor all
ett alltför stort antal ramprogram kommer all begränsa möjligheterna för nya
och obundna projekt att få stöd. Däremot kritiseras indelningen i delprogram i
flera remissyttranden. Sålunda anser STU inte atl den institutionella form inom
vilken verksamheten bedrivs bör ligga till grund för delprogramindelningen.

Jag ansluter mig lill
kommitléns förslag all ramprogramfinansierad forskning i ökad utsträckning bör
användas. Ett sådant syslem skapar bättre förhållanden för forskarna och är
mer anpassat till forskningsprojektens natur. Del är dock av vikt att projekten
noggrant följs upp och verksamheten kritiskt utvärderas i god tid innan ett
ramprogram löper ut. Ramprogrammets mål och omfattning bör vara sådana att
verksamheten kan avslutas sedan målet har uppnåtts och de frigjorda medlen
användas för nya ramprogram. Denna finansieringsform får enligt min mening inte
leda till att stödet till en viss forskargrupp automatiskt permanentas. För att
utrymme åt den forskning som inte naturiigt passar in i något ramprogram skall
kunna bibehållas och för att en alltför stor låsning av STU:s resurser skall
kunna undvikas bör en del av STU:s stöd till kunskapsuppbyggande forskning även
i framtiden hanteras som enskilda projektanslag.

Jag är ense med kommittén
att samhällsorganens och näringslivets behov bör beaktas vid prioriteringen
inom forskningen, men vill ändå betona vikten av alt STU anlägger ett
långsiktigt perspektiv vid värderingen av potentiella forskningsprojekt.

Enligt min mening bör
uppdelningen av programmet inte baseras på den institutionella form inom vilken
verksamheten bedrivs. Jag återkommer senare till detta vid min behandling av
den kollektiva forskningen. Jag förordar i stället att kunskapsprogrammel
indelas i ell antal kunskapsområden. Uppdelningen bör kunna anknytas både till
vetenskapliga discipliner och till tvärvetenskapliga begrepp. En mycket stor
del av den kunskapsutvecklande och kompetensuppbyggande tekniska forskningen
bedrivs vid universitetet och högskolor eller vid kollektiva forskningsinstitut
som ofta har nära anknytning till högskoleinstitutioner. Kunskapsområdesindelningen
bör därför göras så atl den underlättar kontakterna med dessa institutioner.
Jag avser all i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om en
närmare underindelning av detta program.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 112

Ett särskilt delprogram för ramprogramfinansierad
forskning anser jag vara olämpligt. Fördelningen av de medel som statsmakterna
ställer till förfogande bör rimligtvis inle baseras på finansieringsformen utan
på projektens kvalitet och målinriktning. Fördelningen av medel mellan ramprogramfinansierad
forskning och enskilda projekt bör i huvudsak överlåtas åt STU. Det ankommer på
regeringen att meddela de föreskrifter som kan bli erforderliga i detta
avseende.

Innovationsproblemen är i det moderna samhället ofta
mycket komplexa. Möjligheterna att optimalt utnyttia forskningsresultat inom
naturvetenskap och teknologi i arbetet att tekniskt förnya industrin
sammanhänger i allt högre grad med möjligheterna att rätt bedöma och
eventuellt anpassa näraliggande system, främst avseende företagens
organisation, marknadens struktur och tillgängligheten av finansiella
resurser. Del är därför viktigt att STU inte ger en alltför snäv definition av
aktuella forskningsuppgifter ulan då detla är erforderligt genom en
mångvelenskaplig ansats skapar förutsättningar för att se tekniska forsknings-
och utvecklingsinsatser och den omgivning i vilken dessa insatser skall fungera
som en helhet.

13.5.5 Kollektiv forskning

Begreppet "kollektiv forskning" innebär i STU:s
verksamhet forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs i enlighet med
ett av STU och en grupp av förelag gemensamt finansierat flerårigt ramprogram.
Stödet till den kollektiva forskningen har en avsevärd omfattning. För budgetåret
1976/77 gick 27% av STU:s finansiella stöd till den kollektiva forskningen.
Innevarande budgetår stöds 16 kollektiva forskningsinstitut av STU. Dessutom
utgår slöd till 10 ramprogram som inte har anknytning till något särskilt
institut. Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom dessa program sker med
hjälp av befintliga resurser vid högskolor, institut och företag.

STU-kommittén föreslår att stödet lill den kollektiva
forskningen skall bilda ett särskilt delprogram under programmet Teknisk
forskning. Kommittén föreslår vidare att STU mer aktivt utvärderar och
omprövar sitt engagemang i enskilda kollektiva forskningsprogram samt alt STU
stimulerar främst de mindre företagen alt utnyttja institutens resurser.
Slutligen anser kommittén alt inslaget av projektstöd vid sidan av ramavtalen
bör nedbringas.

Kommitténs förslag har i denna del mötts med tveksamhet
från flertalet av de remissinstanser som kommenterat dem. Några remissinstanser
framhåller att institutens verksamhet inrymmer inslag av både teknisk forskning
och innovationsverksamhet. De avstyrker därför atl stödet till den kollektiva
forskningen hänförs enbart till forskningsprogrammet. Flera remissinstanser,
bl.a. STU, framhåller all bedömningen av den kollekliva forskningens värde inte
får baseras enbart på företagens finansieringsvilja. Vidare ställer sig
remissinstanserna tveksamma till atl inslaget av projekt-Stöd vid sidan av
ramavtalet generellt sett skall nedbringas. Däremot är re-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 113

missinstanserna positiva till att de mindre företagen
uppmuntras att i ökad utsträckning utnyttja institutens resurser.

Jag vill för egen del framhålla följande. De kollektiva
forskningsinstituten utgör en värdefull forsknings- och utvecklingsresurs.
Instituten arbetar med problem som är gemensamma för branscher eller grupper av
företag, och som förelagen inte själva har resurser alt lösa. Genom sin
specialiserade kompetens inom olika teknikområden kan instituten också bidra
till att lösa företagsspecifika problem och utöva en allmän rådgivnings- och
serviceverksamhet inom sitt specialområde. Genom sin nära anknytning till de aktuella
problemen inom industrin ulgör instituten en värdefull komplettering till
forsknings- och utvecklingsresurserna vid universitet och högskolor. Det kan
emellertid enligt min mening inte vara något mål i sig all stödja instituten.
Målet måste vara att stödja en verksamhet som inriktas mot för samhället och
industrin angelägna behov. Denna verksamhet måste avvägas mot annal
forsknings- och utvecklingsarbete med samma målinriktning, inte mot verksamhet
vid andra kollektiva institut med inriktning mot andra behov. Jag kan därför
inle biträda förslaget om ett särskilt delprogram för stöd till kollektiv
forskning.

Jag delar
kommitténs uppfattning att kollektiv forskningsverksamhet liksom hittills skall
regleras genom fleråriga avtal mellan staten och en grupp av företag. Vissa
ändringar av dessa ramavtal torde emellertid bli nödvändiga. Som några
remissinstanser har framhållit, innehåller verksamheten under de flesta avtal
om kollekliv forskning inslag av både innovationsverksamhet och
kunskapsutveckling. Eftersom jag tidigare har föreslagit skilda program för
STU:s stöd lill dessa båda verksamheter, bör även ramavtalen delas upp pä
mots.varande sätt. Det är inle möjligt att, som kommittén har föreslagit, helt
hänföra stödet lill den kollekliva forskningen till
kunskapsutvecklingsprogrammel.

Fördelningen
av verksamheten inom nuvarande ramavtal mellan innovationsprogrammet och
kunskapsutvecklingsprogrammel bör ske i enlighet med STU:s och de
finansierande förelagens gemensamma bedömning av verksamhetens inriktning. STU
bör i ramavtalen försöka inrymma del stöd lill enskilda kunskaps- och
innovalionsprojekl som tidigare har lämnats lill instituten utanför
ramavtalen. Detta skulle ge instituten ökade möjligheter atl långsiktigt
planera sin verksamhet. Liksom hittills bör industrin finansiera större delen
av verksamheten.

Jag finner
det naturligt att STU, som kommittén har föreslagit, inför varje förhandling
om en fortsättning av existerande avtal om kollekliv forskning utvärderar den
hittillsvarande verksamheten och omprövar sitt engagemang. Det är viktigt att
stödet till de forsknings- och utvecklingsresurser som ligger närmast den
industriella tillämpningen i viss omfattning koncentreras till områden där det
bäst främjar vårt näringslivs konkurrenskraft eller där det främjar andra
samhällsmål. STU bör överväga om en minskning eller ett slopande av stödet lill
ett område ger utrymme för ökat stöd lill ett annal med bättre industriella
framtidsutsikter. Vikt bör vid be-

8 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 111

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 114

dömningen
inte enbart fästas vid industrins möjligheter att bidra till finansieringen.
Som några remissinstanser har påpekat kan olika faktorer göra det svårt för
industrin atl öka sin finansieringsandel utan att detla innebär alt
forskningens relevans behöver ifrågasättas. STU bör liksom hittills ha frihet
atl variera sin finansieringsandel beroende på förhållandena i varje enskilt
fall. Avsteg från huvudregeln att industrin finansierar större delen av
verksamheten kan göras om det finns sådana starka samhällsintressen i
verksamheten atl ansvaret inte rimligen kan falla på industrin. Detsamma kan
gälla under en övergångstid för en nystartad verksamhet. Krav på en ökad
industriell finansieringsandel kan ställas t.ex. i branscher med god
internationell konkurrenskraft och gynnsam resultatutveckling. STU genomför i.
n. en utvärdering av ett antal kollektiva institut. Jag finner detta vara i
linje med kommitténs förslag.

Förhandlingar
om en fortsättning av gällande avtal om kollektiv forskning inleds f. n. i
regel när ca ett halvår återstår av avtalstiden. Detla kan få till följd att
när avtalstiden löper ut del nya avtalet ännu inte har hunnit träda i krafl.
Detla är otillfredsställande bl. a. med hänsyn lill personalens anställningstrygghet
och institutens möjligheter till långsiktig planering. Enligt min mening bör
förhandlingar om en fortsättning inledas i så god tid, att en eventuell
föriängning av gällande avtal kan träda i krafl ett halvt till ett år innan
gällande avtal löper ut. Därigenom får instituten alltid minst ett halvt års
garanterad finansiering. Avialsförlängningarna sker lämpligen i perioder om
minst två år. Det ankommer på regeringen att lämna STU de föreskrifter som
behövs i detta avseende.

Ett
kollektivt forskningsinstitut utgör som nämnts en värdefull kunskapsresurs
inom sin bransch. Jag biträder STU-kommitténs förslag atl STU:s insatser för
att göra de kollektiva instituten kända och utnyttjade av mindre företag bör
förstärkas. Detla gäller både uppdrag från småindustrin lill instituten och den
utåtriktade service som instituten bedriver. Del bör ankomma på STU att med
ledning av den utvärdering av försöksverksamhet inom detla område som nu
genomförs avgöra hur insatserna för all nyttiggöra institutens kompetens kan
förstärkas.

STU-kommittén
uttalar alt inslaget av projektstöd vid sidan av ramavtalen bör nedbringas.
Jag anser i likhet med några remissinstanser att detta inle kan utgöra en
generell slutsats. Den verksamhet som är känd vid avtalstillfället bör enligt
min mening tas med i ramprogrammet. Delta får emellertid inte hindra STU att
under avtalstidens gång fritt bedöma värdet av uppkommande projekt oberoende
varifrån förslagen kommer. Alt särskilt diskriminera projekt som uppkommer vid
de kollektiva forskningsinstituten är enligt min mening inte lämpligt.

Avtal
om kollekliv forskning utgör enligt min uppfattning en effektiv och uppskattad
form för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan stat och industri. Med de
ändringar som jag nyss har angivit bör de hittillsvarande riktlinjema för
verksamheten även fortsättningsvis gälla. STU bör således ha till uppgift att
ta initiativ till att förhandla om och att sluta avtal om kol-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 115

lektiv teknisk forskning. 1 avtalet skall verksamhetens
huvudsakliga inriktning anges i form av ett ramprogram tillsammans med
industrins och STU:s finansieringsansvar. Indexklausuler bör ej förekomma i
avtalen. Liksom hittills bör avtal om kollektiv forskning träffas med förbehåll
för regeringens godkännande. Under avtalsperiodens gång bör del åligga STU att
löpande följa utvecklingen. Den närmare inriktningen och styrningen av
verksamheten ankommer på styrelsen för det institut som har ansvaret för
programmets genomförande eller på den programstyrelse som har tillsatts för
programmet. STU bör också tillsätta statens ledamöter i instituts-styrelser och
programstyrelser.

Liksom hittiUs bör deltagande i ett ramprograms
finansiering slå öppet även för utiändska förelag. Det är dock väsentligt att
ramprogrammet inriktas på projekt som är intressanta för de företag i
industristiftelsen som har sin verksamhet förlagd till Sverige. Detta
säkerställs bäst genom att dessa företag tillsammans med STU får ett avgörande
inflytande över programmets utformning.

13.5.6 Internationell konlaktverksamhet

Som jag tidigare har nämnt har STU-kommittén inle lämnat
något förslag till ett särskilt program för STU:s internationella
konlaktverksamhet. Mot bakgrund av de särskilda krav som enligt min mening
ställs på denna verksamhet förordade jag trots detta ett särskilt program för
internationell kontaktverksamhet. Under detta program bör falla all verksamhet
vid STU som rör andra länder utom den som är direkt knuten till pågående
projekt under programmen för utvecklingsarbete och för kunskapsutveckling
eller som enbart avser biträde till departement och myndigheter i internationella
frågor. Jag vill samtidigt betona vikten av att all internationell
kontaktverksamhet vid STU bedrivs i nära kontakt med STU:s nationella aktiviteter,
även om den faller under ell särskilt program.

STU har i sin anslagsframställning beskrivit vissa mål
förden internationella kontaktverksamheten. Jag kan i stort sett biträda STU:s
förslag med de begränsningar som jag nyss har nämnt. Sålunda bör syftet med
verksamheten under detta program vara

- att inhämta kunskap om och dokumentera aktiviteter
inom teknik och

vetenskap i utlandet och inom internalionella organ,

-
att skapa
konkreta förutsättningar för samarbete inom teknik och vetenskap med andra
länder,

-
alt verka för
atl arbetet inom internationella organ och bilaterala kommissioner leder till
för Sverige intressanta samarbetsprojekt,

-
att främja
tekniköverföring och teknikhandel mellan Sverige och andra länder.

Ombud för Sverige i mellanstatliga organisationer utses av
regeringen eller efter regeringens bemyndigande av enskilt statsråd. STU bör
emellertid ha rätl att skicka representanter till internationella kongresser,
konferen-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 116

ser och symposier, i de fall dessa inte grundar sig på
regeringsavtal.

Programmet internationell kontaktverksamhet börenligt min
mening delas in i två delprogram.

Det första delprogrammet. Teknisk-vetenskaplig
attachéverksamhet, avser dels bidrag till den teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet som bedrivs i samarbete mellan STU och IVA, dels bidrag till
bilaterala samverkansorgan. Målgrupper för verksamheten är departement och
myndigheter, industriföretag, forskningsinstitutioner samt övriga grupper med
teknik- och vetenskapsintresse.

Attachéverksamhetens innehåll regleras av ett avtal mellan
STU och IVA, som underställs regeringen för godkännande. STU håller f.n. på med
en utvärdering av attachéverksamheten. Detaljerade beslut om verksamhetens
innehåll bör anstå tills resultatet av denna utvärdering föreligger. Redan nu
är det dock möjligt att ange vissa punkter som bör ägnas en ökad uppmärksamhet.
Jag anser att attachéerna bör ägna ökad uppmärksamhet åt svenska företags
import av utländsk teknik och samverka med han-delssekrelerarorganisationen,
STU och andra organisationer på detta område. Attachéerna bör vidare
uppmärksamma sådana luckor i det tekniska kunnandet i andra länder som kan ge
möjligheter till export av teknik och tekniskt avancerade produkter från
Sverige. Viktigt är enligt min mening också att förbättra småföretagens
kontakter med och information från atia-chésystemet. Denna fråga kommer också
all belysas i den utredning rörande främst mindre och medelstora företags
utnyttjande av ny teknik som STU genomför enligt uppdrag från regeringen den 10
februari 1977. Det ankommer på regeringen att utforma riktlinjer för attaché
verksamheten.

Även frågan om stöd till bilaterala samarbetsorgan är
föremål för översyn. Regeringen lämnade den 30 juni 1977 i uppdrag åt STU atl
utreda frågan om utformningen av stödet till sådana organ. 1 avvaktan på
resultatet av denna utredning bör oförändrade riktlinjer gälla för stödet.

Det andra delprogrammet. Projektsamverkan, omfattar sådan
intemationell STU-verksamhet som ej är anknuten till projekt under programmen
för utvecklingsarbete och kunskapsutveckling. Häri bör inräknas även bidrag
till organisationer som Nordforsk och andra samarbelsorganisalioner på
myndighetsnivå.

13.5.7 Teknikupphandling och myndighetsservice Allmänna
synpunkter

Den offentliga upphandlingen uppgick år 1974 lill ca 35
000 milj. kr. Härav kan antas alt primärkommunerna svarade för ca hälften,
statliga myndigheter för ca en tredjedel och landstingen för ca en sjättedel.

Teknikupphandlingskommittén (TUK) har närmare studerat
möjligheterna att få till stånd en utökad teknisk utveckling i samband med
offentlig upphandling. TUK anser att det finns dels ett raiionaliseringsmoiiv,
dels

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 117

ett
industripolitiskt motiv för att undersöka sambanden mellan offentlig
upphandling och teknisk utveckling. Inom alla steg i den process som leder fram
till slutlig leverans av en teknisk produkt eller system kan teknisk utveckling
komma till stånd. TUK benämner denna process teknikupphandling om det i den
inryms moment av teknisk utveckling. För att öka möjlighetema lill
teknikupphandling lämnar TUK bl. a. ett antal rekommendationer som innebär att
myndigheterna i ökad utsträckning skall samverka, bistå varandra och
dokumentera sina behov av teknisk utveckling. Vidare rekommenderar TUK att
teknikupphandling skall beaktas av offentliga utredningar, vid utveckling av
den offentliga inköpssamordningen samt vid uppbyggnaden av offentliga
planeringssystem. TUK lämnar också konkreta förslag på tre punkter som jag
återkommer till senare i min framställning.

Remissinstanserna
är i slort positiva till TUK:s rekommendationer. Kritiska synpunkter framförs
dock från vissa håll. Bl. a. anser SIND, Sveriges industriförbund och IVA atl
de industripolitiska aspekterna inte har uppmärksammats i tUlräckligt hög
grad. De invändningar som en del remissinstanser anför innebär närmast att de
insatser TUK föreslår inte anses vara tillräckligt kraftfulla.

Jag
instämmer i huvudsak i TUK:s allmänna slutsatser och rekommendationer. De förslag
som TUK har lämnat utgör enligt mitt förmenande ett väl motiverat steg i
riktning mot en utökad teknikupphandling. Det är synnerligen angelägel att den
offentliga upphandlingen i ökad utsträckning kopplas till en teknisk utveckling
av de upphandlade produkterna och att utvecklingen på ett mer uttalat sätt än
tidigare knyts an till de behov som föreligger. Inom flera sektorer av vårt
samhälle finns det angelägna behov att tillgodose men den kommersiella risken
är ofta alltför stor för atl enskilda initiativ skall kunna leda till lämpliga
åtgärder. Ett större engagemang från statens sida skulle kunna stimulera
utveckling av ny teknik för sådana behov i samband med offentlig upphandling.

Ett
ökat inslag av teknikutveckling i samband med offentlig upphandling medför
också, vilket jag inledningsvis berörde, en innovationsslimulans för industrin.
Stora stimulanseffekter bör kunna uppnås med förhållandevis små extrainsatser.
Flera remissinstanser har särskilt strukit under betydelsen av detta och
förordat att de industripolitiska övervägandena beaktas vid bedömningen av
teknikupphandlingsprojekt. Detta är enligt min mening i princip riktigt men
förenat med en rad praktiska problem. En samordning av den offentliga
upphandlingen kan också om den går för långt leda lill ineffektivitet och ökade
kostnader. Jag har i denna fråga samrått med chefen för budgetdepartementet,
som inte är beredd att nu föreslå någon förändring av gällande regler för
statlig upphandling.

Jag
delar således TUK:s uppfattning att teknikupphandling även fortsättningsvis
skall bedrivas på ett från det upphandlande organets synpunkt affärsmässigt
sätt. 1 de fall avvägningar kan behöva göras mellan industri-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 118

politiska hänsyn och ell affärsmässigt agerande bör detta ske
antingen genom att ärendet i enlighet med upphandlingskungörelsen underställs
regeringens prövning eller genom alt industripolitiskt motiverade insatser
görs inom ramen för de anslag som står till STU:s förfogande. Jag återkommer i
det följande lill STU:s möjligheter atl medfinansiera
teknikupphandlings-projekt.

En viktig faktor för atl åstadkomma en utökad och
förbättrad teknikupphandling är förstärkning av den offentliga
beslällarkompetensen. TUK:s förslag medför att STU får en viktig ställning i delta
avseende. Jag finner detta vara naturligt och rikligt mot bakgrund av STU:s
kompetens och uppgifter att stödja teknisk utveckling. Det är väsentligt att
STU utnyttjar denna ställning och aktivt söker påverka myndigheterna och stödja
dem i frågor som rör teknikupphandling. En upphandlande myndighet bör å sin
sida också söka utnyttja andra myndigheters kompetens, inte bara STU:s
kompetens utan också exempelvis kompetensen hos siatens provningsanstalt i
frågor rörande provning och undersökning av material och konstruktioner.

Jag skall nu gå in på de konkreta förslag som TUK har
lämnat när det gäller uppgifter för STU, kommunal teknikupphandling och
utbildning.

Stöd till offentlig teknikupphandling

TUK anser atl STU i ökad utsträckning skall kunna stödja offentliga
organ vid teknikupphandling. STU föreslås därför få möjlighet att på uppdrag
av offentliga organ biträda vid sådana upphandlingar. Uppdragen bör som regel
vara avgiftsfinansierade, Vidare menar TUK att i vissa fall bör STU även kunna
medfinansiera upphandlingsförberedelser. Slutligen bör STU bidra till en ökad
samverkan och information i frågor om teknikupphandling.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till TUK:s
förslag på dessa punkter. STU anser dock att uppdragsfunktionen först bör införas
på försök och finansieras över STU:s budget under denna försöksperiod.

Jag delar TU K:s uppfattning att det är viktigt all STU:s
breda överblick och kunskap kan utnyttjas för att stärka de offentliga organens
kompetens. STU biträder redan idag andra offentliga organ i frågor som rör
teknik och vetenskap och jag finner det vara naturiigt att STU kan biträda även
i teknikupphandlingssammanhang. STU-engagemang bör här enligt min mening
finansieras med avgifter i enlighet med TUK:s förslag.

Förslaget om medfinansiering av STU i
teknikupphandlingsprojekt innebär ingen förändring av de möjligheter som STU
redan i dag har att lämna stöd till projekt av teknikupphandlingskaraktär.
Antalet sådana projekt har dock hittills varit mycket litet. Det är enligt min
uppfattning väsentligt att ökade ansträngningar görs för att projekt av denna
typ skall komma lill stånd.

Såväl uppdragsfunktionen som medfinansieringen av
teknikupphandlingsprojekt bör ge STU förbättrad kännedom om den offentliga
sektorns

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 119

behov
av teknisk utveckling. STU:s överblick över utbudet av expertkunskap kommer
också alt vidgas. Det är viktigt att den information som på detla sätt tillförs
STU kan göras lätt tillgänglig för olika potentiella användare. STU bör
således eftersträva att finna lämpliga former för att informationen skall
kunna spridas och utnyttjas på ett effektivt sätt.

Del
ankommer på regeringen att lämna de föreskrifter som erfordras i detta
avseende.

Kommunal
teknikupphandling

Möjligheterna
att genom samordning förbättra betingelserna för teknikupphandling är enligt
TUK:s bedömning störst inom de kommunala områdena. TUK föreslår därför att ett
ramprogram, liknande de som tillämpas vid s.k. kollekliv forskning, upprättas
för upphandlingsanknuten teknisk utveckling inom vartdera av de primär- och
landstingskommunala områdena. Enligt TUK:s förslag bör Svenska kommunförbundet
vara avtalspart för primärkommunerna och Sjukvårdens och socialvårdens
planerings-och rationaliseringsinstitut (Spri) för landstingen. STU bör i båda
fallen vara den statliga avtalsparten.

Remissinstanserna
är sä gott som samtliga eniga om alt en ökad samordning bör komma till stånd i
huvudsak enligt TUK:s förslag. Landstingsförbundet, Spri och STU anser dock
att förbundet bör vara avtalspart i stället för Spri.

För egen del anser jag det
vara väsentligt att möjligheterna till samverkan vid teknikupphandling vidgas
på de kommunala områdena. Jag finner det vara angeläget alt förhandlingar med
syfte alt få till stånd en sådan samordning snarast las upp mellan berörda
parter. Utgångspunkten bör vara atl insatserna inom ramprogrammen koncentreras
till vissa särskilt angelägna områden. Det ankommer på regeringen att lämna de
direktiv till STU som kan behövas för förhandlingama.

Utbildning
i teknikupphandling

TUK:s
genomgång av nuvarande utbildning som berör teknikupphandling visar att det f.
n. saknas allmänna kurser med den helhetssyn på anskaffningsprocessen som
erfordras. TUK föreslår därför att statens personalutbildningsnämnd får i
uppdrag att anordna utbildning i teknikupphandling i samarbete med STU och
riksrevisionsverket (RRV).

Remissinstanserna är i
stort positiva till ökade utbildningsinsatser på detta område, men man anser
att TUK:s förslag måste konkretiseras mera innan ställning kan tas lill hur
utbildningen skall utformas.

Jag instämmer i alt en
ökad utbildning i teknikupphandling kan vara ett användbart instrument för att
förbättra kunskapen om hur teknisk utveckling skall kunna främjas vid
upphandling av teknik. Statens personalulbildningsnämnd bör därför få i
uppdrag atl i samråd med STU och RRV närmare precisera hur en sådan utbildning
kan utformas. Enligt vad jag har er-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 120

farit avser chefen för budgetdepartementet att återkomma
till regeringen med förslag i denna fråga.

Programmet myndighetsservice

STU har f. n. ett särskilt underprogram för
myndighetsservice i intemationella frågor under delprogrammet Internationell
konlaktverksamhet.

Jag har tidigare föreslagit ett särskilt program för myndighetsservice
i STU:s verksamhet. Programmet bör avse STU:s uppgift att vid behov biträda
departement och myndigheter med sakkunskap och erfarenheter, i den mån detta
inte sker i direkt anknytning till projekt som stöds från andra program.
Biträde vid förhandlingar med främmande länder och internationella
organisationer faller under detta program. En annan viktig del av programmet är
de av STU:s aktiviteter i samband med teknikupphandling som inte innebär direkt
projektstöd. Dessa innefattar biträde åt andra myndigheter vid
teknikupphandling, förhandlingsverksamhel, dokumentation och spridning av
information om behov och kompetensutbud inom olika samhällsområden samt
kompetenshöjande åtgärder, t.ex. utbildningsplanering.

13.5.8 Stödformer och stödvillkor

Det finansiella stödet från STU ges f n. i tre olika
former: bidrag utan återbetalningsskyldighel, bidrag med särskilda villkor om
återbetalning samt lån. Låneformen har använts mycket sparsamt. De helt
dominerande stödformerna är bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet.
Vnlet mellan återbetalningsfria och återbetalningspliktiga bidrag speglar i
princip skillnader i det förväntade ekonomiska utfallet av olika
projektsatsningar. Även för bidrag utan återbetalningsskyldighet kan dock
återbetalning aktualiseras om projektet ifråga visar sig lämna ekonomisk
avkastning. Den närmare utformningen av stödvillkoren har lämnats åt STU att
avgöra.

Vid utformningen av villkoren för företagsstöd skall STU
beakta företagsstorleken. Motivet för STU att stödja projekt vid stora,
resursstarka förelag är en hög teknisk risknivå hos projektet. Om de tekniska
svårigheterna övervinns inträder återbetalningsskyldighet oavsett om
projeklresul-tatet blir föremål för exploatering eller inte. De mindre
företagen har så begränsade resurser att återbetalningsskyldigheten för deras
del måste sammankopplas med projektets kommersiella utfall. Först vid
ekonomiskt utbyte av uppnådda resultat ställs krav på återbetalning.

Förutom de nu nämnda stödformerna utdelar STU stipendier
till personer med förutsättningar för tekniskt nyskapande.

STU-kommittén föreslår att låneformen fortsättningsvis
slopas och atl STU framgent arbetar enbart med bidrag med resp. utan villkorlig
återbetalningsskyldighet.

Kommittén lämnar också förslag till förenkling av STU:s
bidragsvillkor. Dessa innebär bl. a. atl en bidragsmottagare som får bidrag
utan återbetal-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 121

ningsskyldighet är skyldig att ställa projektresultatet
till förfogande för publicering genom STU:s försorg. Om han av något skäl inte
önskar publicera resultatet inträder i stället återbetalningsskyldighel.
Projekt som väntas ge ekonomiskt utbyte får bidrag med villkorlig
återbetalningsskyldighet.

Kommittén förordar vidare alt STU prövar en selektiv
återbetalningsuppföljning, så att projektbidrag som inte uppgår till mer än 75
000 kr. i regel inte skall återbetalningsbevakas aktivt. Kommittén föreslår
också vissa regler för hur beslut om återbetalning skall fattas. Kommittén
lämnar slutligen vissa förslag om hur STU kan prova nya stödformer för
innovationsprojekl.

Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva till
kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl. a. STU, kritiserar dock vissa av
kommitténs detaljförslag.

Jag vill för egen del inte nu ta ställning i detalj till
alla kommitténs förslag. Det bör ankomma på STU atl undersöka om det i det
praktiska arbetet är möjligt och lämpligt att genomföra dem. Jag vill endast
förorda några riktlinjer för STU:s finansiella stöd till kunskapsutvecklings-
och innovationsprojekl.

Som jag tidigare har redovisat är STU:s primära syfte att
stödja projekt med teknisk risk, dvs. där det finns en teknisk osäkerhet om
projektets genomförbarhet. Detta innebär inte atl STU kan bortse från
projektens kommersiella risker vid sin bedömning. STU måste alltid göra en
analys av förutsättningarna atl föra projekten till en lyckad
marknadsintroduktion. Det måste föreligga ett sä starkt intresse antingen från
avnämarsidan eller från industrisidan att fortsatta satsningar på projektet är
troliga även sedan STU:s stöd har upphört.

Låneformen bör enligt min mening bibehållas för bl.a. stöd
till utrustningsanskaffning. STU bör ha möjlighet att använda denna stödform
även i andra fall om så bedöms lämpligt.

Resultaten
frän projekt som fått bidrag utan återbetalningsskyldighet bör i enlighet med
kommitténs förslag publiceras. Trots delta bör STU ha en möjlighet att liksom
f. n. aktualisera återbetalning av bidraget om ett sådant projekt visar sig ge
ekonomisk avkastning. Uppföljning av sådana projekt bör dock inte ske med tanke
på återbetalning utan med tanke på nyttiggörande av resultatet. Bidrag bör
kunna utgå med hela projektkostnaden.

Bidrag med villkoriig återbetalningsskyldighet bör normall
utgå med högst halva projektkostnaden. Resultatet av sådana projekt är
bidragsmol-tagarens egendom och sekretessbeläggs om mottagaren begärdetia.
Bidrag med mer än halva projektkostnaden bör i angelägna fall kunna utgå till
enskilda personer och småföretag.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att STU
ges möjlighet att aktivt medverka till att förbättra uppfinningsklimatet i
landet. Detta bör

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 122

kunna ske dels genom vidareutveckling av del ekonomiska
stödet i form av stipendier, pristävlingar o. dyl., dels genom all på
informativ väg öka den allmänna medvetenheten om innovationernas betydelse.

Det ankommer på regeringen att i enlighet med dessa
allmänna riktlinjer utfärda erforderiiga föreskrifter för stödets utformning.

13.5.9 Uppföljning och utvärdering

Under de senaste budgetåren har vid STU pågått ett
omfattande arbete med att utveckla metoder och rutiner för uppföljning av
lämnat stöd. 1 takt med att konkreta resultat av STU:s stöd börjar komma fram
ägnas ökad uppmärksamhet åt en utvärdering av effekterna av stödets omfattning
och inriktning.

STU-kommittén stryker under vikten av
erfarenhetsåterföring i STU:s verksamhet och föreslår uppbyggnad av ett
förbättrat resultatutvärderingssystem. Kommittén föreslär också inrättande av
ett internt sök- och dokumentationssystem för projektsamordning, en
förmedlingsbank. I en sådan förmedlingsbank kan de enskilda handläggarnas
erfarenheter om forskningsresultat, innovationsidéer och tillverkningsresurser
samlas och lagras.

Det är en utbredd uppfattning bland remissinstanserna att
större vikt måste fästas vid resultatutvärdering och erfarenhetsåterföring så
alt konsekvenserna av gjorda STU-insatser blir belysta.

Jag delar kommitténs uppfattning om viklen av
erfarenhetsåterföring. För en meningsfull budgetdialog mellan STU och
statsmakterna är det, som jag tidigare har påpekat, viktigt att effektiva
styrinstrument skapas. En målorienterad programstruktur med
projektbeskrivningar i politiskt intressanta termer är ett led i denna
strävan. För att möjliggöra rationella omprioriteringar av stödets inriktning
måste en kontinuerlig uppföljning bedrivas. Ett fullt utbyggt system för
utvärdering av resultaten av verksamheten bör göra det möjligt att bättre
bedöma effektiviteten av gjorda insatser och därmed skapa en säkrare grund för
beslut om framtida insatser.

STU genomför f n. en utvärdering av hittillsvarande
verksamhet. Utvärderingen visar att en satsning av 35 milj. kr. under perioden
1968-1976 givit sysselsättning åt 315 personer innevarande budgetår. Jag vill
poängtera alt försiktighet måste iakttas vid resultatens uttolkning. Det är
inle möjligt att dra några säkra slutsatser om effekterna av STU:s totala
satsningar. Projekten harockså krävt stora investeringar vid sidan av STU:s
satsningar. Det sammanställda materialet indikerar dock atl STU:s uppfinningsslöd
och stöd till tekniskt industriella utvecklingsprojekt är verkningsfulla medel
för att på lite längre sikt skapa nya sysselsättningstillfällen.

Ett förbättrat resullatutvärderingssystem bör också
underlätta och förbättra STU:s handläggning av ärenden och styrning av
verksamheten. Jag anser att STU, i likhet med vad som skett de senasie åren,
bör sträva mot att förbättra uppföljningen och utvärderingen av verksamheten.
En viktig

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 123

del i utvärderingen är studier av vilka alternativa vägar
som inom en given resursram är möjliga för statens stimulans till industriellt
utvecklingsarbete.

Del ankommer på regeringen att utfärda de riktlinjer som
kan behövas i delta avseende.

13.5.10 Organisation Enhetsindelning

Inom STU finns det som jag tidigare har nämnt f. n. fyra
enheter, en utvecklingsenhet för finansiellt stöd till forsknings- och
utvecklingsprojekt, en rådgivnings- och förmedlingsenhel för råd och stöd till
uppfinnare och mindre företagare, en intemationell enhet för service i
internationella frågor lill andra delar av STU och till industridepartementet
samt en administrativ enhet. Därutöver finns vid verksledningen en gmpp för
planering, utredningar m. m. Utvecklingsenheten är uppdelad på tio
behovsområdessektioner, som emellertid sedan ett år provisoriskt är
sammanförda i fyra underenheter.

STU-kommittén föreslär att STU organiseras om enligl
följande tre principer.

-
De producerande
delarna av STU särskiljs från de serviceinriktade delarna.

-
Forskningsstödet
och innovationsstödet skiljs från varandra.

-
STU:s
utredande, planerande och utvärderande funktioner rustas upp och samordnas.

Detla leder kommittén till att föreslå följande
förändringar av STU:s organisation. Nuvarande utvecklingsenheten och
rådgivnings- och förmedlingsenheten förs samman och delas sedan upp i en
forsknings- och en innovationsenhet. Nuvarande informationssektion inom
rådgivnings- och förmedlingsenheten förs samman med internationella enheten
och bildar en särskild informationsenhet. Verksledningsgruppen utvidgas till
att bli en planerings- och utvärderingsenhet som knyts till verksledningen som
ell stabsorgan.

Det
övervägande antalet remissinstanser ställer sig negativa till kommitténs
förslag om uppdelningen i en forsknings- och en innovationsenhet. Som skäl
anförs bl. a. alt en sådan uppdelning skulle försvåra kontakterna mellan
forskning och näringsliv och dessutom begränsa STU-ljänstemän-nens möjlighet
till en bred och allsidig orientering om forskning och teknik. Några
remissinstanser, bl. a. televerket, framför farhågor för att en centraliserad
planering kan skapa en klyfta mellan långsiktig planering och verksamhetsplanering.

Enligt min
mening är en uppdelning av STU:s operativa verksamhet på en forsknings- och en
innovationsenhet inte ändamålsenlig. Jag delar remissinstansernas uppfattning
att en sådan uppdelning skulle försvåra kontakten mellan forskning och
näringsliv och minska STU-tiänslemännens

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 124

allmänorientering utan att medföra några påtagliga
fördelar. Jag anser inte att det är nödvändigt att alltid ha en
överensstämmelse mellan program och organisatorisk indelning. En sådan
överensstämmelse kan i vissa fall försvåra kontakterna inom organisationen.
Enligt min mening är det en fördel om samma person handlägger stöd både till
innovationsprojekt och forskningsprojekt.

Jag har emellertid uppfattningen att inte heller den
nuvarande organisationen är tillfredsställande. Uppdelningen av
utvecklingsenheten i tio behovsområden ger ett för slort antal alltför små
sektioner, som blir mycket känsliga för variationer i arbetsbelastningen.
Vidare kan finansiellt stöd till likartade projekt lämnas både av
utvecklingsenheten och av sektionen för uppfinnarstöd inom rådgivnings- och
förmedlingsenheten, vilket skapar oklarheter i handläggningen. Vissa smärre
ändringar i STU:s organisation bedömer jag vara nödvändiga. Enligt min mening
är en lämplig lösning på de nämnda problemen att utvecklingsenheten, istället
för att vara indelad i tio behovsområdessektioner, delas in i ett mindre antal
nya projekienhe-ter. var och en med ett ansvarsområde som ställer
sammanhängande och rimliga krav på medarbetarnas kompetens. Den nuvarande
sektionen för uppfinnarstöd inom rådgivnings- och förmedlingsenheten bör vidare
bilda ytterligare en projektenhet tillsammans med delar av utvecklingsenheten.
Projektenheterna görs tillräckligt stora för att en flexibel arbetsorganisation
skall kunna införas som är mindre känslig för varierande arbetsbelastning.
Denna lösning liknar mycket den struktur som redan i dag tillämpas på STU. STU
har föreslagit en sådan indelning grundad på de tidigare nämnda teknikområdena.
Det bör ankomma på regeringen att fastställa antalet projektenheter och deras
inriktning.

Jag delar inte utredningens uppfattning att en
informationsenhet bör bildas genom sammanläggning av den internationella
enheten och informationssektionen vid rådgivnings- och förmedlingsenheten. Jag
har tidigare föreslagit ett särskilt program för internationell kontaktverksamhet.
Skälen bakom detta förslag påverkar min uppfattning om lämplig organisation.
STU:s internationella enhet har idag arbetsuppgifter som sträcker sig utöver
STU:s normala ansvarsområde. 1 samarbete med tjänstemän i regeringskansliet
svarar den för uppgifter inom Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
och arbete inom en rad internationella organisationer. Enheten svarar vidare
för viktiga uppgifter i samband med Sveriges bilaterala samarbetsavtal med
vissa slalshandelsländer och utvecklingsländer. Mot denna bakgrund och med
hänsyn till den speciella kompetens som krävs för denna typ av arbete bör en
internationell enhet bibehållas vid STU. Vidare bör bildas en särskild
serviceenhet, vars främsta uppgifter blir information, dokumentation,
patentserviceverksamhet, förmedling till exploatering av uppfinningar och
licenser samt service till mindre och medelstor industri i samarbete med
regionala utvecklingsfonder.

Jag biträder utredningens förslag alt bilda en särskild
enhet för övergri-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 125

pande
planering och verksamhetsuppföljning. Detta överensstämmer även med
remissinstansernas uppfattning. Jag vill här liksom några remissinstanser
betona vikten av atl planeringen pä ett tidigt stadium förankras på
verkställande nivä genom att personal frän de operativa enheterna redan från
början deltar i planeringsarbetet.

STU:s
verksamhet genomgår kontinuerliga förändringar i takt med att nya projekt
tillkommer och gamla projekt avslutas. Den organisation som jag här har
redogjort för är enligt min mening tillräckligt flexibel för att kunna anpassas
till dessa varierande arbetsuppgifter.

En
tablå över den föreslagna organisationen i de delar den bör underställas
riksdagen bör fogas tUl protokollet i detla ärende som bilaga 2.

Nämnder

STU
biträds i sitt arbele av särskilda nämnder, som inrättas av STU. F. n. finns
tio nämnder, knutna till var sitt behovsområde, saml en uppfin-narnämnd.
Därutöver finns en flygteknisk kommitté med likartade uppgifter.

STU-kommittén
föreslår att en forskningsnämnd och en innovationsnämnd inrättas som
ersättning för STU:s nuvarande nämnder och kommittéer. Dessutom föreslås ett
flexibelt system av särskilda planerings-och utredningsgrupper med bred
allmänrepresentation samt ledningsgrupper och insatsgrupper för olika projekt
och grupper av projekt.

Remissopinionen
är splittrad inför kommitténs förslag. Många framhåller de stora fördelar som
kan vinnas med en ökad flexibilitet i nämndstrukturen, medan andra mer betonar
behovet av kontinuitet och breda kontaktkanaler till omväriden.

För
egen del anser jag alt remissinstansernas oenighet till en del kan förklaras
av skilda tolkningar av kommitténs förslag. Jag är enig med de remissinstanser
som betonar den stora betydelsen av att STU utnyttjar extern kompetens i sitt
arbete och atl STU på detta sätt bygger upp ett nät av kontakter inom industrin
och bland forskama. STU:s behov av extern kompetens är emellertid inle
oföränderligt. Förändringar i STU:s organisation och verksamhet skapar ett
behov av att med längre eller kortare lidsmellanrum förnya uppsättningen av
rådgivande nämnder och andra grupper. De av mig tidigare föreslagna
organisationsändringarna gör det önskvärt att förnya den nuvarande
nämndstrukturen så att den får en bättre anknytning till den nya indelningen i
teknikområden, insatsområden och kunskapsområden. För planläggning av den
långsiktiga verksamheten inom teknik- och kunskapsområden bör fasta grupper
inrältas, medan verksamheten inom ett insatsområde bör följas av en styr- eller
referensgrupp som läggs ned när insatsområdet avslutas. I vissa fall kan det
vara lämpligt att för ett teknik- eller kunskapsområde ha flera planeringsgrupper
som ansvarar för var sin del av verksamheten. Del är viktigt att få en
kontinuitet i arbetet mellan de gamla och nya grupperna. Det bör under-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 126

strykas att någon minskning av forskares, teknikers,
riksdagsledamöters och andra intressenters medverkan i STU:s arbete inle
åsyftas. Snarare kommer behovet att öka för STU att utnyttja extern kompetens.
En sådan medverkan är inte bara betydelsefull för STU ulan också viktig för att
ge de medverkande nya impulser i deras ordinarie verksamheter.

Behovet av grupper med mer specialiserade och
diversifierade uppgifter kommer också att öka. Ett exempel är grupper som kan
biträda verksledningen i dess arbete att planera och prioritera mellan olika
områden. Jag anser det inte vara lämpligt att i detalj föreskriva hur de
nämnder och grupper skall organiseras som STU skall utnyttja i sitt arbete.
STU börges stor frihet atl själv utforma hur och i vUka former extern expertis
bör knytas lill myndigheten. Det ankommer pä regeringen att lämna de
föreskrifter som kan behövas i detta avseende.

Regional verksamhet

STU bedriver f. n. en omfattande regional uppsökande
verksamhet. I samarbete med företagareföreningarna inventeras länsvis
produklidéer och företagens produktbehov. Försök görs atl också tillgodose
företagens behov av nya produkter. STU finansierar vidare verksamheten vid sju
kontaktsekretariat, lokaliserade till universitet och tekniska högskolor.

STU-kommittén föreslår alt en försöksverksamhet inleds med
ett tiotal regionala STU-representanter som placeras vid företagareföreningar.
Såväl för dessa regionala STU-representanter som för kontaktsekrelerarna
föreslår STU-kommittén en delegerad beslutsrätt för mindre projekt.

Sedan
STU-kommittén avlämnat sitt betänkande och remissbehandlingen avslutats har
riksdagen beslutat om åigärder för att främja de mindre och medelstora
företagens utveckling (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110).
Besluten innebär bl.a. atl regionala utvecklingsfonder byggs upp i varje län
med möjlighet atl bl. a. bevilja villkorliga lån för produktutveckling.

Bl.a. med anledning av vad som föreslogs i prop. 1977/78:40
intar remissinstanserna en tvekande hållning till kommitléns förslag.
Betydelsen av goda regionala och lokala kontakter för STU erkänns dock allmänt.
Bl. a. IVA anser att den regionala kontakten bäst tillgodoses genom en utbyggnad
av kontaktsekrelerarverksamheten.

Jag vill
för egen del framhålla följande. Det är för de mindre och medelstora förelagen
väsentligt att samhällets näringspolitiska insatser samordnas på regional
nivå. Detta är ett av motiven bakom beslutet om uppbyggnad av regionala
utvecklingsfonder. Dessa fonder skall alltså utgöra regionala kontaktpunkter
mellan centrala myndigheter och mindre och medelstora företag. Jag anser det
vara viktigt att även STU utnyttjar dessa regionala kontaktpunkter. Jag kan
därför inte biträda uiredningens förslag om regionala STU-representanter.

Jag har tidigare föreslagit en förstärkning av STU:s
kontaktsekretariat

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 127

vid universitet och högskolor och en utvidgning av deras
uppgifter. Jag har därvid anfört att deras uppgift är att vara en förmedlande
länk mellan högskoleforskningen och näringslivet. De har däremot inte till
uppgift att fungera som regionala STU-representanter. Denna uppgift ankommer
som nämnts på de regionala utvecklingsfonderna. Till följd av detta anser jag
det vara olämpligt att, som kommittén föreslår, delegera beslutsrätten för
mindre projekt till konlaktsekreterama. Kontaktsekreterarnas uppgift att
biträda vid genomförandet av utvecklingsprojekt kan enligt min mening inte
förenas med uppgiften att finansiera dem.

13.6 Stöd till större utvecklingsprojekt

Utvecklingen av produkter och tillverkningsmetoder är som
tidigare har nämnts en av de faktorer som kommer att få avgörande betydelse för
del svenska näringslivets konkurrenskraft och för möjligheterna alt skapa nya
sysselsättningstillfällen i svensk industri. Den hårdnande intemationella
konkurrensen och det höga svenska löneläget kräver förutom en fortsatt ökning
av realinvesteringar och produktivitet att den tekniska förnyelsen i svensk
industri ligger på en hög nivå, Detla förutsätter tillgång på riskvilligt
kapital som kan stå till företagens förfogande för investeringar i utvecklingsarbete.

De senaste
åren har i detla avseende inneburit en svacka i fråga om lönsamhet och
soliditet, som det är en av den ekonomiska politikens uppgifter all utjämna.
Detta har minskal benägenheten till risktagande inom företagen. Bl. a. har
vissa svårigheter atl satsa i tillräcklig omfattning på produktutveckling
blivit märkbara. Möjligheterna atl finansiera utvecklingsprojekt på en knapp
lånemarknad är begränsade, eftersom det är frågan om immateriella
investeringar där bankmässiga säkerheter inte kan ställas. Det finns därför
risk för att i och för sig lönsamma och för vår framtida konkurrenskraft
betydelsefulla utvecklingsprojekt idag inte kan genomföras beroende på att
tillräckligt riskkapital inte finns tillgängligt inom förelagen och inte heller
tillförs dem i tillräcklig omfattning. Storieken på dessa projekt kan vara
starkt varierande. Del kan röra sig om för svenska förhållanden mycket stora
projekt som måste genomföras i internationellt samarbete eller om relativt
sett mindre projekt som dock i förhållande lill de aktuella företagen är
alltför stora. Det skede av utvecklingsprocessen där finansieringssvårigheter
kan uppkomma är främst den kommersiellt riskfyllda fasen, där kostnaderna för
utvecklingsarbetet ökar samtidigt som tillräcklig kunskap om marknad och
avsättningsmöjligheter ännu inle föreligger.

De förhållanden jag här har redovisat kan motivera
statliga insatser för att öka tillgången på riskkapital på ett sätt som är
tillräckligt flexibelt för att stimulera industriell förnyelse inom såväl stora
som små företag. För de mindre och medelstora företagens produktutveckling har
riksdagen nyligen fattat beslut om stora statliga insatser (prop.
1977/78:40, NU

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 128

1977/78:
34, rskr 191111%: 110). De regionala utvecklingsfonder som nu inrättas skall
förmedla bl. a. det slöd som har lämnats av statens utvecklingsfond lill dessa
företag. Fonderna får för bl. a. detta ändamål kraftigt ökade resurser. Det
finns emellertid enligl min mening anledning att överväga om åtgärder är
nödvändiga i den nuvarande situationen för att från statens sida främja en ökad
satsning på produktutveckling även i de större företagen, särskilt mot bakgrund
av den försämrade lönsamhet som dessa företag har haft under de senaste åren
och som har begränsat deras möjlighet till egenfinansierade
utvecklingssatsningar.

På
längre sikt måste tyngdpunkten i svensk industri förskjutas ytterligare mot
högförädlande och kunskapsintensiv verksamhet. Det är viktigt att samhällels
stimulans till utvecklingsarbete i den större svenska industrin koncentreras
lill expansiva förelag inom i första hand verkstadsindustrin. Som exempel på
särskilt intressanta industrigrenar inom denna bransch vill jag nämna
elektronik-, telekommunikations- och transportmedelsindustrin. Jag vill också
i detla sammanhang peka på den svenska försvars-malerielindustrin som torde få räkna
med minskad efterfrågan och vars kapacitet i större utsträckning bör utnyttjas
för civila produkter. Vid sidan av verkstadsindustrin bör det också inom vissa
delar av processindustrin finnas områden där ell utvecklingsstöd kan vara
motiverat.

Frågan
om statligt stöd lill utvecklingsarbete i större förelag kommer att bli föremål
for fortsatl beredning inom regeringskansliet. Beredningsarbetet syftar bl. a.
lill alt kartlägga i vilken utsträckning större utvecklingsprojekt möter
finansieringsproblem trots väntad lönsamhet. Jag avser att redovisa resultatet
av detta beredningsarbete under nästa budgetår.

1
detta sammanhang vill jag också ta upp det s. k. sliriingprojekiet. Staten har
sedan budgetåret 1971/72 givit stöd åt detta projekt som syftar lill att fä
fram en stirlingmotor avsedd för tyngre fordon. Stirlingmotorns miljöegenskaper,
som t. ex. låg buller- och vibrationsnivå, låg halt av koloxid, kolväten och
partiklar i avgaserna, gör motorn överlägsen nuvarande motorer från
miljösynpunkt. Projektet drivs av företaget KB United Stirling (Sweden) AB
& Co i Malmö, som ägs till lika delar av staten (förenade fabriksverken)
och Kockums AB. Staten har medverkat i projektets finansiering dels genom
direkta anslag, som t. o. m. budgetåret 1977/78 uppgår till 35,9 milj. kr.,
dels genom ett med Kockums solidariskt borgensåtagande för företagets upplåning
i Sveriges Investeringsbank. Detta borgensåtagande uppgår t. o. m. budgetåret
1977/78 till 98,1 milj. kr. jämte ränta. Projektet beräknas resultera i serieproduktion
år 1982.

Stirlingmotorn
är ett exempel på det slag av långsiktiga utvecklingssatsningar där statlig
medverkan har visat sig nödvändig. Den statliga finansieringen har hittills
skett i särskild ordning. Jag anser att det är naturligt atl frågan om fortsatt
statlig finansiering av delta projekt behandlas inom ramen för det
beredningsarbete jag tidigare har nämnt.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 129

13.7
Regional produktutvecklingsservice m. m.

Jag
har i det föregående redovisat min syn på hur STU skall stödja innovationsverksamhet
vid bl. a. mindre och medelstora företag. Dessa företag spelar en mycket
framträdande roll i det svenska näringslivet. På olika sätt bidrar de till all
främja en gynnsam samhällsekonomisk utveckling. Samtidigt kan konstateras att
det finns utvecklingshinder som är direkt hämmande för småföretagens
utveckling. Slalsmakterna har beslutat om ett omfattande åtgärdsprogram för
att komma till rätta med dessa ulvecklingshinder och i övrigt förbättra
förutsättningarna för en gynnsam utveckling för småföretagen (prop.
1977/78:40, NU 1977/78: 34, rskr 1977/78:110).

Statens
industriverk har den 4 januari 1978 avlämnat belänkandet (SIND 1977:14)
Regional produktutvecklingsservice till mindre och medelstora företag som är
resultatet av en utredning som verket har utfört på regeringens uppdrag.
Betänkandet har remissbehandlats.

I
betänkandet har industriverket gjort en kartläggning av del befintliga utbudet
av olika typer av produktulvecklingssiöd och en översiktlig analys av behovet
av ytteriigare insatser på området. Verket har vidare redovisat förslag till
vissa produktutvecklingsfrämjande insatser.

lildustriverkel finner att
utbudet av produktutvecklingsservice till småföretagen i innovationsprocessens
första fas, dvs. den utvecklingsinitierande fasen, bl. a. på grund av den
förestående uppbyggnaden av de regionala utvecklingsfonderna är någorlunda
tillfredsställande. De regionala utvecklingsfonderna kommer att ha resurser
att bl. a. klargöra för företagarna fördelarna med produktionsutveckling, atl
hjälpa dem med en analys av företagens produktbehov, atl göra inledande
marknadsbedömningar och atl knyta kontakter med lämpliga konsulter, dvs. all
fungera som samordnare. Mest väsentligt i sammanhanget är enligt verket att ge
teknisk och ekonomisk information, l.ex. om ny teknik eller
utvecklingstendenser på eflerfrågesidan.

Industriverket anser alt
del f. n. inte finns anledning att tillföra de regionala utvecklingsfonderna
några ytterligare resurser för produktutvecklingsarbete utöver vad som har
beslutats. Fonderna bör enligt verket få lid att anpassa sin organisation till
de uppgifter de fått och del bör också klarläggas hur stort tillskottet till
produktulvecklingssiöd i realiteten blir. Efter hand som det bedöms önskvärt
kan de olika fonderna tillföras ökade resurser för
produktutvecklingsverksamhel.

Utbudet av
produktutveckiingsservice i innovationsprocessens senare del är enligt
industriverket huvudsakligen sådant att ell privat utbud existerar eller kan
utvecklas. Detta utbud består i bl. a. ritarbete, beräkningar,
patentundersökningar och protolyptillverkning. Här gäller enligl verket
principen att del statliga produktutvecklingsstödet ges i finansiell form, dvs.
som lån eller subventioner direkt till företagen, vilka sedan själva kan
upphandla de önskade tjänsterna på den privata marknaden. Staten bör

9 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 111

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 130

undvika ett direkt utbud av tjänster i konkurrens med
privata företag.

Industriverket anser att om det regionala serviceutbudet
är otillräckligt så kan det i vissa fall finnas anledning för samhället att
komplettera den privata marknaden. Detta bör då i första hand ske via
användning av redan existerande men outnyttjad kapacitet. På den tekniska sidan
finns sådan kapacitet främst inom skolväsendet, t.ex. vid de tekniska
gymnasierna och de yrkestekniska högskolorna samt i vissa regioner vid
universitet och högskolor. Industriverket pekar därvid på en försöksverksamhet
med pro-jektledningsservice vid Soltorgsskolan i Boriänge, som arrangeras av
Kopparbergs läns företagareförening.

Sammanfattningsvis anser industriverket att staten om
möjligt bör undvika alt utveckla en egen konsultverksamhet för de i huvudsak
tekniska produklutvecklingstjänster som är aktuella i produktutvecklingsarbetets
senare delar. Industriverket avstyrker därför t. v. att flera industriella utvecklingscentra
av den typ som representeras av Industriellt utvecklingscentrum i övre
Norrland (lUC) byggs upp. 1 den utsträckning som ett finansiellt stöd i vissa
regioner är otillräckligt och ett ökat tekniskt serviceutbud därför anses
nödvändigt bör detta bygga på en successiv utbyggnad av redan existerande
resurser. Sådan teknisk service bör enligt verket organiseras i samarbete med
berörda kommuner och landsting men bör ha den regionala utvecklingsfonden som
bas.

Industriverket tar i sin utredning också upp frågan om
outnyttjade produklidéer inom näringslivet.

Många företag, i synnerhet de större, har tillgång till
ett antal mer eller mindre utvecklade produktidéer som av olika anledningar
inle har tagits upp till produktion. Till en stor del kan detta bero på att
kostnaderna för att finna köpare till sådana idéer tett sig oöverstigligt
stora. Någon fungerande marknad för "begagnade" produktidéer existerar
inte. I några fall har man försökt lösa detta problem på regional nivå, t. ex.
vid företagareföreningen i Värmland i samarbete med Uddeholms AB och vid
Norrbot-lens Järnverk AB via AB NJA-lnvest. STU bedriver också sedan budgetåret
1973/74 s. k. produktidéinventeringar, som genomförs länsvis i samarbete med
resp.företagareförening.Årligen sker sådana inventeringar i två eller tre län,
och de har på senare tid kompletterats med en kartläggning av industrins behov
av nya lillverkningsobjekt.

Ett sätt att i praktiken organisera ett syslem för
spridning av idéer är enligt verket att de regionala ulvecklingsfondema genom
besök på förelagen - både stora och små - kan ta reda på ett antal produktidéer
eller halvulvecklade produkter som av någon anledning är outnyttjade. De kan
sedan erbjuda sig att göra en granskning av idéerna för atl utröna deras
tekniska och marknadsmässiga möjligheter. Detta sker med en relativt begränsad
insats från fondens sida och debiteras inte företaget. Om en produkt sedan visar
sig värd alt satsa på kan företaget välja en av två vägar. Antingen börjar
företagel tillverka produkten och betalar då fondens utlägg, eller

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 131

också
uppdras åt fonden alt försöka sälja produkten till något annat företag. Lyckas
detta får företaget betalt för idén med avdrag för fondens kostnader. Lyckas
det inle slår fonden för kostnaden.

Industriverket
föreslår att denna verksamhet tas upp i programmen för
produktutveckiingsservice vid de regionala utvecklingsfonderna. Verksamheten
bör kunna drivas inom ramen för de anslag som redan finns föreslagna och någon
ytteriigare resursförstärkning till utvecklingsfonderna föreslås därför inte.

Slutligen
föreslår industriverket att de regionala utvecklingsfonderna ges möjlighet atl
i ökad utsträckning ge finansiellt stöd till mindre och medelstora företag för
inköp av licenser. Fonderna bör också i samarbete med STU kunna medverka till
en effektivare förmedling av licenser. Verket önskar få i uppdrag att närmare
utreda formerna för en licenssubvenlionerande och licensförmedlande verksamhet
vid utvecklingsfonderna.

Jag
delar industriverkets uppfattning att utbudet av produktutvecklings-service
till småföretagen i innovationsprocessens utvecklingsinitierande fas är
någorlunda tillfredsställande. Någon ytteriigare förstärkning av statens
insatser på detta område bör därför f n. inle ske.

När
det gäUer frågan om statliga insatser för att främja innovationsprocessens
senare del ansluter jag mig också till industriverkets uppfattning.

Jag anser
sålunda att någon utbyggnad av nya fasta resurser av den typ som representeras
av lUC i Skellefteå t. v. ej bör ske. Jag anser emellertid att
förutsätlningarna alt få igång en avgiftsbelagd projektledningshjälp på några
platser i landet bör studeras. Enligt min mening bör en sådan verksamhet ha
den regionala utvecklingsfonden som bas och i övrigt organiseras i samarbete
med bl. a. berörda kommuner och landsting. Jag vill understryka atl
utnyttjande av sådan projektledningshjälp inte nödvändigtvis bör förutsätta
statlig projektfinansiering för projektet i övrigt. Vidare bör framhållas att
ansvaret för projekten givetvis måste ligga hos resp. företag.

Eventuell
projektledningshjälp bör föriäggas till de institutioner som disponerar de
fasta resurserna, dvs. främst högskolor och tekniska gymnasier, och där utgöra
en kontaktlänk mellan institutionen och näringslivet. Lämpliga orter för en
dylik verksamhet skulle kunna vara Eskilstuna, Jönköping och Östersund. Chefen
för industridepartementet kommer enligt vad jag har erfarit att återkomma till
regeringen med förslag alt uppdra ät industriverket atl i samråd med STU
skyndsamt utarbeta ett program för ifrågavarande verksamhet. Därvid avses
speciellt intäkter och kostnader för verksamheten bli preciserade. Vidare avses
förslag bli redovisade hur eventuellt underskott i projektledningsservicen bör
täckas.

Den
av mig tidigare förordade utvidgningen av kontaktsekrelerarverksamheten bör
som jag har anfört också avse projektledningshjälp. Ett nära samarbete i delta
avseende bör etableras med de regionala utvecklingsfonderna i de regioner som
betjänas av konlaktsekreteraren. Industriverket bör i sin utredning också
beakta denna verksamhet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 132

Industriverkets
förslag till ett ökat utnyttjande av projektidéer och uppslag vid speciellt
större företag finner jag mycket intressant. Jag anser att industriverket i
samarbete med berörda företag, STU och de regionala utvecklingsfonderna bör ge
denna verksamhet hög prioritet. De två regionala investmentbolag som SVETAB
skall inrätta för Värmland-Bergslagenre-gionen och mellersta Norrland har också
en viktig roll att spela i detta sammanhang. Samordning bör också ske med den
av STU bedrivna regelbundet återkommande länsvisa produktidéinventeringen.

Industriverket
anser ocksä att de regionala utvecklingsfonderna bör få möjlighet att ge
finansiellt stöd åt mindre och medelstora företag för inköp av licenser saml
alt de skall medverka lill en effektivare licensförmedling. I likhet med flera
remissinstanser delar jag industriverkets uppfattning i denna fråga. Ett ökat
utnyttjande av licenser anser jag vara en intressant framkomstväg för alt uppnå
en fortsatt expansion hos befintliga företag och för etablering av nya företag.
Enligt vad jag har erfarit avser chefen för industridepartementet att återkomma
till regeringen i denna fråga.

Jag
vill i delta sammanhang slutligen ta upp några frågor som aktualiseras i
samband med riksdagens beslut (prop. 1977/78:40 bil. 1, NU 1977/78:34, rskr
1977/78:110) om regionalisering av medlen i statens utvecklingsfond och
överförande av uppgifter som denna fond hittills har haft till de regionala
utvecklingsfonderna. Redan i prop. 1977/78:40 (bil. I s. 167) hänvisade
föredraganden till att jag senare skulle återkomma till vissa övergångsfrågor.
De frågor jag nu skall beröra uppmärksammades också av näringsulskoltel.
Utskottet tog i sitt betänkande (s. 16) upp riskerna för att regionaliseringen
av siatens utvecklingsfond skulle kunna leda till bristande central överblick över
utvecklingsverksamheten och för att projekt som inte kunde genomföras inom ett
och samma län skulle hamna utanför systemet. Utskottet tillmätte dessa risker
betydelse men utgick från att under våren 1978 skulle läggas fram förslag om
ytterligare åtgärder för att motverka dessa risker. Mot bakgrund härav
tillstyrkte utskottet de av regeringen föreslagna riktlinjerna för
omorganisation och riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

Statens
utvecklingsfond har under sin verksamhet i arbelel med projekt-bedömningar haft
nära kontakt och samråd med STU. Enligl de av riksdagen godkända riktlinjerna
för organisationen fömtsatts att sliftdsema har motsvarande kontakt och samråd.
Formerna för kontakterna med STU bör emellertid enligt min mening inte
delaljstyras. Någon samrådsskyldighet i varje enskilt låneärende bör sålunda
inte komma i fråga. Bl. a. för all undvika dubbelarbete är det dock nödvändigt
att STU får överblick över den utvecklingsverksamhet som bedrivs på olika håll
i landet. Enligt min mening kan denna garanteras på ell enkelt sätt genom att
stiftelserna åläggs alt tillstäUa STU en avskrift av vaqe beslut om
produktutvecklings-lån med projektbeskrivning. Det ankommer på regeringen atl
meddela föreskrifter härom.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 133

En annan fråga som kräver ytterligare överväganden rör de
stora projekten, som ibland kan beröra flera län. Enligt nuvarande regler kan
statens utvecklingsfond utan regeringens godkännande bevilja lån till ett
belopp av högst 3 milj. kr. Enligl de av riksdagen godkända riktlinjerna för de
regionala utvecklingsfondemas verksamhet har lånegränsen för dessa satts vid
500000 kr. Detta kan leda till alt vissa projekt som idag kan få stöd inle
längre kan få det från de regionala fonderna. Med tanke på atl tillgängliga medel
för villkorliga produktutvecklingslån kraftigt utökas förordar jag atl den
nämnda lånegränsen omprövas.

Jag förordar därför att lånegränsen för de villkorliga
produktutvecklingslånen hos de regionala utvecklingsfonderna höjs lill 3 milj.
kr. Regeringen bör föreskriva att samråd med STU skall äga rum innan lån som
överstiger 500000 kr. beviljas. Berör projektet flera län kan givetvis
samarbete ske mellan olika regionala utvecklingsfonder. STU får då en viktig
samordnande roll. Lånegränsen 3 milj. kr. för projektet bör alltjämnl gälla,
även om lånet fördelas på olika fonder.

Beträffande övergångsfrågorna i övrigt vill jag slutligen
påpeka att i uppdraget för organisationskommittén (1 1977: 08) för bildandet
av regionala utvecklingsfonder ligger atl föreslå lösningar av kvarstående
praktiska problem i samband med alt de regionala utvecklingsfonderna övertar
statens utvecklingsfonds nuvarande uppgifter.

Jag har vid mina överväganden samrått med chefen för
industridepartementet.

13.8 Finansiering av stiftelsen Industriellt
utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC)

Industriverket har i sin utredning om regional produktutveckiingsservice
behandlat också frågan om IUC:s framtida finansiering.

lUC grundades i maj 1971. Huvudmän och grundare av
stiftelsen var dåvarande statens institut för företagsutveckling (SIFU), siatens
provningsanstalt, STU, Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns
landsting samt Norriandsfonden. Då SIFU numera är organisatoriskt inordnat i industriverket
står verket som en av huvudmännen.

I stadgarna anges som IUC:s huvudsakliga uppgift att
erbjuda tjänster inom produklulvecklingsområdet, i första hand till de
befintliga mindre och medelstora företagen i Västerbottens och Norrbottens län.
1 detta syfte stadgas att lUC skall tillhandahålla tekniska och personella
resurser för marknadsanalys, konstruktions- och beräkningsarbete, provning,
kvalitetskontroll och utbildning. lUC skall även bevaka det forsknings- och utvecklingsarbete
som är av intresse för verksamheten.

Av den grundfond på 12,8 milj. kr. som avsattes vid
stiftandet bidrog Norrlandsfonden med 12 milj. kr., Västerbottens läns
landsting med 520000 kr. och Norrbollens läns landsting med 270000 kr.

10 Riksdagen 1977178. I saml. Nr III Tillägg: 1 saml. Nr
111 tillkommer sidorna 143144.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 134

Avsikten med grundfonden var att garantera finansieringen
under en uppbyggnads- och igångsättningsfas där full kostnadstäckning för
utförda uppdrag inte krävdes samt att under samma period möjliggöra en viss
kostnadsfri allmän service till företagen i form av kortare konsultationer, mätuppdrag,
bibliotekstjänster, etc.

Del bedömdes emellertid redan då som oundvikligt att
driftsunderskott skulle uppkomma även efler inkörningsperiodens slut, särskilt
som lUC ålades att tillhandahålla vissa typer av service utan kostnad för
företagen.

F. n. arbetar 40 personer vid lUC, varav 10 personer är
deltidsanställda. Därutöver är 3 tjänster vakanta. Av de anställda är 28
tekniker. Verksamheten är organiserad i fyra operativa avdelningar
(maskinkonstruktion, reglerteknik, provning och kvalitetsstyrning) samt en
stabsfunktion.

Vad gäller IUC:s kunder konstaterar industriverket atl
efter år 1974, då verksamheten i nya lokaler kom igång, har de mindre och
medelstora företagen samt enskilda uppfinnare svarat för 60-70 % av antalet
uppdrag, medan större företag (fler än 200 anställda) svarat för 30-35 %.
Uppfinnare och småföretag svarar för ca 75 % och storföretagen för ca 25 % av
intäkterna.

När det gäller efterfrågan pä IUC:s olika tjänster
konstaterar industriverket att denna varierar i hög grad. Maskinkonstmklionsavdelningen
har den högsta beläggningen, ca 90 %. Den reglertekniska avdelningen har också
en hög beläggning varierande mellan 55 och 60 % på årsbasis. Avdelningarna för
provning och kvalitetsstyrning visar betydligt sämre utfall, vilket
sammanhänger med att man inom lUC haft stora svårigheter alt sälja dessa
avdelningars tjänster till de norrländska förelagen. Provningsverksamheten hade
år 1976 endast 30 % beläggning och väntas under år 1977 möjligen komma upp till
40 %. Vid avdelningen för kvalitetsstyrning har beläggningen stadigt ökat genom
åren, men har ändå inle nått upp lill mer än ca 50 %.

Till följd av den varierande beläggningen på lUC:s
tjänster och av alt vissa tjänster är av ren företagsservicekaraktär, som inte
är avgiftsbelagda, har lUC visat åriiga driftsunderskott. Dessa har sedan år
1974 pendlat mellan 1,5 och 2 milj. kr. i löpande priser. För år 1978 budgeteras
ett underskott på 1,8 milj. kr.

lUC:s ursprungliga fondkapital på 12,8 milj. kr. har
använts för att täcka de åriiga driftsunderskotten. Vid årsskiftet 1977-1978
uppgick IUC:s likvida tillgångar sålunda till ca 1 milj. kr. Vid normal drift
kommer tillgångarna (likvida medel) enligt industriverket alt vara helt tömda
någon gång omkring halvårsskiftet 1978.

Industriverket konstaterar rent allmänt att IUC:s
verksamhet har haft stor betydelse för att främja utvecklingen bland de mindre
och medelstora företagen i övre Norrland. Verket anser därför att lUC skall ges
möjlighet att fortsätta sin verksamhet i stort sett efter de linjer som gäller
i dag. Verket anser att det är särskilt viktigt att ersätta den nuvarande
provisoriska finansieringsformen med en lösning av mer permanent karaktär.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 135

Verket slår fast principen att lUC:s fyra operativa
avdelningar skall bära sina kostnader. Dessa avdelningar skall i princip
fungera som konsulter på den fria marknaden.

Industriverket framhåller vidare att det med det inslag av
företagsservice som finns i IUC:s verksamhet står klart att en fullständig
självfinansiering aldrig kan uppnås. Bidrag till de löpande driftskostnaderna
kommer alltid att vara nödvändiga. Vid IUC:s start var det i det närmaste
omöjligt att överblicka vilka former verksamheten skulle få efler några år och
vilka behov av statligt stöd som skulle uppkomma och därför föreföll det naturligt
atl ordna de första årens finansiering via en grundfond.

Industriverket föreslår att lUC i fortsättningen ges
årliga driftsbidrag över statsbudgeten. Eftersom de speciella tjänster som
produceras vid lUC till subventionerade priser i huvudsak är att karaktärisera
som företagsservice är det enligt verket önskvärt att samordna finansieringen
av lUC med finansieringen av övrig statlig företagsservice. Detta bör enligt
industriverket ske genom att bidraget till lUC kanaliseras över del anslag till
regionala utvecklingsfonder som administreras av verket. Storieken på detta
bidrag bör bestämmas av statsmakterna på grundval av programförslag från lUC
vilka sedan ingår i industriverkets anslagsäskanden. En sådan konstruktion
utesluter dock inle möjligheten att de ursprungliga stiftarna även i
fortsättningen bidrar lill finansieringen av lUC:s verksamhet.

För budgetåret 1978/79 bör enligt industriverket anvisas 2
milj. kr. föratt täcka driftsunderskottet för det kommande verksamhetsåret.

Vidare anser verket att ett visst eget kapital bör
återupprättas hos lUC genom ett engångsbelopp. Detla bör vara stort nog att
dels täcka nödvändiga avskrivningar av olönsam utrustning, dels ge en
likviditet som är nödvändig för en i huvudsak affärsdrivande verksamhet.
Industriverket bedömer ett-belopp på 4 milj. kr. som tillräckligt för dessa
ändamål.

Flertalet remissinstanser ansluter sig i stort till
industriverkets förslag i finansieringsfrågan.

I likhet
med industriverket och flera remissinstanser anser jag att lUC spelar en viktig
roll när det gäller alt främja innovationsprocessen i mindre och medelstora
företag i övre Norrland. Den typ av konsult- och företagsservicetjänster som lUC
tillhandahåller utgör ett viktigt inslag i regionens industriella miljö. De
speciella förhållanden som råder i övre Norriand motiverar att det privata
serviceutbudet kompletteras genom IUC:s verksamhet. Enligt min mening bör
därför lUC ges möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Det är samtidigt
viktigt att finna en modell för finansiering av de driftsunderskott som med
nödvändighet uppslår om lUC tillhandahåller rena företagsservicetjänster. Dessa
går normalt inte att avgiftsbelägga.

Jag delar industriverkets uppfattning atl det statliga
stödet lill lUC bör samordnas med del slöd som i övrigt lämnas till
företagsservice via de regionala utvecklingsfonderna. Stödet till lUC bör
därför anvisas över det i statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under Qortonde
huvudtiteln uppförda

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 136

anslaget
Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. Omfattningen av det statliga stödet
får sedan bli föremål för en sedvanlig årlig prövning. Med hänsyn till att
verksamheten bör vara efterfrågestyrd anser jag det inte vara lämpligt att
låsa driftbidragel vid en viss storiek över en flerårsperiod. För atl
åstadkomma den nödvändiga samordningen mellan lUC och berörda
utvecklingsfonder, dvs. utvecklingsfonderna i Norrbottens och Västerbottens
län, bör statens bidrag lill lUC kanaliseras via fondema. Detta innebär att lUC
årligen till berörda fonder redovisar sina medelsbehov och alt fondema i sin
lur till industriverket redovisar resp. läns totala behov av statliga bidrag lill
företagsservice.

Jag
vill i sammanhanget också understryka alt de operativa avdelningarna
maskinkonstruktion, reglerteknik, provning och kvalitetsstyrning i princip bör
göras självbärande, inkl. dessa avdelningars andel av kapital-och
administrationskostnader, och att prisema på dessa avdelningars tjänster bör
sättas därefter. Det ankommer på regeringen atl lämna de föreskrifter som kan
erfordras.

För
budgetåret 1978/79 bör enligt min mening lUC:s behov av statligt bidrag för
alt täcka driftsunderskottet rymmas inom ramen för de medel som beräknats för
budgetåret 1978/79 under det nyss nämnda anslaget Bidrag till regionala
utvecklingsfonder m. m. Det ankommer på industriverket atl vid fördelning av
medel till de regionala utvecklingsfonderna också la hänsyn till IUC:s behov
av bidrag.

Jag
biträder inte industriverkels förslag alt ett belopp om 4 milj. kr. nu bör
anvisas som ett engångsanslag till lUC, att användas för atl bl. a. täcka
avskrivningar av olönsam utrustning.

Slutligen
vill jag understryka betydelsen av ett myckel nära samarbete mellan lUC och
berörda regionala utvecklingsfonder. Med hänsyn till de utvidgade uppgifter
dessa kommer all få inom produklulvecklingsområdet bör ell nära samspel mellan lUC
och fonderna på ett aktivt sätt kunna främja utvecklingen bland de norrländska
småföretagen. Enligl min mening bör delta kunna leda lill att berörda
utvecklingsfonder kommer atl ingå bland lUC:s huvudmän.

Jag
har vid mina överväganden samrått med chefen för industridepartementet.

13.9
Anslagsfrågor

1 prop.
1977/78:100 (bil. 17 s. 203) har regeringen, som inledningsvis nämnts,
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1978/79 beräkna jämfört med innevarande budgetår oförändrade medel
för STU:s verksamhet. Jag återkommer nu lill dessa frågor.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop, 1977/78:111 137

F
1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling

1976/772
Utgift "244 910560 Reservation 122 054800

1977/78
Anslag 280500000

1978/79
Förslag 353 000000

' Disponerat 247 796 000.

Anslagen Styrelsen för
teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling samt

Styrelsen
för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling.

' Av anslaget har 110000
kr. förts till budgetutjämningsfonden.

STU:s
anslagsframställning har tidigare redovisats (s. 77). STU:s förslag grundar
sig på den hittillsvarande programstmkturen. Jag kommer i det följande all
redovisa en beräkning av hur STU:s verksamhet fördelar sig på den nya
programstruktur, som jag tidigare har förordat. Först vill jag emellertid ta
upp en annan fråga.

Som
jag tidigare har föreslagit bör en del av STU:s verksamhet inom programmet för
tekniskt utvecklingsarbete bedrivas inom delprogrammet Insatsområden.
Verksamheten inom ett insatsområde skiljer sig från verksamheten inom ett
teknikområde därigenom att den syftar till att lösa ett bestämt problem eller
nå ett visst mål. Verksamheten bör sträcka sig över en begränsad tidsperiod och
ha en i förväg fastställd kostnadsram.

Insatsområdena
bör vara av tillfällig karaktär. Sedan verksamheten inom området har nått sill
mål bör den avslutas. Målet bör därför vara så formulerat atl verksamheten inte
automatiskt fortsätter efter den planerade tidsperiodens slut. Det måste
finnas en reell möjlighet att frigöra medel för andra insatsområden. Det är
enligt min mening mycket viktigt att insatsområdena inte bildar en ny
permanent struktur vid sidan av teknikområdena.

STU
har i sin anslagsframställning föreslagit ell anlal insatsområden. Dessa är
endast delvis av den karaktär som jag nyss har berört. Sålunda bör området
Grundläggande teknisk forskning få stöd under programmet Kunskapsutveckling och
inte utgöra ett insatsområde. Andra exempel utgör områdena Havsteknik och
Arbetsmiljö, som är så allmänt formulerade atl de har ett kontinuerligt
intresse.

STU
har sedermera kompletterat sin anslagsframställning i detta avseende. En
bearbetning av de tidigare föreslagna insatsområdena har givit följande
resultat.

På grundval av STU:s och
teknikupphandlingskommitténs förslag har jag beräknat ett medelsbehov för det
kommande budgetåret under detta anslag av 353 milj. kr. STU har redovisat en
fördelning av verksamheten under detla budgetår på de av mig föreslagna
programmen, och mot bakgrund av denna redovisning harjag gjort en preliminär
fördelning av delta belopp på program och delprogram. Jag räknar därvid med att
vissa medel t. v. inte fördelas på programmen i avvaktan på erfarenheter av
verksamhetens fördelning i den nya programstrukturen. Det ankommer på regeringen
alt besluta om den definitiva fördelningen pä program, delprogram

s. 138 Kontrollera mot PDF

Insatsområde Kostnad Total- Tid i

1978/79 kostnad år

milj. kr. milj.
kr.

3

20

7

2

16

8

2,3

12

5

0,5

16

6

3

25

5

4

26

6

6

29

5

1

10

5

2,5

12

5

1.
Storkök

2.
Sjukvårdsmiljö

3.
Industrivenlilation

4.
Framställning
av råjärn

5.
Offshore-teknik

6.
Trafiksäkerhet

7.
Kollektiva
transporter

8.
Gjuljärnsprodukter

9.
Hydrometallurgi

24,3 166

och programelement sedan STU har redovisat sin detaljerade
planering av verksamheten för kommande budgetår.

Av följande sammanställning framgår fördelningen av medlen
på program och delprogram (i milj. kr.).

1977/78

1978/79

STU:s

Föredra-

budget

ganden

Kostnader

Program
1

Industriellt och samhälls-

inriktat tekniskt utveck-

lingsarbete

197,7

238,3

därav Insatsområden

14,5

24,3

Teknikområden

167,0

192,0

Industriservice

7.0

8,8

Förmedling

2,4

4,4

Rymdverksamhet

6,8

8,8

Program
2

Kunskapsutveckling

85,1

99,5

Program
3

Internationell kontaktverksam

het
8,0

11,7

Program
4

Myndighetsservice (inkl. SINFDOK) 8,3

10,5

Ofördelade
medel

-

4,0

Summa kostnader

299,1

364,0

Avgår
finansiering utöver anslag

Återbetalningar
m. m.

9,2

11,0

Minskning
av reservation

9,5

-

Summa anslag 280,4 353,0

Jag vill göra några kommentarer till denna fördelning.
Under delprogrammet Teknikområden bör särskUd uppmärksamhet ägnas projekt inom
elektronik- och automaliseringsområdet. Sådana insatser är av strategisk
betydelse för en gynnsam produktivitetsutveckling och en stärkt inlema-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 139

tionell korikurrenskraft hos svensk industri. Jag räknar
också med en förstärkt insats på stålområdel, med hänvisning lill vad chefen
för industridepartementet anfört i prop. 1977/78:87. Andra viktiga områden är
mineralutvinning, inre och yttre miljö, teknik för äldre och sjuka samt
brandforskning.

Inom delprogrammet//ic/t/i/méTWce harjag som jag tidigare
har nämnt beräknat medel för en förstärkning av kontaktsekreterarverksamheten.

Jag har inom delprogrammen Insatsområden och Teknikområden
beräknat totalt minst 20 milj. kr. för projekt från enskilda uppfinnare.

Statens delegation för rymdverksamhet som under
innevarande budgetår disponerar 6,8 milj. kr. under detta anslag, föreslår atl
10924000 kr. anvisas för rymdverksamhet budgetåret 1978/79. Delegationen
föreslår en ökad satsning på fjärranalysverksamhel och tyngdlös tillverkning
och atl ett nytt delprogram avseende industriutveckling startas budgetåret
1978/79.

Delegationens fjärranalysverksamhet syftar lill att
snarast möjligt göra operativa fjärranalyssystem tillgängliga inom en rad lUlämpningsområden.
De insatser som delegationen anser mest angelägna inför budgetåret 1978/79 är
utveckling av operativa havsövervakningssystem med allvä-derskapacitel samt
operativa atmosfärövervakningssyslem. En viktig resurs i detta sammanhang är
den mottagningsstation för bilder från fjärranalyssatelliter som är under
uppbyggnad vid Esrange i Kiruna (se prop. 1976/77:101 bil. 9 s. 38).

Området tyngdlös tillverkning är föga utforskat men vänlas
få slor betydelse för materialforskning och produktutveckling inom områden där
svenskt näringsliv traditionellt har en stark ställning, bl.a. stålindustrin.
Delegationen anser det vara angeläget att inledda experiment fär fortsätta och
att verksamheten breddas så alt tillräckligt underlag erhålls för en värdering
av det nya verksamhetsområdets möjligheter.

Delegationen
föreslår slutligen atl medel anslås lill ett nytt delprogram,
industriutveckling, för att genom studie- och utvecklingsuppdrag höja den
svenska industrins konkurrensförmåga vad gäller delsystem och apparater för
kvalificerad rymdutrustning.

För att
kunna utföra en rationell programplanering hemställer delegationen att
regeringen i budgetpropositionen särskilt redovisar hur stor del av detta
anslag som avses för rymdverksamhet. Styrelsen för teknisk utveckling har i
sin anslagsframställning föreslagit att medel för rymdverksamhet anvisas under
annat anslag fr. o. m. budgetåret 1978/79.

Under
poslen Rymdverksamhet räknar jag med en viss ambitionshöjning, bl.a. för fjärranalysverksamhet,
där jag har ansett det angelägel att dra nytta av den svenska
mottagningsstationen för satellitbilder vid Esrange i Kiruna. Jag har även
beräknat medel för en satsning inom det av delegationen föreslagna
delprogrammet industriutveckling. Denna satsning bör inriktas mot att höja den
svenska industrins kompetens vad gäller

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 140

utrustning för direktsändning av radio- och
televisionsprogram från satelliter, med hänsyn lill att denna teknik
eventuellt kan komma att tillämpas i ett gemensamt nordiskt projekt under
1980-talet. Utöver de nyssnämnda medlen bör för detta ändamål under budgetåret
1978/79 få las i anspråk medel som vissa förelag enligt avtal med staten den 15
maj 1974 tillskjuter för finansiering av svenk rymdverksamhet.

Programmet Kunskapsutveckling har inte indelats i
delprogram. STU bör få i uppgift att i anslutning lill anslagsframställningen
för budgetåret 1979/80 föreslå en sådan indelning sedan en mer detaljerad
planering har gjorts inom programmet.

1 enlighet med statsmakternas beslut (prop. 1976/77:100
bil. 17 s. 227, NU 1976/77: 26, rskr 1976/77: 236) lämnar STU stöd till projekt
av långsiktig och metodutvecklande betydelse vid statens skeppsprovningsanstalts
manöver- och våglaboratorium. Medlen är en tillfällig resursinsats och avsedda
att övergångsvis bidra lill kompetensuppbyggnaden vid nämnda laboratorium.

Behov av dylika medel föreligger enligt min mening även
för nästa budgetår. Den tunga utrustningen vid laboratoriet håller f n. på atl
monteras och laboratoriet beräknas vara i full drift först nästa budgetår. Jag
har beräknat medel för nämnda ändamål under detta anslag.

Programmet IntemationeU konlaktverksamhet innefattar bl.
a. stöd till Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Denna verksamhet
bedrivs som nämnts i enlighet med ett avtal mellan STU och Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) och finansieras gemensamt av STU och IVA. Samtidigt som IVA bidrar till
attachéverksamhetens finansiering mottar IVA ett nästan lika stort belopp från STU
avsett för bl. a. utredningar initierade av IVA. Dessa belopp utgör avsevärda
delar av IVA:s budget. Detta förhållande har medfört att IVA har svårt att
finansiera utredningar som faller utanför STU:s ansvarsområde. Samtidigt
tvingas STU bedöma ett stort antal utredningsförslag från IVA.

En lämplig lösning på detta problem bör enligt min mening
vara att STU tar över finansieringen av den teknisk-vetenskapliga
attachéverksamheten. Samtidigt upphör STU att lämna bidrag till IVA. Detta
medför för IVA:s del att de medel som tidigare användes för altachéverksamheten
nu helt fritt kan disponeras för utredningar, vilket innebär att ökade resurser
kommer att stå till lVA:s förfogande. En utgångspunkt för mina överväganden
har varit att IVA med egna medel läcker del underskott som förutses i
attachéverksamheten innevarande budgetår.

Som jag tidigare har anfört är Sveriges behov av kontakt
med utländsk teknik och vetenskap stort. De teknisk-vetenskapliga attachéerna
spelar en viktig roll i detta avseende. Jag har därför beräknat medel för en
utökning av verksamheten med en attaché och en biträdande attaché. Delta bör
samtidigt åtföljas av en motsvarande utökning av uppdragsverksamheten. Enligt
vad jag har erfarit är IVA villigt att även kommande budgetår ansvara för
attachéverksamhetens administration.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 141

Vad gäller den internationella verksamheten i övrigt har
jag beräknat medel för en ökad ambitionsnivå för projektsamverkan med andra
länder.

Vad gäller programmet Myndighetsservice harjag beräknat
medel för STU:s verksamhet som expertorgan åt andra statliga och kommunala
myndigheter i de fall där denna verksamhet inte har direkt samband med pågående
utvecklingsprojekt. Inom detta program bör falla även den myndighetsservice
avseende internationellt samarbete som f.n. ligger under programmet
Internationell kontaktverksamhet.

Jag hav vid min medelsberäkning under detla anslag tagit
hänsyn till det uppdrag rörande Sveriges tekniska och industriella kompelens
som regeringen nyligen lämnai till STU.

Från detta anslag utgår under innevarande budgetår bidrag lill
verksamheten vid SINFDOK. SINFDOK-utredningen (I 1975:04) har i sitt betänkande
(SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsönning föreslagit att SINFDOK
slås samman med forskningsbiblioteksrådet till en särskild delegation för
informationsförsörjning. Betänkandet har remissbehandlats. I avvaktan på
regeringens ställningslagande till utredningens förslag harjag under detta
program beräknat medel för en oförändrad ambitionsnivå vid SINFDOK kommande
budgetår.

För budgetåret 1977/78 har regeringen i likhet med
tidigare budgetår av riksdagen bemyndigats atl godkänna avtal och beslut
rörande slöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.
som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 115 milj.
kr. under vart och ett av budgetåren 1978/79-1981/82. Detta bemyndigande avser
också avtal om den nyss nämnda teknisk-vetenskapliga altachéverksamheten. Med
hänvisning lill de ökade kostnaderna för forskning och utvecklingsarbete
föreslår jag en viss ökning av ramen. Jag förordar därtör alt regeringen
inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1978/79 få fatta beslut
om stöd till nämnda ändamål, som inberäknat löpande avtal och beslut innebär
åtaganden om högst 145 milj. kr. under vart och ell av budgetåret
1979/80-1982/83. Lämnas bemyndigande ankommer det på regeringen att meddela de
närmare föreskrifter som behövs.

Som framgår av sammanställningen bör alltså detta anslag
för budgetåret 1978/79 tas upp med 353 milj. kr.

F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av
forskningsstationer

1976/77 Utgift

1977/78 Anslag 1000

1978/79 Förslag 1000

Under anslaget, som liksom tidigare bör las upp med formelll
1 000 kr., redovisas kostnader och intäkter för drift och förvaltning av
forskningsstationen i Stockholm.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 142

Forskningsstationens uppgift är atl ställa lämpliga
forskningslokaler och därtill anknuten service till förfogande för mindre
forskargrupper och institut. Stationens drift handhas av en särskild
stiftelse.

F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Urustning

1976/77 Utgift '6498 175 Reservation 12883268

1977/78 Anslag 10800000

1978/79 Förslag 11500000

' Disponerat 7916000,

Över anslaget anvisas medel i form av lån för anskaffning
av dyrare apparatur och instrument för teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete. Nyttjare av utrustning som har anskaffats med medel från anslaget
belastas med kostnader för avskrivning och förräntning. Medel motsvarande
dessa kostnader omförs till särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

För budgetåret 1978/79 beräknar jag totalt 11,5 milj. kr.
under detla anslag för anskaffning av mer kostnadskrävande utrustning. Jag
förordar vidare att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl under
budgetåret 1978/79 få fatta beslut om beställning av utrustning som,
inberäknat redan beställd utrustning, uppgår till högst 4,5 milj. kr. under
budgetåret 1979/80 och högst 3 milj. kr. under budgetåret 1980/81.

14 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de grunder för statens stöd lill teknisk
forskning och

industriellt utvecklingsarbete som jag har förordat,

2.
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för kredilverksamhe-ten vid de regionala
utvecklingsfonderna,

3.
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för finansiering av stiftelsen Industriellt
utvecklingscentrum i övre Norrland,

4.
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för styrelsens för teknisk utveckling organisation,

5.
bemyndiga
regeringen alt under budgetåret 1978/79, i enlighet med vad jag har anfört,
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete m, m, som, inberäknat löpande avtal och
beslut, innebär åtaganden om högst 145 000000 kr. under vart och ett av
budgetåren 1979/80-1982/83,

6.
bemyndiga
regeringen atl under budgetåret 1978/79 beställa utrustning för,
inberäknat redan beställd utrustning, högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:111 ,43

4500000 kr. under budgetåret 1979/80 och högst 3000000 kr.
underbudgetåret 1980/81,

7.
till Styrelsen
för teknisk utveckUng: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 353 000000 kr.,

8.
till Styrelseiför teknisk utveckling: Drift av forskiiingsslationer för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.,

9.
till Styrelsen
för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1978/79 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 11 500000 kr.

15 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden har lagt fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111

144 Bilaga 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

STU:s organisation å r
1977

STU:s styrelse

Generaldirekt ö r
Verksledning

Planerings-
och utredningsverksamhet 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utvecklingsenhet
68

R å dgivnings- och f ö rmedlingsenhet
74

Internationell

enhet

13

Adminlstrat

enhet

57

opaginerad Kontrollera mot PDF

N ä mnder 128

Kontaktsekretariat

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111

145
Bilaga 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Styrelsen f ö r teknisk utveckling

F ö redragandens organisationsf ö rslag

Styrelse

Verkschef

Planeringsenhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utvecklingsenhet

indelad I

4-6
underenheter

Serviceenhet

Internationell enhet

Administrativ enhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

N ä mnder

Kontaktsekretariat

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 146

Innehållsförteckning

sid.

Propositionens
huvudsakliga innehåll 1

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari
1978 3

1
Inledning........................................................................ ..... 3

2
Teknisk
utveckling, forskning och innovationer............... 5

2.1 Teknisk utveckling och ekonomisk
tillväxt................ 5

2.2 Teknisk forskning och
innovationsverksamhet........ 6

2.3 Innovationsprocessen och dess faser..................... 7

2.4 Misslyckande och framgång i innovationsverksamhei 10

3
Internationell
översikt.................................................... 10

4
Teknisk
forskning och utveckling i Sverige...................... 15

5
STU:s nuvarande
verksamhet ...................................... ... 18

5.1 Uppgifter................................................................. ... 18

5.2 Programstruktur...................................................... ... 20

5.3 Organisation........................................................... 20

5.4 Arbetsformer........................................................... ... 21

5.5 Det finansiella stödets fördelning
och villkor........... ... 22

5.6 Resultat av hittillsvarande
verksamhet .................. ... 22

6 STU-kommitténs förslag................................................. ... 25

6.1 Allmänna synpunkter............................................... ... 25

6.2 Programstruktur...................................................... ... 26

6.3 Stöd till tekniskt
utvecklingsarbete ......................... ... 27

6.4 Stöd till forskning .................................................... ... 28

6.5 Kollektiv forskning................................................... ... 29

6.6 Stödformer och stödvillkor ...................................... ... 30

6.7 Uppföljning och utvärdering.................................... ... 31

6.8 Organisation............................................................ 32

6.9 Reservationer och särskilda
yttranden ................. 34

7 Remissyttranden över STU-kommitténs förslag.............. 35

7.1 Allmänna synpunkter............................................... .. 35

7.2 Programstruktur...................................................... 35

7.3 Stöd till tekniskt
utvecklingsarbete ........................ 37

7.4 Stöd till forskning .................................................... 40

7.5 Kollektiv forskning................................................... 41

7.6 Internationell kontaktverksamhet........................... 43

7.7 Stödformer och stödvillkor....................................... 43

7.8 Uppföljning och utvärdering.................................... 45

7.9 Organisation............................................................ .. 46

8 Teknikupphandlingskommitténs förslag.......................... 53

8.1 Allmänna överväganden och
rekommendationer..... 53

8.2 Stöd till offentlig
teknikupphandling ....................... 57

8.3 Kommunal teknikupphandling ................................. .. 59

8.4 Utbildning i teknikupphandling................................ .. 61

9 Remissyttranden över teknikupphandlingskommitténs
förslag ... 62

9.1 Allmänna synpunkter............................................... 62

9.2 Stöd till offentlig
teknikupphandling ........................ 66

9.3 Kommunal teknikupphandling ................................. 67

9.4 Utbildning i teknikupphandling................................. 68

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:111 147

sid.

10................................................................................. Statens
industriverks rapport Regional produktutvecklingsservice

till mindre och medelstora förtag samt enskilda uppfinnare (SIND

1977:14) ...................................................................... ... 69

10.1 Stöd till regional produktutvecklingsservice............ ... 69

10.2 Finansiering av Stiftelsen
Industriell utvecklingscentrum i övre Norriand (lUC) 72

11..................................................................................... Remissyttranden
över statens industriverks rapport 74

11.1 Stöd till regional
produktutvecklingsservice........... ... 74

11.2 Finansiering av Stiftelsen
Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) 76

12
Anslagsframställning
från STU för budgetåret 1978/79. 77

13
Föredraganden ........................................................... 90

13.1 Inledning................................................................ 90

13.2 Den tekniska omvandlingen i svensk
industri ...... 91

13.3 Motiv för innovationsstimulans ............................. 94

13.4 Former för innovationsstimulans............................. ... 96

13.5 STU:s verksamhet och organisation ..................... . 103

13.5.1 Allmänna synpunkter................................... 103

13.5.2 Programstruktur........................................... 105

13.5.3 Stöd till tekniskt
utvecklingsarbete ............. 108

13.5.4 Stöd till kunskapsuppbyggande
teknisk forskning ... 110

13.5.5 Kollektiv forskning........................................ . 112

13.5.6 Internationell kontaktverksamhet................ . 115

13.5.7 Teknikupphandling och
myndighetsservice . . 116

13.5.8 Stödformer och stödvillkor........................... . 120

13.5.9 Uppföljning och utvärdering......................... 122

13.5.10 Organisation................................................ . 123

13.6 Stöd till större
utvecklingsprojekt ......................... . 127

13.7 Stöd till regional
produktutvecklingsservice m.m.... . 129

13.8 Finansiering av Stiftelsen
Industriellt utvecklingscentmm i övre Norriand (lUC) 133

13.9 Anslagsfrågor......................................................... . 136

14...................................................................................... Hemställan 142

15 Beslut ........................................................................... . 143

Bilaga 1. STU:s nuvarande organisation

Bilaga 2. Föredragandens organisationsförslag för STU

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

41 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (41)

41 kopplingar i 27 dokument.

  1. SOU 2010:56 Innovationsupphandling s. 94 · s. 95 i texten
  2. Prop. 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse s. 156 om s. 135 i texten
  3. Prop. 1983/84:107 om forskning i texten
  4. Bet. 1981/82:NU51 över del av proposition 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora företagen, m.m., delar av propositionerna 1981/82:100 och 1981/82:113 samt motioner s. 33 i texten
  5. Prop. 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning s. 191 · s. 192 i texten

Visa alla 27