Sök i Ratio Lex

med förslag till ändrade kapitaltäckningsregler för bankinstituten

273 sidor, varav 150 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 150 av 273 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:190, med förslag till ändrade kapitaltäckningsregler för bankinstituten

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

Regeringens proposition

1978/79:190

med förslag till
ändrade kapitaltäckningsregler för bankinstituten;

beslutad
den 22 mars 1979.

Regeringen
föreslår riksdagen all aniaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av
regeringsproiokoll.

På
regeringens vägnar OLA ULLSTEN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar av kapilalläckningsreglerna för bankema.
Syftei är atl bankerna skall kunna hålla det kapiialläckningsgrun-dande
kapitalel på betryggande nivå utan atl lill följd av den ökande omslulningen
behöva la i anspräk kapilalmarknaden för siörre emissioner av aktier eller
förlagslån. Förslagen innebär alt 40% av värderegleringsreserverna för
utlåning, utländska valutor och, med viss begränsning, även för obligationer
får jämställas med egel kapilal vid lillämpningen av kapilalläckningsreglerna.
Vidare föresläs all affärsbanker och sparbanker - pä molsvarande säll som redan
gäller för föreningsbanker - med egel kapilal fär likslälla det nominella
värdet av förlagsbevis lill ell belopp som molsvarar del lolala egna kapitalel
och inte som f. n. endasl aktiekapitalet resp. reservfonden. Härjämte
innehäller förslaget vissa ändringar i den s. k. riskkatalogen, bl. a. i fråga
om garantiförbindelser och utländska placeringar.

I Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs alt 57 S lagen (1955:183) om
bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

57 §' Bankaktiebolag skall till insättamas skydd ha eget
kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhådande till
bankbolagels lillgångar och lill garanliförbindelser som bolagei lingätl
(placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i
följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar
samt fordringar

hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obli- 2. skattkammarväxlar och obli

gationer som utfärdals av staten, gationer
som utfärdats av staten,

kommun eller därmed jämförlig kommun
eller därmed jämförlig

samfällighel, allmän kassa eller in- samfållighel,
bankakliebolag, spar-

rältning, vars reglemenle fastställts bank,
centralkassa för jordbruks-

av regeringen, krediiaktiebolag el- kredU,
allmän kassa eller inrätt-

ler Nordiska investeringsbanken, ning, vars
reglemente fastställts av

regeringen, kreditakiiebolag eller Nordiska
investeringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
bankaktiebolag, sparbank, ceniralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägl akiiebolag som enligi
regeringens medgivande fär jämslällas med kreditakiiebolag vid tillämpningen
av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran som angives under A
1-3,

5.
garantiförbindelser
för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives
under .\ 14,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under
A 2,

2. fordringar för vilka utländskt 2. fordringar för vilka ulländskt

bankförelag eller annat försäkrings- bankföretag
eller annal försäkrings

förelag än som avses under A 3 cl- förelag
än som avses under A 3 el

ler samfällighelsförening svarar, ler
samfällighelsförening svarar,

därvid fordringar för vilka ulländskl bankföretag svarar
skaU tagas upp lill en och en halv gånger fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling
eller fordran, som angives under B 1 eller 2, eller

inleckning
i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomiräti

till sådan
fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskallade värdet

' Senasle lydelse 1977:259.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

av den
fasta egendomen eller, i fräga om lomtrält, av byggnad som hör till
tomträtten, 4. garanliförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,

C. 1. fordringar för vilka säkerhelen uigöres av

inleckning i jordbmksfastighei, i bosladsfastighet med en-
eller tvåfamiljshus eller med fierfamiljshus för vilkel slalligl bostadslån
utgär eller i lomlräu till sädan fastighet, om inleckningssåkerhelen är försiärki
med borgen och inteckningen ligger mellan sjutliofem och ell-hundra proceni av
del uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, i fräga om tomträtt, av
byggnad som hör lill lomlrällen,

inleckning i fasiighel, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhei, eller i tomiräti till sädan fastighei inom femiio
procent av del uppskattade värdel av den fasia egendomen eller, i fräga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
landet, eUer borgen, dock ej lill högre belopp för varje lånlagare än
tjugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållil säkerhet
i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C
1,

inleckning i jordbruksfastighet, i bosladsfastighet med
en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilkel statligt
bostadslän utgär eller i lomlräu lill sädan fastighet, om inteckningen ligger
mellan sjuttiofem och etlhundra procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fasiighel, som helt eller delvis är inräilad
för industriell verksamhet, eller i lomlräu till sädan faslighet inom femtio
proceni av det uppskattade värdel av den fasia egendomen eller, i fråga om
lomlräu, av byggnad och annan egendom som hör till lomlrällen, eller

förlagsbevis eller akiie, som noleras vid fondbörs här i
landet.

2. garanliförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet
i form av värdehandling eller fordran, som angives under C 1,

opaginerad Kontrollera mot PDF

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser ulom sådana
som enligi femle och själie styckena skola avräknas frän eget kapilal.

För
placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. 1 övrigt skall
bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapilal till lägsl ell belopp, som
molsvarar sammanlagl

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egel
kapital. 1 övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha egel kapilal lill
lägsl nittio proceni av eit belopp, som motsvarar sammanlagl

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under C, och älta proceni av
summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bok- Placeringar skall tagas upp till

fört värde och garantiförbindelse följande värden,
nämligen till sitt nominella belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1. fordringar, för vilka reserver

som avses i fjärde slyckci avsatts,

lill sill bruttovärde,

2.
(')vriga
tillgångar, lill sill nel-lovärde,

3.
garanliförbindelser,
som är knutna lill kredilgivning, lill sill nominella belopp saml

4.
övriga
garanlijörbiiidelser, lill halva sitl nominella belopp.

Med egel
kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av
bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med egel kapilal fär likslällas del
nominella värdel M' jörlagsbevis, utställda av bankbolagel, inlill ell
belopp molsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om jörlagskapilal, som
långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagels
kapilal får likslällas högsl så stor del ov det varje år förfallande beloppet
som svarar mot lio proceni av bolagels akiiekapilal.

Med egel kapilal avses aktiekapital, reservfond,
disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med egel kapital
fär, //(//// ell belopp motsvarande bankbolagels egel kapilal, likslällas dels
fy nio procent av ell belopp som svarar mol bolagets reserver jÖr inlåning,
garantiförbindelser och utländska valutor samt mot bolagels reserv för
obligaiioner, varmed avses det belopp med vilkel obligationernas värde
beräknat enligt 91 2 mom. andra slyckel översliger nettovärdet, dels del
nominella värdel av föriagsbevis, inslällda av bolagei.

Från bankbolagels egel kapilal skall avräknas del bokförda
värdel av vad banken säsom akiiekapilal eller i annan form lillskjuiil till
annat ineller ulländskt förelag som driver nägon form av bankverksamhet. Sädan
avräkning skall dock ej ske i fräga om företag där slalen är delägare eller i
fråga om kredilakliebolag som har lill huvudsakligl ändamäl all lämna län mot
säkerhei i form av panträll pä grundval av inleckning i boslads-, kontors-
eller affärsfaslighel eller all lämna län lill kommuner.

Har bankbolag väseniligi ekonomiski iniresse i akiiebolag,
som ulesluiande har lill syfte all förvalla fasiighel eller lomlräu som
förvärvals för all bereda banken lokaler för dess inrymmande eller lillgodose
därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagels egel kapital avräknas
alla procent av summan av del bokförda värdel av aklierna i fastighetsbolaget
och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens
innehav av aklier i faslighetsbolagel.

Med uppskattat värde avses del värde, som bankbolagel
besläml på grundval av särskild värdering. Har enligi gällande bestämmelser om
län av staismedel till främjande av bosladsbyggandel sådant län beviljals till
uppförande av viss byggnad, skall lill grund för bedömandei i siällei för
uppskaiiningsvärdel liiggas del enligi nämnda bestämmelser fastställda
panlvärdel för byggnaden eller den faslighet, där denna uppföres, om ej
särskilda skäl föranleda annal.

Denna lag iräder i krafl ivä veckor efter den dag, dä
lagen enligt uppgift på den ut kommii frän irycket i Svensk
författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom
föieskrivs alt 26 S lagen (1955:416) om sparbanker skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sparbank
skall till insätlarnas skydd ha egna fonder till visst lägsta belopp. Detla
beslämmes i förhällande lill sparbankens lillgångar och lill
garantiförbindelser som sparbanken ingåtl (placeringar). Vid beräkningen av
kravel på egna fonder indelas placeringarna i följande fyra gmpper, nämligen

A. I. inneliggande
kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och
riksgäldskontorei,

2. skattkammarväxlar och obligationer som uifärdals av
staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighel. allmän kassa eller inrättning,
vars reglemenle faslsiällis av regeringen, kreditakiiebolag eller Nordiska
investeringsbanken.

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av
staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankakliebolag, sparbank,
centralkassa jör jordbrukskredU, allmän kassa eller inrättning, vars
reglemenle faslsiällis av regeringen, krediiaktiebolag eller Nordiska
investeringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sädanl bankägl akiiebolag som enligi
regeringens medgivande fär jämslällas med kreditakiiebolag vid lillämpningen
av detta stycke eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerhelen utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A
1-3,

5.
garantiförbindelser
för vilka sparbanken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som
angives under A 1 -4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under
A 2,

2.
fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsförelag än
som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar.

2. fordringar för vilka utländskt bankföietag eller annal
försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighelsförening svarar,
därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall tagas upp till
en och en halv gånger fordringarnas belopp.

' Senaste lydelse 1977: 260.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller inleckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet eller
tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem proceni av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad som hör till
tomträtten.

4. garanliförbindelser
för vilkai sparbanken erhållit säkerhei i värde

handling eller fordran som angives under B 1-3,

C. 1. fordringar för vilka säkerhelen utgöres av

inteckning
i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller
med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till
sådan fastighei, om inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra
proceni av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fräga om
tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

inteckning i fastighet, som hell eller delvis är
inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet
inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,
eller

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här
i landet.

inleckning i jordbruksfastighet, i bosladsfastighet med
en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt
bostadslån utgär eller i tomträtt lill sädan fastighet, om
inleckningssåkerhelen är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan
sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomirätt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie som noleras vid fondbörs här i
landet, eller borgen, dock ej tiU högre belopp för varje låntagare än
tjugofemtusen kronor,

2.
garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit säkerhet i form av
värdehandlinge//er fordran, som angives under C 1,

2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit
säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives
under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana
som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna
fonder.

För placeringar, som angivas uti- För placeringar,
som angivas under A, fordras ej egna fonder. I öv- der A, fordras ej egna
fonder. 1 öv-

rigt
skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder till lägst ett belopp, som
motsvarar sammanlagt

rigt skall sparbank vid varje tidpunkt ha egna fonder
till lägst nittio procent av ett belopp som motsvarar sammanlagt en procent av
summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av
placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar,
som angivas under D.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Tillgång skall tagas upp lill bokfört värde och
garanliförbinddse lill sitt nominella belopp.

Föreslagen lydelse

Placeringar skall lagas upp lill följande värden, nämligen

1.
fordringar,
för vilka reserver .som avses i fjärde siycket avsatts, till sitt bruttovärde,

2.
ö vriga tillg å ngar, lill sitt nettov ä rde.

3.
garanliförbindelser,
som är knutna till kreditgivning, till sitt nominella belopp samt

4.
övriga
garantiförbindelser, till halva sitt nominella belopp.

Med
egna fonder avses grundfond, reservfond och garantifond. Med egna fonder får
likställas det nominella värdel av förlagsbevis, utställda av sparbanken,
intill ett belopp motsvarande sparbankens reservfond. Ifråga om jörlagskapilal,
som långivaren kan återkräva Inom fem år, skall dock iakttagas att med
sparbankens fonder får likställas högsl så stor del av det varje år
förfallande beloppet som svarar mol lio proceni av reservfonden.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garaniifond.
Med egna fonder fär, inlill ett belopp motsvarande sparbankens egna fonder,
likslällas dels fyrtio procent av ett belopp som svarar mol sparbankens
reserver för uilåning, garantiförbindelser och utländska valutor samt mot
sparbankens reserv för obligationer, varmed avses det belopp med vilket
obligationernas värde beräknat enUgt 48 § 2 andra stycket överstiger
nettovärdet, dels det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av
sparbanken.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda
värdet av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutil lill
företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej
ske i fräga om förelag där siaten är delägare eller i fråga om krediiaktiebolag
som har till huvudsakligt ändamål atl lämna län mot säkerhet i form av panirält
på grundval av inleckning i boslads-, kontors- eller affärsfastighet eller atl
lämna lån till kommuner.

Har
sparbank väsentligt ekonomiskt intresse i akiiebolag, som uteslutande har lill
syfte all förvalta fasligheter eller tomträtt som förvärvats för all bereda
sparbanken lokaler för dess inrymmande eller lillgodose därmed sammanhängande
behov, skall från sparbankens egna fonder avräknas åtta proceni av summan av
del bokförda värdel av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda
skulder eller den del av dessa som svarar mot sparbankens innehav av aklier i
fastighetsbolaget.

Med
uppskattat värde avses det värde, som sparbanken bestämt på gmndval av särskild
värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande
av bostadsbyggande sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall
till gmnd för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt
nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet,
där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Sparbank,
som på gmnd av avtal enligt 79 § skall uppbära blivande överskott vid annan
sparbanks likvidation, får vid bestämmande av kravet

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 8

pä egna fonder under liden för likvidationen laga
överskollel i beräkning inlill belopp och pä villkor som tillsynsmyndigheten
fastställer.

Denna lag triider i krafl tvä veckor efter den dag, dä
lagen enligt uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk förfatiningssamling.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs atl 34 § lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §'

Ceniralkassa jämte anslulna jordbrukskassor skall till
insätlarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detla beslämmes för
kassorna gemensami i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna
garanliförbindelser (placeringar). Vid beriikningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. I. Inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt
fordringar hos riksbanken och riksgäldskonloret,

2. skattkammarväxlar och obliga- 2. skattkammarväxlar och obliga

tioner som utfärdals av slalen, lioner som utfärdals av staten,

kommun eller därmed jämförlig kommun eller därmed jämförlig

samfällighel, allmän kassa eller in- samfällighel, bankakliebolag, spar-

rätlning, vars reglemenle faslsiällis bank, centralkassa för jordbruks-

av regeringen, krediiaktiebolag el- kredit, allmän kassa eller inrätt-

ler Nordiska invesleringsbanken, ning, vars reglemente fastställts av

regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska
invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka slalen,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrältning,
kredilakliebolag, sådant bankägl aktiebolag som enligi regeringens medgivande
får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av deli.a stycke eller
försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4. fordnngar för vilka säkerheten
utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1 -3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan
eller ansluten

jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhei i värdehandling eller

fordran, som angives under A 1-4,

' Senaste lydelse 1977:261.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. 1.
andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2.
fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäkringsförelag än
som avses under A 3 eller samfällighelsförening svarar, därvid
fordringar för vilka ulländskt hankförelag svarar skall tagas upp
till en och en halv gånger fordringarnas belopp. Fordringar för vilka
säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under B 1
eller 2, eller inleckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfaslighel eller
lomlräu lill sädan fastighei inom sjuttiofem proceni av del uppskallade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
lill tomträtten, 4. garantiförbindelser, som uifärdals av centralkassan eller
anslulen jordbrukskassa och för vilka kassan erhållil säkerhet i
värdehandling eller fordran, som angives under B 1-3,

C. 1. fordringar för vilka säkerhelen uigöres av

inleckning i jordbruksfaslighel, i inleckning i jordbruksfaslighel, i

bosladsfastighet med en- eller två- bostadsfaslighel
med en- eller två-

2.
fordringar för vilka utländskt bankförelag eller annal försäkringsföretag än
som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar.

3.

familjshus eller med flerfamiljshus för vilket stalligt
bostadslån utgår eller i lomtiätl till sädan fasiighel, om
inteckningssäkerheten år förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan
sjutliofem och ell-hundra proceni av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inleckning i faslighet, som hell eller delvis är inrättad
för industriell verksamhei, eller i tomiräll lill sådan faslighet inom femiio
procent av det uppskattade värdel av den fasia egendomen eller, i fråga om
tomlrält, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
Iandel, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än
tjugofemtii-sen kronor,

2. garanliförbindelser, som utfärdats av centralkassan
eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållil säkerhet i form av
värdehandling, fordran dier borgensförbindelse som angives under C 1,

familjshus eller med flerfamiljshus för vilket slalligl
bostadslän utgår eller i tomträtt lill sädan fastighet, om inteckningen ligger
mellan sjutliofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fräga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

inteckning i fastighet, som hell eller delvis är inräilad
för induslri-ell verksamhei, eller i lomlrätt lill sådan fastighei inom femtio
procent av del uppskallade värdel av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten, eUer

förlagsbevis eller akiie, som noteras vid fondbörs här i
landet.

2. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan
eller anslulen jordbrukskassa och för vilka kassan erhållit säkerhei i form av
värdehandling eUer fordran som angives under C 1,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser ulom sådana
som enligi femle och själte styckena skola avräknas från eget kapilal.

För
placeringar, som angivas under A, fordras ej egel kapital. I övrigt skall
centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje lidpunki ha egel
kapilal lill lägst ell belopp, som motsvarar sammanlagl

För
placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapilal. I övrigt skall
centralkassa jämte anslulna jordbrukskassor vid varje lidpunkt ha eget
kapital till lägst nittio procent av ett belopp, som motsvarar sammanlagl en
procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra proceni av summan
av placeringar, som angivas under C, och åtla procent av summan av placeringar,
som angivas under D.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och
garntiförbinddse litl sill nominella belopp.

Med eget kapital avses insalska-pilal, reservfond,
disposilionsfond och av siämma faslställd vinslbalans. Med eget kapiial får
likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av centralkassan,
IntiU ett belopp motsvarande det b.?-lopp vartill centralkassans och anslutna
jordbruksskassors eget kapital uppgår. 1 fråga om jörlagskapilal, som
långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med
centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas eget kapital får likställas
högst så stor det av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio
procent av detta kapilal.

Placeringar skall lagas upp lill följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver som
avses i jjårde stycket avsatts, till sUl bruttovärde,

2. övriga tillgångar, till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är

knuina titt kreditgivning, till sUt no

minella belopp samt

4. övriga garantiförbindelser, till

halva sitt nominella belopp.

Med
egel kapilal avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämma
faslställd vinslbalans. Med egel kapital får, intill ett belopp motsvarande
det belopp vartUI centralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital uppgår,
likställas dels fyrtio procent av ett belopp som svarar mot centralkassans och
anslutna jordbrukskassors reserver för utlåning, garantiförbindelse och
utländska valutor samt mot reserv för obligationer, varmed avses det belopp med
vilket obligationernas värde beräknat enligt 44 § andra stycket andra meningen
översliger nettovärdet, dels det nominella värdet av förlagsbevis utställda av
centralkassan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Från centralkassans och de anslulna jordbrukskassornas
eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad de såsom aktiekapital
eller annan form tillskjutil lill förelag som driver någon form av bankverksamhet.
Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare
eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna
lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i
boslads-, kontors- eller affärsfastighet eller att lämna lån till kommuner.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 11

Har
ceniralkassa eller anslulen jordbrukskassa väsentligt ekonomiski iniresse i
akiiebolag som uteslutande har lill syfte alt förvalla fastighei eller lomlräu
som förvärvals för alt bereda nägon av kassorna lokaler för dess inrymmande
eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från det egna kapitalet
avräknas åtta procent av summan av del bokförda värdet av aktierna i
fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som
svarar mol kassans innehav av aklier i fastighelsbola-get.

Med uppskattat värde avses
det värde, som kreditkassa besläml pä grundval av särskild värdering. Har
enligi gällande besiämmelser om lån av staismedel lill främjande av
bosladsbyggandet sådant län beviljats till uppförande av viss byggnad, skall
till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdel läggas det enligt
nämnda bestämmelser fastställda panlvärdel för byggnaden eller den faslighet,
där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna
lag träder i krafl tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 12

Utdrag

EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-03-22

Närvarande: statsministern Ullslen, ordförande, och
statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson,
Enlund, Lindahl, Winther. De Geer, Cars, Gabriel Romanus

Föredragande: slalsrådel Mundebo

Proposition med förslag till ändrade
kapitaltäckningsregler för bankinstituten

1 Inledning

Banklagsliflningen syfiar bl.a. till alt ge bankernas
insältare ett skydd för de insalta medlen. För detta ändamål skall bankerna ha
egel kapital i visst förhällande till sina placeringar. De s.k.
kapilalläckningsreglerna innehäller olika krav pä läckning med egel kapital
beroende pä hur riskfyllda placeringarna anses vara.

Med stöd av regeringens bemyndigande lillkallades år 1976
en kommitté med uppdrag all se över banklagsliflningen (Fi 1976:04). Kommiiién
har anlagil namnei banklagsulredningen. Enligi direkliven skulle kommittén se
över bl. a. kapitaltäckningsreglerna för bankerna för atl finna en lösning
varigenom bankernas behov av läckningskapilal dämpas ulan alt insätlarnas berälligade
iniresse av förlusiskydd därför eftersatts. 1 ell delbetänkande' (Ds E 1978:4)
Nya kapilalläckningsregler för bankerna har banklagsulredningen lagl fram
sädana förslag. Till belänkandei har fogals en reservalion av ledamolen Stig
Danielsson.

Till proiokollei i detta ärende bör fogas
banklagsutredningens belänkande som bilaga 1.

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgells av
bankinspektionen, riksskalteverkei, kammarräiien i Siockholm, fullmäktige i
Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen,
Svens-

' Belänkandet är undertecknal av rätlschefen Kun Malmgren,
ordförande, bankdirektören Bertil Danielsson, bankinspektören Stig Danielsson,
riksbanksdirektören Kurt Eklöf, direktören Sven Lindquist, direklören Sven G.
Svensson och bankdirektören Lars-Erik Thunholm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 13

ka sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund.
Sparbankernas Bank, Konungariket Sveriges siadshypotckskassa. Sparbankernas
In-teckningsakliebolag(Spinlab), Svensk Bosladsfinansiering Ak tiebolag (BOFAB),
Tjänstemännens centralorganisalion (TCO), Svenska bankmannaförbundet och
Finansieringsföretagens förening.

Sparbankernas Bank och Spinlab har avgell gemensami
yttrande. Postoch Kredilbanken. PK-banken har i fräga om en ny
nedskrivningsregel för bankerna anslulii sig till Svenska bankföreningens
synpunkier men har i övrigi avstått frän atl yllra sig. Landsorganisaiionen i
Sverige (LO), Ceniralorganisaiionen SACO/SR, Föreningsbankernas Bank och
Sveriges allmänna hypoleksbank haravsläll frän all yllra sig.

En sammanslällning av remissyiirandena bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga 2.

2 Föredragandens överväganden

Bankinslitulen finansierar sin kredilgivning huvudsakligen
med de medel som insällarna släller lill insiiiutens förfogande. För au möla de
förluster som bankerna kan göra i sin verksamhet och därmed skydda insätlarnas
medel finns i banklagstiftningen regler om krav pä atl instituten skall ha eget
kapilal - vad gäller sparbankerna egna fonder - av viss storlek, s. k.
kapiialtäckningsregler.

Enligt
kapitaltäckningsreglerna skall bankerna lill insältarnas skydd ha ell eget
kapilal eller för sparbankerna egna fonder lill ell lägsta belopp i förhållande
lill placeringarna, dvs. bankens lillgångar och de garanliförbindelser som
banken har ingåll. För föreningsbankerna gäller all kapilalläckningskravel
avser ceniralkassa jämte anslulna jordbrukskassor och besläms för dem
gemensami i förhällande lill deras placeringar. Kapilalläck-ningsbesiämmelserna
innehäller olika krav pä läckning med egel kapilal efter placeringarnas ari och
den risk för förlusl som de anses medföra. Reglerna fick sin nuvarande
uiformning vid 1968 ärs översyn av banklagstiftningen (prop. 1968: 143, BaU
1968:60, rskr 1968:368, SFS 1968:601, 602 och 605). De är i stort sell
enhelligl ulformade för de Ire bankinsliluls-grupperna och finns för
affärsbankerna i 57 § lagen (1955: 183) om bankrörelse, för sparbankerna i 26§
lagen (1955:416) om sparbanker och för föreningsbankerna i 34S lagen (1956:216)
om jordbrukskasserörelsen. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Bankinslilulens tillgångar är indelade i fyra riskgrader
(belecknade A-D i lagtexten). Den lägsia riskgraden (A) omfaiiar placeringar
med ingen eller ringa förluslrisk medan den högsia riskgraden (D) omfaltar de
mest riskbetonade placeringarna. Placeringarna i lägsta riskgraden är hell
fria från krav på läckning med eget kapilal. Tillgångarna i övriga riskgrader
skall läckas med egel kapilal lill I %, 4% resp. 8%. För bankernas engagemang

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 14

i sidobolag, dvs. svenskt eller ulländskt företag som
driver någon form av bankverksamhet, gäller med vissa undantag ett
kapitaltäckningskrav på 100%. En närmare redogörelse för riskklasserna m.m.
finns i banklags-ulredningens belänkande (DsE 1978:4) Nya
kapilalläckningsregler för bankerna (bil. 1).

Del samlade kravel pä egel kapilal som gäller för ell
bankinstilut beräknas genom all kapilalkraven för institutets olika
placeringar läggs samman. Tillgäng skall tas upp lill bokfört värde och
garantiförbindelse till sill nominella belopp.

Med
affärsbanks eget kapilal avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och
vinstbalans som har fastställts av bolagsstämma. Med föreningsbanks egel
kapilal, som i fräga om kapitalläckning räknas gemensamt för centralkassa och
anslutna jordbrukskassor, avses insatskapital, reservfond, dispositionsfond och
garaniifond. Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garaniifond.
Med egel kapilal (egna fonder) får likslällas det nominella värdet av
förlagsbevis, som banken har ulställt, inlill ell belopp molsvarande för
affärsbankerna aktiekapitalet, för sparbankerna reservfonden och för
föreningsbankerna det belopp vartill centralkassas och anslutna
jordbrukskassors eget kapital uppgår. Viss begränsning gäller dock i fråga om
förlagskapiial som långivare kan återkräva inom fem år.

De år 1968
införda kapilalläckningsreglerna innebar en väsenilig sänkning av
kapitalkraven för affärsbankerna och sparbankerna. Genomsnittligt sänktes
kraven för affärsbarkerna med 38% eller från ca 6,5% lill drygt 4% av
placeringarna. För några sparbanker och centralkassor skärptes däremoi kraven.
De nya reglerna medgav loiall sell en kraftig expansion av bankernas
rörelsevolym. Emellerlid fick bankerna redan efter några år svårigheler all öka
del egna kapitalel i takt med den snabba ökningen av verksamheien, vilken
delvis var en följd av inflationen. Dessa svårigheler ledde lill all
bankinspekiionen i samråd med riksbanken år 1976 begärde en översyn av
kapilalläckningsreglerna.

Den år 1976 lillsätla banklagsutredningen fick i uppdrag
bl. a. att skyndsaml lägga fram förslag till nya kapilalläckningsregler. I
direktiven framhölls bl.a. atl en kraftigl ökad emission av aktier och
förlagslån från bankernas sida i syfte att klara kapitalläckningskraven kunde
befaras ta i anspråk den svenska kapitalmarknaden i en omfattning som inte var
önskvärd med hänsyn till aridra samhällssektorers behov. Utredningen borde
därför söka finna en lösning, varigenom bankernas behov av täckningskapital
dämpades ulan alt insätlarnas berättigade iniresse av förlustskydd eftersattes.
1 direktiven påvisades i anslutning till vad bankinspektionen anfört bl.a.
möjlighelen all likslälla värderegleringsreserverna - närmast reserveringarna
för utlåning - med egel kapilal i fråga om kapitalläckning. Dessa reserver
ulgörs av obeskattade medel som bankerna lar upp på s. k. värderegleringskonton
för utlåning, utländska valutor och obligationer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 15

Enligt direkliven borde ulredningen vidare undersöka om
kapilalläckningsreglerna - särskilt riskklassystemet kunde förenklas och om
bankernas ullandsengagemang borde föranleda en skärpning av läckningskra-vet
för dessa engagemang.

Efter förslag från banklagsulredningen genomfördes den 1
juli 1977 - i avvaklan pä ulredningens slutliga förslag lill nya
kapitaltäckningsregler -en generell reducering av kapilalkravel för bankerna
med 10% (prop. 1976/ 77: 126, NU 1976/77:33, rskr 1976/77:243, SFS
1977:259-261).

Banklagsulredningen
konstaterar i sitl nu avgivna delbetänkande alt kapilalläckningsreglerna för
bankerna lämpligen kan liberaliseras på två säll. Del ena är all reducera
läckningskravel för placeringarna, vilket skedde genom 1968 års banklagsreform.
Det andra sättet är alt förändra kapitalbasens sammansättning, dvs. vidga del
kapital till vilkel kravet relaleras. Utredningens förslag bygger på den senare
metoden. Efiersom ulredningens betänkande är bifogat detta prolokoll, skall jag
endasl i korlhel redovisa utredningens förslag.

Ulredningen
har funnit all värderegleringskontona för utlåning, ulländska valutor och
obligationer bör ges en större betydelse i kapitalläcknings-sammanhang än f n.
genom all de får utgöra grund för en vidgning av kapitalbasen. Medlen på dessa
konton kan ses som eit uttryck för konsolidering och kapitalslyrka.
Ulredningen har föreslagil atl reserveringarna på dessa konton bör behandlas
enhelligt. Någon reduktion av saldona på värderegleringskontona behövs inte av
hänsyn till orealiserade föriuster. Utredningen motiverar sitt
ställningstagande med att värderegleringsreserverna är förhållandevis stabila
och att de konstaterade förluslerna under läng tid har varit obetydliga. I
fråga om bankernas obligationsportföljer anser utredningen alt de i
verkligheten mer har karaktär av anläggningstillgång än omsätlningslillgång
och all del är orealistiskt att länka sig atl en bank i väsenilig mån skulle
kunna reducera sitt obligationsinnehav genom atl i förlid sälja ul sin
obligalionsporlfölj.

Utredningen
har prövat olika lösningar för hur ulvidgningen av kapitalbasen bör
genomföras. Analyser har gjorls av olika modeller, där bankernas kapitalbaser
uiökas med varierande delar av medlen på värderegle-ringskonlona. Ulredningens
överväganden mynnar ut i ett förslag om atl hälfien av saldona på
värderegleringskontona för utlåning, utländska valutor och obligationer skall
få räknas in i kapitalbasen intill ett belopp som svarar mot redovisat eget
kapilal. Enligt ulredningen är detta förslag neutralt mol historiskt förd
bokslutspolitik och medför en stabil kapitalbas. Instilulsgrupperna och de
enskilda bankerna får sinsemellan i stort sell lika behandling.

I förenklande syfte och för all få en enhetlig behandling
av de skilda inslitutsgrupperna har utredningen föreslagit atl affärsbanker och
sparbanker - på molsvarande sätt som redan gäller för föreningsbanker - med
egel kapital får likställa det nominella värdet av förlagsbevis intill ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 16

belopp som svarar mot det lolala egna kapitalel och
således inte som f. n. endasl mot akliekapilalel resp. reservfonden.
Ulredningen har vidare föreslagil all den särskilda begränsningsregeln för
förlagslån med korl ålersiående löplid slopas.

Utredningen har övervägt om riskklassystemet kan göras enklare.
Emellertid har utredningen slannal för all föreslä atl den nuvarande
riskkalalo-gen i slort setl behälls. Som skäl härför har ulredningen åberopat
bl. a. alt förändringar i riskkalalogen inle får göras så all
konkurrensförhållandena inom bankväsendet snedvrids och all bankerna har
anpassal sig till nu rådande syslem och tillämpar det utan större svårigheter.
Förändringar har dock föreslagils pä några punkler.

Enligt utredningen kräver garantirörelsen relativt setl
mer riskkapital än övriga placeringar ulan alt för den skull riskmomentel kan
anses vara siörre. Mol bakgrund härav och för att svenska banker skall kunna
konkurrera med försäkringsbolag och utländska banker pä mer lika villkor har
ulredningen föreslagil att andra garantier än krediigarantier, t.ex. förskotts-,
fullgörande- och bclalningsgarantier, vid kapitalläckningsberäk-ningen
medräknas till endasl 50% i slället för till 100%. Förluslerna på de
inteckningslån som återfinns i riskklass C har enligt ulredningen varil myckel
smä. Här åsyftas lån mol inleckning i jordbruks- eller bostadsfaslighel mellan
75 och 100% av del uppskattade värdet, om inteckningssä-kerhelen är försiärki
med borgen. Utredningen har föreslagil all kravel på tilläggssäkerhet i form av
borgen slopas. De mindre lån - högsl 25000 kr. för varje lånlagare - med enbarl
namnsäkerhel som ingår i riskklass C har enligt ulredningen en myckel liten
belydelse från kapiialtäckningssyn-punkt. Utredningen anser därför alt en
särbehandling av dessa lån inte är motiverad ulan har föreslagil all de skall
föras lill riskklass D, där andra lån med enbarl namnsäkerhel är placerade.

Ulredningen avser all senare behandla bankernas engagemang
i ulländska sidobolag.

Ulredningens förslag i fråga om ulökningen av kapitalbasen
och reduk-lionen av kapitalkravet för vissa garantiåtaganden innebär enligt
utredningens beräkning ett ökat expansionsutrymme för affärsbankerna med 55%,
för 69 större sparbanker med 60% och för föreningsbankerna med 47% beräknat på
förhällandena den 31 december 1976.

Enligt riksskatteverkets anvisningar (RSV DT 1975:53) för
tillämpning av nuvarande skatteregler medges bankinstitut rätl till
nedskrivning av lånefordringar med 4% av beviljat belopp samt 2% av
garantiförbindelsernas belopp. Nedskrivning av obligationer medges intill 90%
av marknadsvärdet eller intill det värde som ger en effektiv förräntning som
motsvarar 3 % över statens normallåneränta. Slulligen får fordringar i utländsk
valuta skrivas ned till 90%- av marknadsvärdet. Enligt beräkningar som har
gjorts av ulredningen var nedskrivningsulrymmel för affärsbankerna 7,3% av
balansomslutningen vid utgången av är 1977. De fakiiska nedskrivningarna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 17

uppgick
till 4,4%. Molsvarande lal inom föreningsbanksseklorn var 4,8% resp. 2,2% av
balansomslutningen. För de 15 störsla sparbankerna uppgick
nedskrivningsulrymmel lill 6,7% och del utrymme som lagils i anspräk var 3,5%.

Utredningen
anser all nuvarande skalleregler i vissa fall kan komma alt uigöra hinder för
en bank atl bygga upp obeskattade reserver lill den nivå som de föreslagna
kapilalläckningsreglerna syfiar till. De skatterättsliga
avsättningsmöjligheterna begränsar således enligt ulredningen i vissa fall den
breddning av kapitalbasen som utredningens förslag innebär. Utredningen har därför
föreslagil atl en lagregel införs som medger bankinslitulen atl avsälla 10% av
placeringarna till obeskattade reserver.

Bankinspektionens
representant i ulredningen har reserverat sig i fråga om behandlingen av
värderegleringskontol för obligationer och möjlighelen alt med eget kapital
likställa förlagslån. Enligt reservanten bör värderegleringskontol för
obligationer medräknas i kapitalbasen endast lill den del kontot överstiger vad
som erfordras för all skriva ned obligationerna lill ett värde som motsvarar
ett 10-årigl ränlemedeltalsvärde. Vidare bör enligt reservantens mening
förlagslån, som långivaren kan återkräva inom fem är, inle inräknas i
täckningskapitalet. Slulligen framförs i reservationen förslag om en
omfatlande förändring av riskklassindelningen. Förslaget motiveras av dels en
strävan alt förenkla reglerna, dels reservantens uppfattning att kapitalkraven
behöver skärpas i väsenlligen två avseenden, nämligen för engagemang i
ulländska banker samt för krediter mol säkerhet av pantbrev inom 75% av
uppskatlningsvärdet. För dessa placeringar innebär förslaget alt kapilalkravel
höjs från 1% lill 2,1%. En närmare redogörelse för reservantens förslag finns i
belänkandei (bil. 1).

Flertalet
remissinstanser delar utredningsmajoritetens uppfattning atl de föreliggande
kapilaltäckningsproblemen bör lösas genom atl man tar hänsyn lill
värderegleringsreserverna i stället för all man genomför en avsevärd
förändring av riskklassystemet. Bl.a. bankföreningen anser alt de erfarenheler
som har vunnils sedan år 1969 visar all nuvarande riskgmpp-indelning är från
risksynpunkt i huvudsak sakligt välmoiiverad. En omfattande ändring av
riskklassindelningen skulle innebära betydande övergångssvårigheter för
bankerna. Liknande synpunkter anförs av andra förelrädare för bankerna, som
framhåller bl.a. att en sådan ändring medför risk för alt konkurrensen mellan
olika banker och bankgrupper snedvrids. Bankföreningen föreslår vidare vissa
justeringar i fråga om kapilaltäck-ningskraven för fordran på utländsk stal och
för börsnoterade föriagsbevis.

Bankinspektionen och
riksbanksfullmäktige har framfört kritik mot uiredningsmajoriletens förslag.
Bankinspekiionen anser all utredningsmajoritetens förslag innebär en avsevärd
ökning av expansionsutrymmet även för banker som inte kan betraktas som
välkonsoliderade. Ökningen av expansionsutrymmet bör därför vara mera
begränsat. Inspektionen kan i nuvarande läge inte tillstyrka större ökning av
expansionsutrymmet än 2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 18

20-40%! i normalfallen. Bankinspektionen har tillstyrkt
reservantens förslag med viss avvikelse i fråga om kapilalläckningskravel för
fordran på uiländsk bank och för bottenlån i boslads- och affärsfastigheler.
Inspektionen framhåller bl.a. atl utredningsmajorilelen har avståil från all
söka förenkla kapilalläckningsreglerna och alt ändra den s.k. riskkalalogen.
Ulredningens resonemang härför anser inspektionen inte bärande. Utvecklingen
under de gångna lio åren har getl anledning till en ändrad syn pä olika lyper
av placeringar. Exempel är entreprenadgarantier, för vilka utredningen också
föreslår en sänkning. 1 andra fall, t.ex. placeringar i Ulländska banker,
fastighetskrediter och aktiekrediter har uivecklingen visal all de kan vara
farligare än man räknade med år 1968. Vid en revision av riskkatalogen bör
enligt inspekiionen endast riskbedömningen vara avgörande och de vunna
erfarenheterna därvid beakias. Om denna bedömning leder lill en förskjutning
av konkurrensförhållandena mellan bankgrupperna, får detta accepteras.

Bankinspektionen kan i princip tillstyrka
ulredningsförslagel all lill vissa delar räkna in värderegleringsreserverna i
kapitalbasen. Inspektionen hyser dock allvarliga betänkligheter mol atl som
kapitalläckning godla hela värderegleringskonlot för obligationer, dvs.
skillnaden mellan hisloriskl anskaffningsvärde och bokföringsvärde. Vid en
realisation har obligationsportföljen givelvis inte högre värde än
marknadsvärdet. Inspektionen kan dock godla att som gräns sätts del 10-åriga
medeltalsvärdel, som innebär en successiv anpassning lill marknadsvärdet.

Även riksbanksfullmäktige har anslulii sig lill
reservantens förslag i fräga om obligalionsvärdering. Kapitaltäckningskravet
för fordringar på utländsk bank bör vidare enligt fullmäklige vara 1,5% mot
f.n. 1%. I övrigi har riksbanksfullmäktige lillsiyrki uiredningsmajoriletens
förslag.

Remissinstanserna har lillsiyrki eller inle molsall sig
utredningens förslag till utökade nedskrivningsmöjligheter för bankerna.
Riksskatieverkei anser sig förhindrat all ulan lagreglering ytterligare öka
konsolideringsmöj-lighelerna för bankerna mol bakgrund bl.a. av
banklagsutredningens konsialerande all redan nuvarande anvisningar leder till
en avsevärd konsolidering. Om möjligt bör denna fråga tas upp i anslutning
lill den översyn av nedskrivningsreglerna som föranleds av
förelagsskatleberedningens förslag (SOU 1977: 86) Beskattning av förelag.
Kammarrätten i Siockholm har framhållil att skaUelagstiftningen och
riksskatteverkets anvisningar bygger pä antagandet om förluslrisk. En ulökning
av nedskrivningsmöjligheterna bör därför - för alt markera all de inle är
skallemässigl betingade -regleras i en särskild lag.

För egen del villjag framhälla följande.

Som jag nämnde inledningsvis har kapitaltäckningsreglerna
i banklagstiftningen lill huvudsyfte alt trygga insällarnas medel mol de
förluster som kan drabba bankerna i deras verksamhei. Kapitalläckningsreglernas
innehåll bör givelvis ocksä i fortsältningen beslämmas med utgångspunkt i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 19

detta grundliiggande syfte. Jag vill emellerlid erinra om
all lagreglerna om kapitalläckning inle är del enda medlel alt trygga
insätlarnas pengar. Hiirulöver finns bl. a. bestämmelser om bankinsiituis
kredilgivning, vars huvudsyfte är alt irygga bankinsiituis solvens. Dessa
bestämmelser reglerar dels mol vilka säkerheler som krediler fär beviljas,
dels i vilka former kredilgivning fär ske och dels för vilken lid krediterna
fär lämnas. Banklagarna och bokföringslagen innehäller vidare vissa
bestämmelser om värderingen av bankinslilulens lillgångar. Syflel med dessa
besiämmelser är -liksom molsvarande regler för andra förelag - all skydda
förelagens borgenärer, dvs. inslitulens insällare. Slulligen kan nämnas atl
bankinslitulen slär under offentlig tillsyn av bankinspekiionen, vars främsla
uppgifi är all övervaka de förhällanden som kan inverka pä bankernas säkerhei.

Del läckningsgrundande kapitalel kan i del nuvarande
kapilalläcknings-syslemel belraklas som en banks yiiersla resurs i en nödsiiuaiion.
Insällarna tryggas sälunda försl och främst av den prövning av kreditsökande
som bankinstiluten förelar innan medel lånas ul. Skulle en fordran bli
nödlidande finns emellerlid flera s.k. säkerhelsvallar, som kan absorbera
förlusler innan insällarnas pengar ävenlyras. 1 försia hand kan bankinslilu-len
försöka hälla sig skadelösa genom all realisera den särskilda säkerhet som i
allmänhet finns slälld för kredilen. Är della inle möjligl, kan föriuslen
läckas av årels rörelseöverskotl. Skulle ärels rörelseresullal inle förslå för
full täckning av föriuslen, får värderegleringsreserverna las i anspräk. Försl
därefier blir del fräga om atl la del egna kapilalel i anspräk.

Del expansionsulrymme som skapades för bankerna är 1968
genom de dä vidlagna ändringarna av kapilalläckningsreglerna bedömdes vara lillräckligi
för lång tid framöver. Som lidigare har sagls kom den till viss del
infialionsbelingade snabba lillväxlen av bankernas omslulning emellerlid atl
ganska snart reducera detla utrymme. Bankernas rörelseöverskotl har därlill
endasl i begränsad omfallning använis för all öka del kapilal som fär räknas in
i kapilalbasen i kapilalläckningshänseende. I siällei har bankernas
boksluispolilik inneburit alt siörre delen av rörelseöverskollen har avsatts till
obeskattade reserver pä värderegleringskonton.

Kapilalkravel i proceni av egel kapilal, dvs. ulom
förlagskapiial - kapilalulnylljandel - har från år 1969 lill uigången av år
1978 ökal för affärsbankerna frän 93% lill 127%, för de 15 slörsla sparbankerna
frän 61 % lill 90%- och för föreningsbankerna frän 93% lill 105%. Del innebär
all affärsbanker och föreningsbanker har varil Ivungna all förslärka kapilaltäckningen
genom alt la upp förlagslän. Detla gäller även för ett anial enskilda
sparbanker men inle för gruppen i genomsnitt. För affärsbankernas del har
dessulom nyemissioner av aklier ägl rum i belydande omfattning under senare
är. Bankernas värderegleringsreserver har sedan år 1969 ökat ungefär i takt med
bankernas totala röielsevolym, medan de redovisade förlusterna har varit smä.
Vid utgången av år 1977 uppgick värderegleringsreserverna för affärsbankerna
till ca 9 miljarder kr., för sparbanker-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 20

na till ca 2,6 miljarder kr och för löreningsbankerna till
ca 335 milj. kr. Vid utgången av är 1978 hade vissa affärsbanker och även nägra
sparbanker och föreningsbanker ett överskott i kapitaltäckningen med nuvarande
regler pä under 10%. Inom varje bankinslitutsgrupp fanns några fall med ell
överskoll pä bara 3-6%.

Enligi de beräkningar som utredningen har gjort behöver
bankerna år 1985 med lillämpning av nuvarande kapitaltäckningsregler ell
externt tillskottskapital, dvs. nyll aktiekapital eller förlagslän, på 7-8
miljarder kr. Med hänsyn lill andra samhällssektorers angelägna kapitalbehov
och lill kapitalmarknadens placeringskapacitel är en sådan utveckling inte önskvärd.
Mot bakgrund härav anserjag alt kapilalläckningsreglerna bör ändras så alt
behovet för bankerna Eitl la i anspråk kapilalmarknaden för all skaffa
läckningskapilal minskar, dock självfallel med ett bibehållet tillräckligt
skydd för insätlarnas medel.

Bankernas möjligheter atl tillgodose en ökad
kreditefterfrägan ulan alt ta i anspråk en stor del av kapilalmarknaden måsle
alltså avvägas med hänsyn lill insältarskyddel. Vidare måste beakias alt
ändrade regler inte blir av sådan art atl de svenska bankernas soliditet kan
sättas i fråga av den svenska allmänheten eller i internationella sammanhang.
Reglerna bör också vara konkurrensneutrala.

Kapitaltäckningsreglerna har också kostnadsaspekter.
Bankernas koslnader för läckningskapilal blir olika beroende pä vilken form av
kapilal som väljs. Sådana kostnader får ytterst betalas av bankernas kunder. Å
andra sidan måste också beakias atl det bl.a. från näringslivets synpunki är
angeläget att bankerna har en så slark kapilalslällning all de har möjlighel
alt lämna även riskbetonade krediler. Del är givel all del är svårt alt finna
ett system som helt tillgodoser alla dessa krav.

Det nuvarande kapitalläckningssystemet innebar en
förenkling jämfört med del lidigare systemet men kan ändå förefalla något
kompliceral. I direkliven påvisades bl. a. möjlighelen alt förenkla reglerna
ända dithän att man införde ell system med endast ell läckningskrav beräknat på
bankinstitutels samtliga placeringar. Utredningsmajoritelen har funnil en
sådan lösning olämplig med hänsyn till atl den olikhet i bankernas
placerings-struktur som förelåg vid riskkatalogens tillkomst i huvudsak
fortfarande kvarslår. Majoriteten anser också att stora ändringar i
riskkatalogen skulle kunna leda lill atl konkurrensförhållandena inom
bankväsendel snedvrids. Enligt min mening är del inle uleslulel all del skulle
ha varit möjligt atl genomföra en långl gående förenkling av riskkatalogen. De
av reservanlen föreslagna ändringarna innebär visserligen förenklingar.
Fördelarna med en lösning enligt denna modell är enligt min mening dock inte så
uppenbara att jag är beredd att på nuvarande underlag förorda en så
genomgripande omläggning av riskkatalogen. Med hänsyn till del sagda och då de
av inspekiionen pålalade felaktigheterna i bankernas tillämpning efter hand
torde försvinna förordarjag alt eti ändrat kapitaltäckningssystem huvud-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 21

sakligen bygger på nuvarande riskkatalog men med en vidgning
av vad som får uigöra s. k. täckningskapilal.

Det system
som oftast har framförts i diskussionerna kring bankernas
kapilalläckningsproblem är atl också de obeskattade reserverna, dvs. värderegleringskontona
för utlåning, valutor och obligationer, hell eller delvis skall få räknas in
bland det ulläningsgrundande kapilalel. Kredilinslilut-ulredningen ansåg all
värderegleringsreserverna borde få räknas in i den legala kapiialläckningen
(SOU 1967: 64 s. 184 f). Då dessa reserver liksom beskailade egna medel skulle
få viss mullipeleffekl på utlåningskapacileten kunde ulredningen dock inte
förorda all reserverna jämslälldes med eget kapital. Enligt utredningens
förslag skulle reserverna pä vissl säll fä beakias genom en särskild
avdragsregel. Detla förslag avvisades av föredraganden i prop. 1968: 143 (s.
139). Han pekade på alt reserverna snabbi kan reduceras eller försvinna med
följd all kapitalbasen skulle variera i storlek alltefter inträffade förlusler
eller ändrad inställning i fråga om behovet av säkerhetsmarginaler. En på så
sätt rörlig kapitalbas ansågs opraktisk och svårtillämpad. Jag vill tillägga
all de problem som är förknippade med en användning av reserverade medel som
täckningskapilal vid 1968 ärs banklagstiftning inte underkastades en så ingående
analys som nu har skett genom banklagsutredningen.

Jag delar i likhet med remissinstanserna
banklagsutredningens uppfattning all en ulökning av kapilalbasen med viss del
av värderegleringsreserverna är en framkomlig väg för atl lösa bankernas
kapilalläckningsproblem. Av vad jag tidigare har anfört framgår att
värderegleringsreserverna i realileien har samma funklion som del egna
kapilalet när det gäller att Irygga insätlarnas medel. Således är det från
insätlarnas synpunkt minst lika värdefullt om bankens konsolidering sker genom
avsättning till dessa obeskattade reserver som genom överföring til) eget
kapilal. Insätlarnas krav på trygghet behöver alllså inle bli eftersatta om man
jämställer en del av värderegleringsreserverna med eget kapilal vid lillämpningen
av kapilalläckningsreglerna.

Obeskallade reserver måsle uppvisa viss stabilitet, om de
skall ingå i kapilalbasen. Bankerna skulle få svårigheter atl arbeta med starka
fluktuationer i kapitalbasen. Som framgått av det tidigare anförda har värderegleringsreserverna
företett en stark och stabil tillväxt. Under senare år har den åriiga
avsättningen varil ca tio gånger större än den konstaterade föriuslen.
Samiidigi har dock soliditeten hos bankernas förelagskunder sjunkit markanl
under dessa år. Denna utveckling innebär att riskerna för längivarna har ökat.
Bankernas portföljer innehåller nu betydligt flera potenliella förlustrisker än
som lidigare har varit fallet. De hittills konstaterade förlusterna kan därför
inle tas som ett mått på de förlustrisker bankerna fortsättningsvis måste vara
garderade för. Jag anser dock i likhet med utredningen att en väsentlig del av
värderegleringsreserverna måste anses utgöra ell varaktigt
konsolideringskapital.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 190 22

I direktiven påvisas främst möjligheten all likslälla
värderegleringskontol för utlåning med egel kapilal i fräga om
kapilalläckning. Emellerlid är del ofta mänga olika omsländigheier som avgör pä
vilkel av värderegleringskontona som banken avsätter medel. Jag anser del
därför vara lämpligasl att - såsom ulredningen har föreslagil - även
värderegleringskontona för ulländska valutor och obligationer delvis fär räknas
in i kapilalbasen.

En huvudfråga är i vilken ulsiräckning
värderegleringskontona skall fä räknas in i kapilalbasen. Ulredningens förslag,
som innebär au hälften av saldona pä värderegleringskonlora skall fä räknas in
i kapilalbasen intill ell belopp molsvarande egel kapiltil, har som ulredningen
påvisat många fördelar. Förslagei lillsiyrks ocksä av de flesla remissinsianserna.
Även bankinspekiionen, som i andra avseenden är krilisk mol utredningens
förslag, godiar förslagei pä dennti punkl med en ändring i fräga om
värde-regleringsreserven för obligaiioner. Denna fräga, som ocksä tas upp av
riksbanksfullmäktige, återkommerjag lill. Enligt ulredningsförslagel ökar
expansionsutrymmel med 50% för affärsbankerna, 59% för sparbankerna och 43% för
föreningsbankerna. Om placeringarna ökar med 10%. ärligen och del egna
kapilalel är oförändral lar del enligt ulredningens beräkningar ca fem är alt
utnyttja del tillkommande expansionsutrymmet. Förslaget innebär säledes all
bankernas nu lilllagande kapilalläckningsproblem löses samiidigi som krav
slälls pä bankerna all i framliden generera eget kapilal för atl möjliggöra
fortsatt expansion. Vidare är förslaget, som ulredningen har påvisat, neutralt
i förhällande lill den bokslutspolitik bankerna hitintills har fört. De banker
som har priorileral uppbyggnad av de obeskallade reserverna framför alt med
beskattade medel bygga upp del egna kapilalel får säledes inte ell bältre
ulgångsläge än andra banker genom de föreslagna reglerna.

Jag anser säledes all kapilalläckningsreglerna bör ändras
enligt ulredningens förslag i dess huvuddrag. Jag delar emellerlid
inspeklionens äsikl alt den liberalisering av kapilalkraven som följer av
uiredningsmajoriletens förslag gär väl längl. De ändringar i
ulredningsförslagel somjag förordar i del följande innebär all kapitalkraven
skärps något jämfört med detla förslag.

Vad försl gäller frägan i vad män värderegleringskonlona
skall få räknas in i kapilalbasen anserjag all övervägande skäl talar för all
andelen bör beslämmas lill 40%. Detta slär i samklang med all den lalenla
skalleskulden som vilar på dessa reserveringar är 57%. Reduceringen till 40%
innebär alt del blir från kapilalläckningssynpunkl mera likvärdigt om rörelseöverskotl
används till alt öka del egna kapitalel i form av aktiekapital resp. egna
fonder eller om överskottet avsätts som obeskattade reserver på
värderegleringskonton. Jämfört med utredningsförslaget, som avsåg 50% av
värderegleringsreserverna, innebär ändringen vidare - i enlighel med vad
bankinspektionen har förordal - alt expansionsutrymmet inle blir fullt så slorl
och atl liberaliseringen främsi kommer de välkonsoliderade bankerna till del.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 23

En annan fräga är om orealiserade vinsler eller förlusler
pä värderegleringskonlona skall fä genomslag pä kapilalbasen. 1 likhet med
utredningen och remissinstanserna anserjag all della inle är nödvändigi när del
gäller saldona pä värderegleringskonlona för utläning och ulländska valutor.
Vad gäller frägan om hela värderegleringskonlol för obligationer bör godias
vill jag anföra följande.

Enligt gällande huvudregel i banklagstiftningen fär
bankernas obligationsinnehav i bokföringen inle las upp lill ell högre värde än
marknadsvärdei. När bankens obligalionsinnehav redovisas lill anskaffningsvärdet
(bruiiobokvärdel) mäsle säledes avsällningar göras till ell
värdereg-leringskonlo så all obligalionsporlföljens nellobokvärde nedbringas
till högsl marknadsvärdet. Denna bestämmelse i banklagstiftningen innebär atl
en del av saldona pä värderegleringskontona för obligationer har lagils i
anspråk för alt läcka banklagarnas nedskrivningskrav. Enligt utredningsmajoritetens
uppfattning har bankernas obligalionsporlföljer mer karaklär av
anläggningstillgång. Som skäl härför har anförts atl det är orealistiskt atl
länka sig atl bankerna skulle kunna avyttra en väsenilig del av sill obligalionsinnehav
vid en krissiluation. Nägon marknad som skulle kunna absorbera en sädan
ulförsäljning exisierar inle i Sverige. Mol bakgrund härav anser
ulredningsmajorilelen all obligaiionema i kapiialläckningssamman-hang kan tas
upp lill anskaffningsvärdel.

Ulredningsmajoriieiens förslag har i och för sig vissa
prakliska fördelar. Jag kan dock inle dela uppfallningen all obligaiionema har
mer karaklär av anläggningstillgång än av omsältningslillgång. Som
bankinspekiionen och riksbanksfullmäktige har framhållit är del av principiella
skäl felakligi atl den del av behållningen pä värderegleringskonlol som har
konsumerais av nedskrivningsbehovel även skulle få ingå i kapilalbasen för
kapilalläckningsreglerna. I princip borde endasl den del av
värderegleringskonlot som återstår sedan konlol använts för nedskrivning lill
marknadsvärdei fä medtagas. Då delta värde fluktuerar med ränteläget, är dock
en på delta sätl beräknad återstod av värderegleringskonlot olämplig som
kapitalbas. I likhet med bankinspekiionen och riksbanksfullmäklige förordarjag
därför all obligationerna i kapilalläckningssammanhang bör tas upp enligt den
supplemenlärregel som gäller för värdering av sädana obligationer som redovisas
i riskklasserna A och B. Denna regel innebär att bankernas obligationsinnehav
får värderas ulifrån ett av bankinspektionen framräknat genomsniii av ränian
för vissa stats- och bosladsobligalioner under de senasle lio åren. Härigenom
får t.ex. en kraftig höjning av räntenivån på korl sikl endasl ell begränsat
genomslag i den genomsnittliga lioårsräntan.

Enligt gällande bestämmelser skall vid beräkning av
kapilalkravel lillgångama las upp lill del bokförda värdet. Del innebär att
tillgångarnas brutlobokvärden reduceras med saldona på värderegleringskonlona,
innan kapitalkravet beräknas Ofr prop. 1968: 143, s. 233). Efiersom delar av
värderegleringskontona för obligationer, lån och valutor enligt de nu före-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 24

slagna reglerna kommer atl räknas in i kapilalbasen, bör
som utredningen föreslår någon sådan reduktion inte göras i fråga om dessa
tillgångar, ulan beräkningen av kapilalkravel ske med utgångspunkt i
bruttovärdena. För övriga lillgångar innebär förslaget inle någon ändring. De
skall alllså vid beräkningen av kapitalkravet som hittills tas upp till sina
nettovärden.

Fördelningen av del egna kapitalet på aktiekapital och
reserver är, som ulredningen har framhållil, i och för sig godlycklig. En
affärsbank kan ju genom fondemission överföra reserver till akliekapilalel och
därmed vidga ulrymmei för förlagslån. Med hänsyn häriill och då det är önskvärl
med en enhellig behandling av de olika benkgrupperna tillstyrker jag
utredningens förslag att också affärsbanker och sparbanker fär likställa
förlagsbevis som har utfärdats av banken intill ett belopp som svarar mol
bankens egel kapilal resp. egna fonder. Vidare delar jag utredningsmajoritetens
uppfattning atl begränsningsregeln för förlagslån med korl ålersiående löplid
bör slopas av förenklingsskäl. Om älerbelalning av förlagslån i något fall
skulle medföra kapilalläckningsproblem, kan man förulsätla alt bankerna vidlar
erforderliga ålgärder, exempelvis genom alt ge ul nya förlagsbevis för att
ersäiia de förfallna.

Bankgarantierna har sedan 196()-talet expanderat siarkt
och relativt sett kraftigare än bankernas balansomslutning. Som utredningen
påpekar är bankernas säkerheler vanligen något sämre för garaniierna än för
kredilema. Följden härav är att garantierna tenderar atl till slörsla delen
hamna i riskkalalogens högsia klass. Garanlirörelsen kräver därmed ett större
riskkapital än övriga placeringar, trots atl riskmomenlet för garantier inle
kan anses siörre. Som ulredningen framhåller har de svenska bankerna därmed
fåll ett sämre konkurrensläge på garantimarknaden än försäkringsbolag och
utländska banker. En viss lättnad i kravet på egel kapital för garanlirörelsen
anserjag mol bakgrund härav vara befogad. I likhel med flerialel
remissinstanser tillslyrker jag därför ulredningens förslag alt andra
garaniier än krediigarantier vid kapitaltäckningsberäkningen medräknas lill
endasl 50%.

Kravet på borgen för inleckningslån i riskklass C har i
prakiiken inle någon siörre belydelse. I likhel med remissinsianserna harjag
därför inte något atl erinra mot all kravet slopas. Jag har inle heller någon
erinran mot all samiliga lån med enbart namnsäkerhel förs till riskklass D. Jag
förordar alllså ändringar på dessa punkler.

I likhel med bankinspektionen och riksbanksfullmäktige
anser jag atl kapitaltäckningskravet för bankemas fordringar på ulländska
banker bör skärpas. Bankernas utlandsverksamhet har ökal markant under senare
år. Vid uigången av år 1978 uppgick fordringarna pä utländska banker till ca 16
miljarder kr. atf jämföras med ca 4 miljardet kr. vid årsskiftet 1968/69. De
risker som är förknippade med denna verksamhet är, som bankinspektionen och
riksbanksfullmäktige har framhållit, större än vad som förutsågs vid införandet
av kapitalläckningsbesiämmelserna år 1968. Ett kapitaltäck-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 25

ningskrav på 1,5% för dessa fordringar anser jag i likhet
med dessa remissinstaner vara lämpligt. För alt undvika atl yiierligare en
riskklass lillskapas föreslår jag all fordringar på ulländska banker ligger
kvar i riskklass B men all de las upp lill 150% av sill värde.

I övrigi
harjag inle funnil lillräckliga skäl all nu göra yiierligare ändringar i
riskklassindelningen. Jag är säledes inle beredd all pä nuvarande underlag
följa bankinspeklionens och bankföreningens förslag lill vissa sådana
ändringar. Jag vill emellertid instämma i vad bankinspekiionen har anförl om
all del självfallel är den på erfarenheler grundade riskbedömningen som bör
vara avgörande i fräga om ändringar i riskkalalogen, oavsell om delta
övergångsvis kan medföra en eller annan förskjulning i konkurrensförhållandena
mellan olika banker eller bankgrupper. Del finns med denna uigångspunki
givetvis anledning all forllöpande följa uivecklingen på bankområdet i fråga
om kapiialläckningen och beakla erfarenhelerna av vilka risker som är
förbundna med bankernas placeringar.

För atl belysa verkningarna i kapilalläckningshänseende av
del av mig nu förordade förslagei i förhållande lill nuvarande regler och
uiredningsmajoriletens förslag har upprällais tabeller för de Ire
bankinslilulsgrup-perna. Tabellerna bör fogas lill della prolokoll som bilaga
3.

Tabellerna visar all deparlemenlsförslagel medför en viss
ökning av kapitalkraven jämfört med utredningens förslag. Del framgår också all
departementsförslaget jämfört med nuvarande regler innebär att kapilalbasen
för beräkningen av kravet ökas väsentligt och atl bankernas kapilal-läckningssituation
förbättras påtagligt. Delta innebär atl bankerna bör kunna fortsätta all öka
omslutningen under de närmasle åren ulan all behöva la i anspråk
kapilalmarknaden i siörre omfallning. Jag viil samtidigt erinra om all
förslaget innebär alt den provisoriska lällnaden av kapilalkraven med 10%
utgår.

Ulredningens förslag till utökade nedskrivningsmöjligheler
för bankerna ärjag inle beredd all ta ställning lill på nu föreliggande
underlag. Under de närmasle åren lorde del för övrigt endasl i ensiaka fall
kunna inträffa atl nuvarande skalleregler ulgör hinder för en bank att bygga
upp obeskallade reserver till den nivå som de förordade
kapitaltäckningsreglerna medger.

Utöver
banklagsutredningens förslag villjag i delta sammanhang la upp en annan fråga
som berör kapitaltäckningsreglerna. I den proposiiion om den svenska
kapilalmarknaden (prop. 1978/79:165) som regeringen nyligen har lagl fram för
riksdagen har föreslagils all del nuvarande förbudel för bankerna all utfärda
obligationer (66 § banklagen, 35 § sparbankslagen, 42 a §
jordbrukskasserörelselagen) skall upphävas. Bankerna föreslås sålunda få räll
atl ge ut såväl s. k. bankcertifikat - obligationer med en löptid av högsl ett
år - som obligationer med längre löptid, för obligationer som ges ul i Sverige
dock högsl sju år. Enligi kapilalläckningsreglerna gäller generelli atl
kapilalläckning inle krävs för fordringar som ett bankinstitut har mot ett
annal svenskt bankinslilut. En viss jusiering behöver göras i dessa

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 26

regler för all ocksä banks innehav av obligationer som en
annan bank har utfärdat skall undanlas frän kravel pä kapilalläckning. Jag
förordar all denna jusiering av reglerna görs.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag no har anförl hemsläller jag
all regeringen föreslår riksdagen

atl aniaga inom ekonomidepariementel upprättade förslag
lill

1. lagom ändring i lagen (1955: 183)
om bankrörelse,

2. lag om ändring i lagen (1955: 416)
om sparbanker,

3. lag om ändring i lagen (1956: 216)
om jordbrukskasserörelsen.

4 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden
och besluiar alt genom proposiiion föreslå riksdagen all aniaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 27

Bilaga 1

Nya

kapitalt ä ckningsregler f ö r bankerna

Delbet ä nkande avgivet av banklagsutredningen

Ds E1978:4

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 29

Till Statsrådet och chefen för ekonomidepartementet

Genom beslul den 23 juni 1976 bemyndigade regeringen
chefen för dåvarande finansdeparlementel all lillkalla högsl sju ledamöier med
uppdrag all se över banklagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades
den 1 juli 1976 rättschefen Kurt Malmgren (ordförande), bankdirektören Bertil
Danielsson, bankinspektören Slig Danielsson, riksbanksdirektören Kurl Eklöf,
direklören Sven Lindquist, direktören Sven G. Svenson och bankdirektören
Lars-Erik Thunholm som ledamöter.

Som sakkunnig förordnades avdelningsdirektören Lars-Olof
Thörn och som expert hovrättsassessorn Jan Bökmark. Som experter har vidare förordnats
fr.o.m. den 1 okiober 1976 byrådirektören Bo Dahlheim och fr.o. m. den 1 april
1978 förste byråsekreleraren Tomas Lindslrand.

Ulredningens sekrelerare har i.o.m. den 19 april 1977
varil numera departementsrådet Lars Hedberg samt därefier numera kanslirådet
Lars Bredin. Vidare har hovrättsassessorn Lars Noltorp fr. o. m. den 1 januari
1978 förordnals lill bilrädande sekrelerare.

Ulredningen har lidigare överiämnal en framsiällning om
förslag lill provisoriska ändringar av kapitaltäckningsreglerna för
bankinstiluten.

Ulredningen fär härmed överiämna delbeiänkandel Nya
kapitaltäckningsregler för bankerna. Reservalion har avgetts av Slig
Danielsson. Lars-Olof Thörn har i särskilt yllrande anslulii sig lill
reservalionen.

Vid utarbetandet av slalisliskl malerial har ulredningen anlitat
bilräde av experter.

Utredningen avser atl närmasi behandla frågor om
anpassning av banklagarna lill den nya akliebolagslagen och av utvecklingen
föranledda krav på jusiering av bankinslilulens rörelseregler.

Stockholm
i november 1978

Kurt Malmgren

Bertil Danielsson Slig Danielsson Kurt Eklöf

Sven Lindquist Sven G. Svenson Lars-Erik Thunholm

/Lars Bredin Lars Noltorp

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 30

Innehåll

Sammanfallning ................................................................ 33

FörfaUningsförslag .......................................................... ... 36

1.
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse .... 36

2.
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker .... 39

3.
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbmkskasserörelsen 43

1
Direkliven ...................................................................... 47

2
Kapilaliäckningsbcsiåmindser
i banklagsliflningen............ 49

2.1
Inledning ................................................................ ... 49

2.2
Gällande rätl
........................................................... 49

2.3
Historik ................................................................... ... 51

2.3.1
Inledning ......................................................... ... 51

2.3.2
Kapilalläckningsbesliimmelser
före nu gällande lag .... 52

2.3.3
1968 års lag .................................................... ... 53

2.3.3.1
Allmänt ................................................. 53

2.3.3.2
Riskkalalogen ....................................... ... 57

2.3.3.3
Kapilalbasen .......................................... 60

2.3.3.4
Sammanfallning
.................................... .. 64

2.3.4
Värderingsprinciper
för obligaiioner ................ 64

2.3.5
Den
provisoriska ändringen år 1977 ............... 66

2.3.6
Förlagslån som
läckningskapilal ....................... .. 66

2.3.7
Bankernas
engagemang i sidobolag .............. .. 70

3 Kapiialläckningsbesiämmdser
i vissa ulländska baiiksysiem .... 72

3.1
Allmänt . .'.................................................................. .. 72

3.2
Närmare om
kapitalläckningsbesiämmelserna i vissa utländska banksystem 73

3.3
Sammanfallning
...................................................... 79

4
översikt av
debatten om kapUaltäckningsfrägorna......... 80

5
Probleminvenlering
och grundläggande krav................... 86

5.1 Probleminvenlering ................................................. .. 86

5.1.1
Uivecklingen
lill är l''f. ........................................ .. 86

5.1.2
Volymlillväxl -
inflation ..................................... .. 89

5.1.3
Belaslning på
kapilalmarknaden med gällande kapilalläckningsregler 90

5.2 Grundläggande krav pä nya kapilalläckningsregler . 91

6 Överväganden
och,förslag i huvudfrågan ...................... .. 93

6.1
Inledning ................................................................ 93

6.2
Riskkatalogen
......................................................... 93

6.3
Ulökning av
kapilalbasen ........................................ 95

6.3.1.......................................................................... Värderegleringskonionas
siällning som kapitalbas 95

6.3.1.1 Bruiioplaceringar ................................... .. 101

6.3.2
Förlagslån som
läckningskapilal ....................... 101

6.3.3
Olika modeller
för ökning av kapitalbasen ....... 103

6.3.3.1
Tre-procenlsrnodellen
........................... 104

6.3.3.2
Kapitalkravsrnodellen
............................. 109

6.3.3.3
50-procentsmodellen
............................ 111

6.3.3.4
75-procentsmodellen
............................ .. 113

6.3.4 Utredningens förslag lill ulökning av kapilalbasen
115

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 31

7 Vissa delfrågor................................................................
116

7.1
Inledning ................................................................ . 116

7.2
Belydelsen av
borgen för hänförande av placering till viss riskgrad 116

7.3
Garantiförbindelsernas
behandling i kapilalläckningssammanhang 117

7.4
Bankernas
engagemang i ulländska sidobolag.......... . 118

8 Samordning
av kapitaltäckningsregler och skatteregler 119

8.1
Allmäm ...................................................................... .. 119

8.2
Skattekrediler
i bankrörelse ..................................... .. 120

8.3
Förclagsskalteberedningens
förslag ....................... .. 121

8.4
Sammanfallande
bedömning ................................... .. 121

Bilagor

Bilaga I Kapilalkrav. egel kapilal, värderegleringskonlon
och lön

samhet för de olika inslitutsgrupperna 1970- 1976 123

Bilaga 2 Samband mellan volymlillväxl och överskollsnivä
vid krav

pä konstania solidilets-, konsoliderings- och uldelnings-

nivåer i affärsbankerna vid 5 ärs planeringshorisoni 124

Bilaga 3 Framskrivning av ka))ilalsirukluren med gällande
kapilal

läckningsregler ................................................... 125

Bilaga 4 Värderegleringskonlon, egel kapital, kapitalkrav
saml kapi-

laluinylljande vid gällande regler och i ire-procenismodel-

len. Uppgifier per uliimo 1976 ............................. 126

Bilaga 5 Framskrivning av kapilalslrukluren med
ire-procenlsmodel-

len ...................................................................... 129

Bilaga 6 Värderegleringskonlon, eget kapital, kapilalkrav
saml kapi-

talutnylljande vid gällande regler och i 50-procenismodel-

len. Uppgifter per ultimo 1976 ............................ 132

Bilaga 7 Framskrivning av kapilalslrukluren med
50-procenlsmodel-

len ...................................................................... 135

Reservation
odi särskili Yttrande ...................................... 138

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 33

SAMMANFATTNING

I enlighel med sina direkliv har banklagsulredningen gjori
en översyn av banklagarnas kapitaltäckningsbestämmelser i syfte alt finna en
lösning varigenom bankernas behov av täckningskapilal dämpas ulan atl insällarnas
berälligade intresse av skydd mol föriusler sälls åsido. Resultatet av
utredningens arbete redovisas i delta delbeiänkande.

Banklagarnas kapitaltäckningsregler fick sin nuvarande
uiformning genom 1968 års banklagsreform. Beslämmelserna är ulformade som
placeringsregler differeniierade i fyra riskgrader efter placeringarnas art.
Placeringarna i den lägsia riskgraden är helt fria från krav på läckning med
egel kapilal. Tillgångarna i övriga riskgrader skall läckas med 1%, 4% resp. 8%
egel kapital. Del samlade kravel på eget kapilal ulgör fr.o.m. den 1 juli 1977
90% av summan av kapilalkraven i de fyra olika riskgraderna. Med egel kapital
avses för bankaktiebolag och föreningsbank akiiekapilal resp. insalskapital
samt reservfond, disposilionsfond och av stämman fastställd vinstbalans. För
sparbanks del skall läckning ske med egna fonder, dvs. grundfond, reservfond
och garaniifond. Som täckningskapilal får också räknas förlagslån inlill ett
belopp molsvarande bankaktiebolags aktiekapital, sparbanks reservfond resp.
centralkassas och anslulna jordbrukskassors eget kapilal.

1968 års kapitaltäckningsregler innebar för flertalet
banker en väsenilig sänkning av kapilalkravel. Del ulrymme för expansion av
rörelsen inom ramen för befinlligl egel kapital som de nya reglerna gav
möjlighel till logs emellerlid snabbi i anspråk.

Bankernas rörelseöverskotl har inle heller varit
tillräckligt stora för att tillåla en uppbyggnad av del redovisade egna
kapilalel i lakl med volymexpansionen. Del ökade kapilalkravel har därför i
stor ulsiräckning måsl tillgodoses genom emissioner av aktier och förlagslån.

Utredningen har - som direkliven anvisar - undersökt om
bankernas obeskattade reserveringar helt eller delvis kan likslällas med egel
kapilal. Tidigare förslag i denna riklning har avvisats under hänvisning i
huvudsak till all en på detta säll sammansatt kapitalbas inle skulle förele
erforderlig slabililel. Ulredningens undersökningar visar all bankernas
realiserade förlusler härvidlag endast har marginell belydelse. Avgörande blir
i siällei huruvida orealiserade vinsler eller förluster på obligationsinnehavet
skall fä genomslag på kapilalbasen. Utredningen anser på närmare angivna skäl
atl delta inte är nödvändigi utan föreslår alt saldona på värderegleringskontona
för utlåning, ulländska valutor samt obligationer behandlas enhetligt och får
uigöra grund för en breddning av kapitalbasen.

Ulredningen har pröval en rad modeller för hur denna
ulvidgning av kapilalbasen bör genomföras. Flera krav bör ställas på ell nylt
syslem. Det bör säledes vara neulrali i förhållande lill förd boksluispolilik.
Vidare bör - sä långl möjligt - kapitalbasen vara okänslig för volym-och
struklurför- .3
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 34

ändringar och de skilda inslilutgrupperna och bankerna
sinsemellan få en likvärdig behandling. Sysiemel bör också vara så uppbyggt all
kommande kapilalläckningsbehov lillgodoses genom all ytierligare incitament
skapas för framtida avsättningar till värderegleringskonton. Vid en samlad
bedömning av bl. a. dessa krav har ulredningen slannal för alt föreslå atl
hälften av saldona på värderegleringskonlona för utlåning, utländska valutor
och obligationer räknas in i kapilalbasen inlill ell belopp som svarar mot
redovisal egel kapilal.

Enligt gällande bestämmelser får en bank med eget kapital
likslälla det nominella värdel av förlagsbevis, som har ställts ut av banken,
inlill ell belopp som svarar mol, för affärsbankerna aktiekapitalet, för
sparbankerna reservfonden och för föreningsbankerna del belopp vartill
centralkassas och anslutna jordbrukskassors eget kapilal uppgår. Viss
begränsning gäller i fråga om förlagskapiial som långivaren kan återkräva inom
fem är. I förenklande syfte och för alt få en enhellig behandling av de skilda
inslitutsgrupperna föreslår ulredningen atl också affärsbanker och sparbanker
med eget kapital får likställa det nominella värdet av förlagsbevis intill ett
belopp som svarar mot det totala egna kapitalel. Ulredningen föreslår vidare
all den särskilda begränsningsregeln för förlagslån med korl återstående
löptid slopas.

Bankernas garantiförbindelser är enligt gällande
kapitaltäckningsregler alt jämställa med utlåning och underkastade krav pä
kapitaltäckning till hela sitl nominella belopp. Dessa bestämmelser medför
enligt utredningen att garanlirörelsen kräver relalivi sett mer riskkapital än
övriga placeringar Ulan alt för den skull riskmomentel kan anses vara större.
Till följd härav kan konkurrensen på denna marknad mellan banker och exempelvis
försäkringsbolag inte sägas äga rum på lika villkor. Mot bakgrund bl. a. härav
föreslår utredningen en viss lättnad i kapilalkravel för garanlirörelsen.

I nedanstående labell belyses de samlade effekterna av
ulredningens förslag såviii avser ulökningen av kapilalbasen och reduktionen av
kapilalkravel för vissa garantiåtaganden.

Affärsbanker

Sparbanker'

Förenings-Saml banker liga

50

59

43 51

5

1

4 5

55

60

47 56

Ökat expansionsulrymme i % på grund av

breddning av kapitalbasen reduklion av kapilalkravel för
vissa garantiålaganden

Summa

' Avser 69 större sparbanker.

Som inledningsvis har nämnts är bankinstitutens
placeringar indelade i fyra riskgrader. Den lägsia riskgraden omfattar
placeringar med ingen eller ringa förlustrisk, medan den högsia riskgraden
omfaltar de mest riskbetonade lillgångama. Utredningen har i enlighet med sina
direktiv undersökt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 35

om della riskklassyslem kan göras enklare. Utredningen har
emellerlid stannat för all i huvudsak behålla den nuvarande riskkatalogen.
Härvid har man fäst avgörande vikt vid atl riskkalalogen speglar de olikheler i
kapitaltäckningskrav som föranleds av placeringarnas art och all en
omarbetning medför uppenbara risker för atl konkurrensförhållandena inom
bankväsendel snedvrids.

En ledamol
har i en reservalion, vartill den sakkunnige anslutit sig, anmäll avvikande
mening i fråga om behandlingen av värderegleringskonlol för obligaiioner och i
viss mån möjlighelen alt med egel kapilal likslälla förlagslån. I reservalionen
presenteras därjämte ett förslag lill förenklade kapitaltäckningsbestämmelser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

36

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom
förordnas, all 57 S lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvurande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankaktiebolag skall lill insältarnas skydd ha egel
kapilal lill vissl lägsia belopp. Della bestämmes i förhållande lill
bankbolagets tillgångar och till garanliförbindelser som bolaget ingåll
(placeringar). Vid beräkningen av kapilalkra\el indelas placeringarna i
följande fyra grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml
fordringar hos riksbanken och riksgäldskoniorei,

2. skatlkammarväxlar och obligaiioner
som utfärdals av slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän
kassa eller in-rällning, vars reglemenle faslsiällis av regeringen,
kredilakliebolag eller Nordiska invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka sla
len, kommun eller därmed jämftir-1ig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank,
ceniralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrällning,
kredilakliebolag, sådani bankägl akiiebolag som enligi regeringens medgivande
får jämslällas med kreditakiiebolag vid tillämpningen av della siycke eller
försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerhelen uigöres av värdehandling eller fordran som angives under A 1
-3,

5.
garanliförbindelser
för vilka banken erhållil säkerhei i värdehandling eller fordran, som angives
under A 1 -4,

Bankakliebolag skall lill insällarnas skydd ha eget
kapilal till vissl lägsia belopp. Detla beslämmes i förhållande lill
bankbolagets tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget ingåll
(placeringar). Vid beräkningen av kapilalkravel indelas placeringarna i
följande fyia grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml
fordringar hos riksbanken och riksgäldskonloret,

2. skattkammarväxlar och obligationer
som utfärdals av siaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän
kassa eller inrällning, vars reglemenle faslsiällis av regeringen,
krediiaktiebolag eller Nordiska invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka slalen,
kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankakliebolag, sparbank,
ceniralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrältning,
kredilakliebolag, sådani bankägl aktiebolag som enligt regeringens medgivande
får jämställas med kredilakliebolag vid lillämpningen av della siycke eller
försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerhelen uigöres av värdehandling eller fordran som angives under A
1-3,

5.
garanliförbindelser
för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives
under A 1 -4,

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1977:259

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.l. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A
2,

2.
fordringar för
vilka utländskt bankförelag eller annal försäkringsförelag än som avses under
A 3 eller samfällighelsförening svarar,

3.
fordringar för
vilka säkerhelen uigöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller

inleckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfaslighel
eller lomlräu lill sädan faslighet inom sjutliofem procent av del uppskattade
värdel av den fasta egendomen eller, i fråga om lomträii, av byggnad som hör
liil lomlrällen,

4. garanliförbindelser för vilka

banken erhållit säkerhei i värde

handling eller fordran, som angives

under B 1-3,

Cl. fordringar för vilka säkerhelen uigöres av

inleckning i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med
en- eller ivå-familjshus eller med flerfamiljshus för vilket slalligl
bostadslån utgår eller i tomträtt lill sådan fastighet, om
inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan
sjuttiofem och etthundra procent av del uppskallade värdel av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomiräu, av byggnad som hör lill tomträtten,

inleckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhei, eller i lomlrätt lill sådan fasiighel inom femiio
proceni av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomlrält, av byggnad och annan egendom som hör lill lomlrällen,

förlagsbevis eller akiie, som noteras vid fondbörs här i
Iandel, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än
tjugofemtusen kronor,

2. garanliförbindelser för vilka banken erhållit säkerhei
i form av värdehandling, fordran eller bor-

B.l. andra fullgoda obligaiioner än de som angivas under A
2,

2. fordringar för vilka ulländskl
bankförelag eller annal försäkringsförelag än som avses under A 3 eller
samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten
uigöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller

inteckning i jordbruks-, affärs-eller bostadsfaslighel
eller tomlrält till sådan fasiighel inom sjuttiofem procent av del uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om lomlrätt, av byggnad som hör
lill tomträtten,

4. garanliförbindelser för vilka

banken erhållil säkerhei i värde

handling eller fordran, som angives

under B 1-3,

C.l. fordringar för vilka säkerheten uigöres av

inleckning i jordbruksfaslighel, i bosladsfastighet med
en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilkel slalligl bosladslån
ulgår eller i lomträii lill sädan fasiighel, om inleckningen ligger mellan sjuttiofem
och eilhundra proceni av det uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i faslighet som hell eller delvis är inrättad
för industriell verksamhei, eller i tomträtt lill sådan fastighet inom femiio
proceni av det uppskallade värdel av den fasta egendomen eller, i fråga om
lomtrält, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten, eller

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
landet.

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållil säkerhet
i form av värdehandling eller fordran, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

gensförbinddse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana
som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från egel kapilal.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egel
kapilal. 1 övrigi skall bankbolag vid varje lidpunkt ha egel kapilal till
lägsl nittio procent av ell belopp, som molsvarar sammanlagl

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under
C, och

alla procent av summan av placeringar, som angivas under
D.

Tillgång skall lagas upp till bok-,förl värde och
garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med egel kapilal avses aktiekapii-tal, reservfond,
dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med egel kapilal
fär likslällas det nominella värdel av förlagsbevis, utställda av bankbolaget,
intill ett belopp molsvarande bolagets aktiekapital. I fråga 0,77
förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas
att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av det varje år
förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

angives under C 1,

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser utom sådana
som enligt femle och sjätte slyckena skola avräknas från egel kapilal.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget
kapilal. 1 övrigt skall bankbolag vid varje lidpunki ha egel kapital lill
lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagl

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under
C, och

åtta proceni av summan av placeringar, som angivas under
D.

Placeringar skall tagas upp till följande värden, nämUgen

1.
fordringar,
för vilka reserver som avses i fjärde stycket avsatts, till sitt bruttovärde,

2.
övriga tillgångar,
till sitt nettovärde,

3.
garantiförbindelser,
som är knutna till kreditgivning, tiU sitt nominella belopp

samt

4. övriga garantiförbindelser, till

halva sUi nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond,
dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapilal
får, intUl ett belopp motsvarande bankbolagets eget kapital, likställas dels
hälften av ett belopp som svarar mot bolagets reserver för utlåning,
garantiförbindelser, utländska valutor och obUgationer, dels det nominella
värdet av förlagsbevis utställda av bolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Från bankbolagels egel kapilal skall avräknas del bokförda
värdel av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutil till
annal ineller ulländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan
avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där slalen är delägare eller i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 39

fräga om kreditakiiebolag som har lill huvudsakligt
ändamål alt lämna län mol säkerhet i form av panträll pä grundval av inteckning
i boslads-, kontors- eller affärsfastighet eller all lämna län lill kommuner.

Har bankbolag väseniligi ekonomiski iniresse i akiiebolag,
som uteslutande har lill syfte all förvalla fasiighel eller lomlräu som
förvärvals för alt bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose
därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagels egel kapilal avräknas
åtla proceni av summan av del bokförda värdel av aklierna i faslighelsbolagel
och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mol bankens
innehav av aklier i faslighelsbolagel.

Med uppskallal värde avses del värde, som bankbolagel
besläml pä grundval av särskild värdering. Har enligi gällande bestämmelser om
lån av siaismedel till främjande av bosladsbyggandel sådani län beviljals lill
uppförande av viss byggnad, skall lill grund för bedömandet i siällei för
uppskaiiningsvärdel läggas del enligi nämnda besiämmelser faslslällda
panivärdet för byggnaden eller den fastighei, där denna uppfördes, om ej
särskilda skäl föranleda annal.

Denna lag Iräder i krafl den

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, all 26 § lagen (1955:416) om
sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

26 §'

Sparbank skall lill insätlarnas Sparbank
skall lill insällarnas

skydd ha egna fonder lill vissl lags- skydd
ha egna fonder lill visst lägs

ta belopp. Delta beslämmes i för- ta
belopp. Detla beslämmes i för

hållande lill sparbankens lillgångar hållande
till sparbankens lillgångar

och lill garantiförbindelser som och lill
garanliförbindelser som

sparbanken ingåll (placeringar). sparbanken
ingåll (placeringar).

Vid beräkningen av kravel på egna Vid
beräkningen av kravel pä egna

fonder indelas placeringarna i föl- fonder
indelas placeringarna i föl

jande fyra grupper, nämligen jande
fyra grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, chec- A.l. inneliggande kassa, chec

kar, poslremissväxlar samt förd- kar,
postremissväxlar saml ford

ringar hos riksbanken och riks- ringar hos
riksbanken och riks

gäldskoniorei, gäldskonloret,

2. skallkammarväxlar och obliga- 2. skattkammarväxlar och obliga

tioner som utfärdats av staien, lioner som
utfärdats av slalen,

kommun eller därmed jämförlig kommun
eller därmed jämförlig

samfällighel, allmän kassa eller in- samfällighel,
allmän kassa eller in-

' Senaste lydelse 1977:260

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nu\

de
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

ränning,
vars reglemenle faslsiällis av regeringen, kreditakiiebolag eller Nordiska
invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka slalen,
kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrällning,
kredilakliebolag, sådant bankägl aktiebolag som enligt regeringens medgivande
får jämslällas med krediiaktiebolag vid lillämpningen av delta stycke eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerhetei
utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser
för vilka

sparbanken erhållil säkerhet i vär

dehandling eller fordran, som an

gives under A 1-4,

rättning,
vars reglemenle fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska
invesleringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighet.
bankaktiebolag, sparbank, ceniralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd
kassa eller inrältning, kreditaktiebolag, sådant bankägl aktiebolag som enligt
regeringens medgivande får jämslällas med kreditakiiebolag vid tillämpningen
av detla siycke eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerhelen uigöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1
-3,

5. garanliförbindelser
för vilka

sparbanken erhållil säkerhei i vär

dehandling eller fordran, som an

gives under A 1-4,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.l. andra fullgoda obligaiioner än de som angivas under A
2,

2. fordringar för vilka ulländskt
bankförelag eller annal försäkrings-förelag än som avses under A 3 eller
samfällighelsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerhelen
uigöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller

inleckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet
eller tomträtt lill sådan faslighet inom sjutliofem proceni av del uppskallade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
lill tomträtten,

4. garanliförbindelser för vilka

sparbanken erhållil säkerhet i vär

dehandling eller fordran som an

gives under B 1-3,

B.l. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A
2,

2. fordringar för vilka utländskt
bankföretag eller annal försäkringsföretag än som avses under A 3 eller
samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten
utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B I eller
2, eller

inleckning
i jordbruks-, affärs- eller bostadsfaslighel eller tomträtt lill sådan
faslighet inom sjutliofem proceni av del uppskallade värdel av den fasta
egendomen eller, i fråga om lomlräu, av byggnad som hör lill lomlrällen,

4. garanliförbindelser för vilka

sparbanken erhållil säkerhei i vär

dehandling eller fordran som an

gives under B 1-3,

s. 1 Kontrollera mot PDF

C. 1. fordringar för vilka säkerheten uigöres av

inleckning
i jordbruksfaslighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med
flerfamiljshus för vilkel statligt bostadslån utgår

C. 1. fordringar för vilka säkerheten uigöres av

inteckning
i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med en- eller tvåfamiljshus eller med
flerfamiljshus för vilket statligt bosladslån utgår

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

Nuvarande lydelse

eller i lomträii till sådan fastighei, om
inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inleckningen ligger mellan
sjultiofem och eilhundra proceni av del uppskallade värdel av den fasia
egendomen eller, i fråga om lomträii, av byggnad som hör till lomlrällen,

inleckning i faslighet, som hell eller delvis är inräilad
för indusiri-ell verksamhei, eller i lomlrätt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, i fråga om
lomlräu, av byggnad och annan egendom som hör lill lomlrällen,

förlagsbevis eller aktie som noteras vid fondbörs här i
landet, eUer

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare ån
ljugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka sparbanken erhållit
säkerhei i form av värdehandling, fordran eUer borgensförbindelse som angives
under C 1,

D. övriga lillgångar och garantiförbindelser utom sådana
som enligt femle och sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna
fonder.

För
placeringar, som angivas under A, fordras ej egna fonder. I övrigt skall
sparbank vid varje lidpunkt ha egna fonder till lägsl nittio proceni av ett
belopp som motsvarar sammanlagt

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under
C, och

ålia proceni av summan av placeringar, som angivas under
D.

Tillgång
skall tagas upp lill bokfört väråe och garantiförbindelse till sitt nominella
belopp.

41

Föreslagen lyddse

eller i lomlräu lill sådan fastighei, om inleckningen
ligger mellan sjutliofem och etthundra proceni av del uppskallade värdel av
den fasia egendomen eller, i fråga om lomlräu, av byggnad som hör lill lomlrällen,

inleckning i fasiighel, som hell eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendom eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till lomlrällen, dier

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
Iandel,

2. garanliförbindelser för vilka sparbanken erhållil
säkerhei i form av värdehandling eller fordran, som angives under C 1,

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser utom sådana
som enligi femle och sjätte slyckena skola avräknas från sparbankens egna
fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna
fonder. I övrigt skall sparbank vid varje lidpunki ha egna fonder till lägsl
ell belopp, som motsvarar sammanlagt

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under
C, och

åtla procent av summan av placeringar, som angivas under
D.

Placeringar
skall tagas upp till följande värden, nämUgen

1. fordringar, för vilka reserver som

avses i ftärde siycket avsatts, till

sitt bruttovärde,

2. övriga tiUgångar, till sUl netto

värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. garantiförbindelser,
som är

knutna till kredilgivning, lill sitl no

minella belopp saml

4. övriga
garanliförbindelser, lill

halva sill nominella belopp.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och
garaniifond. Med egna fonder får, ('/(//// ett belopp motsvarande
sparbankens egna fonder, likställas dels hälften av ett belopp som svarar mol
sparbankens reserver för utlåning, garantiförbindelser, ulländska valutor
och obligaiioner, dels det nominella värdet av förlagsbevis utställda av
sparbanken.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och
garaniifond. Med egna fonder får likställas det nominella värdet av
förlagsbevis, utställda av sparbanken, intill ett belopp motsvarande
sparbankens reservfond. Ifråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva
inom fem år, skall dock iakttagas atl med sparbankens jönder får likställas
högst så sior del av del varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent
av reservfonden.

Från sparbankens egna fonder skall avräknas det bokförda
värdel av vad sparbanken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutil lill
förelag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej
ske i fråga om förelag där siaten är delägare eller i fråga om kreditakiiebolag
som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt
på grundval av inteckning i boslads-, kontors- eller affärsfastighel eller alt
lämna lån till kommuner.

Har sparbank väsentligt ekonomiskt iniresse i aktiebolag,
som uteslutande har till syfte alt förvalla fasiighel eller lomträii som
förvärvals för alt bereda sparbanken lokaler för dess inrymmande eller
lillgodose därmed sammanhängande behov, skall från sparbankens egna fonder
avräknas åtta proceni av summan av del bokförda värdet av aktierna i
faslighetsbolagel och bolagels bokförda skulder eller den del av dessa som
svarar mol sparbankens innehav av aklier i faslighelsbolagel.

Med uppskallal värde avses del värde, som sparbanken
besläml på grundval av särskild värdering. Har enligi gällande bestämmelser om
lån av statsmedel lill främjande av bosiadsbyggande sådant lån beviljals till
uppförande av viss byggnad, skall lill grund för bedömandei i stället för
uppskattningsvärdel läggas del enligt nämnda bestämmelser faslslällda
panlvärdel för byggnaden eller den fasiighel, där denna uppföres, om ej
särskilda skäl föranleda annal.

Sparbank, som på grund av avtal enligt 79 § skall uppbära
blivande överskoll vid annan sparbanks likvidalion, fär vid beslämmande av
kravel på egna fonder under tiden för likvidationen taga överskollel i
beräkning intill belopp och på villkor som tillsynsmyndigheten fastställer.

Denna lag iräder i krafl den

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen

Härigenom
förordnas, all 34§ lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ceniralkassa jämie anslulna jordbrukskassor skall lill
insätlarnas skydd ha egel kapilal lill vissl lägsia belopp. Della beslämmes för
kassorna gemensami i förhållande till deras lillgångar och av dem ingångna
garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapilalkravel indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar saml
fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skatlkammarväxlar och obligationer
som uifärdals av slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän
kassa eller inrältning, vars reglemenle faslsiällis av regeringen,
kreditakiiebolag eller Nordiska invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka siaten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa eller annan under Al eller 2 avsedd kassa eller inrältning,
krediiaktiebolag, sådani bankägl aktiebolag som enligt regeringens medgivande
får jämslällas med krediiaktiebolag vid lillämpningen av detla siycke eller
försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten
uigöres av värdehandling eller fordran, som angives under A I -3,

5. garanliförbindelser, som utfärdats
av centralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan

Ceniralkassa jämte anslulna jordbrukskassor skall lill
insällarnas skydd ha egel kapilal till vissl lägsia belopp. Della bestämmes för
kassorna gemensamt i förhållande till deras tillgångar och av dem ingångna
garantiförbindelser (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas
placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A.l. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar saml
fordringar hos riksbanken och riksgäldskontorei,

2. skallkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av siaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän kassa
eller inrältning, vars reglemenle fastställts av regeringen, krediiaktiebolag
eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka slalen,
kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankakliebolag, sparbank,
ceniralkassa eller annan under Al eller 2 avsedd kassa eller inrällning,
kredilakliebolag, sådani bankägl akiiebolag som enligi regeringens medgivande
får jämslällas med kreditakiiebolag vid lillämpningen av detla stycke eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten
uigöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1-3,

5. garantiförbindelser, som utfärdats
av cenlralkassan eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senaste lydelse 1977:261

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

Nuvarande lydelse

erhållit säkerhei i värdehandling eller fordran, som
angives under .\ 1-4,

B.l. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A
2,

2. fordringar för vilka ulländskt
bankföretag eller annat försäkring;;-förelag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening
svarar,

3. fordringar för vilka säkerhelen
uigöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller

inleckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet
eller tomträtt till sådan fasiighel inom sjulliofern procent av del uppskallade
värdel av den fasta egendomen eller, i friiga om tomträtt, av byggnad som hör
till lomlrällen,

4. garantiförbindelser, som uifär

dals av cenlralkassan eller anslulen

jordbrukskassa och för vilka kassan

erhållit säkerhei i värdehandling el-

ler fordran, som angives under B 1-

3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten uigöres av

inleckning i jordbruksfaslighel, i bosladsfastighel med
en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilkel statligt
bosladslån ulgär eller i lomtrält lill sådan fastighei, om
inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inleckningen ligger mellan
sjultiofem och etthundra procent av det uppskattade värdel av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inleckning i fasiighel, som helt eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fasiighel inom femtio
proceni av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om
tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten.

44

Föreslagen lydelse

erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som
angives under A 1-4,

B.l. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A
2,

2. fordringar för vilka ulländskl
bankföretag eller annat försäkringsförelag än som avses under A 3 eller
samfällighetsförening svarar,

3. fordringar för vilka säkerhelen
uigöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller
2, eller

inleckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfastighet
eller tomträtt till sådan fasiighel inom sjulliofem proceni av del uppskallade
värdet av den fasia egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör
lill lomlrällen,

4. garanliförbindelser, som utfär

dals av cenlralkassan eller anslulen

jordbrukskassa och för vilka kassan

erhållil säkerhei i värdehandling el

ler fordran, som angives under B 1 -

3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten uigöres av

inleckning i jordbruksfaslighel, i bosladsfastighet med
en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket slalligl
bosladslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inleckningen ligger
mellan sjutliofem och etthundra proceni av del uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om tomlrält, av byggnad som hör lill lomlrällen,

inteckning i fasiighel, som hell eller delvis är inrättad
för industriell verksamhet, eller i lomtrält till sådan fastighet inom femiio
procent av del uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, i fråga om
lomlräu, av byggnad och annan egendom som hör lill tomträtten, eUer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
landet, eUer

horgen, dock ej IiU högre belopp för varje låntagare än
tjugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser, som utfärdats av centralkassan
eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhällii säkerhei i form av
värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser ulom sådana
som enligt femte och själte slyckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egel
kapilal. 1 övrigt skall centralkassa jämte anslutna jordbrukskassor vid varje
lidpunkt ha egel kapilal lill lägst nutio procent av ell belopp, som molsvarar
sammanlagt

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under
C, och

åtla proceni av summan av placeringar, som angivas under
D.

Tillgång skall lagas upp till bokfört värde och
garanliförbinddse till sitt nominella belopp.

Med egel kapital avses insalska-pilal, reservfond,
disposilionsfond och av siämma faslställd vinstbalans. Med eget kapital fär
likställas det nominella värdel av förlagsbevis, inslällda av cenlralkassan,
inlill ell belopp molsvarande del belopp vartill centralkassans och anslulna
jordbrukskassors egel kapilal uppgår. I fråga om förlugskapl-

Föreslagna lyddse

förlagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i
Iandel,

2. garanliförbindelser, som uifärdals av cenlralkassan
eller ansluten jordbrukskassa och för vilka kassan erhållil säkerhei i form av
värdehandling, eUer fordran som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garanliförbindelser ulom sådana
som enligt femle och sjätte slyckena skola avräknas frän eget kapilal.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget
kapilal. 1 övrigt skall ceniralkassa jämie anslulna jordbrukskassor vid varje
lidpunki ha egel kapilal lill lägsl ell belopp, som molsvarar sammanlagl

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra procent av summan av placeringar, som angivas under
C, och

ålta proceni av summan av placeringar, som angivas under
D.

Placeringar skall lagas upp lill följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver som

avses i ftärde slyckel avsatts, till

sitt bruttovärde,

2. övriga lillgångar, lill sitt netto

värde,

3. garanii förbindel ser, som år

knuina llll kredilgivning, till sill no

minella belopp samt

4. övriga garantiförbindelser, lill

halva sitl nominella belopp.

Med
eget kapilal avses insalskapital, reservfond, disposilionsfond och av siämma
fastställd vinslbalans. Med eget kapital får, intill ett belopp motsvarande
det belopp vartill cenlralkassans och anslulna jordbrukskassors eget kapital
uppgår, likslällas dels ett belopp som svarar mol centralkassans och anslutna
jordbrukskassors reserver

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 46

Nuvarande lydelse Föreslagna lydelse

lal, som långivaren kan återkräva för utlåning,
garantiförbindelser, inom jein år, skall dock iakllagas åländska valutor
och obligaiioner, atl med centralkassans och de an- dels det nominella
värdel av förslutna jordbrukskassornas egel ka- lagsbevis utstäUda av
ceiitralkas-pi t al jår likslällas högsl så stor dd san. av del varje
årförjållande beloppet som svarar mot tio procent av detla kapilal.

Från centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas
eget kapital skall avräknas del bokförda värdel av vad de såsom aktiekapital
eller i annan form tillskjutil lill förelag ;iom driver någon form av
bankverksam-hei. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om förelag där
staien är delägare eller i fråga om krediiaktiebolag som har lill huvudsakligl
ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning
i boslads-, kontors- eller affärsfastighel eller all lämna lån till kommuner.

Har ceniralkassa eller ansluten jordbrukskassa väseniligi
ekonomiski iniresse i akiiebolag som ulesluiande har till syfte att förvalla
faslighet eller tomträtt som förvärvats för atl bereda nägon av kassorna
lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall
från del egna kapilalet avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet
av aklierna i faslighetsbol.agel och bolagels bokförda skulder eller den del av
dessa som svarar mot kassans innehav av aklier i faslighelsbolagel.

Med uppskallal värde avses det värde, som krediikassa
bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om
lån av statsmedel lill främjande av bosladsbyggandet sådant lån beviljats till
uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandei i stället för
uppskaiiningsvärdel läggas del enligi nämnda besiämmelser faslslällda
panlvärdel för byggnaden eller den fasiighel, där denna uppföres, om ej
särskilda skäl föranleda annal.

Denna lag Iräder i krafl den

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 47

1 Direktiven

Ulredningen (Fi 1976:04) med uppdrag att se över
banklagstiftningen, som har anlagil namnei banklagsulredningen, skall enligi
direkliven särbehandla frägan om en lösning av bankinslilulens kapilalläckningsproblem
och skyndsaml lägga fram förslag lill nya kapilalläckningsregler. Direkliven,
vars fullständiga lydelse framgårav vad chefen för finansdeparlementel anförde
till regeringsprolokollel den 23 juni 1976, innehåller, såvitt nu ärav
intresse, i huvudsak följande.

Bankföreningen anser alt kapilalläckningsreglerna är
alltför komplicerade och därför bör hell omarbelas. Frågan om en översyn av
kapilalläck-ningsbeslämmelserna har också lagils upp av bankinspekiionen i
skrivelse lill regeringen den 14 april 1976. Bankinspeklionens hemställan om en
uiredning är föranledd av all bankinslilulen får allt svårare all öka del egna
kapilalel i lakl med den ökning som sker av verksamheien och som till sior del
orsakas av penningvärdeförsämringen. Bankinspektionen lämnar följande
genomsnittssiffror för de olika bankinstitutsgrupperna i fråga om hur sior del
av del egna kapilalet som vid utgången av försia kvartalet 1969 resp. tredje
kvartalet 1975 har måsl tagas i anspråk för all fylla lagens krav på täckning
av bankernas placeringar.

1969 1975 Ökning av eget kapital

samt förlagslån under perioden

Affärsbankerna 72% 92% 32%

Sparbankerna 53% 72% 32%

Föreningsbankerna 88% 88% 108%

Jag vill erinra om all regleringen av bankinsiituis
skyldighei atl lill insällarnas skydd hålla ett med hänsyn till rörelsens art
och omfattning lillräckligi egel kapilal fick en helt ny utformning genom 1969
års banklagsreform. Bestämmelserna är ulformade som placeringsregler
differentierade i fyra riskgrader efter placeringarnas ari. Placeringarna i den
lägsta riskgraden är hell fria från krav på täckning med eget kapital.
Tillgångarna i övriga riskgrader skall läckas med 1%, 4% resp. 8% eget kapital.
Del samlade kravel på eget kapital erhålls genom addering av kapilalkraven i de
fyra olika riskgraderna. Med egel kapital avses för bankaktiebolag och
föreningsbank aktiekapital resp. insatskapital samt reservfond, dispositionsfond
och av bolagsstämman faslslälld vinstbalans. För sparbanks del skall läckning
ske med egna fonder, dvs. grundfond, reservfond och garantifond. Som
täckningskapilal får också räknas förlagslån inlill ell belopp molsvarande
bankakliebolags akiiekapilal, sparbanks reservfond resp. cenlralkassas och
anslulna jordbrukskassors egel kapital.

Den nya regleringen innebar för bankaktiebolagen en
väsentlig sänkning av kapitalkravet, genomsnittligt från ca 6,5% till drygl 4%.
För några sparbanker och cenlralkassor skärptes däremot kravet. Det överulrymme
av egel kapital som skapades genom de nya reglerna medgav en väsenilig
expansion av bankernas rörelsevolym. Under de senaste åren har det dock

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 48

för många banker blivit ell alli siörre problem atl i takt
med den ökande rörelsevolymen - delvis beiingad av inflaiionen öka del egna
kapilalel för atl uppfylla del föreskrivna kapilalläckningskravel. Möjlighelen
alt med nuvarande regler i forlsällningen klara kapilalläckningskravel föruisäiier
en förbätirad lönsamhei. Föruiom de avsällningar av beskailade vinslmedel som
härigenom skulle möjliggöras skulle, vad gäller bankaktiebolagen, möjlighelen
all konkurrera om riskvilligi kapilal via nyemissioner av aklier förbällras. En
förbällrad lönsamhei mäsle i alli väseniligi ske genom all bankerna tilläts öka
räntemarginalerna, vilket i sisla hand skulle drabba bankkunderna. Med hänsyn
lill konsekvenserna härav är del inle realistiskt atl länka sig all bankernas
kapialläckningsprohlem i någon siörre utsträckning skulle kunna lösas på della
sätl.

Det bör också framhållas alt en kraftigl ökad emission av
aktier och förlagslån från bankernas sida för all klara kapitaltäckningskravet
skulle la i anspråk den svenska kapilalmarknaden i en omfallning som med hänsyn
lill andra samhällssekiorers kapitalbehov inle är önskvärd. Mol bakgrund av vad
jag nu har sagl anser även jag all det är motiverat all se över
kapilalläckningsbesiämmelserna för all finna en lösning varigenom bankernas
behov av läckningskapilal dämpas ulan alt insätlarnas berättigade iniresse av
förlustskydd därför eftersatts.

Det förslag som oftasl har framförls i diskussionerna
kring bankernas kapilalläckningsproblem - och som också tas upp i
bankinspeklionens skrivelse - är all ocksä de obeskallade
värderegleringskonlona för uilåning, valulor och obligaiioner hell eller
delvis skall få räknas in bland del ulläningsgrundande kapilalel. Redan
kredilinslilululredningen ansåg all värderegleringsreserven borde få räknas in
i den legala kapiialläckningen, men då dessa reserver liksom beskailade egna
medel skulle fä viss mullipeleffekl på ullåningskapacilelen kunde ulredningen
inle förorda alt reserverna jämställdes med eget kapital. Enligt ulredningens
förslag skulle reserverna dock på vissl säll få beakias genom en särskild
avdragsregel. Della förslag avvisades i proposilionen och i ansluining därtill
pekade jag pä att reserverna snabbt kan reduceras eller försvinna med följd atl
kapilalbasen skulle variera i storlek alltefter inträffade förlusler eller
ändrad inslällning i fråga om behovet a\ säkerhetsmarginaler. Jag fann en på så
sätt rörlig kapilalbas opraklisk och svåriillämpad.

Ett beaktande av värderegleringskontona i
kapitaltäckningssamman-hang synes närmasi avse reserveringarna för uilåning.
Dessa ökade för bankaktiebolagens del från år 1968 lill utgången av år 1974
från ca 1 400 milj. kr. lill ca 2400 milj. kr. och torde därmed lämligen väl ha
följl expansionen av bankernas rörelsevolym. Kommittén bör undersöka om del går
all finna en lösning där värderegleringsreserverna kan jämslällas som
läckningskapilal samlidigt som de olägenheter somjag berörde i 1968 ärs
proposiiion i möjligaste män elimineras.

Kommittén bör emellertid överväga även andra möjligheter
alt ordna det insäliarskydd som skapas genoin kapilalläckningsreglerna.
Kommittén bör med andra ord vara fri alt söka finna en reglering som för en längre
tid framöver löser bankernas kapilalläckningsproblem samiidigi som kravel på
skydd för insällarna lillgodoses.

Av vad jag nu har anförl framgår all kommiiién bör göra en
fullsiändig översyn av reglerna om kapilalläckning i banklagen, sparbankslagen
och jordbrukskasserörelselagen. Som bankinspekiionen har anförl i sin skrivelse
bör därvid uppmärksammas i vad män bankernas ullandsengage-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 49

mang bör föranleda en skärpning av läckningskravel för
dessa engagemang. Lagleknisk! innebär de nuvarande reglerna en belydlig
förenkling jämföri med den reglering som lidigare gällde. Även de gällande
reglerna är emellerlid delvis tämligen komplicerade. Kommittén bör undersöka om
reglerna kan förenklas ytterligare. Den bör särskilt pröva om riskklassystemet
kan göras enklare, eveniuelli ända dilhän atl man har endasl ell liickningskrav
applicerat på bankinstitutels samtliga placeringar.

2 Kapitaltäckningsbestämmelser i banklagstiftningen

2.1 Inledning

Bankinslilulen finansierar sin kreditgivningsverksamhet i
huvudsak med medel som anförtros dem av kunderna. Del är självklart atl
bankerna inle kan låta insätlarna bära de förlustrisker som är förenade med
bankverksamheten. För atl läcka dessa risker måste bankerna ha ell egel
kapilal. Del egna kapitalels främsta uppgifi är alltså atl skydda insätlarna
mol föriuster av insalla medel. I banklagsliflningen finns därför sedan länge
bestämmelser som syfiar till atl garanlera alt bankerna håller en tillräcklig
kapitalslyrka i form av eget kapital.

2.2 G ä llande r ä tt

Kapilalläckningsreglerna, som är enhelligl ulformade för
alla bankinsli-tul, finns för affärsbankerna i 57 § lagen (1955: 183) om
bankrörelse (BL), för sparbankerna i 26 § lagen (1955:416) om sparbanker (SpL)
och för föreningsbankerna i 34 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
(JkL) och innebär i huvudsak följande.

En bank skall lill insältarnas skydd ha ell egel kapilal
(för sparbank egna fonder) till vissl lägsia belopp. Delta besläms i
förhållande lill bankens tillgångar och lill garanliförbindelser som banken har
ingått, dvs. bankens placeringar. Vid beräkningen av kravel på egel kapilal
resp. egna fonder indelas placeringarna i fyra grupper efter riskgrad. Den
lägsia riskgraden omfaiiar placeringar med ingen eller ringa förlustrisk. I den
högsia riskgraden ingår de mest riskbelonade lillgångama. Placeringarna i den
lägsta riskgraden är hell fria från täckning med egel kapital. 1 övrigi skall
en bank vid varje tidpunkt ha eget kapital lill lägsl niltio proceni av ell
belopp, som molsvarar sammanlagl 1 % av summan av placeringarna i den näsl
lägsta riskgraden, 4% av summan av placeringarna i nästa riskgrad saml 8% av
summan av placeringarna i högsia riskgraden. Del samlade kravel på egel
kapital, som gäller för en bank framräknas genom atl kapilalkraven för bankens
olika tillgångar läggs samman.

Med affärsbanks eget kapital avses aktiekapital,
reservfond, disposilionsfond och vinslbalans som har fastställts av
bolagsstämma. Med för- 4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 190

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 50

eningsbanks egel kapilal, som i fräga om kaplalläckning
räknas gemensamt för ceniralkassa och anslulna jordbrukskassor, avses
insalskapilal, reservfond, disposilionsfond och fastställd vinslbalans.
Sparbanks egna fonder är grundfond, reservfond och garantifond.

Med egel kaplal får likställas del nominella värdel av
förlagsbevis, som har utställts av banken intill ell belopp molsvarande för
affärsbankerna akliekapilalel, för sparbankerna reservfonden och för
föreningsbankerna del belopp vartill centralkassas och anslulna
jordbrukskassors egel kapilal uppgår. I fråga om förlagskapital som långivare
kan återkräva inom fem år, gäller dock en ytterligare begränsning till högsl sä
stor del av del varje år förfallande beloppet som svarar mot 10% av för affärsbank
aktiekapitalet, för sparbank reservfond och för fiireningsbankerna del egna
kapilalet.

Tillgång skall tas upp till bokfört värde. Närmare
bestämmelser om dessa värden finns intagna i bokföringslagen och i 91 § BL, 48
§ SpL samt i 43 och 44 §§ JkL. 1 fråga om garantiförbindelser gäller att de
skall tas upp lill nominella belopp.

I den lägsta riskgraden, som i lagtexten betecknas som
grupp A, las upp inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar saml fordringar
hos riksbanken och riksgäldskonloret. Hit hör också skallkammarväxlar, svenska
stals- och kommunobligalioner saml hypoteksobligalioner och obligaiioner
Ulgivna av kreditakiiebolag eller Nordiska investeringsbanken samt andra
fordringar för vilka staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
svenskl bankinslilul eller vissa andra rättssubjekt svarar. Till sådana
rällssubjekl räknas allmän kassa eller inrättning, vars reglemente har
fastställts av regeringen, kreditakiiebolag och försäkringsförelag med svensk
koncession. Genom en lagändring är 1975 upplogs bland dessa rättssubjekt också
sådani bankägl akiiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med
kreditakiiebolag vid lillämpningen av denna bestämmelse. Lagändringen skedde
närmasi med tanke på bankernas sidobolag som driver facioring- eller
leasingrörelse. Till den lägsta riskgraden hänförs slulligen fordringar och
garanliförbindelser för vilka banken har erhållit säkerhet i värdehandling
eller fordran som lidigare har angivits.

Till den näst lägsta riskgraden - i laglexten betecknad
som grupp B -hör andra fullgoda obligationer än de som har uppiagits i grupp A,
fordringar på ulländskl bankförelag eller försäkringsförelag eller på
samfällighelsförening. Hit räknas vidare fordringar med säkerhet av inleckning
i jordbruks-, affärs- eller bosladsfaslighet eller lomlrätt lill sådan
fastighei inom 75 % av uppskattningsvärdel. Slulligen förs lill grupp B
fordringar och garantiförbindelser med säkerhei i sådan värdehandling eller
fordran som hör lill samma grupp.

I näsla riskgrad - grupp C - placeras i huvudsak andra
inleckningslån än de som lidigare har nämnls. Sådana placeringar är fordringar
med säkerhei av inleckning i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med en-
eller tvåfamiljshus eller flerfamiljshus med statligt bostadslån eller tomirätt
lill

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 51

sädan fasiighel, om inteckningssäkerheten är förstärkt med
borgen och inleckningen ligger mellan 75 och 100 % av uppskattningsvärdel. Till
samma kategori räknas fordringar med säkerhei av inleckning i industrifastighet
eller lomlräu lill sådan fasiighel inom 50 % av uppskaiiningsvärdel. Till grupp
C hör ocksä fordringar med säkerhei av förlagsbevis och aklier, som noleras vid
Stockholms fondbörs, saml borgen upp lill 25 000 kr. för varje lånlagare. Hil
hör slulligen garanliförbindelser för vilka banken har säkerhei i form av
värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som räknas in i samma
riskgrupp.

Till den högsia riskgraden - grupp D - förs alla
tillgångar och garantiförbindelser som inle har räknats in i riskgraderna A-C
och som inle skall avräknas från egel kapilal.

För
bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskl eller ulländskl förelag som
driver någon form av bankverksamhel, gäller genom en särskild regel ell
kapilalläckningskrav på 100 %. Tre lyper av sidoförelag är undantagna frän
della stränga täckningskrav, nämligen förelag där siaten är deliigare,
bosladsfinansierande kredilakliebolag och kommunlåneinsli-lul, de sisinämnda
efter lagändring som irädde i kraft den I januari 1977 (prop. 1976/77: 21, NU
1976/77: 11, rskr 1976/77: 52). Engagemang i sådant sidobolag förs lill
riskgrupp D med ell kapilalläckningskrav av 8 %. Särskilda regler gäller också
för bankernas engagemang i fastighetsbolag som uteslutande har lill syfte all
förvalla faslighet för all bereda banken lokaler m.m.

Kapilalliickningsbeslämmelserna i banklagarna innehåller
slulligen några värderingsregler i fråga om inteckningssäkerheler.

2.3 Historik

2.3.1 Inledning

De nu gällande kapitalläckningsreglerna är resullalei av
en forigående utveckling som sleg för sleg förändral kapilalkraven och i slorl
sell alli mer lindral dessa krav. De ändringar som undan för undan har gjorls i
de ursprungliga reglerna har näslan alllid aklualiserals av en sä kraftig inlåningsökning
i bankinslilulen all kraven på kapilalläcknig blivit allt svårare all uppfylla,
samiidigi som lagstiftaren bedöml atl bankinslilulens ökade finansiella
konsolidering och den erfarenhetsmässiga värderingen av risk-momenlen i
bankrörelsen lämnat ulrymme för en uppmjukning av kapitalkraven.

1 del följande lämnas en redogörelse för den uiveckling av
kapilalkraven som har lett fram lill de nu gällande reglerna. Härvid kommer
lyngdpunklen all läggas på frågan om vad som i kapitalläckningshänseende skall
räknas som eget kapital. Särskilt uppmärksammas frågan om även bankernas
obeskallade reserver dvs. värderegleringskonlon för utlåning, värdepapper och
valulor, skall fä räknas in i del riskläckande kapilalet. Vidare

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 52

redogörs mera ingående för hur bankernas
obligalionsinnehav har behandlals i kapilalläckningshänseende. I ett särskilt
avsniii behandlas vidare förlagslånens ställning i kapilalläckningssammanhang.

2.3.2 Kapiialtäckningsbesiämniiriser före nu gäUande lag

Beslämmelserna om kapilalläckning var ursprungligen
ulformade som regler om inlåningsräll. De innebar atl bankerna fick la emot
inlåning till ett belopp motsvarande högst en viss multipel av det egna
kapilalet. Reglerna var i väsentliga avseenden olika för de skilda
bankinstitutsgrupperna.

För affärsbankernas del föreskrevs i 1911 års banklag all
banks inlåning inle fick översliga fem gånger bolagets egna fonder. Eftersom
det egna kapilalet och de inlånade medlen huvudsakligen används till
kreditgivning, kan denna vår försia inläningsrältsiegel liksom dess
efterföljare sägas innebära, all mol en banks placeringar och den förlustrisk
de medför skall slå egna fonder av viss minsla storlek, dvs. i della fall eti
belopp motsvarande ca 17% av samtliga placeringar. En inlåningsrältsregel kan
sålunda översällas lill en placeringsregel, som ger besked om vilka kapilal-
eller fondläckningskrav, som gäller för bankens kreditgivning.

Inlåningsrätlen för affärsbank

För sparbankerna infördes regler om inlångsrätt genom 1923
års sparbankslag. Sparbanksinlåning, som inte motsvarades av kassa, banktillgodohavanden,
fullgoda svenska obligationer, vissa inteckningslån och andra riskfria
placeringar, fick enligt lagen inle översliga 12,5 gånger sparbankens fonder.
Denna regel kombinerades med en annan regel, som innebar all inlåningen med
undanlag av vad som molsvarades av kassa och bank-lillgodohavanden aldrig fick
öveisliga 50 gånger fonderna. Denna yllersta inlåningsspärr ändrades år 1937
lill en 30-gångerregel som emellertid skulle gälla först efter en övergångslid
om lolv år. Kraven på fondtäckning mildrades genom genom provisorisk
lagstifining år 1947. Kretsen av läck-ningsfria lillgångar vidgades och Kungl.
Maj:l fick rätt att medge undantag från 30-gångerregeln och i slället tillämpa
50-gångerregeln. I 1955 års sparbankslag behölls sysiemel med all begränsa
sparbankernas inlånings-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 53

räu genom dubbla relationsregler. Den inlåning som inle
placerades i läckningsfria lillgångar begränsades liksom lidigare till 12,5
gånger sparbankernas egna fonder. Inlåning som inle placerals i den försia,
mesi riskfria gruppen fick aldrig översliga 50 gånger sparbankens fonder.

För jordbrukskasserörelsens del har de besiämmelser som
reglerar cen-tralkassornas inlåningsräll alllsedan år 1942 varit så gott som
identiska med dem som gällde för sparbankerna.

Även om de för affärsbanker, sparbanker och centralkassor
gällande inlåningsrältsreglerna var likarlade genom all de grundade sig på en
uppdelning av lillgångama i tre riskgrupper var de i övrigi i väsenlliga
avseenden olika. Beslämmelserna var belydligi mindre reslrikliva för
sparbankernas och cenlralkassornas än för affärsbankernas del. Således var
kapilalkraven för de olika placeringarna lindrigare för sparbanker och
cenlralkassor och omfatiningen av läckningsfria lillgångar var större.

En historik över kapilalläckningsreglernas uiveckling och
en ulföriigare redogörelse för reglernas innehåll före den nya
banklagsliflningen år 1968 finns i kredilinslilululredningens belänkande (SOU
1967:64) Samordnad banklagsliflning (s. 152-173).

2.3.3 1968 års lag 2.3.3.1 Allmänt

I
belänkandet Samordnad banklagsliflning som ligger till grund för gällande
lagsliflning framhöll kredilinslilululredningen all del i och för sig är möjligl
all få samma kapitaltäckningskrav med inlåningsbestämmelser som med direkta
placeringsregler. Utredningen ansåg det emellertid som mest följdriktigt alt
kapitalläckningsreglerna uiformades som placeringsregler differeniierade efter
placeringarnas ari. Ulredningen ansåg vidare atl bestämmelserna borde vara
enhelliga för samtliga bankinslilut. Ulredningen grupperade bankinslilulens
placeringar i fyra olika riskgrader, där riskgrad 1 omfallade placeringar med
ingen eller ringa förluslrisk och riskgrad 4 de mest riskbelasiade
placeringarna. Som kapilalläckning föreslog ulredningen för lillgångar i
riskgrad 1, ulom för rena kassalillgångar, 0,5% eget kapilal och för
riskgraderna 2-4 egel kapilal om 1 %, 4% resp. 8%. Del samlade kravet på egel
kapilal räknas fram genom atl kapilalkraven i de olika riskgraderna läggs
samman. Ulredningen förordade vidare alt förlagsbevis som getts ut av
bankinstitut i kapitalläckningshänseende med viss begränsning skulle få
jämslällas med egel kapilal intill ett belopp molsvarande för affärsbankerna
akliekapilalel, för sparbankerna reservfonden och för föreningsbankerna del
belopp vartill ceniralkassa och anslulna jordbrukskassors egel kapilal uppgår.
En närmare redogörelse för förlagsbevisens behandling i kapilalläckningshänseende
lämnas under avsniu 2.3.6. Dessulom föreslog utredningen atl ett belopp
motsvarande summan av värderegleringsreservernas belopp för utlåning och
överskottet av reserven för värdepapper skulle få dras från tillgångarnas
värde i den högsta riskgraden innan kapitalkravet beräknades.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 54

Departemenischefen förklarade i proposiiion i ämnel (1968:
143) atl han anslöl sig lill de grundläggande bedömningar som läg bakom
ulredningens förslag. Han erinrade om alt såväl de dåvarande inlåningsrällsreglerna
som de föreslagna placeringsreglerna vid sidan av sin huvudfunklion all irygga
insällarna ocksä verkade placeringsdirigerande. Med anledning härav framhöll
depariemenischefen alt kapilaltäckningskravens ändamål - all Irygga insällarna
- enligi hans äsikl liksom hillills borde fä besiämma de nya
kapilalläckningsreglernas innehåll på ell avgörande säll. Den föreslagna
konsirukiionen med kapilalläckningsregler ulformade som placeringsregler
belecknade han som en uiveckling av del gällande inläningsrälls-systemel med
väsenlliga fördelar. Reglerna knyls direkl lill bankinslilulens placeringar,
vilket är följdrikligl efiersom del egna kapilalel skall slå emot risk som är
förenad med kreditgivningen. Reglerna blir också belydligi mindre komplicerade
och sålunda lällare all lillämpa för bankinslilulen och lillsynsmyndigheien.
Vidare lämpar de sig väl för all lillämpas på olika lyperav bankinslilul,
oavsell rörelseinriklning och ulläningssiruklur. Sysiemel medför nämligen med
given omslulning atl del ställs siörre krav på egel kapilal hos ell
bankinslilul med en mer riskbelonad placeringsslruklur än hos andra.

Ulredningens förslag all kapitalläckningskraven borde vara
desamma för alla bankinslilul grundade sig på uppfallningen all föriuslrisken
på en och samma placering rimligen inle förändras efter vem som gör placeringen.
Utredningen betonade emellerlid, atl även om föriuslrisken som sådan inle
förändras så kan placeringens sioriek molivera skilda kapilalkrav beroende på
vilkel insliiui som gör placeringen. Denna skillnad i riskbedömningen för en
och samma placering hänför sig inle till lypen av bankinslilul ulan lill
insiiiuieis sioriek i förhällande till en kredil av given sioriek. Ulredningen
ansåg dock inte alt det behövdes någon differenliering av kapitalkraven efter
institutens storlek. Därvid beaktade utredningen all bank enligt en särskild
bestämmelse i banklagstiftningen inte får bevilja kredil ät en och samma
låntagare eller i intressegemenskap förbundna låntagare i sådan utsträckning att
institutets säkerhet ävenlyras. Vid remissbehandlingen berördes frågan om
enhetlighet av några remissinstanser. Sparbanksföreningen ansåg atl en
enhellig reglering var en självklar följd av Ulredningens principiella
ställningstagande för en samordnad banklagsliflning. Jordbrukskasseförbundet
ville se lagförslaget som en helhei och var därför berett att godta de starkt
ökade krav som förslaget innebar för rörelsens del. Bankinspekiionen framförde
viss kritik mol förslaget alt kapilalkravel fulll ul skall vara lika för
samiliga bankinslilul och fann del motiverat atl kravet för sparbanker och
kreditkassor salles någoi lägre än för affärsbanker. Som skäl härför anfördes
all sparbankernas och kreditkassornas låneporlföljer under överskådlig lid
kommer alt ha en annan och mindre riskbelonad sammansäitning än
affärsbankernas. Depariemenischefen delade ulredningens uppfattning att
kapilalläcknings-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 55

bestämmelserna skulle vara enhelliga för affärsbanker,
sparbanker och centralkassor. En enhetlig reglering av kapitalläckningskraven
var enligi hans mening också en självklar följd av slällningslagandet lill en
samordnad banklagsliflning.

Ulredningens
förslag lill kapitalläckningsbeslämmelser innebar enligi Ulredningens
beräkningar, som hänförde sig lill förhållandena i bankinslilulen den 3 1
december 1964, sänkningar av kapilalkraven för samiliga affärsbanker med minsl
25%, i sex fall med mer än 35%. För de ca 30 sparbanker för vilka beräkningar
gjorls innebar förslagei sänkningar för 20 sparbanker med mer än 15%, varav för
ire med mer än 35%. För ire sparbanker innebar förslagei en ökning med ca 10%.
Tre cenlralkassor fick enligi förslaget sina kapilalläckningskrav höjda med
10-15% medan de övriga nio fick manliga sänkningar.

Som skäl
för de sänkia kapitalläckningskraven anförde ulredningen all de fakiiska
förluslerna under efterkrigstiden varil ringa men alt della förhållande endasl
i mindre mån kunde tjäna som vägledning för kapital-läckningskvolernas storlek.
Ulredningen sökte även bedöma kapitalläck-ningskvolernas rimliga storlek med
utgångspunkt från de kapilalläckningskrav, som de dåvarande
inlåningsrällsbestämmelserna angav. Enligi Ulredningens mening framslod dessa
som belryggande. På grund härav och dä skärpla krav innebär ökade koslnader för
kredilförmedlingen utgick ulredningen från all nägon skärpning av de samlade
kapitalläckningskraven i och för sig ej behövdes. Särskili i fråga om
affärsbankerna vilka som lidigare nämnts hade de strängaste
kapitalläckningskraven, framslod tvärtom en mildring av det samlade
kapitaltäckningskravet som moiiverad.

Till de remissinsianser som uttalade sig om kapilalkravel
i slorl hörde bankinspektionen (jfr. prop. 1968: 143 s. 116). Inspektionen
konstaterade lill alt börja med alt utredningens förslag skulle innebära en
minskning av kapilalbehovel för flertalet affärsbanker med 40-50%. Inspekiionen
berörde därefier bl. a. den betydelse för behovei av riskbärande kapilal som
bankinslilulens dolda reserver, främst i form av värderegleringskonlon för
utlåning, kan ha. Värdel av dolda reserver belönades men samiidigi under-ströks
atl kapilalläckningsreglerna skall lillämpas inte bara under goda konjunkturer
utan även under dåliga. Erfarenheterna visade också alt reserverna snabbi kan
försvinna inle bara på grund av inträffade förlusler Ulan också lill följd av
en ändrad inställning i fråga om behovet av säkerhetsmarginaler.

Del kapilalskydd, som erbjuds insällarna, kan således
under avsevärd lid vara begränsal till det i lag föreskrivna minimikapitalet,
hette det i framställningen. Kraven på riskkapital måste därför avvägas så, atl
bankinstiluten med bevarat förtroende från allmänhelens sida skall kunna fungera
även under perioder med sämre konjunklurer. Del riskkapital, som enligt lag
skall finnas i ett bankinstilut måsle i princip vara så slorl att det i och för
sig är tillräckligt som skydd för insätlarna. Vidare betonades atl del

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 56

krav pä riskkapital som i lag generelli slälls upp på
bankinslilul är minimikrav. I anledning därav påpekade inspekiionen, all om en
bank i sin rörelse är beredd all la siörre risker än normall, måsle banken
hålla ell molsvarande högre kapilal än del som föreskrivs i lag.

Sammanfallningsvis anförde inspekiionen all myckel tydde
på all bankernas verksamhei skulle bli mera riskbelonad än under den för
näringslivet sä gynnsamma efterkrigsperioden och all del inle var förenligl
med klok och försiklig politik atl införa regler som för affärsbankernas del
skulle innebära en halvering eller en kanske ännu längre gående reduklion av
del minimikapital, som obligatoriskt måsle finnas lill insätlarnas skydd. En så
extrem ålgärd skulle illa rimma med de envist åierkommande kraven från
näringslivets sida på ett ökal risklagande i bankerna. En sådan "ned-ruslning"
skulle inle heller kunna moliveras från koslnadssynpunkl. Enligt inspekiionen
kunde del för affärsbankernas del därför anses rimligt och acceplabelt om del
föreskrivna minimikapitalet reducerades med endasl 20-25 %. Om utvecklingen
skulle göra detta moliverai, kunde kapilalläckningsreglerna efter ell antal år
liberaliseras ytterligare. Med utgångspunkt härifrän föreslog inspekiionen
därför vissa ändringar i detaljutformningen av ulredningens förslag.

De synpunkter bankinspektionen anförl manade även enligt
departementschefens bedömande till försiklighel (prop. 1968: 143 s. 137).
Enligt departemenischefen var del emellertid för att åsiadkomma enhetliga kapitaltäckningsbestämmelser
nödvändigt alt förhållandevis kraftigt sänka kapilalkravel för affärsbankerna,
som hade de slrängaste kraven, eftersom det inle fanns nägra bärande skäl för
alt i siällei slarkl skärpa kapilalkraven för sparbanker och cenlralkassor.
Departementschefen erinrade också om all ell högre kapilalläckningskrav medför
högre koslnader för den kredilförmedling som bankerna tillhandahåller och
pekade pä att dessa kostnader yllersl får belalas av dem som lar inslitulens
tjänster i anspråk. Den ytterligare Irygghei ell högre kapitaltäckningskrav
innebär för insätlarna får därför vägas mol de nackdelar som lägre
inlåningsränior och högre lånekostnader medför. Å andra sidan framhöll
departemenischefen all del också måsle beakias all det från såväl bankernas som
näringslivets synpunki är angeläget, all bankerna har en sä slark kapilalslällning,
all de verkligen har möjlighel all lämna riskbelonade krediter och kan ta de
förlusler som följer därav. Vid detaljutformningen av
kapitaltäckningsbe-stämmelserna beaklade departementschefen ovanslående
synpunkier.

Proposilionens kapitaltäckningsregler innebar en minskning
av kapilalkravel i förhållande lill inlåningsriittsreglema med 38 % för
affärsbankerna och 21 % för sparbankerna samt en höjning för centralkassorna
med 5%. Delta innebar att kapitalkravet i procent av summan av samtliga
lillgångar och ingångna garanliförbindelser för affärsbankernas del sänktes
från 6,57% lill 4,33% och för sparbankernas del från 1,89 till 1,50%, medan
kapilalkravel för ceniralkassoma höjdes från 1,98 lill 2,09%. I fråga om
beräkningen av nu angivna siffror och motsvarande siffror enligt bl.a.
uredningens förslag hänvisas lill prop. 1968: 143 s. 151 f.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 57

2.3.3.2 Riskkalalogen

Dä del gällde atl la siällning lill riskindelningen av ett
bankinstiluts placeringar anförde kredilinslilululredningen följande. Ell
bankinsliiuls resurser kan schemaliskl sell vara placerade i kassa och därmed
jämförliga tillgångar, i värdepapper och lån saml i lillgångar som behövs för
att möjliggöra bankverksamhelen som sådan, dvs. invenlarier och fasiigheier.
Ulredningen indelade de föriustrisker som kan anses vara förbundna med dessa
olika placeringar i kursrisker, valutarisker och solvensrisker. Ulredningen
definierade termen kursrisk som risken för en förändring i en placerings
kapitalvärde till följd av förändringar i den allmänna räntenivån. Enligt
ulredningen ärden vanligaste placeringen med denna risklypobligationer, vilkas
avkastning ulgår efter en för obligationernas bindningstid fasl räntesats.
Kursrisken hänger samman med all obligationens avkaslning inle ändras vid en
höjning av den allmänna räntenivån, vilkel medför alt dess avkaslning blir
relativt selt lägre än pä placeringar vars avkaslning följer den allmänna
ränlenivån. Eftersom man får räkna med alt räntegotl-görelsen på insältarsidan
stiger vid höjd allmän räntenivå försämras härigenom institutets lönsamhei.
Bankinsiitutet kan i del nya lägel handla på två olika säll som i princip kan
beräknas ge lika siora inkomster. Del kan behålla värdepapperel och därigenom
få en relalivi lägre avkaslning på placeringen för återstoden av dess
bindningstid. En annan möjlighet är all avyitra värdepapperel och därigenom ta
en kapilalförlusl, som i princip molsvarar del kapilaliserade värdel av den
försämrade avkastningen under återstoden av placeringens bindningstid. Ulredningen
påpekade atl vid sjunkande allmän ränlenivå blir förhållandel del omvända.
Enligi utredningen kan bankinstiluten genom all avsäita vinslmedel till
värderegleringskonto nedskriva obligationsportföljens värde till de sänkia
marknadsvärden som följer av en allmän räntehöjning. Härigenom uppnås dels att
obligation i institutets räkenskaper ej upptas lill högre värde än marknadsvärdet,
dels all mera medel hålls kvar i rörelsen och härigenom kan förbättra den genom
räntehöjningen relativt försämrade lönsamheten i bankinstilutet.

Ulredningen förutsatte vid sin beräkning av
kapitalläckningskraven atl obligalion skulle fas upp lill marknadsvärdei, dock
högsl nominella värdet. Ulredningen uppgav alt den övervägt atl la yiierligare
hänsyn till kursrisker för obligationer genom krav på att obligations värde
skulle beräknas till eit med vissl procenllal reducerat belopp av
marknadsvärdet men alt den ansåg all del var tillräckligt med ett allmänt
villkor alt obligalion får tas upp till högst marknadsvärdet. I den mån ell
bankinstitui ej har möjlighet alt nedskriva obligalionsporlföljens värde lill
marknadsvärdet förutsatte ulredningen alt reslerande belopp skulle läckas med
egel kapilal. Med detla ansåg utredningen att någoi ytterligare specielll
hänsynslagande lill kursrisk inte behövdes i kapitaltäckningssystemet.

Tillgångar som är förbundna med valutarisker, dvs. risk
för förlusl i samband med förändring av växelkurser, angavs vara dels
lillgodohavande

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 58

och fordringar i uiländsk valula, dels värdepapper löpande
i sädan valula. 1 fråga om fordringar i form av reverser som löper i uiländsk
valula fann ulredningen all dessa kunde las undan från kapilalläckning för
valularisker eftersom bankernas inlåning i uiländsk valula balanserade valularisker
för sädana lillgångar. Ulredningen ftmn därför all valuiariskerna inle behövde
särskili beakias på annal sätl än all lillgodohavande i ulländska valutor hos
utländska bankföretag elc. skulle beräknas till marknadsvärdena.

Utredningen fann - med hänsyn lill vad den anfört om kurs-
och valutarisker - all kraven på kapilalläckning väsenlligen endasl kommer all
avse solvensrisker, dvs. de förluslrisker, som hänger samman med atl
bankinslilulens gäldenärer inle fullgör sina äiaganden mot kreditgivaren. För
placering i en lillgång med större förluslrisk borde härvid krävas högre
kapilalläckning än för en lillgång med mindre förlustrisk. I prakiiken är det
endasl undanlagsvis möjligl all ange föriuslrisken på en placering eller grupp
av placeringar. Del var därför enligi utredningens uppfattning ofrånkomligt
all varje i prakiiken genomförd gruppering av placeringar efter förluslrisk får
en schemalisk prägel.

Ulredningen slannade för all föreslå all bankinslilulens
tillgångar grupperas efter förlustrisk på fyra olika riskgrader.

Ulredningen framhöll alt grupperingen av tillgångarna
efter förluslrisk vilade delvis på en indelning av bankinstitutens låntagare
med slalen och kommunerna i en försia grupp med ingen risk för
belalningsinslällelse och därefter kredilmarknadens inslilulioner i en närmasi
följande grupp. I övrigt grupperades tillgångarna med ledning av säkerhetens
art. Placeringar för vilka särskild säkerhei inte slällls fördes därmed till
den högsia riskgraden.

Ulredningen ansåg all förslaget, trots all det i viss mån
var av schematisk karaktär, väsentligen tog hänsyn till såväl den samlade
förlustrisken för ell bankinslilut som till de olikheter i kapitaltäckningskrav
som skilda sammansättningar av olika instituts placeringsportföljer kan kräva.

Till riskgrad 1 förde ulredningen, föruiom s. k.
guldkantade obligationer, även obligationer emillerade av svenskl
kreditinslilul eller som offenlligen ulbjudils av bankinstitui, dvs. i huvudsak
s.k. industriobligationer. För tillgångar i denna riskgrad uppstilllde
utredningen en kapitaltäckningskvol om 0,5 %. Som molivering härför anförde
utredningen att risken för att de mol banken betalningsskyldiga inte fullgör
sina förpliktelser visserligen är obefintlig eller ytlersl ringa, men all
själva handhavandet av tillgångarna är förenat med vissa förlustrisker.
Liiredningen ansåg dessutom del rimligt all ell visst eget kapilal över huvud
taget krävs av ett bankinstitui.

En ledamot av utredningen förordade emellertid atl
lillgångama i riskgrad 1 skulle frias från alla kapitaltäckningskrav, utöver
det som ligger i föreskriften att likvida tillgångar skall redovisas till högst
marknadsvärdet. Denne ledamot underströk särskilt att ett borttagande av den
dåvarande prioriteringen av obligationer i kapitalläckningshänseende skulle
inverka menligt på obligationsmarknaden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 59

Till riskgrad 2 förde ulredningen tillgångar, som ansågs
innefatta relalivi obetydliga men ändå större riskmoment än tillgångar som
förls lill riskgrad 1. För riskgrad 2 föreslog ulredningen en
kapilalläckningskvol av I %.

Till riskgrad 3 förde ulredningen de placeringar för vilka
föriuslrisken framslod som siörre än för riskgrad 2 men som dock ansågs kunna
undantas från den högsia riskgraden. Kapilalläckningskvoten salles av Ulredningen
lill 4%. Till riskgraden fördes bl.a. andra svenska obligaiioner än sådana som
lagils upp i riskgrad 1.

Till riskgrad 4 slutligen förde utredningen tillgångar som
inte räknats upp i de lidigare riskzonerna. För riskgraden föreslogs en
kapitaltäckningskvol av 8%.

Vid
remissbehandlingen redovisades skilda uppfattningar om vilka placeringar, som
borde hänföras lill riskgrad 1, och om vilken kapilalläckningskvol som var den
lämpliga. Riksbanksfullmäklige och postslyrelsen ansåg med hänsyn till den säkerhet
som finns för obligationslän atl sådana obligationer som lagits upp i riskgrad
1, med undanlag av sådana som Ulbjudils av svenskl bankinslilul, borde vara
fria från kapilalläckning. Som skäl härför anfördes obligalionsutgivarens
institutionella ställning och del förhållandel atl nedskrivning enligt
förslaget skulle ske lill marknadsvärdet. Övriga obligationer i riskgrad 1,
främst induslriobligalioner och utländska låniagares obligaiioner borde enligt
dessa remissinsianser föras över lill riskgrad 2, efiersom de uppenbarligen
inte kan likslällas med slals-och hypoleksobligaiioner.

Bankinspekiionen ansåg all ulredningens förslag innebar en
reducering av kapilalliickningskravel för obligaiioner som inle var försvarlig
från risksynpunki. Inspektionen pekade på alt kursutvecklingen under efterkrigstiden
på obligationsmarknaden har visal alt innehav av obligationer, särskilt långa
obligationer, är förenat med belydande risker och atl bankinslilulen kan
Ivingas till stora nedskrivningar av värdet. Inspektionen anförde härom.

De vinslmedel som ålgåtl härför har bara under den senasle
femårsperioden för affärsbankernas del uppgålt till inemot 250 milj. kr., ell
belopp som vida överstiger kreditförlusterna under samma period. Väl brukar i
diskussionerna om behovei av riskkapilal för obligalionsinnehav från bankhåll
anmärkas, all bankerna efter en ränlehöjning och ell därav föranlett kursfall
icke behöver realisera sina obligalionsinnehav eller i vart fall behöver sälja
endast en mindre del därav och all de genom atl avvakia förtälloliden kan få
obligationerna inlösta till pari. Man förbiser emellerlid därvid gärna den
belaslning på lönsamheten, som består däri all räntan på den mol
obligalionsinnehavel svarande inlåningen under längre eller kortare perioder legat
över den, som gällde vid tiden för förvärvet av obligationerna, och kanske 1.
o. m. över obligationsränlan. Denna belaslning - för vilken kursnedgången för
obligaiionema ulgjorl ett uitryck - har inte varit mindre reell, därför alt
förlusten kommit successivt. Särskilt i ett skede då en lågränleperiod följs av
en längre period med siigande ränla kan ell slort innehav av lågförräntande
obligationer bli en allvariig belaslning för del

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 60

enskilda bankinslilulel. Delta kan då år efter år tvingas
avsälla medel för alt bringa bok värdel på obligaiionema i överenssiämmelse med
marknadsvärdei och kan inle avvisa krav härpå bara genom en hänvisning till
all ränlenivån efter ell eller annat årtionde måhända sjunker med påföljd all
obligationsinnehavet då kommer atl ge kompensation för lidigare föriusler.

Med hänsyn lill att del förda resonemangel främsi är
lillämpligl vid innehav av långa obligaiioner skulle en differenliering av
kravet på kapilalläckning efter obligalionernas löplid vara naiurlig. De
gränsproblem som uppslår vid varje differentiering och även vissa andra
omständigheter ansågs emellerlid lala för en enhetlig behandling av
obligaiionema. Inspekiionen lillslyrkle därför all samma kapilalkrav skulle
gälla för samiliga ifrågavarande obligationer oavsell löptid och all
läckningslalel avvägdes efter ell genomsniu. Inspektionen föreslog alt
obligationerna fördes över till riskgrad 2 med ett läckningskrav på 1 %.

Departementschefen anförde atl de skäl som utredningen
anfört för all lillgångar, som enligt gällande regler var hell eller delvis
läckningsfria, skulle underkaslas kapilalläckningskrav inle överlygal honom.
Enligt departementschefen skulle ett genomförande av förslaget, som
reservanten påpekat, sannolikt minska bankinslilulens benägenhei alt förvärva
dessa obligationer och därmed begränsa omfångei av obligalionsmarknaden. Departementschefen
förordade däri'ör atl kapilalläckningskravel för placeringar i riskgrad 1
salles lika med noll. 1 linje med vad riksbanksfullmäklige föreslagit ansåg
departemenischefen emellerlid atl andra fullgoda obligationer - dvs. i slorl
selt vad ulredningen beiecknai som obligationer utbjudna av bankinstitut -
borde föras över till riskgrad 2.

1 fråga om ulredningens förslag atl obligationer vid
beräkningen av kapilalläckningskravel skulle las upp lill marknadsvärdei, dock
högsl nominella värdel, erinrade departementeischefen om atl bankinspekiionen
pekal på vissa nackdelar med atl sälla obligalionernas marknadsvärde som norm
för deras värdering i kapilalläckningssammanhang och i siällei förordal all
obligalionernas bokvärde skulle användas. Som framgår av del följande hängde de
av inspekiionen pålalade nackdelarna samman med atl inspekiionen var krilisk
till utredningens förslag au reserven för obligationer skulle få dras från
tillgångarnas värde i högsia riskklassen innan kapilalkravel beräknades.
Departementschefen delade inspektionens uppfattning och förordade därför att
obligationer i likhel med andra tillgångar vid lillämpningen av kapilalläckningsbesiämmelserna
skulle beräknas efter sina bokförda värden.

2.3.3.3 Kapilalbasen

Kredilinslilululredningen behandlade ingående frågan om
vad kapitalläckningskraven skall sältas i relalion lill och diskuierade i vad
mån även andra medel än de som räknades som egna medel, dvs. de beskattade,
borde få räknas som kapilalläckning. Därvid behandlades medel som slår inne pä
värderegleringskonlon.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 61

Denna fråga hade även lagils upp av 1950 ärs
jordbrukskasseuiredning. En närmare redovisning härav lämnas i prop. 1955:3 s.
103. Bland sina sammanfallande synpunkier anförde ulredningen bl.a. alt
inlåningsreglerna borde ta viss hänsyn till den irygghet för insällarna, som
kunde skapas genom avskrivningar och avsällningar lill värderegleringskonlon i
de fall dessa konton var sä stora, all risken för all reservfonden och annal
egel kapilal skulle behöva las i anspräk för all läcka uppkommande förlusler
minskal i belydande grad. Ulredningen menade, all sådana konlon även om de inle
var lika beständiga och säkra som reservfonder, dock gav insällarna ökad
Irygghei och att del därför, när ökningen i trygghet var väsenilig och
påtaglig, kunde vara riktigt all la särskild hänsyn därlill. Detta borde enligt
ulredningens mening lämpligen ske genom dispens, meddelad av Kungl. Maj:l efter
tillsynsmyndighetens hörande.

Den av jordbrukskasseuiredningen föreslagna dispensregeln
i fråga om värderegleringskonlon kritiserades av några remissinsianser (se
prop. 1955: 3 s. 107 f).

Bank- och fondinspeklionen anförde bl. a. följande: Enligi
inspeklionens upplänning är de fördelar, som kan vinnas genom hållande av dolda
reserver i vissa hänseenden särskili framirädande för kredilinslilulen, som i
högre grad än andra förelag är känsliga för disposilioner, som går ulöver de
synliga reserverna. Ty dels är dessa förelag för sin rörelse i högre grad än
andra beroende av allmänhelens förlroende och dels skall för dem enligi lag
upprällhållas en viss relalion mellan egel och främmande kapilal, vars
underskridande tvingar kreditinstituten lill minskning av sin volym, dvs. i
realileien lill krediiuppsägningar. Med hänsyn härtill har inspekiionen anseti
framväxandel av delcredereräkningar hos affärsbanker och cenlal-kassor vara
lillfredssiällande ur de synpunkier ämbelsverket har all förelräda.

Skulle emellerlid dessa räkningar enligi ulredningens
förslag bli inlåningsgrundande, dvs. i vissl hänseende jämslällas med eget
kapital, kan de uppenbarligen icke längre fylla sina ovan beskrivna funktioner,
i varje fall ej beträffande så stor del av värderegleringskonlol, som får anses
erforderlig som reserv mol föriusler. Sannolikt skulle väl detla förhållande
föranleda ett dispenssökande kreditinstitut all nedvärdera de risker hos
ford-ringsporiföljen eller obligalionskoniot, för vilka värderegleringskonlona
är avsedda att tjäna som buffert. Ur konsolideringssynpunkt vore en sådan
uiveckling all beklaga.

Sparbanksinspeklionen framhöll bl. a. all del knappasl
kunde vara lämpligi, all kredilinslilulen skulle söka överlyga å ena sidan
taxeringsmyndigheterna om all verksslällda avskrivningar vore sakligt
betingade och därför borde vara skattefria samt å andra sidan
tillsynsmyndigheten om all samma avskrivningar egenlligen icke alls behövde
göras och därför borde få räknas som underlag för inlåningen.

Depariemenischefen anförde i prop. 1955:3 (s. 114) bl.a.
all de med inlåningsrätlen sammanhängande problemen måsle ytteriigare
övervägas, innan ställning logs lill frågan om en omläggning av
inlåningsreglerna efter

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 62

de av jordbrukskasseuiredningen föreslagna linjerna.
Därför uiformades reglerna om inlåningsrällen i 1955 ärs banklag i huvudsak
efier dillills gällande besiämmelser.

Kredilinslilululredningen erinrade inledningsvis om all
utredningen vid behandlingen av frågan om läckning av kurs- och valularisker
hade föreslagil all marknadsvärden för lillgångar som äger dessa risker skall
användas. Ulredningen konslaierade därefier alt om en låntagare brisler i
belalning, läcks bankens fordran i följande ordning:

1.
ev. pant las i
anspräk,

2.
förlusten läcks
genom överskoilet på årets rörelse,

3.
värderegleringsreserverna
las i anspräk och

4.
beskattade
medel (odisponerade vinslmedel, disposilionsfond elc.) las i anspråk.

Värderegleringsreserverna ulgörs av obeskattade medel. Avdragsräll
har medgivils, efiersom ändamälet är all bygga upp reserver för alt möta
förlusler. Måsle beskailade medel användas för all täcka förluster innebär
della jämföri med all använda obeskallade värderegleringsreserver, en nära nog
dubbell så hög kosinad för banken. Häriill kommer all en för-iroendekris bland
insällarna iroligen skulle uppslå. Del är enligi ulredningen därför vikligl
både frän bankinslilulens och samhälleis synpunki alt insiiiuien bereds
möjligheler alt bygga upp ell erforderligl förlustskydd genom obeskallade
avsällningar till värderegleringskonton.

Ser man kapitaltäckningsfrågan renodlad som en fråga om
insäliarskydd. vilket enligt utredningens mening är det relevania synsäliel,
lorde del vara likgiltigt hur förlusler läcks, förulsalt all de absorberas av
bankinstilutet. Detla lalar för atl värderegleringsreserverna bör fä räknas
som kapilalläckning, ev. med avdrag för den del av dessa medel som slär mol
akula risker. I andra hand kan hävdas all ca 50 proceni av värderegleringsreserverna
skulle få inräknas i kapiiialläckningen efiersom de, efier all ha framlagils
för beskaiining, lill om! i ing halva sill belopp skulle bli en del av
beskailade egna medel.

Ulredningen ansåg likväl all värderegleringsreserverna
inle skulle räknas med i den legala kapiialläckningen. Della skulle nämligen
innebära all dessa reserver liksom beskailade egna medel fick en viss
mullipeleffekl på ullåningskapacilelen. Däremoi ansåg ulredningen all värdet av
värderegleringsreserverna borde få frånräknas tillgångarnas värde vid beräkningen
av kapitalläckningskraven. Efiersom i prakiiken avsällning lill
värderegleringskonio oflasl ej hänförs lill beslämda placeringar ulan föreläs
i klump, föreslog ulredningen till summan av värderegleringsreservernas belopp
för uilåning saml öv(;rskoilel av reserven för värdepapper skulle få dras från
tillgångarnas värde i den högsta riskgraden innan kapitaltäckningskravet
fastställdes.

För värdepappersporlföljen belyder della enligi
ulredningen all, i den mån beloppei på värderegleringskonlot är så stort att
netlobokvärdel för

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 63

dessa tillgångar understiger marknadsvärdet fär del
överskjutande beloppet på värderegleringskonlol lillsammans med beloppei pä
värderegleringskonlol för utlåning dras av från värdel av tillgångarna i
riskgrad 4 före kapiialkravsberäkningen för denna riskgrad.

1 den mån ell instituts avsättningar till
värderegleringskonto ej skulle förslå alt tillräckligt nedskriva
obligalionsporlföljens värde förulsatle ulredningen all del egna kapilalet
skulle reduceras med det belopp som kan behövas för atl anpassa
obligalionsporlföljens neliobokföringsvärde lill marknadsvärdei innan del egna
kapilalel får räknas som riskläckning i övrigi.

Ulredningens förslag all värderegleringsreserver på vissl
säll skulle räknas som kapilalläckning logs upp vid remissbehandlingen av bl.a.
bankinspekiionen. Inspekiionen fann den föreslagna regeln om räll all göra
avdrag för eveniuell differens mellan obligalioners marknadsvärde och bokförda
värde alltför liberal och dessulom opraklisk i lillämpningen.

Enligt
inspektionens meningar obligalionernas marknadsvärden, beräknade efter
noteringarna på Stockholms fondbörs, inle representativa för siörre
obligalionsaffärer. Inspekiionen framhöll all en ulförsäljning av en även
ganska ringa del av banks obligalionsinnehav på allmänna marknaden i de fiesia
lägen under senare är ofelbarl skulle lell lill atl kurserna pressals. Vidare
framhölls atl ränleglidningar under åren även ulan samband med ändringar av
diskonlol också kan inverka på kurssältningen och därmed på portföljernas
beräknade marknadsvärde. Del föreföll därför inspektionen rimligt atl värdel pä
bankernas obligalionsinnehav skulle sällas efier sä försikliga grunder all del
inrymde marginaler för all möla smärre förskjulningar i räntenivån ulan all ell
överskoll, om än aldrig så litel och kortvarigt, i del på otillföriitliga
grunder vilande "marknadsvärdet" skall fä räknas frän värdel på
andra, mera kapilalkrävande tillgångar. Kapilalläckningsreglerna borde därför
ändras så all kapilalkravel även i fråga om obligaiioner alllid skulle beräknas
efter deras bokvärde, vilkel i praktiken innebar atl de skulle redovisas efter
avdrag av reserveringar. Efter en sädan ändring fanns enligt inspektionens
uppfaiining knappasl behov av en särskild avdragsregel. Om för andra
lillgångar, som redovisas brullo, fanns medel avsalla lill mölande av
förlusler, fick självfallel bok-värdel minskas med del belopp som avsalls för
lillgången i fräga.

Depariemenischefen instämde i den krilik som
bankinspekiionen riklal mol den föreslagna avdragsregeln och lillade för egen
del följande. Eftersom reserverna enligi vad erfarenhelen visar snabbi kan
reduceras eller försvinna åstadkoms genom den föreslagna avdragsregeln en
kapilalbas, som skulle variera i sioriek alliefler iniräffade förlusler eller
ändrad inslällning i fråga om behovei av säkerhetsmarginaler. En
kapiialtäckningsbe-siämmelse som bygger på en på angivel säll rörlig kapilalbas
är opraklisk och svåriillämpad. På anförda skäl kunde depariemenischefen inle
godla Ulredningens förslag i denna del.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 64

2.3.3.4 Sammanfallning

Depariemenlschefens förslag innebar således all
kapilalkravel skulle sältas i relalion lill bankens egel beskattade kapilal och
alt en banks tillgångar - inkl. obligationer - skulle beräknas efter sina
bokförda värden, dvs. efter de värden de skall ha i bankinsliiuls
balansräkning. Närmare besiämmelser om dessa värden finns iniagna i
banklagarna och i bokföringslagen. Enligi dessa besiämmelser fick
omsällningslillgångar - inkl. obligaiioner - inle sällas högre än verkliga
värdel. I den mån värde-regleringsreserv avsalls för lillgång eller grupp av
lillgångar fick hänsyn las härtill vid beräkningen av kapilalkravel. Della
innebar i praktiken att de värderegleringsreserver som finns för utlåningen
dras ifrån tillgångarna i riskklass D innan kapilalkravel beräknas. Pä
motsvarande sätl kommer värderegleringsreserverna för ulländska valulor att
reducera storleken av sådana tillgångar innan kapilalkravel enligi riskklass B
beräknas. Vidare fick värderegleringsreserverna för obligaiioner, dvs.
skillnaden mellan marknadsvärdet och del bokförda värdel, dras ifrån sådana
tillgångar i riskklass D och B innan kapilalkravel beräknas.

2.3.4 Värderingsprinciper för obligationer

Före 1968 års lagsliflning gällde en särskild
värderingsregel för sparbankernas obligalionsinnehav. Sålunda fick svenska,
fullgoda riskbärande obligationer bokföras lill högsl visst schemaliskl
beräknal värde (medeltal-värde), grundat på medelränlan under de senasle lio
åren på s. k. guldkan-lade obligationer. Sparbankerna tvingades härigenom inle
atl i likhel med affärsbanker och cenlralkassor vid en nedgång i
obligaiionskurserna kapi-lalisera och i förväg skriva borl den förlusl som
kunde beräknas inlräda lill följd av all marginalen mellan ränian på
obligationerna och ränian på den däremoi svarande inlåningen under ell antal år
blev mindre, ulan sparbankerna kunde anpassa obligalionernas bokvärde till det
nya marknadsvärdei genom successiva nedskrivningar. Denna möjlighet hade
ansetls oundgänglig för sparbankerna med hänsyn till deras i regel myckel
omfattande obligalionsporlfölj och deras i hcg grad långfrisiiga, delvis bundna
uilåning. Kredilinslilululredningen föreslog emellertid all denna regel borde
slopas. Bankinspekiionen delade ulredningens bedömning och framhöll bl. a. all
det saknades anledning all betrakta sparbankernas obligationsplaceringar pä
annat säll än övriga bankinsliiuls, framför allt om i slort sell samma regler -
bl. a. i fråga om kredilers löplid - skulle gälla för samtliga bankinstitui.
Departementschefen anslöl sig liil ulredningens förslag och framhöll alt
räntebärande obligationer borde värderas efter samma principer som
omsättningstillgångar i allmänhet, dvs. all verkliga värdet inle får
överskridas. Departementschefen lillade alt detia värde var i fråga om
obligationer likvärdigt med marknadsvärdei.

I samband med lillkomslen av lagen (1974:922) om
kreditpoliliska medel behandlades åler frågan om värderingen av vissa
obligationer i boksluts-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 65

sammanhang. Ulredningen om den krediipoliliska
lagslifiningen framhöll all del framlräil ell behov av all bankerna genom
obligalionsförvärv bidrog lill uibudel av långfrislig kredil. Enligi ulredningen
kunde dock ell omfaUande innehav av obligationer vid en nedgång av
obligalionskursen medföra särskilda påfrestningar för bankernas redovisade
resultat. Med avsieg från den allmänna regeln all obligationer i likhel med
andra omsällningslillgångar inle fick sällas högre än verkliga värdel föreslog
ulredningen all bankinslilulen gavs möjlighel all anpassa obligalionernas bokförda
värde till ett lägre marknadsvärde genom successiva nedskrivningar. Den
föreslagna särskilda värderingsregeln uiformades efter mönsier från vad som
före 1968 års ändringar i banklagsliflningen gällde för sparbanker. De
obligaiioner som omfaliades av förslagei var sådana som anges i riskklasserna A
och B i kapilalläckningsreglerna.

Även
sparbanksföreningen tog i en skrivelse lill Kungl. Maj: l upp denna fråga och
begärde all den bestämmelse som lidigare gälll för sparbankerna åler skulle
införas. Sparbanksföreningen pekade på all sparbankernas ökade
obligationsinnehav och obligationernas sjunkande marknadsvärden medförl all sparbankerna
fåll belydande nedskrivningsbehov på sina obligalionsporlföljer. Del förelåg
enligi sparbanksföreningen en risk för all vissa sparbanker skulle få la i
anspråk hela den befinlliga nedskrivningsreserven - inkl. reserven i obundna
krediler - saml årels överskoll för atl nedbringa del bokförda värdel på
obligaiionema till på bokslutsdagen gällande marknadsvärde. Enligi föreningen
var gällande regler för värdering av obligaiioner moiiverade endasl om
obligaiionema betraktas som likvida tillgångar. I verkligheten är del dock
endasl en marginell del av obligationerna som kan betraktas på detla säll,
efiersom handeln på andrahandsmarknaden är begränsad. Därlill kom all
försäljning av bosladsobligalioner i siörre utsträckning heller inle kunde ske
eftersom sparbankerna ålagil sig att svara för en viss överenskommen ökning av
bosladsobligalioner varje år. Enligi sparbanksföreningen var därför den hell
övervägande delen av sparbankernas obligalionsinnehav all belrakia som en
långsiklig placering som inle var avsedd eller möjlig all omsälla i verkligi
likvida lillgångar.

Vid
remissbehandlingen godlogs ulredningens förslag i huvudsak. Bankinspekiionen
anförde bl.a. all i den mån obligationer betraktades som verkligt likvida
tillgångar del fanns skäl för atl endasl marknadsvärdet skulle få lillämpas.
Enligt inspekiionen var dock ell sådani beirakielsesäii inte överensstämmande
med verkligheten eftersom obligationer vid siörre ulbud inle är i reell mening
likvida. Mol en striki tillämpning av gällande regel kunde enligt inspekiionen
vidare invändas atl den får en starkare inverkan på del redovisade ekonomiska
resullalei än vad som är motiverat med hänsyn till utvecklingen på något längre
sikt. Inspektionen tillstyrkte därför all bankinstiluten fick möjlighel alt
ifråga om värdering av obligationer successivi anpassa sig efter ändrade
räntelägen. 5
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 66

Kammarrätten i Siockholm ställde sig avvisande lill
förslaget och anförde bl. a. all de skäl som kunde åberopas för den före 1968
års lagsliflning gällande särbeslämmelsen inle längre var akluella. Molivel
lill denna särregel var till väsentlig del sparbankernas i hög grad
långfristiga, delvis bundna uilåning. En sådan uilåning kunde ur ekonomisk synvinkel
i viss mån sägas ligga anläggningslillgängarna nära. För sparbankernas del hade
emellerlid förhällandena härvidlag ändrais genom 1968 års banklagstiftning.

Depariemenischefen
framhöll atl de krav som från samhälleis sida slälls på bankernas engagemang på
kapilalmarknaden vid fallande obligations-kurser kan leda lill belydande
påfreslningar för bankernas redovisade resullai. Mot denna bakgrund fann
departemenischefen del rimligt all bankerna gavs möjlighel lill successiva
nedskrivningar enligi den av uired-niiigen föreslagna meloden. Enligi
depariemenlschefens förslag skulle me-delränleberäkningen grundas på
obligaiioner som uifärdals av staien, hypoteksbanken och slalshypolekskassan
saml avse medelränlan under de senasle lio åren.

Från
kapilalläckningssynpunkl fick den nya regeln den effekien all
kapilaltäckningssilualionen inora bankväsendet förbättrades något i förhållande
lill 1968 års lagsiiftning Placeringar i obligationer enligt riskklass A kräver
ingen kapitalläckning och placeringar i riskklass B endasl en proceni
kapilalläckning. I den män en banks reserver måsle tas i anspräk för en
nedskrivning av sådana placeringar medför del därför endasl en obetydlig
lällnad alt dessa tillgångar vid lillämpningen av kapilalläckningsbesiämmelserna
skall beräknas efter avdrag för gjorda reserveringar. Värderegleringsreserver
för utlåning har däremoi siörre belydelse. Dessa reserver dras nämligen ifrån
värdet av tillgångarna i riskklass D, som har ell kapitaltäckningskrav på 8
proceni. Efiersom den nya obligationsvärderingsregeln avsevärt minskade
bankernas behov all skriva ned obligaiioner fick man därför ocksä ökal ulrymme
för avsällningar lill de från kapilalläckningssynpunkl förmånligare
värderegleringsreserverna för uilåning.

2.3.5 Den provisoriska ändringen år 1977

Efter förslag av banklagsulredningen har
kapitalläckningskraven genom lagstiftningar 1977 (prop. 1976/77: 126, NU
1976/77:33, rskr 1976/77:243) reducerats med 10 proceni i avvaklan pä ell
slulligt slällningslagande när banklagsutredningen har sluifön sill uppdrag i
fråga om nya kapilalläckningsregler.

2.3.6 Förlagslån som läckningskapilal

Som lidigare har nämnls får i viss ulsiräckning med eget
kapilal i kapitalläckningshänseende liksliillas förlagsbevis utställda av
banker. Utmärkande för förlagslån är dels alt lånet brukar tas upp genom
utfärdande av skuldförbindelser avsedda föi den allmänna marknaden, s. k.
förlagsbevis, dels att långivarna har räll lill betalning först efter
låntagarens övriga

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 67

borgenärer. Enligt gällande bestämmelser får affärsbanker,
sparbanker och cenlralkassor för jordbrukskredii med egel kapilal i
kapilalläckningshänseende jämställa förlagslän inlill ell belopp molsvarande
för affärsbank akiiekapilal, för sparbank reservfond och för ceniralkassa
kassans och de anslulna jordbrukskassornas egel kapilal.

Meloden
all med förlagslän förslärka del inlåningsgrundande egna kapilalel infördes
genom en lag som gällde under åren 1923-1925. Lagen, som endasl berörde
affärsbanker och var av provisorisk karaklär lillkom på förslag av dåvarande
bank- och fondinspeklionen i en siiuaiion då vissa banker måsle la i anspråk de
egna fonderna för all läcka förlusler och därför lenderade all överskrida del i
banklagen sladgade inlåningsminimum, inspekiionen framhöll i sill förslag all
ell föriagskapilal som lånals upp av en bank och som i förmånsrällshänseende
placerals efter bankens övriga skulder lill sin natur stod så nära bankens egna
fonder all del vid beräknande av inlåningsmaximum borde kunna jämslällas med en
sådan fond.

Frägan om
föriagskapilalets ställning återupptogs av 1949 års banklagssakkunniga (SOU
1952: 2), vilka i slorl sell anslöl sig lill nyssnämnda uppfaiining. De
sakkunniga ansåg dock all sådani lån borde få grunda inlåningsräll endasl i begränsad
ulsiräckning, efiersom förlagslån inle utgjorde ett lill banken lika bundel
kapilal som aktiekapitalet. I förekommande fall borde bank under förlagslånets
löplid vidla sådana ålgärder all inle inlåningsrällen vid lånelidens slut
hastigt minskades. Från denna uigångspunki föreslog de sakkunniga all med egel
kapital skulle få likslällas av banken ulgivna förlagsbevis initill ell belopp
molsvarande högsl hälfien av bankbolags akiiekapilal, dock endasl under
förulsäiining all belalning för bevisen kunde av längivaren krävas lidigasl
efter fem år. Föredragande depariemenischefen anförde i moliven bl. a. (prop.
1955: 3 s. 115) alt sluilig siällning lill denna fråga borde las försl i
samband med övervägandena om gemensamma inlåningsregler för de olika lyperna av
inlåningsinstitul. I avvaklan härpå borde dock Kungl. Maj:l ges räll atl efter
prövning i varje särskilt fall medge bank rält all högsl lill belopp
molsvarande halva akliekapilalel lägga förlagskapiial lill grund för inlåning.
Lämplighelen av all uppslälla viss ålersiående minsla löplid såsom förutsäuning
för atl förlagslån skall få vara inlåningsgrundande syntes honom dock slarkl
kunna ifrågasällas. Departementschefen ansåg det emellerlid inle vara nödvändigt
att la slutlig ställning i denna fråga efiersom Kungl. Maj:l skulle ha att
pröva de närmare villkoren för dispens.

Därefier togs motsvarande bestämmelser in i sparbankslagen
och jordbrukskasselagen. Angående moiiveringen härför kan följande nämnas.

I betänkandet Lag om sparbanker m. m. (SOU 1954: 10)
anförde 1948 års sparbankssakkunniga bl. a. följande. Rätlen alt bilda
garaniifond ulgör ett medel all tillföra sparbank främmande kapital såsom
underlag för inlåningen. För de större sparbankerna är delta inte en
tillfredsställande framkomstväg. När dessa sparbanker behöver öka sina fonder
genom tillskott

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 68

av kapilal utifrån, avser behovet självfallet ganska stora
belopp i absoluta lal. Sparbankerna i fråga måsle därför vända sig till en bred
allmänhet med sin inbjudan atl teckna bidrag lill garanlifonden. En sådan
ålgärd skulle från psykologisk synpunkt kunna vara mindre lycklig med tanke på
de oriktiga föreställningar, som fondbildning av della slag kan ge upphov till.
Med hänsyn härtill föreslog de sakkunniga all rätten till garanlifondbild-ning
skulle kombineras med en befogenhei all uppta föriagslån. De sakkunniga
framhöll emellertid all fiirlagskapiial inte helt kan jämställas med
sparbankens fonder och föreslog därför att förlagskapiial skulle vara inlåningsgrundande
bara inlill ell belopp, motsvarande hälfien av sparbankens reservfond, och all
förlagslån med korlare ålersiående löplid än fem år över huvud laget icke
skulle få vara underiag för inlåning.

Departementschefen hänvisade till vad han anförl i fråga
om affärsbanks räll atl lägga föriagskapilal lill grund för inlåningen och
förordade alt sparbankerna jämslälldes med affärsbankerna i della avseende.

Såviii gäller lagen om jordbrukskasserörelsen lillkom
motsvarande bestämmelser efter förslag från 1950 års jordbrukskasseuiredning.
Ulredningen upplyste all ceniralkassa, som är i behov av atl slärka sill
inlåningsunderlag, måsle lila lill frivilliga insaiser från de egna
medlemmarna och från medlemmar i anslulna jordbrukskassor. Denna uiväg var
emellerlid, sedan kasserörelsen nåll nuvarande omfallning och fåll nuvarande
bankmässiga karaklär, enligt utredningens mening inle hell tillfredsställande.
Ulredningen föreslog därför all av ceniralkassa utställda föriagsbevis efter
ansökan hos Kungl. Maj:l genom särskili medgivande skulle kunna likslällas med
egel kapilal och räknas isåsom inlåningsunderlag inlill ell belopp, molsvarande
högsl hälfien av det egna kapilalel. Sisinämnda begränsning synies erforderlig
för all hindra all ceniralkassa i allt för sior ulsiräckning lilade lill
förlagsbevis såsom inlåningsunderlag. Därigenom skulle kassornas karaklär av
kooperaliva organisationer kunna undanskymmas i för hög grad och önskan all
slärka fondslällningen genom ålgärder för all öka insalskapilalet och
reservfonden få minskad slimulans.

Föredragande departementschefen anslöt sig lill förslaget
(prop. 1956: 122 s. 162) samt förordade alt bestämmelsen uiformades på motsvarande
sätt som skell för affärsbanker och sparbanker.

Kredilinslilululredningens uppidrag innefattade enligt
direktiven även bedömning av förlagslånens ställning, vilken fråga, som nyss
nämnts hade uppskjutits i väntan på överväganden såviii gällde gemensamma
regler om de skilda kreditinstitutens inlåningsräll.

1 skrivelse lill Kungl. Maj:t hemställde Svenska
bankföreningen att utredningen gavs direktiv om förtursbehandling av denna
fråga. 1 framslällningen pekade bankföreningen på all ell framirädande drag i
den svenska ekonomins uiveckling under de senaste åren hade varil en kraftig
expansion av inlåningen i affärsbankerna. Därmed hade följl en motsvarande
successiv ökning i behovei av läckningskapilal. För all anskaffa sådani slår,
framhöll föreningen, ire uivägar lill buds, nämligen fondök-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 69

ning, nyemission av aklier och uigivande av förlagsbevis.
Frän många synpunkier framslod för föreningen uigivande av förlagsbevis som den
lämpligasie lösningen. Föreningen pekade också på all bankerna under senasle
åren i stor ulsiräckning lagil upp förlagslån. Nägra negativa verkningar härav
hade inle framlräil. Det var sålunda enligt föreningen allmänt erkänl alt
förlagslänekapilal uigjorde ell lika goll skydd för insällarna som akiiekapilal
och fonder. Tiden borde därför vara mogen all uppmjuka villkoren för bankernas
räll atl likslälla medel som upplånais mol förlagsbevis, med egel kapilal. 1
banklagen borde därför införas en generell räll för bankerna all inom vissa
gränser ulnyllja förlagslänekapilal som underlag för inlåning. Föreningen fann
dessulom all dessa gränser utan olägenhet borde kunna vidgas belydligi i
jämförelse med den nuvarande ramen, vilken, som nämnls, innebar en maximering
lill ell belopp molsvarande hälfien av akliekapilalel.

Kredilinslilululredningen som avgav ullålande över
bankföreningens framsiällning hade ingeniing all erinra emot en provisorisk
uppmjukning av beslämmelserna om förlagslån som underlag för inlåningsräll.
Utredningen förordade all banklagen ändrades så att affärsbank medgavs möjlighel
att med egel kapilal likställa förlagsbevis intill ett belopp molsvarande högsl
bankens akiiekapilal. Ulredningen förordade vidare all molsvarande provisoriska
ändringar också genomfördes för sparbankers och ceniralkas-sors vidkommande.

Sparbank borde enligi ulredningen således få möjlighel alt
med egna fonder få likslälla förlagsbevis intill ell belopp molsvarande högsl
sparbankens reservfond. Ceniralkassa föreslogs få möjlighet all med egel
kapilal likslälla förlagsbevis inlill ell belopp molsvarande högst
centralkassans och de anslutna jordbrukskassornas egel kapital. Ulredningen
föreslog härjämle alt kraven på dispens slopades.

Vid remissbehandlingen av bankföreningens framställning
och kredilinslilululredningens ullalande var inslällningen över lag posiliv.

I fråga om
den föreslagna ramen för rälien all i inlåningshänseende likslälla
föriagskapilal med egel kapilal kom bankinspekiionen in på frågan om
förlagskapilalels siällning. De skäl som tidigare anföris för en begränsning
var enligi inspekiionen allljäml bärande. Beträffande specielll affärsbankerna
ulgör bankens aktiekapital och fonder obestridligen en fastare grund för
rörelsen än ett förlagskapiial. Med hänsyn lill den skillnad som i delta
hänseende finns mellan det egna kapitalet och förlagskapitalet borde kapital av
del senare slagel enligt inspekiionen endasl i begränsad omfallning få uigöra
underiag för inlåningen. Erfarenheterna av förlagskapilalels användning som
inlåningsunderlag hade emellertid varit positiva och inspektionen hade inte
något att erinra mot en viss vidgning av den angivna ramen i och för sig. Hur
långt man därvid skall gå är en avvägningsfråga, vid vars avgörande får beakias
bl.a. åtgärdens karaklär av kortvarigt provisorium i avbidan på
inlåningsrältsfrågans slulliga lösning. Den av

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 70

kredilinslilululredningen förordade höjningen - lill ell
belopp molsvarande hela akliekapilalel - framslod för inspekiionen mot
bakgrund härav som ett myckel långtgående förslag. Emellerlid ville
inspekiionen inle direkl motsätta sig atl gränsen provisoriski bestämdes på sätl
ulredningen förordal. 1 della sammanhang framhöll inspekiionen all frågan i
vilken mån föriagskapilal skall fä användas såsom inlåningsunderlag inte borde
bedömas isolerad ulan alt den borde vid del slulliga avgörandel sältas in i
del siörre sammanhang som hela komplexet om inlåningsrällen ulgör.

1 fråga om den konkrela ulformningen av uppmjukningen av
förlagslånereglerna framhöll bankinspekiionen all, om dispensprövningen slopades,
vissa besiämmelser kunde behövas för atl mildra olägenhelen av all marginalkapilalei
lill viss del är lillgängligl endasl under en begränsad lid, eftersom
föriagskapilal skall åierf)eialas lill långivarna. Inspekiionen förordade
därför föreskrifter för såväl affärsbanker som sparbanker och jordbrukels
krediikassor av innebörd atl om avbetalning på föriagslåneskuld, som skall
amorteras inom de närmasi följande fem åren, något av dessa år lill sill belopp
översliger en liondel av akliekapilalel eller molsvarande beräkningsgrund, det
överskjutande beloppet inle skall få grunda inlåningsräll.

Även föredragande departementschefen ansåg atl en
provisorisk uppmjukning av reglerna om förlagskapilalels ställning i
inlåningshänseende kunde ske och förordade en lösning i enlighet med vad
kredilinslitututred-ningen föreslagil. Enligt departementschefen borde av skäl
som bankinspektionen framhållit lagliga föreskrifier också ges beiräffande de
förutsättningar under vilka förlagskapital skall få räknas som
inlåningsrälls-grundande.

De föreskrifier departementschefen föreslog överensstämde
i sak med inspeklionens förslag.

1 sitl slulbelänkande föreslog kredilinslituiulredningen
inte någon ändring av dessa regler. Departemenischefen delade denna
uppfattning.

2.3.7 Bankernas engagemang i sidobolag

I fråga om bankinsiituis innehav av aklier i sidobolag
gäller som framgått av del föregående särskilda kapitaltäckningsregler.

För bankinstiluten gäller i princip förbud all förvärva
aklier. Förbudet är emellertid inte undantagslöst. S.ilunda kan affärsbank
efter tillstånd av regeringen förvärva aktie i annan affärsbank, i ulländskl
bankförelag och i svenskl aktiebolag eller ulländskt företag, vars ändamål kan
anses gagneligl för bankväsendel eller det allmänna. Även sparbanks och
centralkassas förvärv av sådana aklier är reglerad i lag, fastän på ett annal
sätt.

Bankinstitutens intresse i s. k. sidobolag kan efter
bolagens verksamhetsinriktning delas in i sex grupper, nämligen bankinstitut,
bosladsfinansierande kreditakiiebolag, industri-, fartygs- och
exportfinansierande bolag, kommunlåneinstilul, ulländska bankföretag och
factoring- och leasingbolag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 71

Före 1968 års lagsiiftning fanns inle några regler om hur
kapilalkravel för sidobolagsengagemang skulle beräknas. Den praxis som
lillämpades innebar emellerlid ell kapilalkrav av 100 proceni för sådani
engagemang. Till grund för denna rällstillämpning låg åsiklen alt del egna
kapilal som enligt lag skulle hållas som skydd för bankens insällare inle
samlidigt kunde uigöra riskkapilal också i ell annal krediiinsliiui.

Kreditinstitutulredningen föreslog all aklier i sidobolag
skulle ingå i riskgrad 4 och sålunda kräva 8 proceni kapilalläckning. Avgörande
för Ulredningens förslag var all lagsiiftningen för kreditinstituten är genomsyrad
av solidilelshänsyn och atl etablering och förvärv av kreditinstitut är
underkastad del allmännas kontroll (betänkandet s. 183 f). En ledamol av
ulredningen var skiljaklig och hävdade all lidigare lillämpad praxis borde
lagfästas (betänkandet s. 257).

Vid remissbehandlingen (prop. 1968: 143 s. 129ff) var
bankinspekiionen slarkl krilisk mot utredningsmajoritetens förslag.
Inspekiionen betonade angelägenhelen av all det reella skydd som banklagarnas
kapilalläckningsregler är avsedda all ge insätlarna inte minskas eller
elimineras genom manipulationer av olika slag som t. ex uppdelning av rörelsen
på olika juridiskl självständiga enheter och andra liknande ålgärder av renl
organisatorisk art. Därför måste, som dittills skett i praxis, från
bankinstitutels egel kapilal räknas av vad bankinstilutet investerar som
riskbärande kapilal i andra krediiinsliiui. Enligi inspeklionens mening måsle
i princip krävas all den föreslagna relalionen mellan eget och främmande
kapilal skulle föreligga för koncernen i dess helhei.

Bankföreningen lillslyrkle utredningsförslaget atl
begränsa täckningskravet för ifrågavarande placeringar lill 8 proceni.
Bankföreningen framhöll bl. a. följande. Rörelse genom dotterbolag är inte -
som inspektionen syntes anse - atl jämslälla med egen rörelse. Om en bank äger
ell kreditinslilul och så siora föriusler uppslår i krediiinsliluiei atl della
måste gå i konkurs, så kan skadan för banken maximalt gå upp till bokförda
värdel av dess aktieinnehav i inslilulel. Bankföreningen menade all sådani
aktieinnehav genomsnittligt erbjuder väl så god säkerhet som de lillgångar som
förls lill riskgrad 4. Bankernas invesleringar i sidobolag avser till slörsla
delen förelag, vars egen utlåning enligt förslaget skulle ingå i riskgraderna 1
och 2.

Riksbanksfullmäklige belönade alt de insatser av
riskkapital, som det är fråga om i huvudsak avser svenska bank- och
kreditakiiebolag. Det har ansells i hög grad ligga i del allmännas iniresse alt
sådana förelag inrälias och i flera fall har slalen inlrält som delägare.
Vidare hårde från säkerhels-synpunkt getts en utomordentligt betryggande
organisation med rätl höga krav på kapitaltäckning. Fullmäktige kom på dessa
skäl till slulsatsen att den av utredningsmajoriteten föreslagna lösningen
borde kunna accepteras i fråga om insaiser i svenska bankinstilut och
kredilakliebolag, så länge karaktären hos denna grupp kreditinstitut inle
förändras. I övriga fall

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1918119:190 72

borde kapitaltäckningsfrågan bedömas i enlighel med
lidigare tillämpad praxis. Depariemenischefen anförde i proposilionen (s. 150):

Som framgår av del anförda lalar goda skäl för både
ulredningens och bankinspeklionens förslag lill lösning av frågan om
kapilalläckning för bankinslilulens inlressen i sidobolag. Å ena sidan kan
sägas alt utredningens förslag innebär atl möjligheler öppnas för bankinstilut
atl genom koncernbildning ulan insals av nytt riskkapilal driva en
kredilgivningsrö-relse av hell annan omfattning än f n. Exempel på hur della
kan gå lill har bankinspekiionen anförl i sitl remissyttrande. Genom en sädan
koncernbildning, som i fråga om de vanliga aktiebolagen är en välkänd
företeelse, kan ell bankinstilut med ell förhållandevis lilel riskkapilal
behärska en hel kedja av krediiinsliiui. Del egna
kapiial/insältarborgenärsskyddet för en sådan koncern kan teoretiskt bli
illusoriskt. Mot delta resonemang kan å andra sidan invändas all
bankinslilulens förvärv av sidobolag vanligen kräver lillsiånd av Kungl. Maj: l
och all de svenska kredilinslilulen är underkastade legala soliditetskrav.
Vidare kan göras gällande all ett bank-instituts aktieinnehav i ell sidobolag
inle är att bedöma annorlunda än vilken placering som helsl. En lämplig
avvägning mellan de ståndpunkter som intagils i denna fråga synes enligt min
mening vara, endera som riksbanksfullmäktige förordal au för de svenska
sidobolagen kräva 8 % kapitalläckning medan för de utliindska engagemangen
skall krävas 100% kapilalläckning, eller alt behålla nuvarande ordning för alla
sidobolagsengagemang ulom såviii gäller de kreditinslilul där staten ingår som
delägare. Jag anser övervägande skäl lala för den sisinämnda lösningen.
Härigenom vinns all bankinslilulens engagemang i kredilakliebolag av lypen Induslrikredit,
Företagskredil och Exportkredit, blir mindre betungande än hittills i
kapitalläckningshänseende. Vidare undviks risken för all
kapital-läckningsbestämmelsernas uiformning kan ge anledning lill etablerande
av sidobolag. Liksom hittills bör härvidlag företagsekonomiska skäl vara
utslagsgivande. Jag förordar alllsä atl i kapilalläckningsbesiämmelserna tas in
en föreskrifi av innehåll alt frän egel kapital skall räknas av bokförda värdel
av vad bankinslilul som aktiekapital eller i annan form tillskjutil lill
förelag, som driver någon form av bankverksamhel, dock inle såviii gäller
förelag i vilkel slalen är delägare.

Genom lagändring 1973 sänktes kapilalläckningskravel från
100 proceni lill 8 proceni för bankernas engagemang i de s. k.
bosladsfinansierande kredilaktiebolagen (prop. 1972:118, NU 1972:53, rskr
1972:303). På molsvarande sätl sänktes kapilalläckningskravel genom lagändring
1977 för bankernas engagemang i kommunlåneinstilul (prop. 1976/77: 21, NU 1976/
77: 11, rskr 1976/77:52).

3 Kapitaltäckningsbestämmelser i vissa utländska
banksystem

3.1 Allm ä nt

Regler beiräffande del egna kapitalets storlek är ett
gmndläggande inslag i banklagstiftningen eller bankinspektionspraxis i så gott
som alla länder

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 73

med ell uivecklal bankväsen. Dessa regler kan vara
ulformade på olika säll. i en del länder - såsom i de nordiska ålerfinns
besiämmelser om kapitalläckning i banklagen, medan i andra länder - såsom USA
och England - inga lagliga föreskrifier förekommer ulan bedömningen om del egna
kapilalel kan anses vara lillräckligi grundas på rikilinjer och praxis som
uivecklas av inspeklerande myndigheter. En jämförelse av kapitalkraven för
bankerna i olika länder försvåras av olika definitioner och av olikheler i
skatte- och redovisningsregler, exempelvis ifråga om nedskrivningar och
avsällningar lill olika former av reserver. Vidare försvåras jämförelsen av de
avsevärda skillnader i avseende på sirukiur och rörelse som banker i olika
länder uppvisar. Sålunda kan regler som avpassats för banker i ell visst land
förefalla förvånansvärt stränga eller liberala, när de jämförs med bestämmelser
i ell land med en annan bankslruktur. I del följande redovisas översiklligl hur
kapitalläckningsbesiämmelserna i vissa utländska banksystem är utformade.
Framställningen lar i huvudsak sikle på de bestämmelser som gäller för
utländska affärsbanker.

Av iniresse för svenskl vidkommande har bedömts vara att
undersöka de ulländska kapilalkravens huvudprincip (förbindelser eller
risklillgångar som bas) och belysa relalionen mellan förbindelser eller
risklillgångar å ena sidan och egel kapilal å den andra sidan (kravprocenlsaisen)
saml speciella krav beiräffande dels anläggningslillgångar och parlicipalioner,
dels garanliförbindelser. Vidare är del av iniresse all undersöka i vad mån
öppna eller dolda reserver av olika slag får inräknas i kapilalbasen, liksom
ocksä huruvida förlajgslån får likslällas med egel kapilal vid beräkningen av
kapiialläckningen. Dessulom redovisas i korthet förekomslen av eller planerna
på inlåningsförsäkring i vissa länder.

1 fråga om
huvudprincipen för kapilalkraven kan ivå olika synsätt urskiljas. 1 del ena
fallel relaleras kravel pä egel kapilal lill förbindelserna (inlåningen); i del
andra fallel slälls kravel i relalion lill riskgraden hos tillgångarna
(placeringarna, utlåningen). I båda fallen kan kravel omfatta även bankens
garantiförbindelser. Vidare gäller i vissa länder särskilda krav på
kapitaltäckning beträffande anläggningslillgångar och stora krediler.

3.2 Närmare om kapitaltäckningsbestämmelserna i vissa
utländska banksystem

1 den följande översikten har beaktats kapitalläckningsreglerna
i EG-länderna, USA, Schweiz och de nordiska länderna.

Belgien

I den belgiska banklagen relaleras kapitalkravsreglerna
lill aktivsidan av balansräkningen. Reglerna är differentierade på två säll,
nämligen dels så, att del krävs en relativt högre kapitalläckning för en lilen
bank än för en

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 74

stor bank, dels all relalivi riskfyllda placeringar kräver
siörre egel kapilal än de mindre riskbelonade.

Tillgångarna indelas i olika riskklasser, som kräver 0,2
%, 1 % och 5 % egel kapilal. Krediler lill en individuell kund eller lill en
grupp av kunder med likarlad risk, molsvarande över 20 % av bankens egna
fonder, åsäiis ell exlra kaplilalkrav på 2,5 %.

För en banks garanliförbindelser gäller ell kapilalkrav på
5 %, dvs. samma procentsats som för den högsta riskklassen bland tillgångarna.

Beräkningarna görs en gång i månaden, men
"observalionsperioden" omfaiiar 12 månader i genomsniii. Del är inle
fråga om en löpande 12-månadersperiod, ulan en fast 12-månadersperiod.

En separat beräkning görs beiriiffande de lillgångar som
måsle vara lill 100 % täckta av egel kapilal. Hil hör i. ex. vissa
parlicipalioner.

Som egel kapilal får räknas synliga och dolda reserver,
beiräffande de sistnämnda dock med avdrag för beräknade akuta förlustrisker. Förlagslån
får vidare inräknas i egel kapilal om del har minsl 3 års löplid. Förlagslån i
uiländsk valula får dock endast medräknas i viss proporiion lill bankens
fordringar i uiländsk valula.

Danmark

Egna fonder måsle uigöra minsl 8 % av lolala skuld- och
garanliförbindelser, med vissa undanlag (före banklagsändringen 1974 behövde
endast 50 % av garanlibeloppel medräknas). I en särskild regel föreskrivs all
så länge relalionen mellan eget kapital och lotala förbindelser understiger 15
%, skall minst 15 % av årels nettoöverskott efter beräknad skall avsättas till
reservfonden.

Som eget kapilal räknas aktiekapital, bundna och fria
reserver. Hil hänförs också obligalionsreserv ulöver marknadsvärdei. Förlagslån
får likslällas med egel kapilal, upp lill 40 % av egel kapilal.

Vid beräkning av kapilalkravel avseende bankens
förbindelser får från dessa dras förslagslån med vissa reservaiioner.

Finland

En affärsbanks egel kapilal skall uppgå lill miinsl 4 % av
förbindelserna. Från dessa får avdragas bankens kassa, bankens fordringar hos
staien, kommuner, kommunalförbund, församlingar, hos Finlands Bank saml hos
andra inhemska och ulländska banker, av banken ulgivna lån som garanterats av
slalen, kommun, kommunalförbund eller församling saml sådana obligationer som banken
får hänf()ra till kassareserven. En banks garantiförbindelser beakias till
halva beloppet vid beräkningen av kapiialläckningen.

Kapilalkravel kan nedsättas lill lägsl 3 % för viss lid av
bankinspektionen och lill mindre än 3 % för högst ett år av finansdepartementet.

Enligt en ändring i banklagen som träder i krafl den 1
januari 1979 får vid

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 75

beräkningen av kapilalkravel med egel kapilal jämslällas
hälfien av sådan kredilförluslreservering som enligi bolagsordningen med bolagsstämmans
samlycke kan användas endasl för läckande av bankens kredilförlusier, dock
högsl lill ell belopp som molsvarar 1 % av bankens lolala förbindelser.
Finansministeriet kan likväl av särskilda skäl ge banken lillständ all
jämställa kredilförluslreservering med egel kapilal till ett belopp som översliger
ovannämnda maximum.

Bankinspektionen kan medge all förlagslån får likslällas
med eget kapilal och avdras från förbindelserna, maximall upp lill 50 % av egel
kapilal. Förlagslån förekommer endasl i relativt begränsad omfattning.

1 syfte alt irygga affärsbankernas soliditet och
insällarnas lillgodohavan-den skall varje affärsbank lillhöra en gemensam
säkerhelsfond för affärsbankerna, vilken ägs av dessa banker.

Frankrike

Det finns f. n. inga lagliga föreskrifier i krafl
beiräffande relationstal egel kapital/förbindelser eller risklillgångar, ulom
ifråga om banker som specialiserar sig på kredilgivning till
avbetalningshandeln, där det föreskrivs all sådana krediler får uppgå lill
högsl tio gånger del egna kapilalel.

1 del egna kapilalel inräknas enligt praxis olika slag av
reserver och under vissa specifika villkor maximall 50 % av uteslående
konvertibla obligationer.

Det pågår emellerlid en deball rörande införandel av
beslämda relalions-lal beträffande del egna kapilalet som ett led i en
harmonisering av banklagstiftningen inom EG.

De egna fonderna i franska banker är förhållandevis små
och del gäller inle minst hos de tre stora nationaliserade bankerna som svarar
för huvudparten av de franska bankernas rörelsevolym. Ell införande av
kapilalkrav i överenssiämmelse med vad som kan komma alt gälla i en framlida
harmoniserad banklagstiftning inom EG skulle ställa krav på kapitalökningar i
de franska bankerna.

Det finns ingel syslem för inlåningsförsäkring i
Frankrike. Vid ensiaka bankfallissemang på senare lid har emellerlid insällarna
hållits skadeslösa genom bistånd från andra banker.

Italien

Italiens centralbank kan, med godkännande av CICR
(Comitalo Inier-minisleriale per il Crediio e il Risparmio), fastställa en viss
relation mellan en banks egna fonder och dess lolala förbindelser. Den kan
vidare sälla en gräns för förhållandet mellan en banks akiiekapilal och dess
placeringar i fasta lillgångar och aktier.

Italiens centralbank har dock inle begagnal dessa
möjligheler all faslsiälla sådana relalionstal. De enda krav som hillills
uppsiällis avser maximiregler beiräffande siora krediler.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 76

Del egna kapilalel ulgörs föruiom av inbelall akiiekapilal
av reserver, krediiförlustreserveringar och del evenluella övervärde som kan
föreligga, dä värdepapper är bokförda lill lägre värde än börsvärdel vid
lidpunkien för den senasle balansräkningen. Förlagslån får i allmänhei icke
emitleras av banker.

Nederländerna

Kravel på egel kapilal enligi gällande banklag relaleras
lill lillgångama, som indelas i olika riskgrupper. För bl.a. krediler lill
offenlliga seklorn och lill ulländska regeringar krävs ingel kapilal. Övriga
riskklasser fordrar ell eget kapilal på 2,5%, 3 1/3%, 5% och 10%. Tilläggskrav
och maximiregler gäller beiräffande siora kiediler. Kapilalkraven omfaiiar
vissa garaniier lill fulla beloppei, medan andra garaniier inle alls kräver
kapilalläckning.

För parlicipalioner i finansiella institutioner är
kapilalkravel 100%, medan del förändra aktieinnehav utgör 10%.
Anläggningstillgångarna får inle översliga egel kapital.

I det egna kapilalel får inräknas både synliga och dolda
reserver. Däremot får inle avsättningarna för akula föriusirisker medräknas.

Förlagslån
får likställas med egel kapilal under förutsättning all lolala förlagslån inte
överstiger eget kapilal och all årliga amorteringar inle översliger 5% av egel
kapilal (centralbanken kan medge undanlag från dessa villkor).

Myndighelerna har föreslagil atl obligalorisk inlåningsförsäkring
skall införas om bankerna inte enas om ell omfaUande syslem på frivillig väg.

Norge

Enligi banklagen skall en affärsbanks egna kapilal utgöra
minsl 6,5% av bankens lolala förbindelser. Från dessa får avdragas ett belopp
molsvarande bankens kassabehållning, lillgodohavande hos Norges Bank och på
poslgiro, innehav av skattkammarväxlar, statsobligationer och statsgaranterade
sådana saml utlåning med garanti av siaten eller statsinstitutioner som
finansdepariemenlel i della iivseende jämsläller med slalen.

1 kapilalläckningskravel innefattas inle en banks
garantiförbindelser, som dock som regel inle får översliga det egna kapilalel.

1 del egna kapilalel får fonder och avsättningar (utom
skalteavsätlning-ar) inräknas. Utom beskattade reserver inräknas även vissa
avsättningar till speciella ändamål (t.ex. investeringsfonder). Däremot får
konsolideringsreserver för utlåning och obligationer inte inräknas. Föriagslån
kan efter regeringens medgivande hell eller delvis få jämslällas med aktiekapital.

I balansräkningen får obligationer värderas till
anskaffningsvärde och behöver inle skrivas ned om marknadsvärdei understiger
della. I årsredovisningen måsle dock anges skillnaden mellan anskaffningsvärde
och marknadsvärde på obligaiionsportföljen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 77

Affärsbankerna har gemensami bildal en garaniifond
(sikringsfond). som har lill uppgift all stödja medlemsbankernas verksamhei och
slälla i.ex. garanii för alt en medlemsbank uppfyller sina skyldigheler.
Fondens kapilal skall uigöra minsl 1 1/2% av medlemsbankernas sammanlagda
inlåning från allmänheien.

Schweiz

1 tillämpningsförordningen till banklagen
(Vollziehungsverordnung) stipuleras som en allmän regel all en banks skulder
inle får översliga 10 gånger dess egna medel. 1 den mån förbindelserna läcks av
kassamedel ulgör dock kapilalkravel endasl 2 1/2%. För den del av skulderna som
moisvaras av uilåning som säkerslällls av panibrev inom belåningsvärde är
kapilalkravel 5 %, liksom för lån till eller mol garanii av slal, kommun eller
molsvarande.

Bankkommissionen kan emellertid med slöd av banklagen i
speciella fall medge undanlag från föreskrifierna beiräffande l. ex.
kapiialläckningen, ly enligi lagen är del fråga om "vägledande principer
som skall följas under normala förhällanden". Sådana avvikelser kan dock
medges endasl för begränsad lid och för finansielll sunda banker.

Om en bank har mer än 50% av förbindelserna i ullandel,
ökas kapilalkravel för del som översliger 50%, med ytteriigare 2%.

1 del egna kapilalel inräknas även dolda reserver,
förulsalt alt dessa lagils lill beskaiining.

Förlagslån för banker är en okänd föreleelse i Schweiz.

Del förekommer ingen inlåningsförsäkring, men i fråga om
kantonalban-kerna garanlerar kanlonerna insällningar upp lill 5 000 Sfrs.

Storbritannien

1 Storbritannien finns inga i lag eller förordningar
fastställda kapitaltäckningskrav . Bank of England använder sig i egenskap av
bankinspekterande myndighei av ivå slag av relalionstal:

1) egna fonder i relation lill lotala förbindelser

2) egna fonder i förhållande till risklillgångar.

Bank of England har inle tillkännagivit några generella
relalionstal (ra-lios) ulan behandlar varje bank för sig. Som en allmän regel
brukar dock anges all en banks risklillgångar icke bör översliga en mullipel av
20 gånger del egna kapilalet.

Vad beträffar anläggningslillgångar, dras värdel av dem
frän egel kapilal, varefter reslerande belopp, s. k. fria resurser fär
användas i solidilets-beräkningarna.

1 det egna kapitalel inräknas alla slag av reserver.
Vidare får i del egna kapitalel medräknas föriagslån i både inhemsk och
utländsk valula. Bank of England har angeti en önskvärd ursprunglig löplid på
minsl 5 år, och helst 10 år.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 78

Regeringen har presenterat ell förslag om en obligalorisk
"Deposil Proleclion Fund", administrerad av Bank of England. Enligt
förslagei skulle sysiemel omfaila insällningar upp lill £ 10000.

Förbundsrepubliken Tyskland

Enligt kreditlagen (Kredilwesengeselz) skall ell
kreditinstituts egel kapilal vara så avpassal all inslilulel kan uppfylla sina
förplikielser. Del ankommer på konlrollmyndigheten (Bundesaufsichlsaml) all
bedöma om detta krav är uppfylll med ledning av normer (Grundsälze) som den
uifärdar i samråd med Bundesbank. Den skall också konsullera bankföreningarna
angående dessa normer.

Enligi nu gällande normer får ell kreditinstituts
krediivolym inte översliga 18 gånger del egna kapitalel. Vid beräkningen av
kapilaltäckningen mediages vissa krediler med endasl 50 eller 20 % av nominella
värdel, och vissa krediler till offenlliga sektorn utelämnas hell.

Tilläggskrav och maximiregler lillämpas beiräffande siora
krediler, varmed avses en kredil som molsvarar mer än 15 % av
kredilinslilulels egna kapilal.

Garanliförbindelser beaktas endast lill hälften vid
beräkningen av kapilalläckningskravel.

I del egna kapitalet får inräknas endasl beskattade
reserver.

Förlagslån får inte likställas med egel kapilal.

Beiräffande värderingen av obligaiioner gäller all
obligaiionsportföljen uppdelas i två kaiegorier. "Anlageobligalionen"
som ulgör en långsiklig placering och "Umsaizobligaiionen" som är
föremål för löpande handel och omsättning.

De förra får upplagas lill anskaffningsvärde, de senare
lill högst marknadsvärde.

Det finns inget lagligt krav på inlåningsförsäkring, men
på frivillig väg bildade de privala bankerna 1975 en försäkringsfond för
insällningar (från andra än banker) upp till 30 % ,'iv egel kapilal. Till
fonden belalar varje bank årligen en avgifl om 0.3 "/(.o av den försäkrade
inlåningen. Tidigare fanns ell syslem där endasl insättning upp lill 20000 DM
läcktes. Sparbankerna och föreningsbankerna har egna försäkringssysiem.

USA

Enligi "Regulations ofthe Board of Governors ofthe
Federal Reserve" skall en banks egel kapilal (nei capital and surplus)
vara "adequale in relalion lo the character and condition of ils assets
and lo ils deposit liabilities and other corporie responsibililes". Del
ankommer på "supervisor" och "bank management" all bedöma
vad förhållandel bör vara.

Därför har kapitalläckningskvoler (capital ratios)
iradilionelll använis av konlrollmyndighelerna för all bedöma bankernas
solvens. De lillämpade formlerna, har varierai under årens lopp. Under andra
världskrigel.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 79

dä bankema i sior ulsiräckning måsle inveslera i
slalspapper och delta innehar en hög lakl av monelär expansion, övergavs
principen all bedöma kapitalbehovet i relalion till inlåning till förmån för
ell mera realistiskt synsäll, nämligen all jämföra egna kapilalet med
risklillgångar. Del finns emellertid inga enhetliga kapilalläckningsregler. De
normer som tillämpats har reviderats nedåt från gång till annan.

Enligt normer som f n. lillämpas, indelas lillgångama i
olika riskgrupper, för vilka kapilalkraven ulgör O %, 1 %, 2 %, 3 %, 5 %, 20
%, .50 % och 100 % (för vissa anläggningslillgångar). I ju mera likvid form som
en banks lillgångar är, deslo lägre blir del sammanlagda
kapilalläckningskravel.

Den under
senare år snabba volymexpansionen har här, liksom i många andra länder,
inneburil belydande problem när del gäller all vidmaklhålla en acceplabel
kapilalslruklur. För många banker har aklieemissioner inle kunnai komma i fråga
på grund av rådande akliekurser. En ulväg har varil all i stället emillera
förlagslån (debenlures or capital noles). I viss utsträckning accepleras denna
form av kapitalläckning av lillsynsmyndigheterna men belraklas inte som en lika
god kapitalkälla som aktiekapital.

Vad inlåningsförsäkring beträffar, är sedan länge
privatpersoners insällningar i bankerna obligatoriskt försäkrade upp lill 40000
$. Försäkringen adminisireras av Federal Deposil Insurance Corporalion (FDIC)
som också är en av lillsynsmyndighelerna i USA.

3.3 Sammanfattning

En jämförelse av olika länders kapilalkrav och deras
innebörd försvåras av skillnader i definiiioner och i skalle- och
redovisningsregler. Med reservation för dessa svårigheter synes följande
slutsatser kunna dras:

-
Kapitalkraven
relaleras allt mer lill de risker som olika slag av lillgångar kan bedömas
innebära, i siällei för - som ofta lidigare- lill enbarl verksamheiens volym.

-
Varje lands
kravprocent och definiiioner är så olika alt del är svårl alt göra korrekta
jämförelser och beräkna genomsnittliga procent krav.

-
Kapilalkraven
ulomlands beiräffande anläggningslillgångar och parlicipalioner varierar myckel.
I vissa fall föreskrivs atl anläggningstillgångarna inle får översliga egel
kapilal, som i Belgien, Frankrike, Nederländerna och Förbundsrepubliken
Tyskland. I andra fall siipuleras en kapilalläckning på 100 % eller också dras
deras värde från del egna kapilalel, innan della får användas i
solidiletsberäkningarna som i Storbritannien. 1 vissa länder nämns speciellt
parlicipalioner. Sålunda är Nederländernas kapitalkrav 100 % för
parlicipalioner i finansiella inslilulioner mol 10 % för andra aklieinnehav. I
Belgien är kravel för vissa parlicipalioner 100 % för andra 5 %. eller delsamma
som för vissa andra grupper av lillgångar.

-
I vissa länder
är kraven ifråga om garanliförbindelser lägre än beträffan-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 80

de krediler. I Belgien och Danmark jämsiälls garaniierna,
liksom i Sverige, med övriga förbindelser. I Finland och Tyskland medräknas
endasl 50 % av garanlibeloppel och i Nederländerna omfaiias bara vissa
garaniier av ell kapitalkrav. I Norge räknas inte garaniierna in bland förbindelserna,
men de får enligt en särskild regel inle översliga egel kapilal.

-
1 många länder
får reserver av konsolideringskaraktär likslällas med egel kapilal. Sä är t.ex.
fallel i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Schweiz och Slorbritannien. I
Finland får bankerna från 1979 rätt atl likslälla 50 % av kredilföriuslreserver
med egel kapital. Ofta skiljs i de utländska bankreglerna mellan sådana
avsällningar som görs för akula förluslrisker och sådana som görs i
konsolideringssyfle. Som regel får avsällningar förakula förluslrisker inle
jämslällas med egel kapilal. Ett undantag härvidlag ulgör Slorbrilannien, där
även sådana avsällningar ("specific provisions") får medräknas i de
egna fonderna.

-
Del är vanligt
atl förlagslån får jämställas med eget kapilal. Ofta gäller dock en maximigräns
och regler om viss minimilöptid. Ett undanlag är t. ex. Förbundsrepubliken
Tyskland, där förlagslån ej får inräknas i eget kapital.

-
Före
Hersiatt-kraschen förekom inlåningsförsäkring endasl i USA och
Förbundsrepubliken Tyskland. Därefter har förslag framlagls om införande av
inlåningsskydd även i Storbritannien och Nederländerna, samiidigi som
skyddssyslemel kraftigl försiärkis i Tyskland.

4 Översikt av debatten om kapitaltäckningsfrågorna

I del följande redovisas vissa synpunkier som under senare
år i den allmänna debatten förls fram beiräffande kaplitaltäckningsreglerna och
solvensen inom bankväsendel.' (jenomgående undersiryks viklen av alt en bank
har en tillfredsställande

' Redovisningen bygger på följande ariiklar i Ekonomisk
revy nr 4/1975 "Kapital-kravet från samhällssynpunkl" av Sten
Walberg, "Kapitaltäckning och solvens från banksynpunkt" av Sture
Ulvskog, "Ränlabiliielen och bankernas kaplialförsörjning" av Curt
G. Olsson och Per A. Malsson och "Varför går banker omkull" av Jan
Wallander. Som underlag för framställningen ligger vidare bankinspeklionens
skrivelse 1976-04-14 lill regeringen med begäran om en översyn av
kapitalläckningsbesiämmelserna samt uppsalsen "Solvens och räniabiliiei -
inflalionens inverkan på bankrörelsen" av L. E. Thunholm publicerad i
"Från skilda fäll. Uppsatser lillägnade Marcus Wallenberg den 5 okiober
1974".

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 81

Vidare framhålls all ell slarkl bankväsende med förmåga
alt göra uiveck-lingsfrämjande insaiser och ta de därmed förenade riskerna
förutsätier all bankerna har lillfredssiällande solvens saml all ell siarkt och
molsiånds-krafiigi bankväsende är ell nödvändigi insirumeni för den forlsalia
ekonomiska och sociala uivecklingen i våri land. En bankkrasch däremoi är
något av en nationell olycka, som kan spoliera förtroendet inom del ekonomiska
livel och desorganisera detta. Det är mot bakgrund härav ell belydande
samhällsintresse alt förtroendet för bankerna inle rubbas. Efiersom staien inle
gärna kan slälla sig som löftesmän för bankerna, måsle den därför genom
lagsiiftning och offenilig kontroll se till att bankerna har en sådan
kapitalslyrka, alt insätlarna kan få sin räll även i lider av allmän kris eller
vid kalastrofförlusl för en bank, något som på vissa håll i ullandel på ell
slående säu illustrerades under 1974, valutaförlusternas år. Fierlalel banklagar
innehåller därför också utförliga bestämmelser om minimikapital i förhållande
lill inlåning, utlåning eller annal lämpligt mall. 1 vän nuvarande
kapitaltäckningssystem ulgörs della minimikapital av bankernas egel beskattade
kapilal. Del framhålls alt detla kapital ulgör en banks yttersta resurs i en
nödsituation, dess strategiska reserv. Den försia och viktigaste försvarslinjen
utgör den skicklighet och försiklighel som ägnas bankens placeringar och övriga
affärer. Såsom en andra försvarslinje kan man betrakta den kontroll som ulövas
av bankens egna organ och bankinspektionen. Den iredje försvarslinjen utgörs
av bankens reserver i form av värderegleringskonton. Om man lar hänsyn lill de
obeskallade reserverna och den begränsning av riskerna som följer av förbudet
för bank alt äga aktier, kan de svenska kapitalläckningsreglerna inte anses
vara särskilt liberala. Vid en internationell jämförelse framgår också att
svenska affärsbankers kapilalläckning och lönsamhei skiljer sig fördelakligl
från vad man kan uppvisa i en del andra länder.

Del har
genomgående belonals all det lill följd av inflalionens inverkan blivit allt
svårare för bankerna att upprälthålla en tillfredsställande soliditet.
Förklaringen härtill är följande. En banks balansräkning består å ena sidan av
penningskulder och å andra sidan av penningfordringar. En bank gör därför, i
vart fall på längre sikl, varken inflaiionsvinsler eller inflations-förluster.
Ett vikligl undantag härifrån ulgör dock en banks egna fonder och
konsolideringsreserver. Dessa följer nämligen inle aulomatiskt med i en
inflationsutveckling utan urholkas genom en fortlöpande försämring av
penningvärdet. När tillgångar och skulder i bankrörelsen blåses upp av
inflationen krävs därför tillskoll till redovisade egna medel och ökade
avsättningar till värderegleringsreserverna för att en banks solvens inle skall
försämras. Del finns under inflalionstider också skäl all relativt setl t. o.
m. öka värderegleringsreserverna efiersom inflationen tenderar all medföra nya
riskmoment i bankrörelsen.

Del konstateras atl bankernas in- och utlåning samt
rörelseresullal under perioden 1969- 1974 visade god följsamhei till
inflationstakten. Där- 6 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 82

emot försvagades bankernas solvens underdenna period. Vid
beräkningen av solvensen har hänsyn tagils till såväl del egna kapilalet enligt
kapitalläckningsbesiämmelserna som llll värderegleringsreserverna. Det är i
fråga om kapilalläckningsmedlen som försvagningen skell. Värderegleringsreserverna
har däremot följl metl i rörelsens expansion och därigenom fåll ökad belydelse
från solvenssynpunkl. Sålunda ökade kapilalläckningsmedlen för affärsbankerna
endasl med 5 % mellan år 1968 och år 1973, medan å andra sidan
värderegleringsreserverna steg med 75 %. Vid utgången av år 1974 var ökningen
av värderegleringsreserverna 94 % och dessa uppgick lill sammanlagl 5 760 milj.
kr. Vid de angivna beräkningarna har hänsyn dock inle lagils lill alt 2 757
milj. kr. logs i anspråk för all läcka skillnaden mellan anskaffningsvärde och
marknadsvärde på obligaiioner. Del framhålls därför all de verkliga reserverna
i huvudsak beslod av del belopp om 2400 milj. kr. som fanns på
värderegleringskonlon för uilåning. Dessa konlon hade under perioden ökats med 60
%. För sparbankernas del utgjorde värderegleringskonlona för utlåning 706 milj.
kr. vid uigången av år 1974. Inom föreningsbankerna uppgick
värderegleringskonlona för utlåning vid uigången av år 1974 till 163 milj. kr.
mol 73 milj. kr. vid uigången av år 1968. Med dessa siffror skall jämföras det
lotala beskattade egna kapilalel som vid uigången av år 1974 för affärsbankerna
uppgick till 3 226 milj. kr., för sparbankerna lill 1 219 milj. kr. och för
föreningsbankerna lill 168 milj. kr. All del kapiialläckningsgrundande
kapilalel relalivi sell kunnai sjunka under perioden 1969- 1974 förklaras med
den belydande liberalisering av kapitaltäckningsreglerna som genomfördes år
1969 och såviti gäller affärsbankerna även med de strukturförändringar som ägl
rum. De legala reglerna gav således ulrymme för en viss försvagning av
kapitalrela-lionen något som dock lill väsenilig del motvägdes av en avsevärd
förstärkning av värderegleringsreserverna. Bankerna kom därför under denna
period inle all uppfälla solvensproblemel som särskili akut. Del överulrymme i
kapitalläckningshänseende som skapades år 1969 hade emellerlid år 1974 till
belydande del lagils i anspråk. Skall bankerna i framtiden klara av sin
kapilalläckning måsle de därför kraftigl förstärka sin kapitalbas. Halva denna
kapitalökning kan bankerna få genom atl ge ut förlagslån. Den andra hälften av
kapitalökningen måste ske i form av eget kapital och härför krävs för
affärsbankernas del näslan en fördubbling av del egna kapitalel fram lill år
1980.

I fråga om möjlighelerna all emillera förlagslån och låla
dessa bli kapiialläckningsgrundande framhålls atl dessa möjligheler begränsas
av kapitalläckningsbesiämmelserna saml att bankernas soliditet inle förbällras
genom dessa lån. Vidare anförs alt del föreligger praktiska svårigheter all få
plals för lånen på det mycket trånga utrymmet på den svenska kapilalmarknaden
och au ulländska föriagslån är dyra och ofta har korta löptider samt medför
kursrisker.

Vad gäller möjlighelerna atl öka det egna kapilalel genom
öppna fonde-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 83

ringar framhålls all sparbanker och föreningsbanker
huvudsakligen kan göra della endasl med de medel som uppkommit genom överskoll
i rörelsen. Affärsbankerna har dock möjlighel all öka del egna kapilalet även
genom nyemission av aklier.

Såvitt
gäller möjligheterna all höja del egna kapilalel genom öppna fonderingar
framhålls au sådana fonderingar har den nackdelen atl de medför ökad
skattebelastning för bankerna. Öppna fonderingar minskar därför kraftigt
ulrymmei för avsällningar till värderegleringsreserver. Man slälls därför inför
dilemmat, all en fondering av beskattade vinslmedel, hur nödvändig den än är
med hänsyn lill kapiialläckningskvolen, molverkar den inre konsolidering som
just i inflalionstider ler sig specielll angelägen.

Beiräffande
nyemission av aklier framhålls all lillgången på riskvilligi kapilal är lilen i
förhållande lill efierfrågan och all de myckel höga avkastningskraven på den
svenska aktiemarknaden när del gäller bankaktier gör atl della är en myckel
dyrbar form av kapitalanskaffning. Vid en reell expansion av bankrörelsen med
bibehållen lönsamhei växer bankernas förmåga all ge uidelning även pä
nyemitierade aktier. Det sätts emellerlid i fråga om del är rikligl atl ge ut
nya aklier och höja utdelningen när syflel härmed endasl är atl täppa igen del
hål i kapilalbasen som inflationen rivit upp. Under perioden 1965- 1974 ökade
också uldelningsbeloppel avsevärt långsammare än rörelseresultatet. Måsle
bankerna i framliden irygga sill lilllagande kapitalbehov genom nyemissioner av
aklier kan del dock komma alt krävas en liberalare uldelningspolilik från
bankernas sida. Högre uidelning kräver högre redovisade nellovinsier och en
därav föranledd ökad skallebörda. Den ökade utdelning som kommer atl krävas för
all affärsbankerna skall kunna öka del egna kapilalet genom nyemissioner kommer
därför i viss konfiikt med bankernas övriga säll all förbättra sin
kapilalläckning och soliditei. För all bankerna skall klara en konsolidering
genom öppen fondering och avsällning till värderegleringskonlon krävs nämligen
alt en betydande andel av rörelseöverskollel hålls kvar i förelagen.

I fråga om värderegleringskonlona för uilåning,
obligationer och utländska valutor framhålls alt dessa konlon i vart fall
måste byggas upp i lakl med expansionen inom bankväsendet. Som skäl härtill
anges bl.a. följande. Riskmomenten i bankrörelsen tenderar all öka under
inflationstider. De riskfaktorer inflaiionen för med sig vid en expanderande
kreditgivning är visserligen lalenla lill all börja med, efiersom inflaiionen
då kan verka resullalförbätlrande för förelagen. Riskmomenten aktualiseras dock
snabbi vid en konjunkturnedgång och en forigående inflationsutveckling kan
därför komma att medföra ett ökal antal kreditförluster för bankerna.

Ett annal riskmomenl har bankerna i sill
obligalionsinnehav. Siigande ränlor belyder kursfall på fasl förränlande
obligaiioner och särskili med hänsyn till bankernas av bostadspolitiska skäl
starkt ökade innehav av långfristiga bostadsobligationer har della riskmomenl
under senare år fåll

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 84

alli siörre belydelse. Under år 1975 beräknades all den
lolala föriuslen på affärsbankernas obligalionsporlfölj uppgick till närmare 3
miljarder kr. Denna utveckling hade dock ej lell till en nedpressning av
bankernas lolala räntemarginal efiersom del skell en förbällring av
förräntningen av andra lillgångar.

Ell annal
riskmomenl som kraftigl belönas är de siora engagemang inom ullandsrörelsen som
bankerna numera har. Sålunda framhälls de risker som lillkommil i bankernas
valuiarörelse lill följd av de fluktuerande växelkurserna och de labila
förhållandena på de internationella penningmarknaderna.

Den
slutsats man drar efter en genomgång av bankernas möjligheler all i erforderlig
ulsiräckning öka del egna kapilalet och bygga upp sina reserver är alt del i
framliden kommer alt siällas krav på en kraftig resullalförbällring inom
bankväsendel. Del framhålls även all del inle föreligger någon automatisk
följsamhei i bankernas resullalulveckling i förhållande lill inflationen. Au
bankerna under perioden 1968- 1974 lyckades hålla resultatutvecklingen i lakl
med inflaiionen berodde i viss ulsiräckning på all bankerna under denna period
arbelEide med en konlinueriigi sjunkande andel egel kapilal i sin rörelse.
Framliden kommer all slälla belydligi hårdare krav på resultalulvecklingen
efiersom bankerna blir Ivungna all öka del egna kapilalet och reserverna i lakl
med rörelsens lillväxl.

Samlidigt
som del undersiryks alt del från solvenssynpunkl krävs belydande
resultatförbättringar inom bankväsendel påpekas de konsekvenser detla har för
bankernas kunder. Del framhålls sålunda all om bankerna medges att la ul siörre
räntemarginaler får prisel härför belalas av bankkunderna, bäde insältare och
låntagare. Även höjda provisionsintäkier drabbar kunderna. Möjlighelema all
nedbringa kosinaderna inom bankväsendel är också begränsade. En alllför
intensiv kostnadsjakt kan leda lill försämringar i service och intern kontroll
ulöver del lolerablas gräns.

Den utväg
som genomgående anvisas för att i viss mån bemästra de problem som inflaiionen
fört med sig är en ändring av kapitalläckningsreglerna. Del framhålls all
enbart en linjär reduklion av kapilalkravel knappasl kan anses försvarlig. Del
nuvarande kapilaltäckningssystemel bör ses som en helhei och en översyn bör
därför inle heller innebära all man tar upp några ensiaka punkler i
regelsystemet lill särbehandling.

Mot
bakgrund av den belydande konsolidering som bankernas värderegleringsreserver
innebär framförs från flera håll att värderegleringskonlona i
kapilalläckningshänseende bör kunna jämslällas med egel kapital. Vad man därvid
i främsla hand avser är värderegleringsreserverna för utlåning. En ändring av
kapilalläckningsreglerna i denna riklning skulle medföra all bankerna inte i
samma utsträckning som f. n. behövde använda rörelse-överskotten till fondering
av be!;kaltade egna medel för atl åsiadkomma kapitaltäckning. Härigenom skuHe
kunna undvikas bl. a. risken för utrymmet för avsällningar lill värderegleringsreserver
kraftigt beskärs i framtiden.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 85

Del framhälls emellerlid ocksä all om
värderegleringskonlona skall jämslällas med egel kapilal måsle della
självfallel leda till all åtminstone vissa av de procenllal, som nu gäller
räknas upp. Avvägningen bör härvid ske så att bankernas kapilalläckningsproblem
löses samiidigi som man lillgodoser kraven på säkerhei för insällarna och
upprällhåller de svenska bankernas goda inlernaiionella anseende.

För alt
förhindra all kapilalbasen blir rörlig i och med all värderegleringskonlol för
uilåning skulle räknas in i kapilalbasen anvisas följande lösning. Ell nedre
lak kan sällas för värderegleringskonlols storlek. Della lak kan i.ex. sällas i
relalion lill omfailningen av ullåningen så alt del utgör en önskvärd
reservalion för eventuella framtida förluster på kreditengagemang. När
behållningen på värderegleringskonto för uilåning översliger nämnda lak skulle
behållningen få inräknas bland den utlåningsrälls-grundande kapitalmassan. En
sådan regel skulle kunna ulformas så, all när behållningen på
värderegleringskonto för uilåning översliger 2 %. av ullåningen lill
allmänheten plus 1 % på garaniiförbindelserna, så skulle den del av
behållningen på konlot i fråga, som översliger detta belopp få jämslällas med
egel kapilal. Regeln skulle innebära, alt skyddel för insällarna uppfylldes
och atl stalsmaklerna löpande kunde följa uivecklingen av procenl-lalel och
även jusiera dess höjd, om bl. a. konjunkturutveckling och kreditengagemang generelli
setl skulle innebära en ökning av bankernas förluslrisker.

En annan fråga som fas upp är om man bör behålla den
nuvarande begränsningen för bankerna i fråga om rälien all jämslälla förlagslån
med egel kapilal. Härvid anmärks all del under alla förhållanden måsle finnas
vissa proporlioner mellan egel kapilal och förlagslån. Ell förslag är all man
för affärsbankernas del vidgar möjlighelerna att utnyitja förlagslån som
kapilalläckning genom atl använda summan av egel kapilal i stället för aktiekapitalet
som gräns.

Del pekas vidare på särskilda problem som aklualiserals av
utvecklingen. Såvitt gäller garaniierna som f. n. hell jämställs med krediler
framhålls all erfarenhelerna visal, all de ålminsione med enlreprenad- och
fullgöran-degaranlier förenade riskerna är små. Genom all dessa garantier vuxii
avsevärl under senare år hårde kommii all belasla bankernas kapilal på ell
oproportionerligt sätt. En sänkning av kapilalkravel för garantier anses därför
som befogad.

Ell annal område som del finns skäl för en översyn av
anges vara bankernas engagemang i doiterbolagsaktier och bankfastigheter.
Beträffande dollerbanker i utlandet konstateras att sådan rörelse ingalunda är
utan sina faror för moderbanken. Risken är inte begränsad lill aktierna och
evenluella krediler utan moderbanken har inom vissa gränser en moralisk
förpliklelse atl hjälpa dotterbanken. Å andra sidan framhålls att dotterbankerna
hitintills utvecklats framgångsrikt och att bankinspektionens tillsyn kunnat
göras effektivare än man från början räknat med. Beträffande

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 86

"visilkorlsengagemangen" konstateras, all risken
begränsar sig lill aklierna men också atl frågan om nyttan för moderbankerna i
Sverige ännu så länge får anses obesvarad. Vad angår bankfasligheier framhålls
alt de i slort sett ulgör bankernas enda inflationsskyddade placeringar. 1
fråga om depositioner hos och krediler till utländska banker ifrågasails mol
bakgrund av de stora valutaförluster som iniräffade i vissa ulländska banker
under är 1974 om del inte finns skäl för en höjning av kapilalkravel för sådana
placeringar.

Slulligen
framställs också önskemål om all kapilaltäckningssystemel förenklas genom en
minskning av antalet riskklasser.

5 Probleminventering och grundläggande krav

5.1 Probleminventering

5.1.1 Ul vecklingen liU år 1976

Genom de nya kapitalläckningsreglerna i den samordnade
banklagsliflningen från år 1968 skapades ett expansionsulrymme för flertalet
banker. Detla utrymme uppkom genom all kapilalkravel sänktes. För de störsla
affärsbankerna, som hade ett uttryckligt behov av lindring, uppgick sänkningen
av kapilalkravel lill knappl 40 proceni. En sådan sänkning medgav en expansion
av placeringar och garaniier med ca 60 proceni ulan all egel kapilal och
förlagslån teoretiskt sett behövde ökas. Utrymmet har efter hand lagils i
anspråk och under år 1976 började akula problem uppslå för enskilda banker. I
bankinspeklionens skrivelse 1976-04-14 angående översyn av
kapilalläckningsbesiämmelserna sägs bl. a. följande. Utvecklingen har visal all
den kapilalläckning som fanns enligt de nya reglerna har smält ihop på grund av
den forigående inflationen. Del har därför för banker av olika slag uppstått
avsevärda problem med att anskaffa ell för utvecklingen av verksamheten
nödvändigt eget kapital. I framtiden kommer dessa svårigheter atl acceniueras.

Följande labell belyser bankernas
kapitaltäckningssituation år 1969 och år 1976.

Kapilalkravel i procent av eget kapilal -
kapilalulnylljandel - har markanl ökal under den redovi;iade perioden. För
affärsbanker och föreningsbanker uppgår della tal lill 126 resp. 106 proceni
år 1976, vilkel innebär alt dessa instiiulsgrupper är beroende av förlagslån
för att läcka kapilalkravel. Delta gäller även för ell antal enskilda
sparbanker men inle för gruppen i genomsnitt. Se vidare tabeU 3.

Orsaken lill ett ökal kapilalulnyttjande finner man i de
olika ökningstakterna för kapilalkraven och eget kapital under denna period.
Kapitalkraven har ökal med 103 proceni för affärsbankerna, 85 procent för sparbankerna
och 139 proceni för föreningsbankerna. Molsvarande ökning av

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 87

Tabell I Kapilalkrav. egel kapUal, förlagslån m. m. vid
uigången av 1969 och 1976 i de olika insiiiulsgriipperiia

Instituts-

Kapital-

Eget

Förlags-

Kapital-

Överskoll

grupp
och

krav

kapital

lån

krav i %

i kapilal-

är

mkr.

mkr.

mkr.

av eget kapilal

läckning'

%

1969

Affärsbanker

2 587

2 786

886

93

30

Sparbanker'

318

526

8

61

40

Förenings-

banker

95

102

20

93

22

1976

Affärsbanker

5 260

4 162

1968

126

14

Sparbanker'

589

669

80

88

21

Förenings-

banker

227

214

52

106

15

' Avser de 15 slörsla sparbankerna.

''Skillnaden mellan eget kapilal inkl. förlagslån och
kapilalkravel.

del egna kapitalel har varil 49 proceni för
affärsbankerna, 27 proceni för sparbankerna och 110 proceni för
föreningsbankerna.

Kapitalkravels utveckling är beroende dels av
volymtillväxten av placeringarna - dvs. tillgångar och garaniier - dels av
placeringarnas relativa fördelning i de olika riskklasserna. Det lolala kapilalkravel
mäli i proceni av summan placeringar speglar således en banks riskslruklur
utifrån gällande kapilalläckningsregler. 1 tabell 2 redovisas uivecklingen av
della relationslal för de olika inslilulsgmpperna.

Tabdl2 Kapilalkravel i proceni av summa placeringar
1970-1976 för de

olika insliiuisgrupperna

Instituts- Kapitalkrav, % av placeringar'

grupp 1970 1971 1972 1973
1974 1975 1976

Affärsbanker 3,10 3,11 2,93 2,73 2,84 2,80
3,12

Sparbanker 1,76 1,71 1.68 1,66 1,78 1,76 1,80

Föreningsbanker 1,89 1,83 1,86 1,88 1,93 1,86
1,78

'Här avses placeringar till nellovärden, dvs. efter avdrag
för värderegleringskonlona.

Affärsbankernas relalionslal är högl i början av perioden
varefter del sjunker för all i slutet stiga. Sparbankernas resp.
föreningsbankernas relalionstal har en mera jämn utveckling. Dessa tal visar
atl kapilalkraven i sparbankerna och föreningsbankerna följl placeringsvolymens
utveckling. Affärsbankernas minskning av relationstalet fram till år 1975
förklaras -föruiom av konjunkturutveckling och kreditpolilik - bl.a. av en
relativ ökning av bostadsfinansieringen. Ökningen mellan år 1975 och 1976 beror
till väsenilig del på ökade garanliåtaganden.

Del egna kapilalets lillväxl är beroende av ire fakiorer: I) del årliga

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 88

rörelseöverskollels' sioriek. 2) fördelning av
rörelseöverskollel mellan avsällning till egel kapilal (efter beskaiining och i
förekommande fall uidelning) och avsällning lill obeskallade reserver i form av
värderegleringskonlon, 3) lillskoll av nyll kapilal från ägare till
affärsbank, garant lill sparbank eller medlem i föreningsbank.

Med hänsyn lill gällande kapilalläckningsregler har
rörelseöverskottens sioriek generellt setl varit olillräckliga för att bankerna
skulle kunna göra dels önskvärda avsällningar lill obeskallade reserver, dels
med vinslmedel bygga upp del egna kapilalel i lakl med ökal kapilalkrav. Den
boksluispolilik bankerna valt under 1970-lalel innebär all avsättningar lill
värderegleringskonlon har prioriterats på tiekoslnad av ökning av egel
kapilal. Affärsbankernas värderegleringskoaton har mellan 1970 och 1976 ökal
från 4,0 lill 4,4 proceni av summa placeringar, sparbankernas frän 1,8 lill 3,6
proceni och för föreningsbankerna har värderegleringskonionas andel varil
oförändral 2,2 proceni. Med denna bokslutspolitik hardet varit nödvändigt atl
förslärka kapilalläckning n genom all la upp förlagslån. För affärsbankernas
del har dessulom nyemission av aklier ägl rum i en belydande omfallning under
senare år. Av affärsbankernas eget kapital och förlagslån vid uigången av år
1976 hade nästan en Iredjedel anskaffais på kapilalmarknaden under de närmasi
föregående ire åren.

I bilaga 1 redovisas i grafisk form uivecklingen av
kapilalkrav, eget kapital, värderegleringskonlon och lönsamheten för de olika
inslitutsgrupperna under perioden 1970-1976.

Uppgifierna i tabellerna 1 och 2 avser loialer och
genomsnitt för bankgrupperna. Inom varje bankgru|)p föreligger dock skillnader
mellan de individuella bankerna. Della illuslreras i labell 3 nedan, där
spridning och frekvens redovisas för kapilalkravel i proceni av egel kapilal.
Tabell 3 Spridning och frekvens för kapilalkravel redovisat i procent av eget
kaphal 1969 och 1976 i de olika institutsgrupperna

Kapitalkrav

Antal banf

ter

i % av
eget

Affärsbanker

Sparbanker

Föreningsbanker

kapilal

1969

1976

1969

1976

1969

1976

_

39

1

1

40-

49

3

50-

59

2

5

1

f

60-

69

3

1

2

70-

79

3

3

I

80-

89

1

1

6

3

3

90-

99

5

4

1

2

100-

109

1

2

1

1

4

110-

119

I

2

f

1

2

120-

-129

3

1

130-

-f39

2

1

1

140-

149

1

1

1

f50-

159

3

1

16

14

15

15

12

12

' Med rörelseöverskott avses fortsäuningsvis del årliga
resultatet före bokslutsdispositioner. "Avser de 15 slörsla sparbankerna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 89

5.1.2 Volymtillväxt inflation

Tillväxien i bankernas balansomsluining är slarkl
relaterad till pris- och löneutvecklingen i samhällsekonomin efiersom bankernas
lillgångar och skulder är faslslällda i nominella belopp. En viss ökning i
balansomslutningen medför ökade kapitalkrav vare sig ökningen är real eller
orsakad av infiationen. Under 1970-lalet har inflationstakten markanl ökal.
Detta är en väsentlig orsak till all kapilalläckningsproblem uppstått efter
relalivi få års lillämpning av gällande kapitaltäckningsregler.

Placeringarnas årliga volymexpansion under 1960-70 och
under 1970-76 redovisas nedan liksom inflationstakten under motsvarande
perioder.

Tabell 4 Placeringar 1976 saml proceniueU tillväxttaki
1960-70 och 1970-1976

Institut- Placeringar

grupp Uliimo 1976 Årlig genomsniltsökning. %

mdr kr. 1960-70 1970-76

Affärsbanker 176,0 10.5 12,5

Sparbanker 63,7 8,2 10,0

Föreningsbanker 13,1 14,7 16,5

1960-70 1970-76

Genomsnililig årlig inflationstakl, % 4,0 8,3

(konsumentprisindex, långlidsserien)

Skillnaderna i de nominella ökningslaklerna mellan de Ivå
redovisade perioderna kan synas relativt små. Ackumulerat över ell anial år
uppslår emellerlid siora skillnader i placeringsvolymen - skillnader som i
delta fall i allt väsentligt beror på den högre inflationstaklen under
1970-lalel.

Placeringsvolymens lillväxt är avgörande för hur stora
rörelseöverskotl bankerna behöver för all täcka de till placeringsvolymen relaterade
kapilalkraven. En ökning i placeringarnas tillväxttakt släller i normala fall
proportionelli selt större krav på ökning av rörelseöverskollel för all en viss
soliditet skall kunna behållas. Della illuslreras i diagrammen i bilaga 2.
Beräkningarna avser affärsbankerna och grundar sig på förutsällningarna atl
den soliditet och den konsolideringsnivå för obeskallade reserver som förelåg i
affärsbankerna år 1976 skall relativt setl beslå under en kommande
femårsperiod. Vidare förutsätts att den utdelningspolitik som tillämpats under
senare år beslår.

Vid en volymlillväxl om 8 proceni årligen visar
beräkningarna atl bankerna behöver öka rörelseöverskottet med ungefär samma
procenttal. Rörelseöverskollel uppgår då lill ca 1,3 proceni av balansomslutningen.
Om den åriiga tillväxttakten för placeringar ökas till 10 procent måsle
rörelseöverskollel öka med ca 13 proceni årligen eller uppgå lill drygl 1,5
proceni av balansomslutningen. Vid 12 procents volymlillväxl krävs del alt
rörelseöverskollel ökar med knappl 18 proceni årligen. Rörelseöverskollel
uppgår då lill ca 1,7 procent av balansomslutningen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 90

När
inflationen blåser upp placeringsvolymen och rörelseöverskollel inle kan öka på
det säll ovanslående exempel visar kommer det egna kapilalel och/eller de
obeskallade reserverna all urholkas.

Föruiom
effekten på volymlillväxlen medför en hög inflalionslakl all lönsamheten
påverkas negaiivi genom alt bankernas rörelsekoslnader ökar. Bankverksamhel är
myckel personalinlensiv och ralionaliserings-uirymmel begränsal.

5.1.3
Belaslning på kapitalmarknaden med gällande kapiialtåcknings-regler

Bankernas
överskoltsnivå har, som ovan sagls, inle varil lillräcklig för
kapitalbildningen generellt sell, utan bankerna har i stor ulsiräckning måsl
lila till anskaffning av exlernl tillskottskapital.

Under
de senasle åren har bankernas andel av upplåningen på kapilalmarknaden ökal
betydligt, såväl vad gäller förlagslån som aktiekapital. Samiidigi som
bankernas belaslning på kapilalmarknaden har ökat under de senasle åren har
ökningstakten i kapitalmarknadens placeringskapaciiel avtagil. Kapitalmarknaden
ökade under 1970-lalels försia är med i genomsniu 4 miljarder kr. per år.
Under de senasle åren har lillskoltel lill marknaden varit belydligi mindre och
uppgick år 1977 lill 1,5 miljarder kr. Ell huvudskäl lill atl ökningsiakien har
aviagil är atl AP-fondens lillväxl har nåll sin kulmen, vilkel framgår av de
kalkyler som kapilaimarknads-ulredningen giorl med hjälp av
riksförsäkringsverkel.

Om
den utveckling som ägt rum under senare år fortsätler vid oförändrade
kapitaltäckningsregler kommer kapitalmarknaden atl behöva las i anspråk i
belydande uirsiräckning för all möjliggöra fortsall bankverksamhel. För atl
illustrera problemet har bankernas ekonomiska ställning skrivits fram med
uigångspunki från förhållandena år 1976. Uivecklingen redovisas i diagrammen i
bilaga 3. Del bör underslrykas all framskrivningen bygger på gemensamma
förutsäliningar för de olika insliiuisgrupperna och all den därför inte ulgör
någon prognos för uivecklingen ulan snarast har ell pedagogiskt syfte.

En framskrivning under de
i bilaga 3 angivna förutsättningarna visar att affärs- och sparbankernas
kapilalbas - det egna kapilalel - kommer all sjunka relativt selt. medan föreningsbankernas
kapitalbas ligger på en oförändrad relativ nivå. Redan i utgångsläget år 1976
är både affärsbanker och föreningsbanker beroende av exiernt tillskollskapital
och sparbankerna blir som grupp beroende av sådani kapital inom ett fåtal år.
I utgångsläget hade bankerna lillsammans drygl 2 miljarder kr. i förlagslån.
År 1985 behöver bankerna lillsammans ell externt tillskottskapital om 7-8 miljarder
kr. Största delen faller på affärsbankerna. Tillskottskapitalet avser både
förlagslån och aktiekapital eller annal egel kapilal.

Vid
relalivi sell oförändrade kapilalkrav och sjunkande kapitalbas ökar
kapilalulnylljandel, dvs. kapilalkravel i procent av kapilalbasen. Eti pro-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 91

cenlial som översliger 100 innebär behov av exlernl tillskollskapilal.
Översliger procenllalet 200, som fallet blir för affärsbankerna år 1983, måste
det externa lillskotiskapitalel vara siörre än del egna kapilalel för all
tillsammans täcka kapilalkravel. 1 en sådan siiuaiion måsle i prakiiken del
egna kapilalel ökas genom nyemission av aklier.

Del bör upprepas all siluaiionen för individuella banker
varierar kraftigl. Enskilda banker skulle i prakiiken redan efter ell fålal år
komma i konfiikl med olika regler och därför omöjliggöra en uiveckling med givna
förulsäliningar för framskrivningen.

5.2 Grundläggande krav på nya kapitaltäckningsregler

Banklagarnas kapilalläckningsregler anger minimikraven på
solidilelen i banksysiemei. Vid sidan av del kapilal som enligi banklagarna är
kapiialläckningsgrundande har bankerna avsevärda reserveringar som slärker
solidilelen. Solidilelen fyller framför alli följande funklioner:

-
den ulgör del
reella skyddel för insältare och andra fordringsägare,

-
den skapar
förlroende hos allmänheten och hos in- och ulländska finansiärer och
samarbelsparlner,

-
den garanterar
kontinuitet och slabililel för lånlagare och personal,

-
den ulgör
buffert vid förlusler på exempelvis krediter, obligationer och valulor.

-
den ulgör grund
för flexibiliiei och anpassningsförmåga lill förändrade förhållanden och anger
ramarna för forisaii expansion,

-
den är av
iniresse för det allmänna, efiersom vid fallisemang samhällel förorsakas
avsevärt men.

Utöver de kapilalläckningsproblem som lidigare har
redovisats och som har föranleits av inflationen har bankerna under 1970-lalet
på vikliga områden fåll anpassa sin verksamhei lill nya förhållanden. Som
exempel kan nämnas näringslivels ökade uilandsinrikining och del under
1970-talel uppirädande behovei av upplåning i ullandel. Della har medförl all
bankerna engagerat sig i ökad omfattning på den inlernationella krediimarknaden.
Della kräver en anpassning lill den inlernationella bankvärldens värderingar i
fråga om bl.a. lönsamhei, soliditet och riskbedömning. Vidare lämnas bankerna
inte oberörda av näringslivels strukturomvandling. Den förda penningpolitiken
släller också ökade krav på flexibilitet och styrka. Sammanlagel har bankerna
mött förändringar som accenlueral behovei av god lönsamhei och
tillfredsställande soliditet.

Kapilalläckningsreglerna intar en central plats i
banklagstiftningen och avvägningen av deras innehåll är av grundläggande
belydelse för bankernas verksamhet.

Som nyss har nämnts syftar kapitalläckningsreglerna till
all skapa tillfredsställande trygghet mol förlusler av insalla medel och lill
att bevara förtroendet för bankerna även i lider då ekonomiska svårigheler
möter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 92

Det är väsentligt all vid ulformningen av reglerna beakla
vad som gäller inlernalionellt setl. Kapilalläckningsreglerna får inte
möjliggöra en så låg soliditet atl förtroendet för de svenska bankerna rubbas.

Ett nytl kapitaltäckningssystem bör om möjligl - i
enlighel med vad som uttalas i ulredningens direkliv - för en längre lid
framöver lösa bankernas kapilalläckningsproblem samtidigt som kravet pä skydd
för insällarna lillgodoses. I delta direktiv får anses ligga ett krav på alt de
nya reglerna inle främst skall syfta till omedelbara lättnader i
kapilalläckningshänseende ulan inrymma ytterligare incitament till en egen
kapitaluppbyggnad. Vidare bordet nya sysiemel - så långl möjligl - vara
neutralt i förhållande lill redan vidlagna dispositioner.

Kapilalkravel bestäms f.n. med utgångspunkt i en bedömning
av riskerna i bankernas skilda placeringar. En sänkning av kravel är
försvarbar om nuvarande regler visas kräva onödigi mycket kapilal i förhållande
till riskerna.

Enligt direktiven skall utredningen pröva om
riskklassystemet kan göras enklare, eventuellt ända dithän alt endast ett
täckningskrav tillämpas på bankinslilulens samtliga placeringar. Även
förändringar som inle siräcker sig så långt kan vara värda all överväga i
förenklande syfte eller för all -med uigångspunki i vunna erfarenheter -
korrigera kraven till faktiska förluslrisker. För ändringar i riskkalalogen
krävs all affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker uppfaliar förslagen som
rällvisa och motiverade vid en jämförelse mellan instilulsgrupperna.

Kapitalkravels reella innehåll iråverkas vidare av den
definilion som ges av egel kapilal, dvs. den faktor till vilken riskkatalogens
krav relateras. Det förslag som ofiast har förls fiam är all också de
obeskallade värderegleringsreserverna för utlåning, valutor och obligationer
helt eller delvis skall få räknas in bland del uilåningsgmndande kapilalet.
Förslag härom avvisades, som lidigare har nämnts, i samband med 1968 års
banklagstifl-ningsreform. Det framhölls i propiositionen atl reserverna snabbi
kan reduceras eller försvinna med följd att kapitalbasen skulle variera i
storlek alltefter inträffade förlusler eller ändrad inslällning i fråga om
behovet av säkerhetsmarginaler. En på så sätl rörlig kapitalbas bedömdes
opraktisk och svårtillämpad. Enligt direktiven skall banklagsutredningen
undersöka om del går all finna en lösning där värderegleringsreserverna kan
jämställas med läckningskapilal samlidigt som de olägenheter som berördes i
1968 års proposition i möjligaste mån elimineras.

En Ulvidgning av kapilalbasen lill all omfatta också
värderegleringsreserverna rymmer inle bara nyss berörda stabilitetsproblem.
Ett sådani nytt syslem måsle vidare avvägas så all de omedelbara lättnaderna
inte blir av sådan omfallning alt de svenska bankernas soliditet kan sällas i
fråga av den svenska allmänheten eller i internationella sammanhang. Systemet
måste också vara konkurrensneutralt. Snedvridningseffekter mellan instilulsgrupperna
och mellan individuella banker måste unvikas. Ett syslem

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 93

som förutsätter särregler för viss inslilulsgrupp framstår
- mot bakgrund av sirävandena lill en samordnad banklagsiiftning - som mindre
lämpligi.

Vidare bör eflersirävas atl framlida avsällningar lill
värderegleringskonio bör ge högsia möjliga utdelning i form av
kapitalläckning. Därigenom kan del nya sysiemel ge bankerna incilamenl lill
atl öka avsättningar av detta slag, vilket såväl från del allmännas som
bankernas synpunkt anses önskvärl.

Bankernas möjligheler att på skilda säll lillgodose sina
kapilalbehov rymmer också koslnadsaspekler. Del läckningsgrundande kapilalel
kan f n. ha formen av beskallal egel kapilal eller förlagslån. Bankernas kostnader
för läckningskapitalel blir olika beroende på vilken form av kapilal som väljs.
På de nya reglerna slälls krav som innebär ökade möjligheler lill billigare
kapilalläckning. Även av detta skäl aktualiseras möjlighelen all göra värderegleringskonlona
kapiialläckningsgrundande.

Del är
givel all uppenbara svårigheler möler när del gäller all finna ell syslem som
helt lillgodoser den angivna kravkaialogen. Vikten av all noga pröva
möjlighelerna lill ändring av kapitaltäcknigsreglerna framträder lydligl vid
en granskning av de allernaliva möjligheler som annars slår lill buds.
Möjlighelen atl med nuvarande regler i forlsällningen klara kapilalläckningskravel
föruisäiier en förbällrad lönsamhei för bankema och en kraftigt ökad emission
av aklier och föriagslån från deras sida. Som har framhållits i ulredningens
direkliv måsle en förbäitrad lönsamhei i alli väseniligi ske genom atl bankerna
lillåls öka ränlemarginalerna, vilkel i sista hand skulle drabba bankkunderna,
och en ökad emissionsverksamhel från bankhåll skulle la i anspråk den svenska
kapilalmarknaden i en omfallning som inle är önskvärd med hänsyn till andra
samhällssekiorers kapilalbehov.

6 Överväganden och förslag i huvudfrågan

6.1 Inledning

Som framgåu av föregående avsnilt kan
kapitalläckningsreglerna i banklagarna liberaliseras på ivå säll. Del ena är
all bankernas kapilalkrav reduceras, vilkel skedde genom 1968 års
banklagsreform. Denna metod medför au intresset riktas mot utformningen av
riskkalalogen. Del andra sätlel är all förändra kapiialbasens sammansättning,
dvs. vidga del kapital till vilket kravel relaleras. Ulredningen har på skäl
som framgår i del följande sökt alt lösa problemet enligt den sist angivna
meloden.

6.2 Riskkatalogen

Utredningen har i enlighet med sina direktiv särskilt
undersökt om riskklassystemet kan göras enklare, eventuellt ända dithän alt man
har

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 94

endasl ell läckningskrav applicerat på bankinstitutels
samtliga placeringar. 1 samband härmed har utredningen också undersökt om del
är lämpligt all på ett avgörande säll förbätlra bankernas kapilalläckningsläge
genom att reducera de kapitalkrav som f. n. gäller.

Som påpekais i direktiven innebär de nuvarande reglerna en
avsevärd förenkling jämföri med de regler som gällde lidigare. Som
kredilinslilululredningen på sin lid framhållil är riskkalalogen, Irots all
den i viss mån är av schemalisk karaklär, konsiruerad så all hänsyn tas lill de
olikheter i kapitalkrav som skilda sammansättningar av olika instituts
placeringsportföljer kan kräva. Alt slälla upp endasl ell läckningskrav på
bankinsliiuls samtliga placeringar utan hänsyn lill riskkaraklären skulle
uigöra ell steg lillbaka mol del syslem som övergavs år 1968 och som innebar
all kapilalkravel var beroende endasl av inlåningsvolymen. Ulredningen har
därför funnil alt del nuvarande sysiemel med fiera riskklasser bör behållas.

Della uiesluier naiurliglvis inle all riskkalalogen kan
förenklas och all hillills vunna erfarenheler kan lala för vissa modiflkalioner
inom della syslem. Inom ulredningen har också väckts förslag i syfte all
förenkla riskkalalogen. Förslaget går ul på all man behåller riskklass A i sin
nuvarande uiformning samt ersäller riskklasserna B-D med Ivå nya riskklasser.
Den ena av de nya riskklasserna skulle kräva 2,1 procenls kapilalläckning och
avse fordringar för vilka utländskt bankförelag svarar saml fordringar mol
säkerhet av panibrev inom 75 procent av uppskattningsvärdel i vissa
fasiigheier. För alla övriga placeringar skulle kapilalkravel sältas lill sju
proceni. Sysiemel innebär en högsl avsevärd skärpning av kraven för placeringar
i de nuvarande riskklasserna B och C. Således fördubblas kravel för fordringar
mot säkerhei i vissa fastigheter. Dessulom höjs kravel för övriga placeringar i
riskklass B, däribland s.k. fullgoda obligationer, från en lill sju proceni.
Vidare skärps kravel från fyra till sju proceni för samtliga fordringar i
riskklass C, däribland fordringar för vilka säkerhelen ulgörs av panibrev i
vissa fasiigheier inom 75- 100 proceni av del uppskallade värdel. För övriga
fordringar innebär förslagei emellertid en lällnad i kravet från åtta till sju
proceni.

Ulredningen har emellerlid stannat för atl i huvudsak
behålla den nuvarande riskkalalogen av bl.a. följande skäl. Efiersom bankinslilulens
placeringsslruklur föreledde avsevärda skillnader nedlades vid riskkatalogens
tillkomst ett omfattande arbele på all ulforma katalogen så all den log hänsyn
lill de olikheler i kapilalkrav som skilda instituts placeringsportföljer
krävde. Den olikhei i placeringsstruktur som företåg vid riskkatalogens
tillkomst kvarstår i huvudsak fortfarande. Förändringar i riskkalalogen får
därför inte göras så atl konkurrensförhållandena inom bankväsendel snedvrids.
Förenklingsförslaget lar emellerlid inle lillräcklig hänsyn härtill.
Ulredningen har inle övertygats om all de uppenbara svagheter som
förenklingsförslaget inrymmer vägs upp av de fördelar som en något mindre
detaljerad riskkatalog skulle innebära. Enligt ulredningens uppfäll-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 95

ning är del heller inle meningsfulll all föreslå några mer
avgörande förändringar av riskkatalogen så länge placeringsslrukluren inom
bankväsendel företer så stora olikheter som f. n.

Del bör också lilläggas atl en omläggning av riskkalalogen
i anlydd riklning skulle medföra betydande övergångssvårigheier för bankinslilulen,
som anpassal sig lill nu rådande syslem och lillämpal del ulan siörre
svårigheler. Utredningen har därför också avståil från all framlägga förslag
om några mera genomgripande förändringar i den nu gällande katalogen och vill
endast på ell par punkler i det följande föreslå vissa ändringar. Beträffande
utredningens förslag lill förändringar av riskkatalogen hänvisas lill avsniii
7.

6.3 Utökning av kapitalbasen

6.3.1 Värderegleringskonionas siällning som kapilalbas

1 direkliven pekas på möjlighelen all ulöka bankernas
kapilalbas genom att ålminsione i viss ulsiräckning jämslälla
värderegleringskonlona med eget kapital.

Som framgått av avsniii 4.3.3.3 behandlade redan
kredilinslilululredningen frågan om värderegleringskonionas ställning i
kapilaltäckningen. Som framgått av samma avsnitt fick emellertid
värderegleringskontona i 1968 års banklagsliflning endast den begränsade
belydelsen alt placeringarnas brullobokvärde får reduceras med saldona på
värderegleringskonlona innan kapilalkravel beräknas.

Ulredningen har funnit atl del i direkliven nämnda sätlel
atl ulöka kapilalbasen är en framkomlig väg, efiersom värderegleringskonlona i
realileien har samma funktion som del egna kapilalel när del gäller all trygga
insätlarnas medel. Frän förelagsekonomisk synpunkt kan nämligen bankernas
kapitalslyrka sägas speglas av den lolala summan av obeskallade reserver och
beskallal egel kapilal. Del är denna summa som i ell krisläge skall fånga upp
förlusler och därigenom skydda insältarnas medel. Del är därför likgiltigt om
eventuella förlusler läcks av beskattade eller obeskattade medel förulsalt all
de verkligen kan absorberas av bankinslilulel. För redovisning av utvecklingen
av eget kapital och av värderegleringskonlona hänvisas till diagram i bilaga
1.

UppfaUningen all värderegleringskonlona, föruiom som skydd
mol förlusler, även Ijänar som ell medel all konsolidera verksamheien med obeskattat
kapilal har under senare år också blivii alltmer framträdande. En bidragande
orsak härtill är all realiserade förlusler tolali setl har varil myckel
begränsade. Sålunda har bankernas värderegleringsreserver under den senaste
10-årsperioden företett en slark och stabil lillväxl och i varje fall måsle en
väsenilig del av dessa reserver anses utgöra ett varaktigt
konsolideringskapilal.

Banklagsutredningen anser således alt övervägande skäl nu
lalar för all

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 96

värderegleringskonlona får en siörre formell belydelse
genom alt delar av dessa i kapilalläckningssammanhang likslälls med egel
kapilal. Värderegleringskonlona bör därvid ses som en helhei. Del avgörande är
nämligen inle den formella fördelningen pä olika värderegleringskonlon, ulan
storleken på de summerade saldona.

De konlon för värdereglering som kommer i fråga är de som
upptar avsättningar för respeklive utlåningen', ulländska valutor saml obligalionsinnehav.
Ulredningen övergär lill atl undersöka i vad män saldona på dessa konton kan
utnyttjas som kapitalbas.

I della sammanhang bör särskilt underslrykas. all
lagregler om krav på kapilalläckning inle är del enda medlel all trygga
insällarna. Försl och främsi slår den prövning av kredilsökande som
bankinslilulel förelar innan medel lånas ul. Skulle en fordran bli nödlidande
finns emellerlid flera "säkerhetsvallar", som kan absorbera förlusler
på ullåningen innan insältarnas pengar ävenlyras. 1 försia hand har
bankinslilulel all hålla sig skadeslös genom realisation av den särskilda
säkerhet som i allmänhet finns Slälld för krediterna. Om särskild pant inle
finns eller om panien är olillräcklig, läcks föriuslen i normala fall av den
del av årels rörelseöver-skoil som avsälls lill värderegleringskonlona. Del är
således försl när dessa möjligheler uttömts som de vid årets ingång redovisade
värderegleringsreserverna ulnylljas för att liicka konslaierade förlusler.

Under de senasle åren har de konslaierade förluslerna på
ullåningen varil av myckel begränsad omfallning, vilkel framgår av tabell 5
nedan.

Tabell 5 Konstaierade förluster i procent av utlåningen
till allmänheien 1970-76,för de olika inslitutsgrupperna

Inslilulsgrupp

Konstaterade

förlusler
i

% av
Ullan

ingen

till
allmänheten

1970

1971

1972

1973

1974

1975 1976

.Affärsbanker

Sparbanker'

Föreningsbanker

0,19 0,01 0,02

0,18 0,01 0,01

0,16 0,05 0,01

0,11 0,02 0,01

0,06
0,01 0,01

0,07 0,06 0,02 0,02 0,01 0,02

' Avser de 15 största sparbankerna.

De enskilda bankernas molsvarande procenllal spänner från
O lill det högsia redovisade talet under perioden om 0,63. För affärsbankerna,
som har den relativt selt mest riskfyllda placeringsslrukluren bland bankgrupperna,
utgjorde de konstaierade förlustema i genomsniii ca fem proceni av del årliga
rörelseöverskottet.

För atl värderegleringskonto för ulländska valulor skall
kunna ingå i bankernas kapitalbas fordras atl bankerna även i fortsällningen
lillämpar nuvarande redovisningsprinciper, som innebär all realiserade och
orealiserade förlusler på såväl ä visla- som terminspositioner kostnadsförs
vid

' Värderegleringskonton för garantier redovisas inle
separal i officiella redovisningar Ulan ingår i motsvarande konlo för
uilåning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 97

bokslulslillfällena och påverkar del redovisade resullalei
före bokslulsdis-posiiioner och skaller. Ingående värderegleringssaido kommer
därmed inte att innehålla några avsättningar för konstaterade men ej
realiserade valutaförluster utan kan belraklas som en del av bankens allmänna
konsolidering.

Förlusler
på bankernas obligationsinnehav kan orsakas anlingen av bristande solvens hos
länlagaren, dvs. låntagaren förmår inle infria sina förbindelser, eller genom
atl obligationskurserna på en befinllig portfölj sjunker. 1 praktiken
förekommer knappasl förlusler orsakade av obligalionsutgivarens brisiande solvens.
Saldot på värderegleringskontol för obligationer kan därför i allt väseniligi
ses som ell skydd mol kursrisker.

Om
värderegleringskontona skall inräknas i kapitalbasen, uppkommer frågan om vad
som egenlligen skall las med i beräkningen. Skall värderegleringskonlona i sin
helhei medräknas eller bör man endasl räkna med en pä nägoi säll beräknad
neiloreserv. som definieras med utgångspunkt i gällande balansvärderingsregler.
Som framgår av del följande är denna problemalik specielll uiialad beiräffande
värderegleringskonlon för obligaiioner.

Obeskallade
reserver måsle uppvisa viss stabilitet om de skall ingå i kapilalbasen.
Bankerna skulle få svårigheler alt arbela med starka fluktuationer i
kapitalbasen. Del är därför inle önskvärt all orealiserade förlusler och
vinster till följd av korlsikliga fluklualioner i marknadsvärdei på
obligalionsporlföljen får lillälas all i nämnvärd omfallning påverka kapitalbasen.
Däremoi måsle en påverkan av kapilalbasen accepleras som följd av minskningar
av de obeskattade reserverna genom realiserade förlusler.

Orealiserade
kursföriusler på obligaiioner uppstår när marknadsvärdet sjunker under
anskaffningsvärdel (= bruiiobokvärdel) som följd av ett förväntat eller
fakiiski höjt ränteläge på marknaden. Obligalionernas rän-leavkaslning är
bunden lill nominellt belopp under viss angiven löplid oberoende av ränlenivåns
uiveckling under denna period. Vid allmäni höjl ränieläge kommer därför
marknadsvärdei på en lidigare emilierad obligalion atl sjunka till en kurs som
ger en effekliv förräntning som överensstämmer med gällande ränteläge. Vid
sänkl ränteläge gäller motsatsen.

Bankerna påverkas resullatmässigi av eu fluktuerande
ränteläge även om orealiserade kursvinster och kursförluster i sig inte
påverkar rörelse-överskottet. Resultatpåverkan beror på att den mol bankernas
obligalions-placeringar svarande kapitalanskaffningen har en rörlig ränla medan
befintliga obligalionsporlföljer har en fasl avkaslning. Således försämras
rörelseöverskollen när ränteläget höjs efiersom ökade kostnader för kapitalanskaffningen
inle motsvaras av höjda intäkter på obligationsplaceringarna.

Ränteutvecklingen på obligalionsmarknaden under perioden
1970-77 kan illuslreras med den effekiiva räntan på slalspapper med 15 ärs återstående
löplid. 7
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 98

År

Effektiv ränla. %

1970

7,32

1971

7,14

1972

7,34

1973

7,37

1974

8,17

1975

9,15

1976

9,61

1977

9.84

Som framgår har ränlenivån höjts markanl, vilkel har
inneburil sänkia marknadsvärden på befinlliga porlföljer.

I de olika banklagarna ålerfinns de gemensamma
balansvärderingsregler som gäller för obligaiioner (91 § BL, 48 S SpL och 44 §
JkL). Enligi huvudregeln får obligalionsporlföljen inle las upp till högre
värde än dess verkliga värde, varmed avses gällande marknadsvärde. Enligt denna
regel måsle sålunda obligalionernas nellobokvärde genom avsättningar lill värderegleringskonto
nedbringas lill ell värde högst lika med marknadsvärdei. Minimikravet på
nedskrivning piiverkas därvid direkl och fulll ul både av ett höjl och ell
sänkl ränieläge. Om huvudregeln skall tillämpas, tvingas bankerna därför all
skriva ned obligaiionema så myckel alt de har en beredskap om obligalionernas
marknadsvärde sjunker på grund av ell höjl ränieläge.

I samband med den kraftiga räntehöjningen år 1974 sjönk
marknadsvärdena pä obligationer sä kraftigl all ell slorl anial banker inle
kunde uppfylla kravet på nedskrivning enligt huvudregeln. Detta år infördes
emellertid en supplemenlärregel för värdering av sådana obligationer som
redovisas i riskklasserna A och B. Denna regel innebär all bankernas
obligalionsinnehav får värderas ulifrån ell av bankinspekiionen framräknai
genomsniii av ränian för vissa stats- och bosladsobligalioner under de senasle
lio åren. Härigenom får en kraftig höjning av ränlenivån på korl sikl endasl
ett begränsal genomslag i den genomsnittliga lioårsränlan och bankerna kan
mjukare och mera successivi anpassa obligalionernas nellobokvärde lill
marknadsvärdels uiveckling.

För banker som lillämpar värdering enligt tioårigt
ränlemedeltalsvärde har bankinspekiionen ulfärdal en rekommendalion som innebär
atl skillnaden mellan netlobokvärdel och marknadsvärdei bör elimineras enligt
en femärsplan.

Banklagarnas balansvärderingsregler åskådliggörs i
följande exempel. Siffrorna avser obligationsinnehavet för 13 siörre sparbanker
1976, mkr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Minimikrav
p å

nedskrivning

186

Nettoreserv
421

fBruttobokv ä rde

L.H ö gsta till å tna
nettobokv ä rde renl 10- å rigt r ä ntemedeltal

'Faktiskt
nettobokv ä rde

6
135- « -i Saldo p å

v ä rderegi

5
94 9 konto 607

5
528

opaginerad Kontrollera mot PDF

Diff 255

.Marknadsv ä rde

5
273*J

Diff
255

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av gjorda avsällningar lill värderegleringskonlol om 607
mkr. har 186 mkr. tagils i anspråk för all läcka lagens minimikrav på nedskrivning
för orealiserade kursföriusler. Reslerande belopp utgör en neiloreserv i den
meningen, all del högsia lillålna neiiobokvärdei kan sjunka med molsvarande
belopp ulan all lagens minimikrav på nedskrivning för orealiserade
kursföriusler därigenom kommer all underskridas. För au erhålla ell nellobokvärde
som uppgår lill marknadsvärdet, dvs. uppfyller huvudregeln för värdering av
obligationer, fordras ytterligare avsällningar lill värderegleringskonto om
minsl 255 mkr.

En uppdelning av saldot på värderegleringskontol för
obligationer på ovan angivel säll har sin grund i den bundna ränian. Någon
molsvarande uppdelning av värderegleringskonlona för uilåning och valulor
behöver inle ske under fömlsäitning atl man bortser från den särskilda
behandlingen av ränlebunden direkt utlåning. Denna form av utlåning är av
myckel begränsad omfallning och under avveckling. Här bortses även från slalisliskl
förutsebara förlusler pä utlåningen. De konslaierade förluslerna har nämligen
som lidigare visals varit mycket smä. Saldona på värderegleringskontona för
uilåning och valulor kan därför sägas vara desamma som netioreserven för dessa
lillgångar.

Sammanfallningsvis kan sägas all skillnaden mellan
bankernas lotala saldo på värderegleringskontona och den lolala neiloreserven
ulgörs av banklagarnas minimikrav på nedskrivning av obligalionsporiföljerna.
Vid 1976 års uigång utgjorde detta minimikrav en summa molsvarande 10 proceni
av affärsbankernas summerade saldon pä värderegleringskontona, 16 proceni av
sparbankernas och 3 proceni av föreningsbankernas. Annorlunda Ullryckl
uigjorde neiloreserven 90, 84 resp. 97 proceni av de summerade
värderegleringskonlona.

Om man belraklar de obeskallade reserverna för
obligaiioner från den synpunki som kommer lill ullryck i banklagarnas
värderingsregler kan hävdas all den del av värderegleringskonlol som lagits i
anspråk för all nedbringa netlobokvärdel till högsia lillålna värde fakiiski
konsumerais och följaklligen inle skulle kunna utnyttjas i
kapilalläckningssammanhang.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 100

Med ell långsikligl beirakielsesäii kan della resonemang
sällas i fråga av flera skäl.

För del försia har obligalionsporlföljen i verkligheien
mer karkiär av anläggningslillgäng än omsällningslillgång.

Del är i dag orealisliski all länka sig all en bank skulle
i väsentlig mån kunna reducera sill obligalionsinnehav. Del är snarasi
nägonling bankerna har för "sladigvarande bruk". Likvidilelskravens
uiformning gör alt en successiv ökning av obligalionsinnehavel är högst
sannolik. Därlill kommer all bankerna genlemoi slaismakierna ålagil sig all
svara för en viss överenskommen ökning av obligalionsinnehavel. I den mån en
bank i en viss situation behöver förslärka sin likvidiiei går den inle ul på
marknaden och försöker sälja obligaiioner. Del finns i själva verkei inle i
våri land en marknad som kan absorbera obligaiioner i någon siörre omfallning.
Den enda vägen atl i någon omfatlninig mobilisera obligationer likviditetsmässigt
är för affärsbankerna atl belåna dem i riksbanken och för sparbankerna och
föreningsbankerna i Sparbankernas Bank resp. Föreningsbankernas Bank.

Ell annal skäl har atl göra med ränteutvecklingen. Under
de senasle åren har en anpassning av ränlelägel för obligaiioner skell från
77,5 lill ca 10 proceni. Del är sannoliki all del här är en fråga om en
engångslyfining av ränlenivån upp lill den högre nivå som motiverats av
inflationen. Del är knappasl sannoliki atl ränlenivån framdeles skall forlsalia
all sliga i samma omfallning. Sannolikheien för en sänkning av ränlenivån i framtiden
är väl ungefär lika stor som sannolikheten för en yiierligare höjning. Vid en
sänkning av ränlenivån kommer neiloreserven för obligaiioner auiomaliskl atl
öka. En sådan ökning av neiloreserven sker för övrigt redan vid oförändrad
ränlenivå allteftersom äldre lågförränlande obligaiioner inlöses eller
åtminstone stiger i kursju närmare förfallötiden man kommer.

Ytterligare ell skäl som pekar i samma riklning är all
ränlesällningen på obligationer numera är rörligare än lidigare. Obligaiioner
förses nämligen numera ofta med en ränlejusleringsklausul som innebär all
räniesalsen jusieras vari femle år om del då akluella ränteläget väseniligi
förändrais. Det medför all för nyanskaffade obligaiioner kommer i framliden
skillnaden mellan anskaffningsvärdel och marknadsvärdei all vara avsevärl
mindre än vad som i dag gäller för äldre obligaiioner.

Slulsa 1 s

Ulredningen anser all de medel som avsalls lill
värderegleringskonto för obligationer kan anses som ell uuryck för
konsolidering och kapitalslyrka. Belraklar man bankerna som "going
concerns" finns della kapilal bevaral i bankerna och lösgörs efter hand
som obligaiionema förfaller lill inlösen. Den omständighelen all bankerna
skulle göra förlusler om de försökle all i förlid sälja ul sin obligalionsporlfölj
på marknaden har i praktiken inte någon belydelse.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 lOl

Utredningen har mol bakgrund härav funnil del rimligt alt
i kapilaltäckningen behandla värderegleringskonio för obligaiioner på samma
säll som övriga värderegleringskonlon. Någon reduklion för orealiserade kursförluster
behöver således inte ske i detla sammanhang.

Vid 1968 års banklagsreform framhölls bl. a. all
reserverna på värderegleringskonlona kan variera i sioriek alliefler
iniräffade föriusler eller ändrad inslällning i fråga om säkerhetsmarginaler.
En på angivet säll rörlig kapilalbas ansågs både opraklisk och svåriillämpad.
Genom all ulgä från värderegleringskonlol för obligaiioner i sin helhei löses
problemel med den rörlighel i kapilalbasen som uppstår om man ulgår från en på
vissl sätl beräknad neiloreserv som flukluerar med ränlelägel.

Ulredningens förslag medför därjämle även en
hanleringsmässig förenkling för bankema.

Ulredningens synsäll på värderegleringskonlol för
obligaiioner i kapilalläckningssammanhang föranleder inle någon ändring av
balansvärderings-reglerna.

6.3.1.1 Bruiioplaceringar

Som framgåu av avsnitt 4.3.3.3 påverkar
värderegleringskonlona enligt gällande bestämmelser kapilaltäckningen på så
säll alt placeringarnas brullobokvärde reduceras med saldona på
värderegleringskonlona innan kapilalkravel beräknas. 1 del system utredningen
föreslår kommer delar av värderegleringskonlona all räknas in i kapilalbasen.
Kapilalkravel bör därtör beräknas på de tolala bruiioplaceringarna.

6.3.2 Förlagslån som läckningskapilal

Enligi gällande besiämmelser får affärsbanker med egel
kapital likslälla det nominella värdel av föriagsbevis som har utfärdats av
banken inlill ell belopp som svarar mol bankens akiiekapilal (57 § fjärde
slyckel BL). För sparbanker gäller alt med egna fonder får likställas del
nominella värdel av förlagsbevis utställda av sparbanken inlill ell belopp som
svarar mol bankens reservfond (26 § iredje slyckel SpL). För föreningsbanker
slulligen gäller all med eget kapital får likslällas del nominella värdet av
förlagsbevis som har uifärdals av ceniralkassa inlill ett belopp som svarar
mol centralkassans och anslulna jordbrukskassors egel kapilal (34 § tredje
slyckel JkL). 1 fräga om föriagskapilal som långivaren kan återkräva inom fem
år gäller för samtliga institut all med egel kapilal resp. egna fonder får
likställas högsl så sior del av del varje år förfallande beloppei som svarar
mol 10 proceni av detta kapilal resp. dessa fonder.

Förlagsupplåning är en form av kapitalanskaffning bland
andra i kreditinstitutens verksamhei. Den störsla delen av bankernas
förlagsupplåning är placerad i AP-fonden. Under senare år har förlagslån även
upplagils ulomlands. Förlagsbevisen, som utgör lånens skuldförbindelse, utmärks
av atl de medför rätt till belalning försl efter utfärdarens övriga borgenärer.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 102

Meloden all genom föriagslån förstärka del egna kapilalel
är - som framgått av avsniii 2.3.6 - vederlagen sedan lång lid lillbaka. De
ändringar i regelsyslemel som har gjorls genom åren har närmasi gällt
avvägningen av i vilken omfattning förlagskapital skall få likslällas med egel
kapilal resp. egna fonder. I fråga om all likslälla föriagskapilal med egel
kapilal eller egna fonder ansluler sig banklagsulredningen lill vad som har anföris
i andra lagsliflningsärenden om behov av vissa begränsningar. Obeslridli-gen
utgör en banks egel kapilal eller egna fonder en fasiare grund för rörelsen än
ell förlagskapital. Erfarenhelerna av förlagskapilalels användning som
täckningskapilal har emellerlid varil posiliva och ulredningen har därför lagil
upp frågan om viss uppmjukning av beslämmelserna om all likslälla
föriagskapilal med egel kapilal resp. egna fonder. Hur långt man därvid skall
gå är givetvis en avvägningsfråga, som man får ta ställning lill vid en samlad
bedömning av kcipilalläckningen för resp. inslilulsgrupp. Goda skäl kan i och
för sig anföras för all som gräns för föriagslånerällen sälla del lolala egna
kapilalel i siällei för som nu, när del gäller affärsbankerna, akliekapilalel.
Fördelningen av del egna kapilalel på akiiekapilal och reserver är i och för
sig godlycklig. En affärsbank kan ju genom en fondemission överföra reserver
lill akliekapilalel och därmed vidga ulrymmei för förlagslån. Därlill kommer
önskemålel om en likarlad behandling av samiliga inslilulsgrupper. Ulredningen
har såviii gäller affärsbanker och sparbanker undersökl vilken effekien skulle
bli om dessa bankgrupper - i likhel med vad som redan gäller för
föreningsbankerna - tillåts likställa förlagslån med egel kapilal resp. egna
fonder inlill belopp som svarar mol del egna kapilalel resp. de egna fonderna.
Resullalei framgår av följande labell.

TabeU 6 Upplagna förlagslån, ouinylijai ulrymme vid
gäUande regler saml lillkommande ulrymme om förlagslånen lillåls omfatta samma
belopp som egel kapilal (egna,fonder). Uppgifier uliimo 1977, mkr.

Inslilulsgrupp Upptagna Outnylljal Tillkommande

förlags- utrymme ulrymme

län

Affärsbanker 2 134 530 1645

Sparbanker' 134 1041 2

Föreningsbanker 49 184 O

' Avser 69 större sparbanker.

' Beräkning utförd ulan hänsyn till gällande
begränsningsregel i fråga om förlagslån

som kan återkrävas inom fem år.

Ulrymmei för affärsbankerna ökar pälagligl, vilkel beror
på atl aklieka pilalel
endasl ulgör ca 60 proceni av egna kapilalel. För sparbankernas del lillkommer
ell obetydligi belopp beroende på all egna fonder (=eget kapilal) beslår
förutom av reservfonden av grundfond och garaniifond.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 103

Slutsa ts

Ulredningen anser all övervägande skäl talar för en sådan
ändring av reglerna alt de skilda insliiuisgrupperna behandlas enhelligl.
Ulredningen föreslär därtör all affärsbanker och sparbanker - på molsvarande
säll som redan gäller för föreningsbanker - får likslälla förlagslån som har
utfärdals av banken inlill ett belopp som svarar mol bankens egel kapilal.

Som
framgåu av den lidigare redogörelsen gäller för samiliga bankinslilul all
förlagsbevis som långivaren kan återkräva inom fem år endasl lill en del fär
ulnylljas som läckningskapilal. Regeln syftar lill alt hindra alllför häftiga
svängningar i kapilalbasen lill följd av all förlagslån löses in. Enligt vad
utredningen har inhämtat medför regeln vissa problem vid lillämpningen.
Utredningen anser atl den ulgör en onödig komplikation av ett i övrigi enkell
sysiem. Enligt ulredningen kan man ulgä från all bankerna i egel intresse
kommer au vidla de ålgärder som behövs för atl förfallande förlagslän inte
leder lill kapilalläckningsproblem. Mol denna bakgrund föreslår utredningen all
ifrågavarande begränsningsregel mönstras ul ur lagslifiningen.

6.3.3 Olika modeller för ökning av kapilalbasen

Ulredningen har, som framgåu av avsnitt 6.3.1, funnil atl
värderegleringskonlona bör ges en siörre belydelse i
kapilalläckningssammanhang genom all uigöra grund för en vidgning av
kapilalbasen. Härvid har ulredningen slannal för all behandla
värderegleringskonlona enhelligl. Någon reduklion av saldona på
värderegleringskonlona behöver alllså inle ske av hänsyn lill orealiserade
kursföriusler.

Som framgått av avsnitt 5.2 måsle del emellerlid
uppställas vissa grundläggande krav för hur värderegleringskontona skall
beakias i kapilalläckningssammanhang. Sålunda bör - vid sidan av atl
insällarnas skydd inle får ävenlyras - bl. a. följande villkor uppfyllas.

- Del nya sysiemel bör vara neulrali mol hisloriskl förd
boksluispolilik.

- Kapilalbasen bör ej variera vid volym- eller
slruklurförändringar.

-
Insliiuisgrupperna
och de enskilda bankerna bör sinsemellan fä likvärdig behandling.

-
Den omedelbara
ulökningen av resp. insliluisgrupps kapilalbas bör vara av rimlig sioriek.

-
Framtida
avsättningar till värderegleringskonlon bör ge belydande effeki på
kapilaltäckningen.

-
Del nya
systemet bör i minsta möjliga ulsiräckning påverka bankernas placeringspolilik.

Ulredningen har mol bakgrund härav analyseral effekierna
av ell antal olika modeller där bankernas kapitalbaser uiökas med varierande
delar av medlen på värderegleringskonlon för uilåning, obligationer och
ulländska valulor.

Följande modeller har analyserats.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop, 1978/79:190 104

Treprocenlsmoddlen

- Den del av värderegleringskonlona som översliger
ire proceni av place

ringarna får likslällas med eget kapilal i kapilalläckningssammanhang

intill ett belopp molsvarande det redovisade egna kapilalel.

Kapitalkravsmoddlen

- Denna modell skiljer sig från ireprocenlsmodellen
genom all minimini

vån besläms av kapitalkravels storlek. Mall i proceni av placeringarna

uigjorde kapilalkravel ultimo 1976 i genomsniii 3,17 för affärsbankerna,

1,86 för sparbankerna och 1,89 för föreningsbankerna.

50-procentsmoddten

- Kapitalbasen uiökas med 50 procent av medel
avsalla lill värderegle

ringskonton, dock högsl inlill ell belopp molsvarande redovisat egel

kapital.

75-procentsmodellen

- Kapitalbasen utökas med 75 proceni av medel
avsalla lill värderegle

ringskonlon, dock högsl intill ell belopp motsvarande redovisal egel

kapilal.

1 de två sisinämnda modellerna har ulredningen dessulom
undersökt effekterna av all låta 50 resp. 75 proceni av neiloreserven för
obligationer ingå i kapilalbasen i siällei för saldot på värderegleringskonlol
för obligationer. Minimikravet för nedskrivning av obligationer har alltså vid
denna undersökning dragits från bruiiobokvärdel på värderegleringskonlot.

Analysen bygger på beräkningar som gjorls under följande
förutsättningar.

-
Kapilalkravel
beräknas på placeringarnas brullobokvärde, dvs. gjorda reserveringar får inte
såsom for närvarande dras från tillgångsvärdena vid beräkning av kapilalkravel.

-
De
begränsningar som gäller för skaiiefria avsällningar lill värderegleringskonlona
har inle beaklals.

-
Förlagslån får
i kapilaltäckningen likställas med egel kapilal intill ett belopp lika med del
egna kapilalet.

-
Den
lioprocenliga reduktionen av bankernas kapilalkrav som gäller sedan Ijuli 1977
fömisätts slopad.

En sammanfallning av utredningens ställningstaganden
återfinns i avsniu 6.3.4.

6.3.3.1 Treprocenlsmodellen

I kapitalläckningshänseende lillåls bankerna enligt denna
modell atl med redovisal eget kapital likslälla avsättningarna på
värderegleringskontona för utlåning, obligationer och ulländska valutor i den
mån dessa avsällningar översliger en miniminivå molsvarande tre proceni av
bankens totala placeringar inlill ett belopp motsvarande redovisat eget
kapilal.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 105

Allm ä n n a över\' ä g a n d e ii

Modellen är inle neutral mol hisloriskl förd
boksluispolilik. De banker som priorileral en uppbyggnad av de obeskallade
reserverna framför alt med beskatiade medel bygga upp del egna kapilalel får
eit bälire utgångsläge.

Volymökningar påverkar kapitalbasens storlek. Efiersom
miniminivån för värderegleringskonlona ulgör tre procent av placeringarna
kommer miniminivån i kronor räknat all öka när placeringsvolymen ökar. Kapilalbasen
minskar därmed om inte nya avsällningar görs till värderegleringskonlona.
Problem kan uppslå vid kraftig lillväxl av placeringsvolymen och då
vinslulvecklingen är svag. Fierlalel banker har emellerlid under senare år
avsatt lill värderegleringskonlona ålminsione tre proceni av placeringsökningen,
dvs. läckl den ökning i miniminivån för värderegleringskonlona som orsakals av
volymlillväxlen (se vidare diagram, bilaga /).

Som framgår av avsniii 6.6.3.3 har bankerna från
lönsamhetssynpunkl ell intresse av all bygga upp sina värderegleringskonlon.
Modellen skapar emellerlid yiierligare ell moiiv för bankerna all sätla av
medel till värderegleringskonlona genom alt avsättningarna omedelbart eller på
sikl ger en belydande ökning av kapilalbasen. Boksluispolitiken kommer lill en
början alt ulformas efter den enskilda bankens situation. Tre huvudfall kan
förekomma.

1 det försia fallel har banken värderegleringskonton
understigande tre procent av placeringarna. För alt möjliggöra atl en del av
värderegleringskonlona räknas in i kapilalbasen måsle avsällningar ske i en
sådan omfallning alt miniminivån uppnås snarasi möjligl. Genom den årliga
volymlillväxlen av placeringarna ställs emellerlid fortsalla krav på
avsättningar för atl läcka ökningen av miniminivån. Återstående del av de
årliga avsättningarna kommer dock atl fulll ul räknas in i kapilaltäckningen
lills maximinivån är nådd.

Del andra fallel avser en bank som har "outnylljal
ulrymme" av värderegleringskonlona, dvs. den del av
värderegleringskonlona som översliger tre procent av placeringarna är större än
det egna kapitalet. Genom att öka del egna kapilalel snarast möjligt genom
vinslavsällning eller på annat säll får ell motsvarande belopp av överulrymmel
av värderegleringskonlona inräknas i kapitalbasen.

Del tredje fallel avser bank som har värderegleringskonlon
överstigande miniminivån men understigande maximigränsen. En från
kapilalläckningssynpunkl opiimal bokslutspolitik innebär i delta fall atl
maximala avsällningar lill värderegleringskonlona sker lills maximigränsen
nålls.

När bankerna nåll del lägel all egel kapilal och lillålen
del av värderegleringskontona är lika siora - vilket lar olika antal år i
anspråk beroende på Ulgångsläge, lillväxl, vinslutveckling m.m. - kommer en
balanserad lillväxl all ske av egel kapilal och värderegleringskonton föruisali
atl en optimal kapitalläckning skall uppnås.

s. 106 Kontrollera mot PDF

O ni e delbar a effe kl c r på kapi I all ä c k n i n g e
n

Del framgår av nedanslående labell all affärsbankerna och
sparbankerna som gmpp får en utökning av kapilalbasen med denna modell, medan
gruppen föreningsbanker får ell försämral kapilalläckningsläge. Tabell 7
Förändring i kapitalbasen m. m. vid tiUämpning av treprocents-modellen.
Uppgifier per uliimo 1976

Affärs-

Spar-

Förenings-

Samt-

banker

banker'

banker

liga

Nettoförändring

i kapitalbasen

Imkr.)

2004

356

-12

2348

Nei t
oföränd ring

i
kapilalbasen

i% av
kapilal-

kravel

36

34

- 5

34

Förändring
av

placeringarnas

expansionsutrymme.

%

29

24

- 5

28

' Avser 69 större sparbanker.

Anm. Med nettoförändring i kapilalbasen avses den
föreslagna ökningen i kapilalbasen minskad med den ökning i kapilalkravel som
uppkommer genom all kapitalkravet beräknas på bruiioplaceringar. Med
förändring av placeringarnas expansionsulrymme avses det nya ulrymme de föreslagna
reglerna ger för placeringsökning under förulsäiining av given struktur och av
oförändral eget kapital samt oförändrade förlagslån.

Näslan samtliga enskilda föreningsbanker och ungefär en
iredjedel av anialei sparbanker får med denna modell sin kapiialläckningssilualion
försvårad i utgångslägel. Della beror på atl dessa banker har värderegleringskonlon
som undersliger minimigränsen och att kapilalkravel beräknas på placeringarnas
brullobokvärde i stället för på dess nellobokvärde.

Treprocenlsmodellen belyses i nedanslående labell som
visar dels de olika posterna i kapilalbasen relsiierade lill
bruiioplaceringarna, dels den ökning av kapilalkravel som följer av all kravel
beräknas på bruttoplaceringar i slället för netioplaceringar. Dessulom visas
kapilaluinyttjandels förändring.

TabeU 8 Värderegleringskonton, eget kapital, kapitalkrav
samt kapitalutnyttjandet vid gällande regler och i treprocenlsmodellen.
Uppgifter per ultimo 1976

Insliluls-

Procent av bruttc

)-

Kapilalkrav

Kapilalul-

grupp

placeringarna

nyltjande

=
kapilal

krav i %

av

kapilalbs

isen

Värde- Kol. I

Egel

%av

%av

gäll.

3%-

regi. ./.

kapi-

netlo-

bruUo-

regler

modell

konlon 3 %

tal

plac.

plac.

1 11

III

IV

V

VI

VII

Affärsbanker

4,34 1,34

2,36

3,12

3,17

126

86

Sparbanker

3,61 0,61

2,08

1,80

1,86

84

66

Föreningsbanker

2,23 -0,77

1,65

1,78

1,89

106

111

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 107

Kapilaluinyiljande översligande 100 proceni innebär att
bankerna måsle emittera förlagslån föratt klara banklagarnas krav på
kapitalläckning. Den ulökning av kapilalbasen som modellen medför innebär all
affärsbankerna som grupp inle blir beroende av förlagslån medan situationen för
föreningsbankerna skärps.

1 bilaga 4 redovisas de individuella bankernas uppgifier
på motsvarande säll som i labell 8.

Effe kt er på bankernas placeringspolitik

Det marginella kapitalkravet dvs. den effekt på
kapilaltäckningen som en ökning av placeringarna medför kan ha betydelse för
bankernas placeringspolitik. Med nuvarande kapilalläckningsregler är del
lolala kapilalkravel lika slorl som del marginella kapilalkravel i varje
riskklass. Om exempelvis placeringarna i klass A, som är fria från läckning
med egel kapital, ökar med 10 mkr. medför det ingen ökning av kapilalkravel. En
motsvarande ökning av placeringarna i klass B innebär all kapilalkravel ökar
med 100000 kr. eftersom kapilalkravel ulgör en proceni av placeringarna.

Treprocenlsmodellen medför atl del marginella
kapitalkravet blir större på grund av all den del av värderegleringskonlona som
ingår i kapitalbasen minskar med tre proceni av placeringarnas ökning. En
placeringsökning om 10 mkr. i klass A medför som nämnls ingen ökning av själva
kapitalkravet medan kapilalbasen minskar med 300000 kr. Netloeffeklen på marginalen
blir således en skärpning om tre procent. En placeringsökning om 10 mkr. i
klass B medför dels en ökning i själva kapilalkravel om 100000 kr. dels en
minskning av kapilalbasen om 300000 kr. dvs. lolalt en försämring om 400000 kr.
eller fyra proceni.

Del marginella kapilalkravel ökar således med 3
procentenheter i alla riskklasser och blir 3 proceni i klass A, 4 proceni i
klass B, 7 proceni i klass C och 11 proceni i klass D. Relativt sell sker
således den kraftigaste skärpningen av kraven i klasserna A och B. 1 den
förslnämnda ingår bl. a. stats- och bostadsobligationer. Bankernas bidrag till
utbudet på kapilalmarknaden kan alllså komma all påverkas negaiivi.

Långsiktiga eff e kl er på kapilaltäckningen

Vid en bedömning av en modells långsiktiga effekter finns
en rad osäkerhelsfaklorer såsom bankernas volym- och resullalulveckling,
infiations-laklen i samhället, ändrad placeringsslruklur, förändral
risklagande, val av boksluispolilik elc. Utredningen har Irols dessa
osäkerhelsfaklorer sökl beskriva en schemalisk uiveckling av bankernas
kapilalläckningsförhål-landen fram lill sekelskiftet. Beräkningarna redovisas i
diagram i bilaga 5. Bankernas volym, rörelseöverskotl och kapilalkrav har i
exemplet antagils öka parallelll med 10 alternativt 15% per år. Det kan nämnas
aU den årliga volymökningen 1970-76 var för affärsbankerna 12,5 proceni, sparbankerna
10,0 proceni och föreningsbankerna 16,5 proceni. Anlagandet

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 108

innebär alt bankernas placeringsslruklur är oförändrad
under hela perioden. Utvecklingen redovisas med dels historisk
boksluispolilik, dels en boksluispolilik som maximalt anpassats till de
föreslagna reglerna.

Den historiska boksluispolitiken bygger på den fakiiska
fördelningen av rörelseöverskollen underde sentisle åren inom respektive
bankgrupp. För affärsbankerna innebär della all uldelningen ulgör 17 procent av
rörelseöverskollel. Del egna kapilalel ökar genom vinslfondering med ell
belopp uppgående lill 3 procent av eget kapilal, vilkel i utgångslägel svarar
mol 5 proceni av rörelseöverskollel. Skattebelastningen uppgår därför till all
börja med lill 22 procent av rörelseöverskollel. Avsällning till värderegleringskonlon
ulgör därefier reslerande del av rörelseöverskollel, vilkel i utgångsläget är
56 proceni. Dessulom har förlusler motsvarande ett belopp av 5 procent av
rörelseöverskollel belasial värderegleringskonlona. Sparbankerna avsäller med
hislorisk boksluispolilik 80 proceni av rörelseöverskollel lill
värderegleringskonlon, 8 proceni går till skall och nettovinsten blir 12
procent av rörelseöverskollel. Av föreningsbankernas rörelseöverskotl avsälls 9
proceni lill ålerbäring som anias lillföras insals-kapilalel, 62 proceni
avsälls lill värderegleringskonlon, 16 proceni går lill skall och nellovinslen
blir 13 proceni av rörelseöverskollel. Föreningsbankernas och sparbankernas
förluster har inle belastat värderegleringskonlona.

En lill förslagei maximall anpassad boksluispolilik
innebär all man söker uppnå maximal kapilalläckning med de i rörelsen uppkomna
över-skolten. Någon ränlabililelshänsyn har inle lagils i boksluispolitiken. De
enskilda bankernas rörelseöverskotl disponeras enligt följande. De årliga
överskotten avsätts i sin helhet till värderegleringskonlon alternativt lill redovisal
egel kapilal inlill dess all ell jämviktsläge inträtt där den del av
värderegleringskontona som får inräknas i kapilalbasen är lika stor som det
redovisade egna kapilalel. Efter all della jämviktsläge inträtt fördelas de
årliga överskotten mellan värderegleringskonlon och redovisal egel kapilal på
säll som ger maximal kapilalläckning.

Som framgår av diagrammen uppstår stora skillnader
beroende på vilken bokslutspolitik som väljs och vilka antaganden som görs om
lillväxlen. Den hisloriska bokslulspoliliken och en lill förslagei maximall
anpassad boksluispolilik kan sägas utgöra de yllerligheler mellan vilka
bankerna sannolikt skulle anpassa sig. Anlagandena om de årliga
tillväxllaklerna utgörs av ell normalallernativ om 10 proceni och ett
alternativ med en lillväxl om 15 procent, som representerar en utveckling med
kraftig inflation.

Bankernas behov av lillskoltskapital från kapilalmarknaden
för all klara sin forlsatta expansion minskar påtagligt med denna modell
jämföri med gällande kapilalläckningsregler. Som framgåti av avsniii 5.1.3
skulle med nuvarande regler en 10-procenlij; volymexpansion leda lill all
bankerna, om hisloriska bokslulsdisposilioner tillämpas, skulle behöva ett
kapilal-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 109

lillskotl om sammanlagl 7-8 miljarder kr. år 1985. Med
denna modell uppgår motsvarande summa lill ca 3 miljarder kr. Om en maximall
anpassad boksluispolilik lillämpas uppgår behovei till drygt en miljard kr.

S I ll 1 s ll t s

Modellen fyller inte de krav som ulredningen ställt,
främsi på grund av all de olika bankerna inle får lillräcklig och likarlad
förbällring av kapiialläckningen dä modellen införs. Som visals har flerialel
föreningsbanker och vissa sparbanker så små värderegleringskonlon all dessa
inle räcker till för all ulöka kapilalbasen. Modellen är inle heller neuiral
mol den historiska bokslulspoliliken. Vidare påverkas kapilalbasen av volymförändringar.
Della kan bl.a. leda till att bankernas placeringspolitik kan komma all
påverkas på ell från samhällsekonomiska ulgångspunkier mindre lämpligt sätt.
ModeUen ger dock god effeki på kapiialläckningen av framtida avsättningar till
värderegleringskonlon. Detla förutsätier dock alt miniminivån tre procent
uppnåtts och all den årliga ökningen av minimini-vän inte är alllför stor i
förhållande lill överskollels sioriek.

6.3.3.2 Kapitalkravsmoddlen

För all söka nå en lösning av även föreningsbankemas och
vissa sparbankers kapiialläckningssilualion har ulredningen analyseral en
modell där miniminivån på värderegleringskonlona, som var ire proceni i föregående
modell, ersätts med kapitalkravels storlek.

Med denna modell blev miniminivån år 1976 loiall 3,17
proceni av placeringarna för affärsbankerna, 1,86 proceni för sparbankerna och
1,89 proceni för föreningsbankerna. Jämfört med treprocenlsmodellen medför den
alllså en smärre försämring för gruppen affärsbanker medan sparbanker och
föreningsbanker får klara förbättringar.

A 11 III ä n n a ö v erv ä gand e n

1 likhel med ireprocenlsmodellen är kapilalkravsmodellen
inle helt neutral mol den lidigare förda bokslulspoliliken. Tidigare
uppbyggnad av obeskattade reserver på bekoslnad av beskattat eget kapilal
gynnas.

Enligt ireprocenlsmodellen medför volymökningar av
placeringarna all kapilalbasen påverkas efiersom miniminivån ökar i lakl med placeringsvolymen.
1 kapilalkravsmodellen uppkommer också rörlighel i kapilalbasen men genom en
kombinalion av volym- och slruklurförändringar. En volymökning leder normall
till ökade kapitalkrav. Strukturen på placeringarna kan dock samtidigt
förändras så alt kravel anlingen ökar eller minskar relalivi sell. Ytierligare
en fakior som påverkar kapitalbasens rörlighel finns således i denna modell
jämföri med de föregående.

På samma sätt som för treprocenlsmodellen skapas genom
kapilalkravsmodellen ett nyll moiiv för avsällningar lill
värderegleringskonton genom all dessa avsättningar ökar kapitalbasen.
Beiräffande bokslutspolitiken gäller i princip samma sak som lidigare sagls om
Ireprocenlsmodellen.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 110

O m e d e I b a r a effe kl er på kapi t a 11 ä c k ni n
ge n

Som framgår av följande labell blir den omedelbara
förbätlringen i kapilaltäckningen för bankerna totalt selt någoi siörre än
enligt treprocenlsmodellen. Flertalet av de föreningsbanker och sparbanker som
vid lillämpning av ireprocenlsmodellen skulle drabbats av en försämring jämfört
med nuvarande regler undviker della i kapilalkravsmodellen, medan däremoi en
större affärsbank kommer i ell sämre läge. Affärsbanksgruppen totalt får en
förbättring som dock är något lägre än i treprocenlsmodellen.
Föreningsbankerna totalt får också en förbättring lill skillnad från vad som
var fallel i förra modellen. Deras förbällring är dock lägre än övriga
bankgruppers. Slulligen får sparbanksgruppen en kraftigare förbättring än i
treprocenlsmodellen och förbätlringen är också betydligt siörre än de andra
bankgruppernas.

TabeU 9 Förändring i kapitalbasen m. m. vid tUlämpning
av kapitalkravsmoddlen. Uppgifter per ultimo 1976

Aff ä rs-

Spar-

F ö renings-

Samiliga

banker

banker'

banker

Nettof ö r ä ndring i
kapi-

talbasen,
mkr.

1689

717

44

2 450

Nettof ö r ä ndring i
kapi-

talbasen
i % av

kapilalkravel

30

68

18

35

F ö r ä ndring av
place-

ringarnas
expansions-

utrymme,
%

25

50

14

29

' Avser 69 större sparbanker.

Effe kl e r på bankernas placeringspolilik

Kapilalkravel kan sägas vara ell mall på den genomsniuliga
risken i en banks tolala placeringar. Det kan därför synas logiskt all den del
av värderegleringskonlona som inle ska räknas med i kapitalbasen är lika med
kapilalkravel eller någon del därav. Den del av värderegleringskonlona som inle
räknas med i kapitalbasen är avsedd som primärt skydd mot föriusler och bör
därför avspegla förlustriskerna i en banks placeringar.

Samiidigi innebär denna modell ett dubbell hänsynstagande
lill placeringarnas risker dels genom beräkning av kapilalkravel, dels genom
beräkning av kapitalbasens storlek. Detta drabbar framför allt placeringar i
riskklasserna C och D, som har höga procenluella krav. Del marginella kravel
för en placering i riskklass D blir sålunda 16 procent dels genom all det
egentliga kravet ökar med 8 proceni av placeringens ökning, dels genom alt
kapilalbasen minskar raed 8 proceni av placeringens ökning. De marginella
kapilalkraven i olika riskklasser blir alllså fördubblade eller O proceni i
klass A, 2 proceni i klass B, 8 procent i klass C och 16 procent i klass D.
Delta kan verka dämfiande på bankernas placeringar i högre riskklasser.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 III

Slulsa 1 s

Vid tillämpning av kapilalkravsmodellen undviker man den
försämring av kapilalläckningslägel för föreningsbankerna och ell anial
individuella sparbanker som karakläriserar ireprocenlsmodellen. Den
principiella likheten mellan de båda modellerna innebär dock atl vissa krav
inle heller uppfylls av kapilalkravsmodellen. Delta gäller kraven på
neutralitet mot hislorisk boksluispolilik, på slabililel i kapitalbasen och på
relativt likvärdig engångsförbätlring av kapitalläckningssilualionen. Vidare
kan även kapilalkravsmodellen påverka bankernas placeringspolilik på eu från
samhällsekonomiska ulgångspunkier mindre lämpligt sätl.

6.3.3.3 5()-procenlsmodellen

Denna modell innebär all bankerna får utöka sin kapilalbas
med 50 proceni av medlen pä värderegleringskonlona inlill ell belopp motsvarande
redovisal egel kapilal.

Modellen har analyserals mol bakgrund av samma krav och
med samma förulsältningar som redovisats i anslutning lill föregående modeller.

Allmänna överväganden

Modellen är neutral i förhållande lill hisloriskl förd
boksluispolilik, dvs. kapiialbasens storlek är i del närmasle oberoende av hur
resullalei i förfluten lid fördelals mellan beskallal egel kapilal och
obeskallade reserver. Del ackumulerade rörelseöverskollel kan lill 50 procent
nyttiggöras som kapitalläckning, antingen som egel kapilal efter beskattning
med ca 50 procent eller som 50 procent av obeskallade reserver inom ramen för
maximiregeln.

Modellens konstruktion innebär all kapilalbasen inle
påverkas av volym- eller slruklurförändringar eftersom miniminivån över vilken
värderegleringskonlona får räknas in i kapilalbasen varken är relalerad till
placeringarnas storlek eller struktur.

Genom
avsättningar lill värderegleringskonlona ger denna modell inom ramen för
maximiregeln alllid lillskotl lill kapilalbasen med hälften av avsällningen. 1
de föregående modellerna kunde tillskoliei variera beroende på ulgångsläge,
volymlillväxl m.m. från ingel tillskott alls lill hela avsättningen.
50-procenlsmodellen är vad avser kapitalbasens ökning genom årliga vinslmedel
oberoende av andra fakiorer än rörelseöverskottets storlek. Incitamenten all
göra avsättningar till värderegleringskonlona för kapitaltäckningens skull kan
således i vissa fall vara mindre, i andra fall siörre med denna modell än de
lidigare redovisade.

Del kan i
detta sammanhang erinras om att bankerna redan har incitament all bygga upp
värderegleringskonlona ulifrån ränlabililetssynpunki. Avsäliningarna medför alt
skattebetalningen skjuls på framliden och medel motsvarande den latenta
skatteskulden siannar kvar och förräntar sig i bankernas rörelse.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 112

O m e de Ib a r a effe kl e r på kapi t a 11 ä c k n i
ngen

Nedanslående labell visar respeklive bankgrupps omedelbara
ulökning av kapilalbasen då modellen införs och del expansionsulrymme denna
medför. Det framgåratl denna modell skulle leda till en belydlig förbällring av
bankernas kapiialläckningssilualion.

Genom engångsförbäiiringen får bankerna ett
tillfredsställande expansionsulrymme. Ytteriigare uppbyggnad av kapilalbasen
måsle dock ske årligen för all delta förhållande på sikt skall kunna bestå.
Modellens konstruktion innebär all bankerna får bälire möjligheler häriill
efiersom hälfien av de årliga avsäliningarna till värderegleringskonlona får
räknas in i kapilalbasen.

Tabell 10 Förändring i kapilalbasen m.m. vid
lillämpning av 50-procenlsmodellen. Uppgifier per uUiino 1976

Affärs-

Spar-

Förenings-

Samtliga

banker

banker'

banker

Nettoförändring
i kapi-

talbasen
(mkr.)

3 350

846

126

4 322

Neltoförändring
i kapi-

talbasen
i % av

kapilalkravel

60

81

52

62

Förändnng
av place-

ringarnas
expansions-

ulrymme,
%

50

59

43

51

' Avser 69 siörre sparbanker.

Modellen ger en god effeki för alla ire bankgrupperna
liksom för bankerna i varje grupp. Som framgår av labellen blir skillnaderna i
ökningen av expansionsutrymmet inte alltför stora mellan de tre grupperna. Detsamma
gäller nelloförändringen av kapilalbasen i proceni av kapilalkravel. Som
jämförelse kan nämnas all 1968 års banklagsliflning innebar atl expansionsutrymmel
för affärsbankerna beräknades öka med 60 procent. Denna modell ger således en
något lägre procentuell förändring av affärsbankernas expansionsulrymme. För
bankerna totalt sell kan förändringen av placeringarnas expansionsulrymme
uttryckas så, all, om placeringarna ökar med 10 proceni åriigen och del egna
kapilalel är oförändrat del lar 4-5 år atl förbruka det lillkommande
expansionsutrymmet.

Utredningen anser all modellens effekter är av tillräcklig
omfaUning för all bankerna skall få ell acceplabell kapilalläckningsläge.

I bilaga 6 redovisas uppgifter som beskriver
konsekvenserna av denna modell för individuella banker. I labellen redovisas
motsvarande uppgifier som i bilaga 4 avseende ireprocenlsmodellen.

Som lidigare nämnls har utredningen undersökt effekten av
alt endast medräkna en neiloreserv för obligationer i stället för hela
värderegleringskonlot, dvs. reducerat konlot med lagens minimikrav på
nedskrivning. Svårigheler uppslår härvidlag att direkl jämföra utfallet med
tidigare be-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 113

räkningar. Della beror på all alla banker inle redovisal
ell lioärigl ränleme-dellalsvärde och all sysiemaliska fel i jämförelsen kan
uppslå. Med reservalion för dessa felkällor har ulredningen funnil all
expansionsulrymmei enligt labell 10 skulle minska med 4 procenlenheler för
affärsbankerna, 8 procenlenheler för sparbankerna och 2 procentenheter för
föreningsbankerna.

Effe kl e r pu bankernas placeringspolilik

Vid lillämpning av 50-procenlsmodellen kommer kapitalbasen
inle all påverkas av en ökning i placeringarna. Della innebär all de lolala
kapilalkraven blir lika med de marginella kapilalkraven i de olika
riskklasserna. Modellen slammer härvidlag överens med nuvarande regler. Någon
ändring av bankernas placeringspolilik kommer därför sannoliki inle alt ske om
kapitaltäckningsregler grundade på 50-procenlsmodellen införs.

L å n g si kl i ga effe kl er på kapi t all äc kn i n ge n

1 diagrammen i bilaga 7 redovisas en framskrivning av
bankernas kapilalslruklur med denna modell som grund. Samma förulsältningar
gäller i övrigi som vid motsvarande framskrivning för ireprocenlsmodellen.

Med denna modell uppgår behovet av exlernl
tillskottskapital 1985 lill ca 2,5 miljarder kr. vid 10 procenls expansion och
med hisloriska bokslulsdisposilioner. Med en maximall anpassad boksluispolilik
behöver bankerna knappasl något sådani lillskoll vid den lidpunkien.

Slutsats

50-procentsmodellen är neutral mot hisloriskl förd
boksluispolilik, kapilalbasen blir stabil, inslilulsgmpperna och de enskilda
bankerna får sinsemellan i slort selt lika behandling, den omedelbara
förbättringen av kapilalbasen blir lillfredssiällande och framlida
avsällningar lill värderegleringskonlona ger god uidelning i
kapiialläckningen. På grund härav anser ulredningen att denna modell bäsl
uppfyller de krav på ell nyll syslem som tidigare redovisals.

6.3.3.4 75-procenlsmodellen

Denna modell innebär atl bankerna får ulöka sin kapitalbas
med 75 procent av medlen på värderegleringskontona inlill ett belopp motsvarande
eget kapilal.

Modellen har analyserals mol bakgrund av samma krav och
med samma förutsättningar som redovisats i anslutning lill föregående modeller.

Allmänna överväganden

Till skillnad från 50-procenlsmodellen är denna variant
inte neutral mol hisloriskl förd boksluispolilik. De banker som byggi upp eget
beskallal kapital på relativ bekoslnad av värderegleringskonlona får ell sämre
ul- 8
Riksdagen 1978179. I saml. Nr 190

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 114

gångsläge. Efter beskattning kvarslår knappt 50 proceni av
rörelseöverskollel för överföring lill egel kapital. Vid avsällning lill
värderegleringskonlon kan samma bruttobelopp lill 75 proceni inräknas i
kapilalbasen inom given maximigräns.

1 den framlida bokslulspoliliken skulle bankerna få ell
försiärki incilamenl lill avsällningar lill värderegleringskonlon genom all
ell belydande lillskoll lill kapilalbasen erhölls.

Omedelbara och långsiktiga effe k t e r på bankernas ka p
i-t a II ä c k nin g

Jämföri med 50-procenlsmodcllen blir de omedelbara
effekierna på kapilaltäckningen betydande, vilkel framgår av nedanslående
labell.

Tabell 11 Förändring av kapilalbasen m.m. vid lillämpning
av 75-pro-centsmodeUen. Uppgifier per uliimo 1976

Affärs- Spar- Förenings- Samtliga

banker banker' banker

Nettoförändring i kapitalba

sen (mkr.) 3835 1014 183 5032

Netloförändring i kapitalba

sen i % av kapitalkravet 69 97 75 73

Förändring av placeringar

nas expansionsutrymme, % 57 71 62 61

' Avser 69 större sparbanker.

Bankerna skulle relalivi snabbi nå maximigränsen för hur
myckel av värderegleringskonlona som får ingå i kapilalbasen. Många
individuella banker har redan i utgångslägel "överulrymme" på
värderegleringskonlona.

Modellen medför atl bankerna såväl på korl som på lång
sikl blir väsentligt mindre beroende av exlernl lillskoltskapital i form av
aktiekapital och förlagslån än vad fallet är med övriga modeller.

Om endasl neiloreserven för obligationer räknas in i
kapilalbasen minskar placeringarnas expansionsulrymme för sparbankerna med 6
procenl enheler. Skillnaden i expansionsulrymme är däremot obelydlig för
affärsbanker och föreningsbanker lolalt sell. Della beror på att dessa
bankgrupper har ell "överulrymme" på väriJeregleringskonlona och
såviii gäller föreningsbankerna även på atl de har en relalivi sett mindre
obligalionsporlfölj. som anskaffais under senare år.

Sluisals

Del som främsi lalar mol 75-procenlsmodellen är enligt
ulredningens mening den alllför kraftiga effekten i initialskedet på
kapilaltäckningen saml all den hisloriska bokslulspoliliken inle ger en neutral
effeki på kapilaltäckningen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 115

6.3.4 Ulredningens förslag lill ulökning av kapilalbasen

I enlighet med sina direkliv har ulredningen sökl arbela fram
ell förslag lill nya kapilalläckningsregler vari värderegleringskonlona hell
eller delvis får användas som kapilalbas. Värderegleringskonlona slärker lika
väl som del beskailade egna kapilalel en banks solidilel. De medel som finns
avsalla på dessa konton ulgör därtör från insällarnas synpunki ett lika goll
skydd som del beskattade egna kapilalel. Med hänsyn lill värderegleringskonionas
skyddsfunklion har ulredningen stannat för att närmare undersöka de
möjligheler som finns för all partiellt räkna in medlen på dessa konlon i
kapitalbasen. På ell sådani nyll kapiialläckningssyslem bör - vid sidan av all
insällarnas irygghei inle får ävenlyras - ställas en rad grundläggande krav.
Exempelvis bör som lidigare har nämnls sysiemel vara neulrali i förhållande
lill den boksluispolilik som hillills har förls. Den nya kapilalbasen bör också
känneiecknas av slabililel och vara relalivi okänslig för volym- eller
slruklurförändringar. Vidare bör inslilulsgmpperna och de enskilda bankerna
sinsemellan få likvärdig behandling. Den omedelbara ökningen av kapilalbasen
bör också vara av rimlig storlek och systemet så konstruerat alt incitament
skapas för framlida avsättningar lill värderegleringskonlon. Dessulom bör
systemet leda till all bankernas placeringspolilik påverkas i minsla möjliga
ulsiräckning.

Ulredningen har analyseral ell flerlal modeller mot
bakgrund av dessa krav. Den modell som enligt ulredningen bäsl lillgodoser de
uppslällda kraven innebär all hälfien av medlen på värderegleringskonlona för
utlåning, ulländska valulor och obligationer räknas in i kapilalbasen inlill
ell belopp som svarar mol det redovisade egna kapilalet. Förslaget löser med
lillgodoseende av rimliga skyddsaspekler - bankernas akuta kapilalläckningsproblem
ulan yiierligare belaslning av kapilalmarknaden. Sysiemel innebär vidare krav
på bankerna att framdeles generera eget kapilal för all möjliggöra forisaii
expansion.

Förslaget
atl hälfien av avsäliningarna lill värderegleringskonlona får räknas in i
kapilalbasen syftar till alt rörelseöverskotl - oavsett boksluts-politik - bör
ge i slorl sell samma lillskoll lill kapilalbasen. Med nuvarande skattesats
tillgodoser 50-procenlsregeln i slorl setl detla syfte.

Med
nuvarande kapitaltäckningsregler kan bankerna förvänlas komma all kräva ulrymme
på den svenska kapitalmarknaden i en omfallning som med hänsyn lill andra
samhällssektorers behov inle är önskvärl. Det föreslagna nya systemet leder
till all bankernas anspråk på kapitalmarknaden lättar betydligt. Vid en samlad
bedömning anser utredningen all den förordade modellen bäsl lillgodoser de
krav som har slällls upp.

Utredningen
har ingående studerat om ett nytl system förutsätter alt värderegleringskonlol
för obligationer reduceras för orealiserade kursförluster. Utredningen har funnil
alt någon sådan reduktion inte är nödvändig. Härvid har avgörande vikt fästs
vid all bankernas obligationsinnehav är av långsiktig karaktär. Det är
orealistiskt all länka sig atl en bank i

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 116

siörre omfallning skulle realisera sitl
obligalionsinnehav. Slällningslagan-del leder lill myckel siora prakliska
fördelar. Genom atl utgå från värderegleringskontol för obligationer i sin
helhet undviker man nämligen alt kapitalbasens storlek varierar i lakl med all
obligalionernas värde skiftar på grund av förskjutningar i del allmänna
räntelägel. Som lidigare framhållits skulle en på så säll röriig kapilalbas
bli både opraklisk och svåriillämpad.

Ulredningen föreslår slulligen atl affärsbanker och
sparbanker i likhel med vad som gäller för föreningsbanker, får med eget
kapilal likslälla det nominella värdel av förlagsbevis inlill ett belopp som
svarar mot bankens lolala redovisade egna kapital. Vidare föreslås slopande av
den begränsningsregel som i dag finns för föriagsbevis som långivaren kan
återkräva inom fem år. Moliven för dessa förslag är främst önskemål om en
likformig behandling av de olika bankgmpperna saml om en förenkling av regelsyslemel.
Den omsländigheten all begränsningsregeln slopas har också den fördelen all
bankerna i något mindre utsträckning behöver ta kapilalmarknaden i anspråk för
all förbättra sin kapiialläckningssilualion.

7 Vissa delfrågor

7.1 Inledning

Som framgåu av avsnilt 6 har ulredningen funnit del
befogal all på ett par punkter föreslå förändringar i riskkalalogen. I del
följande redovisas Ulredningens ställningstaganden i dessa frågor.

7.2 Betydelsen av borgen för hänförande av placering till
viss riskgrad

Till riskklass C har förls bl.a. vissa inteckningslån
under föruisättning alt säkerhelen är försiärki med borgen. Till denna
riskklass har vidare förls lån med enbarl namnsäkerhel, dock ej till högre
belopp för varje lånlagare än 25 000 kr.

Enligt vad ulredningen har inhämtat har förlusterna på de
inteckningslån som återfinns i riskklass C varil mycket små. Kravel på borgen
lorde uppfattas mer som en formell föreskrift än som en nödvändig reell
förstärkning av inteckningssäkerheten. Mol denna bakgrund föreslår ulredningen
all kravet på tilläggsäkerhel i form av borgen uimönsiras.

De mindre lån med enbarl namnsäkerhel som har förts till
riskklass C spelar enligi vad ulredningen har erfarit en hell obelydlig roll.
Ulredningen anser därför inle en särbehandling av dessa lån moiiverad ulan
föreslår atl bestämmelsen om all hänföra vissa borgenslån till riskklass C
slopas. Förslaget innebär atl samtliga lån med enbart namnsäkerhel förs till
riskklass D.

s. 117 Kontrollera mot PDF

7.3 Garantiförbindelsernas behandling i
kapitaltäckningssammanhang

En bankgaranli är ell åtagande av banken all inlill ell
vissl belopp fullgöra de belalningsförpliktelser som en i garanlin angiven
person iklätl sig. Garanlin ulformas som en borgen ingången av banken. Vid
ulfärdan-del av bankens garanliålagande förbinder sig uppdragsgivaren all hålla
banken skadeslös. För denna förbindelse kräver banken i regel säkerhei såsom
för lämnad kredil.

Bankernas garaniirörelse omfaiiar många olika slag av
äiaganden. såsom borgen för kunders lån i Sverige eller i ullandel, belalning
av skadesiånd i samband med entreprenader och älerbelalning av förskoll vid
brisiande leverans. Beroende på del bakomliggande avlalel brukar följande
indelning av garantierna göras:

-
Kreditgarantier

-
Offertgaraniier

-
Förskollsgaranlier

-
Fullgörandegarantier

-
Belalningsgaranlier

-
Konossemenlsgaranlier

-
Övriga
garaniier

Garantiförbindelser är enligt gällande
kapilalläckningsregler i princip all jämställa med utlåning och underkasiade
krav på kapilalläckning lill hela sitl nominella belopp.

I bankernas praxis har del visal sig alt föriuslriskerna
när del gäller garantier, och särskilt andra garantier än kreditgarantier, är
mycket begränsade. Detla kommer också till ullryck däri all bankerna
iradilionelll nöjer sig med sämre säkerheter för sina garantiengagemang än när
del gäller den egenlliga kreditgivningen. Följden härav är att garantierna lenderar
alt i slörsla ulsiräckning hamna i riskkalalogens högsia klass, och därmed
kräva högre kapitalläckning än vad som genomsnittligt är fallel för rörelsen i
övrigt. Förhållandel belyses i följande labell.

Tabell 12 Kapilalkrav för ställda garantier och för
övriga placeringar. Uppgifter per ultimo 1976

Institutsgrupp

Kapilalkrav

Garantier
mkr.

%av

bmtto-

plac.

Övriga pl; mkr.

JC.

%av

brutlo-

plac.

Tolalt mkr.

%av

bmtto-

plac.

Affärsbanker

Sparbanker'

Föreningsbanker

1048 26 14

6,07 2,98 6,89

4212 598 213

2,65 1,86 1,70

5 260 624

227

3,12 1,89 1,78

' Avser de femton slörsla sparbankerna.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 118

Garantirörelsen kräver således ell siörre riskkapilal än
övriga placeringar ulan alt för den skull riskmomentel kan anses vara siörre.
Bankerna måsle därför i sina lönsamhetskalkyler belasla garanlirörelsen med
relalivi höga kapilalkoslnader. Della förhållande och den låga föriuslrisken
har skärpi konkurrensen på denna marknad från exempelvis försäkringsbolag och ulländska
banker, som inte är underkasiade samma regler för kapilalläckning som
bankerna. Bankerna hardärför på grund av kapilalläckningsreglernas utformning
hamnai i ell underläge i konkurrensen.

Garaniierna har sedan 1960-lalet expanderat slarkl och
relativt krafligare än bankernas balansomslulninger. Tillväxten har hos
affärsbankerna under en lioårsperiod i genomsniii varil 18% per år, medan
balansomslul-ningen ökat med knappl 11 % per år. Denna utveckling lillsammans
med del högre kapilalkravel har resuliera! i all garanlirörelsen lar i anspråk
20% av del egna kapilalel medan garantiernas volym molsvarar endast 10%.

Mol bakgrund av del framförda förordar utredningen en viss
lättnad i kravel på egel kapital för garanlirörelsen. På det kreditpoliliska
området görs skillnad mellan kredilgaranlier och övriga garaniier (jft- lagen
1974:922 om krediipoliliska medel). Ulredningen har funnil au denna uppdelning
av garaniierna är lämpad också för användning i kapilalläckningssammanhang.
För all åstadkomma samma relativa lättnad för samtliga bankgrupper och banker
föreslås all andra garaniier än krediigarantier vid kapilaliäckningsberäkningen
medräknas lill endasl 50%.

I följande labell belyses vilka effekter delta får på
kapilaltäckningen.

Tabell 13 Beräknade förändringar i kapUalkravet och
placeringarnas expansionsutrymme vid föreslagen reducering av kapitalkravet för
vissa garantiförbindelser. Uppgifter per ultimo 1976

Affärs- Spar- Förenings- Samt-

banker banker'
banker liga

Minskning i kapilalkravel, mkr. 196 6 6 208

Minskning i kapilalkravel, % 4 1 3 3

Ökning av placeringarnas

expansionsulrymme, %

(50-procenlsmodellen) 5 14 5

' Avser 69 större sparbanker.

7.4 Bankernas engagemang i utländska sidobolag

I fråga om bankinslilulens innehav av aklier i sidobolag,
dvs. svenskt eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet,
gäller med vissa undantag ett kapitalkrav på 100 procent. Bakgrunden härtill är
bl. a. all del egna kapilalet som en bank enligi lag skall hålla som skydd för
insätlarna inte samtidigt skall få utgöra riskkapital i ett annat
kreditinstitut. Man har med andra ord sökt undvika alt en bank genom att bilda
ett

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 119

doiierbolag vidgar sin kredilkapacilel jämföri med om
rörelsen drivs i moderbanken. För alt en sådan likslälldhel skall uppnås med
hjälp av ett kapilalkrav om 100 proceni fordras emellerlid alt dolierbolagel är
underkastat samma rörelseregler som moderbanken. Denna fömtsättning föreligger
naluriigtvis sällan i fråga om utlandsengagemang, som därför i realiteten
alltid får en viss - lättande eller belungande - effeki på bankens
kapiialläckningssilualion.

I ullandel har man därför på sina håll gåll över lill alt
beräkna kapilalkravel för en bankgrupp efter en för hela gruppen sammanslagen,
s. k. konsoliderad balansräkning. Delta innebär all samma kapilalkrav
tillämpas för en placering oavsell var den bokförs inom bankgruppen. Inom
ulredningen har diskulerals en övergång till ell sådani syslem. Frågan är
emellerlid yllersl komplicerad och ulredningen har ännu ej analyserat alla de
problem som kan vara förknippade härmed. Utredningen har därför avstått från
att nu lägga fram någoi förslag i denna del, men avser all åierkomma lill
frågan i del forlsatta utredningsarbetet.

En annan fråga utredningen diskuierai i della sammanhang
är om del inle kan finnas skäl all sänka kapitalkravet för bankernas mindre
engagemang i utländska bolag. Risken för en bank kan nämligen i sådana fall
sägas vara begränsad till aktieinnehavet. Ulredningen haremellertid ansell all
denna fråga bör behandlas samtidigt med den nyss berörda problematiken och
lägger därför inle nu fram någoi förslag i denna del.

8 Samordning av kapitaltäckningsregler och skatteregler

8.1 Allmänt

Ell lypiskl inslag i del svenska netlovinslbeskatlningssystemel
av förelag är de regler som gör del möjligl för förelagen all la upp s. k.
skattekrediler. Innebörden härav är all förelagen - temporärt - inte behöver
belala skall på den verkliga vinsten under beskaltningsperioden utan har möjlighet
att disponera skattemedlen i den fortsatta verksamheten. Tekniskt går
kreditupplagningen till på så säll att företagel vid beräkningen av verksamhetsperiodens
resullai får göra vissa avdrag. Dessa avdrag moisvaras i förelagets
balansräkning av reserver på balansräkningens skuldsida. I vissa fall minskas
i stället värdet på tillgångssidan i balansräkningen. De i skatlelagsliflningen
angivna skattesatsema appliceras därefter på vinsten efter nämnda avdrag. Den
del av vinsten som molsvarar avdragen beskattas således inte, utan företaget
får behålla den del av vinstmedlen som annars skulle ha eriagts i skatt.
Eftersom de på skuldsidan upplagda reserverna inte motsvaras av någon faktisk
skuld, kommer en återföring av reserverna all medföra redovisning av en "fiktiv"
inkomst. Beroende på avdragsreglernas utformning och företagets
resultatutveckling kan nya

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 120

skattekrediler las upp konlinueriigi år efter år. För ell
vinstgivande och ständigt tillväxande förelag behöver återföring av reserver
och därmed amortering av skaliekredilen leoreiiski sell aldrig ske.

De meioder för upplagande av skaiiekrediler som medges i
del svenska skallesyslemet är i huvudsak lagernedskrivning,
inventarieavskrivning och invesleringsfondavsäiining. Del bör dock belönas all
lagernedskrivning och inveniarieavskrivning dels betingas av tillgångarnas
inkurans och förslitning, dels också syftar lill all möjliggöra en belryggande
nedvärdering av tillgångarna. Sysiemel med skallekrediter är föreslaval av
framför allt ivå skäl. Del möjliggör för det försia för förelagen all uijämna
normala resullatsvängningar mellan olika är. Ell räkenskapsår är inte alllid en
naturlig beskatlningsperiod för ett förelag, vars vinstutveckling snarare bör
ses över en hel konjunkturcykel. För det andra medför skallekredit-syslemel all
förelagen kan konsolidera sig och bli mer molslåndskrafliga mol långvariga och
mera djupgående resultatförsämringar.

Investeringsfondssyslemels lillkomsi har primärt inle
dikterats av behovet av atl skapa skallekrediter eller möjliggöra
resuliatutjämning. Sysiemel har konsiruerals i försia hand för all ge
slaismakierna ell siabiliseringspoliiiski insirumeni.

8.2 Skattekrediter i bankrörelse

När del gäller bankerna är nu beskrivna regler i princip
tillämpliga. Bankföretagens lager i egenilig bemärkelse saml maskin- och
fastighetsbestånd utgör dock en försvinnande lilen del av dessa företags
lillgångar. Maximall uinytljande av reglerna ger därför obelydliga
skaiiekrediler. För placeringar i aklier, obligationer och lånefordringar
lillåls inte nedskrivning ulöver vad som med hänsyn lill risk för förlusl,
prisfall m. m. framslår som skäligt. Enligt anvisningar friin riksskatieverkei
RSV Dl 1975:53 medges nedskrivning av lånefordrin.gar med 4 % av beviljat
belopp samt 2 % av garantiförbindelsers belopp. Nedskrivning av obligationer
medges intill 90 % av marknadsvärdet eller inlill det värde som ger en effektiv
förräntning som motsvarar 3 % över statens normallåneränta. Slulligen får
fordringar i utländsk valula skrivas ned lill 90 % av marknadsvärdei. Enligt
beräkningar som gjorls av ulredningen var nedskrivningsutrymmet vid utgången av
år 1977 7,3 % av aflärsbankernas balansomslutning inkl. obligalioners
bruttovärde och garantiförbindelser. De faktiska nedskrivningarna uppgick lill
4,4 % av balansomslutningen. Motsvarande lal inom föreningsbanksseklorn var 4,8
% resp. 2,2 % av balansomslutningen. För de femton störsla sparbankerna uppgick
nedskrivningsulrymmel lill 6,7 % och det ulrymme som lagils i anspråk var 3,5 %.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 121

8.3 Företagsskatteberedningens förslag

Företagsskaiieberedningen diskuierar i sill belänkande
(SOU 1977:87) BeskaUning av företag olika metoder för bildandel av
skattekrediler. En av utgångspunkterna för valel av skallekredilbas är de
effekier på förelagens handlande som olika baser kan beräknas ge. Genom all
knyla skallekredii-bildningen till maskinavskrivningarna kan förelagen antas
bli slimulerade lill uibyggnad av produklionsapparalen, vilkel bedömdes som
önskvärl. Vissa skäl ansågs dock lala mol att öka avsätlningsrällen utöver vad
som f. n. gäller och som möjliggör avskrivning på fem år. På samma säll ansåg
beredningen all lagernedskrivningsräiien kunde anias slimulera lageruppbyggnad.
En sådan effekt bedömdes dock inle som odelal önskvärd. Stora lager är inle i
sig önskvärda. Förelagen har också själva iniresse av all inle binda kapilal i
lager. Samlidigt hävdades del från många håll all möjlighelen all bilda
skaiiekrediler var olillräcklig i vissa branscher därför all lagerlillgångar
saknas saml all irygghelslagarna på arbelsmarknaden släll-de krav på särskilda
reserveringsmöjligheler. För atl komma lill rälla med vissa ogynsamma effekier
av lagernedskrivningen och för all lillmölesgå önskemålen om nya
reserveringsbaser, föreslog förelagsskalteberedningen all
lagernedskrivningsräiien skulle inskränkas från nuvarande 60 % liil 45 % och
all en särskild reserv skulle få läggas upp lill ell belopp som molsvarar högsl
20 % av lönekoslnadssumman.

Förelag
som bedriver bank- och försäkringsrörelse undantogs emellerlid från den
föreslagna regeln. Beredningen redovisar i betänkandet inle närmare skälen
lill detla.

Förelagsskatleberedningens belänkande bereds f n. i
budgetdepartemeniei.

8.4 Sammanfattande bedömning

Några speciella skäl lorde inte föreligga mol all medge
bankförelagen samma möjlighel lill konjunklurmässig resultatuljämning i allmänt
konsoliderande syfte som lillkommer induslri- och handelsföretagen och som
enligt förelagsskalteberedningen bör lillkomma även särskilt personaliniensiva
förelag. Den av förelagsskalteberedningen föreslagna möjligheten alt avsätta 20
% av lönekostnadssumman lill en särskild reserv lorde emellertid vara mindre
intressant för bankföretagen, eftersom lönekostnaderna i förhållande till
balansomslutningen är en relativt lilen posl i bankförelagen.

En ökad
möjlighel lill skattemässig konsolidering i bankförelagen skulle slärka
bankernas soliditet, dvs. förhållandel mellan egel och upplånal kapilal.
Banklagens kapitaltäckningsregler har också lill ändamål all värna om bankernas
solidilel för atl skydda insältare, låntagare och ytlersl samhällel mol
bankfallissemang. En ökad skallekonsolidering skulle såle-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 122

des
komplellera och verka i samma riklning som banklagsliflningen. En sådan
samordning av bank- och skallelagsliflningen måsle i sig ses som önskvärd från
allmänna samhälleliga utgångspunkter.

Del förslag till nya
kapitaltäckningsregler som utredningen framlägger i della betänkande, innebär
ell slarkl incilamenl för bankerna alt bygga upp sina obeskallade reserver lill
ell belopp dubbell så stort som det egna kapilalet. Hälfien av reserverna skall
nämligen enligt förslaget få räknas som kapilalbas vid lillämpning av
kapilalläckningsreglerna, dock högsl intill ell belopp som svarar mol del egna
kapilalel. Ulredningen har funnil atl nuvarande skatteregler i vissa ftill kan
komma alt uigöra hinder för en bank all bygga upp obeskallade reserver lill den
nivå som de nya kapitalläckningsreglerna syftar till. De skallerältsliga avsättningsmöjligheterna
begränsar med andra ord den breddning av kapitalbasen som ulredningens förslag
innebär. Detla förhållande hiir givil ulredningen anledning alt gå in i en
diskussion av skattefrågorna.

Ulredningen, som ulifrån
förelagsskatleberedningens förslag, anser del följdriktigt alt också banker -
som är personaliniensiva och i stort selt saknar möjlighel till
lagernedskrivning - ges sådana ökade möjligheter till konsolidering alt de
föreslagna kapilalläckningsreglerna får full verkan. Della föruisätter all
bankernas möjligheler till skattefria reserveringar omprövas i samband med atl
slällnig tas lill ulredningens förslag om nya kapilalläckningsregler. Som bas
för bildande av skattekrediler i bankinslilul bör enligt utredningens mening
av förenklings- och samordningsskäl väljas summan av institutets placeringar.
F. n. ger riksskatteverkets anvisningar ett nedskrivningsuirymme för
bankinslilulen som helhet på 7-8 %, mätt på detla säll.

Enligt
utredningens bedömande skulle en lagregel som medger bankinslitulen all
avsälla 10 % av placeringarna lill obeskattade reserver vara lillfyllesl för
all lösa det av de föreslagna kapitaltäckningsreglerna föranledda
skatteproblemet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.

KAPITALKRAV,
EGET KAPITAL, V Ä RDEREGLERINGSKONTON OCH L Ö NSAMHET F Ö R DE OLIKA INSTITUTSGRUPPERNA 1970
- 1976

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav
i % av tillg å ngar och garantier

Eget
kapital i % av tillg å ngar och garantier

opaginerad Kontrollera mot PDF

3.B -

2.B

Aff ä rsbanl(erna

F ö reningsbankerna
Sparbankerna

Att ä rsbankerna

F ö reningsbankerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

a.B'---- '-

197B

72

74

7E 197B

72

74

76

opaginerad Kontrollera mot PDF

V ä rderegleringskonton
i % av tillg å ngar och garantier R ö relse ö verskott i % av tillg å ngar och garantier

5.Bl--------------------------------------------------- 1 5.8

Aff ä rsbankerna

4.8 -

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.B

F ö reningsbankerna

2.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

1978

72

74

76 1978

F ö reningsbankerna

J_______ 1_____ I___

72

74

76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

SAMBAND MELLAN VOLYMTILLV Ä XT OCH Ö VERSKOTTSNIV Ä VID KRAV P Ä KONSTANTA SOLIDITETS-,
KONSOLIDERINGS- OCH UTDELNINGSNIV Å ER I AFF Ä RSBANKERNA VID 5 Ä RS PLANERINGSHORISONT

»ö

- Ö kning av r ö relse ö verskotl

35

.
proceni per ar

30

-
y

25

y

20

-
__y

15

'-
y

y

10

'-
X

5

',
7

Volymtillv ä xt

:
/

procent per ä r

n

i . . , .

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.5

2.0

Erforderligt r ö relse ö verskotl i procent av balansomslutningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3.

G Ä LLANDE
KAPITALT Ä CKNINGSREGLER

Framski
ivning av kapilalslrukluren vid historiska bokslulsdisposilioner - samtliga
vaiden I procent av bruttopiaceringarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRUTSÄTTNINGAR
Vo/ymöfening; 10 procent pet år

Aff ä rsbankerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkravs-ökning:

Ökning av rörelseöverskott

Boksluts-politik:

10 procent
per år, vilket innebär att den relativa riskstrukturen på placeringarna är
konstant under hela perioden

10 procent per år, d.v.s. i takt med volymtillväxten

Dispositionen av de olika institutgruppernas
rörelseöverskott har antagits ske i samma relationer som ett genomsnitt under
de senaste åren.

4.8 -

V ä rderegleringskonto
n

Kapitalkrav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sparbankerna

6.8

F ö reningsbankerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

V ä rderegleringskonton

4.8

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav

2.8

Kapitalkrav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eget kapital

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977 BB

2888

8.8 1977

38

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

126 Bilaga
4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Affärsbankerna

Värderegleringskonlon, egel kapilal, kapilalkrav saml
kapilaluinyiljande vid gällande regler och i ire-procenismodeUen. Uppgifier per
ultimo 1976.

Procent av bruiioplaceringarna

Kapitalkrav

Kapilaluinyiljande =

kapitalkra

Affärsbank

Värderegi

Kol 1

Egel kapi

- % av

%av

kapilalbasen

konlon

./. 3%

tal

nello-plac

brutto-plac

Nuv regi

3
%-modellen

I

11

111

IV

V

VI

VII

1. Wermlandsbanken

4.29

1.29

2.12

3.10

3.17

140

93

2.
Ostgötabanken

4.46

1.46

2.31

2.61

2.69

108

71

3.
Götabanken

3.74

0.74

2.10

3.18

3.21

146

113

4.
Sundsvallsbanken

6.61

3.61

2.74

3.07

3.20

105

58

5.
Skaraborgsbanken

4.73

1.73

2.41

3.20

3.22

126

78

6.
Uplandsbanken

4.67

1.67

2.28

3.06

3.12

128

79

7. Sv
Handelsbanken

4.90

1.90

2.22

3.51

3.59

150

87

8.
Jämtlands Folkb

.5.65

2.65

3.57

3.14

3.24

83

52

9.
Skånska Banken

4.83

1.83

2.55

3.97

4.04

148

92

10.
PK-banken

4.26

1.26

2.09

2.25

2.27

103

68

II.
Bohusbanken

5.15

2.15

7.21

1.85

1.98

24

21

12.
Sparbankernas B

3.52

0.52

2.20

2.13

2.17

93

80

13.
Föreningsb Bank

3.45

0.45

I.OI

1.28

1.32

122

90

14.
Skand Ensk Banken

3.97

0.97

2.85

3.87

3.89

130

102

Genomsniu

4.34

1.34

2.36

3.12

3.17

126

86

Sparbankerna

Värderegleringskonton, egel kapilal, kapilalkrav saml
kapilaluinyiljande vid gällande regler och i ire-procentsinoddlen. Uppgifier
per uliimo 1976.

Proceni av

bruiioplaceringarna

Kapilalkrav

Kapilalutr

lylljande
=

kapilalkrav i % av

Sparbank

Värderegi

Kol 1

Egel kapi

- %av

%av

kapilalbasen

konton

./.3%

tal

nelto-plac

brutto-plac

Nuv regi

3'%-modellen

1

II

III

IV

V

VI

VII

1 Stockholms Spb

4.64

1.64

2.09

1.74

1.87

80

50

2 Länspb
Göleborg

2.63

-0.37

2.34

1.96

1.99

81

85

3 Jönköp
Spb

3.17

0.17

2.10

2.13

2.14

98

94

4 Spb
Ösiergölland

3.36

0.36

2.00

2.16

2.13

104

90

5 Malmö
Spb Bikupan

5.26

2.26

2.74

1.69

1.78

58

35

6 Spb Mälardalen

2.19

-0.81

1.89

1.89

1.89

98

100

7 Örebro
läns Spb

3.29

0.29

1.96

1.66

1.67

82

74

8
Länsspb Värmland

4.26

1.26

1.52

2.26

2.29

143

82

9 Spb
Kronoberg

2.65

-0.35

1.97

1.87

1.91

93

97

10
Länsspb Stockholm

2.95

-0.05

1.74

1.70

1.75

95

100

11 Länsspb
Dalarna

2.08

-0.92

1.59

1.36

1.37

84

87

12
Lundabygdens Spb

1.66

-1.34

2.54

1.57

1.59

61

63

13
Västerbonens Spb

5.32

2.32

1.30

2.10

2.14

140

82

14
Upsala Sbp

3.64

0.64

1.89

1.57

1.63

80

65

15
Gävleborgs Spb

5.23

2.23

1.97

1.69

1.74

81

44

16 Spb Norra
Skarab

3.28

0.28

1.64

2.30

2.36

136

123

17 Borås
Spb

4.94

1.94

1.81

1.53

1.71

80

47

18 Spb i
Helsingborg

1.76

-1.24

3.16

2.13

2.12

66

67

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

127 Bilaga
4.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Proceni av

'
bruiioplaceringarna

Kapilalkrav

Kapitalutnyttjande
=

kapitalkrav i % kapitalbasen

3V

Sparbank

Värderegi

Kol 1

Eget kapi-

% av

%av

konton

.1.3%

lal

netto-plac

brutlo-plac

Nuv regi

3 %-mode

Ilen

1

II

III

IV

V

VI

VII

19
Finnvedens Spb

3.53

0.53

1.95

1.88

1.93

93

78

20 Länspb
Norrbollen

2.37

-0.63

0.97

1.38

1.47

138

151

21
Kristianstads Spb

3.22

0.22

2.20

1.86

1.93

82

80

22
Jämtlands läns Spb

5.55

2.55

1.72

1.89

2.12

104

62

23
Halmslads Spb

3..58

0.58

1.86

1.63

1.72

84

70

24
Varbergs Spb

4.62

1.62

2.31

2.10

2.20

87

56

25 Oxie
Härads Spb

1.79

-1.21

3.12

1..57

1.56

49

50

26 Spb
Västernorrland

1.76

-1.24

1.72

1.86

1.87

106

109

27 Spb i
Karlskrona

6.61

3.61

2.56

1.75

1.96

64

38

28 Spb i
Kalmar

3.22

0.22

2.38

1.74

1.81

71

70

29
Skarab Läns Spb

6.21

3.21

2.17

1..58

1.81

69

42

30
Falkenbergs Spb

6.57

3.57

2.08

2.08

2.24

93

54

31
Oppunda Spb

3.61

0.61

1.56

2.05

2.06

127

95

32
Oskarshamns Spb

1.99

-I.OI

1.34

2.17

2.18

159

162

33 Nordv
Skånes Spb

2.06

-0.94

2.23

1.67

1.71

73

77

34 Spb i
Alingsås

2.56

-0.44

1.99

1.56

1.59

77

80

35 Spb i
Vänersborg

3.66

0.66

1.88

1.57

1.68

80

66

36
Söderslätts Spb

2.73

-0.27

3.22

2.06

2.07

62

64

37
Frosta Spb

4.70

1.70

1.99

1.54

1.63

74

44

38
Trollhältans Spb

4.68

1.68

2.02

1.73

1.88

81

51

39
Uddevalla Spb

4.10

I.IO

1.51

1.45

1.55

92

60

40
Piledalens Spb

4.40

1.40

1.52

1.43

1.57

90

54

41
Landskrona Spb

2.65

-0.35

2.99

1.59

1.61

52

54

42 Ö
Sörmlands Spb

1.94

-1.06

1.59

1.33

1.34

82

84

43 Spb i
Falköping

4.34

1.34

2.27

1.94

2.01

82

56

44
Nyköpings Spb

3.38

0.38

1.96

1.29

1.38

64

59

45
Eslöv-Onsjö Spb

5.45

2.45

2.60

1.84

1.98

67

39

46 Spb i
Lidköping

6.44

3.44

3.75

1.44

1.69

36

23

47
Tjuslbygdens Spb

1.78

-1.22

2.08

1.41

1.43

67

69

48 Åsbo
Spb

2.38

-0.62

2.30

1.78

1.80

76

78

49 Spb i
Höganäs

3.10

0.10

2.06

1.98

2.01

93

93

50 Spb i
Karlshamn

3.96

0.96

1.46

1.84

1.89

122

78

51
Madesjö-Nybro Spb

1.79

-1.21

2.12

1.66

1.68

77

79

.52
Ysiads Spb

3.43

0.43

3.26

1.31

1.34

39

36

53 Sala
Spb

4.43

1.43

2.16

1.31

1.40

58

39

54
Weslra Werml Spb

5.93

2.93

2.19

2.18

2.38

93

54

55
Örnsköldsviks Spb

3.03

0.03

1.60

1.43

1.53

87

94

56
Ulricehamns Spb

5.34

2.34

3.00

1.95

2.01

62

38

57
Roslagens Spb

2.25

-0.75

1.88

1.86

1.85

97

98

58
Sunnebo Hds Spb

3.74

0.74

2.29

1.97

1.96

83

65

59 Spb i
Enköping

3.99

0.99

2.84

1.57

1.61

53

42

60
Bergslagens Spb

1.80

-1.20

2.48

1.59

1.61

63

65

61
Dbv:sSpb

2.54

-0.46

1.59

1.45

1.49

89

94

62 Färs
Härads Spb

5.44

2.44

2.90

1.08

1.24

35

23

63 Åmåls
Spb

1.94

-1.06

1.24

1.91

1.94

151

156

64
Tomelilla Spb

4.13

1.13

2.53

1.81

1.83

69

50

65
Sandvikens Spb

3.73

0.73

2.04

1.56

1.60

74

58

66
Köpings Spb

5.11

2.11

3.14

1.63

1.74

49

33

67
Österlens Spb

5.98

2.98

2.84

1.49

1.57

49

28

68
Rekarne Spb

7.99

4.99

3.47

1.31

1.38

35

20

69
Skurups Spb

4.12

1.12

3.03

1.06

1.12

33

27

Genomsnitt

3.61

0.61

2.08

1.80

1.86

84

66

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4.

Föreningsbankerna

Värderegleringskonlon. egel kapilal. kapilalkrav saml
kapitalutnyttjande vid gällande regler och i Ire-procenismodellen. Uppgifier
per ultimo 1976.

Proceni av

'
bruiioplaceringarna

Kapilalkrav

Kapitalutnyttjande =

kapitalkrav i % av

Regional

Värderegi

Kol 1

Egel

kapi

%av

%av

kapilalbasen

föreningsbank

konlon

./. 3%

lal

nello-plac

brullo-plac

Nui 1111

Nuv regi

3
%-modellen

1

II

III

IV

V

VI

VII

1 Mälarprovinsernas

1.83

-1.17

1.54

1.77

1.84

113

120

2 Östra Sveriges

2.46

-0.54

1.98

1.76

1.92

87

97

3 Gotlands

2.87

-0.13

2.26

2.04

2.17

88

96

4 Södra Svenges

1.60

-1.40

1.41

2.09

2.16

145

153

5 Malmöhus Läns

1.41

-1.59

1.40

1.62

1.69

114

121

6 Hallands

2.10

-0.90

1.69

1.79

1.86

104

110

7 Väsira Sveriges

2.08

-0.92

1.48

1.55

1.62

103

110

8 Mellersla Sveriges

2.61

-0.39

1.85

1.82

1.94

96

105

9 Gävle-Dala

3.38

0.38

1.73

1.68

1.82

94

86

10 Mellersta
Norrlands

2.24

-0.76

1.62

1.77

1.86

107

115

11
Västerbonens

3.30

0.30

2.03

1.78

1.94

85

83

12
Norrbonens

2.82

-0.18

1.88

2.12

2.25

109

119

Genomsnitt

2.23

-0.77

1.65

1.78

1.89

106

111

opaginerad Kontrollera mot PDF

TRE-PROCENTSMODELLEN

Bilaga
5. sid. 1. Aff ä rsbankerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Framskrivning av kapitalstrukturen - samtliga v ä rden i procent av brulioplacei mgarna

Hisloriska bokslutsdispositioner

Volymexpansion: 10% per Sr Volymexpansion: 15%
per å r

Kapitalkravs ö kn.; 10% per Sr Kapttalkravs ö kn.-. 15% per å r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Resultat ö kning:

10% per
å r

Resultat ö kning:

15% per å r

opaginerad Kontrollera mot PDF

O.D

y V ä rderegleringskonton

4.B

-

N. Kapitalkrav

-Kapitalbas

z.e

/r

y'Externt tillskottskapital

E.e

4.8 -

V ä rderegleringskonton

Kapitalkrav

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977

98 2888 1977
88

Maximalt anpassade bokslutsdispositioner

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.8

Volymexpansion: 10% per Sr

Kapitalkravs ö kn.: 10% per ä r

10%
per ä r

Resultat ö kning:

6.8

Volymexpansion: 15%
per ä r

Kapitalkravs ö kn.: 15% per Sr

Resultat ö kning: 15% per Sr

opaginerad Kontrollera mot PDF

V ä rderegleringskonton

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977

Externt
tillskottskapital

I

98

2888

Externt tillskottskapital

J_______ I--------- 1___

8.8

3B

1977 88

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5. sid 2.

TRE-PROCENTSMODELLEN Sparbankerna

Framskrivning av kapitalstrukturen - samtliga v ä rden i procent av bruttopiaceringarna

Historiska bokslutsdispositioner

Volymexpansion: 10%
per å r Volymexpanskjn: 15%
per ä r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkravs ö kn.: 10% per å r

Resultat ö kning: 10%
per ä r

Kapitalkravs ö kn.: 15% per Sr

Resultat ö kning: 15% per ä r

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.B

V ä rderegleringskonton

V ä rderegleringskonton

Kapitalbas

Kapitalkrav

Kapitalkrav

Kapitalbas Externt tillskottskapital

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.8 1977

3:

98 2888 1977

Maximall anpassade bokslutsdispositioner

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

S.e

Volymexpansk>n:
Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

10% per Sr 10% per Sr 10% per Sr

6.B

Volymexpansion:
Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

15% par Sr 15% per Sr 15% per Sr

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.8

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

s ± =

1977
BB

Externt tillskottskapital

3:

98

2888

Externt
tillskottskapital

I

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

TRE-PtOCENTSMODELLEN

Bilaga
5. sid. 3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö reningsbankerna

Framski
ivnmg av kapitalstrukturen - samtliga v ä rden
i piucem av brultoplacenngar-ia

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.B

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning;

Historiska
bokslutsdispositioner

10% per ä r Volymexpansion: 15%
per å r

% 6.8

10% per å r Kapitalkravs ö kn.: 15% per ä r

15%
per ä r

10%
per å r

Resultat ö kning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

V ä rderegleringskonton

4.8

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav

Kapitalbas

Externt tillskottskapital

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

_U

J_

85

8.B

1977

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: % Resultat ö kning: 6.8

I

_L

_L

_L.

98 95 2888 1977 88 85

10%
per ä r 10% per ä r

Maximalt anpassade bokslutsdispositioner

10% per ä r Volymexpansion:

% 6.8

Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

98

95

15% per å r 15% per ä r 15% per å r

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.B

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.B 1

Kapitalkrav

2.8

Kapitalkrav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Externt tillskottskapital

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

1977

BS

38

95

2888

8.8 1977

85

98

95

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 6

Affärsbankerna

Värderegleringskonlon, egel kapiiai, kapilalkrav samt
kapitalutnyttjande vid gällande regler och i 50-procenlsmodellen. Uppgifier per
ultimo 1976.

Proceni av bruttopiaceringarna

Kapitalkrav

Kapi

lalutnyttjande
=

Kapi

lalkrav
i % av

Affärsbank

Värderegi

Kol 1

Egel kapi

- % av

%av

kapilalba:

sen

./. 50 %

tal

nelto-plac

brullo-plac

Nuv

regi

50 %-mo-

dellen

I

II

ill

IV

V

VI

VII

1. Wermlandsbanken

4.29

2.14

2.12

3.10

3.17

140

75

2.
Ostgötabanken

4.46

2.23

2.31

2.61

2.69

108

59

3.
Gölabanken

3.74

1.87

2.10

3.18

3.21

146

81

4.
Sundsvallsbanken

6.61

3.30

2.74

3.07

3.20

105

58

5.
Skaraborgsbanken

4.73

2.37

2.41

3.20

3.22

126

67

6.
Uplandsbanken

4.67

2.34

2.28

3.06

3.12

128

68

7. Sv
Handelsbanken

4.90

2.45

2.22

3.51

3.59

150

81

8.
Jämtlands Folkb

5.65

2.83

3.57

3.14

3.24

83

51

9.
Skånska Banken

4.83

2.41

2.55

3.97

4.04

148

81

10.
PK-banken

4.26

2.13

2.09

2.25

2.27

103

54

11.
Bohusbanken

5.15

2.58

7.21

1.85

1.98

24

20

12.
Sparbankernas B

3.52

1.76

2.20

2.13

2.17

93

54

13.
Föreningsb Bank

3.45

1.72

1.01

1.28

1.32

122

65

14.
Skand Ensk Banken

3.97

1.98

2.85

3.87

3.89

130

81

Genomsnitt

4.34

2.17

2.36

3.12

3.17

126

70

Sparbankerna

Värderegleringskonton.
eget kapital, kapitalkrav samt kapilaluinyiljande vid gällande regler och i
50-procentsmodellen. Uppgifter per ultimo 1976.

opaginerad Kontrollera mot PDF

% av

%av

brullo-

plac

Sparbank

Procent av
bruiioplaceringarna Kapilalkrav

Eget
kapital

%av

nctto-

plac

IV

III

Värderegi Kol 1 konton ./. 50 %

Kapilalulnyttjande
=

kapitalkrav i kapilalbasen

Nuv regi 50 %-modellen

VI

VII

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.

Stockholms
Spb

4.64

2.32

2.09

1.74

1.87

80

45

2.

Länsspb
Göleborg

2.63

1.31

2.34

1.96

1.99

81

55

3.

Jönköp
Spb

3.17

1.58

2.10

2.13

2.14

98

58

4.

Spb
Ösiergölland

3.36

1.68

2.00

2.16

2.13

104

58

5.

Malmö
Spb Bikupan

5.26

2.63

2.74

1.69

1.78

58

33

6.

Spb
Mälardalen

2.19

1.09

1.89

1.89

1.89

98

63

7.

Örebro
Läns Spb

3.29

1.64

1.96

1.66

1.67

82

46

8.

Länsspb
Värmland

4.26

2.13

1.52

2.26

2.29

143

75

9.

Spb
Kronoberg

2.65

1.32

1.97

1.87

1.91

93

58

10.

Länsspb
Stockholm

2.95

1.47

1.74

1.70

1.75

95

55

II.

Länsspb
Dalarna

2.08

1.04

1.59

1.36

1.37

84

52

12.

Lundabygdens
Spb

1.66

0.83

2.54

1.57

1.59

61

47

13.

Väsierbonens
Spb

5.32

2.66

1.30

2.10

2.14

140

82

14.

Upsala
Spb

3.64

1.82

1.89

1.57

1.63

80

44

15.

Gävleborgs
Spb

5.23

2.61

1.97

1.69

1.74

81

44

16.

Spb
Norra Skarab

3.28

1.64

1.64

2.30

2.36

136

72

17.

Borås
Spb

4.94

2.47

1.81

1.53

1.71

80

47

18.

Spb i
Helsingborg

1.76

0.88

3.16

2.13

2.12

66

52

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga 6

Procent av bruiioplaceringarna

Kapitalki

av

Kapilaluinyiljande =

Kapilalkrav i %

av

Sparbank

Värde regi

I Kol 1

Eget kapi

-%av

%av

kapilalba:

sen

konlon

./. 50 %

lal

netto-

bnJtto-

iJtHKJtl

plac

plac

Nuv regi

50 %-modellen

1

II

III

IV

V

VI

VII

19.
Finnvedens Spb

3.53

1.76

1.95

1.88

1.93

93

52

20.
Länsspb Norrbotten

2.37

1.18

0.97

1.38

1.47

138

76

21.
Kristianstads Spb

3.22

1.61

2.20

1.86

1.93

82

51

22.
Jämtlands Läns Spb

5.55

2.77

1.72

1.89

2.12

104

62

23.
Halmslads Spb

3.58

1.79

1.86

1.63

1.72

84

47

24.
Varbergs Spb

4.62

2.31

2.31

2.10

2.20

87

48

25. Oxie
Härads Spb

1.79

0.89

3.12

1.57

1.56

49

39

26. Spb
Västernorrland

1.76

0.88

1.72

1.86

1.87

106

72

27. Spb
i Karlskrona

6.61

3.30

2.56

1.75

1.96

64

38

28. Spb
i Kalmar

3.22

1.61

2.38

1.74

1.81

71

45

29.
Skarab Läns Spb

6.21

3.10

2.17

1.58

1.81

69

42

30.
Falkenbergs Spb

6.57

3.28

2.08

2.08

2.24

93

54

31.
Oppunda Spb

3.61

1.80

1.56

2.05

2.06

127

66

32.
Oskarshamns Spb

1.99

0.99

1.34

2.17

2.18

159

94

33.
Nordv Skånes Spb

2.06

1.03

2.23

1.67

1.71

73

52

34. Spb
i Alingsås

2.56

1.28

1.99

1.56

1.59

77

49

35. Spb
i Vänersborg

3.66

1.83

1.88

1.57

1.68

80

45

36.
Söderslätts Spb

2.73

1.36

3.22

2.06

2.07

62

45

37.
Frosta Spb

4.70

2.35

1.99

1.54

1.63

74

41

38.
Trollhällans Spb

4.68

2.34

2.02

1.73

1.88

81

47

39.
Uddevalla Spb

4.10

2.05

1.51

1.45

1.55

92

51

40.
Piledalens Spb

4.40

2.20

1.52

1.43

1.57

90

52

41.
Landskrona Spb

2.65

1.32

2.99

1.59

1.61

51

37

42. Ö
Sörmlands Spb

1.94

0.97

1.59

1.33

1.34

82

52

43. Spb
i Falköping

4.34

2.17

2.27

1.94

2.01

82

45

44.
Nyköpings Spb

3.38

1.69

1.96

1.29

1.38

64

38

45.
Eslöv-Onsjö Spb

5.45

2.72

2.60

1.84

1.98

67

38

46. Spb
i Lidköping

6.44

3.22

3.75

1.44

1.69

36

24

47.
Tjuslbygdens Spb

1.78

0.89

2.08

1.41

1.43

67

48

48. Åsbo
Spb

2.38

1.19

2.30

1.78

1.80

76

52

49. Spb
i Höganäs

3.10

1.55

2.06

1.98

2.01

93

56

50. Spb
i Karlshamn

3.96

1.98

1.46

1.84

1.89

122

65

51.
Madesjö-Nybro Spb

1.79

0.89

2.12

1.66

1.68

77

56

52.
Ystads Spb

3.43

1.71

3.26

1.31

1.34

39

27

53. Sala
Spb

4.43

2.21

2.16

1.31

1.40

58

32

54.
Weslra Werml Spb

5.93

2.96

2.19

2.18

2.38

93

54

55.
Örnsköldsviks Spb

3.03

1.51

1.60

1.43

1.53

87

49

56.
Ulricehamns Spb

5.34

2.67

3.00

1.95

2.01

62

35

57.
Roslagens Spb

2.25

1.12

1.88

1.86

1.85

97

62

58.
Sunnerbo Hds Spb

3.74

1.87

2.29

1.97

1.96

83

47

59. Spb
i Enköping

3.99

1.99

2.84

1.57

1.61

53

33

60.
Bergslagens Spb

1.80

0.90

2.48

1.59

1.61

63

48

61.
DbvisSpb

2.54

1.27

1.59

1.45

1.49

89

52

62. Färs
Härads Spb

5.44

2.72

2.90

1.08

1.24

35

22

63.
Åmåls Spb

1.94

0.97

1.24

1.91

1.94

151

88

64.
Tomelilla Spb

4.13

2.06

2.53

1.81

1.83

69

40

65.
Sandvikens Spb

3.73

1.86

2.04

1.56

1.60

74

41

66.
Köpings Spb

5.11

2.55

3.14

1.63

1.74

49

31

67.
ÖslerlensSpb

5.98

2.99

2.84

1.49

1.57

49

28

68.
Rekarne Spb

7.99

3.99

3.47

1.31

1.38

35

20

69.
Skurups Spb

4.12

2.06

3.03

1.06

1.12

33

22

Genomsniu

3.61

1.80

2.08

1.80

1.86

84

50

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

134 Bilaga
6

s. 3 Kontrollera mot PDF

Föreningsbankerna

Värderegleringskonton, eget kapiiai, kapitalkrav saml
kapitalutnyttjande vid gällande regler och

i 50-procenlsmodeUen. Uppgifter per ultimo 1976.

Procent av bruiioplaceringarna

Kapilalki

ra v

Kapi

lalun

nyttjande
=

kapit kapit

alkrav
i % av

Regional

Värderegi

Kol 1

Egel kapi-

%av

%av

albasen

föreningsbank

konlon

./. 50 %

lal

nelto-

brutlo-

plac

plac

Nuv

regi

50 %-modellen

1

II

III

IV

V

VI

VII

1. Mälarprovinsernas

1.83

0.91

1.54

1.77'

1.84

113

75

2. Öslra
Sveriges

2.46

1.23

1.98

1.76

1.92

87

60

3.
Gollands

2.87

1.44

2.26

2.04

2.17

88

59

4. Södra
Svenges

1.60

0.80

1.41

2.09

2.16

145

98

5.
Malmöhus Läns

1.41

0.70

1.40

1.62

1.69

114

80

6.
Hallands

2.10

1.05

1.69

1.79

1.86

104

68

7.
Väsira Sveriges

2.08

1.04

1.48

1.55

1.62

103

64

8. Mellersla
Sveriges

2.61

1.31

1.85

1.82

1.94

96

61

9.
Gävle-Dala

3.38

1.69

1.73

1.68

1.82

94

53

10.
Mellersla Norrlands

2.24

1.12

1.62

1.77

1.86

107

68

11.
Västerbottens

3.30

1.65

2.03

1.78

1.94

85

53

12.
Norrbonens

2.82

I.4I

1.88

2.12

2.25

109

68

Genomsnitt

2.23

:l.ll

1.65

1.78

1.89

106

68

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 7. sid. 1 Aff ä rsbankerna

Framskrivniny av kapitalstrukturen - samtliga v ä rden i procent av bruttopiaceringarna

Historiska bokslutsdispositioner

Volymexpansion: 10% per å r Volymexpansion 15%
per ä r

Kapitalkravs ö kn.: 10% per ä r Kapitalkravs ö kn.: 15% per å r

Resultat ö kning: 10% per ä r Resultat ö kning: 15% per ä r

7u

6.8

50-PROCENTSMOQELLEN

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

98 2888 1977

Maximalt anpassade bokslutsdispositioner

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Volymexpansion:

Kapitalkravs ö kn.:

% Resultat ö kning:

6.Bi-----------------

10% per ä r 10% per å r 10% per å r

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.;

%
Resultat ö kning:

6.8

15% per ä r 15% per ä r 15% per ä r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalbas

V ä rderegleringskonton
Kapitalkrav

Kapitalbas

Kapitalkrav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.8 1977

Externt tillskottskapital

r- I 1

9B

2888

1977

9B

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

50-PROCENTSMODELLEN

Bilaga 7. sid. 2 Sparbankerna

Framskrivning
av kapitalstrukturen samtliga
v ä rden i procent av
brullopi=>'~'-:ringarna

Historiska
bokslutsdisposuioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Volymexpansion: 10%
per ä r

Kapitalkravs ö kn.: 10% per å r

Resultat ö kning: 10% per å r

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

15% per å r 15% per å r 15% per ä r

opaginerad Kontrollera mot PDF

%

e.8

4.8

2.8 -

1977
88

6.8

V ä rderegleringskonton

~~~-..Kapitalbas

_
Kapitalkrav

----------- _

Externt tillskottskipital

1 1

------- 1--------- r-=r=

B.B

98 2rae 1977 88

Maximalt anpassade bokslutsdispositioner

V ä rderegleringskonton

Externt tillskottskapital

CDOO

opaginerad Kontrollera mot PDF

15%
per å r 15% per ä r 15% per å r

%

6.8

% 6.B

4.8 -

2.8

2.8 -

Externt tillskottskapital I

1377
SB

10%
per å r 10% per ä r 10% per ä r

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

-

V ä rderegleringskon

on

Kapitalbas

Kapitalkrav

1 , _!__. ---------------------------------- .--------

3B

2888

4.8

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

V ä rderegleringskonton

Kapitalbas

Kapilalkrav

_L.

38

1377 88

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
7. sid. 3. F ö reningsbankerna

50-PROCENTSMODELLEN

Framskrivning
av kcipiialslrukluren - samiliga v ä rden
i proceni av biultoplacenngarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.B

Volymexpansion: Kapitalkravs ö kn.: Resultat ö kning:

Historiska
bokslutsdispositioner

10% per ä r
Volymexpansion:

10% per å r
Kapitalkravs ö kn.:

10% per ä r
( Resultat ö kning:

6.B I--------------------------------------------------

15% per ä r 15% per ä r 15% per å r

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalbas

V ä rderealerinrfsknntnn
\ Kapitalbas

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.B 1977

88

85

Externt tillskottskapital

I I I

98

95

98 95 2888 1977
88 85

Maximalt anpassade bokslutsdispositioner

2888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Volymexpansion:

Kapitalkravs ö kn.:

% Resultat ö kning:

6.8,-----------------

10% per ä r 10% per å r 10% per å r

Volymexpansion

Kapitalkravs ö kn.:

% Resultat ö kning:

6.8 I--------------------

15% per ä r 15% per ä r 15% per ä r

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.8

Kapitalbas
V ä rderegleringskonton

4.8 h

P

Kapitalbas

V ä rderegleringskonton

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.8 b

Kapitalkrav

2.8 b

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav

Externt
tillskottskapital

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.B

1977

85

98

95

2888

1977

85

98

35

2680

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 138

Reservation av ledamoten Stig Danielsson, tillika särskilt
yttrande av den sakkunnige Lars-Olof Thörn

I Ulredningens direkliv ingick all föreslå de läunader som
är försvarliga från säkerhetssynpunkl. Ulredningen skulle ocksä överse del
tekniska systemet för kapilalläckningsreglerna i syfte alt söka åsiadkomma
förenklingar och en rikligare avvägning av riskerna med olika engagemang.
Majoritetens förslag lill lättnader går enligt vår mening i vissa hänseenden
för långl. Del gäller medräkningen av värderegleringskontona för obligationer,
i viss mån också medräkningen av förlagslån. Majoriteten har inle heller
beaktat atl dep>osilioner i ulländska banker visal sig förenade med siörre
risker än man räknade med vid lillkomslen av nu gällande kapilalläckningsregler.
Enligt vår mening bör vidare vissa fastighelskrediter behandlas från
risksynpunki lika vare sig kredilen ligger i bank eller bolten-låneinslitui. Vi
har utarbetat ell förslag som tillgodoser nämnda synpunkter och innebär mindre
långtgående lättnader än majoriletsförslagel. Del innebär vidare en teknisk
omläggning, som tillgodoser de i direkliven angivna önskemålen om förenklingai.

1. Huvudlinjerna i vårt förslag

I sin skrivelse lill regeringen i april 1976 redogjorde
bankinspektionen för den aktuella siluaiionen när det gällde kapilaltäckningen
hos bankerna. Skrivelsen, som i sina huvuddrag utarbetades i samråd med
Riksbanken, utmynnade i ett förslag om all en uiredning skulle tillsättas för
alt närmare undersöka, vilka ålgärder som kunde vidtagas för atl möjliggöra för
bankerna all öka sill kapilal i samma lakl som deras omslulning. I samband
därmed borde, framhöll bankinspekiionen, övervägas om de gällande reglerna för
kapitalläckning kunde förenklas. De av inspekiionen aktualiserade
frågeställningarna beaktades i direktiven för den nu sillande banklagsulredningen.

Bakgrunden till bankinspektionen!) skrivelse var all del
egna kapilalel i bankerna inle hade kunnai utvecklas i samma takt som bankernas
omslulning, vilket medfört all bankerna fick svårigheler atl uppfylla de
kapilalläckningskrav som banklagarna uppställde. Anledningen lill denna uiveckling
var främst inflationen. Som en länkbar väg atl lösa detta problem föreslogs alt
vissa värderegleringskonlon skulle åtminstone till en del få jämslällas med
egel kapital när det gällde kapitalläckning. Vid en sådan omprövning borde
enligt verket självfallet en uppräkning ske av åtminstone vissa av de
procenttal som nu gäller.

Mol bakgrund av de erfarenheler som bankinspektionen gjort
av de kapitaltäckningsregler som trädde i krafl I%9-01-01 ifrågasattes
emellertid också om inle dessa regler kunde före;nklas. De borde överses även i
övrigi med hänsyn till vunna erfarenheler. Därvid nämndes bl. a. alt
depositioner

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 139

i utländska banker visat sig vara förenade med hell andra
och siörre risker än man lidigare anlagil.

De regler
som irädde i krafl 1969-01-01 relaterade kapilalläckningskravel lill bankernas
placeringar, medan de lidigare gällande reglerna maximerat deras
inlåningsräll. Den förändring som genomfördes vid årsskifiet 1968-1969 var
alllså genomgripande. De nya reglerna fasislälldes också efier ingående
överväganden och med hänsynslagande lill de risker som kunde vara förenade med
placeringar av olika slag. Då målsättningen synes ha varil all konstruera
regler som beaktade även lämligen smä variationer i riskgraden hos olika
placeringar blev reglerna detaljerade. Della ledde i sin tur till atl
svårigheler uppstod för bankerna vid bedömande av den rätta placeringen i
riskklass av viss typ av säkerhei. För inspektionen uppkom också svårigheler
alt kontrollera rikligheten av rapporteringen av kapilaltäckningen hos
bankerna. All sådana problem kan uppslå i samband med ikrafllrädandel av nya
besiämmelser är inle onalurligl. 1 della fall kvarslår emellerlid problemen,
trots all bankinspekiionen såväl i generella anvisningar som vid
direktkontakter med bankerna sökl klargöra den rälla innebörden av beslämmelserna.
Det förekommer allljäml all inspekiionen i samband med kontroll av de
lertialvisa kapilaltäckningsrap-porlerna och vid de stickprovskontroller av
denna rapportering som företages i samband med bankundersökningar kan påvisa
felaktigheter i klassificeringen. Felaktigheterna förklaras regelmässigt av de
berörda bankerna med reglernas svåriillämplighei och innebär ingalunda alltid
all banken redovisal för hög kapitalläckning. Vår uppfattning grundad på
erfarenhel i det prakliska arbelet är alllså en annan än den majoriteten gett
utiryck ål. Del förijänar påpekas atl lillämpningssvårighelerna som alllså
kan få lill följd all en bank har en oriklig uppfattning om sin kapacitet -
också torde ha varit ell skäl lill alt Svenska Bankföreningen redan i november 1973
krävde alt reglerna för kapilalläckning hell skulle omarbelas.

Det kan
renl generellt ifrågasättas om det är möjligt all genomföra en sådan värdering
av olika lyper av placeringar all riskerna kan bedömas i förhållande lill
varandra och lill del kapilal som banken skall behöva ställa. Ulländska
banklagar visar också en provkarta på olika lyper av lösningar som valts för
atl besiämma behovei av egel kapilal i bankerna. En jämförelse av olika
länders kapilalläckningskrav i.ex. i förhållande till bankernas omslulning kan
i och för sig göras men blir med hänsyn lill andra krav som i olika länder
ställes på bankerna av begränsal värde. Sådana krav kan gälla säkerhei för
krediler eller krav på obligalionsinnehav av viss storlek. Allmänt sell är dock
de ulländska reglerna mindre komplicerade än de svenska. Under sådana
förhållanden fmns det skäl ifrågasätta om inte reglerna för kapilalläckning bör
vara så enkla och generella som möjligl och endasl la hänsyn lill verkligt
betydande skillnader i riskgraden mellan olika lyper av placeringar.

1 syfte atl iniiiera en diskussion om förenklade regler
lade underteck-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 140

nade Danielsson och Thörn redan i maj 1977 fram ell
principförslag. Vi ansåg nämligen all del var nödvändigt all diskulera länkbara
förenklingar samlidigt med all frägan om en utvidgning av kapilalbasen
ventilerades. En sådan kombinalion av de båda frågorna skulle enligi vår
uppfaiining ge möjligheler lill den samlade lösning av kapilaliäckningsfrågan
som direkliven förutsatte. Varje förändring av kapilalbasen eller av
riskklassindelningen kommer nämligen alt ge olika utslag för de enskilda
bankerna beroende på att förhållandel mellan egel kapilal och de här akluella
värderegleringsreserverna varierar liksom även sammansättningen av bankens
låneportfölj. Om effekien av en ändrad kapitalbas kan bedömas samiidigi med den
inverkan som en ändring av riskklassindelningen får på bankernas
kapiialläckningssilualion finns möjligheler all avväga effekterna av
förändringarna mot varandra.

Del principförslag lill ändrade kapilalläckningsregler som
av oss lades fram för banklagsulredningen i m;ij 1977 har ytterligare
utvecklats och kompletterats. Förslaget har, sådani del presenlerades för
ulredningen under våren 1978, följande uiformning:

Som eget kapital räknas dels vad som enligt nu gällande
besiämmelser är egel kapital dels ock 50% av värderegleringskonto för krediler,
valutor och obligationer, del senare dock endasl till den del del översliger
vad som erfordras för all skriva ned obligationerna lill ett värde som
molsvarar ell 10-årigl medelialsvärde. Den sålunda framräknade kapilalbasen har
reducerats med sådana innehav av aklier och andelar, vilka även f.n. skall
frånräknas del egna kapilalet.

De kapiialtäckningskrävande placeringarna uigöres av

1.
Utlåning lill
allmänheten

2.
Garantier

3.
Placeringar hos
ulländska banker

4.
Tillgångsposter
som redovisas på raderna 135- 147 i månadsslaiisti-ken för affärsbankerna och
molsvarande posler i övriga bankers rapportering.

Summan av dessa placeringar har reducerats i följande
avseenden;

1.
Krediter till
eller mot borgen av stal eller kommun har frånräknals hell.

2.
Krediler mol
säkerhei av panibrev inom 75 % av uppskattningsvärdel i jordbruks-, affärs-
eller bosladsfastighel eller tomlrält till sådan faslighet saml placeringar hos
ulländska banker har reducerats med 70%.

Sedan bankens placeringar reducerats på här angivel säll
föreslås på det belopp som därefter återstår en kapilalläckning med 7%. Med
utgångspunkt från affärs- och sparbankernas ställning 1976-12-31 saml
föreningsbankernas 1975-12-31 sådan den redovisas i bankernas
kapitaltäcknings-rapporier har framräknats utnyttjandet av del egna kapitalet
vid dessa lidpunkler, vilkel framgår av bilaga 1. En jämförelse har också
gjorls med

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 141

nti gällande regler och med utfallet efier en ändring
enbarl av kapilalbasen. Vid denna jämförelse har samtliga garaniier inräknats
till sitl fulla belopp. Den lällnad, som ulredningen föreslår genom all de s.k.
enireprenadga-rantiernas belopp reducerals lill hälfien har för alt underiäUa
jämförbarhel med ulredningens malerial här inle medräknats. Del kan dock nämnas
alt en sådan förändring medför en lättnad om ytterligare 1,9-4,2 procenlenheler
för de fyra stora affärsbankerna och 0,4-2,1 för övriga affärsbanker. När del
gäller övriga institut blir reduktionen obetydlig. Vårt förslag innebär i
jämförelse med nu gällande bestämmelser en väsenilig förenkling. Del inrymmer
också ell slorl måu av flexibilitet. Del kan i.ex. modifieras genom all den
procentsats, med vilken reduktion göres av vissa placeringar förändras eller
genom all procenlsalsen för del efter reduklion framräknade beloppet ändras.

Del
förijänar framhållas atl vårt förslag innebär en avsevärd möjlighel för
bankerna all expandera sin rörelse ulan lillskoll av riskkapilal. Del går
emellertid mindre långl än majorilelens. Skälig hänsyn lill bankernas och
insällarnas säkerhei motiverar nämligen enligt vår uppfattning slörsla försiklighel
när del gäller alt sänka kravet pä riskkapilal. Förslaget innebär, som
förulsailes i direkliven, en viss omprioritering i riskbedömningen. När
majoriielen hävdar all delta innebär högst avsevärda skärpningar lorde man utgå
från sill egel förslag och inle lillräckligi beakla all även våri förslag
totalt sell innebär en belydande sänkning av kapilalkravel i förhållande lill
nuvarande regler. Man beaktar enligt vår mening inte heller tillräckligt den
ökade genereringspolenlial som det innebär all kapitalbasen i stor
utsträckning kan ökas utan skailekoslnad. Majoriielen anser atl de ändringar vi
föreslår kan medföra all konkurrensförhållandena inom bankväsendel snedvrids.
Enligi vår mening är riskerna för snedvridning mindre med våri förslag än med
majorilelens. efiersom vi i vårt förslag kunnai beakla vunna erfarenheter och
alllså kunnai avväga risker i placeringar på ell mera realisliskl säll. Alt
som majoriteten hålla fasl vid ell stelbent och kompliceral system som enbarl
beaktar hisloriska förhållanden och inle förändringar i risk och omfaUning
beträffande olika placeringar I.ex. placeringar hos ulländska banker och
bankirer anser vi sålunda felakligi. Våri förslag innebär alllsä en förbäitring
av möjligheterna till konkurrens på lika villkor bankerna emellan.

Beiräffande vår slåndpunkl i fråga om obligationerna
ålerkommer vi under avsniii 2.

Vårt förslag, jämföri med nuvarande regler, innehåller
skärpla krav i väsenlligen två avseenden, nämligen i fråga om engagemang med
ulländska banker saml för placeringar mol säkerhei av pantbrev i vissa
fastigheter.

Betydelsen och omfattningen av placeringar hos utländska
banker och bankirer har starkt ökal under 1970-lalet. Samiidigi har riskerna
ökal, främsi kursrisker bl.a. på grund av all flytande kurser numera tillämpas

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 142

men även på grund av förluster i samband med
bankfallisemang. Erfarenheten har visat, all banker gjort betydande förlusler
av dessa anledningar. Allvarlig risk har förelegal för ytterligare stora
förlusler. En skärpning av kapilalkravel för dessa placeringar föreslogs av bankinspekiionen
i skrivelsen i april 1976. I de för ulredningen gällande direkliven har ocksä
ullalats all ulredningen bör uppmärksamma i vad mån bankernas ullandsengagemang
bör föranleda en skärpning av kapilalkravel för dem. Enligt vår mening måsle en
allmän lällnad av kapilalkraven förenas med en skärpning beträffande
placeringar i ulländskei banker.

När del gäller sådana faslighelskrediler där säkerheten
ulgörs av panibrev inom 75 % av uppskaiiningsvärdel behandlas bankerna f. n.
gynnsammare än 1. ex. kredilakliebolag för bosladsfinansiering. För bankerna
krävs 1 % läckning i egel kapilal medan för ett kredilakliebolag riskkapilalel
måsle uppgä lill i del närmasle 2%. Enligt vår uppfattning lorde samma risk
föreligga var finansieringen än sker. Vi bedömer den riskvärdering som gäller
för t. ex. krediiaktiebolag som den rikligare. Vårt förslag lar hänsyn lill
della.

2. Obligationsvärdering

Som framgått ovan har vi lika med majoriteten funnit del
rikligl atl ulöka kapilalbasen genom att 50% av de reserveringar som finns på
värderegleringskonto på ell direkl sätl får räknas in i läckningskapitalel.
Införandel av värderegleringskonlona i kapilalbasen aklualiserar, som
ulredningen anför, frågan om vid beräkningen ell värderegleringskontos
bruttobelopp eller en på något säll beräknad neiloreserv skall las med.
Netioreserven är i fråga om värderegleringskonio för obligaiioner, som
utredningen anger, vad som finns kvar av bruttoreserven sedan man ur denna
läckt obligalionsporlföljens underskoll i förhållande till rådande
marknadsvärde på obligationer.

Majoriteten
har anseti all ett långsikligl betraktelsesätt bör anläggas på banks
obligalionsporlfölj. En banks obligationsportfölj har enligt majorilelens
uppfattning i verkligheten mer karaklär av anläggningstillgång än
omsätlningslillgång. På grund härav och med hänsyn till den ränteutveckling,
som ägl rum beträffande obligationer anser majoriteten atl det är rimligt all
vid beräkningen av kapil;älbasen utgå från den brulloreserv som avsalls på
värderegleringskonlol för obligationer. Härigenom synes majoriteten också mena
all del riskbärande kapilal som ingår i kapilalbasen blivit icke rörligt. Vi
kan inle de:la den uppfallningen och får anföra följande.

Kredilinslilululredningen
förulsalle på sin lid att vid beräkningen av kapitalläckningskraven
obligationer skulle ingå med marknadsvärdena. Därutöver övervägde utredningen
alt la ytterligare hänsyn lill kursrisker för obligationer genom atl kräva all
obligalionsporlföljens värde skulle

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 143

upptas lill ett med vissl procenllal reducerat belopp av
marknadsvärdei. Ulredningen ansåg emellerlid ell allmänt villkor all
obligaiioner högsl får uppläs lill marknadsvärdei vara lillfyllesl. Med hänsyn
lill en viss mullipeleffekl avvisade ulredningen all värderegleringsreserverna
inräknades i den legala kapiialläckningen men föreslog all bl.a. överskollel
från reserven för värdepapper fick avdras från den högsia riskklassen före
applicering av kapitalläckningskraven. Ulredningens förslag kritiserades såsom
alllför liberalt och genomfördes inte.

Den
försiktighet som de lidigare slällningslagandena vittnar om ligger hell i linje
med det grundläggande kravel all förtroendet för bankerna måsle finnas bevaral
även i lider då ekonomiska svårigheler möler. För vår del kan vi inle finna all
den ekonomiska utvecklingen sedan liden för kredilinslilululredningen varil
sådan all obligationer ler sig som mindre riskabla placeringar nu än då. All
vid beräkningen av kapilalbasen utgå från bruttobeloppet på värderegleringskonlol
för obligationer anser vi därför inle rikligt. Vi delar alllså inle
majorilelens uppfattning om det lämpliga i atl skilja mellan solvensrisk och
insäliarskydd. Majoritetsförslaget utesluter inle att kapiialberäkningen
grundas på värden som vid en likvidalion på korlare eller längre sikl är
obefinlliga. Och del är yllersl vid en likvidation som del visar sig vad en
banks reserver är värda. Då hjälper del inle om man. som majoriieten föreslår,
genom en lagändring förvandlat en i realiteten rörlig kapilalbas lill en
formelll icke rörlig. De kursföriusler som uppslår under ell verksamhelsår bör
alllså enligi vår mening principielll i likhel med vad som gäller för l. ex.
valulor "realiseras" vid varje boksluis-lillfälle. 1 och för sig kunde
det ifrågasättas om inte kursförändringar successivt eller åtminstone
tertialvis borde slå igenom vid beräkningen av kapilalbasen. Med hänsyn lill
alt endasl 50% av värderegleringsreserven las med vid beräkningen och all
hitintills förluster åtminstone till större delen fångals upp av
verksamhetsårets resultat synes emellerlid en följsamhei lill marknadsvärdei
som går så långt ej nödvändig. Vi är för vår del beredda atl göra ännu ell
avsieg från marknadsvärdeprincipen i del atl vi inle vill motsätta oss all
obligationerna får värderas enligt den supplemenlärregel grundad på ell
tioårigt ränlemedeltalsvärde som infördes 1974. Nämnda regel kan ses som ell
utiryck för lagstiftarens uppfattning om värdel pä längre sikt. En successiv
anpassning lill marknadsvärdet sker ju också. Vårt förslag ger mindre än
majorilelens när del gäller bankernas möjligheler alt expandera sin rörelse och
ta på sig ökade risker ulan lillskotl av kapilal.

Gentemot vad majoriteten anförl i denna fråga får vi
ytterligare påpeka all medeltalsvärdel på vissa obligationer ändå måste tas
fram en gång om året. nämligen i samband med bokslutet dvs. varken fler eller
färre gånger än enligt vårt förslag. Majorilelens förslag innebäralltså inle
någon förenkling i jämförelse med vårt.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 144

3.
Förlagslånens ställning i kapitaltiickningshänseende

Vi
är ense med majoriteten atl dt.M är en avvägningsfråga i hur hög grad man skall
likslälla förlagslån med egel kapilal. Vi anser del väsentligt atl en bank inle
i alllför hög grad litar lill främmande kapital som bas för sin expansion. Mol
den bakgrunden har vi hyst tveksamhet om den föreslagna ulvidgningen. Vi har
emellerlid inle velal motsätta oss den. Vi kan emellerlid inle godta
majorilelens förslag eU i
läckningskapitalel inräkna förlagslån med korl ålersiående löplid. Den
framförhållning som nuvarande lagstiftning framtvingar anser vi värdefull även
om vi är medvelna om alt bankerna också på frivilligheiens väg kan anias vilja
agera på samma säll.

Förslag
lill utformning av laglexl närslules (bilaga 2:1-3).

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 145

Bilaga 1

Kapitaltäckningskrav
i % av kapitalbas, beräknat på ställningen 1976-12-31 (för föreningsbankerna
1975-12-31)

Kol. 1: Beräknat enligt nuvarande regler.

Kol. 2: Beräknat enligt majoritetens förslag. Detta
innebär i tekniskt aveende att nuvarande regler bibehålles.

Kol. 3: Beräknat enligt våri i denna reservation framlagda
förslag, utan reducering för garantier samt med 70% reducering av utlåning lill
utländska banker och mot pantbrev inom 75% i boslads-, affärs- och
jordbruksfastigheter.

I kapilalbasen ingår egel kapilal, förlagslån saml 50% av
värderegleringskonton.

KapilallUckningsprocent = 7%

Bankakliebolag

1

2

3

Handelsbanken

99,8

61,6

76,0

SE-Banken

84,7

60,4

72.4

Gölabanken

93.0

61,6

74,4

PK-banken

81,5

47,4

60,0

Wermlandsbanken

92,6

58.3

70,3

Sundsvallsbanken

79,7

46,4

55,6

Skånska
Banken

94.7

62,8

64,9

Öslgötabanken

84,1

51,8

68,3

Uplandsbanken

90,2

56,1

72,1

Skaraborgsbanken

90,3

55,8

72.1

Jämtlands
Folkbank

69,2

45,6

51,0

Bohusbanken

25.3

21,3

40,6

Sparbankernas
Bank

62,3

37,9

37,9

Föreningsb
Bank

85.0

41,7

57,2

Föreningsbanker,
cenlralkassor

för
jordbrukskredii

1

2

3

Mälarprovinsernas

90,7

65,9

84,5

Östra
Sveriges

88,0

61,3

76,9

Gollands

76,4

65,1

69,0

Södra
Sveriges

88,5

70,5

90,5

Malmöhus
läns

83,6

65,0

84,2

Hallands

77,9

58,6

81,1

Väsira
Sveriges

91.1

63,3

90,4

Mellersta
Sveriges

95,9

65,1

86,6

Gävle-Dala

90,1

56.5

80,1

Mellersla
Norrlands

91,8

61,9

96,9

Västerbottens

83,5

51,7

69,4

Norrbottens

98,8

66,2

86,9

10 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 190

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 ,46

Sparbanker

1

2

3

Stockholms
Sparbank

85,6

47,0

67,8

Länssparbanken
Göteborg

84.5

58,9

71,6

Jönköpings
Läns Sparbank

79.3

55,4

67,5

Sparbanken
Ösiergölland

85.6

57,2

77.0

Malmö
Sparbank Bikupan

61.5

36,5

47,7

Sparbanken
Mälardalen

97.4

65,8

77,3

Örebro
Läns Sparbank

86,0

50,4

71,8

Länssparbanken
Värmland

82.2

51.1

72,3

Sparbanken
Kronoberg

82,4

57,1

72,4

Länssparbanken
Siockholm

84.2

55,1

91,6

Länssparbanken
Dalarna

90,9

59,9

93,8

Lundabygdens
Sparbank

62.8

51,5

70,9

Västerbottens
Sparbank

86.6

45,8

68,4

Upsala
Sparbank

81,9

49,3

63,2

Gävleborgs
Sparbank

81.8

42.2

64,9

Borås
Sparbank

89,6

46,2

62,9

Sparbanken
Helsingborg

67.4

-54,1

65,6

Finnvedens
Sparbank

68,6

46,3

67.9

Länssparbanken
Norrbotten

76,5

54,3

85,3

Kristianstads
Sparbank

84.0

55,2

70,9

Jämtlands
Läns Sparbank

78.4

47.4

65,4

Halmstads
Sparbank

87.1

50.5

63,5

Varbergs
Sparbank

94.3

53,7

67,4

Sparbanken
Västernorrland

81,9

64,9

101,2

Sparbanken
Karlskrona

65.6

35,8

45,7

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

147
BUaga 2:1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom
förordnas, alt 57 S lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

57 §

Nuvarande
lyddse

Bankakliebolag
skall lill insällarnas skydd ha egel kapilal //// visst lägsia belopp. Detta
bestämmes i förhåUande till bankbolagels tillgångar och lill
garanliförbindelser som bolagei ingåtl (placeringar). Vid beräkning av
kapilalkravel indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt
fordringar hos riksbanken och riksgäldskonloret,

Föreslagen
lydelse

Bankaktiebolag skall lill insältarnas skydd vid varje
lidpunki ha egel kapilal .som uppgår lill sju proceni av bankbolagels
lillgångar och av garanliförbindelser som bolagei ingåll (placeringar). Från
summan av placeringar får avdrag göras

A. med hela beloppet för 1. inneliggande kassa, checkar,
poslremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och riksgäldskonloret,

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.
skatlkammarväxlar
och obligationer som utfärdats av slalen, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, allmän kassa eller inrältning, vars reglemente fastställts av
regeringen, kredilakliebolag eller Nordiska invesleringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka siaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
bankakliebolag, sparbank, ceniralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd
kassa eller inrällning, kredilakliebolag, sådani bankägl aktiebolag som enligt
regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid lillämpningen
av detla siycke eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4.
fordringar för
vilka säkerhelen utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A
1-3,

5. garanliförbindelser för vilka
banken erhållil säkerhei i värdehandling eller fordran som angives under A 1
4,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. 1. andra fullgoda obligationer ån de som angives under
A 2,

2. fordringar för vilka utländskt
bankföretag eller annal försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening
svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres
av

värdehandling eller fordran, som angives under B I eller
2, eller inleckning i jordbruks-, affärs-dier bostadsfastighet eller tomträtt IiU
sådan fastighet inom sjuttiofem

B. med
sjuttio procent för fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar eller
annat försäkringsföretag än som avses under A 3 och fordringar för vilka
säkerheten utgöres av inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet
eller tomträtt IiU sådan fastighet inom sjuttiofem proceni av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt av byggnad som hör
till tomträtten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190

Nuvarande lydelse

proceni av del uppskallade värdel av den jästa egendomen
eller, i fråga om tomträtt av byggnad som hör till tomträtten,

4. garanliförhinddser för vilka banken erhåUit säkerhei I
värdehandling eller fordran, som angives under B I 3,

C. 1. ,fordringar för vilka säkerhelen uigöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med
en- eller tvåfamiljshus eller med fterfamiljshus för vilket slatligt
bostadslån utgår eller i lomlrätt lill sådan faslighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuitiojem och
etthundra procent av det uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, ifrågu
om tomträtt, av byggnad som hör lill tointrätten, inteckning i fastighet, som
helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i lomirått till
sådan fastighei inom femiio proceni av del uppskallade värdet av den fasta
egendomen eller, i fråga om lomtrält, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten, föriagsbevis eller aktie, som noleras vid fondbörs här i landet
eller borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen
kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhåUit säkerhet i
form av värdehandling, fordran eller hor-gensjörbinddse som angives under Cl.

D. övriga lillgångar och garantiförbindelser utom sådana
som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget
kapital. I övrigt skaU bankbolag vid varje tid-

148

Föreslagen lydelse

C. med femtio proceni för andra garantiförbindelser än kreditgarantier
och sådana garanliförhinddser som anges under A 5.

Fordringar, för vilka avsatts reserver som avses i jjårde
siycket I. skall upptas lill sitt bruttovärde, garanliförbindelser dock lill sitl
nominella belopp och övriga lillgångar lill sitl nettovärde.

Med eget kapilal avses aktiekapital, reservfond,
dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans.

Med eget kapital får, inlill ell belopp som motsvarar del
belopp vartiU bolagets eget kapital uppgår, likslällas

1. hälfien av ett belopp som sva

rar mol bankbolagets reserver för

utlåning, garanliförbindelser och

utländska valutor saml mot bola

gets reserv för obligationer, var

med avses det belopp med vilket

obligationernas värde enligi 91 § 2

mom andra stycket översliger del

bokförda värdel,

2. det nominella värdel av för

lagsbevis, utställda av bankbola

get; i fråga om föriagskapilal, som

långivaren kan återkräva inom fem

år, skall dock iakllagas atl med bo

lagels kapital får likställas högst så

stor del av det varje år förfallande

beloppet som svarar mol lio pro

ceni av bolagels aktiekapital.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 149

Nuvarande lyddse Förestagen lyddse

punkl ha egel kapilal till lägsl nittio proceni av ell
belopp, som molsvarar sammanlagl

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,
fyra proceni av summan av placeringar, som angivas under C, och åtla proceni
av summan av placeringar, som angivas under D.

TiUgång skall lagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse
lill sill nominella belopp.

Bilaga 2:2

Förslag
tiil

Lag
om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom förordnas, atl 26 § lagen (1955:416) om
sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

26 S

Sparbank skall lill insältarnas Sparbank skall lill insätlarnas

skydd ha egna fonder //// vissl lågs- skydd vid varje lidpunki ha egna

ta belopp. Delta bestämmes i för- fonder som uppgår till sju proceni

hållande till sparbankens tillgångar av sparbankens lillgångar och av

och till garantiförbindelser som garantiförbindelser som sparban-

sparbanken ingåll (placeringar). ken ingått (placeringar). Från sum-

Vid beräkningen av kravet på egna man av placeringar får avdrag gö-

fonder indelas placeringarna i ,föl- ras

jande fyra grupper, nämligen

A. I. inneliggande kassa, chec- A. med hela beloppet för

kar, postremissväxlar samt förd- 1. inneliggande kassa, checkar,

ringar hos riksbanken och riks- postremissväxlar samt fordringar

gäldskonloret, hos
riksbanken och riksgäldskon

toret,

2.
skattkammarväxlar
och obligationer som utfärdats av staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighel,
allmän kassa eller inrällning, vars reglemenle fastställts av regeringen,
kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3.
andra
fordringar för vilka slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighet,
bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under A 1 eller 2 avsedd
kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägl akiiebolag som enligt
regeringens medgivande får jämställas med kredilakliebolag vid lillämpningen
av detla siycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.
fordringar för
vilka säkerhelen uigöres av värdehandling eller fordran, som angives under A
1-3,

5. garanliförbindelser för vilka
.sparbanken erhållil säkerhei i värdehandling eller fordran, som angives under
A 1 -4,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. 1. andra fullgoda obligationer ån de som angivas under
A 2,

2.
fordringar
för vilka utländskt bankförelag eller annat försäk-riug.sjörelag än som avses
under A 3 eller samfällighetsförening svarar,

3.
jördringar
för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B I eller
2, eller inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfaslighet eller tomirätt
till sådan jåsiighei inom sjuttiofem proceni av det uppskattade värdet av den
fasta egendomen eller, ifråga om lomlrätt, av byggnad som hör till tomiråtten,

4. garanliförbindelser för vilka

sparbanken erhållit säkerhet i vär

dehandling eller fordran, som an

gives under B 1 3,

C. 1. fordringar jör vilka säkerheten uigöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfaslighel med
en- eller två-Jamitjshus, eller med fterfamiljshus för vilket stalUgl
bostadslån utgår eller i tomlrält till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och
etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad sorn hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som heh eller delvis är inrättad
för industrieU verksamhet, eller i tomträtt IiU sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomiräti,
av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten.

B. med .sjuttio procent för ford

ringur för vilka utländskt bankföre

lag eller annat försäkringsföretag

än som avses under A 3 svarar och

fordringar för vilka säkerheten ut

göres av inteckning i jordbruks-, af

färs- eller bostadsfaslighel eller

lomtrält IiU sådan faslighet inom

sjuttiofem procent av det uppskat

tade värdet av den fasta egendo

men eller i fråga om lomtrält av

byggnad som hör till lomlrällen,

C. med femiio procent för andra

garantiförbindelser än kredilgaran

lier och sådana garanliförbindelser

som anges under A 5. Fordringar,

för vilka avsatts reserver som avses

i ftärde stycket I., skall upptas till

SUt bruttovärde, garantiförbin

delser dock till sitt nominella be

lopp och övriga tillgångar till sitt

nettovärde.

Med egna fonder avses grundfond, reservfond och garaniifond.
Med egna fonder får, intill ett belopp som motsvarar det belopp vartill
sparbankens egna fonder uppgår, likslällas

1. hälfien av en belopp som sva

rar mol sparbankens reserver för

uilåning, garanliförbindelser och

utländska valutor samt av sparban

kens reserv för obligationer, var

med avses det belopp med vUket

obligationernas värde enligt 48 §

andra stycket överstiger det bok

förda värdet,

2. det nomineUa värdet av för

lagsbevis utställda av sparbanken;

i fråga om föriagskapilal, som långivaren kan återkräva
inom fem år, skall dock iakttagas att med sparbankens kapilal fär likställas
högst så stor del av del varje år förfallande beloppet som svarar mot tio
procent av reservfonden.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 151

Nuvarunde lyddse Föreslagen lyddse

jörlagsbevis eller akiie som noleras vid,fondbörs här i lundei,
eller

horgen, dock ej lill högre belopp för vurje låntagare än ijugojemtu-sen
kronor,

2. garanliförbindelser för vilka sparbanken erhållil
säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives
under C 1,

D. övriga lillgångar och garanliförbindelser inom sådana
som enligi femle och .sjätte styckena skola avräknas från sparbankens egna ,fonder.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej egna
fonder. I övrigi skall sparbank vid varje lidpunki ha egna fonder lill lägst
nittio procent av ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en proceni av summan av placeringar, som angivas under B,

fyra proceni av summan a v placeringar.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, alt 34 § lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Ceniralkassa jämte anslulna jord- Ceniralkassa jämte anslulna jord

brukskassor skall till insätlarnas brukskassor skall lill insätlarnas

skydd ha egel kapilal //// vissl lågs- skydd vid varje lidpunki ha eget ka-

la belopp. Della beslämmes för pital som uppgår lill sju procent av

kassorna gemensamt i förhållande cenlralkassans jämte anslulna

till deras tillgångar och av dem in- jordbrukskassors lillgångar och av

gångna garanliförbindelser (place- garantiförbindelser som kassorna

ringar). Vid beräkningen av kapi- ingått (placeringar). Från summan

lalkravei indelas placeringarna i av placeringar får avdrag göras

följande fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, chec- A. med hela beloppet för

kar, poslremissväxlar saml förd- 1. inneliggande kassa, checkar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190

Nuvarande lyddse

ringar hos riksbanken och riksgäldskontoret.

152

Föreslagen lydelse

poslremissväxlar saml fordringar hos riksbanken och riksgäldskoniorei,

2. skallkammarväxlar och obligationer
som utfärdats av staien, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, allmän
kassa eller inrättning, vars reglemenle fastställts av regeringen, kreditakiiebolag
eller Nordiska invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka siaten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankakliebolag, sparbank, ceniralkassa
eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrältning. kredilakliebolag, sådani
bankägl aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kredilakliebolag
vid lillämpning av della siycke eller försäkringsförelag med svensk koncession
svarar,

4. fordringar för vilka säkerhelen uigöres
av värdehandling eller fordran, som angives under A 1 - 3,

5. garanliförbindelser, som utfiirdals av cenlralkassan
eller anslulen

jordbrukskassa och för vilka kassan erhållil säkerhei i värdehandling eller

fordran, som angives under A 1-4,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.l.
andra fullgoda obUgaiioner än de som angivas under A 2,

2. jördringar för vilka ulländskl
bankförelag eller annal försäk-ringsjörelag än som avses under A 3 eller samjälligheisförening
sva rar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres
av

värdehandling eller fordran, son; angives under B 1 eller
2, eller inteckning i jordbruks-, affärs- eller bosladsfaslighet eller tomträtt
tUl sådan fastighet inom sjuttiofem procent av del uppskattade värdel av den
fasta egendomen eller, i fråga om lomlrätt, av byggnad som hör till
tomträtten,

4. garantiförbindelser, som ut

färdats av centralkassan eller an

sluten jordbrukskassa och för vilka

kassan erhållit säkerhet i värde

handling eller fordran, som angives

under B 1 -3,

C.l .fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning
i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med
fterfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt tiU sådan
fastighet, om inteckningssäkerheten är för-

B. med sjuttio procent för fordringar för vilka ulländskl
bankföre-lag eller annat försäkringsföretag ån som avses under A 3 svarar och
fordringar jör vilka säkerheten utgöres av inteckning i jordbruks-, affärs-
eller bosladsfastighet eller lomlrätt lill sådan fastighet inom sjulliofem proceni
av del uppskattade värdel av den fasta egendomen eller, I fråga om tomträtt
av byggnad som hör till lomlrällen.

C. femiio procent för andra garantiförbindelser än
kreditgarantier och sådana garantiförbindelser som anges under A 5.

Fordringar, för vilka avsatts reserver som avses i fjärde
stycket 1., skall upptas till sitt bruttovärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stärkt med borgen och inteckningen ligger mellan
sjuttiofem och etthundra proceni av del uppskattade värdet av den fasta
egendomen eller, i frå

Föreslagen lyddse

garanliförbinddscr dock lill sill nominella belopp och
övriga tillgångar lill sill nettovärde

Med egel kapital avses insatskapital, reservfond,
dispositionsfond och av siämma faslställd vinstbalans.

Med eget kapital får, intill ell belopp som molsvarar det
belopp vartill cenlralkassans och anslutna jordbrukskassors eget kapital uppgår,
likställas

1.
hälften av ett belopp som svarar mot centralkassans och de anslutna
jordbrukskassornas reserver för utlåning, garanliförbindelser och utländska
valutor samt moire-serv för obligationer, varmed avses det belopp med vilkel obligalionernas
värde enligt 44 § andra siycket översliger del

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 154

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden

1 Bankinspektionen

Initiativet lill den nu föreliggande ulredningen om
lättnader i kapilalkraven för bankerna har lagils av bankinspektionen i samräd
med riksbanken. Varje sänkning av kapilalkravel innebär en försämring av insältarskyddel.
När inspektionen det oaktat förordade, atl kapilalkravel skulle mildras,
berodde delta i försia hand på alt inspektionen fann denna ålgärd ofrånkomlig.
Skälen härför, som angavs i skrivelsen från inspekiionen och ytteriigare har
utvecklats i betänkandet, behöver inle nu upprepas.

Men ir lektionen kunde också peka på vissa möjligheter all
genomföra en sänkning av kapilalkravel på sådani sätt, all insältarskyddel
bevarades bältre än vid en generell sänkning. En huvudlinje var, all
lättnaderna och det därmed förenade ökade expansionsutrymmet i främsta rummet
skulle komma de välkonsoliderade bankerna till del. Såsom en lämplig väg all
genomföra en sådan differenliering mellan bankerna angav inspekiionen all värderegleringskonlona
åtminstone lill någon del skulle få inräknas i kapitalbasen. För att tillvarata
insällarnas iniresse av skydd borde vidare en översyn ske av den riskkalalog
som angav kravel på kapilal för olika slag av placeringar. Erfarenhelerna från
tiden efter genomförandel av 1968 års lagsiiftning hade nämligen givil vid
handen, all både skärpningar och lättnader var påkallade. Samtidigt borde en
förenkling ske av 1968 ärs regler, efiersom dessa visal sig invecklade och svårtillämpade
och bankernas kapilalläckningsberäkningar därför inle sällan visal sig olillförliiliga.
Nämnda förhållande är inle betydelselöst från säkerhetssynpunkl. För insällarna
måsle del vara ell naturlijl krav, alt bankledningarna och bankinspektionen
fortlöpande har en rätl visande bild av kapitalläckningssilualionen i respeklive
banker.

Bakom inspektionens förslag låg slulligen som en självklar
förutsättning, atl lättnaderna i kapilalkravel inte blev större än nödvändigi.
Redan 1968 års reform innebar en betydande lällnad i förhållande lill vad som lidigare
ansetts nödvändigi. Under mellantiden har genomförls flera mindre lättnader,
framför allt i fråga om vissa aktieinnehav, och på inlilialiv av ulredningen
genomfördes våren 1977 provisoriski en generell sänkning av kapilalkravel med
10 proceni. Del säger sig självi, alt man från de utgångspunkter inspekiionen
har all bevaka måsle iaktta stor försiktighet, när del blir fråga om en
ytterligare sänkning av kapilalkravel.

De synpunkier och förulsältningar som sålunda gällde för inspeklionens
initiativ vann i stort setl gehör, när direkliven för banklagsutredningen uiformades.
Däremoi har de endasl till en del beaktats i det förslag som framlagts av banklagsulredningens
majoritet. I den vid betänkandet fogade reservalionen har å andra sidan framlagls
ett i detalj uiformat förslag som baserats på nämnda synpunkier och
förutsättningar. Det innebär sålunda en omvärdering av flera olika slags
placeringar, en tämligen långt gående förenkling och överlag en mindre luvidgning
av bankernas expansionsulrymme än majoriteten förordat.

Ulredningens huvudförslag att i kapitalbasen ta med
hälften av värderegleringskontona ligger i och för sig i linje med
tankegångarna i skrivelsen från inspekiionen och i direktiven. 1 princip får de
välkonsoliderade bankerna de störsla lättnaderna. Härom har man också varit
ense inom utred-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 155

ningen. Del kan emellerlid, såsom närmare utvecklas i del
följande, med fog ifrågasällas, om inle vissa delar av värderegleringskonlona
bör undantagas, innan hälfien av de avsalla beloppen läggs lill kapilalbasen.

Däremot har utredningens majoritet avstätt från atl göra
några ändringar i den s.k. riskkalalogen ulom på en punkl, enlreprenadgaranlierna,
för vilka en sänkning till hälften föresläs. I sisinämnda hänseende är utredningen
enig, och redan i skrivelsen från inspekiionen fästes uppmärksamheten på alt
en ändring härvidlag kunde vara moiiverad. Den i direkliven anbefallda
översynen avvisas i övrigi av ulredningsmajorilelen under hänvisning lill all
den olikhei i placeringsslruklur som förelåg vid riskkalalogens lillkomsi i
huvudsak forlfarande kvarslår. Majoriielen hänvisar också lill all ändringar i riskkalalogen
kan leda lill all konkurrensförhållandena inom bankväsendet snedvrids.

Bankinspektionen kan inle finna della resonemang bärande.
Utvecklingen under de gångna lio åren har givil anledning lill en ändrad syn
på olika lyper av placeringar. Ell exempel är just entreprenadgarantierna. Lika
betydelsefullt är emellertid, alt placeringar i ulländska banker visal sig
farligare än man uppenbarligen räknade med 1968. Flera utländska banker har gåtl
omkull, och dessa fallissemang har lell till miljonförlusler för svenska
banker. I några andra fall har allvarlig risk för stora föriusler förelegat.
Betecknande är, atl varje bank med utlandsrörelse har detaljerade listor, i
vilka anges de banker där deposition kan göras och maximibelopp för sädana.
Ett stort antal ulländska banker är hell uteslutna av säkerhetsskäl. Under en
period under sommaren och förhöslen 1974 kunde endasl de slörsla och mesi
välrenommerade bankerna ifrågakomma för normala deposilioner.

Utvecklingen har också visat, all faslighelskrediler inle
är sä ofarliga som lidigare antagits. I samband med fastighetskriser i
Storbritannien, Västtyskland och USA har bankerna förlorat myckel stora belopp
på faslighelskrediler. Även i Sverige har sådana förlusler förekommii, lål vara
ännu så länge i hell lilen omfallning, främst beroende på del statliga och
kommunala engagemangei i bosladsproduklionen. Men risken för framlida förlusler
kvarslår. DeUa gäller även bostadskrediler. I fråga om affärsfastigheter är
riskerna uppenbara. Värdel av dem är ju helt beroende av möjlighelerna all
driva en lönsam rörelse i fasiigheterna. Ett område, där riskerna har visat sig
större än man hade anledning aniaga 1968, är aktiekredilerna. Utvecklingen på
aktiemarknaden och inte minst katastrofen för Trend-invest visar alt riskerna
med sådana krediter är belydande.

Enligt inspektionens mening är det ofrånkomligt alt de här
redovisade erfarenheterna beakias, när kapitalkraven skall sänkas och
felaktigheter i riskkatalogen därmed får en långl siörre belydelse än hillills.
Vid en revision av riskkalalogen bör självfallet endast riskbedömningen vara avgörande.
Om denna bedömning leder lill en förskjulning av konkurrensförhållandena
mellan bankgrupperna, får delta accepleras. Del är här inle fråga om att åsiadkomma
en snedvridning utan om all rälla lill sakliga onöjaktigheler, som visat sig
föreligga i del nuvarande systemet.

Med utredningsmajoritetens avvisande hållning till en
allmän översyn av riskkalalogen sammanhänger, all den inle heller gjort den i
direktiven anbefallda förenklingen av nu gällande kapitaltäckningsregler. Som
skäl härför anges i betänkandet atl bankinslilulen har anpassal sig lill nu rådande
syslem och tillämpat del ulan siörre svårigheter. Bankinspekiionen, som lorde
ha den bästa överblicken på detta område, kan inle instämma i Ulredningens
uppfattning. Från bankchefer och andra ule på fällel får

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 156

inspekiionen ofta motta klagomål över kapitalläckningsreglernas
invecklade beskaffenhei. Sådana klagomål kommer hell nalurligt i samband med
all inspektionen påtalar fel i reglernas lillämpning, men klagomålen kommer
lika ofta i andra sammanhang. Från säkerhetssynpunkt allvarligare är emellerlid,
all felfrekvensen, som hela tiden varil belydande, ännu efter snart 10 års lillämpning
inle visar någon tendens atl avla. Så senl som våren 1978 kunde inspektionen
vid undersökning i en lämligen stor bank konstatera alt man i grundläggande
hänseenden missförstått beslämmelserna. Del kan slulligen konstateras, all om
en leknisk omläggning skall genomföras, bör delta ske i samband med en allmän
sänkning av kapilalkraven. Man riskerar eljesl all vissa banker får höjda kapilalkrav
och därmed förenade anpassningssvårigheter.

Inom utredningen har rått delade meningar om de förslag
som framlagts beträffande förlagslånen. Övervägande skäl synes lala för den
jämställdhet i fråga om maximigränsen för förlagslånens medtagande i
kapitalbasen varom ulredningen enats. Vad anjjår förslaget all borttaga den
nuvarande särregeln för förlagslån med en återstående löplid av mindre än fem
år kan väl, såsom skell i den vid belänkandet fogade reservationen, vissa
betänkligheter anföras. Den reella belydelsen av regeln i fråga synes dock
inte vara särskilt stor. Majoritetens förslag på denna punkl synes kunna accepteras,
om det genomföres i samband med en allmän förenkling av kapitaltäckningsreglerna.
Däremoi synes det knappasl förenligt med den avvisande hållning som
majoriteten i övrigt inlagit i förenklingsfrågan.

Tillsammanslagna innebär utredningsmajoritetens förslag
mycket långlgående lättnader i kapitalkraveri. Bankerna får ett ökat expansionsulrymme
på ca 55 procent i förhållande lill läget före den provisoriska sänkningen av
kapitalkravet som iigde rum 1977. Utnyttjandet av kapitalbasen nedgår i
normalfallen från 80-95 proceni lill 40-65 proceni. Självfallet är det
önskvärt, att lättnaderna blir så stora all frågan om nya lättnader inle
behöver aklualiseras inom de närmasle åren. Utfallet av en reform blir i den
delen beroende av den framlida utvecklingen, främst inflationsutvecklingen.
Enligt inspeklionens mening går förslaget dock väl långt. Del medger en
avsevärd ökning av expansionsutrymmet även för banker som inle kan betraktas
som välkonsoliderade. Reformen får därmed karaktären av en belydande allmän
sänkning av kapitalkrav som lidigare ansetls väl motiverade. Man frångår också
i alllför sior utsträckning inspektionens grundtanke alt i insättarsäkerhelens
iniresse huvudsakligen medge lättnader för de välkonsoliderade bankerna.
Ökningen av expansionsutrymmel bör därför vara mera begränsat. Inspektionen kan
i nuvarande läge inle lillsiyrka siörre ökning av expansionsutrymmet än 20-40
procent i normalfallen.

Av central belydelse för de nya reglernas utformning är i
vilken utsträckning de med obeskattade medel uppbyggda värderegleringskontona
skall få inräknas i kapitalbasen. Ulredningen har, såsom framgår av
belänkandet, diskuterat olika modeller. Härvid synes huvudalternativet ha varil
dels en modell innebärande att viss minimiavsättning, tre procent, skall
borträknas såsom motsvarande normal förlustrisk, medan ålersloden anses som
konsolidering och helt inräknas i kapilalbasen, dels en modell som innebär att värderegleringskontona
utan reduktion medtages till halva sitt värde.

Utredningen har själv avvisal det förstnämnda
alternativet. Till de av utredningen anförda skälen, som inspektionen finner
bärande, kan läggas all de diskuierade tre procenten går vida ulöver normala föriustrisker
men inle heller utgör något adekvat mått på tänkbara slorföriuster. Inspektio-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 157

nen måste för sin del liksom utredningen avvisa della allernaiiv.
Alternalivet i fråga föruisäiier för övrigt atl bankerna genom ändring i skatlelagsliflningen
får räll lill avdrag för mycket höga avsättningar till värderegleringskonton.

Den andra metoden har, såsom utredningen påvisat, siora
fördelar, och inspekiionen är beredd att tillstyrka förslaget i princip. Beiänkligheier
kan emellerlid anföras mol ulredningens förslag all samiliga konlon i sin helhei
skall få mediagas till halva beloppet. Dessa betänkligheter avser inte värderegleringskonlol
för utlåning. Viss tveksamhet kan hysas i fråga om konlol för ulländska valulor.
Ulredningen uttalar (s. 121), all ingående värderegleringssaido inle innehåller
några avsällningar för konslaterade men ej realiserade valutaförluster. Detla
är inte helt rikligl. I del ingående saldol 1978 för ålminsione en bank ingår
en siörre förlusl som realiserats samma är. Inspekiionen är emellerlid benägen
all godla utredningsförslaget även i denna del.

Allvarliga beiänkligheier kan däremoi hysas mot förslaget atl
som underlag godla hela värderegleringskonlot för obligationer, dvs.
skillnader mellan historiskt anskaffningsvärde och bokföringsvärdet. Ulredningen
motiverar sitt förslag med all obligalionsporlföljen i allt väsentligt har karaklär
av anläggningslillgäng och omsattes i lämligen lilen utsträckning. Detta är i
och för sig rikligl. Del bör emellerlid hållas i minne, all värderegleringskonlol,
liksom det egna kapilalet, har lill huvuduppgift att uigöra en reserv som skall
kunna realiseras, om banken drabbas av stora förlusler och kommer i en
krissituation. Vid en realisation har obligalionsporlföljen givetvis inte högre
värde än marknadsvärdet, vare sig en försäljning äger rum eller de erforderliga
medlen anskaffas genom belåning. Därför är också huvudregeln i banklagsliflningen,
all obligaiioner inle får bokföras över marknadsvärdei. Lagsiiftningen tillåter
emellertid sedan några år ett högre värde, baserat på en medelränleberäkning
för de senasle 10 åren. 1 princip borde endast den del av värderegleringskonlol
för obligationer, som återstår sedan kontot använts för nedskrivning lill marknadsvärdei,
få medtagas. Då nämnda värde flukluerar med ränteläget, är dock marknadsvärdet
mindre lämpligt som kapilalbas. I likhel med reservanterna kan inspektionen
därför godta atl det tioåriga medeltalsvärdel, som innebär en successiv
anpassning lill marknadsvärdei, ulgör gräns. Däremot kan inspektionen inte
anse tillrådligt alt, såsom majoriteten föreslagil, lägga halva beloppet av värderegleringskonlol
i dess helhet till grund. 1 vissa fall - nämligen om hälfien av värderegleringskonlol
är siörre än hela skillnaden mellan del tioåriga medeltalsvärdel och bokfört
värde - skulle kapitaltäckningen lill någon del kunna grundas på ett
obefintligt värde. Del kan vidare påpekas, atl majorilelens förslag inle
beaktar de siundom belydande skillnader som finns mellan olika banker i fräga
om obligalionsporlföljens sammansäitning. En obligalionsporlfölj med en större
andel äldre, lågprocentiga obligationer kräver hell naturiigi siörre avsällningar
än en lika stor portfölj med mera högförränlande obligationer för att samma
konsolidering skall erhållas.

Som framgår av del anförda är inspekiionen beredd atl i
princip tillstyrka utredningens förslag med de modifikationer som föreslås av
reservanterna. I deras förslag frånräknas den del av värderegleringskonlot för
obligationer som erfordras för atl bringa ned anskaffningsvärdena lill de
tioåriga medelialsvärden som banklagstiftningen anger som högsta tillåtna
värden. De gångna årens erfarenheler beträffande riskerna med olika placeringar
tillvaratas, och en teknisk förenkling genomföres som möjliggör

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 190 158

all kapitaltäckningsberäkningen sker med siörre säkerhei
och mindre arbetsinsatser. För att ge en uppfattning om skillnaden i
arbetsinsatser har bankinspektionen bifogat dels nuvarande blankett för kapitaltäckningsberäkningen
dels en blankeli baserad på reservanlernas förslag med de modiflkalioner i
delta som inspektionen föreslår i del följande (bilagorna ej medtagna här). Slulligen
innebär reservanternas förslag en frän insätlar-skyddets synpunkt rimligare
allmän nivä för sänkning av kapitalkraven.

I betänkandet anföres hell kort (s. 116) viss kritik mot
reservanternas förslag. Det påpekas, all sysiemel innebär en högsl avsevärd
skärpning av kraven för placeringar i de nuvarande riskklasserna B och C men en
sänkning med en procent i riskklass D.

Vad sålunda anföris får ses mol bakgrund av all den
föreslagna omläggningen sker i samband med en - även enligt reservanternas
förslag belydande allmän lättnad av kapilalkravel. Reservanterna har vidare
medvetet gjort en schablonisering, baserad bl.a. på erfarenheten all en fin-vägning
av riskerna vid olika typer ;jv placeringar är praktiskt taget omöjlig all göra
och forl kan bli inaktuell, något som å andra sidan inte hindrar atl otvetydiga
och erfarenheismässigi belagda skillnader beakias. Reservanterna har också
betonat, att deras system är flexibelt. Del kan t.ex. modifieras genom all den
procentsats, med vilken reduklion görs för vissa placeringar, ändras eller
genom alt den generella procentsatsen för kapilalkravel varieras.

Den krilik som majoriieten anför mol reservanlernas
förslag träffar sålunda inle grundkonstruktionen i del av dem föreslagna sysiemel.
Däremot kan man, såsom reservanterna själva antytt, diskulera vissa modiflkalioner,
varvid de synpunkier som majoriteten anföri kan bilda en naturlig
utgångspunkt.

Beiräffande bollenlån i boslads- och affärsfastigheler
innebär reservanlernas förslag, all nuvarande kapitalkrav fördubblas, lål vara
inom en slarkl vidgad kapitalram. Såsom lidigare anförts kan starka skäl
anföras för en höjning av kapilalkravel för bottenlånen. Molsvarande krav för kredilakliebolag
och hypoteksinslituiioner är sedan länge ca 2 proceni, alllså i nivå med reservanlernas
förslag. Emellertid synes delta innebära en väl längl gående förändring jämfört
med nulägel. En skälig avvägning synes kunna erhållas om bollenlånen reduceras
med 80 procent i slället för av reservanterna föreslagna 70 piocenl. Kapilalkravel
blir därmed 1,4 procent.

Ell liknande resonemang synes kunna föras beiräffande
placeringar i utländsk bank. De bör alltså reduceras med 80 procent, liksom botlenlånen
i fasligheter.

Majoritetens krilik synes vidare böra beaktas i fråga om
poslen "andra fullgoda obligationer". Om kapilalläckningsreglerna i övrigi
utformas i enlighet med reservanternas av bankinspekiionen modifierade förslag
synes kapilalläckning inle behöva krävas för sådana placeringar. I de beräkningar
som reservanterna gjort synes heller inte ha räknats med kapilalläckning för
dem. Däremoi skall givelvis, liksom f. n. krävas kapitaltäckning för sådana
obligationer som inte är belåningsbara i Riksbanken. Sistnämnda post har dock
en mycket underordnad betydelse.

Beiräffande topplån i boslads- och affärsfastigheler
innebär reservanternas förslag, såsom majoriteten påpekat, en höjning av
kapitalkravet från 4 lill 7 procent. Denna höjning är enligt inspektionens
mening väl moiiverad. Det rör sig här om en tämligen riskbelonad kredilgivning,
ofta liggande efter den statliga belåningen. Den är enligt inspektionens erfarenhel
när-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 159

mast jämförbar med normala företagskrediier och byggnadskreditiv,
som för närvarande kräver 8 proceni och enligt reservanternas förslag 7 procent.
På denna punkl finner inspekiionen inle några bärande skäl alt frångå reservanlernas
förslag.

Detsamma gäller lån mol säkerhei i aklier och
förlagsbevis. Inspektionen har i det föregående underslrukil de risker, med
vilka sådan kredilgivning visat sig vara förenad.

Siörre anledning lill ivekan kan föreligga beiräffande lån
med säkerhei av panibrev i industrifastigheter inom 50 proceni av uppskattningsvärdel.
Dessa lån tillhör också den kategori, för vilken nu kräves 4 proceni och enligt
reservanlernas förslag 7 proceni. Beiräffande industrifastigheter gäller i
ännu högre grad vad som ovan sagls om affärsfastigheler i allmänhet, nämligen
all deras saluvärde är hell beroende av att en lönsam rörelse kan bedrivas i
fastigheten. I sammanhanget får beakias, all åtskilliga industrifastigheter är
belägna i för industriell verksamhet mindre attraktiva delar av landet. Andra
är specielll ulformade för den där bedrivna industriella lillverkningen.
Välkända exempel är fasiigheier avsedda för varv, stålproduktion och
pappersmasseproduktion, alla lillhörande branscher som för närvarande är krisdrabbade.
Vilka priser som kan uppnås vid ev. realisation av sådana fastigheter är
synnerligen ovisst. Mot en höjning av kapilalkravel skulle å andra sidan kunna
anföras all från samhällsekonomisk synpunki nödvändiga nyinvesteringar inom induslrin
skulle i vissa fall kunna, om man ser saken helt isolerad, i någon mån
fördyras.

Även om del renl tekniskt skulle vara möjligl att lån mot bottensäkerhet
i industrifastigheter specialbehandlades, vill inspektionen ifrågasätta, om lillräckliga
skäl kan anföras för en sådan lösning. Avvägningen av kapilalkraven för olika
slag av placeringar ingår i en allmän reform, vars huvudinnebörd är alt kapilalkraven
överlag lättas avsevärl. Även om bankerna vid sin kredilgivning lill ell
industriföretag lar viss hänsyn lill kapilalkravel för lån av olika slag, kan
del krav som gäller bollenlån i industrifastigheter inte spela någon nämnvärd
roll i den samlade kreditgivningen lill industriföretaget i fråga. Det sagda
kan belysas av alt affärsbankernas sammanlagda kredilgivning mol bottensäkerhet
i industrifastigheter 1978-08-31 utgjorde 4824 milj. kr., medan kreditgivningen
i riskgrupp D, varav huvudparlen är företagskrediier, var 57156 milj. kr.,
dvs. nära lolv gänger så stor. Mot en ökning av kapilalkravel för bollenlån i
industrifastigheter på ca 14,4 milj. kr. enligt reservanlernas förslag, slår
således enligt samma förslag en lättnad på ca 57 milj. kr. i riskgrupp D.

Del kan således inte med fog göras gällande atl reservanlernas
förslag lotalt setl är ägnal alt fördyra induslrins invesleringar. Dessa blir tväriom
något billigare än enligt majoritetens förslag. Riskerna med bottenlån i
industrifastigheter är som nyss påvisals inle obetydliga. De är enligt inspeklionens
mening jämförliga med flertalet av de placeringar som hör till riskgrupp D.
Under sådana omständigheter anser sig inspekiionen böra tillstyrka reservanlernas
förslag på denna punkl.

Vad slulligen
angår sänkningen i nuvarande riskklass D från 8 lill 7 procent får del hållas i
minne all den ulgör en av de vägar pä vilka den allmänna sänkningen av
kapitalkravet sker i reservanternas förslag, att jämföra med den större
sänkning som majoriteten förordat och som bl.a. innebär en ökning av
kapitalbasen som går vida längre än inspekiionen anser tillrådligt. Det får
också beaktas alt enligt vunnen erfarenhel skillnaderna i risk mellan olika
typer av placeringar inte är så stor att den moiiverar de stora spännvidder i
kapitalkraven som fmns i nuvarande

s. 160 Kontrollera mot PDF

regler och majorilelens förslag. En krympning av dessa
spännvidder är enligi inspeklionens mening moiiverad. Reservanlernas förslag
beträffande nuvarande riskklass D är därför enligt inspektionens mening väl a
v vägl.

Inspekiionen vill alllså tillstyrka reservanlernas förslag
med följande modiflkalioner. Bollenlån i bostads- och affärsfastigheler samt
fordringar pä utländsk bank bör reduceras med 80 proceni i stället för av
reservanterna föreslagna 70 procent. Därmed blir kapitalkravet, som nyss nämnls,
1,4 proceni all jämföra med nuvarande en proceni och av reservanterna föreslagna
2,1 proceni. Placeringar i "andra fullgoda obligationer" befrias frän
kapitalkrav. Slutligen synes man, som redan antytts, kunna i sin helhet godla utredningsmajoritetens
förslag i fråga om bankernas egna förlagslån. Totalt sell blir sänkningen av kapilalkravel
någoi siörre än reservanterna tänkl sig men likväl åtskilligt mindre än
majoriteten föreslagil.

Bankinspekiionen vill förorda, alt kapitaltäckningsfrågan
löses enligt de riktlinjer som här angivits. Beträffande förslagets verkan på kapilalulnytl-jandet
i olika banker hänvisas lill följande sammanslällning.

Bankakliebolag

Förhållandel

Majorilelens

Reservan-

Bankinspek-

31/12 1976

förslag

lernas

tionens

1

2

förslag

3

förslag 4

Handelsbanken

99,8

61,6

76.0

72,7

SE-Banken

84,7

60,4

72,4

69,4

Götabanken

93.0

61,6

74,4

70,7

PK-Banken

81,5

47,4

60,0

56,7

Wermlandsbanken

92,6

5«,3

70,3

67,4

Sundsvallsbanken

79,7

46,4

55,6

52,9

Skånska
Banken

94,7

62,8

64,9

62,9

Ostgötabanken

84,1

51,8

68,3

64,5

Uplandsbanken

90,2

5ii,l

72,1

69,5

Skaraborgsbanken

90,3

55,8

72,1

69.6

Jämtlands
Folkbank

69,2

45,6

51,0

48,4

Bohusbanken

25,3

21,3

40,6

39,6

Sparbankernas
Bank

62,3

yi,9

37,9

37,0

Föreningsbankernas

Bank

85,0

41.7

57,2

56,0

Föreningsbanker,

cenlralkassor

för jordbrukskredii

1

2

3

4

Mälarprovinsernas

90,7

65,9

84,5

74,0

östra
Sveriges

88,0

61,3

76,9

66,9

Gotlands

76,4

6.5,1

69,0

63,1

Södra
Sveriges

88,5

7(1,5

90,5

81,2

Malmöhus
läns

83,6

65,0

84,2

72,1

Hallands

77,9

58,6

81,1

70,4

Västra
Sveriges

91,1

6:.,3

90,4

77,3

Mellersta
Sveriges

95,9

65,1

86,6

76,7

Gävle-Dala

90,1

56,5

80,1

71,4

Mellersla
Norrlands

91,8

61,9

96,9

89,1

Väsierbonens

83,5

51,7

69,4

61,7

Norrbollens

98,8

66,2

86,9

82,5

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 161

Sparbanker

1

2

3

4

Stockholms
Sparbank

85,6

47,0

67,8

60,6

L ä nssparbanken

G ö teborg

84,5

58,9

71,6

62,7

J ö nk ö pings L ä ns

Sparbank

79,3

55,4

67,5

59,3

Sparbanken

Ö sterg ö tland

85,6

57,2

77,0

68,4

Malm ö Sparbank

Bikupan

61,5

36,5

47,7

41,7

Sparbanken
M ä lardalen

97,4

65,8

77,3

65,8

Ö rebro L ä ns Sparbank

86,0

50,4

71,8

62,0

L ä nssparbanken

V ä rmland

82,2

51,1

72,3

65,2

Sparbanken
Kronoberg

82,4

57,1

72,4

63,3

L ä nssparbanken

Stockholm

84,2

55,1

91,6

81,6

L ä nssparbanken

Dalarna

90,9

59,9

93,8

79,5

Lundabygdens

Sparbank

62,8

51,5

70,9

60,4

V ä sterbotten:

Sparbank

86,6

45,8

68,4

61,2

Upsala
Sparbank

81,9

49,3

63,2

55,7

G ä vleborgs Sparbank

81,8

42,2

64,9

57,4

Bor å s Sparbank

89,6

46,2

62,9

53,8

Sparbanken

Helsingborg

67,4

54,1

65,6

57,5

Finnvedens
Sparbank

68,6

46,3

67,9

60,5

L ä nssparbanken

Norrbollen

76,5

54,3

85,3

81,1

Krislianstads
Sparbank

84,0

55,2

70,9

61,4

J ä mtlands L ä ns

Sparbank

78,4

47,4

65,4

60,3

Halmstads
Sparbank

87,1

50,5

63,5

54,7

Varbergs
Sparbank

94,3

53,7

67,4

60,3

Sparbanken

V ä sternorrland

81,9

64,9

101,2

91,1

Sparbanken
Karlskrona

65,6

.35,8

45,7

41,4

Av det anförda lorde ocksä framgå vilka ändringar i majoritetens
förslag som enligt bankinspeklionens mening är nödvändiga, om det av inspektionen
förordade förenklingsförslaget inle skulle genomföras i dess helhet. Sålunda
bör under alla förhållanden den del av värderegleringskontol för obligationer frånräknas
som går ål för all skriva ned obligationerna till högsia tillåtna
bokföringsvärde, innan kontots halva belopp får läggas till kapilalbasen.
Placeringar inom 75 procent av värderingsvärdel för faslighet, fordringar på
utländsk bank m. fl. placeringar i riskklass B bör kräva en kapilalläckning av
förslagsvis 1,5 procent. Slulligen bör fordringar mol säkerhei i börsnoterade aklier
och förlagsbevis flyttas frän riskklass C till riskklass D och alltså fordra en
kapitalläckning av 8 procent. Den av utredningen föreslagna reduktionen av
entreprenadgarantierna med 50 proceni bör genomföras. Beträffande bankernas
egna förlagsbevis bör den av ulredningen föreslagna likställigheten mellan bankinstitutsgrupperna
godtagas. Efiersom vid detta alternativ någon nämnvärd förenkling av kapitalläckningsreglerna
inte sker, saknas däremot tillräcklig anledning att frånhända sig det lilla
tillskott i säkerhet som ligger i nuvarande särskilda regler om föriagsbevis
med kort återstående löplid. 11 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 190

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 162

Vad slulligen angår bankernas möjligheler all vid
beskattningen få avdrag för avsättningar lill värderegleringskonton delar
bankinspektionen utredningens uppfattning all del Från allmän synpunkt är önskvärl
alt bankerna har lämligen vidsiräckta möjligheter härtill. En beredskap mäsle
finnas mol förlusler. Ulomlands har under de senaste fem åren en del banker föriorai
myckel stora belopp på krediler och valulahandel. Den nuvarande ekonomiska siluaiionen
i Sverige inrymmer stora förlustrisker, som kan innebära ell tvärt avbrott i
den länga period med förhållandevis små förlusler som vi haft i Sverige sedan
andra världskrigel. En kraftig konsolidering är vidare nödvändig med tanke på
all bankernas eget kapilel, såväl del beskattade som del obeskallade,
kontinuerligt minskar i värde lill följd av inflationen. Bankerna har siimre möjligheler
all kompensera sig för denna än exempelvis handels- och industriföretag. Vid riksskatteverkets
förberedelser för anvisningarna i Dl 1975: 53 hävdade inspekiionen, att den av verkei
beslutade högsta avdragsgilla nivån för avsällningar lill värderegleringskonto
för utlåning, 4 proceni av beviljat belopp, är för låg. Enligt inspektionens
uppfattning borde gränsen, i överensstämmelse med lidigare praxis för
affärsbankerna, sättas \'id lägst 5 proceni. Bankinspekiionen vidhåller denna
uppfattning. Den rillstyrker alllså, atl utrymmet för avdragsgilla
avsättningar höjs. Utredningens förslag innebär samtidigt, atl principerna för ävdragsrällen
schabloniseras och förenklas. Inspektionen har inle någon erinran mol detla
förslag.

Ledamolen Lindberger har i särskilt yttrande tillfogat
följande.

"Enligt del förslag som förordas av inspektionen
kommer sådana fordringar och garanliförbindelser som enligt nuvarande regler
är hänförliga till gruppen C, all i kapitalläckningshänseende jämslällas med de
fordringar och lillgångar som räknas lill gruppen D. Den föreslagna omläggningen
innebär i sig en avsevärd förenkling. Det är också länkbart att en närmare
analys av de faktiska förluslfrekvenserna för olika typer av engagemang kan
komma att visa att en sådan förenkling kan försvaras även med hänsyn till den
verkliga riskfördelningen. Innan så kunnai ske, synes del emellertid iveksaml
om en så viiigående omläggning bör vidtas med åtföljande skärpning av kraven på
kapilalläckning för en belydande grupp av krediler. En möjlig lösning skulle
vara atl engagemangen inom den nuvarande gruppen C, med bibehållande av
förslaget i övrigi, behandlades lika med enlreprenadgaranlier i del av inspekiionen
utformade alternativet till kapi-lalläckningsrapporl. Tillräckliga skäl finns
dock all omgående överföra krediler mol säkerhei av förlagsbevis eller aktier
till högsta kapitalläck-ningsklass."

2 Riksskatteverket (RSV)

Ulredningens huvuduppgift har \'arit att genom en översyn
av kapitaltäckningsreglerna finna en lösning som på ett godtagbart sätt medför
atl bankernas behov av läckningskapilal dämpas. - RSV begränsar sitt
yttrande över utredningens förslag lill de delar som berör beskattningsområdet.

Ulredningens förslag innebär all hälfien av de obeskattade
reserverna jämställs med egel kapital vid tillämpningen av kapitaltäckningsreglerna.
De obeskattade reserverna redovisEis i boksluten som värderegleringskonton.
Enligt utredningen är delta förslag neutralt med hänsyn till bl.a. förd boksluispolilik.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 163

Dessa reserver ger enligi ulredningen ell ullryck för
bankens solidilel och konsolidering och kan därför anses ge skydd för
borgenärer och banksparare pä i princip samma sätt som egel kapital. Ulredningen
motiverar sill ställningslagande med atl reserverna får anses förhållandevis
stabila och att de konstaierade förluslerna under lång lid varil obelydliga.
Inte heller delta förslag anser sig RSV ha anledning all närmare la ställning
till, efiersom della är en civilrällslig snarare än en skallerällslig fråga.

Däremot finner RSV det angeläget atl något beröra
utredningens förslag om ändring av de skattemässiga nedskrivningsreglerna. RSV
kan i del sammanhangei inte förbehållslöst ställa sig bakom den av utredningen
gjorda bedömningen atl bankinslilulens värderegleringskonlon nästan helt kan
ses som konsolidering.

Del är visserligen sant att de skattemässiga lagernedskrivningsreglerna
ger ulrymme för en viss grad av konsolidering. Hur stor denna kan fä tillåtas
bli är emellerlid en diskutabel fråga. Storleken av dessa reserver regleras
genom de skattemässiga nedskrivningsreglerna i 41 § KL.

För närvarande gäller som huvudregel en sexlioprocenlig
nedskrivnings-rätt för lager i allmänhet. Denna nedskrivningsräll avser emellerlid
dessulom all skydda förelagen mol prisfallsrisker o. d. saml i viss mån även
mot förlustrisker på verksamheten. Någon uppdelning av nedskrivningsulrymmel
på konsolidering resp. prisfallsrisker o.d. har man synbarligen varken velal
eller kunnat ange. Från den schablonmässiga nedskrivningsrätten är undaniagna penningförvaltande
förelags och försäkringsförelags placeringar av förvaltade medel i aktier,
obligationer, lånefordringar m. m. eller skaltskyldigs lager av fastigheter och
liknande tillgångar. Värdel på lager av nu avsedda lillgångar skall las upp
till vad som med hänsyn lill risk för förlust, prisfall m. m. framslår såsom skäligl.

I förarbeiena kommenteras detta undantag på följande säu (prop.
1955: 100).

"Vad angår sådana lagertillgångar som t.ex. penningförvaltande
företags och försäkringsförelags placeringar av förvallade medel i aklier,
obligationer, lånefordringar m.m. eller en skallskyldigs lager av fastigheter,
är del uppenbart atl beiräffande dylikl lager de i del föregående angivna
normalreglerna för lägsia värdegräns inle bör gälla. I nu anlydda fall är
risken för prisfall i lagrei avsevärl mindre. Atl bär uppslälla bestämda
gränser för lagernedskrivningen är, som kommittén framhållil, knappast möjligt.
Del torde såsom hiuills i stället få ankomma på praxis alt fastställa gränsen
för skälig nedskrivning. Principen bör vara all en fullt belryggande
nedskrivning skall kunna medges även ulan specificerad uiredning. Den
föreslagna författningstexten bör med hänsyn till det nu sagda i vissa
hänseenden jämkas.

Jag vill tillägga all även pä nu förevarande område
vägledande uttalanden frän riksskattenämnden kan finnas önskvärda från
synpunkten att vinna en avsedd och enhellig tillämpning."

Man kan fråga sig om undanlaget för penningförvaltande
förelag innebär all lagstiftaren avsett att undania dessa företag från
möjligheten lill konsolidering, efiersom nedskrivningsrätten enbarl synes avse
förlustriskerna. Även om lagens bokstav ger visst stöd för en sådan slulsats
får det ändå anses sannolikt atl undanlagsbestämmelsen har en annan grund. En tilllämpning
av huvudregeln skulle nämligen innebära en avsevärl siörre konsolidering i
dessa fall än i flertalet andra företag. Dessutom är förlustriskerna på de penningförvaltande
företagens tillgångar jämförelsevis små.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 164

Au så är fallel framgår av den sammanställning som
redovisas i belänkandet (se sid. 120). Lagstiftarens intentioner får därför
snarare tolkas så att lagernedskrivningsreglerna skall oberoende av verksamheiens
art ge i slorl sett samma konsolideringsmöjligheler. Vissa skillnader måsle
dock godias lill förmån för en förenkling i lillämpningen som dä uppnåtts genom
förhållandevis grova schabloner. Storleken av den konsolidering som bör godtas
i här akluella fall bör därför jämföras med den konsolidering som ligger inom
ramen för de allmänna schiiblonreglerna. Ett sådani resonemang synes för övrigt
ha accepterats också i praxis. (Regeringsrättens dom 1978-10-25, 1534/1977).

Bestämmelserna lill synes vaga innehåll har bl. a. medförl
vissa svårigheter när det gällt att meddela lillämpningsanvisningar för här akluella
tillgångar.

Efter den samordning som skedde på banklagstiftningens
område 1969 meddelade RSV år 1975 anvisningar (RSV Dt 1975: 53) som är
tillämpliga på samtliga bankinslilul. Anvisningarna innebär ett nedskrivningsuirymme
på ca 5-7% av balansomslutningen. Av detla utrymme utnyttjades vid uigången av
år 1977 ca hälfien. Flent allmänt kan konstateras all även anvisningarna bygger
på förhållandevis grova schabloner när det gäller bedömningen av föriuslriskerna.
Enligt RSVs mening synes del önskvärl all nedskrivningsreglerna i möjligasle
män anpassas till förlustriskerna för de olika placeringarna. Mot bakgrund av
den indelning i olika riskgrader som för närvarande sker vid tillämpningen av kapitaltäckningsreglerna
kunde det därför ha ansetts rimligt att nedskrivningsulrymmel gjordes beroende
av fördelningen av placeringarna i de olika riskgraderna. En sädan lösning
ansågs dock av bankinstiluten som mindre lämplig. Man hänvisade till atl en
översyn av riskkalalogen framstod som nödvändig med hänsyn till den utveckling
som skett i fråga om bl.a. ullandsplace-ringarna och bostadslånen. En sådan
differentiering skulle i så fall innebära atl konsolideringsmöjlighelerna blev
olika beroende på bankinslilulens placeringar i olika riskgrupper. Dessa
placeringar är i sin lur beroende av den verksamhetsinriktning som de olika bankinstiluten
av tradition haft sedan lång tid. Delta har i sin tur varil beroende av den banklagsliflning
som gälll före "samordningen" 1969.

Dessa synpunkter beaktades av RSV vid utformningen av
nedskrivningsreglerna. Emellerlid ansågs del nödvändigt alt meddela olika
regler för bl. a. lånefordringar och obligationer. Delta berodde bl. a. på att
reglerna för sparbankerna och övriga bankinstilut var väsentligt olika vad
gällde nedskrivningsulrymmel för dessa båda lyper av placeringar. Dessulom
föreligger, som utredningen ocksä påpekar, överhuvudlaget inte någon reell föriustrisk
på obligalionsinnehavel.

Kravet på ytterligare samordning av nedskrivningsulrymmel
får enligt RSVs mening ankomma på lagstiftaren all tillgodose.

Bl. a. mot bakgrund av banklagsutredningens konstaterande
alt redan nuvarande anvisningar leder till en avsevärd konsolidering och
nuvarande praxis anser sig RSV förhindrad all ulan lagreglering ytterligare öka
konsolideringsmöjligheterna för bankerna. Om möjligt bör denna fråga tas upp i
anslutning till den översyn av nedskrivningsreglerna som föranleds av
företagsskatteberedningens förslag (SOU 1977: 86). Vid en bedömning av om
tillräckligt skäl finns för en sådan ökning av nedskrivningsmöjligheterna bör
man särskilt beakta de särskilda förhållanden som gäller för den här lypen av
förelag. All nedskrivningsreglerna på detta sätt differentieras beroende på
branschtillhörighet överensstämmer även med företagsskatte-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 ' 165

beredningens allmänna överväganden. Sålunda föreslår
beredningen bl. a. särskilda nedskrivningsregler för byggnadsförelag och för
företag som bedriver handel med fasligheter.

Föreiagsskaileberedningen har vidare bl.a. föreslagil all
den schablonmässiga nedskrivningsrätten sänks lill 45 %. Denna sänkning skall emellerlid
ses i förhållande lill beredningens övriga förslag som bl. a. innebär all en
särskild reserveringsräll beräknas på lönesumman. Sisinämnda förslag avser all
ge de arbetskraflsinlensiva förelagen en bätire konsolideringsmöjlighet. I vad
män beredningens förslag innebär en ulökad konsolideringsmöjlighet går däremot
inte all generellt besvara. Beredningen föreslår däremot inle någon ändring av
nedskrivningsreglerna för de penningförvaltande företagen. Man förutsätter atl
dessa frågor liksom hittills skall lösas genom anvisningar från RSV. Enligt RSVs
mening är del därför nödvändigt all även bankernas nedskrivningsmöjligheler
behandlas i samband med införandel av nya lagernedskrivningsregler. Nuvarande
regler utesluter för närvarande enligt RSVs mening en ändring av gällande
anvisningar.

De föreslagna ändringarna av kapitalberäkningsreglerna och
ändringarna av nedskrivningsreglerna bör om möjligt genomföras samtidigt.
Enligt RSVs mening är del dessutom angelägel all banklagarnas regler och begrepp
- där sä kan ske - även lillämpas inom skallelagsliflningen pä detta område.

3 Kammarrätten i Stockholm

Betänkandets förslag avser i huvudsak ändring av gällande
banklagstiftning och berör sålunda väsenlligen frågor som faller uianför
kammarrättens erfarenhetsområde. Yttrandet kommer därför alt begränsas till
att avse synpunkter på de delar av förslaget som har en skatterättslig innebörd.

Ulredningens uppgift har varit att lägga fram förslag till
en liberalisering av de nu gällande kapitaltäckningsreglerna för bankerna.
Förslaget innebär bl.a. alt kapiialtäckningsbehovet, som framkommer genom all
bankernas placeringar - liksom f. n. indelade i riskgrader - relateras till ett
på visst sätl beräknal och i förslaget ökat "eget kapital". I det
egna kapilalet, som f n. avser endast beskattade medel, skall sålunda enligt
förslaget även inräknas 50% av medel bokförda på värderegleringskonton för
utlåning, ulländska valulor och obligationer. Dessa värderegleringskonton ulgörs
av obeskattade medel, svarande mot nedskrivning av tillgångarnas nominella
värden. Nedskrivningarna förutsätts ha gjorts "med hänsyn till risk för föriust,
prisfall m.m." (punkt I, tionde stycket anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen, KL).

Del kan konstateras att grundvalen för avsättning till värderegleringskontona,
skatterättsligt sett, inte i och för sig är någon rättighet all skapa
obeskattade dolda reserver utan i stället rätten att skatterätlsligt eliminera
den risk för förlust som framslår som sannolik eller i alla fall länkbar. Del
kan nämnas att nedskrivning för sådan risk i ett tidigare skede medgetts efter
restriktiva grunder. I nuläget kan ifrågasattes om de avsevärda belopp som i
enlighet med senare praxis medgetts överförda till bankernas värderegleringskonton
varit i allo skattemässigt betingade. I betänkandet uppges visserligen (s. 95) atl
riskfaktorerna under inflationstider ökar behovet av avsättning till sådana konlon
men å andra sidan visas i betan-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 166

kandet (s. 120) all konstaterade föriusler i utlåningen lill
allmänheten har varit obetydliga under tidsperioden 1970-1976.

Au medlen på värderegleringskontona uppgår lill större
belopp än som behövs för all läcka de förluster som rimligen kan antas uppkomma
är f. ö. grundvalen för ulredningens förslag att viss del av dessa konlon skall
anses som egel kapital vid beräkning av kapitaltäckningsbehovet.

Med del sist sagda har kammarriitten i och för sig inte
velat ta avstånd från förslaget som sådant i denna del ulan endast avsetl att
uttala tveksamhet inför banklagsulredningens allmänt förda resonemang i dessa
avseenden. Men kammarrätten anser det betänkligt från skatterättslig synpunki
att, såsom utredningen föreslagil, medge en ökning av nu gällande, i
anvisningar från riksskatteverket förordade procenttal för beräkning av
avsättningar lill bankernas värderegleringskonton (RSV Dt 1975: 53). Dessa
bygger på anlagandet om föriustrisk. Ulredningen medger själv atl dessa
avsättningar från denna synpunkt är fullt tillfredsställande. Förslaget i denna
del motiveras i stället med all, om en sådan ökning av procentsatsen inle
genomförs, utredningens förslag inte skulle öka möjlighelen lill utlåning för
vissa banker även efter genomförandet av övriga förslag från utredningens sida.

Av angivna skäl och med hänsyn till de krav på ökade
avsättningsmöjligheter, som, om förslaget genomförs, kan resas från andra penningförvaltande
inrättningar än banker och möjligen även andra skattskyldiga, ser sig
kammarrätten nödsakad att avslyrka genomförandet av utredningens förslag i den
form det framlagts.

Del kan f ö. anmärkas all utredningen inte redovisat de skattemässiga
kostnader som föranleds av förslaget, vilkel i och för sig försvårar ett
ställningstagande.

Om kammarrätten sålunda hyser principiella betänkligheter mol
vad banklagsulredningen i skatterättsligt hänseende ifrågasätter, är domstolen självfallel
medveten om alt statsmakterna kan finna skattemässigt grundade principer böra
slå lillbaka för mer övergripande hänsynstaganden. Skattelagstiftningen har ej
sällan tidigare, och för den delen alltjämt, utnyttjats för alt uppnå effekter
av annat slag än sådana som kan åberopas till förmån för vad som brukar kallas
en rättvis och jämlik beskattning. Konjunktur- och penningpolitiska
hänsynstaganden har övat inflytande pä eller rent av styrt skatlelagstiftningen
i vissa lägen. Arbelsmarknadsmässiga och siabiliseringspoliiiska beaktanden har
i andra, eller samma, sammanhang getts slarkl inflytande.

Om de problem, som ankommit på banklagsutredningen att
överväga, inle bätire kan lösas på annat sätt - härutinnan uttalar kammarrätten
ingen mening - än genom ett utnyttjande av skattelagstiftningen i ett frän
dennas grundprinciper avvikande hänseende, får detta möjligen accepteras, särskilt
då del i sammanhanget fär anses vara fråga om ett ingrepp av trots allt ganska
marginell belydelse.

Väljer statsmakterna denna utväg, bör å andra sidan detla
inte ta sig utiryck i tillskapandet av förmånligare regler i aktuellt hänseende
i anvisningarna till 41 § KL. Där bör i stället anges alt för de aktuella
företagen skall gälla vad därom särskilt är stadgat. Och detta bör anges i en
särskild lag. Härigenom framgår på ell mer oförtydbart sätt att andra hänsyn än
de principielll skattemässiga utgjort motivet för den ifrågasatta särbehandlingen
i skattemässigt sammanhang.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 167

4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Redan den ändring av kapilalläckningsreglerna, som
genomfördes 1968, innebar en belydande lättnad i kapilalkraven. Del expansionsulrymme,
som då skapades för bankerna bedömdes komma alt bli lillfyllesl för en läng lid
framöver. Den till stor del infialionsbelingade snabba tillväxten av bankernas omslulning
kom emellerlid relativt snabbt atl reducera detla utrymme. Bankernas rörelseöverskotl
har endasl i begränsad grad bidragit till en ökning av del kapilal som får
medräknas för alt möta banklagarnas kapilalläckningskrav. Av skattemässiga skäl
har större delen av del rörelseöverskotl som behållits inom bankerna i stället
avsalls till obeskattade reserver. Denna lyp av fondering får med nuvarande kapilalläckningsregler
inle inräknas i kapilalbasen i kapitalläckningshänseende. Bankerna har därför
under de senaste åren i hög grad fått utnyttja kapitalmarknadens resurser -
såväl för emission av aktier som emission av förlagslån - för atl kunna
uppfylla lagsliftningens krav på egel kapilal. Som en temporär ålgärd för alt möla
en alltmer akut siiuaiion sänktes kapitalkraven med 10% den Ijuli 1977.

Mol bakgrund av de senasle lio arens erfarenheler av
gällande kapilalläckningsregler framslår del för fullmäktige som angelägel all
en ändring av reglerna nu kommer lill stånd. Reglerna bör därvid ulformas på ell
sådant sätt atl några ytterligare ändringar härav inle kan förutses erforderliga
för avsevärd tid framöver. Samtidigt får naturligtvis kapilalläckningsbesiämmelserna
inte bli ulformade så all skyddel för insällarnas medel blir
otillfredsställande eller så att förtroendet för de svenska bankerna minskar -
varken inom eller utom landet.

Det förslag lill nya kapitaltäckningsregler, som ulredningen
lägger fram, skulle, enligt utredningens egna beräkningar, innebära en ökning
av bankernas expansionsulrymme med ca 56% räknat för hela banksystemet. Häri
ingår dock inle effekien av all den temporära reduceringen av kapilalkravel
med 10% upphör om ulredningens förslag genomföres.

Liberaliseringen av kapitaltäckningsbestämmelserna uppnår
utredningen i huvudsak genom all föreslå alt hälfien av saldona på värderegleringskonlona
för utlåning, utländska valulor och obligationer får inräknas i kapitalbasen,
dock högsl lill ett belopp som molsvarar del egna kapilalet.

Fullmäklige har ingel alt erinra mol utredningens förslag
i dess huvuddrag. Genom atl hälfien av värderegleringskontona medräknas i
kapitalbasen tas explicit hänsyn lill bankernas fonderingar i form av obeskattade
reserver och därmed alllså lill deras faktiska solidilel efter avdrag av latent
skalleskuld. Inräknandel av värderegleringskontona underiällar också en
uppbyggnad av kapilalbasen från bankernas rörelseöverskotl. Som ulredningen
påpekar har bankernas avsällningar lill värderegleringskonton i allt större
utsträckning fått karaktären av en allmän konsolidering. Bankernas realiserade
förluster har varil små samtidigt som tillskotten till värderegleringskonlona kunnai
ske i en takt som inle alltför mycket avvikil frän placeringarnas tillväxt. Della
borde också leda lill atl bankernas anspråk på kapitalmarknaden väsentligt kan
dämpas. Med den utveckling på den svenska kapitalmarknaden som nu kan förulses
- en avtagande uibudslill-växi tillsammans med kraftigl ökade anspråk från
olika seklorer i ekonomin - framstår della för fullmäklige som en fördel med ulredningens
förslag.

Även om fullmäklige således renl allmäni vill tillstyrka ulredningens
förslag vill fullmäklige ifrågasätta om icke på två punkler vissa modifika-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 168

lioner bör göras. Den försia punkten avser behandlingen av
värderegleringsreserven för obligationer och den andra punkten avser
kapitalbehovet för bankernas fordringar pä ulländska banker.

Enligt gällande huvudregel i banklagsliflningen får
bankernas obligalionsporlföljer inle las upp lill ell högre värde än
marknadsvärdet. Dä bankens obligationsinnehav redovisas lill anskaffningsvärdet
(= bruiiobokvärdel) måste således avsättningar göras till ell värderegleringskonto
sä atl obligalionsporlföljens nettobokvärde nedbringas lill högst marknadsvärdet.
Denna beslämmelse i banklagsliflningen innebär säledes att åtminstone en del
av saldona på värderegleringskontona motsvaras av banklagarnas
nedskrivningskrav.

Utredningen föreslår nu att tolala saldot på värderegleringskonlot
för obligationer skall fä medräknas i kapitalbasen, dvs. atl hälfien av behållningen
pä konlol skulle vara kapiialläckningsgrundande. I belänkandet förs en
diskussion om all saldol på värderegleringskonlot för obligationer först skulle
reduceras med den del som ulgör nedskrivningen av obligationerna till marknadsvärdei.
Utredningen avvisar emellerlid ett sådani tillvägagångssätt. Bl. a. menar
utredningen att det är orealistiskt att tänka sig all bankerna skulle kunna
avyttra en väsenilig del av sitt obligationsinnehav vid en krissituation. Någon
"marknad" som skulle kunna absorbera en sådan utförsäljning exisierar
inle i Sverige. Utredningen menar således att bankernas obligalionsporlföljer
mer är atl betrakta som anläggningstillgångar än som omsällningslillgångar.
Skillnaden mellan anskaffningsvärdel och marknadsvärdei kommer ocktiå med stor
sannolikhet all i framliden vara mindre än vad det i dag är. Ett avgörande skäl
för att reducera behållningen på värderegleringskonlona för obligationer med
skillnaden mellan anskaffningsvärdel och marknadsvärdei innan det fär medräknas
i kapitalbasen är all förändringarna i marknadsvärdet över tiden kan uppvisa
relativt stora variationer. Del innebär all bankernas kapilalbas i så fall
skulle utsättas för olämpliga fluklualioner.

Fullmäktige kan acceplera utredningens argumentering att
en på grund av kursändringar varierande kapilalbas är olämplig. Av principiella
skäl framslår del likväl som felaktigt atl även den del av behållningen på värderegleringskonlol
som konsumerats av nedskrivningsbehovel även skulle få ingå i kapilalbasen för kapilalläckningsreglerna.
Är 1974 infördes i banklagsliflningen en kompletterande regel för bankernas
nedskrivning av obligationer. Enligt denna regel kan obligationer ingående i
riskklass A och B få upptas till högsl ell värde som baseras pä den
genomsnittliga ränian för vissa stats- och bostadsobligationer under en 10-årsperiod.
Detta värde reflekterar därför i mycket ringa utsträckning kortsiktiga förändringar
i det allmänna ränteläget utan återspeglar mer den långsikliga
ränteutvecklingen. Då obligationsvärderingen med denna metod således blir
relativt stabil över tiden framstår det för fullmäktige som en rimlig lösning. Fullmäklige
vill således föreslå all innan värderegleringskonlona för obligationer får
medräknas i kapitalbasen bör skillnaden mellan anskaffningsvärdet och ett på
ovan nämnda sätt bestämt värde fråndragas. Med denna metod uppnås på sikt en
principiellt mer riktig behandling av dessa konton utan att bankernas
kapitalbas får en oönskad instabilitet. Enligt de kalkyler, som utrednin.gen
har gjort, skulle en sådan metod innebära att del beräknade expansionsutrymmel
för bankerna minskade med 4 procentenheter för affärsbankerna, med 8
procentenheter för sparbankerna och med 2 procentenheter för föreningsbankerna
- allt jämfört med utredningens förslag.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 169

Med undantag av en viss reduklion för garanliförbindelser
- exkl. kredilgaranlier - har ulredningen inle funnil det ändamålsenligt att
ändra den s.k. riskkatalogen. Då banklagarnas kapilalläckningskrav framföralll
bör värderas utifrån den allmänna effekien pä bankernas solidilel har fullmäklige
ime funnil anledning all gå in härpå. Fullmäklige vill likväl föreslå en
ändring i riskkalalogen - nämligen kapilalläckningskravel för bankernas
fordringar på ulländska banker. Enligi gällande kapiialtäckningsregler faller
sådana fordringar inom riskgrupp B, dvs. de har ett kapitalkrav om 1 %. Ulredningen
föreslår ingen ändring härav.

Nuvarande kapilalläckningsbeslämmelser lillkom 1968. Under
de 10 är som sedan dess förflutit har bankernas utlandsverksamhet markant ökal.
De svenska bankernas fordringar på utländska banker uppgick vid årsskiftet
1978/79 till inte mindre än 16 miljarder kronor mot ca 4 miljarder vid årsskifiel
1968/69. De risker som är förknippade med denna verksamhei bedöms också numera
vara större än vad som lidigare förutsägs.

Med hänsyn till den ökade riskpolentialen för denna form
av fordringar framstår det för fullmäklige som mindre nöjaktigt alt kapilalläckningskravel
bibehålles lill 1 % och vill därför föreslå en viss höjning av kravel -
förslagsvis till 1,5%. Fullmäklige är visserligen medveien om atl delta innebär
atl yUeriigare en riskklass lillskapas men de praktiska olägenheierna härav
synes dock inte alllför stora.

Ulredningen avser alt i sill forlsatta arbete bl.a.
behandla frågan om de svenska bankernas engagemang i ulländska sidobolag - en sludie
som fullmäklige anser vara angelägen. Med hänsyn till att bankernas utlandsverksamhet
har blivit sä omfattande och atl differentieringen på olika slag av akiivileter
har ökal kan det, enligt fullmäktiges mening, i det sammanhanget vara lämpligt
att undersöka om del finns skäl alt differentiera kapitalläckningskraven för
olika former av ulländska fordringar och därvid analysera hur högl olika krav i
sä fall bör ställas.

5 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Mot bakgrund av de ökade svårigheler för bankerna atl i
takt med en vidgad rörelsevolym - delvis beiingad av en fortgående inflalion -
öka del egna kapilalel för atl uppfylla föreskrivna kapilalläckningskrav
föreslår Ulredningen bl. a. nya regler som möjliggör en ulvidgning av
kapitalbasen. Härigenom kan bankernas egna finansieringsbehov på den svenska
kapitalmarknaden begränsas. Fullmäktige finner de föreslagna ålgärderna väl
motiverade i synnerhei som kapitalbehoven för andra samhällssektorer inklusive staien
härigenom ges ökat utrymme på denna marknad. Fullmäklige delar ulredningens uppfaUning
att värderegleringskonton för utlåning. Utländska valulor och obligationer lill
föreslagen del bör kunna medräknas i kapilalbasen ulan att insällarnas
berättigade krav på säkerhei eftersälls. Härigenom kan en naiurlig följsamhei
uppnås vad gäller kapitalläcknings-kravens anpassning lill den reala
utvecklingen.

Ulredningens förslag i övrigt föranleder inle någon
erinran från fullmäkliges sida.

12 Riksdagen 1978179. 1 .saml. Nr 190

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 170

6 Svenska bankföreningen

Bankföreningen vill inledningsvis, innan de olika
delfrågorna diskuteras, understryka att del är nödvändigi alv en väsenilig
ändring görs av banklagens kapitaltäckningsregler. Bankernas rörelseresultat
under en följd av år har inle varil lillräckliga för alt på sikt lagens
formella krav skall kunna tillgodoses.

1 de nuvarande reglerna beakias inle de reserver som finns
genom bankernas avsällningar till värderegleringskonlon. Ulredningen har vall
all lösa de föreliggande kapilaltäckningsproblemen på så sätt atl en viss del
av värderegleringsreserverna får räknas in i kapilalbasen, som härigenom
utvidgas - i stället för atl göra en mer avsevärd reducering av kapilalkraven.

Bankföreningen delar ulredningens uppfattning all kapitalläckningsreglerna
bör ändras huvudsakligen genom alt man tar hänsyn lill de reserver som finns i
bankerna. Härigenom åsladkoms den från risksynpunki mest naluriiga effekien alt
en liberalisering främst kommer de välkonsoliderade bankerna lill del, varvid belryggande
säkerhei bibehålls för insältarnas pengar i överenssiämmelse med kapilalläckningsreglernas
syfte.

Värderegleringskonton inräknas lill vissa delar i kapilalbasen

Banklagens kapilalläckningsregler syftar till all skydda insällarnas
pengar mot förlusler som kan uppkomma i bankernas verksamhei. Bankföreningen
anser, i likhel med utredningen, alt del i direkliven nämnda sältel all ulöka
kapitalbasen genom alt delvis medräkna värderegleringskontona är en lämplig ålgärd,
efiersom dessa reserver i realileien har samma funktion - och är lika värdefulla
- som del egna kapilalel när del gäller all irygga insätlarnas inlressen. För insällarnas
säkerhei är det betydligt värdefullare om bankernas konsolidering sker genom avsältning
till värderegleringskonlona - då hela beloppet kvarstannar som förlusl-läckningskapilal
- än genom överföring lill egel kapilal, efiersom beloppet i del senare fallel
reduceras pä grund av beskattning. Genom ulredningens förslag all hälfien av värderegleringskontona,
inlill ell belopp som molsvarar eget kapilal, får räknas som kapilalbas
accepteras della synsäll. Bankföreningen finner förslaget väl avvägl och
tillstyrker det därför.

I den reservalion som finns till betänkandet framgär atl
reservanterna inle fulll ut acceplerar utredningsmajoritetens förslag beiräffande
värderegleringskonlona. Reservanterna föreslår alt i kapitalbasen skall
inräknas hälfien av värderegleringskontona inlill ell belopp som molsvarar eget
kapital, dock beiräffande värderegleringskonto för obligationer endasl den del
som översliger vad som erfordras för all skriva ned obligationerna lill ell
värde som molsvarar ell 10-årigl ränlemedeltalsvärde.

Bankföreningen vill beiräffande värderegleringskonlona framhålla
följande.

Bankernas kapitalslyrka speglas av den lolala summan av
obeskattade reservei och beskattat eget kapilal. Värderegleringskontona bör
därvid ses som en helhet. Del avgörande är inte den formella fördelningen på
olika värdeiegleringskonton ulan storleken på de summerade saldona. Det är
därför rimligt atl i kapilalläckningeri behandla värderegleringskonto för
obligationer på samma sätt som övriga värderegleringskonlon. Någon reduktion
för orealiserade kursföriusler behöver således inle ske.

De obeskattade värderegleringsreserverna kan i del stora
hela belraklas som en allmän risktäckningsreserv. Både majoritetens och
reservanternas

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 171

förslag innebär en "uppdelning" av kontona i två
lika stora delar, varav den ena belraklas som fullvärdigt komplement till egel kapilal
och får utnyttjas som kapilalläckningsbas. Enligt bankföreningens mening är del
logiskt all, sedan man delal upp värderegleringskonlona i dessa två delar,
ingen ytterligare reducering görs av den del sotn skall ingå i kapilalbasen.
Även delta lalar för majorilelens förslag.

Bankföreningen vill understryka all majorilelens förslag inle
innebär alt man i kapitalbasen inräknar de tolala värderegleringsreserverna
ulan endasl hälfien därav. Dessulom sälls en övre gräns, lika med egel
kapital, för hur myckel av värderegleringskontona som får räknas in i kapilalbasen.
Dessa begränsningar är enligt bankföreningens uppfattning helt tillräckliga
från riskläckningssynpunkt.

Vad särskilt angår den 50% reduceringen av värderegleringsreserverna
vid beräkning av kapitalbasen - reserverna må avse obligationer eller andra lillgångar
- sä bör ihågkommas alt de 50% som på grund av denna reducering lämnas uianför
kapitalbasen dock molsvarar fakiiski avsalla medel till samma belopp. Även
dessa medel kan därför i sin helhet användas för föriusttäckning. Den lalenla
skatteskulden faller ju borl i samma mån som medlen las i anspråk. Det tolala
beloppet på värderegleringskonlona ulgör därmed ell lika goll skydd för insällarna
som del beskattade egna kapilalel.

En mer omfatlande ulförsäljning av bankernas stora obligalionsinnehav
är knappasl länkbar. Om en sä allvarlig solidiletskris skulle inträffa all insällarnas
pengar kommer i fara, mäste situationen lösas på annat sätl än genom
"förlustförsäljningar" av bankens obligationer. Skulle en belydande ulförsäljning
av obligationerna mot all förmodan behöva ske, är det omöjligl atl vela vilken
kursen skulle bli. Samma osäkerhei gäller givelvis ifråga om värdel på andra lillgångar,
om stora avyttringar av dessa skulle behöva göras. 1 ell sådani läge skulle
således obligalionernas "marknadsvärde" i lagens mening sannolikt
visa sig vara fiktivt. Del är därför inle anledning atl låta kapitalbasen bli
beroende av obligalionernas "marknadsvärde" vid rapporieringslillfället
eller av del lO-åriga räntemedelvärde som reservanterna föreslår. Vad som
däremot är en realitet är de medel som avsatts på värderegleringskonlot. De har
fonderats i banken och fungerar pä samma säll som bankens eget kapilal. Della slöder
majoritetens förslag all ränlefluktuationernas effekier på obligationskurserna
inte skall inverka på kapilalbasen.

Senare års bokföringsmässiga kursföriusler pä
obligationerna kan ses som resultatet av en "engångslyfining" av ränlenivån
upp lill den högre nivå som motiverats av inflationen. Det är knappasl
sannolikt atl ränlenivån framöver fortsätter att sliga i samma omfallning.
Sannolikheten för en sänkning av ränlenivån i framliden är väl ungefär lika
stor som sannolikheten för en ytterligare höjning. Vid en sänkning av
räntenivån kommer neiloreserven för obligationer automatiskt att öka. En sådan
ökning av netioreserven sker redan vid oförändrad ränlenivå allteftersom lågförrän-lade
obligationer inlöses eller stiger i kurs ju närmare förfallötiden man kommer.
Ytterligare en faktor som pekar i samma riklning är alt räntesältningen för
obligationer numera är rörligare än lidigare. Obligationer förses numera ofta
med en räntejusteringsklausul. Del medför alt för nyanskaffade obligationer
kommer i framtiden skillnaden mellan anskaffningsvärdet och marknadsvärdet all
vara avsevärl mindre än vad som i dag gäller för äldre obligationer.

Reservanlernas förslag att anknyta kapilalbasen lill del lO-åriga
ränte-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 172

medelvärdet för obligationerna kan på sikt innebära att en
krympande andel av värderegleringskontol för obligationer får utnyttjas som kapilalbas.
Del är sannoliki all medeltalsvärdel så småningom kommer atl bli ganska lika
med del s. k. marknadsvärdei. Härigenom minskar den "liberaliseringseffekt"
som reservanterna menar skulle följa av deras förslag att utgå frän del
10-åriga ränlemedelvärdel i stället för "marknadsvärdei".

Förlagsbevis inräknas i kapitalbasen upp till eget kapital

I betänkandet föreslås att affäriibanker och sparbanker -
liksom för närvarande föreningsbanker - får räkna in i kapitalbasen
förlagsbevis intill ett belopp som svarar mot det egna kapitalet.

Bankföreningen tillstyrker förslaget. Ell skäl häriill är
att fördelningen i en affärsbank av del egna kapitalel pä aktiekapital och fria
reserver är relativt godlycklig, liksom i andra aktiebolag. En affärsbank kan
ju genom fondemission överföra reserver till akliekapilalel och därmed vidga
utrymmet för förlagsbevis i nuvarande kapilalbas. Ett annal skäl är all del
enligt bankföreningens uppfattning är vikiigt atl alla bankgrupper behandlas enhelligl;
för föreningsbankerna är redan enligt nuvarande regler gränsen lika med del
egna kapilalet.

Förlagsbevis med kort återstående löptid inräknas utan
begränsning i kapitalbasen

Enligt majoritetens förslag skall alla förlagsbevis med korl
återstående löplid inräknas i kapilalbasen. Reservanterna godtar inle detla
förslag.

Enligt nuvarande regler får förlagsbevis, som långivaren
kan älerkräva inom fem är, endast lill en del inräknas i kapilalbasen.
Bankföreningen anser liksom ulredningens majoritet atl regeln medför vissa
problem vid lillämpningen och all den ulgör en onödig komplikation. Därlill
kommer all om, såsom reservanlerna föreslår, förlagslån som förfaller inom fem
är skall fä inräknas i kapilalbasen med "högsl så sior del av det varje år
förfallande beloppei som svarar mol lio procent av bolagels aktiekapital"
(dvs. samma gräns som för närvarande), skulle den ovan diskuterade ändringen beiräffande
förlagsbeviscn (som majoriieten föreslagit och reservanlerna accepterat) i praktiken
bli i del närmasle verkningslös. Reglerna beiräffande förlagslånen skulle
därmed få en starkare total begräns-ningseffekl än avsetl.

Om återbetalning av förlagslån kan förvänlas medföra kapilalläckningsproblem,
kan man förutsätta alt bankerna vidlar erforderliga åtgärder, exempelvis ger ul
nya förlagslån för atl ersätta de förfallna.

Bankföreningen tillstyrker mot o\anslående bakgrund majorilelens
förslag. - Om en begränsning skall gälla beiräffande förlagsbevis med korl ålersiående
löptid, bör begränsningen knylas lill eget kapilal i stället för till akliekapilalel
- i konsekvens med ändringen under punkt 2 ovan. Sådan är redan nu regeln för
föreningsbankerna.

Kapitalkravet sänks för vissa garaniier

Enligt utredningens förslag skall kapilalkraven för andra garaniier
än kreditgarantier beräknas på hälften av det nominella beloppet.

Bankföreningen vill framhålla all de garantier som enligt
utredningens förslag skulle bli föremål för en liberalisering, bl.a. fullgörandegarantier
och förskollsgaranlier, erfarenhetsmässigt är förenade med mindre förluslrisker
än kreditgarantier. Såsom påpekas i betänkandet är bankernas säkerheler
vanligen något sämre för garantierna än för krediterna. Följden

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 173

härav är all garaniierna lenderar all i största ulsiräckning
hamna i riskkalalogens högsia klass. Garanlirörelsen kräver därmed ett större riskkapilal
än övriga placeringar, trots att riskmomentel för garaniier inle kan anses vara
siörre. Härigenom har de svenska bankerna fält ell onödigi dåligt
konkurrensläge på garanlimarknaden i förhållande lill försäkringsbolag och ulländska
banker. - Bankföreningen lillsiyrker mot denna bakgrund utredningens förslag.

Ändring av riskgruppindelningen

Majorilelens förslag innebär atl ell par lyper av krediter
flyllas mellan olika riskgrupper. Förslaget, som skulle leda lill vissa
förenklingar för bankerna, medför små förändringar av nuvarande
riskgruppindelning, som således i huvudsak bibehålls.

Bankföreningen delar majoritetens uppfattning all man inle
bör göra omfatlande förändringar av riskgruppindelningen. Kapilalläckningsreglerna
bör även forlsällningsvis baseras på ett syslem med flera riskgrupper.
Bankföreningen anser all de erfarenheler som vunnils sedan 1969 visar atl
nuvarande riskgruppindelning är i huvudsak sakligt välmoiiverad från risksynpunki.

Bankföreningen vill, i likhet med majoriteten, framhålla
all efiersom bankernas placeringsslruklur föreledde avsevärda skillnader, nedlades
vid riskkalalogens lillkomsi 1968 ell omfatlande arbete på all ulforma kalalogen
så alt den log hänsyn till de olikheler i kapilalkrav som olika placeringsportföljer
krävde. Den olikhet i placeringsslruklur som förelåg vid riskkatalogens
tillkomst kvarslår i huvudsak forlfarande. Förändringar i riskkalalogen får
därför inle göras sä atl konkurrensförhållandena inom bankväsendel snedvrids.

I reservalionen framförs förslag om en omfatlande
förändring av riskgruppindelningen. Förslaget moliveras dels av reservanternas
önskemål atl förenkla reglerna, dels av reservanlernas uppfattning all kapilalkraven
behöver skärpas i väsentligen två avseenden, nämligen ifråga om engagemang med
ulländska banker saml för krediter mol säkerhei av panibrev i vissa
fasligheter.

Såsom påpekas i reservationen framförde bankföreningen
1973 önskemålet atl kapitalläckningsreglerna skulle omarbetas. Bankföreningen
vill påpeka atl vid den lidpunkten hade reglerna varil i krafl endasl några år
och framslod då som krångliga för bankerna all lillämpa. Sedan dess har
bankernas datasystem och rapporteringsruliner anpassats till reglernas
uppbyggnad, så all bankerna numera tillämpar reglerna utan större svårigheler.
En omfaitande ändring av riskgruppindelningen skulle innebära betydande
övergångssvårigheter och nya anpassningsproblem i bankerna saml ökade risker
för felrapporieringar.

Bankföreningen kan inte finna atl reservanlernas förslag
all minska antalet riskgrupper från fem till fyra skulle innebära någon pålaglig
förenkling i bankernas rapportering ulöver den som utredningsmajorilelen föreslår.
De fördelar som en något mindre detaljerad riskkatalog skulle innebära
uppväger inte de uppenbara svagheter i andra avseenden som förslaget skulle
medföra.

Bankföreningen kan inle insiämma i reservanlernas
uppfattning atl deras förslag skulle innebära "en förbäitring av
möjligheterna lill konkurrens pä lika villkor bankerna emellan".
Bankföreningen delar i stället majorilelens uppfaUning atl reservanternas
förslag inte tar lillräcklig hänsyn till risken för en snedvridning av
konkurrensförhållandena inom bankväsendet.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 174

Bankföreningen vill, liksom majoriteten, framhålla alt reservanlernas
förslag innebär en högst avsevärd skärpning av kraven för placeringar i de
nuvarande riskklasserna B och C. Således fördubblas kravel för krediler mot säkerhei
i vissa fastigheter. Dessulom höjs kravel för övriga placeringar i riskklass
B, däribland s. k. fullgoda obligationer, från en lill sju procent. Vidare
skärps kravel från fyra lill sju proceni för samtliga fordringar i riskklass C,
däribland fordringar för vilka säkerhelen utgörs av panibrev i vissa
fasligheter. Bankföreningen vill betona all de erfarenheler som vunnits sedan
1969 inte ger vid handen all det föreligger behov all skärpa kraven vad gäller
placeringarna i grupp B och C, vilkel reservanlerna föreslagil.

När del gäller reservanlernas förtilag all kraven måste
skärpas för placeringar hos utländska banker på grund av all banker där gjort belydande
förlusler, vill bankföreningen framhålla följande. Svenska bankers förlusler
på placeringar hos ulländska banker har hittills varit få och av relativt ringa
omfallning. Bankföreningen ifrågasätter om fordringar pä ulländska banker
innefattar risker i den omfallning som reservanlerna antyder. Reservanlernas
förslag på denna punkl skulle innebära en fördyring av de svenska bankernas konlohällning
i utländska banker, som är vikiig för bankernas möjligheter alt erbjuda
kunderna fullgoda ijänsler i fräga om handelsfinansiering, utlandsupplåning
etc. Bankföreningen avvisar därför della förslag.

Reservanlernas förslag all kraven måsle skärpas för faslighelskrediler
mol panibrev inom 75 proceni av fastighetsvärdet moliveras av alt kapitalkravet
beiräffande dessa krediler för närvarande är högre för bostadsinstitulen än
för bankerna. Bankföreningen vill framhålla atl förluslerna i bankerna på denna
lyp av krediler erfarenheismässigi är myckel obelydliga. Inle heller har de
stora kreditgivarna på detla område, bostadsinstitulen, uppvisat några förlusler
av betydelse under efterkrigstiden. Det vore därför rimligare all sänka kravel
för bostadsinstitulen lill den nivå som nu gäller för bankerna. Bankföreningen
avvisar mol den bakgrunden reservanternas förslag.

Reservanterna motiverar vidare sill förslag lill
riskgruppindelning med atl de inle vill gå lika långt som majoriteten när del
gäller bankernas expansionsmöjligheter utan tillskott av riskkapital.
Bankföreningen vill framhålla alt även om majorilelsförslagets
expansionsmöjligheter förefaller belydande i dagslägel, måste detla ses i ell långsiktigi
perspektiv. Även den liberalisering som skedde 19()9 var belydande och föreföll
då väl tilltagen men har senare snabbt kommii all bli olillräcklig. Såsom
framhållits i direktiven är del angelägel all nu föreslå en lösning som är lillräcklig
under läng lid framöver.

Bankföreningen vill dessutom understryka del viktiga
faktum, att de expansionsmöjligheter som följer av majorilelens förslag, som
bankföreningen slöder, inte baseras på sänkta kapitalkrav för placeringarna
utan på all man i kapilalbasen medräknar viss del av bankernas "dolda reserver".
Bankföreningen anser mot denna bakgrund alt majoritetens förslag till
expansionsmöjligheter är försvarligt och att således allmänna "försiktighetsskäl"
inte är en lillräcklig motivering för reservanlernas förslag till
riskgruppindelning och därmed sammanhängande kapitalkrav.

Utredningens majoritet föreslår vissa smärre ändringar i
riskkatalogen beträffande dels kravet på borgen vid krediter mol pantbrev över
75 procent av fastighetsvärdet, dels mindre lån med enbart namnsäkerhel.
Förslaget i fråga om inleckningslånen innebär en bättre anpassning till de

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 175

erfarenhetsmässiga riskerna. Förslaget beiräffande de
mindre lånen med enbarl namnsäkerhet framförs därför all dessa i prakiiken
spelar en så obelydlig roll atl en särbehandling framstår som omoiiverad.
Bankföreningen delar dessa synpunkter och tillstyrker förslagen, som innebär
en inte obelydlig förenkling i bankernas rapportering.

Enligt nuvarande regler gäller högre kapilalkrav för
svensk banks fordran på utländsk slal än för fordran på utländsk bank. Enligt
bankföreningens uppfattning finns ingen molivering för delta. Förhållandel
medför atl krediter lill utländsk stal ofta ges av svensk bank via en utländsk
bank eller all svensk bank begär all utländsk bank skall garanlera lånet till
den ulländska staien. Delta förefaller givetvis egendomligt eller t.o.m. stötande
för den låntagande siaten. Bankföreningen föreslår därför alt fordran på
utländsk slal hänförs till nuvarande riskgrupp B.

I kapitalmarknadsulredningens belänkande framlades förslag
om all banklagen bör ändras så all bankerna får fri räll all köpa förlagsbevis.
Bankföreningen lillslyrkle i sill remissyttrande över betänkandet del förslaget
och framhöll all kapilalläckningskravel för börsnoterade förlagsbevis borde
vara detsamma som för induslriobligalioner. Della är motiverat genom den
prövning av dessa förlagslän, som deras börsregislrering innebär.
Bankföreningen, som förutsätter atl bankerna i enlighet med kapitalmarknadsulredningens
förslag och de positiva remissynpunkterna får rält att förvärva förlagsbevis,
vill i detta sammanhang erinra om sina tidigare framförda synpunkter på kapilalkravel
för börsnoterade förlagsbevis.

Samordning av kapilalläckningsregler och skatteregler

I betänkandet framhålls alt bankernas möjligheler lill skaltefria
reserveringar bör omprövas i samband med all man lar ställning till ulredningens
förslag om nya kapilalläckningsregler. Enligt utredningens bedömande skulle en
lagregel som medger bankerna atl avsätta 10 proceni av placeringarna lill
obeskattade reserver vara lillfyllesl för att lösa del skalleproblem som
sammanhänger med de föreslagna kapitaltäckningsreglerna.

Bankföreningen anser, liksom utredningen, att en
samordning av bank-och skattelagstiftningen i syfte all slärka bankernas
konsolidering är önskvärd från allmänna samhälleliga utgångspunkier. En ökad skaltekonsoli-dering
skulle komplettera banklagstiftningen och verka i samma riklning som denna.

Bankföreningen vill framhålla all utredningens förslag
till nya kapilalläckningsregler innebär ell slarkl incilamenl för bankerna alt
bygga upp sina obeskallade reserver lill ell belopp dubbell så stort som del
egna kapilalel. Nuvarande skatteregler kan komma all utgöra hinder för en bank atl
bygga upp obeskattade reserver till den nivå som de nya reglerna syfiar lill.
De skallerältsliga avsättningsmöjligheterna begränsar således den breddning av
kapitalbasen som utredningen vill åstadkomma.

Bankföreningen hemsläller att utredningens förslag till
skattefria avsättningar på 10 procent av bankernas placeringar framläggs i proposiiion
i samband med behandlingen av de nya kapitalläckningsreglerna.

Ändring av regler om blancokrediter

Vid arbetet med en proposition om ändring i banklagen
beträffande reglerna om kapitaltäckning vore det enligt bankföreningens mening önskvärl
all man lill behandling även upptar frågan om en ändring av banklagens regler
om blancokrediter. I skrivelse till regeringen 1978-09-21 har bankföreningen
hemställt att ännu en form av blancokrediter, utöver dem

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 176

som anges i lagen om bankrörelse 59 S första stycket, punklerna
1-3, läggs vid sidan av blancokredilkvolen, nämligen blancokrediter lill fysiska
personer, molsvarande för varje lånlagare högsl Ire basbelopp enligi lagen om
allmän försäkring. En ändring i enlighet med della förslag har enligi
bankföreningens mening inle sådan karaklär all den av principiella eller prakliska
skäl bör anslå i avvaktan på del slulliga resullalei av banklagsutredningens arbele.
Bankerna är angelägna att den föreslagna ändringen i 59 § banklagen genomföres
ulan onödigi dröjsmål. Bankföreningen hemsläller därför atl förslaget lill
ändring av 59 § banklagen upptas lill behandling vid arbelet med en
proposition rörande en ny kapilalläckningsregel.

Bankföreningen hemsläller alt ett ikrafllrädande av nya
regler i banklagen - kapilalläckningsregler och blancokredilregler - grundade
pä propositionen får ske i nära anslutning till riksdagens beslul.

7 Svenska sparbanksföreningen

För alt förbättra bankernas kapttaltäckningssituation
föreslår ulredningen en vidgning av kapilalbasen framför all på ett avgörande säll
reducera kapilalkravel. Sparbanksföreningen delar ulredningens uppfaUning all
frågan bör lösas enligi dessa riktlinjer. Utredningen avstår från atl
framlägga förslag om några genomgripande förändringar i gällande riskkatalog
under hänvisning lill alt bankernas placeringsslruklur forlfarande företer
stora olikheter. Förändringar får inte göras så atl konkurrensförhållandena
snedvrids, vilkel kan bli effekten av en alllför stor förändring av
riskklass-systemet. Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning även i
denna fråga.

Kapitalbasens vidgning genom inräknande av delar av värderegleringskontona
inrymmer ell slällningsUigande lill värdering av obligalionsinnehavel i kapilalläckningssammanhang.
Ulredningen föreslår all värdering sker lill brullobokvärde och alt värderegleringskonto
för obligationer i sin helhet ingår i den bas av vilken en del likslälls med egel
kapilal. Sparbanksföreningen anser att de skäl' ulredningen anger för sitt
ställningstagande är övertygande och föreningen tillstyrker därför ulredningens
förslag. All andra värderingsregler gäller i balanssammanhang ulgör inget
hinder för den föreslagna värderingen i kapilalläckningssammanhang. Föreningen
vill slarkl understryka de praktiska fördelar förslaget innebär, främsi vad
gäller kapitalbasens slaibililel.

Föreningen lillsiyrker vidare ulredningens förslag
angående föriagslå-nens siällning som läckningskapilal.

Av de modeller ulredningen analyserat anser
sparbanksföreningen, i likhet med utredningen, alt 50-procentsmodellen är den
som bäsl svarar mol rimliga krav på nylt system. Den förbättring av kapilalläckningssitua-lionen
modellen medför kan bedijmas lillräcklig för bankernas framlida expansion ulan
alt därigenom negativi påverka allmänhelens förtroende för bankernas soliditet
eller ävenlyra insätlarnas medel.

Slulligen tillstyrker föreningen de förslag i vissa
delfrågor, som redovisas i avsnitten 7.2 och 7.3 rörande betydelsen av borgen
för hänförande av placering till viss riskgrad resp. garantiförbindelsernas
behandling. Föreningen delar även ulredningens bedömning avseende förändring
av bankernas skattemässiga nedskrivningsuirymme. Del är angeläget atl gällande
regler för nedskrivning inle hindrar den föreslagna vidgningen av kapilal-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 177

basen att få full verkan. En enkel lagregel, i enlighet
med ulredningens bedömning, är därvid alt föredra framför gällande
regelkonstruktion.

En ledamol har lämnal reservalion mol uiredningsmajoriletens
förslag i vissa siycken. Reservalionen ulgör också ell särskilt yllrande av en
sakkunnig. Föreningen vill kommentera del förslag lill "förenkling"
av riskklassystemet, som presenteras i reservationen.

Ett av skälen lill förändring av sysiemel anges vara alt bankinspekiionen
kan påvisa all bankerna, efter flera års tillämpning av gällande regler, ibland
klassificerar placeringarna felaktigt. Felaktigheterna förklaras därvid av
berörda banker med reglernas svårtillämpbarhel. Sparbanksföreningen kan inte se
della som ell slarkl skäl all förändra hela riskklass-syslemet, i synnerhei som
det av reservanlen föreslagna systemet inle heller kan utesluta felaktig
klassificering även om sysiemel är något enklare.

Med förenklingar följer också, som sägs i reservationen,
en viss omprioritering i riskbedömningen. I reservantens förslag tar sig della
ullryck i exempelvis följande förändringar. Kapilalkravel för krediler mol säkerhei
av panibrev inom 75 proceni av uppskattningsvärdel i jordbruks-, affärs-eller bosladsfastighet
höjs från 1 procent till 2,1 procent. Molsvarande krediler mellan 75 och 100
procent av uppskattningsvärdel höjs frän 4 lill 7 procent. Samma kapilalkrav -
7 proceni - gäller enligt förslaget för blancokrediter, dvs. krediler ulan säkerhei,
och för s.k. andra fullgoda obligationer.

I reservalionen sägs: "Majoriteten anser all de
ändringar vi föreslår kan medföra alt konkurrensförhållandena inom bankväsendet
snedvrids. Enligt vår mening är riskerna för snedvridning mindre med värt
förslag än med majoritetens, efiersom vi i värt förslag kunnai beakla vunna erfarenheler
och alltså kunnat avväga riskerna i placeringar på ett mera realistiskt säll."

När del
gäller höjningen av kapilalkravel för krediler mol säkerhet av panibrev inom 75
proceni av uppskatlningsvärdet hänvisar reservanten lill alt bankerna nu behandlals
gynnsammare än t. ex. kredilakliebolag för bosladsfinansiering, som har ett kapilalkrav
om nära 2 procent. Därvid sägs: "Vi bedömer den riskvärdering som gäller
för t. ex. krediiaktiebolag som den riktigare. Vårt förslag tar hänsyn lill della."

Sparbanksföreningen delar inle den uppfattning, som kommer
till ullryck i reservantens förslag vad gäller riskbedömningen. En höjning av
exempelvis kapilalkravel för krediler mol säkerhei av panibrev inom 75 proceni
av uppskatlningsvärdet synes svår atl motivera med hänvisning till den risk,
som är förenad med krediterna. Förlusler på sådana krediler ulgör en
sällsynthet. För atl erhålla enhetlighet i kapilalkravel mellan bankerna och kredilaktiebolagen
är den naturliga förändringen att sänka kravel för krediiakliebolagen och inte
höja det för bankerna. Föreningen delar utredningsmajoritetens uppfattning att
en genomgripande förändring av riskklassystemet riskerar att på ett oönskat säll
snedvrida konkurrensförhållandena inom bankväsendet. En sådan snedvridning kan
bli resultatet om reservantens förslag genomförs.

Sammanfallningsvis tillstyrker Svenska sparbanksföreningen
utredningens förslag i sin helhet.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 178

8
Sveriges föreningsbankers förbund

Förbundet
har varit representerat i utredningen och tillstyrker i alla delar de förslag
som utredningens majoritet framlagt. En ledamot och den sakkunnige i utredningen
har dock reserverat sig och framfört ett eget förslag.

Reservanterna
anser att utredningens förslag lotalt sett, medför ett alltför stort
expansionsutrymme för bankema. Mer specifikt anförs två invändningar:

1) 1 stället för ulredningens förslag all 50% av värderegleringskontona
för utlåning, valulor och obligationer medräknas i kapilalbasen intill ett
belopp lika med redovisat eget kapiital skall beiräffande obligationer medräknas
endast 50% av den s. k. netioreserven dvs. den del av värderegleringskonlot
som översliger vad sorn krävs för all nedskriva obligationerna lill ell 10-årigt
medelialsvärde.

2) Ulredningens förslag atl föriagsbevis med kort
återstående löplid inräknas godias ej.

De
principiella skälen bakom ulredningens förslag all medräkna 50% av värderegleringskonlot
för obligationer i kapitalbasen redovisas i betänkandet och behöver inle
upprepas här. Däruiöver vill vi emellertid framhålla alt reservanlernas
uppfattning medför, all 50% av den s. k. neiloreserven i stället för 50% av värderegleringskonlol
för obligationer skall medräknas i kapilalbasen, en minskning av bankernas expansionsulrymme
med endast några få procentenheter på grund av all skillnaden mellan värderegleringskonlot
för obligationer och den s. V. neiloreserven är relativt liten. Denna skillnad
kommer dessulom atl minska successivi genom all äldre lågförräntande
obligationer i bankernas portföljer gradvis kommer att ersättas av nyemitterade
obligationer med ränlejusleringsklausul. Reservanlernas invändning mot ulredningens
förslag i denna del har således ganska lilen belydelse vad gäller bankernas expansionsulrymme.
I stället medför den en viss ökad arbetsbelastning på bankerna då man måste
beräkna det 10-åriga medellalsvärdel för obligationsportföljen tre gånger per
år i stället för en gäng. Förbundel anser därför atl reservanlernas
invändningar pä ovan anförda skäl bör lämnas utan avseende.

Beiräffande
förlagsbevis med kort återstående löplid anser förbundel alt skillnaden mellan majorilelens
och reservanternas uppfattningar är betydelselös ur kapilalläckningssynpunkl.
Majoritetens förslag innebär endasl alt en sakligt onödig komplikation i
regelsystemet utmönstras vilkel förbundel tillstyrker.

I
reservationen framförs ett altenativi förslag lill kapitaltäckningsregler som
dels medför en genomgripande förändring av riskklassindelningen dels medger ett
lägre expansionsulrymme för bankema än majoritetens förslag. Förbundel delar majorilelens
uppfattning alt riskklassindelningen inle bör bli föremål för några
genomgripande förändringar av de skäl som ulföriigl redovisas i betänkandet. Placeringarnas
riskslmklur måsle enligt förbundets uppfaUning vara av avgörande betydelse vid
beräkning av kapilalkravel vilket inle tillräckligt beaktas i reservanternas
förslag. Det medför också ur risksynpunkt omotiverade skärpningar av kraven för
vissa placeringar bl.a. lån mot säkerhet i fastigheter och s.k. fullgoda
obligationer.

Förbundel
anser all majoritetens förslag medger ett lagom slort expansionsulrymme medan reservanlernas
förslag i detta avseende är otillräckligt. Vid avvägningen mellan behovet av
ett tillräckligt skydd för insältare

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 179

och andra borgenärer och bankernas möjligheler all lillgodose
en ökad kreditefterfrägan bör man genom majoriletsförslagel kunna finna en lösning
som är lillfyllesl åtminstone under tio år framåt.

Vid tillkomsten av nuvarande regler 1969 föreföll expansionsutrymmel
väl tilltaget men redan efter några år kunde man konstalera alt så ej var
fallet. Bortsett från all reservanternas förslag medför ell expansionsulrymme
som för bankväsendet totalt sett kan visa sig vara otillräckligt medför det
också stora skillnader i expansionsutrymme mellan bankgrup-pema och mellan
individuella banker. Föreningsbankema som grupp får sålunda ett betydligt lägre
ulrymme än de andra bankgrupperna och för fyra av tolv regionala
föreningsbanker medför förslaget t. o. m. en begränsningjämfört med nuvarande
regler. Reservantemas förslag innebär således en uppenbar risk för snedvridning
av konkurrensen på bankmarknaden och ell avsteg från principen om konkurrens på
lika villkor.

Förbundel tillstyrker sålunda det förslag som utredningens
majoritet framlagt och hemsläller all reservanlernas förslag lämnas ulan
bifall.

9 Post- och Kreditbanken, PK-banken

PK-banken har anmäll all banken för sin del ansluler sig lill
bankföreningens synpunkter vad gäller behovei av en ny nedskrivningsregel för
bankerna. PK-banken har i övrigi avslålt från alt yllra sig med hänvisning lill
alt banken har varit direkt representerad i ulredningen.

10 Sparbankernas Bank och Sparbankernas
Inteckningsaktiebolag (SPINTAB)

Ulredningen har haft i uppdrag atl se över möjligheterna
all förbättra bankernas kapitaltäckningssituation. Av de möjligheler som
undersökts har ulredningen valt alt gå på linjen med en ulökning av kapilalbasen
framför all reducera kapilalkravel. Banken och Spintab släller sig bakom ulredningens
uppfattning i denna huvudfråga. Ulredningen anser atl en genomgripande
förändring av riskklassystemet skulle påverka konkurrens-betingelserna eftersom
bankernas placeringsslruklur forlfarande uppvisar stora olikheler. Ulredningens
uppfattning i denna fråga delas av banken och Spinlab.

Ulredningen har föreslagil en modell där 50% av värderegleringskonlona
enligt vissa principer skall kunna utnyttjas för all uppnä den eftersträvade ulökningen
av kapilalbasen. Man föreslår också vissa förändringar av förlagslånens
ställning som täckningskapital. Med de utgångspunkter som redovisas av
utredningen finner banken och Spinlab den föreslagna modellen ändamålsenlig.
Vi menarall den föreslagna ulökningen av kapilalbasen på ett avgörande sätt
underlättar bankernas framlida expansion ulan all ävenlyra insältarnas medel.

För att bankernas möjligheter att utnyttja den föreslagna
förändrade kapitalbasen inte skall förhindras av de gällande reglerna för
nedskrivningsutrymmet föreslår utredningen en skattemässig konsekvensändring.
I enlighel med vårt allmänna ställningstagande till utredningens förslag om
utvidgning av kapitalbasen delar vi utredningens uppfattning beträffande del skattemässiga
nedskrivningsutrymmet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:190 180

Förslaget till ulvidgning av kfipitalbasen inrymmer enligt
utredningen också ell slällningslagande till värderingen av
obligationsinnehavet vid beräkningen av kapilalläckningskravel. Utredningen
föreslår i della avseende bland annat all obligalionsininehavet skall upptas lill
sitl bruttovärde. Vi finner detta förslag följdriktigt och biiräder sålunda
utredningens uppfattning.

Vi tillstyrker även ulredningens förslag beiräffande
förändring av placering och värdering ur riskklassynpunkl av borgen och garanliförbindelser.

Banken och Spinlab har anledning all framhålla atl de kapilalläckningsproblem
som ulredningen uppmärksammar även har relevans för de bank-ägda kredilaktiebolagen.
Hos dessa är bestämmelserna om kapitalläckning ulformade som regler om upplåningsrätl.
Av dessa kreditaktiebolag är Spinlab helägt och Kommunkredil ägl till 94% av
banken.

Vi konstalerar atl de nuvarande reglerna ulgör en
begränsning för Spinlab all bedriva nyullåningsverksamhel på nuvarande nivå
efter utgången av 1981 och förutsätter därför atl de principiella ändringar som
ulredningen föreslagil för bankerna beiräffande beräkning av kapilalbasen skall
kunna genomföras för nämnda bolag efter hemställan om godkännande av ändringar
i resp. bolagsordningar. Det som härvid i första hand aktualiseras är atl föriagskapilal
i upplåningsrätlshänseende får likställas med bolagets lolala egna kapilal och
all hälfien av värderegleringskonlona inlill ett belopp motsvarande det egna
kapitalel får räknas in i det upplåningsrälls-grundande kapilalel.

Vi vill siarkt understryka all inle ens en anpassning av
bolagens upplä-ningsregler lill del förslag om utvidgning av kapitalbasen som
utredningen föreslår för bankerna är tillräcklig för att lösa de upplåningsrällsproblem
som kommer atl föreligga för Spinlab under 1980-talef. För all lösa de
långsiktiga problemen behövs en översyn av de regler som gäller för bolagens
garantifond och/eller en förändring av gällande upplåningsrätts-multipel.

Sammanfallningsvis tillstyrker banken och Spinlab
utredningens förslag i sin helhet.

11 Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa

Styrelsen för stadshypotekskassan har inle funnit annan
anledning atl yllra sig överde i belänkandet framlagda förslagen än i följande
avseenden som har visst samband med stadshypoteksinstitutionens verksamhei.

Ulredningens förslag syfiar lill all förbättra bankernas kapitaltäckningssituation
genom att utöka kapilalbasen. Enligt förslaget skall hälften av gjorda
avsättningar till värderegleringskontona för utlåning, valutor och obligationer
få inräknas i bankernas kapitalbas i kapilalläckningssammanhang. I vad gäller
bankernas innehav av obligationer utgår utredningen härvid ifrån att bankernas
obligationsinnehav är av långsiktig karaktär och all hänsyn därför ej behöver
las till orealiserade kursförluster på obligationsportföljen. Denna
utredningens utgångspunkt må vara riklig om därmed avses volymen på obligalionsinnehavel.
Långsiktigheten torde emellertid inte regelmässigt gälla de enskilda obligalionsposterna,
efiersom dessa enligt kassans erfarenhel i betydande utsträckning omsätts inom
ramen för bankernas normala affärsverksamhet. Styrelsen har inte underlag att
bedöma om del angivna förhållandet är av betydelse att böra påverka
utredningens förslag.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 181

I anslutning lill del förslag beiräffande panibrev inom 75
% av uppskattningsvärdel som framförs reservationsvis i belänkandet angäende
den s. k. riskkalalogen vill styrelsen - ulan att därmed la ställning lill
förslaget -för sin del hävda all det fondkrav om 2% som f. n. gäller för stadshypoieksinslitutionen
synes vara väl avvägt.

12 Svensk Bostadsflnansiering Aktiebolag BOFAB

BOFAB har funnil sig sakna anledning alt gå in på någon
granskning i detalj av banklagsutredningens betänkande utan kan i allt
väsentligt instämma med ulredningens majorilel. - Bolaget får inskränka sig lill
all i det följande blott uppehålla sig något vid ett par av sakfrågorna i belänkandei.

Del är med slörsla intresse som bolaget noierar del av ulredningen
framställda förslaget atl bankernas kapilalbas skall utökas med 50% av de
reserveringar som finns pä värderegleringskonto. BOFAB finner detla motiverat
för bankerna och också för kredilakliebolag av BOFAB's lyp. Del förulsailes all
molsvarande ändring av bolagels bolagsordning kommer all medges vid ansökan
därom.

BOFAB har även anledning alt bedöma innebörden av del akluella
förslaget från en annan synpunkt, efiersom de kapitaltäckningsregler som
gäller för bankerna måsle påverka deras placeringsslruklur och därmed i någon
mån även deras benägenhei all förvärva sådana obligaiioner som emilleras av BOFAB
och övriga bosladsfinansierade insiilul. Vad som här åsyftas är den nu
aktualiserade frågan om i fortsällningen värderegleringskonlot för obligationer
ulan inskränkning skall inräknas i kapilalbasen för banker ellerom man endast
bör räkna med en på något säll reducerad neiloreserv. BOFAB vill för sin del la
fasta på den uigångspunki för majorilelens förslag som ligger i konstaterandet
all en banks obligalionsporlfölj i verkligheten har karaklär av anläggninglillgäng
snarare än omsällningslillgång. Med hänsyn lill likviditetskraven på bankerna
och de årligen åierkommande åtagandena från bankernas sida om förvärv av bosladsobligalioner
råder en lendens till siarkt ökade innehav av långfrisiiga obligationer. Della
pekar enligt bolagets uppfattning klarl på all bankerna blivit nödsakade alt i
sina obligationsportföljer se verkliga anläggningslillgångar.

13 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO har tillstyrkt utredningens förslag till ändring av
banklagens kapilalläckningsbeslämmelser.

14 Svenska bankmannaförbundet

Förbundet har tillstyrkt vad utredningens majorilel har
föreslagit i fråga om nya kapitaltäckningsregler.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:190 182

15
Finansieringsföretagens förening

Föreningen
har begränsal sill yllrande till finansbolagens förhållanden. På sid. 24 i
lagrådsremiss med förslag till lag om finansbolag, m. m. säger nämligen departemenischefen
bl. a. alt han ej anser det lämpligt all la sluilig siällning till om värderegleringsreserverna
kan jämslällas med täckningskapilal innan banklagsulredningens förslag
föreligger och statsmakternas beslul i denna del.

Föreningen hemställer all
regeringen samiidigi lar ställning lill frågan om såväl bankerna som finansbolagen,
däresi en lag om finansbolag införes.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1979

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bank

Kapitalbasen

Kapilalkravel
i % av kapitalbasen

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligi nuvarande regler enligt ul- enligt de-
enligt enligt enligt de-

Ek+ därav redningens parlemenls-nuvarande utred- partemenls-

forlagslån förlagslån förslag förslaget regler ningens förslaget

förslag

1 2 3 4 5 6 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åljiirshanker

Wermlandsbanken

Öslgötabanken

Götabanken

Sundsvallsbanken

Skaraborgshanken

Uplandsbanken

Handelsbanken

Jämtlands Folkbank

.Sk.lnska hanken

PKbanken

Uohush.inken

Spaihankernas Bank

Föieningshankernas Bank

.SE-Banken

Sparhankcr

.Sparhtinken Stockholm

Upsala spaibank

Sparbanken Östergötland

Jönköpings läns sparbank

Sparbanken Kronoberg

Lundahygdens sparbank

Sparbanken Malmöhus

l.iinssparbanken Göleborg

Bor.is sparbank

Sparbanken Skaraborg

Uanssparbanken Värmland

Örebro lans spaibank

.Sparbanken Mälardalen

l.änssparhankcn Dalarna

Gävleborgs sptirbank

V;isterbottens sparbank

l.änssparhankcn

Noirbotten

fiireniiigshiiiiker

Mälarprovinsernas

Ostia Sveriges

Oollamls

Siklra Sveriges

Malmohus lims

Hallands

Västra Sveriges

Mellersta Sveriges

Gävle-Dala

Mellersta Norrlands

Västerbonens

Norrbollens________

124 147

32 659

218 047

192 598

83,43

56,71

64,29

82 393

16371

148 415

141 976

90,48

61.22

64,08

529 527

203711

900 672

792 944

80,79

55,32

63.33

212707

67912

409 308

407 482

67,06

43.58

44,39

81481

19425

144 313

89,27

61.98

144X76

48 III

241 641

222 291

73,15

54.02

58.88

064 069

588 352

2 778 940

2 727
277

87,33

63.13

65.10

24 224

3 800

42 117

77,18

51,00

148 493

51 000

247 866

238 462

90,05

64.72

67.49

42:86.1

410990

2 436 736

2 128
625

89,27

61.05

70,72

25 0.19

-

34 554

33,72

29,35

263 660

90 000

520 980

51,61

31.30

46 437

8 820

84 054

80,14

53,90

1)34 195

631250

3 350 443

2 976
073

93,76

65.89

74,93

157 850

3 850

311850

278 551

76,27

47.22

52,91

29965

-

59930

83,99

49.60

67 472

13 187

121757

86,96

54.77

70 382

12 882

127 882

82,56

52.65

42 140

5 140

78 768

66853

88,62

55.75

65,68

37M)7

-

59 106

52 925

68,50

51.07

57.04

80020

-

160040

54,53

33.75

104.397

-

178 298

153 229

83,32

56.76

66,06

20665

-

41330

41330

85,06

58.03

58.03

35 373

7 7.50

62 996

97.05

64.80

47 695

18 750

76640

73986

82,21

61,00

63.19

41952

680

83 224

86,36

50,31

4h930

2 084

73 657

63 654

79,21

57.72

66.79

27 500

-

52 674

39429

90,32

53.31

71.22

29910

5 000

54 820

87,98

58,96

39 500

14 350

64 650

64 650

89,35

64.66

M.66

16616

6 775

26 457

26 457

88,49

68.89

68.89

24412

6 850

39 273

35 489

95.60

69.74

77.17

27.365

-

49 107

44 252

90,45

60.27

66,88

6 503

700

11024

100.34

85.55

60.04

65.97

58.303

24 720

81359

76 402

79,29

66.12

70.41

21 834

5 515

32 248

30 359

84,79

67,17

71.35

32 251

9L50

49969

45 416

76,72

58,68

64.57

46 4.30

5 975

79 505

71058

84,22

58.57

65,54

26 398

5 200

43 443

397.38

95,12

68.74

75.14

22 205

1 950

42 460

42 274

84,57

55.97

56.21

26 883

6 550

43 53 1

38 719

70,60

52.94

59,52

19 146

-

37 156

33072

72,23

47.12

52,94

12 894

2 466

22 257

19 962

77.35

.54.90

6.1,21

Koiniiieiiliirer
lill saminiin slältiiiiiganiii

Uppgiflernti avser förhällandena efter bankernas bokslut
för år 1978.

kul - 1
kapitalbasen ingAr beloppet i kol 1 saml 50% av saldona pä samiliga värderegleringskonlon
dock med

högsl ett belopp molsvarande kapilalbasen enligt kol 1 med
avdrag för förlagslån enligt kol 2.

kol 4 I kapilalbasen
ingår beloppei i kol I med lillägg av 40% av saldona på värderegleringskontona
för län

och valutor samt 407r. av skillnaden mellan
medeltalsvärdet och nettobokföringsvärdel på obligationer.

Nämnda lillägg ingär med de begränsningar som angivits för
kol 3. I de fall belopp icke angivits har uppgifter

om medeltalsvärdel på resp. banks obligaiioner icke varil
tillgängliga.

kol 6 och
7 Vid uträkning av kapilalkravel har beiräffande ulredningens förslag och deparlemenlsförslaget

icke kunnat las hänsyn lill föreslagen reducering av kapilalkravel
för andra garaniier än kreditgarantier.

kol 7 Kapilalkravel beräknal med 1,5% kapilalläckning för
placeringar hos ulländskt bankföretag.

Kariong: S. 183, kol 3 och 4 rättade säviii avser
affärsbankerna, kol 6 och 7 tältade i sin helhet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (15)

15 kopplingar i 12 dokument.

  1. Prop. 1987/88:45 om utvidgade kapitaltckningskrav för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag i texten
  2. Prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning i texten
  3. Bet. 1981/82:SoU54 om forskning inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet, m.m. (prop. 1981/82:106 delvis) s. 2 i texten
  4. Prop. 1981/82:106 om forskning m.m.;beslutad den 18 februari 1982. s. 194 i texten
  5. Prop. 1980/81:103 1980/81:103 i texten

Visa alla 12