Sök i Ratio Lex

om inriktningen av den ekonomiska politiken, m.m.

134 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 93 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:50, om inriktningen av den ekonomiska politiken, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:50 Regeringens proposition

1978/79:50

om
inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.;

beslutad
den 2 november 1978.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil
för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På
regeringen vägnar

OLA
ULLSTEN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposilionen
redovisas huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen fram t. o. m. år 1978 samt
ges prognoser för år 1979. Mot denna bakgrund framläggs förslag om inriktningen
av den ekonomiska politiken och om utformningen av erforderliga
ekonomisk-politiska åtgärder.

För
att öka kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen föreslås en förstärkning av
hushållens köpkraft med sammanlagt ca 2,5 miljarder kr. Förslaget tillförsäkrar
hushållen en ökning av realinkomsten från 1978 till 1979 med 2,5 %. En viss
marginalskattelättnad genomförs utöver inflalionsskyddet. Den särskilda
skattereduktionen räknas upp. Det extra skatteavdraget höjs för pensionärer
liksom avdraget för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn.

Barnbidraget
höjs från 2 260 till 2 500 kr. per barn och år fr, o, m, januari 1979,
Samtidigt höjs studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda
barnbidraget.

För
att stimulera näringslivets investeringar utsträcks de nuvarande reglerna
ifråga om investcringsavdrag och investeringsbidrag för maskininvesteringar
ytterligare ett år. Vidare införs ett tidsbegränsat 10-procentigt investeringsavdrag
för byggnadsinvesteringar. Vissa förändringar i den s, k, Annell-lagstiftningen
föreslås i syfte att underlätta företagens anskaffning av riskvilligt kapital.

För
att upprätthålla sysselsättnigen föreslås arbetsmarknadspohtiska åtgärder fill
ett belopp om ca 3 000 milj, kr.

1
Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-02

Närvarande:
Statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther,
De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande:
statsråden Mundebo, Wikström, Wirtén, Gabriel Romanus

Proposition
om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m.

Chefen
för ekonomidepartementet, statsrådet Mundebo, anför.

1
Den internationella konjunkturutvecklingen

Effekterna
av de kraftiga oljeprishöjningarna kring årsskiftet 1973 74 förstärkte de
tendenser till konjunkturavmatfning som redan förmärkts i flera av de större
industriländerna. 1974 och 1975 blev mycket markerade lågkonjunkturår i
Industrivärlden. Från mitten av 1975 vände emellertid konjunkturkurvorna uppåt,
med början i Förenta staterna. Uppsvingsfasen präglades till en början av
mycket snabb tillväxt, förstärkt framför allt av lagerrörelser. Från mitten av
1976 har produktionen däremot utvecklats betydligt .svagare än i motsvarande
skeden av tidigare konjunkturuppgångar. Av diagram 1 framgår emellertid att det
ändå har varit fråga om påtagliga ökningar i industriproduktionen från år till
år. Detta kontrasterar skarpt mot utvecklingen i Sverige, med fallande
industriproduktion från slutet av 1974 till ungefär mitten av 1978. Till den
internationella bilden skall fogas att det har varit avsevärda skillnader
mellan länderna. Sålunda svarar Förenta staterna för avsevärt snabbare
produktionsökningar än länderna i Västeuropa under de senaste fyra åren.

Vad
gäller utsikterna för den intemationella konjunkturens förlopp mot slutet av
1978 och under 1979 har vissa händelser av betydelse ägt rum under sommaren och
hösten.

Sålunda
har å ena sidan stimulansåtgärder vidtagits i Förbundsrepubliken Tyskland och
Japan. Ä andra sidan har penningpolitiken i Förenta staterna efter hand
skärpts, samtidigt som också andra åtgärder

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50

Diagram 1 Industriproduktionens utveckling i OECD-området
resp. Sverige 19741979 Index 1974=100

OECD-onrådet

110

105
--

s. 2 Kontrollera mot PDF

1974 ' 1975 1976 ' 1977

Källor: Ekonomidepartementet, OECD och statistiska
centralbyrån.

1978

1979

s. 3 Kontrollera mot PDF

aviserats i syfte att nedbringa inflationstakten och
stärka dollarkursen. Sammantaget bör denna nya inriktning av politiken
förstärka de tendenser till ett närmande mellan tillväxttakterna för länderna
inom OECD-området som redan tidigare gjort sig gällande. En nedgång förutses i
den amerikanska ekonomins expansionstakt. Detta motverkas av att de väsleuropiska
länderna efter hand väntas få en snabbare uppgång. För Japans del torde den
faktiska tillväxten komma att ligga i linje med den potentiella. En sådan
utveckling, i kombination med de betydande växelkursförändringar som ägt rum,
bör på sikt medverka till en jämnare fördelning av underskott och överskott i OECD-ländernas
bytesbalanser. Nuvarande tendenser pekar också i riktning mot fortsatt nedgång
av OPEC-ländernas omfattande överskott. En ökad jämvikt på betalningsbalansområdet
skulle skapa förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt i
världsekonomin under kommande år.

Den höga tillväxttakt som upprätthållits i Förenta
staterna under se-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 4

nare
år har fortsatt in under 1978, Ökningen i bruttonationalprodukten i år kan
väntas uppgå till ca 4 %. Den ogynnsamma prisutvecklingen, med tilltagande
underskott i handels- och bytesbalanserna och en fallande dollarkurs som
följd, har emellertid försämrat utsikterna att upprätthålla en snabb expansion
av efterfrågan. De åtgärder myndigheterna vidtagit under hösten innebärande bl.
a. kraftigt höjda räntenivåer och en åtstramning av penningpolitiken i syfte
att bryta den ogynnsamma trenden i prisutvecklingen och stärka förtroendet för
valutan väntas få ett dämpande inflytande på konjunkturförloppet under 1979.
Också det faktum att kapacitetsutnyttjandet nått en hög nivå talar för en upp-bromsning
av expansionstakten i ekonomin. Det finns dock skäl förmoda att nedgången i
tillväxten inte blir alltför markerad. Härför talar bl. a. lagersituationen med
en låg kvot mellan lager och försäljning. Dessutom kan man förutse att
utrikeshandeln, genom den depreciering av dollarkursen som ägt rum, kommer att
ge ett positivt bidrag till den reala efterfrågan det närmaste året. Förutsatt
att nuvarande ogynnsamma tendenser beträffande inflationsutvecklingen kan hejdas,
torde det finnas förutsättningar för en real tillväxt om ca 3 % 1979.

För
Japans del är den ekonomiska bilden mofsägelsefylld. De stimulansåtgärder som
nyligen beslutats ger ett betydelsefullt bidrag till den inhemska efterfrågan
både i år och 1979. Detta motverkas dock av den kraftiga yen-apprecieringen,
vilken försämrar exportutsikterna och påverkar förtroendeklimatet inom
näringslivet negativt. Även om exporten hittills i år utvecklats förhållandevis
gynnsamt, torde en viss försvagning äga rum under 1979. I internationell
jämförelse väntas dock den japanska tillväxttakten bli tämligen hög, eller
mellan 5 och 6 % 1979, vilket är ungefär hka mycket som i år.

Den
senaste tidens utveckling pekar mot ett förbättrat konjunkturläge i Västeuropa.
Inflationstakten har nedbringats i en rad länder samtidigt som
bytesbalanssituationen förbättrats för flera av underskottsländerna. De
tendenser till en förstärkning av den reala utvecklingen som också börjat göra
sig gällande, är emellertid ännu så länge osäkra. Konjunkturutsikterna i
Västeuropa måste därför bedömas med viss försiktighet.

De
stimulansåtgärder som beslutats i Förbundsrepubliken Tyskland har ett gynnsamt
inflytande på den västeuropeiska utvecklingen. Åtgärdernas samlade effekt på
efterfrågan i den västtyska ekonomin beräknas uppgå till ca 1 % av
totalproduktionen 1979. Den låga inflationstakten samt det betydande
bytesbalansöverskottet skapar förutsättningar för att upprätthålla en hög efterfrågenivå
i ekonomin. Dessutom beräknas den appreciering av D-marken som ägt rum ej ha
försämrat konkurrenskraften i så hög grad att någon allvarligare dämpning av
exportutvecklingen är att förutse. Det kan därmed anses sannolikt att ökningen
av totalproduktionen 1979 kan komma att uppgå till inemot 4 %.

En
uppgång i den västtyska ekonomin skulle inverka positivt på ut-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:50 ,, 5

vecklingen
i Frankrike. De framgångar som där åstadkommits när det gäller alt förbättra
den externa balansen, har skapat utrymme för en mer expansiv utveckling av den
inhemska efterfrågan. Inflationen är dock ännu ett problem, och den ekonomiska
politiken är fortfarande i hög grad inriktad på att komma till rätta härmed. En
gradvis förskjutning mot en mer efterfrågestödjande politik skulle dock kunna
medverka till en tillväxt på ca 3,5 % nästa år.

Den brittiska ekonomin har
genomgått en kraftig återhämtning under 1978. Efter en mindre ökning av
totalproduktionen 1977, förutses i år en tillväxt i storleksordningen 3 %. En
viss tveksamhet råder dock beträffande möjligheterna att på sikt upprätthålla
en sådan expansionstakt. Inflationen har nedbringats och den externa balansen
har förbättrats avsevärt under senare tid. Möjligheten att ytterligare minska
inflationen förefaller dock vara begränsad. Ett bakslag i inflafionsbekämpningen
kan leda till att den ekonomiska politiken måste ges en mindre expansiv utforming
inom det närmaste året. Med hänsyn härtill förutses en viss' dämpning av tillväxten
i den brittiska ekonomin 1979.

Liksom Sverige har våra
nordiska grannländer under senare år registrerat betydande
bytesbalansunderskott och kostnadsproblem. Detta har medfört aft den ekonomiska
politiken efter hand givits en alltmer restriktiv inriktning. De budgetar som
presenterats för 1979 i Danmark och Norge kan betecknas som strama. Härtill
kommer att de löne- och prisstopp som införts i dessa länder på kort sikt också
begränsar tillväxten i efterfrågan. Mot denna bakgrund torde man kunna räkna
med en fortsalt tämligen svag konjunkturutveckling nästa år, även om konjunkturläget
i Finland kan komma att förbättras något.

Sammantaget
för OECD-området väntas en ekonomisk tillväxt 1979 i samma storleksordning som
innevarande år, eller ca 3,5 %, Beträffande världshandeln är en viss
förbättring att räkna med; tillväxten beräknas uppgå till mellan 5 och 6 % i
volym mot 4,55 % 1978.

Den
nedåtgående trenden i prisstegringarna i genomsnitt för OECD-länderna som
inleddes under 1977 har fortsatt i år. Liksom i fråga om den reala utvecklingen
är dock bilden något splittrad, I Förenta staterna har inflationen tilltagit
och uppgick till närmare 10 % i årstakt under perioden januari-september i år.
Delvis hänger detta samman med att det kraftiga fallet i dollarns yttre värde
ökat importpriserna, vilket i sin tur drivit upp den inhemska prisnivån.
Spegelbilden i detla avseende representeras av de valutastarka länderna
Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz där den inhemska prisutvecklingen
påverkats i neddragande riktning av stigande växelkurser. Även i en rad andra
länder, där politiken varit starkt inriktad på inflationsbekämpning, har
prisstegringarna dämpats påtagligt.

Bakom
den allmänna tendensen till prisdämpning ligger också en svag och i vissa fall
rentav vikande råvaruprisutveckling. Den fortsatta åter-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 6

hämtningen
i industriländerna under 1978 har varit för svag för att märkbart påverka
priserna ens i dollar, vilken är den valuta många råvaror noteras i. Detta
har, till följd av dollarkursens nedgång, inneburit att många länder kunnat
registrera fallande priser på råvaruimporten. Denna allmänna bild gäller också
för oljepriserna. Även för industrivaror har de internationella priserna
dämpats under 1978, om än i väsentligt mindre grad än för råvaror. Mätt i
nationella valutor beräknas prisuppgången på industrivaror i internationell
handel avta från ca 7 % till 3,5 % mellan 1977 och 1978,

Beträffande utsikterna för
1979 gäller att priserna för flertalet råvaror sedan en tid har visat större
fasthet, men ökningen i genomsnitt för 1979 torde bli ganska måttlig. Man kan
emellertid inte bortse från möjligheten av relativt betydande prishöjningar i
dollar på en del viktiga råvaror. Vilket genomslag det skulle få på den
internationella prisnivån sammanhänger bl. a. med dollarns utveckling i
förhållande till övriga valutor. Beträffande oljepriserna råder en stor
osäkerhet. De förutsebara utbuds- och efterfrågeförhållandena på oljemarknaden
indikerar emellertid inte att någon mer väsentlig realprishöjning på olja
framstår som sannolik. För industrivaror väntas prisuppgången nästa år öka endast
marginellt. Sammantaget innebär detta att priserna i internationell handel 1979
kan förutses öka i storleksordningen 5 %, eller ett par procentenheter snabbare
än i år. I kombination med en fortsatt dämpning av de inhemskt bestämda
priserna väntas detta dock leda till att inflationstakten i industriländerna
1979 begränsas ytterligare något.

2
Det aktuella ekonomiska läget och utsikterna för 1979

Den
svenska ekonomin är nu på väg upp ur den svåraste krisen under efterkrigstiden.
Industriproduktionen, som fallit sedan slutet av 1974, började åter öka vid
mitten av 1978. Industrins orderstockar växer. Den privata konsumtionen, som
minskat sedan första kvartalet 1977, har vänt uppåt under tredje kvartalet i
år. Vår internationella konkurrenskraft har stärkts. Exporten har stigit
markant. Sverige återtar nu förlorade marknadsandelar inte bara på
exportmarknaderna utan även på hemmamarknaden.

Vi
beräknas i år få ett överskott i vår handelsbalans med omvärlden på ungefär 5
miljarder kr. att jämföras med ett lika stort underskott året innan. Takten i
prisstegringarna har halverats jämfört med för ett år sedan.

Hösten
1976 befann sig den svenska ekonomin i fundamental obalans. Kostnadsökningar på
bortåt 45 % 1975 och 1976 hade höjt vårt kostnadsläge kraftigt i förhållande
till konkurrentländerna, vilket med viss tidseflersläpning måste medföra
betydande förluster av marknadsande-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 7

lar och kraftiga inflalionsimpulser. Stora lager hade
byggts upp och betydande strukturproblem väntade på sin lösning, Konsumtionslillväxten
låg på en nivå som var klart högre än vad som var möjligt att vidmakthålla på
längre sikt.

Som jag senare kommer alt redovisa framstår de ekonomiska
utsikterna 1979 som relativt gynnsamma. Delvis sammanhänger detta med en
förväntad fortsatt uppgång i den internationella konjunkturen men det är också
en följd av att de åtgärder som trepartiregeringen vidtog för att återvinna
balansen i samhällsekonomin nu börjar ge resultat.

Ett centralt inslag i trepartiregeringens
stabiliseringsprogram var att stegvis återställa näringslivets internationella
konkurrenskraft. Genom devalveringen av den svenska kronan med ca 15 % gavs
svenska företag möjlighet att på nytt framgångsrikt konkurrera både på
hemmamarknaden och på exportmarknaderna. Som ytterligare åtgärder för att återställa
Sveriges relativa kostnadsläge sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften vid
ingången av 1978 för att fr. o. m. den 1 juli i år helt avskaffas. Det
ansvarsfulla avtal som tecknats av parterna på arbetsmarknaden har också
verksamt bidragit till att förbättra näringslivets konkurrenskraft.

För att kostnadsanpassningen skulle lyckas och för att
därmed på sikt skapa förutsättningar för en tryggad sysselsättning var det
också nödvändigt att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan så att en inflalionis-tisk
utveckling inte skulle äventyra anpassningsprocessen. Åtstramningen har också
bidragit till alt påskynda återvinnandet av marknadsandelar och snabbt vända
underskotten i handelsbalansen till överskott. Delta skapade förtroende för den
svenska valutapolitiken. Härigenom möjliggjordes även en successiv sänkning av
diskontot under 1978.

Effekterna på exporten och importen av
kostnadsanpassningen började visa sig redan under andra halvåret 1977 även om
förbättringen av handelsbalansen mätt i löpande priser till en början
motverkades av den försämring i bytesförhållandet som följde på devalveringen.

Till en
del beror den förbättrade externbalansen på neddragningen av den inhemska
konsumtionsefterfrågan och lageravvecklingen. Huvudförklaringen är dock att de
svenska företagen har lyckats återvinna marknadsandelar. Enligt
konjunkturinstitutets beräkningar skulle för bearbetade varor andelsvinster
motsvarande en exportvolym om 61/2% ha gjorts under andra halvåret 1977 och
första halvåret 1978. Fortsatta andelsvinster under återstoden av 1978 kan
påräknas. Även på hemmamarknaden har marknadsandelar återfagits. Importen har
nämligen sjunkit avsevärt m.er än vad dämpningen av den inhemska efterfrågan
kan förklara. Konjunkturinstitutets kalkyler visar att det utrymme att sänka de
svenska produkternas priser i internationell valuta som devalveringarna
skapade till betydande del också utnyttjats för att sänka de relativa priserna.
Endast fill en mindre del har det använts för att höja vinstmarginalerna eller
för att minska förlusterna.

s. 1971 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50

Diagram
2 A Export av bearbetade varor 19701979 Marknadsandel och relativpris

Index
1970=100

197Ö
I 1971 I 1972 | 1973 | 1974 11975 Källor: Ekonomidepartementet och
konjunkturinstitutet.

Marknaden
för export av bearbetade varor (exkl. fartyg) till OECD-länderna väntas öka med
6 å 7 % 1979, eller något snabbare än i år. Av väsentlig betydelse är härvid
att den sammantagna importen i våra nordiska grannländer bedöms utvecklas
avsevärt mera positivt nästa år än under 1978.

Sverige
beräknas öka sina marknadsandelar med 5 a 6 % innevarande år. För 1979 finns
det med hänsyn till en fortsatt förbättring i Sveriges konkurrenskraft skäl att
räkna med ytterligare en andelsvinst på 3 å 4 %. Därmed skulle Sverige ha
återvunnit ca hälften av de marknadsandelar som förlorats åren 19751977. Sai-nmanlagt
ger marknadstillväxten och andelsvinsterna en uppgång i exporten till OECD-området
av bearbetade varor (exkl. fartyg) på ca 11 % i år och ca 10 % under 1979.
Exporten till övriga länder växer dock långsammare. I diagram 2 A och B
illustreras sambandet mellan relativpriser, andelsförändringar, marknadstillväxt
och total export av bearbetade varor under perioden 19701979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 9

Diagram 2 B Marknadstillväxt och svensk export av
bearbetade varor 19711979

Marknadstillv ä xt

s. 1973 Kontrollera mot PDF

I

18 --

15 .-12

9

6 --

3 -_ O

i

i

a

Svensk export

t

bi

s. 1974 Kontrollera mot PDF

1975
19

1971
'1972 11973 1974 1975 1976 Källor: Ekonomidepartementet och
konjunkturinstitutet.

1977 '1978 '1979

s. 1975 Kontrollera mot PDF

För råvaror förutses en betydligt långsammare exportökning
1979 än i år. För fartygsexporten sker en kraftig minskning. Totalt beräknas
Sveriges export nästa år öka i storleksordningen 7 1/2 %,i dvs. i samma takt
som nu förutses för 1978.

Den höga inflationstakten under 1977 var till stor del en
konsekvens av ett fördröjt genomslag av den snabba lönekostnadsökningen per producerad
enhet under 1975 och 1976. Den försämrade konkurrenskraften nödvändiggjorde
devalveringarna vilket i sin tur utlöste konsfnadsök-ningarnas genomslag i
prisnivån. Därefter har prisstegringsfakten emellertid successivt dämpats.
Härtill har bidragit såväl det måttfulla löneavtalet för 1978 och 1979 som
borttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften.

' Räknat i nationalräkenskapsternier.

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 10

Från
december 1977 till september 1978 har konsumentprisindex endast stigit med 5,9
% och för hela 1978 väntas prisuppgången stanna kring 7 3/4 %. Härigenom
underskrids den i löneavtalen uppställda prisgränsen med god marginal.
Prisstegringarna under det senaste halvåret understiger också genomsnittet för OECD-länderna.
Den långsammare prisökningstakten väntas bestå nästa år. Konsumentpriserna
bedöms sålunda öka med ca 5 % under loppet av 1979 vilket innebär att
prisklausulen i löneavtalen uppfylls även nästa år.

Borttagandet
av återstående 2 % av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1 juli
1978 innebar en stimulans av ekonomin med ca 3,6 miljarder kr. räknat på helår.
Denna kostnadssänkning har starkt medverkat till den väsentligt lägre
prisökningstakten. Härtill har också bidragit en aktiv prispolitik som
förhindrade under våren planerade prishöjningar. Därigenom har hushållens
reala köpkraft höjts. Borttagandet av arbetsgivaravgiften innebar således en
viktig konsumtionsstimulerande åtgärd fr. o. m. mitten av 1978.

I
den reviderade finansplanen föi-utsattes att den privata konsumtionen skulle
minska med ca 1 % under 1978. Denna prognos ser ut att infrias. Utvecklingen
under loppet av året innebär emellertid att en minskning under första halvåret
förbyfs i en ökning under andra halvåret med ca 2%.

I
den reviderade nationalbudgeten 1978 presenterades kalkyler för utvecklingen
1979 och 1980. Där beräknades hushållens reala disponibla inkomster stiga med
1,5% 1979. Dessa kalkyler utvisade den ekonomiska utveckling som bedömdes
sannolik med hänsyn till redan beslutade ekonomisk-politiska ågärder. Vidare
antogs i dessa kalkyler att hushållens sparkvot skulle förbli oförändrad
mellan 1978 och 1979. Den privata konsumtionen förväntades således stiga lika
mycket som ökningen i hushällens reala disponibla inkomster.
Konjunkturinstitutet beräknar i sin höstrapport att hushållens reala
disponibla inkomster kommer att öka med 1,2 % 1979. Därvid har hänsyn endast
tagits till tidigare beslutade åtgärder. Det föreligger således god överensstämmelse
mellan konjunkturinstitutets kalkyler och den reviderade nationalbudgeten när
det gäller inkomstberäkningarna. Däremot antar konjunkturinstitutet aft
hushällens sparkvot sjunker med ca en procentenhet från 9,S % till 8,9 % varvid
konsumtionen skulle stiga med 2,2 % 1979. Jag återkommer i nästa avsnitt till
de ekonomisk-politiska åtgärder som jag å min sida anser nödvändiga för atl
fullfölja den önskvärda återanpassningen av den svenska ekonomin.

Den
tidigare förda lagerpolitiken ledde till mycket stora överlager inom industrin.
Därigenom blev en omsvängning i lagerinsvesteringarna ofrånkomlig. Det kan
nämnas aft nedgången i lagerinvesferingarna motsvarar hela nedgången i
industriproduktionen sedan utgången 1976.

Den
nödvändiga lageravvecklingcn inleddes inom vissa basindustrier

s. 1977 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 11

redan
under första halvåret 1977 och blev successivt alltmer omfattande. Under andra
halvåret 1977 och första halvåret 1978 motsvarade lagernedgången inom industrin
infe minder än 2 1/4 % av BNP, Under senare hälften av 1978 har tyngdpunkten i
lagerminskningen förskjutits till verkstadsindustrin.

Lagerneddragningen
fortsätter nästa år, även om det beräknas ske i avtagande takt. Totalt vänfas
lagervolymförändringen 1979 bli 1,8 miljarder kr. räknat i 1975 års priser,
mot drygt 5,5 miljarder kr. 1978. Därmed skulle lagerinvesteringarnas
utveckling svara för ett tillskott motsvarande 1,3 % av den totalt inhemska
efterfrågan 1979 medan det för 1978 skulle vara fråga om ett lika stort
negativt bidrag.

Vad
gäller investeringarna som sjunkit ända sedan 1974 har en mar-ker-ad
omsvängning ägt rum under 1978. Den mer positiva utvecklingen kan väntas
fortsätta under nästa år, då investeringarna väntas öka med ca 5 %.
Bostadsbyggandet ökar relativt snabbt. Igångsättningen av nya lägenheter
väntas bli inemot 60 000 i år och sannolikt något högre 1979. Kreditgivningen
till bostadsbyggandet fungerar numera väl och vidare torde dämpningen av byggnadskosfnadsökningarna
ha haft en positiv inverkan på igångsättningen. Härtill bidrar också att det
statliga lånetaket numera följsamt anpassas fill kostnadsutvecklingen. De
förbättrade låne-och bidragsvillkoren till energibesparande åtgärder har också
haft stor betydelse för ökningen av byggnadsinvesteringarna.

Även
i fråga om industrins investeringar sker en omsvängning. Efter ett fall med
sammanlagt ca 30 % 1977 och 1978 förväntas en investeringsuppgång med några
procent 1979. I takt med stigande kapacitetsutnyttjande och förbättrade
resultat kan en fortsatt investeringsuppgång förutses.

Den
här skisserade utvecklingen torde ha lett till en produktionsökning totalt i
samhället (BNP) på ca 2 % i år, vilket är betydligt mera än som förutsågs i
våras. Den snabbare tillväxten får framför allt tillskrivas den förbättrade
reala ulrikesbalansen, dvs. den snabba exportvolymökningen och kraftiga importvolymminskningen.
För 1979 kan en produktionsökning om 3,54 % förutses, vid oförändrad
inriktning av den ekonomiska politiken. Inräknas effekterna av det
stimulansprogram som senare idag föreläggs riksdagen blir produktionsuppgången
1979 större. Jag återkommer senare till denna fråga.

Den
generellt strama ekonomiska politiken har förenats med mycket omfattande insatser
på det arbetsmarknads- och industripolitiska fältet. Innebörden av de
arbetsmarknadspolitiska satsningarna har bl. a. varit att företagen har hållit
en betydligt högre sysselsättningsnivå än vad som annars varit fallet.
Härigenom har således arbetslösheten starkt begränsats. Politiken medför också
att företagen har möjlighet aft öka sin produktion, utan att öka
arbetsstyrkan. En ökad efterfrågan och stegrad produktion tar sig därför till
en början främst uttryck i en ökad produk-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 12

tivitet,
och först i ett senare skede stiger sysselsättningen. För att tidigarelägga
företagens nyrekrytering av arbetskraft i uppgångsfasen infördes ett
nyrekryteringsstöd fr. o. m. den 1 juh i år. Stödformen har i stor utsträckning
utnyttjats av näringshvet.

Industrins
finansiella försvagning och långsiktiga strukturproblem blev akuta hösten 1976
under intryck av den internationella konjunktur-avmattningen och kostnadskrisen.
Omfattande insatser inom det näringspolitiska fältet har därför blivit
nödvändiga. De mest framträdande exemplen på detta är åtgärderna i fråga om
varven, stålindustrin, tekoindustrin och skogsindustrierna. Det kommer att
krävas fortsatta stora närningspolitiska insatser för att säkerställa att den
nödvändiga strukturomvandhngen inom de krisdrabbade branscherna och områdena
sker i socialt acceptabla former.

Under
den första fasen i återanpassningen av svensk ekonomi till fullt kapacitetsutnyttjande
och jämvikt i bytesbalansen har en betydande kostnadsanpassning skett samtidigt
med att arbetslösheten har hållits nere på en internationellt sett låg nivå.
Handelsbalansen har förbättrats kraftigt. Inflationstakten har halverats. Tack
vare tidigare vidtagna åtgärder och de resultat som därvid uppnåtts är det nu
möjligt att låta den inhemska efterfrågan expandera något mer än tidigare. Med
hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten inom ekonomin bör detta kunna ske
utan att äventyra en fortsatt dämpning av inflationstakten.

3
Den ekonomiska politikens mål och inriktning

Utsikterna
för ekonomin under det kommande året ter sig relativt goda i enlighet med vad
jag redovisat i det föregående. Den positiva bilden får dock inte undanskymma
att svensk ekonomi alltjämt brottas med svåra problem. Sysselsättningsläget är
fortfarande svagt. Uppsvinget sker från en mycket låg produktionsnivå. De
långsiktiga strukturella problemen i svensk industri återstår i betydande utsträckning
aft lösa. Industriinvesteringarna har fallit starkt.

De
centrala målen för den ekonomiska politiken är full sysselsättning, rimlig
prisstabilitet, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning, regional balans
och jämvikt i bytesbalansen. För att nå dessa mål krävs å ena sidan att
ekonomin ges tillräckligt mycket stimulans för att den stora outnyttjade
kapaciteten skall tas i anspråk och sysselsättningen öka. Å andra sidan får
man akta sig för så starka åtgärder att man äventyrar en stabil och uthållig
tillväxt med låg inflation. Även om de hittillsvarande stegen i den långsiktiga
stabiliseringspolifiken varit framgångsrika återstår en lång och svår väg till
balans.

Mot
bakgrund av de utvecklingstendenser som jag redovisat i det föregående finns
det skäl att låta den ekonomiska politiken få en försiktig expansiv inriktning
under 1979 vilket bl, a. kan ge en positiv effekt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 13

på
sysselsättningen. Åtgärder som siktar till att öka den privata kosum-tionen med
2,5 % nästa år är enligt regeringens uppfattning en rimlig avvägning av den
ekonomiska politiken. En sådan konsumtionsökningstakt bör vara förenlig med
strävan aft bekämpa inflationen. Vi får inte riskera att åter hamna i en
utveckling hknande den under 1975 och 1976. Det kommer därför att krävas en
fortsatt återhållsamhet med pris- och kostnadsökningar. Den aktiva
prispolitiken måste fortsätta.

Den
långsiktiga tillväxten i utrymmet för privat konsumtion torde ligga någonstans
mellan 1,5 och 2 % per år. Med hänsyn till att den privata konsumtionen under
1978 pressats ner under tillväxftrenden finns det dock anledning att öka
konsumtionen något snabbare under 1979. En mindre ökning än 2 1/2 % skulle
innebära en risk för att resurserna inom hemmamarknadsindustrin och den privata
tjänstesektorn skulle minska allt för mycket, vilket skulle leda till
flaskhalsproblem längre fram när den privata konsumtionen åter expanderade. En
väsentligt snabbare ökning skulle å andra sidan föra upp konsumtionen på en
nivå varifrån den inte kunde tillåtas öka särskilt mycket utan att äventyra de
långsiktiga målen. Då skulle kravet att starkt minska tillväxten i privat
konsumtion under åren bortom 1979 försvåra en stabilisering av löner och priser.

Enligt
konjunkturinstitutets beräkningar stiger de reala disponibla inkomsterna med
1,2 % nästa år. I denna beräkning har hänsyn tagits till

att indexregleringen av den
statliga inkomskatten innebär uteblivna skattehöjningar på ca 3,2 miljarder kr.
1979,

att överenskommelsen våren 1978
mellan trepartiregeringen och kommunförbunden om begränsade skattehöjningar i
kommuner och landsting ser ut att leda till att kommunalskattehöjningarna kan
begränsas till ca 25 öre,

att bostadsbidragen höjs
kraftigt från årsskiftet.

att den starkt neddragna
inflationstakten under 1978 ger en högre realinkomst även under 1979.

För
att hushållens reala köpkraft skall stiga med ca 2,5 % bör de tillföras
ytterligare ungefär 2,5 miljarder kr. vilket motsvarar ca 1,3 % av hushållens
disponibla inkomster i form av sänkta skatter och höjda bidrag.

Det
angivna ekonomiska utrymmet kommer att användas till följande åtgärder:

Barnbidraget höjs med 240 kr.
till 2 500 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1979. Kostnad 475 milj.
kr.

Inflationsskydd införs även för
grundavdraget vid inkomstbeskattningen genom att den särskilda
skattereduktionen uppräknas från 400 till 560 kr. Skattebortfall 850 milj. kr.

En viss marginalskattelättnad,
genomförs fr. o, m. 1979 inom en ram av ca 1 100 milj.kr.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 14

Det extra skatteavdraget för
pensionärer höjs så att folkpensionärer med låga inkomster slipper skatt även
under år 1979.

Skatteavdraget för
underhållsbidrag till icke hemmavarande barn höjs från 2 500 kr, till 3 000 kr.

En
höjning av hushållens reala disponibla inkomster med 2,5 % kan väntas leda till
en ungefär lika stor ökning i den privata konsumtionen. Enligt min uppfattning
finns det nämligen anledning att tro på en ungefär oförändrad sparkvot hos
hushållen även om prognoser av detta slag alltid måste förses med
reservationer. I och för sig kan en lugnare prisutveckling och ett förbättrat
arbetsmarknadsläge leda till ett något sänkt sparande. Samtidigt finns det
faktorer som talar för att hushållssparandet hålls uppe på 1978 års nivå. Sparkvoten
har trendmässigt stigit under 1970-talet. Konsumenterna har anpassat sig till
en lägre utgiftsnivå. Erfarenhetsmässigt kan man räkna med att en relativt hög
andel av en icke förväntad inkomstökning sparas. Vidare kommer det nya statliga
skattesparandet att bidra till att hålla uppe hushållssparandet. Man kan därför
säga att stimulanserna till sparandet möjliggör en skattesänkning givet
målet att nå en privat konsumtionsökning på 2,5 %.

Ett
ytterligare motiv för en viss stimulans är att det är angeläget att löntagarna,
när läget i ekonomin förbättras får en positiv reallöneutveckling efter skatt.
Det kan också verksamt bidra till ett nytt försiktigt och ansvarsfullt
löneavtal för åren efter 1979.

Den
kostnadsanpassning som devalveringarna innebar kompenserade inte fullt ut för
Sveriges förlust i konkurrenskraft från början av 1970-talet, I stort sett har
dock den relativa lönekostnadsnivån återställts. Orsaken till det kvarvarande kosfnadsgapet
är att produktivitetsutvecklingen varit mycket svagare än i genomsnittet av
andra industriländer. Samtidigt har det byggts upp en betydande
produktivitetsreserv inom industrin,

Sverige
relativa kostnadsutveckling nästa år bestäms i hög grad av storleken på denna produkfivitetsreserv
och hur snabbt den kan tas i anspråk. Den relativa kostnadsanpassning som
hittills genomförts har resulterat i en betydande uppgång i den ufiändska
efterfrågan på svenska produkter. För 1979 förutses nu en något snabbare ökning
i marknadstillväxten än vad som föreföll sannolik vid den bedömning som
gjordes i den reviderade finansplanen i våras. Möjligheterna att öka
industriproduktionen är därför något gynnsammare. De tidigare beslutade
höjningarna av socialförsäkringsavgiftcrna för barnomsorg och sjukförsäkring
med 1,3 % gäller fr. o. m. 1 januari 1979. Den sammanlagda timkostnaden beräknas
av konjunkturinstitutet därvid stiga med drygt 7 %. Genom det dämpade
löneavtalet och den relativt snabba produktivitetsökning som frigörandet av
produktivitetsreserven medför antas kostnaden per producerad enhet stiga något
långsammare i Sverige än i konkurrentländerna. Sveriges relativa
konkurrenskraft fortsätter att förbättras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.1978/79: 50 15

Utlandsefterfrågans
bidrag till den totala efterfrågeökningen i ekonomin avtar successivt. Det
krävs därför en rimlig ökningstakt i den inhemska efterfrågan för att säkerhetsställa
en påtaglig ökning av kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. En grundläggande
utgångspunkt för regeringens ekonomisk-politiska strategi är att den privata konsumUonen
infe annat än temporärt får växa snabbare än det finns långsiktigt utrymme för.
Det lediga resursutrymmet måste i stället tas i anspråk av en fortsatt tillväxt
av exporten och förbättring av bytesbalansen, en ökning av
industriinvesteringarna, en normalisering av lagerinvesteringarna, en höjning
av bostadsbyggandet och

en
fortsatt utbyggnad av samhällets service i takt med det långsiktiga resursutrymmet.

Under uppsvingsfasen måste
särskilt den utlandskonkurrerande sektorns resursbehov prioriteras.
Budgetpolitiken måste därför inriktas på stark återhållsamhet med utgifterna.
Detta är nödvändigt inte endast för att skapa utrymme för berättigade
resurskrav från andra sektorer utan även med hänsyn till det betydande
budgetunderskottet. De stora budgetunderskotten under senare år har varit
nödvändiga för att hålla uppe aktiviteten i ekonomin. Resursutnyttjandet är
alltjämt jämförelsevis lågt. I takt med att kapacitetsutnyttjandet förbättras
uppkommer emellertid ett krav på att finanspolitiken anpassas därtill.

Budgetpolitiken
medför också en stark likviditetsökning vilken i ett senare skede av
uppsvingsfasen skulle kunna utlösa efterfrågeökningar som går utöver det
samhällsekonomiska utrymmet och som kan minska motståndskraften mot pris- och
lönehöjningar. Den reala likviditeteten i samhällsekonomin ligger dock alltjämt
på en mycket låg nivå. I takt med att den normaliseras måste emellertid också
kreditpolitiken anpassas härtill genom att föra över Ukvida medel till den
långa kapitalmarknaden. Ett steg i den riktningen togs i juli i år i samband
med att diskontot sänktes till 6,5 %. Spännvidden mellan den långa räntan och
diskontot vidgades därvid med ytterligare 0,25 procentenheter till 3,25 %. Under
året har också skett en successiv höjning av bankernas likviditetskvoter. Det
nya skattesparandet innebär också en långsiktig bindning av de placerade
medlen.

Regeringens
mäl är att ytterligare öka bostadsbyggandet nästa år. I syfte att stärka
bostadsefterfrågan och förhindra att allför kraftiga hyreshöjningar äventyrar prisslabiliseringsmålet
1979 kommer regeringen inom kort alt lägga förslag till riksdagen om statliga
lån till underhållskostnader för lägenheter färdigställda under prioden
19651975.

Arbetsmarknadsläget är
alltjämt allvarligt. Ökningen av arbetslösheten under 1978 är särskilt
påtaglig för ungdomar under 25 år. De åtgärder jag redogjort för syftar till
att öka kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och därmed snabbare få
till stånd en förbättrad sys-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 16

selsättning.
Regeringen kommer också i fortsättningen dessutom att använda den aktiva
arbetsmarknadspolitikens alla medel för att hålla tillbaka arbetslösheten.
Särskilda åtgärder sätts in mot ungdomsarbetslösheten. Chefen för arbetsmarknadsdeparementet
lägger senare denna dag fram förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom
en ram om ca 3 miljarder kr. Med hänsyn tagen till den samlade effekten av här
föreslagna konsumtions- och investeringsstimulerande åtgärder samt de arbetsmarknadspolitiska
insatserna torde sysselsättningen kunna hävdas.

Under
uppsvingsfasen ställs arbetsmarknadspolitiken inför nya krav. Stora insatser
måste göras bl. a. för att underlätta en större rörlighet under socialt
acceptabla former. Det är under en uppåtgående konjunktur som det skapas
förutsättningar för att åstadkomma den nödvändiga strukturomvandlingen, I de av
chefen för arbetsmarknadsdepartementet framlagda förslagen ingår förslag om
utbyggnad av åtgärder som underlättar rörlighet.

En
fortsatt utbyggnad av en konkurrentskraftig industri är en grundläggande
förutsättning för fortsatt standardökning och för att klara samhällets behov
att bygga ut den sociala servicen.

När
kapacitetsutnyttjandet i industrin stiger och företagens finansiella ställning
förbättras kan man räkna med kraftig återhämtning av industriinvesteringarna.
Detta torde dock inte inträffa förrän under återanpassningsperiodens senare
skede. För att i möjligaste mån tidigarelägga investeringar till uppsvingsfasens
första skede lägger jag senare denna dag fram förslag om investeringsstimulerande
åtgärder. De innebär i huvudsak en förlängning av det generella frisläppet av
investeringsfonderna samt förlängning av det särskilda investeringsavdraget på
25 % och det statliga investeringsbidraget på 10 % för maskininvesteringar. Det
föreslås också att ett nytt 10-procentigt investeringsavdrag införs för
byggnadsinvesteringar, som ingångsätts före den 30 september 1979.

Industrins
finansiella ställning har allvarligt försvagats under de senaste åren. Det är
nödvändigt att soliditeten i företagen ökar för aft göra dem mer
motståndskraftiga mot framtida påfrestningar. Det är därför angeläget att
företagen kan utnyttja ett förbättrat konjunkturläge till att öka
nyemissionsverksamheten. För att stimulera denna kommar jag senare denna dag
att lägga fram förslag om höjning av det s. k. Annell-avdraget. Därigenom
minskas skillnaden i de avkastningskrav som måste ställas på eget kapital i
förhållande till upplånat kapital.

Försörjnings-
och bytesbalans för 1979

De
här föreslagna åtgärderna i kombination med andra antaganden om hushållens sparkvot
och utrikeshandelns utveckUng m. m. ger sammantaget en något annorlunda bild
av ekonomins utveckling än den konjunkturinslitulet beskrivit i sin
höstrapport. I tabell 1 redovisas en försörjningsbalans för 1978 och 1979 och i
tabell 2 bytesbalansen för samma år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 17

Tabell I Försörjningsbalans 1978 och 1979

1977

1978

1979

Miljarder

Ärlig procentuell

kr.

volymföri

indring

BNP

352

1,8

4,4

Import
av varor

90

-5,0

8,3

Summa
tillgång

442

0,4

5,1

Bruttoinvestering

73

-2,5

5,1

Näringsliv

35

-13,3

7,7

Därav industri

14

-12,6

3,7

Stat

8

10,7

0,8

Kommuner

14

2,9

-0,1

Bostäder

15

11,7

7,6

Lagerinvestering

-2

-1,3

1,3

Privat
konsumtion

189

-1,1

2,5

Offentlig
konsumtion

101

2,7

2,4

Stat

32

1,0

1,0

Kommuner

70

3,6

3,0

Tjänstenetto

-4

0,1

0,0

Export
av varor

86

7,5

7,5

Summa
efterfrågan

442

0,4

5,1

.4Mn. Lagerinvesteringarnas och tjänstenettots förändring
är beräknade i procent av föregående års bruttonationalprodukt.

För 1977 har en särskild uppskattning gjorts av
investeringskostnaden per lägenhet som skiljer sig från nationalräkenskaperna.
Bostadsinvesteringarna ökar därmed i lägre takt än enligt konjunkturinstitutets
beräkningar 1978.

Källor: Ekonomidepartementet, konjunkturinstitutet och
statistiska centralbyrån.

Tabell 2 Bytesbalans 19771979 Milj.kr., löpande priser

1977

1978

1979 prognos

Export av varor Import av varor

85 678 90 246

98 565 93 375

110 200 104 700

Handelsbalans

-4 568

5190

5 500

Korrigering
av handelsstatistiken

Sjöfartsnetto

Resevaluta,
netto

Övriga
tjänster, netto

Korrigeringspost

-351

3 042

-3 579

-3 643

800

-430

3 200

-4 100

-3 880

800

-530

3 400

-4 400

-4 050

800

Transfereringar,
netto

-6 510

-8 000

-9 400

Bytesbalans

-14 809

-7 220

-8 700

Källor: Ekonomidepartementet, konjunkturinstitutet och
riksbanken.

Den något högre privata konsumtionen och den antagna
försämringen i bytesförhållandet leder till ett underskott i bytesbalansen på
8,7 miljarder kr. 1979. Detta är ca 500 milj.kr. mer än konjunkturinstitutet
beräknat.

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 50

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 18

BNP
beräknas växa med 4,4 To. Industriproduktionen som innevarande år förutses öka
med 1 % beräknas nästa år komma att öka med bortemot 7 %, vilket är drygt en
procentenhet micr än vad konjunkturinstitutet antagit. Genom en snabbare
uppgång i industriproduktionen ökar även produktiviteten inom industrin något
snabbare eller med ca 7 %.

Sammanfattningsvis
kan man konstatera att den förda ekonomiska politiken under senare år i viktiga
hänseeden varit framgångsrik. En grund har därmed lagts för en positiv framtida
ekonomisk utveckling. Många svåra problem återstår emellertid alltjämt att
lösa. På kort sikt är en försiktig stimulans motiverad men i det längre
perspektivet måste resurstillväxten i väsentliga hänseenden reserveras, inte
för inhemsk konsumtion, den må vara privat eller offentlig, utan för ökad export,
ökande investeringar och för att genomföra den nödvändiga strukturomvandlingen.
Endast genom en balanserad ekonomisk utveckling kan sysselsättningen på lång
sikt tryggas och grunden läggas för fortsatt utbyggnad av den sociala
välfärden.

Statsråden
Gabriel Romanus, Mundebo, Wikström och Wirtén utvecklar härefter de närmare
riktlinjerna för och utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa
anföranden och förslag redovisas i under-protokoUen för social-, budget-,
utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen.

Chefen
för ekonomidepartementet anför.

Med
hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemstäUer jag att
regeringen i en proposition

dels
föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om inriktningen av den
ekonomiska poUtiken, dels förelägger riksdagen vad jag och de övriga
föredragandena har anfört för de åtgärder eUer ändamål vi har hemställt om.

Regeringen
ansluter sig tiU föredragandenas övervägande och beslutar att genom proposition
förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det
ändamål som de har hemställt om.

Regeringen
föreskriver att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen
skall bifogas propositionen som bilagorna 14.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 19

Bilaga
1

Utdrag
PROTOKOLL

SOCIALDEPARTEMENTET vid regeringssammanträde

1978-11-02

Fiiredragandc:
statsrådet Gabriel Romanus

Anmälan
till proposition om Inriktningen av den ekonomiska politiken,

rn. m.
såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde

Höjning
av det aUniiinna barnbidraget

Det
allmänna barnbidraget höjdes senast den 1 april 1978 från 2 100 kr. liU 2 260
kr. per barn och år (prop. 1977/78: 61, SoU 1977/78: 18, rskr 1977/78: 89).

Som
chefen för ekonomidepartementet har anfört vid sin anmälan av inriktningen av
den ekonomiska politiken är det angeläget att snarast möjligt förstärka
barnfamiljernas ekonomi. Detta är motiverat både från familjepolitisk synpunkt
för att ge barnfamiljerna kompensation för de prishöjningar som skett och från
allmän ekonomisk-politisk synpunkt för alt öka barnfamiljernas
konsumtionsutrymme.

Förbättringen
för barnfamiljerna bör ske genom en höjning av det allmänna barnbidraget fr, o,
m, den 1 januari 1979, Barnbidraget bör därvid höjas med 240 kr. till 2 500 kr.
per barn och år. Därmed får barnfamiljerna en real inkomstförbättring utöver
vad som motsvarar prisökningarna sedan föregående höjning av barnbidragen.

Kostnaderna
för barnbidragshöjningen beräknas till 425 milj. kr. för helt år. För
budgetåret 1978/79 blir kostnadsökningen ca 210 milj. kr. Detta belopp bör
anvisas på tilläggsbudget I.

Mitt
förslag mnebär att lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag behöver ändras. Ett
inom socialdepartementet upprättat förslag tUl lagändring bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

Med
hänvisning (till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. antaga
förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

2, till
Allmänna barnbidrag på tiUäggsbudget I till statsbudge

ten för budgetåret 1978/79 under femte huvudtiteln anvisa ett förslags

anslag av 210 000 000 kr.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 20

Bilaga
1.1

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom
föreskrives att 1 § lagen (1947: 529) om aUmänna barnbidrag 1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

För barn, som är svensk med- För barn, som är svensk med

borgare och bosatt i riket, skall av borgare och bosatt i riket, skall av

allmänna medel såsom bidrag till allmänna medel såsom bidrag till

barnets uppehälle och uppfostran barnets uppehälle och uppfostran

utgå allmänt barnbidrag med utgå allmänt barnbidrag med

2.260 kronor om året i enUghet 2.500 kronor om året i enlighet

med vad nedan närmare stadgas. med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt
barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk
medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i
riket eUer ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader
vistas i riket.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1
Lagen omtryckt 1973: 449.

2
Senaste lydelse 1977:1185.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 21

Bilaga
2

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-02

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Anmälan
till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt
avser budgetdepartementets arbetsområde

1
Inledning

1.1
Behandlade frågor

Jag
avser att i det följande redovisa ett antal förslag som rör beskattningen av
såväl fysiska personer som företag.

I
fråga om fysiska personer föreslås att den statliga inkomstskatten sänks för
1979 års inkomster. Skattesänkningen tar främst sikte på att mildra
marginalskatteeffekterna för de stora grupperna av heltidsarbetande.
Beträffande den särskilda skattereduktion om f. n. 400 kr., som medges fysisk
person som har varit bosatt i Sverige under beskattningsåret, föreslås en
årlig uppräkning.

Det
extra avdrag som medges folkpensionär vid beskattningen föreslås också höjt. F.
n. är avdraget så avpassat att ingen beskattningsbar inkomst uppkommer vid en sidoinkomst
om högst 3 300 kr. utöver ålderspensionen. Detta belopp föreslås höjt tiU 3
600 kr. I förening med förslaget om uppräkning av den särskilda
skattereduktionen innebär detta att sidoinkomsten kan uppgå tiU drygt 4 900 kr,
innan skatt påförs.

Vidare
föreslås att det särskilda avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn
höjs från 2 500 kr. till 3 000 kr. Den provisoriska lagstiftningen om
avdragslätt för arbetskläder föreslås förlängd i ytterUgare tre år.

De
nya reglerna i de delar som jag nu har nämnt föreslås träda i kraft den 1
januari 1979 och tillämpas första gången vid 1980 års taxering. Beträffande
det höjda avdraget för underhållsbidrag liksom i fråga om avdragsrätten för
arbetskläder föreslår jag emellertid att de nya reg lerna skall tillämpas
redan vid 1979 års taxering.

På
företagsbeskatfningsområdet föreslås att gUtighetstiden för det 25-procenfiga
särskilda investeringsavdraget och det 10-procentiga statliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 22

investeringsbidraget
för maskininvesteringar förlängs från utgången av år 1978 tiU utgången av år
1979.

Dessutom
föreslås att ett nytt 10-procentigt investeringsavdrag införs för
byggnadsinvesteringar som igångsätts under tiden den 1 oktober 1978 den 30
september 1979. Detta nya avdrag är avsett för kostnader som läggs ner på
byggnader som används i rörelse, jordbruk eUer skogsbruk. Vissa
byggnadsinvesteringar främst s. k. oprioriterade byggnadsarbeten är dock
undantagna från tillämpningsområdet.

Jag
kommer vidare att föreslå vissa ändringar i lagen (1955: 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning. En ändring innebär att beslut som
meddelas med stöd av 9 § 1 mom. nämnda lag skall kunna omfatta inte bara
befintliga fondmedel utan också sädana medel som företaget i kommande bokslut avsäUer
tiU investeringsfond. En annan ändring innebär att möjUgheterna att utnyttja
investeringsfond för exportfrämjande åtgärder vidgas.

Slutligen
kommer jag att föreslå att företagens möjUgheter att utnyttja det s. k. Annell-avdraget
skall förbättras för sådana nyemissioner som sker efter utgången av år 1978.
Förslaget innebär bl. a. att avdrag skall kunna göras under den 20-årsperiod
som faller in närmast efter emis-sionstUlfället. Det totala avdraget under
perioden får uppgå till högst ett belopp som motsvarar vad som har betalats in
för nyemitterade aktier. Företagen får möjlighet att efter eget val fördela
avdraget på de olika åren. Avdraget får dock inte något år överstiga 10 % av
det vid emissionen till företaget inbetalade beloppet.

1.2
Det skattepolitiska reformarbetet

Under
hösten 1977 slutfördes, sedan jag givit de sittande utredningarna
tilläggsdirektiv, ett omfattande utredningsarbete inom området för beskattning
och kommunal ekonomi. 1972 års skatteutredning (Fi 1972: 02) presenterade i
sitt slutbetänkande (SOU 1977: 91, Översyn av skattesystemet) förslag som i
första hand tar sikte på den direkta beskattningen av fysiska personer.
Företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77) lade i siU slutbetänkande (SOU 1977:
8687, Beskattning av företag) fram förslag till reformer i fråga om
rörelsebeskattningen. Förslag till åtgärder beträffande den kommunala ekonomin
redovisades i 1976 års kommunalekonomiska utrednings (Fi 1976: 06) slutbetänkande
(SOU 1977: 7879, Kommunerna; Utbyggnad Utjämning Finansiering).

Dessa
betänkanden skall nu, i förening med de synpunkter som har framkommit under
remissbehandlingen, ge underlag för regeringens överväganden om varaktiga
reformer inom skattesystemet och den kommunala ekonomin. Tillsammantagna
sträcker sig utredningsförslagen över mycket stora områden och rör speciellt
inom företagsbeskattningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 23

grundläggande
frågor. Under remissbehandlingen har också frän olika håll framförts önskemål
om delvis andra lösningar än som har föreslagits av utredningarna. Även helt
nya frågor har därvid förts in i diskussionen. Det är därför inte möjligt för
regeringen att redan nu redovisa förslag som innebär nägra genomgripande
ändringar av nuvarande regler. Under år 1979 avser jag emeUertid att framlägga
en mer samlad bedömning av vad de närmaste årens reformarbete inom
skattepolitiken bör omfatta. Flera av de aktuella utredningsförslagen ställer
stora anspråk på statsbudgeten och det kommer inte aft vara möjligt att genomföra
dem vid samma tillfälle. Särskilt vill jag fästa uppmärksamheten på den
avvägning som måste göras mellan 1972 års skatteutrednings program för sänkning
av den statliga inkomstskatten och kommunalekono-miska utredningens förslag till
kraftigt ökade statliga överföringar fill kommunema.

Det
finns emellertid några punkter, i fråga om såväl personbeskattningen som
rörelsebeskattningen, där utredningarnas förslag bör fas upp med förtur. Som
jag närmare redovisar i det följande har där inga egentliga invändningar
framkommit vid remissbehandlingen. Vidare gäller det ändringar med begränsad
räckvidd, vars genomförande inte föregriper beredningsarbetet i övrigt.

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om att viktiga beslut redan fattats som
bygger på de nämnda utredningarnas förslag. I första hand syftar jag här på
riksdagens beslut att efter förslag av skatteutredningen i delbetänkande (SOU
1977: 18, Inflationsskyddad skatteskala) införa ett inflationsskydd för den
statliga inkomstskatteskalan (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr
1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071). Inflationsskyddet har betydelse i flera
avseenden, men här vUl jag endast betona att därmed en stabil grund lagts för
framtida successiva sänkningar av marginalskattesafserna, genom att dessa infe
längre riskerar att göras om intet genom en automatisk av inflationen
framdriven skatteskärpning.

I
den överenskommelse om den kommunala ekonomin som i juni 1978 slutits mellan å
ena sidan regeringen och å andra sidan Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet, återfinns vissa grundläggande tankegångar i den
kommunalekonomiska utredningens förslag, nämligen att en dämpning av den
kommunala konsumtionens ökningstakt är samhällsekonomiskt nödvändig och att
den kommunala skatteutjämningen bör förstärkas. Det provisoriska bidrag om ca
1 000 milj. kr. som enligt överenskommelsen skall utgå till kommuner och
landsting för år 1979 har i enlighet därmed givits en utformning som innebär
att det får en skatteuljämnande effekt. Regeringen har tidigare redovisat denna
överenskommelse för riksdagen (prop. 1978/79: 26).

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 24

2
Ändrad inkomsfskatteskala föir år 1979, m. m. 2.1 Inledning

Som
jag tidigare denna dag redovisat, ger samhällsekonomiska bedömningar vid
handen att en viss stimulans av den privata konsumtionen under år 1979 är
önskvärd. Till en del sker denna genom den höjning av de allmänna barnbidragen
som chefen för socialdepartementet föreslagit tidigare denna dag. En
ytterligare ökning av hushållens disponibla inkomst om drygt 2 miljarder kr.
bör emellertid åstadkommas. Lämpligen sker detta genom lättnader i
inkomstbeskattningen. Dessa bör utformas så att den uppnådda
konsumtionsstimulansen blir allmän, samtidigt som en viss sänkning av
marginalskattesatserna uppnås för de stora grupperna av heltidsarbetande
inkomsttagare.

Förutom
genom marginalskaffelättnader som jag redovisar närmare i det följande, bör
skattelättnaderna åstadkommas på i huvudsak två sätt. Den särskUda
skattereduktionen om f, n. 400 kr. bör räknas upp med hänsyn till
förändringarna i penningvärdet. Vidare bör de särskUda skattelättnaderna för
folkpensionärer ökas något.

Härutöver
tar jag i detta sammanhang också upp några särskUda frågor som det också är
angeläget att behandla nu. Det gäller i första hand en ökning av det särskilda
avdrag som medges för underhåll av icke hemmavarande barn. Vidare bör
giltigheten av den tidsbegränsade lagstiftningen om avdragsrätt för
arbetskläder förlängas.

Merparten
av de förslag som nu presenteras har sin utgångspunkt i det nyss nämnda
slutbetänkandet från 1972 års skatteutredning.i Till protokollet i detta ärende
bör fogas en sammanfattning av betänkandet i de delar som nu är av intresse som
bilaga 2:1. Beträffande nuvarande svenska förhåUanden samt utredningens närmare
överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Stockholm,
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), försäkringsinspektionen,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens
invandrarverk (SIV), bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt
Norrbottens län, centralorganisationen SACO/ SR (SACO/SR), Ensamståendes
intresseorganisation (EIO), Folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,
Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges
fögderitjänstemän, Hyresgästernas

1
Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, professor-n
Osborne Bartley, riksdagsledamoten Holger Bergqvist, departementsrådet Gunnar
Björne, f, d, riksdagsledamoten Erik Brandt, numera statsrådet Eric Enlund,
riksdagsledamoten Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg, riksdagsledamoten Car-1-Henrik
Hermansson, direktören Nils Holgerson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Valter
Kristenson, Bo Lundgren och Tage Sundkvist, utredningschefen Olof Sundström
samt partisekreteraren Lars Tobisson.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1918fl9: 50 25

riksförbund.
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Pensionärernas
riksorganisation (PRO), Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska
revisorsamfundet (SRS), Svenska sparbanksföreningen. Svenska uppfinnareföreningen
(SUF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF),
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF),
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO),

LRF
åberopar ett yttrande från Lantbrukarnas skattedelegation och SAF, Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
handelskammareförbundet, Sveriges industriförbund samt Sveriges köpmannaföi'bund
ett yttrande från Näringslivets skattedelegation (NSD), Svenska
försäkringsbolags riksförbund har därjämte överlämnat eget yttrande. Vidare
har överlämnats yttrande från lokala skattemyndigheterna i Stockholms och
Handens fögderier samt taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen av länsstyrelsen
i Stockholms län, från Skånes handelskammare av länsstyrelsen i Malmöhus län
samt från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunalarbetareförbundet
och Svenska träindustriarbetareförbundet av LO.

En
sammanställning av remissyttrandena i de delar som jag nu avser att ta upp bör
fogas tiU protokollet i detta ärende som bUaga 2:2.

2.2
Skatteskalan och den särskilda skattereduktionen

1972
års skatteutredning har i sitt slutbetänkande behandlat frågor om progression
och marginaleffekter. Utredningen har därvid framhåUit att de
fördelningspolitiska strävandena tillgodoses vid inkomstbeskattningen främst
genom den progressiva inkomstskatten, I samband med att progressionen på senare
år har skärpts har marginalskaftesatserna blivit höga redan i mellaninkomstlägena.
Utredningen pekar på en rad olägenheter av en stark progression. En sådan gör
det svårt för löntagare att genom löneförhandlingar eller egna arbetsinsater
öka sin disponibla inkomst. Höga marginalskattesafser utgör även en
påfrestning pä skattemoralen och kan enligt mångas uppfattning minska
benägenheten lill ökade arbetsinsatser. Enligt utredningen är en dämpning av
marginalskattesatserna mest angelägen i de inkomstskikt där huvuddelen av de heltidsarbetande
befinner sig. Utredningen framhåller att progressionen är svag i de lägre
inkomstskikten och marginalskattesatserna förhållandevis låga. För vissa
inkomsttagare uppkommer emellertid betydande marginaleffekter genom avtrappningen
av inkomstprövade bidrag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utredningen
har föreslagit marginalskattesänkningar i tre steg och tyngdpunkten har därvid
lagts i de inkomstlägen där det stora flertalet heltidsarbetande befinner sig.

Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till sänkta marginalskaffer.

För
egen del viU jag framhålla följande. Jag delar utredningens uppfattning om de
olägenheter som följer av kraftiga marginalskattesatser. Jag anser det vara
synnerligen angeläget att åtgärder vidtas som dämpar marginalskatteeffekterna.
Som tidigare redovisats är emellertid det samhällsekonomiska utrymmet för en
skattesänkning begränsat och medger inte annat än måttliga insatser f. n. Jag
avser emellertid att återkomma till denna fråga under år 1979 och då bl. a.
också behandla det reservationsvis i ulredningen framförda och av en rad
remissinstanser tillstyrkta förslaget om en marginalskattespärr.

De
marginalskattelättnader som nu är möjliga bör sättas in i de inkomstskikt där
inkomstökningarna för de största grupperna av heltidsarbetande faller. En
sådan inriktning tiUgodoser också önskemålet om att den resulterande
köpkraftsförstärkningen skall komma så stora grupper av hushåll som möjligt tUl
del. Den statliga inkomstskatteskalan bör därför justeras i skikten från 8 till
13 basenheters beskattningsbar inkomst. För 1979 års inkomster motsvarar detta
taxerade inkomster från ca 48 000 kr. till ca 75 000 kr. Ändringarna har den
innebörd som framgår av följande uppställning. Även de samlade
marginalskatterna anges därvid.

Beskatt-

Motsvarande

Statsskalfesats
inom skiktet.

Marginal-

ningsbar

taxerad
inkomst 1979,

procent

skatt i
pro-

inkomsi.

kr.

cent
enligt

basen-

Nuva-

Föresla-

Skillnad

förslaget.

heter

rande

gen

29 kr.

skala

skala

utdeb.

1

2

3

4

5

6

0- 3

4 500- 20 700

2

2

31

3- 5

20 700- 31 500

4

4

33

5- 6

31 500- 36 900

8

8

37

6- 7

36 900- 42 300

13

13

42

7- 8

42 300- 47 700

16

16

-

45

8- 9

47 700- 53 100

21

19

-2

48

9-10

53 100- 58 500

27

24

-3

53

10-11

58 500- 63 900

31

28

3

57

11-12

63 900- 69 300

34

31

-3

60

12-13

69 300- 74 700

35

33

-2

62

13-14

74 700- 80 100

40

40

69

14-16

80 100- 90 900

45

45

74

16-20

90 900-112 500

49

49

78

20-30

112
500-166 500

53

53

82

30-

166 500-

58

58

87

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 27

När
inflationsskyddet infördes genom 1978 års skatteomläggning uttalade jag i
propositionen (prop. 1977/78: 49) att frågan om ett inflationsskydd också för
grundavdragen borde anstå. 1972 års skatteutredning har i stället för ett inflationsskydd
för grundavdraget föreslagit att den särskilda skattereduktion på 400 kr., som
enligt 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272), UBL, medges fysisk person som
varit bosatt i Sverige, skulle räknas upp med 20 kr. för varje procents
prisstegring räknat från augusti 1977 enligt reglerna för basenhet. Till
skillnad mot vad som skulle följa av en direkt uppräkning av grundavdragen,
skulle lättnaden därigenom bli lika stor för samtliga skattskyldiga, vilket
utredningen ansåg vara en fördelningspolitiskt bättre effekt. Vidare kunde man
undvika åtskilliga problem som skulle vara förknippade med ett in-flalionsskyddat
grundavdrag. Det kan här räcka att peka på de svårigheter som skulle uppkomma
genom att åtskilliga skatteregler på ett eller annat sätt är anknutna tiU det
nuvarande grundavdraget på 4 500 kr. En successiv höjning av grundavdraget har
också inverkan på kommunernas ekonomi vUket inte är faUet med en höjd
skattereduktion där kostnaderna i sin helhet faUer på staten. De
remissinstanser som tagit upp denna fråga har i regel godtagit utredningens
förslag.

Enligt
min mening är det naturligt att inflationsskyddet för skatteskalan
kompletteras med någon åtgärd som motverkar också en urholkning av
grundavdragets värde genom penningvärdets successiva fall. Jag finner
skatteutredningens förslag i detta avseende lämpligt utformat och jag föreslår
att det genomförs. I fråga om 1979 års inkomster kommer särskild
skattereduktion då att medges med 560 kr. Denna höjning kommer som nämnts
samtliga skattskyldiga till del. De nya reglerna föranleder ändring i 2 § 5
mom. UBL.

De
samlade individuella verkningarna av mina förslag framgår av följande
uppställning. Siffrorna avser en skattskyldig utan skattereduktion om 1 800
kr. Den kommunala utdebiteringen antas uppgå till 29 kr. Beräkningarna av
skatten enligt nuvarande regler har gjorts med hänsyn tagen till verkningarna
av det automatiska inflationsskyddet för statsskatteskalan. Basenheten var från
början 5 000 kr. men har nu stigit i fråga om 1979 års inkomster tiU 5 400 kr.
(SFS 1978: 687). SkatteuUaget har därigenom i aUa inkomstlägen justerats med
hänsyn till penningvärdeförsämringen från hösten 1977, när riksdagen fattade
beslut om nu gällande skatteskala.

I
sammanhanget vill jag erinra om att den genomsnittliga kommunala
utdebiteringsökningen för år 1979 väntas uppgå tUl förhållandevis måttliga 25
öre per skattekrona. I ett mycket stort antal kommuner och landsting hålls
utdebiteringen oförändrad. Detta står i stark kontrast till

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 28

Skattelättnad år 1979

Taxerad inkomst Total skatt år Skattelättnad enligt

år 1979 1979
enligt gäl- förslaget

lande regler

kr. kr. kr,

1 2 3

10 000 1305 160

15 000 2
855 160

20 000 4
405 160

25 000 6
041 160

30 000 7
691 160

35 000 9
481 160

40 000 11486 160

45 000 13
667 160

50 000 16
032 206

55 000 18
646 325

60 000 21506 475

65 000 24
539 625

70 000 27
696 768

80 000 34
361 862

100 000 49
520 862

120 000 65
420 862

150 000 90
020 862

200 000 132
695 862

1979 har enligt min mening den tidigare refererade
överenskommelsen mellan regeringen och kommunför-bunden verksamt bidragit. Det
särskilda statsbidraget om ca 1 000 milj. kr. motsvarar direkt en utebliven
utdebiteringsökning om ca 45 öre, vartiU kommer effekten av de insatser i syfte
att begränsa kommunernas volymexpansion som har förutsatts i överenskommelsen.

Kostnaderna för de förslag som jag redovisat i det
föregående kan beräknas till sammanlagt knappt 2 000 milj, kr., varav ca 850
milj, kr, belöper på den särskilda skattereduktionen.

2.3 Folkpensionärernas beskattning

Folkpensionärer beskattas regelmässigt lindrigare än
inkomsttagare i aktiv ålder med en motsvarande inkomst. Detta sker genom att en
pensionär medges ett extra avdrag för nedsatt skatleförmåga vid taxeringen.
Detta avdrag skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunal-skaUelagen
(1928: 370), KL, bestämmas till ett sådant belopp aU en pensionär som bara
haft ålderspension och en sidoinkomst på f. n. högst 3 300 kr. inte påförs
beskattningsbar inkomst. Fr. o. m. inkomståret 1978 medges även en särskild
skattereduktion med 400 kr. De nu angivna reglerna innebär att en
folkpensionär f. n. vid sidan om ålderspensionen kan ha en sidoinkomst på drygt
4 400 kr. utan att beskaUning sker.

Det extra avdraget avirappas i takt med stigande inkomst.
Även före-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 29

komsten
av förmögenhet kan minska avdraget. Däremot medges alltid särskild
skattereduktion med 400 kr. Överstiger inte inkomsterna de belopp som skall
vara skattefria är pensionär enligt 22 § 3 mom, taxeringslagen (1956: 623), TL,
också regelmässigt befriad från skyldighet att avge allmän självdeklaration.

Skatteutredningen
har i sitt slutbetänkande behandlat även folkpensionärernas ekonomiska
förhållanden. Enligt utredningen är särskilda skattelättnader påkallade för
pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta pensionerna inte kan anses
ge full skattekraft. A andra sidan anser utredningen inte skäl föreligga för skaiiemässig
förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster jämförbara med dem för
aktiva grupper. På sikt bör enligt utredningen en harmonisering av skattereglerna
för pensionärer och inkomsttagare i aktiv ålder eftersträvas. Utredningen
föreslår också bara en uppjustering av det extra avdraget på så sätt att för år
1979 minimipensionsnivån liksom hittills blir helt skat-tebefriad.

Flertalet
remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har redovisat i stort sett samma
uppfattning som skatteulredningen. Några remissinstanser har pekat på en del
tekniska ofullkomligheter i det nuvarande systemet. De organisationer som
företräder pensionärerna har å andra sidan uttalat sig för ett system som ger
pensionärer ökade möjligheter aft ha extra inkomster vid sidan om
pensionsförmånerna utan att påföras skatt, I det sammanhanget har man berört
inte bara skattereglernas verkningar utan även avtrappningen av olika sociala
förmåner.

För
egen del vill jag framhålla följande. Det torde råda allmän enighet om att
särskild hänsyn bör tas till situationen för folkpensionärer med små inkomster
utöver folkpensionen. Såsom utredningen, med instämmande av flertalet
remissinstanser, har framhållit kan inte de lägsta pensionerna anses ge sådan
skattekraft att beskattning bör ske enligt de vanliga reglerna. BUden blir
emellertid en annan om en folkpensionär vid sidan om folkpensionen har
ytterligare pensionsförmåner eUer andra inkomster och på så sätt får en
sammanlagd inkomst jämförlig med vad en inkomsttagare i aktiv ålder ofta kan
ha, I ett sådant fall kan det knappast anses påkallat att medge en
folkpensionär andra skattelättnader än sådana som kan vara motiverade med
hänsyn tUl förekomsten av särskilda kostnader för sjukdom e, d.

De
nu gällande reglerna om särskilda skattelättnader tiUkom vid en tid då en
folkpensionär ofta inte hade annan inkomst än pensionen. Att skattelättnaderna
då gavs en mer generell utformning får sägas ha varit helt naturligt. Med tiden
har folkpensionssystemet förbättrats och det sociala skyddet över huvud taget
byggts ut genom t. ex. tillkomsten av ATP och andra förmåner. Med verkan från
den 1 juli 1976 bestämdes att slutnivån för den stegvisa ökningen av de
pensionstillskott, som tUlkommer pensionärer utan ATP eller med låg sådan,
skulle höjas från

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 30

30
% till 45 % av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Denna reform skaU vara fullt genomförd den 1 juli 1981. Antalet pensionärer
som bara har folkpension och pensionstillskott har också starkt minskat under
årens lopp. Vidare kan man konstatera att en kraftig ökning har skett av dem
som har pensionsförmåner utöver ATP.

Frågan
om folkpensionärernas skattelättnader kan inte ses isolerad utan även andra
faktorer bör beaktas. Vid sidan om folkpensionen utgår ofta kommunala
bostadstillägg. I sammanhanget bör även den kraftigt ökade satsningen på
äldreomsorgen i olika former nämnas. Jag är medveten om att olika slag av
sociala förmåner i sin tur kan ge upphov till andra problem. Så påverkas storieken
av de kommunala bostadstilläggen, liksom det extra avdraget för nedsatt
skatteförmåga, av eventuella inkomster vid sidan av folkpensionen. En
inkomstökning kan här ge upphov till kännbara marginaleffekter.

Enligt
min mening kräver avvägningen av folkpensionärernas skattelättnader
ytterligare överväganden och jag är därför inte beredd att nu lägga fram
förslag som skulle kunna läggas till grund för en mer permanent lösning av
problemet. Däremot bör åtgärder vidtas i fråga om beskattningen av 1979 års
pensioner. Lltgångspunkfen bör vara att ge dessa pensionsförmåner i stort sett
samma skattem.ässiga behandling som f. n. Det extra avdraget bör alltså höjas
så att en folkpensionär m.ed enbart ålderspension och pensionstillskott inte
påförs skatt.

I
ett föregående avsnitt har jag biträtt skafteufredningens förslag i fråga om
den särskilda skattereduktionen. Det nuvarande beloppet 400 kr. skulle alltså
räknas upp med 20 kr, för varje procents prisstegring räknat från augusti 1977
enligt reglerna för basenhet. För 1979 års inkomster bör då särskild
skattereduktion komma att medges med 560 kr. Liksom f, n. skall särskild
skattereduktion alltjämt medges folkpensionär. Därutöver fordras aft
beloppsgränsen i 50 § 2 mom. KL höjs från 3 300 kr. till 3 600 kr. för år 1979.

Innebörden
av de föreslagna ändringarna blir att den inkomstnivå som för folkpensionärerna
blir helt skattefri under år 1979 kommer att

Skatteskillnad
mellan folkpensionär och inkomsttagare i aktiv ålder år 1979

Taxerad
inkomst,

Total skaft är 1

1979,
kr.

Skillnad i total

inkomsttaga-

ensamstående

skatt.

kr.

re i aktiv ålder

folkpensionär

kr.

20 000

4 245

1 176

3 069

25 000

5 881

3 346

2 535

30 000

7 531

5 584

1 947

35 000

9 321

7 894

1427

40 000

11 326

10 528

798

45 000

13 507

13 507

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 31

motsvara
en sidoinkomst utöver folkpensionen om drygt 4 900 kr., vilket innebär en
ökning med ca 500 kr i förhållande till nuvarande regler. Den resulterande skatfeskillnaden
i förhållande till inkomsttagare i aktiv ålder framgår av uppställningen. I
beräkningarna är därvid fömtsatt att ingen förmögenhet reducerat extra
avdraget. Den kommunala utdebiteringen antas uppgå till 29 kr.

Deklarationsplikfsgränsen
för pensionärer bör liksom hittiUs anges i bestämda belopp. Enligt 22 § 3 mom. TL
är gränsen för flertalet pensionärer 14 600 kr. för ogift och 12 600 kr. för
gift pensionär vars make uppburit folkpension. I fräga om 1979 års inkomster
kan gränsen inte bestämmas förrän mot slutet av det året efiersom
ålderspensionens storlek är känd först då. Jag kommer aft ta upp denna fråga
senare. Däremot kan beträffande 1978 års inkomst deklarationsgränsen
fastställas nu. Ålderspensionens grundbelopp jämte 3 300 kr. efter avdrag med
100 kr. (schablonavdraget under inkomst av tjänst) och med beaktande av den
särskilda skattereduktionen på 400 kr. medför att gränsen kan sättas tiU 16 400
kr, för ogift och 14 200 kr. för gift pensionär vars make uppbär pension.
Därvid har gränsen bestämts med utgångspunkt i den högsta utdebiteringen i
riket för år 1978 eller 32: 75 kr. Detta medför visseriigen att en del
pensionärer i kommuner med lägre utdebitering får avge deklaration utan att för
den skull skatt kommer att påföras, DeUa är emeUertid en oundvikUg följd av att
även folkpensionär medges särskild skattereduktion. Jag föreslår att
deklarationsgränserna bestäms till nu nämnda belopp.

2.4
Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Enligt
46 § 2 mom, 4) KL medges avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn om
barnet är under 18 år eller, om underhållet utgår på grund av dom, oavsett
barnets ålder, dock högst med 2 500 kr. för varje barn. Beloppsgränsen höjdes
fr. o, m. taxeringsåret 1972 från 1 000 till 1 500 kr. samt fr. o, m.
taxeringsåret 1974 till nuvarande belopp.

Utredningen
har föreslagit att beloppsgränsen höjs tUl 3 000 kr. Förslaget har i allmänhet
tillstyrkts av remissinstanserna.

Jag
delar uppfattningen att en höjning av beloppsgränsen är befogad och ansluter
mig till utredningens förslag. Den nya beloppsgränsen bör tUlämpas redan vid
1979 års taxering, I sammanhanget bör erinras om de förslag som nyligen har
lagts fram i prop. 1978/79: 12 om underhåll till barn och frånskilda, m. m,
(justitiedepartementet). Ett huvudsyfte med dessa förslag är att lindra
underhållsbördan för underhållsskyldiga med svag ekonomi.

Utredningen
har även från mera aUmänna utgångspunkter diskuterat beskauningen av
barnfamiljer. Därvid har man behandlat även de sär-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 32

skilda
skattelättnader som ensamstående med barn erhåller, nämligen skattereduktion
med 1 800 kr. (2 § 4 mom. UBL) och i flertalet fall förvärvsavdrag med
högst 2 000 kr. (46 § 3 mom. KL) och uttalat att såväl skattereduktionen som
avdraget för underhåll får ses som ett allmänt ekonomiskt stöd i anledning av
de ökade kostnader för barnet som uppkommer när föräldrarna inte sammanlever.
Frågor härom har också tagits upp vid remissbehandlingen och vid
lagstiftningsarbetet rörande underhåll till barn.

Det
nuvarande samhällsstödet tiU ensamstående föräldrar och deras barn i form av
ekonomiskt stöd, inkl. de särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag
ses f. n. över av ensamförälderkommittén (S 1977: 16). I kommitténs direktiv
(1977: 104) tas bl. a. upp problemen att åstadkomma rättvisa mellan vårdnadshavaren
och den underhållsskyldige, inom gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex.
mellan föräldrar som fortsätter alt leva ensamma och föräldrar som ingår i nya
familjebildningar, samt mellan ensamstående och samlevande föräldrar. Med
hänsyn till det pågående utredningsarbetet tar jag i detta sammanhang bara upp
sådana frågor som har föranletts av dels förslagen i fömt-nämnda prop, 1978/79:
12, dels av reglerna om gemensam vårdnad, som har trätt i kraft den 1 januari
1977.

I
prop. 1978/79: 12 föreslås en precisering av tidpunkten för underhållsskyldighetens
upphörande. Som huvudregel föreslås att underhållsskyldigheten skall upphöra i
och med att barnet fyller 18 år. Om barnet går i skolan vid denna tidpunkt
eller återupptar skolgången innan det har fyllt 19 år skall
underhållsskyldigheten bestå så länge skolgången pågår, dock längst intill
dess barnet fyller 21 år. Till skolgång skall räknas studier i grundskolan
eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning. Förslaget
överensstämmer i stort med nuvarande praxis.

Underhållsbidrag
är, som jag förut har nämnt, avdragsgillt med högst 2 500 kr, vid taxeringen om
barnet är under 18 år. Om underhållet utgår på grund av dom föreligger dock
avdragsrätt oavsett barnets ålder. Kravet på dom har begränsad praktisk
betydelse eftersom mål om underhåU är dispositiva. Detta innebär i underhållsmål
av förevarande slag att domstol är bunden av vad parterna kan ha kommit överens
om. Regeln härom kan därför enligt min mening upphävas. Jag föreslår därför att
rätt till avdrag skall föreligga intUl dess barnet fyller 18 år eller, om barnet
går i skolan, intUl dess det fyller 21 år. Om ett barn alltså fyller 18 år i
juni under beskattningsåret och inte längre går i skolan medges avdrag för underhåUsbidrag
för sex månader. Liksom f. n. skall 3 000-kro-norsgränsen inte jämkas i ett
sådant fall. Det kan påpekas att åldersgränsen regleras uttömmande av 46 § 2
mom. KL och sålunda inte skall bedömas med tillämpning av 65 § första stycket
KL.

Förslagen
i prop. 1978/79: 12 avses i denna del träda i kraft den 1 juli 1979. Mål om
underhållsbidrag som är anhängigt vid denna tidpunkt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 33

skall
emellertid prövas enligt äldre bestämmelser. Bidragsskyldighet som har beslämts
enligt äldre bestämmelser skall bestå enligt vad som följer av domen eller
avtalet. Med hänsyn till att förslagen nära anknyter till nuvarande praxis
torde det inte medföra några olägenheter att låta de nya reglerna om rätt till
avdrag gälla även i fråga om bidrag som utges under första halvåret 1979. De
bör därför tillämpas fr. o. m. 1980 års taxering. Nuvarande bestämmelser bör
dock även i fortsättningen gälla i fråga om bidrag som utgår på grund av dom i
mål som har prövats enligt nu gällande bestämmelser om underhållsskyldighet.

I prop.
1978/79: 12 föreslås vidare att förälder som skall betala underhållsbidrag får
tUlgodoräkna sig ett avdrag på detta om han eller hon har haft barnet hos sig
en sammanhängande tid om minst fem hela dygn. Avdraget uppgår till 1/40 av
bidraget för månad för varje helt dygn. Domstol skall kunna förordna om andra
villkor för avdragsrätten och föräldrama kan träffa överenskommelse därom. Rätt
till avdrag skall infe föreligga om underhållsbidraget har fastställts med
beaktande av att den bidragsskyldige i väsentlig mån fullgör sin
bidragsskyldighet genom alt ha barnet hos sig. Förslaget avses träda i kraft
den 1 januari 1980. Redan nu förekommer det emellertid att bidrag med hänsyn
till den underhållsskyldiges egna kostnader för barnet bestäms till lägre belopp
än som annars skulle ha utgått.

Fråga
uppkommer då om den underhållsskyldiges rätt till avdrag vid beskattningen, när
det kontant utgivna bidraget efter hänsynstagande till hans eller hennes egna
kostnader understiger beloppsgränsen 3 000 kr. Att så blir fallet kan bero på
att den underhållsskyldiges förmåga att utge bidrag är ringa och bidraget
därför är lågt eller att den underhållsskyldige har barnet hos sig i stor
omfattning. Med hänsyn till förslagets syfte att åstadkomma rättvisa mellan
föräldrarna och underlätta kontakten mellan barnet och den underhållsskyldige
föräldern bör vid beskattningen det belopp varmed underhållsbidraget har
nedsatts på grund av den underhållsskyldiges egna kostnader jämställas med
utgivet underhåll. Härför talar också det förhållandet att skattelättnaderna
för den förälder som har barnet hos sig inte påverkas av att detta i större
eller mindre omfattning vistas hos den andra föräldern.

Jag
föreslår därför att rätfen till avdrag skall avse belopp som den underhåUsskyldige
har utgivit för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn.
Belopp kan tUlgodoräknas antingen genom att det på grund av barnets vistelse
hos den underhållsskyldige avräknas från fastställt bidrag eller genom att
bidraget redan från början med beaktande av dennes egna kostnader för barnet
bestäms till ett lägre belopp än som annars skulle ha utgått. I sistnämnda
fall föreligger avdragsrätt naturligtvis endast i den mån den
underhållsskyldige verkligen har tagit del i kostnaderna.

I
sammanhanget kan påpekas att den nu gällande regeln att beloppet

3
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 50

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 34

skall
styrkas genom intyg eller annat skriftUgt bevis blir tiUämpUg även på det
belopp som den underhållsskyldige har tiUgodoräknats. Detta belopp kan styrkas
t. ex, genom intyg från den andra föräldern eller om bidragsförskott har
utgått från försäkringskassan, eventuellt kompletterat med dom eller avtal
angående underhåll. Även om utredningssvårighefer i enstaka fall kan uppkomma
torde dessa med hänsyn till de måttliga belopp det här är fråga om knappast
utgöra något problem.

Genom
lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1977 öppnades möjligheter för
föräldrar att ha gemensam vårdnad även om de inte är gifta med varandra och
inte sammanbor. Någon ändring av reglerna om underhållsbidrag skedde dock inte
utan skyldighet att utge sådant bidrag åligger alltjämt endast förälder som är
utan del i vårdnaden. I prop. 1978/79: 12 föreslås att skyldighet alt utge
underhållsbidrag skall föreligga även vid gemensam vårdnad, om barnet
varaktigt bor tUlsammans endast med den ene av föräldrarna. I oUka sammanhang
har framförts att det vid gemensam vårdnad kan föreUgga svårigheter för
skattemyndigheterna att avgöra hos vilken av föräldrarna barnet skall anses
som hemmavarande, när föräldrarna inte bor tillsammans.

Frågan
hos vilken av föräldrarna som barnet är hemmavarande är infe beroende av vem
som har den rättsliga vårdnaden utan skall bedömas med utgångspunkt från de
faktiska förhållandena. Möjligheterna till gemensam vårdnad har därför i
princip inte inneburit någon förändring men har haft betydelse från praktisk
synpunkt genom att den rättsliga och den faktiska vårdnaden naturligtvis
oftast har sammanfallit. De nu föreslagna reglerna om skyldighet att utge
underhållsbidrag torde i avsevärd mån kunna minska svårigheterna. Om en
förälder skall utge underhållsbidrag torde nämligen barnet regelmässigt böra
anses som hemmavarande hos den andra föräldern. I de fall då barnet vistas ungefär
lika mycket hos envar av föräldrarna och underhållsbidrag inte utgår kan i
allmänhet barnets kyrkobokföring ge underlag för bedömningen. Några särskUda
bestämmelser om detta är inte påkaUade.

2.5
Avdragsrätt för arbetskläder, m. m.

Genom
lagstiftning år 1975 infördes en viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för
arbetskläder (prop. 1975: 86, SkU 1975: 28, rskr 1975: 193, SFS 1975: 332).
Reglerna gjordes tidsbegränsade och tUläm-pades vid 19761978 års taxeringar.

LO
har i framställning tUl budgetdepartementet den 8 september 1978 hemställt att
rätten tiU avdrag för arbetskläder förlängs intiU dess frågan mer allmänt
kunnat lösas genom kollektivavtal.

F.
n. gäller följande i fråga om rätten till avdrag för arbetskläder. Enligt 20 §
KL anses kostnader för arbetskläder vara sådana personUga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 35

levnadskostnader
som inte är avdragsgilla vid taxeringen. I den mån avdrag medgavs före 1975
års lagstiftning var det fråga om arbetskläder av mer speciell art, såsom
skyddshjälm, skyddsskor eUer liknande skyddsutrustning som på sätt och vis
kunde anses vara lika mycket arbetsredskap som arbetskläder.

Den
tidsbegränsade avdragsrätt för arbetskläder som infördes 1975 innebar att
avdrag medgavs skattskyldig som på grund av sitt arbete hade haft inte oväsentUga
kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än skyddsutrustning och
skyddskläder. Kostnader för sistnämnda slag av utrustning är oförändrat
avdragsgilla i sin helhet. Det nya avdraget bestämdes till 300 kr, för år
räknat, RSV skulle också årligen fastsfälla en förteckning över de
yrkesgrupper som främst kunde komma i fråga (senaste föreskrifter härom finns i
RSV Dt 1977: 18).

Enligt
arbeiarskyddslagstiftningen ansvarar arbetsgivaren för att föreskriven
skyddsutrustning tillhandahåUs arbetstagarna och enligt avtalen mellan
arbetsmarknadens parter gäUer att arbetsgivaren skall bekosta skyddskläder när
arbetarskyddsbestämmelserna kräver att viss utmst-ning skall användas på grund
av arbetets art. Vissa avtal går emellertid längre i detta avseende.

För egen del vill jag
framhålla följande. Det principiella avdragsförbudet i 20 § KL för kostnader
för arbetskläder får anses välmotiverat. Inte minst rent praktiska skäl talar
starkt mot ett övergivande av den principen. Å andra sidan är den nuvarande
ordningen inte helt tUlfredsställande eftersom den leder till en del
ojämnheter. I vissa fall tillhandahåller nämligen arbetsgivaren arbetskläder
och så kan ofta ske utan skattekonsekvenser för de anställda. Enligt 32 § 3
mom. KL och de anvisningar som RSV utfärdar om förmåner av mindre värde
beskattas nämligen inte värdet av fria överdrags- eller skyddskläder. Är det
fråga om andra arbetskläder föreligger skattefrihet om inte förmånen har ett
värde som överstiger 600 kr. för år räknat. I andra fall får de anställda
själva stå för kostnader av detta slag och de kan då i princip inte få avdrag.
Hur dessa kostnader som inte i första hand avsågs böra beaktas genom en
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen skulle kompenseras bedömdes i prop. 1975:
86 vara en fråga som borde kunna lösas genom överenskommelse meUan parterna på
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund infördes en tidsbegränsad avdragsrätt.
Tiden a-wägdes på sådant sätt att arbetsmarknadens parter skulle kunna träffa
avtal på området. Tre år ansågs vara tillräckligt i detta hänseende.

LO
har i sin framställning emellertid påpekat att dessa frågor ännu inte har fått
någon mer allmän lösning genom kollektivavtal och därför hemställt att den
tidsbegränsade lagstiftningen måtte förlängas.

Eftersom
det alltjämt är önskvärt att frågan om kostnader för arbetskläder löses
förhandlingsvägen föreslår jag att tiden förlängs ytterligare tre år. Reglerna
om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder bör aUtså

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 36

tiUämpas
även vid 19791981 års taxeringar. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 5 av
anvisningarna till 33 § KL.

I
sammanhanget vill jag föreslå en ändring i 19 § KL rörande bostadstillägg och
bostadsbidrag. Ändringen beror främst på att de i lagrummet nämnda
stödformerna har omreglerats och i samband därmed fått ändrade beteckningar. De
nya reglerna i detta hänseende bör gäUa såvitt avser statskommunala
bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. vid 1979 års taxering och i
övrigt vid 1978 års taxering. Äldre lydelse av 19 § skall dock alltjämt
tillämpas i fråga om bostadstillägg som har utgått enligt de regler som gällde
intill den 1 januari 1977.

3
Stimulansåtgärder för näringslivets investeringar, m. m. 3.1 Inledning

Stora
delar av det svenska näringslivet har under de senaste åren genomgått en
period med svag efterfrågan och otillräckUga vinster. Bl. a. till följd av
detta har investeringarna i såväl maskiner som byggnader och anläggningar
sjunkit tUl en mycket låg nivå.

Det
finns emellertid nu anledning förmoda att förutsättningarna för en
investeringsuppgång successivt förbättras. Orderingången tiU industrin har
under innevarande år ökat starkt och en successivt stigande produktion kan
förutses under andra halvåret 1978 och under år 1979. Mot bakgrund av behovet
att förnya och bygga ut produktionsapparaten finns det skäl att bibehålla de
stimulansåtgärder som införts tidigare. Jag är medveten om att man kan hävda
att stimulanserna i viss utsträckning mister sin konjunkturpolitiska effekt om
de förlängs år efter år. I en situation när aUmän enighet råder om anglägenheten
av ökade industriinvesteringar kan det emeUertid inte vara rimligt att
statsmakterna genom skattepolitiska åtgärder försämrar villkoren för
investeringar.

Regeringens
beslut den 28 september 1978 om en förlängning av det generella frisläppet av
investeringsfonderna är således att se som ett led i strävandena att från
statsmakternas sida ge fortsatt stimulans åt näringslivets investeringar. Det
behövs emellertid ytterligare åtgärder. Jag kommer i det följande att föreslå
att gUtighetstiden för det särskUda investeringsavdraget och det statliga
investeringsbidraget för maskininves-tcringar föriängs med ett år fram tiU
utgången av år 1979. Då det dessutom finns ett stort behov av att ge extra
stimulans även åt näringslivets byggnadsinvesteringar kommer jag att föreslå
att det införs ett nytt särskilt byggnadsinvesteringsavdrag vid den statliga
taxeringen. De nu nämnda stimulansåtgärderna kommer jag i det följande att
behandla var för sig.

Jag
kommer också att ta upp några frågor som rör investeringsfonderna. Det
generella frisläpp av investeringsfonderna som gäller f. n. har

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 37

skett
med stöd av 9 § 1 mom. lagen (1955: 256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning, KIL, Frisläppen innebär bl, a, att företagen får möjlighet
att utnyttja samtliga till investeringsfond redan avsatta medel. Det nämnda
lagrummet ger däremot inte möjlighet att utvidga frisläppet till aft även
omfatta sådana avsättningar till investeringsfond som görs i framtida bokslut.
I syfte att öka företagens möjligheter att utnyttja invesleringsfondssyslemet
kommer jag i det följande att föreslå en lagändring som gör det möjligt att
medge företagen att utnyttja sådana framtida avsättningar. En annan fråga jag
vill ta upp gäUer förutsättningarna för att få använda fondmedel för
exportfrämjande åtgärder. För att ett sådant tillstånd skall kunna ges krävs
bl. a. att företaget driver rörelse i utlandet. Som ett led i strävandena att
främja företagens exportansträngningar kommer jag att föreslå bl. a, att det
nämnda kravet slopas. Jag kommer dessutom att föreslå att de mycket stränga
krav som nu ställs för dispens vid för sen inbetalning av
investeringsfondsmedel till riksbanken mjukas upp och att det sker vissa förenklingar
när det gäller företagens uppgiftsskyldighet.

De
åtgärder som jag hittills har beskrivit kan sägas ta sikte på den direkta
investeringsplaneringen inom företagen. Det finns också ett starkt behov av
att underlätta företagens möjligheter att anskaffa riskvilligt kapital. Om
företagens bas av eget kapital blir för smal, äventyras deras möjligheter att
genomföra investeringar. Jag kommer mot denna bakgrund att föreslå vissa
ändringar i de s. k. Annell-reglerna, dvs. de regler som ger möjligheter till
visst avdrag för utdelning som belöper på nyemitterat aktiekapital. Mitt
förslag innebär dels att det totala avdragsbeloppet höjs, dels att företagen
får större möjUghet att efter eget val fördela beloppet på olika år.

3.2
Förlängning av giltighetstiden för investeringsavdrag och investeringsbidrag
för maskinanskaffningar

Regler
om särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för att
stimulera näringslivets maskininvesteringar infördes under hösten 1975 (prop.
1975/76:61, SkU 1975/76:26, rskr 1975/76: 101, SFS 1975: 1147, 1149).
Giltighetstiden för såväl avdraget som bidraget har förlängts i olika omgångar.
F. n. gäller att dessa stödformer upphör den 31 december 1978 (prop.
1977/78:52, SkU 1977/78: 15, rskr 1977/78: 49, SFS 1977: 1062, 1063).

Stödet
utgår för nyinvesteringar i maskiner och andra inventarier som är avsedda för
stadigvarande bruk i verksamheten. Från denna regel gäller vissa undantag.
Något stöd utgår t. ex. numera inte för motordrivna fordon.

Avdraget
ålnjutes vid taxeringen tUl staUig inkomstskatt för det beskattningsår under
vilket leverans eller tUlverkning har skett. Det utgår

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 38

tUI
näringsidkare som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. F. n. uppgår
avdraget till 25 % av anskaffnings- eUer tillverkningskostnaden. Bidraget som
är skattefritt uppgår tiU 10 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.
Det är avsett främst för de mindre företag och jordbruk där det inte finns skattemässigt
utrymme för att utnyttja investeringsavdraget. Bidraget får inte beräknas på
en högre anskaffnings- eller tillverkningskostnad än 500 000 kr. för varje
beskattningsår. Avdrag och bidrag kan inte utgå samtidigt. Frågor om bidrag
prövas av riksskatteverket efter taxeringsperiodens utgång.

Som
villkor för att kunna utnyttja avdrag eUer bidrag gäller f. n. bl. a. att
leverans måste ha verkstäUts före utgången av år 1978.

Mot
bakgrund av den ekonomiska utveckling som jag inledningsvis redogjort för anser
jag det vara angeläget att tiden för utnyttjande av det nuvarande stödet för
maskininvesteringarna förlängs. Jag föreslår att giltighetstiden för såväl
avdraget sorn bidraget förlängs med ett år, dvs, t, o, m, utgången av år 1979,
Nuvarande procentsatser, dvs. 25 % för avdraget och 10 % för bidraget, bör
bibehållas. Kontorsmöbler och föremål avsedda för utsmyckning av
kontorslokaler, t. ex. tavlor, mattor och draperier, bör enligt min mening undantas
från stöd under den föreslagna förlängningsperioden. Sådana investeringar kan
inte sägas vara direkt ägnade att öka produktionskapaciteten inom näringslivet.
I övrigt bör det nuvarande tillämpningsområdet förbli oförändrat. Investeringar
i motordrivna fordon bör alltså inte heller under förlängningsperioden ge rätt
till stöd.

I
samband med den senaste förlängningen av gUtighetstiden infördes en särskild
föreskrift för sådana leveranser som sker under det sista kvartalet 1978. För
att skattskyldig skall kunna få avdrag eUer bidrag för sådana leveranser
fordras att skriftligt avtal om leveransen har träffats före den 1 oktober
1978. Denna föreskrift tUlkom för att underlätta planeringen inom
leverantörsledet i samband med att stödåtgärderna skulle upphöra vid årsskiftet
1978/79. Från olika håll inom näringslivet har kritik riktats mot kravet på
skriftligt avtal. Man har gjort gällande, att en sådan föreskrift är alltför
formalistisk och att den mycket lätt kan leda till rättsförluster för den
enskilde.

Jag
förordar att det nu behandlade problemet blir löst på följande sätt. Genom
förlängningen av investeringsperioden med ett år fyller den nu gäUande
föreskriften om att skriftligt avtal skall ha träffats före den 1 oktober 1978
inte längre någon funktion. Den föreskriften bör alltså helt avskaffas. Inte
ens när det gäller leveranser av kontorsmöbler o. d. dvs. den inventariegrupp
som enligt vad jag tidigare har föreslagit inte skall omfattas av
förlängningen anser jag att det finns skäl att upprätthålla detta krav. Det
krävs emellertid någon form av övergångsregel för de leveranser som sker under
det sista kvartalet 1979. Med hänsyn till att syftet med en sådan regel i
första hand är att undvika

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 39

störningar
i leverantörsledet delar jag uppfattningen att kravet på skriftligt avtal i
vissa fall kan te sig onödigt: formalistiskt. Jag föreslår att det som ett
alternativ till kravet på skriftligt avtal bör kunna godtas att skriftlig
beställning har inkommit till leverantören eller dennes representant före den
1 oktober 1979 för att avdrag eller bidrag skall komma i fråga för dessa
leveranser.

Som
en följdändring till alt anskaffningsperioden förlängs med ytterligare ett år
föreslår jag att investeringsbidrag skall kunna utgå under sammanlagt högst fem
i stället för som f, n, högst fyra beskattningsår.

Jag
föreslår slutligen en redaktionell ändring i 7 § lagen (1975: 1149) om statligt
investeringsbidrag för inventarieanskaffning.

De
föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.

Jag vill i delta
sammanhang beröra en fråga som aktualiserades i samband med den senaste
förlängningen av giltighetstiden för avdraget och bidraget. Vid
riksdagsbehandlingen av det förslag som regeringen då lade fram framställdes
motionsvägen önskemål om en utredning rörande konsekvenserna av en successiv
förlängning av olika åtgärder på beskattningsområdet för att stimulera
näringslivets investeringar (motion 1977/78: 77), SkaUeutskoUet (SkU 1977/78:
15) delade uppfattningen att en sådan utredning borde komma tUl stånd. Med
hänsyn till att företagsskatteberedningen som då ännu inte hade avslutat
sitt arbete antogs komma att behandla sådana frågor ansåg utskottet sig
emellertid inte berett att tUlstyrka att en sådan utredning tillsattes
omedelbart. Utskottet förklarade att det i stället borde ankomma på regeringen
att ta eventuellt initiativ tUl en sådan utvärdering som hade efterlysts i
motionen. Med anledning av vad som sålunda har förekommit vill jag erinra om aft
förefagsskatteberedningens betänkande innehåller omfattande analyser och
reformförslag på olika områden av företagsbeskattningssystemet. Någon
utvärdering av det slag som efterlystes vid riksdagsbehandlingen har emeUertid
inte gjorts. Som jag tidigare har nämnt har företagsskatteberedningens
slutbetänkande remissbehandlats och lagstiftningsärendet bereds f, n. inom
budgetdepartementet. Innan regeringen har tagit ställning till de olika
lagstiftnings- och utredningsfrågor som väckts vid remissbehandlingen anser jag
det infe vara lämpligt att ta initiativ till en särskild utredning av det slag
som nyss nämnts.

3.3
Investcringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Särskilt
investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar har utgått vid ett
tidigare tillfälle, nämligen under tiden den 1 november 1972den 31 december
1973 (prop. 1972: 125, FiU 1972: 40, rskr 1972: 331, SFS 1972: 718). Detta
avdrag medgavs för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad på fastighet i
rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Avdraget uppgick till 10 % vid taxeringen
till statlig inkomstskatt. Vissa

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 40

investeringar,
bl, a. en del s. k. opriorilerade byggnadsarbeten, var undantagna från
tillämpningsområdet.

Det
nu aktueUa investeringsavdraget för byggnadsinvesteringar bör utformas efter i
huvudsak samma principer som gällde enligt 1972 års förordning. Det bör utgå
med 10 % vid taxeringen tUl statlig inkomstskatt och avse kostnader för ny-, tUl-
eller ombyggnad på fastighet i rörelse, jordbruk eller skogsbruk som nedläggs
under perioden den 1 oktober 1978den 31 mars 1980.

Med
denna utgångspunkt har inom budgetdepartementet upprättats ett förslag till lag
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten. Avdraget bör medges
endast för sådana byggnadsarbeten som igångsätts under tiden den 1 okiober
1978den 30 september 1979. Det bör uttryckligen anges att ett byggnadsarbete
är att anse som igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen.

Avdraget
bör på samma sätt som gäUde enligt 1972 års förordning beräknas endast på
kostnader för arbeten som har utförts på och för material som har fogats in i
byggnaden före den tidpunkt då investeringsperioden har gått till ända, dvs.
före den 1 april 1980. Avdrag bör utgå inte bara för arbete, som utförs av en
entreprenör, utan också för arbete som utförs i egen regi. Om arbetet utförs i
egen regi får i underlaget för ber-äkningen av avdraget inräknas förutom
direkta kostnader för arbetskraft och material m. m. även en skälig andel av s.
k. indirekta kostnader, t. ex. administrationskostnader. Ränta på eget kapital
får dock inte inräknas i underlaget för avdragsberäkningen.

Jag
vill i sammanhanget erinra om att gränsdragningen mellan byggnader, maskiner
och andra inventarier samt markanläggningar liksom tidigare bör ske med
utgångspunkt i vad som gäller för beräkning av värdeminskningsavdrag för
sådana tiUgångar enligt KL. Detta innebär bl. a. aft rivning av äldre byggnad
för att bereda plats för nybyggnad inte skaU räknas som byggnadsarbete vid tiUämpningen
av lagen.

För
vissa byggnadsarbeten finns det enligt min mening inte anledning att ge
stimulans i form av investeringsavdrag. Jag föreslår att kostnader till den del
de avser lokaler avsedda för bostadsändamål, bensinstation, parkeringshus
eller parkeringsanläggning, butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restaurantlokaler,
samlingslokaler eller nöjeslokaler samt sporthall eller annan idrottsanläggning
skall undantas. Om ett byggnadsprojekt som i och för sig ger rätt till avdrag
även innefattar sådana arbeten som nu nämnts bör underlaget för beräkningen av
avdraget minskas med den del av kostnaden som belöper på dessa arbeten.

F.
n. gäller att ett företag i princip inte får ta i anspråk investeringsfond för
konjunkturutjämning för sådana tillgångar för vilka företaget utnyttjar det
särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringar [se 6 § förordningen
(1977: 786) om ianspråktagande av investeringsfonder för konjunkturutjämning
(ändrad 1977: 1065)]. AU fullt ut tUlämpa

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 41

motsvarande princip när det gäller
byggnadsinvesteringsavdraget skulle skapa avsevärda praktiska
tillämpningsproblem. Jag förordar i stället en ordning som innebär alt
investeringsfonden får tas i anspråk för den del av kostnaden för en ny-, fill-
eller ombyggnad för vilken företaget inte tillgodoför sig investeringsavdrag.
Denna regel ger alltså företaget en möjlighet att för en viss investering
kombinera investeringsfondsutnyttjande och investeringsavdrag. En sådan
kombinationsmöjlighet kan vara värdefull för företag vars investeringsfond inte
räcker till för att finansiera hela byggnadskostnaden. Vad jag här har
föreslagit är avsett att komma till uttryck genom ett tillägg i den nämnda
förordningen om ianspråktagande av investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Avdraget bör inte medges ex officio av
taxeringsmyndigheten utan först efter yrkande av den skattskyldige. Av
praktiska skäl bör sådant yrkande framställas vid taxeringen för det
beskattningsår under vilket kostnaden har nedlagts. I likhet med vad som gäller
för det särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringar bör avdrag få
åtnjutas med högst ett belopp som motsvarar skiUnaden mellan bruttointäkten och
övriga avdrag i förvärvskällan.

Som villkor för avdrag bör gälla att den avdragsgrundande
kostnaden för ett och samma byggnadsarbete uppgår till minst 10 000 kr, under
beskattningsåret.

Enligt lagen (1978: 401) om exportkreditstöd får
exportkreditavdrag för varje beskattningsår åtnjutas högst med belopp som
svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i
förvärvskällan. Som avdrag i förvärvskällan räknas härvid enligt en uttrycklig
bestämmelse i 5 § samma lag det tidigare av mig i avsnitt 2 behandlade maskininveste-ringsavdraget.
Samma ordning bör givetvis gälla även för byggnadsinvesteringsavdraget. Jag
föreslär ett tillägg tUl nämnda lagrum utformat efter förebild från 3 § lagen
(1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

3.4 Investeringsfonder för konjunkturutjämning

Som jag redan nämnt har regeringen tidigare beslutat
förlänga frisläppet av investeringsfonderna för konjunkturutjämning med ett
år. Detta innebär att investeringsfonderna för rörelse får utnyttjas för byggnads-och
anläggningskostnader som nedläggs t, o. m, den 31 mars 1980 och för maskiner
som levereras före utgången av år 1979, Vidare får investeringsfonderna för
skogsbruk utnyttjas t. o. m. den 31 mars 1980 för arbeten avsedda att främja
skogsbruket.

Förlängningen av fondfrisläppet har kommit till uttryck
genom en ändring i förordningen (1977: 786) om ianspråktagande av investeringsfonder
för konjunkturutjämning (SFS 1978: 704). Förordningen innehåller ett
bemyndigande för arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, att ge till-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 42

stånd
för företag att utnyttja investeringsfond på de villkor som anges i förordningen.

I
tidigare sammanhang har jag nämnt att det f. n. inom budgetdepartementet pågår
en omfattande översyn av hela företagsbeskattningssyste-met. TiU grund för
denna översyn ligger företagsskatteberedningens slutbetänkande och de
synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen. Översynen omfattar även
investeringsfondssystemet. När detta arbele är slutfört kommer jag aft ta upp
frågan om ändringar i denna lagstiftning. Redan nu vill jag emellertid bryta ut
ett par frågor av i huvudsak teknisk karaktär. I samband med det generella
frisläpp av investeringsfonderna som nu gäller har det nämligen visat sig
föreligga behov av att omedelbart företa vissa lagändringar. Jag behandlar i
det följande dessa frågor var för sig.

Tillståndsbesliiteii

F.
n. ges tUlstånd att utnyttja investeringsfond enligt 9 § 1 mom. KIL. Ett tiUstånd
enligt 9 § 1 mom. ger av flera skäl i en lågkonjunktur större stimulanseffekt
än ett tillstånd enligt 9 § 3 mom. Vid tillstånd enligt 9 § 1 mom. får
företaget utnyttja hela investeringsfonden för hela investeringskostnaden
medan ett tillstånd enligt 9 § 3 mom. begränsar fondut-nyttjandet till 75 % av
fonden och 75 % av investeringskostnaden. Vidare får företaget vid tillstånd
enligt 9 § 1 mom. ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen med tio % av de
utnyttjade fondmedlen. Något sådant avdrag medges inte vid fondutnyttjande
enligt 9 § 3 mom.

Tillstånd
enligt 9 § 1 mom. och 9 § 3 mom. skiljer sig i ytterligare ett avseende från
varandra. Jag syftar på att tiUstånd enligt 9 § 1 mom. endast får avse
befintliga fondmedel, dvs. fondavsättningar som har prövats vid
inkomsttaxeringen. Tillstånd enligt 9 § 3 mom. kan däremot ges också
avsättningar som görs framdeles. De tillstånd som tidigare under 1970-talet
lämnades enligt 9 § 3 mom. avsåg regelmässigt också en eller flera framtida
fondavsättningar. En förutsättning var naturUgtvis att avsättningen eUer
avsättningarna skulle ske under den medgivna investeringsperioden.

Ett
tillstånd att utnyttja framtida avsättningar enligt 9 § 3 mom. ges i form av
ett preliminärt beslut att medlen får tas i anspråk. Arbetsmarknadsstyrelsen
skall sedan bekräfta det preliminära beslutet genom ett slutligt beslut. Detta
kan meddelas när uppgift enligt 27 § KIL har inkommit från länsstyrelsen om
att avdrag för avsättningen har medgivits vid taxeringen. Först sedan slutligt
beslut meddelats, dvs. normalt efter taxeringsperiodens utgång, kan företaget
återfå de tUl riksbanken inbetalade medlen.

När
investeringsfonderna i oktober 1977 släpptes fria enligt 9 § 1 mom. KIL ansågs
det angläget att också medel som avsattes i bokslut till ledning för 1978 års
taxering fick tas i anspråk för investeringar under

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 43

frisläppsperioden.
Eftersom utformningen av 9 § 1 mom. KIL inte gav utrymme för preliminära
beslut, valde man då en annan lösning. AMS bemyndigades att efter den tidpunkt
då avdrag för avsättningen hade godkänts vid taxeringen medge att de nyavsatta
medlen fick tas i anspråk.

Företagsskatteberedningen
har kommit in på frågan om rätten att utnyttja framtida fondavsättningar och
lämpligheten av att behålla indelningen i preliminära och slutliga beslut.
Beredningen föreslår att beslutsmyndigheten alltid skall kunna medge att
framtida avsättningar tas i anspråk. Har företaget fått ett sådant tillstånd
skall företaget enligt förslaget kunna ta ut de mot avsättningen svarande
medlen från riksbanken så snart som taxeringsnämnden har godkänt
fondavsättningen. Beredningen anser nämligen att de slutliga besluten inte
fyller någon egentlig funktion och att de därför bör avskaffas.

Beredningens
förslag att de slutliga besluten skall slopas har lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Några länsstyrelser anser emellertid att utbetalning av
medel från riksbanken skall få ske först efter taxeringsperiodens utgång och
således inte redan när taxeringsnämnden godkänt fondavsättningen. Det har framhåUits
att en sådan ordning skapar rättvisa mellan företagen och att man därigenom
undviker kostsam särbehandling av företag som begär förtursbehandling av
taxeringsnämnden i syfte att så snart som möjligt kunna få ut pengar från
riksbanken.

Jag
har tidigare framhållit att det f. n. är angeläget att företagen under frisläppsperioden
får ta i anspråk också nyavsatta fondmedel. Den lösning som förra hösten valdes
för aft uppnå detta är enligt min uppfattning mindre lämplig. Den innebär att
företagen först lång tid efter ansökan och ofta också lång tid efter det att
investeringen har genomförts kan få tillstånd att utnyttja avsättningen. Jag
anser det från såväl principiell som praktisk synpunkt bättre att bestämmelsen
i 9 § 1 mom. utformas så att tillstånd från början kan ges det avsedda innehållet.
Jag föreslår därför att tUlstånd enligt 9 § 1 mom. skall kunna lämnas inte bara
för befintliga investeringsfonder utan också för fondavsättningar som görs
framdeles.

Jag
delar beredningens uppfattning att den nuvarande ordningen med preliminära och
slutliga beslut inte fyUer någon funktion. Jag föreslår därför att bestämmelsen
om dubbla beslut slopas. Det kommer sålunda bara aft behövas ett beslut när
medgivande ges att ta i anspråk framtida avsättningar.

Enligt
min uppfattning talar administrativa skäl för att företag som har fått tillstånd
att utnyttja en kommande avsättning skall kunna återfå riksbanksmedlen först
efter taxeringsperiodens utgång. I annat faU finns det anledning att anta att
taxeringsnämnderna kommer att belastas med ett stort antal framställningar om
förtursbehandling. En regel med denna innebörd skapar också större rättvisa
mellan företagen. Jag före-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 44

slår alltså att utbetalning från riksbanken av medel som
inbetalats för en fondavsättning skall kunna ske först efter utgången av den
taxeringsperiod vid vilken avsättningen har prövats.

Jag vill här erinra om den nyUgen beslutade successiva
förlängningen av taxeringsperioden till den 30 november. Företagen kommer att
återfå de riksbanksmedel som inbetalats för en fondavsättning senare än vad som
hitfills har varit fallet. Den fördel som tillstånd att utnyttja framtida
fondavsättningar innebär för företagen är emeUertid så betydande att den senare
utbetalningstidpunkten, som ju är en följd av RS-reformen, enligt min mening
kan godtas.

Exportfrämjande åtgärder

Enligt 11 § tredje stycket KIL kan regeringen om det
föreligger särskilda skäl medge att ett företag, som direkt eller genom
dotterföretag driver rörelse i utlandet, tar i anspråk sin investeringsfond för
rörelse för kostnader, som är ämnade aft främja avsättningen utomlands av varor
som företaget tillverkar i Sverige.

Företagsskatteberedningen har i sin översyn av
investeringsfondssystemet inte föreslagit någon ändring på denna punkt. Under
senare tid har emellertid från olika håll påpekats att det uttryckliga kravet
att företaget direkt eller genom dotterföretag skall driva rörelse i utlandet
innebär ett hinder för vissa företag att utnyttja fonden för exportfrämjande
åtgärder. Detta gäller särskilt för mindre och medelstora företag eftersom
dessa i allmänhet inte driver rörelse utomlands.

Enligt min mening bör ändamålet med bestämmelsen vara att
främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas i Sverige. Med denna utgångspunkt
fyller kraven aft företaget självt skall tiUverka varorna och att företaget
skall driva verksamhet i utlandet inte någon egentUg funktion. Jag föreslår
därför att dessa begränsningar slopas. Jag förordar också att kravet på att det
skall föreligga särskilda skäl slopas. Härmed får regeringen möjlighet att mera
fritt bedöma angelägenheten av åtgärderna.

Investeringsfonden skall alltså kunna utnyttjas för
kostnader som är ägnade att främja export av varor som tUlverkas i landet.
Härmed avses främst kostnader för t. ex. reklam och marknadsundersökningar med
sikte på att öka exporten. Även andi'a kostnader med liknande syfte bör dock
kunna komma i fråga.

Inbetalning av medel till riksbanken

I 4 § KIL fanns ursprungligen en föreskrift om att
inbetalning av medel till konto för investering i riksbanken skulle ha skett
senast den dag företaget varit skyldigt aft avlämna allmän självdeklaration för
det beskattningsår, då avsättningen till investeringsfond skett. Genom ändring
av nämnda lagrum år 1965 (prop. 1965: 126, BevU 43, rskr 379,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 45

SFS 1965: 574) infördes en bestämmelse, som ger regeringen
befogenhet att, om synnerliga skäl föreligger, medge att inbetalningen får
verkställas vid en senare tidpunkt än enligt huvudregeln. Som motiv för ändringen
anfördes i proposilionen att det vid tillämpningen hade visat sig föreligga ett
behov av att i undantagsfall kunna godta en senare insättning.
Dispensmöjligheten har tiUämpats mycket restriktivt.

Företagsskatteberedningen har föreslagit att en
inbetalning som skett för sent skall godtas, om den har gjorts under sådan tid
att den kunnat beaktas av taxeringsnämnden. För att undvika att företagen
avsiktligt se-narelägger sina inbetalningar till riksbanken bör enligt
beredningen företaget få betala en särskild avgift om betalningen görs efter
den dag då företaget haft att senast avlämna sin självdeklaration. Enligt
förslaget bör avgiften bestämmas till 1 % om inbetalningen skett högst en vecka
för sent. Om inbetalningen görs ännu senare skall avgift utgå med 4 % av
beloppet.

Enligt min mening är den nuvarande dispensregeln alltför
restriktiv. Det fordras nämligen att det skall föreligga synnerliga skäl för
att dispens skall kunna medges.

Vid remissbehandlingen har företagsskatteberedningens
ändringsförslag i princip mottagits positivt. Det har dock riktats kritik mot
den av beredningen föreslagna sista tidpunkten då inbetalning tiU riksbanken
skall ha skett och även mot den närmare utformningen av avgiftssystemet.
Beredningens förslag på denna punkt bör enligt min mening inte ses isolerat
utan det bör prövas i samband med att regeringen tar ställning till
investeringsfondssystemet i stort. Jag inskränker mig därför nu till att
föreslå att den nuvarande dispensregeln mjukas upp. Detta bör ske genom att
kravet på "synnerliga skäl" ändras till "särskilda skäl".
Omständigheter som företaget inte skäligen kunnat råda över bör kunna föranleda
dispens. Om t. ex. en ansvarig tjänsteman i ett mindre företag har drabbats av
sjukdom och till följd därav inte har kunnat göra inbetalningen i rätt tid bör
dispens kunna medges. Dispens bör också kunna medges, om företaget kan styrka
att tjänsteman vid någon myndighet lämnat ett företag en oriktig uppgift
beträffande innebörden av bestämmelserna. Även fall då medlen väl kommit
riksbanken till banda för sent men inbetalningen verkställts över post- eller
bankgiro senast den sista dagen för deklarationens avlämnande bör kunna godtas.
Däremot bör inte t. ex. påstått missförstånd mellan bolaget och bolagets
revisor eller okunnighet beträffande lagens innehåll utgöra skäl för dispens.

Den nya bestämmelsen bör tUlämpas första gången på
inbetalningar för fondavsättningar som skall prövas vid 1979 års taxering.

Företagens uppgiftsskyldighet

Enligt 25 § KIL skall företag som har investeringsfond tiU
den allmänna självdeklarationen bifoga tre exemplar av uppgift beträffande

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 46

fonden
enligt formulär. Två exemplar skall länsstyrelsen enligt 27 § översända till
AMS. Motsvarande bestämmelser finns i 15 och 17 §§ i den för vissa företag
alltjämt gällande förordningen (1947: 174) om investeringsfonder.

Delegationen
för företagens uppgiftslämnande (DEFU) har i skrivelse till budgetdepartementet
påpekat att AMS endast har behov av ett exemplar av fonduppgifterna. DEFU har
därför efter samråd med AMS hemställt att bestämmelserna ändras så att
företagen endast behöver bifoga fonduppgift i två exemplar och länsstyrelserna
endast vidarebefordra ett exemplar till AMS.

Jag
förordar att DEFU:s förslag genomförs med verkan fr. o. m. 1979 års taxering.

3.5
Avdrag för aktieutdelning

I
Sverige beskattas aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinster i
princip två gånger, nämligen först hos bolaget eller föreningen och därefter,
när utdelning sker, hos delägarna. Sedan snart 20 år finns dock särskilda
bestämmelser som för aktiebolagens del medger viss lindring i denna s. k.
ekonomiska dubbelbeskattning. Nuvarande bestämmelser finns i förordningen
(1967: 94) om avdrag vid inkomstberäkningen för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-lagen
(AL).

Enligt
1 § AL kan svenskt aktiebolag, som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
få avdrag för utdelning på aktier som har emitterats efter den 30 juni 1966.
Avdrag medges enligt 2 § för utdelning som har förfallit till betalning under
beskattningsåret och får uppgå till högst 5 % av vad som har inbetalats för
aktien före årets utgång. I 4 § föreskrivs att avdrag medges för sammanlagt
högst tio år och inte senare än femtonde taxeringsåret efter det år då den
första inbetalningen på aktierna gjordes. Bestämmelserna innebär således att
det sammanlagda avdraget kan uppgå tUl högst 50 % av inbetalat kapital.

Företagsskatteberedningen
har i sitt slutbetänkande behandlat frägan om dubbelbeskattning av
aktiebolagens vinster. Vissa beräkningar tyder enligt beredningen på att
svenska företag de närmaste åren behöver ett tillskott av riskvilligt kapital
på omki.-ing 2 miljarder kr. per år. TUlskottet behövs enligt beredningen för
att få tUl stånd den exportökning som är nödvändig för att återställa balansen
i vår utrikeshandel. Dubbelbeskattningen höjer kravet på företagens
förräntning av insatt kapital och kan därmed försvåra den erforderliga
kapitalanskaffningen. Beredningen framhåUer att åtskilliga svenska företag inte
kan bära de kapitalkostnader som uppkommer vid finansiering genom nyemissioner.
Detta kan innebära att sparanderesurserna inom bolagssektorn inte får en från
samhällsekonomiska synpunkter effektiv fördelning. DärtiU kommer enligt
beredningen aft de flesta västeuropeiska länder har eUer kan förväntas

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 47

få
permanenta system för lättnader i dubbelbeskattningen. Om svenska företag
åtminstone på sikt skall kunna bibehålla sin konkurrensförmåga gentemot de
viktigaste industriländerna bör enligt beredningens uppfattning vissa
lättnader i dubbelbeskattningen utöver de nu gäUande införas i vårt land.

Beredningen
framhåller att det finns två huvudmetoder för att åstadkomma lindring i
dubbelbeskattningen. Den ena metoden den som f. n. används i Sverige innebär
att bolaget får avdrag för lämnad utdelning. Den andra metoden, den s. k. avräkningsmetoden,
innebär att bolagsskatt som är hänförlig till utdelad vinst gottskrivs
aktieägaren när dennes skatt på utdelningen skall beräknas. Beredningen anser
att båda metoderna kan vara användbara för svenska förhållanden. Den omständigheten
aft avräkningsmetoden har införts i flera länder med vilka Sverige har
omfattande ekonomiska relationer gör enUgt beredningen att det i och för sig är
önskvärt att på sikt övergå till den metoden också i vårt land. Beredningen har
dock bedömt att metoden kan komma i konflikt med de fördelningspolitiska
målsättningarna och att de hittills i utlandet tillämpade avräkningssystemen
dessutom är behäftade med vissa tekniska brister. Mot den bakgrunden anser
beredningen att lättnader i dubbelbeskattningen tills vidare bör åstadkommas
genom utvidgning av nuvarande avdragsrätt för utdelning på nyemitterat kapital.
Beredningen föreslår att det årliga Annell-avdraget höjs från 5 till 6 % och
att antalet avdragsår ökas från 10 år under en 15-årsperiod till 15 år under en
20-årsperiod. Förslaget innebär alltså att avdrag kan medges med sammanlagt (15
X 6 =) 90 % av det kapital som inbetalas för nyemitterade
aktier.

De
remissinstanser som har yttrat sig över beredningens förslag i denna del har
genomgående förklarat sig dela uppfattningen att behovet av riskvilligt kapital
inom näringslivet motiverar ytterligare lindring i dubbelbeskattningen. Många
remissinstanser har tillstyrkt att lindringen sker genom ett utvidgat Annell-avdrag.
Av dem har några anslutit sig till beredningens förslag om en höjning till 6 %
under 15 år medan andra ansett en större höjning befogad. Några
remissinstanser, däribland fullmäktige i riksbanken, har pekat på att höjningen
av de långa räntorna som numera ligger vid 10-procentnivån gör att Annell-avdraget
har kommit att stå i en helt annan relation till dessa räntor än när avdragefs
storlek senast prövades. De remissinstanser som företräder näringslivet har
ansett det angeläget att Sverige går över till ett avräk-ningssystem och att
förutsättningarna för en sådan övergång utreds ytterligare. I avvaktan på
denna utredning bör enligt deras mening nuvarande avdrag höjas betydligt utöver
vad beredningen har föreslagit.

För
egen del får jag anföra följande. Som jag redan har nämnt pågår f. n. inom
budgetdepartementet en beredning av bl. a. företagsskatteberedningens förslag
och de synpunkter som har framkommit vid remiss-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 48

behandlingen.
En mer omfattande redovisning av mina ställningstaganden är inte möjlig förrän
under år 1979. Av flera skäl anser jag emellertid att åtgärder för lindring i
dubbelbeskattningen bör vidtas med förtur. Som både beredningen och
remissinstanserna har framhållit är det angeläget att underlätta näringslivets
kapitalanskaffning och därmed bl. a. stimulera investeringarna. Det är viktigt
att företagen så snart som möjligt får denna ytterligare stimulans. Till detta
kommer att ett dröjsmål med ställningstagandet tUl beredningens förslag om
utvidgat Annell-avdrag kan få en direkt hämmande effekt. Man kan nämligen inte
utesluta att vissa företag skjuter upp planerade nyemissioner i väntan på att
de av beredningen och remissinstanserna förordade lättnaderna skall genomföras.

Av
min redogörelse för remissutfallet framgår att det är en utbredd uppfattning
att ett avräkningssystem på sikt bör införas i vårt land. En sådan övergång
aktualiserar dock många principiella och tekniska problem. Mot den bakgrunden
kan det inte komma i fråga att nu lägga fram förslag om införande av ett avräkningssystem
i Sverige. Frågan huruvida ett sådant system kan vara en möjlig och lämplig
lösning för vårt land och vilket ytterligare utredningsunderlag som behövs för
det ställningstagandet får bedömas i senare sammanhang. Åtminstone tills vidare
kan en lindring i dubbelbeskattningen inte genomföras på annat sätt än genom en
utvidgning av Annell-avdraget. En sådan åtgärd kan därför vidtas redan nu utan
att man föregriper resultatet av det pågående beredningsarbetet.

Jag
har redan nämnt att beredningens förslag innebar att det årliga avdraget höjs
till maximalt 6 % av det inbetalade kapitalet och att antalet avdragsår ökas
till 15 under en 20-årsperiod. Det betyder att det sammanlagda avdragsbelopp
som ett företag kan utnyttja under avdragsperioden motsvarar 90 % av inbetalat
kapital. Flera remissinstanser har, som jag också tidigare nämnt, ansett att
en ytterligare höjning är motiverad.

Enligt
beredningens egna beräkningar skulle dess förslag leda tiU att räntabUitetskravet
på företagens investeringar under vissa angivna förutsättningar sänks med
drygt två procentenheter. Fortfarande skulle man dock komma att ligga betydligt
över vad som följer av avräkningssystemen i Västtyskland, Frankrike och
Storbritannien. För att hela den beräknade sänkningen skall uppnås krävs
dessutom att företaget kan utnyttja avdraget på mest fördelaktiga sätt. Häri
ligger bl. a. att avdraget skall kunna börja utnyttjas i omedelbar anslutning tUl
emissionen utan att någon del av avdragsbeloppet går förlorad. Detta är inte
alltid fallet i dag. Såväl enligt nuvarande regler som också enligt beredningens
förslag gäller nämligen att ett företag, som yrkar avdrag visst år utan att då
kunna utnyttja hela det tUlåtna avdragsutrymmet, inte får spara den outnyttjade
delen av utrymmet tUl ett senare år. Företaget kan visserligen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 49

i stället helt avstå från avdraget under de första fem
åren efter en emission ulan att förlora något avdragsår, men en sådan
förskjutning innebär aft avdragets värde blir mindre än om avdraget utnyttjas
omedelbart.

En viktig fråga när beredningens förslag bedöms är därför
om företagen kan antas ha möjlighet att fullt ut dra nytta av den föreslagna
höjningen. Detta förutsätter att utdelningen kort tid efter emissionen kommer atl
nå upp till 6 % av det inbetalade kapitalet, en förutsättning som inte alltid
kan antas bli uppfylld. Till bilden hör också att utdelningen uttryckt i
procent av det nya kapitalet ofta stiger successivt under åren efter
emissionen. Vissa företag har t. ex. deklarerat en avsikt aft genom successiva
höjningar av utdelningens nominella belopp försöka ge aktieägarna kompensation
för inflationen. För att underlätta företagens kapitalanskaffning är det
önskvärt att de får möjlighet att tiU en senare del av avdragsperioden spara
den del av avdragsutrymmet som inte har kunnat utnyttjas de första åren. Vid
olika tUlfällen har också höjts röster för aft en sådan förskjutning av
avdragsrätten borde tillåtas. I än högre grad skulle detta önskemål givetvis
uppstå vid en större höjning av avdragsprocenten än enligt beredningens
förslag. Med den utformning avdragsreglerna hittills har haft skulle
emellertid en rätt tUl förskjutning medföra betydande tekniska komplikationer.

Mot
bakgrund av det anförda har jag gjort följande bedömning. I likhet med många
remissinstanser anser jag att en viss utvidgning av av-dragsrätfen i
förhållande till beredningens förslag är motiverad. Enligt min mening bör det
sammanlagda avdraget få uppgå till 100 % mot av beredningen föreslagna 90 % av
inbetalat kapital. Den väsentUga förstärkningen i förhållande till
beredningens förslag bör åstadkommas genom att företagen får större möjligheter
aft efter eget val fördela det totala avdragsbeloppet på de olika åren inom
avdragsperioden. Härigenom kan ett företag som under åren närmast efter en
nyemission lämnar en relativt låg utdelning ändå omedelbart börja utnyttja
avdragsrätten utan att behöva förlora någon del av det totala avdragsbeloppet.
I likhet med beredningen anser jag dock att avdrag bör medges under högst en 20-årsperiod.
Med den av mig föreslagna nya konstruktionen av avdraget är det däremot inte
motiverat att göra den ytterligare begränsningen att avdraget bara får
utnyttjas under ett visst antal år av 20-årsperioden. I likhet med vad som gäUer
i dag bör avdraget inte något år få överstiga den utdelning som samma år
belöper på de nyemitterade aktierna.

I enlighet med det anförda föreslår jag att det
sammanlagda avdrag som ett företag får göra för utdelning på nyemitterade
aktier får uppgå till samma belopp som det kapital som har inbetalats för
aktierna. Avdraget bör få utnyttjas under den 20-årsperiod som följer efter
emissionen. För att förhindra inte avsedda effekter bör dock ytterligare
föreskrivas

4 Riksdagen 1978/79, 1 saml. Nr 50

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 50

att
avdraget inte något år får överstiga 10 % av det inbetalade beloppet.

Ser
man till det totala avdragsbeloppet innebär mitt förslag alltså en relativt
obetydlig ökning jämfört med beredningens förslag. Fördelen med den av mig
förordade modellen är atl den är mer flexibel och ökar möjUgheterna att
utnyttja hela avdraget. Enligt förslaget kan ett företag exempelvis få avdrag
med 4 % av det inbetalade beloppet under de första fyra åren, med 6 % under de
därpå följande nio åren och med 10 % under de tr-e följande åren. Hade i
stället såsom beredningen föreslagit nuvarande konstruktion behållits,
hade det avdragsutrymme som inte utnyttjades under de fyra första åren gått
definitivt förlorat. Mitt förslag innebär också bl. a. att de företag som kan
dela ut mer än 6 % redan kort tid efter nyemissionen fär möjlighet att utnyttja
hela avdragsbeloppet tidigare, vUket ökar avdragets värde.

Den
nya konstruktionen får viss betydelse för det praktiska taxeringsarbetet. När
taxeringsmyndigheten i dag skall pröva ett yrkande om Annell-avdrag, behöver
den känna tUl förutom givetvis storleken av det inbetalade kapitalet och den
för året lämnade utdelningen på nyemitterade aktier också det antal år som
bolaget tidigare har fått avdrag för utdelning på samma aktier. Mitt förslag
medför att taxeringsmyndigheten måste känna till det sammanlagda avdragsbelopp
som har utnyttjats under tidigare år. Jag är medveten om att förslaget
härigenom kan förorsaka visst merarbete. Med tanke bl. a. på att Annell-avdraget
knappast utnyttjas av andra än ett begränsat antal storföretag bör detta dock
inte innebära någon större kompUkation. För att ändå så långt som möjligt
underlätta taxeringsförfarandet bör man dock införa en uttrycklig bestämmelse
om att avdrag medges endast om företaget lämnar tillfredsställande utredning
om avdrag som har yrkats för tidigare beskattningsår.

Annell-avdrag
tillkommer f. n. endast aktiebolag. Företagsskatteberedningen föreslår inte
någon ändring på den punkten. Kooperativa förbundet (KF) har emellertid i sitt
remissyttrande anfört att även ekonomiska föreningar bör få rätt till avdrag
för belopp som delas ut till delägarna. Denna fråga behandlades redan i den
promemoria (Stencil Fi 1966: 5) som låg tUl grund för 1967 års lagstiftning om
utdelningsavdrag. I promemorian anfördes bl. a.

I
stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl, a. den insats med vilken
varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andelskapitalet
endast genom att medlem inträder eller uUräder ur föreningen. Andelskapitalets
storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapitalet kan därför öka
successivt genom insatser från nytillträdande medlemmar. Skulle avdragsrätt
medges för utdelning på den ursprungliga insatsen blir följden att en förening
ständigt har rätt tiU avdrag för utdelning på en del av sitt andelskapital,
nämligen på de insatser som inbetalats av de medlemmar som inträtt under de
senaste tio åren. Även om nya medlemmar tillkommer kan emeUertid andelskapita-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 51

let vara oförändrat eUer t. o. m, minska beroende på att
antalet utträdande medlemmar varit större än tillträdande. Om en medlem
utträder efter tio år kan ifrågasättas om avdrag skaU medges för utdelning på
den insats som en nytillträdande medlem samtidigt inbetalar. Praktiska skäl
synes därför tala mot att medge avdragsrätt för utdelning på den ursprungliga
insatsen.

Det bör emeUertid vara möjligt för en ekonomisk förening
att erbjuda sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kallad B-insats,
för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en "nyemission"
av andelar sker i former som i stort sett överensstämmer med dem som gäller
för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag för
utdelning på dessa B-insafser. Det måste dock förutsättas att erbjudandet till
medlemmarna att teckna B-in-satser görs tidsbegränsat, t. ex. genom villkor att
tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekonomiska föreningar
får utdelningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för år. Det är därför
tveksamt om en förening har stora möjligheter att förmå sina medlemmar att
teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i dagens läge en avdragsrätt
för utdelningar enligt Annell-lagens regler knappast kan ha någon praktisk
betydelse för föreningarna har något förslag i detta hänseende inte framlagts.
Det bör emellertid framhållas att som villkor för avdragsrätt för utdelningar
på B-andelar sannolikt även måste uppställas att någon återbetalning av
insatsen för dessa andelar inte får ske med mindre medlemmen utträder ur föreningen.

Enligt min mening är de skäl som i promemorian anfördes
mot avdragsrätt för ekonomiska föreningar alltjämt bärande. Jag är därför inte
beredd att f. n. föreslå någon ändring i detta hänseende.

Även i övrigt anser jag att man bör avstå från att nu göra
sådana ändringar i Annell-reglerna som inte har samband med avdragets höjd och
dess fördelning på olika år. I och för sig kan det annars finnas behov av att
se över andra delar av regelsystemet. Jag tänker bl. a, på de bestämmelser i 7
§ AL som innebär att avdrag i vissa fall kan vägras om mer än hälften av
aktierna i det emitterande bolaget ägs av andra aktiebolag eller av ekonomiska
föreningar eller utländska bolag. Bakgrunden till bestämmelsema är att man
ansett att avdrag skall medges endast under förutsättning att aktieägaren
antingen är skattskyldig för uppburen utdelning eller fritagen från
skattskyldighet för såväl utdelnings- som ränteinkomster. Denna utgångspunkt är
också enligt min mening den riktiga. Av praktiska skäl har emellertid
bestämmelserna i 7 § AL fått en schablonmässig utformning, vilket medför att
det åsyftade materiella resultatet inte aUtid uppnås. Avdrag kan i vissa fall
vara tillåtet trots att viss del av utdelningen går till ett aktiebolag som
enligt 54 § KL inte är skattskyldigt för utdelningen. I andra fall kan avdrag
för utdelning tUl skattskyldig mottagare hindras av att andra aktieägare i bolaget
utgörs av aktiebolag som är befriade från skaft på utdelningen. Mot denna
bakgrund kan det enligt min mening vara motiverat att se över 7 § AL i syfte
att försöka finna en lösning som samtidigt som den

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 52

tillgodoser
de praktiska behoven ändå ger utrymme för en mer nyanserad tUlämpning, En
sådan översyn bör dock inte göras i detta sammanhang. Som framgått av det
anförda har nämligen utformningen av 7 § AL ett nära samband med de
bestämmelser i 54 § KL som reglerar aktiebolagens skattefrihet eller
skattskyldighet för uppburen utdelning. Företagsskatteberedningen har
föreslagit vissa principiella ändringar i dessa bestämmelser. Först sedan
ställning har tagits till beredningens förslag i den delen bör en eventuell
översyn av 7 § AL äga rum.

De
nya bestämmelserna om AnneU-avdragets höjd och fördelning i tiden bör kunna
tillämpas i fråga om utdelning på aktier som emitteras efter utgången av år
1978. I fråga om aktier i nybUdade bolag innebär detta att bolaget skall ha
anmälts för registrering efter årets utgång. Har aktier givits ut i samband med
nyemission bör fordras att beslutet om ökning av aktiekapitalet har anmälts för
registrering efter nämnda tidpunkt.

4
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt,

2.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

3.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956: 623),

4.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953: 272),

5.
lag om ändring i lagen (1975:
1147) om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

6.
lag om ändring i lagen (1975:
1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning,

7.
lag om särskilt
investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten,

8.
lag om ändring i lagen (1978:
401) om exportkreditstöd,

9.
lag om ändring i förordningen
(1947: 174) om investeringsfonder,

10.
lag om ändring i lagen (1955:
256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning,

11.
lag om ändring i förordningen
(1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 53

Bilaga 2.1

1972 års skatteutrednings överväganden och förslag

Inledning

I det följande återges i sammanfattning utredningens
överväganden och förslag endast i de delar som tas upp i propositionen.

Progression och marginaleffekter

De fördelningspoUtiska strävandena tillgodoses vid
inkomstbeskattningen främst genom den progressiva inkomstskatten. Fram tiU år
1971 var progressionen relativt låg men har därefter successivt skärpts. Som en
nödvändig följd härav har marginalskattesatserna blivit höga redan i meUaninkomstlägena.
Sverige intar i båda dessa hänseenden en särställning vid en jämförelse med
förhållandena i andra länder.

En stark progression medför att inkomsttagarna får svårt
att genom löneförhandUngar eller egna insatser öka sin disponibla inkomst.
Upprepade skatteomläggningar har därför måst tUlgripas för att underlätta förhandUngarna.
Höga marginalskattesatser utgör vidare en påfrestning på skattemoralen, främst
genom att utbytet av skattefusk och skatteflykt blir större men även av
psykologiska skäl. Enligt mångas uppfattning hämmar de dessutom benägenheten
till ökade arbetsinsatser och till utbildning för mer kvalificerade uppgifter.
Vi anser därför att en dämpning av progressivileten genom en sänkning av
marginalskattesatserna i de inkomstlägen där huvuddelen av de heltidsarbetande
befinner sig är angelägen.

I de lägre inkomstskikten är progressionen svag och
marginalskattesatserna relativt låga. För vissa låginkomsttagare uppkommer
dock betydande marginaleffekter genom avtrappning av inkomstprövade bidrag.
Med hänsyn tiU att de som redovisar låg beskattningsbar inkomst är en mycket
heterogen grupp och att sänkningar av skattesatsen i de lägsta inkomstskikfen
är synnerligen kostnadskrävande framstår det enligt vår mening inte som
ändamålsenligt att genom sådana generella åtgärder vid den statliga
beskattningen söka lösningar på problem som endast berör vissa grupper
låginkomsttagare.

Det har hävdats att en marginalskattespärr borde införas.
En sådan skulle då i första hand utformas så att statsskatt inte på någon del
av inkomsten skulle utgå med större procentsats än aft summan av statlig och
kommunal skatt uppgick till exempelvis 85 %.

Vi anser emellertid inte att någon sådan spärregel bör
införas. De skäl som motiverar en begränsning av det totala skatteuttaget på en
inkomst (den s. k. 80/85-procentregeln) kan inte sägas föreligga i fråga om marginalskatten.
De negativa effekterna av höjda kommunala utdebiteringar bör inte heller mötas
genom en nedsättning av statsskatten för vissa skattskyldiga. Mycket höga
marginaleffekter kan f. ö, uppkomma redan i vanliga inkomstlägen genom avtrappning
av bidrag.

Vi anser alt betydande sänkningar av marginalskattesalserna
i de inkomstskikt där huvuddelen av de heltidsarbetande befinner sig är nöd-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 54

vändiga
om några mer påtagliga positiva effekter skall uppnås. Det samhällsekonomiska
utrymmet för sådana åtgärder är emellertid starkt begränsat. Vi lägger därför
fram förslag till marginalskattesänkningar i tre etapper, betecknade steg 1, 2
och 3. Tyngdpunkten i förslaget ligger i inkomstlägena mellan 50 000 och 65
000 kr.

Vi
föreslår att steg 1 genomförs fr. o. m. inkomståret 1979, medan övriga steg
får genomföras i den takt som den framtida utvecklingen medger. Steg 1 innebär
följande förändring i statsskatteskalan.

Beskattningsbar
inkomst

Skatte-skala

Skatteskala

Förändring,

procenten-

Basen-

Kr är 1978

för år

enligt

heter

heter

1978, %

steg 1, %

- 3

- 15 000

2

2

3- 5

15 000- 25 000

4

4

5- 6

25 000- 30 000

8

8

_

6- 7

30 000- 35 000

13

11

-2

7- 8

35 000- 40 000

16

15

-1

8- 9

40 000- 45 000

21

18

-3

9-10

45 000- 50 000

27

23

-4

10-11

50 000- 55 000

31

27

-4

11-12

55 000- 60 000

34

30

-4

12-13

60 000- 65 000

35

33

-2

13-14

65 000- 70 000

40

38

-2

14-15

70 000- 75 000

45

42

-3

15-16

75 000- 80 000

45

44

-1

16-20

80 000-100 000

49

49

20-30

100 000-150 000

53

53

30-

150 000-

58

58

Avdrag
för vissa underhållsbidrag

Avdrag
för underhåll av icke hemmavarande barn medges om barnet är under 18 år, eller
om underhållet utgår på grund av dom, oberoende av barnets ålder, med högst 2
500 kr. för varje barn och år. Åtskilliga önskemål har framstäUts om höjning av
beloppsgränsen med hänvisning till den socialt och ekonomiskt svåra situation
som många underhållsskyldiga befinner sig i. Vi anlägger samma principiella
synsätt på detta avdrag som på skattereduktion för ensamstående dvs.
försörjningsbördan m. m. bör inte i första hand beaktas vid beskattningen
men anser att rätten till avdrag givetvis inte kan tas bort utan en motsvarande
lättnad i underhållsskyldigheten. Det är enligt vår mening angeläget att
förbättra de underhållsskyldigas situation och förslag tUl sådana åtgärder har
nyligen framlagts (SOU 1977: 37). I avvaktan på en eventuell reform föreslår
vi, med hänsyn till det omedelbara behov som föreligger, en höjning av
beloppsgränsen med 500 kr. till 3 000 kr.

Folkpensionärerna

Folkpensionärer
med enbart grundförmåner (ålderspension och pen-sionstUlskott) betalar f. n.
ingen inkomstskatt. Detta uppnås genom att de erhåller ett extra avdrag vid
taxeringen. Avdraget beräknas enligt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:50 [ 55

generella
regler och avtrappas vid högre inkomst. Samtidigt sker då ofta en avtrappning
av kommunalt bostadstillägg till pensionärer. De sammanlagda
marginaleffekterna kan därför bli betydande.

Vi har studerat ett par
alternativ tUl det extra avdraget vid beskattningen av folkpensionärerna. Ett
av dessa är att helt ta bort särbehandlingen vid beskattningen och i stället
införa ett nytt inkomstprövat bidrag, som kan tänkas såväl beskattat som
obeskattat. Det ligger dock inte inom ramen för vårt uppdrag att pröva frågor
om ändringar av pensionsförmånerna. Det andra alternativet är att ersätta det
extra avdraget med en skatterabatt, dvs. ett avdrag från skatten. Här kan
många skiftande utformningar med olika effekter bli aktuella. Gemensamt för dem
är dock att de jämfört med nuvarande system påverkar det kommunala
skafteunderlaget och därmed skatteutjämningen. Vi har inte haft möjlighet att i
samråd med 1976 års kommunalekonomiska utredning (Fi 1976: 06) göra det
utredningsarbete som skulle varit nödvändigt för ett ställningstagande till
alternativet. Vi anser dock att det bör kunna aktualiseras vid framtida
diskussioner om beskattningen av folkpensionärerna.

Pensionskommittén
har i ett under år 1977 framlagt betänkande (SOU 1977: 46) framhållit att
antalet pensionärer kommer att öka kraftigt under de närmaste åren och att
detta kommer att ställa krav på åldringsvården, i synnerhet långtidssjukvården
och hemvården. Vidare konstaterar kommittén att det ekonomiska utrymmet för en
ökning av den privata konsumtionen kommer att vara starkt begränsat under de
närmaste åren och att pensionärsgruppen på grund av redan beslutade reformer
kommer att ta en stor del av detta utrymme i anspråk. Det är därför, enligt
kommittén, rimligt att de ytterligare resurser som kan bli tillgängliga
koncentreras till de områden där behoven är mest framträdande, t. ex.
långtidssjukvården. Att härutöver företa ytterligare åtgärder i stan-dardhöjande
syfte med avseende på pensionsförmånerna anser kommittén f. n. inte vara
möjligt.

Vi
delar pensionskommitténs bedömning i dessa avseenden och har därför inte
övervägt sådana förändringar som framstår som särskilt kostnadskrävande eller
innebär att man för framtiden binder sig för en ökande överföring till
pensionärerna. Vi anser att särskilda skattelättnader är påkallade för
pensionärer med låga inkomster, eftersom de lägsta pensionerna inte kan anses
ge full skattekraft, men anser infe skäl föreligga för skattemässig
förmånsbehandling även av pensionärer med inkomster jämförbara med aktiva
gruppers. På sikt bör en harmonisering av skattereglerna för pensionärer och
inkomsttagare i aktiv ålder eftersträvas.

I
prop. 1977/78: 49 föreslås att folkpensionärer till skillnad mot hittills skall
erhålla särskild skattereduktion och att det extra avdraget skall bestämmas så aft
det täcker en inkomst om 3 300 kr. utöver folkpensionen. Vi föreslår en viss
höjning för år 1979 så att avdraget rymmer en sidoinkomst om 3 600 kr.
Härigenom bör en inkomst som motsvarar minimipensionsnivån liksom hittills bli
helt skattebefriad. Vi anser oss inte böra lägga några förslag som binder
statsmakterna för senare år.

De
betydande marginaleffekter som i många fall uppkommer kan inte undvikas utan
att antingen minska stödet tUl pensionärerna med de lägsta inkomsterna eller
utsträcka det till sådana som har icke obetydliga inkomster utöver
folkpensionen. Vi anser båda dessa alternativ som en större olägenhet an de
föreliggande marginaleffekterna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 56

Frågor
om inflationsskydd

Skattereglerna
är med få undantag utformade utan hänsynstagande till penningvärdeförändringen.
Vid inflation uppkommer då vissa snedvridande effekter.

Några
av dessa effekter är lätta att iaktta och våUar inga större problem att
korrigera. Som exempel kan nämnas att det reella skatteuttaget minskar i fråga
om indirekta skatter som utgår efter kvantitet (kr/l c. d.) samt att
skiktgränser och fasta avdragsbelopp m. m. sjunker i värde. Beträffande
skiktgränserna i sfatsskaffeskalan har vi framlagt förslag till inflationsskydd
i ett delbetänkande (SOU 1977: 18) och regeringen har nu förelagt riksdagen ett
sådant förslag (prop. 1977/78: 49). Vi föreslog också att grundavdraget skulle inflationsskyddas,
men regeringen håller ännu denna fråga öppen. I propositionen föreslås
emellertid att den särskilda skattereduktionen i fortsättningen skall medges
alla inkomsttagare. Vårt syfte med ett inflationsskydd av grundavdraget kan då
på ett fördehiingspolifiskt bättre sätt tillgodoses genom att skaftereduktionen
uppräknas. Vi föreslår därför att i stället för inflationsskydd av grundavdraget
den särskilda skattereduktionen räknas upp med 20 kr, för varje procents
prisstegring räknat från augusti 1977 enligt reglerna för basenhet (prop.
1977/78: 49). Däremot föreslår vi inte att inflationsskyddet Utsträcks tiU
ytterligare fasta belopp i skattesystemet.

Kostnader
och finansiering

Kostnaderna
för de förslag som redovisats i det föregående har utredningen beräknat tiU
sammanlagt ca 2 300 milj. kr. Härav skulle ca 2 100 milj. kr. belöpa på
marginalskattesänkningar, ca 150 milj. kr. på ökat extra avdrag för
folkpensionärer och ca 50 milj. kr. på höjt maximiav-drag för underhåll av icke
hemmavarande barn.

I
fräga om finansieringen redovisas följande ställningstagande.

Uttaget
av direkt statlig skaft minskar således. Eftersom kompensationen då måste
sökas i andra skatteformer ansluter sig vårt förslag i detta avseende till de
olika skatteomläggningar som genomförts under 1970-talet och som alla inneburit
en förskjutning från direkt till indirekt beskattning.

Vid
dessa omläggningar har kompensation i första hand åstadkommits genom höjning
av olika arbetsgivaravgifter, även om några gånger även andra skafteformer har
kommit till användning. Vi anser emellertid att arbetsgivaravgifterna inte bör
komma i fråga för att finansiera de föreslagna lättnaderna i den direkta
beskattningen. Förelagsskalteberedningen har efter sin analys av produktionsfaktorbeskattningen
dragit slutsatsen aft betydande höjningar av dessa avgifter med korta mellanrum
kan väntas leda till ofördelaktiga effekter i företagssektorn. Ett ytterligare
skäl mot att använda dessa avgifter som finansieringskälla för våra förslag
utgör de besvärande effekter på kommunernas ekonomi som 1976 års
kommunalekonomiska utredning påvisat.

Finansieringen
måste då sökas i konsumtionsbeskaltningen, dvs. mervärdeskatten och de olika
punktskatterna. Om hela skattebortfallet skulle täckas genom en höjning av
mervärdeskaften, skulle en höjning med ca 1,2 procentenheter bli nödvändig. Vi
anser dock alt skäl talar mot en finansiering enbart genom mervärdeskatten,
eftersom denna i viss utsträckning har rcgressiva effekter. De olika punktskatterna
kan där-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:50 i 57

emot
antas ha i huvudsak gynnsamma fördelningspolitiska verkningar. Vi föreslår
därför aft skattebortfallet täcks genom en höjning av mervärdeskatten
och/eller olika punktskatter. Därvid kan bl. a. energiskatten på hushållens
förbrukning av elström och bränslen, bensinskatten, kilometerskallen,
omsättningsskatten på motorfordon och skatterna på alkohol och tobak bli
aktuella. Vid avvägningen av finansieringen bör en gynnsam fördelningspolitisk
verkan eftersträvas. Det bör för framtiden också vara möjligt att pröva en
utvidgad punktbeskattning i fråga om konsumtion som i första hand efterfrågas
av grupper med högre inkomst. Vi anser det inte meningsfullt att nu närmare
diskutera finansieringen av de ytterligare förslag fill marginalskatlesänkningar
som vi framlägger, eftersom dessa är avsedda att genomföras först längre fram cch
i den takt som den framtida utvecklingen medger.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 58

Bilaga 2.2

Sammanställning av remissyttranden över 1972 års skatteutrednings
slutbetänkande

Inledning

I det följande redovisas i sammanfattning remissyUrandena
endast i de delar som berör de förslag som läggs fram i propositionen.

Progression och marginaleffekter

Utredningen uttalar att höga marginalskatter har negativa
effekter och att en dämpning av progressivileten i de inkomstlägen där huvuddelen
av de heltidsarbetande befinner sig är angelägen samt föreslår marginalskattesänkningar
i tre steg. Utredningen avvisar tanken på en marginalskattespärr, men i en reser\'ation
föreslås en sådan vid 85 %,

Stegvis sänkning av skattesatserna i de inkomstskikt där
flertalet heltidsarbetande befinner sig tillstyrks av kammarrätten i
Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och
Malmöhus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO/SR, EIO,
Föreningen Sveriges fögcleritjänstcmän, KF, NSD, Skånes handelskammare. Svensk
industriförening, Sveriges advokatsamfund, SHIO och TCO. Kammarrätten i
Stockholm, Svensk industriförening, Sveriges advokatsamfund, SHIO och TCO
anser dock att de föreslagna ändringarna är otillräckliga för att motverka de
negativa effekterna av höga marginalskatter, medan SACO/SR anser att förslagen
bör omarbetas i riktning mot en jämnare utbytesprocent över hela skatteskalan.
Vidare anser SACO/SR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, NSD, Skånes
handelskammare, Sveriges advokatsamfund och SHIO att skattesatserna bör sänkas
även i högre inkomstskikt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att KEU 76:s
förslag om utökat statligt stöd till kommuner och landsting bör prioriteras
framför marginalskattesänkningar. En minoritet vid länsstyrelsen reserverar
sig mot uttalandet.

Förslaget avstyrks av en minoritet vid länsstyrelsen i
Stockholms län, länsstyrelsen i Norrbottens län och LO.

SACO/SR anför att för att åstadkomma en radikal förändring
av skatteförhållandena på lång sikt krävs att både skatte- och bruttolönefrågor
övervägs.

KF anför att det är synnerligen viktigt att ägna
låginkomsttagarnas problem stor uppmärksamhet och instämmer i utredningens
bedömning atl sänkningar av skattesatsen i de lägsta skikten knappast
åstadkommer den åsyftade förbättringen för dessa inkomsttagare. Problemet för
dem är de höga kommunalskatterna och marginaleffekterna på grund av inkomstprövade
bidrag.

LO uttalar att socialpolitik, undervisning, hälsovård m. m.
i allt större utsträckning kommit att användas för generell och selektiv
utjämning. Beskattningen har blivit mindre central för denna omfördelningsroU
än den var i tidigare skeden. LO anser att denna tonvikt åt ökade insatser

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 59

för omfördelning av inkomst, service och välfärdsstöd i
vid mening via den offenUiga sektorns utgiftssida bör fortsätta.

TCO
framhåller att utvecklingen i fråga om kommunalskatterna kan innebära att någon
positiv inverkan på den samlade skattebördan eller marginalskatten inte
uppkommer ens om steg 2 och 3 följer omedelbart efter steg 1. Vidare
understryker TCO att steg 1 har varit en utgångspunkt för
löntagarorganisationernas företrädare när man träffat avtal som avser den hu-vudsakliga
delen av år 1979, varför TCO förutsätter att omläggningen för detta år blir
minst av den omfattning som ulredningen har föreslagit. Likaså är det
nödvändigt att steg 2 och 3 genomförs omedelbart därefter. TCO anser emellertid
att problemen med det direkta skattetrycket inte kan lösas enbart med
förändringar i statsskatten utan även kommunalskatten måste sänkas.

Det
reservationsvis framförda förslaget om en marginalskattespärr vid 85 %
tillstyrks av kammarrätten i Stockholm, en minoritet vid länsstyrelserna i
Stockholms och Östergötlands län, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens län,
taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms län, NSD, Skånes
handelskammare, en minoritet inom Svenska kommunförbundet, Svenska
sparbanksföreningen, SHIO och TCO. Även FAR, KF, LRF och Svenska företagares
riksförbund anser aft en spärr bör införas. LRF och NSD anser att spärren efter
hand bör ligga vid 70 %, medan Skånes handelskammare anser en spärr utgöra en
provisorisk åtgärd i avvaktan på att marginalskattesatserna nedbringas till
lägre procentsatser än 85 och Svenska företagares riksförbund att spärren på
sikt bör ligga vid 5060 %,

Länsstyrelsen i Östergötlands län, en minoritet vid
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Svenska kommunförbundet finner i
likhet med utredningen skäl för en marginalskattespärr inte föreligga, RRV, som
har verkställt vissa beräkningar rörande marginalskattespärr vid 50, 65 eller
75 %, uttalar att en spärr på någon av dessa nivåer inte framstår som
realistisk.

RSV framhåller att en spärregel enligt förslaget i
reservationen skulle innebära bl. a. att statsskattetabellen måste anpassas
efter storleken på den kommunala utdebiteringen. Särskilda regler måste vidare
finnas för de fall den skattskyldige taxeras till kommunal inkomstskatt i två
eller flera kommuner med olika utdebitering, den skattskyldige inte tillhör
svenska kyrkan eller den kommunala utdebiteringen infe har fastställts till
helt krontal. Vidare anser RSV att en spärregel bör konstrueras sä att även egenavgifterna
beaktas, eftersom dessa tillsammans med statsskatt och kommunalskatt kan leda
till en marginalskattesals överstigande 85 % för inkomsttillskott utan att 80/85-procentregeln
träder i funktion. Egenavgifterna beräknas på olika underlag och är beroende av
bl. a. den skattskyldiges ålder, pensionsförhållande och karenstid.

Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Utredningen uttalar att avdraget i princip borde avskaffas
samt att så givetvis inte kan ske utan lättnad i underhållsbördan och föreslår
att beloppsgränsen höjs från 2 500 till 3 000 kr.

Förslaget
tillstyrks av RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, EIO, KF,
Landstingsförbundet, LRF och TOR. EIO anser

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 60

dock att gränsen bör höjas tUl 4 000 kr. och LRF att den
bör knytas till index. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att höjningen synes
ha framräknats överslagsmässigt och att det kan ifrågasättas om den inte efter
ytterligare överväganden rätteligen borde bestämmas till ett högre belopp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att viss risk för
missbruk av avdragsrätten föreligger, särskilt som mottagaren inte beskattas
för bidraget och ofta taxeras som ensamstående med barn. Möjligheten att
kontrollera huruvida föräldrarna sammanlever är särskilt i storstäderna mycket
ringa, något som påkallar en viss försiktighet vad gäller belopps-gränsen i de faU
dom eller avtal vid vars tillkomst myndighet har medverkat infe föreligger.

RSV framhåller emellertid som sin uppfattning att rätfen
till avdrag korresponderar dåligt med avdragsförbudet för privata levnadskostnader
o. d. hos den skattskyldige och för vissa periodiska utbetalningar. RSV
ifrågasätter därför principiellt det riktiga i att kostnader för underhåll av
icke hemmavarande barn skall vara avdragsgilla vid beskattningen,

SACO/SR föreslår alt avdragsrätten för underhåll av icke
hemmavarande barn slopas i samband med ändringar i det familjerättsliga under-hållssystemet
och att det inte ar motiverat att i avvaktan härpå höja beloppsgränsen.

RSV, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, LRF
och TOR framhåller att skaUelagstiftningen inte innehåller regler för det fall
att föräldrarna efter äktenskapsskillnad har gemensam vårdnad om barn och att
därför tveksamhet kan föreligga om rätten till förvärvsavdrag, avdrag för
underhåll av icke hemmavarande barn m.m. Länsstyrelsen i Malmöhus län tar också
upp hos vilken av föräldrarna ett barn skall anses hemmavarande, när dessa
sammanlever men inte samtaxeras för ifrågavarande år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att om två makar
vid äktenskapsskiUnad erhåller vårdnaden om var sitt barn och utger underhåll
till vartdera barnet blir båda berättigade till såväl förvärvsavdrag och
skattereduktion som avdrag fÖr underhåll av icke hemmavarande barn.
Länsstyrelsen föreslår att avdrag för underhåll medges endast med belopp som
överstiger vad den skattskyldige själv har uppburit. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Folkpensionärerna

Utredningen föreslår att den sidoinkomst som ligger till
grund för beräkning av extra avdrag höjs från 3 300 till 3 600 kr. Vidare har utred-nii-igen
studerat tvä alternativ till nuvarande system. Det ena är att ersätta det
extra avdraget med ett nytt beskattat eller obeskattat bidrag som är inkomstprövat
och det andra är alt ersätta avdraget med ett avdrag från skatten
(skatterabatt).

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran
av RFV, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, EIO, KF, LO, Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet. RFV anför dock även att det är angeläget att
folkpensionärernas situation i beskattningshänseende inom en snar framtid
erhåller en mer långsiktig lösning. Liknande tankar framförs av
länsstyrelserna i Södermanlands och Ösicrgöilands län, som anför alt beskalfningsmyndigheternas
arbete med att tUl-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:50 .; 61

lämpa de särregler som gäller för folkpensionärer trots schablonisering
är omfattande och tidsödande samt alt det därför är angeläget att undersöka
möjligheterna fill enklare beskattningsregler. Lokala skattemyndigheten i
Stockholms fögderi understryker vikten av aft skattereglerna för pensionärer
och inkomsttagare i aktiv ålder harmoniseras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att
beskattningsbar inkomst ofta uppkommer för förtidspensionärer, om avdrag
medges i enUghet med RSV:s anvisningar, eftersom dessa pensionärer har dubbelt
pensionstillskott, att det i det praktiska taxeringsarbcfet visat sig en
ojämnhet i tillämpningen, när det gäller att öka det extra avdraget på grund av
den förtidspensionerades merkostnader, att avsikten torde ha varit att
förtidspensionerade som inte har annan inkomst än förtidspension skaU ha fuU
skattebefrielse samt att det därför är önskvärt att reglerna om extra avdrag
kompletteras på denna punkt,

RSV påtalar att gällande tabeller för beräkning av extra
avdrag missgynnar de pensionärer som uppbär barntillägg, vilket räknas som
sidoinkomst, och gynnar olika grupper av folkpensionärer som ej har full pension,
eftersom dessa kan ha större sidoinkomster än de som har full pension och
likväl få skattebefrielse. Vidare kan den s. k. 1/5-regeln i RSV:s anvisningar
ge mindre tilltalande resultat. Den särskilda skattereduktionen torde medföra
att många pensionärer blir deklarationsplikliga trots att de inte blir påförda
någon skatt samt att höjden på kommunalskaften får betydelse för
deklarationsskyldigheten. RSV uttalar att dessa orättvisor bör avhjälpas.

PRO anser att, i stället för skärpning av tidigare skattegler,
ökade möjligheter tUl extra inkomster skall ges pensionärerna.

SFRF anför att det är angeläget med en sänkning av
marginaleffekterna för folkpensionärer genom ändring av procenttalen för avtrappning
av de olika förmånerna samt att kostnaderna härför skulle uppvägas av de
betydande, direkt samhällsekonomiska fördelar som en sådan sänkning skulle
medföra. Eftersom lämpUg sysselsättning och aUmän aktivitet är de bästa medlen
för att bevara hälsa och vitalitet finns det all anledning för samhället att
stimulera pensionärerna till verksamhet, något som inte är fallet med
nuvarande system. Många pensionärer har också enligt SFRF behov av ett
ekonomiskt tillskott genom eget arbete. SFRF anför att förenkling och
likvärdighet vid beskattningen är viktiga faktorer för pensionärerna, att
utredningens tanke att skattereglerna på sikt bör vara lika för pensionärer och
yrkesverksamma är riktig liksom förslaget att ersätta nuvarande avdragssystem
med ett beskattningsbart pensionstillägg. Vidare anser SFRF den modeU för
beskattning av pensionärer som föreslås i en reservation av ledamöterna
Lundgren och Tobisson, innebärande ett system med skatterabatt, intressant och
värd att pröva och framhåller även att den mjukare avtrappning som föreslås i
reservationen skulle mildra marginaleffekterna för en stor grupp pensionärer.
Regeln att vissa fastigheter, när fråga är om minskning av extra avdrag på
grund av förmögenhet, inte tas upp till taxeringsvärdet utan till ett lägre
värde anser SFRF välgrundad men anser också att den av bl. a. rättviseskäl
borde få tillämpas i fråga om annan form av förmögenhet.

Frågor om inflationsskydd

Utredningen föreslår tUl skUlnad mot förslaget i sitt
delbetänkande (SOU 1977: 18) Inflationsskyddad skatteskala att grundavdraget
inte

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 62

inflationsskyddas utan i stället den särskilda
skattereduktionen räknas upp med 20 kr. för varje procents prisstegring.
Beträffande övriga fasta belopp inom skaftesystemet anses inte heller skäl
föreligga till inflationsskydd med hänsyn till beloppens skiftande karaktär
och de administrativa problem som skulle uppkomma.

En minoritet vid länsstyrelsen i Östergötlands län,
länsstyrelsen i Malmöhus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Norrbottens län
och Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget, varvid länsstyrelsen i
Malmöhus län och kommunförbundet särskilt påpekar att det kommunala
skafteunderlaget därigenom lämnas opåverkat. RFV anser förslaget vara en bätti-e
lösning än ett infialionsskydd av grundavdraget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget med
hänvisning till att beloppet lätt kan ändras när skäl därtill föreligger. Även
länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig avvisande och anför aft frågan om
hänsynstagande till inflationen vid beskattningen hör samman med den totala
bedömningen av det framtida skattesystemets utformning, varför det inte är
lämpligt att införa ett inflationsskydd på vissa punkter innan helhetssynen är
klar,

RSV framhåller att deklarationspliktsgränsen bör ändras om
förslaget genomförs, eftersom annars åtskilliga personer skulle vara
deklarationsskyldiga trots att de inte kom att påföras skatt. En höjning
skulle underlätta taxerings- och debiteringsmyndigheternas arbete.

Länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus
län instämmer i utredningens ståndpunkt att ett inflationsskydd av olika fasta
belopp i skattesystemet är olämpligt av administrativa skäl. FAR ifrågasätter
däremot om inte ett årligt fastställande av schablonavdrag i inkomstdeklarationen,
som löpande korrigeras för inflation, med fördel skulle kunna ankomma på RSV,
som redan har anförtrotts liknande uppgifier på inkomstsidan, exempelvis
rörande bilförmån.

Kostnader och finansiering

Utredningen, som beräknar skattebortfallet i de delar som
nu är aktueUa till ca 2 300 milj. kr., avvisar arbetsgivaravgifterna som
finansieringskälla och föreslår en höjning av mervärdeskatten och/eller de
olika punktskatterna.

I utredningens ställningstagande instärmner RSV,
länsstyrelsen i Stockholms län, SACO/SR, EIO, KF och Svensk industriförening.
KF understryker vikten av att huvudparten av finansieringen sker genom höjda
eller nya punktskatter, som bör fördelas så att umbärliga varor drabbas hårdast
och att det på grund av mervärdeskattens generella verkan och regressiva
effekt är önskvärt med minsta möjliga höjning av denna skatt. Svensk
industriförening vill understryka vikten av att kompensation infe sker genom
höjning av arbetsgivaravgifterna, enär detta obönhörligen medför en försämrad
konkurrensförmåga för företagen, speciellt de exportinriktade.

Kammarrätten i Stockholm delar utredningens uppfattning
att arbetsgivaravgifterna bör reserveras för finansiering av med avgifterna
sammanhängande förmåner och anför att en höjning av dessa innebär en svår
belastning för kommunerna och de exportinriktade industriföretagen. Höjd
bolagsskatt eller arvs- och gåvoskatt är ingen framkomlig väg och skulle
dessutom endast kunna ge ett marginellt tiUskott. Mervärdeskatten kommer
främst i fråga, även om också annan konsumtionsskatt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 63

t.
ex. energiskatten, kan lämna något bidrag. Mervärdeskatten har nått en sådan
höjd att varje ytterligare höjning kan inge betänkligheter bl. a. med tanke på
den ökade risken för skattefusk. Möjligheterna torde dock vara mindre påtagliga
och effekterna inte så stora som de som nu är en realitet på den direkta
beskattningens område. De fördelningspolitiska effekterna är angelägna att
beakta men bör inte behöva förhindra en höjning om speciellt utsatta grupper,
låginkomsttagare som helt eller väsentligen är beroende av sin inkomst för sin
försörjning, barnfamiljer och särskilt ofullständiga sådana, familjer där
omständigheterna nödgar en av makarna aft avslå från förvärvsarbete,
pensionärer, handikappade etc., genom selektivt insatta åtgärder får ett
särskilt stöd. Sådana åtgärder behöver infe uteslutande ske inom socialpolitikens
område utan även skattelagstiftningen ger möjligheter till tillrättalägganden.
Kammarrätten avser därvid bl. a. den situationen att en av två makar av ett
eller annat skäl inte kan förvärvsarbeta. Åtgärder för att beakta önskemålet om
ökad jämställdhet mellan familjer där båda makarna förvärvsarbetar och sådana
där blott en är i tUlfälle därtill blir angelägnare än tidigare vid en
skatteomläggning i riktning mot utvidgad konsumtionsbeskaff-ning.

RRV
anser att i kostnaderna även bör inräknas den uteblivna skattehöjningen genom
uppräkningen av den särskUda skattereduktionen eftersom detta förslag innebär
en ny regel och beräknar det totala skattebort-faUet tUl 3 900 milj. kr. RRV
anser i Ukhet med utredningen att finansiering inte bör ske enbart genom
mervärdeskatten och uttalar att en finansiering genom höjning av olika
punktskatter torde kunna ske endast i begränsad omfattning. RRV vUl fästa
uppmärksamheten på möjligheterna att finansiera omläggningen inom ramen för
inkomstskattesystemet, t. ex. genom att slopa eller begränsa olika avdrag.

RSV vill framhåUa vikten
av att administrativa synpunkter beaktas. En särbehandling av livsmedel skulle
medföra stora svårigheter och detta gäller i viss mån även för andra vamslag
men inte med samma styrka. Huvuddelen av de punktskatter där RSV är
beskattningsmyndighet tas ut i producentledet eller i ett tidigt led i
distributionen, vilket medför billig statlig administration, en
tillfredsställande kontroll och små risker för skattebortfall.

NSD är kritisk till
utredningens inställning och framhåller att beskattningens uppgift är att
åstadkomma vissa realekonomiska effekter, inte att tillföra den offentliga
sektorn vissa belopp i kronor räknat. De incitament till ökade arbetsinsatser
som en sänkning av marginalskattesatserna kommer att innebära för de stora inkomsttagargrupperna
bör resultera i ett ökat skatteunderlag och på sikt leda till ökade inkomster
för stat och kommun. Under alla förhållanden bör en första förutsättning för
att skärpa den indirekta beskattningen vara att alla kommer i åtnjutande av
skattelättnader såvitt gäller inkomstbeskattningen. Utredningen har över huvud
taget inte sökt analysera hur mycket en höjd indirekt beskattning skulle ta av
den behållna inkomsten. Den av utredningen skisserade skärpningen leder till
icke önskvärda effekter för åtskilliga inkomsttagare.

Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet framhåller vikten av att kommuner och landsting
erhåller full kompensation såväl för skattebortfallet som för den belastning
som en finansiering genom mervärdeskatt kan komma att medföra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om
statlig in-komstskatti skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §

1 m o m.2 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska
personer, oskifta döds

bon och familjestiftelser med viss i särskUd ordning bestämd procent av

nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter
enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men
icke 5 basenheter

grundbeloppet
fe

)r 3
basenheter och 4 % av

återstoden

5 "
" 6

' 5

" 8 % "

6 "
" 7

' 6

" 13 % "

7 "
" 8

' 7

" 16 % "

8 "
" 9

' 8

" 21 % "

9 "
" 10

. 9

" 27 % "

10 "
" 11

' 10

" 31 % "

11
" " 12

' 11

" 34 % "

12 "
" 13

' 12

" 35 % "

13 "
" 14

' 13

" 40 % "

14 "
" 16

' 14

" 45 % "

16 "
" 20

' 16

" 49 0/

20 "
" 30

' 20

53 0/

30
basenheter

' 30

" 58 % "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100
procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den
beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som
motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som
enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse

10 § 1 m o m, StatUg inkomstskatt utgår för fysiska
personer, oskifta dödsbon och famUjestiftelser med viss i särskild ordning
bestämd procent av nedan angivna grundbelopp,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770,

2 Senaste lydelse 1977: 1070.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter
enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten ;

när beskattningsbar inkomst överstiger

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

"
6

6

' "
7

7

' "
8

8

' "
9

9

' "
10

10

' "
11

11

' "
12

12

' "
13

13

' "
14

14

' "
16

16

' "
20

20

, 30

30 ba

sen
heter

3 men
icke 5 basenheter

nheter

grundbeloppet
för 3 basenheter och 4 % av återstoden;

' 5

' 8
%

6

' 13
%

' 7

' 16%

' 8

19%

' 9

' 24 %

' 10

' 28%

' 11

' 31 %

' 12

' 33%

' 13

' 40%

' 14

45
%

' 16

' 49%

' 20

' 53%

30

' 58%

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ändå att staUig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100
procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den
beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som
motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som
enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss famUjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas
första gängen i fråga om 1980 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
föreskrivs aft 19 §, 46 § 2 mom., punkt 5 av anvisningarna till 33 § samt punkt
2 av anvisningarna tUl 50 § kommunalskatielagen (1928: 370) skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 §1

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt
tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av
oskift bo eUer gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra
fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eUer vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller

1 Lydelse enligt prop. 1978/79: 44. 5 Riksdagen
1978/79.1 saml. Nr 50

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som
uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som pä grund av försäkring jämlikt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring, lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976: 380) om arhetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp
för är eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på graind av
sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning
tiU sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eUer i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer eller enligt avtal som träffats mellan Lantbrukarnas
riksförbund och försäkringsanstalt samt godkänts av statens jordbruksnämnd, i
båda fallen till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av
den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår
för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån
köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället
försålts, varit aft hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan
fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är
att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersäUningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor
eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 §
icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen
(1973: 349), inter-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:50 nf-:-.; 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

natbidrag, återbetalningspliktiga stiidiemedel och résekostnadsersätt-ning
enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av
regeringen eller stathg myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberäliigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbeislöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän
försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om
husfrutillägg och kommunalt bostadstillägg tUl folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadstillägg som avses i kungö- bostadsbidrag som avses
i förord-

relserna (1968: 425) om statliga ningen (1976: 263) om statUga bo

bostadstillägg till barnfamiljer och stadsbidrag till barnfamiljer, för-

(1973: 379) om statskominimala ordningen (1976:262) om stats-

bostadstiUägg; kommunala bostadsbidrag eller

förordningen (1977: 392) om statskommunala bostadsbidrag tUl
vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen
än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som
förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare
anvisningarna.)

46 § 2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit
här i riket bosalf under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetal

ning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i

den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2)
för påförda egenavgifter
i den omfattning som anges i anvisningarna tiU 41 b §;

3)
för premier och
andra avgifter, som skatiskyldig eriagt för försäkringar av följande slag,
vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans
omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, till den del avdrag för premien ej
medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § eller punkt 9 av
anvisningarna till 29 §, arbetslöshets-

= Senaste lydelse 1978:187.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift tiU sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i
33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 24 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den
skattskyl

dige enligt vid självdeklarationen dige enligt vid självdeklarationen

fogat intyg eller annat skriftligt fogat intyg eller annat skriftligt

bevis utgivit under beskattnings- bevis under beskattningsåret utgi-

året för underhåll av icke hemma- vit för eller tiUgodoräknats som

varande barn om barnet är under underhåll av icke hemmavarande

18 år eller, såvitt gäller underhåll barn intill dess barnet fyUt 18 år

på grund av dom, oavsett barnets eller intill dess det fyllt 21 år om

ålder, dock högst med 2 500 kro- det genomgår grundskola, gymna-

nor för varje barn; sieskola eller därmed
jämförlig

grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje
bara;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige eriagd
avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som äges
av arbetsgivare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skaftskyldig under beskattningsåret varit skyldig
erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för
pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här
ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt
icke tagits till understödet, avgiften eUer underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under en del av
beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas
allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första
stycket 3) här ovan, må ej för skattskyldig åtnjutas tUl högre belopp än 250
kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må
åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må
vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej
överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst.
I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig tUl jordbruksfaslig-het eller rörelse
eller som hänför sig till anstäUning, om den skaUskyl-dige helt saknar
pensionsrätt i anstäUning och icke är anställd i aktiebolag eller ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e
femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget uppgå tUl sammanlagt
högst 35 procent av inkomsten till den del den icke överstiger tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring bestämts för januari
månad året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av
inkomsten som överstiger tjugo men icke treUio gånger nämnda basbelopp. I fråga
om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till
den del den tiUsammans med A-inkomst enligt föregående mening icke överstiger
tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:50 -fyy; 69

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

som
angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas tUl
högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som
hänför sig tUl jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst
motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret
eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som
enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt är
att anse som A-inkomst.

Om särskUda
skäl föreUgga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för
avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av
bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst som är alt anse som A-inkomst endast av
tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag
högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse
på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Sådant avdrag får dock icke
beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eUer ekonomisk förening vari
den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte
stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som drivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under
verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag
beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta
fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit
jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första
stycket 6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som
driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört
och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som
nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfäUig förvärvsverksamhet
som är att hänföra tUl vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan.
Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan ej
föras.

Har
skattskyldig eriagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för
avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte
stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp
som tUlsammans med eriagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i
femte stycket.

Oavsett
föreskrifterna i de föregående styckena får avdrag för avgift som avses i
första stycket 6) ej åtnjutas till högre belopp än skUlnaden mellan sammanlagda
beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i
hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift
som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för
återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill
den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt
denna para-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

graf som ålnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som
sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag
senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften eriades.
Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

Anvisningar

tiU 33 §

5.3 Vid 19761978 års taxe- 5, Vid 19791981 års
taxeringar

ringar gäller följande. gäUer följande.

Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för
skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets
fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon med stålhälta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som
har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot
väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke
oväsentliga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som
avses i andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor
för år räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att
arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage,
kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över
yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

tiU 50 §

2.4 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till
icke obetydlig del

utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke

barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under

ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folk

pensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att med

giva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall

är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en

icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till-

läggspension i den mån den enligt lagen om pensionsliUskott föranlett

avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer faststäUer
närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand be- Avdraget skaU i första hand be

stämmas med hänsyn till storleken stämmas
med hänsyn till storleken

av den skattskyldiges taxerade in- av
den skattskyldiges taxerade in

komst enligt lagen (1947: 576) om komst
enligt lagen (1947: 576) om

statlig inkomstskatt. Överstiger statlig
inkomstskatt. Överstiger

denna inkomst icke visst högsta denna
inkomst icke visst högsta

belopp, skall avdraget beräknas belopp,
skall avdraget beräknas

till vad som behövs för att den till vad
som behövs för att den

3 Senaste lydelse 1975: 332.

4 Senaste lydelse 1977:1073.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

skattskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar
inkomst. Detta högsia inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig,
som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6
kap. 2 § första stycket lagen (1962; 381) om allmän försäkring och därutöver
skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 3 300 kronor samt åtnjutit
avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skatiskyldig,
som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en
pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av
beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Föreslagen lydelse

skallskyldige icke skall påföras statligt beskattningsbar
inkomst. Detta högsta inkomstbelopp molsvarar taxerad inkomst för skattskyldig,
som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6
kap. 2 § första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och därutöver
skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 3 600 kronor samt åtnjutit
avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift
skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, beräknas del högsia in-komstbeloppet med utgångspunkt
från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95
procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skatiskyldig
under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det
högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
m.otsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs
statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet
överstiger 75 000 kronor. Om förmögenhelsvärdet överstiger 125 000 kronor,
skall avdrag icke medgivas. Värdet av sådan faslighet som avses i 24 § 2 mom.
denna lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål
skall inräknas i förmögenhefsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyldige
eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en
fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för den
skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får
frängås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages
bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 72

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979.

2.
De nya bestämmelserna i 19 § om
statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl., 46 § 2 mom. om
det högsta belopp varmed avdrag medges samt punkt 5 av anvisningarna till 33 §
tillämpas första gången vid 1979 års taxering. Övriga bestämmelser i 19 § äger tilllämpning
redan vid 1978 års taxering, dock att äldre lydelse av 19 § aUtjämt skall
tillämpas i fråga om bostadstUlägg som har utgått enligt de regler som gällde
intill den 1 januari 1977.

3.
De nya bestämmelserna i 46 § 2
mom, utom såvitt avser det högsta belopp varmed avdrag medges samt punkt 2 av
anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1980 års taxering. Äldre
bestämmelser i 46 § 2 mom. om rätt till avdrag oavsett bamets ålder gäller
fortfarande i fråga om bidrag som utgår på grund av dom i mål som har prövats
enligt de regler om underhållsskyldighet som gällde intill den 1 juli 1979.

3
Förslag till

Lag
om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom
föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956: 623) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 m o m.- Skattskyldig, som 3 mom. Skattskyldig, som

uppburit folkpension, är med un- uppburit folkpension, är med un

dantag som anges i andra stycket dantag som anges i andra stycket

skyldig att utan anmaning av- skyldig att utan anmaning av

lämna självdeklaration endast om lämna självdeklaration endast om

hans bruttointäkt av en eller flera hans bruttointäkt av en eller flera

förvärvskällor under året uppgått förvärvskällor under året uppgått

till minst 14 600 kronor, eller, om till minst 16 400 kronor, eller, om

hans make uppburit folkpension, hans make uppburit folkpension,

till minst 12 600 kronor. Med till minst 14 200 kronor. Med

folkpension avses folkpension i folkpension avses folkpension i

form av ålderspension, förtidspen- form av ålderspension, förtidspen

sion, änkepension och hustrutill- sion, änkepension och hustrutill-

lägg. Som folkpension räknas icke lägg. Som folkpension räknas icke

barnpension eller vårdbidrag, barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna
i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en
del av beskattningsåret, om han har skattepUktiga förmÖgenhetstUlgångar
överstigande 75 000 kronor eller om garanlibelopp för fastighet skall upptagas
såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i
1 mom. tredje stycket såvitt avser förmögenhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

1 Lagen
omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste
lydelse 1977: 1074.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 73

4
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom
föreskrivs att 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272)i skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 §

5 m o m.- Skattskyldig fysisk 5 mom. Skattskyldig fysisk

person,
som varit bosatt eller sta- person, som varit bosatt eller sta

digvarande vistats här i riket under digvarande vistats här i riket under

någon del av beskattningsåret åt- någon del av beskattningsåret åt

njuter särskild skattereduktion njuter särskild skattereduktion

med 400 kronor. med det belopp varmed 0,4 basen-

heter,
enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, överstiger 1 600 kronor.

I
fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte
styckena motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i fräga om
preliminär skatt för år 1979 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av
1980 års taxering.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs att 13 §§ lagen (1975: 1147) om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §i--

Fysisk eller juridisk person, som Fysisk
eller juridisk person, som

driver rörelse, jordbruk eller driver rörelse, jordbruk eller

skogsbmk och som under perio- skogsbmk och som under perio

den den 15 oktober 1975den 31 den den 15 oktober 1975den 31

december 1978 anskaffar eller till- december 1979 anskaffar eller till

verkar maskiner eller andra döda verkar maskiner eller andra döda

1
Lagen omtryckt 1972; 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. - Senaste
lydelse 1977: 1075. 1:' Senaste lydelse 1977:1062.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

inventarier avsedda för stadigvarande bruk i
verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt
investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten
ingår.

Föreslagen
lydelse

inventarier avsedda för stadigvarande bruk i
verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskUt
investerings-avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten
ingår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 § 2

SärskUt
investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostnaden för inventarier
som anskaffats under den period som anges i 1 §. I fråga om inventarier, som
näringsidkaren tillverkar själv, beräknas procentsatsen på den del av
tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden.

s. 1976 Kontrollera mot PDF

Avdraget
utgör dock tjugofem procent av anskaffningskostnaden för inventarier som
levererats under perioden den 1 maj 1976den 31 december 1978 under förutsättning
att skriftligt avtal om anskaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I
fråga om inventarier, som näringsidkaren tUlverkar själv, tillämpas
sistnämnda procentsats på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under
perioden den 1 maj 1976den 31 december 1978 under förutsättning att
tillverkningen ej har påbörjats före den 1 maj 1976. Har inventarier
levererats efter den 30 september 1978 ålnjutes avdrag endast under
förutsättning att skriftligt avtal om leverans har träffats senast denna dag.

Avdraget
utgör dock tjugofem procent av anskaffningskostnaden för inventarier som
levererats under perioden den 1 maj 1976 den 31 december 1979 under förutsättning
att skriftligt avtal om anskaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I
fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, tillämpas sistnämnda
procentsats på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden
den 1 maj 1976den 31 december 1979 under föruisättning att tillverkningen ej
har påbörjats före den 1 maj 1976. Har inventarier levererats efter den 30
september 1979 ålnjutes avdrag endast under förutsättning att skriftligt
avtal om leverans har träffats eller skrifilig beställning har inkommit till
leverantören senast denna dag.

s. 1977 Kontrollera mot PDF

Avdraget göres vid taxering tiU statlig inkomstskaft för
det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna
för tillverkningen nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas högst med belopp som
svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan.

3 §3 Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke
för följande inventarier, nämligen

: Senaste lydelse 1977: 1062. i Senaste lydelse 1977:
1062.

s. 1978 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inventarier med en beräknad varaktighelstid av högst tre
år, begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603)
och som icke användes i yrkesmässig trafik eller ulhyrningsrörelse,

efter utgången av år 1978 levererade kontorsmöbler och föremål
avsedda för utsmyckning av kontorslokaler,

inventarier som den skattskyldige tillverkar själv, om
tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier
som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som
anges i 1 §,

inventarier för vilka anskaffnings- eller
tillverkningskostnaderna under beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt
minst 10 000 kronor.

Har
personbilar, som enligt föregående stycke icke har undantagits från
avdragsrätt, eller andra motordrivna fordon som avses i vägtrafikkungörelsen
(1972: 603) levererats efter utgången av år 1977, åtnjutes särskilt
investeringsavdrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans
har upprättats före den 1 december 1977 och leverans har skett före den 1 aprU
1978. Vad nu sagts gäller dock ej för personbilar som används i
uthyrningsrörelse. För sådana bilar och för båtar som avses i 2 § sjölagen
(1891: 35 s. 1) och som icke används i yrkesmässigt bedrivet fiske åtnjutes särskUt
investeringsavdrag endast under förutsäuning att leverans har skett före den 1
januari 1978.

Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att
särskilt investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levereras efter
utgången av den period som anges i 1 §. Avdraget skall därvid efter regeringens
bestämmande medges med tio eller tjugofem procent av anskaffningskostnaden.

Föreligger särskilda skäl, fär riksskatteverket medge att
särskilt investeringsavdrag fär åtnjutas för anskaffning av begagnade
inventarier. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken
förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt
investeringsavdrag endast om inventarierna har tUlverkats av säljaren. Avdrag åtnjutes
med tjugofem procent om tillverkningen påbörjats efter den 30 april 1976 och
med tio procent om tillverkningen påbörjats tidigare men efter den 15 oktober
1975.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgifi på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, Särskih
investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levererats under perioden
den 1 oktoberden 31 december 1978 utan hinder av äldre bestämmelser om att skriftUgt
avtal om leverans skall ha träffals senast den 30 september 1978.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 76

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för
inventarieanskaffning

Härigenom
föreskrivs att 13 och 7 §§ lagen (1975: 1149) om statligt investeringsbidrag
för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Fysisk
eller juridisk person, som Fysisk eller juridisk person, som

driver rörelse, jordbruk eller driver rörelse, jordbruk eller

skogsbruk och som under perio- skogsbruk och som under perio

den den 15 oktober 1975den 31 den den 15 oktober 1975den 31

december 1978 anskaffar eller till- december 1979 anskaffar eller till

verkar maskiner eller andra döda verkar maskiner eller andra döda

inventarier avsedda för stadigva- inventarier avsedda för stadigva

rande bruk i verksamheten, äger rande bruk i verksamheten, äger

efter ansökan erhålla statligt in- efter ansökan erhålla statligt in

vesteringsbidrag i enlighet med be- vesteringsbidrag i enUghet med be

stämmelserna i denna lag. stämmelserna i denna lag.

Investeringsbidrag
enligt denna lag skall icke rälcnas som skattepliktig inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

2 § 2

Investeringsbidrag
fär icke utgä om näringsidkaren för beskattningsår under den period som anges i
1 § kunnat helt utnyttja avdrag enligt lagen (1975: 1147) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Investeringsbidrag
får heller icke utgå, om näringsidkaren för beskattningsåret helt eller delvis
har åtnjutit avdrag som nyss nämnts. Bedömningen av frågan huruvida nämnda
avdrag kunnat utnyttjas eller har åtnjutits får grundas på taxeringsnämndens
beslut.

Investeringsbidrag
utgör fyra procent av anskaffningskostnaden för inventarier som har anskaffats
under den period som anges i 1 §. I fråga om inventarier, som näringsidkaren
tillverkar själv, beräknas procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden
som nedlagts under perioden.

Bidraget
utgör dock tio procent Bidraget utgör dock tio procent

av anskaffningskostnaden för in- av anskaffningskostnaden för in

ventarier som levererats under pe- ventarier som levererats under pe

rioden den 1 maj 1976den 31 rioden den 1 maj 1976den 31

december 1978 under förutsätt- december 1979 under förutsätt

ning att skriftligt avtal om an- ning att skriftligt avtal om an

skaffningen ej har upprättats före skaffningen ej har upprättats före

den 1 maj 1976. 1 fråga om inven- den 1 maj 1976.1 fråga om inven

tarier, som näringsidkaren tillver- tarier, som näringsidkaren tillver-

1 Senaste lydelse 1977: 1063.

2 Senaste lydelse 1977:1063.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kar själv, tillämpas sistnämnda procentsats på den del av
tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden den 1 maj 1976 den 31
december 1978 under förutsättning att tiUverkningen ej har påbörjats före den
1 maj 1976.

Investeringsbidrag
utgår för det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller
kostnaderna för tUlverkningen nedlagts. Det kan utgå för högst fyra
beskattningsår och får ej beräknas på högre anskaffnings- eUer tiU-verkningskoslnad
än 500 000 kronor för varje beskattningsår. Har inventarier levererats efter
den 30 september 1978 åtnjutes investeringsbidrag endast under förutsättning
att skriftligt avtal om leverans har träffats senast denna dag.

Föreslagen
lydelse

kar själv, tUlämpas sistnämnda procentsats på den del av
tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden den 1 maj 1976den 31
december 1979 under förutsättning att tillverkningen ej har påbörjats före
den 1 maj 1976.

Investeringsbidrag
utgår för det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna
för tillverkningen nedlagts. Det kan utgå för högst fem beskattningsår och får
ej beräknas på högre anskaffnings- eller tillverkningskostnad än 500 000 kronor
för varje beskattningsår. Har inventarier levererats efter den 30 september
1979 åtnjutes investeringsbidrag endast under förutsättning att skriftligt
avtal om leverans har träffats eller skriftlig beställning har inkommit till
leverantören senast denna dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 §3 Investeringsbidrag utgår icke för följande
inventarier, nämligen inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre
år, begagnade inventarier,

personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972: 603)
och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

efter utgången av år 1978 levererade kontorsmöbler och
föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler,

inventarier som näringsidkaren tillverkar själv, om tiUverkningen
har påbörjats före den 15 oktober 1975,

inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat
före den 15 oktober 1975,

inventarier som icke har levererats under den period som
anges i 1 §,

inventarier för vUka anskaffnings- eller tUlverkningskostnaderna
under beskattningsåret ej har uppgått tUl sammanlagt minst 10 000 kronor.

Har personbilar, som enligt föregående stycke icke har undantagits
från rätt till bidrag, eller andra motordrivna fordon som avses i vägtrafikkungörelsen
(1972: 603) levererats efter utgången av år 1977, ålnjutes statligt
investeringsbidrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans
har upprättats före den 1 december 1977 och leverans har skett före den 1 aprU
1978. Vad nu sagts gäUer dock ej för personbUar som används i
uthyrningsrörelse. För sådana bUar och för båtar som avses i 2 § sjölagen
(1891: 35 s. 1) och som icke används i yrkesmässigt

3 Senaste lydelse 1977:1063.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 78

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

bedrivet
fiske åtnjutes statligt investeringsbidrag endast under förutsättning att
leverans har skett före den 1 januari 1978.

Föreligger
synnerliga skäl, får regeringen medge att investeringsbidrag får utgå för
inventarier som levereras efter utgången av den period som anges i 1 §.
Bidraget skall därvid efter regeringens bestämmande medges med fyra eller tio
procent av anskaffningskostnaden.

Föreligger
särskilda skäl, får riksskatteverket medge att investeringsbidrag får åtnjutas
även för anskaffning av begagnade inventarier.

För
inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren är i
väsentlig ekonomisk intressegemenskap, kan investeringsbidrag utgå endast om
inventarierna har tillverkats av säljaren. Bidrag åtnjutes med tio procent om
tillverkningen påbörjats efter den 30 april 1976 och med fyra procent om
tillverkningen påbörjats tidigare men efter den 15 oktober 1975.

7 §

Talan mot riksskatteverkets be- Talan mot riksskatteverkets be

slut enligt 3 § tredje stycket får slut enligt 3 § fjärde stycket får

icke föras. I övrigt föres talan mot icke föras. I övrigt föres talan mot

riksskatteverkets beslut enligt riksskatteverkets beslut enligt

denna lag hos regeringen genom denna lag hos regeringen genom

besvär. besvär.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enhgt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Statligt investeringsbidrag
får åtnjutas för inventarier som levererats under perioden den 1 oktober den
31 december 1978 utan hinder av äldre bestämmelser om att skriftligt avtal om
leverans skall ha träffats senast den 30 september 1978.

7
Förslag till

Lag
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller

skogsbruk och som under perioden den 1 oktober 1978 den 30 sep

tember 1979 igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet för an

vändning i förvärvskällan, får vid taxering till statlig inkomstskaft åt

njuta särskilt investeringsavdrag vid beräkningen av nettointäkten av för

värvskällan enligt bestämmelserna i denna lag.

Byggnadsarbete
anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen,

2 §
Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av sådan kostnad för

byggnadsarbete enligt 1 § första stycket som nedläggs under perioden

den 1 oktober 1978 den 31 mars 1980, Kostnad anses nedlagd under

denna period om den avser arbete som har ulförts på byggnad och ma-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 79

lerial
som har fogats in i byggnad under perioden.

Har
statsbidrag utgått för byggnadsarbetet beräknas avdraget på den del av
kostnaden som inte täcks av bidraget.

3
§ Yrkande om särskilt invesleringavdrag
skall framställas vid taxeringen för det beskattningsår under vilket kostnaden
har nedlagts. Avdraget får åtnjutas högst med belopp som svarar mot skiUnaden
mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan,

4
§ Investcringsavdrag enligt 1 §
medges inte för kostnader lill den del de avser

lokaler
avsedda för bostadsändamål, bensinstation, parkeringshus eUer
parkeringsanläggning, butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restaurantlokaler,
samlingslokaler eller nöjeslokaler, sporthaU eller annan idrottsanläggning.

Avdrag
medges endast om den kostnad under beskattningsåret som skall ligga till grund
för beräkning av avdraget för ett och samma byggnadsarbete har uppgått till
minst 10 000 kronor.

5
§ Investeringsavdrag enligt 1 §
medges endast om den skatlskyldige företer tillfredsställande utredning om den
kostnad på vilken avdrag skall beräknas.

6
§ I fråga om handelsbolag eller
enkelt bolag beräknas investerings-avdrag för bolaget.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8
Förslag till

Lag
om ändring I lagen (1978: 401) om exportkreditstöd

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1978: 401) om exportkreditstöd skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §
Exportkreditavdrag innebär att exportföretaget vid beräkning av nettointäkt
enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt medges ett extra avdrag för sådan slödbeiättigad kostnadsdel som
avses i 3 §.

Avdrag
får medges från och Avdrag får medges från och

med det beskattningsår då export- med det beskattningsår då export-

kredifavtalet har ingåtts till och kreditavtalet har ingåtts till och

med det år då krediten enligt avla- med det år då krediten enligt avta

let skall vara till fullo återbetald. let skall vara till fullo återbetald.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Avdrag får dock för varje beskattningsår åtnjutas högst
med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag
i förvärvskällan, härunder inbegripet investeringsavdrag enligt lagen (1975:
1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
men ej sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § kommunalskatielagen.

Föreslagen lydelse

Avdrag får dock för varje beskattningsår åtnjutas högst
med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskäUan,
härunder inbegripet investeringsavdrag enligt lagen (1975: 1147) om särskUt
investeringsavdrag vid taxering tUl statiig inkomstskatt eller därmed jämförUg
författning men ej sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2
a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen.

Har exportföretaget för visst beskattningsår erhålUt
exportkreditbidrag för viss exportkredit får förelaget, beträffande samma
exportkredit, inte därefter åtnjuta exporfkreditavdrag för beskattningsåret i
fråga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

9 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947:174) om
investeringsfonder

Härigenom
föreskrivs att 15 och 17 §§ förordningen (1947: 174) om investeringsfonder
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattskyldig,
som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning eller som
jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid självdeklaration
för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för
varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta eller övertagna medlen
avförts ur fonden, foga uppgift enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskattenämnden, rörande
avsättning av medel till fonden samt fondens

Skattskyldig,
som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning eller som
jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig aft vid självdeklaration
för det beskattningsår då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för
varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta eller övertagna medlen
avförts ur fonden, foga uppgift enligt formulär, som fastställes av rikssfcaltcverket
rör-ande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling.
Vid allmän självdeklaration

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse 1957: 62.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

användning och avveckling. Vid allmän självdeklaration
skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.

Skatiskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller
jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är skyldig alt på anfordran
till arbetsmarknadskommissionen lämna de uppgifter i fråga om fonden, som
kommissionen anser erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.

Föreslagen
lydelse

skall sådan uppgift fogas i två exemplar.

Skattskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller
jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är skyldig att på anfordran
till arbetsmarknadsstyrelsen lämna de uppgifier i fråga om fonden, som
styrelsen anser erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen
har att snarast möjligt efter det taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete till
arbetsmarknadskommissionen översända två exemplar av de jämlikt 15 § första
stycket vid allmän självdeklaration fogade uppgiftema. Om ändring i meddelat
beslut rörande avdrag för avsättning till investeringsfond därtill föranleder,
skola erforderliga tilläggsuppgifter ofördröjligen genom länsstyrelsens
försorg tUlställas kommissionen.

Länsstyrelsen
har att snarast möjligt efter det taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete till
arbetsmarknadsstyrelsen översända ett exemplar av de jämlikt 15 § första
stycket vid allmän självdeklaration fogade uppgifterna. Om ändring i meddelat
beslut rörande avdrag för avsättning till investeringsfond därtiU föranleder,
skola erforderliga tilläggsuppgiffer ofördröjligen genom länsstyrelsens
försorg tillställas styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då
lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955: 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning!

dels
att i 1 § ordet "prövningsnämnd" skall utbytas mot
"skatterätt", dels att 4 §, 9 § 1 och 3 mom., 11, 17, 25 och 27 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 § 2

Inbetalning av medel å konto Inbetalning av medel å konto

för investering skall hos riksban- för investering
skall hos riksban-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 450. - Senaste
lydelse 1975: 450.

6 Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ken hava verkställts under det beskattningsår, för vilket
avsättning till investeringsfond skett, eller ock därefter men icke senare än
den dag företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxermgslagen har att avlämna
allmän självdeklaration för nämnda beskattningsår. Regeringen må dock, om
synnerliga skäl föreligga, medgiva att inbetalning verkställes vid senare
tidpunkt.

Föreslagen
lydelse

ken hava verkställts under det beskattningsår, för vilket
avsättning till investeringsfond skett, eller ock därefter men icke senare än
den dag företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringslagen har att avlämna
allmän självdeldara-tion för nämnda beskattningsår. Regeringen må dock, om
särskilda skäl föreligga, medgiva att inbetalning verkställes vid senare tidpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9§

1 m o m.3 Regeringen eller, efter regeringens förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond under den tid och
under de villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må
tagas i anspråk för sitt ändamål.

1 m o m. Regeringen eller, efter regeringens förordnande,
arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond eller belopp, som
framdeles avsattes till sådan fond, under den tid och under de vUlkor i övrigt,
som läget å arbetsmarknaden påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt
ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslut,
varom i första stycket förmäles, må avse samtliga företag eller företag av viss
beskaffenhet eller ock visst eller vissa företag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom. Fiimes
det med hänsyn tUl läget på arbetsmarknaden och övriga förekommande omständigheter
vara av synnerlig vikt för det allmänna att viss investering igångsattes, äger
regeringen eller, efter regeringens förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen på
ansökan, med avseende å längre tid än som kan ske enligt 1 mom., besluta att
investeringsfond må tagas i anspråk för sitt ändamål. Regeringen eller, efter
regeringens förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen må ock under enahanda fömtsättning
meddela preliminärt beslut att investeringsfond, som framdeles avsattes, må
tagas i anspråk för sitt ändamål. Har sådant preliminärt beslut meddelats och
inkommer uppgift om investeringsfonden enligt 27 §, skall ar-

3 m o m.
Finnes det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden och övriga förekommande
omständigheter vara av synnerlig vikt för det allmänna att viss investering
igångsattes, äger regeringen eller, efter regeringens förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen
på ansökan, med avseende å längre tid än som kan ske enligt 1 mom., besluta
att investeringsfond eller belopp, som framdeles avsattes till sådan fond, må
tagas i anspråk för sitt ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Senaste lydelse 1975: 450. * Senaste lydelse 1975: 450.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betsmarknadssty relsen meddela slutligt beslut i enlighet
med det preliminära beslutet.

Beslut enligt första stycket må avse högst sjuttiofem
procent av sådana vid tidpunkten för beslutet kvarstående fondmedel,
beträffande vilka beslut enligt 1 mom, icke meddelats, och, såvitt avser
framtida avsättningar, sjuttiofem procent av dessa. Belopp, som enligt
beslutet må tagas i anspråk, må vidare icke överstiga sjuttiofem procent av
kostnaderna under den tid beslutet avser för däri angivna investeringar eller
bidrag.

11 §

Tager företag jämlikt 9 eller 10 § investeringsfond i
anspråk under visst beskattningsår och är icke fråga om faU varom stadgas i
1214 §§, skall det ske för ändamål varom här nedan sägs:

investeringsfond för skogsbruk: för kostnader under
beskattningsåret för arbeten avsedda att främja skogsbruket, såsom skogsodling
och skogsdikning, röjning, hägnad, anläggande och underhåll av flottleder och
vägar, som huvudsakligen avse att direkt tjäna skogsbmket, ävensom uppförande
och underhåll av för skogsbmket nödvändiga byggnader så ock för bidrag tiU
ny-, till- eller ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning här i riket för
arbetstagare eUer förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos
företaget eller detta närstående företag; samt

investeringsfond för rörelse:

a)
för kostnader
under beskattningsåret för reparations- och andra underhållsarbeten å här i
riket belägen byggnad, som icke utgör lagertillgång, eller för ny-, till-
eller ombyggnad av sådan byggnad, så ock för bidrag tiU ny-, till- eller
ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning här i riket för arbetstagare eller
förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos företaget eller detta
närstående företag;

b)
för avskrivning
å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som
anskaffats under beskattningsåret och som, såvitt gäller andra tillgångar än
transportmedel i internationell trafik, äro avsedda att nyttjas i här i riket
bedriven verksamhet, ävensom för kostnader under beskattningsåret för
ombyggnad och reparation av fartyg eller luftfartyg;

c)
för kostnader
under beskattningsåret för undersökningsarbete, förberedande arbete eller
tillredningsarbete i gruva, stenbrott eUer annan liknande fyndighet här i
riket.

Därest investeringsfond efter beslut enligt 9 § 1 eller 3
mom. fått tagas i anspråk under flera på varandra följande beskattningsår för
ny-, fill- eller ombyggnad eUer för underhållsarbeten å byggnad eUer för fasta
maskiner eller andra tUl byggnad hörande inventarier, må företaget, under
förutsättning att avdrag för kostnaderna under de tidigare åren icke redan
skett, under det sista året taga fonden i anspråk för avskrivning å byggnaden
eller inventarierna eller för täckande av underhållskostnaden med högst ett
belopp motsvarande de uppkomna kostnaderna under de ifrågavarande åren. Vad nu
sagts skall äga motsvarande

= Senaste lydelse 1975: 450.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

tiUämpning i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller
luftfartyg ävensom anläggande och underhåll av flottleder och vägar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringen
må medgiva företag att taga investeringsfond för rörelse i anspråk för
kostnader, ämnade att främja avsättningen utomlands av varor som här i
riket tillverkas.

Regeringen må, om särskilda skäl därtiU föreligga, medgiva
företag, som direkt eller genom dotterföretag driver rörelse i utlandet, att
taga investeringsfond för rörelse i anspråk för kostnader, ämnade att främja
avsättningen utomlands av varor som företaget här i riket tillverkar.

Vid tillämpning av bestämmelsema i första stycket skall
iakttagas, att kostnad för anskaffning av begagnade inventarier icke må
medräknas samt att, då fråga är om inventarier, som av företaget förvärvats
från rörelseidkare med vUken det är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,
anskaffningskostnaden må medräknas endast om tillgången tUlverkats under
beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §«

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutar
regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen att investeringsfond skall
eller må helt eller delvis tagas i anspråk, skall i beslutet angivas den tid,
under vUken ianspråktagandet skall ske, samt, därest beslutet avser
investering för visst ändamål, uppgift härom ävensom uppgift huruvida
investeringsavdrag enligt 16 § må åtnjutas. Beslutet skall tUlställas,
förutom det eUer de företag varom fråga är, länsstyrelsen, för aft överlämnas
till vederbörande taxeringsmyndighet, samt riksbanken. Har beslut som nu sagts
meddelats och är icke fråga om preliminärt beslut enligt 9 § 3 mom.,
äger företaget hos riksbanken från konto för investering utfå fyrtio procent
av det belopp av investeringsfonden som i enhghet med beslutet skall eller må
tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk förening eller sparbank äger dock
utfå fyrtiosex procent av nämnda belopp av investeringsfonden om aktiebolag
uttager medel som inbetalats efter den 30 juni 1960, eller om

Beslutar
regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen att investeringsfond skall
eller må helt eller delvis tagas i anspråk, skall i beslutet angivas den tid,
under vUken ianspråktagandet skall ske, samt, därest beslutet avser investering
för visst ändamål, uppgift härom ävensom uppgift huruvida
investeringsavdrag enligt 16 § må åtnjutas. Beslutet skall tillställas,
förutom det eller de förelag varom fråga är, länsstyrelsen, för att överlämnas
tUl vederbörande taxeringsmyndighet, samt riksbanken. Har beslut som nu sagts
meddelats, äger företaget hos riksbanken från konto för investering
utfå fyrtio procent av det belopp av investeringsfonden som i enlighet
med beslutet skall eller må tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk förening
eller sparbank äger dock utfå fyrtiosex procent av nämnda belopp av
investeringsfonden om aktiebolag uttager medel som inbetalats efter den 30
juni 1960, eller om ekonomisk förening uttager medel som inbetalats efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

« Senaste lydelse 1975: 450.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ekonomisk förening uttager medel som inbetalats efter
nämnda dag men före den 1 juli 1963, eller om ekonomisk förening, som ingår i
jordbrukskasserörelsen, eller sparbank uttager medel vilka inbetalats för
beskattningsår som gått till ända efter utgången av februari 1970,

Föreslagen lydelse

häi-nnda dag men före den 1 juli 1963, eller om ekonomisk
förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen, eller sparbank uttager medel
vilka inbetalats för beskattningsår som gått till ända efter utgången av
februari 1970, Utbetalning från konto för investering må icke ske före
utgången av den taxeringsperiod, då den mot inbetalningen svarande
avsättningen till investeringsfond prövats.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken lämna
underrättelse därom till arbetsmarknadsstyrelsen samt, för att tillställas
vederbörande taxeringsmyndighet, länsstyrelsen, med angivande av företagets
namn och adress samt det utbetalade beloppets storlek och från vilket konto för
investering uttag skett. Vidare skall angivas för aktiebolag hur mycket av de
uttagna medlen, som inbetalats efter den 30 juni 1960, och för ekonomisk
förening hur mycket av de uttagna medlen, som inbetalats efter nämnda dag men
före den 1 juli 1963, samt för ekonomisk förening som ingår i
jordbrukskasserörelsen ävensom för sparbank hur mycket av de uttagna medlen som
avsett beskattningsår som gått till ända efter utgången av februari 1970.

Har
förordnats att investeringsfond må tagas i anspråk och har företag i anledning
härav uppburit medel från konto för investering, skall mot de utbetalade medlen
svarande investeringsfond tagas i anspråk i enlighet med beslutet.

25 §7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företag,
som gjort avsättning lill investeringsfond enligt denna lag eller som jämlikt
20 § 1 mom. femte stycket eller 20 § 2 mom. övertagit sådan fond, är pliktigt
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår intill dess
de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt
formulär, som fastställes av riksskatteverket, rörande avsättning av medel till
fonden samt fondens användning och avveckling. Vid allmän självdeklaration
skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.

Företag,
som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna lag eller som jämlikt
20 § 1 mom. femte stycket eller 20 § 2 mom. övertagit sådan fond, är pHktigt
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår intill dess
de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt
formulär, som fastställes av riksskatteverket, rörande avsättning av medel till
fonden samt fondens användning och avveckling. Vid allmän självdeklaration
skall sådan uppgift fogas i två exemplar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Företag som nyss sagts är skyldigt att på anfordran till
arbetsmarknadsstyrelsen lämna de uppgifter i fråga om fonden och fondens ian-

~ Senaste lydelse 1975: 450.

7 Riksdagen 1978/79.1 saml Nr 50

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 86

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

språktagande
samt planläggningen härför, vUka styrelsen anser erforderliga från
arbetsmarknadssynpunkt.

27 §

Länsstyrelsen har att snarast Länsstyrelsen har att snarast

möjligt efter det taxeringsnämn- möjligt efter det taxeringsnämn

derna avslutat sitt arbete tiU ar- derna avslutat sitt arbete till ar

betsmarknadsstyrelsen översända betsmarknadsstyrelsen översända

två exemplar av de jämlikt 25 § ett exemplar av de jämlikt 25 §

första stycket avgivna uppgifterna. första stycket avgivna uppgifterna.

Om ändring i meddelat beslut rö- Om ändring i meddelat beslut rö

rande avdrag för avsättning till in- rande avdrag för avsättning till in

vesteringsfond därtill föranleder, vesteringsfond därtill föranleder,

skola erforderliga tilläggsuppgifter skola erforderliga tilläggsuppgiffer

ofördröjligen genom länsstyrelsens ofördröjligen genom länsstyrelsens

försorg tillställas arbetsmarknads- försorg tillställas arbetsmarknads

styrelsen, styrelsen.

Denna
lag träder 1 kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 4,
25 och 27 §§ tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering.

11
Förslag till

Lag
om ändring i förordningen (1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning

Härigenom
föreskrivs i fråga om förordningen (1967: 94) om avdr-ag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning

dels
alt rubriken till förordningen samt 1, 2, 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels
att i 5 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels
att i förordningen skall införas en ny paragraf, 8 §, av nedan angivna
lydelse.

Lag
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelnmg

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Vid
beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt

rörelse
eller jordbruksfastighet en- av rörelse eller jordbruksfastig-

ligt
kommunalskattelagen den 28 het enligt kommunalskattelagen

september
1928 (nr 370) och lagen (1928: 370) och lagen (1947: 576)

den
26 juli 1947 (nr 576) om stal- om statlig inkomstskatt äger

lig
inkomstskatt äger svenskt ak- svenskt aktiebolag erhålla avdrag

tiebolag
erhålla avdrag för utdel- för utdelning på aktie / enUghet

ning
på aktie, för vilken inbetal- med bestämmelserna i denna lag.

s. 1966 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning
att, om aktien utgivits i samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten
efter den 30 juni 1966 och, om aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.

Föreslagen
lydelse

Som förutsättning för avdrag gäller att, om aktien
utgivits i samband med bolagets bildande, bolaget anmälts för registrering
efter den 31 december 1978 och, om aktien utgivits i samband med ökning av
aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda
dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avdrag
medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret, och
får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets
utgång.

Omfattar
räkenskapsåret kortare eller längre tid än tolv månader, jämkas avdraget i
motsvarande mån.

Avdrag
medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret, och fär
uppgå till högst tio procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets
utgång.

Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader, jämkas avdraget i
motsvarande mån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avdrag
medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke senare än femtonde
taxeringsåret efter det år då inbetalning för aktierna först skedde.

Avdrag
medges inte senare än vid taxeringen för tjugonde beskattningsåret efter det
beskattningsår då inbetalning för aktierna först skedde.

De belopp varmed avdrag medges får sammanlagt inte
överstiga vad som inbetalats för aktierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §
Avdrag medges icke, om mer än hälften av bolagets akfier vid utdel-ningstUlfäUet
ägdes eUer på därmed jämförligt sätt innehades av svenskt aktiebolag, svensk
ekonomisk förening eller utländskt bolag. Vid tillämpning av första stycket
medräknas icke aktie som tillhör förvaltningsföretag som avses i 54 § fjärde
stycket kommunalskattelagen, om sådant företag, i förekommande fall jämte
bolag och förening som med hänsyn tUl äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå företaget nära, innehade mindre än hälften av
samtliga aktier i bolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

utländskt
bolag, om skatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt
skall erläggas för utdelningen tUl det utländska bolaget med helt eller
nedsatt belopp, eUer

utländskt
bolag, om skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) skall erläggas för
utdelningen till det utländska bolaget med helt eller nedsatt belopp, eller

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 88

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

annat
bolag eller annan förening som är skattskyldig för utdelning på aktien.

Vid
tillämpning av denna paragraf anses aktie, som äges av en av bolag eller
förening bildad pensions- eiler annan personalstiftelse, innehavd av bolaget
eller föreningen.

Aktiebolag,
som yrkar avdrag, skall i självdeklarationen lämna de upplysningar angående
aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna i denna paragraf.

S §

Aktiebolag,
som yrkar avdrag, skall i självdeklaralionen lämna de upplysningar angående
aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna i denna lag.

Avdrag
medges endast om bolaget företer tUlfredsställande inredning om avdrag som
yrkats för tidigare beskattningsår.

Denna
lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen eiUigt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamUng. Äldre bestämmelser
tillämpas dock aUtjämt i fråga om utdelning på aktie, som utgivits i samband
med bolags bildande, om bolaget anmälts för registrering före utgången av år
1978, och i fråga om utdelning på aktie, som utgivits i samband med ökning av
aktiekapital, om beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda tidpunkt.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 50 89

Innehåll

1 Inledning
....................................................... 21

1.1
Behandlade frågor ...................................... .. 21

1.2
Det skattepolitiska
reformarbetet .................. .. 22

2 Ändrad
inkomstskatteskala för år 1979, m. m........... 24

2.1
Inledning ................................................. .. 24

2.2
Skatteskalan och den särskilda
skattereduktionen 25

2.3
Folkpensionärernas beskattning ....................... 28

2.4
Avdrag för underhåll av icke
hemmavarande barn. 31

2.5
Avdragsrätt för arbetskläder, m.
m................... .. 34

3 Stimulansåtgärder
för näringslivets investeringar, m. m 36

3.1
Inledning ................................................. 36

3.2
Förlängning av giltighetstiden
för investeringsavdrag och investeringsbidrag för maskinanskaffningar ................................................................. .. 37

3.3
Investeringsavdrag för vissa
byggnadsarbeten ... 39

3.4
Investeringsfonder för
konjunkturutjämning........ .. 41

Tillståndsbesluten.......................................... 42

Exportfrämjande
åtgärder ............................ .. 44

Inbetalning
av medel tUl riksbanken.................. .. 44

Företagens
uppgiftsskyldighet......................... .. 45

3.5 Avdrag
för aktieutdelning 46

4 Hemställan
................................................... .. 52

Bilaga
2.1 1972 års skatteutrednings överväganden och förslag .. 53

Bilaga 2.2 Sammanställning av remissyttranden över 1972 års

skatteutrednings
slutbetänkande ............ .. 58

Bilaga 2.3 FörfaUningsförslag
............................... .. 64

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 90

Bilaga
3

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-02

Föredragande:
statsrådet Wikström

Anmälan
till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt
avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde Fiiredragande: statsrådet Wirtén

Höjning
av studiebidraget inom studiehjälpen m. m.

Till
studerande i gymnasial utbildning som har fyllt 16 år men inte 20 år utgår
statlig studiehjälp i form av bl, a. studiebidrag med 188 kr. per månad. TUl
studerande i grundskolan som har fyllt 16 år och som således inte längre har
rätt tUl allmänt barnbidrag utgår förlängt barnbidrag med samma belopp.

Chefen
för socialdepartementet har tidigare denna dag föreslagit att det allmänna
barnbidraget skall höjas med 240 kr. om året fr. o. m. den 1 januari 1979.
Studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda barnbidraget bör ökas i
motsvarande mån eller per månad räknat med 20 kr. I studiebidrag och förlängt
barnbidrag bör således utgå 208 kr. per månad fr. o. m. den 1 januari 1979. Den
föreslagna höjningen beräknas medföra en kostnadsökning för budgetåret 1978/79
med 18,3 milj. kr. Nionde huvudtitelns förslagsanslag Studiebidrag m. m., som i
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 är uppfört med 809 milj. kr., behöver merbelastas
med nämnda belopp.

Vad
jag har förordat föranleder förändringar av 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 §
studiestödslagen (1973:349). Ett inom utbUdningsdepartementet upprättat förslag
tUl lagändring bör bifogas protokoUet i detta ärende som bUaga 3,1.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
antaga förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:
349).

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 91

Bilaga
3.1

Förslag
till

Lag
om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom
föreskrivs aft 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § sludieslödslagen (1973: 349)1 skall ha
nedan angiven lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §=

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

rätt
till förlängt barnbidrag med rätt till förlängt barnbidrag med

188 kronor i månaden från och 208 kronor i månaden från och

med kvartalet efter det under vil- med kvartalet efter det under vil

ket han fyllt 16 är, ket han fyllt 16 år.

Detsamma
gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning vid skola som avses i
33 eller 34 §§ skollagen (1962: 319).

3 kap.

6 §3

Studiebidrag utgår med
188 Studiebidrag utgår med 208

kronor
i månaden, kronor i månaden.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1979.

'
Lagen omtryckt 1975: 359,

2 Senaste
lydelse 1977; 1186.

3 Senaste
lydelse 1977:1186.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 92

Bilaga
4

Utdi-ag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-11-02

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Anmälan
till proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, m. m. såvitt
avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Särskilda
åtgärder för att främja sysselsättningen under vinterhalvåret 1978/79

Som
jag framhöll vid min anmälan till årets kompletteringsproposition (prop,
1977/78: 150, bil. 3) mäste de senaste årens förhållandevis låga arbetslöshet
ses som ett resultat av de mycket kraftiga arbetsmarknadspolitiska insatserna.
Lågkonjunkturen har främst drabbat industrin, och därför har de arbefsmarknadspolitiska
insatserna i hög grad koncentrerats på att stödja sysselsättningen för dem som
arbetar där. Detta har kallats den första försvarslinjen inom
arbetsmarknadspolitiken. Flera olika medel har använts för detta syfte:
lagersföd, frisläpp av investeringsfonder, statliga och kommunala
industribeställningar, bidrag till personalutbUdning (den s. k. 25-kronan) och
stöd till nyrekrytering. Alla dessa medel har tidvis haft mycket stor
omfattning och motsvarat tiotusentals arbeten. Lagerstödet har numera upphört
och investeringsfonder och den s, k. 25-kronan har utnyttjats väsentligt
mindre än för något år sedan. I stället har nyrekryteringsstödet, som infördes
fr. o. m. den 1 juli 1978, rönt mycket stort intresse. Antalet personer som utbUdas
med stöd av 25-kronan är nu ca 20 000, medan arbetsförmedlingen har fått
preliminära ansökningar om nyrekryteringsbidrag för över 30 000 personer.

Regeringen
har den 14 september 1978 beslutat att investeringsfonderna skall få utnyttjas
för byggnads- och maskininvesteringar under hela år 1979. Nyrekryteringsstödet
avser tiden fram till den 1 juli 1979, medan 25-kronan upphör vid utgången av
år 1978, Därefter kan bidrag till utbildning vid permitteringshot utgå med 10
kr. per timme under de första 160 timmarna och därefter med 15 kr, per timme.

Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 föreslagit att
bidraget till utbildning vid permitteringshot får utgå med ett enhetligt
belopp av 20 kr. per timme. Förslaget

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 93

motiveras
av aft den nuvarande differentieringen efter utbildningens längd har visat sig
skapa administrativa problem. Den främjar dessutom inte de målinriktade
utbildningar som är mest angelägna från allmän synpunkt. AMS förslag innebär
att bidraget på 20 kr. i fortsättningen skall stå till myndighetens förfogande
som ett permanent inslag i arbetsmarknadspolitiken. Jag skaU återkomma till
detta förslag i samband med behandlingen av statsbudgeten för budgetåret
1979/80, I avvaktan härpå vill jag emellertid förorda att bidraget under första
halvåret 1979 temporärt får utgå med 20 kr, per timme eftersom det i nuvarande
konjunkturläge vore olämpligt aft låta bidraget återgå till 10 resp, 15 kr. Merkostnaden
under budgetåret 1978/79 kan beräknas till ca 50 milj. kr.

Jag
vill i detta sammanhang omtala att två ekonomer vid universitetet i Lund med
anslag från arbetsmarknadsdepartementet har gjort en undersökning av 25-kronans
användning. Av undersökningen framgår alt bidragen till utbildning är ett värdefuUt
instrument när del gäller att motverka tillfälliga sysselsältningsminskningar i
företagen. Resultaten tyder emellertid också på att de nuvarande reglerna
medför en risk för att bidragen utgår i större utsträckning än vad som är
motiverat med hänsyn till sysselsättningen. Det bör ankomma på regeringen att
vidta de åtgärder som behövs för att hindra att bidrag utgår när det inte kan
anses nödvändigt för att det avsedda syftet skall nås.

Alla
de hittUls nämnda medlen inom den första försvarslinjen mot arbetslöshet är
avsedda för företag som väntar ökad efterfrågan på sina produkter inom en inte
alltför avlägsen framtid. Som tidigare har framhållits kommer som en nödvändig
följd av den tidigare förda arbetsmarknadspolitiken uppgången i
industrikonjunkturen att först successivt få effekt på sysselsättningen. I
vissa delar av industrin finns dock påtagliga rekryteringsbehov även under den
närmaste tiden. Samtidigt kommer de stora strukturella problemen i bl, a,
varven, stål- och gruvindustrin aft medföra fortsatta uppsägningar av personal
som inte på längre sikt kan beredas sysselsättning i berörda företag.
Regeringen kommer i annat sammanhang att behandla den framtida utvecklingen av
vissa av dessa branscher. För att den nödvändiga strukturella anpassningen skaU
kunna åstadkommas måsle arbetsförmedlingen ha stora resurser för att ge
upplysning och stöd i olika former tUl dem som tvingas byta arbele.

AMS
har i skrivelse den 29 augusti 1978 föreslagit att arbetsförmedlingen skall
ges medel för ytterligare personalförstärkningar under innevarande budgetår
utöver dem som tillkommer som ett resultat av årets budget. Regeringen har
därefter genom skilda beslut gett AMS möjlighet att anställa 300 arbetsförmedlingsaspiranter
utöver vad som tidigare planerats under innevarande budgetår och att öka lokalresurserna.
Regeringen har vidare uppdragit åt AMS att vidga arbetsmarknadsutbUdning-ens
omfattning så att den i vinter uppgår till ca 60 000 elevplatser exkl. den
tidigare nämnda utbildningen av permitteringshotade. Därutöver är

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 94

det
enhgt min mening nödvändigt att snarast förbättra flyttningsbidragen för både
definitiva flyttningar och tUlfäUiga pendlingar meUan två orter. AMS har i sin
anslagsframställning för nästa budgetår föreslagit att starthjälpen skall höjas
med 500 kr, till 2 500 kr. för ensamstående och 5 000 kr. för person vars
hushåll består av mer än en person. AMS har vidare föreslagit att det
traktamente som utgår till den som har kostnad för bostad på två orter skall
höjas från 42 tiU 50 kr, per dag. Dessutom har AMS föreslagit att
flyttningsbidrag i fortsättningen skall kunna beviljas alla anstäUda i företag
med övertalig arbetskraft. Förslaget motiveras av att det ofta inte är de som
varslen gäller som har lättast att flytta, F, n, utgår flyltningsbidrag enhgt
en särskild av regeringen utfärdad undantagsregel till aUa anstäUda i ett
företag om varslen där berör minst 50 personer. Jag anser att gällande
författning bör ändras så att AMS vid behov kan bevilja flyttningsbidrag tUl
alla anstäUda i företag som har varslat om uppsägningar. Enligt min mening bör
alla de nu nämnda förslagen till ändringar av reglerna för flyttningsbidrag
genomföras fr, o. m, den 1 januari 1979. Dessutom bör från samma tidpunkt de
som långpendlar mellan två orter få ersättning för två hemresor i månaden i
stället för som f. n. bara en resa i månaden. Genom dessa ändringar blir det
lättare för de arbetslösa i olika delar av landet att ta vara på ett ökande antal
lediga platser även om platserna ibland ligger på fel orter. Kostnaderna för de
föreslagna ändringarna kan beräknas till ca 10 milj. kr. under innevarande
budgetår. De belastar förslagsanslaget B 1. Arbetsmarknadsservice,
anslagsposten Flyttningsbidrag.

Inom
vissa delar av industrin är de strukturella förändringarna så omfattande och
geografiskt koncentrerade att någon lösning av sysselsättningsproblemen inte
kommer att kunna erbjudas inom en acceptabel tidrymd. Under år 1977 infördes
temporära åtgärder för att skapa särskilt rådrum vid omstäUningar i den då
rådande konjunktursituationen. Jag tänker här på det s. k. äldrestödet inom
tekoindustrin och det s. k. 75 %-bidraget (tillfälliga sysselsättningsbidraget)
för företag med dominerande ställning på orten.

Det
s. k, äldrestödet introducerades i maj 1977 och utgår f, n. till ca 12 000
personer över 50 år vid företag som representerar tre fjärdedelar av
tekoindustrins sysselsättning. Trots stödets omfattning har den negativa
sysselsättningsutvecklingen i branschen fortsatt i oförminskad takt. Under det
första halvåret 1978 minskade antalet sysselsatta med närmare 5 %.
Arbetslösheten inom beklädnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa låg i
september 1978 på 5,7 % av hela antalet kassamedlemmar, vilket iimebär att
arbetslösheten var närmare tre gånger så hög som genomsnittet för övriga
industrikassor. F. n. berörs ca 3 000 personer inom tekoindustrin av
inneliggande varsel.

Regeringen
avser att under våren 1979 i proposition till riksdagen framlägga förslag till
åtgärder inom tekoområdet. Mot bakgrund av den

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 95

aktuella
sysselsättningsutvecklingen och i avvaktan på de förslag som kan komma att
aktualiseras i den här aviserade propositionen har jag efter samråd med
cheferna för handels- och industridepartementen beslutat föreslå att det tUlfäUiga
sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom tekoindustrin får utgå även
under försia halvåret 1979. Kostnaden härför kan beräknas tiU 130 milj. kr.

Äldrestödet
kan f. n. inte utgå till företag inom den statliga Eiserkon-cernen. Bakgrunden
till detta är att Statsföretag AB efter beslut av riksdagen (prop. 1977/78:
73, NU 1977/78: 41, rskr 1977/78: 172) har fått ett kapitaltillskott på 190
milj. kr. för att bilda en tekokoncern med Eiser som moderbolag och samtidigit
rekonstruera företagsgruppen. Kapitalbehovet beräknades under förutsättningen
att företagsgruppen inte skulle få några fler statliga lån eller bidrag under
åren 1978 och 1979. Chefen för industridepartementet uttalade i propositionen
att en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan statliga och övriga
tekoföretag förhindrades bäst genom att de statliga företagen fick samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter som övriga företag. Vid den tidpunkten hade
regeringen bemyndigande att låta äldrestödet utgå till övriga tekoföretag tiU
utgången av år 1978, och någon ytterUgare förlängning planerades inte då. Om
riksdagen nu som jag har förordat förlänger äldrestödet så att det kan utgå tUl
övriga företag även under första halvåret 1979 ändras förutsättningarna för
beräkningarna av Eisers kapitalbehov och de statliga företagen skulle komma i
en sämre konkurrenssituation än vad som avsågs. Jag föreslår därför efter
samråd med chefen för industridepartementet att äldrestödet tUl tekoindustrin
under första halvåret 1979 får utgå även tiU företag inom Eiserkoncernen.

De
tillfälliga sysselsättningsbidragen (s.k. 75 %-bidrag) till företag utanför
stålindustrin har liten omfattning de berör ca 600 anstäUda i ett halvt
dussin företag. Eftersom den nu förväntade konjunkturuppgången sker från en
mycket låg nivå bör även dessa bidrag kunna förlängas tUl den 1 juli 1979.
Kostnaden för detta uppgår tUl ca 15 mUj. kr. För stålindustrin kan bidrag
enligt nu gällande regler utgå tUl den 1 juU 1979 och i vissa fall tiU utgången
av år 1979. Det är viktigt att arbetsmarknadsmyndigheterna intensifierar sina
ansträngningar att bereda den övertaliga personalen nya arbeten. Detta
underlättas av de förbättrade flyttningsbidrag som jag tidigare har föreslagit.

För
personer som inte kan beredas stadigvarande arbete måste stora insatser göras i
form av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten. Dessa åtgärder har
betecknats som den andra försvarslinjen mot arbetslöshet. Eftersom så stora
insatser av annat slag har gjorts för att motverka uppsägningar av industrianställda
har denna "andra försvarslinje" tUl aUt större del kunnat inriktas
på dem som är nytiUträdande på arbetsmarknaden. Särskilt har detta kommit tiU
uttryck i de massiva insatser som gjorts för att hjälpa ungdomar i övergången
mellan den re-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 96

guljära
skolan och arbetslivet. Regeringen har sålunda senast i september månad i år
beslutat om åtgärder i detta syfte inom utbUdnings- och arbetsmarknadspolitiken.
Genom beslutet vidgades gymnasieskolans intagningskapacitet så att drygt 11
000 årselevplatser nu tillkommit utöver vad som ursprungligen planerats. Även
den kommunala vuxenutbUd-ningens möjligheter att bereda arbetslösa ungdomar
utbildning vidgades, liksom lärlingsutbildningen. Arbetslösa ungdomar kommer
vidare under år 1979 liksom hittills att få yrkesutbildning inom arbetsmarknadsutbUd-ningens
ram. För att öka utbildningskapaciteten har AMS och skolöverstyrelsen givils
fortsatt bemyndigande att köpa utbildningskapacitet hos företag. Vidai-e har
det s. k, BAMU-projektet, beredskapsarbete i kombination med
arbetsmarknadsutbildning, förlängts tills vidare och vissa regeljusleringar har
gjorts för att vidga verksamheten. Beredskapsarbeten för ungdomar hos stat,
kommun, landstingskommun, företag och organisationer kommer genom
regeringsbeslutet att gälla även för år 1979. Totalt har beräknats att ca 100
000 ungdomar kommer att beröras av de insatta åtgärderna,

AMS
har i den nämnda skrivelsen den 29 augusti 1978 begärt att medel anvisas för en
kraftig ökning av framför allt beredskapsarbetena och arbetsmarknadsutbildningen
inför vinterhalvåret 1978/79. AMS förslag innebär bl. a, att statsmakterna
skulle anvisa ytterligare 1 810 milj, kr. för sysselsältningsskapande åtgärder
och 950 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning. Dessutom föreslog AMS att
statliga myndigheter skulle åläggas att ordna beredskapsarbeten för ungdom
motsvarande minst 3 % av antalet anställda.

Arbetsmarknadsutbildningens
planering inriktas på att den i vinter skall kunna ta emot ca 60 000 personer
samtidigt dvs. ca 10 000 fler än f. n, utöver dem som utbildas i företag.
Även beredskapsarbetena bör kunna sysselsätta ca 60 000 personer, vilket är ca
20 000 fler än f, n. och något fler än vad som maximalt uppnåddes under förra
vintern. Regeringen har vidtagit åtgärder för att öka tillgången på lämpliga
beredskapsarbeten vid bl. a. statliga myndigheter. Jag återkommer i det följande
till frågan om medelsbehovet för dessa insatser.

Ett
huvudvillkor för arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag är a« sökanden
skall vara eller löpa risk att bli arbetslös. I Ukhet med vad som gäller för
flyttningsbidrag har regeringen i en särskild undantagsföreskrift medgett att aUa
anställda i företag som har varslat om uppsägning av minst 50 anställda skall
ha rätt tUl utbildningsbidrag på samma villkor som gäller vid risk för
arbetslöshet. I fortsättningen bör AMS ges möjlighet att bevilja sådana
utbildningsbidrag även i de fall då varslen gäUer färre än 50 personer.

Sysselsättningen
på byggarbefsmarknaden väntas vara fortsatt svag under vintern i stora delar av
landet. Ett betydande tillskott av byggnads- och anläggningsarbeten har
bedömts nödvändigt för att motverka

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 97

arbetslöshet.
Regeringen har därför tidigarelagt offentliga byggen för sammanlagt ca 1,3
miljarder kr. för att skapa extra sysselsättning inför vintern. Därtill kommer
de arbeten som utförs som beredskapsarbeten. Regeringen har också föreslagit
att investeringsavdrag i vissa fall skall utgå även för byggande.

Sammanlagt
beräknas de olika arbetsmarknadspolitiska insatserna i vinter få en omfattning
som motsvarar mellan 200 000 och 250 000 arbeten, I detta antal ingår ca 160
000 platser i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och olika slags
skyddat arbete. De olika arbetsmarknadspolitiska bidragen tUl företag kan
beräknas utgå i en omfattning som motsvarar meUan 70 000 och 90 000 berörda
anställda.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de av mig
föreslagna ändrade reglerna för flyttningsbidrag,

2.
godkänna de av mig föreslagna
reglerna för bidrag till utbildning i företag vid permitteringshot under första
halvåret 1979,

3.
godkänna vad jag har
anfört om fortsatt tiUämpning under första halvåret 1979 av nuvarande
bestämmelser om s. k. äldrestöd till tekoindustrin,

4.
godkänna vad jag har anfört om
fortsatt tillämpning under första halvåret 1979 av nuvarande bestämmelser om tillfälUga
sysselsättningsbidrag till företag som dominerar på sin ort,

5.
godkänna vad jag har anfört om
rätt till utbildningsbidrag för anställda vid företag som har varslat om
uppsägningar.

DRIFTBUDGETEN

TOLFTE
HUVUDTITELN

B.
Arbetsmarknad m. m.

B
2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. Under denna rubrik har för budgetåret
1978/79 anvisats ett obetecknat anslag på 1 734 550 000 kr. Anslaget förs över tUl
arbetsmarknadsutbildningsfonden, vilken också innehåller medel som staten får
in från arbetsgivare enligt lagen (1975: 335, ändrad 1976: 82) om
arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen. Utgifterna för
arbetsmarknadsutbildningen betalas från fonden.

Vid
utgången av budgetåret 1977/78 fanns tUl följd av den ökade omfattningen av arbetsmarknadsutbUdningen
under budgetåret ingen behållning på arbetsmarknadsutbUdningsfonden.

AMS
har i sin skrivelse den 29 augusti 1978 anmält att medelsförbrukningen för arbetsmarknadsutbUdning
under innevarande budgetår

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 98

kan
förutses bli avsevärt större än fondens intäkter. Om arbetsmarknadsutbildningen
exkl. utbildningen i företag skall kunna ges ungefär den omfattning som jag har
förordat i det föregående behövs enligt AMS ett medelstiUskott till fonden pä
950 milj. kr.

De
nya regler för bidrag till utbildning i företag vid permitteringshot som jag
nyss har förordat kan beräknas medföra merkostnader under första halvåret 1979
på ca 50 milj. kr.

Med
hänvisning till vad jag har anfört föreslår jag att arbetsmarknadsutbildningsfonden
nu förstärks med ett anslag på 1 000 milj. kr. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen

att
till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 1 000 000 000 kr.

B
3. Sysselsältningsskapande åtgärder. Under denna punkt har riksdagen för
budgetåret 1978/79 anvisat ett reservationsanslag av 1 792 400 000 kr., varav
förslagsvis 200 milj. kr. att avräknas mot auto-mobilskatfemedlen. Av anslaget
har 970 milj. kr. beräknats för allmänna beredskapsarbeten och tiUfäUiga
sysselsättningsbidrag, 750 mUj. kr. för särskilda beredskapsarbeten, 10 milj.
kr. för industribeställningar och 40 milj. kr. för defaljplaneringsbidrag.
Genom skilda beslut den 1 juni och den 14 september 1978 har regeringen med
stöd av sin finansfuUmakt (prop. 1976/77: 100, FiU 1976/77: 10, rskr 1976/77:
133, prop. 1977/78: 100, FiU 1977/78: 16, rskr 1977/78: 227) ställt ytteriigare
sammanlagt 1 690 milj. kr. tUl AMS förfogande på detta reservationsanslag. Av
beloppet avser 1 580 milj. kr. allmänna och särskilda beredskapsarbeten, varav
100 milj. kr. för vägar, samt 70 milj. kr. för industribesfäll-ningar och 40
milj. kr. för detaljplaneringsbidrag.

Regeringen
bör nu hos riksdagen begära anslag för de ändamål tUl vilka regeringen har
anvisat medel med stöd av sin finansfullmakt. De av regeringen anvisade medlen
är emellertid inte tillräckliga. AMS beräknade i sin skrivelse den 29 augusti
1978 medelsbehovet under budgetåret till 300 milj. kr, mer än vad regeringen
ansåg sig kunna anvisa med stöd av finansfullmakten. Av detta belopp avser 100 mUj.
kr. ytterligare vägarbeten, DärtUl måste läggas de beräknade utgifterna för
fortsatt utbetalning av äldrestöd tUl tekoindustrin och tillfälUga
sysselsättningsbidrag, vilka som jag tidigare har nämnt kan uppskattas till
145 mUj. kr.

Det
sammanlagda ytterligare medelsbehovet under förevarande anslag kan aUtså
beräknas tiU (1 690-f300-f 145 =) 2 135 milj, kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Sysselsältningsskapande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 2 135 000 000 kr.,
varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 50 99

Innehållsförtecknmg

Propositionens
huvudsakUga innehåll ..................... 1

1
Den internationella
konjunkturutvecklingen ......... ... 2

2
Det aktuella ekonomiska läget
och utsikterna för 1979 6

3
Den ekonomiska poUtikens mål
och inriktning ...... 12

Bilaga
1 Höjning av det allmänna barnbidraget ........... 19

Bilaga
1.1 Författningsförslag ...................... 20

BUaga
2 Vissa skattepoUtiska frågor .................... 21

1
Inledning ............................................... .. 21

2
Ändrad inkomstskatteskala för
år 1979, m.m.... 24

3
Stimulansåtgärder för
näringslivets investeringar, m.m. .. 36

4
Hemställan ............................................ .. 52

Bilaga
2.1 1972 års skatteutrednings överväganden och för

slag ........................................... .. 53

Bilaga
2.2 SammanstäUning av remissyttranden över 1972 års

skatteutrednings
slutbetänkande ..... .. 58

BUaga
2.3 Författningsförslag ....................... .. 64

InnehåU
................................................. .. 89

Bilaga
3 Höjning av studiebidraget inom studiehjälpen, m.m 90

Bilaga
3,1 Författningsförslag ..................... .. 91

Bilaga
4 Särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen under vin

terhalvåret 1978/79 .................................. .. 92

NORSTEDTS TRrCKERr STOCKHOLM r978 780678

Doktrin (1)

  1. Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 130 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

91 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (87)

87 kopplingar i 43 dokument.

  1. SOU 2009:33 Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar s. 369 om s. 49 · s. 373 om s. 50 i texten
  2. SOU 2004:36 Reformerade egendomsskatter Del 1 s. 364 om s. 34 i texten
  3. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  4. SOU 1997:77 Uppföljning av inkomstskattelagen - del 1 s. 394 i texten
  5. Bet. 1988/89:SkU22 Kapitalbeskattning s. 4 i texten

Visa alla 43

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1996 ref. 1 om s. 49 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Agell, Underhåll till barn och make, 1988 s. 66 om s. 31 · s. 186 i texten
  2. FT 1984 s. 105 Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981 s. 130 i texten