Sök i Ratio Lex

om åtgärder för arbetshandikappade

141 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 138 av 141 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1978/79:73, om åtgärder för arbetshandikappade

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 Regeringens
proposition

1978/79:73

om åtgärder för arbetshandikappade

beslutad den 7 december 1978

Regeringen föreslår riksdagen atl
anta de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll
denna dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ROLFWIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av förslag från
sysselsällningsutredningen (A 1974:02) och nya utredningen (A 1978:04) om
yrkesinriktad rehabilitering m.m. läggs förslag fram om en reformering av de
arbelsmarknadspoliliska stödåtgärderna för arbetshandikappade saml om en
förändrad organisation för yrkesinriktad rehabilitering och vissa former av
skyddat arbete.

Svenskt näringsliv har under de
senaste decennierna genomgått en snabb stmkturrationalisering, vilket rest
ökade krav på människorna till anpassning i arbetslivet. Förändringarna har på
olika sätt skapat svårigheter för människor med fysiska, psykiska, sociala och
intellektuella arbetshandikapp. Samtidigt har målsättningen för samhällets
sysselsältnings-och arbetsmarknadspolitik förskjutits från all gälla ett
förverkligande av full sysselsättning till att avse rätlen till arbete åt alla.
Mot denna bakgmnd har en rad olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
byggts ut för att stödja personer med arbetshandikapp. Åtgärderna har i allt
högre grad inriktats mot alt även de svaga gmpperna skall kunna erhålla och
behålla anställning vid arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden. Trots
de omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna kommer många arbetshandikappade
ändå inom överskådlig framtid atl av olika skäl vara utestängda från den
reguljära arbetsmarknaden. På gmndval av regeringens proposition 1977/78:30 om
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. har riksdagen beslutat (AU
1977/78:16, rskr 1977/78:74) att verksläder för skyddat arbete,
kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete skall föras
samman i regionala stiftelser för skyddat arbete som bildas gemensamt av staten
och landstingen inom varje län. Staten skall ensam svara för kostnadema för
verksamheten. För den yrkesinrikta- 1 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 2

de
rehabiliteringen beslöts samtidigt om en samordning av verksamheten under
statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar. Hur en samordnad organisation för
den yrkesinriktade rehabiliteringen i princip skuUe byggas upp och
administreras skulle dock prövas först sedan sysselsättningsutredningen
framlagt sina förslag.

I denna proposition föreslås resursförstärkningar
såväl beträffande personal som de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen för
arbetshandikappade. Förslag läggs fram om en enheUig organisation för
yrkesinriktad rehabilitering arbetsmarknadsinstitut - som skall svara för
den verksamhet som i dag bedrivs vid arbetspsykologiska institut, kommunala
institut för arbetsprövning och arbelsträning samt den likartade verksamheten
vid arbetsmarknadsutbildningen. Ett nytt institut för metodutveckling och
forskning föreslås. Vidare läggs förslag fram om förbättringar av de
arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen för handikappade och svårplacerad
arbetskraft. Bl.a. föreslås vissa förbättringar ifråga om näringshjälp till
eget företag. De nuvarande sysselsättningsformema arkivarbete och halvskyddad
sysselsättning föreslås bli sammanförda till en enhetiig verksamhetsform
kallad anställning med lönebidrag. Den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering
beräknas kunna träda i krafl tidigast den 1 januari 1980 och
sysselsällningsformen anställning med lönebidrag fr.o.m. den 1 juli 1980.
Frågan om medel för här föreslagna reformer kommer att tas upp i 1979 års
budgetproposition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:12) om
anställningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§ Denna lag äger tillämpning på arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst.

Lagen
gäller ej

1.
arbetstagare med
förelagsledande eller därmed jämförlig ställning,

2.
arbetstagare som är medlem av
arbetsgivarens familj,

3.
arbetstagare som är anstäUd för
arbete i arbetsgivarens hushåll,

4.
arbetstagare som av arbets- 4.
arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet meddelats ar- marknadsmyndighet
meddelas arbetslöshetshjälp i form av bered- betslöshetshjälp i form av beredskapsarbete,
arkivarbete eller mu- skapsarbete eller som anvisats ar-sikerhjälp eller .som
anvisats arbete bete i verkstad inom arbetsvärden.

i
verkstad inom arbetsvärden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1980.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att I kap. 6 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning ' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1
kap. 6§ Lagen gäller ej arbetstagare som Lagen gäller ej arbetstagare som
av av arbetsmarknadsmyndighet med- arbetsmarknadsmyndighet medde-delas
arbetslöshetshjälp i form av las arbetslöshetshjälp i form av
be-beredskapsarbete, arkivarbete eller redskapsarbele eller som har
anvi-musikerhjälp eller som har anvisats sats arbete i verkstad inom
arbets-arbete i verkstad inom arbetsvår- vården, den.

Denna lag träder i kraft den 1 Juli 1980. ' Lagen
omtryckt 1977:1047

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1978-12-07

Närvarande:
statsminister Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Wirtén, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl,
Winther, De Geer, Blix, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam

Föredragande:
statsrådet Wirtén

Proposition
om åtgärder för arbetshandikappade

1
Inledning

Sysselsättningsutredningen tillsattes efter
bemyndigande av Kungl. Maj:t den 22 mars 1974. Den har tidigare avgivit
delbetänkandel (SOU 1975:90) Arbete åt alla. Den 30 juni 1977 erhöll
utredningen tilläggsdirektiv med uppgift att utreda arkivarbetets framtida
utformning och inriktning.

Utredningen har den 14 december 1977 avlämnat
delbetänkandet (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade, som i sammanfattning
återfinns som bilaga I.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av följande myndigheter och
organisationer, nämligen kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB),
socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), postverket, televerket. Statens
Järnvägar (SJ), statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statistiska
centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens
avtalsverk (SAV), statens personalnämnd (SPN), universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), lantbmksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF), AMS efter hörande av länsarbetsnämnderna, statens arbetsklinik,
arbelarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), bostadsstyrelsen, statens
planverk, statens industriverk (SIND), statens val-tenfallsverk (Vattenfall),
domänverket, statens handikappråd, styrelsen för vårdartjänst,
förelagshälsovårdsutredningen (A 1976:01), kommittén (A 1977:01) för översyn av
anslällningsskyddslagstiftningen.

Vidare har samtliga landstingskommuner samt
följande primärkommuner beretts tillfälle yttra sig: Stockholm, Södertälje,
Uppsala, Norrköping,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 6

Jönköping,
Lessebo, Golland, Malmö, Trelleborg, Göteborg, Skövde, Borlänge, Gävle,
Ragunda, Piteå.

Beretts
tillfälle avge yttrande har även Arbetspsykologiska uivecklings-gmppen i Malmö,
Arbetsvårdschefernas förening. Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund
(CUF), Arbetslivscentmm, Centralorganisationen SACO/SR,
decentraliseringsutredningen, De handikappades riksförbund (DHR),
Elevförbundet, Estniska kommittén, expertgruppen för regional
utredningsverksamhet (ERU), expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA), Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets
ungdomsförbund (FPU), Föreningen Sveriges Socialchefer, Företagareföreningarnas
förbund, Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Handikappinstitutet, Institutet
för psykologisk-pedagogisk konsultverksamhet i Uppsala, Institutet för social
forskning (SOFI), lOGT-NTO, Kommunistisk ungdom. Konsulterande psykologer (F.d.
Lennart Petersen AB i Malmö), Kooperativa förbundet (KF), LO, Landstingsförbundet.
Lantbrukamas riksförbund (LRF), Malmö Psykologbyrå AB, Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Nämnden för
samhällsinformation (NSI), Psykologisk yrkesrådgivning AB i Solna,
Psykotekniska institutet i Göteborg AB, Psykotekniska institutet vid Stockholms
universitet (PTI), Riksidrotlsförbundet, Rådet för personal- och
arbetslivsfrågor, Statsföretag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning. Svenska kommunförbundet,
Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Turistföreningen (STF), Sveriges elevers
centralorganisation (SECO), Sveriges folkhögskoleelevers förbund, Sveriges
förenade studentkårer (SFS), Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), TCO, Verdandi
nyklerhelsorga-nisalion, Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmissbmkare
(RFHL), delegationen för glesbygdsfrågor, Sveriges AMU-elevers riksförbund,
Synskadades Riksförbund, MS-förbundet, Hörselfrämjandels Riksförbund,
delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor (DELFUS), Riksförbundet mot
Allergi, Sveriges Dövas Riksförbund, Unga Synskadade, Riksförbundet för social
och mental hälsa. Ensamståendes Intresseorganisation, Synskadades förbund i
Uppsala län. Riksförbundet För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna samt
omsorgskommittén.

En
sammanställning av remissyttrandena återfinns som bilaga 2.

Genom
beslut den 30 mars 1978 bemyndigades chefen för arbetsmarknadsdepartementet
all tillkalla en kommitté med uppdrag atl utarbeta förslag till och förbereda
en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Kommittén, som
antog namnet nya utredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m.
(NYR), har avgivit sina överväganden och förslag i rapporten (Ds A 1978:3)
Arbetsmarknadsinstitut, som i sammanfattning återfinns som bilaga 3.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 7

I föreliggande proposition ges också förslag om den
framtida utformningen av näringshjälp till egen rörelse. Till grund ligger
överväganden som gjorts av utredningen om näringshjälp i dess betänkande (SOU
1977:22) Arbete med näringshjälp. Utredningens överväganden och förslag jämte
remissyttranden över dessa återges som bilaga 4.

2
Bakgrund

2.1
Tidigare utredningar

De handikappades arbetsmarknadssituation och olika
åtgärder för att bereda sysselsättning åt svårplacerade arbetssökande har
utretts i flera sammanhang under främst 1970-talel, Genom beslut den 15 augusti
1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla
sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en utbyggnad och
effektivisering av den skyddade sysselsättningen. Utredningen avlämnade i
augusti 1972 sitt betänkande (SOU 1972:54) Skyddat arbete.

Remissbehandlingen av betänkandet visade atl
inställningen till utredningens förslag om landstingskommunall huvudmannaskap
var splittrad. Mot denna bakgrund bemyndigades genom beslut den 22 mars 1974
chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla sakkunniga för en översyn
av vissa former av arbetsmarknadspolitiskt motiverad industriell verksamhet.
Kommittén - organisationskommittén (A 1974:03) för skyddat arbete (OSA) -
avlämnade i september 1975 sitt betänkande (SOU 1975:82) Organisation för
skyddat arbete. Genom beslut den 22 mars 1974 bemyndigade regeringen dåvarande
statsrådet Anna-Greta Leijon att tillkalla sakkunniga för översyn av den
yrkesinriktade rehabiliteringen med uppgift atl finna former för en samordnad
organisation av denna verksamhet. Utredningen avlämnade i Juli 1976 sitt
belänkande (SOU 1976:38) Yrkesinriktad rehabilitering.

På grundval av de ovannämnda utredningarna lade
regeringen i proposition 1977/78:30 fram förslag om ny organisation för
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m.

Enligt propositionen skall verkstäder för skyddat
arbete, kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete
få ett mellan landstingskommunerna och staten delat huvudmannaskap genom att
regionala stiftelser för skyddat arbete bildas inom varje län. För vissa
övergripande frågor föreslås inrättandet av en central stiftelse. Staten
föreslås ensam svara för kostnaderna för den skyddade sysselsättningen.
Regeringens proposition antogs av riksdagen den 13 december 1977 (AU
1977/78:16, rskr 1977/78:74).

Beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen
föreslogs en samordning av verksamheten under statligt huvudmannaskap och
kostnadsansvar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 8

Starka skäl talade också för atl delar av den
arbetspsykologiska verksamheten samordnades under statligt huvudmannaskap. Hur
en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen i princip
skulle byggas upp och administreras skulle prövas närmare av
sysselsällningsutredningen. För såväl den skyddade sysselsättningen som den
yrkesinriktade rehabiliteringen föreslogs särskilda organisationskommittéer bli
tillsatta. Sysselsättningsutredningen fick också i uppdrag atl pröva frågan om
utformning av forskningen och metodutvecklingen gällande den yrkesinriktade
rehabiliteringen. Den nya organisationen för skyddat arbete och yrkesinriktad
rehabilitering föreslogs träda i kraft tidigast den I januari 1980.

De arbetshandikappades problem togs
första gången upp av sysselsällningsutredningen i delbetänkandel (SOU 1975:90)
Arbete åt alla. Härvid behandlas bl.a. frågan om halvskyddad sysselsättning. På
gmndval av utredningens förslag om sysselsättningspolitikens framtida
inriktning beslöt riksdagen (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79)
i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i propositionen. I delbetänkandel
(SOU 1978:14) Arbete åt handikappade, som ligger till gmnd för de överväganden
och förslag som framläggs i del följande, har sysselsällningsutredningen
fördjupat sin behandling av de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden.
På gmndval av utredningens förslag har den organisationskommitté som arbetar
med den yrkesinriktade rehabiliteringen - nya utredningen om yrkesinriktad
rehabilitering m.m. (NYR) - i en rapport (Ds A 1978:3) Arbetsmarknadsinstitulet
den 2 oktober 1978 framlagt förslag lill framtida utformning av den
yrkesinriktade rehabiliteringen samt om metodutveckling och forskning pä
området.

Näringshjälp till egen rörelse är
en arbetsmarknadspolitisk stödform som till övervägande delen utnyttjas för
sökande med arbetshandikapp. Förslag om den framtida utformningen av slödel har
lämnats i betänkandet (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp.

Dämtöver har frågor rörande
arbetsvärd och yrkesinriktad rehabilitering behandlats bl.a. av
riksrevisionsverket i en särskild revisionsrapport Arbetsmiljö, anpassning och
arbetsvärd.

Rehabiliteringsproblem har i en
rapport till statens handikappråd den 15 november 1977 redovisats av en
särskild utredningsman.

2.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
arbetshandikappade

Av arbetsmarknadsverkets totala
kostnader för arbetsmarknadspolitiken utgör anslaget lill särskilda åtgärder
för arbetsanpassning ungefär en femtedel. För budgetåret 1978/79 har verket
tiUdelats 1 581,5 milj. kr. för åtgärder som avser arbetssökande med särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden.

Detta innebär att en avsevärd del
av de totala arbetsmarknadspolitiska resursema är inriktade på stödåtgärder för
arbetshandikappade. Dessa ar-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 73 9

betssökande får givelvis även del av sådana insatser som
inte särskilt förbehålls sökande med arbetshandikapp, t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och kontant arbetsmarknadsstöd.

De särskilt anslagna medlen avser
rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade samt olika
sysselsättningsskapande åtgärder.

En stor del av de åtgärder som vidtas
för sökande med arbetshandikapp kan ha rehabiliterande effekt. Anslagsmässigt
utgörs de direkta rehabilite-ringsålgärdema av Utbildning för svårplacerade
saml Arbetsprövning/ar-betsträning. För budgetåret 1978/79 har ,171,2 milj. kr.
anvisats för dessa ändamål.

Därtill kommer utredande och
kartläggande verksamhet i form av kurserna Arbetsliv och utbildning
(ALU-kurser) och psykologiska konsultinsatser som bekostas över anslag lill
arbetsmarknadsutbildning resp. ar-belsmarknadsservice. Under budgetåret 1978/79
beräknas kostnadema för dessa verksamheter uppgå till ca 135 milj. kr.

Utbildning av svårplacerade
omfattar särskilda kurser för omställning och träning, som inriktas på
specificerade handikappgmpper, exempelvis med syn- eller hörselhandikapp, svårare
rörelsehinder eller psykisk utvecklingsstörning. Försök pågår också med kurser
för psykiskt och socialmedicinskt arbetshandikappade.

Kurserna har starka inslag av
utredning och kartläggning, som syftar till att klargöra kursdeltagarens
fömtsättningar för arbete eller vidare utbildning. De innefattar också träning
och anpassning till handikappet. Undervisningen bedrivs såväl teoretiskt som
praktiskt, bl.a. i vissa fall i form av praktik i arbetslivet. Kurserna ingår i
den av skolöverstyrelsen anordnade arbetsmarknadsutbildningen. För utbildning i
företag av svårplacerade äldre och handikappade kan bidrag utgå till
arbetsgivare med 8 kr. för varje anställd och utbildningslimme. I enstaka fall
kan bidraget jämkas uppåt vid utbildning av person med särskilt svårt
handikapp. Som villkor för bidrag gäller bl.a. att arbetstagaren har
avtalsenliga förmåner.

Stöd till introduktionsutbildning
av anställda vid arbetsvårdsverkstäder utgår till huvudman för verksamheten med
10 kr. per utbildningstimme.

Arbetsprövning/arbetsträning syftar till atl genom
medicinsk, psykologisk och social utredning och praktiska arbetsprov kartlägga
den arbetshandikappades intressen och fömtsättningar samt systematiskt träna
upp och utveckla den psykiska och fysiska prestationsförmågan. Verksamheten
bedrivs av kommunala huvudmän, huvudsakligast landstingen, som erhåller
statsbidrag tiU anordnande och drift av verksamheten. Till elevema utgår bidrag
motsvarande ersättningen vid arbetsmarknadsutbildning. Kostnadema för
eleversättningen delas av huvudmannen och arbetsmarknadsverket.

Många arbetshandikappade deltar
också i ALU-kurser som innebär en form av yrkesorientering och en fördjupning
av arbetsförmedlingens insatser som förberedelse för arbetsplacering eller
utbildning. Kurserna omfat-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 10

tar som regel fyra veckor. För socialt arbetshandikappade
anordnas särskilda kurser om 20 veckor. För invandrare anordnas en
lioveckorskurs.

Arbetsmarknadsverket anlitar sedan
länge fristående arbetspsykologiska institut för psykologisk konsultverksamhet
i olika former. För arbetsförmedlingen utgör psykologkonsullalionen främst ett
led i utrednings- och vägledningsarbetet och ett led i den individuella
sysselsättningsplaneringen.

Stödet till sysselsättningsskapande åtgärder för
svårplacerade uppgår under innevarande budgetår till 410,3 milj. kr.

Anslaget avser kostnader för
anordnande av arkivarbete, halvskyddad och skyddad sysselsättning, näringshjälp
till verksamhet som egen företagare saml olika arbelshjälpmedel ål
handikappade.

Beredskapsarbeten för svårplacerade
finansieras från anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder, delprogrammet
Särskilda beredskapsarbeten, som för innevarande budgetår uppgår till 750 milj.
kr. Vid dessa arbeten sysselsätts till ca 70 % äldre och/eller lokalt bunden
arbetskraft. Dessutom sysselsätts vid AMS arbetsplatser för specialanvisad
arbetskraft personer med olika slag av socialmedicinska eller psykiska
arbetshandikapp. Arbetsuppgifterna utgörs i huvudsak av byggnadsverksamhet,
natur-, landskaps- och kulturminnesvård eller industriellt arbete.

Arkivarbete kan anordnas hos
statlig eller kommunal arbetsgivare samt hos allmännyttiga inslilulioner för
att sysselsätta sådana arbetslösa som inte kan få lämplig anställning på den
reguljära arbetsmarknaden på grund av ålder, nedsatt arbetsförmåga eller andra
särskilda förhållanden. Till kommunala arbetsplatser utgår statsbidrag med 33
% av lönekostnaden för den arkivarbelsanslällde, lill övriga utgår statsbidrag
med hela lönekostnaden.

Från den 1 januari 1978 får totalt
15 500 arkivarbetsplatser finnas inrättade.

Arbetsgivaransvaret ligger vad
gäller de arkivarbetsanställda hos arbetsmarknadsverket. Lön utgår enligt ett
särskilt arkivarbelsavlal som tecknas meUan å ena sidan AMS/statens avtalsverk
och Statstjänstemannaförbundet inom TCO å den andra.

Personlig tjänst kan inrättas för den som är sysselsatt i
arkivarbete hos statlig myndighet eller institution och som under minst fem år
med stor duglighet fullgjort tjänstgöring på arbetsplatsen. AMS har f n.
bemyndigande alt inrätta högst 650 sådana personliga tjänster.

Skyddad sysselsättning kan beredas handikappade, som inte
kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Verkstäder för skyddat arbete
drivs för närvarande av landstingskommunerna, kommuner och ett antal enskilda
föreningar och stiftelser. Inom ramen för den skyddade verksamheten anordnas
också hemarbete för sådana arbetstagare som på grund av sitt handikapp inte kan
ta sig till en arbetsplats.

Statsbidrag utgår till huvudmännen
för anordnande och drift av verkstäder inom arbetsvärden. Under innevarande
budgetår får beslut om anord-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 11

nande av verkstäder meddelas intill ett belopp av 40 milj.
kr. med bemyndigande för regeringen atl vid behov öka ramen.

Huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten övergår
enligt riksdagsbeslut i december 1977 tidigast från den I januari 1980 lill
regionala stiftelser, bildade av stat och landsting.

Inom ramen för arkivarbetsverksamheten driver
länsarbetsnämnderna nu särskilda kontorsarbetscentraler, som sysselsätter ca I
600 arbetstagare. Arbetsuppgifterna består främst av kontorsservicearbete.
Genom att man också vid de kommunala verkstäderna för skyddat arbete successivt
byggt upp produktionsavdelningar med sådan inriktning har dessa båda
verksamhetsformer kommit att jämställas lill såväl syfte som innehåll. Enligt
det nyss nämnda riksdagsbeslutet skall verksamheten vid
konlorsar-betscentralerna överföras från arbetsmarknadsverket till de regionala
stif-telsema för skyddat arbete.

Detsamma gäller de industriella beredskapsarbeten, som
tillkommit för att bereda sysselsättning åt personer som friställdes vid främst
förelags-nedläggelser och för vilka traditionella beredskapsarbeten var mindre
väl lämpade. Denna typ av beredskapsarbeten har framför allt kommit till stånd
på orter med svagt utvecklad arbetsmarknad, vilket också haft lill följd alt de
blivit svåra atl avveckla. De har med tiden fått betydande inslag av personer
med arbetshinder bland de anställda. Utvecklingen har fört med sig att de
kommit att få i huvudsak samma arbetsmarknadspolitiska syfte och inriktning som
verkstäderna för skyddat arbete.

Hemarbete bedrivs av primär- och landstingskommmuner som
ett led i den skyddade sysselsättningen under AMS tillsyn. Dessutom bedrivs med
statens industriverk som tillsynsmyndighet försöksverksamhet med statligt stöd
till hemarbete åt personer bosatta i skogslänens glesbygder. Båda dessa
hemarbetsformer kommer alt överföras till de regionala stiftelserna för skyddat
arbete.

Stöd till halvskyddad sysselsättning har tillkommit för
att stimulera enskilda arbetsgivare, kommuner, landsting och stadiga
affärsdrivande verk att bereda sysselsättning åt arbetshandikappade, som inte
kan få arbete på vanliga villkor. 1 vissa fall kan redan anställd överföras
till halvskyddad sysselsättning, om begränsningen i arbetsförmågan är så
betydande atl vederbörande annars inte skulle kunna behålla sin anställning.
Denna möjlighet skall dock utnyttjas restriktivt och bara under fömtsättning
att arbetsgivaren samtidigt ställer plats till förfogande för nyanställning av
annan arbetshandikappad. Som villkor för statsbidrag gäller bl.a. också att
placeringen i halvskyddad sysselsättning sker i samråd med de fackliga organisationerna
på arbetsplatsen.

Bidrag utgår till arbetsgivaren under det första
anställningsåret med 75 % av den anställdes lön enligt avtal, inkl.
lönebikostnader. Under andra året utgår 50% av lönekostnaden och under de två
därpå följande åren med 25% av lönekostnadema. 1 god lid före utgången av det
fjärde året skall prövas om bidrag skall utgå i fortsättningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 12

Som en försöksverksamhet kan
förhöjt bidrag utgå vid anställning av ungdomar under 25 år med svåra fysiska
handikapp eller psykisk utvecklingsstörning som medfört att de förtecknats
enligt lagen (SFS 1967:940) angående omsorgerom vissa psykiskt utvecklingsstörda.
1 dessa fall utgår bidrag under det första året med 90% av lönekostnadema och
med 50% under de därpå följande tre åren. 1 de fall manefter prövning finner
att fortsatt bidrag bör utgå kan detta uppgå till 50 eller 25% av
lönekostnaden.

,'nlalet placerade i halvskyddat
arbete uppgår för närvarande till drygt 11 700. Trots ökade resurser för
verksamheten har något större volymmässig ökning av den halvskyddade
sysselsättningen inte kunnat ske främst p. g. a. den mycket svaga efterfrågan
på arbetskraft som rått.

Näringshjälp till verksamhet som
egen företagare kan utgå enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt
1977:141) med högst 15000 kr. helt eller delvis som bidrag eller räntefritt
lån. Om särskilda skäl föreligger kan handikappad som börjar verksamhet som
egen företagare även erhålla lån med högst 30000 kr.Näringshjälp för fortsatt
verksamhet som egen företagare kan utgå till handikappad om synnerliga skäl
föreligger.

Antalet personer som under ett
budgetår erhåller stöd i form av näringshjälp kan uppskattas till ca 400
personer. Stödformen har i takt med att andra åtgärdsformer byggts ut haft en
volymmässigt minskande relativ betydelse.

Till handikappad som behöver
speciella arbetstekniska hjälpmedel för atl kunna utöva sitt arbete kan bidrag
utgå till kostnaden för delta intill 25000 kr. per hjälpmedel. Bidrag kan också
utgå till arbetsgivare för sådan särskild anordning på arbetsplatsen som en
handikappad behöver för att kunna ulföra arbetet. Bidrag kan även utgå till
egen företagare eller fri yrkesutövare som är handikappad.

Bidrag kan utgå med hela kostnaden,
dock högst 30000 kr., i de fall anordningen saknar värde för annan än den
arbetshandikappade arbetstagaren. I annat fall kan lägst halva och högst hela
kostnaden utgå.

Bidrag kan också utgå till
expertundersökningar i ärenden som gällerar-betstekniska hjälpmedel eller
anordningar på arbetsplatsen. Bestämmelser om dessa stödformer återfinns i
arbetsmarknadskungörelsen.

Bidrag till arbetsbiträde åt
synskadad eUer annan svårt handikappad person får utgå till offentlig eller
enskild arbetsgivare, om denne åsamkas utgifter för sådant biträde i en
utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses normalt för
befattningen. Bidrag utgår efter prövning med högst 5 000 kr. per person och
halvår. Bestämmelser om bidrag lill arbetsbiträde har meddelats i
ämbetsskrivelse den 29 maj 1969 senast ändrade i regleringsbrev den 8juni 1978.

Från den 1 juli 1978 gäller att
bidrag till arbetstekniska hjälpmedel, särskilda anordningar på arbetsplatsen
och till arbetsbiträde också kan utgå i samband med att handikappade ungdomar
fullgör praktisk yrkesorientering, praktikljänstgöring eller annan tillfällig
anställning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 13

3 Föredragandens överväganden

3.1 Arbete åt handikappade

Under de senaste årtiondena har
ökad insikt Vunnits om arbetets betydelse för människan. Arbetet är inte bara
ett medel för att trygga individens försörjning ulan också en väsentlig faktor
för att uppnå social gemenskap och egenvärde. Målet för sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken har därmed kommit att förskjutas från att gälla ett
förverkligande av full sysselsättning till att avse rätten till arbete åt alla.
Insikten om arbetets betydelse som ett gmndläggande medel för alt tillgodose
mänskliga behov genom all utveckla och berika tillvaron har också fått
konsekvenser för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitikens utformning.
Grupper som tidigare endast i liten utsträckning väntades ingå i arbetskraften
ställer idag anspråk på arbete.Samhällets ambition måste vara att tillgodose
alla människors berättigade krav på arbete. Det är mot bl.a. denna bakgmnd de
av mig här framförda förslagen skall ses.

Svenskt näringsliv har de senaste
decennierna genomgått en mycket snabb strukturrationalisering, vilken rest
ökade krav på människornas anpassning i arbetslivet. Strukturförändringarnas
verkningar möttes under 1960-talet med olika åtgärder för att stimulera den
geografiska och yrkesmässiga rörligheten. Bl.a. utvidgades
arbetsmarknadsutbildningen kraftigt, vilket haft stor betydelse för de
arbetshandikappade. Olika insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
byggdes också upp. Därtill skedde en förhållandevis snabb utbyggnad av den
skyddade sektorn i arbetslivet. Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden har
medfört starka krav på ökad anställningstrygghet, bättre arbetsmiljöer och ett
mer demokratiskt beslutsfattande i näringslivet. Den tekniska utvecklingen har
i sig också skapat bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö. Utvecklingen
har stötts genom den omfattande arbetsmarknadslagsliftning som under stor
politisk enighet har antagits under 1970-talet, bl.a. lagen om anställningsskydd,
lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, lagen om medbestämmande i
arbetslivet, arbetsmiljölagen, lagen om facklig förtroendemans ställning på
arbetsplatsen och lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar. De bättre förutsättningar som härigenom skapats bör
rimligen på sikt leda till en minskad utslag-ning från den reguljära
arbetsmarknaden p.g.a. handikapp och yrkesskador. Utslagningen från företag
eller från arbetsmarknaden är, som sysselsättningsutredningen påpekar, ofta en
långt utdragen process. Sambandet mellan å ena sidan arbetshandikapp och behov
av anpassningsåtgärder är påtagligt.

Den tidigare snabba utbyggnaden av
olika former av skyddad sysselsättning har under senare år i stället i allt
högre grad ersatts med försök att finna lösningar på den reguljära
arbetsmarknaden. Åtgärderna, som dock del-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 14

vis motverkats av den djupa och långvariga
konjunktursvackan, har syftat till att även de svaga gruppema skall kunna
erhålla och behålla anställning vid arbetsplatser på den reguljära
arbetsmarknaden.

1 propositionen (1977/78:30) om
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. erinrade föredraganden om
den ökade insikt som vunnits om betydelsen av kontinuitet mellan yrkesinriktad
rehabilitering och den rehabilitering som föregår denna. En tidigt insatt
rehabilitering är oftast mest positiv för individen. Den är också fördelaktig
ur samhällsekonomisk synvinkel. För att åstadkomma kontinuitet i
rehabiliteringsarbetet krävs en god kontakt mellan arbetsförmedlingen och
övriga parter, t.ex. arbetsgivaren och de fackliga organisationerna.

Det är mot denna bakgrund man bl.a.
skall se den reformering som under senare år skett av arbetsförmedlingens
arbetsformer och inre organisation, likaså tillkomsten av
distriktsarbetsnämnderna och försöken med intensifierad samverkan mellan
arbetsförmedling, försäkringskassa och socialvård samt anpassningsgmppemas
verksamhet. Syftet med anpassnings-gmppema är bl.a. att försöka anpassa
arbetssituationen i det ordinarie arbetslivet till arbetstagamas
förutsättningar.

Sysselsättningsutredningen har i
sill delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade framhållit de
arbetshandikappades svårigheter på arbetsmarknaden och föreslagit åtgärder för
att öka möjligheterna för dessa sökande att få och behålla ett arbete.
Utredningens förslag har i huvudsak fått stöd av remissinstansema. Jag delar
utredningens uppfattning att de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden under en följd av år relativt sett har försämrats. Detta har
också gällt de år efterfrågan på arbetskraft varit hög.

Jag kommer därför i det följande
atl föreslå ytterligare resursförstärkningar beträffande såväl personal lill
arbetsmarknadsverket som de arbetsmarknadspolitiska medlen för
arbetshandikappade. För att ytterligare stärka de svaga gruppemas ställning på
arbetsmarknaden kommer Jag också att lägga fram förslag till en enhetlig
organisation - arbetsmarknadsinstitut - för den verksamhet som idag bedrivs vid
arbetspsykologiska institut, kommunala institut för arbetsprövning och
arbelsträning samt den likartade verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen.
Ett nytt institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen föreslås. Vidare lägger jag fram förslag om förbättringar av
de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen för handikappade och svårplacerad
arbetskraft.

Trots de omfattande
arbelsmarknadspoliliska insatserna kommer många arbetshandikappade ändå inom
överskådlig framtid att av olika skäl vara utestängda från den reguljära
arbetsmarknaden. För dessa grupper är särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder nödvändiga. Behovet av bl.a. skyddad och halvskyddad sysselsättning i
olika former kan därför beräknas kvarstå. Mot den bakgmnd jag här redogjort
för får dessa sysselsättningsformer främst ses som ett uttryck för samhällets
ansvarstagande när

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 15

det gäller atl möjliggöra för dessa grupper att delta i
arbetslivet och samtidigt tillvarata de arbetshandikappades resurser. Däremot
bör de inte betraktas som ett mått på arbetsförmedlingens möjligheter eller
svårigheter att placera handikappade utan särskilt stöd på den reguljära
arbetsmarknaden.

1 det följande kommer jag att framlägga förslag om
omvandling av arkivarbete, musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning lill en
enhetlig verksamhetsform benämnd anställning med lönebidrag. Jag har i detta
sammanhang inte för avsikt att närmare gå in på verkstäderna för skyddat arbete
eftersom riksdagen fattat beslut om ett förändrat huvudmannaskap för dessa och
ett omfattande organisationsarbete pågår. Däremot lägger jag fram förslag om
viss reformering av näringshjälpen.

De förändringar som nu förordas
beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen och den skyddade
sysselsättningen innebär en genomgripande förändring av den
arbetsvårdsorganisalion som, efter förslag från kommittén för partiellt
arbetsföra, den s.k. KJellman-kommittén, beslutades av riksdagen år 1950.

3.1.1 Arbetsmarknadsutvecklingen

Strukturrationaliseringar inom
olika industrisektorer samt Jord- och skogsbruket har varit nödvändiga
förutsättningar för ett ökat materiellt välstånd. En viktig uppgift för
arbetsmarknadspolitiken har varit och är atl värna om den enskilda individens
intresse av trygghet vid den nödvändiga omställningen. Stora insatser har också
gjorts, men dessa har inte helt kunnat förhindra atl enskilda människor
drabbats av omställningarna. Utredningen menar också att kraven på
samhällsinsatser efter hand har ökat och att en fortsatt rationalisering och
förnyelse av näringslivet är nödvändig. Processen måste också underlättas av en
fortsalt satsning på all främja rörligheten på arbetsmarknaden.

Jag kan för min del helt ansluta
mig till utredningens synsätt. Omställningarna på svensk arbetsmarknad har, om
man ser del i historiskt perspektiv, väsentligen varit förorsakade av ändrade
intemationella konkurrensförhållanden, den tekniska utvecklingen osv. Sverige
är med sin lilla hemmamarknad i hög grad exportberoende. Nästan hälften av vad
tillverkningsindustrin framställer exporteras. Till detta kommer att den
solidariska lönepolitiken sedan början av 1960-talet i hög grad präglat svensk
arbetsmarknad, något som inneburit atl löneutvecklingen i vårt land inte varit
direkt relaterad lill de enskilda branschernas bärkraft. Om Sverige skall kunna
upprätthålla en fortsalt hög levnadsstandard är det omöjligt alt isolera sig
från den internationella utvecklingen. Kraftfulla åtgärder måste i stället
vidtas för atl Sverige skall kunna bibehålla och stärka sin internationella
konkurrensförmåga inom de branscher där vi har de största förutsättningarna.
Detta förutsätter i ett samhälle av vår typ en fortgående omställning av
industrin. Företag måste ges möjligheter att utvecklas kring nya produkter och
idéer, medan icke konkurrenskraftiga verksamheter läggs

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 16

ner. Utvecklingen, som innebär att resurserna fördelas dit
de bäst behövs inom den konkurrensulsatta delen av svenskt näringsliv, ställer
i vissa fall krav på arbetstagarna i form av byte av anställning,
vidareutbildning och geografisk rörlighet. För att möta dessa krav och stärka
den enskildes ställning krävs effektiva arbelsmarknadspoliliska och
sysselsättningspoliiiska åtgärder.

Utvecklingen i näringslivet har
under de senaste årtiondena lett lill en obalans i sysselsättningen såväl
mellan olika regioner som branscher. In-duslrisysselsättningen har, med
undantag för åren 1973-1975, sjunkit sedan mitten av 1960-talet.

Effektema av strukturomvandlingen
har under senare år blivit särskilt markerade genom att fiera betydande
branscher samtidigt fått accentuerade problem. Det gäller t.ex. varvs-, stål-
och tekoindustrierna. Omvandlingen har förstärkts av den långa lågkonjunktur
som bestått sedan år 1975. Strukturproblem och lågkonjunktur har tillsammans
lett till ett osedvanligt stort antal varsel om nedläggningar eller andra
förändringar i förelagen.

Som en följd av denna utveckling
har under den senaste treårsperioden omkring 80000 arbetstillfällen försvunnit
inom industrin, trots atl mycket betydande åtgärder satts in för alt möjliggöra
för företagen alt behålla arbetskraften under lågkonjunkturen. Antalsmässigt
har sysselsättningsminskningen inom industrin mer än väl balanserats genom en
kraftig expansion inom den offentliga sektorn, huvudsakligen inom sjuk- och
åldringsvård, barnomsorg och undervisning. Det måste emellertid konstateras
att utbyggnaden av de offentiiga tjänsterna endast till en mindre del har
kunnat lösa sysselsättningsproblemen för de personer som berörts av industrins
tillbakagång. Expansionen inom tjänstesektorn har främst möjliggjort en
fortsatt ökning av den kvinnliga förvärvsverksamheten. För de äldre männens del
har förvärvsfrekvensen i stället minskat under hela den senaste tioårsperioden.
Bl.a. beror detta på pensionsreformerna såväl vad gäller den allmänna
pensionsålderssänkningen den I juli 1976, som ändrade regler för
förtidspensionering.

Erfarenhetsmässigt vet man att det
bland dem som friställs vid företags-nedläggelser eller andra
stmklurförändringar finns en grupp av främst äldre och handikappade människor
som trots omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte på nytl kan få
eller behålla arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För dessa grupper har
samhället fått gå in med betydande insatser i form av främst skyddad
sysselsättning. Under konjunkturav-mattningen har efterfrågan på arbetskraft
varit låg. Detta i kombination med att de anställda som härden kortaste
anställningstiden först fått lämna förelagen vid permitteringar o.dyl. har lett
lill hög arbetslöshet bland dem som för första gången söker sig in på arbetsmarknaden,
särskilt ungdomar.

Lågkonjunkturens långvarighet har
accentuerat ungdomens problem på arbetsmarknaden. Delta gäller i särskilt hög
grad ungdomar vilkas arbetsförmåga varit nedsatt p.g.a. arbetshandikapp. I
många sammanhang har

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 17

omvittnats hur arbetslöshet och utslagning från
arbetsmarknaden lett till isolering, psykiska och sociala problem oberoende av
den enskildes ålder.

Det är mot den bakgmnd jag här
beskrivit lätt atl förslå alt motståndet mot förändringar i näringslivet idag
är större än tidigare. Statliga subventioner till existerande industrier är
ett allt vanligare krav vid hot om nedläggning av en industri. Denna reaktion
mot förändringar bottnar i den otrygghet som följer med omställningama. Detta
kan bara mötas med ett ökat ansvarstagande från företagens sida när det gäller
att trygga omställningar för den enskilde samt genom arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder.

Sysselsättningsutredningen
konstaterar att utslagningen från arbetslivet i princip sker på två sätt. För
det första genom atl hela eller delar av arbetsplatsen läggs ned och att de
personer som är äldre och/eller har särskilda handikapp fär svårt att finna ny
anställning. För det andra genom atl vissa arbetstagare slutar eller tvingas
sluta sin anställning därför alt arbetsuppgiftema inte är anpassade till
individens förutsättningar. De största problemen vid företagsnedläggelser eller
driftinskränkningar uppstår när företagen sysselsätter en stor del äldre eller
handikappad arbetskraft samtidigt som den lokala arbetsmarknaden där företaget
finns är begränsad.

Om ett företag som har en stor del
äldre arbetskraft lägger ner sin verksamhet och om det samtidigt är
dominerande på en lokal arbetsmarknad blir utslagningen ofta mycket stor.
Marginella förändringar i produktionsresultat och förluster för företag eller
delar av företag skall enligt sysselsällningsutredningen ställas i relation
lill de personliga tragedier och de stora samhällsekonomiska förluster som blir
resultatet av en sådan nedläggning. Utredningen anser därför att man bör
diskutera om del inte borde finnas möjligheter till mera systematiska
samhällsekonomiska bedömningar innan nedläggning görs.Om det vid en sådan
bedömning står klart att samhällsekonomiska skäl talar för att bibehålla
företaget bör det enligt utredningen finnas tillgång till särskilda medel för
att finansiera en fortsatt verksamhet. Formerna för detta avser utredningen
återkomma till i sitt slutbetänkande.

Jag finner utredningens tankegångar
intressanta och vill erinra om alt statsmaktema i flera fall har gjort
särskilda insatser för nedläggningshola-de företag med utgångspunkt i
bedömningar av delta slag.

Utan att föregripa utredningens
arbete vill jag för min del emellertid erinra om de problem som är förknippade
med ett mer allmänt tillämpande av utredningens tankegångar. Som statens
industriverk påpekat i sitt remissvar är samhällsekonomiska kalkyler myckel
svåra att utföra med god precision. För det första är det svårt enbart att peka
ut vilka typer av samhällsekonomiska konsekvenser som är att vänta p.g.a. en
åtgärd, för det andra är det kanske ännu svårare att kvantifiera dessa
konsekvenser. Inte minst viktigt att uppmärksamma i detta sammanhang är den konflikt
som kan föreligga mellan sysselsättningsbevarande insatser och målen för den
långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden. Besväriiga gränsdragnings- 2 RiLsdagen 1978179. 1 saml. Nr
73

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 18

problem kan tänkas uppkomma när del gäller å ena sidan
ambitionen att bibehålla sysselsättningen vid ett befintligt företag på en
ort, och å andra sidan strävan att underlätta en fortsatt
produktivitetstillväxt i näringslivet.

Flera olika faktorer gör att
expansionen inom en sektor av näringslivet inte i full utsträckning kan
utnyttjas för all ge sysselsättning åt personer som mister sina anställningar i
en annan sektor. Det föreligger stora hinder av yrkesmässig art, där bl.a. de
traditionsbundna uppfattningarna om yrkesval spelar in. Av stor betydelse är
naturligtvis att de arbetstillfällen som tillkommer ofta är lokaliserade på
annat sätt än de som försvinner. De studier som sysselsättningsutredningen
gjort visar t.ex. på ett klart samband mellan förtidspensionering och
rationaliseringen inom jord- och skogsbruket när denna inom vissa regioner
inte kombinerats med tillräcklig industrialisering. Samma förhållande uppstår
när industrins tillbakagång inte ersätts med nya och för den berörda
arbetskraften passande arbetstillfällen.

De uppkomna effekterna av
sysselsättningstillfällenas ojämna regionala fördelning och den bristande
röriigheten på arbetsmarknaden kan illustreras av statistiken över
förtidspensionerade, som i stora drag utgör en spegelbild av
sysselsätlningsförhållandena. De delar av landet som har låg
sysselsättningsgrad har också en hög andel förtidspensionerade.

Anledningarna till att utslagningen
har störst omfattning bland männen kan vara flera. Sysselsättningsutredningen
pekar på atl männen i större utsträckning utsätts för hårda arbetsmiljöer.
Vissa av de utsatta arbetena är typiskt manliga. Det gäller tunga arbeten med
stor förslitning. De nya arbetena har kommit i yrkesområden som traditionellt
rekryterar kvinnor. Tendenserna till utslagning i storstäderna kan ha andra
orsaker bl.a. sociala problem till följd av mer eller mindre social isolering.
Sysselsättningsutredningen har med instämmande av flertalet remissinstanser
konstaterat att arbetet med atl förbättra den fysiska och psykiska arbetsmiljön
måste byggas ut och göras mer systematiskt. Till hjälp i detta arbete bör
finnas systematiska kartläggningar av arbetsmiljöer och arbetsuppgifternas
krav. En företagshälsovård inriktad på förebyggande och arbelsanpassande
verksamhet har mycket viktiga uppgifter.

Jag kan för min del också helt
ansluta mig lill utredningens och många remissinstansers, däribland LO, TCO och
HCK, konstaterande att irygg-helslagstiftningen i hög grad bidragit till att
minska utslagningen från förelagen av bl.a. äldre och arbetshandikappade. Jag
återkommer i det följande till lagstiftningsfrågorna.

3.1.2 Vem är arbetshandikappad? Rätten till arbete

Sysselsättningsutredningen
konstaterar att förvärvsarbetet spelar en central roll när det gäller att forma
förutsättningarna för sociala relationer, aktiviteter utanför arbetet.
Utredningen utgår från att nästan alla människor har förmåga att bidra till
den gemensamma produktionen av varor

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 19

och tjänster. Jag anser, liksom min företrädare gjorde i
propositionen 1977/78:30, att det är svårt alt se någon bestämd gräns för hur
liten en persons arbetsförmåga skall vara för att det inte skall vara aktuellt
för samhället atl försöka lösa sysselsättningsfrågan i vid mening. Slutsatsen
måste därför bli att alla människor skall ha rätt till någon form av
sysselsättning. När det gäller personer med mycket stor nedsättning i
arbetsförmågan blir det närmast i form av sysselsältningsterapi med en glidande
skala över lill fullt deltagande i den ordinarie produktionen. Det räcker
enligt min mening inte med att arbeta med de öppet arbetssökande
arbetshandikappade. Ambitionen måste vara att förbättra samhälletsmöjligheter
all stödja även de handikappade som är dolt arbetslösa, t.ex. bland de
förtidspensionerade, så alt de på sikt kan erbjudas arbete.

Sysselsättningsutredningen
understryker atl de arbetshandikappade inte är en lätt definierad minoritet på
arbetsmarknaden. Ett stort antal människor är eller riskerar att komma i en
situation där de kan behöva särskild hjälp och stöd för att få arbetsuppgiftema
anpassade efter sin förmåga eller möjligheter att utveckla sin förmåga. Enligt
utredningens definition är den arbetshandikappad som på gmnd av fysiskt, psykiskt,
förståndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp har eller kan förväntas få
svårigheter atl få eller behålla arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Remissinstansemas åsikter har gått
starkt isär när det gäller definitionen av arbetshandikapp. SAF anser att man i
stället bör använda begreppet '"betingat arbetsför" föratt rikta
uppmärksamheten till vars och ens faktiska arbetsförmåga och understryka det
relativa i situationen. LO menar t.ex. atl definitionen är alltför statisk för
att belysa ett förhållande mellan individen och samhället. SACO/SR betonar att
handikapp inte i och för sig är något generellt arbetshinder. DHR, HCK,
socialstyrelsen m.fi. avstyrker utredningens förslag främst på den grunden all
arbetshandikapp är omöjligt att definiera. För egen del har jag stor förståelse
för de senare remissinstansernas inställning. Alla arbetstagare har någon
begränsning i sitt arbetsutbud. Det kan gälla begränsningar som hänför sig lill
geografisk rörlighet, ålder, utbildning osv. En person som varit borta från
arbetsmarknaden under lång tid t.ex. på grund av hemarbete kan ha mer
begränsningar i sina arbetsförutsättningar än en fysiskt handikappad person som
fått en med hänsyn till handikappet adekvat yrkesutbildning och praktik. En människas
arbetsförutsättningar beror också på förhållandena pä arbetsplatsen, inte
minst när del gäller arbetsanpassning, arbetsmiljö osv. Det är från dessa
utgångspunkter föga meningsfullt att definitionsmässigi försöka slå fast vilka
människor som är arbetshandikappade. Enligt min mening måste alla människor som
är i behov av samhällets service för att få och behålla ett arbete få den hjälp
som behövs oavsett om de i formell mening kan betraktas som arbetshandikappade
eller inte. Detta utesluter självfallet inte att vissa stödformer kan behöva
förenas med villkor som innebär att målgruppen inom arbetskraften definieras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 20

Jag anser också atl rätten till
sådan hjälp bör understödjas av ett erkännande av den positiva insats för det
gemensamma folkhushållet som även gravt handikappade personer kan bidra med om
de ges möjligheter att delta i arbetslivet. Insatsens storlek måste
naluriigtvis, som utredningen framhåller, variera med hänsyn till den enskildes
förutsättningar; delta gäller ju även för den arbetskraft som sysselsätts utan
särskilda åtgärder från samhällets sida. När del gäller de grupper av
handikappade som inte kan få arbete utan särskilda insatser, bör det vara
samhällets uppgift att se till att rätten till arbete så långt som det är
möjligt manifesteras i sysselsättning som är meningsfull även i den bemärkelsen
atl den medför ett positivt resurstillskott till samhällsekonomin.

Det är uppenbart atl den enskildes
möjligheter att få arbete är beroende bl.a. av de insatser samhället gör för
alt undanröja hinder för att en anställning skall komma till stånd, antingen
på den öppna marknaden eller i särskilt anpassade arbetsformer. Men det är
också viktigt alt understryka atl dessa insatser samtidigt frigör resurser som
annars inte skulle tas tillvara.

De kalkyler över de
samhällsekonomiska konsekvenserna av olika insatser som utredningen redovisar
tyder på att dessa åtgärder också kan vara lönsamma sett i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Detta måste dock ses i relation till de mer
övergripande sysselsättningspolitiska mål för arbetshandikappade som jag här
har angeit.

När jag i del följande använder
begreppet arbetshandikapp får det, mot bakgmnd av vad jag här har sagt, inte
ses som någon definition, utan närmast som en avgränsning av den krets av
arbetssökande som p.g.a. psykiska, fysiska, intellektuella eller sociala
handikapp har sådana begränsningar i sina arbetsförutsättningar att de för att
kunna hävda sig mot andra arbetssökande, måste ges möjligheter till särskilda
ekonomiska och andra stödåtgärder.

Med hänsyn till behovet av
uppföljningar av arbelsmarknadspoliliska insatser finns det också skäl all
bibehålla särskilda statistiska redovisningar av arbetssökande med
arbetshandikapp liksom över förmedlingens insatser för dessa gmpper. Jag
räknar med atl del melodutvecklingsinstitul som föreslås i det följande skall
söka få lill stånd system för uppföljning och utvärdering av olika insatser
för svårplacerade på arbetsmarknaden.

3.2 Den reguljära arbetsmarknaden

I det föregående har jag belyst den
ändrade inriktning som arbetsmarknadspolitiken fått från att ha gällt full
sysselsättning för dem som redan tillhörde arbetskraften till att också avse
aktivering av grupper som står utanför och i vissa fall inte själva aktivt
söker arbete. Vi talar nu om allas rätt till arbete. Vi har under en lång följd
av år haft en ökning av antalet personer i arbetskraften om än i något avmattad
takt under de senaste årens dämpade konjunktur. Det är angeläget atl
sysselsäitningsnivån ock-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 21

så fortsättningsvis höjs, så atl resurserna hos de grupper
som i dag slår utanför arbetslivet i ökad utsträckning kan tas till vara. Av
avgörande betydelse härvidlag är atl näringslivet utvecklas på sådant sätt all
fler arbetstillfällen kommer till stånd på den reguljära arbetsmarknaden.

Riksdagen har bl.a. i samband med
behandlingen av propositionen 1977/78:30 uttalat att insatserna för de
arbetshandikappade i allt högre grad måste inriktas på alt finna lösningar på
den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningen har
breddals och byggts ut och kommit att bli ett instrument som effektivt når de
grupper som har det största utbildningsbehovet. Inom
arbetsmarknadsutbildningen har särskilda kurser för omställning och träning
tillkommit för att förbereda olika handikappgmp-pers inträde eller återgång i
arbetslivet. Arbetsprövning och arbelsträning är andra resurer för sådan
förberedelse. En rad stödformer har dämtöver tillskapats för att underlätta för
de arbetshandikappade att fä och behålla ett arbete. Arbetstekniska hjälpmedel
och särskilda anordningar på arbetsplatsen ger möjlighet till en sådan
arbetsanpassning att handikappade skall kunna fungera i arbetssituationen.
Bidrag till arbetsbiträde och motorfordon för handikappade har liknande
syften.

Andra stödåtgärder syftar till atl stimulera arbetsgivare
att anställa sökande med arbetshandikapp. Det sker genom kompensation för en
nedsatt arbetsförmåga eller genom att bidrag lämnas till utbildning inom
företaget. Jag kommer i del följande alt närmare beskriva flertalet av dessa
stödåtgärder i anslutning till mina förslag om utveckling och förbättring av
dem.

Jag har inledningsvis kort berört
den reformering som skett av arbetsförmedlingen och som haft väsentlig
betydelse för möjligheterna atl bereda sysselsättning för gmpper med
svårigheter på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer har
under de senaste tio åren förändrats i betydande delar och anpassats till de
förändringar som skett på arbetsmarknaden. Vid utgången av budgetåret 1977/78
fanns sammanlagt 240 arbetsförmedlingskontor, varav 78 distriktskontor och 162
lokalkontor. Under år 1977 har också distriktsarbetsnämnder på försök inrättats
vid varje distriklskontor.

Genom en omorganisation år 1974 upplöstes de tidigare
särskilda arbetsvärds- och yrkesvägledningsexpeditionema. 1 stället
organiserades gmpper med arbetsförmedlare, arbetsvårdare och yrkesvägledare
som gemensamt har att svara för förmedlingsservice till de sökande.
Tillkomsten av distriktsarbetsnämnderna innebär en närmare kontakt mellan
arbetsförmedlingen, partema på arbetsmarknaden och närsamhällel. Samverkan med
socialvård och försäkringskassa har byggts ut genom inrättande av s.k.
rehabiliteringsgrupper.

Under slutet av 1960-talel inleddes
försök med öppen förmedling. Med öppen förmedling menas dels öppen
platsinformalion med tillhandahållande av platslistor och dels kundmottagning.
Denna öppna förmedling har under åren modifierats och kommit all innebära alt
möjlighet skall finnas

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 22

för var och en som besöker förmedlingen att fritt la del
av platsutbudet. Förmedlingens arbetsformer har sedan successivt förändrats
ytterligare i samband med användningen av ADB-ieknik i platsförmedlingen.

År 1973 producerades den första
dagliga platslistan med hjälp av ADB-teknik och sedan våren 1978 har hela
landet tillgång till länsvisa ADB-pro-ducerade platslistor. Att producera
platslistoma med ADB-teknik innebär stora lidsvinster med en väsentligt högre
aktualitet av listorna. Vidare har plalsinformationen i listorna ökat med ca
30% och spridningen sker sedan inom hela produktionsområdet. Allt detta innebär
stora fördelar för både arbetssökande och arbetsgivare. Den ADB-teknik som
används vid list-framställning ligger sedan som grund för en försöksverksamhet
med en ännu mera avancerad teknik som innebär att arbetsförmedlingen med hjälp
av en terminal kan komma i kontakt med landels hela utbud av lediga platser
och att den arbetssökandes önskemål matchas mot nytillkomna lediga platser.

För att ge arbetsförmedlingen en
bredare täckning av plalsutbudet på arbetsmarknaden och samtidigt stimulera
fler arbetssökande att anlita förmedlingen har försök med obligatorisk anmälan
av lediga platser till arbetsförmedlingen införts i tio län. Detta har medfört
en ökning av antalet till arbetsförmedlingen anmälda platser med ca 40% i dessa
län. Den förbättrade platsinformationen och de försök som bedrivs med allmän
platsanmälan är förändringar som bör kunna få ökad betydelse i framliden. Beträffande
plalsinformationen vill jag framhålla betydelsen av att den utformas så, att
sökande med arbetshandikapp får för dem relevant information om arbetsmiljö och
arbetskrav. Möjligheterna till arbetsanpassning bör beaktas i sammanhanget.

Av särskilt intresse och vikt för
de arbetshandikappade är den nyligen inledda mera systematiska
verksamhetsplaneringen av förmedlingens arbete. Den innebär bl.a. en
planmässig inriktning av förmedlingsverksamheten pä grupper med särskilda
behov. Utgångspunkten för denna planering är arbeisförmedlingsstalisliken, som
ger information om aktuella sökandegrupper på förmedlingen. I
förmedlingsstatistiken särredovisas bl.a. de arbetssökandes särskilda
fömtsättningar, ålder, kön, eventuella arbetshinder, etc. Utifrån dessa
uppgifter har förmedlingen att göra bedömningar av situationen för de sökande
och planera förmedlingsinsalserna. Verksamhetsplaneringen fastställs av
distriktsarbetsnämnderna, där kommuner och partema på arbetsmarknaden är
företrädda. Delta ger större fömtsättningar alt på bredare front arbeta med
alt genomföra insatserna. Allt eftersom man får ökade erfarenheter av
verksamhetsplaneringen bör den kunna effektiveras och bli ett instrument för en
praktisk arbetsmarknadspolitik på det lokala planet. På del regionala planet
har länsarbetsnämnderna motsvarande ansvar, medan ansvaret centralt åvilar AMS.

För att klara sina arbetsuppgifter,
som i hög grad präglats av en kraftig utökning av sådana
arbelsmarknadspoliliska insatser som utbildning och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 23

beredskapsarbeten, har arbetsförmedlingen under 1970-talet
fått kraftiga personalförstärkningar. Under 1970-talel har arbetsmarknadsverket
tillförts ca I 800 nya tjänster. Dessa har i huvudsak tillkommit för att
förstärka den egentliga platsförmedlingen och det allt större behovet av individuella
förmedlingsinsalser.

AMS har genomfört en särskild
bearbetning av förmedlingssiatistiken vad gäller ca 65 000 aktuella sökande med
arbetshandikapp under år 1977. Av undersökningen framgår atl omkring 12 % eller
ca 7 500 av dessa sökande placerades i arbete på den reguljära arbetsmarknaden
under året. Av dessa har knappt 2000 erhållit halvskyddad sysselsättning.
Variationerna är stora mellan olika handikappgrupper liksom mellan olika delar
av landet. Sökande med fysiska handikapp dominerar bland dem som placeras i
reguljära anställningar, medan de förståndshandikappade har den största andelen
utplacerade i halvskyddad och skyddad sysselsättning.

Till de sökande som registreras som
arbetshandikappade kan man lägga ett stort antal fall, då den sökande
visserligen har något arbetshinder eller handikapp, men detta inte bedöms
medföra behov av särskilda arbets-vårdsinsatser eller andra åtgärder, som
förbehålls arbetshandikappade sökande. 1 dessa fall sker i allmänhet ingen
särskild notering om arbetshandi-kappet i förmedlingsstatistiken. Detta är en
riktig och önskvärd utveckling, som innebär en ökad normalisering av
förmedlingsarbetet för dessa sökande. 1 de fall en sökandes handikapp inte
utgör ett hinder atl få eller behålla en anställning finns inte skäl atl
särskilt notera handikappet.

3.2.1 Anpassningsverksamheten

Utöver de förhållanden som jag här
tagit upp har framförallt verksamheten med anpassningsgrupper stor betydelse
för de arbetshandikappades möjligheter till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Tillkomsten av anpassningsgmpperna, vilkas verksamhet
direkt syftar till all underlätta för äldre och arbetshandikappade all få eller
behålla ett arbete, är en betydelsefull förändring i förmedlingsverk-samheten
under 1970-talet. 1 anpassningsgrupperna, som har sin grund i förarbetena lill
lagen (1974:13) om vissa anslällningsfrämjande åtgärder (främjandelagen), sker
ett organiserat samarbete mellan arbetsförmedling, personalorganisationer och
arbetsgivare. Antalet grupper har successivt ökat från ca 200 år 1972 till ca 5
000 i början av år 1978. Gruppema har under de förhållandevis få år de funnits
hunnit bli erkända och etablerade, även om de täcker en begränsad del av
arbetsmarknaden och aktiviteten är av varierande omfattning. Verksamheten har
i hög grad varit inriktad på åtgärder för att förebygga utslagning av redan
anställda. 1 nya riktlinjer för verksamheten har AMS angivit alt förmedlingens
insatser primärt bör avse åtgärder för att inplacera äldre och
arbetshandikappade som står utanför arbetsmarknaden. Partema bör i huvudsak
ansvara för åtgärder för redan anställda. Förmedlingen har dock en viktig roll
genom att den tillhandahåller de ar-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 24

betsmarknadspolitiska stödåtgärder som erfordras i det
enskilda fallet för att förhindra en utslagning.

3.2.2 Anpassningsgruppernas ställning

Som jag inledningsvis berört har
förtidspensioneringen ökat betydligt. 1 särskilda rapporter lill
sysselsättningsutredningen har bl.a. utvecklingen av förtidspensioneringen
redovisats. Där konstateras bl.a. att antalet personer med förtidspension
eller sjukbidrag ökat från drygt 160000 år 1966 till 296000 år 1976. Detta är
en markant ökning, även om Sverige jämfört med övriga nordiska länder ligger
lägst vad gäller andelen förtidspensionerade. Klara samband finns mellan den
lokala sysselsättningssituationen och förtidspensioneringen. En tydlig tendens
är den minskade sysselsättningen bland män i storstadsområdena.

Att förhindra utslagning från arbetsplatsen är ofta
detsamma som atl förhindra en utslagning från arbetslivet, anför
sysselsättningsutredningen. Mot den bakgmnden tilldelas förelagshälsovården en
viktig roll. Ett samlat grepp om de arbelsmiljövårdande insatserna på
arbetsplatserna är nödvändigt anför utredningen vidare och föreslår att
anpassningsgmpperna bör vara det centrala organet för att leda arbetet med att
förhindra utslagning. För alt delta skall kunna ske krävs atl man inte bara
arbetar uteslutande med individuella fall utan också genomför systematiska
kartläggningar av arbetsplatsernas krav på fysisk och psykisk förmåga och
möjligheten att påverka dessa krav. För egen del vill jag erinra om de
väsentligt vidgade möjligheter som den nya arbetsmiljölagstiftningen ger, när det
gäller att anpassa arbetsförhållandena till människans fömtsättningar.

Den nya arbetsmiljölagstiftningen
trädde i krafl den 1 juli 1978. Lagstiftningen innebär bl.a. atl
arbetsmiljöbegreppet vidgas till att omfatta alla slag av hälso- och säkerhetsrisker
såväl fysiska som psykiska. En grundläggande föreskrift i lagen (2 kap, 1 §
andra stycket) stadgar att arbetsförhållandena skall anpassas till människans
förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt avseende. I propositionen
(1976/77:149) med förslag lill arbetsmUjölag redogjorde föredraganden närmare
för motiven till denna bestämmelse. Avsikten är alt lagen skall tjäna som
underlag vid strävandena efter en arbetsmarknad med stor variation på
arbetsuppgifter där var och en kan få sysselsättning efter sina fysiska och
psykiska fömtsättningar.

I lagen finns också en särskild
bestämmelse (3 kap. 3 § andra stycket) som bör ha stor betydelse när det gäller
atl främja sysselsättningsmöjligheterna för personer med arbetshandikapp.
Bestämmelsen lyder: "Det åligger arbetsgivare att taga hänsyn till
arbetstagarens särskilda fömtsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning
och anordnande skall beaktas atl människors förutsättningar att utföra
arbetsuppgifter är olika". Vid planering av arbetsmiljön måste man alltså
beakta att människor är olika och att arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet.
I motiven till lagen betonas därför att arbetsmiljön bör utformas så att inte
stora gmpper av arbetstagare utestängs.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 25

Del innebär att arbetsförhållandena
i så stor utsträckning som möjligt skall planeras så att alla människor som
vill förvärvsarbeta också skall kunna tas emot i arbetslivet. Samtidigt som
arbetsmiljölagstiftningen reformerats har såväl arbetarskyddsstyrelsen som
yrkesinspektionen byggts ut kraftigt under 1970-talet. Antalet tjänster har mer
än fördubblats: Företagshälsovården har också byggts ut väsentligt.

1 likhet med vad min företrädare uttalade i propositionen om
arbetsmiljölag anser jag atl det är värdefullt om det bland ledamöterna i en
anpassningsgmpp också ingår personer som tillhör den lokala skyddsorganisationen.
På det sättet kan man fä en mer enhetiig och allsidig bedömning av frågor som
gäller anpassning av arbetet och arbetsmiljön till olika arbetstagares
förutsättningar. Om skyddsorganisationen har erfarenheter av verksamheten i
anpassningsgrupper börden i ännu högre grad kunna medverka till att
arbetsplatsema generellt sett utformas så att sysselsättningsmöjligheterna
främjas. En uppgift för den lokala skyddsorganisationen i detta avseende är
att öva inflytande över att åtgärder vidtas så att inte utformningen av
arbetslokalema reser onödiga hinder för gmpper med handikapp. Den lokala
skyddsorganisationen bör vidare verka för att sysselsättningsmöjlighetema för
gmpper med olika arbetssvårigheter tas till vara. Även planering av allmänna
åtgärder för att främja nyanställning av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga
kan behöva göras av den lokala skyddsorganisationen.

För min del vill jag tillägga att
anpassningsgmpperna även framdeles bör vara en form för nära samverkan mellan
förelag, fackliga organisationer och arbetsförmedling, främst när del gäller
att lösa sysselsättningsproblem för enskilda personer. Även om syftet med
anpassningsgmpperna i huvudsak har varit att främja nyanställning och vid
behov omplacering av äldre och arbetshandikappad personal inom företagen, vill
jag erinra om att gmppema också kommit att ses som en viktig länk i arbetsförmedlingens
primära uppgift att förmedla arbete. Genom gmppema har arbetsförmedlingen fått
en bättre inblick i företagens allmänna personalpolitik. Ökade kunskaper om de
interna arbetskraftsflödena bör underlätta förmedlingens strävan att placera
arbetshandikappade.

F.n. anordnar AMS endagskonferenser
för ledamöter i anpassnings-gmpper för alt informera om verksamhetens syfte
samt om de arbelsmarknadspoliliska hjälpmedlen m.m. Från LO och TCO har krav
framförts om en fördjupad utbildning för ledamöterna i anpassningsgmpperna.
Enligt min mening bör det ankomma på AMS atl närmare pröva detta behov och
framlägga eventuella förslag.

3.2.3. Anpassningsverksamhet inom statlig förvaltning

Sysselsättningsutredningen har
bedrivit särskild försöksverksamhet med inplaceringar av arbetssökande på den
statliga och kommunala sektorn. Beträffande den statliga sektorn har
utredningen en rad preciserade

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 26

förslag. Bl.a. föreslås alt särskilda direktiv bör utgå
lill de statliga myndigheterna där deras ansvar för att medverka i
anpassningsarbetet klart slås fast. För att få en uppföljning av sådana
direktiv bör myndigheterna åläggas att i samband med sina petila avge
särskilda redogörelser för anpassningsarbetet under året. Redogörelserna bör
överiämnas lill AMS för sammanställning och vidare åtgärder.

Utredningen pekar också på
möjligheten att låta arbelsmarknadspoliliska hänsyn få större vikt vid
tjänstetillsättningar och hänvisar härvid lill förarbetena till
regeringsformen. Genom regeringsbeslut i ett besvärsärende i fråga om
tjänstetillsättning har ett sådant synsätt kommit till uttryck.

SPN har i sill remissyttrande över
utredningsförslaget ansett att det i särskilda petitaanvisningar skall anges
hur stor andel arbetshandikappade som myndighetema bör ta emot. Myndigheterna
skulle i dessa anvisningar åläggas atl planera och genomföra anställningar i en
omfattning som överensstämmer med de mål sysselsättningsutredningen anger för
nyanställningar inom statsförvaltningen.

En allmän utgångspunkt bör vara att
statliga arbetsgivare på samma sätt som kommunala och enskilda har ansvar för
att arbetshandikappade bereds sysselsättning. Frågan huruvida detta ansvar kan
eller bör konkretiseras i kvantitativa termer anknyter till utredningens
förslag om utfärdande av anvisningar eller riktlinjer till främjandelagen. Jag
återkommer senare lill denna fråga. De insatser som myndighetema gör för att
anställa arbetshandikappade liksom andra anpassningsåtgärder bör redovisas av
myndighetema. Sådana redovisningar kan ge ett värdefullt underlag för
planering av olika åtgärder. Det ankommer på regeringen all avgöra i vilken
form dessa redovisningar skall ske.

Jag finner det naturligt atl nära
samråd sker mellan AMS och SPN - senare statens arbetsmarknadsnämnd - bl.a. i
frågor som rör främjandet av nyanställningar hos statliga arbetsgivare av
arbetshandikappade sökande. I den mån AMS och SPN så anser bör även berörda
arbetstagarorganisationer och statens arbetsgivarverk kunna innefattas i ett
sådant samarbete.

Efter samråd med statsrådet
Wahlberg avser jag att i annat sammanhang föreslå regeringen atl uppdra ål SPN
och AMS att gemensamt utarbeta förslag till riktlinjer för hur det
anställningsfrämjande arbetet bör bedrivas inom den statliga sektom på
arbetsmarknaden.

Utredningen föreslår också att en
särskild aktiveringsgrupp med partsrepresentation bör tillsättas centralt på
AMS för anpassningsverksamheten på den statliga sektorn.

AMS har redan etablerat samråd med
berörda parter för arbetet med anpassningsverksamheten. Som jag nyss nämnt
avser jag att föreslå regeringen atl uppdra ål SPN och AMS alt utarbeta
riktlinjer för bl.a. anpassningsarbetet inom statlig förvaltning. De båda
myndigheterna har enligt vad SPN meddelat i sitt remissyttrande en gemensam
arbetsgrupp som bl.a. arbetar med former för kontakt dem emellan i hithörande
frågor. Det bör an-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 27

komma på AMS och i detta fall SPN all avgöra vilka
instanser i övrigt som skall delta i samråd beträffande den statliga
anpassningsverksamhelen. Även vad gäller sysselsätlningsutredningens förslag om
centrala aklive-ringsgrupper för anpassningsverksamhelen inom resp. den
primärkommunala, landstingskommunala och enskilda sektorn på arbetsmarknaden
bör gälla, att AMS får bedöma i vilka former ett samråd bör ske.

SPN har i sitt yttrande framhållit
atl det för staten som arbetsgivare är lika nödvändigt alt verka för
bibehållande i anställning av statsanställda som blir arbetshandikappade som
för nyanställning av arbetshandikappade. SPN understryker vidare alt
myndigheterna måste ges reella fömtsättningar i form av bl.a. medicinsk och
psykosocial expertis för att kunna bedriva ett aktivt arbete i dessa båda
avseenden.

Utredningens synpunkter alt
arbetsmarknadspolitiska hänsyn bör vägas in i bedömningen vid
ijänstetillsätlningsärenden har också kommenterats av SPN. Man anför i denna
fråga dels att arbetsförmedlingen bör anvisa sökande lill statliga myndigheter
i så stor utsträckning som möjligt med hänvisning till arbetsmarknadspolitiska
skäl föratt därigenom skapa förutsättningar för att det tidigare nämnda
regeringsbeslutet blir praxis.

Vidare hänvisar SPN till
framställningar lill regeringen om en utvidgning av omplaceringsförordningen
(1974:1006), så att rekryteringsbegränsningar på statliga tjänster skall kunna
införas även med motiv att placera arbetshandikappade. Regeringen har medgivit
SPN att tillämpa omplaceringsförordningen för placering av arbetshandikappade
vid myndigheter som omfattas av sysselsättningsutredningens försöksverksamhet
inom statsförvaltningen. SPN skall under hösten redovisa en utvärdering av
dessa försök. Därtill kommer all parterna i medbestämmandeavtalet på det
statliga avtalsområdet har kommit överens om att omplaceringsfrågorna bör göras
lill föremål för fortsatt centralt partsarbete. Målet bör vara att så långt det
är möjligt vidga omplaceringsansvaret och omplaceringsverksamheten.

Mot den bakgrunden anser Jag mig
inte för närvarande kunna la ställning till SPN:s förslag beträffande
utvidgning av omplaceringsförordningen. Del får ankomma på regeringen all
senare meddela de anvisningar som kan föranledas av de erfarenheter SPN kommer
att redovisa från försöksverksamheten eller av andra förhållanden.

Som jag tidigare framhållit har
platsinformationens utformning stor betydelse vad gäller de
arbetshandikappade. Utredningen föreslår atl statliga myndigheter bör ha
skyldighet att lill arbetsförmedlingen anmäla lämpliga arbetsuppgifter för
arbetshandikappade. Jag vill i korthet kommentera och ge vissa principiella
synpunkter på detta förslag.

Skyldighet all anmäla lediga
platser föreligger redan nu enligt den förordning om lediganmälan av stadig
tjänst som trädde i kraft den 1 januari 1977 och därvid ersatte tidigare
bestämmelser. Detta gäller även de affärsdrivande verken. Anmälan skall bl.a.
innehålla uppgift om möjliga åtgärder för anpassning till arbetshandikappade.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 28

För egen del har jag vissa
principiella invändningar mot atl man skall söka få fram arbetsuppgifter som
är särskiU lämpade för arbetshandikappade. Det handlar här om en heterogen
grupp sökande där de enskilda individerna har vitt skilda
arbetsförutsättningar. Det är en orimlig för att inte säga omöjlig uppgift att
söka avgränsa särskilda arbeten som speciellt lämpade för handikappade. Ett
sådant synsätt är dessutom enligt min uppfattning felaktigt. För de
arbetshandikappade liksom för andra sökande bör utgångspunkten vara den
sökandes önskemål och resurser - inte de begränsningar som vederbörande kan ha
i särskilda avseenden. Styrelsen för vårdartjänst har på denna punkt fört fram
en viktig invändning, då man betonar att det föreslagna systemet innebär risk
för att vissa arbeten betecknas som handikapparbeten. 1 stället bör strävan
vara att finna arbetsuppgifter av sådan art att en övergång till reguljär
anställning underlättas. Självfallet bör erforderliga anpassningsåtgärder
vidtas i dessa sammanhang.

Slutligen vill jag i fråga om
anpassningsverksamheten också hänvisa lill de förändringar som kommer att ske
med anledning av beslut som fattats om en ny organisation av den skyddade
verksamheten liksom av förslag som jag i det följande lägger fram om inrättande
av arbetsmarknadsinstitut. Dessa organisationsförändringar kommer att få
konsekvenser för arbetsfördelning och organisation inom AMS.
Anpassningsåtgärder ute på arbetsplatserna kommer att utgöra en viktig del av
arbetet vid de föreslagna arbetsmarknadsinstituten. Jag finner det därför
naturligt att anpassnings-frågomas handläggning på AMS beaktas i samband med
den översyn av styrelsens organisation, som jag i del följande kommer atl föreslå.

3.3 Lagstiftningsåtgärder

Utredningen för en utförlig
diskussion om skilda lagstiftningsåtgärder för att skydda de anställda,
förhindra utslagning och underlätta nyanställningar av arbetshandikappade. Man
konstaterar att en tämligen omfattande lagstiftning i dessa frågor redan
finns. Det gäller t.ex. lagstiftning om arbetsmiljö samt byggnadslagstiftning.

Lagstiftningsåtgärder av mera
tvingande slag, t.ex. kvotlagstiftning, diskuteras likaså. I dess mest
långtgående variant ålägger en sådan lagstiftning arbetsgivare att anställa en
viss andel personer med arbetshandikapp. Sådan kvotlagstiftning finns framför
allt i länder med krigserfarenhet. Som utredningen konstaterar är en sådan typ
av lagstiftning ett trubbigt instrument. Den är svår att tillämpa för andra än
rent fysiskt handikappade. Den fömtsätter också en omfattande registrering av
arbetshandikappade. Ett annat,icke önskvärt fenomen i samband med strikt
kvotlagstiflning är alt den kan locka arbetsgivarna att söka klassificera redan
anställda som arbetshandikappade.

Vi har i Sverige valt en annan väg.
Genom lagen (1974:12) om anställningsskydd (LAS) har, som jag inledningsvis
berört, en reell garanti ska-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 29

päls mot inte sakligt grundade uppsägningar samtidigt som
de anställda vid uppsägning garanterats en rimlig omställningstid.
Uppsägningstidemas längd utgör också en viktig rådmmstid förarbetsförmedlingama
i deras ansträngningar att hjälpa till nytt arbete.

LAS och främjandelagen trädde i krafl den 1 juli 1974. LAS
syftar till atl väma om redan anställda och deras trygghet i arbetet.
Främjandelagen skall komplettera den genom atl hävda de intressen och behov som
finns bland äldre och arbetshandikappade som står utanför arbetsmarknaden.
Lagen är uppbyggd på sådant sätt alt den ger möjlighet till mjuka ingripanden
som efterhand kan trappas upp.

Som ett första steg kan länsarbetsnämnden begära uppgifter
om t.ex. personalens sammansättning vad gäller ålder, kön, antalet arbetstagare
med nedsatt arbetsförmåga, rekryteringsplaner osv. Arbetsgivarna har också
enligt lagen skyldighet att överlägga med länsarbetsnämnden om olika åtgärder
för att förbättra förhållandena på arbetsplatsen. Om länsarbetsnämnden bedömer
det nödvändigt kan den därefter meddela anvisningar för hur möjlighetema att
anställda äldre eller arbetshandikappade skall öka. Man kan t.ex. ange att
andelen anställda med visst arbetshandikapp bör ökas. Skulle arbetsgivaren
inte följa nämndens anvisningar kan frågan hänskjutas till AMS. Styrelsen kan
som en yttersta åtgärd föreskriva atl arbetsgivaren inte får anställa annan
personal än den arbetsförmedlingen anvisar.

Sysselsättningsutredningen hävdar att främjandelagens
tvingande bestämmelser knappast tillämpats, eftersom AMS inte i något fall
behövt tillgripa tvångsåtgärder och heller ingen länsarbetsnämnd aktualiserat
sådana. AMS har på initiativ av sysselsättningsutredningen genomfört en enkät
bland länsarbetsnämnderna i denna fråga. Av resultaten framgår att åtta nämnder
har haft överläggningar om främjandelagen i plenum och alt två har utfärdat
anvisningar till förmedlingarna om tillämpningen. Två nämnder har begärt eller
haft överläggningar med företag under hänvisning till lagen. Flera av nämnderna
har hänvisat lill atl behov av atl nyttja lagen inte förelegat samt att del i
förarbetena till lagen sagts att frivilliga lösningar i första hand bör
eftersträvas.

Sysselsättningsutredningen ser klara fördelar i
främjandelagens uppbyggnad och förordar därför inte någon ändring av lagen som
sådan. Däremot menar utredningen atl en effektivare tillämpning av lagen är en
förutsättning för atl uppnå att fler arbetshandikappade får arbete.
Utredningen förordar tre vägar i syfte atl uppnå en effektivering av tillämpningen:

- anvisningar/riktlinjer som om
möjligt i kvantitativa termer anger arbets

givarnas ansvar för sysselsättning av arbetshandikappade,

- särskilda tjänstemän bör
försöksvis på några länsarbetsnämnder avde

las för atl arbeta med lagens tvingande delar och

- några länsarbetsnämnder bör
likaså försöksvis förstärkas med utred

ningspersonal för att ta fram underiagsmaterial från arbetsgivare för la

gens tillämpning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 73 30

I samband med att LAS och
främjandelagen infördes år 1974 betonades all enskildheter i lagstiftningen
lorde kunna komma alt bli föremål för en översyn efter det att erfarenheter av
lagarna vunnits. Den kommitté som f n. arbetar med dessa frågor har enligt sina
direktiv att beakta både LAS och främjandelagen. Anställningsskyddskommiltén (A
1977:01) har också i sitt yttrande framhållit alt det material
sysselsättningsutredningen lagt fram i denna fråga har intresse för kommitténs
fortsatta arbete.

Även om jag i likhet med sysselsättningsutredningen
finner främjandelagen väl uppbyggd är jag inte främmande för att åtgärder kan
behöva vidtas i framliden för alt ytterligare stärka de svagastes ställning på
arbetsmarknaden. Jag ansluter mig dock till utredningens slutsats att någon förändring
i främjandelagen inte bör vidtas nu. Vad LAS beträffar kommer de ändringar som
i del följande föreslås om skyddat arbete att medföra vissa lagändringar (I §
andra stycket). Jag vill också erinra om alt riksdagen nyligen har uttalat sig
för ett påskyndande av förslag till ändringar i 33 § LAS, innebärande ett
förstärkt anställningsskydd för långtidssjuka (AU 1978/79:3). Även i det
hänseendet kan det alltså bli aktuellt med lagregler som förstärker de
arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden. Härtill kommer den mera
övergripande utvärdering av den lagfästa anställningstryggheten som det
ankommer på anställningsskyddskommittén att göra. Också lagen (1976:600) om
offentiig anställning (LOA, ändrad senast 1977:1047) bör nu ändras.

Utredningens förslag om att anvisningar eller riktlinjer
lill främjandelagen skall utfärdas stöds av flera remissinstanser, däribland
LO, DHR och statens handikappråd. AMS framhåller i sitt yttrande att styrelsen
våren 1978 utfärdat vissa anvisningar. MUF, SHIO och SAF avstyrker utredningens
förslag och SAF menar därvid att lagen redan nu tillämpas på det sätt som är
mest ändamålsenligt. För egen del vill jag framhålla att lagen självfallet bör
användas på ett sådant sätt att dess syfte att främja anställning av äldre och
arbetshandikappade kan nås. Som jag redan nämnt finner jag inte anledning att
föreslå ändringar i lagstiflningen. Del förhållandel att lagens tvingande
bestämmelser inte har kommit till användning innebär inte nödvändigtvis att
lagen är otillräcklig. Å andra sidan tycks lagen i ringa utsträckning ha
använts i arbetsförmedlingens arbete med att främja nyanställningar av äldre
och arbetshandikappade. För min del anser jag att främjandelagen bör tillämpas
på ett mera målmedvetet sätt. Som jag tidigare framhållit har de
arbetshandikappade stora svårigheter på arbetsmarknaden också under tider med
stor efterfrågan på arbetskraft. För att öka deras möjligheter till arbete -
och därmed också söka förverkliga målet arbete åt alla - krävs särskilda insatser
för atl ta fram arbetsplatser just för dessa grupper. En förutsättning för att
konkreta resultat skall kunna nås är alt riktlinjer tas fram för hur lagen
skall kunna användas i läns- och di-strikisarbetsnämndernas
verksamhetsplanering liksom i det praktiska förmedlingsarbetet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 31

De andra vägar utredningen vill
pröva i fråga om främjandelagen är all försöksvis förslärka ett antal
länsarbetsnämnder för att dels kunna avsätta särskild personal för att
handlägga lagens tvingande delar, dels la fram bakgrundsmaterial från
arbetsplatserna för lagens tillämpning. Vid remissbehandlingen har förslagen
mötts av ett blandat mottagande. Det tillstyrks av bl.a.
kriminalvårdsstyrelsen, AMS, LO, TCO, SACO/SR och HCK. Från HCK:s sida finner
man det dock otillfredsställande att enbart några länsarbetsnämnder skall bli
föremål för försöken och förordar atl de skall omfatta alla län. Negativa till
förslaget är SAF, Landstingsförbundet, SHIO och MUF, medan RRV,
arbetslivscentrum och SSU finner det märkligt att utredningen föreslår en
försöksverksamhet kring en fyra år gammal lag. För egen del finner jag det
principiellt fel att regering och riksdag skall besluta om försöksverksamhet i
denna fråga. Ett av skälen är att regering och riksdag inte i detalj avgör
arbetsmarknadsverkets fördelning av personalresurserna. Detta är en fråga som
har överlåtits till verket. Till sin hjälp har man härvid en allsidigt
sammansatt styrelse och i varje län resp. distrikt en på motsvarande sätt
sammansatt nämnd. Jag finner det därför naturligt atl myndigheten själv får
bestämma hur man vill bedriva en intensifierad verksamhet av detta slag. Enligt
min mening kan del finnas anledning pröva sig fram på olika vägar för att få
erfarenhet. De av sysselsättningsutredningen föreslagna arbetssätten kan
härvidlag utgöra exempel. Från AMS sida har man pekat på behovet av resurser
för en verksamhet av detta slag. Jag utgår därför från att behovet av resurser
för främjandelagens tillämpning beaktas vid fördelningen av det
personaltillskott till arbetsmarknadsverket som jag kommer att föreslå längre
fram.

3.4 Utbildning, arbetshjälpmedel m.m.

Som jag tidigare har framhållit är
en av de viktigaste delarna i ansträngningama atl ge handikappade arbete atl
sätta in åtgärder för att kompensera arbetshandikappet. Det kan ske dels genom
insatser, som innebär en anpassning av arbetsmiljö och andra
arbetsförutsättningar, dels genom att den enskildes förutsättningar stärks.
Sysselsättningsutredningen har tagit upp båda dessa sidor och föreslagit
förbättringar av vissa arbetsmarknads-politiska stödåtgärder.

Arbetsmarknadsutbildningen har visat sig vara ett
effektivt medel för att underiätta för arbetssökande att komma ut i
arbetslivet. Ca 25% av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning utgörs av sökande
med registrerade arbetshandikapp. Uppföljningsundersökningar visar beträffande
dessa kursdeltagare att ca 40% av dem som fullföljt yrkesinriktad utbildning
har arbete sex månader efter utbildningens slut.

1 arbetsmarknadsutbildningen finns dessutom särskilda
kurser, som är inriktade på speciella handikappgruppers behov, s.k. OT-kurser.
Jag återkommer något senare till dessa. ALU-kurser som syftar till atl
orientera

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 32

om
yrken och arbetsförhållanden och förbereda arbets- och yrkesval används i
betydande utsträckning som förberedelse för bl.a. arbetshandikappade.
Härutöver finns det inom arbetsmarknadsutbildningen möjlighet lill utbildning i
företag av äldre och handikappade. Enligt nu gällande regler utgår till företag
som anställer och utbildar äldre eller arbetshandikappade bidrag med 8 kr./tim.
i högst sex månader. För personer med grava handikapp kan bidraget jämkas upp
till 100 % av lönekostnaden inkl. lönebikostnader. Sysselsättningsutredningen
gör härvid jämförelser med andra bidrag av likartat slag och de bidrag som
utgår vid beredskapsarbete för ungdom. Mot denna bakgmnd menar utredningen att
det är väsentligt alt stödet till de arbetshandikappade är mer förmånligt än
de som utgår i andra sammanhang. Man föreslår därför att bidraget bör omformas
och höjas till 75% av de totala lönekostnaderna samt att jämkning skall kunna
ske till 100% vid grava handikapp.

Jag
delar helt utredningens uppfattning atl insatserna förde arbetshandikappade
måste vara kraftfullare än för andra grupper och förordar därför atl bidraget
vid utbildning av arbetshandikappade förändras och höjs lill 75% av de totala
lönekostnadema. Liksom hittills bör möjlighet finnas att vid särskilt grava
handikapp jämka bidraget lill 100%. Enligt min mening bör dock en sådan
prövning ske restriktivt och ej annat än i undantagsfall avse hela
utbildningsperioden. Med hänsyn till att kommunerna och landstingen bör kunna
ta emot fler arbetshandikappade än idag förordar jag att ifrågavarande bidrag
skall kunna utgå också lill dessa arbetsgivare. Vidare finner jag det naturligt
att en anpassning sker till det sex månade rsbegrepp som gäller för övrig arbetsmarknadsutbildning
i företag, nämligen 960 timmar.

Utredningen
har i sammanhanget också tagit upp det stöd på 8 kr./tim. som utgår för
praktikanställning i högst tre månader. Från utredningens sida har man
föreslagit att de nyss nämnda förändringarna skall gälla även detta stöd. För
denna stödform erfordras inte all den anställde har en tillsvidareanställning
hos arbetsgivaren, vilket är en av förutsättningarna vid företagsutbildning för
äldre och arbetshandikappade. En annan skillnad mellan sådan praktikanställning
och företagsutbildning är atl läroplan i det föiTa fallet inte erfordras.
Stödet har i sin nuvarande utformning utnyttjats i mycket ringa utsträckning.
Jag biträder däför utredningens förslag om att även detta bidrag skall kunna
utgå med 75 %. Begreppet praktikanställning har diskuterats bl.a. i samband med
förslag om åtgärder för ungdom. Anställningsskyddskommittén har emellertid atl
ta ställning till de arbetsrätts-liga bedömningar som hänger samman med
praktikbegreppet. Det finns mot denna bakgrund anledning att senare återkomma
till stödformen. Kostnadsökningarna för de föreslagna förändringarna har jag
beräknat till 7,5 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Vid sidan av utbildningsåtgärder och åtgärder för
att underlätta för arbetshandikappade att komma in på arbetsmarknaden behövs
många gång-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 33

er åtgärder för atl ändra på arbetsplatserna eller för atl
genom särskilda hjälpmedel bistå den anställde. Jag har tidigare behandlat de
möjligheter den nya arbetsmiljölagstiftningen ger när det gäller atl anpassa
arbetsplatserna så att de ger möjligheter för alla människor att delta i
arbetslivet och få del av den gemenskap detta ger.

Även om åtgärder vidtas för att generellt anpassa
arbetsplatsema lill arbetshandikappades behov kan det många gånger vara
nödvändigt med särskilda insatser för att tillmötesgå de krav som ställs för
en enskilds räkning. I delta syfte kan f n. bidrag utgå till särskilda anordningar
på arbetsplatsen och till speciella arbetstekniska hjälpmedel.
Sysselsättningsutredningen har föreslagit vissa förbättringar av dessa
stödformer. Jag vill i likhet med flertalet remissinstanser bl.a. AMS, DHR,
Hörselfrämjandels Riksförbund och SAF understryka vikten av att man på detta
sätt kan stödja en individuellt upplagd anpassning av arbetsplatser och
hjälpmedel. Utredningen föreslår alt bidraget till arbetstekniska hjälpmedel
skall höjas från 25 000 kr./hjälpmedel till 50000 kr. Jag finner en sådan
kraftig höjning motiverad bl.a. med hänsyn lill att en ambitiös
arbetsmarknadspolitik medför att allt fler arbetshandikappade ser en möjlighet
atl få ett arbete. Ju mer framgångsrika dessa strävanden är, dess större blir
behovet av anpassningsåtgärder. Mot bakgrund av vad man kan uppnå med dessa
insatser är det önskvärt att möjligheterna till sådan anpassning ökas.

Förutom till arbetstekniska hjälpmedel kan i dag bidrag
utgå för särskilda anordningar på arbetsplatsema. Skillnaden mellan de två
stödformerna kan enkelt beskrivas så att särskilda anordningar avser
förändringar som arbetsgivaren utför på arbetsplatsen medan hjälpmedel som
regel avser ett redskap eller dylikt som arbetslagaren själv äger och kan la
med sig lill en ny arbetsplats. Den nuvarande beloppsgränsen för bidrag till
särskilda anordningar föreslår utredningen höjd lill 50000 kr. för vaije
handikappad som anställs. Inga remissinstanser har rest några invändningar mot
förslaget och jag anser att det finns all anledning all biträda utredningens
förslag. De försök som utredningen gjort vid bl.a. Volvo visar alt åtgärder av
detta slag har god effekt. Även om kostnaderna för flertalet arbetshjälpmedel
och anordningar väl ryms inom nuvarande bidragsgränser är del enligt min mening
av vikt alt man i särskilda fall också skall kunna lösa anpassnings-frågorna
för personer med betydande arbetshinder.

Utredningen har också föreslagit atl försök skall göras i
två län med kollektivt förberedande åtgärder på arbetsplatser i syfte att
anpassa dem för att ta emot arbetstagare med speciellt arbetshandikapp.
Förslaget innebär att arbetsplatsen systematiskt anpassas för en viss grupp
arbetshandikappade. Det kan vara fråga om ombyggnader eller enklare åtgärder.
Endast ett fåtal av remissinstansema har tagit upp detta förslag. De som har
kommenterat det har dock genomgående tillstyrkt försök av detta slag. Riksförbundet
mot Allergi framhåller att allergikergruppen borde vara en lämplig gmpp att
rikta in sig på och LRF har framhållit att försöken också bör omfatta
egenföretagare. 3
Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 73

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 34

Erfarenheterna av detta slags
åtgärder är ännu begränsade och jag ansluter mig därför till utredningens
bedömning att fortsatta försök bör göras. Jag vill dock i sammanhanget betona
att en verksamhet av denna art inte fär innebära att vi skapar särskilda
arbetsplatser för personer med visst slag av arbetshandikapp. Den grundläggande
principen måste vara att vi på varje arbetsplats ger människor med skilda
förutsättningar möjlighet atl arbeta sida vid sida. Arbetshandikappade bör i
samma utsträckning som andra beredas möjlighet till ett fritt val av arbete
utifrån sina resurser och de möjligheter arbetsmarknaden ger. All på förhand
begränsa denna försöksverksamhet av detta slag till vissa län finner jag
mindre lämpligt varför jag förordar att AMS fär inkomma till regeringen med
förslag på arbetsplatser vid vilka kollektivt förberedande åtgärder bör vidtas.
En utgångspunkt bör dock vara att stödåtgärder inte beviljas för sådana
insatser som arbetsgivaren normalt har alt svara för enligt lag eller avtal.

Många arbetshandikappade, t.ex. synskadade, kan göra en
normal arbetsinsats, om vissa anpassningsålgärder vidtas. Därutöver kan
särskilda åtgärder behövas för att kompensera för arbetshandikappet, exempelvis
genom insatser av ett arbetsbiträde. Del är en arbetskamrat eller en person
utifrån som hjälper lill med vissa moment i arbetet eller den dagliga livsföringen
på arbetsplatsen. Del kan exempelvis gälla leckentolk fören döv arbetstagare
eller inläsning på ljudband av skriftlig information för en synskadad. För atl
kompensera en arbetsgivare för den merkostnad som arbetsbiträdet utgör kan i
dag utgå bidrag med högst 10000 kr./år. Sysselsällningsutredningen menar att
ett fixerat bidrag av detta slag har den nackdelen alt del måste justeras med
hänsyn lill löneförändringar. Enligt utredningen är del därför rimligt alt
relatera bidraget till de totala lönekostnaderna för arbetsbiträdet. Man förordar
mot denna bakgmnd att bidraget lill arbetsbiträde i fortsättningen skall kunna
utgå med högst 25% av de totala lönekostnadema för arbetsbiträdet. Vidare
föreslår utredningen atl för personer med grava handikapp skall bidrag till
arbetsbiträde kunna kombineras med halvskyddat arbete (anställning med
lönebidrag).

Utredningens förslag har
tillstyrkts av flertalet remissinstanser, men vissa kritiska synpunkter har
framförts mot bidragskonsiruktionen. Synskadades Riksförbund, Unga Synskadade,
AMS och statens handikappråd har alla pekat på atl för många arbetshandikappade
och då framförallt synskadade gäller att den som fungerar som arbetsbiträde
inte alltid är anställd hos samma arbetsgivare som den handikappade. Detta
innebär atl ett bidrag direkt relaterat till arbetsbiträdets lön inte kan
tillämpas i dessa fall. Synskadades Riksförbund och Unga Synskadade menar atl
ett bidrag som är relaterat till antalet timmar vore att föredra. Jag anser för
min del alt de synpunkter som framförts av bl.a. de synskadades organisationer
i hög grad talar för ett bibehållande av ett bidragssystem med nuvarande uppbyggnad.
Del nuvarande systemet har visserligen den olägenheten att justeringar behövs
allt eftersom kostnaderna för arbetsbiträdet ökar men det

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 35

inrymmer å andra sidan möjligheter lill smidiga lösningar
i individuella fall. Eftersom jag finner del angelägel alt denna smidighet
bibehålls vill jag förorda atl nuvarande syslem behålls men att högslbeloppet
höjs från 10000 till 20000 kr./år. Inom delta bidragsbelopp torde i flertalet
fall ca 25% av lönekostnaden för arbetsbiträdet kunna läckas.

Utredningens förslag alt bidrag
till arbetsbiträde skall kunna kombineras med halvskyddad anställning, eller
som Jag senare kommer alt föreslå anställning med lönebidrag, finns del
anledning att närmare diskutera. Bidrag lill halvskyddad sysselsättning utgår i
syfte att kompensera en arbetsgivare för den nedsättning av arbetsförmågan som
arbetshandikappet medför. Eftersom svårigheterna kan väntas vara speciellt
stora i ett inledningsskede är bidraget då högre. Ersättningen vid halvskyddad
sysselsättning innefattar också de merkostnader som kan vara föranledda av att
den arbetshandikappade har särskilt behov av arbetsledarinsatser, särskild
handledning etc. Bidraget till arbetsbiträde är direkt avsett för atl
kompensera för en mera varaktig funktionsnedsättning av specifikt slag hos en
arbetstagare som i övrigt fullgör en normal arbetsinsats.

Jag finner det angelägel att stödet
till halvskyddad sysselsättning klart avgränsas frän bidrag till arbetsbiträde.
Även om det i enskilda fall då det gäller svårt handikappade finns behov av
såväl kompensation för nedsatt arbetsförmåga och merkostnader för arbetsledning
m.m. som för särskilda insatser för biträde i arbetet, är jag f n. inte beredd
att medverka till att en kombination av stödformerna blir generellt möjlig.
Däremot finner jag del angeläget att denna möjlighet står öppen för gravt
handikappade ungdomar under 25 år som behöver viss personlig assislens,
exempelvis i samband med måltider, förflyttningar på arbetsplatsen och
liknande.

AMS har i anslagsframställning för
budgetåret 1979/80 föreslagit att bidrag skall kunna utgå för inläsning på
ljudband av litteratur för synskadade. Jag vill erinra om atl möjlighet finns
för synskadade som genomgår arbetsmarknadsutbildning att få facklitteratur
inläst på band. Det är enligt min mening därför angeläget alt en sådan
möjlighet också öppnas för synskadad anställd som genomgår personalutbildning,
varför Jag avser atl föreslå alt 500000 kr. får användas för sådan verksamhet
under budgetåret 1979/80.

Jag vill även förorda att
utbildningen i teckenspråk för arbetsbiträde ål döva får fortsätta i enlighet
med vad AMS föreslagit i sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80.

AMS har vidare föreslagit att bidrag till arbetsbiträde
bör få omfatta alla arbetshandikappade. Enligt nuvarande föreskrifter utgår
bidrag till offentlig eller enskild arbetsgivare för fortlöpande arbetsbiträde
åt synskadad eller annan svårt handikappad person. Bidraget skall möjliggöra
för handikappad person atl med hjälp av biträde utföra en i stort sett normal
arbetsinsats. 1 enlighet härmed bör, som jag tidigare anfört bidrag till
arbetsbiträde utgå för atl kompensera en mera varaktig funktionsnedsättning av
spe-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 36

cifikt slag hos en arbetstagare som i övrigt fullgör en
normal arbetsinsats. Bidrag till arbetsgivare i de fall en arbetstagare har
nedsatt arbetsförmåga eller särskilt behov av arbetsledning bör i förekommande
fall utgå i form av bidrag lill halvskyddad sysselsättning (lönebidrag).

Jag beräknar att de förbättringar
som jag föreslagit i fråga om särskilda anordningar på arbetsplatsen,
arbetstekniska hjälpmedel och bidrag till arbetsbiträde skall ge en merkostnad
för dessa åtgärder om 7 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Sysselsättningsutredningen har
under arbetets gång gjort försök med handledare/faddrar. Försöken har varit
koncentrerade till den statliga och kommunala sektorn. Bidrag har utgått med
upp lill 5 000 kr. per person och år lill den som fungerat som handledare.
Denne har haft till uppgift att bistå den arbetshandikappade både på och utanför
arbetsplatsen. Utredningen framhåller att bidragen till handledarna haft
underordnad betydelse men de har upplevts som positiva eftersom de har
kompenserat för de utlägg under fritiden som uppdraget medfört. Den viktigaste
effekten av verksamheten har varit att förståelsen för de arbetshandikappades
problem har ökat på arbetsplatsema. Det har givetvis också inneburit stort stöd
för den arbetshandikappade själv.

Utredningen förordar en fortsall
försöksverksamhet samt att handledarna skall erhålla viss utbildning för alt
kunna klara sin uppgift. De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
har varit positiva, bl.a. AMS, LO, TCO, SAF och Hörselfrämjandets riksförbund.
Synskadades Riksförbund och Unga Synskadade betonar i sina yttranden viklen av
alt den arbetshandikappade kan få ett aktivt stöd även under sin frilid.

Enligt min mening har utredningen
inte tillräckligt belyst och diskuterat konsekvenser och ansvarsfördelning vad
gäller denna stödform. Bl.a. bör mera noggrant klargöras avgränsning och
eventuell kombination med andra ersättningar av likartat slag, exempelvis
övervakararvoden. Det är heller inte självklart att stöd på arbetstagarens
fritid skall finansieras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Bl.a. torde ett
visst ansvar härvidlag åvila andra samhällsorgan. Utredningen har funnit att
"faddern" i flertalet fall medverkat utifrån ett personligt
engagemang mer än av ekonomiska skäl. Noteras kan att de lokala fackliga
organisationerna i åtskilliga fall har tagit på sig ett särskilt ansvar på
detta område. Särskilt samarbete finns också mellan parterna vad gäller
arbetstagare med missbruksproblem. Strävandena alt genom anpassning av
arbetsplatser och arbetsuppgifter skapa en fysisk och social arbetsmiljö som
tar ökad hänsyn lill människors skilda förutsättningar gagnas enligt min mening
inte av att bidrag utgår till enskilda personer som på arbetsplatsen tar sig
an arbetskamrater med skilda svårigheter. 1 stället bör förändringen av
arbetsmiljön ske på ett sådant sätt alt både arbetskamrater och arbetsledning
kommer att betrakta insatser av detta slag som naturliga inslag i arbetslivet.
Mot denna bakgmnd är jag därför inte beredd tillstyrka fortsatta försök enligt
den modell som tillämpats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 37

Bidrag till motorfordon har inte
behandlats av sysselsällningsutredningen. För betydande grupper med i huvudsak
rörelsehandikapp är denna stödform av väsentlig betydelse för deras möjligheter
att förvärvsarbeta. Bidragsvillkoren har fortlöpande förbättrats. Krav på
kraftigare förbättringar såväl av stödbeloppels storlek som i fråga om
inkomstgränser för att erhålla stödet har framförts från handikapprörelsen. AMS
har i sin anslagsframställning begärt en uppräkning av stödbeloppen. Jag vill
därför föreslå alt inkomslgränsen för helt bidrag sätts vid 31000 kr. jämfört
med nuvarande 28000 kr. Den övre inkomstgränsen för reducerat bidrag blir då
47000 kr. Vid flera tillfällen har framförts, bl.a. från de handikappade
själva, alt det är otillfredsställande att handikappersättning skall räknas som
inkomst, i samband med den inkomstprövning som sker vid ansökan om bidrag
till motorfordon.

Även jag anser detta förhållande klart
otillfredsställande. Det rör sig här om en grupp människor i inkomstlägen som
gör det svårt för dem att klara kostnadema för bilköpet. I stor utsträckning är
det de som har svåra handikapp som drabbas. Handikappersättning är ett
samhällsstöd som avser alt kompensera för de merkostnader som den handikappade
åsamkas på gmnd av sin funktionsnedsättning. Möjlighetema att erhålla stödet
har nyligen vidgats till att omfatta flera grupper av handikappade. Mot denna
bakgmnd bör ersättningen enligt min mening fortsättningsvis inte betraktas som
inkomst vid beräkning av bidrag och lån till motorfordon. 1 detta sammanhang
vill jag även erinra om att riksdagen har begärt förslag från regeringen om
vidgade möjligheter för handikappade att få tillgång till egen bil (SfU
1977/78:25, rskr 1977/78:249). Jag har av statsrådet Lindahl inhämtat att hon
ämnar föreslå regeringen att hithörande frågor utreds närmare.

3.5 Ungdomar med arbetshandikapp

Under 1970-talet har arbetslösheten
bland ungdomar (16-24 år) med undanlag för vissa år successivt vuxit. I
oktober i år var 38000 ungdomar arbetslösa enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU). Regeringen har också nyligen vidtagit en rad
både kort- och långsiktiga åtgärder för att motverka ungdomsarbetslösheten.

Den grupp ungdomar som har svårast att få fotfäste på
arbetsmarknaden är de arbetshandikappade. Deras svårigheter är stora i en
normal arbetsmarknadssituation och i en konjunktur med låg efterfrågan på
arbetskraft totalt blir deras möjligheter till arbete mycket små. Enligt RFV:s
statistik uppgick det totala antalet personer med förtidspension eller
sjukbidrag i åldersgruppen 16-34 år till ca 25000 ijanuari 1977. Gruppen
utgjorde därmed knappt 10% av samtliga förtidspensionerade. Andelen i
befolkningen med hel förtidspension eller helt sjukbidrag utgjorde vad gäller
denna åldersgrupp knappt I %. Yngre personer beviljas inte pension på grund av
ar-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 38

betsmarknadsskäl, utan av andra orsaker.
Förtidspensioneringen bland unga har inte ökat under senare år, snarare har en
viss nedgång skett.

I en särskild rapport till
sysselsättningsutredningen (SOU 1977:88) Förtidspensionärernas situation
redovisas vissa uppgifter om de yngre förtidspensionerade. Bl.a. framhålls all
diagnoserna i samband med pensionering i de yngre åldersgrupperna skiljer sig
avsevärt från diagnoserna i samband med äldre pensionsfall. 1 de äldre gruppema
dominerar de fysiska sjukdomarna, i de yngre de psykiska. En särskild studie
utförs f n. av de yngre förtidspensionäremas situation.

RFV:s statistik rörande
pensionsbeslutens fördelning pä diagnoser för nybeviljade pensioner år 1976 för
åldersgruppen 1634 år visar alt nästan 68% av männen pensionerades på grund av
mentala sjukdomar, varav ca 23 procentenheter avsåg psykisk utvecklingsstörning
och övriga psykoser och neuroser. För kvinnornas del var andelen pensionsbeslul
föranledda av mentala sjukdomar ca 53%, varav 17 procentenheter avsåg psykisk
ut-vecklingsstöming. För båda könen svarade diagnosgruppen psykoser, neuroser
m.m. för tillsammans ca 40%, psykisk utvecklingsstörning för ca 20% och
rörelsehinder och olycksfallsskador m.m. för ca 18%.

Sysselsättningsutredningen har
också sett på arbetsförmedlingens unga sökande med arbetshandikapp och funnit
alt omkring en fjärdedel har rörelsehinder, ca 18% psykiska arbetshandikapp
och 27% socialmedicinska arbetshandikapp. De utvecklingsstörda utgjorde ca 6 %.
Dessa siffror avser sökande i åldern 16-34 år som var anmälda vid
arbetsförmedlingen i oktober 1977. Om man ser till hela gruppen unga
förtidspensionerade torde alla dessa inte efterfråga arbete. Delvis kan detta
sammanhänga med att man bedömer möjligheterna alt få anpassad sysselsättning
som små. Sannolikt skulle en del av dem trots allt kunna få ett arbete om
tillräckliga anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder kunde sättas in.
Utredningen har här anvisat några vägar.

Utredningen föreslår alt de
förtidspensionärer som får ett förvärvsarbete, oavsett ålder skall ha rätt
till vilande förtidspension under en viss lid. Detta skulle innebära att de som
inte kan fortsätta att arbeta återfår sin förtidspension genom ett förenklat
prövningsförfarande. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser
däribland bl.a. postverket, statens handikappråd, Vattenfall, luftfartsverket,
DHR, glesbygdsdelegationen. Folkpartiets Kvinnoförbund, Centerpartiets
Kvinnoförbund och Arbetsvårdschefernas Förening. LO anser att nuvarande regler
om pension bör vara utgångspunkt för nytt förtidspensionssystem. Även TCO
anför liknande synpunkter. RFV framhåller att det redan lör närvarande finns
regler som ger möjlighet till vilande förtidspension även för yngre
förtidspensionärer. Verket har dock ingen erinran mot utredningens förslag om
en utvidgad tillämpning av dessa regler.

Enligt min mening skulle vidgade möjligheter till vilande
pension få stor

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 39

betydelse särskilt för unga förtidspensionerade. De som
tar ett arbete bör också ha möjlighet att utan komplicerad prövning återfå sin
förtidspension. Det uppföljningsarbete av förtidspensionerade som de s.k.
rehab-gruppema skall svara för bör vara av särskild betydelse för förtidspensionerade
ungdomar. 1 detta sammanhang finns det också anledning att betona att
gruppernas arbete måste ske från skilda infallsvinklar. Arbetsmarknaden och
den enskildes förutsättningar måste givetvis primärt bli föremål fören ingående
prövning. Man får dock inte härvid underskatta de psykologiska spärrar som kan
finnas, både hos den enskilde och i dennes närmaste omgivning, bl.a. hos
föräldrar. Detta medför också behov av en metodik för den yrkesinriktade
rehabiliteringen som syftar till atl skapa motivation, självförtroende och
ansvar för den egna situationen hos dem, som i unga år ställts utanför
arbetslivet.

Utredningen pekar också pä alt det i vissa fall kan
inträffa alt en person som har god pension då han påbörjar en yrkesinriktad
rehabilitering, efter denna kan få ett arbete med sämre lön än pensionen. De
förtidspensionerade som rehabiliterats och får arbete bör enligt utredningen
inte förlora ekonomiskt på detta. Därför föreslås att RFV får i uppgift att
konstruera ett system som dels kompenserar förlusten i de fall lön av arbete
understiger tidigare pensionsbelopp, dels innebären påtaglig stimulans att arbeta.
Lön och stimulans bör tillsammans utgöra en summa som motsvarar pensionsbeloppet
plus ytterligare ett visst belopp.

Frågorna kring ett eventuellt system för alt kompensera
förlusten i det fall lön av arbete kommer att undersliga tidigare pensionsbelopp,
är dock betydligt mer komplicerade än vad gäller vilande förtidspension. Problemen
gäller inte enbart förtidspensioner. De finns även inom andra delar av
socialförsäkringssystemet.

Sysselsättningsutredningen har dock inte utvecklat de nyss
nämnda förslagen närmare. Dessa frågor kräver därför ytterligare utredning.
Jag avser att efter samråd med chefen för socialdepartementet i annat
sammanhang återkomma till frågan om vidare utveckling i dessa hänseenden.

Inom gruppen arbetshandikappade ungdomar skiljer sig
utbildningsnivåerna markant. Bland de fysiskt arbetshandikappade finns en stor
grupp relativt välutbildade, medan del förde socialmedicinskt
arbetshandikappade oftast gäller att utbildningsnivån är låg. För ungdomar med
fysiska handikapp gäller i stor utsträckning att deras möjligheter är
begränsade att delta i de arbetslivskonlakter som drivs inom skolans ram. Detta
är otillfredsställande inte minst mot bakgrund av atl just dessa ungdomar har
särskilt stort behov av utvecklade arbetslivskontakter som erbjuds inom skolan.

Från och med den 1 juli 1978 gäller dock att bidrag till
arbetshjälpmedel kan utgå även vid korta anställningar och vid praktisk
yrkesorientering. De förbättringar Jag har föreslagit i fråga om
arbetshjälpmedlen - arbetstekniska hjälpmedel, anordningar på arbetsplatsen
och bidrag till arbetsbiträde - bör ytterligare stärka möjligheterna för
ungdomar med fysiska handikapp att fä arbetslivskonlakter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 40

Handikapporganisationerna har i
sina yttranden framfört krav på åtgärder för atl garantera de
arbetshandikappade arbetslivserfarenhet. I synnerhet har man framhållit
ungdomarnas behov. Från flera remissinstanser har man också pekat på de stora
svårigheter som föreligger för svårt arbetshandikappade, bl.a.
utvecklingsstörda, alt över huvudtagel få en möjlighet att komma in på en
arbetsplats. Jag vill i detta sammanhang peka på de möjligheter som finns atl
genom beredskapsarbete ge arbetslivserfarenhet och därvid praktiskt pröva olika
yrken. Under de senaste åren har beredskapsarbeten för ungdomar haft stor
omfattning. De har också visat sig vara värdefulla i övergången mellan skola
och arbete. Upp till mellan 65 80% av de ungdomar som haft enskilda beredskapsarbeten
har genom dessa fåll fast arbete.

Möjligheterna för arbetshandikappade ungdomar att genom
beredskapsarbete få arbetslivserfarenhet måste enligt min mening utnyttjas i
högre grad än hittills. Beredskapsarbete skall givetvis inte vara den naturliga
inkörsporten lill arbetsmarknaden, men för många arbetshandikappade kan det
vara en av vägarna. Genom det nya statsbidragssystemet för beredskapsarbete
har möjlighet öppnats alt för bl.a. arbetshandikappade justera bidraget upp
till 90% av lönekostnaderna inkl. sociala kostnader. Det förhöjda bidraget bör
väsentligt stärka de arbetshandikappade ungdomamas möjligheter att få
erfarenhet från arbetslivet, vilket bör underlätta deras möjligheter lill
arbetsplacering. 1 de fall en arbetsplacering inte kan erbjudas bör
arbetsförmedlingen efter prövning i varje enskilt fall kunna förlänga
beredskapsarbetet utöver de sex månader som normall gäller. 1 dessa fall bör
strävan vara atl den enskilde får byta arbetsplats eller uppgifter i syfte all
bredda arbetslivserfarenheten. 1 detta sammanhang vill jag särskilt framhålla
de förtidspensionerade ungdomarna. Jag kommer längre fram att föreslå en
samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen. En angelägen
uppgift bl.a. för den föreslagna rehabiliteringsverksamheten bör vara alt
stimulera och aktivera handikappade ungdomar till arbete i de fall de står
utanför arbetslivet, och t.ex. uppbär förtidspension. I proposition 1977/78:30
har min företrädare betonat att rehabiliteringsin-satsema i högre grad än för
närvarande måste förläggas till arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden.
Som ett komplement till de möjligheter som kommer att ges inom ramen för den
yrkesinriktade rehabiliteringen bör också beredskapsarbeten kunna användas för
att ge dessa ungdomar arbetslivserfarenhet och underlag för val av arbete och
yrke. Jag vill erinra om de möjligheter som finns att i den centrala och de
regionala arbets-vårdsdelegationerna inhämta handikappiorganisationernas
synpunkter beträffande målgrupper och utformning av verksamheten.

För halvskyddad sysselsättning
gäller i dag att förhöjt bidrag försöksvis kan utgå för ungdomar under 25 år
med grava fysiska handikapp eller psykisk utvecklingsstörning. Bidrag utgår då
med 90% av de totala lönekostnadema under det första året och med 50% de tre
därpå följande åren.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 41

Sysselsällningsutredningen har föreslagit att den
möjligheten skall gälla också ungdomar (under 25 år) med grava socialmedicinska
och psykiska arbetshandikapp samt förtidspensionerade i åldrarna 2635 år.

Förslaget har tillstyrkts av de
remissinstanser som har yttrat sig i frågan, bl.a. kriminalvårdsstyrelsen, LO,
SACO/SR, AMS, Landstingsförbundet och Unga Synskadade. Flera av dem - AMS,
SACO/SR, Landstingsförbundet och Unga Synskadade - menar all ingen övre
åldersgräns bör gälla eftersom problemen alt få arbete snarare lorde tillta med
åldem. Omsorgskommittén är tveksam lill om en åtgärd av detta slag är
tillräcklig för atl ge de utvecklingsstörda arbete.

Jag kommer i det följande all
förorda att halvskyddad sysselsättning ersätts av anställning med lönebidrag,
men vill redan nu ta upp denna för de arbetshandikappade ungdomarna viktiga
fråga.

För egen del vill jag inte bestrida riktigheten i atl
svårighetema för arbetshandikappade alt få ett arbete torde öka med stigande
ålder. Atl inte sätta en åldersgräns vore mot denna bakgmnd helt i sin ordning.
Å andra sidan finner jag det angeläget att i ett läge med begränsade
reformresurser särskilt stödja dem som för första gången söker sig ut på
arbetsmarknaden. Mot denna bakgmnd vill jag därför förorda att den av
utredningen föreslagna möjligheten till förhöjt bidrag tills vidare förbehålls
de unga arbetshandikappade under 25 år med grava fysiska, psykiska eller
socialmedicinska arbetshandikapp samt för psykiskt utvecklingsstörda, i de fall
åtgärden utgör ett altemativ lill en förtidspensionering. Möjligheten att få
till stånd en arbetsplacering ulan särskilt stöd eller med reguljärt bidrag
lill halvskyddad sysselsättning bör alllid i första hand undersökas. Jag
fömtsätter att försöksverksamheten också fortsättningsvis begränsas till
ungdomar under 25 år med svåra handikapp. Detta bör vad gäller
socialmedicinskt handikappade avse gmpper med svårare missbruksproblem. En
förutsättning för beslut om förhöjt bidrag bör vara att det finns
läkarutlåtande som styrker handikappets art.

Sysselsättningsutredningen har i samarbete med Södertälje
kommun med understöd som regeringen har beviljat från allmänna arvsfonden
drivit försök med speciella insatser för ungdomar med sociala arbetshandikapp,
det s.k. Södertäljeförsöket. Ett tjugotal ungdomar har erhållit beredskapsarbeten
inom kommunförvaltningen efter egna önskemål. Var och en av dem har en
handledare på arbetsplatsen. Särskild personal har svarat för insatser under
fritid. Därutöver har psykologer, läkare, arbetsförmedlare, yrkesvägledare
m.fl. deltagit i arbetet. Avsikten är alt genom samlade insatser stötta upp
och träna ungdomama för ett arbete pä öppna marknaden. Försöksverksamheten i
Södertälje skall pågå även år 1979. Utredningen menar att resultaten från den
hittills genomförda verksamheten är så goda att ytterligare försök av detta
slag bör inledas. Man föreslär en vidgning till fem orter i
storstadsregionerna.

Flertalet remissinstanser är positiva till en vidgad
försöksverksamhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 42

Tillstyrker gör bl.a. socialstyrelsen, AMS.
Landstingsförbundet, LO, TCO, DHR och HCK. AMS menar dock atl försöken inte bör
inskränkas till storstadsregioner, medan HCK önskar försök i alla kommuner.
Statens handikappråd förordar att även fysiskt arbetshandikappade skall
omfattas av försöken. För egen del finner Jag försöksverksamheten intressant
och positiv. Att på detta sätt stödja ungdomar med omfattande problem är lovvärt.
Emellertid finner Jag alt mycket talar för att man gör en mer ingående
utvärdering innan fortsatta försök startas. Frågan om statens resp. kommunernas
ekonomiska roll i verksamhet av detta slag behöver också belysas.

3.6 Yrkesinriktad rehabilitering

Den yrkesinriktade rehabiliteringen
är en del av samhällets arbetsmarknadspolitik och ett nödvändigt instrument
för atl ordna arbete åt människor med särskilda svårigheter på
arbetsmarknaden. Olika åtgärder har byggts ut för att förhindra utslagning och
stärka de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden. Insatserna har, som
jag tidigare berört, alltmer förskjutits till att avse åtgärder med nära anknytning
till arbetsplatser på den öppna arbetsmarknaden.

Detta gäller såväl
sysselsättningsskapande åtgärder som den yrkesinriktade rehabiliteringen och
övriga arbetsförberedande åtgärder. Ett flertal remissinstanser framhåller
också atl den yrkesinriktade rehabiliteringen måste bedrivas nära
arbetsmarknaden och samordnas med övriga arbelsmarknadspoliliska åtgärder.
Enligt min mening måste därför huvudkravet vara att den yrkesinriktade
rehabiliteringen ges en sådan organisation och inriktning atl den på ett
effektivt sätt kan användas såväl i arbetsförmedlingens sedvanliga verksamhet
som i dess fältarbete, t.ex. i anpassningsgrupper eller för att tillsammans
med andra samhällsorgan stödja och aktivera människor till arbete.

Ålgärdsformerna ute i förelagen på
den reguljära arbetsmarknaden bör därför byggas ut och vidareutvecklas. Detta
innebär emellertid inte att behovet av kartläggande och förberedande
verksamheter skulle minska. Den här förordade målsättningen innebär i stället
att dessa verksamheter måste arbeta i närmare samverkan med det egentliga
förmedlingsarbetet och till vissa delar förläggas ute i arbetslivet. För många
arbetssökande - inte minst bland de arbetshandikappade - finns ett starkt behov
av att få pröva och träna sig fram i direkt arbete och alt få sådan
arbetslivserfarenhet som kan leda till en starkare förankring på
arbetsmarknaden. Erfarenheterna visar alt åtgärder av denna typ många gånger
kan leda till en stadigvarande anställning i ordinarie former eller i
halvskyddad sysselsättning. Kontakterna kan också leda lill att den sökandes
behov av en yrkesutbildning eller av andra arbetsförberedande åtgärder
klarläggs. För arbetshandikappade som är nytillträdande eller som under långa
tider varit frånvarande från ar-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 43

betsmarknaden på gmnd av sjukskrivning, rehabilitering
eller andra orsaker, är behovet särskilt stort att få pröva sig fram i arbete
utanför institutionernas skyddade tillvaro, men ändå i former där kraven på
arbetsprestation, arbetstider etc successivt kan anpassas till arbetsförmågans
utveckling. Genom åtgärder i den reella miljön kan också den yrkesinriktade rehabiliteringen
påverka, förändra och anpassa arbetstillfällena till de arbetshandikappades
krav och förutsättningar.

All rehabiliteringsverksamhet måste
utgå från en helhetssyn på individen. Som jag tidigare framhållit utgör den
yrkesinriktade rehabiliteringen en viktig del av arbetsmarknadspolitiken. Den
yrkesinriktade rehabilitering som direkt syftar lill atl möjliggöra för
handikappade att erhålla och behålla anställning måste därför bedrivas nära
arbetsmarknaden och utgöra en resurs för arbetsmarknadsmyndigheterna. Det
ökade behovet av yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder bör enligt min mening
inte i första hand ses som orsakad av brist på resurser inom andra
rehabiliteringsområden, utan som ett ullryck för ambitionerna att förverkliga
rätten till arbete även för de grupper som har svårt att hävda sig på
arbetsmarknaden. Förändringar i arbetslivet måste självfallet också tillmätas
en stor betydelse.

Som jag nyss framhållit, måste alla
människor som är i behov av att få sina arbetsförutsättningar kartlagda eller
som önskar få hjälp med att förbereda sig för arbetslivet få den hjälp som
behövs, oavsett om de i egentiig mening kan betraktas som arbetshandikappade
eller inte.

Vid arbetsförmedlingen bedöms de
sökandes behov av yrkesinriktad rehabilitering eller andra arbetsförberedande
åtgärder. Inom förmedlingen finns också bl.a. möjligheter lill medicinska och
arbetspsykologiska konsultationer.

Arbetsmarknadsverket anlitar sedan länge fristående
arbetspsykologiska institut för psykologisk konsultverksamhet i olika former.
Denna verksamhet har till syfte att med hjälp av arbetspsykologiska metoder
öka effekten av arbetsmarknadsverkets åtgärder för individen i olika val- och
anpassningssituationer. För förmedlingen utgör psykologkonsullalionen främst
ett led i utrednings- och vägledningsarbetet och ett stöd i den individuella
sysselsättningsplaneringen. Den kan tillsammans med övrig information även ge
säkrare underlag för beslut om mer djupgående insatser inom yrkesinriktad
rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning osv. Denna resurs står helt till
förfogande för arbetsförmedlingens tjänstemän. Av samtliga sökande som genomgår
anlagsundersökningar i någon form är nära hälften arbetshandikappade.

I propositionen (1977/78:30) om
skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. framhölls också bl.a. atl
arbetsprövning och arbelsträning länge var de enda formema av kartläggande och
förberedande åtgärder som stod till förfogande vid sidan av de resurser
förmedlingen själv hade. Dessa åtgärder växte med början under 1950-talet fram
som en del av ar-betsvårdsorganisationen som har sina rötter i den kommunala
socialvår-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 44

den och med stark anknytning till sjukvården. Åtgärderna
förbehölls personer vars svårigheter på arbetsmarknaden antogs bero på
arbetshandikapp i medicinsk bemärkelse. Läkarutlåtanden användes för att
fastställa vilka personer som skulle få del av de särskilda
arbetsvårdsålgärdema.

Vid kommunala eller
landslingskommunala arbetsvårdsinstitul kan personer få genomgå arbetsprövning
och arbelsträning om de på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller
socialt handikapp är i behov av all fä sin arbetsförmåga kartlagd och/eller om
de behöver förbereda sig inför ell arbete. F.n. finns 32 arbetsvårdsinstitul
med sammaniagl ca 2700 platser för arbelsträning och arbetsprövning.
Arbelsvårdsinstilut finns i varje län utom Kalmar län. I några län finns flera
institut. Arbetsprövning sker också vid statens arbetsklinik. Vid
arbetsvårdsinstituten tjänstgör föreståndare, läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster,
kuratorer, psykologer, administrativ personal, instruktörer, arbetsledare
m.fl. Vid instituten är också arbetsvårdare från arbetsförmedlingen placerade.
Till landstingskommun och kommun, som anordnar arbetsprövning och arbelsträning
utgår idag statsbidrag i form av anordnings- och driftbidrag. Liksom vid
verkstäder för skyddat arbete står platsema vid instituten till
arbetsförmedlingens förfogande.

Arbetsmarknadspolitikens resurser byggdes ut kraftigt
under 1960-lalet. Det gällde inte minst arbetsmarknadsutbildningen. Denna
verksamhet kom att omfatta ell stort antal människor med mycket skiftande
bakgrund. Erfarenhetema visar atl t.ex. människor som inte är handikappade i
strikt medicinsk bemärkelse, i en omställningssituation eller inför inträde på
arbetsmarknaden behöver stöd i form av kartläggande eller förberedande åtgärder.
Lång bortovaro från arbetsmarknaden, bristfällig teoretisk utbildning,
bristande självtillil etc. kunde vara reella arbetshinder som behövde
kompenseras med särskilda insatser. Arbetsmarknadsutbildningen expanderade
därför kraftigt under 1960- och 1970-talen. Årligen påbörjar ca 100000 personer
arbetsmarknadsutbildning varav ca hälften vid AMU-center. Också för de
arbetshandikappade har arbetsmarknadsutbildningen fått allt större betydelse.
Ungefär en fjärdedel av kursdeltagama utgörs av sökande som registrerats som
arbetshandikappade. Vid sidan av arbetsvårdsinstituten har
arbetsmarknadsutbildningen därför kommit att bli en tämligen dominerande
rehabiliteringsform för de arbetshandikappade. Skolöverstyrelsen är huvudman
för verksamheten vid AMU-centra och svarar för kursemas pedagogiska innehåll
saml för planering och drift av verksamheten. Arbetsmarknadsverket bedömer
behovet av kurser, deras yrkesinriktning, omfattning, lokalisering samt vilka
arbetssökande som är berättigade till arbetsmarknadsutbildning.

För vissa handikappgrupper -
synskadade, döva, hörselskadade, rörelsehindrade, intellektuellt
arbetshindrade samt psykiskt handikappade -ordnas inom arbetsmarknadsutbildningen
särskilda anpassningskurser benämnda Omställning och träning (OT-kurser).
Kursema syftar till att ge-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 45

nom klarläggande av anlag och intressen, social träning
samt studie- och yrkesorientering m.m. underlätta för kursdeltagarna atl
tillvarata sina utvecklingsmöjligheter och därigenom kompensera sitt
handikapp. Kurserna skall bl.a. förbereda för vidare yrkesutbildning. Vid
kurserna arbetar personalen i lag bestående av utbildningsman, lärare,
psykolog, kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, fritidsledare, sjuksköterska,
läkare, boendeper-sonal samt kontaktman från arbetsförmedlingen. Metodiken i
kursemas praktiska yrkesorientering påminner mycket om den prövningsverksamhet
som finns vid arbetsvårdsinstituten. F.n. finns 23 OT-kurser vid 19 kursor-ler
i landet. Plalsanlalet per kurs är vanligtvis 30. Under budgetåret 1977/78 har
ca 950 personer påbörjat OT-kurs. Många arbetshandikappade deltar också i
kurserna Arbetsliv och utbildning (ALU-kurser), som är en form av
yrkesorientering och en fördjupning av arbetsförmedlingens insatser som
förberedelse för arbete eller utbildning. Dessa kurser står alltså öppna för
arbetssökande som av olika anledningar känner sig osäkra i yrkesvalet. Kurserna
omfattar i princip fyra veckor, varav tre veckor utgörs av praktik. Dessa
kurser kan förlängas med två veckor efter individuella behov. Fyraveckorskurser
får undanlagsvis förlängas till högst tio veckor. Särskilda kurser omfattande
20 veckor anordnas för socialt arbetshandikappade och för invandrare
omfattande 10 veckor. Under budgetåret 1977/78 har ca 11 000 personer genomgått
ALU-kurser.

3.6.1 Inrättande av arbetsmarknadsinstitut

Den yrkesinriktade
rehabiliteringens framlida utformning har varit föremål för utredning i flera
omgångar. 1 juli 1976 lämnade utredningen rörande viss yrkesinriktad
rehabiliteringsverksamhet m.m. (YR-utredningen) sitt betänkande (SOU 1976:38)
Yrkesinriktad rehabilitering. Remissbehand lingen av detta belänkande visade en
bred anslutning lill utredningens diskussioner om behovet av en samordnad
organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen under ett stadigt
huvudmannaskap. Remissinstanserna var dock inte eniga när det gällde
utredningens förslag att föra samman delar av de resurser Jag nyss har
redogjort för till särskilda enheter för yrkesprövning inom
arbetsmarknadsutbildningen. 1 propositionen (1977/78:30) om skyddat arbete och
yrkesinriktad rehabilitering m.m. konstaterade föredraganden att
arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning med hänsyn till de
arbetshandikappades behov, liksom formerna för arbetsförmedlingens service i
dessa avseenden, då prövades inom ramen för sysselsättningsutredningens
arbete. Föredraganden fann det därför naturiigt alt frågan om den
yrkesinriktade rehabiliteringens principiella utformning och innehåll inom
ramen för statligt huvudmannaskap prövades sedan sysselsätlningsutredningens
delbetänkande avlämnats.

Föredraganden framhöll vidare att
en samordnad organisation borde kunna ge ökade möjligheter alt snabbt och
effektivt anpassa insalsema efter den enskildes behov och fömtsättningar och
även att fortlöpande kunna anpassa verksamheten till utvecklingen på
arbetsmarknaden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 46

Föredraganden instämde i YR-utredningens uttalanden
att alla människor som är i behov av att få sina arbetsförutsättningar
kartlagda eller som önskar fä hjälp med att förbereda sig för arbetslivet skall
få den hjälp som behövs oavsett om de i formell mening kan betraktas som
arbetshandikappade eller inte, samt viklen av att man inom ramen för
verksamheten aktivt försöker motivera människor för arbete. YR-utredningen
framhöll att del ur samhällsekonomisk synvinkel inte är rationellt atl de
dyrbaraste och mest kvalificerade utredningsresurserna tas i anspråk i de fall
då det är uppenbart orealistiskt att tänka sig att den sökande skall kunna gå
tillbaka till arbetet. Några remissinstanser var kritiska till YR-utredningens
uttalande att yrkesinriktad rehabilitering i första hand skall erbjudas
människor som själva önskar komma ut på arbetsmarknaden.

Föredraganden delade utredningens uppfattning i den
meningen att de mest kvalificerade och kostsamma resurserna i första hand måste
användas som ett instrument för arbetsmarknadsverkets ansträngningar att
hjälpa människor till arbete. Detta fick emellertid inte utesluta atl det i
komplicerade ärenden kan vara nödvändigt och riktigt med en tids arbets-marknadsinriktad
prövning och träning för att klargöra den arbetssökandes möjligheter på
arbetsmarknaden. Nya utredningen för yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)
har, som jag i det följande kommer att redogöra för, i sin rapport (DsA 1978:3)
anfört liknande synpunkter. Jag gör samma bedömning.

Sysselsällningsutredningen har i delbetänkandel
(SOU 1978:14) Arbete åt handikappade föreslagit att OT- och ALU-kursema förs
samman med arbetsvårdsinsliluiens resurser i nya enheter, kallade
arbetsmarknadsinstitut. Utredningen föreslår vidare att psykologresurser knyts
till de nya arbetsmarknadsinstituten. Instituten bör knytas till
länsarbetsnämnderna men ha särskilda styrelser i vilka ingår företrädare för
olika intressen. Därmed anser utredningen att ett sammanhållet ansvar uppnås
förde arbetssökande med anknytning till förmedlingsverksamheten och
arbetsmarknaden. Möjligheten att avväga de olika resursinsatserna anses också
underlättas genom den nya organisationen. 1 varje län skall under länsarbetsnämnden
finnas ett eller flera arbetsmarknadsinstitut som har ansvar för ALU-kurser,
anlagsundersökningar och prövnings/träningsverksamhel, dels i institutionell
miljö men framför allt på träningsplatser på den reguljära arbetsmarknaden.
Utredningen föreslår vidare att det forsknings- och metodutvecklingsarbete som
nu bedrivs vid statens arbetsklinik och Psykotekniska institutet samordnas i
ett metodutvecklingsinstitut som knyts till AMS men haren självständig
ställning. Institutet föreslås faen särskild styrelse som svarar för den
löpande verksamheten. Utvecklingsarbetet föreslås ha en bred inriktning, främst
på frågor om anpassningsproblem på arbetsmarknaden, anpassningsgruppernas
arbete, utveckling av hjälpmedel etc, men dess huvudsakliga inriktning skall
vara all vidareutveckla arbetsmarknadsinstitutens metoder för individinriktad
service.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 47

Sedan sysselsätlningsutredningens
delbetänkande avlämnats har regeringen i enlighet med riksdagens beslut med
anledning av propositionen 1977/78:30 tillsatt en särskild
organisationskommitté som antagit namnet nya utredningen för yrkesinriktad
rehabilitering m.m. (NYR). För atl den tidsmässiga samordningen med det
förändrade huvudmannaskapet för skyddat arbete skall bli möjlig, har
organisationskommittén, på sätt som anmäldes i propositionen fått påbörja sitt
arbete ulan alt behöva avvakta riksdagens ställningslagande till förslagen i
anledning av sysselsättningsutredningens delbetänkande rörande de arbetshandikappade.
NYR har påbörjat sitt arbete genom att närmare studera de tre olika
organisalionsalter-nativ som utredningen diskuterade. I likhet med flertalet
remissinstanser som yttrat sig över sysselsätlningsutredningens delbetänkande
biträder NYR sysselsätlningsutredningens huvudalternativ att särskilda arbetsmarknadsinstitut
skall inrättas inom arbetsmarknadsverket. De övriga alternativ som
sysselsällningsutredningen övervägt var dels en anknytning till AMU-centra,
dels en anknytning till de regionala stiftelserna för skyddat arbete som
planeras om möjligt inrättas fr.o.m. år 1980. NYR har vidareutvecklat
sysselsätlningsutredningens tankegångar och i rapporten DsA 1978:3 lagt fram
förslag beträffande organisation och huvudmannaskap för arbetsmarknadsinstituten.
Till instituten föreslås således föras dels den ar-betsprövnings- och
arbetslräningsverksamhet som nu bedrivs vid landstings- och primärkommunala
arbetsvårdsinstitul, dels de OT- och ALU-kurser som bedrivs vid AMU-centra.
Vidare föreslås på samma grunder som framhölls i proposition 1977/78:30 att de
arbetspsykologiska konsultinsatserna skall inordnas i de nya instituten.

Som Jag nyss nämnt, har förslaget
om inrättande av arbetsmarknadsinstitut inom arbetsmarknadsverket fått ett
starkt gensvar från remissinstanserna, däribland socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, AMS, SPN, domänverket. Landstingsförbundet, KF, LO,
TCO, SACO/SR.

NYR framhåller att en samordning av
väglednings- och rehabiliteringsresurserna bör skapa förutsättningar för en fortsatt,
mer samlad och intensiv utveckling och en bättre anpassning till
arbetsförmedlingens och de arbetssökandes behov. Förde sökande kan instituten
bli en lättare tillgänglig resurs inom arbetsförmedlingen och erbjuda en
sammanhållen men samtidigt rikt differentierad service. Segregering av utsatta
grupper undviks och möjligheterna till mera individuell handledning och
behandling ökas. Man får ett sammanhållet ansvar för sökanden under hela
processen fram lill ar-betsplaceringen. Samordningen bör främja en bättre
resursavvägning, som leder till rätt insats på rätt nivå. Fler sökande kan
också få tillgång till specialistresurser. Personalen kan arbeta med gemensam
grundsyn och med stöd av enhetlig ledning. Huvudskälet till ett inordnande i
arbetsm.arknads-verkets organisation är atl del ger en nära anknytning lill
arbetsförmedlingen och arbetsmarknaden och markerar verksamhetens
arbetsförberedande funktion.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 48

NYR föreslår att organisationen ska
omfatta ett eller flera institut i varje län. I fråga om kursen Omställning och
träning, som har specifika målgrupper och flera län som upptagningsområde, bör
integration i arbetsmarknadsinstitut ske, men särskilda hänsyn bör tas i det
fortsatta organisationsarbetet till de förutsättningar som gäller för kurserna
och målgrupperna. En väsentlig utgångspunkt är t.ex. atl dövblinda och döva och
andra grupper som kräver samhörighet inte splittras, en annan alt alltför
stora institutioner för vissa grupper kan ha en ogynnsam inverkan.

NYR föreslår vidare all det inom
varje län skall finnas en styrelse under länsarbetsnämnden, med en bred
representation för att främja verksamheten och tillgodose olika intressen. En
länsansvarig chef skall finnas för arbetsmarknadsinstituten vilken skall svara
för planerings- och samordningsuppgifter och vara ansvarig för
personalutbildning och metodutveckling. Chefen är föredragande i styrelsen i
frågor som rör verksamheten och sammanställer bl.a. underlag för
anslagsframställning. Institutets löpande personal- och ekonomiadministration
skall anknytas till länsarbetsnämndens administrativa enhet. Till den
länsansvariga chefen skall knytas en särskild tjänst för utbildnings- och
utvecklingsfrågor samt två beredningsgrupper, en för personalutbildning och en
för metodutveckling. Vid varje institut skall finnas en planeringsgmpp med
företrädare för institutet och arbetsförmedlingen. För varje institut utses en
föreståndare som har eget budgetansvar och ansvar för institutets verksamheter.

Verksamheten skall enligt NYR:s förslag ha en bred
inriktning mot såväl yrkesobestämda som arbetshandikappade arbetssökande.
Samordningen av nuvarande resurser för vägledning och rehabilitering bör syfta
till en integrering så alt förutsättningar skapas för utveckling av nya
arbetsformer och ny metodik. En hasorganisation av små arbetslag (2-4 personer)
bör förutom att svara för direkta vägledningsinsatser ha ett sammanhållet ansvar
för genomförande och uppföljning av den individuella planen. Nuvarande
prövnings- och iräningsavdelningar sammanförs till ett flexibelt stationssystem
för teoretiska och praktiska övningsuppgifter och andra aktiviteter.
Väsentligt utrymme ges för gruppverksamhet. NYR förordar vidare en kraftig
ökning av utåtriktad verksamhet i form av praktik och s.k. prövning/träning i
reell miljö. Frågan om ekonomisk ersättning eller annan kompensation lill
arbetsgivare skall i detta sammanhang övervägas. Till den utåtriktade
verksamheten hör också institutets insatser på arbetsförmedlingen, främst i
form av psykologmedverkan och samarbete med övriga samhällsorgan.

All personal, ca 2000 anställda,
inom nuvarande verksamhet bör enligt NYR:s förslag i princip erbjudas fortsatt
anställning i den nya organisationen. Med hänsyn till verksamhetens speciella
inriktning och omfattning föreslår NYR en kraftig satsning på
personalutbildningen, särskilt i igång-sältningsskedet. NYR förordar att det av
utredningen föreslagna institutet för metodutveckling och forskning får ansvar
för personalutbildningen. Jag

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 49

förutsätter i likhet med NYR atl all berörd personal i
samband med organisationsförändringen ges erforderlig utbildning och
introduktion för sina nya arbetsuppgifter.

För egen del anser jag att verksamhetens karaktär av
kvalificerad ar-betsförberedelse för sökande med svårigheter på arbetsmarknaden
måste vara den grundläggande utgångspunkten vid valet av organisatorisk lösning
för verksamheten. Jag ansluter mig därför till NYR:s förslag att arbetsmarknadsverket
skall vara huvudman för de nya arbetsmarknadsinstituten. De OT-kurser som f n.
anordnas vid AMU-centra för olika handikappgrupper har betydande inslag av
handikappanpassning och social träning. De som undervisar vid kurserna har i
många fall unik erfarenhet och kunskap inom resp. handikappområden. Från bl.a.
handikapporganisationernas sida har framförts att denna verksamhet också i
fortsättningen måste bedrivas i former som är särskilt anpassade till
målgruppemas behov. För egen del anser jag att NYR:s förslag i fråga om
OT-verksamhetens framtida organisation och former är så utformat att det bör
vara ägnat att tillgodose dessa krav.

Inom arbetsmarknadsutbildningen
anordnas f.n. korta anpassningskurser s.k. kortkurser - för främst äldre
synskadade. Dessa kurser har ingen egentlig arbetsmarknadsanknytning utan
syftar främst till alt lära de synskadade alt klara sig i hem och samhälle.
NYR har i särskild framställning till arbetsmarknadsdepartementet den 29
september 1978 anhållit att regeringen måtte uppdra åt SÖ och AMS atl i samråd
med Synskadades Riksförbund, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
planera för att denna kursverksamhet överförs till folkhögskoleorganisationen i
enlighet med förslag från Synskadades Riksförbund. Efter samråd med chefen för
utbildningsdepartementet vill jag förutskicka att jag inom kort avser föreslå
regeringen att lämna ett sådant uppdrag.

Sysselsätlningsutredningens och
sedermera NYR:s förslag om arbetsmarknadsinstitut innebär, i enlighet med de
gmnder som anfördes i prop. 1977/78:30, att också den arbetspsykologiska
konsultverksamheten som nu bedrivs för arbetsmarknadsverkets räkning tillförs
den nya organisationen. Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser
däribland PTI, LO, TCO och AMS. AMS betonar dock atl psykologresurserna vid
instituten måste medge fortsatta insatser på förmedlingarna. SACO/SR, som i
Psykologförbundet organiserar berörda arbetspsykologer, framhåller bl.a. all
den arbetspsykologiska verksamheten sedan länge varit ett naturligt led i
arbetsförmedlingens arbete. Det framstår därför som helt konsekvent att
arbetsmarknadsverket ges del fulla ansvaret i framtiden. Förslaget har däremot
avstyrkts av ägare till nuvarande institut saml SAF m.fl.

Som jag tidigare redogjort för,
innebär tillkomsten av arbetsmarknadsinstituten ett nytt inslag i svensk
arbetsmarknadspolitik. Dessa institut skall arbeta såväl med den sökande som
med vederbörandes arbetssilua-

4 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 73

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 50

tion i placeringsskedet. Härigenom vinns, som NYR påpekat,
att onödigt remissförfarande mellan olika samhällsorgan kan undvikas och atl
åtgärderna kan sättas in på ett tidigt stadium. Arbetsmarknadsinstitutens
personal, bl.a. psykologer, skall således tjänstgöra i jourverksamhet direkt
på förmedlingarna och kunna hjälpa de sökande. På motsvarande sätt skall t.ex
arbetsförmedlare, instruktörer eller psykologer från arbetsmarknadsinstituten
kunna följa med den sökande ut på den nya arbetsplatsen och där på ett mer
ingående sätt hjälpa till med den sökandes inpassning i verksamheten. Ett
bibehållande av de nuvarande arbetspsykologiska instituten skulle inte bara
innebära en splittring av nuvarande resurser utan också försvåra ett effektivt
utnyttjande av dem. Bl.a. vill jag som PTI anfört peka på de arbetsrättsliga
svårigheter som kan uppstå om psykologer anställda vid privatägda institut
kontinuerligt skall arbeta på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Härtill kommer att vid de nuvarande arbetsvårdsinstituten och OT-kurserna
redan fmns psykologer som kommer alt ingå i den nya organisationen.

En uppbyggnad av
arbetsmarknadsinstituten i enlighet med sysselsält-ningsutredningens förslag
som innebär att vägledningsinsatser för de arbetssökande på ell flexibelt sätt
skall kunna avvägas efter den sökandes behov förutsätter att också
psykologresurserna samordnas i enlighet med utredningsförslaget. Ett bibehållande
av nuvarande organisationsformer skulle enligt min mening inte bara väsentligt
försvåra arbetsmarknadsinstitutens möjligheter till individuell vägledning ute
i arbetslivet utan också innebära direkta nackdelar för den berörda personalen
vid nuvarande arbetspsykologiska institut. Skälet härtill är bl.a. att i det
tillstånd av resursknapphet i samhällsekonomin, som vårt land torde få
vidkännas under ytterligare några år, kommer det atl bli helt nödvändigt att
också inom arbetsmarknadspolitiken göra hårda prioriteringar mellan behoven. 1
ett läge då arbetsmarknadsinstituten är under uppbyggnad synes det nödvändigt
att styra mesta möjliga tillgängliga resurser till arbetsmarknadsinstituten för
att dessa så snabbt som möjligt skall få de förväntade förutsättningarna att
hjälpa arbetssökande inför och i samband med utträdet på arbetsmarknaden.

Detta måste, tillsammans med del
faktum atl del under alla förhållanden kommer att finnas psykologresurser vid
arbetsmarknadsinstituten, leda till att underlaget för de nuvarande
arbetspsykologiska instituten på sikt väsentligt försvagas och därigenom också
situationen för de anställda där. Enligt min mening är del viktigt atl på sätt
som anfördes i prop. 1977/78:30 finna sådana övergångslösningar atl den arbetspsykologiska
verksamheten på ett smidigt sätt kan övergå til den nya organisationen och att
man därvid särskilt beaktar situationen för de anställda. Jag förordar därför
att den arbetspsykologiska verksamheten redan från början inordnas i den nya
organisationen med arbetsmarknadsinstitut.

Ett statligt övertagande av kostnadsansvaret för den
arbelsprövnings-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 51

och arbetslräningsverksamhet som nu bedrivs av
landstingskommuner och kommuner kan enligt riksdagens beslut accepteras endast
om det i sin helhet motsvaras av minskade statliga åtaganden inom andra
kommunala verksamhetsområden samt atl ekonomiska uppgörelser kan träffas om
övertagande av de nuvarande huvudmännens lösa och fasta egendom.

Regeringen har genom beslut den 23 februari 1978 uppdragit
ål statens förhandlingsnämnd att uppta förhandlingar i dessa frågor med Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förhandlingama har också avsett
verkstäderna för skyddat arbete. Jag har för avsikt atl föreslå regeringen alt
uppdra ål statens förhandlingsnämnd att även uppta förhandlingar med nuvarande
ägare till de arbetspsykologiska instituten om övertagande av lokaler och
andra tillgångar.

NYR har förordat att i princip all personal inom
hittillsvarande verksamheter skall erbjudas fortsatt anställning i den nya
statliga organisationen. För anställda inom AVI med rent produktionsinriktade
arbetsuppgifter föreslås dock erbjudandet gälla anställning vid
arbetsmarknadsinstitut eller inom de regionala stiftelserna för skyddat
arbete. För egen del anser jag atl frågan om övertagande av befintlig personal
i den nya organisationen dels får diskuteras mellan nuvarande huvudmän och
statens förhandlingsnämnd vid centrala och lokala förhandlingar i samband med
övertagandet av tillgångarna, dels i MBL-förhandlingar med berörda
personalorganisationer. Jag utgår från atl den personal som nu sysselsätts
inom dessa verksamheter i princip skall erbjudas tbrtsatt anställning hos den
nya huvudmannen. Statens avtalsverk bör få i uppdrag att i den utsträckning
som behövs förhandla med personalorganisationerna om anställnings- och arbetsvillkor
för berörd personal. Tilläggas kan att personalens tjänstgöringsförhållanden
hos nuvarande huvudmän till vissa delar är oklara. Det finns således vissa
kategorier som tjänstgör endast några få timmar per vecka och har denna
tjänstgöring förenad med anställning hos annan arbetsgivare. Gränsema för de
nuvarande huvudmännens administration av t.ex. arbetsvårdsinstitul å ena sidan
och skyddade verkstäder å den andra är också oklar. Det synes därför lämpligast
att man på den regionala nivån söker träffa överenskommelser i här berörda
frågor. 1 enlighet med sina direktiv ankommer det på NYR alt biträda såväl
statens förhandlingsnämnd som avtalsverket vid dessa förhandlingar.

SÖ har i sitt remissyttrande uttalat att man snarast vill
få tillstånd en lokalmässig åtskillnad mellan den kursverksamhet som skall
övergå till arbetsmarknadsverket och övrig verksamhet vid AMU-centra.
Erfarenhetsmässigt vet man att verksamheten vid AMU-centra med hänsyn till
förändringarna på arbetsmarknaden omstruktureras relativt snabbt. I samband
med sådana förändringar bör enligt min mening den lokalmässiga omflyttning som
ALU- och OT-kursernas inordnande i AMI innebär kunna genomföras. Under en
övergångstid bör emellertid med OT- och ALU-verk-samhet kunna vara lokaliserad
till AMU-centra. I dessa fall får överens-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 52

kommelse träffas mellan skolöverstyrelsen och
länsarbetsnämnden om fördelning av kostnader, överlagande eller upprättande av
hyreskontrakt etc. Jag delar dock uppfattningen att ALU- och OT-kurserna på
sikt bör knytas till ett AMI.

3.6.2 Arbetsanskaffning

NYR föreslår att de regionala
stiftelserna för skyddat arbete skall ansvara för arbetsanskaffning till
arbetsmarknadsinstituten. Med hänsyn till betydelsen av all minska antalet
statliga och kommunala huvudmän som sysslar med arbetsanskaffning och
försäljning av industriellt tillverkade produkter har jag ingen erinran mot
detta förslag. Det får ankomma på den kommande centrala stiftelsen för skyddat
arbete och AMS atl utforma principema för ett samarbete mellan
arbetsmarknadsinstituten och den nya organisationen för skyddat arbete.

3.6.3 Arbetsmarknadsinstitutens ledning

Enligt sysselsätlningsutredningens
förslag skall arbetsmarknadsinstituten ha en fristående ställning under
länsarbetsnämnderna. Vid länsarbetsnämnden skall finnas en särskild styrelse
för arbetsmarknadsinstituten, där länsarbetsdirektören,
arbelsvårdsföredraganden, parterna på arbetsmarknaden, socialvårdens och
sjukvårdens huvudmän samt försäkringskassan är företrädda. Utredningen
föreslår att det dessutom skall finnas en anknytning lill arbetsmarknadsutbildningen
eller till kursstyrelsen för AMU i styrelsen.

NYR föreslår att
länsarbetsdirektören blir ordförande i styrelsen för arbetsmarknadsinstituten.
Som ledamöter skall ingå företrädare för arbetsmarknadens parter,
handikapporganisationer, kommunerna - bl.a. i deras egenskap av huvudmän för
socialvård och skolväsende, landstinget i egenskap av huvudman för sjukvård
och omsorgsverksamhel, kriminalvården, försäkringskassan och AMU-cenier i
länet. Arbetsvärds- och yrkesvägledningsföredragande bör vara adjungerade i
styrelsen. Personalen vid arbetsmarknadsinstituten föreslås likaledes bli
företrädd.

För egen del ansluter jag mig till
NYR:s förslag om sammansättning av styrelserna för arbetsmarknadsinstituten.
Det får ankomma på länsarbetsnämnderna alt efter förslag från resp.
organisation och myndighet utse ledamöterna i styrelsen.

Företrädare för personalen vid
arbetsmarknadsinstituten skall finnas i styrelsen enligt de bestämmelser som
finns om personalföreträdare i statliga styrelser. Föreståndare vid
arbetsmarknadsinstitut i länet bör ha yttrande- och förslagsrätt vid
styrelsens sammanträden. Länsansvarig chef för arbetsmarknadsinstituten i länet
föreslås vara föredragande i styrelsen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 53

3.6.4 Institut för metodutveckling och forskning

1 propositionen 1977/78:30
förordade föredraganden atl ett fristående institut för metodutveckling och
forskning skulle upprättas. Institutet borde ha en fast anknytning till den
yrkesinriktade rehabiliteringen på såväl arbetsförmedlingen som på
arbetsplatsen. Särskilt viktigt var atl metodutvecklingsarbetet direkt kunde
ske i anknytning till den praktiska verksamheten inom organisationen för den
yrkesinriktade rehabiliteringen. I likhet med vad som gäller för statens
arbelskliniks verksamhet borde institutet finansieras över statsbudgeten. 1
detta sammanhang borde del enligt föredraganden ankomma på
sysselsällningsutredningen atl pröva bl.a. möjligheten att utveckla och
samordna statens arbelskliniks och Psykotekniska institutets (PTI) resurser. En
vidgning och reformering av dessa institutioners verksamhet under ett
gemensamt huvudmannaskap skulle enligt föredraganden kunna utgöra en god gmnd
för metodutvecklingen inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Sysselsättningsutredningen skulle i detta sammanhang också beakta det
utvecklingsarbete som bedrevs vid övriga arbetspsykologiska institut.

Enligt sysselsätlningsutredningens
förslag bör en sammanläggning ske av de delar av verksamheten vid statens
arbetsklinik resp. PTI som är inriktade på forskning och metodutveckling.
Arbetsprövning, anlagsundersökningar och annan klienlinriklad verksamhet hos
de båda institutionerna föreslås bli sammanförd till ett lokall institut i
Stockholms län, lokalmäs-sigi knutet lill metodutvecklings- och
forskningsinstitutet.

Förslaget har i princip mött
positiva reaktioner från remissinstanserna, bl.a. från statens arbetsklinik och
PTI. Några av remissinstansema har dock betonat vikten av alt metodutveckling
och forskning bedrivs decentraliserat och inte samlas till ell centralt
institut i Stockholm.

Sysselsättningsutredningens organisationsförslag har
vidareutvecklats av NYR. 1 organisationsförslaget markeras den decentraliserade
metodutvecklingen och forskningen, medan del centrala institutet tilldelas en
sammanhållande och samordnande roll. NYR framhåller behovet av en sådan
samlande instans som verkar fören rehabiliteringsforskning utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv.
Man pekar också på behovet av att bättre följa upp den praktiska verksamheten.
Tidigare har sysselsättningsutredningen och RRV betonat behovet av ell bättre
informationssystem vad gäller resultaten av arbetsvärdens insatser.

För egen del vill jag betona att ökade kunskaper om effekter
för individ och samhälle av olika arbelsmarknadspoliliska åtgärder är
väsentliga för planeringen av åtgärder för arbetshandikappade och andra
vägledningssökande. Likaså är sådana kunskaper nödvändiga för
metodutvecklingen inom väglednings- och rehabiliteringsområdena. Hittills har
resurserna för en sådan uppföljning varit otillräckliga. Atl följa upp de
sökande och se vilka faktiska effekter insatta åtgärder haft, att analysera
orsakerna till miss-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 54

lyckanden och hinder för att den önskade effekten kunnat
uppnås bör vara en viktig uppgift för ett centralt institut med
melodutvecklingsuppgifler. NYR har också framhållit alt verksamhetens
inriktning skall ha sin tyngdpunkt i metodutvecklingen. Denna förutsätts i hög
grad äga rum i form av försöksverksamhet och uppföljningar vid
arbetsmarknadsinstituten.

NYR:s förslag om att de olika
projekten för metodutveckling och forskning skall bedrivas decentralicerat på
arbetsmarknadsinstituten finner jag ägnat att främja en vilalisering och
utveckling av den arbetsmarknadsinrik-tade rehabiliteringen.

Del förekommer nu att man inom
fältorganisationen initierar försök med nya metoder eller särskilda
arbetsformer. En brist i det nuvarande systemet är att sådana försök inte
alltid kan utvärderas och dokumenteras och kunskapen om dem spridas till andra
som verkar inom området. Därför är det angeläget alt ett centralt institut
också tar lill vara och hjälper lill med alt utveckla och genomföra sådana initiativ
inom fältverksamhelen och sedan svarar för dokumentation och
informationsspridning. Institutet bör därtör vara den instans som har den
samlade överblicken över utvecklingen på området.

Enligt NYR:s förslag skall
institutets verksamhetsområde avse problem för individen i svåra val-,
omställnings- och anpassningssiluationer på arbetsmarknaden och metoder all
lösa sådana problem. Tillämpningen bör enligt NYR innefatta
arbetsmarknadsverkets interna väglednings- och rehabiliteringsinsatser, dess
externa samverkansformer i dessa frågor och förhållanden på arbetsmarknaden med
tydlig relevans för rehabiliterings-och vägledningsarbelet.

Som Jag redan uttalat bör
tyngdpunkten enligt min mening ligga på den praktiska metodutvecklingen inom
arbetsmarknadsverkets område. Detta innefattar också samverkan med andra organ
som berörs av väglednings-och rehabiliteringsinsatser för enskilda individer.
Institutet bör också arbeta med frågor som gäller individens förhållanden på
arbetsplatsen och åtgärder där för all underlätta för den enskilde sökanden alt
få eller behålla ett arbete, eller förbereda sig inför ett utträde på
arbetsmarknaden. Anpassningsverksamhelen är följaktligen ett område som
institutet bör ägna uppmärksamhet.

Med den inriktning av verksamheten
som jag här förordat måste också forskningsinsatserna vara klart inriktade på
den praktiska verksamheten med vägledning och rehabilitering. Det är enligt min
mening angeläget all verksamheten vid institutet avgränsas från den
arbetsmarknadsforskning, som nu utförs av andra organ. Därför bör, enligt min
mening, inriktningen och omfattningen av forskningsverksamheten vid inslilulei
i den mån den inte avser praktisk metodutveckling studeras närmare och då i relation
lill annan forskning inom arbetsmarknadsområdet. Jag kommer att beröra denna
fråga i det följande.

Sysselsättningsutredningens förslag om ett avskiljande av
den individin-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 55

riktade verksamheten vid arbetskliniken och PTI får stöd
av NYR. Jag vill därför förorda en organisation som innebär atl den praktiskt
inriktade verksamheten hos de båda institutionerna får uppgå i den regionala
organisationen med arbetsmarknadsinstitut i Stockholms län, medan metodutvecklings-
och forskningsverksamheten sammanförs till ett institut för metodutveckling
och forskning.

En expert i utredningen har i ett
särskilt yttrande lill NYR förordat ett bibehållande av praktisk verksamhet i
anslutning lill det centrala institutet. Mot bakgrund av vad jag här anfört om
behovet av en decentraliserad metodutveckling och forskning anser jag atl
institutet bör repliera på den praktiska verksamheten ute i landet och inte ha
egen individinriktad verksamhet.

Enligt sysselsättningsutredningens förslag skall sådan
verksamhet som nu finns vid PTI, men som inte har arbetsmarknadsinriktning
övertöras till andra statliga myndigheter och institutioner. Enligt min
uppfattning bör del ankomma på den nuvarande huvudmannen att ge förslag om hur
denna verksamhet framdeles skall bedrivas.

Vad jag tidigare anfört beträffande personalfrågornas
behandling i samband med inrättande av de regionala arbetsmarknadsinstituten
äger i huvudsak giltighet även för metodutvecklingsinstitutet. Del bör ankomma
på NYR att pröva hur nuvarande personalresurser vid PTI och statens arbetsklinik
bör fördelas mellan det nya institutet och den regionala organisationen. Del
bör också ankomma på NYR att pröva i vad mån de metodutvecklings- och
utbildningstjänster som finns vid övriga arbetspsykologiska institut och
arbetsvårdsinstitul skall inrymmas i den nya organisationen. Härefter får
frågan behandlas i MBL-förhandlingar med berörda personalorganisationer.

1 NYR:s förslag har det centrala institutet tilldelats
viktiga och omfattande utbildningsuppgifter genom alt det föreslås svara för
vidareutbildning inom området yrkesinriktad rehabilitering av personal, främst
vid arbetsmarknadsinstituten, men även för förmedlingspersonalen. Jag ansluter
mig till förslaget. I dag finns en särskilt utformad fortbildning för resp.
personalgrupp som kommer all ingå i verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten.
Att det centrala institutet får ansvaret för alt utveckla och driva utbildningen
för den personal som gemensamt skall verka inom arbetsmarknadsinstituten måste
vara en riktig lösning.

En viktig del i arbetet med att sprida kunskap om och dra
nytta av erfarenheterna från metodutveckling och forskning är en väl
fungerande informations- och dokumentationsverksamhet. NYR-utredningen
föreslår att institutet skall svara för denna, men är ännu inte beredd atl ge
förslag till utformningen av verksamheten. Jag vill här erinra om all
regeringen nyligen bemyndigat arbetslivscentrum att överta och vidareutveckla
den dokumentationscentral (PADOC) som tidigare funnits pä PA-rådet. Arbetslivscentmm
avser bl.a. all inrätta en funktion mellan dokumenlationscen-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 56

trålen och dess nyltjare. Personalen där skall bl.a. hjälpa
praktikema atl dra nytta av forskningen inom området.

Självfallet bör den metodutveckling
och forskning som institutet bedriver på olika sätt dokumenteras och föras ut
i den praktiska verksamheten. I en verksamhet inriktad på atl stödja och
utveckla det praktiska arbetet måste information och dokumentation vara
nödvändiga tillskott till andra former av erfarenhetsspridning. Enligt min
mening talar mycket för att knyta det nya institutets dokumentationsverksamhet
till arbelslivscent-rums dokumentationssystem, Arbetslivsinformalion och
dokumentation. (AID)

3.6.5 Institutets ledning

Det centrala institutet för
metodutveckling och forskning skall enligt sysselsätlningsutredningens förslag
ha en självständig ställning inom arbetsmarknadsverket och ledas av en
särskild delegation. I denna delegation skall AMS vara företrädd, liksom
partema på arbetsmarknaden, handikapporganisationerna, karolinska institutet,
tekniska högskolan och kommun- och landslingsförbunden.

Flera av remissinstanserna, bl.a.
RRV, arbelarskyddsstyrelsen och SAF uttalar sig för att institutet ges en
fristående och självständig ställning. Arbelarskyddsstyrelsen förespråkar atl
institutet direkt underställs arbetsmarknadsdepartementet.

NYR har i sina överväganden kommit
fram till att institutet skall ingå i arbetsmarknadsverket. Institutet föreslås
ledas av en föreståndare och en särskild delegationsslyrelse med företrädare
för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, universitets-och högskoleämbetet, riksförsäkringsverket,
landstings- och kommunförbunden, partema på arbetsmarknaden och
handikapprörelsen. AMS generaldirektör föreslås bli delegationens ordförande.

Delegalionsstyrelsen har enligt
NYR:s förslag att fatta beslut i alla de frågor som rör institutets verksamhet,
utom i ärenden som rör viktigare förfaltningsfrågor och förslag till
anslagsframställning för verksamheten. Dessa ärenden ankommer på AMS atl
handlägga. Institutels styrelse skall kunna delegera beslut lill föreståndaren
för institutet. Delegationsstyrelsen föreslås få en viss självständighet
gentemot AMS i anslagsfrågor som gäller forsknings- och
utvecklingsverksamheten, genom att den får rätt att besluta om prioriteringar
inom ramen för anvisade medel.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill
NYR:s förslag beträffande institutets organisatoriska hemvist och ledning.
Enligt min mening bör dock även personalen vid institutet vara företrädd i
delegationsstyrelsen.

Genom att institutet får en egen
delegationsstyrelse med bred sammansättning och egna beslutsbefogenheter
markeras dess självständighet gentemot AMS. Sammansättningen av styrelsen bör
ge möjligheter till en mer allsidig belysning av problem och till ett brett
erfarenhetsutbyte mellan oli-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 57

ka samhällsorgan. Den samlade kunskap som kommer alt
finnas i delegationsstyrelsen bör m.a.o. vara en värdefull resurs i
metodutvecklingsarbetet.

3.6.6 Institutels organisation

NYR föreslår atl institutet skall
ledas av en föreståndare och förutom av ett kansli beslå av två enheter, en för
personalutbildning och en för forskning och metodutveckling. Inom den senare
enheten föreslås finnas vetenskaplig expertis, bl.a. tre professorer med bakgrund
i ämnesområdena psykologi, sociologi och medicin och med anknytning till
fakultet liksom expertis med särskild erfarenhet av praktiskt
utvecklingsarbete. NYR föreslår en organisation med 41 tjänster, fördelade med
nio tjänster inom institutets kansli, nio inom personalutbildningsenhelen och
23 inom forsknings- och metodutvecklingsenheten.

Jag ansluter mig lill NYR:s förslag vad gäller de
organisatoriska delama. Jag förordar att tjänster inrättas vid institutet inom
en kostnadsram av högst 5 milj. kr. för helt budgetår, saml alt institutet
tilldelas särskilda medel för utbildning och metodutveckling. Inriktningen av
dem bör vara sådan atl tyngdpunkten läggs på de funktioner som gäller service
åt fältorganisationen med utbildning, information och dokumentation samt metodutveckling.
Föreståndaren för institutet bör tillsättas av regeringen.

Jag är för närvarande inte beredd att ta ställning till
NYR:s förslag om inrättande av tre professurer vid institutet. Som jag tidigare
betonat bör verksamheten i huvudsak vara inriktad på praktisk metodutveckling
inom arbetsmarknadsverkets område. Inriktning och omfattning av forskning inom
området bör enligt min mening studeras ytterligare och då relateras till annan
forskningsverksamhet på arbetsmarknadsområdet. Jag avser att i annat sammanhang
återkomma i denna fråga.

3.6.7 Fortsatt utredning

Under förutsättning av riksdagens
bifall till propositionen börjar en ny fas i NYR:s arbete. Då skall
organisationsplanerna konkretiseras och detaljerna i organisationen utformas
så atl den kan träda i kraft den I januari 1980 eller vid det eventuellt senare
datum den nya organisationen för skyddat arbete kan träda i kraft. Detta
omfattande arbete måste i stor utsträckning bedrivas ute i länen.

Skulle det fortsatta organisationsarbetet ge vid handen
att tidpunkten för den nya organisationens genomförande måste senareläggas bör
riksdagen föreläggas förslag om föriängning av medelstilldelningen lill
nuvarande organisation. Jag förutsätter därvid att även de fristående
arbetspsykologiska instituten i sådant fall kan bereda de anställda fortsalt
arbete.

Enligt min mening bör del regionala
organisationsarbetet ledas av länsarbetsnämnderna i nära samråd och samarbete
med de institutioner som berörs av förändringen. Som NYR också framhållit, bör
självfallet företrä-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 58

dåre för de personalorganisationer som organiserar den
nuvarande personalen medverka i detta arbete. Det ankommer på NYR atl i
enlighet med sina direktiv på riksplanet svara för organisationsarbetet.
Arbetet bör bedrivas i nära samråd med AMS.

I direktiven betonas atl såväl i
det centrala som det regionala organisationsarbetet bör man söka finna sådana
övergångslösningar att berörd verksamhet vid statliga och kommunala
institutioner på ett smidigt sätt kan övergå till den nya organisationen med
staten som huvudman.

Sedan man vid förhandlingama mellan
nuvarande huvudmän och statens förhandlingsnämnd klargjort om staten skall
överta arbetsvårdsinstituten eller ej bör man i god tid före den nya
organisationens ikraftträdande kunna överblicka vilka arbetsvårdsinstitul som
skall ingå i organisationen.

Utredningsarbetet bör både på
central och regional nivå bedrivas i nära kontakt med nya organisationskommittén
för skyddat arbete och med andra berörda organ.

3.6.8 Kostnadsberäkning och finansiering

I propositionen 1977/78:30
konstaterade föredraganden atl det då inte fanns tillräckligt underlag för atl
kunna ta ställning lill de eventuella kostnadsförändringar som en samordnad
organisation för yrkesinriktad rehabilitering skulle medföra. Föredraganden
utgick dock från atl eventuella förändringar skulle hålla sig inom den
ekonomiska ram som med dåvarande penningvärde totalt gällde för verksamheten.

Kostnaderna för den nuvarande
organisationen framgår av följande sammanställning.

De verksamheter som föreslås ingå i
arbetsmarknadsinstituten och i institutet för metodutveckling och forskning
bekostas nu under tolfte huvudtiteln enligt följande.

B I Arbeismarknadsinformalion.
psykologiska konsultinsatser, anslag \91 W9 26.4
milj. kr.

B 2 Arbetsmarknadsutbildning,
kostnader för ALU-kurser, ca 98 milj. kr. beräknad kostnad 1978/79 samt vissa
utredningskoslnader (psykologer vid ALU-kurser), ca 11 milj. kr. Beräknad
kostnad sammanlagt \91 W9l09milj.kr .

C4Stalens arbetsklinik. anslag budgetåret 1918119 3 976
000 kr.

C 5 Utbildning av svårplacerade,
exkl. företagsutbildning av handikappade (totalt ca 10 milj. kr f n.). Anslag
för 1978/79 lOSmilj. kr., varav 85 milj. faller på SÖ.

C5 Arbetsprövning/arbetsträning, anslag 1978/79 J/,6 milj.
kr.

C 5 För delprogrammet gemensamma förvaltningskostnader
(totalt 1978/79 4,6 milj. kr.) uppskattningsvis 4 milj. kr. Därtill kommer de
kostnader som kommuner och landsting har för arbetsvårdsinstitul. Dessa
utgjorde räkenskapsåret 1977 88,8 milj. kr. Till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 59

detta kommer vissa inlematkostnader, för vilka statsbidrag
ej utgått, ca 5 milj. kr. Med löne- och prisomräkning skulle kostnadema för
närvarande kunna uppskattas till ca 100 milj. kr.

Även jag utgår från atl den nya
organisationen med arbetsmarknadsinstitut och institutet för metodutveckling
och forskning vid sin start totalt sett skall hålla sig inom den sammanlagda
kostnad som hitintills gällt för verksamheten.

Del fortsatta utredningsarbetet har
givit vid handen all en lolalfinansie-ring av metodutvecklingsinstitutet över
statsbudgeten på sätt som förordats i prop. 1977/78:30 är mindre lämplig med
hänsyn till alt metodutvecklings- och utbildningsverksamheten skall bedrivas
integrerad med de regionala arbetsmarknadsinstitutens verksamhet.

Jag avser därför alt i 1979 års
budgetproposition föreslå ell nytt programanslag för arbetsmarknadsinstitutens
och metodinstitutets verksamhet, varvid de olika verksamhetema fördelas på två
delprogram. De medel som efter sedvanlig budgelbehandling av behov av tjänster
m.m. anvisas programmet bör tillföras arbetsmarknadsutbildningsfonden för alt
tillsammans med inflytande arbetsgivaravgifter bekosta den samordnade organisationen
för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Jag vill erinra om alt riksdagen
uttalat sig för en fondfinansiering av den yrkesinriktade rehabiliteringen
saml atl utbildningsbidrag bör utgå till samtliga elever.

3.7 Skyddat arbete

Med skyddat arbete menas sådant
arbete som anordnas för arbetshandikappade eller andra svårplacerade som trots
olika stödåtgärder inte kan få eller behålla anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. Detta är alltså en åtgärd som aktualiseras först efter det
arbetsförmedlingen konstaterat alt det inte genom förmedlingsinsatser,
yrkesinriktad rehabilitering, an-passningsåtgärder på arbetsplatsen eller
halvskyddad sysselsättning etc. går atl få en anställning lill stånd. Skyddat
arbete skall således främst ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte
att värna om de handikappades rätt till avlönat arbete.

Begreppet skyddat arbete skall förstås så att de anställda
är skyddade från konkurrens från personer ulan arbetshinder när det gäller atl erhålla
och behålla ett arbete. Det betyder också att arbetsplatserna i görligaste mån
bör vara anpassade till de arbetshandikappades förutsättningar. Det skyddade
arbetet skall betraktas som en tillgång för vårt lands samlade näringsliv. I
enlighet med vad Jag inledningsvis nämnt vill jag framhålla att de människor
som arbetar i verksamheten producerar angelägna varor och tjänster och
därigenom bidrar till utvecklingen av vårt samlade välstånd.

Flera former av skyddat arbete finns idag, som jag i det
följande närmare redovisar. Det kan ordnas i form av verkstäder för skyddat
arbete eller hemarbete som drivs av landsting och primärkommuner samt i vissa
fall

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 60

ideella organisationer. Kontorsarbetscentraler och
industriella beredskapsarbeten som drivs av AMS har i huvudsak samma innehåll
och syfte som verkstäderna för skyddat arbete. I särskilda beredskapsarbeten
sysselsätts arbetshandikappade i betydande utsträckning. Arkivarbete och
halvskyddad sysselsättning är andra verksamhetsformer.

För statliga arkivarbetsplatser och
för platser hos ideella organisationer utgår statsbidrag med hela lönekostnaden
för den arkivarbelsanslällde. Till kommunalt arkivarbete utgår 33 %
statsbidrag. Lönevillkor vid statliga och enskilda arkivarbetsplatser
fastställs i särskilda avtal som tecknas mellan å ena sidan statens avlalsverk
i samråd med AMS och Statstjänstemannaförbundet inom TCO på den andra.
Arbetsgivaransvaret åvilar AMS. Enligt 1 § LAS gäller inte lagen arbetstagare
som av arbetsmarknadsmyndighet har meddelats arbetslöshetshjälp i form av
beredskapsarbete, arkivarbete, musikerhjälp eller som har anvisats arbete i
verkstad inom arbetsvärden. Anställda i arkivarbete och vid skyddade
verkstäder åtnjuter dock i realiteten en hög grad av anställningstrygghet.

Halvskyddad sysselsättning är en
form av sysselsättning som anordnas på den reguljära arbetsmarknaden och som
innebär att staten ger stöd till arbetsgivare som anställer personer med
nedsatt arbetsförmåga. Bidrag till halvskyddad sysselsättning utgår nu med 75%
av den anställdes lön inkl. lönebikostnader under det första anställningsåret.
Under det andra året är statsbidraget 50% och under de tredje och fjärde åren
25%. I god tid före fjärde årets utgång skall prövas om fortsatt bidrag bör
utgå. Som ell led i en särskild försöksverksamhet kan förhöjt bidrag utgå vid
anställning av imgdomar under 25 år med grava fysiska handikapp eller som är
förtecknade enligt lagen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Halvskyddat arbete utförs på den
reguljära arbetsmarknaden och kan i princip avse alla slag av arbeten. För
halvskyddat arbete gäller alt arbetstagaren är anställd på arbetsplatsen av
samma arbetsgivare och enligt samma avtal som övriga anställda. Den
halvskyddade sysselsättningen har under den senaste tioårsperioden vuxit från
drygt 500 platser till 11 700 år 1978. Under de senaste årens
konjunkturavmattning har ökningstakten avtagit till följd av den allmänt svaga
efterfrågan på arbetskraft.

3.7.1 Anställning med lönebidrag

Genom tilläggsdirektiv fick
sysselsällningsutredningen år 1977 regeringens uppdrag atl överväga ny
benämning av arkivarbetsverksamheten och samtidigt pröva möjligheterna atl
ersätta arkivarbetel med ett system av samma principiella uppbyggnad som för
den halvskyddade sysselsättningen.

Utredningen konstaterar att
arkivarbetsformen har vissa brister i förhållande till den halvskyddade
sysselsättningen. 1 första hand gäller delta den arbetsrättsliga och
lönemässiga sidan. Eftersom arkivarbetet är en form av arbetslöshetshjälp
omfattas inte personer i verksamheten av LAS. Anställ-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 61

ningsskyddel är dock i praktiken stort, eftersom
arbetsförmedlingarna har kunnat anvisa arkivarbele hos annan myndighet eller
organisation, i del fall en tidigare placering har upphört. För personer i
arkivarbete tillämpas särskilda avtal som inte överensstämmer med de avtal som
gäller för övriga anställda hos den arbetsgivare där vederbörande är verksam.

Enligt del förslag som
sysselsällningsutredningen lagt fram skall arkivarbete, halvskyddad
sysselsättning och musikerhjälp upphöra och ersättas av en ny stödform kallad
anställning med lönebidrag. För personer som i dag har halvskyddat arbete sker
inga förändringar i och med utredningens förslag. Skillnaderna mot nuvarande
ordning berör dem som i dag har arkivarbete.

En skillnad som nu finns mellan
arkivarbete och halvskyddad sysselsättning gäller målgrupperna. Bidrag till
halvskyddad sysselsättning avser arbetstagare som efter arbetsvårdsutredning
befunnits ha sådan nedsättning i arbetsförmågan all det särskilda bidraget
bedöms vara motiverat. Arkivarbete däremot kan också beviljas arbetslösa utan
särskilda handikapp eller funktionsnedsältningar, som på grund av ålder eller
andra personliga förhållanden inte kan få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.

Enligt min uppfattning bör anställning med lönebidrag i
huvudsak avse samtliga de grupper som nu kan komma i fråga för arkivarbele eller
halvskyddad sysselsättning. I fråga om musikerhjälpen delar Jag den uppfattning
som sysselsällningsutredningen framfört atl motsvarande stöd bör ges i form av
beredskapsarbete eller inom ramen för systemet med lönebidrag.

Till skillnad från vad som gäller i
fråga om arkivarbete och musikerhjälp-föreslås alt den som anställs med
lönebidrag skall omfattas av gällande arbetsrättsliga lagstiftning, bl.a. LAS
och få gängse lön och övriga förmåner. Ingen remissinstans har avstyrkt de
föreslagna huvudprinciperna för lönebidrag och även jag ansluter mig helt till
utredningens förslag. Enligt min mening har det föreslagna systemet stora
fördelar gentemot det syslem som gäller i dag. Inte minst finns del anledning
betona den normalisering av anställningarna som blir följden. Alla kommer atl
som anställda ha samma villkor och därtill fä en yrkesbenämning som ansluter
till det arbete man utför. Vidare uppnås ett enhetligt arbetsgivaransvar. Det
företag eller den myndighet eller organisation som har anställda med lönebidrag
får del fulla arbetsgivaransvaret. Detta ansvar åvilar i dag vad gäller
arkivarbete arbetsmarknadsverket, medan arbetsplatsen har ansvar för
arbetsledning, tillsyn och liknande.

De invändningar som trots allt
rests mot anställning med lönebidrag berör den statliga sektorn. SPN och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar har förordat ett system som går ut på att
de statliga myndigheterna och verken skall få möjlighet att överskrida sina
personalstater. Jag anser för min del all detta skulle innebära en annan
finansieringsform för statsförvaltningen än för arbetsmarknaden i övrigt och
innebära risker för en sektorsindel-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 62

ning, som kan vara svårförenlig med verksamhetens
arbelsmarknadspoliliska syfte. Utgångspunkten bör i stället vara att
individens behov och förutsättningar i första hand skall vara styrande vid
valet av arbetsplats. Enligt min mening ligger det också stora fördelar i ett
likformigt system för hela arbetsmarknaden. De av sysselsällningsutredningen
föreslagna principema bör därför gälla även för den statliga sektorn.

Efter samråd med statsrådet
Wahlberg föreslår jag alt de arbetstagare som f n. har arkivarbete eller
musikerhjälp och som i fortsättningen anställs med lönebidrag skall, i den mån
de blir offenlliganställda, omfattas av LOA på samma sätt som andra
offenlliganställda.

Att LOA hittills inte har gjorts tillämplig på
arbetstagare med arkivarbe

le eller musikerhjälp - eller på dem som har anvisats beredskapsarbete el

ler arbete i verkstad inom arbetsvärden - har motiverats med atl det här

har gällt extraordinära åtgärder inom ramen för samhällets arbetsmark

nadspolitik, i allmänhet främst avsedda som en temporär lösning av den

enskildes sysselsättning (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 238). Som jag tidigare

nämnt, har emellertid arbetstagare med arkivarbete eller musikerhjälp i

realiteten numera fått en bättre anställningstrygghet. För deras del kan den

anvisade sysselsättningen därför inte längre anses utgöra en temporär lös

ning. Inte heller i övrigt finns skäl att för framtiden särbehandla dem i

LOA. ,

1 kap. 6 §
LOA bör alltså ändras i enlighet med det anförda.

Mitt förslag innebär att särskilda
arvodestjänster i fortsättningen bör inrättas för dem som anställs med
lönebidrag i statligt reglerad anställning. Dessa tjänster behöver inte
kungöras lediga till ansökan (9 § första stycket

2 anställningsförordningen
1965:601, ändrad senast 1978:544), vilket ligger

väl i linje med förslaget i övrigt.

Sysselsättningsutredningen har inte tagit ställning till
när systemet med anställning med lönebidrag skall genomföras. Med hänsyn till
atl det nya systemet kräver viss planeringstid för de arbetsgivare som i dag
har anställda i arkivarbete och musikerhjälp eller avser utnyttja möjlighetema
till anställning med lönebidrag förordar jag ett genomförande från den 1 juli
1980. Jag utgår från att i princip alla personer som vid utgången av budgetåret
1979/80 är anställda i arkivarbete eller musikerhjälp kommer att övergå till
anställning med lönebidrag. Jag återkommer strax till vissa övergångsbestämmelser.

1 och med att ett enhetligt
arbetsgivaransvar erhåUs för anställda med lönebidrag bör enligt utredningen
krav ställas att anställda med lönebidrag skall omfattas av kollektivavtal och
erhålla avtalsenlig lön. Remissopinionen är här delad. Förslaget tillstyrks av
flertalet remissinstanser bl.a. LO, SACO/SR, TCO, HCK, Riksförbundet för
utvecklingsstörda Bam, Ungdomar och Vuxna, FPU och Verdandi. LRF och SAF
ställer sig avvisande till förslaget av principiella skäl. SAF finner det
emellertid rimligt att förelag som inte omfattas av kollektivavtal tillämpar
sådana löne- och anställningsvillkor som är normala för branschen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 63

Atl arbetsgivaren skall ha fullt arbetsgivaransvar
för alla anställda är enligt min mening helt klart och några invändningar har
inte heller riktats häremot. Det är också enligt min mening självklart att
anställda med lönebidrag skall åtnjuta lön och övriga förmåner i
överenstämmelse med gällande kollektivavtal. Jag är för min del inte beredd att
verka för att statliga bidrag används lill att stödja en anställning som inte
uppfyller dessa krav. Å andra sidan skulle det innebära krav på
organisationstillhörighet att föreskriva atl den anställde skulle omfattas av
kollektivavtal. Jag kan därför inte biträda utredningens förslag på denna
punkt. Del bör dock vara naturligt att ställa kravet atl den anställde uppbär
lön och andra anställningsförmåner som är jämförbara med dem som utgår enligt
kollektivavtal inom branschen.

Enligt
utredningens förslag skall lönebidraget till arbetsgivarna utgå enligt följande.
Statliga myndigheter, verk och institutioner skall fä full kostnadstäckning
och allmännyttiga organisationer bidrag med 90%. För kommuner,
landstingskommuner, enskilda företag och organisationer saml statliga
affärsdrivande verk skall statsbidrag utgå med 75% under det första året, 50%
under det andra och 25% under de båda därpå följande åren. De föreslagna
bidragsbestämmelsema har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser och
jag ansluter mig till utredningens förslag vad gäller de föreslagna
procentsatserna för statsbidrag. Kritiska synpunkter har framförts av LO, HCK,
Synskadades Riksförbund, Estniska kommittén och Verdandi. HCK och Synskadades
Riksförbund ifrågasätter om statliga myndigheter skall särbehandlas på så sätt
att de får full kostnadsläckning. Man uttrycker därvid farhågor för att en
övergång till reguljär anställning skall försvåras. LO, Estniska kommittén och
Verdandi förordar alt 100 % bidrag även i fortsättningen skall utgå lill
allmännyttiga organisationer. Man pekar härvid på alt det kan bli svårt för
små organisationer att klara ens 10 % av de totala lönekostnaderna för den
anställde.

De farhågor som HCK och Synskadades Riksförbund har
uttryckt i sina yttranden har utförligt behandlats i utredningen. Av flera skäl
bl.a. budgetmässiga har utredningen inte ansett sig kunna föreslå ett system
där de statliga myndigheterna successivt tar över en del av kostnadsansvaret.
Jag delar denna uppfattning men vill samtidigt framhålla vikten av att myndigheterna
aktivt arbetar för atl anställda med lönebidrag överförs lill reguljär
anställning. Detta bör klart framgå av de bestämmelser och riktlinjer för bl.a.
myndighetemas anpassningsarbete som jag tidigare har behandlat. Vad gäller
nivån på bidraget lill de allmännyttiga organisationerna har några
remissinstanser pekat på att ett arbetsgivaransvar för dessa organisationer
ulan koppling till visst ekonomiskt ansvar är mindre tillfredsställande.
Sysselsällningsutredningen har också konstaterat att de studier utredningen
gjort tyder pä att organisationema har sådan ekonomi att de också kan la ett
visst ekonomiskt ansvar. Man har också pekat på atl arbetsgivaransvaret
härigenom lorde bli större. Jag flnner mot denna bakgmnd inte an-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 64

ledning förorda ändring av de bidragsbestämmelser
utredningen föreslagit för anställning med lönebidrag. I sammanhanget vill jag
erinra om de förhöjda bidrag som enligt vad jag tidigare har förordat skall
utgå till gravt handikappade ungdomar.

Vid övergången till de nya
bestämmelserna kommer emellertid vissa problem atl uppslå för de allmännyttiga
organisationer som i dag har arkivarbete med full kostnadsläckning.
Utredningen har pekat på detta förhållande och förordat att full kostnadstäckning
övergångsvis får utgå för de personer som vid det nya systemels införande finns
i arkivarbete. De remissinstanser som varit kritiska mot den föreslagna
bidragsnivån för organisationema har på denna punkt framfört motsvarande
synpunkter. Flertalet remissinstanser har inte uttalat sig i frågan. TCO
betonar dock all övergångsperioden inte bör bli för utdragen i tiden. För egen
del anser jag det befogat att en relativt lång övergångsperiod ges. Detta för
att organisationerna skall ges rådrum och tid att förbereda sig inför de krav
på ekonomiska förstärkningar som kan vara nödvändiga. Jag förordar därtÖr atl
för personer i arkivarbete hos allmännyttiga organisationer för vilka full
kostnadstäckning utgår bör denna kvarstå t.o.m. utgången av budgetåret
1982/83. Det är vidare angeläget atl organisationsförändringen genomförs på
sådant sätt alt försämrade ekonomiska förmåner för den enskilde arbetstagaren
så långt möjligt undviks.

F.n. jämställs försäkringskassorna
i bidragshänseende med allmännyttiga organisationer. Utredningen föreslår att
kassorna vad gäller lönebidrag skall jämställas med statliga myndigheter. Jag
har inga erinringar mot detta förslag. Frågan om antalet
lönebidragsanställningar hos stat och försäkringskassor får behandlas i budgetpropositionen
1980.

Enligt gällande bestämmelser för
halvskyddat arbete kan en redan anställd överföras till halvskyddad
sysselsättning om samtidigt en arbetshandikappad nyanställs. Denna möjlighet
gäller inte de statliga affärsdrivande verken. Utredningen föreslår atl
överföring av redan anställda till anställning med lönebidrag skall gälla även
de affärsdrivande verken. Förslaget tillstyrks av bl.a. SJ, televerket,
postverket och SAF. Synskadades Riksförbund och LO tillstyrker också men
betonar att stor restriktivitet bör gälla. Även RRV uttalar tveksamhet mot
bakgmnd av behovet av likformig-hel i omplaceringsfrågor inom den statliga
sektorn. Jag vill för egen del ansluta mig till den av TCO redovisade
inställningen atl staten som arbetsgivare bör la fullt ansvar för den
anställda personalen och kan därför inte biträda utredningens förslag.

Inte heller anser jag mig kunna
förorda förslaget alt arbetshandikappad som har anställts under de senaste sex
månaderna och därvid visat sådan begränsning atl denne riskerar alt inte kunna
behålla sin anställning skall kunna överföras till anställning med lönebidrag.
Ett skäl härför är att det är bättre för den enskilde att övergå till
anställning med lönebidrag än atl ställas utan arbete. Jag ser dock en uppenbar
risk för att arbetsgivarnas ansvar

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 65

för de anställda skulle urholkas genom det föreslagna
systemet. I de fall tveksamhet råder om en persons arbetsförmåga förordar Jag i
likhet med TCO och RRV atl andra åtgärder prövas. Jag vill här nämna
möjlighetema till prövning/träning i reell miljö eller lönebidrag från
anställningens början. Eftersom detta bidrag skall omprövas i förhållande lill
arbetsförmågan bör risken för "onödiga" bidrag vara liten.

1 anslutning till bl.a. förslaget
om anställning med lönebidrag har utredningen tagit upp vissa anställnings-,
löne- och pensionsfrågor inom den statliga sektorn. Man har förordat alt
anställning med lönebidrag skall tillgodoräknas som merit vid tjänsletillsättningar.
Jag finner delta vara naturligt eftersom de personer det här gäller skall
omfattas av samma villkor som gäller för andra på den aktuella arbetsplatsen.
Efter samråd med statsrådet Wahlberg får jag meddela atl jag ämnar föreslå
regeringen att uppdra åt statens avtalsverk atl i samarbete med de fackliga
organisationema klarlägga denna fråga. Verket bör också få i uppdrag att
närmare studera utredningens synpunkter vad gäller det statliga tjänste- och
lönesystemet samt behovet av samordning av skilda pensionssystem. Jag vill
också anmäla att jag ämnar föreslå regeringen atl uppdra åt AMS att i samråd
med statens avtalsverk och de fackliga organisationema närmare klarlägga för
vilka anställda med lönebidrag hos myndigheter och institutioner etc. som full
kostnadstäckning i framtiden bör utgå. 1 detta sammanhang bör även det framtida
arbetsgivaransvaret för vissa grupper av arbetstagare i arkivarbele - främst
s.k. arkivvårdare - utredas.

Jag vill i detta sammanhang vidare
anmäla att jag har för avsikt atl i 1979 års budgetproposition föreslå att den
särskilda utbildningen av arbetsledare vid arbetsplatser med halvskyddade
arbetsplatser som AMS bedriver skall få fortsätta även under budgetåret
1979/80.Jag har för avsikt alt senare föreslå regeringen atl ge AMS i uppdrag
all i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 ge förslag om hur denna
verksamhet fortsättningsvis skall bedrivas mot bakgmnd av vad jag här
föreslagit i fråga om anställning med lönebidrag. Bl.a. bör styrelsen redovisa
i vilken utsträckning utbildning av detta slag kan integreras i den ordinarie
utbildningen av arbetsledare.

De reformförslag utredningen lagt
fram vad gäller anställning med lönebidrag innebär inga kostnadsförändringar.
Utredningen har dock förutsatt en volymmässig ökning av anställning med
lönebidrag. Enligt utredningen hören årlig ökning med 25% eftersträvas, vilket
innebär att antalet anställda med lönebidrag skulle öka från i dag ca 25000
lill 75000 under en femårsperiod. Enligt min mening bör del av mig förordade
systemet väsentligt öka de arbetshandikappades möjligheter till arbete och
därmed också leda lill en volymmässig tillväxt av antalet anställda med
lönebidrag. Med hänsyn till atl jag förordat en övergång till det nya systemet
fr.o.m. budgetåret 1980/81 är jag dock inte nu beredd la ställning till det
medelsbehov som kan erfordras. Det ankommer på AMS att i sina
anslagsframställningar re- 5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 73

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 66

dovisa behovet av medel för verksamheten, varefter frågan
i sedvanlig ordning får behandlas i budgetpropositionen 1980.

3.7.2 Verkstäder inom arbet.svården

Verkstäder för skyddat arbete drivs
av primär- och landstingskommuner och i några fall av ideella organisationer.
Arbetet består av produktion inom olika branschområden. Statsbidrag utgår för
anordnande och drift av verksamheten enligt kungörelsen 1966:370 med senare
ändringarom statsbidrag till verksläder inom arbetsvärden. Verksamheten har
expanderat kraftigt sedan böljan av 1960-lalet. Åren 1960, 1970 och 1978 fanns
1600, 10500 resp. 15 700 platser, varav ca 600 avser hemarbete.

Kontorsarbetscentralerna, som
formellt är en form av arkivarbete har idag ett syfte och innehåll som i allt
väsentligt överensstämmer med verkstäderna för skyddat arbete. I verksamheten,
som administreras av länsarbetsnämnderna och AMS, sysselsätts f.n. ca I 600
personer.

Industriella beredskapsarbeten med
AMS som huvudman böljade anordnas i slutet av 1960-talet. Flertalet industriella
beredskapsarbeten som startats i samband med strukturförändringar har med tiden
fått ett betydande inslag av personer med arbetshinder bland de anställda. I
verksamheten, som administreras av AMS finns f.n. ca I 800 arbetstagare.

Hemarbete drivs sedan många år av
vissa primär- och landstingskommunala huvudmän som ett led i den skyddade
sysselsättning som står under AMS tillsyn. Sedan budgetåret 1968/69 har
dessutom försöksverksam-hel bedrivits med statligt stöd till hemarbete ål
personer bosatta i skogslänens glesbygd. Statens industriverk är
tillsynsmyndighet för denna verksamhet och närmast ansvariga är
utvecklingsfonderna i berörda län. Totalt sysselsätts ca 2 300 personer i
regionalpolltiskt hemarbete.

Enligt riksdagens beslut skall de här
nämnda verksamheterna tidigast fr.o.m. år 1980 samordnas i regionala stiftelser
för skyddat arbete vilka skall bildas av stat och landsting gemensamt. De
regionala stiftelsernas verksamhet kommer att samordnas under en central
stiftelse. Denna stiftelse skall dels ha ett övergripande ansvar för
planering, budgetarbete och ekonomi saml personal- och rehabiliteringspoliliska
frågor dels bistå de regionala stiftelserna med produktionsteknisk och
marknadsmässig rådgivning m.m.

Den nya organisationen för skyddat
arbete, som totalt kommer alt sysselsätta mer än 22000 arbetstagare i skyddat
arbete och närmare 5000 tjänstemän, kommer i sin helhet att finansieras med
statsmedel.

Under ledning av nya
organisationskommittén för skyddat arbete (NOSA) och dess regionala
underkommittéer, pågår f.n. ett omfattande organisationsarbete. Jag avser inte
att nu närmare behandla denna verksamhet. Beträffande den principiella
målsättningen för verksamheten liksom bakgrunden till och motiven för den
beslutade organisationsförändringen hänvisar jag till vad min företrädare
anförde i prop. (1977/78:30) om skyddat

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 67

arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m.
Sysselsällningsutredningen framlägger dock vissa förslag beträffande
verksamhetens utformning.

Enligt utredningens uppfattning bör en framtida utbyggnad
av verksamheten i första hand syfta till alt få till stånd en regional
utjämning av plats-antalet och till atl inplaceringsmöjligheterna ökas genom
större omsättning, dvs. förbättrad utplaceringsverksamhet. På så sätt anser
utredningen att flera platser kan göras tillgängliga. Ett första mål kunde vara
atl försöka få upp utplaceringsprocenlen till 10 % per år. För övrigt bör
enligt utredningen både befintliga och nya verksläder tillgodose behoven hos
personer med mycket svåra handikapp och sådana gmpper som i vissa fall har särskilda
behov av specialinsatser som är svåra all åstadkomma på den reguljära
arbetsmarknaden.

Med anledning av utredningens
synpunkter vill jag erinra om vad föredraganden i nyssnämnda proposition
anförde i denna fråga. Föredraganden ansåg atl skyddat arbete självfallet
måste utformas och bedrivas så, att det åtminstone på längre sikt förstärker de
anställdas möjligheter atl kunna la steget över till annat arbete.
Föredraganden erinrade också om att då den skyddade verksamheten började byggas
upp sysselsattes i hög grad människor med traditionella fysiska handikapp. 1
takt med atl bl.a. yrkesinriktad och annan rehabilitering byggts ut och
möjligheten alt anpassa arbetsplatsema pä den ordinarie arbetsmarknaden
förstärkts har dessa grupper i allt större utsträckning kunnat få arbete på
den öppna marknaden. I stället har alltmer gravt fysiskt handikappade eller
människor med andra typer av handikapp kunnat beredas arbete inom bl.a.
verksläder för skyddat arbete. Många av de anställda har också fler än ett
handikapp. En betydande del av dem som i dag sysselsätts i verksläder för
skyddat arbete har aldrig tidigare haft något avlönat arbete. Del gäller bl.a.
många psykiskt utvecklingsstörda, gravt fysiskt handikappade och personer med
sociala problem. En del av dessa arbetstagare kan åtminstone på sikt ha
möjligheter all la arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Andra har så
väsentligt nedsatt arbetsförmåga att de knappast under några fömtsättningar kommer
ifråga för sådant arbete.

För egen del anser Jag att
sysselsättningsutredningens tankegångar om en avsevärt förbättrad
utplaceringsverksamhet och de samtidigt framförda kraven om atl verkstäderna
för skyddat arbete skall tillgodose behoven för personer med mycket svåra
handikapp delvis är svåra att förena. Ofta används också ulplacering som det
enda måttet för rehabiliteringen av de anställda i skyddat arbete. Detta mått
är enligt min mening inte rättvisande då gravt handikappade många gånger
genomgår en hög grad av rehabilitering enbart genom all kunna klara ett arbete
vid en verkstad för skyddat arbete. I en rapport lill
sysselsällningsutredningen (SOU 1977:44) Skyddad verkstad, halvskyddad
verksamhet, pekar man bl.a. på detta förhållande. Rapporten som bl.a. bygger på
en intervjuundersökning vid några verkstäder för skyddat arbete visar att de
anställda vid verkstäderna i allmänhet

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 68

anser att arbetet har haft en positiv inverkan på deras
utveckling och rehabilitering. De anställda i skyddat arbete var också mer
positiva lill sina arbeten m.m. än de anställda i halvskyddat arbete, som
också omfattades av undersökningen.

1 likhet med vad som anförts i
prop. 1977/78:30 anser jag att del förhållandet alt en allt större del av de
anställda stannar kvar i skyddat arbete inte får tolkas som något misslyckande
för verksamheten. Tvärtom kan utvecklingen ses som en höjd ambitionsnivå och
en vidgning av rätlen till arbete. Liksom min företrädare vill jag i detta
sammanhang också erinra om atl löne- och anställningsvillkoren i skyddat arbete
successivt kommit all jämställas raed vad som gäller på den reguljära
arbetsmarknaden. De som är sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete
behöver därför inte av löneskäl känna sig tvingade atl söka sig ut på den
reguljära arbetsmarknaden.

Sysselsällningsutredningen anser
all både ekonomiska skäl och rehabili-teringsskäl talar för atl verksläder för
skyddat arbete knyts så nära till den ordinarie produktionen som möjligt.
Utredningen anser därför att man bör pröva möjligheterna att anknyta en del
verksläder för skyddat arbete mer direkt lill förelag. Genom särskilda kontrakt
skulle företag för en viss summa förbinda sig att driva verksamheten, dvs.
svara för alt det fanns sysselsättning och för marknadsföring av produktionen
etc. Finansieringen av verksamheten borde enligt utredningen knytas lill samma
finansieringsform som kommer all gälla för de föreslagna stiftelserna för
skyddade verkstäder.

För egen del vill jag framhålla atl
det sedan länge funnits några verkstäder för skyddat arbete som varit
integrerade i förelag. Erfarenheterna har i huvudsak varit goda. Det bör dock
framhållas all integrering av en verkstad för skyddat arbete i förelag i och
för sig inte behöver innebära bättre möjligheter till rehabilitering och
integrering än vad som är fallet vid en separat verkstad för skyddat arbete
ute i samhället. Man kan t.ex., som bl.a. påpekas från handikapprörelsen, inte
bortse från de risker för segregering som kan uppkomma inom företagel. Enligt
min mening bör det, på sätt som angavs i prop. 1977/78:30 ankomma på den nya
organisationen för skyddat arbete atl i samråd med AMS bedöma lämpligaste
lokalisering av förelag för skyddat arbete.

Sysselsättningsutredningen
diskuterar också en samordning av de löne-och pensionsförmåner som f n. finns
intagna i kollektivavtal som reglerar löne- och anställningsvillkoren för
arbetstagare vid verksläder för skyddat arbete. Utredningen anger atl det i
avtal på den kommunala sektom finns inskrivet bestämmelser om atl
arbetsförmågan skall uppgå till minst 30% hos de anställda i skyddade
verkstäder.

Detta innebär m.a.o. alt personer
som erhåller full pension enligt lagen om allmän försäkring, och således har en
arbetsförmåga som bedöms vara lägre än 30% inte varaktigt skall sysselsättas i
verksläder för skyddat arbe-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 69

te. Sysselsättningsulredningen ifrågasätter om en sådan
gräns skall vara utslagsgivande för de arbetshandikappades rätt atl kräva
arbete på den skyddade sektorn. För egen del anser jag all hithörande frågor
även framdeles bör regleras genom kollektivavtal Enligt prop. 1977/78:30
ankommer det på statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) all företräda
den nya organisationen i förhandlingar med berörda löntagarorganisationer.
Därigenom skapas en samordning mellan löne- och pensionssystemen på sä sätt atl
arbetstagare i skyddat arbete inte skall riskera alt få arbeta enbart för
symbolisk lön, samtidigt som huvudmännen för verkstäderna inte i form av löner
får ta över kostnader som i realiteten borde åvila pensionssystemet eller
vårdinstitutioner m.fl. Vad jag nu har sagt innebär inte något
ställningstagande till frågan om vilken lägsta arbetsförmåga som skall gälla
för rätt lill skyddat arbete. Tvärtom anser jag alt man även framdeles bör ha
en hög ambitionsnivå så atl allt fler gravt arbetshandikappade ges möjlighet
till en produktiv insats och därmed egen försörjning. Den omständigheten atl
man genom kollektivavtal eller på annat sätt söker åstadkomma en samordning
mellan löne- och pensionssystemen för de anställda får således inte utesluta
att man under relativt lång lid låter gravt handikappade människor pröva på att
arbeta vid verkstäder för skyddat arbete för atl därigenom klargöra
vederbörandes möjligheter lill varaktig anställning.

Tilläggas bör alt chefen för socialdepartenientet avser
all föreslå regeringen att lägga förslag till riksdagen om att möjlighet skall
öppnas för dem som uppbär förtidspension atl tjäna in pensionspoäng för ATP på
förvärvsinkomster vid sidan av pensionen. Samma möjlighet föreslås öppnad även
för dem som under del av år har uppburit hel ålderspension. Vidare föreslås
att villkoren för beräkning av förtidspension med anlagandepoäng mildras. Detta
innebär bl.a. vidgade möjligheter för arbetstagare i skyddat arbete, vilka har
förtidspension som är samordnad med lön, atl bygga upp ett framlida
pensionsskydd inom ATP-systemet.

3.8 Arbete med näringshjälp

Bestämmelser om näringshjälp finns
i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1977:141) och i föreskrifter
som regeringen utfärdat i regleringsbrev. Stödet kan utgå vid start av
verksamhet som egen företagare eller för fortsatt drift av sådan verksamhet
med upp lill 15000 kr. som bidrag eller räntefritt lån. Därutöver kan, om
särskilda skäl föreligger, rän-lebelagt lån utgå vid start av verksamhet med upp
till 30000 kr., såvida inte visst annat statligt kreditstöd kan beviljas.

Under budgetåret 1977/78 erhöll 400 personer näringshjälp
till egen rörelse. Antalet beviljade bidrag uppgick till 400 och antalet lån
till 135. Kostnadema för stödet var under budgetåret 8 375000 kr. Anslaget till
näringshjälp har under senare år varit oförändrat 9.5 milj. kr.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 70

Stöd för alt börja verksamhet som
egen företagare är en av de äldsta formerna för hjälp ål handikappade att
klara sin försörjning. Sedan mer än 60 år tillbaka har medel beviljats till
verktyg eller maskiner åt "vanföra eller sjuka" som hade
yrkesutbildning eller som fick utbildning. 1 många fall har stöd lämnats för
start av kioskrörelse eller annan mindre affärsverksamhet. Sedan år 1962 utgår
stöd i form av näringshjälp genom arbetsmarknadsverket.

Den kraftiga utbyggnad av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som skett under 1960- och 70-talen har medfört att andra stödformer
kommit att dominera när det gällt alt bereda handikappade arbete. Genom
uppbyggnaden av olika resurser för yrkesinriktad rehabilitering och en
kraftigt utökad och breddad arbetsmarknadsutbildning har arbetshandikappade
kunnat förberedas för arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Bidraget till
halvskyddad sysselsättning, som höjdes avsevärt vid årsskiftet 1976/77, har
liksom bidrag till arbetstekniska hjälpmedel och till olika anordningar för att
tekniskt anpassa arbetsplatser till handikappades särskilda behov underlättat
för dem att erhålla och behålla ett arbete. Behovet av näringshjälpen som
arbetsmarknadspolitiskt instrument har därigenom minskat. Samtidigt har ökande
krav ställts på egna företagare ekonomiskt och administrativt. 1 de fall
företagaren har anställd personal innebär detta ett särskilt ansvar.

Mot denna bakgrund tillkallade
dåvarande chefen för arbetsmarknads-departmenlet i september 1975 en sakkunnig
för all utreda frågor om näringshjälp m.m. Utredningsmannen skulle bl.a.
överväga om näringshjälpen borde behållas som särskild arbetsmarknadspolitisk
stödform. Samspelet mellan arbetsmarknadsverket och företagareföreningarna -
som nu ombildals till regionala utvecklingsfonder - skulle särskilt studeras.
Utredningen avgav i maj 1977 sill betänkande (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp.

3.8.1 Näringshjälpen bibehålls

Enligt utredningens förslag bör
näringshjälpen också fortsättningsvis finnas som ett medel för
arbetsförmedlingen att skapa sysselsättning för arbetshandikappade, i de fall
arbete på den reguljära arbetsmarknaden inte kan erbjudas dem. Utredningen får
här stöd av en stark remissopinion.

Även Jag finner att starka skäl talar för atl
näringshjälpen bibehålls som arbetsmarknadspolitiskt instrument även om stödet
också framdeles behöver utnyttjas i förhållandevis få fall. För flertalet av
arbetsförmedlingens sökande med arbetshandikapp bör finnas andra vägar all lösa
sysselsättningsfrågan. Verksamheten vid de arbetsmarknadsinstitut jag nyss
förordat skall vara klart inriktad på att fä till stånd arbetsplaceringar på
den reguljära arbetsmarknaden och bedrivas så all detta syfte så långt möjligt
kan nås. Men jag delar den uppfattning, som förs fram av utredningen och av
flera remissinstanser, att det finns behov av det särskilda stöd som nä-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 71

ringshjälpen kan utgöra. Alt avskaffa stödformen innebär
alt man avhän-der sig en möjlighet till individanpassat stöd, som i det
enskilda fallet kanske är den enda möjligheten att ge en sökande
sysselsättning och försörjning. Därtill kommer alt stödet visat sig ha
särskild betydelse i glesbygder, där tillgången till andra arbetsmöjligheter
ofta är begränsad. Utredningen har dessutom funnit att stödet i vissa fall kan
ha sekundära sysselsättningseffekter genom atl arbetstillfällen tillkommer i
näringshjälpsföretagen.

Dock finner jag att de påpekanden som görs av bl.a. RRV,
Företagareföreningarnas förbund och sysselsättningsulredningen värda atl
beakta. De framhåller alt ett bibehållande av stödet inte får innebära risk för
överetablering i branscher som saknar utrymme för nyetableringar eller att
handikappade dras in i orealistiska projekt.

För egen del vill jag betona alt stödets syfte är all
skapa en möjlighet för den arbetshandikappade att klara sin försörjning eller
ge ett väsentligt tillskott till försörjningen. Därav följer all
förutsättningar måste finnas alt driva verksamheten så att syftet kan
förverkligas. Detta gäller såväl de ekonomiska förutsättningarna som
stödtagarens personliga förmåga och kunskaper.

Jag är enig med de remissinstanser,
som framfört atl även sociala hänsyn måste tas vid bedömningen av dessa
ärenden. Ett sådant hänsynstagande behöver dock inte stå i motsatsförhållande
lill ett krav på att de ekonomiska förutsättningama för företagets fortbestånd
skall vara tillfredsställande. Att ta sociala hänsyn måste också innebära att
man beaktar de risker för misslyckande och skuldsättning som ett olönsamt
projekt innebär.

3.8.2 Målgrupp Jör näringshjälp

Näringshjälp kan nu beviljas
medelålders, äldre och handikappade, som inte kan få lämpligt arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Utredningen föreslår atl målgruppen i framtiden
skall benämnas arbetshandikappade.

Förslaget motiveras med att man inte vill utpeka särskilda
grupper. Förslaget får stöd av flertalet remissinstanser, men några av dem,
bl.a. socialstyrelsen och RFV, förutsätter att begreppet arbetshandikapp
innebär en vidgning av möjlighetema alt erhålla stödet. Flera länsarbetsnämnder
framför alt stödet också i fortsättningen måste kunna beviljas medelålders och
äldre sökande, vilkas sysselsättningsfråga man inte kan lösa på annat sätt.

Jag finner inte de skäl utredningen
anför tillräckliga för alt motivera en ändring av nuvarande bestämmelser om
vilka som kan beviljas näringshjälp. Även om förslaget i princip tillstyrks av
remissinstanserna tyder deras kommentarer på atl en ändrad benämnning kan ge
upphov till oklarhet om vilka som är berättigade till stödet. I likhet med
flertalet länsarbetsnämnder anser jag atl medelålders och äldre arbetslösa
även framdeles skall vara berättigade till näringshjälp. Jag finner det därför
mest ända-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 72

målsenligt att detta också i fortsättningen klart utsägs i
bestämmelserna. En ändring av det slag som utredningen föreslår innebär
dessutom att man indirekt accepterar att enbart att ha uppnått en viss
levnadsålder skall betraktas som ett arbetshandikapp. Enligt min uppfattning
finns således inte skäl atl ändra nuvarande bestämmelser vad gäller målgrupper
för stödet.

Förslag från AMS och några
länsarbetsnämnder att näringshjälp skall kunna beviljas sökande upp till 65 års
ålder finner jag vara ägnat att undanröja oklarhet om hur länge sökande skall
kunna beviljas näringshjälp. Jag föreslår därför att 65 år sätts som övre
åldersgräns för att erhålla stödet.

Socialstyrelsen föreslår i sitt
remissyttrande att näringshjälpäven skall kunna beviljas flyktingar och andra
invandrare som har svårigheter på arbetsmarknaden. Jag finner det naturiigt
att näringshjälp skall kunna beviljas invandrare i samma utsträckning och
efter samma principer som gäller för andra arbetssökande. Åtskilliga invandrare
har yrkeserfarenhet som hantverkare eller småföretagare från sina hemländer.
Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som invandrama ofta har på
arbetsmarknaden bör det i exempelvis sådana fall vara en god lösning på deras
sysselsättningsproblem att bevilja näringshjälp.

Näringshjälp till start av Jordbruk
har beviljats bara i ett fåtal fall årligen. Det ställs i dag stora krav på den
som skall etablera sig som jordbrukare fysiskt, kunskapsmässigt och inte
minst ekonomiskt - vilken medför att detta bara i undanlagsfall är ett länkbart
altemativ fören handikappad person, som behöver sysselsättning. Detta
framhålls också av flera remissinstanser. Jag delar dock den uppfattning som
förs fram av lantbruksslyrel-sen, att möjligheten till stöd för start av
jordbruk inte bör uteslutas.

Jag finner det naturligt att man
vid start av jordbruksrörelse i första hand prövar möjligheterna alt erhålla
härför särskilt avsedda stödformer. Dämtöver skall näringshjälp inom här
föreslagna ramar kunna utgå i den omfattning, som är lämplig i del enskilda
fallet. Ärenden som gäller näringshjälp lill start av Jordbruksrörelse bör
handläggas i nära samarbete mellan lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd. Bl.a.
är det angeläget att de ekonomiska förutsättningarna klargörs och att
låntagarens sammantagna åtaganden ter sig realistiska. Undantagsvis bör
näringshjälp kunna beviljas för start av jordbruksrörelse utan att annat stöd
samtidigt utgår, förutsatt all rörelsen ändå bedöms kunna ge godtagbar
försörjning.

3.8.3 Förslag om förbättrad näringshjälp

Enligt nuvarande bestämmelser kan
näringshjälp utgå med högst 15000 kr. helt eller delvis som bidrag eller
räntefritt lån. Om särskilda skäl föreligger kan handikappad som börjar
verksamhet som egen företagare utöver näringshjälp erhålla räntebelagt lån med
högst 30000 kr. Utredningen föreslår dels en kraftig höjning av stödet, dels
en i princip annorlunda utformning av del. Näringshjälp föreslås kunna utgå
som ett partiellt avskrivningslån med upp till 100000 kr. Utredningen
diskuterar också ett andra al-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 73

lernaliv, som innebär att nuvarande stödform bibehålles
med uppräknade stödbelopp. Enligt utredningens förslag skall en tiondel av
lånet avskrivas under vart och ett av de tre första åren, då även amorterings-
och ränlefri-het skulle gälla.

Utredningen och ett flertal av remissinstansema har
framhållit att det finns ett klart behov av att bättre anpassa stödets storlek
lill de ekonomiska fömtsättningar som råder. Det är idag förenat med
väsentliga kostnader att etablera sig som egen företagare, även om betydande
skillnader givetvis finns mellan olika branscher och områden.

Ett stort antal remissinstanser har invändningar mot
utredningens förslag lill utformning av näringshjälpen. Genom att
avskrivningsdelen av det föreslagna näringshjälpslånet görs proportionell mot
lånets storlek kommer stödtagare med stora lånebehov och kostnadskrävande
projekt atl gynnas på bekostnad av dem, som har ett mindre kapitalbehov.
Konstruktionen får som följd atl näringshjälpstagare med behov av lägre
stödbelopp får ett försämrat stöd jämfört med nuläget.

Invändningar av detta slag har bl.a. socialstyrelsen, AMS,
Svenska kommunförbundet, LO, Företagareföreningarnas förbund, statens handikappråd,
handikapporganisationerna och ett stort antal länsarbetsnämnder. Flera av dem
förordar en fast avskrivningsdel. AMS säger i sitt remissyttrande alt
avskrivningsdelen inte bör vara beroende av den totala lånedelen. Liksom
hittills bör därför ett grundbidrag alllid kunna utgå. Detta bör enligt
styrelsen förslagsvis vara högst 30000 kr. Ovanpå bidraget bör läggas en
lånedel, som bör vara amorterings- och räntefri under de tre första åren.

Mot bakgrund av vad remissinstanserna anfört angående
utredningens förslag lill utformning av näringshjälpen är jag inte beredd förorda
utredningens huvudförslag. 1 stället vill jag föreslå, alt man i enlighet med
utredningens alternativförslag och de synpunkter som remissinstanserna fört
fram. söker genomföra förbättringar av nuvarande stödformer. Del är enligt min
mening angeläget atl en anpassning av stödnivån görs till de ökade
investeringsbehov som i dag fmns för atl starta verksamhet som egen företagare.
Den grupp sökande det här gäller har dessutom i många fall svårt alt fä sina
lånebehov tillgodosedda på den allmänna kredilmarknaden. Jag vill därför
förorda att nuvarande högstbelopp för näringshjälpslån fördubblas från högst
30000 lill 60000 kr. Detta innebär att upp till 75000 kr. kan beviljas
sammaniagl som bidrag och lån vid start av näringshjälpsförelag. Med del knappa
reformulrymme som f.n. finns är Jag däremot inte beredd atl föreslå någon
höjning av gällande bidragsbelopp.

Jag kommer i del följande atl föreslå en utökad medverkan
av de regionala utvecklingsfonderna i näringshjälpsföretagen. En sådan utökad
medverkan bör bl.a. medföra att länsarbetsnämnderna säkrare kan bedöma företagens
investeringsbehov och ekonomiska möjligheter. Därigenom bör också
förutsättningar finnas för alt en utökad lånemöjlighet också innebär

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 74

ökade möjligheter att etablera näringshjälpsförelag. som
ger slödtagama en god försörjning.

Utredningens förslag om
amorterings- och räntefrihet under de tre första åren får stöd av flertalet
remissinstanser. Beträffande amorteringstiden har däremot flera av dem uttalat
sig för atl den skall vara längre än den av utredningen föreslagna sju år.
Några anser att anstånd med amorteringar skall kunna beviljas i betydande
omfattning.

Med tanke på den målgrupp det här
gäller kan jag ansluta mig till remissorganens bedömning atl återbetalning av
lånedelen bör fördelas över en något längre lidperiod. Jag förordar därför att
amorteringstiden utsträcks till tio år efter de tre första ränte- och
amorteringsfria åren.

Med hänsyn till de svårigheter och
orättvisor som användningen av anstånd kan medföra vill jag förorda en
likformig och restriktiv handläggning av sådana ärenden. Anstånd bör bara kunna
beviljas i de fall stödtagarens handikapp medför särskilt behov härav, dock under
fömtsättning att förelaget härigenom bedöms få möjlighet att bestå. I
tveksamma fall bör detta prövas av utvecklingsfonden eller annan
företagsekonomisk expertis.

Jag har ingen erinran mot
utredningens förslag beträffande säkerhet för statens fordran i samband med
näringshjälpslån. De synpunkter som framförs av Företagareföreningarnas
förbund är dock värda att beakta. Förbundet framhåller att säkerheter av del
slag som utredningen föreslår inte alltid kan erhållas. Man pekar också på det
administrativa merarbete som uppstår om säkerheter skall tas ut för den stora
mängden mindre lån.

Jag föreslår därför alt
länsarbetsnämnderna inte skall behöva kräva säkerhet i form av
företagsinleckning eller pantbrev i de fall lånen understiger 25 000 kr., om
inte särskilda skäl talar föratt säkerhet bör utkrävas.

3.8.4 Stöd till fortsatt drift

Näringshjälp för att fortsätta
verksamhet som egen företagare utgår till handikappad, om synnerliga skäl
föreligger och den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antagas bli
lönsam och ge honom goda försörjningsmöjligheter. Utredningens förslag alt
stöd till fortsatt drift av företag fortsättningsvis inte bör utgå har mött
negativa reaktioner från remissinstansema däribland AMS, ett stort antal
länsarbetsnämnder, statens handikappråd. Svenska kommunförbundet.
Företagareföreningarnas förening, SHIO, HCK, DHR och Folksam. AMS framhåller
all stödtagare kan drabbas av försämrad hälsa som ger behov av ytterligare
stöd. De som startat en rörelse med egna medel kan drabbas av handikapp som
nödvändiggör en omställning för att de ska kunna fortsätta rörelsen. Stöd lill
fortsatt drift bör därför finnas kvar enligt de regler och inskränkningar som
nu gäller.

1 likhet med AMS förordar jag att
näringshjälp i vissa fall skall kunna utgå för forlsalt drift enligt nuvarande
regler.

Enligt nuvarande föreskrifter kan stöd till fortsatt drift
av en redan eta-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 75

blerad jordbruksrörelse inte utgå. Som framhållits av
lantbruksstyrelsen och några lantbruksnämnder har möjligheteraa atl få bidrag
lill arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen fått
stor betydelse när del gäller all kompensera ett handikapp för en verksam
jordbrukare. Jag delar utredningens och lantbruksslyrelsens uppfattning att
andra stödformer än näringshjälp i första hand måste bli aktuella. Styrelsen
har här bl.a. framhållit stödformer, som numera gäller till följd av de nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken som riksdagen antagit i anledning av prop.
1977/78:19. LRF däremot förordar utökade möjligheter lill stöd åt verksamma
Jordirukare. Bl.a. framhåller man, all nuvarande stödbelopp lill hjälpmedel och
anordningar är otillräckliga. Jag vill erinra om all stödet till särskilda
anordningar på arbetsplatsen är höjt med 50 % i förhållande till vad som gällde
då LRF avgav sitt yttrande saml alt jag i det föregående förordat ytterligare
höjningar av bidragen lill arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar
på arbetsplatsen.

Mot bakgrund av vad jag här anfört
finner jag inte anledning att ändra nuvarande föreskrifter om näringshjälp till
fortsatt drift av jordbruksrörelse.

3.8.5 Medverkan av de regionala utvecklingsfonderna

Utredningen föreslår att
företagareföreningarna - vilkas uppgifter nu övertagits av de regionala
utvecklingsfonderna - i ökad utsträckning skall anlitas av länsarbetsnämdnerna
i näringshjälpsärenden. Denna medverkan skall gälla utredning av de
företagsekonomiska förutsättningarna för nä-ringshjälpsprojektet, yttrande över
dessa till länsarbetsnämnden, ombesörjande av reverser, försäkringar,
eventuellt juridisk dokumentation, utanordnande av medel och handläggning av
återkrav, som länsarbetsnämnden beslutat samt uppföljning m.m. Dessutom föreslås
medverkan med viss rådgivning lill företagen.

Förslaget har tillstyrkts av
flertalet remissinstanser. Enligt Företagareföreningarnas förbund är
föreningarna i princip positiva till att medverka i låneadminislralionen under
förutsättning alt de erhåller ersättning för sina kostnader.

Jag finner alt en medverkan från de
regionala utvecklingsfonderna på det sätt som utredningen föreslår är önskvärd.
En sådan medverkan bör ligga inom ramen för den rådgivnings- och
konsultverksamhet som fonderna bedriver. Insatserna bör debileras
länsarbetsnämnderna. Som framhållits av Företagareföreningarnas förbund bör
samverkan mellan länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden utformas så, att den
anpassas till de rutiner och arbetsformer som finns hos de olika fondema. AMS
bör därför snarast söka få till stånd överenskommelser om avgifter och
utformning av rutiner för samarbete med fondema med beaktande av alt sådan
anpassning bör ske. Rådgivning till näringshjälpsförelag bör kunna ske inom ramen
för den service som fonderna ger.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 76

Utredningar och yttranden vad
gäller förutsättningar för visst projekt bör även kunna utföras av annat organ
med branschkunskaper på det aktuella området.

Vad gäller utredningens förslag all
en särskild tjänsteman vid länsarbetsnämnden skall svara för
näringshjälpsärenden och kontakter med utvecklingsfonden anser jag det få
ankomma på arbetsmarknadsverket att avgöra hur man önskar handlägga dessa
ärenden. 1 likhet med flertalet remissinstanser finner jag alt beslut i
näringshjälpsärenden också fortsättningsvis skall ligga inom
arbetsmarknadsverket.

3-8.6 Avskrivning av statens fordringar

Möjlighet lill avskrivning av
statens fordringar finns nu i det fall omständigheterna ger vid handen att
vederbörande inte kan betala sin skuld och heller inte beräknas kunna göra
detta i framtiden eller då bevakning och indrivning av fordran bedöms förenat
med sådana kostnader att del inte ter sig lönsamt att driva in skulden.
Bestämmelser härom finns i avskrivningskungörelsen (1965:921 ändrad senast
1978:654) samt i föreskrifter utfärdade i regleringsbrev.

Jag vill i detta sammanhang peka på
att vissa ärenden om avskrivning av fordringar visat atl företaget kunnat
hållas i gång endast under kort tid. Stödlagaren har då kanske tvingats till
konkurs och därigenom ställts i ett svårare läge än innan stödet beviljades. En
utökad medverkan från utvecklingsfonderna bör enligt min mening bidra lill alt
bedömningen av näringshjälpsärenden blir sådan att människor inte i onödan
försätts i sådana situationer. Med hänsyn till den målgrupp det här gäller
kommer emellertid situationer att uppstå då avskrivning av statens fordran blir
aktuell även om projektet från början tett sig realistiskt. I de fall
människors handikapp förvärras eller de drabbas av sjukdom kan nedläggning av
rörelsen bli nödvändig. I åtskilliga fall torde en försäljning av rörelsen
inte inbringa så mycket att kvarstående skuldbelopp till arbetsmarknadsverket
kan täckas. Möjligheten lill avskrivning av statens fordran bör därför finnas
kvar för de stödtagare, som inte bedöms ha möjlighet atl återbetala sina
skulder lill statsverket.

3.8.7 Kostnader

Utredningen har uppskattat
kostnadema för sitt förslag lill 19,5 milj. kr., varav 1,5 milj. avser
utvecklingsfondernas medverkan. Man förutsätter atl stödformen i fortsättningen
skall utnyttjas i ungefär oförändrad omfattning. Även jag räknar med atl
näringshjälpen skall utgå i ungefär oförändrad omfattning.

AMS har i sina anslagsäskanden för
budgetåret 1979/80 beräknat alt verkets utgifter för näringshjälpen skall uppgå
till 9,5 milj. kr., vilket är oförändrat belopp jämfört med 1978/79. Jag
uppskattar merkostnaden för hiir föreslagna förbättringar av stödet till 4
milj. kr.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 77

3.9 Resurser för stöd åt arbetshandikappade

I det föregående har jag redovisat
min syn på de åtgärder som sysselsättningsulredningen förordat. Del är min
övertygelse att de åtgärder som jag föreslagit med anledning av utredningens
överväganden väsentligt skall öka förutsättningama atl förverkliga målet arbete
åt alla.

En bärande linje i de förslag jag
fört fram har varit alt de arbetshandikappades svårigheter på arbetsmarknaden
i princip måste angripas på två sätt. För det första måste utslagningen av dem
som har ett arbete förhindras. För det andra måste kraftfulla åtgärder sättas
in för att skaffa arbete åt dem som står utanför arbetsmarknaden.

När det gäller åtgärder för att
förhindra utslagningen från arbetsplatser vill jag som tidigare framhålla den
stora betydelse LAS har haft. Genom denna lagstiftning kompletterad med
åtgärder av typ lagerstöd, 25-kronan och en rad andra insatser inom
arbetsmarknadspolitikens ram har vi under den senaste lågkonjunkturen
förhindrat en utslagning som för många enskilda skulle kunna ha inneburit
stora problem atl åter få ett arbete. Jag vill i detta sammanhang också betona
betydelsen av insatser på arbetsmiljö-området som under stor politisk enighet
genomförts under 1970-talet och som lett lill ett starkt ökat medvetande om
problemen i arbetsmiljön. Den lokala skyddsverksamheten vid företagen har
byggts ut och fått ökade befogenheter. Därmed har den också fått förstärkta
möjligheter alt förebygga utslagning p.g.a. brister i arbetsmiljön.

Sysselsättningsutredningen betonar i sitt betänkande
vikten av atl åtgärder sätts in redan på arbetsplatserna. Det är åtgärder inom
skyddskommittéernas verksamhetsområde, inom företagshälsovården och inte minst
inom ramen för anpassningsgmppemas arbete som man tänker på. Detta arbete har
som jag tidigare betonat en avgörande betydelse för hur vi skall kunna möta de
rättmätiga krav som ställs på samhället från de arbetshandikappades sida. En
förstärkning av anpassningsgmppemas resurser handlar som utredningen framhållit
i mycket stor utsträckning om personella resurser. Men det handlar inte enbart
om arbetsförmedlingamas personalresurser utan minst lika mycket om förelagens
och de fackliga organisationernas insatser. En aldrig så kraftig förstärkning
av arbetsförmedlingamas insatser i anpassningsgruppema leder knappast till
avgörande förändringar om inte övriga intressenter kan förstärka sina
insatser.

Utredningen har som jag nämnt
betonat anpassningsgruppernas arbete när det gäller all förebygga uppkomsten av
arbetshandikapp. Som jag nyss framhållit delar jag denna uppfattning. Jag vill
dock i likhet med RRV och arbelarskyddsstyrelsen peka på alt utredningen i viss
mån har bortsett från det resultat i del förebyggande arbetet som ett effektivt
arbetarskydd innebär. En förstärkning av arbetsförmedlingarnas resurser för
anpassningsverksamheten kan enligt min mening inte ses isolerad från den
planmässiga utbyggnaden av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som ägt

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 78

rum under 1970-talet och som Jag tidigare berört. Antalet
tjänster vid arbe-larskyddsverkel har under denna period fördubblats samtidigt
som verket fått kraftigt ökade medel för bl.a. forskning och information. Det
kan i delta sammanhang nämnas atl det centralt inom arbetarskyddsverket finns
en funktion som skall bevaka arbeismiljöfrågor rörande fysiskt handikappade.
Denna innefattar bl.a. utarbetande av föreskrifter, förmedlandel av information
om handikappfrågor inom och utom verket saml ansvar för kontakter med
myndigheter och handikapporganisationer. Den lokala skyddsorganisationen vid
företagen har byggts ut kraftigt. Totalt finns nu i landet ca 120000
skyddsombud. Utbildningen av personal inom företagshälsovården har utökats
avsevärt.

Utredningen har på flera punkter
föreslagit att särskild personal skall avsättas för viss verksamhet. Del
gäller för försök i anslutning till främjandelagen och för samordning av
verksamheten med lönebidrag vid allmännyttiga organisationer. Vidare har man
uttalat atl om utplaceringsprocenlen vid verkstäder för skyddat arbete skall
kunna höjas till 10% behövs en arbetsförmedlare på ca 100 anställda.
Sammantaget har utredningen kommit fram till alt arbetsmarknadsverket under en
femårsperiod behöver perso-nalförslärkningar med sammanlagt 2400 nya tjänster.
Av dessa skulle 35 tillfalla verket centralt och övriga den lokala och
regionala organisationen.

Flertalet remissinstanser har
vitsordat att väsentliga personalförstärkningar bör sättas in för att
arbelsförmedlingama skall kunna fungera på det sätt som utredningen har
föreslagit. AMS pekar på att med ökade personalresurser följer också ett
växande behov av lokaler. Tveksamma till en så snabb utbyggnad av
arbelsförmedlingama är SAF, RRV och Statsföretag. SAF menar atl man bör pröva
möjligheterna att disponera om befintlig personal innan förstärkningar vidtas.

För egen del vill jag betona all en
förutsättning för alt kunna nå målet arbete åt alla är en väl fungerande
arbetsförmedling. Inte minst för de arbetshandikappade spelar
arbetsförmedlingen en central roll. För att en sökande med arbetshandikapp
skall ha möjlighet till ett arbete behövs som regel individanpassad
förmedlingsservice. I takt med att samhällets sysselsättningsambitioner ökar
växer samtidigt andelen sökande med grava handikapp. Ju fler
arbetshandikappade som söker förmedlingens hjälp desto fler arbetsförmedlare
erfordras för all ge service åt dem.

Som jag tidigare framhållit har
arbetsmarknadsverket under 1970-talel byggts ut i snabb takt. Jag tänker då
inte enbart på antalet förmedlare ulan även på organisatoriska och tekniska
förbättringar.

Ansträngningama atl förbättra
arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta och ett viktigt led häri är alt föra
arbetsförmedlingarna in på arbetsplatserna. Anpassningsgrupperna har här som
jag tidigare nämnt central betydelse. Även om gruppema, som
sysselsättningsutredningen påpekar, på vissa håll fungerar mindre bra gör man
på andra håll ell gott arbete. De personal-förstärkningar som
arbetsmarknadsverket hittills fått under 1970-lalet har

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 79

bidragit
härtill. Som jag tidigare sagt har verket tillförts ca 1 800 nya tjänsterunder
1970-ialel, vilket innebär ca 200 per år. Vid jämförelse med andra statliga
organs personalförstärkningar är detta en kraftfull satsning.

Satsningen
på förmedlingsverksamheten och stödet för utsatta gmpper måste fortsätta.
Regeringen har därför för innevarande budgetår bemyndigat AMS all nyanställa
300 aspiranter utöver normal aspiranlanlagning. Detta innebär 600 nya
aspiranter under budgetåret 1978/79. Vidare kommer jag atl förorda att
regeringen i budgetpropositionen för 1979/80 beräknar medel för ytterligare
350 tjänster. Jag fömtsätter därvid att dessa förstärkningar huvudsakligen
kommer den egenUiga platsförmedlingen tillgodo och där i väsentliga delar
används för atl tillgodose behovet av förmedlingsinsatser och andra
anställningsfrämjande åtgärder för arbetshandikappade och ungdomar med
särskilda behov. Jag utgår från att AMS i detta sammanhang också prövar behovet
av specialislfunktioner utöver de resurser för delta ändamål som kommer att
finnas inom arbetsmarknadsinstituten. Den närmare fördelningen av verkels
personalresurser från tid lill annan är dock en fråga som enligt min mening
bäst avgörs av AMS. Jag vill erinra om all jag tidigare framhållit all
länsarbetsnämnderna redan i dag har möjlighet att organisera arbetet med anknytning
till t.ex. främjandelagen på ett sådant sätt som utredningen föreslagit.

De avvägningar och prioriteringar som ofta måste
göras inom arbetsmarknadsverket underlättas bl.a. genom den utbyggda
partsmedverkan som finns. Hos AMS finns förutom en partssammansalt styrelse
också en särskild arbetsvårdsdelegalion. Den partssammansatta styrelsen
fullföljs regionalt genom läns- och distriktsarbetsnämnderna.

3.10
Organisatoriska frågor inom AMS

Tillkomsten av den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut
och ell centralt metodutvecklings- och forskningsinstitut kommer atl direkt och
indirekt medföra avsevärda förändringar i AMS arbete med den yrkesinriktade
rehabiliteringen. Även den nya organisationen för skyddat arbete och införandet
av systemet med lönebidrag kan beräknas innebära förändringar i AMS
verksamhet. En central stiftelse för skyddat arbete avses att tidigast från den
1 Januari 1980 överta främst de planerings- och samordningsuppgifter som nu i
huvudsak ligger pä styrelsens industrienhet och på delar av dess
arbelsvårdsenhel. När arkivarbetet omvandlas till en del av systemet med
lönebidrag frigörs AMS från den omfattande hanteringen med löneärenden m.m.
Detta berör främst personalenheten samt styrelsens ekonomifunktioner.

Frågor rörande yrkesinriktad rehabilitering
handläggs i dag på flera enheter. Arbetsvårdsenheten svarar för alla frågor
rörande arbetsprövning och arbelsträning, arbetstekniska hjälpmedel m.m. Frågor
gällande psyko-loginsalser faller på yrkesvägledningsenhetens psykologseklion,
medan huvudansvaret för OT- och ALU-verksamhelen ligger på AMS utbild-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 80

ningsenhet. Anpassningsfrågoma som får en avsevärd tyngd i
arbetsmarknadsinstitutens arbete handläggs nu främst inom
arbelsförmedlingsenhe-ten.

Den centrala handläggningen inom
AMS i frågor som berör arbetsmarknadsinstituten är således splittrad på en rad
enheter. Enligt min mening måste del vara mindre ändamålsenligt med hänsyn till
den praktiska verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten med en sådan
uppdelning av del centrala ansvaret som skulle bli fallet om nuvarande
organisation och ar-betsansvarsfördelning behålls inom AMS. Härtill kommer som
nämnts att organisalionsförändringama inom del skyddade arbetet kan beräknas innebära
all personalresurser kan frigöras. Vilka personalresurser som på detta sätt kan
frigöras kan dock först bedömas sedan bl.a. den centrala stiftelsen för
skyddat arbete trätt i funktion och rekryteringen dit avslutats. F.n. handläggs
frågor rörande verksläder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler,
industriella beredskapsarbeten och hemarbete vid arbetsvårdsenheten,
industrienhelen, personalenheten, ekonomienheten och in-tendenturenhelen. Mot
den bakgmnd jag här har anfört anser jag att starka skäl föreligger för en mer
genomgripande organisationsöversyn av styrelsens verksamhet.

Efter samråd med chefen för
ekonomi- och budgeldepartementen vill jag därför förorda atl ett sådant
översynsarbete bör utföras av AMS i samverkan med statskontoret och i samråd
med berörda personalorganisationer. Översynen bör samordnas med det
utrednings- och utvecklingsarbete som AMS och statskontoret bedriver avseende
platsförmedlingsarbetet och dess organisailon.

Förslaget om inrättande av arbetsmarknadsinstitut
under länsarbets-nämndema kan i viss utsträckning komma att medföra behov av en
ändrad organisation vid nämndernas kanslier. Det ankommer på NYR alt inom ramen
för sina direktiv i samråd med arbetsmarknadsverket behandla dessa frågor.

3.11 Finansiering

Det framtida finansieringssystemet
för arbetsvårdsverksamheten bör enligt sysselsättningsulredningen utformas så
atl rationella val kan göras mellan olika handlingsalternativ utan hänsyn till
atl del finns olika finansie-ringsfömtsättningar. Sambanden mellan ökade
kostnader för förebyggande åtgärder och minskande kostnader i andra led bör
markeras. De ekonomiska konsekvensema av olika alternativ skall enligt
utredningen helst kunna avläsas i det enskilda förelaget eller förvaltningen. Delta
skulle kunna innebära all kostnadema för arbelsvårdsinsalser läcks ur samma
finansieringskällor som allernaiivkostnaderna för främst förtidspensionering,
långtidssjukskrivning och arbetslöshetsersättning.

Riksdagens revisorer har vid sin
granskning av arbetsmarknadspolitiken varit inne på tankegångar som innebär att
förtidspensioneringen kostnads-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 81

mässigt
lill en del bör betraktas som en arbetsmarknadspolitisk utgift. Kostnaderna för
förtidspensionering bör således sammanbindas med de arbelsmarknadspoliliska
kostnaderna. Revisorerna påpekar bl.a. atl kostnaderna för den
arbetsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen inte ingår i
redovisningen av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Enligt
revisoremas mening bör kostnadema för den arbetsmarknadsmässigt betingade
förtidspensioneringen redovisas med regional fördelning. De förtidspensionerade
måste således delas upp i två gmpper; de som pensionerats av arbetsmarknadsskäl
och de som pensionerats av medicinska skäl. Kostnadsutveckingen för såväl de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som för den allmänna försäkringen skulle
enligt verkets bedömning härigenom klarare kunna följas.

Sysselsällningsutredningen hävdar däremot atl det
inte är möjligtalt särskilja de personer som förtidspensionerats av
arbetsmarknadsskäl från gmppen medicinskt förtidspensionerade. Utredningen
anser att det i själva verket inte existerar några sådana klara gränser.
Däremot anser utredningen atl det är rimligt alt samhäUet på något sätt gör en
bindning mellan de kostnader inom socialförsäkringssystemet som är en följd av
att arbetsmarknaden inte tar emot personer med olika typer av handikapp och
kostnaderna för arbetsvärden. Detta förutsätter emellertid alt det inte endast
är frågan om en tekniskt statistisk redovisning utan atl också resurserna i
verkligheten kan användas på ell altemalivl sätt. Flertalet remissinstanser
däribland RRV, vägverket, statens handikappråd, kommenterar med en positiv
inställning utredningens tankegångar.

För egen del vill jag erinra om atl
finansieringsfrågorna diskuterades i prop. (1977/78:30) om skyddat arbete och
yrkesinriktad rehabilitering m.m. När det gällde finansieringen av verkstäder
för skyddat arbete framhöll föredraganden med anledning av ett
utredningsförslag om alt finansiera verksamheten genom en särskild
arbetsgivaravgift, atl det pågick flera utredningar inom områden som nu har
denna finansieringsform. Med hänvisning lill delta framhöll föredraganden att
valet av finansieringsmetod borde prövas i ett mer övergripande sammanhang.
Eftersom kostnaden för skyddad sysselsättning från samhällets sida kunde ses
som ell alternativ till olika former av arbetslöshetsunderstöd och
arbetsmarknadspolitiska insatser avsåg föredraganden atl senare återkomma med
förslag om finansiering av den skyddade verksamheten. Föredraganden fann det
emellertid naturligt att kostnadema för en samordnad organisation för den
yrkesinriktade rehabiliteringen borde läckas på samma sätt som
arbetsmarknadsutbildningen, dvs. över arbetsmarknadsutbildningsfonden
varigenom budgetmedel och arbetsgivaravgifter samordnas.

Även jag delar denna uppfattning. Härutöver vill
jag emellertid framhålla all finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska
insalsema generellt inte är ordnad på något enhetligt sätt.
Arbetsmarknadsutbildningen bekostas via en särskild fond, som i sin tur
finansieras genom arbetsgivaravgifter 6 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 73

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 82

och genom bidrag över statsbudgeten. Utbildning av
svårplacerade, inom arbetsmarknadsutbildningens ram, har däremot helt bekostats
över statsbudgeten. Kostnadema för den hittiUsvarande arbelsprövnings- och
ar-betsträningsverksamheten har delats mellan stal och kommun.

För atl trygga arbetslagarnas
lönefordringar i företag som gått i konkurs finns sedan år 1971 en särskild
lagstiftning om statlig lönegaranti vid konkurs. Kostnadema härför finansieras
via en särskild arbetsgivaravgift. Alla åtgärder för anpassning av
arbetsplatsema, arbetstekniska hjälpmedel, arbetsbiträde osv. finansieras helt
via statsbudgeten. Delsamma har i huvudsak gällt för beredskapsarbete,
halvskyddad sysselsättning, arkivarbete, kontorsarbetscentraler, industriella
beredskapsarbeten och liknande verksamhet. Kostnaderna för verkstädema för
skyddat arbete har hittills delats mellan staten och de olika huvudmännen.
Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta slödel vid arbetslöshet finansieras
över statsbudgeten och av en särskild arbetsgivaravgift.

Den splittrade finansieringen av de
arbelsmarknadspoliliska åtgärderna är en olägenhet inte bara när del gäller alt
underlätta en flexibel användning av samhällsresursema för arbetshandikappade.
Frågan är enligt min mening också av väsentlig betydelse för hela del
arbelsmarknadspoliliska ålgärdssyslemel p.g.a. den förändrade inriktning som
arbetsmarknadspolitiken i ökande grad givits under 1970-lalel. Åtgärderna har
således alltmer inriktats på all uppkommande sysselsättningsproblem av
konjunktureli eller strukturell art måste mötas redan inom företaget. Tanken
är att man härigenom bl.a. skall kunna undvika att försämra
produktionsfömtsätt-ningarna för i och för sig livskraftiga företag som fått
sysselsättningsproblem till följd av konjunkturavmattning eller andra
övergående orsaker. För företag som drabbats av långsiktiga stmkturella problem
och där omdaningar är nödvändiga, t.ex. inom teko- och stålindustrin, har
målsättningen varit alt övertalig personal genom arbelsmarknadspoliliska åtgärder
skall kunna undgå arbetslöshet. För såväl de berörda arbetslagarna som för
samhället har en sådan politik ofta stora fördelar genom all anställningstryggheten
kan värnas. Kostnadema för samhället för åtgärder med denna inriktning är
oftast också lägre än för mera traditionella arbelsmarknadspoliliska insatser
som beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning osv. eller för
lokaliseringspoliliska insatser.

De medel som använts för att förebygga
friställningar har bl.a.varit utbildningsinsatser inom företagen - främst den
s.k. 25-kronan - stöd lill lagerproduktion, sysselsättningsbidrag för
permitteringshotad personal (det s.k. 75%-bidraget), sysselsältningsstöd för
äldre arbetstagare inom tekoindustrin m.fl. Inom ramen för
lokaliseringspolitiken har också betydande medel salsats för all strukturella
omdaningar i existerande företag skall kunna genomföras i socialt acceptabla
former.

De förebyggande åtgärderna för atl
förhindra arbetslöshet för redan anställda har kombinerats med en rad
kraftfulla insatser för nytillträdande på

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 83

arbetsmarknaden
främst ungdomar och kvinnor som p.g.a. den låga efterfrågan på arbetskraft
fått särskilda problem. För nytillträdande och arbetslösa har
utbildningsinsatser kommit lill stånd i myckel stor omfattning främst inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen men också inom del reguljära skolväsendel.
Även insatserna med beredskapsarbeten har i hög grad förändrats. Majoriteten av
de arbetslösa som i dag sysselsätts i beredskapsarbeten, finns i
dagsverksbilliga arbeten inom bl.a. service- och vårdsektorerna.
Beredskapsarbeten har också i vissa fall kombinerats med utbildningsinsatser.

Sammantaget har dessa insatser lett till alt vårt
land haft en internationellt sett mycket låg arbetslöshet trots den djupa
lågkonjunkturen. Satsningen på arbelsmarknadspoliliska åtgärder av skilda
slag, som inneburit alt periodvis upp emot 5 % av totala antalet personer i
arbetskraften omfattats av arbelsmarknadspoliliska insatser, har också fått
konsekvenser av finansiell natur. De mycket betydande utbildningsinsatserna har
t.ex. lett till stora påfrestningar på arbelsmarknadsutbildningsfonden. Brislen
på fondmedel har fått läckas med statsmedel. Av lättförståeliga skäl har också
fonden för statlig lönegaranti vid konkurser varit hårt belastad. Riksdagen
har vid ett par tillfällen under de senaste åren fått besluta om höjning av
avgiftsuttaget från arbetsgivama. Arbelslöshetsfonden och de frivilliga
arbetslöshetskassoma har däremot haft en relativt sett god utveckling, med i de
flesta fall fortsatt fonduppbyggnad som en följd av all arbetslösheten har
kunnat hållas på en förhållandevis låg nivå.

De synpunkter som sysselsättningsulredningen fört
fram belräffandede ökade möjligheterna lill en flexibel resursanvändning inom
arbetsvärden som skulle följa av en mer enhetlig finansiering är jag, mot den
bakgrund jag här har skisserat, beredd atl utsträcka till att gälla i huvudsak
alla indi-vidinriktade stödåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. 1 vilken utsträckning
en sådan mer enhetlig finansiering bör ske genom arbetsgivaravgifter är jag
dock inte beredd atl nu ta ställning lill. Frågan om en mer enhetlig finansiering
har också fått särskild aktualitet genom det förslag till allmän
arbetslöshetsförsäkring som överlämnats till mig och över vilken
remissbehandlingen nyligen avslutats.

Inom regeringskansliet arbetar f.n. en
interdepartemental arbetsgrupp med en rad frågor kring arbetsmarknadspolitikens
framtida finansiering. Härvid studeras också sysselsätlningsutredningens
förslag om en bindning mellan de arbelsmarknadspoliliska kostnaderna för
pensioner och långtidssjukskrivning.

Målsättningen är att ett förslag om en mer enhetlig
finansiering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna om möjligt skall kunna
läggas fram i samband med atl riksdagen föreläggs förslag om allmän
arbetslöshetsförsäkring. Del är önskvärt att en sådan enhetlig finansiering
också kan vinna tillämpning samtidigt som en allmän arbetslöshetsförsäkring
träder i kraft.

Detta
innebär emellertid atl en eventuellt ändrad finansieringsmetod un-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 84

der
alla förhållanden inte kan träda i kraft förrän i början av 1980-talel. Tills
vidare bör därför finansieringen av de arbelsmarknadspoliliska insalsema för
bl.a. arbetshandikappade i huvudsak ske enligt nuvarande ordning. Beträffande
den yrkesinriktade rehabiliteringen har dock, som tidigare nämnts, riksdagen
beslutat atl denna skall finansieras på samma sätt som
arbetsmarknadsutbildningen och atl deltagarna skall erhålla utbildningsbidrag.

Den nya stiflelseorganisationen för verkstäder inom
arbetsvärden bör tills vidare i sin helhet finansieras över statsbudgeten. Jag
avser atl återkomma i denna fråga i budgetpropositionen för 1979/80.

4
Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

2. lag
om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i
samråd med statsrådet Wahlberg.

5
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen dels atl anta förslagen till

1.
lag om ändring i lagen
(1974:12) om anställningsskydd

2.
lag om ändring i lagen
(1976:600) om offentlig anställning dels alt

3.
godkänna de av mig förordade
allmänna riktlinjema angående åt-

gärder
för arbetshandikappade inom arbetsmarknadspolitiken

4. godkänna
de av mig förordade grunderna för ekonomiskt stöd till

arbelshjälpmedel
m.m. för personer med arbetshandikapp att gälla fr.o.m. den I juli 1979

5. godkänna
de av mig förordade förändringarna beträffande bidrag

vid
utbildning m.m. i företag av äldre och handikappade all gälla fr.o.m. I juli
1979

6. under
förbehåll av alt uppgörelse kan träffas mellan statens för-

handlingsnämnd
och berörda huvudmän och en grund för reformen därigenom skapas godkänna de av
mig förordade grunderna för inrättande av arbetsmarknadsinstitut inom
arbetsmarknadsverket

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 73 85

7. godkänna
de av mig förordade grunderna för inrättande av ett in-

stitut
för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

8. godkänna
den av mig förordade omvandlingen av arkivarbete,

musikerhjälp
och halvskyddad sysselsättning till anställning med lönebidrag att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1980

9. godkänna
de av mig förordade särskilda insatserna för ungdomar

med
arbetshandikapp att gälla fr.o.m. den 1 juli 1979 10. godkänna de av mig
förordade förslagen rörande näringshjälp att gälla fr.o.m. den I juli 1979

6
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens
överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta de
förslag som föredraganden har lagt fram.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 73 86

Bilaga I

Sammanfattning av sysselsättningsutredningens
delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade

KAPITEL 1. HANDIKAPP OCH ARBETE - BAKGRUNDSBESKRIVNING

Sysselsättningsulredningen hänvisar
inledningsvis till sitt delbetänkande (SOU 1975:90) Arbete ål alla. I detta
hade utredningen konstaterat de stora svårigheter som förelegat att även under
högkonjunktur bereda sysselsättning åt handikappade. I nämnda betänkande skrev
utredningen:

"Del är därför viktigt alt
åstadkomma förbättringar av möjligheterna att stödja dessa grupper på
arbetsmarknaden. Lösningen av deras sysselsättningsproblem är en förutsättning
för atl målet arbete åt alla skall kunna uppnås."

1 det här aktuella delbetänkandet Arbete ål alla behandlar
utredningen hela frågan om de arbetshandikappades sysselsättning. Utredningen
säger samtidigt atl man förutsätter att delaljförslag senare kommer atl
utformas av arbetsmarknadsdepartementet och AMS och i vissa fall av särskilda
organisationskommittéer.

De arbetshandikappade

Enligt AMS definition är en person
arbetshandikappad som p.g.a. fysiskt, psykiskt, förståndsmässigt eller
socialmedicinskt handikapp har eller förväntas få svårigheter all erhålla
eller bibehålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ett handikapp
behöver således inte mer eller mindre automatiskt leda till all en sökande
skall betecknas som arbetshandikappad. Sysselsättningsutredningen använder
samma definition.

De arbetshandikappade som hos
arbetsförmedlingen fåll fördjupad utredning genom arbetsvärden kallas
arbetsvårdssökande. Antalet arbets-vårdssökande uppgår lill ca 70000/år. I
arbetsförmedlingens statistik indelas de arbetshandikappade i åtta olika
delgrupper efter arbetshandikapp. Gmpperna är bjärt-, lung- och kärlsjukdom,
hörselskada, synskada, rörelsehinder, övriga fysiska handikapp, psykiska
arbetshandikapp, förståndshandikapp saml socialmedicinska handikapp.

Arbetsmarknadssituationen för arbetshandikappade belyses
genom arbetsmarknadsverkets statistik. Denna statistik är dock ofullständig
och ger endast en ögonblicksbild av arbetslösheten och strömmarna genom olika
institutioner. För att få en mer fullständig bild av de arbetshandikappades
situation på arbetsmarknaden måste också statistik om förtidspensionering och
uppgifter från handikapporganisationerna tas med. Utredningen anser alt det
finns stort behov av alt få fram heltäckande undersökningar av de
arbetshandikappades arbetsmarknadssituation.

Resultaten av arbetsvärden

För perioden april 1976-mars 1977
uppskattas att knappt 10% av de arbetshandikappade hade fått arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Den utveckling mot minskad andel arbelsplacerade på
den reguljära arbetsmarknaden som konstaterats sedan 1960-lalet tycks
fortsätta. De synskadade och socialmedicinskt handikappade möter de största
svårigheterna på arbetsmarknaden.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 87

En arbetsvårdssökande kan
avregistreras från arbetsförmedlingen därför att han har fått arbete eller
utbildning i någon form, men också av s.k. negativa anledningar. Negativa
avregistreringsorsaker är bl.a. arbetsoförmåga - sjukvård - anstalts vård,
ofta kombinerat med förtidspensionering.

Vem är arbetshandikappad?

Svårigheten att ge en klar och
entydig definition av arbetshandikappade hänger samman med att det inte finns några
entydiga kriterier som avgränsar gruppen. Olika individers arbetsförmåga i en
viss arbetsuppgift kan variera p.g.a. olika arbetshinder. Det behöver inte
heller vara hinder hos den enskilde utan yttre förhållanden t.ex. brist på
barntillsyn eller dåliga kommunikationer som utgör arbetshinder. Också vissa
förhållanden i arbetslivet utgöra hinder: arbetsmiljö, utbildning,
arbetshinder, krav på yrkeserfarenhet etc. Vissa individer övervinner dessa
hinder. De är attraktiva på arbetsmarknaden. Andra klarar inte hindren och
allra svårast är det för dem som har varaktiga fysiska, psykiska,
förslåndsmässiga eller socialmedicinska handikapp.

Det är viktigt alt understryka att
arbetshandikappade inte är en lätt definierad minoritet på arbetsmarknaden
utan att ett stort antal människor är eller riskerar - i.ex. med stigande ålder
- all komma i en situation där de kan behöva särskild hjälp och stöd för att få
arbetsuppgifterna anpassade efter sin förmåga, eller möjligheter atl utveckla
sin förmåga. Med en viss förenkling kan man hävda atl om arbetsmarknaden var
anpassad till alla individers förutsättningar skulle ingen hindras alt göra
arbetsinsatser efter sin förmåga.

Arbete åt alla

Förvärvsarbetet upptar endast en
mindre del av en människas livstid, men spelar en central roll för att forma
förutsättningarna för sociala relationer, aktiviteter utanför arbetet etc.

Sysselsättningsulredningen utgår
ifrån all nästan alla människor har förmåga att bidra till den gemensamma
produktionen av varor och tjänster. Alt bidraget varierar är självklart. Del är
då enligt utredningen svårt att se någon bestämd gräns för hur liten en persons
arbetsförmåga skall vara för alt det inte skall vara aktuellt för samhället atl
försöka lösa sysselsättningsfrågan i vid mening. Alla skall alltså ha rätt
lill någon form av sysselsättning. När det gäller personer med mycket stor
nedsättning i arbetsförmågan, närmast i form av sysselsältningsterapi - men
sedan i glidande skala över till fullt dellagande i den ordinarie produktionen.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Del finns enligt utredningen klart
negativa drag när det gäller utvecklingen av de handikappades möjligheter atl
få arbete på den reguljära arbetsmarknaden under de senaste 10-15 åren.
Sysselsällningsutredningen diskuterar här många förklaringar.

Sättet att mäta lönsamhet och
effektivitet i företag, myndigheter och organisationer tar liten eller ingen
hänsyn till samhällsekonomiska effekter utanför företagen. Detta förhållande
måste enligt utredningen förändras om de arbetshandikappades
sysselsättningssituation skall kunna lösas. Vidare ställer den moderna tekniska
utrustningen allt större krav på de individer som skall handha den. Å andra
sidan kan teknisk utveckling också ge möjlighet till arbete för någon som aldrig
haft detta genom all arbetshandikappet kan kompenseras.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 88

Förbättringar av
socialförsäkringssystemet, i första hand pensionerings-möjlighelema, ligger
bl.a. också till grund för den förändring som har skett på arbetsmarknaden.
Människor som tidigare av ekonomiska skäl var tvungna att under myckel svåra
förhållanden försöka göra en arbetsinsats för atl försörja sig, har nu fått en
möjlighet atl med rimliga ekonomiska förutsättningar välja att inte arbeta.

Fackföreningsrörelsens
låglönesatsning bmkar ibland framhållas som en väsentlig förklaring lill
utslagningen från arbetsmarknaden och svårighetema atl sysselsätta personer
med nedsatt arbetsförmåga. En sådan effekt kan enligt utredningen inte
uteslutas, men atl göra det till huvudförklaring tycks emellertid vara dåligt
underbyggt. Utvecklingen är inte specifik för Sverige ulan förekommer också i
flertalet västländer trots att man i dessa inte bedrivit en medveten solidarisk
lönepolitik. Statistiken visar också atl del t.ex. inom jordbmket och
skogsbmket har skett en omfattande utslagning och denna kan knappast hänföras
till den solidariska lönepolitiken. Snarare finns förklaringarna all söka i
rationaliseringar och arbetsskador.

Första ledet i en politik för
arbete åt arbetshandikappade måste enligt utredningen vara att förhindra
utslagningen. De som söker arbete genom arbetsvärden har ofta lång
arbetslivserfarenhet och har haft ell arbete som de av olika skäl inte kan ha
kvar. Det är därför nödvändigt atl insatser för all förbättra anpassning och
förhindra utslagning sätts in redan på ett tidigt stadium. Del räcker
emellertid inte med att arbeta med de arbetshandikappade som är öppet
arbetslösa. Ambitionen måste också vara atl förbättra samhällets möjligheter
atl erbjuda arbete så att dold arbetslöshet bland de arbetshandikappade, t.ex.
bland de förtidspensionerade, kan mätas.

KAPITEL 2. UTSLAGNINGEN FRÅN ARBETSMARKNADEN

I en vidare mening beskriver
uttrycket utslagning en process som gör alt en person inte kan behålla eller
erhålla ett förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utredningen har
begränsat begreppet utslagning till alt gälla en process som gör att personer
som har haft ett förvärvsarbete inte längre kan behålla del och inte heller
erhålla ett nytt.

Sverige har totalt sett haft en
myckel god sysselsättningsutveckling under de senaste tio åren. Kvinnoma har
ökat sin sysselsättningsgrad mycket kraftigt. För männens del har andelen
sysselsatta dock minskal, framför allt i åldrarna 55-64 år, samt i
sysselsättningssvaga delar av landet. En minskning i förvärvsfrekvens för
ensamslående yngre män kan också konstateras i storstadsområden. Allvarliga
sociala problem kan här antas finnas med i bilden. Spegelbilden av sysselsättningsutvecklingen
för män finns i statistiken över förtidspensionerade.

Förtidspensionering

De förtidspensionerade har ökat
kraftigt sedan slutet av 1960-talel. Antalet förtidspensionärer i åldem 16-64
år har ökat från 145000 år 1967 lill 247000 år 1976. Av de sistnämnda är 33 000
under 40 år. Möjlighetema tiU förtidspensionering har utvidgats under senare år
och detta kan till en del ses som en förklaring till den ökade
förtidspensioneringen. Den är dock också enligt utredningen en konsekvens av en
ökad utslagning på arbetsmarknaden. 1 en rapport (SOU 1977:88) till
sysselsättningsutredningen Berglind: Förtidspension eller arbete? visas ell
klart samband mellan förtidspension och sysselsättningsmöjligheter i olika län
och kommuner. Områden som domineras av jord- och skogsbmk och som samtidigt
har en

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 89

svag industriell utbyggnad har också en hög andel
förtidspensionärer. SkiUnader i andelen förtidspensionerade meUan kommunema kan
förklaras genom arbetslöshetsnivå, andel ogifta i befolkningen och i storstadsområdena
även genom sjukledighetens omfattning. Rapporten visar också att Sverige vid en
nordisk jämförelse ligger lägst när del gäller andelen förtidspensionerade.
Svag sysselsättning, omfattande arbetslöshet och stort inslag av jord- och
skogsbruk tycks också vid internationella jämförelser förklara all ett land har
en stor andel förtidspensionerade. Den väl utbyggda arbetsmarknadspolitiken i
Sverige är troligen en väsentlig förklaring till den intemalionellt sett lägre
andelen förtidspensionerade.

Delas förtidspensionärerna in efter
diagnosgmpper finner man atl den vanligaste sjukdomsgmnden för pensionering är
rörelsehinder. Därefter följer cirkulationsorganens sjukdomar, psykoser och
neuroser. Diagnos-gruppema varierar mycket starkt med ålder. Som exempel kan
nämnas atl för personer i åldrama 15-35 år som år 1975 beviljades
förtidspension, förekom diagnosen psykoser, neuroser m.m. i 42% av fallen.
Vidare kan konstateras att ca 80% av de förtidspensionerade saknar utbildning
utöver folkskola.

Också socialhjälpssitualionen kan
ge vissa ledtrådar när det gäller all förklara tendensema till ökad utslagning
från arbetsmarknaden. Antalet ensamstående män med socialhjälp har ökat med 80%
från år 1966 lill år 1975. Särskilt i storstadsområdena är denna utveckling
markant, nu också i yngre åldrar än tidigare. Genom att sammanställa
folkräkningsuppgifter med uppgifter om förtidspensionering, socialhjälp och
långtidssjukskrivning kan man få en uppfattning om försörjningssituationen och
utslagningen i olika åldersgrupper. De äldre männen och också i stor
utsträckning äldre kvinnor i hela landet dominerar. Det tycks också finnas en
tendens till utslagning av medelålders och yngre personer, i första hand män i
storstadsområdena. Ökningstakten är oroande.Sociala problem och arbelsmarknadspoliliska
problem följs här åt.

Orsaker till utslagning

En mycket stor andel av de
arbetsvårdssökande på arbetsförmedlingarna har lång arbetslivserfarenhet. I de
undersökningar utredningen gjort beträffande skyddad och halvskyddad
sysselsättning i Göteborg och Skövde, SOU (1977:44) Skyddad verkstad,
halvskyddad verksamhet har 42-50% en arbetslivserfarenhet som omfattar tio år
och mer. Mer än 50% av de intervjuade anser alt deras nuvarande situation
beror på sjukdom eller skada orsakad av något tidigare arbete.

Arbetsmiljön kan dels direkt ge
upphov tiU skador, sjukdomar eller förslitning som leder till utslagning, dels
indirekt medverka till utslagning genom all inte medge den önskvärda och
nödvändiga anpassningen av arbetsförhållandena. En rad arbetsmiljösludier
under senare år visar på faktorer som kan antas ligga lill gmnd för
utslagning. Tunga lyft, enformiga arbetsrörelser, buller, damm, är exempel på
fysiska arbetsmiljöfaklorer som i hög grad ger arbetstagarna besvär. På senare
år har också de psykologiska och sociala inslagen i arbetsmiljön
uppmärksammats. Inflytande i arbetslivet och självbestämmande över arbetstakt
och arbetsmetoder är av central betydelse för möjligheterna all uppleva
arbetsglädje. Upplevelsen av överblick och mening i arbetet liksom samarbete
och gemenskap med arbetskamrater är andra faktorer av stor betydelse.

Sysselsättningsulredningen har
tillsammans med Volvo genomfört en försöksverksamhet via anpassningsgrupperna
på Volvo Torslandaverken

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 90

och Volvo Skövdeverken. 1 en rapport från försöket (SOU
1977:89) Betingat arbetsföra redovisas en särskild uppföljning vid Skövdeverken
bland de betingat arbetsföra (arbetshandikappade enligt utredningens
definition) vars anställning upphört. Var femte av dessa blev
förtidspensionerad. Under den period uppföljningen avsett blev var tredje
betingat arbetsför som slutat sin anställning utslagen eller utslagningshotad,
enligt den definition som använts. Enligt definitionen har inte någon av de
förtidspensionerade bedömts som utslagen. De direkt utslagna, ej
förtidspensionerade, är främst unga män, invandrare med kort anställningstid och
psykosociala problem. De från företaget förtidspensionerade är äldre, har
längre anställningstid, är svenskar och har fysiska arbetshinder. 1
undersökningen framgår klart sambandet mellan arbetshandikapp och
utslagningsrisk, liksom sambandet mellan sjukfrånvaro och arbetshandikapp.
Långlidssjukdom är sex gånger så vanligt bland betingat arbetsföra och hög
korttidsfrånvaro dubbelt så vanlig. Både långtids- och korttidsfrånvaro har
starka samband med svårigheter p.g.a. sjukdom i arbetet liksom med den allmänna
trivseln.

Överväganden och förslag

Utredningen framhåller i fråga om
utslagning all man kan skilja på utslagning från en arbetsplats och utslagning
från arbetsmarknaden. Atl bli utslagen från en arbetsplats är ett första steg i
en utslagning från arbetsmarknaden. Den senare inträffar dock först sedan
olika försök med arbetsplacering, rehabilitering m.m. har misslyckats. Atl
förhindra utslagning från arbetsplatser är mot denna bakgrund i många fall det
effektivaste sättet alt förhindra utslagning från arbetsmarknaden, inte minst
för grupper med psykiska och sociala handikapp. För atl uppnå delta måste
förebyggande eller rehabiliterande åtgärder sättas in på ett sä tidigt stadium
som möjligt.

Utslagningen från en arbetsplats
sker i princip på två sätt, genom atl hela, eller en del av en arbetsplats
läggs ned, eller genom alt vissa individer slutar eller tvingas sluta sin
anställning därför att man inte lyckats anpassa arbetsuppgifterna till
individens fömtsättningar. De största problemen vid företagsnedläggelser eller
driflminskningar uppstår när företagen sysselsätter en stor andel äldre
arbetskraft och den lokala arbetsmarknaden där företaget finns är begränsad. 1
detta fall blir också ofta de förelagsekonomiska kalkyler som ligger bakom en
förelagsnedläggning mycket avvikande från det resultat en samhällsekonomisk
kalkyl skulle ge. Det bör därför diskuteras om det inte skulle finnas
möjligheter atl göra mer systematiska samhällsekonomiska bedömningar innan en
nedläggning görs och i vilka former och med vilka finansieringsmetoder ett
ingripande skall ske.

När det gäller utslagningen från
existerande arbetsplatser framhåller utredningen atl irygghelslagstiftningen i
hög grad bidragit till all minska utslagningen av äldre och
arbetshandikappade. De förtidspensionerade tycks komma från yrken med
förhållandevis stora fysiska krav och från näringsgrenar med små företag
och/eller få yrken representerade. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt hur
utslagning i dessa branscher skall mötas.

Arbetet med den fysiska och
psykiska arbetsmiljön måste byggas ut och göras mer systematiskt. En
förelagshälsovård inriktad på förebyggande och arbelsplatsanpassad verksamhet
har här myckel viktiga uppgifter. De långtidssjukskrivna bör kontinuerligt
följas upp och behov av arbetsanpassning, som gör det möjligt att efter
sjukdomens slut återkomma lill arbetet, diskuteras tillsammans med
anpassningsgmpperna. Ett samlat

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 91

grepp
om de arbetsmiljövårdande resurserna på arbetsplatserna är nödvändigt.
Anpassningsgrupperna bör vara det centrala organet för att leda arbetet med atl
förhindra utslagningen. Inte bara arbetet med individuella fall är viktigt,
utan också systematiska kartläggningar av arbetsplatsernas krav på psykisk och
fysisk förmåga, saml möjlighetema all påverka dessa krav. Det bör särskilt
observeras atl utslagning förekommer också från Ijänstemannaarbetsplatser och
från statiiga och kommunala myndigheter även om anställningstryggheten där
traditionellt sett är mycket stor. Större uppmärksamhet bör också ägnas den
psykiska miljön på arbetsplatserna.

Utslagningen representerar stora ekonomiska värden.
Insalsema för atl bekämpa den måste ses i relation till delta. 1 ett
räkneexempel belyser utredningen hur ojämnt förtidspensioneringen är fördelad
regionalt. Utgångspunkten har varit att ta fram det län som har den lägsta
andelen förtidspensionerade i varje åldersgmpp. Vidare har antagils alt alla
andra län skulle kunna uppnå denna lägre pensioneringsgrad. Resultatet av
räkneexemplet är atl man med de gjorda antagandena skulle haft ca 77000 färre
förtidspensionärer år 1975, som varit beräkningsår. Del genomsnittliga antalet
år till den allmänna pensionsåldern för de 77000 förtidspensionärerna är ca 11.
Om man antar atl en förtidspensionär i genomsnitt kostar ca 20000 kr.(netto
efter skatt) i utgifter för stat, kommun och socialförsäkringssystem blir den
årliga kostnaden för 77000 personer ca 1,5 miljarder kr. Beräkningar av
allernalivkoslnader har utgått från halvskyddad sysselsättning. Detta kan
sägas vara ett mellanting kostnadsmässigl mellan helt skyddade sysselsättningar
och de mindre kostsamma och ekonomiskt mer gynnsamma insatser som innebär
placering på den reguljära arbetsmarknaden med olika introduktionstider. Lönen
har antagits vara 45 000 kr./år.

Skillnaden mellan förtidspensioneringsalternativet
och halvskyddad sysselsättning blir 2,5 miljarder kr./år. Detta skall relateras
till atl AMS utgifter för rehabilitering och stödåtgärder uppgår till 100
milj. kr. För den enskilde individen skulle konsumtionsökningen öka med 1000
kr./månad efter skall. Om produklionstillskollet antas vara skillnaden mellan
den lo-tala lönekostnaden och den statliga subventionen blir tillskottet 3,3 miljarder
kr. Också det samhällsekonomiska tillskottet skulle alltså vara stort.

KAPITEL
3. YRKESINRIKTAD REHABILITERING - UPPGIFTER, RESURSER OCH ORGANISATION

Den yrkesinriktade rehabiliteringen har till
uppgift att stärka ställningen för personer som har svårt atl få eller behålla
ett arbete på arbetsmarknaden. Enligt denna definition är yrkesinriktad
rehabilitering detsamma som arbetsvärd. Begreppet arbetsvärd avser såväl
insatser lill stöd för den enskilde individen som ingrepp på arbetsplatsen.

Den enskildes arbetsförmåga och arbetshinder kan
utredas och kartläggas på olika nivåer och med olika resursinsatser. Detta kan
ske genom samtal på arbetsförmedlingen, i psykologiska anlagsundersökningar, genom
arbelsprövning/lräning på kommunala arbetsvårdsinstitul eller i utrednings-
och träningskurser (OT- och ALU-kurser) med yrkesförbere-dande praklikinslag
vid AMU-cenler eller på arbetsplatser.

Vid arbetsvårdsinstituten och i samband med
träningskurserna eftersträvar man att systematiskt träna upp handikappade
personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Ell vanligt sätt att söka
kompensera arbetshandikapp är utbildningsinsatser och omskolning till yrken
där det primära arbetshandikappet inte spelar någon roll. 1 samband med en arbetsplacering

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 92

kan handikappet kompenseras genom olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bidrag till arbetsbiträde, arbetstekniska
hjälpmedel m.m.

En central uppgift i
rehabiliteringsprocessen är atl försöka finna en arbetsplats för den
arbetsvårdssökande som så långt som möjligt är anpassad lill hans
förutsättningar och önskemål. Hjälpmedel för detta är platsförmedling,
ackvisition hos arbetsgivaren, kontakter med anpassningsgruppema och slutligen
främjandelagens olika påtryckningsmöjligheler.

Med utgångspunkt från olika
statistiska uppgifter kan man göra en ungefärlig uppskattning av vad som
händer med de personer som kommer till arbetsvärden för rehabilitering.
Skattningar ger vid handen att ca 17 % går tiU arbete på den reguljära
arbetsmarknaden och 4 % lill halvskyddat arbete. Sådana ibland efter
utbildning eller prövning och träning. Drygt 30% går lill skyddad
sysselsättning. Arbetsplaceringama uppgår således lill drygt 50%.

Arbetshandikappade ungdomar

Utslagningen från arbetslivet
drabbar allt yngre åldersgrupper. Därtill kommer all många av de
arbetshandikappade ungdomarna aldrig har förvärvsarbetat. Efter ett omfattande
utrednings- och rehabiliteringsarbete förtidspensioneras många av ungdomama
efter kort eller ingen yrkesverksam tid. Knappt 25 000 ungdomar i åldem 16-34
år är förtidspensionerade. Bland de nybeviljade pensionema har omkring 40%
huvuddiagnosen "psykoser, neuroser m.m.".

Fömtom de psykiskt och
socialmedicinskt arbetshandikappade har främst de utvecklingsstörda och gravt
rörelsehindrade ungdomarna stora svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden.
Gemensamt för dessa grupper är att deras arbetsrehabililering måste innehålla
en samordning av olika rehabiliteringsresurser som angriper deras totala
situation.

Genom ett initiativ från
sysselsältningsutredningens sida och med medel från Allmänna arvsfonden
bedriver Södertälje kommun sedan år 1977, i nära samarbete med
arbetsförmedlingen, en försöksverksamhet med speciella insatser för ungdomar
med socialmedicinska arbetshandikapp. Ell antal ungdomar har placerats på
beredskapsarbeten inom kommunförvaltningen. Socialarbetare, fritidspedagoger,
psykologer och arbetskamrater främst s.k. faddrar etc. stöttar ungdomarna. Förutom
arbetserfarenheter är social träning ute i samhället samt studie- och
fritidsaktiviteter viktiga inslag för alt bryta ungdomarnas isolering.

1 samband med försöksverksamheten
har en fristående ekonom sökt belysa de finansiella effekterna som de rehabiliterande
insalsema i samband med försöket kan få på den offentliga ekonomin under en
tio-årsperiod.

Resultaten presenteras i en rapport Finansiella kalkyler
för rehabiliteringsinsatser för 22 ungdomar i Södertälje. Sämsta utfall för
ungdomarna i samband med projektet har jämförts med bästa utfall ulan
projektet. För den offentliga sektorn totalt beräknas försöket ge ell betydande
finansiellt överskott (ca en halv milj. kr.).

Ö\'erväganden och förslag

1 regeringens proposition
1977/78:30 om bl.a. den yrkesinriktade rehabiliteringen lämnades frågan om
dennas organisation öppen i avvaktan på sysselsätlningsutredningens betänkande.
Utredningen har mot denna bakgmnd ägnat stor uppmärksamhet ål dessa frågor.

En gmndfömtsällning för lyckad
rehabilitering är alt den enskilde individen är motiverad för en
rehabilitering. Delta är en myckel viktig uppgift

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 93

för arbetsvärden. Det är enligt utredningens uppfattning
vidare angelägel all få ell bättre informationssystem om resultaten av
arbetsvärdens insatser. Detta bör bygga på regelbundna uppföljningar av de
arbetsvårdssökande, t.ex. stickprovsundersökningar. Det är naturligt all del
metodut-vecklingsinslitui som föreslås, får ansvar för uppföljningarna.

En förbättrad yrkesinriktad
rehabilitering förutsätter atl arbetsvärden får resurser, en mer sammanhållen
organisation och alt ansvaret för den enskilde individen inom systemet blir mer
enhetligt. En gmndläggande fråga är hur lång tid en arbelsförmedlingsljänsteman
kan använda för atl skaffa ell lämpligt arbete åt en gravt handikappad. Om de
arbetsvårdssökande i genomsnitt skulle kunna räkna med en veckas arbetsinsatser
från arbetsförmedlingen skulle det krävas cirka 2000 tjänstemän bara för dessa
uppgifter. Förmedlingens resurser måste enligt utredningens uppfattning ökas
så atl det blir bättre balans mellan den fysiska och psykiska rehabiliteringen,
de karlläggande och utredande insatserna å ena sidan och de insatser som sedan
görs för alt skaffa ett lämpligt arbete, å andra sidan.

Samma resonemang kan föras om
resursema för att anpassa den enskilda arbetsplatsen lill individens behov.
Delta gäller inte bara den fysiska anpassningen utan också introduktion,
utbildning, information etc. Del finns f.n. möjligheter att ge bidrag till
arbetsgivare, 8 kr./ timme, vid utbildning av arbetshandikappade och vid s.k.
praktikanställning. Bidraget kan vid utbildning jämkas upp lill full täckning
av arbetskraftskostnaden för personer med grava handikapp. Utredningen föreslår
all grundbeloppet för både utbildning i förelag och praklikanslällning höjs
till 75 % av de totala lönekostnaderna med möjligheter atl jämka bidraget upp
till full kostnadsläckning vid grava handikapp. Kostnadsökningen härför
beräknas till 6 milj. kr.

Utredningen föreslår vidare att den
modell för samverkan mellan olika rehabiliterande institutioner som prövats i
Södertälje, bör bilda utgångspunkt för en vidgad försöksverksamhet för
ungdomar med socialmedicinska handikapp i fem kommuner i storstadsregionerna.
Försöken bör pågå i minst två år och melodulvecklingsinslitulel föreslås
utvärdera försöken. För de fortsatta försöken beräknas ett medelsbehov om 2
milj. kr., varav 1 milj. kr. för utvärdering.

Fr.o.m. den 1 januari 1977 utgår lill
halvskyddad sysselsättning bidrag som motsvarar 90 % av den totala
lönekostnaden under det första året och 50% under de tre följande åren till
arbetsgivare som anställer svårt fysiskt handikappade eller psykiskt
utvecklingsstörda under 25 år. Sysselsällningsutredningen föreslår, mot
bakgrund av att gruppen ungdomar med psykiska och socialmedicinska
arbetshandikapp ökar snabbt, atl denna bidragsform utsträcks lill all omfatta
även gravt socialmedicinskt och psykiskt arbetshandikappade under 25 år.

Unga förtidspensionerade är en
växande grupp, ca 25000 under 35 år. De har visserligen fått sin ekonomiska
situation tryggad, men detta är inte en tillräcklig lösning på deras problem.
Utredningen föreslår därför alt även yngre förtidspensionerade i åldem 26-35 år
omfattas av möjligheten till förhöjt statsbidrag vid halvskyddad
sysselsättning. RFV föreslås få i uppdrag atl konstruera ett system som dels
kompenserar förlusten i de fall lön av arbete understiger tidigare
pensionsbelopp vid övergång från förtidspension lill arbete, dels stimulerar
till arbete. Samtidigt bör också för-tidspensionsbestämmelserna ses över för
dem som arbetar i skyddad verkstad med lön och bibehållen förtidspension.
Målsättningen bör vara atl den som förvärvsarbetar får lön på vanligt sätt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 94

Utredningen föreslår också all
förtidspensionärer som tar ett arbete skall ha rätt lill vilande förtidspension
under viss tid. Detta skulle innebära atl de som inte kan fortsätta att arbeta
återfår sin förtidspension genom ett enkelt anmälningsförfarande.

Representanter för
arbetsförmedling, socialvård, sjukvård och försäkringskassa diskuterar
tillsammans i s.k. rehabiliteringsgmpper behov av rehabiliteringsinsatser bl.a.
i samband med beslut om förtidspensionering. Utredningen föreslår att
rehabiliteringsgmppema också får i uppdrag atl ta årliga
rehabilileringskonlakter med de redan förtidspensionerade och diskutera deras
möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet.

Rehabiliteringen är inte avslutad i
och med en arbetsplacering. Det rehabiliteringsarbete som måste fortsätta inne
i företagel fömtsätter en utbyggnad av företagens möjligheter all medverka i
rehabiliteringsprocessen. En fortsall satsning på arbetsvärden genom
arbetsförmedling och särskilda institutioner måste, för atl bli effektiv,
kompletteras med en kraftig utbyggnad av förelagens möjligheter att medverka i
rehabiliteringsprocessen. Om arbetsgivarna skall la större ansvar för
rehabiliteringen måste samhället på olika sätt garantera detta. Det kan I.ex.
ske genom lagstiftning och/eller bidrag till särskilda åtgärder. Båda vägarna
diskuteras av utredningen.

Försök inom den statliga och
kommunala sektom med faddrar/handledare för arbetshandikappade har gett goda
resultat. Handledare har till uppgift all stödja den arbetshandikappade både på
och utanför arbetsplatsen. Utredningen föreslår att AMS får i uppdrag alt på
riksnivå bedriva försök med bidrag lill sådana handledare. Bidragen bör uppgå
till högst 5000 kr./år och person och kostnaden härför beräknas lill 2 milj.kr.
för 400 faddrar.

Det är angeläget att företag och
förvaltningar medverkar i rehabiliteringsverksamheten genom att ställa platser
lill förfogande för prövning och träning i reell miljö. Utredningen förutsätter
att ett tillräckligt antal irä-ningsplatser kan las fram på frivillig väg. Om
detta, mot förmodan, inte skulle visa sig möjligt, bör det finnas en beredskap
för lagstiftningsåtgärder. Den ekonomiska frågan kan enligt utredningen lösas
genom atl den som genomgår träning liksom nu får sin lön betald enligt de
regler som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Ett annat sätt är all lön
utbetalas genom arbetsgivaren som därefter erhåller kompensation för huvuddelen
av kostnaden genom arbetsmarknadsverket. Härutöver kan man enligt utredningen
diskutera om bidrag skall utgå till arbetsgivama för administrativa merkostnader.

På större arbetsplatser bör del vara möjligt att bygga upp
särskilda resurser för prövning och träning som kunde utnyttjas i första hand
för de in-lema behoven. De bör också kunna användas för icke anställda bl.a.
eftersom det på vissa håll finns köer till arbetsvårdsinstituten. Till företag
som på detta sätt bygger upp resurser för prövning och träning skulle det enligt
utredningen utgå visst bidrag som kompensation för merkostnader för I.ex.
administration, lakar- och kuralorskostnader etc. Utredningen förordar atl en
försöksverksamhet av delta slag inleds i samband med utbyggnaden av den nya
arbetsvårdsorganisationen. Melodulvecklingsinstitutet föreslås svara för
genomförande och utvärdering och försöken bör pågå i minst två år. Kostnaden
härför beräknas till 1 milj.kr. varje år, dvs. 2 milj. kr.

1 regeringens proposition
(1977/78:30) om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m., som
antogs av riksdagen i december 1977, läm-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 95

nas centrala avsnitt öppna med hänvisning till
sysselsätlningsutredningens väntade belänkande. Det gäller frågan om den
yrkesinriktade rehabiliteringens organisation vid arbetsvårdsinstituten.
Propositionen lar endast ställning till att instituten skall ha stadigt
huvudmannaskap. Också frågorna om organisationen av psykologmedverkan, liksom
Psykotekniska institutet (PTI) och statens arbelskliniks framlida ställning
lämnas öppna med hänvisning lill sysselsällningsutredningen. Utredningen
diskuterar tre alternativ lill organisation och huvudmannaskap för den
yrkesinriktade rehabiliteringen;

-
skolöverstyrelsen
(AMU-centra)

-
anknytning till
de regionala stiftelserna för skyddat arbete

-
inordnande i
arbetsmarknadsverket.

Av dessa alternativ förordas
arbetsmarknadsverket. Skälen härtill är bl .a. alt ett sammanhållet ansvar för
de arbetsvårdssökande erhålls liksom en knytning lill förmedlingsverksamheten
den reguljära arbetsmarknaden. Därtill får man möjlighet till avvägning av
olika resursinsatser mot varandra.

Den prövnings/träningsverksamhel
som i form av OT- och ALU-kurser bedrivs vid AMU-cenler har samma målsättning
som den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsvårdsinstituten. Utredningen
föreslår därför att OT- och ALU-kursema förs samman med arbetsvårdsinsliluiens
resurser i nya enheter, som kallas arbetsmarknadsinstitut. ALU-kursema bör dock
även i fortsättningen kunna anordnas lokalmässigl decentraliserat eller i
anslutning till AMU-cenler. Utredningen föreslår vidare att psykologre-sursema
knyts lill de nya arbetsmarknadsinstituten. Härigenom skulle flexibilitet
uppnäs i användningen av psykologmedverkan och samtidigt fömtsättningar skapas
för atl flera psykologer får kontakt med förmedlingsarbetet.

Någon kostnadsökning bör enligt
utredningen inte följa av ett inrättande av arbetsmarknadsinstituten.

Arbetsmarknadsinstituten bör få en
självständig ställning under länsar-betsnämndema, med särskilda styrelser som
företräder olika intressen. I vaije län skall under länsarbetsnämnden finnas
ett eller flera institut som har ansvar för ALU-kurser, anlagsundersökningar
och prövnings/träningsverksamhel, dels i institutionell miljö men framför allt
på Iräningsplatser på den reguljära arbetsmarknaden. Det är viktigt att
understryka att organisationsformen innebär att instituten får tillgång till
alla de hjälpmedel som förmedlingen har till sitt förfogande, t.ex. i form av
bidrag till arbetsgivare.

Behovet av forskning kring
hjälpmedel och metoder i den yrkesinriktade rehabiliteringen understryks av
utredningen. Enligt direktiven skall utredningen också pröva frågan om en
central organisation för forskning och metodutveckling inom denna sektor. I
likhet med direktiven anser utredningen all fördelar finns med en samordning
av statens arbetsklinik och PTI.

Mot bakgrund av risken för att
praktisk prövning och träning tar överhand i en institution som har både praktisk
verksamhet och metodutveckling anser sig utredningen inte kunna förorda en
fullständig sammanslagning av statens arbetsklinik och PTI. Ett sådant
sammanslaget institut skulle därtill bli mycket stort.

1 stället föreslår utredningen all
ett centralt institut för forsknings- och utvecklingsarbete rörande
yrkesinriktad rehabilitering bildas genom alt ar-betsklinikens resurser för
metodutveckling sammanförs med vissa forsk-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 96

nings- och utvecklingsinriklade delar av PTI. Del nya
metodutvecklings-institutet föreslås bli organisatoriskt knutet till AMS. men
få en frislående ställning under ledning av en särskild delegation.
Konstruktionen kan ses som en parallell till arbetslöshetsförsäkringsdelegalionen.
Till metodul-vecklingsinstilutel bör knytas såväl sociologisk som psykologisk
och medicinsk expertis. Institutet skall ägna sig ål dokumentation och
information om resultaten av det utvecklingsarbete som bedrivs, i.ex. i form av
egna skriftserier. Det skall också delta i planering av och medverka vid utbildning
av personal vid de nya arbetsmarknadsinstituten.

Den nuvarande provningsverksamheten
vid statens arbetsklinik och motsvarande verksamhet vid PTI föreslås sammanförd
och bilda stommen i ett fjärde arbetsmarknadsinstitut inom Stockholmsregionen.
Denna prövningsverksamhet knyts lokalmässigt till det nya
melodulvecklingsinstitutet.

Vid PTI bedrivs vissa projekt -
i.ex. kring handikappade barns sociala rehabilitering, kring arbeismiljöfrågor
i vid mening, arbets- och idrottspsykologiska frågor etc. De forskare som
arbetar med projekt av detta slag bör organisatoriskt knytas till de statliga
myndigheter och institutioner där sådant utvecklingsarbete kan drivas inom ramen
för dessa myndigheters och institutioners verksamhet.

Vidare bör enligt utredningen de
konsullationsprojekt, vid PTI, som inte organisatoriskt kan föras lill
myndigheters och institutioners verksamhet kunna knytas till I.ex. verksamheten
vid Statskonsult AB.

Utöver de medel som idag avsätts
för de verksamheter som föreslås ingå i det centrala institutet fordras enligt
utredningen ytterligare 4 milj. kr.

KAPITEL 4. DEN REGULJÄRA ARBETSMARKNADEN

Sysselsättningsutredningen har
under åren 1976 och 1977 haft försöksverksamhet inom både den privata och den
offentliga sektom i syfte att undersöka möjlighetema all förbättra de
arbetshandikappades sysselsätl-ningssitualion. Huvudintresset har varit
inriktat på inplacering av arbetshandikappade, men även på åtgärder för att
underlätta för redan anställd personal med arbetshandikapp.

Försöksverksamheten på den privata
sektorn genomfördes vid två Vol-voenheler. Arbetet där koncentrerades i stor
utsträckning på redan anställda arbetshandikappade. Av 197 ärenden som gällt
anställda med i många fall långa sjukskrivningsperioder och som behandlats i
anpassningsgruppen, har 112 lett till en arbetsplacering. Effekterna av delta
kan bl.a. avläsas i en väsenUigt minskad sjukfrånvaro. Värdet
samhällsekonomiskt uppskattas lill netto på 250000 kr. och en
företagsekonomisk vinst på 185 000 kr. Då har kostnaderna för
försöksverksamheten med anpassningsgruppen dragits av.

1 verksamheten har också ingått
försök med tekniska förändringar på arbetsplatsema. Även dessa har givit god
ekonomisk utdelning. Den samhällsekonomiska vinslen beräknas lill 800000 kr.
och den företagsekonomiska tiU 50000 kr.

Resultaten av försöken inom den
offentliga sektorn visar, att ca hälften av de arbetsvårdssökande som
aklimaliserals för medverkan i försöket har fått arbete. Resterande är under
handläggning, i utbildning eller i prövning. Detta skall ses i relation till de
arbetsplaceringar som normalt sker bland arbetsvårdssökande på förmedlingen.
Under ett år får ca 10 % arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 97

Enkät om främjandelagen

Främjandelagen i sin nuvarande
utformning trädde i krafl den I juli 1974 och är ett komplement till lagen om
anställningsskydd. Främjandelagslifl-ningen skall markera samhällets
möjligheter att i undanlagsfall kunna ingripa med tvångsmedel för atl
åstadkomma lösningar av de äldres och de arbetshandikappades problem. Lagen
ålägger arbetsgivarna att ge information om rekryieringspolilik etc. till
länsarbetsnämnden. Den ger också länsarbetsnämnden möjligheter att lämna
anvisningar i personalrekryteringsfrågor till företag och myndigheter. Om inte
anvisningarna följs kan arbetsgivarna åläggas atl betala böter. Ärendet kan
också hänskjutas till AMS som kan ålägga företag och myndigheter atl inte
anställa annan än den som anvisas av den offentliga arbetsförmedlingen.
Sysselsättningsulredningen har gjort en enkät om tillämpningen av
främjandelagstiftningen lill länsarbetsnämnderna. Av svaren på enkäten framgår
alt ingen nämnd har använt lagens möjligheter att ålägga företag att lämna
uppgifter lill länsarbetsnämnden. Följaktligen har heller inga nämnder använt
sig av lagstiftningens andra möjligheter lill alt ge tvingande anvisningar till
föie-tagen. Som skäl för detta anger i allmänhet nämnderna att det i
förarbetena lill lagen har konstaterats att gemensamt accepterade lösningar är
bästa garantin för alt tillfredsställande resultat skall uppnås.

Överväganden och förslag

Om målet arbete ål alla skall kunna
förverkligas också för de arbetshandikappade räcker det inte med att förstärka
olika arbelsvårdsinsalser, resurser på arbetsförmedlingarna,
rehabilileringsmöjligheler, förbättrade bidrag etc. Sådana insatser är
viktiga. De kan ändå aldrig bli effektiva, om de inte kombineras med
förändringar av den reguljära arbetsmarknadens sätt atl fungera.

Utredningen konstaterar
inledningsvis alt den första fömtsättningen för arbete åt arbetshandikappade är
alt del finns tillräckligt antal arbetstillfällen. En generellt hög
efterfrågan på arbetskraft är dock inte tillräcklig. Efterfrågan måste
förändras så all de arbetshandikappade inte efterfrågas i sista hand. Del är
givelvis ell samhällsintresse atl företag och förvaltningar fungerar effektivt.
En rekryieringspolilik som håller många arbetshandikappade utanför
arbetsmarknaden kommer dock ofta all slå i direkt motsatsställning lill andra
samhällsintressen. Det gäller såväl intresset av all tillgodose de
arbetshandikappades grundläggande rättighet lill arbete och social gemenskap
som övergripande samhällsekonomiska mål.

Samhället har påtagit sig ett
försörjningsansvar för alla medborgare. Det innebär all alla får konsumera en
viss del av den samlade produktionen oavsett om de förvärvsarbetar eUer inte.
Del tillskott lill produktionen som måste göras av en person som står utanför
arbetskraften för alt samhället som helhet skall tjäna på det uppgår lill
skillnaden mellan hans nuvarande konsumtion och den konsumtion han skulle få
efter inträdet i arbetslivet. När den för alla garanterade konsumlionsandelen
höjts tenderar denna skillnad all bli mindre och mindre.

Ekonomins sätt alt fungera gentemot
de arbetshandikappade - och för övrigt också mot andra grupper med svag
ställning på arbetsmarknaden -tenderar alltså att bli allt mer orimlig sett ur
samhällsekonomins och den offentliga ekonomins synpunkt. En huvudinriktning för
politiken "arbete åt alla" måste därför vara att försöka påverka de
ekonomiska fömlsält- 7 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 73

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 98

ningarna för myndigheternas och företagens kalkyler, så
att deras effektivitets- och lönsamhetstänkande kommer att ta hänsyn lill de
övergripande samhällsekonomiska effekterna.

Alternativen till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden för arbetshandikappade, bl.a. olika former av
skyddat arbete och förtidspensionering, ger ofta mycket höga kostnader. Dessa
kostnader vilar naturligtvis ytterst på produktionen. Effekten av att de arbetshandikappade
ställs utanför den reguljära arbetsmarknaden blir mindre effektivitet i den
samlade produktionen, mindre samlad produktion, större kostnader på förelagen,
sämre lösningar för de arbetshandikappade och deras rätt till meningsfullt
arbete och social gemenskap. Del är därför väsentligt att de ekonomiska sambanden
tydligt klarläggs. Fördelningen av kostnaderna kan ske på flera olika sätt,
genom lagstiftning och/eller avgifter och bidrag till förelagen. Enligt
utredningens uppfattning måste de olika metoderna kombineras.

Enligt sysselsätlningsutredningens uppfattning har
uppbyggnaden av främjandelagstifiningen klara fördelar. Utredningen menar atl
en effektiv tillämpning av främjandelagstiftningen är en förutsättning för atl
klara anställningen av arbetshandikappade. Olika vägar bör prövas för att
åstadkomma delta. Det bör finnas någon form av anvisningar som anger riktlinjer
för i vilken utsträckning i.ex. olika typer av arbetsgivare bör anställa
arbetshandikappade. Dessa riktiinjer bör vara utgångspunkt för diskussioner
och förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetsmarknadsverket. Anmärkningsvärda
avvikelser från dessa riktlinjer och ovilja atl ange godtagbara förklaringar
lill den anställningspolilik som man för, skulle kunna leda lill att
främjandelagens tvingande bestämmelser tillämpades. Försök bör också genomföras
med all dels förstärka fyra länsarbetsnämnder med två tjänstemän vardera, för
att arbeta med främjandelagens tillämpning och dels också i något eller några
av dessa försök koncentrera handläggningen av främjandelagens tvingande delar
till vissa tjänstemän. Kostnaderna för dessa försök beräknas till I milj. kr.
per år.

Kostnaderna för atl ge
arbetshandikappade sysselsättning måste bäras av hela produktionen på samma
sätt som kostnadema för de icke sysselsatta, I.ex. förtidspensionerade.
Samtliga kostnader för arbetsvårdsorganisationen och för
sysselsättningsskapande åtgärder för arbetshandikappade bör bilda underlag för
en ny arbetsgivaravgift som bestäms av de faktiska kostnadema. Sambandet mellan
bristande insatser på den reguljära arbetsmarknaden och kostnaderna för
sysselsättningsskapande insatser och arbelsvårdsinsalser kommer härigenom alt
klarare framhävas. En ytterligare markering av sambandet mellan arbetsmarknadspolitiska
insatser och socialförsäkringssystemet skulle kunna åstadkommas genom en
gemensam arbetsgivaravgift. Utredningen framhåller viklen av att de beskrivna
sambanden klart åskådliggörs.

I fråga om stöd till arbetsgivare
som anställer personer med arbetshandikapp föreslår utredningen alt bidragen
till särskilda anordningar på arbetsplatsen höjs från 30000 lill 50000 kr. per
handikappad. Slödel för speciella arbetstekniska hjälpmedel föreslås höjt från
25000 lill 50000 kr. för varje enskih hjälpmedel. Kostnaderna för de föreslagna
förbättringarna beräknas vid en 25-procentig tillväxt av antalet bidrag till 6
milj. kr. Bidraget lill arbetsbiträde som idag kan uppgå till högst 10000 kr.
per år föreslås förändrat så all del kan utgå med högst 25 % av den totala
lönekostnaden för personer som fungerar som arbetsbiträde. Likaså föreslås all
det skall kunna kombineras med bidrag lill halvskyddad sysselsättning när det
gäller personer med grava handikapp och starkt nedsatt arbetsförmåga. Utred-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 99

ningen räknar med att antalet arbetsbiträden kommer att
växa från 550 lill 1000 vilket medför en ökning av medelsbehovet om 6 milj. kr.

Utredningen föreslår vidare atl
försök görs i två län med bidrag till kollektivt förberedande ombyggnad av
arbetsplatser med sikte på anställning av personer med specifika typer av
arbetshandikapp. Kostnadema härför beräknas lill 2 milj. kr.

F.n. finns drygt 5000
anpassningsgrupper och utredningen räknar med att antalet inom de närmaste åren
kommer atl växa till 6 - 7000. Aktiviteten inom anpassningsgrupperna är
synnerligen skiftande. Ett litet antal fungerar enligt de intentioner som finns
för verksamheten och ger också resultat när det gäller anställning av arbetshandikappade.
I en stor del av gmppema, förmodligen en klar majoritet, är aktiviteten myckel
liten. En del anpassningsgrupper fungerar förhållandevis ganska väl när det
gäller den interna omplacerings verksamheten. De sysslar däremot i liten eller
ingen utsträckning med frågan om nyanställning av arbetshandikappade.

Utredningens försöksverksamhet har
understrukit alt den viktigaste förutsättningen för att anpassningsgmpperna
skall kunna fungera är alt det finns personella resurser för verksamheten.
Delta gäller inte minst möjligheterna för arbetsförmedlingens tjänstemän atl
delta. Behovet av tid måste bedömas i förhållande till företagens storlek etc.
och utredningen föreslår en omfattande förstärkning av arbetsförmedlingarnas
personalresurser. En sådan förstärkning är nödvändig för atl kunna leva upp
till åtminstone vissa minimikrav när det gäller insalsema i
anpassningsgmpperna. Utredningen understryker emellertid också att del är
viktigt all personella satsningar görs också från arbetsgivarsidan och från de
fackliga organisationerna.

En myckel diskuterad fråga när del
gäller anpassningsgmppemas verksamhet är avvägningen mellan
arbetsförmedlingens medverkan i omplacerings-resp. inplaceringsverksamhelen.
Med nuvarande resurser är del inte möjligt för arbetsmarknadsverket alt ens i
tiUräcklig utsträckning medverka för alt klara inplaceringarna. Det är då
naturligt att denna verksamhet prioriteras. Utredningen har dock samtidigt
uppfattningen alt om arbetsmarknadsverkets medverkan för att stödja
inplaceringen av handikappade skall bli verkligt effektiv krävs att man i viss
utsträckning har möjlighet delta i hela omplaceringsverksamhelen i förelaget.

Anpassnings verksamheten för de
redan anställda är viktig bl.a. för sätt att förhindra utslagning. Bland de
anställda finns många långtidssjukskrivna där rehabiliteringsbehovel är myckel
stort. Vid dimensioneringen av arbetsmarknadsverkets resurser för
anpassningsverksamhet bör därför behovet av medverkan när det gäller insatser
för redan anställda också tas med i bilden.

En annan fråga av intresse är i
vilken utsträckning anpassningsgmpperna också skall syssla med mer
övergripande arbetsmiljöfrågor etc. Enligt utredningens uppfattning är det inte
möjligt att dra någon skarp gräns mellan de insatser som görs av allmänt
förebyggande karaktär och insatser i de individuella fallen. Gränsdragningar
mellan olika organ inom företagen och deras ansvarsområden är nödvändiga, men
informationen mellan organen måste fungera. Det är viktigt att anpassningsgmppemas
verksamhet integreras i företagens normala personalpolitiska insatser.
Företagshälsovården är I.ex. myckel viktig i anpassningsarbetet, och får inte
ses som en isolerad del styrd utifrån snäva medicinskautgängspunkter, ulan som
en integrerad del i det anpassningsarbete som måste försiggå i alla företag.
De största insatserna för att öka de arbetshandikappades sysselsällningsmöj-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 100

ligheter måste göras inom den offentiiga sektorn. Den
offentliga ekonomin har allt att vinna på en förändrad anställningspolilik när
del gäller arbetshandikappade. Till de statliga myndigheterna bör särskilda
direktiv gå ut, där myndigheternas ansvar för all medverka i anpassningsarbetet
klart fastslås. Direktiven bör följas upp genom åläggande för myndighetema atl
i samband med sina anslagsframställningar avge redogörelser för anpassningsarbetet
under året. Dessa redogörelser bör därefter överlämnas till AMS för
sammanställning och åtgärder.

En gmndläggande svårighet för
anställning av arbetshandikappade inom den statliga sektorn är atl man på
myckel stora områden har en starkt ut-bildningsbunden personalrekrylering,
fasta behörighetsregler, "förtjänst och skicklighet". En vidgning av
förtjänstbegreppels innebörd bör eftersträvas, så all "förtjänst"
skall avse även andra områden än statlig. Diskussioner bör las upp med partema
på den statliga arbetsmarknaden om förslag till regler och rutiner för att
anpassa det statliga tjänste- och lönesystemet så att arbetshandikappade i
ökad utsträckning kan anställas.

När det gäller den statliga sektorn av arbetsmarknaden är
denna hittills så obearbetad, atl en stor del av insalsema under den närmaste
liden måste få karaktären av försöksverksamhet i stor skala. Del är viktigt
att erfarenheter om arbetsmarknaden etc. får snabb spridning inom arbetsmarknadsverket
och som ett led häri bör därför AMS tillsätta en särskild akti ve-ringsgmpp med
partsrepresentalion för anpassningsverksamheten på den statliga sektom. Ett mål
för aktiveringsgruppen bör vara att skapa fler an-passningsgmpper och
decentralisera verksamheten så atl anpassnings-gmppema får arbeta med konkreta
problem. En fömtsättning för atl anpassningsverksamheten skall fungera är atl
arbetsgivarna ställer upp med tillräckliga personalpolitiska resurser. Dessa är
inom många verk små eller i del närmaste obefintliga. SPN:s roll och ansvar för
vissa övergripande personalfrågor bör närmare preciseras. RRV har lämnat
synpunkter till den särskilda utredning som arbetar med arbetsfördelning i
vissa avseenden mellan centrala administrativa myndigheter.

På samma sätt som på den statliga
sektom bör centrala aktiveringsgrupper bildas även på de kommunala och privata
sektorema.

KAPITEL 5. SKYDDAT ARBETE

Med skyddat arbete avses enligt
gängse definitioner sådan sysselsättning som anordnas ät arbetshandikappade
eller annan svårplacerad arbetskraft som inte kan få anställning på den
reguljära arbetsmarknaden. Att sysselsättningen benämns skyddad hänger samman
med att anställningen är skyddad från konkurrens från andra arbetssökande och
alt det inte ställs samma krav som på den reguljära arbetsmarknaden.

Skyddat arbete ordnas i form av särskilda arbetsplatser,
verkstäder för skyddat arbete, eller finns insprängt i den reguljära
arbetsmarknaden där vissa arbeten är förbehållna personer med arbetshandikapp.
Del senare gäller främst arkivarbete och halvskyddat arbete. Vid arkivarbete
som anordnas vid statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer utgår bidrag
från arbetsmarknadsverket som motsvarar hela lönekostnaden. Om arkivarbele
anordnas vid kommunal myndighet utgår statsbidrag med 1/3 av totala
lönekostnaden. Halvskyddat arbete kan anordnas hos enskilda arbetsgivare,
statliga affärsdrivande verk, kommuner och landsting. Statsbidrag utgår därvid
med 75 % av den totala lönekostnaden under första året, 50 % under andra årei
och med 25 % under iredje och fjärde åren. För

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 101

redan anställda som överförs lill halvskyddat arbete utgår
statsbidrag med 25 %. Vid statliga affärsdrivande verk kan redan anställda dock
inte överföras. För ungdomar under 25 år som har svåra fysiska handikapp eller
är psykiskt utvecklingsstörda kan bidrag vid halvskyddat arbete utgå med 90%
under första året och med 50% under de tre därpå följande åren.

Vid verksläder för skyddat arbete
och hemarbete finns ca 16000 platser, i form av halvskyddat arbete finns ca 11
000 platser och i arkivarbete ca 15000 platser. Därutöver finns olika former av
s.k. särskilda beredskapsarbeten i vilka ca 13000 personer är sysselsatta.

1 regeringens proposition
(1977/78:30) om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. föreslås
atl verksläder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, industriella
beredskapsarbeten och hemarbete skall få ett mellan staten och landstingen
delat huvudmannaskap i form av regionala stiftelser. För vissa övergripande
frågor föreslås atl en central stiftelse skall inrättas.

I undersökningen Lönar sig skyddade
verkstäder? (Bexelius och Kjellén) finns en kostnads/intäklsanalys av skyddade
verksläder. Sammanlaget ger kalkylen till resultat atl de skyddade verkstäderna
samhällsekonomiskt sett inte är lönsamma och att man har haft en negativ
ekonomisk utveckling under 1970-lalet. Analysen visar dock alt om
rehabilileringsgraden hade varit högre, så skulle kalkylen visat på
samhällsekonomisk balans mellan intäkter och kostnader.

Överväganden och förslag

Sysselsättningsulredningen har
anslutit sig till tre huvudmål för det skyddade arbetet:

1,
Bereda
meningsfull sysselsättning åt dem som arbetar inom den skyddade sektom.

2,
Under
sysselsättningen i del skyddade arbetet förbättra den enskildes arbetsförmåga
samt i övrigt bidra lill rehabilitering för atl den enskilde på sikt skall få
möjlighet all ta ell arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

3, Bidra lill att fylla samhällets
behov av varor och tjänster.

Utredningen diskuterar också vilka målgmpper - handikappgmpper -

som den skyddade verksamheten skall vända sig lill och
vilken arbetsförmåga man skall förutsätta hos dem som skall arbeta på
verksläder för skyddat arbete. Utredningen anser del inte är rimligt att dra
någon skarp gräns mellan de skyddade verkstädemas produktion och mer renodlade
te-rapiarbelen. De skyddade verkstädema har lill uppgift all sysselsätta personer
med den allra minsta arbetsförmågan. Del är dock naturligt all som hittills ha
avgränsningar mellan skyddat arbete och lerapiarbelen av administrativa skäl.
Sjukvårdsinrättningar etc. bör således driva sin terapiverksamhet som
hittills.

För att de som har någon form av
skyddad anställning på sikt skall kunna överföras till reguljära anställningar
är det viktigt atl den skyddade verksamheten läggs i så nära anslutning tiU den
ordinarie produktionen som möjligt. Sysselsättningsulredningen föreslår att man
bör pröva möjligheten att anknyta en del skyddade verkstäder direkt till
företag. SärskUda kontrakt skulle skrivas med förelagen där man för en viss
summa förband sig att driva verksamheten i skyddade verksläder, svara för alt
det fanns sysselsättning, svara för marknadsföring etc. av produktionen.
Finansieringen borde knytas lill samma finansieringsform som kommer alt gälla
för de föreslagna stiftelserna för skyddat arbete. Styrelserna borde kunna för-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 73 102

handla med förelagen om sådana lösningar som alternativ
lill egen produktion. Bedömning av behovet av platser vid olika former av
verksläder för skyddat arbete liksom anvisning av arbetskraft bör dock ske
genom arbetsmarknadsverket.

Sysselsättningsulredningen föreslår
vidare alt halvskyddat arbete och arkivarbete ersätts med anställning med
lönebidrag. Den nuvarande bidragskonsiruktionen som gäller för halvskyddat
arbete hos enskilda arbetsgivare, statliga affärsdrivande verk, kommuner och
landsting, bör kvarstå. Vid statliga myndigheter föreslås alt lönebidrag utgår
med 100% av den totala lönekostnaden och vid allmännyttiga organisationer med
90%. Länsarbetsnämnderna bör ha personal som kan samordna verksamheten med
lönebidrag vid allmännyttiga organisationer. Utredningen föreslår också att
försäkringskassoma bör vara jämställda med statlig myndighet vad gäller
anställning med lönebidrag.

Anställning med lönebidrag kommer
följaktligen att kunna ske hos arbetsgivare över hela arbetsmarknaden, men med
olika bidragsnivåer. Det gmndläggande syftet med anställning med lönebidrag är
att öka de arbetshandikappades möjligheter all få anställning på den reguljära
arbetsmarknaden. De som har anställning med lönebidrag skall omfattas av samma
kollektivavtal som övriga anställda på arbetsplatsen och får därmed även samma
anställningsförmåner som de övriga. Härav följer att arbetsgivaransvar för
anställda med lönebidrag skall åvila berörd arbetsgivare och inte AMS.
Utredningen beräknar kostnadema för lönebidrag till 1 630 milj. kr., vilket
dock motsvaras av kostnadsminskningar i nu motsvarande verksamhet. Denna
kostnadsberäkning är grundad på en 25-procentig tillväxt av antalet lönebidrag.

Statliga myndigheter bör ha skyldighet att lill
arbetsförmedlingen anmäla om det finns lämpliga arbetsuppgifter tillgängliga
för arbetshandikappade. Vidare bör anpassningsgruppema vid de statliga
myndigheterna aktivt arbeta för alt de som är anställda med lönebidrag efter
hand får reguljär tjänst vid myndigheten. De bör också åläggas atl årligen
redovisa hur många som fått annan tjänst. Anställning med lönebidrag skall
kunna tillgodoräknas som merit vid tjänstetillsättningar vid myndigheterna.

Utredningen föreslår vidare att
till landsting, kommuner, enskilda arbetsgivare och statliga affärsdrivande
verk bör lönebidrag kunna utgå med 75% av den totala lönekostnaden om
arbetshandikappad som har anställts under de senaste sex månaderna visar sådan
begränsning i arbetsförmågan atl vederbörande annars inte kan behålla sin
anställning.

Överföring av redan anställd till
anställning med lönebidrag med 25 % föreslås kunna ske även vid statiiga
affärsdrivande verk. Reglerna om att överföring endast får ske i samband med
nyanställning av arbetshandikappade föreslås kvarstå.

Lönebidrag bör också kunna utgå med
90% första året och 50% de därpå följande tre åren för ungdomar under 25 år
med psykiska eller socialmedicinska handikapp samt för yngre
förtidspensionerade i åldern 26-35 år.

För de personer som vid övergången
till formen lönebidrag har arkivarbete vid allmännyttiga organisationer
föreslås atl 100% statsbidrag utgår men alt i övriga avseenden de villkor och
förmåner som följer med anställning med lönebidrag tillämpas.

Utredningen lar också upp vissa
andra övergångsbestämmelser. På den statliga sidan förordas en samordning av
lilläggspensionssyslemen så all alla som skulle få sämre pensionsförmåner med
statlig pension bör få vara

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 103

kvar i STP-försäkring. Gruppen skall dock ha statlig
reglerad anställning med lönebidrag och därmed i andra avseenden de
anställningsförmåner som följer med statligt reglerad anställning. På
motsvarande sätt bör pensionsfrågorna lösas för den som i allmännyttig
organisation överförs från arkivarbete till anställning med lönebidrag.

Sysselsättningsutredningen anser
atl anställning med lönebidrag är en viktig väg all öka sysselsättningsmöjligheterna
för arbetshandikappade. De förbättrade bidragsmöjligheterna är ett sätt atl
försöka bereda sysselsättning för personer som i dag är hänvisade lill andra
försörjningsallerna-tiv I.ex. förtidspensionering. En utbyggnad av anställning
med lönebidrag innebär atl man gör väsentliga besparingar, när det gäller
kostnaden för förtidspensionering. Behovet av utbyggnad är stort men måste ske
successivt för att man skall få tid att göra nödvändiga insatser på bl.a.
arbetsplatsema. Utredningen föreslår en utbyggnad av anställningar med
lönebidrag med 25% per år under en femårsperiod, vilket skulle innebära en
ökning från f n. ca 25 000 tiU ca 75000 platser.

Utbyggnaden av verksläder för
skyddat arbete bör ske försiktigt. Inriktningen måste främst vara atl få en
regional utjämning av plalsanlalet och att tillgången på platser ökas genom
förbättrad utplaceringsverksamhet. För att detta skall kunna genomföras anser
utredningen att arbetsförmed-lingsinsatsema bör förslärkas. Vid de skyddade
verkstäderna bör del finnas tillgång till en arbetsförmedlare per 100
anställda, dvs ca 200 förmedlare.

Musikerhjälpen hårde senaste åren
endast berört ett fåtal personer. Den fyller i princip inte längre någon
funktion och föreslås därför helt utgå. Sysselsättningsskapande åtgärder för
temporärt arbetslösa musiker bör kunna ske med olika former av
beredskapsarbete.

KAPITEL 6. ARBETSVÄRD OCH ARBETSFÖRMEDLING -ORGANISATION,
RESURSER OCH FINANSIERING

De mål som utredningen ställt upp
för de arbetshandikappades sysselsättning kräver organisatoriska förändringar
och resursförstärkningar som är direkt relaterade till målen. Frågan om de
arbetshandikappades sysselsättning måste organisatoriskt och resursmässigt ses
som ett sysselsäll-ningspolitiskl problem. Det innebär inte att man kan undvara
en individuell behandling av de arbetshandikappade. Större resurser måste
ställas till förfogande för all göra det möjligt atl ta ökade individuella
hänsyn vid arbetsplacering. Sådana individueUa resurser är inte tillräckliga.
Därutöver krävs att del finns politiskt förankrade planer som anger på vilket
sätt de arbetshandikappade skall beredas sysselsättning. Först då kan man förvänta
sig genomgripande resultat.

Planering för arbetshandikappade

Ett skäl för atl diskutera de
arbetshandikappade i termer av planering är atl de åtgärder som måste vidtas
ofta är alternativa. Åtgärder för atl förhindra utslagning är altemativ till
senare rehabiliteringsinsatser. Tidiga rehabiliteringsinsatser av olika slag
är alternativ till behov av större insatser i ett senare skede. Uteblivna
arbelsvårdsinsalser leder lill ökade behov av sjukskrivning eller
förtidspensionering. Uteblivna sysselsättningsmöjligheter på den reguljära
arbetsmarknaden har;ofla som alternativ utbyggd skyddad sysselsättning i olika
former. För att kunna lösa de arbetshandikappades sysselsättningsproblem är
det därför nödvändigt alt få en så full-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 104

ständig
överblick som möjligt av behoven av åtgärder och de alternativa lösningar som
kan förekomma. Det är då också viktigt atl belysa vilka mänskliga, sociala och
ekonomiska konsekvenser som följer av olika alternativa lösningar. Detta skall
vara inriktningen på planeringsverksamheten.

En åtgärdsplanering för arbetshandikappade innebär
inte något radikalt nytt. I de flesta avseenden är del fråga om en
systematisering och förstärkning av vad som kan anses normall för en statlig
budgetbehandling.

Den naturliga utgångspunkten är de
arbetshandikappades efterfrågan på arbete. Denna efterfrågan kan uppskattas
från uppgifter om antalet arbetshandikappade personer som är föremål för olika
arbetsvårdande åtgärder och uppgifter från de handikappades egna
organisationer. Man bör beakta atl de förbättrade sysselsättningsmöjligheterna
kommer all leda till atl fler frågar efter arbete. Planeringen som av
förklarliga skäl blir relativt summarisk, bör innehålla en bedömning av i
vilken utsträckning och i vilka former de handikappade kan få sina behov och
önskemål tillgodosedda. Planerna bör också ange vilka medel och resurser som
skall användas för att uppnå målen. Ett annat självklart underlag för
planeringen för de arbetshandikappade är situationen på den reguljära
arbetsmarknaden dvs. i företag och hos offentliga arbetsgivare.

Ålgärdsplaneringen bör knyta an till den
verksamhetsplanering som finns inom arbetsmarknadsverket. De förslag lill
åtgärdsprogram som görs upp behandlas av dislriktsarbetsnämndema, som med sin
förankring hos arbetsmarknadens parter och hos kommuner skall medverka vid
genomförandet av verksamheten. Förslagen till ålgärdsplanering skall
sammanställas länsvis och slutligen tjäna som underlag för AMS petila. När
ramarna för arbetsmarknadspolitiken har fastställts centralt skall dessa
fördelas mellan län och distrikt och där tjäna som utgångspunkt för kommande
budgetårs verksamhetsplanering och åtgärdsprogram. Den från den lokala nivån
uppbyggda ålgärdsplaneringen har sålunda två huvudsakliga syften;

1. den utgör en del av det material som ligger lill
grund för politikemas be

slut om resurser och

2. den skall vara vägledande för genomförandet av
de konkreta insatser

na, dvs. visa hur resursema bäst skall utnyttjas.

Planeringen för arbetshandikappade har emellertid
också som en viktig uppgift att dra upp riktlinjer för behovet av anställningar
av arbetshandikappade på olika sektorer av arbetsmarknaden. Dessa riktlinjer
som i första hand bör baseras på de arbetshandikappades behov och det förväntade
rekryteringsbehovet hos olika arbetsgivare skall sedan kunna användas som
stödjepunkter vid diskussioner som arbetsförmedlingen kan begära med förelagen
eller de ytterligare åtgärder som främjandelagen ålägger arbetsmarknadsverket
att vidta.

En avgörande förutsättning för att insalsema skall
bli effektiva är all planeringen ger underlag för politiska beslut på riksnivå
om ambitionsnivån och om resurser för att uppnå denna. Underlaget härför måste
emellertid tas fram på den lokala nivån där man har fortlöpande kontakt med
arbetshandikappade och kunskaper om åtgärdsbehovet. Det är nödvändigt alt
planeringen arbetar med både ett kortsiktigt och ett mer långsiktigt perspektiv
. I det kortsiktiga perspektivet handlar det om hur befintliga resurser bäst
skall utnyttjas. 1 det mer långsiktiga skall ställning las till utvecklingen
av resurserna. Det långsiktiga perspektivet ger också underlag för bedömning av
de samhällsekonomiska konsekvenserna.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 105

Skyddat arbete och anställning med lönebidrag

Administrationen liksom drivandet
av vissa delar av skyddat arbete kommer enligt utredningens förslag atl ligga
direkt hos arbetsmarknadsverket, nämligen de särskilda beredskapsarbetena. Här
finns också ansvaret för planeringen av anställning med lönebidrag, som
ersätter halvskyddat arbete och arkivarbete. Däremot skulle i den nya
organisationen förvaltningen och driften av de skyddade verkstäderna i sin nya
form ligga på särskilda regionala stiftelser, där arbetsmarknadsverket enligt
propositionen skall få två adjungerade representanter i styrelsema. Det bör
betonas att det är en funktionell uppdelning av de olika formema av skyddat
arbete. Den industriellt inriktade produktionen kommer att ligga inom stiftelserna
medan arbete med inriktning på skogs-, vägarbeten etc. ligger kvar inom
arbetsmarknadsverket. Ansvaret för bedömningen av behovet av skyddat arbete bör
emellertid ligga odelat pä arbetsmarknadsverket.

En viktig del i samarbetet med
stiftelsema för skyddat arbete blir arbetsförmedlingens insatser för
arbetsplaceringar av personer på den reguljära arbetsmarknaden. Det måste
finnas ett betydande antal arbetsförmedlare som direkt på de skyddade
verkstädema har ansvaret för denna ulplacering.

Arbetsvärden och arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingarna och
länsarbetsnämnderna får en central roll för samordning av hela
arbetsvårdsverksamheten. Planeringsfunktionema blir i den nya organisationen
viktiga. Del gäller att bedöma behovet av olika former av utrednings- och
rehabiliteringsinsatser, göra prioriteringar mellan dem, liksom att ge
underlag för all ta fram platser med lönebidrag saml beställning av platser i
verkstäder för skyddat arbete. En annan viktig del i den nya
arbetsvårdsorganisationen är anpassningsgmppema. Ett ansvar för att bygga upp, initiera
och utbilda anpassningsgmpper bör liksom nu ligga hos arbetsmarknadsverket.
Sysselsällningsutredningen föreslår betydande personalförstärkningar, bl.a.
för verksamheten med anpassningsgmpper. En viktig uppgift inom
arbetsförmedlingen är all samordna bl.a. plalsackvisilionen genom
anpassningsgrupperna med de behov av arbetsplatser som kommer fram hos de
sökande i den utredande verksamheten. Kopplingen mellan platsförmedling och
arbetsvärd är en av de väsentligaste beståndsdelarna i organisationen.

Personalförstärkningarna kommer
ändå inte att vara tillräckliga. Arbetsförmedlingens resurser måste också i
fortsättningen i första hand koncentreras på inplacering av
arbetshandikappade. I vissa förelag kan emellertid situationen vara sådan att
insatser för atl få förändringar lill stånd och att förhindra utslagning är ur
helhetens synpunkt det mest angelägna. En allmän regel bör då inte hindra atl
arbetsförmedlingen ibland koncentrerar sig på sådana insatser. Också andra
prioriteringar blir nödvändiga, t.ex. när det gäller de personella insatserna
inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Det är naturligt att insatsemas
omfattning bedöms utifrån ex. arbetsplatsens storlek, personalomsättning etc,
även med hänsyn till betydelsen av olika sektorer i.ex. kommunal i förhållande
till privat sektor. Man bör överväga atl på länsnivå organisera särskilda
grupper av förmedlare som har stor erfarenhet av verksamheten med uppgift all
göra koncentrerade insatser i vissa företag i.ex. starta anpassningsgrupper och
se till att verksamheten kommer igång.

Främjandelagen blir ett av de
viktigaste instmmenten för att förverkliga de planer som görs för de
arbetshandikappades sysselsättning. Utgångs-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 106

punkten bör också i fortsättningen vara ett frivilligt
samarbete inom anpassningsgmppemas ram och lagstiftningen bör kompletteras med
olika riktlinjer för dess tillämpning. Dessa riktlinjer bör ha sin utgångspunkt
i den åtgärdsplanering som skisserats.

Planeringen bör innehålla
riktlinjer för hur stor del av de arbetshandikappade som bör placeras inom
stat, kommuner och landsting och inom olika delar av den privata sektom.
Detsamma gäller planeringen av lönebidragen. Här har utredningen också utgått
ifrån att det som en del i åtgärds-planeringen skall finnas angivelser om hur
stort antal anställningar med lönebidrag som bör finnas inom olika sektorer.
Utredningen har tidigare föreslagit att försök skulle göras med alt särskilda
tjänstemän får följa upp främjandelagstifiningen. 1 något eller några av de
försök som skall göras bör man pröva en viss anknytning av dessa tjänstemän
lill arbelsvårdsdele-gationerna. Arbetsvårdsdelegationema är ett lämpligt fomm
för att diskutera verksamheten med de utanför stående
rehabiliteringsorganisationerna och att vara kontaktorgan med de olika
handikapporganisationerna. Vid en förstärkning av arbetsmarknadsverkets
personalresurser på det sätt som utredningen föreslår i fortsättningen, finns
det också skäl som talar för att några tjänstemän kan specialisera sig på de
större handikappgmppernas särskilda behov. Uppgiften skulle vara att stödja
verksamheten på förmedlingarna med specialisthjälp.

Resursbehov och kostnader

Avgörande för möjligheterna att
uppnå de mål som ställts upp för sysselsättning åt arbetshandikappade är de
resurser som kan sältas in. Utredningen menar att det inte är fråga om atl
göra marginella resursförstärkningar utan att mycket väsentliga insatser måste
till. Det kommer att krävas betydande ökningar av anslagen till
arbetsmarknadspolitiken. Genom ökade insatser inom arbetsvärden kan man som
visats göra stora besparingar inom andra delar av ekonomin, i.ex.
socialförsäkringssystemet. Det är alltså inte fråga om att öka samhällets
totala kostnader för de arbetshandikappade utan alt skifta över resursema till
åtgärder som ur såväl sociala som ekonomiska synpunkter är mer angelägna.
Sysselsättningsulredningen har visat att den sysselsättningspolitik för
arbetshandikappade som vi har skisserat bör vara synnerligen lönsam för
samhällsekonomin.

Personalbehovet inom
arbetsmarknadsverket bör i detta sammanhang bedömas i förhållande lill de
uppgifter som verket har när det gäller de arbetshandikappade och verksamheten
i anpassningsgmpperna. De under 1970-lalet förbättrade möjlighetema till
försörjning genom förtidspensionering och sjukförsäkring samt utbyggnaden av
möjlighetema till sysselsättning i skyddat arbete har inte motsvarats av en
satsning på personal vid arbetsförmedlingen. Möjligheterna alt förmedla
arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden har samtidigt försvårats.

Motiv för en ökning av arbetsmarknadsverkets personal,
liksom för övriga förbättringar som utredningen föreslår, är i första hand
hänsynen till den enskilde individens och de handikappades grundläggande
rättigheter, men del förtjänar alt framhållas att en sådan satsning också har
mycket klara samhällsekonomiska och finansiella motiv. Satsningen på ökade personalresurser
inom arbetsmarknadsverket för de arbetshandikappade är antagligen en av de mest
lönsamma investeringar som kan göras.

De personalökningar som utredningen
föreslår i det följande skall alltså ses mot bakgrund av personalålgången inom
andra samhällsorgan för omsorg och rehabilitering av handikappade.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 107

Arbetsförmedlingarna: Utredningen föreslår att 400
tjänster avseende insatser för arbetshandikappade tillföres arbetsförmedlingen
varje budgetår under en femårsperiod. De ökade kostnaderna beräknas till ca 30
milj. kr. för vart och ett av budgetåren. Sammanlagt skulle ökningen i slutet
av perioden aUtsä uppgå till 150 milj. kr. Med hänsyn till de uppdämda behoven
av insatser, vore del ytterst angeläget all man, om del är praktiskt möjligt,
kunde göra något större insatser under de första åren och sedan successivt
genomföra de ytterligare förstärkningar som svarar mot utredningens bedömning
av behovet av insatser.

Länsarbetsnämnderna: Personalbehovet på
länsarbetsnämnderna ligger framför allt på det utredande och planerande
området. Dessa bör i genomsnitt utökas med tre handläggande tjänster och tre
biträden per länsarbetsnämnd. Det skulle innebära ca 70 handläggare och 70
biträden för landet i sin helhet. Kostnaderna beräknas till ca 12 milj. kr.

Utredningen har tidigare framhållit att det på
länsnivå bör finnas tillgång till vissa specialister för större
handikappgmpper, ex. syn- och hörselskadade, socialmedicinska, psykiska,
intellektuella och fysiska handikappgmpper. Man kan beräkna ett behov av fem a
sex handläggare med specialistfunktion inom varje län, alltså sammanlagt
omkring 125 handläggare. Nödvändig biträdespersonal beräknas till ca 60, det
skulle innebära ökade kostnader på knappt 16 milj. kr./år. Förstärkningen kan
alternativt ske med en handläggare och biträdesresurser per år under en
femårsperiod. Detta skulle innebära en årlig ökning med drygt 3 milj. kr. till
länsarbels-nämndema för detta ändamål.

AMS: I och med att arbetsmarknadsverket tillföres
huvudmannaskapet för de nya arbetsmarknadsinstituten måste också personal för
denna verksamhet finnas på AMS. Utredningen räknar med atl del behövs fem handläggare
och tre biträden för dessa uppgifter. Central åtgärdsplanering och uppgifter
kring tillämpningen av främjandelagen kräver fem handläggare +
bilrädespersonal. Specialislfunktioner för olika handikappgrupper, tio
handläggare och tre biträden. Slutligen förde centralaakliveringsgmpper-na fem
handläggare -I- bilrädespersonal (en handläggare för statliga, en för kommuner,
en för landsting och två för enskilda företag). Den sammanlagda kostnaden
beräknas lill 3 milj. kr.

Sammanlagt skulle alltså utredningens förslag till
personalförslärkningar innebära all ytterligare 2000 tjänster tillfördes
arbetsförmedlingen under en femårsperiod med vardera ca 400 under de fem
budgetåren. Länsarbets-nämndema skulle under samma period tillföras ca 325
tjänster och AMS centralt 35 tjänster. Sammanlagt skulle personalförslärkningen
uppgå lill ca 2400 tjänster lill arbetsmarknadsverket.

De sammanlagda kostnadema för utredningens förslag
under det första budgetåret redovisas i nedanstående sammanställning.

Förslag Kostnadsökning

milj.kr

Företagsulbildning
och praktikanställning 6

Fadderverksamhet 2

Försök
med handikappade ungdomar 2

Försök
med stöd lill prövning/träning i företag I

Melodutvecklingsinstitul 4

Försök
med aktivering av främjandelagen I

Arbetstekniska hjälpmedel/särskilda anordningar

på
arbetsplatsen 6

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 108

Kollektivt förberedande åtgärder 2

Bidrag
till arbetsbiträde 6

Lönebidrag 200

Personalökningar 48

Summa 278

Kostnadsökningen vid full utbyggnad
efter fem år skulle uppgå till 184 milj. kr. för personalförstärkningar och
till I 630 milj. kr. för lönebidrag. Övriga förslag uppskattas kosta 40 milj.
kr., sammanlagt I 854 milj. kr.

Som utgångspunkt för diskussionen om finansieringsfrågorna
redovisar utredningen kostnadsutvecklingen för förtidspensionering och
långlids-sjukskrivning. Den sammanlagda arbetsgivaravgiften för sjukpenning
till långtidssjukskrivning mer än 90 dagar och förtidspensionerade har ökat
från ca 3,7% år 1970 tiU ca 6,8% år 1976. Ökningen uppgår aUtså tiU mer än tre
procentenheter.

Utredningen har tidigare understmkit alt de finansiella
och ekonomiska sambanden måste markeras. Del framlida finansieringssystemet för
arbetsvårdsverksamheten bör ha som utgångspunkt alt man skall kunna göra
rationella val mellan olika handlingsalternativ utan att behöva ta hänsyn lill
olika finansieringskällor. Handlingsaltemaliven är i huvudsak arbelsvårdsinsalser
- därmed ökade sysselsättningsmöjligheter på den reguljära arbetsmarknaden -
eller långtidssjukskrivning och förtidspensionering.

Systemet bör samtidigt ha ett
pedagogiskt syfte. De olika sambanden mellan ökade kostnader för förebyggande
åtgärder och minskade kostnader i andra led bör markeras som utgångspunkt för
den politiska debatten.

Utredningen föreslår att de samlade arbelsvårdsinsatsema
inkl. verkstädema för skyddat arbete får en gemensam finansieringskälla i en
arbetsgivaravgift för arbetsvärd. Utredningens förslag leder emellertid inte
till alt arbetsgivaravgiften totalt sett behöver ökas. Behovet av avgifter
skulle tvärtom kunna reduceras genom minskade kostnader, framför aUt i socialförsäkringssystemet.
Utredningen föreslår inte någon formell samordning av arbetsgivaravgiften för
hela arbetsvärden med avgifiema för långtidssjukskrivning och
förtidspensionering. I stället föreslås alt riksförsäkringsverket får till
uppgift alt i samband med budgetarbetet redovisa kostnadsutvecklingen för
långtidssjukskrivning och förtidspensionering separat och atl också göra
prognoser för utvecklingen av dessa kostnader. En sådan särredovisning av
kostnadsutvecklingen gör det möjligt för regering och riksdag att vid sin
bedömning av behovet av resurser till den förebyggande verksamheten göra den
mot bakgmnd av behovet av arbetsgivaravgifter som helhet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 109

Bilaga 2

Remissyttranden över delbetänkandet (SOU 1978:14) Arbete
ät handikappade

Handikapp och arbete

Den som p.g.a, fysiskt, psykiskt,
förståndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp har eller förväntas få
svårigheter att få eller behålla ett arbete på reguljära arbetsmarknaden, är
idag arbetshandikappad enligt AMS definition. Sysselsättningsutredningen har i
sitt delbetänkande använt samma avgränsning av begreppet. Meningarna om denna
definition av begreppet arbetshandikapp går starkt isär bland remissinstansema.
Den stöds av bl.a. Riksförbundet för social och mental hälsa och glesbygdsdelegationen.
SCB framhåller nödvändigheten av att utveckla begreppet, eftersom del f n. är
otillräckligt som grund för statistikproduktion. Flera av
handikapporganisaiionema anser begreppet arbetshandikapp vara omöjligt att
definiera. DHR tar helt avstånd från definitionen och menar atl i denna
inbegrips stora grupper som inte nödvändigtvis är handikappade i en
arbetssituation. I den omfattas också grupper som kan få sysselsättning genom
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än rent arbetsvårdande. HCK betonar att
möjligheten att arbeta till största delen är beroende av arbetsuppgifterna och
arbetsmiljön och att del idag är arbetslivets utformning som avgör vem som
betraktas som arbetshandikappad. Synskades riksförbund finner det ointressant
att definiera ordet "arbetshandikappad", då arbetshandikapp inte är
något som finns hos individen, utan snarare är en effekt av brister i
omgivningen. Statens handikappråd ser uttrycket som ett administrativt
samlingsbegrepp, som bör användas med stor försiktighet. De handikappades
sysselsättning får enligt handikapprådet inte ses som ett individuellt
vårdproblem utan som en fråga om arbetslivets utformning. Även LO menar att
arbetshandikappade inte utgör en klart avgränsad gmpp, utan att handikapp är
ett förhållande mellan individen och det omgivande samhället. Som
arbetshandikappade bör därför enligt LO räknas endast de som har en nedsatt
produktionsförmåga även sedan man gjort allt som går atl göra för att anpassa
arbetet till människan. SAF menar att utredningen har koncentrerat sig alltför
mycket på individens svårigheter och begränsningar, istället för att diskutera
hur man bäst lar tillvara olika personers möjligheter och faktiska
arbetsförmåga. För att understryka det relativa i situationen och därmed
markera ell positivt synsätt, bör enligt SAF begreppet "betingat
arbetsför" användas.

Utredningens förslag om ett bättre
informationssystem vad gäller resultaten av arbetsvärden, stöds av
remissinstansema. Unga Synskadade betonar vikten av en gmndlig och regelbunden
uppföljning av de arbetsvårdssökande. Detta i syfte att dels bedöma resultaten
av olika åtgärder, dels i tid klara av problem som uppstår på arbetsplatsen och
förhindra ny utslagning.

Att systematiska samhällsekonomiska bedömningar bör föregå
beslut om nedläggning av en arbetsplats, tillstyrks av bl.a. AMS, LRF, DHR,
Synskadades Riksförbund, SSU, FPU, LO, TCO och SACO/SR. LO menar atl det
utifrån samhällsekonomisk synpunkt är slöseri att ställa människor utanför
arbetslivet, då försörjningen ändå måste bekostas ur produktionen. TCO
framhåller alt strukturförändringar och rationaliseringar också har positiva
sidor och ibland är nödvändiga för att trygga framtida sysselsättning, men att
dessa måste genomföras i socialt acceptabla former.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 110

För att få fram tillförlitiiga samhällsekonomiska kalkyler
är del, enligt RRV och SIND nödvändigt att utveckla och standardisera metodiken
för sådana beräkningar. Kompetens måste också byggas upp hos det eller de organ
som skall ha ansvar för utveckling och tillämpning av kalkylema. PA-rådet
föreslår förelagsekonomiska redovisningsmodeller där samhälls-och
regionalekonomiska "vinster" vägs in. HCK menar atl företagens brist
på långsiktig planeringoch strävan efter kortsiktigt höga vinster måste
ersättas av en ekonomi som i första hand ser till de totala samhälleliga effektema
av olika verksamheter. För att uppnå detta krävs en övergripande kontroll från
samhällets sida. SAF betonar å andra sidan att företagens lönsamhet måste
tillåtas nå en rimlig nivå samt den privata kapitaltillväxten främjas inom
företagen, detta i syfte alt säkra en nödvändig ökningstakt av investeringama
och därmed sysselsältningstrygghelen.

Anpassningsverksamhet

Flera remissinstanser, däribland
postverket, vägverket, SPN, ÖB, AMS, LO, TCO, DHR och FPU tillstyrker förslaget
alt anpassningsgruppema skall ses som länken mellan företagens personalpolitik
och åtgärdsplanering samt vara det centrala organet för arbetsanpassning. LO
och TCO kräver i delta sammanhang stadigt bidrag för utbildning av fackliga
ledamöter i anpassningsgruppema. De framhåller vidare att verksamheten för att
bli effektiv, inte enbart bör få ökade resurser, ulan också vidgade
befogenheter. Delta kan ske bl.a. genom atl grupperna får möjlighet att ta del
av företagens personalplanering och inblick i rekryteringsplanerna. Televerket
och luftfartsverket är mycket tveksamma till förslaget om anpassningsgmppemas
centrala roll. De menar alt gruppema bör betraktas som en resurs i en större
arbetsgemenskap, bestående av företagsrepresentanter, hälsoråd, skyddsombud,
skyddskommitté osv. Gmppernas verksamhet bör därför integreras i företagens
normala personalpolitiska insatser. RRV kan inte heller helt dela utredningens
uppfattning om gmppemas roll. För atl kunna ta ställning till frågan om ett
centralt organ för alt förhindra utslagning, efterlyser verket en
försöksverksamhet med samarbete mellan anpassningsgrupper och andra organ
verksamma inom området, I.ex. yrkesinspektionen och skyddskommittéer.
Vattenfall anser att gmpperna bör uppfattas som hjälporgan och komplement till
den förefintliga organisationen. Arbetslivscentrum finner del orealistiskt alt
tillskriva anpassningsgmppema en övergripande roll, eftersom del inte
föreligger någon uttrycklig skyldighet all inrätta anpassningsgmpper. När det
gäller den löpande bevakningen av arbetsmiljön i vid mening, så har
skyddsombuden och skyddskommittéerna genom lagstiftning den starkaste
ställningen. SAF anser sig inte heller kunna biträda utredningens förslag, utan
menar atl anpassningsarbetet i första hand bör åvila den närmaste arbetsledningen
och att gmppema är och bör förbli ell samarbetsorgan mellan arbetsgivaren, arbetstagarna
och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Förslaget att särskilda direktiv
skall utgå lill statiiga myndigheter om medverkan i anpassningsarbetet, stöds
av bl.a. kriminalvårdsstyrelsen, sjöfartsverket, SPN, AMS, HCK och SSU. LO gör
dessutom del tillägget atl regeringen varje år för riksdagen skall redovisa
anpassningsverksamheten på den statliga sektorn. Denna redovisning bör utgöra
underlag för en åtgärdsdiskussion. Skogsstyrelsen delar utredningens
uppfattning atl nu gällande direktiv till myndighetema bör kompletteras och
förtydligas, men ställer sig tveksam till rapportering i samband med petila. De
uppgifter AMS kan behöva bör enligt skogsstyrelsen kunna erhållas på ett bättre
och

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 111

effektivare sätt, ex. genom specialenkäler eller liknande.
Även lantbruks-styrelsen är tveksam lill en rapportering eftersom denna av
sekretesskäl torde få bli synnerligen summarisk. Televerket menar att
anpassningsverksamhelen alltjämt bör vara en fråga mellan arbetsgivare och
personalorganisationer och atl parternas handlingsfrihet inte bör begränsas
genom lagregler vare sig beträffande verksamhetens organisation eller dess
bedrivande.

Utredningen anser vidare atl
statliga myndigheter bör ha skyldighet att till arbetsförmedlingen anmäla
lämpliga arbetsuppgifter för arbetshandikappade. I detta instämmer y4A5, LO,
TCO m.fl. RRV pekar på att man i sin revisionsrapport föreslagit atl särskilda
"anpassningsplaner" upprättas av statliga myndigheter. Dessa planer
bör kunna underlätta utredningens förslag om uppgiftslämnande. Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, menar atl möjligheten till
nedbrytning av vissa arbetsmoment bör uppmärksammas vid inventeringen av
lämpliga arbetsuppgifter. Detta i syfte alt tillsammans med information och
tekniska hjälpmedel ge utvecklingsstörda fler valmöjligheter. Styrelsen för
värdar-tjänst avvisar bestämt förslag om åtgärder, som kan innebära risker för
en återgång lill en situation där vissa arbeten betecknades som särskilda handikapparbeten.
Domänverket framhåller alt de affärsdrivande verken inte bör åläggas större
skyldighet än motsvarande privata företag, men all verken genom sin anknytning
till statsförvaltningen och statens personalpolitiska värderingar kan anse det
lämpligt atl göra åtaganden utöver vad privat företagsamhet finner rimligt.

Förslaget om atl AMS centralt bör
tillsälta särskilda aktiveringsgmpper, för att utveckla arbetet i
anpassningsgrupperna lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser.
Tillstyrker gör bl.a. SPN, AMS, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
LO och TCO. LO ifrågasätter om inte primärkommunal och landstingskommunal
verksamhet bör ses som en gemensam sektor. AMS menar alt det framförallt är
nödvändigt att utveckla gmppemas organisation och uppgifter inom den
offentiiga sektom. Detta mot bakgmnd av att möjligheterna till anställning för
arbetshandikappade lorde vara störst inom denna sektor genom att den är i
tillväxt. RRV är kritiskt mot förslaget och menar alt det inte är tillräckligt
genomarbetat för att ligga till grund för ell ställningstagande. En
förutsättning för all anpassningsverksamhelen skall få större betydelse är
enligt RRV att den först ges en fastare organisatorisk förankring i arbetsmarknadsverket,
t.ex. genom en särskild anpassningsenhet på AMS. På regional och lokal nivå,
bör länsarbetsnämndemas styrelser och dislriktsarbetsnämndema kunna spela en
betydande roll framförallt med hänsyn lill att de redan är etablerade och
partsammansatta. SJ ifrågasätter starkt behovet av ytterligare en organisationsenhet
och menar atl vad som främst behövs är att AMS satsar tillräckliga resurser
för all aktivt delta i befintliga anpassningsgmpper. SAF avstyrker förslaget
om en central akliveringsgmpp på den privata sektorn, då det enligt deras
mening inte finns någon saklig grund för inrättande av en sådan grupp.

SPN:s roll och ansvar för vissa
övergripande frågor bör enligt utredningen närmare preciseras. Denna fråga har
endast berörts av SPN som menar atl regering och riksdag redan tagit ställning
lill att ett centralt omplaceringsorgan är nödvändigt. SPN pekar här på att
regeringen i proposition 1977/78:157 föreslagit inrättandet av statens
arbetsmarknadsnämnd. Det är däremot enligt SPN befogat atl försöka finna
ändamålsenliga former för kontakter mellan AMS och SPN. Ett sådant arbete har
redan startat genom atl en gemensam arbetsgmpp ser över dessa frågor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 112

Lagstiftning

Utredningen diskuterar ingående
främjandelagen och föreslår att anvisningar till främjandelagen utfärdas.
Dessa bör om möjligt i kvantitativa termer ange förelagens och förvallningamas
ansvar för sysselsättningen av arbetshandikappade. Förslaget har mött blandat
mottagande hos remissinstansema. Det stöds av flera remissinstanser, däribland
statens handikappråd, Svenska Kommunförbundet, DHR, HCK, LO, SRF, Verdandi,
Föreningen Sveriges Socialchefen och SSU. DHR menar alt det krävs en uttalad
vilja från regeringens och AMS sida för att lagen skall tillämpas. Denna vilja
kan markeras genom att man förtydligar och förstärker de mål och medel som
anger hur lagen skall användas och vilka åtgärder som skall vidtagas för alt
säkerställa arbete ål alla. HCK föreslår att AMS förutom detaljerade
föreskrifter tillsätter en utvärderingsgrupp med uppgift att analysera
effekterna av en konsekvent tillämpning av lagen. AMS påpekar atl riktlinjer
gällande olika arbetsgivares ansvar för anställning av arbetshandikappade redan
har utarbetats av styrelsen och publicerats som riktlinjer för
anpassningsverksamheten. En komplettering av främjandelagen med
omplaceringsförordningen skulle enligt SPN ge starkare påtryckningsmöjligheler
inom den statliga sektom än främjandelagen ensam kan ge. TCO anser att en
kvotlagsliftning är diskriminerande och skulle uppfattas negativt av såväl
arbetsgivare och befintlig personal som av arbetssökande. Fömtsättningama för
en god arbetsgemenskap gmndläggs inte genom kvotering. Skulle del visa sig att
tillämpningen av främjandelagen inte får avsedd verkan, kan frågan om
kvotering åter bli föremål för prövning. SAF motsätter sig att lagen skärps och
menar alt den redan nu tillämpas på det mest ändamålsenliga sättet, samt atl
det förefaller sora om utredningen vill tona ned betydelsen av
samförståndslösningar till förmån för myndighetsutövning. Även MUF avvisar en
skärpning, eftersom man enligt förbundets åsikt inte kan komma till rätta med
problemen genom tvång.

Utredningen föreslår vidare, att fyra länsarbetsnämnder på
försök förstärks med två tjänstemän vardera, för all arbeta med
främjandelagens till-lämpning. Positiva till förslaget är bl.a. ÖB,
kriminalvårdsstyrelsen och SACOfSR. Även AMS instämmer, men pekar samtidigt på
all försök med aktivering av främjandelagen kräver utökade utredningsresurser
saml personal för aktivering av arbetsförmedlingens insatser i
anpassningsgmpperna. En förstärkning med två tjänstemän måste därför betraktas
som otillräcklig. LO och statens handikappråd menar atl försöksverksamheten
inte får bli ett skäl för andra länsarbetsnämnder att inte tillämpa lagen. Den
gäller och bör tillämpas effektivt i hela landet. HCK vill att särskilda
tjänster inrättas på samtliga länsarbetsnämnder med uppgift att syssla enbart
med tillämpning av främjandelagen. TCO tillstyrker förslaget om atl under en
försöksperiod förslärka fyra länsarbetsnämnder, men delar inte utredningens
uppfattning när det gäller all lägga arbetet med lagens tvingande delar skilt
från den ordinarie förmedlingsverksamheten. Även Landstingsförbundet menar att
diskussioner och överläggningar i frågor som rör de tvingande delarna, bör
skötas genom kontakter mellan landstingen och de lokala
förmedhngstjänstemännen. RRV, arbetslivscentrum och SSU fmner det egenartat och
omotiverat av utredningen atl föreslå en försöksverksamhet kring en lag som
funnits sedan 1974. SSU förordar att lagen snarast omarbetas för att stärka de
tvingande momenten, som enligt förbundet uppenbarligen varit för svaga.
Anställningskyddskommilten framhåller att den inom ramen för sina direktiv
avser följa utfallet av sysselsätlningsutredningens föreslagna och redan
vidtagna åtgärder. Kommittén säger

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 113

vidare att i den män statsmaktema finner det angeläget att
föreslå ändringar i främjandelagen, för att underlätta
anställningsmöjligheterna för olika grupper, är det särskilt viktigt att
sysselsätlningsutredningens förslag om förstärkning av länsarbetsnämndemas
resurser och ökade satsningar på anpassningsgruppemas verksamhet genomförs.

Förbättrande bidrag

Bidrag föreslås enligt
sysselsällningsutredningen utgå med 75% av den totala lönekostnaden vid
utbildning och praklikanslällning av arbetshandikappade. Möjlighet skall
vidare finnas att jämka lill 100% vid grava handikapp. Förslaget lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser. Tillstyrker gör bl.a. ÖB, AMS,
Synskadades Riksförbund, Landstingsförbundet, LO och SAF. Unga Synskadade vill
att procentsatsen skall vara flexibel och inte knytas till den enskildes
handikapp, utan till dennes produktionsförmåga i den speciella
arbetssituationen.

AMS, LO, TCO, SAF, Hörselfräinjandet, statens vägverk,
Synskades Riksförbund. Landstingsförbundet m.fl. uttalar sig positivt om de
föreslagna bidragen till faddrar/hand ledare, vilka skall stödja den
arbetshandikappade på och utanför arbetsplatsen. Statens vägverk ser en
utvidgning av verksamheten som angelägen. Synskadades Riksförbund menar att
hand-ledama kommer alt få en viktig roll när det gäller atl lösa svårigheter
som kan komma upp i relationerna till arbetsledare och arbetskamrater och atl
de bör få utbildning för sitt arbete. Synskadades Riksförbund pekar också på
att personer med mycket grava handikapp kan behöva stöd även på sin fritid.
Ytterligare försöksverksamhet bör bedrivas. Landstingsförbundet stöder fortsatt
och utvidgad verksamhet med handledare, men anser rent principiellt att direkta
statliga bidrag inte bör utgå till anställda för introduktion och inskolning
av arbetshandikappade.

Utredningen föreslår höjda bidrag
till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar. Remissinstanserna
har inte haft något att invända mot förslagen. Synskadades Riksförbund
framhåller att del bör finnas möjlighet till undantag från begränsning av
bidragsbeloppet när särskilda skäl föreligger. Dessutom bör bidraget
indexregleras så att del följer kostnadsutvecklingen. Unga Synskadade anser
atl stöden skall utgå såväl vid praktik- och vikariattjänstgöring som vid fast
anställning.

Förslaget om ändrade bidragsbestämmelser för
arbetsbiträden stöds av bl.a. ÖB. Svenska kommunförbundet, SACO/SR, SAF,
Sveriges Dövas riksförbund, FUB och Statsföretag AB. Socialstyrelsen pekar på
vikten av att bidraget även kan utnyttjas av psykiskt sjuka och socialt
handikappade. Också AM5 menar att alla handikappgrupper skall ha rätt lill
arbetsbiträde då det föreligger behov av det, samt atl hänsyn måste tas till
egenföretagare eller motsvarande där arbetsbiträdet inte har sin anställning
knuten till ett företag. Samma frågor uppmärksammas av statens handikappråd,
och Unga Synskadade, som anser att reglerna måste utformas så alt de inte
förutsätter ett anställningsförhållande för den som skall fungera som arbetsbiträde.
Detta kan uppnås genom att bidraget utgår i förhållande till antalet arbetade
timmar. En knytning till lönen begränsar enligt bl.a. Synskadades Riksförbund
användningen av arbetsbiträde. RRV föreslår att bidraget skall utformas så
flexibelt att det blir möjligt för en enda person att på heltid ägna sig åt en
hel grupp arbetshandikappade. DHR säger alt kostnadema inte får vara
maximerade, ulan alt anslag måste utgå efter individuell prövning, då
omfattningen av den hjälp arbetsbiträdet lämnar är mycket skiftande.
Arbetsplatsens utformning och arbetets karaktär spelar här 8 Riksdagen 1978179. I saml. Nr
73

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 114

stor roll. Svenska kommunförbundet fömtsätter atl
bidragsbeloppet fortlöpande anpassas till förändringarna i den allmänna
kostnadsnivån och SAF menar att det maximala beloppet bör utgå endast i
nödfall.

Vidare föreslår utredningen atl
halvskyddad sysselsättning och bidrag lill arbetsbiträde skall kunna kombineras
för gravt handikappade personer. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av flertalet remissinstanser. RRV framhåller i sammanhanget att de flesta
individinriktade bidragen bör slås ihop till ett bidrag, att utgå till
företagen och användas i enlighet med en plan för anpassningsverksamhelen vid
företaget.

De pågående försöken med att ge
bidrag till kollektivt förberedande ål-gärder på arbetsplatsen för vissa
specifika typer av handikapp bör enligt utredningens förslag få fortsätta i två
län. Förslaget tillstyrks av AMS, Synskadades Riksförbund. Riksförbundet mot
Allergi, LRF m.fl. Riksförbundet mot Allergi framhåller allergikerna som en
lämplig grupp för en försöksverksamhet, då allergisjukdomarna i hög grad är
miljöbetingade och förorsakar många onödiga ulslagningar. LRF menar att
bidraget bör utvidgas till att omfatta även egna företagare.

Förtidspensionerade

Ansvaret för efterkonlroll av yngre
förtidspensionärer bör enligt utredningen ligga på de rehabiliteringsgmpper
för samverkan arbelsförmedling-socialvård-sjukvård, försäkringskassa, som f.n.
håller på att byggas upp. Förslaget stöds av mänga remissinstanser, däribland
socialstyrelsen, SÖ, statens handikappråd. Styrelsen jör Vårdartjänst,
Landstingsförbundet, LO, TCO, DHR. HCK, Synskadades Riksförbund, och
Arbetsvårdschefernas Förening. HCK menar alt även de ungdomar som går i
utbildning eller uppbär sjukbidrag bör omfattas av förslaget. SACOjSR som är
tveksamt till förslaget förordar atl ansvaret även fortsättningsvis bör ligga
kvar på försäkringskassan. RFV framhåller att f.n. sker kontakter i genomsnitt
vart tredje år och det är lämpligt alt dessa, liksom enligt nuvarande praxis,
bedöms med hänsyn till förhållandena i vaije enskilt fall. Verket avser
emellertid all i samband med utarbetandet av nya föreskrifter rörande rehabiliteringsgmppema,
beakta frågor som gäller rehabilitering av personer som fått förtidspension
eller sjukbidrag.

Utredningen föreslår, att
förtidspensionerade, oavsett ålder, som tar ett arbete skall ha rätt till
vilande förtidspension under viss lid. Remissinstanserna är häreniga med
utredningen. DHR menar, att lika viktigt som det är all lämna en pension, är
det atl få garantier för atl kunna återfå den även efter en relativt lång tid i
arbete. Osäkerheten inför detta kan göra atl många tvekar atl la ett erbjudet
arbete. LO och TCO föreslår atl nuvarande regler för deltidspension tas till
utgångspunkt för ett nytt förtidspensionssystem. På så sätt skulle
flexibiliteten öka all anpassa pensionen lill arbetstagarnas önskemål och
förutsättningar. RFV påpekar all del redan nu finns regler som innebär atl
förtidspension som upphör kan återfås genom ett förenklat förfarande inom en
treårsperiod. Verket menar all dessa regler inte är strikt begränsade till
äldre personer, utan kan tillämpas även i fråga om yngre förtidspensionärer. Denna
möjlighet bör enligt verket komma till användning i större utsträckning än vad
som sker nu.

För att inte förlora ekonomiskt på
en återgång till arbete föreslår utredningen alt RFV får i uppdrag atl
konstruera ett system, som dels kompenserar förlust i de fall lön av arbete
understiger tidigare pension, dels stimulerar till arbete. Flertalet
remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Landstingsförbundet menar att det är viktigt att frågan om

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 115

samordning av löneförmåner och andra förmåner klarläggs
vid återgång i arbete. Synskadades Riksförbund finner utredningens tankar om
garanti för inkomstförstärkning intressant. En person som önskar återfå sin pension,
måste garanteras atl eventuellt mellanliggande år med lägre pensionspoäng än
tidigare inte kommer att medföra lägre förtidspension än vid första
pensionslillfället. DHR anser atl viss del av pensionen bör utgå även vid
arbete, för alt ge vederbörande bättre ekonomisk situation än som pensionär.
Delpensionen får inte heller medföra förlust av ATP-poäng på den totala
inkomsten. Försäkringskasseförbundet pekar på att det är vanligt alt även andra
socialförsäkringsförmåner än pension är högre än eventuell lön.
Kompensationssystemet bör därför utvidgas till atl läcka även sådan förlust.
RFV å andra sidan menar atl förslaget medför en rad betydande svårigheter och
ifrågasätter starkt lämpligheten i alt inordna en ersättning av den här arten i
den allmänna försäkringen. Istället anser verket alt del inom del
arbetsmarknadspolitiska systemets ram borde skapas ett särskilt stimulansbidrag
för de fall som avses.

Förslaget om att personer som
arbetar vid verksläder för skyddat arbete skall ha rätt till avtalsenlig lön,
tillstyrks av bl.a. Landstingsförbundet, som anser atl RFV bör ges i uppdrag
alt tillsammans med de kommande stiftelserna för skyddad sysselsättning se över
bestämmelserna för förtidspensionerade personer som arbetar i skyddade
verkstäder. Statens handikappråd och LO tillstyrker också förslaget men
betonar att det inte får leda till försämringar, utan all hänsyn måste las till
de lilläggsförmåner en pensionär är berättigad till. RFV menar att del finns
flera skäl som talar för en förändring av nuvarande regler. Del kan vara svårt
atl göra en korrekt bedömning av rätten till förtidspension av en viss storlek
för den som arbetar i skyddad verkstad. Samordningsreglerna medför också atl
utgående pension verkar reducerande på den sjukpenninggrundande resp.
pensions-gmndande inkomst som den försäkrade annars skulle haft av arbetet.
Verket biträder utredningens förslag om alt bestämmelserna skall ses över, samt
att inriktningen bör vara alt personer som arbetar vid skyddad verkstad skall
få lön på vanligt sätt.

Yrkesinriktad rehabilitering

Utifrån hittills gjorda
erfarenheter av del s.k. Söderläljeförsöket, föreslår utredningen en vidgad
försöksverksamhet. Denna skall enligt förslaget omfatta fem orter belägna i
storstadsregioner. Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
förslaget. Av dessa kan nämnas ÖB, socialstyrelsen, Landstingsförbundet, TCO,
Verdandi och Svenska föreningen för studie-och yrkesvägledning.
Kriminalvårssiyrelsen vill ha åldersgränsen höjd till 25 år, för alt
ytterligare kriminalvårdspatienler med allvarliga socialmedicinska
arbetshandikapp skall kunna ingå i den föreslagna verksamheten. Statens
Handikappråd och DHR finner det angeläget med försök även för fysiskt
handikappade ungdomar. AMS och Synskadades Riksförbund framhåller att
samverkansformerna bör prövas även på mindre och medelstora orter. HCK anser
att medel bör anvisas, så atl denna typ av verksamhet kan genomföras i landels
samtliga kommuner. LO som också tillstyrker förslaget framhåller
angelägenheten av att orsakerna lill atl de socialt och psykiskt handikappade
ökar blir mer ingående undersökta. SAF som är tveksam till utvidgade försök
menar atl ytterligare utvärdering av de pågående försöken bör göras, innan nya
påbörjas.

Utredningen föreslår vidare, all
bidrag, som idag utgår lill arbetsgivare som anställer förståndshandikappade
och gravt fysiskt handikappade per-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 116

söner under 25 år, även skall utgå till gravt
socialmedicinskt och psykiskt arbetshandikappade, samt förtidspensionärer i
åldem 26-35 år. Delta lill-slyrks av bl.a. kriminalvårdsstyrelsen, ÖB, statens
vägverk, LO, TCO, Verdandi. AMS, SACOfSR och Unga Synskadade anser atl den övre
åldersgränsen bör slopas, då svårigheten att finna arbete efter 25 resp. 35 år
knappast minskar. Unga Synskadade föreslår vidare atl stödet bör prövas från
fall lill fall och denna prövning skall ulföras av en nämnd knuten till distriktsarbetsnämnderna
där representanter från handikapprörelsen har ett avgörande inflytande.
Socialstyrelsen ifrågasätter om inte ett högre bidrag kommer atl erfordras, för
att stimulera till anställning av förtidspensionärer. Även Landstingsförbundet
tar upp åldersvillkoren och menar all bidraget bör utgå i samtliga fall
oavsett ålder. Styrelsen menar att konsekvenserna av utredningens förslag
annars blir, att olika bidragsnivåer kommer atl tillämpas för samma
handikappgrupp och det är enligt förbundet förmodligen inte lättare atl
rehabilitera och arbetsplacera personer över 25 år, vars arbetshinder är av
socialmedicinsk eller psykisk natur, än de som är yngre med samma problem.

Förslaget om bidrag till arbetsgivare, som ställer platser
till förfogande och bygger upp särskilda resurser för prövning och träning i
reell miljö, stöds av flertalet remissinstanser, däribland
kriminalvårdsstyrelsen, AMS, domänverket, Landstingsförbundet, DHR, HCK,
Föreningen för utvecklingsstörda Barn Ungdomar och Vuxna, och
Arbetsvårdschefernas förening. Vattenfall understryker vikten av atl ekonomisk
gottgörelse tillkommer de affärsdrivande verken på samma sätt som det privata
näringslivet. Lantbruksstyrelsen är i och för sig positiv till förslaget, men
menar atl altitydema hos omgivningen måste vara färdigbearbetade innan
tränings-platserna besätts. LO och TCO anser, liksom utredningen, att beredskap
för lagstiftning genom tillägg till främjandelagen bör finnas om inte företagen
på frivillig väg ställer tillräckligt antal platser till förfogande, medan
Synskadades Riksförbund, Unga Synskadade och Styrelsen för Vårdartjänst tror
atl lagstiftning blir nödvändig, för alt garantera handikappade möjlighet lill
prövning och träning. SAF menar å andra sidan att frivillighet är en
förutsättning för verksamheten och atl tvingande bestämmelser är helt oacceptabla.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om inrättande
av arbetsmarknadsinstitut, med självständig ställning under
länsarbetsnämnderna och med tillgång lill arbetsförmedlingens alla instrument.
AMS finner det angelägel all gränsdragningen mellan arbetsuppgifterna i
arbetsförmedlingens utredningssektion och del nya arbetsmarknadsinstitutet
blir föremål för utredning. Kristianstads läns landsting menar all en
anknytning av den yrkesinriktade rehabiliteringen till de planerade
stiftelserna för skyddat arbete borde diskuteras. Socialstyrelsen och
Försäkringskasseförbundet betonar betydelsen av nära samverkan med andra
rehabiliteringsorgan och UHÄ framhåller samarbetet med den medicinska
rehabiliteringen. Samtliga underremissinstanser till UHÄ anser all
organisationen med arbetsmarknadsinstitut är riktig och all anknytningen till
sjukvårdshuvudmännen bör ske så, alt medicinsk expertis kan tjänstgöra inom
arbetsvärden och samordning härigenom ske med den medicinska rehabiliteringen.
HCK framhåller att handikapporganisationerna bör vara representerade i
institutens styrelser. Kriminalvårdsstyrelsen menar all detta bör gälla även
kriminalvårdens regionala organisation.

Utredningen föreslår vidare, alt de
psykologiska konsultinsatserna läggs samman med arbelsprövningsverksamheten vid
arbetsvårdsinstituten. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
SACO/SR säger i sitt

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79: 73 117

yttrande, alt då den arbetspsykologiska verksamheten sedan
länge varit ett naturligt led i arbetsförmedlingamas service, framstår det som
helt konsekvent alt arbetsmarknadsverket tar över ansvaret. PTI menar, att
kontakten mellan AMS och de arbetspsykologiska instituten formellt betecknas
som en upphandling av tjänster, men all del i realiteten är AMS som ytterst
avgör ekonomiska och andra betingelser för verksamheten. PTI finnerdel av
flera skäl. bl.a. arbetsrätlsliga, önskvärt all man inlemmar de arbetspsykologiska
institutens personal i arbetsmarknadsverket.

Flera av de privata instituten
önskar bevara de självständiga arbetsformerna. De är dessutom kritiska lill
utredningens behandling av den förebyggande vården. Malmö Psykologbyrå menar
i.ex. atl förslaget innebär en klar förskjutning från yrkesvägledning och
arbetsförmedling lill arbetsvärd och arbetsprövning. Detta kommer enligt byrån
att innebära negativa konsekvenser för stora grupper, framförallt ungdomar och
kvinnor, som söker sig ut på arbetsmarknaden. Några institut. Psykotekniska
institutet i Göteborg AB, Psykologsik yrkesrådgivning AB och PA-rådet anser att
ytteriigare klargöranden och utredningsarbete bör ske innan beslut fattas om
statligt arbetsgivaransvar för psykologinsatserna. Man förordar härvid ocks
försök med andra syslem för upphandling av psykologtjänster. SAF tycker att
nuvarande system är all principiellt föredra, men att organisationskommittén
bör överväga formema för psykologinsalsema i verksamheten. MUF avvisar helt
förslaget.

Till instituten skall också ALU-
och OT-kurserna knytas organisatoriskt. SÖ menar alt vissa skäl talar emot ell
överförande, men motsätter sig inte alt kurserna förs över lill en ny huvudman.
Därvid fömtsätter SÖ atl verksamheten blir lokalmässigt skild från AMU-centren.
AMS föreslår ett successivt överförande av ALU- och OT-kurserna. Styrelsen för
Vårdartjänst vill gå längre än utredningsförslaget och menar all om alla resurser
för yrkesinriktad rehabilitering skaU samlas under en huvudman, bör man
överväga att föra över hela arbetsmarknadsutbildningen till arbetsmarknadsinstituten.
TCO framhåller att ansvaret för den pedagogiska verksamheten skall åvila SÖ.
DHR tar särskilt upp OT-kurserna och betonar att dessa bör förläggas till små
friliggande enheter, även om de organisatoriskt lyder under de nya
arbetsmarknadsinstituten.

Kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, RRV, AMS,
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, LO, TCO, SACOjSR, PTI, statens
arbetsklinik, DHR och HCK m.fl. stöder förslaget om bildande av ett centralt
institut för forskning och metodutveckling. SÖ delar utredningens uppfattning
om behovet av forskning, men anser att de organisatoriska formerna bör
övervägas i ett större sammanhang. Föreningen Sveriges socialchefer, PA-rådet
och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnderna vid Lunds och Uppsala universitet
avstyrker förslaget och menar att forskningen istället bör ligga på
universitet, högskolor, arbetspsykologiska institut, eller andra organ ute i
landet.

När del gäller förslaget att föra
samman prövningsverksamheten vid statens arbetsklinik och PTI lill ett fjärde
arbetsmarknadsinstitut, anser statens arbetsklinik atl delta behöver utredas
ytterligare. Den praktiska prövningen bör inlemmas i den centrala
organisationen för all ge institutet den resurstillgång varje forsknings- och
utvecklingsorgan enligt klinikens mening behöver.

PTI finner förslaget om att föra
över viss forskningsverksamhet vid PTI lill flera huvudmän, mindre lämpligt.
Personalen bör ha möjlighet all stanna inom universitetet eller övergå lill
arbetsmarknadsverket.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 118

Melodulvecklingsinstitutet skall
enligt förslaget organisatoriskt vara knutet till AMS, men ha en självständig
ställning under ledning av en särskild delegation. Detta förslag stöds
awflertalet remissinstanser. RRV och arbetarskyddsstyrelsen föreslår dock att
institutet fär en fristående ställning direkt underställd
arbetsmarknadsdepartementet, medan SAF menar atl konstruktionen med ett
fristående institut kan innebära att forskningen avskärmas alltför mycket från
sitt praktiska tillämpningsområde.

När det gäller styrelsens
sammansättning, anser/?/?V atl arbelarskyddsstyrelsen bör vara representerad
och LO understryker utredningens förslag om alt löntagarorganisationerna skall
tillförsäkras inflytande. Försäkringskasseförbundet önskar bli representerat i
styrelsen och PTI föreslår . att också skolans syo-organisation skall ingå.
Socialstyrelsen framhåller vikten av all institutet får en vetenskaplig ledning
och alt det finns en anknytning till universitetet i syfte atl underlätta
tillgången till kvalificerade forskare vid institutet.

Skyddat arbete

1 fråga om verksläder för skyddat
arbete föreslår utredningen att vissa av dem bör kunna knytas direkt till
företagen genom särskilda kontrakt. Förslaget lämnas utan erinran eller
tillstyrks a\ flertalet remissinstanser, däribland kriminalvårdsstyrelsen,
Statens handikappråd. Svenska Kommunförbundet, TCO, SACOISR.
Försäkringskasseförbundet, SAF, HCK, LRF och Statsföretag AB.
Landstingsförbundet menar att tankegångarna är intressanta, men att del bör bli
en fråga för närmare överväganden i de kommande stiftelserna för skyddad
sysselsättning i samråd med arbetsmarknadsverket. AMS delar i princip
utredningens förslag, men anser atl definitiv ställning lill direkt
företagsanknulna skyddade verkstäder, kan tas först sedan försöksverksamhet ägt
rum. Både AMS och Styrelsen för vårdartjänst föreslår däremot en ökad möjlighet
lill individuell integrering, med bibehållen anställning och oförändrade
löneförmåner. Synskadades riksförbund vill ha till stånd en försöksverksamhet
med integrerade skyddade avdelningar inom helt vanliga företag. LO stöder
utredningens förslag, förutsatt all del inte utvecklas till ett slags allmän
provanställning för vissa grupper av arbetssökande. Arbetsvårdschefernas
förening är tveksam till förslaget och förordar istället en utvecklad
produktionssamverkan, samt bättre möjlighet till pryo-placering och anställning
med lönebidrag. Arbetslivscentrum anser att de arbetsrätlsliga konsekvenserna
av kontrak-lering bör utredas närmare innan konlraktformen prövas. Man pekar
bl.a. på att arbetsvillkoren för dem som skulle arbeta i en sådan verkstad bestäms
av förhållanden vid det kontrakierade företaget. Samtidigt är stiftelsen dessa
arbetstagares motpart rent arbetsrättsligt.

Arkivarbete och halvskyddat arbete
skall ersättas med anställning med lönebidrag, enligt utredningens förslag. De
remissinstanser som har närmare gått in på detta förslag har i positiva
ordalag tillstyrkt förändringen. Några kritiska synpunkter har dock framförts.
SPN bedömer risken som stor, att man med lönebidragsfinansiering kommer att få
ell stort antal arbetshandikappade som statlig reservarbeiskrafl och föreslår
istället att myndigheterna i första hand skall utnyttja tjänster inom ordinarie
personalstat. I avvaktan på sädana tjänster, bör inrättande av extra tjänster
kunna ske genom anslagsöverskridande. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är
tveksam till anställning med lönebidrag inom den statliga sektorn och anser all
ett generellt tillstånd till överskridande av löneanslag vid anställning av
arbetshandikappade vore ett mindre byråkratiskt tillvägagångssätt.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 119

SHIO
tillstyrker förslaget men betonar det angelägna i alt övergången till det
föreslagna systemet blir så smidig atl inte plötsliga kostnadsökningar uppstår.

Utredningens förslag till bidragsnivåer för
anställning med lönebidrag lämnas mestadels utan erinran av remissinstanserna.
HCK varnar dock för att 100 % bidrag till lönekostnaden för statliga
myndigheter kan medföra svårigheter för den arbetssökande atl erhålla en
reguljär anställning. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör därför enligt HCK vara mycket
observanta när det gäller begäran om lönebidrag från dessa arbetsgivare.
5y/i-skadades Riksförbund menar atl viljan att premiera arbetsgivarna inte får
gå så långt, alt myndigheter och förelag kan komma att spekulera i lönsamhet
när det gäller atl anställa arbetshandikappade. Synskadades Riksförbund ser
heller inget skäl att särbehandla statliga myndigheter då dessa, liksom
affärsdrivande verk och privata företag, bör ta sitt eget kostnadsansvar för
de arbetshandikappade. RRV anser att utredningen inte presenterat tillräckliga
skäl, för atl lönebidrag skall utgå med 100% lill statliga myndigheter. RRV
förordar istället ett system som präglas av likformighet över alla områden på
arbetsmarknaden. LO föreslår, atl erfarenheterna av den allmänna bidragskonstruktionen,
med 75% första året, skall utvärderas för att se om en långsammare avirappning
av bidraget eventuellt är önskvärd. Möjligheten till förenklade bidragsregler
bör också undersökas.

För att underlätta övergången från gällande regler
för arkivarbele lill anställning med lönebidrag föreslår utredningen all 100%
statsbidrag bör utgå lill dem som för närvarande har arkivarbele hos
allmännyttiga organisationer. Meningarna om det riktiga i ett 90%-igt bidrag
och övergångsbestämmelser går starkt isär bland remissvaren. LO befarar all
övergången till 90%-igt statsbidrag för dessa organisationer kommer att få
negativa konsekvenser både för de arbetshandikappade och för flera organisationer,
då dessa inte har möjlighet alt ta en så stor andel av lönekostnaden som 10%.
Det bör enligt LO gå alt skapa arbetsgivaransvar trots alt bidrag utgår med
100% även i fortsättningen. Estniska kommittén påpekar alt invandrar- och
andra minoritetsorganisationer helt saknar ekonomiska möjligheter att betala
den föreslagna kostnaden. Lönen bör därför liksom tidigare betalas av
arbetsmarknadsverket, för all dessa organisationer inte skall tvingas upphöra
med sin verksamhet. Också Verdandi avstyrker förslaget, av samma skäl. Del är
viktigt anser TCO att organisationerna informeras i god lid om förändringen,
för alt fä möjlighet att planera sin ekonomi. Det är också önskvärt all
övergången lill den nya bidragsformen inte blir alltför utdragen i tiden, då
arbetsgivaransvaret kan förväntas öka först med del ekonomiska ansvaret.

Utredningen föreslår, all arbetsgivaransvaret som
nu åvilar AMS vad gäller de arkivarbetsanställda i stället skall åvila
arbetsgivaren på arbetsplatsen saml alt anställda med lönebidrag skall
omfattas av kollektivavtal och erhålla avtalsenlig lön. Förslaget stöds av
bl.a. ÖB, kriminalvårdsstyrelsen, LO. TCO, SACOjSR, Försäkringskassejörbundet,
HCK, Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning. TCO anser att
kollektivavtal måste ingå som ett krav i bestämmelserna om anställning med
lönebidrag. SAV ifrågasätter dock, om inte arbetsmarknadsverket alltjämt bör
vara arbetsgivare för arbetshandikappade som sysselsätts vid vissa mindre arbetsplatser,
typ allmännyttiga organisationer, där kollektivavtal saknas. LRF är helt
avvisande till förslaget, liksom SAF, som av principiella skäl inte kan
tillstyrka ett kolleklivavtalsvillkor. SAF finner det däremot rimligt, atl
företag som ej omfattas av kollektivavtal, tillämpar sådana löne-och
anställningsvillkor som är normala för branschen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 73 120

Remissinstanserna lämnar förslaget
atl försäkringskassorna, vad gäller lönebidrag, skall jämställas med statliga
myndigheter utan erinran.

Utredningens förslag att överföring
av redan anställda lill anstäUning med lönebidrag skall få förekomma även inom
de affärsdrivande verken, tillstyrks av bl.a. SAF. Föreningen menaratt denna
möjlighet måste finnas då den stimulerar förelagen all anställa exempelvis
äldre personer, vars arbetsförmåga efter en tid förväntas bli så nedsatt atl
de uppfyller kraven för anställning med lönebidrag. Synskadades Riksförbund
betonar atl överföring som inte är kopplad lill nyanställning bör kunna ske
endast under mycket speciella omständigheter. LO förordar också restriktivitet,
men anser all nyanställning, noggrann arbetsvårdsutredning saml fackligt godkännande
skall vara en förutsättning för överföring. RRV ställer sig också tveksamt till
förslaget, dels med hänsyn lill den restriktivitet som bör till-lämpas vid överföringar,
dels med hänsyn till behovet av likformighet i omplaceringsfrågor inom den
statliga sektom. TCO avstyrker helt, med motiveringen att staten bör agera som
mönslerarbelsgivare och ta sitt ansvar för den anställda personalen.

Utredningen förordar vidare vad
gäller lönebidragen att arbetshandikappad som anställts under de senaste sex
månaderna, skall kunna föras över till anställning med lönebidrag. Flertalet
remissinstanser har ingenting att invända mot förslaget. AMS menar att det
sannolikt kommer att medföra vissa förbättringar, även om antalet personer som
kan komma ifråga för en sådan åtgärd antagligen är begränsat. LO tillstyrker,
under förutsättning att de krav som annars gäller ifråga om
arbetsvårdsutredning och fackligt godkännande tillämpas också i dessa fall. TCO
anser det vara en tveksam åtgärd och föreslår atl man i alla osäkra fall redan
från början går in med lönebidrag som stimulerande åtgärd. RRV anser sig inte
kunna stödja förslaget, då det inte framgår av utredningen om arbetsvårdsutredning
skall föregå ett beslut. Verket menar att del finns risk för alt företagets
egna ekonomiska hänsyn blir utslagsgivande för tillämpningen.

För att arbetshandikappade i större
utsträckning skall kunna anställas inom det statliga området föreslår
utredningen atl diskussioner tas upp med partema på arbetsmarknaden, dels för
att anpassa det statliga tjänsle-och lönesystemet lill de arbetshandikappades
förutsättningar, dels för atl uppnå atl anställning med lönebidrag skall utgöra
en merit vid ijänstetill-säitningar. Få remissinstanser har yttrat sig om
förslagen. SPN menar atl förarbetena till grundlagen ger tillräckligt stöd för
att statliga tjänster skall kunna tillsättas med hänsyn tagen lill
arbelsmarknadspoliliska skäl. Man framhåller dock del önskvärda i all en praxis
utvecklas, så alt myndighetema får vägledning i sitt rekryterings- och
omplaceringsarbete. Unga Synskadade anser alt utredningen borde ha avgivit
förslag till lösningar på den offentliga sektorn och inte överlåta det lill
parterna på arbetsmarknaden. Regeringen bör nu enligt Unga Synskadade ge klara
riktiinjer för hur den offentliga sektom skall expandera när det gäller
anställning av arbets-sig om vilka möjligheter del finns för individuell
anslutning lill de olika pensionssystemen.

Utredningen föreslår en
25-procentig tillväxt av anställningarna med lönebidrag under en femårsperiod.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget, bl.a. kriminalvårdsstyrelsen,
statens handikappråd. Svenska Kommunförbundet LO, TCO, HCK, Riksförbundet mot
Allergi, Unga Synskadade, Föreningen för utvecklingsstörda Barn Ungdomar och
Vuxna och Verdandi. Många betraktar det dock som en minimitillväxt. AMS påpekar
att arbetsförmedlingen samtidigt måste erhålla tillräckliga resurser, efter-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 121

som det kommer att krävas omfattande förmedlingsarbete atl
skaffa fram lämpliga arbetsuppgifter ute i förelagen för de sökande. SPN menar
att de statliga myndighetema bör få personaladministrativa resurser i en omfattning
som gör del möjligt att svara upp mot de ökade kraven. Synskadades Riksförbund
ser del som absolut nödvändigt att öka antalet platser med lönebidrag i
snabbare takt, medan Landstingsförbundet anser utredningens förväntningar,
åtminstone då det gäller ökningen av anställningar inom landstingen, vara för
högt ställda. Målsättningen bör snarast ses som ett riktmärke. RRV tycker det
är tveksamt om utredningens syften kommer att infrias med förslaget, då de nya
platsema inte ens motsvarar hälften av vad man i utredningen kallar
"överpensioneringen". Verket menar också att utredningen borde gjort
en systematisk utvärdering av den halvskyddade sysselsättningen och
arkivarbetsformen med avseende på deras effektivitet som arbetsmarknadspolitiska
medel.

Utplaceringsprocenlen vid
verkstäder för skyddat arbete bör enligt utredningen höjas till 10%. Vidare
bör utbyggnaden av skyddade verkstäder ske försiktigt och med inriktning på en
regional utjämning av platsantalet. AMS instämmer i utredningens förslag och
betonar att utjämningen av den regionala obalansen är viktig. LO och
Kommunförbundet anser också att en ökad tillgång på platser bör uppnås genom en
ökad genomströmning vid de skyddade verkstädema. HCK, Synskadades Riksförbund
och Unga Synskadade menar all ambitionsnivån 10% är för låg och att man genom
atl salsa mer resurser på genomströmning kan få en successiv avveckling av den
skyddade verksamheten. Landstingsförbundet och RRV framhåller att
utgångspunkten för en utbyggnad av de skyddade verkstädema bör vara behovet av
platser i de olika regionema och inte de regionala olikheterna. RRV pekar
vidare på atl när del gäller höjning av utplaceringsprocenlen, så ger
utredningen ingen ledning i hur detta skall gå till. Statens handikappråd
menar atl en ökad ulplacering är önskvärd, men beroende av tillgången på
arbete inom andra sektorer. Styrelsen för vårdartjänst menar att utredningen
överbetonat möjligheten att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden, men
atl delta självfallet skall vara målet. Avgörandet måste emellertid alltid
ligga hos arbetstagaren själv. TCO håller med om alt skyddat arbete bör vara
av tillfällig karaktär, men utslussningen lill den reguljära arbetsmarknaden
får inte bli ett självändamål. Förväntningarna bör enligt TCO tonas ned, då
erfarenheterna visar att möjligheten lill ulplacering av arbetshandikappade
totalt sett är mycket liten. SACOjSR anser atl man måste acceptera att somliga
arbetshandikappade kan behöva vara anställda vid skyddade verkstäder under
många år. Accepteras inte det, finns risk för att de svårast handikappade
ställs utanför verksamheten. Vid utbyggnaden av nya verksläder måste man
enligt SACO/SR också beakta behovet av skiftande arbetsuppgifter. SAF
framhåller alt det avgörande, för all kunna placera betingat arbetsföra på den
reguljära arbetsmarknaden, är alt skapa gmndfömlsällningar för en hög
efterfrågan på arbetskraft.

Förslaget alt den nya
organisationskommittén för skyddat arbete (NOSA) ytterligare bör överväga
formema för samverkan mellan arbetsmarknadsverket och de regionala stiftelsema
för skyddat arbete, har inte föranlett några kommentarer från
remissinstanserna.

Arbetsvärd och platsförmedling

AMS bör enligt utredningen närmare
studera kopplingen mellan arbetsvärd och platsförmedling i den nya
organisationen. Flertalet remissinstanser har ingenting att erinra mot
förslaget, däribland SÖ, LO, TCO,

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 122

SACOjSR, SAF, Försäkringskassejörbundet. DHR, HCK och Unga
Synskadade. Landstingsförbundet betonar vikten av att rehabilileringskedjan
inte bryis p.g.a brisiande resurser för arbelsförmedlingsverksamheten inom
arbetsvärden. AMS framhåller det värdefulla i all stärka "enhetsansvaret"
men säger samtidigt, att det dels är myckel personalkrävande, dels kan ha
avigsidor av organisatorisk natur. Del kan I.ex. vid prövning av sökande i
reell miljö på ett större företag innebära, atl ett antal förmedlare samtidigt
har kontakt med samma företags personalfunktion. RRV menar alt arbetsplacering
på öppna marknaden är rehabiliteringskedjans svagaste länk och att en specifik
arbetsplacering bör vara beslutad innan övriga åtgärder sätts in.
Rehabiliteringen bör enligt RRV så långt som möjligt vara föriagd lill
arbetsplatsen. Arbetsförmedlingens främsta uppgift skulle därvid bli att
ansvara för en sammanhållen anpassnings- och rehabiliteringsplanering, samt
kontrollera genomförandet. En sådan ordning skulle innebära en minskad
resursinsats från förmedlingens sida, framhåller RRV.

Å tgärdsprogram

Utredningens förslag om
åtgärdsprogram inom arbetsmarknadsverket för arbetshandikappade, tillstyrks av
bl.a. AMS. Synskadades Riksjör-bund, LO, TCO och Centerns kvinnoförbund. HCK
och Unga Synskadade menar att även om stor hänsyn måste tas lill de
handikappades särställning på arbetsmarknaden, så får inte
planeringsverksamheten isoleras utan måste integreras i den totala
sysselsättningspolitiken. Självklart måste denna planering ske i samarbete med
de handikappades egna organisationer. RRV anser all i den planering som görs
av anpassningsgrupperna skall ingå bedömning av åtgärder, dels för redan
anställda, dels för dem som slår utanför arbetsmarknaden. Åtgärderna skall
kostnadsberäknas och ingå i länsarbetsnämndemas bedömning av hur stor del som
bör bekostas av staten. Planerna bör alltså utgöra ett underlag för
arbetsmarknadsverkets reguljära budgetarbete. Statens handikappråd säger att
en allmän sysselsäit-ningsplanering är nödvändig för att få företag och
förvaltningar alt förändra sin rekryieringspolilik och därmed ta hänsyn lill
arbetskraftens faktiska sammansättning. Enligt SPN är planering en
förutsättning för att de föreslagna resursökningarna skall kunna ge effekt.
Behovet av insatser måste bedömas utifrån synsättet att samhället under alla
omständigheter har ett försöijningsansvar för de arbetshandikappade.

Personal till arbetsmarknadsverket

Förslaget om förstärkning av
arbetsförmedlingamas personalresurser med 400 tjänster per år under fem år,
stöds a\/jlertalet remissinstanser. däribland ÖB, SCB, SPN, skogsstyrelsen,
statens handikappråd. Svenska KommunjÖrbundet, Styrelsen för vårdartjänst, LO,
TCO, SACOjSR, Synskadades Riksförbund, glesbygdsdelegationen och CUF.
Socialstyrelsen hoppas atl utökningen av arbetsförmedlingens personal även
skall medföra att sjukhus, vård- och behandlingsinslitutioner samt den
primärkommunala socialvården skall få bätlre kontaktverksamhet med
arbetsförmedlingen. AMS betraktar personaltillskoilel som ett minimiförslag,
eftersom förbättrade sysselsällningsmöjligheter leder lill atl allt fler
kommer att fråga efter arbete och förmedlingsservice. Personalutbyggnaden
medför också att nya kontor måste inrättas. Därvid måste enligt AMS viss
omorganisation vidtas för all garantera platsförmedlingsfunklionen en rimlig
andel av de totala resurserna.

Kritiska eller tveksamma lill de föreslagna
personalförstärkningarna är

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 123

bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, statens naturvårdsverk.
Statsföretag. Centerns kvinnoförbund, RRV och SAF. Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller att utredningen i stort sett bara föreslagit ökade satsningar på
gamla områden, t.ex. personalökningar inom arbetsmarknadsverket. Styrelsen
saknar en analys av möjligheten lill en större satsning på förebyggande
arbetsmiljöåtgärder. För atl eventuella resursökningar skall kunna disponeras
på rätt sätt, måste enligt styrelsen först ansvarsfördelningen klargöras mellan
å ena sidan arbelarskyddsstyrelsen, skyddsinspektionen och skyddsorganisationema
i företagen och å andra sidan AMS och anpassningsgrupperna. Statens
naturvårdsverk menar att omfattningen av personalförslärkningen bör prövas
successivt med ledning av gjorda erfarenheter. Eventuellt kan verksamheten
byggas ut länsvis i etapper. Landstingsförbundet ser personalförstärkningar som
nödvändiga, men de bör inte ske på grundval av centralt angivna normer, utan
genomföras flexibelt utifrån regionernas olika förutsättningar. Statsföretag
AB är tveksamt lill en så snabb utbyggnad och Centerns kvinnoförbund påpekar
risken för ökad byråkratisering vid en så kraftig ökning av antalet tjänster.
RRV menar att personalökningar och kostnadsberäkningar vilar på relativt
schablonmässiga bedömningar och förutsätter därför, att möjligheten lill
omdisponeringar av redan befintlig personal kommer atl bli grundligt belyst i
utredningens slutbetänkande. Genom en annorlunda arbetsfördelning borde enligt
RRV arbetsförmedlare kunna frigöras från administrativa göromål. RRV tar också
upp frågan om arbetarskyddels roll i sammanhanget. SAF säger i sitt remisssvar,
att utredningen i alltför hög grad koncentrerat sig på förslag om expansion av
arbetsmarknadsverket. Resurserna för platsförmedlingen måste ökas, men
samtidigt effektiviseras och det vore enligt SAF önskvärt om man inom verket
sökte klariägga de rationaliseringar och omfördelningar som är möjliga för att
förbättra den platsförmedlande verksamheten.

Finansiering

Utredningen föreslår i fråga om
finansieringen all alla insatser som görs för atl hjälpa de arbetshandikappade
lill sysselsättning skall finansieras av en gemensam arbetsgivareavgift.
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. LO, TCO, SACOjSR, Landstingsförbundet,
HCK, Synskadades Riksförbund, Unga Synskadade, Föreningen för
utvecklingsstörda Barn Ungdomar och Vuxna, FPU, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och RRV stöder förslaget och det bakomliggande resonemanget om
att ökade resurser för arbetsvärden leder till minskade kostnader för
förtidspensioner och sjukskrivningar. Centerns kvinnojörbund menar atl
formerna för finansiering av arbets vården noga måste övervägas, då ytteriigare
uttag av arbetsgivareavgifter kan få en hämmande verkan på företagens
utveckling och därmed inneära kärvare arbelsmarknadslörhållanden för
arbetshandikappade. SAF och SHIO anser att kostnadema bör täckas på annat
sätt. exempelvis genom en höjning av momsen, då höjning av arbetsgivareavgiften
skulle få negativa konsekvenser för sysselsättningen, konkurrenskraften och
expansionsförmågan för det svenska näringslivet. MUF avstyrker av principiella
skäl förslaget om finansiering genom en arbetsgivareavgift.

RFV bör enligt utredningen få i uppdrag atl separat
redovisa kostnadsutvecklingen för långtidssjukskrivning och
förtidspensionering. Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Bland dem som tillstyrker är RRV, statens handikappråd, statens vägverk, FPU
och TCO. De framhåller bl.a. att en sådan redovisning skulle ge riksdag och
regering ett förbättrat beslutsunderlag. Synskadades Riksförbund och Unga
Synskadade tror

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 124

inte
att dessa åtgärder är tillräckliga för alt uppnå detta pedagogiska syfte, utan
menar att man måste finna bättre metoder. RFV påpekar atl man redan nu lämnar
redovisning av kostnadsutvecklingen inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen, samt långtidsbedömningar och prognoser för framtida
kostnadsutveckling. Där tas emellertid ingen hänsyn till eventuella framlida
förändringar i intensiteten av sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Verket bedömer del som i det närmaste omöjligt att göra tillförlitliga
prognoser för att isolerat belysa förväntade kostnadseffekter inom
sjukförsäkringen på grundval av om utredningens föreslagna åtgärder vidtas
eller ej. Prognoserna måste baseras på arbetsmarknadsmässiga förhållanden och
bör därför göras av arbetsmarknadsverket. Utifrån dessa kan sedan RFV göra
altemativa beräkningar av framtida kostnader.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 125

BUaga3

Sammanfattning av nya utredningens om yrkesinriktad
rehabilitering m.m. (NYR) rapport (DsA 1978:3) Arbetsmarknadsinstitut.

Genom beslut den 30 mars 1978
tillkallades en kommitté med uppdrag all föreslå utformning av och förbereda en
ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen m.m. med utgångspunkt
från riksdagens beslut (prop. 1977/78:30, AU 1977/78:16, rskr 1977/78:74) och
sysselsätlningsutredningens betänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade.
Utredningen har antagit namnet nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering
m.m. (NYR). Med rapport lill statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet
den 2 oktober 1978 har NYR slutfört den del av sill uppdrag som avsåg en
fördjupad studie av organisationens förutsättningar och konsekvenser.
Rapporten ger en beskrivning av de verksamheter som föreslås ingå i den nya
organisationen, de behov som den förväntas tillgodose och vissa
utvecklingsmöjligheter inom en samordnad organisation. Frågan om nytl huvudmannaskap
och organisationens principiella utformning har utretts. Förslag
avges"enligt sysselsätlningsutredningens riktlinjer till organisation av
arbetsmarknadsinstitut och institut för metodutveckling, forskning och
personalutbildning.

Här återges rapporten i
sammanfattning. NYR är enhällig i sina förslag men särskilt yttrande har
lämnats av experten Kari-David Lundgren. 1 yttrandet hävdas främst alt praktisk
verksamhet även bör ingå i det centrala metodutvecklingsinslitulets
organisation, medan NYR förordar att det praktiska utvecklingsarbetet helt
förläggs lill fältorganisationen.

I ARBETSMARKNADSINSTITUT Organisation

Arbetsmarknadsinstitut inrättas i
enlighet med sysselsätlningsutredningens förslag genom en samordning av
verksamheterna inom nuvarande arbetsvårdsinstitul, kurserna Omställning och
träning och Arbetsliv och utbildning i arbetsmarknadsutbildningen vid
AMU-center samt arbetspsykologiska institut.

Organisationen ska omfatta ett eller flera institut i
varje län. En spridning efter behov på mindre enheter i anknytning lill
arbetsförmedlingens dislriktsorganisalion eftersträvas. Även om endast något
eller några institut i varje län till en början får en fullständig
resurstilldelning ska de mindre enheterna kunna erbjuda såväl väglednings- som
rehabilileringsmöjligheler. I fråga om kursen Omställning och träning, som har
specifika målgmpper och flera län som upptagningsområde, bör integration i
arbetsmarknadsinstituten eftersträvas. 1 del fortsalla organisationsarbetet
får dock hänsyn las till de förutsättningar som gäller för varje kurs och för
olika målgrupper. En väsentlig utgångspunkt är t.ex. att dövblinda och döva
och andra grupper som kräver samhörighet inte splittras, en annan all alltför
stora institutioner för vissa grupper har en ogynnsam inverkan.

Arbetsmarknadsinstituten ska ha
statligt huvudmannaskap och inordnas i arbetsmarknadsverkels organisation. De
resurser som samordnas står lill arbetsförmedlingens förfogande. Huvudskälet
lill ett inordnande i arbetsmarknadsverkets organisation är alt det ger en
nära anknytning till arbetsförmedlingen och arbetsmarknaden och markerar
verksamhetens arbetsförberedande funktion.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 126

Inom varje län ska finnas en
styrelse och en länsansvarig chef för arbels-marknadsinsliluten som under
länsarbetsnämnden svarar för verksamheten. Genom styrelsen markeras en viss
självständighet för instituten inom verkels organisation. Styrelsen ska ha en
bred representation för att främja verksamheten och tillgodose olika intressen.
Den föreslås få följande sammansättning:

Länsarbetsdirektören (ordförande),
företrädare för arbetsmarknadens parter, handikapporganisationer, kommuner,
landsting, kriminalvård, försäkringskassa och AMU-center inom länet.
Föredragandena vid länsarbetsnämnden i arbetsvärds- och
yrkesvägledningsärenden adjungeras. Representation i styrelsen för de anställda
erbjuds. Länsansvarig chef för arbetsmarknadsinstituten är ledamot och
föredragande i styrelsen.

Till den länsansvariga chefen för
arbetsmarknadsinstituten är knutna en särskild tjänst för utbildnings- och
utvecklingsfrågor saml två berednings-gmpper, en för personalutbildning med
företrädare för institut och personalorganisationer, och en för
metodutveckling med företrädare för institut, länsarbetsnämnd och
personalorganisationer. I de större länen kan flera tjänster för dessa
arbetsuppgifter vara erforderliga.

Vid varje institut ska finnas en
planeringsgrupp med företrädare för institutet och arbetsförmedlingen.

Administration

Den länsansvariga chefen för
arbetsmarknadsinstituten svarar för planerings- och samordningsuppgifter och
har särskilt ansvar för personalutbildning och metodutveckling. I större län
ska denna tjänst vara frislående (dock eventuellt med lokalanknytning lill ett
av länels institut) medan i övriga län den länsansvariga chefen samtidigt är
föreståndare för ell av instituten. TiU chefen knyts ett mindre kansli för
länsövergripande uppgifter, bl.a. tjänsten med särskilt ansvar för
personalutbildning och metodutveckling.

Chefen är föredragande i styrelsen för länets
arbetsmarknadsinstitut i frågor som rör arbetsmarknadsinstitutens verksamhet
och sammanställer bl.a. underlag för anslagsframställning. Institutets löpande
personal- och ekonomiadministration ska anknytas till länsarbetsnämndens
organisation vilket fömtsätter viss förstärkning av denna. För varje institut
utses en föreståndare som har eget budgetansvar och ansvar för institutets verksamheter.

Frågor om deltagarurval och
resursutnyttjande i anknytning lill arbetsförmedlingens verksamhetsplanering
behandlas i den nämnda planerings-gmppen. Beslutsordning och former för den
löpande in- och utskrivningen bör närmare utredas i samverkan mellan NYR och
den nya huvudmannen.

Verksamhet och metodik

Verksamheten ska ha en bred
inriktning mot såväl yrkesobestämda som arbetshandikappade arbetssökande.

Samordningen av nuvarande resurser
för vägledning och rehabilitering bör syfta till en integrering så atl
förutsättningar skapas för utveckling av nya arbetsformer och ny metodik. En
individuell probleminventering och planering ska ligga till grund för
väglednings- och rehabiliteringsarbetet och en hasorganisation av små arbetslag
(24 personer) bör fömtom att svara för direkta vägledningsinsatser ha ett
sammanhållet ansvar för genomförande och uppföljning av den individuella
planen. Nuvarande prövnings- och träningsavdelningar sammanförs och förändras
till ett flexibelt

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 127

staiionssystem för teoretiska och praktiska
övningsuppgifter och andra aktiviteter av uppbyggande och motivationsskapande
karaktär. Väsentligt utrymme ges för gruppverksamhet i anslutning lill vad som
i NYR:s rapport beskrivits som fysisk, psykisk och social träning.

NYR förordar vidare en kraftig
ökning av utåtriktad verksamhet i form av praktik och s.k. prövning/träning i
reell miljö. 1 del fortsatta organisationsarbetet får fömtsättningama för
sådan verksamhet närmmare utredas. Del gäller tillgången på praktik- och
prövnings/träningsplatser, även inom den skyddade verksamheten och
arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-cenler. Vidare gäller det metodiken för
ackvisition av sådana platser och för introduktion och uppföljning på
arbetsplatserna. Frågan om ekonomisk ersättning eller annan kompensation till
arbetsgivare skall i detta sammanhang övervägas. Till den utåtriktade
verksamheten hör också institutets insatser på arbetsförmedlingen, främst i
form av psykologmedverkan, och samarbetet med övriga myndigheter och
organisationer. 1 det fortsatta organisationsarbetet bör former för
psykologmedverkan utredas och prövas tillsammans med den nya huvudmannen.
Samverkan med övriga organ i rehabiliteringsarbetet bör i större utsträckning
ske i form av gemensamma projekt nära utsatta individers eller gruppers
miljöer.

De i rapporten föreslagna
arbetsformerna och metodema bör ses som ett riktningsgivande underlag för
fortsalla överväganden i anslutning tiU organisationens genomförande.

Personal och personalutbildning

All personal inom nuvarande
verksamhet bör i princip erbjudas fortsatt anställning i den nya
organisationen. Beträffande viss personal med rent produktionsinriktade
uppgifter vid arbetsvårdsinstituten bör dock särskilda förhandlingar upptas.

All personal med heltidstjänst bör
ha normalarbetsvecka. Särskilda förhandlingar bör upptas beträffande personal
med lärartjänst.

En fömtsättning för atl även på
sikt tillförsäkra verksamhetenkvalifice-rad personal är all anställningsvillkoren
generellt anpassas tiU vad motsvarande uppgifter på andra områden erbjuder.

Personal som har arbetsuppgifter med likartad inriktning
bör sammanföras till en personalkategori med gemensam benämning. Här avses
bl.a. prövningsledare och avdelningsinslmklörer vid arbetsvårdsinstitul,
pryo-lärare och ADL-assislenter vid OT-kurser, handledare vid ALU-kurser och
provledare inom den arbetspsykologiska verksamheten.

Psykologtjänstema förutsätter
kompelens motsvarande legitimerad psykolog.

1 fråga om läkarresurserna föreslås
att möjligheter håUs öppna lill olika former av anställning eller köp av
tjänster från landstingen.

Behovet av förmedlingspersonal inom
verksamheten uppskattas till ca 260 heltidstjänster.

Med hänsyn lill verksamhetens
speciella inriktning och omfattning - ca 2000 anställda - krävs en kraftig
satsning på personalutbildningen, inte minst i igångsätlningsskedet. NYR
förordar att det centrala institutet för metodutveckling och forskning (se
nedan) får ansvar och särskilt anslag för personalutbildningen.

Beträffande framtida
grundutbildning och nyrekrytering av personal bör vissa ställningstaganden ske
inom kommittén under det fortsatta organisationsarbetet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 128

Lokaler och utrustning

Särskilda förhandlingar pågår i
lokalfrågoma. Härutöver får i det fortsatta organisationsarbetet beaktas de
krav på lokalutrymmen och lokaldisposition som den föreslagna samordningen av
flera verksamheter ställer. Behovet av särskilda förläggningar (internal) och
andra fomner av boende för deltagarna under inslilutsvislelsen bör utredas
tillsammans med den nya huvudmannen.

Behovet av nya lokaler för alt
kunna genomföra den förordade decentraliseringen till mindre enheter i varje
län behöver närmare utredas.

Genom förhandlingar ska avgöras i
vilken utsträckning utrustning m.m. kan övertas av den nya organisationen från
nuvarande huvudmän.

Särskilt ulruslningsanslag får
under det fortsalla organisationsarbetet beräknas för arbetsmarknadsinstituten
och det centrala institutet för me-lodutveckhng och forskning inom ramen för
huvudanslaget till verksamheten. Såväl centralt som regionalt krävs särskilda
administrativa resurser hos den nya huvudmannen för inköp och distribution av
apparatur, hjälpmedel, material m.m.

Med den ökade inriktningen på
prövning och träning i reell miljö och en mindre produktionsstyrd intern
verksamhet bör kostnaderna för maskiner m.m. kunna nedbringas. Samtidigt kräver
en decentralisering av verksamheten vissa nytillskott.

2 CENTRALT INSTITUT FÖR METODUTVECKLING, FORSKNING
OCH PERSONALUTBILDNING

För metodutveckling, forskning och
personalutbildning inom verksamhetsområdet inrättas ett centralt institut som
bygger på en sammanslagning av delar av statens arbetsklinik och Psykotekniska
institutet vid Stockholms universitet och motsvarande resurser i övrigt inom
de nuvarande verksamhetema. Det centrala institutet knyts till AMS men får en
självständig ställning genom en delegationsslyrelse. I denna styrelse föreslås
generaldirektören för AMS bli ordförande och institutets föreståndare ledamot
och föredragande. Styrelsen i övrigt ska ha en bred samhällelig representation
med företrädare för arbetsmarknadens parter, handikapprörelsen,
arbelarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet.
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.

Till institutet ska knytas två
beredningsgrupper, en för personalutbildning och en för metodutveckling, med
företrädare för AMS, personalorganisationerna och institutet.

Institutet ska fömtom föreståndare
och kansli bestå av två enheter, en-för personalutbildning och en för
metodutveckling och forskning. Inom den senare enheten ska finnas expertis med
särskild erfarenhet av praktiskt utvecklingsarbete samt vetenskaplig expertis,
bl.a. tre professorer med bakgrund i ämnesområdena psykologi, sociologi och
medicin och med anknytning lill fakultet i form av delad
tjänstgöringsskyldighet. Arbetet inom enheten organiseras som
projektverksamhet. Fömtom administrativt anslag bör institutet ha särskilda
anslag för personalutbildningsverksamheten och för metodutvecklings- och
forskningsverksamheten. Till projektarbetet ska kunna knytas personal från
fältorganisationen och utomstående experter.

Institutet har ansvar för
personalutbildning och metodutveckling inom den regionala organisationen. I
fråga om näraliggande personalutbildning

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 129

för förmedlingspersonalen samverkar institutet med AMS
personalutbild-ningssektion. I melodfrågor samverkar institutet med enheter
inom AMS avdelning för arbeismarknadsservice, som utfärdar föreskrifter och
anvisningar för fältorganisationen. NYR förordar atl frågor gällande arbetsmarknadsinstituten
samlas inom en enhet inom AMS, som bör få viss personalförstärkning även för
den centrala administrationen.

Verksamhetens inriktning har sin
tyngdpunkt i metodutvecklingen. Denna förutsätts i hög grad äga rum i form av
försöksverksamhet, uppföljningar o.dyl. vid de regionala
arbetsmarknadsinstituten. Föratt uppnå huvudsyftet all främja och stödja den
praktiska verksamheten är del av vikt att personal inom fältorganisationen
engageras redan på planeringsstadiet. Ömsesidighel i styrningen av institutets
verksamhet bör eftersträvas och kan bl.a. åstadkommas genom de centrala och
regionala beredningsgrupperna. Även den av del centrala institutet bedrivna
personalutbildningen kan delvis ses som ett led i utvecklingsarbetet.

Verksamhetsområdet kan avgränsas
till att gälla problem för individen i svåra val-, omställnings- och
anpassningssiluationer på arbetsmarknaden och kunskaper och metoder för att
lösa sådana problem. Tillämpningen innefattar arbetsmarknadsverkets interna
vägledningsoch rehabiliteringsinsatser, dess externa samverkansformer i dessa
frågor saml förhållanden på arbetsmarknaden med tydlig relevans för
rehabiliterings- och väglednings-arbetet.

En viktig uppgift för institutet är
självfallet även dokumentation av utvecklings- och forskningsinsatserna och
övrig forskningsbevakning och forskningsinformation. Dokumenlalionsfrågorna
måste närmare utredas under det fortsatta organisationsarbetet.

NYR föreslår en organisation med 41 tjänster, fördelade
med 9 tjänster inom institutets kansli, 9 inom personalutbildningsenhelen och
23 inom metodutvecklings- och forskningsenheten. Såväl institutels storlek som
föreslagna särskilda anslag bör ses mot bakgrund av fältorganisationens omfattning
- ca 2 000 anställda - och de större krav på tidsödande utåtriktade kontakter
som verksamhetens inriktning medför. Ett avgörande skäl för dimensioneringen är
givelvis också atl utvecklings- och forskningsarbetet inom della område varit
starkt eftersatt och saknar förankring i någon annan institution.

NYR förordar att del centrala
institutet förläggs till de lokaler som nu disponeras av Psykotekniska
institutet. De ligger i anknytning lill bl.a. Arbetslivscentmm och STU:s
miljölaboratorium (Styrelsen för teknisk utveckling) och kan ge möjligheter
lill samarbete och gemensamt utnyttjande av vissa servicefunktioner, t.ex.
dokumentationstjänst.

3 VISSA FÖRSLAG INFÖR ORGANISATIONENS IKRAFTTRÄDANDE

1 del föregående har på flera
punkter hänvisats till överväganden eller ål-gärder som måste följas upp i det
fortsatta organisationsarbetet. NYR vill här erinra om vissa förutsättningar
som bör beaktas inför genomförandel av den nya organisationen.

I riksdagens beslut den 13 december
1977 (prop. 1977/78:30, AU 1977/78:16, rskr 1977/78:74) har fastställts att den
samordnade organisationen ska finansieras på samma sätt som
arbetsmarknadsutbildningen, dvs. över arbelsmarknadsutbildningsfonden. NYR vill
understryka vikten av att resurstilldelningen till verksamheten ges sådana
former atl en smidig 9 Riksdagen 1978J79. 1 saml. Nr 73

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 130

anpassning
i förhållande lill arbetsförmedlingens behov möjliggörs på samma sätt som
gäller för resurserna till arbetsmarknadsutbildningen. Den nya organisationen
har till uppgift att ta sig an dem som är sämst ställda på arbetsmarknaden och
svårigheterna för dessa utsatta grupper har nära samband med förändringar i
arbetsmarknadslägel såväl lokalt som totalt. En utjämning av resurserna för
verksamheten bör också ske så atl län som nu har ett påtagligt sämre
utgångsläge får en viss förstärkning redan vid organisationens ikraftträdande.

Enligt riksdagens beslut ska totalkostnaderna för
den nya organisationen ligga inom den ekonomiska ram som i nuvarande
penningvärde gäller för verksamheten. Det faller således inte inom NYR:s
uppdrag att föreslå förändringar som går utöver denna ram. Under utredningsarbetet
har NYR konstaterat bristande resurser på delta område och uttalade krav på
förstärkningar såväl från AMS och andra myndigheter och organisationer som från
handikapprörelsen. Den nu föreslagna samordningen bör enligt NYR:s bedömning
kunna medföra en kvalitativ förstärkning av verksamheten. Däremot kan den inte
i nämnvärd grad ge kvantitativa tillskott. Organisationen blir alltjämt klart
otillräcklig i förhållande lill de behov som gett sig lill känna och som kan
förväntas ytterligare öka. I synnerhet mot bakgrund av den ambitionsnivå för
sysselsättningen och för den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamhelen som
kommit till uttryck i sysselsätlningsutredningens betänkanden finner NYR det
därför ändå angelägel att framhålla alt den nya organisationen inte kommer att
kunna tillgodose det faktiska behovet av sådana insatser som organisationen ska
svara för. NYR avser atl i det fortsatta utredningsarbetet försöka närmare
precisera detta behov.

Speciella
svårigheter kan förutses inför överförandet av den arbets- psykologiska
verksamheten till den nya organisationen. Underlaget för de arbetspsykologiska
institutens sysselsättning är helt beroende av de löpande uppdragen från
arbetsmarknadsverket. Det är för den nya organisationen av största vikt alt
instituten inför en eventuell avveckling inte tvingas skära ned
personalresurserna. Dels skulle del kunna innebära en betydande förlust av
speciellt kunnig personal, dels skulle det pä många håll medföra svåra
rekryteringsproblem. Med de förutsättningar som nu gäller spelar psykologerna
en nyckelroll i flera av de verksamheter som ska ingå i organisationen. En
nedskärning av institutens kapacitet skulle dessutom drabba den löpande
service lill arbetsförmedlingen som på grund av begränsad anslagstilldelning
redan nu är otillräcklig. NYR vill framhålla atl del är nödvändigt atl AMS får
tilldelning av medel för den arbetspsykologiska verksamheten så att den kan
bibehållas i minst nuvarande omfattning fram till den nya organisationens
ikraftträdande.

Det
fortsatta organisationsarbetet kommer alt kräva omfattande informationsinsatser
för vilka vissa medel redan avsatts. Eftersom det gäller atl en ny organisation
med en integration av olika verksamheter och i betydande utsträckning nya
arbetsformer och arbetsuppgifter sammanföra personal från helt skilda
organisationer och med mycket olika bakgrund är det självklart att även stora
utbildningsinsatser måste göras. NYR har tidigare understrukit
personalutbildningens särskilda betydelse i den nya organisationen. Om
organisationen ska kunna fungera tillfredsställande från ikraftträdandet är
det dock enligt NYR:s bedömning nödvändigt att kraftfulla utbildningsinsatser
kommer lill stånd redan under sista halvåret 1979.

Av samma skäl är det en absolut nödvändighet för en
smidig och effektiv organisationsförändring alt vissa nyckeltjänster besätts i
förväg, senast

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 131

den 1 juli 1979. Det gäller i första hand länsansvariga
chefer för arbetsmarknadsinstituten och vissa tjänster inom AMS saml
chefstjänster och viss expertis vid det centrala institutet där ju en helt ny
verksamhet ska inledas.

4 KOSTNADSBERÄKNINGAR

Totala kostnader för arbetsmarknadsinstituten

Anslag (eller motsvarande) 1978/79 för yrkes- Milj. kr.

inriktad rehabilitering ca 400

varav:

arbelsprövning/lräning (landslingens och

kommunernas andel ca 103 milj. kr.; anslaget

C 5 51,6 milj. kr. 155

Statens arbetsklinik (anslaget C4) 4

ALU-kurser (anslaget B2 Bidrag till arbets

marknadsutbildning) 98

OT-kurser (anslaget C5 Särskilda åtgärder

för
arbetsanpassning)
105

Psykologinsalser (anslaget Bl Arbetsmark

nadsservice programmet Arbetsmarknadsinfor

mation 26,4 milj. kr och B 2 Bidrag lill

arbetsmarknadsutbildning 11 milj. kr.) 37,4

Pris- och löneomräkningar redovisade av AMS

och SÖ i anslagsframställningar för budgetåret

1979/80 13

Kostnader för utökning av antalet elevveckor

vid OT-kurser enligt AMS. anslagsframställning

för 1979/80 48,8

Utökad omfattning av psykologinsalser före

slagen i AMS anslagsframställning för budget

året 1979/80 4,9

NYR:s förslag om länsvis utjämning av resurser 23

Summa (avrundad) 490

Kostnaden för verksamheterna inom
den yrkesinriktade rehabiliteringen med nuvarande organisation har beräknats
lill 400 milj. kr. Av delta belopp utgör statens andel 300 milj. kr. och 100
milj. kr. kostnader för kommuner och landsting. För statens kostnader gäller
alt del är fråga om anslagen för budgetåret 1978/79. De kommunala kostnadema
uttrycks i ett uppskattat prisläge 1978-07-01.

1 sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80 har
AMS resp. SÖ redovisat pris- och löneökningar för ifrågavarande verksamheter
med ca 13 milj. kr. varvid kostnaden skulle uppgå till 413 milj. kr.

Vidare har AMS i sin petila för
1979/80 föreslagit vissa omfattningsförändringar för OT-kurserna som innebär
en kostnadsökning på 48,8 milj. kr. samt för psykologverksamheten en ökning på
4,9 milj. kr.

Vissa förändringar planeras också inom landslingen fram
till år 1980, bl.a. ett arbetsvårdsinstitul i Kalmar och en
arbelsprövningsavdelning i Uppsala. Den i viss mån ojämna fördelningen av
resurser! relation till bl.a. folkmängd och arbetssökande som idag finns mellan
länen behöver också utjämnas. Bland annat behöver resurserna förstärkas i S, T
och BD län.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79: 73 132

Sammanlagt skulle planerade förändringar och en mer
likartad fördelning av resurser kosta uppskattningsvis 23 milj. kr. varvid
totalkostnaden för yrkesinriktad rehabilitering skulle uppgå till 490 milj. kr.
per budgetår i nuvarande prisläge.

En mer detaljerad
kostnadsredovisning kan göras först när del praktiska arbetet med all utforma
arbetsmarknadsinstituten ute i länen kommer igång.

Kostnader för centralt institut för metodutveckling,
forskning och personalutbildning

Administrationskostnader Milj. kr.

Lönekostnader (9 personer i kansliet samt arvoden

till delegalionsstyrelsen) 1,2

Lokalkostnader (inklusive lokalvård) 0,6

Resor 0,3

Expenser (inklusive trycksaker) 0,6

Utbildningskostnader

Lönekostnader (9 personer vid personalutbildnings

enhelen) 1,1

Utbildningsanslag (inlematkostnader, kursmaterial,

föreläsararvoden
m.m.) 4

Utvecklingskostnader

Lönekostnader (23 personer vid enheten för metod

utveckling och forskning) 3,7

Utvecklingsanslag (projekteringsmedel, experter

etc.) 2

Summa 13,5

En mer exakt beräkning av
lönekostnaderna kan göras först efter förhandlingar om löneinplacering av
befattningshavarna vid institutet.

Lokalkostnaderna utgår ifrån ett
övertagande av nuvarande Psykotekniska institutets lokaler.

Om även de gemensamma adminislrationskoslnadema
(2,7 milj. kr.) fördelas på Utbildningskostnader resp. Utvecklingskostnader
blir kostnaden 6 milj. kr. för utbildning och 7,5 milj. kr. för utveckling.

Det har inte varit möjligt att få
exakta uppgifter om nuvarande kostnader för personalutbildning inom samtliga
verksamhetsområden, men en välgmndad uppskattning ger ca 5 milj. kr. Härav
faller 2 milj. kr. på OT, 1,5 milj. kr. på den arbetspsykologiska verksamheten,
ca 1 milj. kr. på AVI och ca 500000 kr. på ALU. En viss uppräkning NYR
föreslår 6 milj. kr. motiveras av de krav verksamheten ställer och av att
personalutbildningen varit delvis eftersatt inom arbetsvårdsinstituten och
otillräcklig inom ALU-verksamheten.

Nuvarande kostnader för
metodutveckling och forskning innefattar delar av verksamhetema vid statens
arbetsklinik och Psykotekniska institutet, beräknat lill I milj. kr. av
institutens totala omsättning på 8 milj. kr., anslag till metodutveckling inom
den arbetspsykologiska verksamheten med ca 1,5 milj. kr. (därvid oberäknat
utvecklingsinsatser som bekostats av instituten själva) saml vissa
utvecklingskostnader inom OT med ca 800000 kr. och ALU med ca 200000 kr. 1
sysselsättningsutredningens be-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 133

länkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade bedömdes
behovet av ell intensifierat metodutvecklingsarbete kräva ett tillskott med ca
4 milj. kr.

NYR vill särskilt framhålla såväl
personalutbildningens som metodutvecklingens betydelse för en väl fungerande
praktisk verksamhet. De bör ses som ell naturligt led i denna verksamhet och
därför beräknas som en nödvändig del av de totala kostnadema.

Nuvarande utbildningskostnader Nuvarande utvecklingskostnader

Milj. kr. Milj. kr.

OT 2 STAK, PTI I

Psykologverksamheten 1,5 Psykologverksamheten 1,5

ALU 0,5 OT 0,8

AVI 1 ALU 0.2

Summa 5 Summa 3,5

N YR:s förslag 6 7,5

Ökning enligt NYR: -i-1 +4

Förberedelsekostnader

NYR har planerat särskilda insatser
i fråga om information och utbildning inför organisationens genomförande.
Vissa medel har avsatts i kommitténs budget men hämtöver erfordras ca 50000
kr. för skriftlig information (broschyr m.m.) om NYR:s arbete. Muntlig
information kommer atl ges i anslutning till all NYR medverkar i del regionala
organisationsarbetet.

För atl möjliggöra all en samordnad verksamhet kan
bedrivas från den I juni 1978 krävs enligt NYR:s bedömning fömtom information
även utbildningsinsatser för den personal som ska ingå i den nya
organisationen. Personalen kommer att ställas inför nya samarbetsformer och
delvis ny verksamhetsinriktning. Därför bör under hösten 1979 återkommande
sammankomster läggas upp under exempelvis 2-3 dagar och vid ungefär fem tillfällen.
Till detta krävs utarbetande av studie- och diskussionsmalerial, regional
planering samt viss central utbildning av handledare. Räknat på hela
personalstyrkan, 2000 anställda, behövs 100150 ulbildningsgmpper för atl varje
grupp inte ska bli för stor. Medel för central planering av utbildnings- och
informationsinsatser har beräknats i kommitténs budget. För materialkostnader
och viss expertmedverkan vid utarbetandet av utbildningsmaterial beräknas 75
000 kr. och för central utbildning av ca 35 handledare under en vecka behövs
likaledes 75 000 kr. 1 dessa kostnader ingår ej lönekostnader för dellagarna.

NYR har även förutsatt atl vissa
nyckeltjänster bör tillsättas i god lid före den nya organisationens
ikraftträdande, senast den 1 juli 1979. Här avses samtliga länsansvariga
chefer saml chefstjänsterna och viss expertis vid det centrala institutet,
förslagsvis fem tjänster och en tjänst som kanslist eller motsvarande. Under
första delen av budgetåret 1979/80 bör särskilda medel anslås till detta.
Kostnaden för sex månader uppgår lill ca 2 milj. kr.

Den nya verksamheten kommer under
första halvåret 1980 dessutom att kräva viss komplettering av maskiner och
annan utmstning i de lokaler som ska användas. Närmare beräkningar kan ske
först sedan det regionala organisationsarbetet kommit igång. Det belopp det här
blir fråga om torde kunna avräknas mot den investeringsram som AMS idag
disponerar gemensamt för arbelsvårdsinstilut och verkstäder för skyddat
arbete.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 134

Bilaga 4

Sammanfattning av utredningens om näringshjälp
betänkande (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp, med remissyttranden.

Genom beslut den 4 september 1975
bemyndigade regeringen chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en
sakkunnig med uppdrag att utreda frågorom näringshjälp m.m.

Enligt sina direktiv skulle
utredningen företa en översyn av näringshjälpen och därvid bl.a. överväga i
vad mån utbyggnaden av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
arbetshandikappade påverkat behovet av näringshjälp som särskild
arbelsvårdsåtgärd. På grundval av utvärderingens resultat skulle
utredningsmannen överväga dels huruvida näringshjälpen borde behållas som
särskild stödform inom arbetsmarknadspolitiken, dels i vilken form och
utsträckning andra nu existerande stödåtgärder kan komma till användning.
Samspelet mellan arbetsmarknadsvetket och företagareföreningarna i ärenden
rörande stöd till mindre företag skulle särskilt studeras.

Utredningen har i maj 1977 avgivit
belänkandet (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp.

Över betänkandet har följande anmodats avge yttrande:

Socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket (RFV). statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
riksskatteverket, lanlbruksstyrelsen, efter hörande av lantbruksnämnderna i den
omfattning styrelsen fann lämpligt, AMS, efter hörande av länsarbetsnämnderna i
den omfattning styrelsen fann lämpligt, statens industriverk (SIND), statens
handikappråd, socialutredningen, sysselsättningsutredningen.

Beretts tillfälle avge yttrande har Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, (SHIO),
Lanlbrukamas Riksförbund, (LRF), TCO, LO, SACO/SR, SAF, Företagareföreningarnas
Förbund, Företagareföreningen i Jönköpings län. Företagareföreningen i Kalmar
län. Företagareföreningen i Malmöhus län, Företagareföreningen i Värmlands
län, Företagareföreningen i Gävleborgs län. Företagareföreningen i
Västerbollens län, Handikappförbundens Centralkommitté, (HCK), De handikappades
Riksförbund, (DHR), AB Handelskredit, AB Jämhandelskredit, AB Svensk Hotell och
Restaurangkredit, AB Textilkredil, Folksam ömsesidig sakförsäkring (Folksam),
Kiosk- och Servicehandelns Kreditinstitut

Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen om näringshjälp
föreslår att näringshjälpen med delvis ny utformning behålles som ell bland
andra selektiva arbelsmarknadspoliliska hjälpmedel. Stödet skall enligt
utredningsförslaget kunna beviljas arbetshandikappad för alt starta verksamhet
som egen företagare. Det skall kunna utgå som ett näringshjälpslån om högst
100000 kr., utformat som ett partiellt avskrivningslån.

Företagareföreningarna föreslås
medverka på ett mera omfattande sätt, bl. a. med utredning, uppföljning och
rådgivning.

Man föreslår att stöd lill fortsatt
drift ej skall kunna utgå i framliden, men att i stället anstånd med amortering
skall kunna lämnas i särskilda fall.

Vid länsarbetsnämnderna bör en
särskild tjänsteman ansvara för nä-ringshjälpsfrågorna.

Utredningen har uppskattat att antalet näringshjälpslån
kommer alt upp-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 135

gä till 300 per år. Kostnaderna för stödet beräknas uppgå
till 18 milj. kr. Därtill kommer 1,5 milj. kr. för utökad medverkan av
företagareföreningarna. Vid kostnadsberäkningarna har hänsyn ej tagils till
att medel återgår lill statsverket i form av räntor och amorteringar.

Remissyttranden

Remissinstanserna är helt eniga i
sin tillstyrkan av alt näringshjälpen bibehålles som arbetsmarknadspolitiskt hjälpmedel.

RRV, Företagareföreningarnas förbund och Kiosk- och
Servicelian-delns kreditinstitut AB betonar dock all problem kan uppstå om stöd
lämnas lill etablering i branscher som ej har utrymme för nyetablering samt
att de som beviljas stöd måste ha personliga och ekonomiska förutsättningar atl
driva verksamheten. Sysselsättningsutredningen framhåller atl stödet måste
utformas så atl arbetshandikappade ej dras in i orealistiska projekt. Dock
pekas på behovet att även la sociala hänsyn vid bedömningen av näringshjälpsärenden.
Denna aspekt tas upp av bl.a. socialstyrelsen, statens handikappråd. HCK, DHR.
Företagareföreningarnas förbund, LO, LRF. Folksam samtjlera länsarbetsnämnder.

Målgrupp

Enligt nuvarande bestämmelser i
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt 1977:141) kan näringshjälp för
att börja verksamhet som egen företagare utgå lill handikappad, medelålders
eller äldre arbetstagare som inte kunnat få lämpligt arbete på den öppna
arbetsmarknaden.

Utredningen föreslår att målgruppen
som helhet i stället benämns arbetshandikappade, med motivering alt man inte
vill utpeka särskilda grupper.

Flertalet remissinstanser är
positiva till della förslag, bl.a. SAF, socialstyrelsen. RFV, lantbruksnämnden
i Göteborgs och Bohus län, länsarbetsnämnderna i Södermanlands, Blekinge,
Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län.

Socialstyrelsen och RFV anger att man förutsätter alt
förslaget innebär en vidgning av möjlighetema att erhålla stödet.
Socialstyrelsen framhåller att det även bör kunna utgå lill flyktingar och
andra invandrare som har svårigheter på arbetsmarknaden. Flera
länsarbetsnämnder bl.a. ; Östergötlands, Jönköpings, Gotlands och Malmöhus
län, betonar att medelålders och äldre arbetssökande även i fortsättningen bör
kunna beviljas näringshjälp.

Statskontoret anser att
användningen av begreppet "arbetshandikappad" bör begränsas så
mycket som möjligt.

Stödets utformning

Utredningen diskuterar tre
alternativ vad gäller stödels utformning. Ett av dem innebär en fördubbling av
nuvarande stödbelopp som är 15 000 kr. som bidrag och högst 30000 kr som lån.
En annan möjlighet är att öka stödbeloppen i något lägre grad. Utredningen
stannar dock för det tredje alternativet som innebär alt stöd i form av näringshjälpslån
skall kunna utgå med högst 100000 kr. Det skulle utformas som ett partiellt
avskrivningslån med amorterings- och räntefrihet under de tre första åren.
Under vart och ett av de tre inledningsåren skulle en tiondel av lånet
avskrivas. Av-skiiivningsdelen skulle därigenom bli proportionell mot storleken
av stödet.

Behovet av en höjning av stödbeloppet understryks av bl.a.
socialstyrel-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 136

sen, AMS, LO, TCO, LRF ochflera länsarbetsnämnder.

Statskontoret anser alt underlaget
för att bedöma förslaget i fråga om stödbelopp och lånekonstruktion är
otillräckligt. RRV anser all man bör eftersträva en större överensstämmelse
mellan näringshjälpen och andra stödformer, I.ex. halvskyddad sysselsättning.
Liknande tankegångar förs fram av ett par länsarbetsnämnder, bl.a. nämnden i
Västernorrlands län, som även pekar på alt andra stödformer ger förhållandevis
högre kostnader för samhället.

En stark remissopinion vänder sig
mot den föreslagna utformningen av det partiella avskrivningslånet. Det som
flertalet instanser invänder mot är, att avskrivning föreslås ske med en
procentuell andel av lånebeloppet. Därigenom gynnas mera kostnadskrävande
projekt på bekostnad av företag med lägre lånebehov. För vissa stödtagare med
lånebehov upp lill 50000 kr. innebär förslaget en försämring jämfört med
nuläget, då upp till 15000 kr kan beviljas som bidrag. Påpekanden av della slag
görs av bl.a. socialstyrelsen, RRV. AMS, Svenska Kommunförbundet, LO, Företagareföreningarnas
förbund, HCK. DHR, Folksam och ett antal länsarbetsnämnder.

I stället förordas från
remissinstansema ett system med en faslbidrags-del eller en garanterad
avskrivningsdel som inte bör understiga det nuvarande bidragsbeloppet på 15000
kr. Flera länsarbetsnämnder talar för en bidragsdel på upp till 25-30000 kr.

Återbetalning av näringshjälpslån

Utredningen föreslår all
näringshjälpslånet skall vara ränte- och amorteringsfritt under den första
treårsperioden. Efter del tredje året återstår 70% av lånet jämte ränta att
amortera på sju år. Räntan föreslås utgöra diskontot -1-3%.

RRV påpekar att den föreslagna
räntenivån innebär ett ytterligare bidrag om totalt 5 milj. kr. Om ett sådant
system väljes bör AMS dels redovisa beräknad kostnad för ränlefrihelen i sina
anslagsframställningar, dels i efterhand följa upp den verkliga
räntekostnaden.

En rad remissinstanser framför
farhågor beträffande stödtagamas möjligheter att klara av räntor och
amorteringar med den utformning förslaget har. Man pekar särskilt på de
svårigheter som kan uppstå för sökande med ringa restarbetsförmåga, som har
rörelseinkomslen som ett komplement till hel eller delvis pension och som
skulle kunna uteslängas från stöd genom alt de får särskilt svårt att klara
lånekostnadema.

Socialstyrelsen och
länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att amorteringsdelen helst
bör vara räntefri. En längre periods amorterings- och räntefrihet eller en
betydande generositet med betalningsan-slånd förordas av bl.a. AMS och
länsarbetsnämnderna i Östergötlands och Malmöhus län samt av LO.

Längre amorterings- och
avskrivningstider än de föreslagna förordas av LRF och bl.a.
länsarbetsnämnderna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Hallands,
Örebro och Västmanlands län samt av de lantbruksnämnder som har yttrat sig.

Utredningen föreslåratt
amorteringsanstånd skall kunna beviljas stödtagare som behöver tillfälligt
stöd p.g.a. sitt arbetshandikapp. Amorteringstiden skall då förlängas i
motsvarande omfattning. En förutsättning för amorteringsfriheten bör dock vara
att företaget härigenom bedöms kunna bestå. Förutsättningarna fördetia bör
prövas av företagareföreningarna innan man beslutar om en sådan speciell
insats.

Förslaget om anstånd tillstyrks av AMS, SAF. HCK och
länsarbets-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 137

nämnderna i bl.a. Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Jönköpings, Hallands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.
Några länsarbetsnämnder och lantbruksnämnder föreslår atl lånet utformas som
ett an-nuitetslån.

Stöd till fortsatt drift

Under senare år har omkring 30-40%
av näringshjälpsärendena avsett stöd till fortsatt drift av egen rörelse.
Utredningen föreslår alt möjligheterna till stöd för redan etablerade rörelser
skall upphöra. De sökande får i stället ulnyltja vanliga kreditinstitut eller
de särskilda låneformer som tillskapats för småföretagare.

Flertalet remissinstanser uttalar
sig mot della förslag. Bland dem som anser att stödet till fortsalt drift skall
bibehållas är AMS, ett stort antal länsarbetsnämnder, statens handikappråd.
Svenska Kommunförbundet, Företagareföreningarnas Förening, SHIO, HCH, DHR och
Folksam.

Några av remissinstanserna föreslår
alt stödmöjligheten maximalt skall kunna uppgå till den del av högslbeloppet
100000 kr., som inte tagils i anspråk från början.

Socialstyrelsen och
sysselsättningsutredningen ställer sig tveksamma till utredningens förslag om
borttagande av stödet, men vill inte motsätta sig detta.

RFV och Landstingsförbundet anser att
visst utrymme bör finnas för stöd till fortsatt drift.

SAF och länsarbetsnämnderna i
Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län tillstyrker förslaget att stöd lill
fortsatt drift upphör.

Statskontoret anser att
tillräckligt underiag saknas för en bedömning av förslaget.

Krav på säkerhet för näringshjälpslån

Utredningen föreslår att företagel
skall lämna viss säkerhet för statens fordran, i första hand i form av
företagsinleckning.

Förslaget får stöd a\ flera
länsarbetsnämnder, bl.a. / Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Hallands,
Värmlands och Kopparbergs län, samt av sysselsättningsutredningen, SAF och
jöretagarejöreningarna i Jönköpings och Malmöhus län.

Företagareföreningarnas Förbund
framhåller atl företagsinteckning inte lorde kunna erhållas i vissa fall och
heller inte pantbrev i de fall stödlagaren inte har industrifastighet. Man
anser all säkerheter inte bör utlas för mindre lån på förslagsvis upp till 25
000 kronor. Den administrativa handläggningen skulle också underlättas om man
avstod från alt ta ut speciella säkerheter för den stora mängden mindre lån.

LRF anser alt kravet på säkerheter
kan leda lill en väsentlig minskning av antalet sökande som har möjlighet alt
starta ett företag med näringshjälp.

Beskattning

Utredningen anser att dess förslag
till konstruktion av näringshjälpen bör underlätta en enhetlig skattemässig
behandling.

I denna fråga säger/?5V i sitt
remissyttrande atl 1973 års lagstiftning om den skatlemässiga behandlingen av
statsbidrag innebar att klarhet vanns i fråga om hur bl.a. näringshjälp skall
behandlas vid beskattning. Man hänvisar lill vissa anvisningar till 19 §
kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om näringshjälpen. Om näringshjälpen
skulle utformas enligt utredningens

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 138

förslag föreslår RSV att visst förtydligande tillägg till
dessa anvisningar skall göras.

RSV uttalar också, att skäl saknas
all införa särskilda föreskrifter om uppgiftslämnande frän arbetsmarknadsverket
till taxeringsmyndighelerna.

Avskrivning av fordran

Näringshjälpsutredningen anser all
de nuvarande möjligheterna lill avskrivning av statens fordringar bör finnas
även för stödformen näringshjälpslån. Länsarbetsnämnden i Skaraborgs län
tillstyrker förslaget om näringshjälpslån med hänvisning till nämndens
möjligheter alt bevilja omfattande amorteringslillslånd och till rätten atl
skriva av vissa fordringar. Avskrivningsfrågorna har inte berörts av
remissinstanserna i övrigt.

Medverkan av företagareföreningarna

Utredningen föreslår atl
förelagareföreningama i ökad omfattning anlitas av länsarbetsnämnderna i
näringshjälpsärenden. Utöver medverkan med företagsekonomiska bedömningar skall
de också svara för utanord-ning av lån, rådgivning, uppföljning,
företagamlbildning, fortbildning m.m. För sina tjänster skall
företagareföreningarna ersättas av arbetsmarknadsverket. Ett centralt avtal
bör om möjligt slutas mellan AMS och lämplig företrädare för föreningarna.

Förslaget om ökad medverkan av
förelagareföreningama tillstyrks av socialstyrelsen, statskontoret, RRV
.flertalet länsarbetsnämnder, SIND, statens handikappråd,
sysselsättningsutredningen, SHIO, SAF. LO och Folksam.

Socialstyrelsen pekar på vikten av
samråd med de sociala myndigheterna, RSV pekar på kontakterna med
kronofogdemyndigheterna. SHIO betonar atl företagareföreningarna bör kontakta
den lokala hantverks- och industriföreningen eller annat aktuellt branschorgan,
sä att överetablering inom viss bransch kan imdvikas. SIND föreslår samarbete
med verkstäderna för skyddat arbete i fråga om marknadsföring.

HCK, DHR, LRF och LO för på olika
sätt fram uppfattningen all enbart förelagsekonomiska aspekter ej får vara
avgörande för bedömningen av ansökningar.

Landstingsförbundet anser atl även
beslut om näringshjälp skall fattas av företagareföreningarna och
länsarbetsnämnden i Stockholms län anser att stödmedel bör kunna ställas direkt
lill företagareföreningarnas disposition och ej rekvireras av dem från
länsarbetsnämnderna.

Vissa företagareföreningar är
tveksamma lill förslaget på grund av del tidskrävande merarbete som det
innebär. Utredningen har bedömt alt det finns behov av stöd och uppföljning för
omkring 1 000 företag per år. Man uppskattar kostnaderna för detta till ca 700
000 kr. Bokföringshjälp till omkring 200 företag uppskattas lill ca 2000 kr.
per rörelse.

Företagareföreningarna betonar att
de måste få full kostnadstäckning för sitt arbete.

Företagareföreningarnas jörbund har
samma uppfattning och tillägger attdet också gäller ersättning för
administration av lånen. Förbundet anser dessutom atl utredningens beräkningar
av tidsåtgång och timersättningar tagits lill för lågt. Ersättningen bör
indexregleras eller ses över årligen.

Man anser också att kostnader för
bokföring bör vara en normal driftkostnad för företagen, som de själva bör
finansiera. Företagareföreningarna kan heller inte lämna sådan service - den
måste köpas från bokföringsföretag och revisorer.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 139

Personal- och utbildningsfrågor

Vid ett tiotal länsarbetsnämnder
finns nu särskild personal som sysslar med näringshjälpsärenden. Utredningen
föreslår all en särskild tjänsteman för dessa ärenden bör finnas vid varje
nämnd. Man pekar också på behovet av utbildning i dessa frågor för arbetsmarknadsverkets
personal.

AMS delar utredningens uppfattning
och framhåller att den föreslagna förändringen av näringshjälpen kräver ökade
personalresurser. Länsarbetsnämnderna ansluter sig helt lill utredningens
uppfattning.

Näringshjälp till jordbruksrörelse

Utredningen föreslår all
näringshjälp skall kunna utgå vid start av jordbruksrörelse. Förutsättningarna
skall prövas enligt de villkor som gäller för jordbruksstöd från
lantbruksnämnden. Man skall kunna betrakta näringshjälpen som en del av Jordbrukarens
egen kapitalinsats och som en kompensation för det hinder arbetshandikappet
utgör i yrkesutövningen. Lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd skall var för sig
göra en prövning och sedan gemensamt pröva ärendet i dess helhet. Undantagsvis
skall näringshjälp kunna utgå utan att lantbruksnämnden lämnat stöd, i de fall
etableringen kan ge en godtagbar försörjning och inga andra
sysselsätt-ningsaltemativ finns.

Däremot anser utredningen inte atl
näringshjälp skall beviljas i de fall en yrkesverksam jordbrukare drabbas av
handikapp. Man pekar på möjligheten att bevilja arbetshjälpmedel och på
befintliga stödformer inom jordbruket.

Lantbruksstyrelsen och LRF anser
att jordbruket inte bör särbehandlas ifråga om möjligheter till näringshjälp.
Lantbruksstyrelsen pekar på de förändringar som skett beträffande stödformer
på lantbruksområdet och på de särskilda regionalpolitiska stödålgärdema, vilka
man anser kommer att minska behovet av näringshjälp för fortsatt drift.
Lantbruksnämnderna i Uppsala och Älvsborgs län anser att näringshjälpslån för
start av jordbruksföretag måste bli ett stöd med obetydlig omfattning, bl.a.
med tanke på de särskilda krav som yrket ställer ekonomiskt, fysiskt och
utbildnings-mässigl. Länsarbetsnämnden i Hallands län framför liknande
synpunkter.

Ett stort antal lantbruksnämnder
tillstyrker i princip utredningens förslag.

Att stöd skall kunna beviljas även
för fortsatt drift av jordbruksföretag anser LRF. lantbruksnämnden iJämilands
län och länsarbetsnämnderna i Gävleborgs och Jönköpings län.

Lantbruksslyrelsens uppfattning att
befintliga stödformer ger ell minskat behov av stöd till fortsatt drift av
Jordbruksrörelse förs också fram från lantbruksnämnderna i Malmöhus, Gävleborgs
och Västerbottens län. Flera lantbruksnämnder framhåller den betydelse som
arbetshjälpmedlen har i de fal| lantbrukare drabbas av handikapp.

Kostnadsberäkningar

Utredningens kostnadsberäkningar
utgår från att antalet stödtagare skall öka från c:a 225- 250 per år till
omkring 300. Man bedömer att stödbeloppet i genomsnitt kommer att ligga kring
60000 kr. Del budgetmässiga behovet av medel skulle då uppgå till c:a 18 milj.
kr. Den faktiska kostnaden blir lägre eftersom sju tiondelar av lånet skall
återbetalas på sju år.

Ersättning för
företagareföreningamas kostnader beräknas till 450000 kr. Beräkningen bygger på
antagandet atl varje utredning tar omkring nio tim. och att sammanlagt högst
500 utredningar kommer att göras åriigen. Timersättningen för utredningsarbetet
har beräknats till 100 kr.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1978/79:73 140

Statskontoret anser alt utredningen
borde ha analyserat hela den grupp-som kan komma i fråga för stöd och bl.a.
också studerat hur slödels storlek kan komma att påverka efterfrågan, hur
många avslag som lämnas och orsaker till detta. Man skulle också ha sett på de
totala kostnadema för alt skapa en arbetsplats genom näringshjälpen och ställt
dessa i relation lill andra stödformer, exempelvis halvskyddad sysselsättning.
Närings- och lokaliseringspoliliska effekter borde också ha diskuterats.

Liknande synpunkter förs fram av
RRV, som också anser alt man borde ha undersökt kapitalbehov för att starta
företag inom olika branscher.

LRF tror att utredningen
underskattat antalet ansökningar om näringshjälp. De kommer sannolikt att
väsentligt översliga de 300 utredningen räknat med om lånebeloppet höjs och
stöd kan beviljas för fortsatt drift. Man pekar också på att de kostnadema
måste bli lägre än vad utredningen beräknat eftersom merparten av stödet skall
återbetalas.

Länsarbetsnämnden i Kopparbergs län bedömer atl man måste
räkna med högre kostnader om bidragsdelen kommer att uppgå till 30000 kr.
Fö-retagareföreningarnas Förbund anser den föreslagna timersättningen på 100
kr. vara orealistisk. Den ger inte full kostnadsläckning enligt förbundet, som
också anser atl lidberäkningen är för snålt tilllagen. Länsarbetsnämnden i
Östergötlands län har liknande synpunkter beträffande utredningstiden per
ärende. Även restider, kontakter med länsarbetsnämnden m.m. måste räknas in i
utredningstiden, säger nämnden.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 141

Innehåll Sid.

Propositionen ................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. I

Förslag till lag om ändring i lagen (1977:12) om
anställningsskydd .. 3

Förslag lill lag om ändring i lagen (1976:600) om offentiig anställ

ning ................................................................................ ....... 3

1
Inledning ..................................................................... ....... 5

2
Bakgrund...................................................................... ....... 7

2.1 Tidigare utredningar.............................................. 7

2.2 Arbelsmarknadspoliliska åtgärder
för arbetshandikappade . 8

3 Föredragandens
överväganden .................................. 13

3.1 Arbete åt handikappade........................................ 13

3.1.1 Arbetsmarknadsutvecklingen........................ 15

3.1.2 Vem är handikappad? - Rätten till
arbete .... 18

3.2 Den reguljära arbetsmarknaden........................... 20

3.2.1 Anpassningsverksamhelen............................ 23

3.2.2 Anpassningsgruppernas ställning ................ 24

3.2.3 Anpassningsverksamhel inom statlig
förvaltning 25

3.3 Lagstiftningsåtgärder............................................ 28

3.4 Utbildning, arbelshjälpmedel m.m ......................... 31

3.5 Ungdomar med arbetshandikapp.......................... 37

3.6 Yrkesinriktad rehabilitering ................................... ..... 42

3.6.1 Inrättande av
arbetsmarknadsinstitut.......... 45

3.6.2 Arbetsanskaffning ........................................ ..... 52

3.6.3 Arbetsmarknadsinstitutens ledning............... ..... 52

3.6.4 Institut för metodutveckling och
forskning.... ..... 53

3.6.5 Institutets ledning......................................... ..... 56

3.6.6 Institutets organisation................................ ..... 57

3.6.7 Fortsatt utredning ....................................... 57

3.6.8 Kostnadsberäkning och finansiering.............. 58

3.7 Skyddat arbete .................................................... 59

3.7.1 Anställning med lönebidrag .......................... 60

3.7.2 Verkstäder inom arbetsvärden...................... 66

3.8 Arbete med näringshjälp....................................... 69

3.8.1 Näringshjälpen bibehålls............................... 70

3.8.2 Målgrupp för näringshjälp.............................. 71

3.8.3 Förslag om förbättrad näringshjälp............... 72

3.8.4 Stöd för fortsatt drift..................................... 74

3.8.5 Medverkan av de regionala
utvecklingsfonderna 75

3.8.6 Avskrivning av statens fordringar.................. 76

3.8.7 Kostnader...................................................... 76

3.9 Resurser för stöd åt
arbetshandikappade............ ..... 77

3.10 Organisatoriska frågor inom AMS.......................... 79

3.11 Finansiering........................................................... ..... 80

4
Upprättade
lagförslag ................................................. ..... 84

5
Hemställan ................................................................. ..... 84

6
Beslut........................................................................... 85

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1978/79:73 142

Bilaga I Sammanfattning av
sysselsättningsutredningens

delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handi

kappade ............................................ 86

Bilaga 2
Remissyttranden över delbelänkandet(SOU 1978:14)

Arbete
åt handikappade......................... 109

Bilaga 3 Sammanfattning av nya utredningens
om yrkesinrik

tad rehabilitering (NYR) rapport (DsA 1978:3)

Arbetsmarknadsinstitut.......................... 125

Bilaga 4
Sammanfattning av utredningens om näringshjälp

betänkande
(SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp,

med
remissyttranden ............................ 134

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

72 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (70)

70 kopplingar i 32 dokument.

  1. Dir. 1996:56 Stödformerna anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och arbete inom Samhallkoncernen i texten
  2. Prop. 1983/84:122 om introduktionsstöd och reformerat lönebidrag för arbetshandikappade m. m. s. 25 i texten
  3. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  4. Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse i texten
  5. Prop. 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning s. 149 · s. 150 i texten

Visa alla 32

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 192 · s. 585 i texten