Sök i Ratio Lex

om organisation av försvarsmaktens högre regionala Iedning m.m.

100 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 89 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1979/80:135, om organisation av försvarsmaktens högre regionala Iedning m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135

Regeringens proposition 1979/80:135

om
organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m.m.; beslutad den 27
mars 1980

Regeringen
föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ERIC
KRÖNMARK

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas indelningen i militär- och civilområden. Nuvarande sex
militär- och civilområden föreslås behållas, men antalet anställda vid
militärområdesstaberna bör minskas med ca 100 i förhållande till personalläget
i april 1978.

I
propositionen behandlas även principerna för samverkan mellan den militära och
civila ledningen på högre regional nivå samt försvarsområden och län. I detta
sammanhang tas ledningsorganisationen i övre Norrland upp.

Civilbefälhavarnas
uppgifter, befogenheter m. m. behandlas särskilt.

Militärbefälhavarnas
uppgifter m. m. tas också upp och ställningstaganden till dessa ligger till
gmnd för överväganden om militärområdesslaber-nas organisation.

Slutligen
behandlas lokalisering och organisation av första flygeskaderns stab,
lokalisering och lydnadsförhållanden för spanings- och underrättelseavdelningen
vid Södermanlands flygflottilj (F 11), Gotlands militärkommandos uppgifter vad
gäller arméns gmndulbildning, byggnadskontorens uppgifter m. m. samt byggnads-
och reparationsberedskapens organisation, resurser och ställning.

1
Riksdagen 1979180. I saml. Nr 135

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 2

Uidrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman. Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren,
Åsling. Söder. Krönmark, Burenslam Linder, Johansson. Wirlén, Holm. Andersson,
Boo, Winberg, Adelsohn. Danell, Petri

Föredragande: slalsrådel Krönmark

Proposition om organisation av försvarsmaktens högre
regionala ledning m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande lillkallade
dåvarande chefen för försvarsdepartementet i seplember 1974 sex sakkunniga' med
uppdrag all se över det mililära försvarels centrala och högre regionala
ledningsorganisation m,m. De sakkunniga, som log namnel försvarsmaklens ledningsulredning
1974 (FLU 74). behandlade i en försia elapp den centrala ledningsorganisationen
saml den principiella ansvarsfördelningen mellan cenlral och högre regional
nivå. Överväganden och förslag i dessa avseenden redovisades i betänkandet
(SOU 1976:64) Försvarsmaklens cenirala ledning. Riksdagen godtog i huvudsak
dessa förslag (prop, 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174),

1 en andra elapp har ulredningen behandlat den högre
regionala nivån, bl.a, indelningen i militär- och civilområden saml uppgifler
och organisalion för mililärbefälhavarna med staber, Ulredningen har också
lagit upp vissa frågor som rör den civila ledningsorganisationen på högre
regional nivå, I beiänkandei (SOU 1978:77) Högre regional ledning har
utredningen övervägt och lämnat förslag i dessa avseenden. Till betänkandet har
fogals en reservalion av ledamoten Hans Lindblad samt tre särskilda yllranden
dels av ledamöterna Olle Göransson och Ake Gustavsson, dels av experterna Lars
Edmén, Lennart Edström och Sven-Erik Orrö saml av experten Håkan Jarmar,

' Dåvarande landshövdingen Hans Gustafsson, ordförande, riksdagsledamöterna
Åke Gustavsson och Olle Göransson, dåvarande riksdagsledamöterna Erik Glimnér
och Sven-Olov Träff saml redaktören, numera riksdagsledamoten Hans Lindblad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 3

Till prolokollet i della ärende bör fogas en redogörelse för
nuvarande organisalion som bilaga I och en sammanfatining av ulredningens
överväganden och förslag som hilaga 2.

Utredningen har i silt slutbetänkande (SOU 1979:84) Lekmän
i försvaret behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå.
Betänkandet remissbehandlas f, n.

Efter remiss har yllranden över beiänkandei Högre regional
ledning avgells av Sveriges Riksbank, rikspolisslyrelsen, överbefälhavaren
(ÖB), chefen för armén, chefen för marinen, chefen för fiygvapnel. försvarels
civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, fortifikalionsförvallningen,
försvarets malerielverk, värnpliktsverket, försvarets forskningsanstalt,
försvarets datacentral, civilförsvarsslyrelsen. beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar, försvarets ralionaliseringsinslilut. försvarels personalnämnd,
chefen för byggnads- och reparalionsberedskapen, socialslyrelsen,
riksförsäkringsverket, postverket, televerket, slalens jämvägar (SJ), slalens
vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transporlnämnden, statskontoret,
riksrevisionsverkei, statens institut för personaladministration och
-utbildning, slalens jordbruksnämnd, statens livsmedelsverk, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, arbelsmarknadsstyrelsen (AMS), generallullslyrelsen,
slalens invandrarverk, slalens lantmäteriverk, statens vallenfallsverk,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Gotlands, Blekinge,
Krislianslads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs,
Jämtlands, Västerbollens och Norrbollens län, civilbefälhavarna i Södra
Väsira, Östra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden,
riksnämnden för kommunal beredskap. Svenska kommunförbundei.
Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen,
Drivmeddscenlralen AB, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens
Centralorganisations stalsljänste-mannasektion (TCO-S) och Landsorganisationen
i Sverige (LO),

En sammanslällning av remissyttrandena bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga 3.

2 Föredraganden

I prop. 1977/78:63 om försvarsmaklens cenirala ledning
m.m, anförde jag alt del med hänsyn till kostnadsutvecklingen var nödvändigt
att så långl det är möjligt begränsa sådana kosinader för försvarsmaklens
fredsadmini-slralion som inle direkt bidrar lill försvarseffeklen. Jag anförde
därvid all besparingsåtgärder måsle vidlas i hela organisalionen men alt
verksamheten vid de lokala förbanden, som svarar för ulbildningen av de
värnpliktiga och har det omedelbara ansvaret för mobiliseringsförberedelserna,
borde prioriteras. Besparingarna borde därför i ökad utsträckning genomföras

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 4

vid myndigheter i den cenirala och högre regionala
organisationen. Detta borde, angav jag, i sin tur medföra att
beslutsbefogenheter i slörre utsträckning förs över lill myndigheter på lägre
regional och lokal nivå. Riksdagen (FöU 1978/79:9, rskr 1978/79:174) godkände
förslagen i propositionen,

Behovel av besparingar var en av anledningarna till en
översyn av ledningsorganisationen i den nämnda propositionen. Den andra var nödvändigheten
all anpassa organisationen lill del nya system för planering och budgetering
som infördes i försvarei den 1 juli 1972 (prop. 1970:79. SU 1970:206, rskr
1970:420). En av grundlankarna i systemet är alt effektiviteten skall
förbättras, bl. a. genom en ökad decentralisering av beslutsbefogenheter i
hela försvarsorganisationen. Jag angav också all arbelel med all föra in och
lillämpa målstyrning och analysverksamhet måsle prioriteras, eflersom dessa
komponenter är viktiga förutsättningar för atl kunna decenlralisera
beslutsbefogenheter.

I prop. 1978/79:100 (bil. 7 s. 64) harjag redovisal del
utredningsarbete som har genomförts av försvarets cenirala myndigheler för atl
omsätta riksdagens principbeslul om deras organisalion. Detla arbete har lelt
lill all del nu är möjligt all fastställa nya organisationer för fiera cenirala
myndigheler. För vissa myndigheler är detla dock ännu inle möjligt. Del gäller
bl.a. försvarels malerielverk, som berörs av flera pågående uiredningar. ÖB
leder också en intern utredning för att närmare klarlägga ansvarsförhållandena
mellan och inom olika organisatoriska nivåer mot bakgrund av de preciseringar
av principerna för dessa ansvarsförhållanden som gjordes i prop. 1977/78:63.
Resultatet av OB:s utredning bör
beaktas vid ulformningen bl. a. av organisalionen på den högre regionala
nivån.

Försvarsmaktens ledningsulredning har slutfört sill
uppdrag och i betänkandet (SOU 1978:77) Högre regional ledning redovisat
förslag beiräffande organisalion m.m. på den högre regionala nivån. Förslagen
innebär små förändringar jämförl med den nuvarande organisalionen.
Remissinslanserna ansluter sig i huvudsak lill ledningsulredningens förslag.
Jag kommer senare atl redovisa ulredningens förslag och mina ställningstaganden
till dem. Jag vill dock först som en allmän bakgrund ange min syn på hur
organisationsfrågorna på högre regional nivå kommer in i etl slörre möns-ler.

Det är härvid främst Ivå frågor som är av slor belydelse.
Den ena rör det kommande försvarsbeslutet. Som jag lidigare har anförl angavs i
prop. 1977/78:63 om försvarsmaklens centrala ledning m.m, att behovel av
kostnadsbesparingar var mycket slort, I prop, 1979/80:100 (bil. 7) harjag
redovisat alt detta behov har ökat ytterligare de senasle åren. Min bedömning
är att en oförändrad försvarsslruktur kräver relativt slora ekonomiska
lillskotl lill försvarei. Denna problematik behandlas nu av 1978 års försvarskommilté
inför 1982 års försvarsbeslut. Jag anser emellerlid all man redan nu måsle
beakla att del kan bli nödvändigl atl relativt snart efler år

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 5

1982 vidta slruklurella förändringar i
försvarsorganisationen. Förändringarna kommer med all säkerhet all beröra den
lägre regionala och lokala nivån. Detta kan bl.a. få viss återverkan på omfattningen
av militärbefälhavarnas ledningsuppgifter i fråga om utbildning, övningar,
mobilisering m. m. Detta förhållande bör dock inle lillmälas någon slörre
belydelse när det gäller att beslämma anlalet mililär- och civilområden,
eflersom den högre regionala nivåns uppgifler främsl är av operaliv karaktär
och dessa uppgifter väntas beslå.

Den andra frågan rör arbetsformerna inom och mellan olika
nivåer i försvarsorganisationen. Somjag framhöll i prop. 1977/78:63 borde en
övergång ske från en metodinriktad till en målinriktad styrning. Detta har
beaklals i samband med utredningsarbetet rörande de centrala och högre
regionala nivåerna. Förslagen innebär i och för sig all de cenirala och högre
regionala nivåernas organisalion på ett bättre sätl än lidigare anpassas till
arbetsformerna i del nya planeringssystemet. Jag finner emellertid alt
utredningens förslag om den högre regionala nivån och tidigare om den centrala
nivån inte innebär någon djupgående omprövning av arbetsformer och
organisalion, vare sig på cenlral eller högre regional nivå. Jag anser dock alt
det inte är möjligt alt på en gång finna för hela försvarsorganisationen
passande arbetsformer och organisation. Sökandel efler dessa måste ses som en
mognadsprocess där utvecklingen stegvis drivs framåt mot organisations- och
arbetsformer, där decentralisering av beslutsbefogenheter är en mycket viktig
del. 1 detla sammanhang vill jag nämna atl regeringen har beslulat om en
försöksverksamhel inom Nedre Norrlands militärområde i syfle att i enlighet med
riksdagens beslul (prop. 1978/ 79:111, FöU 1978/79:25, rskr 1978/79: 331)
decenlralisera ansvar och beslutsbefogenheter till lokala chefer och öka
personalens medinflytande för alt skapa förutsättningar för kostnadsbesparingar
och större arbetstillfredsställelse. Försöksverksamheten har påbörjats under
budgeiårei 1979/ 80 vid arméförbanden inom militärområdet men kommer inle all
kunna vara i full gång förrän under budgetåret 1980/81. Jag bedömer att det
behövs ca två års försök i full omfattning för alt det skall vara möjligt all
dels finna lämpliga arbelsformer för de lokala myndigheterna vid en långl
gående decentralisering, dels få fram lämpliga analysmetoder för utvärdering
av produktionsresultatet. En samlad utvärdering kan således inle vara klar
förrän i början av år 1984. Den högre regionala och cenirala nivän kommer all
beröras av försöken i lika hög grad som de lokala myndigheterna.

1 och med all jag nu lämnar förslag om den högre regionala
nivån har en anpassning mellan organisalion och ledningsprinciper för
försvarsorganisationen som helhet behandlals i ett första sleg. Denna
anpassning är betydelsefull och bör bidra till atl öka effektiviteten i
organisalionen men den måsle följas av en fortlöpande anpassning i det
prakliska arbetet vid myndigheterna. Jag bedömer att det om ca fem år är
nödvändigt alt göra en

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 6

systematisk och fullsländig ulvärdering av hur
arbelsformer, organisalion m, m. passar ihop.

Innan jag går närmare in på ledningsulredningens förslag
vill jag la upp frågan om hur statsmakterna skall styra organisalionen vid
försvarels myndigheler. Jag har i prop. 1979/80:100 (bil. 7 s. 70-71) anmäll aU
den nuvarande meloden vid organisationsförändringar hos myndigheterna
hindrar dessa att anpassa sig till ändrade förhållanden. Detta är irrationellt
och försvårar även del lokala medbestämmandet. Jag pekar där på atl både
omfattande och mindre omfallande organisaiionsbeslut som regel fattas av
regeringen eller av riksdagen. Processen medför stabilitet i organisationen men
lar lång lid. De negaliva effeklerna av meloden är så slarka all jag anser del
vara nödvändigl att en ändring kommer lill stånd. Från försvars-myndigheterna
har under lång lid framförls all statsmakterna själva inte följer principerna i
det målinriktade planeringssystem som har beslutats för försvaret, Främsl
kriliseras den detaljstyrning som ulövas från statsmakterna inom personal- och
organisationsområdena. Del gäller sålunda atl finna former som gör del lättare
atl-med kort förberedelsetid anpassa organisalionen till lokala förhållanden
och ändrade uppgifler, allt inom de ramar som statsmakterna har beslulal.
Grundtanken är atl lokala myndigheler själva i så slor ulslräckning som
möjligt, givelvis med erforderlig hänsyn lagen lill organisationen i krig och
inom ramen för I, ex, lagar och avtal rörande arbelsrätlsliga förhållanden,
själva skall beslämma arbelsformer. organisation m. m. De ramar för
myndigheternas handlande som jag i detta sammanhang avser rör lokalisering,
huvuduppgifler, ansvar och befogenheier, personalstyrka samt en översikllig
organisationsstruktur. När dessa förutsättningar behöver ändras är del en fråga
för statsmakterna. I fråga om organisaiionsbeslut bör principen vara all
endast vikligare ramfrågor underställs riksdagens prövning. 1 del följande
redovisar jag relativt utförligt försvarsledningsulredningens förslag och
remissmyndig-helernas yllranden. De förslag som jag hemsläller skall
underslällas riksdagens prövning kommer emellertid inte atl bli så detaljerade
som lidigare har varil brukligt.

Jag vill i delta sammanhang även anmäla att man inom
försvarsdepartementet försöker finna former för att syslemaliskl minska
omfattningen av den detaljreglering i bl, a, personal- och organisationsfrågor
som nu binder försvarets myndigheler.

Jag redovisar nu mina synpunkter och ställningstaganden
beiräffande utredningens förslag. Vad gäller avsnitten om
ledningsorganisationen i Övre Norrland saml civilbefälhavarna har samråd skelt
med chefen för kommundepartementet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 7

2.1 Grundläggande krav

Ledningsulredningen har behandlat de grundläggande krav
som bör ställas på såväl den militära som civila högre regionala ledningen och
indelningen, Ulredningen har därvid slagit fast all de krav som ställs i krig skall
väga tyngst. Indelning och befogenheier måsle därvid ulformas så all mililär-
och civilbefälhavarna får rimliga möjligheter såväl all lösa sina
ledningsuppgifter vid mobilisering och i krig som atl i fred genomföra
erforderiiga förberedelser. Alla mililära och civila resurser inom mililär-och
civilområdena måste kunna användas på ell samordnai sätl. Eflersom del
miliiärpoliiiska läget kan ändras snabbi måsle den högre regionala indelningen
vara ändamålsenlig i olika miliiärpoliiiska lägen. Den högre regionala
ledningens organisalion bör anpassas till del nu rådande miliiärpoliiiska
läget. Förändringar måste dock kunna genomföras snabbi.

Militärområden och sannolika operationsområden bör enligt
ulredningen sammanfalla så att en mililärbefälhavare i fred kan förbereda och
i krig leda försvaret i en samordnad försvarsoperaiion. För totalförsvarets
civila delar är del väsentligt att verksamheten i krig kan bedrivas inom ramen
för den fredstida indelningen och organisationen, Vär låga insatsberedskap i fred
kräver alt lolalförsvarets ledning snabbt kan höja beredskapen och gå över från
freds- lill krigsorganisalion, Detla förulsäller enligt ulredningen alt
ledningsorganisation och ansvarsförhållanden är likartal ulformade i fred och
krig. De ledningsorgan som skall ha ansvarei i krig och som ansvarar för
omställningen från fred lill krig måsle också finnas i fred och ha erforderlig
ledningskapacitet i sin grundorganisation,

Ledningsulredningens synpunkier har inte gett anledning
lill några erinringar från remissinstanserna. Även jag delar utredningens
uppfallning om de gmndläggande kraven på den högre regionala ledningen och
indelning-

2.2 Militärområdes- och civilområdesgränser samt
försvarsområdes- och länsgränser

Gällande indelning av landet i militär- och
försvarsområden bygger i huvudsak på läns- och kommunindelningen. Principen har
varil all undvika en uppdelning av länen och kommunerna på olika militär- och
försvarsområden. De operativa krav som mililära myndigheler släller på
försvarsplanläggningen har dock tvingat fram avsteg frän denna princip. Det
har emellertid visat sig att avvikelserna har medförl svårigheler för de civila
myndigheterna, särskilt vad gäller deras möjligheter atl klara den ökade
belastningen i fråga om samverkan och försvarsplanering. Förs vars förberedelserna
har därmed inte kunnat hållas på önskvärd nivå. Vissa gränser har därför
ändrats fr.o.m. den 1 januari 1979. De avvikelser som nu kvarstår är atl
Gävleborgs försvarsområde delas mellan Nedre Norrlands

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80; 135 8

militärområde och Östra militärområdet saml att en del av
Uppsala län (Älvkarleby kommun) ingår i Gävleborgs försvarsområde.

Ledningsutredningen konstaterar att utvecklingen pekar på
att en angripares rörlighet och hans möjligheter att välja invasionsområde
ökar. Våra möjligheter att ingripa snabbt minskar och vi kan tvingas övergå
till försvar långt inne i landet, Etl operationsområdes gränser måste därför
kunna ändras snabbt. Den civila och militära ledningen ställer således
motstridiga krav när det gäller den regionala indelningen. Utredningen anser
dock att kravet på samverkan mellan militära och civila myndigheter måste vara
styrande för denna indelning.

Ledningsutredningens förslag innebär att de
militärterritoriella gränserna skall följa länsgränserna och alt den
militärterritoriella indelning som gäller i fred endast i undantagsfall skall
ändras i krig. Gränser mellan militär- och civilområden samt mellan
försvarsområden och län skall vara helt sammanfallande. Försvarsområden och län
bör inte tillhöra mer än ett militärområde resp, ett civilområde.

De militära operativa gränserna skall enligt utredningen i
fred ansluta till den militärterritoriella indelningen, I krig måste de
emellertid anpassas lill händelseutvecklingen utan att samverkansgränserna
mellan militär- och civilområden ändras. Förändringar av de operativa gränserna
måste därför förberedas och övas.

Om händelseutvecklingen kräver det skall enligt
utredningen ell hell försvarsområde/län i krig kunna föras över lill elt
angränsande mililär- och civilområde. Även detta måsle förberedas och övas i
fred.

Remissinslanserna godtar i storl ledningsutredningens
överväganden och förslag om gränser mellan militär- och civilområden resp,
försvarsområden och län. ÖB vill dock siarkare än vad ulredningen gör betona
behovet av flexibilitet med hänsyn till olika operativa lägen.

Jag är medvelen om all ulredningens förslag till princip
för den regionala indelningen ur militär synvinkel kan innebära operativa
nackdelar, bl, a. när del gäller Gävleborgs försvarsområde och län. Övervägande
skäl talar dock för atl samverkan och försvarsplanering för totalförsvarets
civila delar bör underlättas, Gävleborgs försvarsområde och län bör därför
föras till ett militärområde resp. civilområde och Älvkarleby kommun föras lill
Uppsala försvarsområde, så att delta omfattar hela Uppsala län. Det ankommer på
regeringen atl besluta om detta och eventuella avvikelser från principen. För
att öka den operativa flexibiliteten bör förändringar av de operativa gränserna
övas i enlighel med förslagel,

2.3 Antalet militär- och civilområden

Sverige indelas i sex militärområden. Dessa är Södra,
Västra och Östra militärområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre
Norrlands militärområden. För verksamheten inom totalförsvarets civila delar
inde-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 9

las
Sverige i sex civilområden. Dessa sammanfaller helt med indelningen i
militärområden och har också motsvarande benämningar som dessa.

Enligt
direktiven hade ledningsutredningen atl pröva del lämpliga i atl minska antalet
militärområden från nuvarande sex. Genom tilläggsdirekliv skulle utredningen
pröva alternativ som innebar en minskning om ca 150 anställda vid
militärområdesstaberna samt militärområdenas materiel- och
verkstadsförvaltningars ledning, öm ledningsutredningen valde ett huvudalternativ
som innebar att antalet militärområden minskades, skulle utredningen också
belysa elt alternativ som innebar en minskning med ca 150 anslällda inom ramen
för en organisation med sex militärområden. Mot denna bakgrund har utredningen
prövat ett flertal alternativ med sex, fem, fyra och tre militär- och
civilområden. Till grund för en mer noggrann värdering har fem olika alternativ
valts. Förutsättning för alla alternativ har varit atl det inom varje militär-
resp, civilområde skall finnas en militärbefälhavare med stab, en
civilbefälhavare med kansli, en malerielförvaltning, en verkstadsförvaltning,
etl byggnadskontor och etl värnpliktskontor. Avgörande för värderingen av
alternativen har varit funktionsdugligheten i krig och vid mobilisering,
Omfaltningen av militärbefälhavarnas och civilbefälhavarnas uppgifter har
behandlals ingående. Utredningen har också i bedömningen vägt in att bl. a.
samhällets och försvarsmaktens utveckling i framtiden beräknas ge militärbefälhavarna
och civilbefälhavarna ökade uppgifter, Belaslningen på militär- och
civilbefälhavarna i de olika alternativen har bedömts ulifrån de uppgifter som
militärbefälhavaren för Östra militärområdet och civilbefälhavaren för Östra
civilområdet har i dag, eftersom deras uppgifter har ansells vara maximal
arbetsbelastning för en militär- resp. civilbefälhavare.

Utredningen
har i sin värdering kommit fram till alt ett alternativ med tre militärområden
resp, civilområden inte är förenligt med nuvarande principer för ledning och
samverkan på högre regional nivå och därmed inte ligger inom ramen för
direktiven. Alternativen med fyra militär- resp. civilområden möjliggör enligt
utredningens majoritet inte heller en betryggande ledning på högre regional
nivå, vare sig i krig eller fred. Uppgifterna blir för stora för en chef med
stab och alternativen kräver delvis andra ledningsprinciper. Alternativet med
fem militärområden resp. civilområden ger däremot enligt utredningen
godtagbara och alternativet med sex militär- resp. civilområden goda
ledningsfömtsättningar såväl i krig som fred.

Ledningsutredningen
förordar atl nuvarande sex militär- resp. civilområden behålls. Alternativet
medför en kostnadsbesparing om ca 11 milj, kr. per budgetår och en personalminskning
om ca 100 anställda i förhållande lill personalläget i april 1978. Om
tilläggsdirektivens besparingsmål skall vara styrande förordar utredningen
alternativet med fem mililär- resp. civilområden,

I
ett särskilt yttrande anför ledamöterna Olle Göransson och Åke Gus-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 10

tavsson alt en minskning med ytterligare 50 anslällda bör
göras i den cenirala stabsorganisationen om sex mililär- resp. civilområden
skall behållas.

Ledamolen Hans Lindblad reserverar sig mol ulredningens
förslag och förordar ell allernaliv med fyra mililär- och civilområden, där
nuvarande Västra och Södra militär- resp. civilområdena slås samman och där
Bergslagens militär- och civilområden delas upp mellan Östra mililär- och
civilområdena samt Nedre Norrlands mililär- och civilområden. Därmed uppnås
bl, a. en besparing om ca 27 milj, kr, och varje militärbefälhavare får fulll
lufloperativl ansvar.

I likhei med ledningsulredningens majorilel och flertalel
remissinstanser finner jag inte någon anledning att ändra den i allt väsentligt
väl fungerande mililär- och civilområdesindelningen.

Jag vill dock ändå någol kommentera ulredningens olika
förslag till ändrad indelning i militär- och civilområden. I likhei med
flerlalel remissinstanser anser jag all utredningen har utformat dessa olika
alternativ på etl - med hänsyn lill förulsällningarna - lämpligt säll.
Utformningen medger en allsidig belysning av alternativens för- och nackdelar
dels med hänsyn till militär- resp. civilbefälhavarnas uppgifler, dels med
hänsyn lill den högre regionala ledningens uppgifler inom del samlade
ledningssystemet. Vad gäller alternativen med fyra militär- resp. civilområden
anser jag liksom ulredningen all mililär- och civilbefälhavarna för Norrlands
mililär-och civilområden samt militär- och civilbefälhavarna för Sydvästra
mililär-och civilområdena får för stora ledningsuppgifter i krig och vid
mobilisering. De besparingar som alternativet med fem militärområden ger i
förhållande lill alternativet med sex områden uppväger enligt min mening inte
den minskning i ledningskapacitet samt de nackdelar i övrigt som följer med en
indragning av etl mililär- och civilområde, I del alternativ med sex
militärområden som innebär en minskning med 150 anställda redovisar ulredningen
negativa konsekvenser, särskilt för delar av krigsplanläggningen saml för
områdena utbildning, personalvård och arbetsmiljö. Jag delar utredningens och
flertalel remissinstansers uppfattning all redovisade besparingar inte
uppväger nackdelarna i detta alternativ.

Bl, a, mot bakgrund av de krafiiga personalminskningarna
på cenlral nivå är del enligt min mening inte lämpligl alt nu föreslå slörre
personalreduceringar på den högre regionala nivån än vad ledningsutredningen
har föreslagil. Jag godlar således ulredningens förslag till
personalminskningar som en inriktning vid själva omorganisationen. Jag vill
emellerlid framhålla atl varje myndighel skall söka lösa sina uppgifler mer
effekiivt. Jag ulgår därför från all bl, a, ytterligare personalbesparingar kan
göras på lång sikt i den högre regionala organisalionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 11

2.4 Ledningsorganisationen i övre Norrland

Ledningsutredningen har särskilt behandlat
ledningsförhållandena i övre Norrland. Genom atl Norrbollens län i militärt
hänseende har delals in i tre försvarsområden har lednings- och
samverkansorganisationen på den lägre regionala nivån blivit mera komplicerad
än inom övriga delar av landet. Detta har enligt utredningen även
återverkningar på den högre regionala ledningsnivån. De svårigheter som finns
betingas främst av atl länsstyrelsen i Norrboltens län i dag - både i fred och
krig - har att samverka med tre självständiga försvarsområdesbefälhavare saml i
priorileringsfrågor även med militärbefälhavaren. Utredningen anför atl del
sedan länge finns starka önskemål från civil sida atl i Norrboltens län få
endast en territoriell myndighet att samverka med. Kravet på en militär
samverkanspartner för länsstyrelsen måsle enligt utredningen lillgodoses.

Den bästa lösningen är enligt utredningen atl militärbefälhavaren
i Övre Norrlands militärområde vid sidan av sina uppgifler på högre regional
nivå även utövar den territoriella ledningen på lägre regional nivå inom Norrbollens
län. Detta innebär alt militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde samverkar
med både civilbefälhavaren för Övre Norrlands civilområde och länsstyrelsen i
Norrbotiens län och förutsätter en samgruppering i krig av militärbefälhavaren
med stab, civilbefälhavaren med kansli och länsstyrelsen i Norrbottens län. För
ledning av markbevakning och markförsvar m. m. bör Norrbollens län indelas i
tre områden, som sammanfaller med nuvarande försvarsområdena 63, 66 och 67.
Cheferna för dessa områden bör i princip få samma territoriella ansvar som en
fördelningschef (motsvarande),

I ell särskilt yttrande har tre civila experter föreslagit
atl Övre Norriands mililär- och civilområden enbart skall omfatta Norrbottens
län,

Flertalel berörda myndigheler bilräder ulredningens
förslag, Civilförsvarsslyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och
civilbefälhavaren i Väsira civilområdel inslämmer dock i del särskilda
yttrandet. Överstyrelsen anför dock all frågan inle bedöms ha någon avgörande
belydelse från försörjningssynpunkl.

Jag vill inledningsvis anföra atl de civila och mililära
regionala ledningsorganisationerna samt deras möjligheter till samverkan måste
ses som en helhet. En effektiv och säker ledning av såväl den civila som
miltiära delen av vårl lolalförsvar samt väl fungerande samverkansformer på
alla nivåer i samhällel är nödvändiga. Brister i dessa förutsättningar innebär
atl vi inte kommer atl få ul största möjliga försvarseffekl av våra samlade
resurser. Ju större det inbördes beroendet är mellan totalförsvarsgrenarna,
deslo siarkare framstår kraven på samordning och samverkan. Den regionala
ledningsorganisationen bör medge dels alt civilbefälhavarna resp. länsslyrelserna
har en mililär samverkanspartner, dels atl varje myndighel, civil som militär,
endast behöver samverka på en ledningsnivå. Avsteg från

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 12

dessa
samverkanskrav kan i vissa lägen inte undvikas. Emellertid bör då sådana
lösningar sökas som tillgodoser kravet på e n samverkanspartner och gör risken
för en sammanblandning av civilbefälhavarnas och länsstyrelsemas uppgifter så
liten som möjligt.

Beträffande
ledningsförhållandena i övre Norrland anför ledningsutredningen att den inte
har kunnat finna någon lösning som är idealisk för alla parter. Om sin
föreslagna ledningsmodell säger utredningen att viss risk finns för att
militärområdesstaben blir så pressad av arbetsuppgifter att samverkan inte
kommer till stånd i den utsträckning som behövs, vilket i sin tur kan leda till
att civila förhållanden inte vägs in i tillräcklig omfattning. För den civila
sidan kan utredningens förslag innebära en risk för sammanblanding av
civilbefälhavarens och länsstyrelsens uppgifter, vilket för samtliga berörda
myndigheter kan leda till oklarhet om hur samverkan i olika frågor skall gå
till.

Ledningsutredningen
har i sina överväganden fäst stor vikt vid de militära särförhållandena i
Norrbottens län. Jag vill här säga att varje militärområde är olikt varje
annat, t. ex. vad gäller befolkningstäthet, försörjnings-läge, yta och
topografi. Dessa förhållanden styr bl. a, krigsförberedelsearbetet. Enligt min
mening behöver däremot inte det unika för varje militär-och civilområde också
leda till särskilda krav på ledningsorganisationens principiella utformning.
Jag anser dock som utredningen att särskild hänsyn måste tas till
förhållandena i övre Norrland. Utöver den speciella militära regionala
indelningen kan också framhållas att de delar av Norrbottens län som omfattas
av försvarsområdena 66 och 67 är resursfattiga. De resurser som finns är i allt
väsentligt fasta resurser, vilkas utnyttjande är förhållandevis lätt att
samordna. En stor del av samordningen torde också lämpligen ske på lokal nivå.
Inom försvarsområde 63 finns huvuddelen av länets resurser, Områdel är också
mottagare av de civila och miltära resurser som kan komma att tillföras länet
söderifrån. Här skall även tas emot och vidarebefordras utrymmande delar av
befolkningen och flyktingar från försvarsområdena 66 och 67. Behovet av
samordning och samverkan med länsstyrelsen är här stort.

Jag
delar ÖB:s uppfattning att den nuvarande militärterritoriella indelningen på
lägre regional nivå bör behållas. Enligt min mening bör ledningsförhållandena
i Övre Norrlands militär- och civilområden ordnas så att i Norrbottens län all
samverkan på den lägre regionala nivån sker mellan länsstyrelsen och militärbefälhavaren
för Övre Norrlands militärområde, 1 Västerbottens län sker motsvarande
samverkan mellan länsstyrelsen och befälhavaren för försvarsområde 61.
Landshövdningen i Norrbottens län bör tillika vara civilbefälhavare i Övre
Norrlands civiiområde och i denna egenskap fullgöra de uppgifter som enligt
instmklionen för civilbefälhavare åligger honom såväl i fred som krig. Han
samverkar även i civilbefäl-havarfunktion direkt med militärbefälhavaren för
Övre Norrlands militärområde. Det nuvarande civilbefälhavarkansliet och
länsstyrelsens i Norr-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 13

bottens län freds- resp. krigsorganisation bör anpassas
lill den föreslagna ordningen. Det bör ankomma på regeringen att närmare
reglera detta. Den lösning jag förordar innebär således att
civilbefälhavaren/landshövdingen i Norrbottens län kommer att ha ansvar för
ledningen både av Övre Norrlands civilområde och av länet. Militärbefälhavaren
för Övre Nortlands militärområde å sin sida kommer utöver de ordinarie
uppgiflerna som militärbefälhavare - ensam att svara för den militära
territoriella ledningen på lägre regional nivå inom Norrbottens län,

2.5 Civilbefälhavarna

2.5.1 Uppgifter och befogenheter m.m.

Civilbefälhavarnas roll i krig såsom högsta civila
lotalförsvarsmyndigheler inom civilområdena är enligt min mening helt entydig.
Ledningsutredningen anser att del stora ansvar som läggs på civilbefälhavarna
i krig läcks av de befogenheter som inslrklionen ger dem. Jag delar denna
uppfattning. 1 likhet med utredningen anser jag atl del inle finns anledning
att överväga några förändringar i civilbefälhavarnas lednings- och lydnadsförhållanden
i krig. Däremot föreligger inte samma klarhet i fråga om deras befogenheier i
fred. Civilbefälhavarna har inte som i krig formell räll alt meddela
länsslyrelserna m.fl. inom civilområdena föreskrifier för beredskapsverksamhelen,
Uppgiflerna i fred får i stället lösas främsl genom samverkans- och
samrådsförfaranden.

Civilbefälhavarna har med åren kommii alt lillmälas alll
större belydelse för ledningen av de civila delarna av totalförsvaret, Detla
sammanhänger dels med samhällsutvecklingen i storl, dels med all försvarsmakten
mer än tidigare måste stödja sig på det civila samhällel för sin försörjning.
Sammantaget leder detta lill ökade krav, i både fred och krig, på priorilering
och samordning av begränsade resurser saml en nära samordning av den civila och
militära operativa planläggningen, Etl effekiivt utnyttjande av tillgängliga
resurser förutsätter alt principer för resursernas regionala fördelning och
utnyttjande utarbetas och fastställs. På mililär sida gör mililärbefälhavarna
della för militärområdena. På civil sida bör molsvarande uppgifler för
civilområdena lösas av civilbefälhavarna, eflersom länen geografiskt och/eller
resursmässigl är alltför begränsade regioner.

Insikten om atl civilbefälhavarna också i fred måste
tillerkännas en störte roll för ledning och samordning av del civila
lolalförsvarel har de senasl åren fått flera ullryck. Bl, a. kan nämnas atl
regeringen i sina anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom
lolalförsvarets civila delar har framhållil atl civilbefälhavarna i samråd med
mililärbefälhavarna har att utarbeta en grundsyn på försvarsplaneringen inom
civilområdena och delge berörda myndigheler den.

Ledningsutredningen framhåller bl, a. att
civilbefälhavarnas uppgifter i krig bedöms komma att öka väsentligt bäde i
omfattning och belydelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 14

med hänsyn till kraven på ökad samordning dels mellan det
militära försvaret och totalförsvarets civila delar, dels inom totalförsvarets
civila delar. Detta, som måste beaktas redan i fred, framhäver dessutom
ytterligare de brister som nu finns när det gäller civilbefälhavarnas
möjligheter att i fred påverka krigsplanläggningen inom sina ansvarsområden.
Civilbefälhavarnas ställning bör därför - enligt ledningsulredningens förslag
- stärkas, t. ex. genom en instmklionsändring som ger dem rätt att meddela
föreskrifter till länsstyrelserna för den länsövergripande planeringen.
Cenirala civila totalförsvarsmyndigheter bör ges föreskriftsrätt gentemot
civilbefälhavarna. Som en följd av civilbefälhavamas ökade uppgifter föreslås
bl. a. att kansliresurserna förstärks.

Jag delar ledningsutredningens och huvuddelen av
remissinstansernas syn på civilbefälhavarnas uppgifter. Vissa åtgärder i syfte
att stärka civilbefälhavarnas roll i det fredstida krigsförberedelsearbetet
har redan vidtagits. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i
oktober 1978 uppdrog åt civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde att närmare
utreda civilbefälhavamas uppgifter, främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen.
De författningsmässiga gmnderna för civilbefälhavamas verksamhet skulle därvid
även övervägas. Jag är därför inte beredd att lämna konkreta förslag avseende
civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter förtån civilbefälhavarens för
Bergslagens civilområde utredningsuppdrag är sluiredovisal. Jag räknar med att
regeringen skall kunna lämna förslag om civilbefälhavarnas uppgifler och
befogenheter m. m. i budgetpropositionen år 1981,

2.5.2 Förordnande av civilbejälhavare

Enligt nuvarande praxis utses en av landshövdingarna inom
civilområdel all vara civilbefälhavare,

Ledningsulredningen har övervägt nuvarande
förordnandepraxis och funnil den lämplig. Jag delar denna uppfattning och ser i
dag inte någon anledning att föreslå någon ändring i nuvarande ordning.

Det kan också i detta sammanhang finnas skäl all peka på
vad ledningsutredningen anför, nämligen atl det vid övergång till
krigsorganisation och i en krigssituation uppstår problem för den länsstyrelse,
vars landshövding i krig blir civilbefälhavare på heltid. De problem som etl
sådant chefsbyte för med sig är specielll allvarliga i län som kan förulses bli
särskilt utsatta i en krigssituation. Detta bör beaktas när en civilbefälhavare
utses.

2.5.3 Civilbefälhavarnas departementstillhörighet

Ledningsutredningen har i sitt betänkande även berört civilbefälhavar

nas departementstillhörighet och föreslår att civilbefälhavarinstitutionen

förs till försvarsdepartementets verksamhetsområde. Det ankommer på

regeringen att besluta om hur arbetet inom regeringskansliet bör fördelas

och organiseras. Det kan emellertid finnas anledning att erinra om vad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 15

föredragande
statsrådet anförde om samordning inom Kungl Maj:is kansli i prop, 1962:108 om
ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m, m. Där anförs bl. a.
följande.

"De
uppgifter i fråga om totalförsvaret som enligt min uppfattning bör handläggas i
Kungl. Maj:ts kansli kan schematiskt indelas i två huvudgrupper, nämligen etl
fåtal större frågor av väsentlig och principiell betydelse, vilka måste
behandlas vid allmän beredning under statsministerns ordförandeskap, och
övriga frågor, i vilka endast gemensam beredning mellan berörda departement,
eventuellt mellan cheferna för dessa, erfordras, varvid självfallet även den
förut berörda samordningsavdelningen måste kopplas in. Hit hör också ärenden,
som nämnda avdelning skall svara för i första hand. Handläggningen av
sistnämnda gmpp frågor torde icke sällan föranleda att chefen för
samordningsavdelningen måste föredra etl ärende eller anmäla problem inför ett
inom regeringen närmast ansvarigt statsråd. Även om en hel del frågor bör kunna
lösas på tjänstemannaplanet efter samråd mellan ledande befattningshavare i de
berörda departementen och i samordningsavdelningen vilket bör eftersträvas -
torde det nämligen från tid till annan vara nödvändigt att en regeringsledamot
med särskild uppgift att företräda samordningsintresset engageras. Av vad nu
anförts om dessa uppgifters karaktär och med beaktande av de ytterligare skäl
som civilbefälhavaren i IV civilområdet framlagt i sitt remissyttrande, synes
det icke möjligt att statsministern inom regeringen regelmässigt fullgör nämnda
funktion och handhar de fömt angivna löpande samordningsuppgiftema inom
totalförsvaret.

Den
allmänna arten av dessa uppgifter i förening med det militära försvarets
särskilda inriktning på krigsförberedelsearbete och därefter avpassade
organisation samt den dominerande roll som denna totalförsvarsgren har bl. a.
som den utan jämförelse största och mest kostnadskrävande komponenten inom
totalförsvaret gör, att det i stället måste anses lämpligast att uppgiftema
inom regeringen närmast handhaves av försvarsministern. Samordningen av den
administrativa beredskapen bör dock liksom hitlills ankomma på ett av de
konsultativa statsråd, som har juridiska och administrativa uppgifter,

1
detta sammanhang vill jag understryka att den nu förordade ordningen
självfallet inte innebär, att övriga statsråd befrias från det ansvar, som de i
egenskap av departementschefer eller eljest såsom företrädare för vissa
verksamhetsgrenar har för olika delar av totalförsvaret och för dessa delars
anpassning till totalförsvaret i övrigt. Hithörande frågor kommer att
handläggas som fömt, dock med den ändringen att de även i fall, där så ej nu
sker, skall beredas gemensamt med försvarsministern och härvid prövas på
samordningsavdelningen.

Vad
gäller frågan om denna avdelnings placering torde en departemental anknytning
vara avgjort att föredraga framför ett inordnande i statsrådsberedningen,
alldeles oavsett vilket statsråd som inom regeringen anför-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 16

tros samordningsuppgifter. Av det anförda framgår
emellertid alt avdelningen bör lyda under försvarsministern och ingå i
försvarsdepartementet, där de flesta och största samordningsfrågorna blir
akluella och där god konlakl således erhålles med den levande
försvarsverksamheten.

En särskild fråga är civilbefälhavarnas ställning i
förhållande till samordningsministern och samordningsavdelningen,
Försvarsledningsulredning-en har föreslagit att samordningsministern skall vara
huvudman för civilbefälhavarna och att ärenden rörande civilbefälhavarna skall
beredas inom samordningsavdelningen. Civilbefälhavarna är jämte länsstyrelserna
våra mest totalförsvarsbelonade ledningsorgan; deras samordnande uppgifter
innefattar hela den civila sektorn av totalförsvaret. De har således ulan
Ivekan en funktionell anknylning lill samordningsavdelningen och samordningsministern
och måsle i fråga om l.ex, störte tolalförsvarsövningar, ärenden rörande
civilbefälhavarnas befogenheier m, m. sortera under den sistnämnde.
Civilbefälhavarnas slarka fredsmässiga, administrativa anknytning till länsstyrelserna
medför emellertid atl de enligt min mening även i fortsättningen i
administrativt hänseende bör lyda under inrikesdepartementet. Efter en
eventuell departementsreform eller eljest sedan erfarenheter vunnits av nu
föreslagen ordning kan denna fråga dock komma i ell annat läge,"

För egen del anser jag atl det f, n, inle finns anledning
överväga atl ändra nuvarande ordning,

2.5.4 Lokalisering av civUbefälhavarnas kanslier

Ledningsutredningen har övervägt var civilbefälhavamas
kanslier bör vara lokaliserade. Frågan har senast berörts av föredragande
departementschefen i prop. 1964:109 om totalförsvarets regionala ledning.
Någon enhetlig princip för kansliemas lokalisering har emellertid aldrig
fastställts. F, n. gäller följande.

I Södra civilområdet är civilbefälhavaren, kansliet och
flertalet samverkande civila myndigheter lokaliserade till Malmö.
Mihtärbefälhavaren och militärområdesstaben finns i Kristianstad.

I Västra civilområdet är kansliet och flertalet
samverkande civila myndigheter lokahserade till Göteborg. Civilbefälhavare är
landshövdingen i Skaraborgs län (Mariestad). Militärbefälhavaren och
militärområdesstaben finns i Skövde.

I Bergslagens civilområde är civilbefälhavaren och
kansliet lokaliserade till Falun. Samverkande civila myndigheter är spridda på
ett flertal orter. Militärbefälhavaren och mihtärområdesstaben finns i
Karlstad.

I Östra civilområdet är kansliet och flertalet samverkande
civila myndigheter lokaliserade till Stockholm. Civilbefälhavare är
landshövdingen i Uppsala län (Uppsala). Militärbefälhavaren och
militärområdesstaben finns i Strängnäs.

I Nedre Norrlands civilområde är civilbefälhavaren,
kansliet och militär-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 17

befälhavaren med stab lokaliserade lill Östersund.
Flertalet samverkande civila myndigheter finns i Sundsvall.

I Övre Norrlands civilområde är civilbefälhavaren,
kansliet och flertalet samverkande civila myndigheter lokaliserade till Luleå.
Militärbefälhavaren och militärområdesstaben finns i Boden.

Jag ansluter mig helt till ledningsulredningens syn att
kanslierna skall ha fasta slalioneringsorler. främsl med hänsyn lill personalen
och kontinuiteten i fredsverksamhelen. Närheten lill civilbefälhavarna är
givelvis också ett starkt önskemål. Denna är emellertid beroende av vilken av
civilområdets landshövdingar som blir civilbefälhavare. Som utredningen
framhåller ankommer det på regeringen all väga in della önskemål med alla andra
fakiorer som måsle påverka regeringens förordnande av civilbefälhavare.

Ledningsulredningen har övervägt tre principer för
kansliernas lokalisering. Kanslierna skulle kunna lokaliseras lill samma orl
som

-
mililärområdesslaberna,

-
en av
länsstyrelserna inom civilområdet eller

-
huvuddelen av
övriga civila lotalförsvarsmyndigheler och organisationer.

Utredningen framhåller all behovel av samarbele mellan
mililärområdesslaberna och civilbefälhavarnas kanslier är omfattande och av
avgörande belydelse för lotalförsvarsplaneringen på högre regional nivå. Civilbefälhavarkanslierna
har givetvis ell stort behov av all samarbeia även med övriga civila
lotalförsvarsmyndigheler. Planeringsgrunden för verksamhelen inom mililär- och
civilområdena ularbelas dock av mililärbefälhavarna och civilbefälhavarna
gemensamt. Mot denna bakgrund anser ulredningen att principen bör vara all
mililarområdesslaber och civilbefäl-havarkanslier lokaliseras lill samma orter.

Till detla villjag anföra följande. Planeringen av del
civila totalförsvaret omfallar inle endasl de slatliga myndigheternas utan
också de kommunala organens och del enskilda näringslivels samfällda insalser.
Civilbefälhavarnas huvuduppgifler är atl samordna de civila försvarsåtgärderna
och alt verka för all sådan verksamhel hos civila myndigheler och andra civila
organ, som har belydelse för försvarsansträngningarna, bedrivs med enhetlig
inriktning.

Civilbefälhavarna har även en omfallande egen ulbildnings-
och övningsverksamhel för dessa myndigheter och organisationer. Det är enligt
min mening varken meningsfulll eller lämpligl alt försöka avgöra vilken av
civilbefälhavarnas verksamheier som bör anses vara viktigast - den som omfallar
samordning, utbildning m. m, av det civila delarna av totalförsvaret eller den
som avser samverkan och samordning med del mililära försvarei. Samverkan med
mililärbefälhavarna förulsäller en djup kunskap om del civila totalförsvarets
resurser och hur dessa kan utnyttjas. Samtidigt förutsätter ell maximall
ulnylljande av vårl samlade totalförsvar en omfattande samverkan och samordning
- i fred som i krig - av den 2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 135

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 18

militära och civila verksamhelen. Jag anser alt det är
lika viktigt att civilbefälhavarnas kanslier ges bästa möjliga förutsättningar
till kontakter med de civila totalförsvarsmyndigheterna och organisalionerna som
med militärbefälhavarna.

Inga remissinstanser har haft några allvarligare
invändningar mol den nuvarande ordningen. Sålunda anförs att samverkan med
civilbefälhavarnas kanslier som regel fungerar tillfredsställande men alt en
lokalisering av kanslierna till samma ort som militärområdesstaberna givetvis
ytterligare skulle förbättra samverkansförhållandena. En sådan ordning innebär
dock att man frånsäger sig möjlighelema att samlokalisera civilbefälhavarna med
sina kanslier på två orter Strängnäs och Skövde - som inte är residensstäder.
Samtliga civilbefälhavare som har yttrat sig om lokaliseringen motsätter sig
ledningsutredningens flytlningsförslag. För kanslierna i Malmö, Göteborg,
Stockholm och Luleå är närheten till alla viktigare civila totalförsvarsmyndigheter
och organisationer etl avgörande argument för att behålla kanslierna på dessa
orter. 1 Nedre Norrlands civilområde är kansliet lokaliserat till samma ort som
militärområdesstaben. Vad däremot gäller Bergslagens civilområde tycks
kansliets lokalisering till Falun huvudsakligen bero på att landshövdingen i
Kopparbergs län har utsetts till civilbefälhavare sedan nuvarande organisation
för civilbefälhavarna fastställdes. De nämnda kontaktema med
militärbefälhavaren och med de civila totalförsvarsmyndigheterna m.fl. talar
enligt min mening för en omlokalisering av kansliet till Karlstad, I Karlstad
kan kansliet beredas plats i befintliga statliga lokaler utan några särskilda
investeringar. Då emellertid några allvarligare invändningar mot den nuvarande
ordningen inte har gjorts bör denna iokaliseringsfråga prövas i samband med atl
ny civilbefälhavare skall utses för Bergslagens civilområde.

Sammanfattningsvis vill jag därför upplysa om att chefen
för kommundepartementet kommer att föreslå regeringen att den fastställer de
nuvarande stationeringsorterna för civilbefälhavarkanslierna i Södra, Västra,
Östra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden. Lokaliseringen av
kansliet i Bergslagens civilområde får prövas i samband med att ny civilbefälhavare
utses för detta civilområde.

2.6 Militärbefälhavarna

2.6.1 Huvuduppgifter m.m.

Riksdagen beslöl (prop, 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr
1977/78:174) all mililärbefälhavarnas huvuduppgifl skall vara att leda den
operativa verksamhelen. Vid sidan av della skall militärbefälhavarna svara för
mobiliseringsverksamheten. Mililärbefälhavarnas befattning med övriga delar av
förbandsproduklionen får inle inkräkta på handläggningen av dessa uppgifler.
Militärbefälhavarnas huvuduppgift är således all i krig försvara sina
militärområden och i fred och beredskap förbereda krigsuppgifien. Förbe-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 19

redelsearbelel innebär operaliv planläggning,
mobiliseringsförberedelser samt utbildning för krigsuppgifien, dvs,
repetilionsutbildning, större övningar och ledningsövningar. Riksdagens beslul
innebar vidare atl chefen för marinen och chefen för flygvapnet skall leda
grundulbildningen från cenlral direkl till lokal nivå. Mililärbefälhavarna
måsle dock fä möjligheter all inrikla grundulbildningen med hänsyn lill
förbandens krigsuppgifler. De skall också leda vissa övningar och genomföra
inspektioner. Ledningsulredningen föreslår i denna etapp inle någon ändring på
dessa punkler. Inle heller jag har några andra förslag beiräffande
mililärbefälhavarnas huvuduppgifler. Jag vill dock understryka all
huvuduppgiflerna kräver atl militärbefälhavarna får inflytande över den
verksamhel i övrigl som bedrivs inom militärområdena. Della inflylande skall
säkerslälla deras möjligheter atl genomföra krigsplanläggningen enligt
gällande operationsplaner, atl disponera krigsorganisationens personal,
materiel och övriga förnödenheter på del mesl ralionella sättet i krig och
fred, all överblicka beredskapen inom militärområdena, atl leda mobiliseringens
genomförande samt alt leda verksamheten efter mobilisering.

I den utredningsetapp som jag behandlar här har
ledningsutredningen övervägt mililärbefälhavarnas inflylande över arméns
grundulbildning saml deras uppgifter beträffande malerielförvaltning.
personalljänsl, hälso- och sjukvårdstjänst, kameralljänsl saml fortifikations-
och byggnadsförvallning. Jag kommer i del följande atl behandla dessa frågor
var för sig.

2.6.2 Arméns grundutbildning m. m.

Under chefen för armén har militärbefälhavarna i dag
ansvaret för arméns gmndulbildning. Detta innebär sammanfattningsvis att
militärbefälhavarna skall upprätta förslag till långsiktiga produktionsplaner
för gmndulbildningen inom militärområdena (förbandsomsättningsplaner), ge uppgifter
och fördela resurser (planerings- och budgetdialog), samordna utbildning och
övningar, leda vissa övningar samt följa upp utbildningen och kontrollera
utbildningsresultatet. Ledningsutredningen har undersökt sambanden mellan
dessa uppgifter och funnit att det är nödvändigt att hålla ihop uppgifterna hos
en chef, militärbefälhavaren eller chefen för armén. Mililärbefälhavarna måste
leda vissa övningar och genomföra inspektionsverksamhet. Utredningen har
prövat atl centralisera dessa uppgifter till arméstaben men har funnit att en
sådan åtgärd inte medför några besparingar. En centralisering försvårar
dessutom en rationell utbildningsplanering, framför allt mellan gmnd- och
repetitionsulbildningen samt kan få allvarliga konsekvenser för krigsförbandens
personalförsörjning. Utredningen har inte ansett sig kunna förorda ett sådanl
alternativ och föreslår därför inte någon förändring i ansvarsfördelningen av
dessa uppgifter. Däremot anser den att nuvarande former för planering och
budgetering m. m, inom armén måste förenklas. Utredningens förslag om arméns

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 20

grundutbildning
biträds i stort av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

För
egen del anser jag att det finns skäl som talar både för och emot atl
militärbefälhavarna har ansvar för arméns grundutbildning. Det vore i och för
sig önskvärt att reglera utbildningsfrågor på samma sätl oavsett försvarsgren.
Onödigt dubbelarbete kan också förekomma om militärbefälhavarna är en
mellannivå i utbildningsledningen. Ledningsulredningen har dessutom enligt min
mening redovisal övertygande skäl för alt mililärbefälhavarnas operativa
ansvar inte kräver att de ges ansvar för arméns grundutbildning utan att det
främsl är produktionsrationella fakiorer som bör avgöra deras uppgifter
beträffande denna utbildning.

Det
stora antalet arméförband inom militärområdena kräver i och för sig överbhck
och samordning av utbildningsresurserna. Ett visst behov av atl lösa
intressekonflikter mellan utbildningsmyndighetema när det gäller utnyttjande
av materiel, skjutfält, understöd m, m. finns. Armén utgör dessutom en
betydande del av krigsorganisationen, varför det kan vara fördelaktigt om
militärbefälhavarna har ett påtagligt inflytande över denna försvarsgren.

Jag
anser i likhet med utredningen att övervägande skäl lalar för att ansvaret för
arméns gmndulbildning t. v. bör ligga kvar hos mililärbefälhavarna. Jag delar
dock försvarets rationaliseringsinstituts uppfattning att utredningen mer
fömtsältningslöst borde ha prövai olika alternativ för militärbefälhavarnas
befattning med arméns gmndulbildning, Ulredningen redovisade t. ex. inte något
alternativ som innebär ökad decentralisering av uppgiftema.

Även
jag anser att formerna för planering och budgetering m. m, inom armén bör
förenklas. Detta bör kunna ske inom ramen för den försöksverksamhet i Nedre
Norrlands militärområde somjag inledningsvis berörde.

Utredningen,
som också har behandlat ansvarsfördelningen mellan Imppslagsinspektörerna och
militärbefälhavarna, konstaterar att något dubbelarbete av betydelse inte
föreligger mellan dem. En bättre samordning och klarare ansvarsfördelning,
främst när det gäller inspektionsverksamheten behövs dock. Jag delar
utredningens uppfattning.

Jag
vill också något närmare beröra truppslagsinspektörernas verksamhet m.m. vid
arméstaben, eftersom jag i prop, 1977/78:63 anmälde atl behovet av
truppslagsinspektörer med tmppslagsavdelningar borde övervägas i det fortsatta
utredningsarbetet om försvarsmaktens centrala ledning m. m.

1
prop. 1979/80:100 (bil. 7) redovisade jag bl, a. ÖB:s förslag till organisation
och lokalisering av de centrala staberna m. m, ÖB förordade i sill förslag till
organisation av arméstaben atl Imppslagsinspektörerna med tmppslagsavdelningar
liksom i dag borde ingå i staben. Som skäl anförde han bl.a. att en ändrad
organisation skulle försvåra ledningen av armén.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 21

medföra oklara ansvarsgränser samt leda till ökade
driftkosinader och invesleringar. Jag anmälde vidare all man borde la ställning
lill truppslagsinspektörernas verksamhel m, m, först när frågan om arméns
ulbildningsverksamhel och den därav följande uppgiftsfördelningen mellan olika
ledningsnivåer avgörs.

Med hänsyn till dels vad jag nyss har anförl beiräffande
arméns grundutbildning, dels ÖB:s synpunkter anser jag alt det f, n, inte
finns anledning all föreslå någon ändring av truppslagsinspektörernas
verksamhet m. m. Jag vill dock framhålla all möjligheterna bör las lill vara
all öka samordningen mellan de olika Imppslagen inom armén. Del bör ankomma på
regeringen att vidta erforderliga åtgärder,

2.6.3 Materidunderhållstjänst

Jag går nu över lill alt behandla frågan om
militärbefälhavarnas inflytande på malerielunderhållsljänsten inom
militärområdena. Enligt utredningen bör mililärbefälhavarna ha fulll ansvar
för malerielunderhållsljänsten i krig och för förberedelserna i fred,
Mililärbefälhavarna bör få kännedom om och vid behov kunna påverka sådana
centralt planerade åtgärder beiräffande materiel som kan komma atl påverka
beredskapen inom områdel. De bör också ha etl likarlat infiytande på all
materiel, oberoende av försvarsgrenslillhörighet. Utredningen föreslår därför
att de särskilda lydnadslinjerna rörande marinens vapen- och skeppstekniska
maleriel och flygvapnels flygmaleriel avskaffas.

Detta är frågor som det bör ankomma på regeringen alt
besluta om. Jag vill dock upplysa om all jag i likhei med ledningsutredningen
och remissinstansema anser det vara angelägel all mililärbefälhavarnas
möjligheter all påverka malerielrörelser inom sina militärområden förbällras,
eftersom tillgången på materiel har avgörande belydelse för beredskapen och den
operativa verksamheten.

2.6.4 Personaltjänst

Mililärbefälhavarnas inflytande på krigsplaceringen av
värnpliktiga gmndas i dag på en överenskommelse mellan ÖB och chefen för
väm-pliktsverket. Genom överenskommelsen har militärbefälhavama - i de delar
där ÖB och försvarsgrenscheferna har anvisningsrätt gentemot väm-pliktsverket -
fått motsvarande anvisningsrätt gentemot värnpliktskontoren i militärområdena
när det gäller användningen av de värnpliktiga som har tilldelats vederbörande
militärområde. Utredningen föreslår att denna anvisningsrätt ges en formell
gmnd i militärbefälhavarnas inslruktion. Remissinstansema godtar förslaget.

Även denna fråga anser jag alt regeringen bör avgöra. Jag
vill dock anmäla att jag finner det vara väsentligt att militärbefälhavarna ges
möjlighet att utnyttja krigsplaceringsbar personal så rationellt som möjligt.
Förbandens personalbehov skall tillgodoses med den prioritet och de övriga

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 22

krav,
t. ex. på lokal rekrylering, som mililärbefälhavarna anger. Även om samarbetet
mellan militärområdesstaber och värnpliktskontor i dag fungerar bra, är del
enligt min mening lämpligt alt militärbefälhavarnas inflylande läggs fast i
instmklionen.

Militärbefälhavarnas
uppgifter vad avser personaltjänsten i fred bör enligt ledningsutredningen
begränsas. Principen bör vara att personalfrågor avgörs på lokal nivå,
eventuellt inom de ramar som man efter förhandlingar har lagt fast på central
nivå. Utredningen anser vidare alt militärbefälhavarnas uppgifter inom främst
arméns kommenderingssystem bör begränsas och att uppgiften att leda
personalvården inom militärområdena bör utgå. Däremoi anser utredningen atl
militärbefälhavarna, med hänsyn till behovet av en övergripande
personalbedömning, bör ha kvar sina uppgifter inom befordringssystemet.

Utredningens
förslag, som innebär decentralisering av vissa av militärbefälhavarnas
uppgifler, bilräds i stort av flertalel remissinstanser. Även jag anser att
militärbefälhavama och deras staber i minsta möjliga mån bör belastas med
administrativt arbete i fred. Det bör ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder i denna riktning. Jag vill ändå i detta sammanhang
redogöra för min inställning till vissa delar av personaltjänsten. Jag biträder
utredningens förslag att militärbefälhavamas ansvar för ledningen av
personalvården i fred skall utgå. Dessa fredsuppgifler har inle något samband
med deras huvuduppgifter och behöver därför inte ledas av dem. Jag vill dock
understryka att militärbefälhavarna även i fortsättningen bör ha kvar de
begränsade personalvårdsresurser som krävs för att de skall kunna lösa sina
huvuduppgifter. Med anledning av att några remissinstanser har haft
invändningar mot förslaget vill jag erinra om att resurser, som frigörs från
militärområdesstaberna, flyttas till lägre regional eller lokal nivå. De totala
resurserna för personalvård minskar således inte i det av mig förordade
alternativet med sex militärområden. Jag vill här upplysa om att jag avser
föreslå regeringen att låta utreda frågan om organisalion och arbetsformer för
den andliga vården inom försvarsmaklen.

Som
jag tidigare nämnt anser jag i likhei med ledningsulredningen att
militärbefälhavarna så långt det är möjligt bör avlastas fredsbetonade
uppgifter. De bör dock ha inflytande över de kommenderingar som berör
militärområdets personal och som kan påverka bemanningen av viktiga
befattningar i krigsorganisationen. Förslaget att begränsa militärbefälhavarnas
uppgifter inom främst arméns kommenderingssystem bör enligt min mening prövas
vid de försök med decentraliserad produktionsledning som jag inledningsvis
informerade om.

Ledningsutredningens
förslag att militärbefälhavarna även i fortsättningen skall avge befordringsomdömen
godtas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Även jag anser att
behovet av en jämförande bedömning mellan förbanden och över truppslags- och
försvarsgrensgränserna inom militärområdena gör det nödvändigt att
militärbefälhavarna behåller denna uppgift.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 23

2.6.5 Hälso- och sjukvård

Mililärbefälhavarna har i dag uppgifler som avser hälso-
och sjukvården såväl i fred som krig. Krigsuppgifien, som bl.a, innefattar
mobiliserings-och krigsplanläggning, utbildning och övningar, är dominerande.

Utredningen föreslår all mililärbefälhavarnas
tillsynsansvar för hälso-och sjukvården i fred ulgår i den lakl som del kan
övertas av andra myndigheler. Erforderliga överenskommelser bör iräffas mellan
försvarsmakten och berörda civila organ. Mililärbefälhavarnas ansvar bör
alltså i fortsättningen begränsas lill hälso- och sjukvård i krig och
förberedelserna för della.

Förslagen möts av en delad remissopinion.
Sjukvårdsstyrelsen, som är negativ till förslagen anför bl.a, all behovel av
allmän hälsovård inle har beaklals av utredningen. Slyrelsen menar all della
inle bara är ett freds-mässigl krav utan också elt angeläget ulbildningsområde
inom krigsförberedelsearbetets ram. Några remissinstanser menar atl
ulredningen inle har behandlat vissa arbetsuppgifter för mililärbefälhavarna,
särskilt beträffande krigssjukvården.

Även om jag är medvelen om atl militärbefälhavarnas
uppgifler i fred inom hälso- och sjukvårdsområdet först på lång sikl kan komma
att överläs av andra myndigheler och organ, anser jag i likhei med
ledningsulredningen alt det är principielll riktigt alt nu besluta om
inriktningen alt mililärbefälhavarna i fred endast skall ha del inflytande som
krävs för atl kunna förbereda mobiliserings- och krigsuppgiften.

I och med alt personal från mililärområdesslabernas hälso-
och sjukvårdsenheter skall bilräda vid mobiliseringsplanläggning och
krigsförberedelsearbete också på lägre regional och lokal nivå, har
belaslningen på hälso- och sjukvårdsfunklionen i mililärområdesslaberna ökal.
Stabernas begränsade resurser kräver därmed också all de avlastas vissa rena
fredsuppgifter för att erforderlig lid skall kunna avsättas för
huvuduppgiften. Jag bilräder således ulredningens förslag vad gäller
inrikiningen. På lång sikt bör del noga övervägas om del är lämpligt all fiytta
de hälsovårdsassistenter som ingår i militärområdesstaberna till lägre
regional eller lokal nivå.

2.6,6 Kameraltjänst

Mililärbefälhavarna ulför vissa uppgifter bl, a. vad avser
utbildning och kontroll av kassatjänsten inom militärområdena.
Ledningsulredningen föreslår all militärbefälhavarnas ledning av
kameraltjänsten i fred utgår och atl deras ansvar begränsas till planläggning
och andra förberedelser för kameraltjänsten i krig. Jag biträder förslagel. 1
likhet med ÖB vill jag dock understryka betydelsen av alt militärbefälhavarna
har lillgång lill kvalificerad personal som kan genomföra planläggningen och
förberedelserna för kameralljänsten i krig.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 24

2,6,7 Fortifikations- och byggnadsjorvaltning

Jag övergår nu lill att behandla militärbefälhavarnas
uppgifter när det gäller fortifikations- och byggnadsförvallningen.

Ledningsutredningen slår fast alt militärbefälhavarna med
hjälp av sina staber skall ulöva ledningen av verksamheten, medan
verkställigheten skall ligga på lokala myndigheler inom militärområdena. Enligt
ulredningen har mililärbefälhavarna i dag både ledande och verkslällande
uppgifler inom fortifikations- och byggnadsområdel. De bilräds i detta arbete
av sektion 8 i mililärområdesslaberna. Sektionen svarar för den operativa
planläggningen av de fortifikatoriska arbetena, Ulredningen föreslår att dessa
uppgifter skall föras över till fäUarbetsavdelningen. Sektion 8 genomför också
enligt ulredningen delar av den fortifikatoriska krigsplanläggning som behövs
för alt befästningsarbeten enligt militärbefälhavarnas operativa planer snabbi
skall kunna påbörjas och genomföras. Denna uppgifl, som innebär att delaljerade
planer för utbyggnaden av befästningarna skall ularbelas, är enligt
utredningen en verkställighetsuppgift och bör därmed åligga byggnadskontoren
eller underställda taktiska chefer. Genom sektion 8 bilräder
militärbefälhavarna också ÖB. försvarsgrenscheferna och
forlifikalionsförvaltningen i den fredslida byggnadsverksamheten. Här föreslår
utredningen alt mililärbefälhavarna även i fortsättningen skall bilräda ÖB och
försvarsgrenscheferna när del gäller alt bedöma behovet av anläggningar, mark
m. m. inom militärområdena. Dessa uppgifter skall dock inle lösas av sektion 8
ulan av övriga sektioner inom staberna. Däremot skall mililärbefälhavarna inle
vara någon mellannivå mellan forlifikalionsförvaltningen och byggnadskonloren
när del gäller atl projeklera och upphandla befästningar, mark och byggnader m,
m. Den anskaffningsverksamhet m. m, som inte sköts av forlifikalionsförvaltningen
eller lokala chefer skall byggnadskonloren ansvara för. Genom sektion 8 har
militärbefälhavarna slutligen ansvarei för fastighetsförvaltningen inom
militärområdena. Detta innebär atl uppdrag och medel för underhåll och drift av
fastighetsbeståndet går från forlifikalionsförvaltningen via
mililärbefälhavarna till förbanden, Ledningsulredningen föreslår all mililärbefälhavarnas
ansvar för fastighetsförvaltningen under fortifikalionsförvallningen utgår.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen atl sektion 8
ulgår ur organisalionen, atl den operativa befäslningsplanläggningen förs över
lill fällar-belsavdelningen och alt de uppgifler i övrigl, som inle kan ulgå
eller decentraliseras, överförs till byggnadskonloren. Byggnadskontoren, som
får ökade uppgifter, lillförs fortifikatorisk kompelens. Dessutom föreslår
ulredningen att konloren skall finnas kvar i krig som verkslällande organ för
större underhålls-, befästnings- och byggnadsarbelen på mililäromrä-desnivån.

Samtliga remissinslanser bilräder ulredningens
principiella uppfattning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 25

all ledningsuppgifter skall ligga på militärbefälhavarna
medan verkställighetsuppgifter skall åvila enheter ulanför
mililärområdesslaberna. Flerlalel av de remissinslanser som har ytlral sig i
frågan är emellerlid negaliva lill ulredningens förslag att sektion 8 skall
ulgå ur organisalionen. ÖB framhåller all han - inom ramen för silt uppdrag
från regeringen rörande ledningen av fortifikations- och byggnadsverksamheten
inom försvaret -kommer atl klarlägga den närmare uppgiftsfördelningen mellan
militärbefälhavarna och byggnadskonloren. Flera remissinstanser vill avvakta
resultatet av delta. Chefen för armén pekar på all slutligt ställningslagande
lill denna uppgiftsfördelning bör uppskjutas intill dess atl försöken med
decentraliserad produktionsledning inom Nedre Norrlands militärområde har
hunnit ulvärderas.

Jag delar den uppfattning som ledningsutredningen och
samtliga remissinslanser redovisar beträffande den principiella fördelningen
av lednings-och verkställighetsuppgifter. Militärbefälhavarnas nuvarande
ledningsuppgifter när det gäller fortifikations- och byggnadsförvallningen bör
kvarslå och sektion 8 behållas. De förslag som ÖB kommer atl redovisa med
anledning av del uppdrag som regeringen ijuni 1979 har lämnat rörande ledningen
av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvarsmaklen bör kunna ge
underlag för en närmare precisering av mililärbefälhavarnas uppgifler och av
ansvarsfördelningen mellan mililärområdesslaberna och byggnadskonloren. Della
kan komma atl leda till en ännu klarare ansvarsfördelning än i dag och också
till en personalbesparing. Del bör ankomma på regeringen atl senare besluta om
organisalionen av fortifikations- och byggnadsverksamheten på högre regional
nivå,

2.7 Militärområdesstabernas organisation

Militärbefälhavarna biträds av allsidigt sammansalla
staber. Staberna har en principiellt likartad organisation inom samtliga
militärområden. Mililärområdesslaberna är under stabschefer organiserade på en
operativ sektion (sektion I), en
underhållsseklion (sektion 2), en armésektion, en Iransportseklion (sektion 5),
en befästningssektion (sektion 8), en planerings- och ekonomiavdelning och en
stabsavdelning. I Södra. Östra och Nedre Norrlands mililarområdesslaber finns
dessutom en souschef och i Södra, Östra och Övre Norrlands mililarområdesslaber
en flygseklion.

Ledningsutredningens förslag lill organisation av
militärområdesstaberna innehåller under en slabschef fyra sektioner, nämligen
en sektion för operativ ledning och underrättelsetjänst, en sektion för
mobiliserings- och underhållstjänst, en sektion för utbildnings- och
personalfrågor samt en sektion för stödfunktionerna transporter, fältarbeten
och sambandstjänsl. Dessulom skall finnas en administrativ enhet. Befattningen
som souschef ulgår i förslagel.

I nuvarande organisation bereds de operativa
ledningsfrågorna, t. ex.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 26

mililärbefälhavarnas operationsplaner, under chefen för
sektion I av de markoperaliva-, sjöoperaliva- och lufloperativa avdelningarna.
Beredningsorganen är således f. n. fackmässigt organiserade. Chefen för
sektion I måste därför själv bereda de övergripande operativa frågorna eller
också måste särskilda arbetsgrupper bildas. Delta är enligt utredningen en
brist som måste avhjälpas. Ulredningen föreslår därför all del skall finnas en
särskild operativ beredningsfunktion i sektion I. en operalionschef Operationschefernas
huvuduppgifl skall vara alt under sektionscheferna bereda frågor rörande
mililärbefälhavarnas operalionsavsikler och operationsplaner i olika
alternativ, sammanhålla operativa sludier saml förbereda
mililärområdesslabernas ledningsövningar m. m. De skall i dessa frågor också
svara för erforderlig samverkan med civilbefälhavarnas kanslier.
Operationscheferna skall inte förses med egen fackmässig kompetens ulan 'falla
lillbaka på fackavdelningarna.

Del är enligt ledningsulredningen nödvändigl att
organisalionen ulformas så all lillgång på kvalificerad kompelens för olika
lyper av stridskrafter garanteras. De tre fackmässigl organiserade enhelerna
för mark-, sjö- och luflslridskrafler bör därför finnas kvar.

Sammanfattningsvis överiar sektionen för operalionsledning
och underrällelseljänsl i princip lidigare sektion l:s uppgifler exkl.
fältarbeten, sambandsfrågor och vissa uppgifler beiräffande marinen, som har
legal på den sjöoperaliva avdelningen. En sammanhållande tjänsl.
operalionschef. lillförs organisalionen.

Mobiliserings- och underhållsseklionen övertar i princip
lidigare sektion 2:s uppgifter.

Ulbildnings- och personalseklionen föreslås överta
uppgiflerna från den nuvarande arméseklionen, vissa uppgifler från
fiygseklionen, nämligen de uppgifter som inte förs över till flygstaben, saml
uppgifler beiräffande marinens repetilionsutbildning.

Huvudmotiven för all skapa en transport-, fältarbets- och
sambandssek-lion är alt utredningen vill avlasta chefen för nuvarande sektion I
arbelsuppgifter, inle minsl i krigsorganisationen, och all staben därigenom
får yllerligare en kvalificerad sektionschef. Transport-, fältarbets- och
sam-bandsseklionen övertar nuvarande sektion 5:s uppgifter, delar av nuvarande
sektion 8:s uppgifler, dvs, operativa fällarbelsuppgifler. samt de uppgifler
som i dag sköts av fältarbets- och sambandsavdelningarna inom sektion 1.

ÖB och försvarets rationaliseringsinstitut anser atl
ledningsulredningens förslag lill principorganisation är lämpligt. ÖB finner
dock atl en frislående enhel för planerings- och ekonomifunktionen bör
tillföras organisationen. ÖB anser vidare att militärbefälhavarnas resurser för
fortifikations- och byggnadstjänsl blir så slora alt de bör föras samman i en
särskild enhel, möjligen ingående i transport-, fältarbets- och
sambandsseklionen. Bl, a, chefen för marinen, chefen för flygvapnet,
civilbefälhavaren för Södra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 27

civilområdel. Centralorganisationen SACO/SR och TCO-S
avslyrker inrättandet av en särskild transport-, fältarbets- och
sambandsseklion. Fältarbets- och sambandsfunklionerna har en väsentlig
anknytning till den operativa ledningsfunktionen och bör ingå i sektion I,
Transporlfunk-lionen bör ingå i sektion 2 och sektion 8 bör kvarslå i
organisalionen. Chefen för armén finner det angelägel all mililärbefälhavarna
får stor frihet all - inom fastställd personalram - själva anpassa
organisationen lill regionala förhållanden och lill efter hand förändrade krav.

Inledningsvis (s. 6) anförde jag alt endasl vikligare
ramfrågor som t, ex, huvuduppgifler och personalramar bör underslällas
riksdagens prövning. Inom de ramar som sålunda läggs fast bör det ankomma på
regeringen alt fastställa organisalionen m, m. En sådan flexibilitet bör härvid
eftersträvas att mililärbefälhavarna själva får möjligheter atl inom givna ramar
anpassa organisalionen lill regionala förhållanden och förändrade krav.

Jag har lidigare under avsnitten om militärbefälhavamas
uppgifler och antalet mililär- och civilområden behandlat de
organisationsfrågor som riksdagen bör la ställning lill. Med anledning av
remissinslansernas kritik ;)v enskildheter i ulredningens förslag till
organisalion vill jag ändå någol kommentera också delar av förslagel som inle
behöver underslällas riksdagens prövning, Somjag lidigare har anfört bör
militärbefälhavarnas nuvarande ledningsuppgifter vad gäller fortifikations-
och byggnadsförvaltningen kvarslå och sektion 8 behållas. Jag delar dessulom
vissa remissinstansers uppfattning all fältarbets- och sambandsfunklionerna
bör höra ihop med den operativa ledningsfunktionen. Mycket lalar enligt min mening
också för all iransporlfunklionen bör knylas an lill mobiliserings- och
underhållsverksamhelen, Bl.a, delta saml resultatet av ÖB:s översyn av
uppgiftsfördelningen mellan mililärbefälhavarna och byggnadskonloren bör ligga till
grund för del fortsatta organisationsarbetet.

Som jag anförde inledningsvis (s, 4) leder ÖB en intern
utredning för atl närmare klara ul ansvarsförhållandena mellan och inom olika
organisaloriska nivåer. Bl, a, berörs finansieringsformerna för verkstads- och
förrådsverksamhelen liksom ledningsformerna för fortifikations- och byggnadsförvaltningen
inom försvaret. ÖB:s förslag tillställs regeringen efler hand som arbelel
fortskrider. Genom della utredningsarbete saml på grundval av erfarenheter från
försöksverksamheten inom Nedre Norriands militärområde kan vissa
organisationsförändringar som berör organ på högre regional nivå bli aktuella.

2.8 Chefen för första flygeskadern med stab

Ulredningen har funnil all chefen för försia fiygeskadern
bör behålla sin nuvarande fristående ställning samt atl nuvarande uppgifter och
resurser för eskaderchefen med stab är lämpliga när del gäller atlackförbanden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 28

Chefens för försia flygeskadern uppgifter rörande
spaningsförbanden föresläs inle bli ändrade, Ledningsulredningen föreslår
vidare alt spanings-och underrättelseavdelningen skall lokaliseras till och
ingå i Bråvalla flygflottilj (F 13). Nuvarande provisoriska organisalion av
försia flygeskaderns stab bör enligt förslagel fastställas och staben bör ligga
kvar i Göleborg. En samlokalisering med andra mililära myndigheter i Göteborg
bör dock eftersträvas.

I likhei med remissinslanserna bilräder jag
ledningsutredningens förslag beiräffande chefens för första flygeskadern
uppgifler och ställning samt beträffande lokaliseringen av eskaderstaben och
spanings- och underrättelseavdelningen. Förslagel all spanings- och
underrättelseavdelningen skall ingå i F 13 avstyrks av remissinslanserna. ÖB
ulreder f.n. ledningen av flygslridskraflerna i krig. I avvakian på resultatet
av denna ulredning bör nuvarande lydnadsförhållande beslå.

2.9 Chefen för Gotlands militärkommando

Chefen för Gollands mililärkommando är nu underställd
mililärbefälha-varen för Östra militärområdet när det gäller krigsplanläggning,
beredskap m.m. saml mobiliseringsverksamhel men lyder direkl under chefen för
armén när det gäller utbildning m. m. Bl. a. med hänsyn till minskningen av
antalet förband anser ledningsutredningen alt militärbefälhavaren för Östra
militärområdet även kan ges ansvar för ulbildningen m.m. av armé-stridskrafter
på Golland. Därigenom får chefen för Gollands mililärkommando samma lednings-
och lydnadsförhållanden som gäller för övriga lägre regionala chefer inom
armén.

ÖB. som bilräder förslagel, erinrar om all han har
uppdragil ål chefen för armén atl uireda en organisalion med ell arméregemenle
på Golland och med chefen för Gollands mililärkommando som chef också för delta
regemente. Därmed skulle den särskilda lydnadslinjen från chefen för armén lill
chefen för Gotlands militärkommando upphöra på ell naluriigt sätl.

Frågan om ändring av försvarsmaktens organisation m.m. på
Gotland bereds f. n. i regeringskansliet. Jag avser all senare föreslå
regeringen att denna fråga underställs riksdagens prövning i en särskild
proposition. Lednings- och lydnadsförhållandena för chefen för Gotlands
militärkommando bör behandlas i delta sammanhang. Jag är därför inte beredd
all nu la ställning till ulredningens förslag.

2.10 Byggnadskontoren

Enligt ledningsutredningens förslag överförs vissa
uppgifter från mililärbefälhavarna lill byggnadskontoren, som liksom nu bör
vara underställda militärbefälhavarna men lyda under
forlifikalionsförvaltningen i fråga om

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 29

anskaffning m. m. av mark, byggnader osv. Kontoren
föreslås lill skillnad från nu ingå i krigsorganisationen som verkslällande
organ för ledning av befästnings- och byggnadsarbeten m.m. samt för underhåll
av tunga befäslningar och bör därför tillföras krigsplanläggningsenheter med
foriifika-lionsofficerare som chefer.

Jag har tidigare under avsnittet om militärbefälhavarnas
uppgifter något beröri ansvarsfördelningen mellan byggnadskontoren och
mililärområdesslaberna. Jag har därvid förordal att mililärbefälhavarnas
nuvarande ledningsuppgifter bör kvarslå och sektion 8 behållas. Jag har också
anmält att ÖB f. n. ser över nyss nämnda ansvarsfördelning. Utredningens
förslag att byggnadskontoren skall ingå i krigsorganisationen anser jag dock
vara lämpligl, även om jag i likhet med bl. a. ÖB inte delar utredningens
uppfattning att kontoren skall leda utbyggnaden av truppbefästningar i krig.
Denna uppgift bör ankomma på försvarsområdesbefälhavarna (motsvarande).
Däremot bör enligt min uppfallning byggnadskontoren vara organiserade i krig,
bl.a, för all t, ex, vid mobilisering leda forcering eller avbrytande av
slörre entreprenadarbeten, krigsskadereparalioner i tunga befäslningar.
utbyggnad av baracker, krigsfängdäger och krigskyrkogårdar m, m. Någon
fortifikatorisk kompelens behöver därmed inte tillföras konloren.

2.11 Byggnads- och reparationsberedskapen

Byggnads- och reparalionsberedskapens organisalion. som
beslår av ell stort antal företag med krigsproduklionsansvar. s, k, K-förelag.
svarar för en betydelsefull sektor av vårl totalförsvar. En stor del av
byggnads- och reparalionsberedskapens organisation finansieras f. n, av de
berörda förelagen. Övriga medel disponeras av fortifikalionsförvallningen,
ingår i dess anslag och således i försvarsramen,

Fortifikalionsförvallningen bör enligt utredningen även i
fortsättningen vara program- och produktionsmyndighet för byggnads- och
reparationsberedskapen. Denna bör dock finansieras via ell egel anslag ulanför
försvarsmaklens utgiftsram. Därmed kommer byggnads- och reparalionsberedskapens
ställning som lolalförsvarsfunklion atl understrykas. Ledningsutredningen
föreslår vidare att regionalkontor med fasta heltidstjänsler inrättas för
byggnads- och reparalionsberedskapens planläggning på högre och lägre regional
nivå.

Ulredningens förslag möts av en delad remissopinion. Bland
de remissinslanser som har invändningar mol förslaget anser några atl
byggnads-och reparationsberedskapen bör ges en ännu mer fristående ställning,
medan andra anser atl huvudmannaskapet bör omprövas och eventuellt föras över
till någon civil lotalförsvarsmyndighet.

För egen del anser jag all byggnads- och
reparalionsberedskapens orga-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 30

nisation av praktiska skäl och för all underlätta
anskaffning, utbildning och förrådshållning bör behålla nuvarande anknytning
till fortifikationsförvalt-ningen. ÖB. militärbefälhavarna och
försvarsområdesbefälhavarna. Jag vill dock undersiryka all delta inte får
påverka organisalionens ställning som en för hela lolalförsvarel gemensam
resurs, Beslul om ulnytljande av byggnads- och reparalionsberedskapens resurser
bör följaklligen fattas av militär- och civilbefälhavarna resp,
försvarsområdesbefälhavarna och länsstyrelserna i samråd.

Rent principiellt delar jag ulredningens uppfattning att
en totalförsvars-funktion som byggnads- och reparalionsberedskapen inte bör
ingå i försvarsramen och där vägas mol rent militära behov. Jag är emellertid
inle beredd alt nu tillstyrka någon förändring av gällande finansiering i
enlighet med ulredningens förslag. Jag räknar med alt försvarskommillén kommer
att göra en samlad översyn av dessa frågor.

Ledningsutredningen har också lagil upp byggnads- och
reparalionsberedskapens organisalion och resurser. Jag är inle nu beredd att
tillstyrka ulredningens förslag alt inrälla fasta tjänster för handläggning av
frågor rörande byggnads- och reparalionsberedskapen. Del bör dock ankomma på
regeringen atl närmare reglera organisalionen m. m.

2.12 Genomförande

I prop. 1979/80:100 (bil. 7) anförde jag all
omorganisationen av de cenirala staberna m. m. i princip borde gälla fr.o. m.
den I juli 1981 men genomföras under en övergångsperiod. Jag delar
ledningsutredningens uppfallning all genomförandel av den nya organisalionen på
högre regional nivå bör ske först efter det all de cenirala staberna genomfört
sin omorganisation. Jag bedömer all delar realistiskt att omorganisationen på
högre regional nivå börjar genomföras den I juli 1982.

Organisationsförändringarna på denna nivå kan i vissa fall
komma alt medföra problem för personalen. Jag förulsäller att dessa problem
begränsas så långt det är möjligt, bl. a. genom all förändringarna genomförs i
nära samarbele mellan de berörda myndigheterna, försvarets personalnämnd,
slalens arbelsmarknadsnämnd och berörda personalorganisalioner. Personalminskningarna
bör genomföras i samband med naturlig avgång och i förening med en effektiv
omplaceringsverksamhet.

Ledningsutredningen och flera remissinstanser har
föreslagit all beslut om civilbefälhavarna, gränsdragningarna i Gävleborgs län,
chefen för första flygeskadern med stab samt spanings- och
underrättelseavdelningen vid Södermanlands flygflottilj bör fattas oberoende av
den centrala nivån och behandlas med förtur. Del bör somjag tidigare har nämnt
ankomma på regeringen alt fatta beslut i dessa frågor. Självfallet bör
eventuella förändringar genomföras i den takt som berörda myndigheter anser
vara möjlig.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 31

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
all regeringen föreslår riksdagen alt

1,
godkänna de
riktlinjer som jag har förordal för organisalion av lolalförsvarets högre
regionala ledning m, m.,

2,
bemyndiga
regeringen all vidta de övergångsåtgärder och ålgärder i övrigl som behövs för
alt genomföra vad jag har förordal,

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposiiion föreslå riksdagen att anlaga de förslag som
föredraganden har lagl fram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bdaga I

Nuvarande organisation

I det följande redovisas nuvarande organisalion av
totalförsvarets högre regionala ledning.

1 Ledningen i fred

1.1 Försvarsmaktens ledning i fred

Sverige indelas i sex militärområden. Dessa är Södra (S),
Väsira (V) och Östra (Ö) militärområdena samt Bergslagens (B), Nedre Norrlands
(NN) och Övre Norrlands (ÖN) militärområden. Indelningen framgår av följande
figur.

Indelning i militärområden Jr. o. m. den I Januuri 1979.

Milil ä romr å desgr ä ns

L ä nsgr ä ns

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varje
militärområde står under befäl av en militärbefälhavare.

Militärområdena
indelas territoriellt i försvarsområden, vart och ett under ledning av en
försvarsområdesbefälhavare. Inom Östra militärområdet bildar dock Gotlands län
eU militärkommando.

Inom
varje försvarsområde (utom inom försvarsområde 67) är chefen för etl förband ur
armén eller ett kuslartilleriförsvar tillika försvarsområdesbefälhavare. Denne
svarar för planläggning, förberedelser och genomförande av markstridskrafternas
m.fl. mobilisering, av områdets försvar och av den territoriella verksamheten
inkl. samverkan med civila myndigheler, främst länsstyrelsen. Indelningen i
försvarsområden, som huvudsakligen ansluter lill länsindelningen, framgår av
följande figur.

Indelning
i Jörsvarsområden Jr. o. m. den I Januuri 1979.

Milit ä romr å desgr ä ns F ö rsvarsomr å desgr ä ns Gr ä ns mellan f ö rsvarsomr å den
som i fred har gemensam bef ä lhavare och
stab

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 135

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
övervakning av svenskt sjöterritorium och omgivande farvatten saml fackmässig
ledning av insatsberedda sjöstridskrafter svarar örlogs-baschefer eller chefer
för marina bevakningsområden. Örlogsbascheferna svarar också för mobilisering
av flottans staber och förband och för planläggning av sjöförsvaret.
Indelningen i örlogsbaser och bevakningsområden framgår av följande figur.

Indelning i ö rlogshaser och bevakningsamr å den

Bo1)i

'
Lule å marina bevakningsomr ä de

opaginerad Kontrollera mot PDF

OrlB V

V » ..

Malm ö marina \

bevakningsomr å de (Bo 12)

Milit ä romr å desgr ä ns

Gr ä ns mellan

ö rlogsbaser

( Ö rlB)/bevak-

ningsomr å den

(Bo)

Gr ä ns i krig mellan ö rlogsbaser och bevakningsomr å den som i fred har gemensam chef och stab

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom parentes anges ben ä mningar
efter krigsorganisering

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
ledningen av flygslridskraflerna inom främsl luftförsvaret är Sverige indelat i
luftförsvarssektorer. Inom varje luftförsvarsseklor är chefen för en av
flygflottiljerna också sektorchef. Denne svarar bl. a. för övervakning av
luflmmmet och ledning av krigsplanläggningen saml för mobilisering av stora
delar av flygvapnets jaktflyg-, stridslednings- och basförband inom sektom, F.
n. finns del sju luftförsvarssektorer. Det är avsikten att dessa skall minskas
lill fyra och det är denna slorseklorindelning som har varil utgångspunkt för
utredningens arbele. Den avsedda sektorindelningen framgår av följande figur.

Den
avsedda sektorindelningen

L ä nsgr ä ns Sektorgr ä ns

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 36

Militärbefälhavare
och militärområdesstaber

Militärbefälhavarna
ansvarar under ÖB för den operativa verksamheten inom militärområdena. Vidare
ansvarar militärbefälhavarna under ÖB och försvarsgrenscheferna för
mobiliseringsverksamhelen inom militärområdena, utom den
mobiliseringsverksamhet som leds av chefen för första flygeskadern eller annan
mililärbefälhavare.

Mililärbefälhavarna
leder utbildningen vid de delar av försvarsmaklen som är underställda dem, i
den mån utbildningen inte leds direkt av försvarsgrenscheferna eller av chefen
för första flygeskadern,

Mihtärbefälhavama
leder enligt OB:s bestämmande
undertättelse- och säkerhetstjänsten samt personalvårds- och
upplysningsverksamheten inom mihlärområdena. De leder vidare, enligt
sjukvårdsstyrelsens bestämmande, den militära hälso- och sjukvården inom
militärområdena.

Militärbefälhavarna
är inom militärområdena under de centrala förvaltningsmyndigheterna ansvariga
för samordning av förvaltningen och - med vissa begränsningar - för
planläggningen och kontrollen av förvaltningen.

Militärbefälhavama
skall inom resp. militärområde samordna försvarsmaktens verksamhet med
totalförsvaret i övrigt samt samverka med civilbefälhavarna och andra
lotalförsvarsmyndigheler.

Militärbefälhavama
är underställda ÖB men lyder under cheferna för armén och flygvapnet i fråga om
sådan verksamhet rörande mobilisering, utbildning, taktik, organisation,
utmstning och personal som dessa leder samt under chefen för marinen i fråga om
mobilisering.

Med
vissa undantag är staber, förband, utbildningsanstalter och andra militära
enheter inom militärområdena underställda militärbefälhavarna. Detta innebär
att de har orderrätt gentemot dessa enheter utom i vissa avseenden, där enheterna
lyder direkt under central myndighet eller chefen för första flygeskadem.

Militärbefälhavarna
biträds av allsidigt sammansatta militärområdes-staber. Militärområdesstaberna
i alla militärområden har en likartad organisation enligt följande organisationstabtå
(inlagen på s. 37),

Att
det finns flygsektioner i Södra och Östra mililärområdesslaberna samt Övre
Norrlands militärområdesstab hänger samman med att ifrågavarande
militärbefälhavare har utbildningsansvar för luftförsvars-, stridslednings-
och basförbanden både inom det egna och ett angränsande militärområde.

Enligt
riksdagens beslut om försvarsmaklens centrala ledning m. m. skall
militärbefälhavama inte längre ha ansvaret för ledningen av den gmndläggande
utbildningen inom flygvapnet, DeUa innebär att flygsektionerna dras in och att
deras uppgifter i viss omfattning övertas av chefen för flygvapnet.

Den
redovisade principorganisationen gäller med endasl mindre avvikelser för
samtliga militärområdesstaber utom Nedre Nortlands militärområdesstab. Vid
denna tillämpas sedan den I december 1976 på försök en

s. 37 Kontrollera mot PDF

-c

° 3

O)

c

51

o v

Ul
>

.?!

Q.
0)

O)

c c

01

"5

1

Chef

_ Personaldetalj

_ Personal-v ä rdsdetalj

_ Redovisnings-kontor

L Stabsexpedition

00

c g

- Utredningsoch

planeringsavdelning

-Krigsplan-l ä ggningsavdelning

'-Dom ä navdelning

i

u

lO

c o

s

0)

.C

o

"b

1

'c o

1

O)

>

-Flygavdel-ning

_ Flygs ä ker-hetsavdel-ning

_ Stridslednings- och luftbevak-ningsavdel- ning

-
Basavdelning

Si

_ » -

c o

1

Dnal-Ining

dnings-ning

%%
1

Q.
ra 13 1
1

01

>

IS

J

CM

C

g

_ Centralavdelning

- Material-

avdelning

_ H ä lso- och sjukv ä rds-avdelning

- Kameral

avdelning

c

J

.1

- Markoperativ

avdelning

_ Sj ö operativ avdelning

_
Luftoperativ avdelning

_ Underr ä ttelse- och s ä kerhetsavdelning

Sambandsav

delning

_ F ä ltarbets-avdelnlng

1

ra

qim "O D> :ra c > c

1

.g

O -

1

_

.o

01

.o ra

So » 0)
.E

0)
O

i

O

D c

i>

:c5
>

.t;
" -ra

E t

« s-

D

C

.
ra

° 2

ra Ul

ra

0 » , _

Z i J3 o

« , ra ro 2

01 (A
*- *-

i
"> 01 T3 J3 m S:

01 ra 01 >

Z m:0:O

"Ie"

2 £ :ra 2

2i ra 2 T3 c i; "O

;0 « :0

(/) « 0 w

"D
01 "D " ö
>
?> >

Q m r ä ra t: tl-a TD c 01 c c

UJ OQ LU LU

,-
rM m .r

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 38

organisalion med en särskild personalsektion (sektion 3).
Personalseklionen innehåller en personalavdelning och cn personalvårdsavdelning.
Samtidigt har personalavdelningen i armésektionen samt personal- och
perso-nalvårdsdetaljerna i stabsavdelningen ulgåll.

Mililärområdesslaberna är "skräddarsydda""
så lill vida att personalresurserna i fred har anpassais efler
militärområdenas uppgifter i rådande miliiärpoliiiska läge. Stabernas personal
varierar mellan 70 och 140 anslällda. Häriill kommer personal i
miliiärområdesförvaltningarnas ledningsorgan.

Chefen för första fiygeskadern med stab

Försia flygeskadern är elt sammanhållel högre förband för
aitackllygel som såväl i fred som i krig är direkl underslälll ÖB men som lyder
under chefen för flygvapnet när det gäller utbildning och mobiliseringsförberedelser
m.m. Eskadern beslår av en chef med stab saml underställda allackförband.

Chefen för försia flygeskadern leder huvuddelen av
verksamheten vid allackfloltiljerna F 6. F 7 och F 15, Vidare leder han
verksamhelen inom den lälta allackdivisionen vid F 21 saml. i fråga om
krigsförberedelser och mobiliseringsberedskap, vid F 5, F 13 och F 16,

I fred leder chefen för försia flygeskadern ocksä
verksamheten inom spaningsdivisionerna och underrätlelseplulonerna vid F 13. F
17 och F 21 i fråga om laktik. utbildning och övningar. Eskaderchefen har
vidare anvisningsräll genlemol chefen för F 5 i fråga om
flygspaningsgruppernas taktik, utbildning och övningar.

Vid de nyss angivna delar av flygvapnet som är
underställda eller lyder under chefen för första flygeskadern skall han

-
leda
krigsförberedelsearbetel och svara för beredskapen.

-
leda mobiliseringsförberedelser
och mobilisering,

-
leda
utbildningen,

-
leda verksamhel
rörande laktik m, m, samt

-
genom
inspektioner m. m. följa förhållandena inom silt ansvarsområde. Eskaderchefen
biträder militärbefälhavarna vid planläggningen av attackförbandens verksamhet
i krig och med den mobiliseringsverksamhel som mililärbefälhavarna leder.

Chefen för försia flygeskadem bilräds av en stab som
ligger i Göteborg och har ca 35 anställda.

Lokala myndigheter m.m.

Militärbefälhavarna har enligt sin inslruklion det fulla
ansvarei för mobiliseringsförberedelserna inom sina militärområden med
undantag för förband ur första flygeskadern saml vissa andra flygvapenförband,
för vilka annan mililärbefälhavare har del fackmässiga mobiliseringsansvarel.
Till militärbefälhavarnas mobiliseringsansvar hör bl, a, förvaltning av
krigsför-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 39

bandens personalresurser, materiel och anläggningar -
förbandsförvalt-ning. Enligt försvarsmaklens särskilda förvallningsreglemenle
lyder dock mobiliseringsmyndighelerna ur marinen och flygvapnet direkt under
försvarels malerielverk när del gäller förvallningen av vapen- och skeppsteknisk
materiel resp, flygmaleriel. Inom marinen lyder vidare mobiliseringsmyndigheterna
direkl under chefen för marinen när del gäller krigsförbandens personal.

Med nämnda undanlag ulövar mililärbefälhavarna ledningen
av och uppsikten över förvallningen inom militärområdena. Den verkställande och
utövande förvallningen ligger dock på andra myndigheler. Verksamhelen
genomförs, förulom av försvarsgrenarnas lägre regionala och lokala myndigheler,
av förvallningar som är frislående från mililärområdesslaberna. Inom varje
militärområde finns det sålunda en malerielförvaltning, en verkstadsförvallning
och etl byggnadskonlor.

Genomförandeverksamhel bedrivs också av värnpliklskonloren
som är regionall utplacerade delar av värnpliktsverket. Enligt överenskommelser
mellan ÖB och chefen för värnpliktsverket har militärbefälhavarna anvisningsräll
gentemoi värnpliklskonloren rörande fördelning och ulnylljande av
militärområdenas värnpliklstillgångar.

1.2 Ledningen av totalförsvarets civila delar i fred

En viktig roll inom totalförsvarels civila delar har
länsslyrelserna där huvuddelen av krigsplanläggning, samordning och övningar m.
m. utförs på regional nivå. Samordning över länsgränserna genomförs på högre
regional nivå av civilbefälhavarna, som där är en motsvarighet till mililärbefälhavarna
inom del militära försvarei. Civilbefälhavarna är de högsia civila
toialförsvarsmyndigheterna inom civilområdena.

Civilbefälhavamas uppgifter m. m.

För verksamhelen inom totalförsvarets civila delar indelas
Sverige i sex civilområden. Dessa sammanfaller hell med militärområdena och har
också samma beteckningar som dessa.

För varje civilområde utser regeringen en av
landshövdingarna inom civilområdel alt lillika vara civilbefälhavare.
Civilbefälhavarna lyder direkl under regeringen.

Civilbefälhavarna skall i fred

-
verka för atl
totalförsvaret inom civilområdet planläggs så all del vid krig eller krigsfara
kan föras med en enheilig inrikining; planläggningen skall i erforderlig
utsträckning samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och organen som
mellan dessa och de militära myndigheterna.

-
leda
slabsljänslövningar inom civilområdel,

-
verka för alt
personal hos civila myndigheler inom civilområdel utbildas för sin uppgifl samt
själva anordna sådan utbildning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 40

-
planlägga sina kansliers
krigsorganisationer samt

-
göra de sammanslällningar och
upprätta de egna planer som behövs för verksamheten i krig och vid krigsfara.

För
samordning av planläggningen får civilbefälhavarna hos civila myndigheter med
statliga förvaltningsuppgifter inom civilområdena - riksdagens verk dock
undanlagna begära atl material om planläggningen sänds lill dem. När del erfordras
får civilbefälhavarna också föreskriva all beredskapsplan inte får fastställas
innan samråd har ägt rum med dem. Civilbefälhavarna får också, i den
utsträckning som behövs för deras eget planläggningsarbete, ta del av
krigsplanläggningen även hos militära myndigheter och institutioner inom
civilområdena.

I
sin verksamhet skall civilbefälhavarna samverka med militärbefälhavarna.
Civilbefälhavarna skall härutöver samråda med civila myndigheter och andra
civila organ och hos dessa göra de framställningar som behövs.

Civilbefälhavarna
har kanslier till sill förfogande. Kanslierna leds av kanslichefer, som också
är civilbefälhavarnas ställföreträdare. Antalet handläggare vid kanslierna
varierar mellan tre och sex. Härtill kommer personal för administrativ service,
vars anlal varierar, bl.a. beroende på vilka möjligheter kanslierna har all
repliera på länsstyrelser.

2
Ledningen i krig

2.1
Försvarsinaktens högre regionala ledning i krig

Under
ÖB leder mililärbefälhavarna den operativa verksamheten inom militärområdena
och utanför territorialhavsgränsen (molsvarande) tilldelade operationsområden.
Militärbefälhavarna för Södra och Östra militärområdena leder också
luftförsvaret med jaktförband samt i viss utsträckning även övriga flygslag i
Västra militärområdet resp. Bergslagens militärområde. Militärbefälhavarnas
operativa ledning består i all

-
bedöma läget i storl,

-
ge uppgifter och fördela
resurser,

-
reglera befälsförhållanden,

-
samordna stridande förbands
verksamhet och erforderiiga stödfunktioner sinsemellan och med det civila
försvaret samt

-
följa händelseutvecklingen och
vid behov ändra uppgifter och omfördela resurser.

De
chefer som är underställda militärbefälhavarna utövar fackmässig ledning av
stridskrafterna. Del är således först på militärbefälhavarnas nivå som mark-,
sjö- och luftstridskrafternas verksamhel samordnas i en gemensam operation.

Den
fackmässiga ledningen av markstridskraflerna utövas dels av försvarsområdesbefälhavare,
dels av fördelnings-, brigad- eller andra förbandschefer enligt
militärbefälhavarnas bestämmande, Sjöstridskraftcrnas

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 41

fackmässiga ledning ulövas av örlogsbas- och
bevakningsområdeschefer.

Den fackmässiga ledningen av luflslridskrafterna utövas f.
n. dels av sektorchefer, dels i vissa avseenden av s. k. flygslridsledare i
Södra och Östra militärområdena, beroende på att dessa militärområden omfallar
flera luftförsvarssektorer. När den s. k. slorseklorindelningen genomförs
kommer den fackmässiga ledningen all ulövas av sektorchefer. Den fackmässiga
ledningen av attackförbanden ulövas normalt av chefen för försia flygeskadern.

Mililärbefälhavarna är territoriella chefer inom
militärområdena och samverkar i denna egenskap med civilbefälhavarna och övriga
sidoord-nade chefer. Denna samverkan underlättas dels genom sammanfallande
gränser för militär- och civilområdena, dels genom gemensamma
krigs-uppehållsplatser för den civila och militära högre regionala ledningen.
Under militärbefälhavarna utövas den territoriella verksamheten av försvarsområdesbefälhavare,
som i sin tur samverkar och är samgrupperade med länsstyrelserna.

Militärområdesstaberna har i princip samma organisalion i
krig som i fred. Vid mobilisering försiärks dock staberna avsevärl med främsl
reserv-anställd och värnpliklig personal.

Maleriel- och verkstadsförvaltningarna svarar i krig för
förnödenhelsförsörjning resp. reparationstjänsl m. m.

Byggnadskontoren upplöses i krig och en del av personalen
ingår i mililärområdesslabernas krigsorganisation (sektion 8).

Värnpliklskonloren ingår i värnpliktsverket och är
formellt delar av högkvarteret i krig. De är dock lokaliserade i anslutning
lill militärom-rådesslaberna och mililärbefälhavarna har även i krig
anvisningsräll.

2.2 Den civila högre regionala ledningen i krig

Civilbefälhavarna skall i krig som högsia civila
totalförsvarsmyndigheter inom civilområdena verka för alt slörsia möjliga
försvarsen"ekl uppnås. De skall verka för att sådan verksamhet hos civila
myndigheter och andra civila organ, som är av betydelse för försvarsansträngningarna,
bedrivs med en enhetlig inrikining. Civilbefälhavarna skall samordna de civila
försvarsåtgärderna och i samråd med militärbefälhavarna verka för att det
civila och det militära försvaret samordnas. Slutligen skall de verka för atl
civilomrädenas tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna
främjas.

De frågor som civilbefälhavarna i krig skall ägna särskild
uppmärksamhet är

-
inom
civilförsvaret: större utrymnings- och flyktingrörelser, undsättande
verksamhet saml skydd mot radioaktiva och kemiska stridsmedel.

-
inom hälso- och
sjukvården samt velerinärväsendet: fördelningen av personal-, vård- och
laboratorietillgångar och medicinska förnöden-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 135 42

heter, skydd mot biologiska stridsmedel samt bekämpandet
av smitlo-samma sjukdomar hos människor och husdjur.

-
inom
psykologiskt försvar: upplysningsverksamheten genom radio, television och
press saml åtgärder mol ryktesspridning.

-
inom
polisväsendel: trafikövervakning, flyktingkontroll och säkerhetstjänst.

-
inom
transportväsendet: iransporlreglering omfattande landsvägs-, järnvägs-, sjö-
och flyglransporter.

-
inom
försörjningsväsendel: ulnylljande av beredskapslager och andra nyttigheier saml
viktigare undanförsel- och förslöringsålgärder.

-
inom
arbelsmarknadsväsendel: fördelning av arbelskraflstillgångar.

-
inom
vägväsendel: ianspråklagande av förråd av ersättningsmateriel saml omfördelning
av väghållningsorgan och för väghållningen ertorder-lig utrustning.

Civilbefälhavarna skall följa de föreskrifier som meddelas
av centrala myndigheler. Civilbefälhavarna får meddela länsstyrelserna inom
civilområdena föreskrifier för verksamhelen. Om det är nödvändigl för försvarsansträngningarna
får civilbefälhavarna också meddela andra regionala civila myndigheler med
slalliga förvaltningsuppgifter inom civilområdena föreskrifter för
verksamheten, riksdagens verk dock undantagna,

Uppgiflen alt vara civilbefälhavare är i krig en
hellidsuppgift frikopplad från landshövdingeskapel. Som chef för ifrågavarande
länsstyrelse förordnas en särskild krigslandshövding.

Civilbefälhavarnas kanslier, som lill skillnad från
mililärområdesslaberna har en myckel begränsad organisalion i fred. uiökas
krafligl vid mobilisering. Krigskanslierna har samma seklionsindelning som
flnns i länsstyrelsernas krigsorganisation med undanlag för länsstyrelsernas
sektioner för förvaltnings-, kameral- och skatteärenden,

3 Övrigt totalförsvar

Utöver samverkan mellan mililärbefälhavare och
civilbefälhavare samverkar dessa i krig också med sidoordnade chefer för
övriga civila lolal-försvarsfunklioner inom mililär- och civilområdena. Dessa
är

-
chef för
drivmedelszon (Drivmedelscenlralen)

-
chef för
programområde (Sveriges Radio)

-
chef för
krigsleleregion (televerkel)

-
chef för
radioområde (televerket)

-
järnvägsbefälhavare
(statens järnvägar)

-
lolsdireklör
(sjöfartsverket)

-
chef för
lullregion/gränstulldislrikt (tullverket)

-
chef för
postregion (postverket)

-
elbefälhavare
(elförsörjningsnämnden)

-
biskopen (i
första hand) i etl av stiften inom militär- och civilområdet

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 43

regionalt
kansli för frivilligorganisationerna

chef
för gasförsörjningszon

chef
för cementkonlor

Även
i fred samverkar militär- och civilbefälhavarna med molsvarande fredstida organ
vad gäller krigsplanläggning m. m.

Byggnads-
och reparationsberedskapen är en på de fredstida byggnads-, anläggnings- och
installationsföretagen baserad organisation som har till uppgift att vid krig
eller krigsfara utföra byggnads-, anläggnings- och reparationsarbeten för
totalförsvaret. Centralt lyder byggnads- och reparationsberedskapen i fred
under fortifikalionsförvallningen och i krig under ÖB. Regionall leds byggnads-
och reparalionsberedskapen inom militärområdena av regionalchefer som lyder
under militärbefälhavarna. Vid krig eller krigsfara biträds regionalcheferna av
regionalkonlor, som ingår i mililärområdesslaberna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 44

Bilaga 2

Sammanfattning av försvarsmaktens ledningsutrednings
överväganden och förslag

I den andra delen av sitt ulredningsarbele har
försvarsmaklens ledningsulredning behandlat den högre regionala nivån, bl. a,
indelningen i militär-och civilområden samt uppgifler och organisalion för
mililärbefälhavarna med staber. Utredningen har också funnil del nödvändigt all
ingående behandla den civila ledningsorganisationen på högre regional nivå,
Civilbefälhavamas uppgifler m, m, har därför varil en av huvudfrågorna.

1 Grundläggande krav

Ledningsutredningen anger alt elt grundläggande krav för
atl lolalförsvarel skall kunna utveckla erforderlig effekl i krig - och därmed
för hur trovärdigheten hos vårt försvar uppfattas - är en väl fungerande
ledning på alla nivåer. För försvarsmaktens del innebär della all ledningen
skall ulformas främst utifrån de krav som invasionsförsvarel släller. För de
civila delarna av vårt totalförsvar är huvuduppgiften atl vidmaklhålla
försvarsviljan, skydda befolkning och egendom och trygga folkförsörjningen. De
krav som ställs i krig är således avgörande för den högre regionala ledningen
och indelningen.

Indelning och befogenheier m, m, måste enligt ulredningen
ulformas så alt mililärbefälhavarna och civilbefälhavarna får rimliga
möjligheter atl lösa sina ledningsuppgifter vid mobilisering och i krig och att
i fred vidta erforderliga förberedelser. Alla militära och civila resurser inom
militär-och civilområdena måste kunna användas på ell samordnat sätt. Detta
förutsätter att områdena har samma gränser. Med hänsyn till att del
militärpolitiska lägel snabbt kan förändras måste den högre regionala ledningen
och indelningen vara ändamålsenlig i olika miliiärpoliiiska lägen. Den högre
regionala ledningsorganisationen chefernas uppgifter, stabernas storlek m.
m. bör dock i första hand utformas mot bakgrund av det miliiärpoliiiska läge
som nu råder.

Militärområden och sannolika operationsområden bör enligt
ulredningen sammanfalla så att e n militärbefälhavare i fred kan förbereda och
i krig genomföra försvaret i en samlad försvarsoperation. För totalförsvarets
civila delar är det väsentligt att verksamheten i krig kan bedrivas inom ramen
för den fredstida indelningen och organisationen. Den indelning i län och
kommuner med därtill knulna ansvarsförhållanden som gäller i fred bör därför
behållas i krig.

Enligt ledningsutredningen är vår insalsberedskap i fred
låg. Utredning-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 45

en anser att totalförsvaret och dess ledning därför snabbt
och flexibelt måste kunna höja beredskapen och gå över från freds- till
krigsorganisation. Detta fömlsälter att ledningsorganisation och
ansvarsförhållanden är utformade på ett likartat säU i fred och krig. De
ledningsorgan som skall ha ansvaret i krig och för omställningen från fred till
krig måste också vara organiserade redan i fred och ha erforderiig
ledningskapacitet i sin gmnd-organisation.

2 Militär- och civilområdesgränser samt
försvarsområdes- och länsgränser

En grundläggande förutsättning för en väl fungerande
samverkan mellan de militära och civila delarna av lolalförsvarel är enligt
ledningsulredningen alt gränserna för den militära och civila indelningen
sammanfaller och alt de ansluter till de civiladministrativa gränserna. Så är
inte alltid fallel i dag.

Frän mililär sida är del ell naluriigl önskemål all den
mililärlerritoriella indelningen sammanfaller med bedömda operationsområden i
krig, vilket ibland också innebär önskemål om alt frångå de gränser som gäller
för den civila administrationen. Angriparnas ökade rörlighet och större frihet
vid val av invasionsområde gör all kraven i framliden blir slörre på att etl
operationsområdes gränser snabbi skall kunna ändras alltefter händelseutvecklingen.
Bl, a. genom atl försvarsmaklen i allt slörre utsträckning måsle utnyttja
samhällets civila resurser ökar behovet av samverkan mellan del mililära och
det civila försvaret och därmed också behovel av hell sammanfallande gränser
mellan den mililärlerritoriella och den civiladmi-nistraliva indelningen.

Utredningen anser all kravel på samverkan mellan de
militära och civila delarna av totalförsvaret måste vara styrande för den
regionala indelningen, eflersom della är en grundläggande förulsältning för
totalförsvarets verksamhet, 1 konsekvens härmed anser ulredningen alt
indelningen i län måsle vara avgörande för gränsdragningen, Ulredningen
föreslår således hell sammanfallande gränser mellan militär- och civilområden
och mellan försvarsområden och län. Utredningen föreslår också att varje
försvarsområde och län i sin helhel förs lill ell mililär- och civilområde.
Den militärterritoriella indelning som gäller i fred bör - i varje fall i
fråga om samverkan mellan de militära och civila delarna av lolalförsvarel -
endasl i undanlagsfall ändras i krig. De operativa ansvarsområdena ansluter i
fred till den mililärlerritoriella indelningen, I krig måsle de emellerlid
anpassas till händelseutvecklingen, vilket kan innebära atl operationsområden
och militärområden i vissa fall inte hell sammanfaller. Om
händelseutvecklingen kräver del skall elt helt försvarsområde/län i krig kunna
föras över till ett angränsande militär- och civilområde.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 46

3 Antalet militär- och civilområden

3.1 Utformning av olika alternativ

Enligt direkliven skall utredningen pröva lämplighelen av
att minska antalet militärområden från nuvarande sex. Mol denna bakgrund har ulredningen
prövai alternativ med sex. fem, fyra och tre militär- och civilområden. Vart
och ell av dessa alternativ kan utformas på olika sätt vad gäller den
geografiska avgränsningen av mililär- och civilområdena. För alla alternativ
gäller all inom varje mililär- och civilområde skall finnas en
militärbefälhavare med stab och en civilbefälhavare med kansli, en malerielförvaltning,
en verkstadsförvallning. ell byggnadskonlor och ell värnpliktskonlor. En
minskning med ell mililär- och civilområde innebär således alt också
mililärområdesförvallningarna. byggnadskontoret och värnpliktskontorel (exkl,
inskrivningsceniralen) ulgår,

I alternativet med sex militär- och civilområden har
utredningen prövai de varianter som blir en följd av atl Gävleborgs län, som nu
är delal mellan Östra mililär- och civilområdel och Nedre Norrlands mililär-
och civilområde, skall föras lill etl mililär- och civilområde. Den
avgränsning som förordas framgår av följande figur och innebär alt Gävleborgs
län förs lill Nedre Norrlands mililär- och civilområde. Del är nämligen
nödvändigl all eftersträva en bättre balans mellan de olika militär- och
civilbefälhavarnas uppgifter. F. n. är militär- och civilbefälhavarna för Östra
militär- resp. civilområdet de utan ivekan mesl arbetsbelastade högre regionala
cheferna. Detta lorde också gälla flertalel chefer för övriga
lolalförsvarsfunk-lioner inom Östra militär- och civilområdena.

Altemativ 6

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 47

I alternativet med fem militär- och civilområden har
ulredningen eftersträvat en geografisk indelning som ger bättre balans i
uppgiftsfördelningen mellan olika militär- och civilområden. Den avgränsning
som ulredningen har kommit fram till framgår av följande figur. För all i någon
mån kompensera bortfallet av en militär- resp. civilområdesledning föreslås
all i krigsorganisationen skall ingå en armékårchef med stab, som slår lill
ÖB:s förfogande som ledningsreserv.

Alternativ 5

I alternalivel med fyra militär- och civilområden har
ulredningen prövai etl stort anlal underallernativ. Dessa kan indelas i två
principiellt olika grupper. Den ena bygger på en sammanslagning av Nedre
Norrlands och Övre Norrlands militär- och civilområden och kallas
underallernativ 4 N. Den andra bygger på en sammanslagning av Södra och Västra
mililär- och civilområdena och benämns underallernativ 4 SV. Den enligt utredningen
bäsla varianten inom resp. gmpp framgår av följande figur (intagen på s. 48).
Utredningen har funnit del svårt atl skilja dessa underallernativ ål och därför
vall atl låta båda kvarstå vid den slutliga värderingen.

I altemativ 4 N blir det enligt utredningen nödvändigt att
organisera ett militärkommando i Norrbottens län med en chef som under
militärbefälhavaren för Nortlands militärområde har ansvarei för att i fred
planlägga och i krig leda försvaret med markstridskrafter inom sitt område. Han
skall också svara för samverkan med länsstyrelsen. Detta innebär ett avsleg
från nuvarande ledningsprinciper genom att en nivå förs in mellan militärbefälhavare
och fördelningschefer. Även lydnadsförhållandena i fred påverkas. Cheferna för
de arméförband (motsvarande) i Norrbottens län som

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135

Alternativ 4 N och 4 SV

48

opaginerad Kontrollera mot PDF

är organiserade i fred skall således vara underställda
chefen för mililär-kommandot men lyda under mihtärbefälhavaren för Norrlands
militärområde när del gäller mobiliseringsförberedelser och utbildning. Även i
della allernaliv föreslår ulredningen all i krigsorganisationen skall ingå en
armékårchef med stab. som står lill ÖB:s förfogande som ledningsreserv.

I alternativ 4 SV anser utredningen att det bör
organiseras ett mililärkommando i Skåne enligt samma principer som skulle
gälla för militärkom-mandot i Norrbolten, För all underiälla
lolalförsvarssamverkan i Skåne och samiidigi avlasla civilbefälhavaren för
Sydvästra civilområdet bör också möjlighelen prövas alt i krig organisera en
länsstyrelse för hela Skåne, Även i detla allernaliv har förutsatts atl i
krigsorganisationen skall ingå en armékårchef med stab.

I alternativet med tre militär- och civilområden är
variationsmöjligheterna enligt ledningsulredningen begränsade och indelningen
måsle bygga på en parvis sammanslagning av nuvarande militär- och civilområden,
Ulredningens skiss lill indelning framgår av följande figur (inlagen på s. 49),

I detla alternativ krävs i samtliga militär- och
civilområden någon form av mellannivå för ledning av markstridskrafler,
territoriell verksamhet och civilförsvar. Alternativet är således inle
förenligt med nuvarande principer för ledning och samverkan på högre regional
nivå och ligger därmed också ulanför ramen för direkliven. Om sådana radikala
förändringar av den högre regionala ledningen skall övervägas, bör enligt
ulredningen en förutsättningslös studie av ledningen i krig på nivåerna under
den centrala genomföras och andra ledningsprinciper diskuleras.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 49

Alternativ 3

Personal- och kostnadsförändringar för förvarsmakten i de
olika allernaliven framgår av följande labell. I tilläggsdirektiv har
utredningen fått i uppdrag all belysa bl.a. ell allernaliv som innebär en
minskning med ca 150 anslällda vid mililärområdesslaberna och
militärområdesförvaltningarnas ledningsorgan inom ramen för ell alternativ med
sex militär- och civilområden. Eftersom grundalternaiivet med sex mililär- och
civilområden inle ger en sådan besparing, redovisas delta allernaliv (allernaliv
6, minus 150) separal. Vid personaldimensioneringen i delta allernaliv har
utredningen utgått från att militärbefälhavarnas huvuduppgifler. dvs. operaliv
verksamhet, mobiliseringsförberedelser och viss utbildning, skall prioriteras.
Personalminskningen och ambilionssänkningen har därför i försia hand gäll ul
över fredsbetonade uppgifler.

Personal- och kostnadsrörändringar för försvarsmakten

Alternativ

F ö r ä ndring

av
antalet

Å riig
kostnadsf ö r-

anst ä llda

ä ndring
(milj.kr.)

6

- 97

-11.3

6, minus
150

-150

-17.5

.s

-170

-20.0

4 N

-240

-28.0

4 SV

-230

-27.0

Anm.: Utredningen har ocksä räknat militär och
civilmilitär personal som frigörs och som kan föras över till
utbildningsfunktionen som en besparing.

4 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 135

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 50

Uiöver de personalminskningar som framgår av
sammanställningen innebär utredningens förslag en viss omfördelning av
personal frän mililärområdesslaberna lill främst lokala myndigheter.

Personalminskningarna utgår från personallägel i april
1978.

3.2 Värdering av alternativen

Ulredningen framhåller atl del är många faktorer som
påverkar värderingen av de olika allernaliven och all de olika faktorerna
sinsemellan måsle tillmätas olika vikt. Utredningen anser all avgörande för värderingen
är militär- och civilomrädesledningarnas funktionsduglighet i krig samt vid
mobilisering. För alt kunna göra en bedömning av funktionsdugligheten har
utredningen behandlat de olika militär- och civilbefälhavarnas
ledningsuppgifter i krig. Med utgångspunkt i erfarenhelerna av nuvarande
organisation har utredningen slälll fredsuppgiflerna i relalion lill de uppgifler
som i dag ligger på militär- och civilbefälhavarna för Östra mililär-resp.
civilområdet. Utredningen är nämligen av den uppfattningen all deras
ledningsuppgifter ligger nära den övre gränsen för vad en mililärbefälhavare
med stab och en civilbefälhavare med kansli förmår lösa. Värderingen av
alternativen är följande.

I alternativ 6 bedöms sannolikheten vara liten all någon
mililärbefälhavare får för slora ledningsuppgifter i krig. Om detla ändå
skulle bli fallel, finns goda möjligheter att avlasta berörd militärbefälhavare
genom atl lägga över uppgifter pä någon annan militärbefälhavare. Möjligheterna
all leda försvarei på djupet av lerritoriel är goda. Samtliga
mililärbefälhavare bedöms kunna lösa sina fredsuppgifter och uppgifter i
samband med mobilisering. Risken för all någon civilbefälhavare får för slora
ledningsuppgifter i krig bedöms vara liten. Samtliga civilbefälhavare bör
kunna lösa sina fredsuppgifter utan att nuvarande princip med en landshövding
som tillika är civilbefälhavare behöver frångås.

För alternativ 6, minus 150 gäller i stort sett samma
bedömning som för alternativ 6. Skillnaden ligger i beredningskapaciteten i
fred. Militärbefälhavama bedöms kunna lösa sina operativa och territoriella
uppgifter på ett i huvudsak tillfredsställande sätt under förutsättning atl
krigsplanläggningen prioriteras. Vissa brister i krigsplanläggningen får man
dock enligt utredningen räkna med inom en del stödfunktioner. När det gäller
mobiliseringsverksamheten finns vissa risker för att det blir luckor i
planläggning och kontroll. Militärbefälhavarnas uppgifter inom utbildningen kan
sannolikt inte lösas helt godtagbart. Inom områdena personalvård och arbetsmiljö
kommer resurserna att minska på ett sätt som knappast kan godtas. Detta medför
att motsvarande tjänster kan behöva köpas från andra statliga eller kommunala
organ, varför några egentliga besparingar inte erhålls.

1 alternativ 5 finns en viss risk för att
militärbefälhavaren för Västra militärområdet får för stora ledningsuppgifter i
krig. Denna risk föreligger

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 51

emellertid först sedan en uppladdning med stormaktsslyrkor
har genomförts i Danmark och Norge. Ledningsorganisationens kapacitet minskar
något, framför allt på den civila sidan. Dess flexibilitet bedöms däremot bli i
slort sett oförändrad och lillräcklig i förhållande lill behoven. Möjligheterna
att förbereda och i krig leda försvaret på djupet av territoriet har minskat
något i södra och mellersta Sverige. Samtliga militärbefälhavare bedöms kunna
lösa sina fredsuppgifter och uppgifter i samband med mobilisering. Risken för
att någon civilbefälhavare får för stora uppgifter i krig bedöms vara relativt
liten. Nuvarande princip med en landshövding som lillika är civilbefälhavare
behöver inte frångås.

I alternativ 4 N bedöms risken vara slor för alt
mililärbefälhavarna för Norrlands och Västra militärområdena får för slora
ledningsuppgifter i krig. Della medför elt stort behov av
reservledningsmöjligheler. Ledningsorganisationens kapacitet minskar belydligl
i förhållande lill alternativ 6. framför allt på den civila sidan.
Flexibiliteten är begränsad genom alt samtliga mililärbefälhavare redan frän
början har myckel slora uppgifler. Möjligheterna all leda försvaret på djupet
är begränsade. Främsl mililärbe-fälhavaren för Norrlands militärområde men även
militärbefälhavarna för Väsira och Östra militärområdena får i fred
krigsplanläggnings- och repeli-lionsutbildningsuppgifter som överstiger dem som
mililärbefälhavaren för Östra militärområdet har idag. I ell krisläge lorde
inle mililärbefälhavaren för Norrlands militärområde kunna leda mobilisering,
koncentrering och operaiioner samtidigt. Samtliga civilbefälhavare kommer att
få myckel omfattande ledningsuppgifter i krig och i fred ligger de på gränsen
lill vad som är möjligt all förena med poslen som landshövding. I alternativet
införs permanent en ledningsnivå mellan mililärbefälhavaren och fördelningscheferna
i Norrbollens län. Della ger dock den fördelen att samverkansproblemen i
Norrboltens län löses på elt naturligt säll.

1 alternativ 4 SV bedöms risken vara slor all
mililärbefälhavarna för Sydvästra och Mellersla militärområdena får för stora
ledningsuppgifter i krig vilkel kräver reservledningsmöjligheler.
Ledningsorganisationens kapacitet minskar betydligt i förhållande till
alternativ 6. framför alll pä den civila sidan. Flexibiliteten är begränsad.
Möjligheterna all leda försvarei på djupet är små. ""Bakre"'
mililärbefälhavare finns bara i norra Sverige. Mililärbefälhavarna för
Mellersta och Sydvästra militärområdena får mycket omfattande fredsuppgifler.
Dessa överstiger dem som mililärbefälhavaren för Östra militärområdet nu har.
Mobiliseringsuppgifterna blir av myckel slor omfallning framför alll för
mililärbefälhavaren för Sydvästra militärområdet. I ell krisläge torde inte
mililärbefälhavarna godtagbart kunna leda mobilisering och operationer
samtidigt. Risken atl civilbefälhavaren för Sydvästra civilområdet får för
stora uppgifler i krig är myckel stor. främsl därför alt han måste svara för
befolkningsskydd m. m. i två tältbefolkade områden. Denna bedömning kvarstår
även om en krigslänsstyrelse kan organiseras i Skäne. Några ytterligare
möjligheter alt avlasta

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 52

civilbefälhavaren för Sydvästra civilområdet finns inte
såvida inte en mellannivå inrättas. Även civilbefälhavaren för Mellersta
civilområdet kan få för stora uppgifter i krig. Fredsuppgiftema för civilbefälhavarna
för Sydvästra och Mellersta civilområdena blir av den ontfattningen att de
biir svåra att förena med landshövdingeposten. Militärkommandot i Skåne innebär
en ledningsnivå mellan militärbefälhavaren och fördelningscheferna i Skåne. En
fördel med alternativet är att man här uppnår den bäsla överensstämmelsen
mellan militärområdesgränser och områden lämpliga för ledning av jaktförsvaret
m. m.

3.3 Val av alternativ

Vid utredningens slutliga värdering och val av alternativ
har följande förhållanden tillmätts en avgörande betydelse,

-
Varje
militärbefälhavare och civilbefälhavare måste ha rimliga möjligheter att lösa
sina ledningsuppgifter vid mobilisering och i krig utan att den centrala eller
högsta ledningen omedelbart skall behöva ingripa.

-
Varje
militärbefälhavare och civilbefälhavare måste ha rimliga förutsättningar alt
genomföra krigsplanläggningen och mobiliseringsförberedelserna samt utbilda
och öva underställda chefer, staber och förband i deras krigsuppgifter.

- Ledningsorganisationen måste ha sådan kapacitet och
flexibilitet att del

finns möjligheter att anpassa den till händelseutvecklingen.

Alternativen 4 N och 4 SV ger enligt ledningsutredningen inte erforder

liga förutsättningar för att en betryggande ledning på högre regional nivå

skall kunna upprätthållas, varken i krig eller i fred. Ett alternativ med fyra

militär- och civilområden kräver också en övergång till andra ledningsprin

ciper i krig, vilket utredningen anser strida mot direktiven. Alternativ 4 N

eller 4 SV förordas därför inle.

Ulredningen anser alt alternativ 5 ger godlagbara och
alternativ 6 goda ledningsfömtsättningar såväl i krig som fred. För alternativ
6 talar främst

-
den bättre
ledningskapacilelen, vilkel är av vikl bl, a, med hänsyn till de ökade kraven
på djupförsvar,

-
den större
säkerheten för all den regionala indelningen inte skall behöva ändras i krig
eller vid förändringar i det miliiärpoliiiska lägel,

-
den bättre
överensstämmelsen mellan militär- och civilområdesindelningen samt
seklorindelningen som underlättar den operativa och fackmässiga ledningen av
flygslridskraflerna saml

-
fördelen att
inle behöva göra några större ändringar i den befintliga och i allt väsentligt
väl fungerande militär- och civilområdesindelningen. För alternativ 5 talar
främst de ytterligare besparingar om 8,7 milj, kr.

för år som kan åstadkommas samt den bälire
överensstämmelsen med vissa av kommunikalionsverkens indelning i fred.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 53

Ulredningen anser alt de ytterligare besparingar som kan
uppnås i alternativ 5 inle moiiverar en minskning av anlalet militär- och
civilområden. Ledningsulredningen förordar därför allernaliv 6. Detta
alternativ uppfyller inte tilläggsdirektivens besparingsmål om 150 anställda.
En ytterligare minskning av personalen i alternativ 6 bedöms dock inte
lämplig. Om besparingsmålet skall vara styrande, förordar utredningen
alternativ 5,

I ell särskilt yllrande anför ledamöterna Olle Göransson
och Åke Gustavsson all en besparing om ytterligare 50 anslällda bör göras i
den centrala stabsorganisationen.

Ledamolen Hans Lindblad reserverar sig mot utredningens
förslag och förordar elt alternativ med fyra mililär- och civilområden, där de
nuvarande Södra och Väsira militär- och civilområdena slås samman och där
Bergslagens mililär- och civilområden delas upp mellan Östra och Nedre
Norrlands militär- och civilområden. Därmed uppnås bl, a, en besparing om ca 27
milj. kr. och militärbefälhavarna får fullt luftoperalivt ansvar.

Experten Håkan Jarmar har i ett särskilt yttrande förordat
alternativet 6. minus 150,

4 Ledningsorganisationen i övre Norrland

I Övre Norrlands mililär- och civilområden är Norrboltens
län indelal i tre försvarsområden (Fo), De tre försvarsområdesbefälhavarna för
Fo 63. 66 och 67 samverkar alla direkl med länsstyrelsen. Vid behov av prioriteringar
mellan dem måsle militärbefälhavaren för Övre Norriands militärområde avgöra.
Länsstyrelsen samverkar således med fyra mililära myndigheler, vilket är
förenat med slora svårigheter. Det är därt'ör enligt FLU:s bedömning olämpligt
med tre försvarsområden i Norrbotiens län, Kravel på en militär
samverkansparlner för länsstyrelsen måste tillgodoses.

Den bästa lösningen är enligt utredningen all
mililärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde vid sidan av sina
uppgifter på högre regional nivå även utövar ledningen av den territoriella
verksamheten' på lägre regional nivå inom Norrbollens län. Detta innebär att
mililärbefälhavaren samverkar både med civilbefälhavaren för Övre Norrlands
civilområde och länsstyrelsen i Norrbottens län och förulsäller en
samgruppering i krig av mililärbefälhavaren med stab. civilbefälhavaren med
kansli och länsstyrelsen i Norrbollens län. För ledning av markbevakning och
markförsvar m.m, bör Norrbotiens län indelas i tre områden, som sammanfaller med

' Territoriell verksamhel omfattar samordning av
markbevakning och försvar med lokalt bundna markstridskrafter, flottans och
flygvapnels basförband m. m, saml understöd med och samordning av
stödfunktioner som är gemensamma för försvarsmakten. Territoriell verksamhet
omfattar också samordning av det militära försvaret med övriga delar av
totalförsvaret genom samverkan med berörda chefer och myndigheter. Territoriell
verksamhet utövas av mililärbefälhavarna och under dem av
försvarsområdesbefälhavarna.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 54

nuvarande Fo 63, 66 och 67. Cheferna för dessa områden bör
i princip få samma territoriella ansvar som fördelningschef (molsvarande).

I elt särskilt yttrande har experterna Edmén, Edström och
Orrö föreslagit alt Övre Norriands mililär- och civilområden enbari skall
omfalta Norrbotiens län.

5 Civilbefälhavarnas uppgifter m. m.

Utredningen har funnit all civilbefälhavarnas möjligheter
atl i fred påverka krigsplanläggningen inom sina ansvarsområden är
otillräckliga med hänsyn lill del ansvar som de enligt sin inslruklion har i
krig . Utredningen föreslår därför alt civilbefälhavarnas ansvar för atl
inrikla planeringen inom totalförsvarets civila delar förstärks. I fred bör
civilbefälhavarna ges etl övergipande planeringsansvar för sådan verksamhel som
berör flera län.

Planeringsansvaret innebär också att ledningsförhållandena
mellan centrala myndigheter och civilbefälhavarna samt mellan
civilbefälhavarna och länsstyrelserna måste anpassas. Ulredningen föreslår att
centrala civila lotalförsvarsmyndigheler ges rätl atl utfärda föreskrifter för
civilbefälhavarna när det gäller krigsplanläggningen inom resp. fack. För den
övergripande planeringen inom civilområdena ges civilbefälhavarna motsvarande
föreskriflsräll gentemot länsstyrelserna.

Som en följd av civilbefälhavarnas ökade uppgifter
föreslås en förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier och av kanslichefernas
ställning. Della innebär en kostnadsökning om ca 2 milj. kr. per budgelår.

Enligt nuvarande praxis utses en av landshövdingarna inom
civilområdel all vara civilbefälhavare. Ulredningen föreslår atl denna ordning
skall gälla även i fortsättningen så länge uppgifterna går atl kombinera.

Alllsedan civilbefälhavarinslilutionens tillkomst har
civilbefälhavarna sorterat under samma departement som länsslyrelserna, f.n.
kommundepariementel. Regeringens styrning i fred av civilbefälhavarna utgår
emellerlid i allt väsentligt från försvarsministern i dennes egenskap av
samordningsminister för totalförsvaret och från den samordningsavdelning
(Fö-Sam) som står lill hans förfogande. Del är därför enligt ulredningen lämpligt
all även formellt ansluta civilbefälhavarorganisationen lill försvarsdepartementet.
Därigenom kommer uppgifter och resurser från samma departement.

Någon enhetlig princip för lokalisering av
civilbefälhavarnas kanslier har inte faslslällls. Utredningen har ansett det
självklart alt kanslierna skall ha fasta slalioneringsorler. Erfarenhelerna
visar atl behovel av samarbele mellan civilbefälhavarna och mililärbefälhavarna
är omfallande och ledningsulredningen bedömer all del kommer atl öka i
framtiden. Principen bör därför vara att militärområdesstaberna och
civilbefälhavarnas kanslier lokaliseras till samma ort i fred, varvid det
enligt utredningen är naturligt alt kanslierna flyttar lill
militärområdesslabernas lokaliseringsorter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 55

6 Militärbefälhavarnas uppgifter

Ledningsulredningen behandlade delvis redan i silt försia
belänkande mililärbefälhavarnas huvuduppgifter. Ulredningen konslalerar all
militärbefälhavarnas uppgift är atl försvara sina militärområden. Den
operativa verksamhelen blir därför mililärbefälhavarnas huvuduppgifl. Vid sidan
härav är mobiliseringsverksamheten deras vikligasle uppgift. Mililärbefälhavarna
skall också ha erforderligt inflylande över sådan utbildning som har direkt
samband med den operativa verksamhelen. Ulredningen markerar nu sin
uppfattning att militärbefälhavarnas uppgifler måste begränsas och atl de inte
får bli några allmänna ledningsinslanser, på vilka uppgifter av alla möjliga
slag kan läggas. Uppgiflerna måsle motiveras av huvuduppgiften eller andra
ralionella skäl.

Mililärbefälhavarna löser sina uppgifler med hjälp av
mililärområdesslaberna och de myndigheler (molsvarande) som är underställda
eller lyder under dem, bl.a. mililärområdesförvaltningar, byggnadskonlor saml
försvarsgrenarnas lägre regionala och lokala myndigheler. Principen bör härvid
vara alt staberna skall biträda mililärbefälhavarna vid ledningen av
verksamhelen, medan underställda och underlydande myndigheter svarar för
genomförandet (verkställigheten).

Mililärbefälhavarnas huvuduppgift är den operativa
verksamheten. De skall därför vara underställda ÖB. Vidare bör
militärbefälhavarna lyda under resp. försvarsgrenschef i fråga om fackmässig
mobiliseringsverksamhet och sådan utbildning som de har ansvar för. I princip
bör - på samma säll som nu - ledningsorgan, förband, ulbildningsanslaller och
andra mililära enheler inom militärområdena vara underställda militärbefälhavarna.

Utredningen ulvecklar innebörden av de uppgifler som den
anser skall ligga på mililärbefälhavarna.

Militärbefälhavarna har under ÖB ell lolalt ansvar för den
operativa verksamhelen. Den operativa ledningsfunktionen bereder mililärbefälhavarnas
beslul om hur försvaret av militärområdena skall föras, vilken beredskap som
lägel kräver m. m. De operativa stödfunktionerna lämnar underlag för
möjligheterna att genomföra olika operativa alternativ samt utarbetar
erforderliga order, sedan mililärbefälhavarna har fattat principbeslut.
Operativa stödfunktioner är bl. a. underrällelsetjänslen, fällarbets-Ijänslen,
underhållstjänslen, transporttjänslen och personalljänslen. För
krigsplanläggning och beredskap inom dessa m.fl. operativa stödfunktioner
skall militärbefälhavarna ha elt fullt ansvar, eftersom det är en direkt
förutsättning för att deras operationsplaner skall kunna förverkligas.

Militärbefälhavarnas ansvar för mobiliseringsverksamheten
skall omfatta territoriella och fackmässiga mobiliseringsförberedelser samt
mobilisering. Mililärbefälhavarna skall i princip ha ansvaret för alla
mobiliseringsförberedelser inom militärområdena. För flygstridskrafterna
gäller delvis

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 56

andra principer. De fackmässiga
mobiliseringsförberedelserna ligger där hos den militärbefälhavare som från
början har lilldelals förbanden. Delta gäller även chefen för försia
flygeskadem. Lämplighelen i denna princip bör enligt utredningen prövas i
samband med ÖB:s sludier av flygstridskrafternas operativa ledning i krig.

Militärbefälhavarna skall ha inflytande över de delar av
utbildningen som har direkt samband med den operativa verksamheten,
krigsplanläggningen och mobiliserings verksamheten. Ledningsutredningen anser
att militärbefälhavarna under försvarsgrenscheferna skall leda och samordna
repetitionsutbildningen, främst tillämpningsövningarna, för förband ur samtliga
försvarsgrenar. Utredningen anser vidare att militärbefälhavarna skall medverka
i den långsiktiga planeringen av denna utbildning för att bl. a. säkerställa
att förband som behöver samövas inkallas samtidigt.

När det gäller flygvapnets grundutbildning, fortsatt
flygslagsutbildning m. m. liksom marinens motsvarande utbildning bör, enligt
utredningens förslag i etapp I, ledningen gå direkt från central till lokal
nivå. Grundutbildningen kan dock, oberoende av försvarsgren, i vissa fall
behöva inriktas av militärbefälhavama med hänsyn till förbandens
krigsuppgifter inom mihlärområdena. Utredningen anser det också nödvändigt att
militärbefälhavama leder och samordnar vissa övningar och genomför
inspektioner oberoende av försvarsgren.

Ledningsutredningen har funnit att det av fredsrationella
skäl är lämpligt att militärbefälhavama under chefen för armén även i
fortsättningen åläggs vissa uppgifter beträffande ledningen av gmndulbildningen
inom armén. Militärbefälhavama bör planera förbandsomsättningen samt ha ett
ansvar när det gäller den årsvisa planeringen och budgeleringen av gmndulbildningen
och därmed också för genomförandet av planerings- och budgetdialogen. De skall
vidare leda vissa övningar, samordna och följa upp grundutbildningen samt
kontrollera utbildningsresultatet.

Utredningen har prövat att centralisera dessa uppgifter
till imppslagsinspektörerna eller utbildningssektionen vid arméstaben men
funnit att en sådan åtgärd inte medför några besparingar. En centralisering
försvårar dessutom en rationell utbildningsplanering, framför allt mellan gmnd-
och repetitionsutbildningen och kan få allvarliga konsekvenser för krigförbandens
personalförsörjning. Utredningen föreslår därför inte en sådan ändring.

Ledningsutredningen har också behandlat
uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavarna och Imppslagsinspektörerna och
föreslår en bättre samordning och klarare ansvarsfördelning, främst när det gäller
inspektionsverksamheten .

Planerings- och budgetdialogen inom armén är
arbetskrävande på gmnd av den stmktur som fredsorganisationen har och som
ställer stora krav på samverkan och samordning. Utredningen har diskuterat
möjligheterna att låta chefen för armén och militärbefälhavarna genomföra en
gemensam

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 57

dialog med förbanden, Ulredningen förordar inle denna
modell men föreslår att den blir föremål för närmare studier och evenluella
försök, Ulredningen anser dock alt nuvarande former för planering och
budgetering m. m. inom armén måste förenklas. Inom marinen och flygvapnet är
samordningsproblemen inte av samma omfallning och organisalionen inle slörre
än att en planermgs- och budgetdialog som är gemensam i erforderlig grad kan
föras med samtliga berörda parler, dvs. försvarsgrenschef. mililärbefälhavare
och förbandschefer.

Militärbefälhavamas huvuduppgifter, dvs. den operativa
verksamhelen. mobiliseringsverksamhelen och delar av ulbildningen kräver elt
inflytande på den verksamhel i övrigl som bedrivs inom militärområdena.
Ledningsutredningen redovisar sin syn på hur della inflylande skall
tillgodoses beträffande malerielförvaltning. personalljänsl, hälso- och
sjukvård, kameralljänsl saml fortifikations- och byggnadsförvallning.

Ulredningen anser atl mililärbefälhavarna skall ha fulll
ansvar för malerielunderhållsljänsten i krig och för erforderliga
förberedelser i fred med de undanlag som ÖB anger. Mililärbefälhavarna skall ha
möjlighel all på planeringsstadiet få kännedom om och vid behov påverka
centralt planerade malerielförflyttningar som kan komma alt beröra den
maleriella beredskapen inom militärområdena. Mililärbefälhavarna skall följa
upp och konlrollera krigsmaierielens lillgänglighet och användbarhel. varvid
leknisk expertis skall ställas till förfogande av centrala myndigheler. främsl
försvarels malerielverk. Ruiiner för krigsorganisalionsplanering m.m. som är
enhetliga för förvarsgrenarna bör utvecklas och de särskilda lydnadslinjerna
från försvarets malerielverk lill lokal nivå rörande marinens vapen- och
skeppstekniska maleriel och flygvapnels flygmaleriel bör avskaffas.

Ulredningen anser all militärbefälhavarnas inflytande på
personalresursernas användning i krigsorganisationen inle har en
liilfredsslällande formell förankring. Mililärbefälhavarnas inflylande över
värnpliklskonloren grundas på en överenskommelse mellan ÖB och chefen för
värnpliktsverket. som innebär all varje mililärbefälhavare har anvisningsräll
gentemot del värnpliktskontor som ligger inom hans militärområde. Ulredningen
anser att militärbefälhavarna i sin inslruktion bör ges anvisningsräll genlemol
värnpliktskonloren i fråga om ulnyltjandel av de värnpliktiga som har
tilldelats militärområdena.

Mililärbefälhavarnas uppgifler i fråga om personalljänsl i
fred bör begränsas. Del bör inte finnas någon mellannivå mellan centrala och
lokala myndigheter inom detta område. Utredningen anser all mililärbefälhavarnas
uppgifter inom främst arméns kommenderingssystem bör begränsas och atl uppgiften
alt leda personalvården inom militärområdena bör ulgå. Däremoi anser
ulredningen alt mililärbefälhavarna med hänsyn lill behovel av en övergripande
personalbedömning bör ha kvar sina uppgifler inom befordringssystemet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 58

Utredningen föreslår att militärbefälhavarna släpper
ansvaret för tillsynen över hälso- och sjukvården i fred i den takt som detta
ansvar kan övertas av andra myndigheter. Erforderliga överenskommelser bör
träffas mellan försvarsmakten och berörda civila organ. Militärbefälhavarnas
uppgifter bör endast avse hälso- och sjukvården i krig samt erforderliga
förberedelser i fred, dvs. krigsplanläggning, viss utbildning och övningar.
Stabsresurserna dimensioneras så att militärområdesstabema också kan biträda
lägre regionala chefer (motsvarande) i deras krigsplanläggning.

Militärbefälhavamas ansvar för kameraltjänsten bör
begränsas till planläggning och förberedelser för kameraltjänsten i krig.
Deras ledning av kameraltjänsten i fred bör således utgå.

Ledningsutredningens förslag om fortifikations- och
byggnadsförvallningen innebär sammanfattningsvis följande.

Militärbefälhavama och militärområdesstabema bör även i
fortsättningen biträda ÖB och försvarsgrenschefema när det gäller att bedöma
behovet av anläggningar, mark m.m. inom militärområdena. Uppgiften att
genomföra anskaffningen bör ligga hos byggnadskontoren, som sålunda under
fortifikalionsförvallningen bör svara för all den anskaffningsverksamhet
(inkl. iståndsättning) som inte sköts direkt av fortifikalionsförvallningen
och som inte kan decentraliseras till andra myndigheter på lokal nivå.

Även den planläggning av utbyggnaden av befästningar vid
mobilisering och i krig som nu sker vid sektion 8 i militärområdesstaberna bör
föras över till byggnadskontoren. Byggnadskontoren bör bl. a. därför förstärkas
med erforderlig fortifikatorisk kompetens. Utredningen föreslår vidare att
byggnadskontoren, som f. n. upplöses vid mobilisering, ingår i krigsorganisationen
som verkställande organ för ledning av befästningsarbeten m. m, på
militärområdesnivå.

Militärbefälhavarnas ansvar för fastighetsförvaltningen
under fortiflkalionsförvaltningen bör utgå. Försvarsgrenscheferna, och under
dessa militärbefälhavama, bör ha samma ansvar för krigsförbandens anläggningar
som de har för deras materiel. Lokala chefer bör ges ökade befogenheter när det
gäller underhållsåtgärder.

En organisatorisk konsekvens av förslagen är att sektion 8
i militärområdesstaberna utgår. I den mån kvarvarande uppgifter inte kan utgå
bör de föras över till byggnadskontoren eller andra enheter i staberna. De
operativa fältarbetsuppgifterna i militärområdesstaberna bör föras samman i en
fältarbetsavdelning som förstärks med erforderlig fortifikatorisk kompetens.

7 Militärområdesstabernas organisation

Ledningsutredningens förslag till principorganisation av
militärområdesstaberna framgår av följande figur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Militärområdesstabernas principorganisation

Stabschef

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enhet f ö r ope-rationsledning och underr ä ttelsetj ä nst

Mobiliserings-och
underh å lls-enhet

Utbildnings-och
personalenhet

Transport-,
f ä ltarbets- och sambandsenhet

Administration

opaginerad Kontrollera mot PDF

Chef

Operationschef

- Markstridskrafter

-Sj ö stridskrafter

-Luftstrids-krafter

-Underr ä ttelse- och
s ä kerhetstj ä nst

Chef

-
Centralenhet

-
Materiel

-
H ä lso- och sjukv å rd

Chef

Utbildning 1- Personal

Chef -Transporter -F ä ltarbeten
-Samband

opaginerad Kontrollera mot PDF

I den operativa ledningsfunktionen bör enligt ulredningen
finnas en särskild operativ beredningsfunktion - operationschef. Denna funktion
kräver lillgång till kvalificerad fackmässig kompetens för olika typer av
stridskrafter. De tre fackmässigl organiserade enhelerna för mark-, sjö-resp,
luftslridskrafter bör därför finnas kvar, Öperalionschefen bör lillika vara
ställföreträdande sektionschef. Underrättelse- och säkerhetstjänsten är myckel
vikliga stödfunktioner lill den operativa ledningen. Därför föreslås atl dessa
båda funktioner ingår i samma sektion som den operativa ledningen. Chefen för
underrättelseenheten bör ges en sådan ställning alt kvalificerad personal kan
rekryteras, I krig ingår dessulom en väderenhet i operationslednings- och
underrättelseseklionen.

Del finns ett nära samband mellan
mobiliseringsförberedelser och underhållstjänst. Militärbefälhavarnas ledning
av dessa funklioner bör därför enligt ledningsutredningen beredas inom en och
samma sektion, mobiliserings- och underhållssektionen. I denna bör ingå en
central enhet för övergripande ledning av mobiliseringsverksamhel och
underhållstjänst, en malerielenhel samt i krig enheten för kameral verksamhet
och fällpostt-jänst.

Militärbefälhavarnas uppgifler vad avser utbildning av
krigsförbanden bör enligt utredningen hållas samman av sektionschefer som till
sill förfogande har utbildningsenheter. Militärbefälhavarnas uppgifler
beiräffande

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 135 60

ledningsövningar samt krigsspel,
krigsplanläggningsfältövningar o.d, bör dock ligga hos operationslednings- och
underrättelseseklionen. Särskild mobiliseringsulbildning bör åligga
mobiliserings- och underhållsseklionen. Särskild utbildning för krigsuppgifter
inom visst fackomräde, l, ex. underrällelseljänsl. hälso- och sjukvårdstjänst.
Iransporlijänsl osv., bör ledas av resp. fackenheter i staberna.

Uiöver nu nämnda uppgifter har utredningen redovisat behov
av enheter för personalljänsl, hälso- och sjukvårdstjänst, transporltjänst.
fältarbeten, sambandstjänsl och intern administration.

Utredningen anser all personalljänstfrågor - ulom
militärområdesslabernas inlerna personalfrågor - bör beredas av en särskild
personalenhet. Personalljänslen bör ingå i samma sektion som
ulbildningsverksamhelen. eflersom det finns ett klart samband mellan dessa
funklioner. Sektionen bör benämnas ulbildnings- och personalsektionen.

Hälso- och sjukvårdstjänsten ulgör en inlegrerad del av
underhållstjänslen och enheten bör därför ingå i mobiliserings- och
underhållsseklionen. Transport-, fältarbets- och sambandsfunklionerna har förls
samman till en särskild sektion. Delta ger enligt ulredningen bl.a. den
fördelen atl chefen för operalionslednings- och underrättelseseklionen avlastas
arbelsuppgifler och all den operativa ledningen stärks. Vidare utjämnas arbetsbelastningen
mellan sektionerna. Ytterligare en kvalificerad sektionschef lillförs varje
mililärområdesslab, vilkel är väsenlligl med hänsyn lill den omfattande
samverkan som bl. a. dessa tre stödfunktioner har med övriga
lotalförsvarsmyndigheler. Chefen för transport-, fältarbets- och sambandssektionen
kan väljas med hänsyn tagen till den särskilda vikt som mililärbefälhavaren i
aktuellt militärområde tillmäter en av dessa stödfunktioner.

En enhet för intern administration bör placeras in i
organisationen direkt under stabschefen.

Någon särskild planerings- och ekonomienhet har inle
föreslagils. Den inlerna planeringen skall ligga hos den administrativa
enhelen. Militärbefälhavarnas medverkan i planerings- och budgelarbelel inom
marinen och flygvapnet bör läggas på lämplig sakenhet inom staberna. Cheferna
för utbildnings- och personalsektionen bör enligt ledningsutredningen vara
sammanhållande för mililärbefälhavarnas uppgifter avseende arméns planerings-
och budgetarbete.

Utredningen behandlar även vissa ledningsfrågor. Bl. a.
anses all förslaget till organisalion av militärområdesstabema har ökal
beslutskapacilelen på sektionsnivå genom all alla seklionschefer, till skillnad
från nu, kan rekryteras med en bred erfarenhetsbakgrund. Nuvarande befattningar
för fristående souschefer bör ulgå ur organisationen vid berörda mililarområdesslaber.

Med hänsyn till den belydelse som måste tillmätas den
operativa verksamhelen föreslår ulredningen alt tjänsten som chef för
operationsled-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 61

nings- och underrättelseseklionen placeras in på en nivå
som moisvarar de nuvarande souschefernas. Öperalionschefen bör ligga på en nivå
som motsvarar nuvarande chefens för sektion I.

Pä chefen för ulbildnings- och personalseklionen bör
slällas samma krav som pä de nuvarande cheferna för armé- och flygseklionerna,
dvs. han skall vara en erfaren f. d. förbandschef.

Tjänsterna såväl i mililärområdesledningen som i staben
bör enligt ledningsulredningen vara oberoendebefatlningar samt ges en
fördelning mellan försvarsgrenarna, som tillgodoser behovel av fackmässig
kompetens. Tjänsterna som chefer för enheterna för mark-, sjö- resp.
luftstridskrafter bör dock knytas till resp. försvarsgren.

8 Chefen för första fiygeskadern

Enligt ledningsutredningen bör chefen för försia flygeskadern
behålla sin frislående ställning. Nuvarande uppgifter och resurser bedöms
lämpligl avpassade för ledning av atlackförbanden. Eskaderchefens uppgifter beträffande
spaningsförbanden bör inle ändras i avvaktan på resultatet av ÖB:s studier
rörande operaliv ledning av flygslridskraflerna i krig. Spanings- och
underrättelseavdelningen föreslås bli lokaliserad lill och ingå i Bråvalla
flygflollilj (F 13). Chefen för F 13 föreslås överta och under chefen för
försia flygeskadern ulöva i huvudsak de uppgifler som lidigare har legal på
chefen för Södermanlands flygflottilj (FII). Nuvarande provisoriska
organisalion för försia flygeskaderns stab - exkl. spanings- och
underrättelseavdelningen och den tillfälligt organiserade
krigsorganisa-tionssystemavdelningen bör fastställas liksom stabens
personalram. Es-kaderchefeo med stab bör behålla nuvarande lokalisering till
Göleborg. Möjligheterna till samordning med den marina stabsorganisationen bör
tas lill vara.

9 Chefen för Gotlands militärkommando

Chefen för Gollands mililärkommando är underställd
mililärbefälhavaren för Östra militärområdet men lyder direkt under chefen för
armén i fråga om utbildning m.m. Ulredningen anser all militärbefälhavaren för
Östra militärområdet bör ges ansvar också för ulbildningen m. m. av arméstridskrafter
på Gotland. Därigenom uppnås samma lednings- och lydnadsförhållanden som
gäller för övriga lägre regionala chefer inom armén. Förslaget påverkar inle
chefens för Gotlands militärkommando ställning i övrigt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 62

10 Byggnadskontoren

Ulredningens förslag beiräffande byggnadskontorens
uppgifter har lidigare redovisats under avsnittet om militärbefälhavarnas
uppgifler.

Organisaloriskl innebär förslagen alt byggnadskontoren
lillförs en krigs-planläggningsenhet, för vilken en fortifikationsofficer bör
vara chef. Utredningen anser atl tjänsten som chef för byggnadskonlor bör vara
civil. Della hindrar självfallel inle alt en militär befattningshavare kan
placeras på tjänsten.

11 Byggnads- och reparationsberedskapen

Enligt ledningsutredningen bör försvarsmakten
(forlifikalionsförvaltningen) även fortsättningsvis ha
förbandsproduktionsansvaret för byggnads- och reparalionsberedskapen i fred.
Av praktiska skäl godtas också alt cheferna på högre och lägre regional nivå
även i fortsättningen lyder under militärbefälhavare resp.
försvarsområdesbefälhavare. En förulsältning är dock all beslul om resursernas
fördelning fattas av militärbefälhavare/civilbefälhavare resp.
försvarsområdesbefälhavare/länsstyrelse i samråd. Byggnads- och
reparationsberedskapen föreslås bli finansierad via ell särskilt anslag, som
inte skall räknas in i försvarsmaktens utgiftsram. Nuvarande principer för
lillsällning av regionala och lokala chefer bör behållas. Delta innebär all
chefsuppgiften skall vara en deltidssyssla för personal som i övrigl är civilt
verksam inom byggnads- och anläggningsbranschen. Fasta heltidstjänster för
handläggning av frågor rörande byggnads- och reparationsberedskapen bör enligt
ulredningen inrättas pä mililärområdesnivå. Dessa handläggare skall ha
tjänslgöringsskyldighel även på den lägre regionala nivån för lokalchefens
räkning men hållas samman i regionalkontor, anslulna lill
mililärområdesslaberna. Förslagel att inrätta fasla tjänster bedöms medföra en kostnadsökning
på ca I milj. kr. per budgelår.

12 Förslagens genomförande

Utredningen anser alt beredningen i försvarsdepartementet
av förslagen bör samordnas med beredningen av de detaljorganisalionsförslag som
ÖB m.fl. centrala myndigheler skall redovisa med anledning av prop, 1977/ 78:63
om försvarsmaktens centrala ledning m, m. Utredningen anser all de i
propositionen angivna personalminskningskraven inle påverkar principförslagen
rörande den högre regionala nivän. Del är emellerlid inle osannolikt all
resultatet av arbelel på cenlral nivå kan komma atl påverka resursbehovet på
högre regional nivå. Även andra avstämningar. l.ex, i arbels-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 63

fördelningen, kan behöva göras. Ulredningen anser vidare
att den nya mililärområdesorganisationen bör genomföras först sedan de centrala
staberna har genomfört sin omorganisalion. En realistisk lidpunkl lorde vara
år 1982. Förslagen beiräffande civilbefälhavarna och gränsändringarna i
Gävleborgs län bör dock kunna genomföras oberoende av den cenirala nivån och i
den lakl som berörda myndigheler finner möjligt. Vidare bör förslagen
beträffande försia flygeskaderns stab och spanings- och underrättelseavdelningen
behandlas med förtur med hänsyn till tidsförhållandena för F II :s nedläggning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 64

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Det förslag till högre regional ledning som
försvarsmaktens ledningsutredning har lagt fram godtas i stort setl av
remissinslanserna. En del remissinstanser har dock invändningar mot vissa av
förslagen och andra har synpunkier på dem. Dessa redovisas i del följande.

1 Allmänna synpunkter och grundläggande krav

ÖB bilräder den grundsyn som ledningsulredningen har på
betydelsen av en väl avvägd och fungerande högre regional ledning. De principiella
uppgifter i krig och fred som enligt utredningen bör ligga på mililär- och
civilbefälhavarna är enligt ÖB lämpliga. Han bilräder också ulredningens
bedömning av de utvecklingstendenser, utgångspunkter och krav som ligger lill
grund för ulformningen och indelningen. ÖB konslalerar emellerlid all
ulredningen i sina förslag inle i alla avseenden har dragit de slulsalser som
dess egen bedömning ger underlag för. Del finns sålunda anledning alt betona
behovel av flexibilitet starkare än vad ulredningen gör.

Betänkandet ger enligt chefen Jör armén en värdefull
belysning av ledningsproblemen på den högre regionala nivån. Man får åler en
klar bild av denna ledningsnivås avgörande belydelse för vårl totalförsvar.
Chefen för armén biträder i avgörande principiella frågor de förslag som
ledningsulredningen har lämnal.

Chefen för marinen anser all samarbele mellan
mililarområdesslaber och cenirala myndigheler saml mililarområdesslaber och
lägre regionala staber måste förbättras, främsl genom all gällande rutiner ses
över och utvecklas. Samråd, rapportering och orienteringar i principiella och
vikliga frågor är en förutsättning härför, Minsl lika viktigt är att
försvarsgrenscheferna och militärbefälhavarna genom tillräckligt ofta
förekommande direkla konlakler kan säkerställa att de arbetar enligt en
gemensam grundsyn.

Försvarets rationaliseringsinstitut menar all utredningen
inte har klargjort hur del skall gå all undvika all mililärbefälhavarna blir
allmänna ledningsinslanser. Institutet framhåller vidare alt den påtagliga
osäkerheten om den framlida ulvecklingen leder till att man så långl som det
är möjligt bör undvika invesleringar för större förändringar i ledningsstrukturen
vid mililärområdesslaberna. Man bör enligt inslilutels mening i första hand inrikla
sig på all ta ut möjliga besparingar vid en principielll oförändrad
organisationsstruktur.

Postverket anför att bl.a. kommunikationstekniska och
driftsekonomiska faktorer styr postverkets indelning i regioner. Det har inte
ansetts möjligt att helt anpassa fredsorganisationen till indelningen i
civilområden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 65

För planeringen i fred innebär detla inle några slörre
administrativa problem.

Statens vägverk finner del synnerligen angelägel alt
ledningen av vägväsendel i krig både på cenlral och regional nivå blir föremål
för omprövning så alt ansvarsförhållandena blir klarare angivna. Vägverkels
uppfaUning är all ledningen av vägväsendet i krig bör följa organisalions- och
ledningsstrukturen i fred. För att säkra de regionala samverkansfunklionerna
bör vägverkel därför representeras av samverkansgrupper på högre resp, lägre
regional nivå, Della skulle enligt verkets mening bl, a. skapa bälire kontinuitet
i verksamheten, underiätta och förenkla rapporteringen och utveckla enhelliga
beredningsfunklioner.

Sjöfartsverket framhåller all rorofartyg, last- och
passagerarefärjor har goda möjligheter all lasta och lossa utan hjälp av
komplicerade anordningar i land. Det är också möjligt att med hjälp av pråmar,
provisoriska lastkajer m, m. lasta och lossa från sådana fartyg ulanför
egentliga hamnområden, varför enligt sjöfartsverkels mening ulvecklingen
snarare har minskat än ökal sjötransporternas sårbarhet.

Transporlnämnden framhåller atl civilbefälhavarnas
uppgifter att överblicka verksamheten och räll bedöma vilka ålgärder som bör
sältas in inte får onödigtvis försvåras genom en minskning av anlalet
civilomräden och därmed följande ökning av områdenas slorlek.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anför atl
arbetsformerna i krig kan behöva siuderas ytterligare. Om myndigheten snabbt
skall kunna etablera nya ledningsplalser eller lillfälliga uppehållsplalser för
delar av myndigheten lorde röriiga sambandsmedel vara nödvändiga. Denna fråga
bör ulredas. Viktigast lorde dock vara att den krigsplacerade personalens
förmåga förbäUras, både när del gäller all omsätta planerna till lägels krav
och alt genom adekvat kansliarbete möjliggöra en effekliv ledning. Delta kräver
ökad utbildning, vilkel i sin lur medför inle oväsentliga kostnader.

Civilbejälhavaren i Bergslagens civilområde framhåller atl
behovet av samverkan med och samordning av de civila delarna av totalförsvaret
kommer atl öka i avsevärd omfallning. Della har inle tillräckligt beaktats av
ulredningen.

2 Gränserna mellan militär- och civilområden resp.
försvarsområden och län

Ledningsulredningens förslag atl de mililärterriloriella
gränserna skall följa länsgränserna och all den mililärlerritoriella indelning
som gäller i fred endast i undantagsfall skall ändras i krig, i varje fall vad
gäller samverkan mellan de mililära och civila delarna av totalförsvaret,
stöds av så gott som alla remissinslanser.

ÖB delar ulredningens principiella syn atl länsindelningen
skall vara 5 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 135

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 66

avgörande för gränsdragningen. ÖB understryker atl det kan
uppslå lägen i krig när det med hänsyn lill helhetsintresset är nödvändigl alt
ändra mililärlerritoriella gränser och all föra över delar av eller funklioner
inom ell län till annal mililär- eller civiiområde. Om kravet på alt en
militärbefälhavare under ÖB skall leda en operation skall kunna uppfyllas
ertordras all flera mililärbefälhavare gör förberedelser för all leda en och
samma operation. Våra militärgeografiska förhållanden medför alt elt storl
anlal operationer måste förberedas.

Även chefen för marinen undersiryker all erforderliga
anpassningar av gränser samt överlagande av områden måste förberedas i fred och
kunna verkställas i krig med hänsyn till det operativa lägets förändringar.

Civilförsvarsslyrelsen bilräder ledningsulredningens
uppfallning. Slyrelsen anser dock att ur civilförsvarssynpunkl även
civilförsvarsområden under krigsförhållanden kan komma att civiladminislralivl
behöva föras över lill annan länsstyrelse, någol som bör siuderas. förberedas
och övas i fred.

Sjöfartsverket framhåller svårigheterna all alllid ha en
gränsdragning som stämmer överens med länsindelningen. Farledernas utseende och
därtill anpassad lotsningsverksamhel kan kräva en annan gränsdragning.
Sjöfartsverkets kontaktytor på regional nivå är i de flesla hänseenden riktade
mol örlogsbaserna, med vilka sjöfartsverkets ledningspersonal är samgrupperad.
Atl dessulom ha samverkansgrupper hos försvarsområdes-och länsledningen bedöms
inle nödvändigl och lorde inle heller vara möjligt all åsladkomma,

Civilbejälhavaren i Södra civiloinrudet har erfarenheter
från såväl fredsarbetet som från ledningsövningar som entydigl bestyrker all
överförandel av delar av län till andra län och civilområden är en i prakliken
näst inlill omöjlig lösning, Atl föra över hela län lill andra civilområden
bördäremol kunna ske. varvid sambandsproblemen dock inle får underskallas.

Civilbefålhavaren i Västra civilområdel anser atl enda
skälet lill all föra över elt län från elt civilområde lill ell annal skulle
vara atl civilbefälhavarens möjligheter lill ledning har upphört. Della måste
betraktas som elt yllerlighelsfall. I övrigt anser civilbefälhavaren all del
inle finns några operativa skäl atl vidta gränsändringar beiräffande civil- och
militärområden i samband med avdelande av fördelningsområde. Innan ell fördelningsområde
avdelas bör en kraftsamling ha förberetts av såväl militära som civila resurser
från angränsande län och försvarsområden saml civil-och militärområden. Ell av
de mesl vägande skälen för all län och försvarsområden saml civil- och
militärområden bör sammanfalla är just atl underlätta ledning och samverkan
oberoende av var fördelningsområden bildas.

Civilbejälhavaren i Östra civilområdet anser i likhet med
ulredningen atl nuvarande ledningsuppgifter inom Östra civilområdel ligger på
övre gränsen av vad som är möjligt vad gäller anlalel län. En minskning från
sju lill

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 67

sex län inom Östra civilområdel skulle självfallel
underlätta civilbefälhavarens verksamhet, öm man emellerlid av militärt
operativa skäl även i framliden måsle behålla försvarsområde 49:s södra del
inom Östra militärområdet bör hela försvarsområde 49 och Gävleborgs län
tillföras Östra militär- och civilområdena trots de nackdelar i form av
ytterligare försvårad ledning och samordning som därvid drabbar
civilbefälhavaren för Östra civilområdel.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde framhåller alt
del förhållandel alt försvarsmaklen i högre grad än lidigare kommer all utnyttja
det civila samhällels resurser medför alt kraven på en från civil synpunki
lämplig indelning i civilområden ytterligare underslryks. Enligt civilbefälhavarens
uppfallning får inle sådana civiladministraliva områden faslslällas som
lillgodoser olika mililära iniressen men försvårar den alllmer belydelsefulla
civila ledningen och samordningen.

Civilhefälliavaren i Nedre Norrlands civiiområde anför att
Nedre Norrlands civilområde uppvisar en avsevärd brisl på balans såväl
befolkningsmässigt som näringsgeografiskl. Della förhållande medför belydande
svårigheter för civilbefälhavaren atl lösa sina uppgifler med alt omfördela
eller ersälta resurser inom civilområdel. Med ell överförande av hela Gävleborgs
län lill Nedre Norrlands civilområde bör en stor del av de resurser som är
värdefulla för länet och för totalförsvaret kunna utnyttjas inom hela
civilområdel. Ur iransportledningssynpunkl lorde det både för Övre och Nedre
Norrlands civilområden vara praktiskt och lämpligl att denna ledning av
verksamhelen kan börja så tidigt som möjligt i iransporlkedjan,

3.1 Antalet militär- och civilområden

Några remissinslanser har synpunkier på ulformningen av
och förulsältningarna för de fem olika mililär- och civilområdesallernaliv som
ulredningen har prövat.

ÖB anser atl ledningsutredningen har ulformal de olika
alternativen på ett - med hänsyn lill förulsällningarna - lämpligl sätt,
Ulformningen medger en allsidig belysning av alternativens för- och nackdelar
med hänsyn lill mililärbefälhavarnas och civilbefälhavarnas uppgifter och med
hänsyn till ledningsnivåns uppgifter inom vårl samlade ledningssystem,

Fortijikationsjörvaltnlngen ifrågasäller ulredningens
principiella ställningstagande alt etl byggnadskonlor skall finnas i varie
militär- och civilområde.

Länsstyrelsen i Kifstianstads län anser del vara
nödvändigl all mililärbefälhavarnas ansvar inle omfaltar mer än elt sannolikt
operationsområde. Södra militärområdets nuvarande usträckning bör därför enligt
länsstyrelsens mening behållas i enlighet med ledningsutredningens förslag.

Länsstyrelsen i Örebro län vill framhålla att
utrymningsrörelser från Mälardalen går genom Örebro län och därför bör planeras
och genomföras

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 68

i intim samverkan med länen i Östra militär- och
civilområdel. Detta lillsammans med de av ulredningen framförda moiiven för alt
hänföra länet till Östra mililär- och civilområdel gör atl länsstyrelsen
förordar en sådan lösning vid ulformningen av alternativ 5,

TCO-S framhåller all nedläggningen av en mililärområdesslab
knappast kan påverka behovel av särskilda organ för ledning av byggnadsverksamhet,
inskrivning och redovisning av värnpliktiga eller verksladsdrift. Huruvida
dessa organ - byggnadskontor, värnpliktskonlor och militärområdes-förvaltningar
- skall utgå måsle bedömas ulifrån verksamhelens arl. ledningsproblem,
geografiska avstånd, värnpliklssociala aspekler m.m, och inle göras beroende av
anlalel militärområden.

Utredningen borde enligt landstingsjörbundet i sina
överväganden ha lagil hänsyn lill den civila sjukvårdens stora betydelse i
krig. Enligt landstingsförbundet bör därmed även resultaten av
regionsjukvårdsuiredningens förslag om den sjukvårdsregionala indelningen
beaklas vid bedömning av den lämpligaste militärområdes- och
civilområdesindelningen,

Ulredningens förslag atl allernaliv 6 skall väljas bilräds
av praktiskt tagel alla remissinslanser. Några av dessa vill dock framföra
synpunkier på förslagel.

Bl,a. ÖB anser atl alternativ 6 bäst tillgodoser de
operativa och lednings-mässiga kraven. Antalet tjänster kan minskas med ca 100.
En minskning med ytterligare ca 50 Ijänster är inte möjlig på denna nivå. Om en
sådan minskning skall ske för atl uppfylla tilläggsdirektiven anser ÖB atl sex
militärområden skall behållas samt all den ytterligare minskningen om ca 50
ijänsler redan har lillgodosells i den centrala ledningsnivån genom ÖB:s
förslag lill organisalion av de cenirala staberna. Besparingsmålet får enligt
ÖB:s uppfallning inle vara styrande i valet mellan fem eller sex militärområden.
Ulformningen av allernaliv 6 enligt ledningsulredningen medför den nackdelen
från operaliv synpunkt all elt tänkbart operationsområde med tyngdpunkt i
Gävleområdet delas i sidled. Nuvarande indelning innebär emellertid den
nackdelen att samma område delas i djupled. Del finns inle någol realistiskt
alternativ som lar borl bägge nackdelarna. Ledningsulredningens förslag kan,
eftersom det medför fördelar från andra än operativa synpunkter, godtas om
snabba ändringar kan göras med hänsyn lill aktuellt operationsområde.

Försvarets materielverk anför bl.a. aU en ändrad
militärområdesindelning under relativt lång tid kan förvänlas medföra en
nedgång i totalförsvarets beredskap. Nya samverkanslinjer måste upparbetas och
delar av krigsplanläggningen revideras, bl.a, med hänsyn till förrådsställning
och lokalisering i övrigt av försvarsmaklens resurser.

Statskontoret anser i likhei med ulredningen all moiiven
för alt minska anlalel militärområden inle är så starka atl de uppväger de
nackdelar som är förknippade med en sådan omorganisalion. Genom en mer strikt
ansvars- och uppgiftsfördelning mellan mililärbefälhavare och försvarsgrens-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 69

chefer bör inle obelydliga rationaliseringsvinster kunna
göras inom den regionala organisalionen.

Centralorganisationen SACO/SR anser det inte vara rimligt
att en personalminskning med en dryg promille av försvarels anslällda skall
vara avgörande i frågan om elt militärområde skall försvinna eller inle. Om
slalsmakterna vidhåller silt personalminskningsmål, anser SACO/SR atl
arbetsuppgifterna åler bör ses över och minskas så alt man kan få en rimlig
balans mellan uppgifler och resurser med bibehållet anlal militärområden.
Omfaltningen av personalminskningen regionalt bör enligt SACO/SR:s mening
faslslällas när man slutgiltigt kan överblicka konsekvenserna av
omorganisationen på cenlral nivå. Del är rimligl atl vissa uppgifler kommer
all förskjuias mellan cenlral, regional och lokal nivå för alt få en lämplig
balans. De lolala personalminskningarna kan med hänsyn till detta behöva tas ut
pä olika ställen i organisalionen. Därför bör personalminskningsmålen vara
preliminära och slalsmakterna vara beredda all ompröva uppsatta mål mot
bakgrund av de erfarenheter som uppnås efter omorganisationen centralt.

TCO-S hävdar atl den eftersträvade personalminskningen om
150 personer kan rymma såväl nellobesparingar som omfördelningar lill andra nivåer.
I delta avseende tillgodoser alternativ 6 mer än väl dessa krav, eflersom över
200 personer i stället för 150 dras in eller omplaceras lill andra nivåer.

LO bilräder förslagel under förutsättning atl den
återstående delen av minskningsmålel, ca 50 ijänsler, kan sparas in i den
cenirala ledningen.

Statens Institut för personaladministration och
-utbildning framhåller all, i de allernaliv som uppfyller tilläggsdirektivens
krav om personalminskning i fredsorganisalionen med 150 personer, resurserna
kommeralt minska inom områdena personalvård och arbelsmiljö så alt molsvarande
tjänster kan behöva köpas från andra slatliga eller kommunala organ, varigenom
några egenlliga besparingar inle erhålls. Detla kan medföra en
kvalitetssänkning. Möjligheten atl köpa sådana resurser från andra myndigheter/organ
och effeklerna av detta bör utredas ytterligare, om nämnda alternativ av andra
skäl förordas,

AMS vill, beträffande de alternativ till minskat antal
civil- och militärområden som utredningen diskulerar, endasl framföra den
uppfattningen atl del antal län som f, n. ingår i Östra resp. Södra
civilområdel bedöms ligga nära den övre gränsen för vad etl
civilbefälhavarkansli kan planlägga för och, vid en eventuell verkställighet,
samordna och leda.

Av de remissinstanser som inle har godtagit ulredningens
förslag framförs bl. a. följande.

Försvarets rationaliseringsinstitut förordar att möjliga
besparingar i försia hand skall tas ut inom ramen för en principielll
oförändrad organisationsstruktur. Institutet menar atl del med allernaliv 6.
minus 150 är möjligt atl åstadkomma en klarare konkretisering och avgränsning
av

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 70

militärbefälhavarnas med staber uppgifler så att
huvuduppgiflerna av operaliv karaklär och mobiliseringskaraklär framhålls.
Uppgifter av s.k. fredsmässig karaktär kan därvid rensas ul. De
decenlraliseringseffekier som slalsmakterna har velal uppnå centralt måste
följas upp av en åtstramning även på mililärområdesnivån.

Chefen Jör marinen anför atl han tidigare har anslutit sig
till etl alternativ med fyra militärområden men godlar ulredningens moliv för
atl förkasta della. Marinchefen anser all strävan bör vara att minska antalet
militär-och civilområden, inle minsl av kostnadsskäl. Fakiorer som lalar för
aliernalivet med sex militärområden uppväger inte fördelarna med alternativ
5:s besparingsmöjligheter. Marinchefen anser att del besparingsmål som regeringen
har angett bör uppnås och all dessa besparingar skall ske på den högre
regionala nivån, Allernaliv 5 förordas men Örebro län och försvarsområde 51 bör
hänföras lill Östra mililär- och civilområdena för alt ge dessa områden ett
slörre djup. Införandel av en armékårslab kan inle lillslyrkas. Det är
fördelaktigt om den sjöoperaliva ledningen i Boltenhavet kan utövas av en
örlogsbaschef.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför alt viktiga resurser
redan i utgångslägel har baserats inom Kopparbergs län samt atl utnyttjandet
av dessa resurser och även övrig långsiklig totalförsvarsplanläggning lorde
underlättas avsevärt, om båda länen tillhörde samma militär- och civilområde.
Länsstyrelsen anser därför atl allernaliv 4 SV och 5 från länels synpunki är
likvärdiga och bäsl lillgodoser länels vitala iniressen. Andra fakiorer gör all
alternativ 5 kan vara att föredra.

Chefen Jör flygvapnet förordar alternativ 4 SV. Genom
della skapas en enheilig och i stort sell likarlad luftoperativ ledning över
hela landel, varvid samtliga militärbefälhavare får fullt luftoperalivt ansvar
samiidigi som besparingar uppnås. Samma mililärbefälhavare bör leda operationerna
i såväl de främre som bakre delarna av resp. militärområde, vilkel talar för
slörre militärområden. Chefen för flygvapnet anser det acceptabelt med en
mellannivå, om delta behövs för atl genomföra elt alternativ med fyra
militärområden.

Statens vägverk avslyrker alternativ 5 med hänsyn till de
relativt begränsade besparingseffekterna och föreslår atl det av ledamoten
Lindblad förordade alternativet 4 SV med hänsyn till kostnadsläget ytteriigare
utreds och konsekvenserna härav för väghållningen klariäggs.

Luftfartsverket förordar etl alternativ som överensslämmer
med den lufloperativa ledningen.

4 Ledningsorganisationen i övre Norrland

ÖB anser i likhet med ledningsulredningen atl
mililärbefälhavaren i Övre Norriands militärområde vid sidan av sina uppgifler
på högre regional nivå

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 71

skall utöva den territoriella ledningen på lägre regional
nivå inom Norrboltens län. Till skillnad från ulredningen anser ÖB alt
landshövdingen i Norrbotiens län regelmässigt bör vara civilbefälhavare. Detla
är en förulsältning för alt avsedd snabbhet i mililärbefälhavarens och
civilbefälhavarens territoriella ledning skall åstadkommas. Mol bakgrund av
alt i del valda alternativet nuvarande försvarsområdesbefälhavare i såväl fred
som krig måsle upprällhålla viss samverkan med länsstyrelsen och andra lägre
regionala myndigheter föreslås alt indelningen i och benämningen försvarsområde
behålls. Arten och omfaltningen av erforderlig samverkan bör efter hand
klarläggas i samband med övningar och krigsspel.

Liknande synpunkier förs fram av miliiärhefälhuvarcn i
Övre Norrlands militärområde. Han föreslår all ett gemensamt ledningsorgan för
civilbefälhavaren och länsstyrelsen i Norrbotiens län organiseras i krig av
civilbefälhavarens kansli och länsstyrelsen i Norbotiens län förstärkta med
viss personal ur Västerbottens län, vilkel bör medföra personal- och kostnadsbesparingar.
Förslaget förutsätter atl landshövdingen i Norrbollens län är civilbefälhavare.

SJ bilräder ledningsulredningens förslag. SJ får nämligen
alll svårare alt avdela erforderlig samverkanspersonal lill myndigheler med
vilka SJ inle är samgrupperad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansluter sig till
ulredningens förslag och framhåller att direkt samarbete mellan
mililärbefälhavare och länsstyrelse är den enda realistiska lösningen på del
gemensamma ledningsansvaret. Länsstyrelsen delar inle mililärbefälhavarens
uppfattning all i Norrbottens läns krigsorganisation bör ingå en
civilbefälhavareenhet. utan bilräder utredningens förslag att en självständig
civilbefälhavareinslilulion allljäml skall finnas i övre Norrland,
Länsstyrelsen föreslår atl landshövdingen i Norrboltens län också skall vara
civilbefälhavare.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län ansluter sig lill
ledningsutredningens förslag. Slarka skäl talar för en samordningsform där den
mililära och civila sidan möts i ett samrådsforum. Della kan praktiskt lösas
genom atl landshövdingen i Norrbottens län också är civilbefälhavare i Övre
Norrlands civilområde omfattande Norrbottens och Västerbottens län. Del kan
inle anses rationellt att landshövdingen till silt förfogande har två staber
som är i det närmaste lika stora på samma grupperingsplats. Länsstyrelsen
föreslår därför att till krigslänsslyrelsen knyts en speciell ledningsenhel i
samordningsfrågor. Denna bör uigöras av ett förstärkt fredskansli för
civilbefälhavare. Enheten skulle utgöra landshövdingens rådgivande organ i hans
arbele som civilbefälhavare och slå direkl under hans ledning.
Civilbefälhavarens ärenden skulle beredas i länsstyrelsens olika sektioner och
hänskjutas lill civilbefälhavareenhelen som underlag för civilbefälhavarens
beslut. Civilbefälhavareenhelen bör ledas av civilbefälhavarens kanslichef i
fred. En sådan organisationsform innebär både personal- och kostnadsbesparingar
samtidigt som den klarhet i ansvarsförhållandena skulle skapas som har
efterlysts tidigare.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 72

Civilbejälhavaren i Övre Norrlands civilområde tillslyrker
den av ledningsulredningen föreslagna organisationsformen. Krigsorganisationen
bör utformas efter närmare överväganden och tester av hur verksamheten
lämpligen bör bedrivas i olika situationer. Myndigheterna bör få slörre frihet
än nuvarande bestämmelser medger att anpassa krigsorganisalion och
personalsammansältning till förutsättningarna i civilområdel. Fastän en direkl
samverkan sker mellan militärbefälhavaren och länsstyrelsen i Norrbollens län i
rena länsfrågor bör länsstyrelsen ha forlsall rält att organisera civila
ledningsgrupper. Organisationsformen bör göras till föremål för särskilda
sludier och försök och valel av form bör få avgöras i administrativ ordning.

Myckel lalar enligt civilbefälhavaren i Övre Norrlands
civilområde för en avlastning av ansvaret redan i fred pä det sätl som
experterna Edmén, Edström och Orrö framhåller. Experternas förslag bör därför
studeras närmare så att den flexibilitet utredningen anser nödvändig också hos
civila myndigheler läll kan åstadkommas i en krigssituation. Kan ledningsfrågorna
i Norrboltens län inle få en liilfredsslällande lösning inom ramen för
ulredningens förslag bör man pröva experternas förslag all redan i fred föra
över Västerbottens län till Nedre Norrlands militär- och civilområde,

Civiljörsvarsstyrelsen ansluter sig lill Edméns, Edströms
och Orrös särskilda yttrande. Genom att Västerbottens län förs över till Nedre
Norrlands militär- och civilområden kan lolalförsvarsverksamheten i Övre
Norrlands civilområde hell kraftsamlas för all siödja mililärbefälhavaren i
försvarei av Norrbotiens landgränser. Härigenom renodlas också ledningsförhållandena
i Övre Norrlands mililär- och civilområden. Styrelsen förordar atl mililärbefälhavaren
samverkar med länsstyrelsen i Norrbotlen som ges sådana uppgifter och
befogenheier som lillkommer en civilbefälhavare. Delta medför nära samverkan
dels mellan försvarsområdesbefälhavarna och kommunerna, dels mellan
fördelningschefen och civilförsvarschefen.

Överstyrelsen för ekonomiskt Jörsvar bilräder med de moliv
experterna Edmén, Edström och Orrö framför i sitt särskilda yllrande i princip
experternas förslag till regional indelning i Norrland. Från cenlral
försörjningssynpunkl bedöms frågan emellerlid inte ha någon avgörande
belydelse. Från civil sida bedömer överstyrelsen del främsl vara elt regionall
samverkansproblem, varför berörda regionala myndighelers yttrande i första
hand föreslås vara vägledande för beslut i frågan,

Civilbejälhavaren i Västra civilområdet kan beiräffande
förhållandena i Övre Norrlands civilområde med hänsyn lill den principiella
ledningsfrågan inte underiåla atl förorda det förslag till indelning i
militär- och civilområden som Edmén, Edström och Orrö har avgelt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 73

5 Den civila ledningen på högre regional nivå

De av ledningsulredningen föreslagna principerna för den
civila ledningsfunktionens uppbyggnad och ansvarsområden biträds av ÖB.
Civilbefälhavarnas ulökade roll och ansvar är viklig inle minst mol bakgrund
av atl de militära operationerna snabbi kan beröra stora områden. Behovet av
länsövergripande planer och planer för utrymning och undanförsel med hänsyn
till snabbt föränderliga militärt operativa lägen underslryks.

Socialstyrelsen understryker atl en ökad integrering av
totalförsvarets sjukvårdsresurser bör eftersträvas. Del är därför myckel
viktigt all civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna utformar en
regional grundsyn för inriktningen av försvarsplanläggningen inom mililär- och
civilområdena. Socialslyrelsen påpekar alt det på sjukvårdssidan måste finnas
länsövergripande planer inom alla civilområden. Socialstyrelsen, som svarar
för den riksövergripande styrningen, kommer atl utfärda föreskrifter lill
civilbefälhavarna när del gäller krigsplanläggningen för sjukvårdens del.

Landstingsförbundet erinrar om regionsjukvårdsuiredningens
belänkande (SOU 1978:70) Regionsjukvården. I betänkandet föreslås bl.a, att en
regional samverkansnämnd inrätlas inom varje sjukvårdsregion, Mol bakgrund av
hälso- och sjukvårdens betydelse under beredskap och krig anser
regionsjukvårdsutredningen, efler samråd med utredningen om sjukvården i krig
(USIK), att sjukvårdens beredskapsfrågor måste uppmärksammas av de regionala
samverkansnämnderna. Samarbete bör därvid etableras med vederbörande civil- och
militärbefälhavare. Enligt regionsjukvårdsutredningen skall inom ramen för
planeringsprocessen de cenirala organen ha möjlighet att uppta överläggningar
med regionens huvudmän. Även beredskapsaspekter bör härvid ingå som ell
naturligt led i ett sådant utvecklingsoch planeringsarbete rörande hälso- och
sjukvården i fred, Landslingsförbundel anser vidare alt underlag lill
civilbefälhavarens grundsyn på sjukvården i krig inom civilområdet bör las
fram av den föreslagna regionala samverkansnämnden i samråd med krigsplacerade
befallningshavare i civilbefälhavarens sektion B.

1 fråga om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter
lillslyrks den av ledningsutredningen föreslagna föreskriflsrätten av några
remissinstanser medan andra har invändningar eller synpunkter.

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde har inle
funnil alt del i fredsarbetet fordras någon formell befälsrätt gentemoi
länsstyrelser m.fl. Hur befogenheterna slutligt skall formuleras och formas
utreds f. n. av civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför atl om mera distinkta
direktivregler införs för civilbefälhavarna kan länsstyrelsens ställning i
samordningsavseende komma att uppfattas som svagare inom länet än civilbefälhavarens
ställning inom civilområdet. Om dylika bestämmelser meddelas för
civilbefälhavarna, vill länsstyrelsen understryka att föreskriftsrätten

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop,
1979/80:135 74

bör avse övergripande samordning som tar sikte på
verksamhetens inriktning i stort och atl länsstyrelsens planläggningsresurser
inom denna ram skall vara obeskurna.

SJ anför atl del inle finns något behov av alt civila
centrala myndigheler får räll all utfärda fackvisa föreskrifter lill civilbefälhavarna
för krigsplanläggningen. SJ har nämligen regionala myndigheler som efter
cenirala direktiv ulför erforderlig fackplanering i samverkan med bl, a,
civilbefälhavarna.

Statens vägverk framhåller alt civilbefälhavarna redan nu
kan ulöva ell övergripande planerings- och samordningsansvar för verksamheier
som berör flera län. Vägverket ställer sig tveksamt till föreskriflsrätten och
anser atl den i betydande omfattning skulle öka kraven på civilbefälhavarnas
fredsorganisalion utan all ge molsvarande uibyle.

Överstyrelsen för ekonomiskt Jörsvar anser all nu gällande
principiella ansvarsfördelning mellan civilbefälhavarna och länsslyrelserna i
huvudsak bör behållas. Även om civilbefälhavarna i krig blir de högsta civila
lolal-försvarscheferna inom regionerna motiverar inte enbari della alt motsvarande
ansvarsfördelning skall gälla i fred, Förslagel att högre civil lotalförsvarsmyndighet
skall ha föreskriflsrätt gentemoi lägre insians bilräds således inle av
överstyrelsen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser atl förslaget om ökad
direktivrält strider mot principerna för självständigt förvaltningsansvar och
kan innebära krav på kostnadskrävande åtgärder, för vilka länsstyrelsen i
många fall inte kan budgetera medel. En uividgad direktivrält lorde också
molverka strävandena till ökad decentralisering av beslutanderätt m, m. Av
dessa skäl avstyrker länsstyrelsen förslaget.

Liknande skäl anför flera länsstyrelser, som sålunda
avstyrker förslagel om föreskriftsrätt.

Luftfartsverket anför att samverkan med den civila
ledningen på högre regional nivå - på det sätt som åsyftas i utredningen - inle
förekommer för luftfartsverkets del,

Ledningsulredningens förslag om en ulökning av
civilbefälhavarnas kanslier i fred och en förstärkning av kanslichefernas ställning
tillstyrks av huvuddelen av remissinstanserna. ÖB anser dock atl en särskild
undersökning bör göras för atl klarlägga ökningens omfattning.

Beredskapsnämnden Jör psykologiskt Jörsvar anser den
föreslagna förstärkningen med två handläggare vara ell minimum med lanke på
del ökade ansvar som civilbefälhavarna enligt förslaget skall ges.

Transportnämnden anför att utredningens förslag om anlalel
handläggare i civilbefälhavarnas kanslier lorde vara en alltför låg siffra för
vissa civilområden, främst på grund av att även utbildningsbehovet förtjänar
alt beaklas.

Statskontoret anser det vara en Iveksam lösning att ge
kanslicheferna en starkare ställning, eftersom sannolikheten är stor för atl
man då får en

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop,
1979/80:135 75

formell och en reell civilbefälhavare. Statskontoret
framhåller atl den administration som byggs upp för atl klara krigels krav bör
vara anpassad till krigsorganisationen. Det kan därför diskuleras om inle
väsentliga delar av de resurser som finns vid länsslyrelsernas försvarsenheler
skulle kunna ulnylljas bäitre. om de fördes över lill civilbefälhavarna.

Jordbruksnämnden anför all kansliorganisationen bör
utformas när resultatet av civilbefälhavarens i Bergslagens civilområde
pågående översyn av civilbefälhavarnas fredsuppgifter föreligger.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdel anser det
försvarbart all inledningsvis förslärka kanslierna med endasl två handläggare
under förutsätlning alt regeringen i fortsättningen - som ulredningen föreslär
- noga följer personalbehovet. En annan förulsältning är atl den heltidstjänst
för kontorist och den halvtidstjänst för vaktmästare som civilbefälhavaren
ulan resultat i flera år har begäri blir inrättade. Däruiöver bedömer
civilbefälhavaren all en ulökning med två handläggare måsle balanseras med
ytterligare en Ijänsl på expeditionen. I annal fall blir kansliorganisationen
föga ralionell.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdet anför all en
försiärkning av civilbefälhavarnas kanslier med vardera två handläggare inle
är lillräcklig för Östra civilområdels del. Detta gäller även om Gävleborgs län
förs över till Nedre Norriands civilområde.

Om en försiärkning av civilbefälhavarnas kanslier blir
akluell är del enligt televerket önskvärt alt samtliga kanslier erhåller
sambandskompe-lens. Detta skulle dels vara lill slöd för televerkets åtaganden
rörande totalförsvaret, dels underlätta rekryleringen av sambandschefer i
civilbefälhavarnas krigsorganisation. En utökad sambandskompelens skapar även
möjlighel för civilbefälhavarna dels all lämna konsulltjänsler till
länsslyrelserna i syfte atl få deras sambandsplanläggning på en jämn nivå, dels
atl skapa en "civilpolicy" beiräffande kraven på bl. a. telekommunikationernas
ulhållighet, krigsskydd m. m.

CivilJörsvarsstyrdsen påpekar att en utökning av civilbefälhavarnas
resurser inte får ske på bekosinad av lägre regional eller cenlral nivå.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser atl civilbefälhavarnas
kanslier i krig är alllför slora och tungrodda organisationer för de uppgifler
som de kan förvänlas bli ställda inför. Detla medför bl.a. svårigheter all
rekrylera lillräckligt kvalificerad personal. Rekryteringen sker dessulom ofta
i konkurrens med länsslyrelserna i civilområdena. Länsstyrelsen anser därför
all civilbefälhavarnas krigskanslier bör uigöras av små kvalificerade ledningsgrupper
för samverkan med militärbefälhavama och med uppgifl alt i stort samordna det
civila försvaret inom civilområdena. Även länsslyrelsernas krigsorganisation
bör kunna minskas och flera uppgifter decenlraliseras till kommunerna och
lokala ledningsorgan.

Lantmäteriverket har i en ulredning angående lanlmåleriels
uppgifler och organisation i krig föreslagit att en överlanimätare placeras i
civilbefäl-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 76

havamas kanslier i krig för all säkerslälla samordningen
och försörjningen med landskapsinformation inom civilområdel.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar framhåller all
krigsorganisationens C-seklion behöver förslärkas för all i någon mån råda bot
på den bristande balansen mellan mililärbefälhavarna och civilbefälhavarna.

Civilbejälhavaren i Södra civilområdel anser alt
civilbefälhavarna bör ges en belydande handlingsfrihel all anpassa
krigsorganisationen lill civilområdels speciella förhållanden. Även en
relativt slor personaluppsättning jämfört med de ramar som nu har angetls i
särskilt beslul innebär marginella kostnadsökningar i fredsarbetet men
säkerställer atl krigsorganisationen verkligen fungerar.

Nuvarande ordning all ulse en av landshövdingarna inom
civilområdena all vara civitbefälhavare ifrågasätts av statskontoret.
Statskontoret anser all del inle kan vara rimligl atl begära atl en och samma
person skall kunna överblicka och styra civilförsvarsplaneringen för upp lill
sex län och samtidigt svara för den regionala samhällsutvecklingen inom del
egna länet. Andra skäl som lalar mol all förena civilbefälhavarnas uppgifter
med landshövdingebefallningar är de intressekonflikter som kan uppslå. Totalförsvarets
önskemål utgör ofta reslriktioner för den samhällsutveckling som landshövdingarna
har atl företräda. En annan typ av intressekonflikt kan förekomma vid
avvägningen om vad som är bäsl för civilområdet resp. civilbefälhavarens egel
län.

Civilbejälhavaren i Södra civilområdet anser del hell
nödvändigl all civilbefälhavarna är landshövdingar i akliv ålder. Stor hänsyn
måste tas både lill personliga kvalifikationer och lill vem som avses bli
krigslandshövding i del län där civilbefälhavaren är landshövding. Om
arbetsuppgifterna ökar, måste civilbefälhavaren personligen i motsvarande grad
befrias från annal än de vikliga ärendena genom all kanslichefens ställning
stärks.

Om civilbefälhavarnas kanslier förstärks och
kanslichefernas ställning bättre markeras, kan enligt beredskapsnämnden Jör
psykologiskt försvar nuvarande ordning med en av civilområdets landshövdingar
som civilbefälhavare godtas. Nämnden vill emellertid understryka, att detta
kan medföra problem av olika slag. Särskilt kan del bli svårigheter för det
län, vars chef utses lill civilbefälhavare,

Ledningsulredningens förslag atl
civilbefälhavarorganisationen skall föras över lill försvarsdepartementels
verksamhelsområde avstyrks av några remissinstanser, bl. a. en civilbefälhavare
och fyra länsslyrelser, men tillstyrks av andra inslanser, bl. a. fyra
civilbefälhavare och tre länsslyrelser,

Ulredningens förslag att mililärområdesslaberna och
civilbefälhavamas kanslier lokaliseras till samma ort avsiyrks av samtliga
berörda civilbefälhavare liksom av vissa andra remissinstanser.

Civilförsvarsstyrelsen anser att fördelarna med en
samlokalisering av militärbefälhavare och civilbefälhavare inte motiverar de
fredsorganisato-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 77

riska kostnader och personalsociala konsekvenser som en
flytining medför.

Försvarets rationaliseringsinstitut anför all flyttning
kan ske när del inle krävs några invesleringar. Hänsyn måste dock las lill att
civilbefälhavarnas kanslier har ell samverkansbehov gentemot andra civila
institutioner. Därför bör i varje enskill fall en noggrann
kostnads-/nyllokalkyl göras. En lokalisering till samma ort av
mililärområdesslaberna och civilbefälhavarnas kanslier får inte bli någol
självändamål.

Televerket anmäler all del från dess synpunki vore till
fördel om civilbefälhavarnas kanslier i Södra. Väsira och Östra civilområdena
samt Nedre Norrlands civilområde kan få behålla nuvarande lokaliseringsorter.

Statens Jordbruksnämnd anser det vara naturligare och
lämpligare atl förlägga kanslierna i anslulning lill länsslyrelserna i de län
inom resp, civilområde där samhälls- och näringslivsfunklionerna är starkast
förankrade.

Överstyrelsen för ekonomiskl Jörsvar kan inle utan vidare
la ställning i denna fråga utan föreslår all civilbefälhavarnas fredskansliers
kontaktytor först noggrannare uireds och merkostnaderna av en evenluell
flyttning beräknas innan beslut om ändrad lokalisering övervägs.

Civdbefälhavaren i Södra civilområdet anför all
ledningsulredningen inle har fäst lillräckligl avseende vid alt det är en
dominerande uppgifl för civilbefälhavarna alt samordna de regionala och högre
regionala civila myndigheternas och organisationernas planeringsinsaiser för
all kunna uppnå effektivast möjliga utnyttjande av totalförsvarets resurser.

Utredningen betonar mycket starkt samarbetet mellan
mililär- och civilbefälhavarna men beskriver på elt anmärkningsvärt förenklat
och delvis missvisande säll samverkan mellan civilbefälhavarna och de civila
myndigheterna och näringslivet. Planeringen av del civila totalförsvaret omfaltar
inle endasl de slalliga myndigheterna utan också de kommunala organens och det
enskilda näringslivels samfällda insalser. Civilbefälhavaren i Södra
civilområdet anför vidare all erfarenhelerna från de gångna åren visar all
några mera pålagliga nackdelar när del gäller samarbetet med
mililärbefälhavaren inle har varit förenade med kansliets förläggning lill
Malmö.

Civilbefälhavarna i Västra, Östra, Bergslagens och Övre
Norrlands civilområden anför liknande skäl för alt nuvarande förläggningsorter
för deras kanslier skall behållas.

6 Militärbefälhavarnas uppgifter

6.1 Utbildningen

Ledningsutredningens förslag rörande arméns
grundulbildning bilräds av ÖB, som anser alt det starka sambandet mellan arméns
grunduibild-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 78

ning. repetilionsutbildning och fackmässiga
mobiliseringsförberedelser saml del stora anlalet förband talar för alt
mililärbefälhavarna skall ha kvar sina uppgifler i fråga om arméns
grundutbildning.

Sammanhanget mellan marinens resp. flygvapnets
grundutbildning (inkl. fortsatt flygslagsutbildning), repetitionsutbildning och
fackmässiga mobiliseringsförberedelser är enligt ÖB i och för sig lika starkt
som inom armén. Med hänsyn bl. a. till den omfattande centraliserade
grundulbildningen och del begränsade anlalet förband inom olika militärområden
bör dock marinens och flygvapnels grundulbildning (inkl. fortsalt
flygslagsutbildning) ledas direkl av resp. försvarsgrenschef.
Mililärbefälhavarna måsle dock ha möjlighel all påverka inrikiningen av
marinens och flygvapnels grundutbildning med hänsyn lill förbandens
krigsuppgifter inom militärområdena. Detla bör ske genom all
mililärbefälhavarna ger anvisningar som inarbetas i resp. försvarsgrenschefs
ulbildningsorder.

ÖB bilräder i övrigl ledningsulredningens förslag
beträffande militärbefälhavarnas roll och ansvar för inspektionsverksamhet,
övningsverksamhet och repetilionsutbildning.

Chefen för armén biträder hell utredningens slulsals all
en centralisering av ledningen av arméns grundutbildning inte medför några
besparingar, försvårar en rationell utbildningsplanering, framför alll mellan
grund- och repetitionsulbildningen. saml kan få allvarliga konsekvenser för
krigsförbandens personalförsörjning.

Chefen Jiir marinen anför att mililärbefälhavarnas
anvisningar för den utbildning inom resp. militärområde som riklar sig mol
mobiliserings- och krigsuppgifler bör ges lill chefen för marinen,
Mililärbefälhavarna bör leda tillämpningsövningar under krigsförbandsövningar.
fältövningar avseende krigsuppgifler under övrig repetilionsutbildning och
befälsutbildning samt vissa övriga övningar. Repetitionsulbildningen bör i
slort planeras av chefen för marinen på del operativa underlag som lämnas av ÖB
och mililärbefälhavarna. Planeringen bör ske i samverkan med mililärbefälhavarna.

Chefen för flygvapnet påpekar att militärbefälhavarna
också i fortsättningen skall kunna påverka viss grundulbildning samt leda
repetitionsulbildningen av flygvapenförband. Ledningen av incidenlberedskapen
ligger också kvar hos mililärbefälhavarna. Kompelens för lösande av dessa uppgifter
måste säkerställas vid mililärområdesslaberna. Chefen för flygvapnet anser
också atl mililärbefälhavarna skall leda den operativa verksamheten och direkt
underställda chefer genomföra mililärbefälhavarnas intentioner.

Från fackmyndighetssynpunkler beträffande facken
Materielunderhåll, Förplägnad, Förrådsverksamhet och Verkstadsljänst biträder
försvarets materielverk utredningens förslag.

Värnpliktsverket framhåller alt en förutsättning för all
de operativa kraven pä krigsförbanden skall kunna uppfyllas är all de regionala
opera-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 79

liva cheferna (militärbefälhavarna) ges lillräckligl
inflylande över utbildningen. Värnpliktsverkets medverkan i såväl
förbandsproduklion som operativ personalplanering kommer all avsevärt försvåras
om den regionala samverkan ersälts med samverkan enbart med ÖB och chefen för
armén på cenlral nivå. Mot bakgrund härav bilräds utredningens förslag om etl
fortsatt utbildningsansvar för arméförbanden på regional nivå.

Försvarets rationaliseringsinstitut har funnil all
övervägande skäl talar för atl behålla nuvarande ledningsstruktur och att
militärbefälhavarna behåller hittillsvarande ansvar för arméns
grundulbildning. I första hand är det arméns slorlek - anlalel förband, skolor
m. m. - som är av avgörande belydelse. Mililärbefälhavarna bör ha del fulla
ansvaret för genomförandel av verksamhelen under chefen för armén. De behöver
dock inte förses med fullständiga resurser för produktionens genomförande ulan
bör - i slörre ulslräckning än ulredningen förutsätter - hänvisas till atl låna
resurser, bl. a. från försvarets fackmyndigheter.

Remissinslanserna har vissa synpunkter på
militärbefälhavarnas roll i planerings- och budgetprocessen.

Enligt chefen för armén är slutsatsen att
militärbefälhavarna inle skall ges ansvaret för analysverksamhet och att chefen
för armén måste analysera verksamhelen vid de enskilda förbanden alllför
kategorisk med hänsyn lill ansvarsfördelningen i övrigl inom
huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet. En alternativ möjlighet
är l.ex. alt chefen för armén sammanställer och lämnar maierial för
militärbefälhavarnas analys av verksamhelen som ett naturligt led i
budgetprocessen.

Det kan enligt försvarets civilförvaltning ifrågasättas om
det är i linje med FPE:s intentioner atl på det sätt som ledningsulredningen
har föreslagit koncentrera analysverksamheten till den centrala nivån.
Militärbefälhavarna bör självfallel analysera utfallet inom sina resp,
militärområden, detla som en naturiig del i militärbefälhavarnas hela ansvar.

Riksrevisionsverkei kan inle lill alla delar instämma i
ulredningens resonemang. Del torde l.ex, vara möjligt alt till huvudprogram 4
Operativ ledning m, m. föra den verksamhel vid förbanden som
militärbefälhavarna enligt utredningen har del fulla ansvarei för. nämligen
krigsplanläggning och territoriella mobiliseringsförberedelser m. m,
Sekundämppdrag på della område från ÖB skulle i så fall av militärbefälhavarna
fördelas till underställda myndigheler efler de prioriteringar som
militärbefälhavarna gör med stöd av utförda kontroller. Militärbefälhavarnas
ansvar på della område skulle därmed ytterligare markeras. I konsekvens med
dessa synpunkter är riksrevisionsverkei inle övertygat om atl ulredningens
modell för militärbefälhavarnas deltagande i planerings- och budgeldialogen för
verksamhelen vid marinens och flygvapnets förband är den mest ändamålsenliga,

I en lill försvarels rationaliseringsinstituts yllrande
fogad skiljaktig mening av ordföranden och ledamolen Strand i inslitulets
styrelse sägs atl del

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 80

bör markeras klarare all chefen för armén och
mililärbefälhavarna är en i planerings- och budgetprocessen samverkande
ledningsinstans där chefen för armén står för ekonomisk kunskap och
övergripande prioriteringar m,m. medan mililärbefälhavarna deltar med sakkunskap
rörande militärområdena och med sina operativa krav. Chefen för armén bör ha
del fulla ansvarei för arméns grundulbildning men samverka med mililärbefälhavarna
på de områden som utredningen har angell. Vid en sådan lösningav
ansvarsförhållandena synes del inle vara lämpligl eller nödvändigl all flytta
över resurser från mililärbefälhavarna lill arméslaben, Däremoi kan del vara
lämpligt att inlernl inom arméstaben omfördela resurser till utbildningsledningen,

6.2 Materielförvaltningen

ÖB anser liksom ledningsulredningen atl del är angelägel
att mililärbefälhavarnas möjligheter atl påverka malerielrörelserna inom
militärområdena förbältras i förhållande lill dagslägel, Mililärbefälhavarna
skall ha fulll ansvar för malerieltjänslen inom militärområdet. Bl, a,
tillgången på materiel vid krigsförbanden har avgörande belydelse för
beredskapen och den operativa verksamheten, varför del är naturligt all
mililärbefälhavarna har möjligheter alt påverka planeringen på della område.
Det lorde också av rationella skäl vara lämpligt alt säkerställa
militärbefälhavarnas inflytande. Detta inflytande måste även gälla
krigsförbandens anläggningar. Mililärbefälhavarnas inflytande över viss
organisalionsbestämmande maleriel ur marinen och flygvapnet lillgodoses enligt
ÖB:s uppfallning bäst på planeringsstadiet.

Chefen för marinen anser alt gällande ansvarslinjer bör
behållas, dvs, mililärbefälhavarna bör under chefen för marinen ha ansvarei för
gemensamma funktioner och cheferna för örlogsbaser resp. kuslartilleriförsvar
under chefen för marinen ha direkl ansvar för marinens speciella materiel.
Olägenheten av den direkla lydnadslinjen kan enligt chefen för marinen
undanröjas genom atl militärbefälhavarna ges ökal inflylande under planerings-
och beslutsprocessen. Försvarets materielverk bör liksom hittills ha fackansvar
genlemol lokala myndigheter vad gäller vapen- och skeppsteknisk maleriel som
inte är gemensam för försvarei. Beträffande mate-rielbeståndet ökar
militärbefälhavarnas möjligheter lill nödvändig uppföljning genom införandet
av databaserade informationssystem. Liknande synpunkter förs fram av chefen för
flygvapnet beiräffande flygmaleriel.

Försvarets materielverk biträder i huvudsak
ledningsutredningens beskrivning av militärbefälhavarnas roll. Materielverket
påpekar alt den särskilda lydnadslinjen från materielverket lill lokal nivå beiräffande
marinens och flygvapnets organisalionsbestämmande maleriel redan har avskaffats
genom riksdagens beslul vid 1977/78 års riksmöie (prop. 1977/ 78:63, FöU
1977/78:9, rskr 1977/78:174).

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 81

Riksrevisionsverket instämmer i atl lydnadsförhällandena i
fråga om malerielförvaltning bör vara enhelliga i försvarei. Del är dock enligt
verkets mening väsentligare alt klargöra vilkel inflylande försvarels materielverk
som fackmyndighet bör ha i syfle alt säkerställa all materielförvaltningen i lekniskt-ekonomiskl
avseende sköts riktigl,

6.3 Personaltjänsten

ÖB anser del vara rikligl alt mililärbefälhavarna lilldelas
en inslruktions-mässig anvisningsräll genlemol värnpliklskonloren. Han anser
vidare atl mililärbefälhavarnas uppgift all leda personalvården i fred bör ulgå,
Mililärbefälhavarnas roll i personaltjänsten i fred begränsas till dellagande
i vitsords- och kommenderingsarbetel, del senare främsl mot bakgrund av
operativa och ekonomiska aspekter. Pågående försök med decentraliserad
produktionsledning kan dock komma atl innebära all mililärbefälhavarnas uppgifler
ändras. ÖB ansluter sig även till utredningens förslag alt öka
förbandschefernas handlingsfrihet atl anslälla personal och omdisponera
personalresurserna.

Chefen för armén anför att personalvård, rättsvård och krigsfångtjänsl
i krig bedöms kräva omfattande resurser på alla nivåer under mililärbefälhavarna,
Mililärbefälhavarna skall planera för resursernas utnyttjande och fördelning
inom militärområdena, varför det är viktigt all de ges etl odelat operativt
ansvar för alla fackområden inom personalljänslen. Delta måste säkerställas
redan i fredsorganisationen, bl.a, genom resurser för krigsplanläggning,
utbildning m. m.

Personalvården är enligt chefen för marinen en del av
försvarsgrenschefens produktionsansvar. Det kan därvid vara en fördel alt föra
över ansvaret lill programmyndigheten, men då måste större krav slällas på
fackmyndigheten försvarsstabens personalvårdsbyrå. Chefen för marinen anför
vidare alt ansvarsförhållandena måste ulredas närmare innan slutlig ställning
tas. Bl, a, måste ledningen på central nivå och resursfördelningen mellan olika
nivåer fastställas.

Försvarets civilförvaltning säger sig inle känna igen del
av ulredningen använda begreppet personalservice. Civilförvaltningens inslruktionsmässiga
ansvar som central förvallningsmyndighel inom områdel förmåner m. m, till
anställda och värnpliktiga kompletterat med viss delegation av uppgifter från
statens arbetsgivarverk kan knappasl beskrivas som personalservice ingående i arbelsmiljöområdel
utan ingår i avsnillel löner och anställningsvillkor.

Värnpliktsverket anför att den föreslagna formella
förankringen av militärbefälhavarnas anvisningsräll gentemot resp. värnpliktskonlor
torde få sin största betydelse under krigstid i förening med delegering av
beslutsbefogenheter som är styrande för anvisningsrälten, exempelvis rält att
besluta om inkallelse av ersättningspersonal och om reorganisation av krigsför-6
Riksdagen 1979180. I saml. Nr 135

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 82

band.
I fred är anvisningsrälten tillämplig inom de operativa försvarsförberedelserna
samt förbandsproduktionen inkl. krigsplacering och mobiliseringsförberedelser
i övrigl,

Försvaretsts
personalnämnd delar inte ledningsulredningens uppfattning angående
personalvårdsfunktionen som den kommer till ultryck i alternativbeskrivningarna.
Del är enligt nämndens mening inte acceptabelt atl de personalvårdande
resurserna minskas i en tid då försvarei är föremål för omfattande
personalreduceringar.

Liknande
synpunkter förs fram av LO, som framhåller att utredningens organisationsförslag
i dessa hänseenden bör överarbetas ytteriigare i samråd med försvarets
personalnämnd, försvarets personalvårdsnämnd och de fackliga organisationerna
innan förslag i frågan föreläggs riksdagen.

Riksrevisionsverket
instämmer i utredningens rekommendationer att förbandscheferna snarast bör ges
ökade befogenheter - vid behov inom centralt givna ramar - och enkla
handlingsregler när del gäller att anställa personal och omfördela befattningar
för att klara av förbandets akluella arbelsuppgifter. Riksrevisionsverkei har i
genomförda förvaltningsrevisioner av förband föreslagit atl ålgärder vidtas
för att undanröja de hinder för en effekliv produktion som de av utredningen
påtalade förhållandena medför.

AMS
förutsätter all militärbefälhavarna i avvägningsfrågor såsom bl.a.
uppskovshanteringens inriktning skall samråda med civilbefälhavarna, som då bör
utnyttja kompetensen hos föredragande länsarbetsnämndsdirektören inom
civilområdet. Utvecklingen mot ett ökat integrerat militärt-civill utnyttjande
av samhällets resurser kräver ökad samverkan också vad gäller personalseklorn,

TCO-S
anför att ett genomförande av ulredningens förslag beträffande personalvårdens
utformning på högre regional nivå skulle få ytterst allvarliga konsekvenser
för personalvårdens utövande. Det framstår som helt oacceptabelt att i dag, när
alll större krav ställs på de anställda i försvaret, göra allvarliga ingrepp i
den organisation som har till uppgift atl vid sidan av stödet till de enskilda
människorna bidra lill att de anslällda kan göra bästa möjliga arbetsinsats.
Ledningsutredningens förslag slår enligt TCO-S inte i överensslämmelse med de
krav som ställs på regional personalvård för de anställda och deras
organisationer på alla nivåer och kan därför inte biträdas.

6.4
Hälso- och sjukvårdstjänsten

ÖB
anser det naturligt atl mililärbefälhavarnas ansvar på lång sikt begränsas
till hälso- och sjukvården i krig saml erforderiiga förberedelser i fred. Visst
ansvar för samordning av hälso- och sjukvården i fred torde dock framgent ligga
på militärbefälhavarna, bl. a. inom ramen för utbildningsansvaret, Krigsplanläggningsuppgifterna
är omfattande för att säker-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 83

ställa samordningen av mililära och civila
sjukvårdsresurser och della måsle återspeglas i mililärområdesstabens
organisation. Enligt ÖB har ledningsulredningen inte behandlat alla de uppgifler
som ligger på hälso-och sjukvårdsavdelningarna i mililärområdesslaberna. Detta
i förening med atl läkare från staben skall bilräda vid
mobiliseringsplanläggning och krigsförberedelsearbele på lokal nivå kommer all
innebära en hård priorilering av uppgifterna för hälso- och
sjukvårdsavdelningen.

Förbandsproduktionen och fredssjukvården hänger enligt
chefen för armén nära samman. Del är mol denna bakgrund inle lämpligl alt undandra
militärbefälhavarna tillsynsansvaret för hälso- och sjukvården i fred.

Den organisation som kommer att fastställas för försvarels
sjukvårdsstyrelse kommer enligt chefen för marinen all påverka fördelningen av
uppgifler och ansvar avseende hälso- och sjukvårdstjänsten mellan försvarets
sjukvårdsstyrelse, försvarsgrenscheferna och militärbefälhavarna, 1 avvaktan
på regeringens beslut rörande försvarets sjukvårdsstyrelses organisation kan chefen
för marinen inle lämna någol yllrande på denna punkl.

Chefen för fiygvapnel kan godla den föreslagna organisalionen
av militärområdesstabema om kravet på anställda förbandsläkare tillgodoses.
Skulle delta självklara krav inte lillgodoses måsle mililärområdesslaberna
liksom första flygeskaderns stab förstärkas med ell antal läkare som i
praktiken kan ställas till flottiljchefernas förfogande.

Försvarets sjukvårdsstyrelse hävdar att
militärbefälhavarnas och civilbefälhavarnas möjligheter lill slöd från cenlral
nivå kommer alt minska betydligt till följd av omorganisationen på cenlral nivå
samlidigt som anlalel och omfånget av uppgifter inom krigssjukvårdsområdel
ökar. Inom ca lio år skall försvarsmaktens nya krigssjukvårdsorganisation vara
operaliv. Detta kommer alt kräva belydande insalser på andra nivåer. Slora
krav ställs på stöd åt lägre regional och lokal nivå vad avser bl. a, mobilisering
och krigsplanläggning, utbildning inkl. kvalificerad krigskimrgisk utbildning
samt krigsplaceringsfrågor.

Behovet av allmän hälsovård har enligt sjukvårdsstyrelsen inle
beaklals av ulredningen. Från försvarsmaklens synpunki måsle dessa krav betraktas
inte bara som väl underbyggda och befogade fredsmässiga krav ulan också som ytterst
angelägna utbildningsområden.

Ledningsutredningens förslag alt mililärbefälhavarna
släpper sill tillsynsansvar för hälso- och sjukvården i fred i den lakl som
delta ansvar kan överläs av andra myndigheter förkastas av sjukvårdsstyrelsen, Förslagel
kan medföra ökade kostnader för hälsovården och bristande miljökännedom förulses
försvåra verksamheten.

Sjukvårdsstyrelsen anför vidare att de ökade kraven på hälso-
och sjukvårdsenheterna inom mililärområdesslaberna måsle balanseras av personalresurser.
Personalen måste dimensioneras för dels huvuduppgifterna -
mobiliseringsförberedelser, krigsplanläggning och utbildning - dels de
uppgifter inom hälso- och sjukvården i fred som inte kan eller bör övertas

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 84

av annal organ. Ökningen kan möjligen inskränkas till att
de stabsläkarbe-faltningar som slår lill Södra, Väsira och Östra mililärområdesslabernas
saml Övre Norrlands militärområdesslabs förfogande byggs ut lill heltidstjänster,
att en regementsofficer lillförs enhelen med hellidstjänslgöring i nyssnämnda
militärområden och med deltidstjänstgöring i Bergslagens och Nedre Norrlands
militärområdesstaber saml Gollands militärkommandostab, I övrigl måsle
personalen behållas i nuvarande omfattning ulom när del gäller landläkare, där
en särskild ulredning genomförs.

Försvarels sjukvårdsstyrelse anser all hälso- och
sjukvårdsenheterna i krig skall lyda direkt under slabscheferna. En sådan
inplacering moiiveras av all civil överläkarkompelens saml mililär och mililärmedicinsk
kompetens krävs för befallningen som mililärområdesläkare. Om krigsuppgifien
bör vara styrande för militärområdesslabernas fredsorganisation, bör hälso- och
sjukvårdsenheten även i fred placeras direkl under slabschefen, Della skulle
starkt förbättra möjligheterna att rekrylera och behålla överiä-karpersonal.

Försvarets ralionaliseringsinslilut ifrågasäller
hälsovårdsassistenternas inplacering i mililärområdesslaberna. Enligt inslilulels
uppfallning bör hälsovårdsassislenlerna föras över helst till lämpliga lägre
regionala myndigheter eller möjligen lill sjukvårdsstyrelsen.

Centralorganisationen SACOISR konstaierar att den nu
föreliggande ulredningens behandling av hälso- och sjukvårdstjänsten är
knapphändig. Della gäller särskilt krigssjukvården. Vissa arbetsuppgifier
behandlas inle alls. Utredningens slutsatser och förslag lill
personaldimensionering är därför bristfälligt underbyggda, Ulredningen har angett
all hälso- och sjukvårdsfunktionen har pålagts ökade arbelsuppgifter när det
gäller krigsförberedelser och att della område redan nu är eflersall. Man
föreslår därför alt arbetet koncenlreras lill mobiliserings- och
krigsplanläggning saml ulbildningskontroll och övningar. SACO/SR delar ulredningens
uppfallning i denna del. När det gäller personaldimensionering och inplacering
i mililärområdesslaberna anför SACO/SR synpunkier som i slort sell överensslämmer
med sjukvårdsstyrelsens,

6.S Kameraltjänsten

Ledningsutredningens förslag atl mililärbefälhavarnas
ledning av kameralljänsten i fred bör ulgå biträds av ÖB. Del är emellertid
enligt ÖB viktigt alt militärbefälhavama kan genomföra den planläggning och de
andra förberedelser som behövs för krigskameraltjänslen. Den krigsplacerade
chefen för kameralenheten torde vara den som bäsl kan genomföra nödvändig
krigsplanläggning. Del synes inte nödvändigl all han är fredspla-cerad vid militärområdesstaben
ulan han kan normall tjänstgöra vid annan myndighet.

Försvarets civilförvaltning pekar på del förhållandet all
militärområdes-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 85

kamrerarnas inspektioner av underställda enheler har varil
betydelsefulla och all bortfallet av dessa måsle kompenseras av andra
kontroller,

TCO-S påpekar att försvarets civilförvaltning och
försvarets rationaliseringsinstitut genomför vissa försök med organisatorisk
samordning och ell förbättrat administrativt stöd för kameralljänsten vid Östra
militärområdesstaben och P 10. 1 mars 1980 kan en utvärdering av dessa försök vänlas
ske. Med hänvisning lill denna försöksverksamhel hävdar TCO-S all inga beslul beiräffande
mililärområdesslabernas kameralljänsl bör fallas nu.

6.6 Fortifikations- och byggnadsförvaltningen

Ledningsutredningens uppfattning all sektion 8 bör ulgå
och alt arbetsuppgifterna bör fördelas mellan en fältarbetsavdelning inom
militärområdesstaben och byggnadskonloren delas inte av vissa remissmyndigheler,

ÖB anser alt ulredningen har undervärderat
militärbefälhavarnas ledningsuppgifter bl, a. i fråga om fastighetsförvaltning
m.m, ÖB biträder emellerlid utredningens principiella uppfattning all mililärbefälhavarna
skall ha ledningsuppgifter medan verkställighetsuppgifterna skall ligga på
andra enheter utanför mililärområdesslaberna. ÖB erinrar om all han inom ramen
för ett särskilt uppdrag från regeringen kommer all klarlägga den närmare
uppgiftsfördelningen mellan mililärbefälhavarna (militärområdes-staberna) och
byggnadskontoren samt de resurser som erfordras.

Inte heller chefen för armén delar utredningens
uppfattning atl ledningsuppgifterna är små. Tvärtom är mililärbefälhavarnas
ledning genom sektion 8 elt viktigt stöd för förbandsproduklionen. Arméchefen
erinrar om alt del enligt regeringens uppdrag pågår försöksverksamhel med
decentraliserad produktionsledning inom Nedre Norriands militärområde, Slulligl
ställningstagande till sektion 8 bör därför enligt chefen för armén uppskjutas
till dess alt försöken i Nedre Norrlands militärområde har hunnit utvärderas.

Chefen för marinen anser att sektion 8 bör kvarstå i
organisationen. Erfarenhelerna från nuvarande organisation är enligt
marinchefen mycket goda. Det finns risk för att den föreslagna
organisationsförändringen innebär en försämring av kvalifikationerna och en
splittring av kompetensen. Beslul bör därför inle fattas förrän ÖB har studerat
och klariagt den närmare uppgiftsfördelningen mellan mililärområdesslaberna och
byggnadskontoren.

Chefen för flygvapnet framhåller atl den föreslagna
lösningen för ledning av bl.a. utbyggnad av flygfält och befästningar inle
synes tillgodose nödvändiga krav på samordning med övrig operativ planering.
Del är nödvändigt atl kvalificerade resurser för denna ledning ingår i mililärområdesslaberna.
Chefen för flygvapnet avstyrker således ledningsutredningens förslag och
föreslår atl särskilda sektioner (sektion Fort) ingår i militärområdesstaberna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 86

Enligt
fortiflkalionsförvaltningen har nuvarande organisalion med en sektion 8 som
lyder direkl under stabschefen fungerat bra men vissa jusleringar av
arbetsfördelningen mellan mililärområdesslaberna och byggnadskontoren bör ske.
Del kan enligt forlifikationsförvallningens mening inte vara rikligt att
föregripa ÖB;s uppdrag från regeringen alt överväga fortifikations- och byggnadsförvallningen
på grundval av riksrevisionsverkeis rapport genom all vidta en så
genomgripande organisationsförändring av mililärområdesslaberna som en
avveckling av sektion 8 måsle anses innebära. Även om det inte kan tillmätas
avgörande belydelse i organisationsfrågan måsle förvaltningen framhålla vikten
av alt försvaret har lillgång lill en kvalificerad kår av forlifikalionsofficerare,
Ledningsulredningens förslag innebär atl antalet högre tjänster inom
fortifikations-kåren relativt sett minskar ganska kraftigl. Del kan befaras alt
delta kan leda till försämrade rekryteringsmöjligheler och på lång sikt lägre kvalilel
inom fortifikationskåren.

Försvarets
rationaliseringsinstitut biträder däremot utredningens förslag i stort.
Institutet delar inte utredningens uppfallning all en chef skall
""äga" samtliga sina resurser. '"Prisslyrningsprincipen"
är enligt inslilulet överordnad "ägandeprincipen"', eftersom den
anknyter direkl till den grundläggande resursfördelningsmodellen i försvarels
planerings- och ekonomisystem. Hyresformen ger sålunda en erforderlig disposilionsräll
för chefen. Del är därvid en särskild fördel med hyresformen atl chefen kan
avlastas genomförandel inom fastighetsförvaltningen. Man uppnår också därigenom
en sådan likhet mellan militär och civil fastighetsförvaltning, som kan vara
en fördel vid en ökad samordning, Inslilutel förulsäller all dessa frågor
ytterligare prövas vid den fortsalla ulredning av planerings- och ekonomisystemets
anpassning inom fastighetsförvaltningen som regeringen har uppdragit åt ÖB.

Riksrevisionsverket
anser atl utredningens motiveringar för en avveckling av sektion 8 och ett
överförande av dess uppgifter till fältarbeisenhe-terna resp. byggnadskonloren
är övertygande, Riksrevisionsverkei inslämmer ocksä i utredningens förslag atl
byggnadskonloren försiärks med fortifikatorisk kompelens saml att de finns kvar
i krig. Verkel framhåller även betydelsen av alt behålla nuvarande möjligheter lill
fackmässig samordning av fastighetsförvaltningen inom militärområdena.

7
Militärområdesstabernas organisation och uppgifter

ÖB
biträder ledningsutredningens förslag att den operativa ledningen och
underrättelsetjänsten bör ingå i samma sektion samt atl en ställföreträdande
sektionschef bör lillföras sektionen, ÖB biträder också ulredningens
uppfattning att mobiliseringsverksamhet och underhållstjänst bör beredas inom
en och samma sektion.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 87

ÖB anser att den av utredningen föreslagna
principorganisationen av mililärområdesslaberna är lämplig. Han delar också
utredningens uppfattning all en särskild sektion för transporter, fältarbeten
och sambandstjänsl bör inrättas. Chef för transport-, fältarbets- och sambandsseklionen
bör vara en oberoendebefaUning, där även personal ur fortifikalionskåren kan
komma i fråga. ÖB anser dock all mililärbefälhavarnas resurser för fortifikations-
och byggnadstjänsten blir av den storleksordningen atl de bör föras samman i en
särskild enhel som möjligen bör ingå i transport-, fältarbets- och sambandsseklionen.
Skäl lalar också för att planerings- och ekonomifunktionen ges en fristående
ställning direkl under chefen för militärområdesstaben.

Eftersom huvuddelen av de utbildningsfrågor som handläggs
inom utbildnings- och personalsektionen har anknylning lill armén, bilräder ÖB
ledningsutredningens förslag atl sektionschef bör tas från denna försvarsgren,

ÖB är emellertid inle nu beredd alt ta ställning till
detaljorganisation av mililärområdesslaberna. Därför kan inte heller
personalbehovet för sektioner och avdelningar anges. Även om samtliga mililärbefälhavare
har redovisal väl motiverade förslag till personalökningar i mililärområdesslaberna
anser ÖB liksom slalsmakterna atl en belydande personalminskning måsle
genomföras inom försvarsmakten. Den av utredningen föreslagna personalramen för
militärområdesnivån godtas sålunda, vilkel innebär en minskning med ca 100
tjänster i förhållande till del nuvarande lägel.

Chefen jör armén anser att pågående perspektivplanearbete
bl, a. torde komma att ytteriigare bestyrka värdel av kraftfulla
ledningsinsatser vad gäller hemvärns- och frivilligulbildningen, 1 mililärområdesslaberna
krävs minst en handläggare för dessa uppgifter,

Ledningsulredningens uppfattning att militärbefälhavarna inle
skall ges särskilda uiredningsuppdrag rörande fredsorganisatoriska förändringar
delas inle av chefen för armén. Mililärbefälhavarnas verksamhel bör ledas
enligt planerings- och ekonomisystemels gmndprinciper. dvs, genom målstyrning
så effektivt som möjligt. Syftet med atl decenlralisera produktionsledningen
är att ge militärbefälhavarna och underställda chefer ökad handlingsfrihet att
ta inilialiv och genomföra förändringar. Denna strävan får inte blockeras av
handlingsregler från statsmakterna i del organisationsarbete som nu är
aktuellt, 1 fråga om stabernas organisation finner chefen för armén del
angeläget att militärbefälhavarna får slor handlingsfrihel atl själva inom faslställda
personalramar anpassa organisationen till regionala förhållanden och till efter
hand förändrade krav.

Chefen för operationslednings- och underrättelseseklionen
bör enligt chefen för marinen ha del fulla ansvarei för och även sammanhålla
beredningen av militärbefälhavarens operativa studier, operationsplaner och operalionsorder.
Det bör övervägas om souschefen också skall vara chef för den operativa
sektionen. En sådan lösning skulle ge befattningen ett

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 88

mera meningsfullt innehåll än i dag, samtidigt som kraven
på allsidighel och fackmässiga kunskaper på den högsia nivån skulle kunna
tillgodoses. Chefen för marinen delar nämligen inle utredningens förslag atl
souschefs-befallningen skall försvinna. Utredningens uppfattning all endera
chefen för operationslednings- och underrättelseseklionen eller operationschefen
skall representera markstridskompelensen delar marinchefen inle heller.

Chefen för marinen. Centralorganisationen SACOISR och TCO:s
statstjänstemannasektion delar inle ulredningens uppfattning all en särskild Iransporl-,
fältarbets- och sambandssektion bör inrättas. Fältarbets- och
sambandsfunktionerna har en väsentlig anknytning till den operativa ledningsfunktionen
och bör ingå i sektion I. Transportfunktionen
bör ingå i sektion 2 och sektion 8 bör kvarstå i organisalionen.

Liknande synpunkter i fråga om transport-, fältarbets- och
sambandsseklionen förs fram av chefen för flygvapnet.

Chefen för flygvapnet tillslyrker organisationen i storl
för operalionslednings- och underrättelseseklionen saml inrättandet av en ijänsl
för operationschef men avstyrker liksom chefen för marinen ledningsulredningens
förslag att endera chefen för operalionslednings- och underrättelseseklionen
eller öperalionschefen skall företräda markstridskompelensen. Dessa tjänster
skall vara försvarsgrensoberoende.

Chefen för flygvapnet anser vidare atl en förbättrad
uppföljning av organisalionsbestämmande flygmaleriel främst bör lillgodoses
genom samarbele med flygstaben. Tjänsterna i utbildnings- och
personalsektionen förutsätts vara oberoendeljänster. När kompelens med en
officer från flygvapnet inte kan tillgodoses bör en sådan officer ur operalionslednings-och
underrätlelsesektionen i dubbelbefattning svara för erforderlig kompelens. Med
hänsyn till de tolall tillgängliga resurserna föresläs alt en heltidstjänstgörande
meleorolog i operationslednings- och underrättelseseklionen endast ingår i
Södra, Östra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands mililarområdesslaber.

Enligt försvarets Jörskningsanstalt tar ledningsulredningen
inte upp den lekniskl-vetenskapliga verksamheten vid mililärområdesslaberna och
civilområdeskanslierna till behandling. I etl modernt krig kan emellertid sådan
verksamhel inle undvaras samtidigt som den måsle inriklas och kraftsamlas på
operativa gmndvalar. Förekomslen av tekniskt-vetenskaplig verksamhel under
enhetlig ledning inom militärområdesstaberna och civilområdeskanslierna är härulöver
av väsentlig betydelse för inriktning av och verksamhet i forskningsanstaltens
egen krigsorganisation. Liksom utredningen anser försvarets forskningsanstalt atl
militärområdesstabernas resurser bör stärkas på underrättelsetjänstens område.
Detta är dock möjligen mer en fråga om kvalitet än om kvantitet.

Försvarets .sjukvårdsstyrelse vill som sin mening hävda
att krigsplan-läggningsarbetet rörande militärområdenas försörjning med
sjukvårdsförnödenheter måsle bedrivas i nära kontakt med militärbefälhavarnas
krigs-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 89

förberedelsearbete för hälso- och sjukvården i övrigt. Del
är därior både nödvändigl och naturligt atl uppgiflerna rörande försörjning med
och underhåll av sjukvårdsförnödenheter faller på stabernas hälso- och
sjukvårdsenheter, vilka vid behov får biträdas av leknisk sakkunskap vid malerielenhelen.

Försvarets materielverk anför alt delaljorganisalionen för
mililarområdesslaber, mililärområdesförvaltningar och cenirala fackmyndigheter
måsle undersökas i ell sammanhang och avvägas mol arbelsuppgifler och
resurstilldelning vid och till lägre regionala och lokala myndigheler för all
uppnå en mot uppgifts- och ansvarsfördelningen lolall sett lämpligl avvägd
resurstilldelning.

Försvarets rationaliseringsinstitut biträder förslaget lill
organisation av militärområdesstaberna men ser det närmast som ett exempel på
en principorganisalion. Utredningens syfte att åsladkomma en relativt
likvärdig arbetsbelastning vid de olika sektionerna är rikligt. Därigenom kan
en bredare ledningskapacitet med i slort sett samma kvalitet åstadkommas. Det
är emellertid viktigt atl - i samband med alt principerna för det nya
huvudprogram 4. Operativ ledning m. m. efler hand läggs fast - behovet av
enhetlighet i indelningar m. m. när del gäller inlernprogram för försvarsstaben
och mililärområdesslaberna beaklas.

De ingående delarna i transport-, fältarbets- och sambandsseklionen
synes enligt televerket ha få beröringspunkter. Däremot har sambandsfrågorna en
direkt koppling lill den operativa ledningsfunktionen, varför televerket
ifrågasätter om inte sambandsfunklionen även i forlsätiningen bör lillhöra den
operativa sektionen.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet avslyrker
inrättandet av en transport-, fältarbets- och sambandssektion. Han framhåller
vidare alt om militärbefälhavarna inle kan handlägga hemvärns- och
frivilligfrågor bör även civilbefälhavarnas nuvarande ansvar överflyttas till
annan myndighel. förslagsvis länsstyrelsen.

Centralorganisationen SACOISR anför alt med utgångspunki i
militärbefälhavarnas tre styrande funktioner kan konstaleras all samtliga
ställer krav på teknisk personal med kompetens inom materielunderhållsområdel.
De ökade kraven på uppföljning, kontroll och direkliv för all minska
underhållskostnaderna samt för införandel av kvalificerad leknisk maleriel
fordrar också teknisk fackkompetens. En reducering av militärområdes-staberna måsle
ske på etl sådanl sätt att balans råder mellan freds- och krigsorganisationen
samt att den lokala bredden av kompetens inom ma-terielförvaltningsområdel
tillgodoses. Den fredsplacerade personalen inom facket Materielunderhåll är i
dag den minsta möjliga och väsentligt mindre än krigsorganisationens behov.
Någon reduktion av personal vid militärområdesstabernas underhållsdetaljer kan
av dessa skäl inte godtas,

TCO-S anser att personalbehovet är beräknat som ell
minimum, där tillräcklig hänsyn till olika frånvaroorsaker, variationer i
arbetsbelastningen m. m. inte har kunnat tas.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 90

8 Chefen för första flygeskadern med stab

ÖB ansluter sig till ledningsulredningens förslag all
chefen för första flygeskadem ges i princip oförändrade uppgifter och
oförändrad ställning jämfört med dagslägel. Den provisoriskt tillämpade organisalionen
för försia flygeskadern bör enligt ÖB snarast faslslällas, men chefen för flygvapnet
bör ges viss frihei all förändra personalramen för staben genom kommenderingar o.d,
ÖB vill inle motsätta sig all försia flygeskaderns stab behåller lokaliseringen
lill Göleborg, även om han anser all en lokalisering till Siockholm är den bäsla
lösningen. Utredningens förslag att spanings- och underrättelseavdelningen
skall lokaliseras till och ingå i F 13 avstyrks av ÖB som f. n. utreder
ledningen av flygstridskrafterna i krig, 1 avvaktan på resultatet av denna
utredning anser ÖB alt spanings- och underrättelseavdelningen bör flytta till F
13 men atl någon ändring i gällande lydnadsförhållanden inte nu bör vidlas.

Chefen för marinen anser alt chefen för första
flygeskadern allljäml skall ha del samlade ansvarei för spaningsförbanden i
fred och all spanings- och underältelseavdelningen därför bör ingå i staben.

Chefen för flygvapnet och Centralorganisationen SACOISR
anser att spanings- och underrättelseavdelningen alltjämt skall ingå i chefens
för första flygeskadern stab och därmed vara direkl underställd chefen för försia
flygeskadern. Lokaliseringen till Norrköping och F I3:s omräde godlas
emellertid. De biträder helt utredningens förslag beiräffande chefens för försia
flygeskadern uppgifter, ställning, och lokalisering. Utredningens förslag lill
organisalion godlas under förutsättning att kommendering till staben även
fortsättningsvis får ske av personal för handläggning av såväl attack- som
spaningsärenden.

Försvarets rationaliseringsinstitut vill undersiryka atl
del är lämpligt atl chefen för första flygeskadem med stab lokaliseras lill
försvarets egna byggnader. Detta kan ske genom en samlokalisering med marina
enheter i Göteborg, Förslagel all låta spanings- och underrättelseavdelningen
ingå i F 13:s stab ger enligt institutet inle en klar ansvarsfördelning. Chefen
för första flygeskadern bör därför behålla ansvaret tills klarhet har vunnits
om funktionens framtida utveckling.

9 Chefen för Gotlands militärkommando

ÖB förordar en lösning med en myndighet för Gollands
militärkommando och arméregementet. Därav följeratt det är naturligt alt den
särskilda lydnadslinjen från chefen för armén till chefen för Gotlands
militärkommando när det gäller arméns utbildning ulgår.

Försvarets rationaliseringsinstitut biträder förslaget att
chefen för Gotlands militärkommando inte längre skall ha ansvarei för arméns grundut-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 91

bildning direkt under chefen för armén. Chefen för
Gollands mililärkommando får därför samma lednings- och ansvarsförhållanden
som övriga lägre regionala chefer inom armén.

10 Byggnadskontoren

Ulredningen har förutsatt atl byggnadskonloren genom
överföring av erforderlig fortifikatorisk sakkunskap väl torde kunna lösa
verkställighetsuppgifter, även när del gäller l.ex, truppbefäslningar. Uppfaltningen
kan inle delas av ÖB, eflersom byggnadskontoren inle avses innehålla mililär
personal. Med de slora kastningar och ändringar i planläggningen som man måste
förutsätta i ell krigsläge måste personal med militär utbildning och fortifikatorisk
kompetens leda utbyggnaden av truppbefäslningar. Normall uppdras delta åt
försvarsområdesbefälhavare (motsvarande). Den nämnda uppgiftsfördelningen
kommer att studeras i samband med uppdraget från regeringen.

De viktigaste uppgifterna för byggnadskonloren är enligt
fortifikations-förvaltningen projekiering, upphandling, byggledning och kontroll
av enskilda anläggnings- och byggnadsobjekt. Dessa uppgifter, som är förenade
med elt betydande ekonomiskl ansvar, släller krav på en allsidig byggnadsleknisk
kompelens inom byggnadskonloren, I ledningen för verksamhelen måsle därför stå
en tjänsteman med kvalificerad leknisk utbildning och med en mångårig praklisk erfarenhei
från byggnadsmarknaden, Förvallningen har inte några erinringar mot ledningsulredningens
förslag att byggnadskonloren skall ingå i krigsorganisationen men ställning måsle
bl. a, las till frågan om antalet byggnadskonlor och avgränsningen av deras geografiska
ansvarsområden. Vissa rationaliseringsvinster även i form av
personalminskningar kan Iroligen göras om byggnadskontorens anlal minskas och
de olika byggnadskontoren ges geografiska ansvarsområden som med hänsyn till
arbetsbelastningen är mera jämnt fördelade. Enligt fortifikationsförvaltningen
bör frågan allvarligt studeras vid de mera ingående undersökningar som ÖB har
att göra på grundval av riksrevisionsverkets rapport.

11 Byggnads- och reparationsberedskapen

Ledningsutredningens förslag beiräffande byggnads- och
reparationsberedskapen möts av en delad remissopinion. Förslaget biträds av bl.a.
ÖB, fyra länsstyrelser, chefen för byggnads- och reparationsberedskapen och Svenska
Byggnadsentreprenörföreningen.

Fortiflkalionsförvaltningen, som också tillstyrker ulredningens
förslag, anför all vissa nya arbelsuppgifler kommer all ligga på förvallningen
som

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80:135 92

program- och produktionsmyndighei för byggnads- och reparalionsberedskapen.
Forlifikationsförvallningen kan nu inle klart bedöma om och i vilken
utsträckning detta kräver ökade resurser för förvallningens del.

Fem civilbefälhavare och tre länsstyrelser anser atl
byggnads- och reparationsberedskapen bör ges en mer frislående ställning, au huvudmannaskapel
bör omprövas, utredas eller föras över lill en civil totalförsvars-myndighet.

Försvarets ralionaliseringsinslilut avvisar dels att
byggnads- och reparationsberedskapen skall finansieras genom ell särskilt
anslag utanför försvarsramen, dels inrältandet av fasla ijänster.

12 Förslagens genomförande

ÖB biträder ledningsulredningens bedömning all del är
mindre lämpligt all genomföra en omorganisalion pä högre regional nivå
samtidigt som de cenirala staberna omorganiseras och flyttas. Mililärområdesorganisationen
bör således inle förändras förrän år 1982.

Chefen för fiygvapnel anser all varje senareläggning efler
år 1982 innebär allvarliga konsekvenser för planerade förändringar vad avser slorsek-lorernas
och flygsiabens kommande organisalion. Chefen för flygvapnet ser med
tillfredsställelse alt första flygeskadern och spanings- och under-rällelsefrågorna
föreslås bli behandlade med förtur. Chefen för flygvapnet förutsätter därför
all beslut som berör dessa frågor fallas snarast.

Civilförsvarsslyrelsen påpekar att beslut i ledningsfrågan
för övre Norrland i hög grad påverkar lokaliseringen av ledningsplatser i övre
Norrland, varför elt snabbt organisaiionsbeslut är nödvändigt.

Chefen för byggnads- och reparationsberedskapen anför all
tidsplanen för förslagens genomförande är ogynnsam från organisalionens synpunki.
Under åren 1980-1981 avser nämligen fyra regionala handläggare alt lämna
verksamheten och det finns inte några möjligheter alt anslälla molsvarande
personal. I avvaktan på atl föreslagna regionala konlor inrättas uppstår
således allvarliga brister i byggnads- och reparationsberedskapens ledningsorganisation.
Del är därför angelägel all förslagen beträffande byggnads- och reparalionsberedskapen
om möjligt bryts ur lidsplanen och genomförs med förtur.

Försvarets materielverk anför att slullig beredning av
förslagen måsle göras med ömsesidigt hänsynstagande till övriga pågående organsiations-översyner,
studier m, m. och lill tidigare beslut om organisation och uppgifler för
övriga berörda myndigheter för atl lolalt sett åstadkomma en rationell
verksamhet.

Försvarets personalnämnd anför atl den föreslagna
lidsplanen bedöms lämplig för genomförande av allernaliv 6. Öm alternativ 5
skulle väljas, bör tidpunkten för genomförandet uppskjutas ett år så att acceplabel
lid för omplacering av personal erhålls.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1979/80: 135 93

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser alt den föreslagna
gränsändringen för Gävleborgs län bör genomföras snarast möjligt, eflersom en
ledningsövning för länel/försvarsområdesslaben är planlagd våren 1981 och övningen
mot bakgrund av utredningens förslag lill civilområdeslillhörighel för länet
bör ledas av mililär- och civilbefälhavarna i Nedre Norrlands militär- och civilområden.

13 Övrigt

Försvarets rationaliseringsinstitut finner det lämpligt
att en mer förutsättningslös prövning av materiel- och verkstadsförvallningarnas
organisalion och arbelsuppgifter sker i samband med ell nu påbörjai
utredningsarbete på myndighetsnivå, 1 avvakian härpå bör några förändringar i
fråga om dessa organ f. n, inle göras,

Riksrevisiimsverket har vid revision konstaterat atl
militärområdesförvaltningarna, som ansvarar för etl belydande byggnadsbestånd,
saknar särskild kompelens på detla område i sin organisalion. Del finns inle
heller någon inslruklionsenlig eller annan formell hänvisning lill annan myndighel
som har sådan kompelens. Riksrevisionsverkei bilräder ulredningens rekommendalion
att denna oklarhet undanröjs.

Ledningsutredningen har inte beröri molorreparalionsljänslen
men några remissinstanser anser atl huvudmannaskapet för denna verksamhel bör
föras över lill civil myndighet eller omprövas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1979/80:135 94

Inneh å ll Sid.

1
Inledning ........................................................................... 2

2
Föredraganden ................................................ ..... 3

2.1
Grundläggande krav ................................... ..... 7

2.2
Militärområdes- och civilområdesgränser
saml försvarsområdes- och länsgränser 7

2.3
Anlalet mililär- och
civilområden .................... ..... 8

2.4 Ledningsorganisationen
i övre Norrland II

2.5 Civilbefälhavarna
...................................... ... 13

2.5.1
Uppgifler och befogenheter m, m.............. 13

2.5.2
Förordnande av
civilbefälhavare ............. 14

2.5.3
Civilbefälhavarnas
departementstillhörighet 14

2.5.4
Lokalisering av civilbefälhavamas
kanslier . 16

2.6 Mililärbefälhavarna
...................................... 18

2.6.1
Huvuduppgifler m, m............................... 18

2.6.2
Arméns gmndulbildning m.m..................... 19

2.6.3
Materielunderhållstjänst.......................... .. 21

2.6.4
Personalljänsl ....................................... .. 21

2.6.5
Hälso- och sjukvård ............................ 23

2.6.6
Kameralljänsl ........................................ .. 23

2.6.7
Fortifikations- och
byggnadsförvaltning .... 24

2.7
Militärområdesstabernas
organisation ............ .. 25

2.8
Chefen för första flygeskadern
med stab ....... 27

2.9
Chefen för Gotlands
militärkommando ............ 28

2.10
Byggnadskontoren .................................... .. 28

2.11
Byggnads- och reparalionsberedskapen............ .. 29

2.12
Genomförande .......................................... .. 30

3
Hemställan .................................................... .. 31

4
Beslut .............................................................................. 31

Bilagor

1
Nuvarande organisation ................................... .. 32

2
Sammanfatining av försvarsmaklens
ledningsuirednings överväganden och förslag 44

3
Sammanställning av remissytlrandena
................. .. 64

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

37 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (37)

37 kopplingar i 25 dokument.

  1. Bet. 1989/90:FöU7 Planering och anslag för totalförsvaret, m.m. s. 64 i texten
  2. Prop. 1988/89:80 om verksamhet och anslag för det militära försvaret m. m. under budgetåret 1989/90 s. 28 · s. 33 · s. 35 i texten
  3. Prop. 1986/87:95 Totalförsvarets fortsatta utveckling s. 50 i texten
  4. Prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen i texten
  5. Bet. 1985/86:UbU32 om anslag till humanistiska fakulteterna m. m. (prop. 1985/86:100) s. 18 i texten

Visa alla 25