om ny organisationsform m.m. för statens industriverks enhet för företagsutveckling
92 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 82 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1979/80:88, om ny organisationsform m.m. för statens industriverks enhet för företagsutveckling
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:88
Regeringens proposition
1979/80: 88
om ny organisationsform m. m. för statens industriverks
enhet för företagsutveckling
beslutad den 28 februari 1980.
Regeringen föreslår riksdagen all anlaga de förslag som
har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
NILS G. ÅSLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås alt staten industriverks enhet
för förelagsutveckling (SIFU) ombildas till en stiflelse med staten som
huvudman. SIFU avses därigenom få en friare organisation som bätlre svarar mot
den verksamhet som bedrivs. Huvuddelen av den nya stiftelsens verksamhet kommer
i enlighet med tidigare riksdagsbeslut att lokaliseras till Borås. I
propositionen föreslås vidare att 13080000 kr. anvisas till SIFU och atl 9924
000 kr. anvisas som bidrag till företagsinriklad fortbildning för budgetåret
1980/81.
I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 88 Kartong: sid. 2,
ändring i Närvarande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1979/80:88
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanlräde 1980-02-28
Närvarande: Statsministern Fälidin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman. Mundebo, Mogård. Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark,
Buren-stam Linder. Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
Danell. Petri
Föredragande: statsrådet Åsling
Proposition om ny organisationsform m. m. för statens
industriverks enhet för företagsutveckling
1 Inledning
Statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU)
upprättades den I juli 1974 i samband med att huvuddelen av den verksamhet som
bedrevs av dåvarande slalens institut för företagsutveckling fördes över till
och integrerades med industriverket.
Riksdagen tog senast slällning till riktlinjerna för
SlFU:s verksamhet i samband med behandlingen av propositionen om åtgärder för
att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (prop, 1977/78:40
bil, I s, 177-182. NU 1977/78:34. rskr 1977/78: 110). Enligl dessa rikllinjer
har SIFU som huvuduppgift alt genom fortbildning slödja mindre och medelstora
förelags utveckling. Detla sker främsl genom korta specialkurser i aktuella
ämnen inom teknik och ekonomi med stark anknylning lill konkret
arbetslillämpning. Ulöver denna verksamhel utvecklar och genomför SIFU på
uppdragsbasis kurser även för andra målgrupper ån småföretagen. SIFU utvecklar
vidare kurser för andra ulbildningsgivares eller myndigheters räkning.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 juni 1978
tillkallade jag en särskild utredare för att utreda frågan om framlida
organisaiionsform för SlFU;s verksamhel. Utredaren', som för sitl arbele anlog
benämningen SIFU-kommittén (I 1978: 03), har avlämnat betänkandet (Ds I 1978:
38) SlFU:s organisationsform. I betänkandel föreslås alt SIFU ombildas till en
' Riksdagsledamolen Johan A. Olsson
Prop. 1979/80:88 3
stiftelse med staten och vissa organisationer som
huvudmän. Betänkandet bör fogas till prolokollel i delta ärende som bilaga 1.
Efler remiss har yllranden över belänkandel avgelts av
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen, universitets- och
högskoleämbelel (UHÄ), arbelsmarknadsslyrelsen, statens planverk, slalens industriverk,
styrelsen för teknisk utveckling, statens provningsanslalt, slalens
personalnämnd, statens personalutbildningsnämnd, länsstyrelserna i Slockholms,
Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs, Kopparbergs och
Norrbotlens län, stiftelseulredningen. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska
handelskammarförbundet. Institutet för företagsledning. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Landslingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svensk
industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares
riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-F), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), de regionala utvecklingsfonderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar. Hallands, Göieborgs och Bohus,
Örebro, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län samt personalföreningarna
vid statens industriverk. SAF och SHIO-F har avlämnal gemensamt yttrande.
Vidare har bifogats yttranden av länsarbetsnämnderna i
Kronobergs, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, Borås kommun, Stockholms
och Uppsala högskoleregioner, högskolorna i Borås och Luleå, Västsvenska
Handelskammaren samt Sveriges Mekanförbund.
En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.
1 prop. 1979/80: 100 (bil. 17 s. 35-36 och s. 59) har
regeringen föreslagit riksdagen alt, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1980/81 beräkna
1.
lill Slalens
industriverk: Kursverksamhet m. m. etl förslagsanslag av I 000 kr.,
2.
till Statens
industriverk: Bidrag till Kursverksamhei m. m. etl reservationsanslag av 10,4
milj. kr.,
3.
till Statens
industriverk: Ulruslning etl reservationsanslag av 180000 kr.,
4.
till Bidrag
lill företagsinriklad fortbildning elt reservaiionsanslag av 9 174000 kr.
Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor.
2 Föredragandens överväganden
SIFU ingår f. n. som en enhel i statens industriverk.
Enheten, som leds av en direktör och en biträdande direktör, är uppdelad på sex
operativa
Prop.
1979/80:88 4
sektioner och vissa stabsfunktioner. Vid enheten finns f.
n. ca 180 anställda. En mer ingående redogörelse för SlFU:s nuvarande
verksamhel och organisafion lämnas i SlFU-kommitléns belänkande. Enligl
riksdagsbeslut år 1973 skall en enhet om ca 100 personer vid SIFU omlokaliseras
till Borås (prop. 1973:55, InU 1973:22, rskr 1973:220). År 1978 fastställde
regeringen vilka verksamhetsgrenar som skall omfattas av omlokaliseringen. Ca
120 anställda berörs direkl av omlokaliseringen, som beräknas kunna genomföras
under sommaren 1982.
SlFU-kommilléns huvuduppgift har varil alt ulreda frågan
om lämplig organisationsform för den framtida SlFU-verksamheten, Kommittén påpekar
att SIFU:s verksamhet numera saknar inslag av det som kan sägas vara del
karaktäristiska för en statlig myndighet, s, k, myndighetsutövning, SlFU:s
uppgift är allmänl selt densamma som privaträtlsliga utbildningsorgans,
nämligen all mol avgifl producera och genomföra kurser. Ingen av SlFU:s kurser
är obligalorisk för behörighel till vissl yrke eller viss examen i den meningen
all SIFU skulle ha exklusiv rält all vara kursarrangör, SIFU har således ingen
monopolställning som kräver särskild lillsyn.
För alt fullgöra sin näringspolitiska uppgift måsle SIFU
enligt kommittén ständigt anpassa sin kursverksamhei lill marknadens, framför
allt småföretagens, krav och de fortlöpande förändringarna i samhällel. För atl
kunna lyckas med detta krävs en flexibel organisation med smidiga beslutsprocesser
för SIFU, Kommittén anser all myndighelsformen passar mindre väl för de
verksamhetsbetingelser som gäller för SIFU,
Den nuvarande organisationsformen, som innebär atl SIFU
från all ha varit en självständig myndighet har övergått till att vara en del i
annan myndighel, medför enligl kommitténs uppfattning större nackdelar än fördelar.
De samordningsvinster i etl slörre näringspolitiskt
perspektiv som var ett av målen för integrationen i industriverket kan enligt
kommittén uppnås i andra former. Kommittén förutsätter därvid atl SIFU:s
samverkan med industriverket måsle bestå framöver, oavsett om SIFU ingår som en
del av verkel eller organiseras som ett fristående organ, SlFU:s roll som ett
operativt industripolitiskt instrument och verkets roll som etl organ med bl,
a. övergripande ansvar på myndighetsplanet för induslrifrågor gör att ett
fortsatt nära samarbete framslår som nalurligl och självklarl. De administrativa
samordningsvinsterna som integrationen i indusiriverkel har medfört lorde
enligl kommittén i allt väsentligt falla borl i och med SlFU:s lokalisering
lill Borås.
Sammanlaget
anser kommittén att SIFU skulle kunna fullgöra sina uppgifter på ett
effektivare sätt med en annan och friare organisationsform. Efter genomgång av
olika tänkbara former för verksamhelen föreslår kommittén att SIFU-enheten
ombildas lill en stiftelse. Vidare föreslås att en organisalionskommitlé får i
uppdrag att förbereda
Prop.
1979/80:88 5
ombildningen och därvid bl.a. utarbeta slutligt förslag
till stadgar och organisationsmodell för stiftelsen samt medverka vid
överföring av personal och egendom från del nuvarande SIFU till stiftelsen.
Flertalet remissinsianser lillslyrker eller lämnar ulan
erinran förslaget alt ombilda SIFU till en stiflelse. Några inslanser,
exempelvis statskontoret, förordar dock att myndighetsformen behålls i
avvaktan på vidare ulredning av bl. a. vissa organisationsfrågor.
Personalorganisationerna vid statens industriverk/SlFU finner inte att de
sakskål som kommittén redovisar är tillräckliga för all förändra
organisationsformen.
På i huvudsak de grunder som anges av kommittén och i
likhel med det övervägande antalet remissinstanser förordar jag atl
SIFU-enheten vid statens industriverk ombildas lill en stiftelse. SIFU får
därigenom en friare organisation som bätlre svarar mol den verksamhet som
bedrivs.
Som jag tidigare har nämnt skall huvuddelen av SIFU:s
verksamhel omlokaliseras lill Borås. F.n. är ca 120 personer anställda inom den
verksamhet vid SIFU som direkl berörs av omlokaliseringen. Flytlningen beräknas
ske under sommaren 1982. Den nu förordade ändringen av SlFU:s organisationsform
påverkar inle dessa lokaliseringsbeslut. Huvuddelen av stiftelsens verksamhet
bör således lokaliseras lill Borås.
Beträffande huvudmannaskapet för stiftelsen föreslår
kommittén atl staten och vissa företags- och fackliga organisationer genom
avtal bildar stiftelsen och därvid tillför visst stiftelsekapital.
Statens industriverk och några andra remissinstanser
föreslår att det slatliga huvudmannaskapet ulövas av industriverket. Därigenom
skulle verket bältre kunna samordna utbildningsresurserna till småföretagen.
Såväl LO som TCO anser atl slaten ensam bör vara huvudman
för sfiftelsen. SIFU:s verksamhet skall som LO ser del vara elt inslag i den
slatliga näringspolitiken och slalen kommer att få svara för huvuddelen av
finansieringen. Om de olika organisationerna ges plats i stiftelsens styrelse,
behöver deras engagemang i verksamheten inte bli mindre än om de, som kommittén
föreslår, också dellar som stiftare med ett symboliskt stiftelsekapital. TCO
anför liknande skäl och påpekar dessulom alt flera av de organisationer som
kommittén tänker sig som stiftare har egen utbildningsverksamhet som till en
del konkurrerar med SIFU. Det kan enligl TCO inle helt uteslutas alt dessa
organisationer skulle kunna passivisera eller l.o, m, motarbeta SIFU om de
ingick som huvudmän för en SIFU-stifielse. Denna risk framhålls också av
personalorganisationerna vid statens industriverk/SlFU,
För egen del finner jag det väsentligt atl företrädare för
såväl företagens ägare och ledning som deras anställda aklivi medverkar i
SlFU-sliftelsens fortlöpande verksamhel. Jag kommer alt i det följande utveckla
min syn på hur organisationerna genom representation i stiftelsens styrelse kan
medverka till atl lämplig kompetens och erfarenhel tillförs stiftelsen, 1
likhet med bl, a, LO och TCO finner jag det dock inte nödvändigl att organisatio-
Prop.
1979/80:88 6
nerna medverkar som stiftare och huvudmän. Huvuddelen av
del kapital som enligt kommiuén behöver tillföras från stiftarna skulle enligt
förslaget tillskjutas av stålen, Detla förhållande lalar mot etl delal
huvudmannaskap. Jag förordar därför atl staten ensam bildar stiftelsen. Något
avlal mellan slaten och organisationerna blir då inle aktuellt. Med hänsyn lill
industriverkets roll som näringspolitiskt organ är det naturligt alt verket
även i fortsättningen spelar en viktig roll när det gäller bl, a, samordning
och fördelning av utbildningsresurserna för småförelagen. Del ankommer pä
regeringen atl närmare beslula om ansvarsfördelning m, m, när det gäller del
statliga huvudmannaskapel för SlFU-sliflelsen.
Jag övergår nu lill alt behandla frågan om lämplig
tidpunkt för ombildandet lill stiftelse. Kommittén föreslår all stiftelsen
bildas den 1 juli 1980, så alt verksamhelen i dess nya form kan inledas i god
tid före den planerade utflyttningen lill Borås. Remissopinionen är splittrad
på denna punkl. Elt flerlal inslanser - bl. a. industriverket och Sveriges
industriförbund -förordar att organisationsförändringen samordnas tidsmässigt
med omlokaliseringen. Som huvudsakligt skäl anförs att det löpande arbetet pä
det sättet drabbas av minsta möjliga störningar. Om två så genomgripande
förändringar genomförs samtidigt antas verksamhetens problemperiod bli
förkortad. Dessulom garanleras personalens omlokaliseringsförmåner om de vid
flyttningen är statsanställda.
Jag har förståelse för de instanser som vill minska
störningarna i SlFU:s verksamhet genom alt föreslå atl
organisationsförändringen genomförs samtidigt med omlokaliseringen. Enligt min
mening medför emellertid detta också risk för en sådan anhopning av praktiska
omställningsproblem lill samma lidsperiod, alt den löpande verksamhelen kan bli
allvarligt lidande.
Den beslutade omlokaliseringen av huvuddelen av SIFU:s
verksamhet till Borås beräknas, som tidigare har nämnls, kunna genomföras först
sommaren 1982. Jag bedömer att fördelarna med atl i god lid före flyttningen
fill Borås bilda stiftelsen överväger nackdelarna. Å andra sidan behövs viss
tid för att förbereda omorganisationen. En riktpunkt bör vara att stiftelsen
skali kunna överta personal och verksamhet från den nuvarande SIFU-enheten
under våren 1981. Dess verkställande ledning och personal hinner då aktivt
della i såväl planeringen av själva omlokaliseringen som uppbyggnaden av
stiftelsens organisation och verksamhel före flyttningen. Jag kommer i det
följande atl ta upp frågan om SlFU-personalens önskemål att erhålla sedvanliga
statliga omlokaliseringsförmåner trols alt stiftelsen bildas innan
omlokaliseringen genomförs.
Jag övergår nu lill alt behandla vissa frågor om hur
stiftelsen bör slyras. SIFU-kommittén har till silt betänkande bifogat förslag
till stadgar för stiftelsen. Remissinstanserna lillslyrker förslagel i allt
väsenlligt. Vissa instanser understryker viklen av att - såsom kommittén har
föreslagit -inrälta rådgivande referensgrupper, knutna till stiftelsen, för att
stärka de
Prop.
1979/80:88 7
löpande kontakterna mellan SIFU och represenlanler för
avnämarna. Institutet för föret-dgsledning pekar dock på risken atl dessa
grupper kan leda till en byråkratisk stelhet.
Förslaget till stadgar bör enligt min mening i sina
huvuddrag ligga lill grund för stiftelsens verksamhet. Del behöver emellertid
omarbetas på några punkter till följd av dels all slaten ensam bör bilda
stiftelsen, dels vissa synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen.
Liksom kommittén anser jag vidare att det är en uppgifl för stiftelsen själv
att ta initiativ lill eventuella rådgivande referensgrupper. Det ankommer på
regeringen att fastställa stiftelsens stadgar.
Kommittén föreslår beträffande stiftelsens styrelse att
näringslivets organisationer ges så många styrelseplalser att de särskilda
förhållanden som råder inom olika bransch- och förelagslyper kan beaktas.
Företagsorganisationerna bör enligl kommittén få fyra plalser. Vidare anser
kommittén del vara självklart all var och en av de tre cenirala fackliga
organisationerna erbjuds en styrelseplals. Delta ger sju ledamöler. Kommittén
anser också all ingen av organisalionsgrupperna, dvs. näringslivsorganisalionerna
å ena sidan och de fackliga organisationerna å andra sidan, bör ha fler
styrelseplalser än slaten, som bör bära huvudansvaret för verksamhelen.
Regeringen bör därför utse fyra ledamöler för egen del. Del skulle medföra all
slyrelsen får elva ledamöler.
Kommittén betonar vikten av att ledamöterna har ingående
erfarenhet och kunskap om SIFU:s målgrupper och verksamhelsområde. Med hänsyn
lill stiftelsens särskilda beröringspunkter med de regionala utvecklingsfonderna
bör en yrkesverksam person från en sådan fond vara självskriven som ledamol
bland dem som staten utser.
Liksom vad som gäller för myndighelers styrelser bör del
enligl kommittén finnas särskilda personalföreträdare i SIFU:s slyrelse, under
förutsättning av atl de fackliga organisationerna önskar det. Det innebär atl
personalföreträdarna i enlighet med gällande regler skulle få rösträtt
beträffande den inlerna verksamhelen men endasi närvaro- och yltranderäll vad
gäller den utåtriktade verksamheten.
Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på styrelsens
sammansättning. Olika förslag ges på organisationer som lämpligen bör vara
företrädda i slyrelsen. TCO ser det som naturiigt all de anställdas
organisationer får lika många representanter som de organisationer som
företräder kapitalägarna.
Enligt min mening bör styrelsen till slörre delen beslå av
personer med praktisk erfarenhet från näringslivet - företrädesvis från mindre
och medelstora företag - såsom företagsledare och förelrädare för de
anställdas eller företagens organisationer. Del är väsentligt atl dessa
företräder kompelens och erfarenhet frän olika bransch- och företagstyper.
Därutöver bör i styrelsen kunna ingå representanler för sådana samhällsorgan
som i hög grad berörs av SIFU:s verksamhet, t.ex. myndigheter, högskolor och
Prop.
1979/80:88 8
regionala utvecklingsfonder. Vidare bör stiftelsens
verkställande direktör kunna ingå i slyrelsen. Utöver dessa ledamöter bör
företrädare för stiftelsens personal knyias lill slyrelsen med de befogenheler
som kommittén har föreslagit. Jag anser vidare atl antalet styrelseledamöter
bör hällas relativt lågl för atl medge smidiga arbetsformer och en snabb
beslutsprocess.
Det ankommer på regeringen att bestämma antalet
styrelseledamöter och atl utse stiftelsens styrelse. Styrelsen har sedan alt
ulse stiftelsens verkslällande ledning. Nuvarande personal vid industriverkets
SlFU-en-hel bör erbjudas att övergå till stiftelsen. Jag har härvid utgått frän
all avlal om ansvarighetsförsäkring för personskada saml om avgångsbidrag och
årlig ersättning inte skall gälla för den personal vid SIFU-enheten som anställs
i den nya stiftelsen.
Enligt SIFU-kommittén bör stiftelsens personal åtnjuta
sedvanliga statliga omlokaliseringsförmåner, trols atl SIFU förulsätts vara
ell privaträttsligt subjekt vid flytlningen till Borås. Vissa remissinsianser,
såsom LO och TCO samt industriverket och dess personalorganisationer, slryker
under vikten av att personalens förmåner i detta avseende inle försämras lill
följd av organisationsförändringen.
Del ankommer på förelrädare för stiftelsen resp. för
personalen alt förhandla om löner och övriga förmåner för personalen. Frågan om
kompensation för personalens koslnader m. m. i samband med omlokaliseringen
får tas upp vid dessa förhandlingar.
Det ankommer pä regeringen alt svara för att
omorganisationen genomförs och därvid falta de beslut som erfordras. Jag avser
all inhämta regeringens bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté
för att förbereda delta arbete. Den bör bl.a. utarbeta slulligl förslag till
stadgar och intern organisation för stiftelsen, förbereda rekrytering av
verkslällande ledning, bereda frågan om arbetsgivarorganisation för stiftelsen
saml medverka vid överföring av personal och egendom från industriverket lill
stiftelsen.
Granskning av stiftelsens förvaltning och räkenskaper bör
ske årligen genom revision. Regeringen bör ulse två revisorer, varav en bör
vara auktoriserad. Vidare bör RRV, liksom hittills, ha möjlighet att utföra
förvaltningsrevision av verksamhelen.
Jag övergår nu lill att behandla frågor som rör SIFU:s
framlida finansiering.
Kommittén har enligt direktiven inte haft alt ompröva
principerna för SlFU:s finansiering, t.ex. graden av självfinansiering, olika
former av subventioner etc. Sådana frågor har dock tagits upp av vissa
remissinstanser. Jag vill därför redovisa min syn på dessa frågor och i detta
sammanhang beröra SlFU:s roll vad gäller utveckling och genomförande av angelägna
kurser för småföretag.
SIFU:s verksamhel - i huvudsak att utveckla och genomföra
kurser -
Prop.
1979/80:88 9
finansieras f. n. dels genom kursavgifter och ersäuningar
för vissa ijänster, dels genom statsanslag. Avgifterna fastställs av
industriverket. SIFU:s lotala verksamhet redovisas över förslagsanslaget
Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. Anslagel förs formellt upp med I 000
kr. och får i princip inte belastas. SIFU finansierar f. n. ca tre fjärdedelar
av sin verksamhet genom avgifler. Statens bidrag, som anvisas från
reservationsanslaget Statens industriverk: Bidrag Ull kursverksamhet m.m.,
uppgår för budgetåret 1979/80 Ull 10,4 milj. kr. Stalligl stöd fill SlFU:s
verksamhel kan ges även från reservationsanslaget Bidrag till företagsinriklad
fortbildning. Särskilda medel för investeringar i mer kostnadskrävande
utrustning anvisas över reservationsanslaget Slalens industriverk: Utrustning,
som för budgetåret 1979/80 uppgår lill 180000 kr. På sill utrustningskapital
betalar SIFU av driftmedel ränta och levererar in medel som molsvarar
avskrivningar.
SIFU -kommittén bedömer atl SIFU liksom hitills inom
överskådlig tid kommer alt behöva årliga bidrag från staten för den löpande
driften. Delta hänger samman med atl SIFU enligt statsmakternas rikllinjer
skall anpassa sin verksamhet till småförelagens behov. Föratt stimulera denna
målgrupp alt i ökad omfattning delta i fortbildning och vidareutbildning krävs
enligl kommittén särskilda utbildningsakliviteter som inle kan
ävgiftsfinansieras till fullo. Syftet med statsbidraget är att täcka sädana
merkostnader. Den löpande verksamheten förutsätts dock liksom hittills lill
övervägande delen bli finansierad genom kursavgifter.
Kommittén anser sig ha kunnat konstalera den belydelse
SlFU:s fortbildnings- och rådgivningsverksamhet har för atl uppnå den av
riksdagen uttalade målsättningen rörande de små och medelstora företagen.
Kommittén finner mol denna bakgrund anledning att betona att i den fortsatta
handläggningen av SIFU-frågorna utgångspunkten bör vara alt SIFU skall få
möjlighel alt utvecklas lill elt ännu effektivare och allsidigare serviceorgan
för företagen inom sitl områdel.
Det finns enligt kommittén flera luckor att fylla och ett
behov av att ulveckla områden där SIFU redan är verksami. Inle minst
uppbyggnaden av de regionala utvecklingsfonderna inneär ökade uppgifter och
möjligheter för SIFU. Kommiuén föreslår därför att slalen tillför SIFU ökade
driftsbidrag i framtiden. Detta ses som en ålgärd för att öka produktiviteten
i näringslivet vilket kommer hela samhällsekonomin till godo. Vidare påpekar
kommittén atl SlFU-stiflelsen inledningsvis kommer atl befinna sig i en
omställningsprocess med anledning av omlokaliseringen lill Borås och därför så
längl möjligt bör garanteras en god start så att den inte i onödan tappar
marknadsandelar.
Remissutfallet är splittrat beträffande principerna för
SIFU:s finansiering. Flera instanser betonar vikten av att verksamheten i så
stor utsträckning som möjligt är självbärande. RRV och ytterligare några
remissinstanser menar i konsekvens härmed att det nuvarande bidragel, som är
Prop.
1979/80:88 10
riktat direkt till SIFU, slopas. I några remissyttranden
betonas risken för att SIFU med en betydande statlig subvention kan komma all
bedriva en osund konkurrens med övriga utbildningsgivare. Bidrag borde därför
lämnas lill SIFU endast i det fall där de används för utbildningsinsatser som
inle finns alt tillgå på den privata marknaden.
Från bl.a. Svensk industriförening och vissa
utvecklingsfonder hävdas att avgifterna för SlFU:s kurser har en myckel stor
psykologisk belydelse och all anlalel kursdeltagare har visat sig öka betydligt
i de fall avgifterna har kunnat sänkas. Enligt Hallands läns utvecklingsfond är
avgifterna så pass höga, trols statsbidraget, atl de verkar avskräckande för de
mindre förelagen. Fonden anser atl ålminstone de kurser som riklar sig direkl
lill dessa företag ytterligare bör subvenlioneras för att komma närmare vad som
gäller övrig vuxenulbildning.
Enligl min mening ger stödet lill fortbildning både
näringsliv och samhälle en god avkastning i form av konkurrenskraftiga
förelag. Det är angeläget att samhället stimulerar en ökad fortbildningsverksamhel
i småföretagen. De speciella utbildningsbehoven hos dessa företag kräver ofla
särskilt upplagda kursprogram. 1 vissa fall är också anlalel kursdeltagare
begränsal. Det kan bl.a. gälla starkt specialiserade kurser. Möjligheterna all
genom kursavgifter täcka utvecklingskostnaderna kan därigenom blir begränsade.
För att kursavgifterna skall kunna hållas på en rimlig nivå är det enligl min
mening motiverat att samhällel i mån av behov bidrar lill finansieringen av
kursverksamheten. Även ambitionen atl genomföra kurser med en bred geografisk
spridning kan medföra särskilda kostnader.
Jag vill betona att samhällets stöd till fortbildning i
småföretag bör lämnas i syfle atl komplellera del befintliga privata
kursutbudet. Del gäller framför allt utveckling av kurser. Stödet till SIFU är
ett exempel på en viktig sådan kompletlerande insats. Det ligger ell värde i
att upprätthålla vissa basresurser vid SIFU, inte minst för all garantera elt
utbud och en vidareutveckling av kurser som kan vara angelägna från samhällelig
synpunkt men kanske olönsamma i etl snävare perspektiv eller i övrigt mindre
attraktiva för andra kursarrangörer. Del är i många fall angeläget alt sådana
kurser kommer lill stånd även om de inte har lagits upp av privala fortbildningsorgan,
SlFU:s verksamhet bidrar också till atl göra kursutbudet geografiski
heltäckande.
Vad jag nyss har anfört måste ses mot bakgrund av den
grundläggande principen att SIFU:s verksamhel skall bedrivas i affärsmässiga
former. Kostnadstäckning bör således eftersträvas. Jag vill också påminna om
atl SIFU i likhet med andra kursarrangörer kan erhålla stöd från anslaget
Bidrag till företagsinriklad fortbildning,
SIFU bör kunna lillämpa en differentierad prissättning
inom ramen för sin samlade verksamhet, så att de speciellt priskänsliga
målgrupperna inom småföretagssektorn stimuleras atl delta i fortbildning som är
angelägen från samhällets synpunkt. Del ankommer på stiftelsen att närmare
bedöma hur en sådan differentiering kan åstadkommas.
Prop. 1979/80:88 11
Enligl min mening bör SIFU också ha möjlighet att till
full kostnadstäckning offerera kurser, som normall ulvecklas för den primära
målgruppen, även till andra grupper av företag och till statliga och kommunala
myndigheter, i den mån detta inle försämrar möjlighelerna alt bislå
småföretagen, SlFU:s kursverksamhet bör givelvis slyras utifrån småförelagens
utbildningsbehov. Samverkan med de regionala utvecklingsfonderna har därvid
visat sig vara ett värdefullt komplement lill SlFU:s direkla konlakler med
småförelagen och deras organisationer.
En huvuduppgift för SIFU är all medverka till all
kunskaper om ny leknik sprids bland småförelagen och snabbt kommer till
praktisk tilllämpning, SIFU bör som hittills kunna anordna även kurser i
anslutning till sådana förändringar i samhällel som påverkar småföretagandets
villkor, t, ex, ny lagstiftning,
SIFU-kommittén föreslår atl slaten föruiom årliga
slatsbidrag lill stiftelsens löpande verksamhel lämnar ett engängsbidrag på 5
milj, kr, såsom stiftelsekapital, Dessulom förutsätts att staten lill
stiftelsen utan vederlag överlåter SlFU:s nu befintliga egendom.
Enligt RRV beror behovel av stiftelsekapital bl, a, på
möjligheten alt ta upp län. Om SIFU bedrivs i stiftelseform med staten som en
av huvudmännen, bör SIFU enligt RRV:s mening kunna la upp tillfälliga lån
genom röriig kredil hos riksgäldskonloret. Industriverket menaratt ombildningen
till stiftelse på korl sikt ökar SlFU:s koslnader och att det slatliga bidraget
således mäsle höjas, Mol bakgrund härav bedömer verket all stiftelsens
riskkapital är för lågt beräknat,
Enligl min mening är det väsentligt all stiftelsen med sin
i huvudsak affarsdrivande verksamhet har en tillfredsställande likviditet.
Behovet av rörelsekapital bör emellertid kunna tillgodoses genom all stiftelsen
disponerar en röriig kredit i riksgäldskonloret, i likhel med vad som f, n,
gäller för industriverket för verksamheten vid SIFU-enheten, Denna kredit bör
t, v, uppgå till 3 milj, kr. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet
förordar jag att regeringen föreslår riksdagen detla.
Liksom SIFU-kommittén finner jag att SlFU-enhelens
nuvarande utrustning, kontorsmateriel etc, bör överiåtas till stiftelsen utan
vederiag. Jag förutsätter att stiftelsen övertar även de övriga tillgångar och
de skulder som är förknippade med SlFU-enhetens verksamhet. Jag förordar alt
regeringen inhämtar riksdagens tillstånd härtill. Dessa tillgångar, minskade
med skulderna, avses utgöra stiftelsens egel kapital.
SIFU-kommittén har visal att de löpande kostnaderna för
all driva SIFU i stiftelseform av olika skäl blir högre än vad som gäller f.
n., när SIFU är en del av en myndighet. Som exempel på sådana koslnadshöjande
faktorer har nämnts högre personalkostnader, arvoden till styrelse och
revisorer och bortfall av tjänstebrevsrätten. Vissa av dessa kostnadshöjningar
motsvaras av minskade kostnader eller ökade intäkter inom andra delar av
statsförvaltningen.
Prop.
1979/80:88 12
Jag avser alt i det följande behandla frågan om bidrag
till stiftelsen och vissa andra anslagsfrågor för budgetåret 1980/81. Jag
kommer därvid alt la hänsyn till de merkostnader som även enligt min mening
föranleds av övergången till stiftelseform. Merkostnader som föranleds av den
beslutade omlokaliseringen lill Borås slår däremot igenom i huvudsak försl
efler budgetåret 1980/81. Dessa frägor får därför las upp i annal sammanhang.
Från åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 14
Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhel ulgår bidrag lill
myndigheler för alt täcka vissa kostnader i samband med åtgärder inför
omlokalisering. Industriverket har under de senaste budgetåren erhållit bidrag
från detta anslag för förberedelser inför utflyttningen av SIFU-enheten lill
Borås. Jag förordar, efter samråd med statsrådet Johansson, atl medel från
delta anslag får användas för atl bekosla förberedelser och genomförande av
SIFU-siiftel-sens överflyttning lill Borås.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen föreslär riksdagen alt
1. medge alt enheten för företagsutveckling vid
statens industriverk
ombildas till en statlig stiftelse med i huvudsak den organisation
och verksamhet somjag har förordal,
2.
medge all
lillgångar överförs från statens industriverk lill den nya stiftelsen i enlighet
med vad jag har förordat,
3.
bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskonloret all ställa en rörlig kredit av högsl 3 000000
kr. lill den nya stiftelsens förfogande,
4.
medge all
åttonde huvudtitelns förlagsanslag Förberedelser för omlokalisering av statlig
verksamhel får användas i enlighet med vad jag har förordal,
5.
bemyndiga
regeringen atl vidla de övergångsanordningar och ålgärder i övrigt som behövs
för att omorganisationen skall kunna genomföras.
Prop.
1979/80: 88 13
4
Anslagsfrågor för budgetåret 1980/81
DRIFTBUDGETEN
FJORTONDE HUVUDTITELN
B. Industri m. m.
B 3. Statens industriverk: Kursverksamhet m. m.
1978/79 Utgift 184 035
1979/80 Anslag 1000
1980/81 Förslag 1000
Under anslaget redovisas utgifter och inkomster avseende
verksamheten vid statens industriverks enhet för förelagsutveckling (SIFU).
Bland inkomslerna tas upp även de statsbidrag som lämnas med medel från
anslaget B 4. Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. Anslagel
är etl förslagsanslag som las upp med etl formelll belopp på I 000 kr. Anslagel
får i princip inle belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga
likviditelsproblem och för atl tillgodose behovel av rörelsekapital disponerar
industriverket en rörlig kredit i riksgäldskonloret.
Av följande sammanställning framgår omfattningen av
SIFU-verksam-helen' (I OOO-tal kr.)
1978/79
1979/80
1980/81
Utfall
Beräknar statens
industriverk
Kostnader
35 773
40886
53 050
Egna
inkomster
24 794
30476
34 350
Resultat
-10979
-10410
-18700
Statens
bidrag
10400
10400
18700
Anslaget behövs till dess den nya stiftelsen har övertagit
ansvaret för redovisningen av SIFU:s verksamhet. Jag hemsläller alt regeringen
föreslår riksdagen
atl till Statens industriverk: Kursverksamhet m.m. för
budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.
' Medel från anslagen XIV B 5, Statens industriverk:
Utrustning och Vill E 14, Förberedelser för omlokalisering av statlig
verksamhet är inte medräknade.
Prop.
1979/80:88 14
B 4. Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m.
m.
1978/79 Utgift 10979276 Reservation 10073
1979/80 Anslag 10400000
1980/81 Förslag 7
000000
Slalens industriverk
Industriverket föreslår i sin anslagsframställning för
budgetåret 1980/81 en ökad betoning på hanlverkskurser, etableringsfrämjande
kurser och ulbildning på elektronikomrädet. Enligt verkel bör bidraget till
SIFU räknas upp med 7,5 milj, kr, av dessa skäl. Till följd av den föreslagna
volymökningen i verksamheten och automatiska kostnadsstegringar bedömer verkel
att del statliga bidraget lill SlFU-verksamheien behöver uppgå lill 18,7 milj,
kr, för budgetåret 1980/81,
Föredraganden
Jag har lidigare föreslagil all SIFU ombildas lill en
stiftelse med inriktning på alt stiftelsen skall kunna överta personal och
verksamhel från industriverkets SlFU-enhet under våren 1981, Jag kommer i det
följande att föreslå alt elt nytt anslag för bidrag lill denna stiftelse tas
upp på statsbudgeten för budgetåret 1980/81, Till dess stiftelsen träder i
funktion bör medel liksom hittills anvisas på SlFU:s nuvarande bidragsanslag.
Jag har vidare funnit all särskilda medel för utrustning inte behövs under
nästa budgetär, utan att sådana medel i fortsättningen får räknas in i det nya
bidragsanslaget. Jag beräknar anslaget lill 7 milj, kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
all lill Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhei
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisa elt reservationsanslag av 7 000000 kr,
B 5. Bidrag till Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling
Nytt anslag
(förslag) 6080000
Bidrag till den föreslagna sfiftelsen bör ulgå över ell
nytt anslag som bör benämnas Bidrag lill Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling, När stiftelsen inleder sin verksamhel bör till anslaget
överföras behållningen från anslagel B 4 Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhei.
Jag beräknar del nya anslagel lill 6080000 kr. Jag har vid min beräkning av de
båda anslagen tagit hänsyn lill bl, a, de merkoslnader som enligl min mening
föranleds av övergängen lill stiftelseform.
Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservaiionsanslag av
6080000 kr.
Prop.
1979/80:88 15
B 16. Bidrag till företagsinriktad fortbildning
1978/79 Utgift 4 548 876 Reservation 3451 124
1979/80 Anslag 9 174 000
1980/81 Förslag 9924
000
Från -anslaget lämnas bidrag lill utbildningsarrangörer
för kostnader i samband med utveckling, anpassning och genomförande av
småföretagsinriktade kurser (jfr prop. 1977/78: 40 bil. I s. 180).
Statens industriverk
Indusiriverkel delar upp anslagel i två olika bidragsiyper
saml därutöver koslnader för informations- och marknadsföringsinsatser kring
småföre-lagsinriklad ulbildning. Omfattningen av verksamhelen saml industriverkets
fördelning och medelsförslag för näsla budgelår framgår av följande
sammanställning (I OOO-tal kr.)
Utfall/Beräknat 1978/79 1979/80 1980/81
Bidrag till kursgenomförande 4 200 4 874 5000
Bidrag till utveckling av
nya kurser 2 800 3 000 4 500
Information/marknadsföring 1000 1300 1500
8000 9174 11000
Med ulgångspunkt i utvecklingsfondernas regionala
utbildningsprogram lilldelas vissa utbildningsarrangörer medel för
kursgenomförande. Kurser inom följande ämnesområden prioriteras:
marknadsföring, exportkunskap, produktutveckling, etableringsfrågor,
produktionsteknik och personaladministration. För de prioriterade kurserna har
kursavgiften genom bidraget sänkts med 40%. Totall för budgetåret 1978/79 har
280 kurser med 5 300 dellagare fåll genomförandebidrag.
Verket ser som sin uppgift atl slyra inriktningen till
angelägna områden, utfärda principer för bidragels användning, samordna
regionernas program genlemol slörre utbildningsarrangörer m.m. Del är verkets
mening att medlen inom anslaget i större utsträckning skall styras till utvecklingsstöd.
Under budgetåret 1978/79 har ca 40 utvecklingsprojekt beviljats bidrag.
De regionala utvecklingsfonderna bör, enligl verket, i sin
förelagsserviceverksamhet uppmärksamma återkommande problem som kan lösas med
kollekliva utbildningsinsatser. Därvid ställs krav på utveckling av nya kurser
med hjälp av medel från anslagel.
Industriverket hemsläller alt sammanlagl 11 milj. kr.
anvisas till företagsinriklad fortbildning för budgetåret 1980/81.
Prop.
1979/80:88 16
Föredraganden
Den verksamhet som bedrivs med medel från anslaget har
ännu inle hell funnil sina former. Den medverkar dock i betydande utsträckning
till att relaUvt billiga kurser för småföretagen kan utvecklas och genomföras.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår lill 9924000 kr. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen
atl lill Bidrag till företagsinriktad fortbildning för
budgetärel 1980/ 81 anvisa ett reservaiionsanslag av 9924000 kr.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslular att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop. 1979/80:88 17
Bilaga 1
Framtida organisationsform m. m. för statens industriverks
enhet för företagsutveckling (SIFU)
Dsl 1978:38
2 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 88
Prop.
1979/80:88 19
Till statsrådet och
chefen
för industridepartementet
Regeringen bemyndigade den 29 juni 1978 chefen för
industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
utreda frågan om framlida organisationsform för verksamheten inom statens
industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU). Chefen för
industrideparlementet bemyndigades även att besluta om sakkunniga, experter,
sekreterare och annat biträde ål utredaren. Med stöd av nämnda bemyndigande
tillkallades den 5 juli 1978 såsom särskild utredare riksdagsledamoten Johan A.
Olsson (c).
Till sekreterare förordnades den 5 juli 1978
departementssekreteraren Bo Strömgren (industrideparlementet). Till biträdande
sekrelerare förordnades den I seplember 1978 departementssekreteraren J.
Bertil Carlstedi (industridepartementet).
Såsom experter förordnades den 5 juli 1978
hovrättsassessorn Per Erik Lindeberg (industridepartementet), den 7 augusti
1978 byråchefen Hans Janlinder (statens industriverk), dåvarande avdelningsdirektören
numera verkställande direktören Christian Lindström (ulvecklingsfonden i Södermanlands
län), assistenten Elise Nick-Huttunen (ST, statens industriverk/ SIFU),
direktören Sigge-Wilhelm Pantzerhielm (slalens industriverk/ SIFU),
byrådirektören Björn Sellberg (SACO/SR, statens industriverk/ SIFU),
maskinisten Gustav Wärnberg (SF, statens industriverk/SIFU), samt fr.o.m. den
19 september 1978 civilekonomen Anders G. Högmark (ulvecklingsfonden i
Kronobergs län).
Utredaren har under utredningsarbetet använt namnet
SIFU-kommittén.
Utredaren anser sig ha fullgort silt uppdrag och
överiämnar härmed betänkandet (Ds 1 1978:38) SIFU:s organisationsform.
Till belänkandet fogas särskilt gemensaml yttrande av
experterna Nick-Huttunen, Sellberg och Wärnberg.
Stockholm i december 1978
Johan A. Olsson
/Bo Slrömgren J. Bertil Caristedt
Prop. 1979/80:88 20
1. Sammanfattning
Det förslag om framtida organisationsform för SIFU som
läggs fram grundas på kommitténs övertygelse om utbildningens betydelse för en
posiliv utveckling av småförelagen.
Kommittén har gjort en karlläggning av företagsinriktade
fortbildnings-organ bland vilka SIFU sedan länge intar en framträdande plats.
Med utgångspunkl i direktiven (Dir 1978:71) har därefter för- och nackdelar med
SIFU:s nuvarande organisationsform undersökts och redovisats. Härvid har
beaktats i vad mån de mål som utgjorde motiven för SIFU:s integration med
statens industriverk (SIND) har uppnåtts. Kommittén har även analyserat
kretsen av SIFU-verksamhetens avnämnare och intressenter. Särskild hänsyn har
tagits Ull de synpunkter som kommit fram vid de överläggningar som kommittén
har hafl med företagens och de anställdas organisationer.
Sammanfattningsvis har kommittén funnil alt nackdelarna
med nuvarande organisationsform överväger fördelarna, varför skäl lalar för en
ny, friare organisationsform för SIFU. Efler att ha redovisai och diskuterat
olika former för statlig verksamhet lägger kommittén fram ell principförslag
som innebär ell framlida SIFU i stiftelseform.
Förslagel förutsätter all i den nya stiftelsen -
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) - förutom staten även
Svensk industriförening. Svenska arbeisgivareföreningen (SAF), Sveriges
hantverks- och induslriorganisation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen),
Sveriges industriförbund samt Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillsammans blir
stiftare och huvudmän.
Stiftelsen förutsätts särskill beakla de utbildningsbehov
på småföretagsområdet som förmedlas genom de regionala utvecklingsfonderna.
Stiftelsens styrelse föreslås bestå av elva ledamöter av vilka regeringen för
egen del utser fyra. De övriga ledamöterna föreslås bli utsedda av regeringen
efter anmälan av de nämnda organisationerna.
Kommittén föreslår vidare, för atl möjliggöra elt SIFU i
utveckling, atl slaten tillskjuter fem milj. kr. som stiftelsekapital samt
dessulom etl ökal driftsbidrag för det första och de kommande verksamhetsåren
jämte bidrag för eventuella följdkostnader med anledning av övergången från
statlig till privat verksamhet. Staten förutsätts bära huvudansvaret för den
del av verksamhelen som inle kan finansieras genom kursavgifter. Även intresseorganisationerna
förutsätts lillskjula stiftelsekapital med ännu icke definilivl faslslällda
belopp. Etl kapilal i slorieksordningen 50000 kr. per organisation har dock
under hand diskuterats med representanler för intresseorganisationerna.
Organisationerna förvänlas dessutom kunna lämna ekonomiskt bidrag till
särskilda projekt.
SIFU-kommittén föreslår vidare alt en
organisationskommitté bildas för atl genomföra principförslaget.
Organisationskommittén bör bl. a. utarbeta slutligt förslag lill eventuellt
avtal mellan staten och intresseorganisationerna samt en organisationsmodell
för verksamhelen. Vidare bör kommittén medverka vid överföring av personal och
egendom från nuvarande SIFU lill den nya stiftelsen. Organisationskommittén bör
också behandla de personalpolitiska konsekvenserna av en övergång frän statlig
till privaträttslig verksamhet och frågan om stiftelsens
organisationstillhörighet som arbetsgivare. Därutöver bör kommiuén la upp
frågan om räkenskapsår och lämplig anslagskonstruklion vad avser de statliga
bidragen lill stiftelsen
Prop.
1979/80: 88 21
samt
andra frågor av praktisk natur som hänger samman med ombildandet. Tidsmässigt
bedömer SIFU-kommittén att dess förslag kan genomföras så att den nya
stiftelsen kan påbörja sin verksamhet per den I juli 1980 dvs. ca ett år före
den planerade utflyttningen till Borås. Kommittén förutsätter härvid att
lidpunkten för omorganisationen inte medför försämring för personalen vad
gäller de statliga omlokaliseringsförmånerna.
Prop. 1979/80:88 22
2. Inledning
2.1 Utredningsuppdraget
Enligt direktiven (Dir 1978: 71) skall ulredaren redovisa
för- och nackdelar med SlFU:s nuvarande organisationsform saml mol bakgrund
därav undersöka om del är moliverat med förändringar i organisationsformen.
Eventuella förändringar kan föranledas av t.ex. karaktären på SlFU:s verksamhel
och av behovet av ändamålsenliga former för inftytande från och samverkan med
intressenter i verksamheten.
I direktiven framhålls som särskill angelägel alt beakta
dels intressenternas roll dels SIFU i egenskap av utbildningsresurs för de
regionala utvecklingsfonderna vad gäller förelagarulbildning.
Om skäl talar för en förändring av SlFU:s
organisationsform bör etl principförslag härom redovisas. De kostnadsmässiga
konsekvenserna av elt evenluellt sådant förslag bör också redovisas.
Däremol ingår det inle i uppdraget alt ulreda de
evenluella organisatoriska förändringarna i delalj som ett principförslag
medför. Inte heller skall verksamhetens inriklning prövas.
Ulredaren bör enligl direktiven arbela skyndsaml och
redovisa resultatet av silt arbele före den 1 januari 1979. Direktiven återges
i sin helhel i bilaga I.
2.2 Arbetets uppläggning
Utredningsarbetet har bedrivits i kontakt med
intressenterna i SlFU:s verksamhet - SIFU-anslällda, berörda myndigheter, bl.a.
SIND, arbelsmarknadsslyrelsen (AMS), skolöverstyrelsen (SÖ), slalens
personalulbild-ningsnänind (PUN), statens provningsanslalt och slyrelsen för
leknisk utveckling (STU), samt arbetsmarknadens organisationer.
Överläggningar har fortlöpande hållils med representanter
för Svensk industriförening, SAF, SHIO-Familjeföretagen samt Sveriges
industriförbund. Överläggningar har även hållils med representanler för
SACO/SR, LO och TCO. Överläggningarna har gällt möjligheterna till medverkan i
och inflytande på SlFU:s framlida organisation och verksamhet. I överläggningarna
har även deltagit represenlanler för Svenska Företagares Riksförbund och
Svenska handelskammarförbundet.
Utredaren har haft sex sammanträden med kommitténs
experter.
Etl studiebesök har gjorls vid Teknologisk Insiitut i
Köpenhamn.
3.
Nuläge
3.1 Den företagsinriktade fortbildningens näringspolitiska
betydelse
Ulbildningens betydelse för en positiv utveckling av bl.
a. de små företagen har slagils fasl i olika näringspolitiska sammanhang under
senare år. Med anledning av propositionen om åtgärder för atl främja de mindre
och medelstora förelagens utveckling godkände riksdagen i december 1977 bl. a.
de i propositionen förordade riktlinjerna för småförelagsinriklad fortbildning
(prop. 1977/78:40, bil. I, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). I denna del
anförde föredraganden - chefen för industridepartementet -inledningsvis
följande (s. 177):
Prop. 1979/80:88 23
"Utbildningsfrågorna har sin givna betydelse i en
aktiv näringspolitik. Den tekniska utvecklingen och förändringarna i samhället
i storl ställer höga krav på företagsledningens och de anställdas kunskaps- och
färdighetsnivå. Företagens förmåga atl anpassa sig till och även dra fördel av
dessa förändringar är i hög grad beroende av personalutvecklande insatser.
Välplanerade utbildningsinsatser ger näringsliv och
samhälle en god avkastning i form av konkurrenskraftiga företag. Med hänsyn
härtill är det en viktig uppgift för näringspolitiken att som komplement till
det ordinarie utbildningsväsendet främja fortbildningen i förelagen.
Många småföretagare anser sig sakna lillräckliga
teoretiska kunskaper för rollen som företagsledare. Detta kan gälla
ämnesområden som företagsekonomi, marknadsföring, bokföring osv. Samtidigt kan
konstateras att såväl företagsledaren som de anställda i småföretagen i regel
dellar i fortbildning i påfallande mindre omfallning än molsvarande
personalgrupper inom de slörre förelagen. Tidsbrist, höga kursavgifter,
svårtillgängligt kursutbud och i vissa fall brislande inlresse är enligl
småföretagarna själva de huvudsakliga faktorerna som hämmar
ulbildningsdellagandel."
Riksdagsbeslutet innebär en fortsatt salsning på särskilda
åtgärder från samhällels sida för atl stimulera fortbildningen i förelagen.
SIFU:s, SlND:s industriavdelnings samt de nyinrättade regionala utvecklingsfondernas
roller på utbildningsområdet slås fasl. Rollfördelningen innebär i korthel atl
industriavdelningen inom SIND har övergripande samordningsuppgifter rörande
företagsinriklad fortbildning, atl SIFU svarar för egen kursutveckling och egna
genomföranden saml all utvecklingsfonderna analyserar utbildningsbehov samt
initierar, informerar om och administrerar kurser. Till grund för detta och
lidigare riksdagsbeslut om statligt slöd till företagsinriktad utbildning finns
elt omfattande utredningsmaterial i vilket behovet av sådan ulbildning påvisas.
Här kan först nämnas SlND:s rapport (SIND 1: 1974)
Förelagareutbild-ning i mindre och medelstora förelag. Sammanfattningsvis
hävdas där att den ökade utbildningen och den därigenom höjda kunskapsnivån
inom alla skikt i samhället har varit en väsentlig faklor bakom de senaste
årtiondenas ekonomiska framåtskridande och all del därför finns moliv för
vidgade samhällsinsatser på detta område. Delta lorde inle minst gälla i fråga
om utbildning av personer med företagsledande uppgifler. Framför allt de mindre
företagen har ännu inle ulnyiljai det ökade ulbildningsulbud som utvecklats av
samhällel och näringslivel under de senaste decennierna. En ökad satsning på
förelagarulbildning riktad lill personer inom småföretagen borde därför ha
klarl positiva samhällsekonomiska effekler. I rapporlen förordas mol denna
bakgrund alt en rad olika åtgärder vidlas för att stimulera till ökade
utbildningsaktiviteter inom småförelagen i syfte att stärka dessas
utvecklingsmöjligheter och konkurrenskraft.
Rapporlen berördes i budgetpropositionen år 1975 (prop.
1975: I, bil. 15, s. 61-62), varvid föredragande departementschefen förutsatte
att betydelsefulla insatser på området torde kunna göras av de dåvarande
företagareföreningarnas ulbildningskonsulenler i samarbete med SIFU.
1 en senare rapport, (SIND 1975:6) Kursverksamheten m. m.
vid slalens industriverk, behandlade verket på uppdrag av regeringen ånyo olika
utbildningsfrågor - och därmed sammanhängande problem - med inriktning på
småföretagen.
SIND framhöll att olika utbildningsfrämjande åtgärder
måsle anses ulgöra etl väsentligt inslag i en effektivitelsfrämjande
industripolitik. Stalligl stöd till industripolitiskt motiverade utbildningsinsatser
borde i princip
Prop. 1979/80:88 24
inriktas
på aU täcka behov och brisier i det exislerande utbildningssystemet, särskilt
sådana av betydelse för de mindre och medelstora företagen.
SlND:s
insalser på utbildningsområdet borde enligl rapporten även i fortsättningen
vara inrikiade på fortbildning och vidareulbildning av i näringslivel
yrkesverksamma personer. SIND ansåg emellertid all en klarare profilering av
verkets ulbildningsanknulna verksamhel var nödvändig, framför allt
rollfördelningen mellan industriavdelningen och SIFU. I rapporten föreslogs
vissa rikllinjer för SIND:s ulbildningsanknulna verksamhel samt vissa
organisatoriska förändringar.
Företagareföreningsulredningen
log också upp vissa utbildningsfrågor i sitl betänkande (SOU 1977: 3) Utbyggd
regional näringspoliUk. Ulredningens principiella ulgångspunkt var atl
företagareföreningarnas utbildningsservice - lill vilken räknades främst
uppgiften att genom sina särskilda utbildningskonsulenter informera om värdel
av fortbildning samt inventera och analysera förelagens utbildningsbehov -
borde ses som en integrerad del av föreningarnas verksamhet med
förelagsservice. En annan utgångspunkl var att regionala näringspolitiska
insalser, bl. a. företagsinriktad ulbildning, så långt möjligt borde
kanaliseras geom etl organ, företagareföreningarna. Mot den bakgrunden
föreslog utredningen atl funktionerna vid SIFU:s filialkontor i Malmö,
Göteborg, Växjö och Luleå skulle föras över lill företagareföreningarna samt
alt molsvarande funktioner inrättades i Falun och Nyköping, alternativt Gävle
resp. Stockholm.
SIND:s
förslag i den sist nämnda rapporlen och företagareförenings-utredningens
förslag logs upp av föredraganden i småförelagsproposi-tionen och låg till
grund för de i propositionen föreslagna riktlinjer om utbildning som godkändes
av riksdagen.
Kommittén
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på ylterligare en i
småförelagsproposilionen behandlad fråga som ofta nämns i debatten om
utbildningen i småföretagen, nämligen frågan om avdragsrätt för
utbildningskostnader. Vid sin behandling av de särskilda beskaUnings reglerna
för fåmansföretag anförde föredraganden - chefen för budgetdepartementet -
följande (prop. 1977/78: 40, bil. 3, s. 40-41):
"T
detta sammanhang villjag nämna att man från småföretagarhåll också har riklat
krilik mot att taxeringsmyndigheterna ofta har inlagil en restriktiv hållning
till egenföretagares yrkanden om avdrag för utbildningskostnader. Man har
också efleriyst regler som skulle ge egenföretagarna möjligheler att vid
taxeringen få avdrag för konsultkostnader som uppkommer i samband med
upprättandel av självdeklarationer och vid laxeringspro-cesser. Enligl min
mening finns del dock inle någol behov av att nu ändra beskattningsreglerna på
dessa områden. För fåmansföretagen gäller här samma regler som för andra
skattskyldiga. Utbildnings-, konsull- och processkostnader är avdragsgilla
endast under förutsättning att de kan anses ha nedlagts för alt förvärva eller
bibehålla intäkterna i den skaUskyl-diges förvärvskälla. Detla är en för
nuvarande avdragssystem grundläggande princip, som gäller för alla kategorier
av skattskyldiga och för alla inkomstslag. Jag anser det varken lämpligl eller
ens möjligt atl i deUa lagstiftningsärende ta upp dessa avdragsfrågor till
omprövning."
Kommittén
har i anslutning härtill inhämtat följande. I praxis har avdrag för uppgivna
utbildnings- och liknande kostnader inte medgivils i de fall fråga varit om
levnadskostnader. Så har ansetts vara fallet t.ex. då en såsom studieresa
betecknad resa i allt väsentligt haft karaktären av rekreations- eller
nöjesresa. Utbildningsmomentet har i sådana fall varil helt obetydligt medan
nöjes- och rekreationsmomentel framstått som det helt
Prop. 1979/80:88 25
dominerande. I andra fall har avdrag vägrats på den grund
atl studiernas väsentliga syfte varit att vinna viss formell kompetens. Det
torde däremot knappast kunna hävdas att kostnaderna för t. ex. en två-dagars
SlFU-kurs i företagsekonomi för en småföretagare ulgör levnadskostnader. Avdrag
syns normalt därför kunna påräknas för kursavgift, resekostnader samt
logikostnader o. dyl.
Beträffande omfattningen och inriklningen av
företagsutbildningen skall vidare nämnas all dessa förhållanden nyligen har
karllagts närmare i betänkandel (SOU 1977: 92) Utbildningen i företag,
kommuner och landsting. 1 belänkandel konstateras bl.a. alt störte förelag i
högre grad än mindre förelag bedriver personalutbildning i systematiserade
former. Praktiskt tagel alla förelag med 500 anslällda eller fler hade sådan
utbildning under år 1975 jämfört med under 15 % av förelag med mindre än 20
anställda. När det gäller utbildningen inom olika näringsgrenar och branscher
konstateras vidare att industrin har en något mindre andel ulbildningsdeltagare
i fortbildning och vidareutbildning än föret-ag inom flera andra seklorer.
I sammanhanget bör slulligen också nämnas all SIND hell
nyligen har fått regeringens uppdrag alt ulreda vissa frågor om hanlverkels
situation och framtidsutsikter. Därvid förutsätts även hantverksutbildningen
bli belyst.
3.2 Företagsinriktade utbildningsorgan
Det finns ett stort antal organ som bedriver
företagsinriktad utbildningsverksamhet. SIFU intar en framträdande plats bland
dem. SIFU:s verksamhet beskrivs utförligt i avsnill 3.3. 1 del följande anges
elt antal andra utbildningsorgan som ofta utnytljas som kursanordnare för
förelagen och av vilka flera i viss mån arbetar i konkurrens med SIFU:
ALI-RATI, SAF:s utbildningscentrum, bedriver en omfattande
utbildningsverksamhet inom områdena ledarskapsutveckling, samarbelsfrågor,
personaladministration, produktionsteknik, administrativ rationalisering,
produktionsekonomi och lönesältning. Vissa kurser är specielll inriktade på en
viss bransch. ALI-RATI har ca 11 000 deltagare per år och genomför både öppen
och företagsintern utbildning saml konsultation. Utbildningen omfattade år 1977
ca 300 kurser med ca 11 000 deltagare. Därtill kommer inom SAF-området
ulbildningen inom de olika arbetsgivar-förbunden.
Institutet för företagsledning, IFL, är en fristående,
riksomfattande stiftelse. Huvudmän är Handelshögskoleföreningen, SAF, Svenska
Civilekonomföreningen, Sveriges civilingenjörsförbund och Sveriges
industriförbund. Stiftelsen bedriver utbildning av personal för ledarupp-gifter
och stöder vetenskaplig forskning som främjar sådan utbildning. IFL vänder sig
lill privala, kooperativa och offenlliga förelag och förvaltningar. Kurserna
omfattar bl. a. företagsledning, ekonomisk analys, planering och slyrning,
marknadsföring, redovisning och finansiering, utbildningsprogram för
styrelseledamöter saml chefs- och organisationsutveckling. Kurserna varar
oftasi flera veckor med uppföljningsseminarier på tre dagar. Under år 1977
deltog ca 1 200 personer i kurser och seminarier. Anlalel representerade
förelag eller organisationer bland dellagarna var ca 640. IFL används även för
företagsintern utbildning.
Institutet för försäkringsutbildning (IFU)är en partsammansatt
utbildningsorganisation som genomför ulbildning inom försäkringsbranschen. IFU
slår under överinseende av skolöverstyrelsen och är en-
Prop. 1979/80: 88 26
skild yrkesskola med slatsbidrag. Kurserna omfatlar bl. a.
personförsäkring, sakförsäkring, försäkringsredovisning, försäkringsjuridik,
företagsekonomi, administration och ADB. Lärare anlitas främst frän
försäkringsbolag och universitet. Framför allt mindre företag inom branschen
anlitar IFU:s tjänster. Huvuddelen av kurserna hälls på veckohelger och
kvällar. Under år 1977 var antalet kurser 72, antalet seminarier 32 och antalet
deltagare lolalt 1 730.
Köpmannainslilulel är Sveriges köpmannaförbunds organ för
yrkesutbildning. Inslitutel genomför dels rekryleringsutbildning, dels fortbildning
och vidareulbildning för den enskilda handeln. Rekryleringsul-bildningen vänder
sig lill ungdomar som efler avslutad gymnasieskola tänker ägna sig ål arbete
inom part- eller detaljhandel. Ulbildningen omfaltar mellan en och tvä
terminer. Fortbildningen och vidareutbildningen drivs huvudsakligen i samarbete
med enskilda företag, ekonomiska grupperingar eller med handelns
organisationer. Anlalel elever var under studieåret 1977/78 ca I 340.
Mercuriinstilulel är ell konsultföretag som anordnar
säljamlbild-ning, ledarutbildning och sekrelerarulbildning men som framför allt
anlitas som konsult för att lägga upp intern utbildning i företagen. Totalt
genomförs ca 1 600 utbildningsdagar per är. varav 85 % sker internt i
företagen.
STF Ingenjörsutbildningären sektion inom Sveriges
civilingenjörsförbund som anordnar teknisk fortbildning av olika slag.
Kurserna omfatlar bl.a. miljövårdsleknik, elektroteknik, energiteknik,
maskinteknik, processteknik, byggnadsteknik, datateknik saml administration
och organisation. Vid STF Ingenjörsutbildning finns 30 personer som sysslar med
utbildning. Närmare 170 kurser för ca 7 650 dellagare genomförs per år.
Studierådel vid affärsbankerna är en partsammansall utbildningsorganisation
för utbildning inom bankväsendet. Verksamheten finansieras genom fasta
årsavgifter från affärsbankerna och genom kursavgifter. Kurserna omfallar
bl.a. bankjuridik, fond- och notariat, ullandsrö-relse, nalionalekonomi och
administration. Grundutbildning och arbelsledarutbildning genomförs internt av
bankernas utbildningsavdelningar. Studierådet utbildar ca 4000 personer per
år.
Vår gård. Kooperativa förbundels skola, anordnar
ulbildning för anställda inom kooperationens butiker, varuhus, industriföretag,
lagercentraler, bagerier, charkulerifabriker, kontor, restauranger etc.
Kurserna omfatlar ell antal grundkurser inom olika områden, t.ex. livsmedel, arbelsledarutbildning
för olika kategorier av arbetsledare, fortbildningskurser i bl. a. ekonomi,
försäljningsledning, gruppulveckling samt kurser i administration, inköp och
marknadsföring. Under år 1977 var antalet elevveckor ca 3 390.
Statskonsultgruppen - innefattande moderbolaget
Statskonsult AB och åtta dotterbolag - bedriver kursverksamhei som omfattar
organisation och administration, utveckling av individer och grupper, systemutvecklingstekniker,
realtids- och dalabasteknik, utveckling av manuella system saml metoder för
slyrning av administrativ utveckling, information, kommunikation och
utbildning. Förelagel arrangerar även förelags-anpassade kurser. Per år
genomförs ca 160 kurser med sammanlagt ca 2000 deltagare.
Sveriges mekanförbund är verkstadsindustrins centrala
branschorganisation och anslutet till Sveriges industriförbund. Förbundels
kursverksamhet omfaltar produktutveckling, planering, automatisering, under-
Prop. 1979/80:88 27
håll och produktionsteknik. Ärligen deltar ca 7000
personer i förbundets kurser och ca 3 500 personer i dess konferenser.
Institutet för Högre Mark nadsföri ngsutbild ni ng , IHM,
är en stiftelse i vars slyrelse ingår represenlanler för bl.a. Göteborgs
universitet, TBV och Marknadsföreningen i Göteborg. Kursverksamheten är
inriktad på marknadsekonomutbildning, internalionell marknadsföring,
marknadsrätt m. m. Per år genomförs ca 30 kurser med sammanlagl ca I 000
deltagare.
Ledarutveckling AB:s kursverksamhet omfaltar samordning
och ledning av företag, utveckling av individer, grupper och organisationer,
problemanalys och planering, personlig arbetsleknik, kommunikations-,
informations-, mötes-, föredragnings-, instruktions- och förhandlingsteknik.
Per år genomförs totall ca 200 kurser med sammanlagt ca 4000 dellagare.
Kursernas längd varierar från lägst en vecka tili högsl fyra veckor. I
genomsnitt omfattar kurserna ca en-två veckor. Totalt genomförs 100 kurs
veckor per år.
Förutom ovan nämnda kursanordnare utnyttjar företagen även
den kommunala vuxenutbildningen och studieförbunden för sin personalutbildning.
Företagen begagnar sig även i förekommande fall av sina resp. bransch förbunds
kursutbud. I sammanhanget bör nämnas atl frågan om den kommunala
vuxenutbildningens framlida inriklning nu är föremål för översyn inom
utbildningsdepartementet.
Bland organ på myndighelsplanet bör i della sammanhang
nämnas SÖ, som bl. a. är huvudman forden kommunala vuxenutbildningen och AMS,
som ansvarar för arbetsmarknadsutbildningen. De lekniska högskolorna och deras
samarbetsorgan på småföretagsområdet - Högskolornas samarbelsgrupp för
utveckling av företagsamhe-t e n (HÖSUF) - är också av storl inlresse.
Av särskill inlresse är givetvis även de
utbildningsuppgifter som ankommer på SIND. Verket skall enligt rikflinjer i
prop. 1977/78:40 ha del övergripande ansvarel på myndighetsplanet för
småföretagsinriktade fortbildningsinsatser. I denna uppgift ingår att främja
tillkomst och utveckling av företagsanpassade kurser och att samordna olika
utbildningsakliviteter. Verket skall också hålla sig underrättat om utbud och
efterfrågan vad gäller kursverksamhei av intresse för småföretagen. För all
fullgöra uppgiften har verkel lill silt förfogande bl.a. ett särskilt anslag -
XIV B 16 Bidrag lill företagsinriktad fortbildning. Anslaget, som tillkom den 1
juli 1978, uppgår lill 8 milj. kr. för budgetåret 1978/79. Medlen skall
användas som bidrag till utbildningsarrangörer och kursproducenler för
utveckling och genomföranden av småföretagsanpassade kurser och lill informationsinsatser
om sådana kurser på främst regional nivå. SIND fördelar bidragen efter hörande
av resp. regionala utvecklingsfond. SIFU tillhör de ulbild-ningsgivare som
utnyttjar anslaget för sin kursverksamhei.
De regionala utvecklingsfonderna, av vilka det finns en i
varje län, bildades den I juli 1978 med de tidigare företagareföreningarna som
grund. Utvecklingsfondernas huvuduppgift är atl genom kredilverksamhet och
företagsservice främja småförelagens utveckling. Varje fond har en
utbildningsfunklion vars huvuduppgift är att - inom ramen för fondens
företagsservice - informera om kursutbud, analysera företagens utbildningsbehov
och söka påverka utbildningsgivare atl anpassa sin kursverksamhet till
småföretagens behov. Därutöver finns vid fonderna i Malmö, Göteborg, Växjö,
Nyköping, Falun och Luleå en särskild utbildningsenhet, som är gemensam för
flera fonder, med främsta uppgift alt
Prop. 1979/80:88 28
planera samt medverka i genomföranden och uppföljning av
regionala kurser. Varje utbildningsenhet har flera län som arbetsområde. Varje
fond är sålunda knulen lill en viss utbildningsenhet, vars verksamhel besläms
gemensaml av de fonder som ingår i områdel. Utbildningsenheterna har övertagit
i princip de funktioner som tidigare utövades vid SlFU:s fili-al-konlor och
kontorens personal. En väsentlig skillnad är emellertid all
utbildningsenheterna inte är hänvisade till enbart SlFU:s kursutbud vilket var
fallet med filialkontoren.
3.3 SIFU
3.3.1 Historik
Tanken på en verksamhet syftande Ull att i kursform bereda
speciellt yrkesutövare inom hantverk och mindre indusiri möjligheler all följa
med i den lekniska utvecklingen och därmed öka deras yrkesskicklighet och
produktionsförmåga går långt tillbaka i Uden. Redan då Sveriges
Hanl-verksorganisation (SHO) år 1905 bildades tog man upp frågan om en centralt
ordnad fortbildningsinslitution för landels hantverkare.
Efter omfattande ulredningar beslöt SHO vid årsmötet 1921
aU bilda ett hanlverksinstitut. Det invigdes år 1922 och drevs i egen regi
eftersom begäran om statligt anslag hade lämnats utan bifall.
Sedan år 1916 hade SHO med slalsbidrag ordnat sammanlagl
32 mästar-kurser med 1 450 deltagare. Hantverksinstitulet ordnade säväl specialkurser
som mästarkurser inom flertalet hantverksyrken. Fram till år 1939 var antalet
deltagare omkring 600 per år.
Efter motion i riksdagen Ullkallades 1936 års
hanlverkssakkunniga. 1 utredningen föreslogs atl ett statligt hanlverksinstitut
skulle bildas. Förslagel behandlades i prop. 1937: 141 (SU 1937: 147, rskr 1937:
320) och resulterade i atl slalens hanlverksinstitut (SHl) bildades och kunde
börja sin verksamhel den 1 juli 1940. Institutet organiserades som en myndighet
och finansierades genom statsanslag.
Enligt instruktionen skulle institutet verka för höjande av
yrkesskickligheten hos yrkesmän inom hantverket och den mindre industrin.
Detla skulle ske genom kurser och föreläsningar med ändamål alt bibringa
prak-tisk-teknisk verkstadsulbildning och teoretisk ulbildning. Institutet
skulle också bl.a. bedriva konsulterande verksamhet, försöksverksamhet och
teknisk information samt hålla etl centralt yrkesbibliotek. Slyrelsen skulle
bestå av lio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter och institutets chef.
Medel anvisades av riksdagen för uppförande av
inslitutsbyggnad med fast utrustning. Tomt ställdes av Stockholms stad
kostnadsfritt lill förfogande under förutsättning att byggnaden i framtiden
skulle användas för institutets verksamhet. Byggnaden stod färdig år 1940 och
hyser i dag SIFU:s personal för administration och huvuddelen av SIFU:s
kursprodu-cerande sektioner. Utöver erforderliga lokaler kom slalen alt svara
för allmänna adminstralionskostnader medan övriga kostnader skulle bestridas
med egna inkomster, bidrag m. m.
Under institutets första budgetär 1940/41 blev inkomsterna
av kursverksamheten 26910 kr. Kurserna ändrades emellertid snabbt Ull typ och
inriktning och kursantalet ökade hastigt. Antalet kursdeltagare per år var i
början av 1950-talet omkring 6000 och under 1960-talel ca 13000.
Institutet kom i allt högre grad att betjäna även
industrin och år 1963 ändrades namnet, efler förslag av styrelsen (prop. 1963:
I, bil. 12, SU 1963: 10, rskr 1963: 10), till slalens institut för hantverk och
industri. Efter
Prop. 1979/80: 88 29
förslag av SHl-ulredningen (Ds Fi 1968:09, prop. 1970:1,
bil. 15, SU 1970: 13, rskr 1970: 13) ombildades institutet den I juli 1970 till
statens insUtut för förelagsutveckling (SIFU).
SIFU fick till uppgift att främja näringslivets tekniska
och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn lill de mindre och medelstora
företagen samt hantverket.
Sedan SIND inrättats år 1973 inordnades SIFU i detta verk
den I juli 1974 (prop. 1973:41 och 1974:47). "SIFU" kvarstår som
beteckning för statens industriverks enhet för företagsutveckling. Utbildningsmomenten
i de särskilda branschprogrammen överfördes därvid till SlND:s industriavdelning
och SlFU:s regionala utbildningskonsulenter till resp. företagareförening.
Slora delar av provningsverksamheten - vilken bl.a. omfattade
målerikonsultation, vatlenanalyser och pannprovningar - överfördes lill andra
huvudmän eiler avvecklades. Filialkontoren i Malmö, Luleå, Göteborg och Växjö
överfördes fr. o. m. 1 juli 1978 till de regionala utvecklingsfonderna.
Enligt beslut av regeringen den 8 juni 1978 grundat på
riksdagens slällningslaganden åren 1973 och 1974 (prop. 1973:55, InU 1973:22,
rskr 1973: 220 och prop. 1974:47, NU 1974:35, rskr 1974:227) - skall SIFU, med
undanlag för eleklronikenheten inom sektionen för elteknik, under sommaren 1981
omlokaliseras lill Borås.
J.J.2 Mål och uppgifter
SIND har enligl sin instruktion lill uppgifl bl. a. all
främja näringslivels lekniska och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn
till mindre och medelstora förelag. Till verkel är bl.a. knutet ell råd för
företagsutveckling. Rådet består av ordförande - SlND:s generaldirektör - samt
högst femlon ledamöter. Ledamölerna. som utses av SIND, representerar näringslivets
organisationer, de fackliga organisationerna, samt ulbildnings-och
forskningsorgan inom rådels verksamhelsområde. Vid rådels sammanlräden bör
närvara chefen för SIND:s industriavdelning och chefen för SIFU. Rådets uppgift
är att ge synpunkler på och förslag till SlND:s verksamhet belräffande
företagsutveckling.
Det åligger SIFU enligt SIND:s instruktion att bl. a.
insamla och bearbeta kunskaper och erfarenheter i tekniska, administrativa,
kommersiella och ekonomiska frågor av belydelse för utvecklingen inom
näringslivet samt att genom kursverksamhet, rådgivande verksamhet, information
eller på annat sätt främja utbildning av företagare och anställda inom
näringslivel. Målet är alt genom fortbildning ge kunskaper som direkt leder
till förbällrade arbetsprestationer.
Om det behövs för de företagsutvecklande uppgifterna får
försöks- och ulvecklingsarbete bedrivas samt provningar och undersökningar
utföras ål myndigheler eller enskilda. Avsiklen med denna s. k. tekniska
facktjänst är att skapa erfarenhetsunderlag för kursverksamheten.
1 prop. 1977/78:40 (bil. 1, s. 178) fastslås SlFU:s
nuvarande inriktning mer i detalj varvid föredragande departemenlschefen
underslryker alt SIFU:s primära uppgifl även forlsätlningsvis bör vara atl
genom fortbildning stödja småförelagens utveckling.
"Detta bör kunna ske genom korta specialkurser i
aktuella ämnen inom främsl leknik och ekonomi med stark anknytning lill
praktisk tillämpning. Kurserna bör rikta sig tiil nyckelpersoner i förelagen.
SIFU:s kursverksamhet bör givelvis slyras utifrån småföretagens
utbildningsbehov. Samverkan med de regionala utvecklingsfonderna torde därför
bli ell värdefulll
Prop.
1979/80:88 30
komplement till SIFU:s direkta kontakter med sina
målgrupper och deras organisationer. SIFU bör vidare kunna anordna kurser i
anslulning lill förändringar i samhällel, t.ex. ny lagstiftning, vilka påverkar
småförela-gandels villkor.
Utöver den primära verksamheten bör SIFU i viss
ulsträckning och under förutsältning av all del sker på uppdragsbasis kunna
ulveckla och genomföra kurser även för andra målgrupper än småförelagen. Vidare
bör SIFU kunna utveckla kurser för andra utbildningsgivares eller myndighelers
räkning och också vid behov introducera dessa. Slutligen bör SIFU kunna bedriva
konsult- och provningsverksamhet i anslulning lill kursverksamheten.
Belräffande finansiering av SlFU:s primära verksamhel bör
en grundprincip vara all verksamhelen är självbärande. Denna princip kan dock
inle tillämpas i samlliga fall. Av skäl som jag redan har berörl är del
angeläget all samhället stimulerar en ökad fortbildningsverksamhel i småförelagen.
De speciella utbildningsbehoven hos dessa förelag kräver ofla särskilt upplagda
kursprogram, vilka medför onormalt höga kursulveck-lingskostnader. För alt
kursavgifterna skall kunna hållas på en rimlig nivå är det därför enligl min
mening motiverat atl samhället bidrar till finansieringen av kursverksamheten.
Jag erinrar om vad jag nyss har anfört om att SIFU skall konkurrera på lika
villkor med andra arrangörer om bidrag till fortbildningsverksamhel. En
differentiering i prissättning bör lillämpas så all de specielll priskänsliga
målgrupperna inom småföretagssektorn stimuleras all della i från samhällels
synpunkt angelägen fortbildning.
SIFU:s uppdragsverksamhet bör däremot finansieras hell
genom uppdragsintäkter. Härigenom skapas möjligheter för SIFU att medverka i
näringspolitiskt vikliga aktiviteter, vilka uteslutande bör finansieras av
beställaren. Jag har nyss nämnt atl såväl enskilda som offentliga organ bör
kunna vara uppdragsgivare. SIFU bör ha möjlighet att lill full kostnadstäckning
offerera kurser som normalt utvecklas för den primära målgruppen även till
slatliga myndigheter i den mån inte delta försämrar möjlighetema alt bistå
småföretagen."
3.3.3 Organisation och verksamhet
SIFU:s placering i SIND:s organisation framgårav fig. 1.
Enheten, som leds av en direktör och en biträdande direktör, är uppdelad på sex
operativa sektioner nämligen för: verkstadsteknik, byggnads- och VVS-leknik,
elteknik, processteknik, kemisk teknik saml företagsekonomi. Dessulom finns
stabsorgan för marknads- och planeringsfrågor och en serviceseklion (fig. 2).
Den 1 juli 1978 fanns inom SIFU-verksamheten 193 tjänster
varav 92 för handläggare, 81 för övrig personal, 11 för lokalvårdare och 9 för
arkivarbe-lare. Av tjänsterna var 25 inte tillsatta. Enligt inlernbudgeten
skall 12 av dessa hållas vakanta.
Verksamheten vid SIFU omfattas av programbudgetering.
Följande programindelning gäller l.v.:
1.
Allmänna
Ijänsler
2.
Kursverksamhei
3.
Teknisk
facktjänst
Sedan budgetåret 1977/78 ligger i stort sett hela SIFU:s
verksamhet inom ulbildningsområdel - program 2. Utbildningen omfaltar främst
korla
Prop. 1979/80:88
Figur
I: Organisationsplan för SIND år 1978.
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
pf"-. 1 ut .]-iii.-> m q.Tn r:rll kiiy I
nlnq lill vnl kel
l'.".'l.(lv.-i(iHo nt'(.-(,, Ull vi-ikoi.:
opaginerad Kontrollera mot PDF
inirulf
11 fiif q ( T I rn' q i i 'iriiOiifTi
-[...
v::.;::.:.:!
II"'- -.10 i'lcn.'niruk -1
opaginerad Kontrollera mot PDF
;j;*ni|-i,irn [or pii-i f) I |'i niliik-L lon-i
fofpkii intf
Ucq ton.T J o utvock 1 i nr)*; fon-
_J
It."
liqi v,-inrlr> iiJnnndfn f ö l t r.in-F|'nr t v fnr J fU 'jo
P.tOpL T')!
cl'Usi.r IbnLions- 1
frA.jnr '
opaginerad Kontrollera mot PDF
Pl.-nGr i nT".- nch it ri?(lnitiqsh/r,'in
I.'nqs Ikt. t.(].T roqnoinr
AHm;-inn.i in- fluctir i pril 11 isk-T
MuUinfitiont?] IcT rorctnq
InLrrn.Tt loncl 1 a Er.irjni:
Iiul.itn.Tu.l'-!-111 iTjr-n
T i'irni,-icj9.':orviC''
Ul
l-.llr]iiMiti'-'rr.'.qor rin.TriFipl ] L sL ö d HirTnPchkrntli ter 1) r .1 n r. cl 11T o CJ r .T n rxpon-krcLnriaL
nxp) o" i v.T ncli b r .T n f 1 f .T f 11 CJ a v
.i ror
X
S|iriiny;'ininGPin- spckt i on"n
r,nh'?l rn for fnr l..ir|siii.vrcK 1 i n'j
I.rdni nrj \jorKSl.nc1'lr.nknik
Myriq-
och V\.'.S-t-rknik CJ rcknik rrncrnstcKrti k Knmi Gk .oknik r CJ r c t'T q
F r'k n n nm 1
r.nr;r'iintredninq- T
r
Lnirniproqnnfjnr
Fnnrq 1 IlPSp.T ] i rmF hi'lrm
ladistrihiiL ion
7777-1
I'"iLntnii'-, elek kn inr.pf-kl- lon
dl iioi n IbyT.-in
(lynvH cjht;t'-iren-Pt.ilrnr qrnv-
r.rr>]oqi
ninrv riVtnV.vji V.
_ rz
|l » ni---,s.
n 11; t. r a t i v rT
Pr.r nn n. Tl -
nrii
pcrvirnf)-
qOt
r.V.ni-ior.'
iZi
.'lOC
rlnnnrinq
r 1:.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Figur
2: Organisationsplan för SIFU år 1978.
Dl
rcKL ö r/H] tr dirckLnr
opaginerad Kontrollera mot PDF
M.nrkn.Tl
(Ti t.j.-inrtpr)
PJ-inirlnn (T t.jiin-Lci )
Sorv j Cf? (.13 tiin-.iGr)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sr?ktioncn
fcir vcrkSLOrJritek- nlk (16 tjJnstor)
Snk t.
inncn fnr hyt)'jii,i'lr.- orli
/VS-t.cl.lMt'.
(18 tj.instnr)
( K. t irinst'-rl
fr-k I ln
'f-.k,i 5:.'kt l.-i..'
Prop. 1979/80: 88 32
och specialiserade kurser av fortbildningskaraktär. De är
företagsanpassade, dvs. inriktade på att direkt lillgodose förelagens
fortbildningsbehov. Av SIFU:s 21000 kursdeltagare budgetåret 1977/78 kom tvä
tredjedelar från näringslivet och en Iredjedel utgjordes av stats-, kommunal-
och landslingsanställda. Av 1 034 genomförda kurser var 767 öppna och 267
förelagsbeställda. Ca 13 000 av kursdeltagarna - 61 % - kom från de mindre och
medelstora förelagen.
Program 1: Allmänna tjänster omfattar sådan service Ull
offentliga organ, regionala utvecklingsfonder, branschorganisationer etc. som
inle kan hänföras till den egna kursverksamheten eller till den lekniska facktjänsten,
viss extern informations- och dokumentationstjänst i tekniska och ekonomiska
frågor samt viss administrations- och utredningsverksamhet.
Vid tiden för SIFU:s inordnande i SIND, dvs. den 1 juli
1974, omfattade programmet Allmänna tjänster drygt 8% av den totala
verksamheten. SIFU har därefler sökt begränsa programmel och koslnadsandelen av
detta var under budgetåret 1977/78 drygt 1 %. Inom programmet återfanns då
främst kostnader för stipendieadministration (som numera har avskaffats) och
för rådet för företagsutveckling och i minskande omfallning kostnader för
rådgivning lill allmänhelen. SIFU:s medverkan i SIND:s remissarbete har i storl
sett upphört.
Program 2: Kursverksamheten omfattar de av SIFU anordnade
kurserna och föreläsningarna i prakliska och teoretiska ämnen saml det planerings-
och utvecklingsarbete som är hänförligt lill framtagandet av nya kurser.
Under budgetåret 1977/78 har antalet kursgenomföranden
bibehållits pä 1976/77 års nivå, men det genomsnittliga anlalel dellagare per
kurs har sjunkit med 5 %. Delta i förening med en ökad satsning på
kursutveckling medförde etl försämrat rörelseresultat. Nedan följer en
redovisning av sektionernas verksamhel inom programmel.
Sektionen för verkstadsteknik
Sektionens utbildning anknyler lill förelagens akluella
problem och kursinnehållet presenleras orienterande, informerande eller
instruerande. Utbildningen avser främst att ge företagen kompletterande
kunskaper för anpassning av företagels produktutveckling och tillverkningsteknik
lill den lekniska ulvecklingen. Det nuvarande utbildningsutbudet berör i
huvudsak områdena bearbetningsteknik, kvalitetsteknik, svetsteknik, träteknik
och produktionsekonomi.
För att följa med i den tekniska utvecklingen inom
branschen har under budgetåret 1977/78 utvecklingsarbetet prioriterats.
Utveckling av nya kurser har främst skett inom områdena kvalitetsteknik och
bearbetningslek-nik. Totalt har 20 nya kurser utvecklats under året. Bland
avslutade och pågående utvecklingsprojekt finns fiera kurser, som är avsedda
för regionall genomförande med lärare som rekryterats lokalt. Dessa kurser är
i hög grad efterfrågade av bl. a. de regionala utvecklingsfonderna.
Sektionen för byggnads- och VVS-leknik
Verksamhelen är inriktad på förelag inom byggnads- och
installations-branschen. Denna kännetecknas av ell fålal slora företag med
rikstäckande aktiviteter och etl stort anlal mindre förelag med färre än 15
anställda. Dessa företags verksamhel bedrivs inom begränsade delar av landet.
Sektionen erbjuder fortbildningskurser som har lill mål
att förmedla
Prop. 1979/80:88 33
lekniska förbällringar inom byggnadsomrädel, nya
bestämmelsers tilllämpning inom Svensk Byggnorm, arbelarskyddsbestämmelsers
tillämpning inom byggområdet samt ändrade ekonomiska förulsättningar för planering,
byggande och förvaltning. Kurserna riklar sig främsl lill beslutsfattare,
konsulter, arbetsledare, kontrollanter, besiktningsmän saml drifl-och
underhållspersonal inom såväl byggande som förvaltande företag.
Efterfrågan på fortbildning inom specielll VVS-området har
ökal markant sedan budgetåret 1976/77. Bland orsakerna märks den nya
situationen på energiområdet som medförl elt ökat inlresse för alternativ
energiutveckling, för lagstiftning om bällre energihushållning vid nybyggande
saml för de lån och bidrag som finns tillgängliga för energibesparande åtgärder
i befintlig bebyggelse. En annan orsak till ökad efterfrågan pä fortbildning
inom VVS-branschen är avsaknaden av en relevant VVS-teknisk grundutbildning.
I begränsad omfattning driver sektionen alltjämt kurser
inom hantverksyrken såsom i golvläggning, fönslerlätning samt underhåll av
tvätt- och kylinslallalioner m. m. Verksamhelen inom sektionen ligger i princip
hell inom program 2, Kursverksamhei.
Sektionen har utvecklat nya kurser inom såvål det
byggnadslekniska som del VVS-tekniska området, bl. a. kurser för arbetsledare.
Sektionen för elteknik
Sektionen är verksam inom områdena elektronik, datorteknik
och el-kraflteknik och svarar för utbildning, tekniskt ulvecklingsarbete och
rådgivning. Utbildningen ger kunskaper för anpassning av företagens preslationer,
effektivitet och lönsamhet till den tekniska ulvecklingen samt kunskap för
arbetsmetodik.
Vissa kurser har gmndläggande och översiktlig karaklär.
Flertalel kurser behandlar speciella ämnen inom områdena tillämpad analog och
digital elektronik, optoelektronik, kraftelektronik, elektrisk mätteknik,
servo-och reglerteknik, mini- och mikrodalorteknik, programmeringsteknik, industriell
elteknik, eldistribution, ellagstiflning, elsäkerhet samt besiktning av
elanläggningar.
Utbildningen vänder sig lill personer inom
nyckelfunktionerna konstruktion, kontroll, produktion, drift och underhåll.
Budgetåret 1977/78 har karaktäriserats av en myckel stor
efterfrågan på sektionens kursutbud främsl inom elektronik och datorteknik.
Kurserna är ofta fulltecknade flera månader i förväg, samlidigl som många
företag beställer företagsanpassade kurser.
Under budgetåret 1977/78 har utvecklingsarbetet främsl
rört dator- och optoelektronikområdena saml områdel programmerbara logiska
styrsystem.
Sektionen för processteknik
Den processlekniska sektionen sysslade lidigare till en
slor del med integrerade Ijänster (provning, rådgivning och kurser). Den
officiella provningen har nu hell överförts till andra huvudmän och den därvid
sammanhängande rådgivningen upphört.
Sektionen gör numera insatser på åtskilliga nya områden
där behov av kurs- och informationsverksamhet föreligger. Huvudområdena är
miljöskydd, industriell drift- och underhållsteknik samt energibesparing.
Sektionen har byggt upp egen kompelens inom bl. a.
ämnesområdena teknisk fysik, akustik, miljölagstiftning, förbränningsteknik,
ångleknik, 3
Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 88
Prop. 1979/80:88 34
geologi, energiteknik, kemisk analysteknik, vattenkemi,
reglerteknik saml drift- och underhållsteknik. Efterfrågan på kurser har varil
god.
Under budgetåret 1977/78 har sektionens utvecklingsarbete
fortsatt. Nya kursområden är ångpanneskötsel, drift och underhåll av ventiler,
pumpar m. m. Sektionen har vidare inlett utveckling av ett slort anlal kurser
för kylbesiktningsmän, kontrollanter saml personal som ansvarar för hanlering
och transport av farligt gods.
Sektionen för kemisk leknik
Sektionen har aktiviteter inom de måleri-, rengörings- och
livsmedelstekniska områdena.
Tyngdpunkterna i verksamheten ligger inom det
målerilekniska området. Den tidigare mycket omfattande konsult- och
försöksverksamhelen har successivt minskat och forlbildningsverksamhelen är nu
dominerande. Kurserna är ämnesorienterande och avser exempelvis
färgsättningsteknik, entreprenadleknik, produktinformation om nyare och äldre
material och metoder, renoverings- och reparalionsleknik, besiktning och
kontroll samt korrosionsskydd. Målgrupper är företagsledare, arbetsledare,
lagbaser, kalkylpersonal, målare, kontrollanter samt beställare av
målningsarbeten.
Inom det rengöringslekniska områdel bedrivs
fortbildningsverksamhel för anställda vid fasadrengöringsföretag saml för
slädinspeklörer och släd-ledare inom lokalvårdsområdet. Kurserna vänder sig
primärt till personal med planerings- och arbetsledande funktioner.
Inom det livsmedelstekniska områdel genomförs en
fortlöpande kurs-och rådgivningsverksamhet till små charkuteriförelag samt
kursverksamhet för storkök, restauranger, hotell, bagerier och konditorier.
Den livsmedelstekniska rådgivningsverksamheten omfattar i huvudsak produktutveckling,
produktionsteknik, livsmedelshygien och produktionsplanering.
Sektionens utvecklingsarbete har koncentrerats till
områdena måleri-och livsmedelsteknik.
Sektionen för företagsekonomi
Sektionens verksamhet syftar till alt genom information
och ulbildning skapa ökade förulsättningar för utveckling inom små och
medelstora industri- och hanlverksförelag. Ulbildningen omfallar ämnesområdena
företagsledning, ekonomi, marknadsföring och personalutveckling. Sektionens
kursutbud riktar sig främsl lill personal i företagens ledningsfunklioner.
Sektionen har i viss mån lyckats kompensera
eftersläpningen i arbetet med kursutveckling. Sålunda har ell antal nya kurser
inom bl. a. arbetsrättens område samt kurser om reklam, inköp och
styrelsearbete framtagits eller vidareutvecklats.
Program 3: Teknisk facktjänst omfattar sådana försöks- och
utvecklingsarbeten samt provningar och undersökningar av material,
arbetsmetoder, driftförhållanden, redskap, instrument och apparater som
erfordras för SIFU:s verksamhel under övriga program. Vidare ingår provningar
och undersökningar som inom ramen för SIFU:s verksamhet ulförs mol ersällning
på uppdrag av myndighet eller enskild.
Verksamheten inom programmel teknisk facktjänsl har i del
närmasle avvecklats dock görs alltjämt insalser inom främst de måleri- och
charku-teritekniska områdena.
3.3.4 Ekonomi
SIFU:s verksamhet finansieras dels genom kursavgifter och
andra er-
Prop. 1979/80:88 35
sättningar för tjänster, provningar, undersökningar m. m.
dels genom statsanslag. Kursavgifterna fastställs av SIND. Statens bidrag
anvisas under fjortonde huvudtiteln anslaget B 4 (reservationsanslag).
Tabell I: Statligt
bidrag till SIFU:s verksamhetd OOO-tal kr.)
Anvisat Anvisat Begärda medel 1977/78
1978/79 1979/80
B 4: Bidrag till kursverksamhei
m.m.r 10600 10400 13000
Vid medlesanvisningen för budgetåret 1978/79(10,4 milj.
kr.) har hänsyn lagits lill kostnadsborlfallet lill följd av atl SlFU:s
filialkontor överförts till annan huvudman och att slipendieverksamhelen
upphör. Med hänsyn härtill innebär medelsanvisningen i reala termer en ökning
med 1.3 milj. kr. jämförl med budgetåret 1977/78.
Fr. o. m. budgetåret 1978/79 finansierar SIFU sin
verksamhel även med statliga bidrag över anslaget B 16., Bidrag till
företagsinriktad fortbildning.
Särskilda medel för investeringar i mera kostnadskrävande
ulruslning anvisas under anslaget B 5 (reservationsanslag).
TabeU2:Slal\\gl bidrag lill SIFU;s investeringskostnader
(1 OOO-tal kr.)
stning,
r
Anvisat 1977/78
Anvisat
1978/79
Begärda medel 1979/80
B 5:
Utru
146
180
200
TabeU
3:
Utveckling
av
intäkter
och
kostnader (1 OOO-tal kr.)
Ulfall Utfall Utfall Anvisat
1975/76 1976/77 1977/78 1978/79
Inläkter 24568 28717 33061
(Kursintäktert (16461) (19 334) (22 204)
(Statl. bidrag) (8 107) (9383) (10857) (10400)
Kostnader 24 568 28717 33061
Siälvfinansieringsgrad 67,0% 67,3% 67,2%
På grund av den stora volymökningen av kursverksamheten
sleg mellan budgetåret 1975/76 och 1976/77 intäkterna med 23,5% och kostnaderna
med 23,3 %. Under budgetåret 1977/78 var kursverksamheten i stort seU av samma
omfattning som 1976/77. Intäkterna mellan åren ökade med 9,2% och kostnaderna
med 9,1 %.
TabeU 4: Utvecklingskostnader. Kostnaderna för utveckling
av nya kurser inom program 2, Kursverksamhei (1 OOO-tal kr.)
Budgetår Utvecklingskostnader Procent av totalkostnaderna
1975/76 1348 5.5%
1976/77 2 206 7,9%
1977/78 3 457 10,5%
Utvecklingskostnadernas andel av totalkostnaderna har
nästan fördubblals de tre senaste budgetåren. Orsaken härtill är den snabba
lekniska utvecklingen inom främsl verkstadstekniken som medförl atl arbelet med
utveckling av kurser prioriterats.
Prop. 1979/80:88 36
3.4 Intressenter i SlFU:s verksamhet
SIFU:s intressenter är i första hand dess målgrupper, dvs.
främst de små och medelstora företagen, men också näringslivet i övrigl samt
myndigheter och institutioner. Den största och i detla sammanhang mesl
intressanta målgruppen är småförelagen. SlFU:s kontinuerliga kursverksamhet ger
dessa en möjlighet all möla ell föränderligt fortbildningsbehov. Förelagsledarnas
och arbetslagarnas kontakter med SIFU kanaliseras dels genom direktkontakter
vid kursverksamheten dels genom företagar- och näringslivsorganisationer saml
föreningar och fackliga organisationer.
De regionala utvecklingsfonderna får en ökande betydelse
som kontaktförmedlare mellan småföretagen och SIFU. Till varje fond är knulen
en utbildningsfunktion som har lill uppgifl atl informera förelag om kursutbud,
analysera företagens utbildningsbehov saml försöka påverka utbildningsgivare
atl anpassa sin kursverksamhet lill småföretagens behov. Dessutom finns vid
fonderna i Malmö, Göleborg, Växjö, Nyköping, Falun och Luleå en särskild
utbildningsenhet som är gemensam för flera fonder. Utbildningsenheterna har i
princip övertagit de arbetsuppgifter som SIFU:s filialkontor hade - med en
väsentlig skillnad: fondernas utbildningsenheter är inte hänvisade till enbarl
SIFU:s kursutbud. SIFU får här konkurrera på lika villkor med andra
utbildningsgivare.
Under en följd av år har SIFU medverkat inom speciella
kursområden för landstings- och kommunalanställda. En slor målgrupp är också
statligt anställda, särskill inom den affärsdrivande verksamhelen. De stora
förelagen, såväl statliga som privata, utnyttjar ofta SIFU:s insatser där
dessa är inriktade på starkt specialiserade funktioner.
En rad myndigheter är intressenter i SIFU:s
kursverksamhet. Samverkan förekommer sålunda med andra utbildningsmyndigheter,
som SÖ och AMS. Vidare har föreskrivande myndigheler behov av all kännedom om
nya bestämmelser når ut till näringslivet. Hit hör förutom den egna myndighelen
SIND, statens planverk, arbelarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket,
byggnadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen, konsumentverket samt patent-
och registreringsverket.
En särställning bland SIFU:s intressenter intar STU som
medverkar vid finansieringen av en rad kollektiva forskningsinstitut. Begreppet
kollektiv forskning innebär i STU:s verksamhet den forsknings- och utvecklingsverksamhet
som bedrivs i enlighet med ett av STU och en grupp av förelag i stiftelseform
gemensamt finansierat flerårigt ramprogram. Budgetåret 1977/78 utgick staUigt
stöd via STU till 16 kollekliva forskningsinstitut. Det slatliga stödet uppgick
i genomsnitt lill ca 50% av totalkostnaderna. Svenska träforskningsinstitutet
med ca 340 anställda är f. n. det största inslilulel, medan
Glasforskningsinslilulel - tre anställda - och Svenska
Silikatforskningsinslitulet - två anställda - är de minsla.
Under budgetåret 1977/78 bidrog STU med drygt 47 milj. kr.
lill den kollektiva forskningen. Där ingår även stöd lill tio ramprogram som
inte har anknytning till något särskilt insUtut. Forsknings- och utvecklingsinsatserna
inom dessa program sker med hjälp av befintliga resurser vid högskolor,
institut och företag. Inom ramen för den kollektiva forskningen har bedrivits
en verksamhet kallad ökad service till småföretag. Denna verksamhet har
bidragit till en starkt ökad efterfrågan på rådgivning, en uppgång av antalet
uppdrag och ell tillskott av nya sliftelsemedlemmar. Del är i linje med SIFU:s
verksamhel alt medverka till atl resultaten av den kollektiva forskningen ges
en god spridning inom näringslivel. SIFU
Prop. 1979/80: 88 37
har fortlöpande kontakter med i försia hand
Korrosionsinstilulel, Möbelinstitutet och Ytkemiska institutet.
Vad gäller kursutveckling har SIFU kontakter med främst
universiteten och de tekniska högskolorna. 1 varierande grad samverkar SIFU
även med en rad institutioner såsom Tekniska nomenklalurcenlralen (TNC), Sveriges
Mekanstandardisering (SMS) och Sveriges Tekniska Kontrollinstilul (STK).
En sannolik utveckling är att SIFU efter lokalisering till
Borås etablerar nära kontakter med statens provningsanslalt i Borås samt
statens skeppsprovningsanslalt, institutet för konserveringsforskning och
institutet för verkstadsteknisk forskning i Göleborg. Vidare kan samverkan med
Borås kommun förväntas i olika frågor. Tänkbar är också en ökad samverkan med
de leknologiska instituten i Oslo och Köpenhamn.
Bland SIFU:s intressenter bör även nämnas övriga
kursgivare inom forlbildningsområdel såsom Sveriges mekanförbund, ALI-RATI och
IFL.
SIFU:s direkla och fortlöpande kontakter med
branschspecifika organisationer sker direkt genom de kursproducerande
sektionerna. Detta kontaktnät år myckel omfattande.
Sektionernas verksamhel har redovisais under punklen
3.3.3, Organisation och verksamhet.
3.5 Internationella förhållanden
Från sin tillkomst år 1940 har SHI och senare SIFU samverkat
med redan tidigare verksamma institut i de nordiska grannländerna. Del gäller
Teknologisk Institut i Köpenhamn, Jydsk Teknologisk Institut i Århus, Statens
Teknologiske Instilult i Oslo och Anstallen för yrkenas främjande i
Helsingfors. Under en följd av år behandlades övergripande frågor vid s. k.
Norlekmöten med deltagande av personal från inslilutsledningarna och
personalrepresentanter. Mölen anordnades vartannat år och instituten alternerade
som värdar. Numera sker samverkan bl. a. i projeklgrupper frän inlresserade
insiitut.
Direktörsmöten hålls årligen för informalion om resp.
verksamheler. Från SIFU:s sida söker man därvid finna konkreta
samarbelsmöjligheler såsom utbyte av kursmaterial eller gemensamt utarbetande
av kurskompendier.
SIFU-kommittén har besökt Teknologisk Institut i Köpenhamn
för aU närmare informera sig om institutets verksamhelsformer och finansiering.
(En närmare redogörelse lämnas i avsnitt 3.5.1).
År 1969 dellog SHI vid bildandet av en europeisk kommillé
för förelagskonsulter. SIFU medverkar alltjämt i kommittén även om konsultverksamheten
vid SIFU lill stora delar avvecklats. Kommittén anordnar vartannat år en
konferens om hur man kan förbättra sina möjligheler alt nå ut till och hjälpa
småföretagen. Mellan konferenserna förmedlar kommilléns sekreteriat i Bryssel
informationsmaterial mellan medlemsorganisationerna. Dessa var år 1977
följande:
Belgien -
Institut économique et social des classes moyennes
(lESCM)
Danmark - Danmarks Ehrvervsfond
- Teknologisk Institut (TI)
England - Council for small induslries in
rural areas
Finland -
Fonden för främjande av mindre och medelstor indusiri
Prop. 1979/80: 88 38
Frankrike - Cenlre d'Eludes du Commerce et de la
Distribution
-
Cenlre de
Formation des Assislanls Techniques du Commerce
-
Cenlre de
Formation des Assislanls en Geslion Industri-elle
-
Centre d'Eludes
et de Perteclionnemenl de TArtisanat et des Métiers
Holland -
Centraal Insliluut voor het Midden-en Kleinbedrijfl
Irland -
Irish Productivity Cenlre (IPC)
Italien -
Ente Nazionale per Tartigianato e le piccole Industrie
(ENAPl)
- Ente per lo sviluppo deirarligianato nel
Friula-Venezia
Geulia (ESA)
Spanien -
Comilé Nacional de la Pequena y Mediana Empresa
(CNPME)
Sverige - Statens industriverks
enhet för företagsutveckling
(SIFU) Västtyskland - Belriebswirkschaflliche
Beratungsslelle fiir den Einzel-
handel (BBE)
- Rationalisiemngs Kuratorium der deutschen Wirtschaft
(RKW)
Österrike -
Wirtschaftsförderungsinslilul der Bundeskammer der
Gewerblichen Wirtschaft (WIFl)
Dessa organisationers ändamål är i slorl selt delsamma.
Näslan alla sysslar med leknisk, administrativ och kommersiell hjälp till
mindre och medelstora företag - i många fall även detaljhandels- och
serviceförelag -i avsikt all ulveckla förelagen. Aklivilelerna läcker med några
undanlag hela landel. Flera sysslar med fortbildning av företagsledare och
arbelslagare. De organ som är medlemmar i kommittén har olika organisationsformer.
De flesta är självständiga privala organ. 1 slyrelsen ingår regelmässigt
representanter för intressenlgrupperna, såsom stat, region, branschorganisation,
handelskammare samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Verksamheten
finansieras dels genom bidrag från myndigheter och organisationer som är
representerade i styrelsen dels genom avgifler för utförda Ijänster.
3.5.1 Teknologisk Institut, Danmark
Teknologisk Insiitut som grundades år 1906 är SIFU:s
motsvarighel och samarbetspartner i Danmark. Inslitutel uppvisar många likheter
med SIFU men också en rad olikheter. Institutet är en "selvejende
institution"', dvs. i princip motsvarigheten till stiftelse i Sverige.
Instiiutel svarar för teknisk och annan ulvecklingsfrämjande service till
företag, i försia hand småföretag. Serviceinsatserna spänner över etl brelt
område och omfatlar bl. a. kursverksamhet, allmän informalion och rådgivning,
provningar och tekniskt utvecklingsarbete. Något förenklat ullryckt kan sägas
att instiiutel fullgör vissa sådana uppgifter som i Sverige utförs av SIFU,
statens provningsanslalt. STU och de regionala utvecklingsfonderna.
Institutet leds av en styrelse och en direktör. Slyrelsen
består av minsl 11 och högst 15 ledamöler som representerar näringslivel (3),
arbetsgivarorganisationer (1), arbetstagarorganisationer (4), akademien för
tekniska vetenskaper (I), handelsminsteriel (I) saml institulets personal (4). Institutets direktör
är 'T0dt"" medlem av slyrelsen. Vidare finns bl. a. samarbets-
Prop. 1979/80:88 39
och branschulskolt som utses av slyrelsen. Utskotten består
av personal vid institutet och represenlanler för berörda industribranscher.
Institutet har omkring 540 anställda. Budgetåret 1977/78
hade det en omsättning på ca 110 milj. Dkr. Härav uppgick intäkterna, i form av
kursavgifter och konsultarvoden o. d., lill ca 60 milj. Dkr. och bidrag från
slalen till ca 50 milj. Dkr. - en självfinansieringsgrad på ca 55%. För
verksamhetsåret 1979 (övergång lill kalenderår) har budgeterats för ca 143
milj. Dkr. i omsättning, varav ca 83 milj. Dkr. utgör egna inläkter och ca 60
milj. Dkr. ulgör statligt bidrag, vilket ger en självfinansieringsgrad på ca
58%.
Del slatliga bidragel till institutet kanaliseras via
Teknologirådel, ell statligt organ vars verksamhet regleras i särskild
lagstiftning och som har till uppgift atl på ett övergripande plan främja den
induslriella utvecklingen. Rådet fördelar bl. a. ekonomiska bidrag lill vissa
institutioner och organ som aktivt bedriver företagsulvecklande verksamhel.
Institutels årliga anslagsframställning ges, i form av delaljerade
projekikalaloger, in lill Teknologirådet som beslutar om bidragels storlek.
Personalpolitiken vid Teknologisk institut präglas av en
slrävan efler stor personalrörlighet. Målel är all i framliden en tredjedel av
personalen skall utgöras av anställda som arbelal minst lio år i inslitutel och
som förvänlas fortsätta sin anslällning. En Iredjedel skall beslå av s. k.
"junior-medarbeidere" av vilka en stor del förvänlas la anställning
inom näringslivel. Den sisla tredjedelen, slulligen, kommer atl utgöras av projektanställda
konsulter som slular sin anslällning i och med all projekten slutförts.
I Århus finns ett molsvarande institut med Jylland som
verksamhelsområde - Jydsk Teknologisk Institut, vars styrelse - 18 ledamöter -
utses av elt representskap på 80 personer. Institutets direktör är dock
'T0dt" medlem av slyrelsen. Representanlskapel i sin tur beslår av
personer från bl.a. näringslivet samt arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationerna.
3.5.2 Statens Teknologiske Institutt, Norge
Instiiutel, som är en myndighel underslälld
industridepartementet, grundades år 1917. Del leds av en slyrelse på åtta
personer som lillsatls av industridepartementet. I slyrelsen ingår institutets
direktör, två personalrepresentanter, två representanter för LO, en representant
för Industriförbundet och en för Hantverksförbundel saml en represenlant för
teknisk-naturvetenskapliga forskningsrådet. Delta råd har ungefär samma
funktion som Teknologirådel i Danmark.
År 1978 hade instilulel 350 anslällda varav ca 250
personer i Oslo och ca 100 fördelade på ålta regionkontor.
Institutets budget ligger på 86 milj. Nkr. varav 70 milj.
Nkr. eller 81 % utgör statsbidrag. De egna intäkterna - 16 milj. Nkr. -
fördelar sig lika på kurs- och konsultverksamhet.
3.5.3 Anstalten för yrkenas främjande, Finland
Anstalten är en självägande stiftelse. Den grundades år
1922. Stiftarna ingår i elt förvaltningsråd med 21 medlemmar. Bland dessa
återfinns näringslivets organisationer samt representanter för
undervisningsministeriet och tekniska högskolan. Stiftelsen driver dels
anstalten i Helsingfors, dels ett kurscentrum i mellersta Finland.
Förvaltningsrådet ulser en slyrelse för den direkta ledningen av anstaltens
verksamhet. I styrelsen ingår anstaltens direktör och ytterligare sju
ledamöter.
Prop. 1979/80: 88 40
Anstalten har 64 anställda och driver i huvudsak
kursverksamhet men har även rätt att ägna sig ål konsult-, rådgivnings- och
uppdragsverksamhel.
Statens bidrag lill verksamheten uppgår lill mellan 40 och
50% av kostnaderna och resten finansieras med egna intäkter. Budgeten uppgår
till sex milj. Fmk. Härtill kommer fem milj. Fmk för kostnaderna för
kurscen-Irel, vilka helt beslrids av statsmedel.
4 Överväganden
4.1 Allmänna utgångspunkter
Kommittén har inledningsvis erinrat om utbildningens
betydelse för en posiliv utveckling av småföretagen. De förslag som kommittén
lägger fram i del följande grundas på bl.a. denna uppfattning. En annan
väsenllig ulgångspunkt är att jusl småförelagen - dvs. förelag med upp lill 200
anställda - är i behov av särskilda ulbildnings- och andra företagsserviceinsatser
från samhällels sida. Småföretagen - framför allt de allra minsta - saknar
ofla erforderlig kvalificerad tekniskt och ekonomiskl skolad personal. Delta
beror i hög grad på att sådana förelag inte kan fulll utnyttja eller bekosla
heltidsanställda specialister. Exempelvis anställs som regel färdigutbildade
civilingenjörer och civilekonomer i slörre förelag i den mån de söker sig till
näringslivel. Detla innebär alt de resurser som samhällel via skattemedel
avsätter lill gmndutbildning för blivande civilingenjörer och civilekonomer och
liknande högl kvalificerade yrkesgrupper endast i mycket begränsad omfattning
kommer småförelagen lill del. Det kan därför med visst fog hävdas som etl
rätlvisekrav alt samhället släller särskilda resurser på förelagsserviceområdet
till småföretagens förfogande. Förutom de rådgivnings-, konsult- och
utbildningsinsatser för småföretagen som samhället stöder via de regionala
utvecklingsfonderna behövs enligl kommitténs mening stöd till utveckling och
genomförande av kursverksamhet med inriklning på småförelagens speciella
behov.
På detta område har sedan länge SIFU spelat en cenlral
roll. Vid de överiäggningar som kommittén fortlöpande hafl med företagens och
de anställdas organisationer under utredningsarbetet har organisaUonerna betonat
värdet av ett organ med SIFU:s uppgifler. SlFU:s direktkontakter med förelagen
och deras anställda via kursverksamheten bekräftar denna uppfattning. Det är
också kommitténs mening att SlFU:s utbildningsverksamhet fyller en viktig
funktion när det gäller all främja ulvecklingen av småföretagen.
De samlade utbildningsbehoven inom småföretagssektorn
gördel vidare naturiigt att betrakta SIFU som ett utbildningsorgan i
utveckling. SIFU torde få vidgade uppgifter och ökad betydelse i takt med
ulbyggnaden av de regionala utvecklingsfondernas kontaktförmedling och annan
service på bl.a. utbildningsområdet.
1 den situation som svenskt näringsliv befinner sig med
ökade krav på konkurrensduglighet genlemot omvärlden är del nödvändigl att
samhällels industripolitiska instrument utnyttjas helt. SIFU är ett av dessa
instrumenl, vars kunskaper och erfarenhel som utbildnings- och serviceorgan
för främst småförelagen, måste tas till vara. Det är lika angeläget att SIFU:s
utvecklingsmöjligheter utnyttjas.
Tekniskt kunnande och teknisk förnyelse är livsviktiga
faktorer inom
Prop.
1979/80: 88 41
stora
delar av näringslivel. På detta område liksom på andra områden av betydelse för
företagens expansion och utveckling kan SIFU:s kompelens användas.
En
viktig förutsättning är därvid att den yttre formen för verksamheten är
anpassad lill behovel av inflyiande från och samverkan med SIFU:s målgmpper.
Det är givetvis även angeläget alt verksamhelen ges de ekonomiska resurser som
behövs för atl svara upp mol de krav och önskemål som företagen har rätt att
ställa på samhällel.
De
flesta länder i övriga Västeuropa har väl utbyggda organ med SIFU:s
verksamhelsprofil. Åven selt i ett inlernalionellt perspektiv finns därför
anledning atl satsa på eU SIFU i utveckling.
BI.
a. mot denna bakgmnd analyserar kommittén i det följande för- och nackdelar med
SIFU:s nuvarande organisation varvid tre alternativa slällningslaganden
belyses; nämligen ett bibehållande av nuvarande organisation, en återgång till
etl SIFU som självsländig myndighet och slulligen en övergång till en
självsländig, fristående organisation vid sidan av myndighetsformen.
4.2
Fördelar och nackdelar med nuvarande organisationsform
Fram
till den 1 juli 1974 utgjorde SIFU en egen myndighet direkt underställd
regeringen - industridepartementet. Därefter ingår SIFU som en enhet i SIND.
Riksdagen fattade år 1973 principbeslul härom (prop. 1973:41, NU 1973:54, rskr
1973:225).
I
prop. 1973:41 angående industripolitisk verksorganisaiion m. m., som behandlar
bl.a. SIFU:s roll i relalion till det föreslagna indusiriverkel, anför
föredragande statsrådet som moliv lill integrationen med SIND del stora behovet
av nära samordning mellan SIFU och SIND.
Tre
områden utpekades som särskilt vikligta i detta sammanhang:
-
samverkan mellan SIFU:s
utbildningsverksamhet och företagareföreningarna (numera de regionala
utvecklingsfonderna),
-
kopplingen mellan SIND:s
utredande verksamhet och SIFU (SIFU:s kurser skulle därvid nyttiggöra den
information som kommer fram i de industripoliliska utredningarna),
-
samverkan mellan de särskilda
branschprogrammen hos SIND, i vilka bl. a. utbildningsinsatser ulgör viktiga
komponenter, och SIFU.
De
närmare formerna för SIFU:s integration i SIND behandlades av riksdagen våren
1974. Riksdagen godkände då riktlinjer för kursverksamheten vid SIND (prop.
1974: 47, NU 1974: 35, rskr 1974: 227). Enligt dessa skulle bl. a. följande
gälla:
-
Den operativa verkamhelen, dvs.
planering, produktion och genomförande av SIFU-tjänslerna skulle hållas samman
i en enhel med stor självständighet.
-
De övergripande styrnings-,
samordnings- och planeringsfrågorna för SIFU-verksamheten skulle föras över
lill SlND:s industriavdelning i den mån det gällde programformulerande och
programslyrande uppgifter.
-
SIFU:s uppgifter inom
branschutbildningsprogrammen skulle föras över till industriavdelningen och
inordnas i de särskilda branschprogrammen.
-
En viss samordning skulle göras
av de administrativa resursema genom överföring av uppgifter från SIFU lill
SIND:s administrativa byrå.
-
Huvuddelen av SIFU:s
laboratorie- och försöksverksamhel skulle föras över till andra huvudmän.
Prop.
1979/80:88 42
- SIFU:s filialkontor skulle t. v. kvarstå i
organisationen. (De har seder
mera överförts till de regionala utvecklingsfonderna fr. o. m. den 1 juli
1978).
Vid en bedömning av fördelar och nackdelar med nuvarande
organisation bör hänsyn las även fill de yttre faktorer som uigjorde
förutsättningarna för integrationen i SIND.
Dessa var:
-
SIFU
organiserades i verket som en enhet med slor självständighet,
-
SIFU omfattades
alltjämt av det statliga regelsystemet,
-
SIFU behöll sin
tidigare anslagskonstruklion med anslag i programtermer enligt sedvanlig
modell för en s. k. uppdragsmyndighel,
-
SIFU behöll och
utvecklade sina lidigare planeringsinslmment och planeringsrutiner,
-
SIFU behöll
lill stor del sin serviceorganisation,
-
SIFU stannade
kvar i sina tidigare lokaler. Sammanfattningsvis innebär del sagda att
integrationen inle var avsedd
att leda
till en tolal sammansmältning av SIND och SIFU.
I det följande diskuteras den nuvarande organisationen med
ulgångspunkt i fyra faklorer:
1.
Myndighetsformen
2.
De allmänna
målen för integrationen SIND-SIFU
3.
Den
övergripande styrningen av SIFU och intressenternas medverkan
4.
Den
administrativa integrationen i SIND
4.2.1 Myndighetsformen
Att statlig verksamhet bedrivs i myndighetsform är
motiverat framför allt då behoven atl styra verksamheten är särskill slora
eller rättssäkerhelskraven på verksamhelen är högl ställda. Många av de regler
som myndigheterna har att rätta sig efler har skapats för all garantera oväld
och objektivitet hos myndighetsutövande organ med dömande, föreskrivande eller
kontrollerande uppgifter.
SIFU:s verksamhet innebär ingen myndighetsutövning. Den
består i stället av service till företagen och bedrivs med vissa modifikationer
på affärsmässiga villkor i konkurrens med andra utbildningsorgan. Detta medför
atl de regler som har skapals för myndigheter av helt annan karaktär än SIFU:s
ofta utgör onödiga hinder i SlFU:s verksamhet.
Följande nackdelar kan särskilt framhållas:
-
Myndighetsformen
försvårar möjlighelerna till ökat samarbele med och intresse för SlFU:s
verksamhet hos näringslivet och dess organisationer. En myndighet uppfattas
ofla - med rätt eller orätt - som representant för onödig byråkrati samt
tungroddhet. Sålunda har näringslivets organisationer i olika sammanhang anförl
alt SIFU bör ges en mer flexibel organisationsform än myndighelsformen.
Förtroendet hos och samverkan med näringslivet är en grundförutsättning för
SIFU:s existens. Företagens och deras organisationers uppfattning i
organisationsfrågan är därför av slor betydelse.
-
Regeringsformens
regler om förtjänst (anlalel anställningsår i offenllig tjänst) som en viktig befordringsgrund
vid tjänstetillsättningar saml besvärsrätten i sådana ärenden liksom de
komplicerade slalliga löne-och personaladministraliva systemen försvårar för
SIFU att uppnå en flexibel och effektiv organisation. SIFU har således inte
samma frihel som ell privaträttsligt organ vid personalrekrytering och
befordran;
Prop.
1979/80:88 43
löneutrymmet är generellt selt mer begränsal,
besvärsrällen kan medföra långvariga tillsättningsärenden osv.
- Statsförvaltningens deltaljerade regler och
syslem för den ekonomiad
ministrativa verksamheten utgör ett tidsmässigt hinder för SIFU och
hämmar resultatinriktad effektivitet och produktivitet.
Följande fördelar kan sägas vara förknippade med
myndighetsformen:
-
Myndighelsformen
kan bäst motsvara krav på saklighet och avsaknad av privat-kommersiella
intressen vid framtagning och genomförande av kurser.
-
Personalens
anställningstrygghet är allmänl sett slörre i en statlig myndighet än i andra
verksamheler på arbelsmarknaden. De grundläggande arbelsrättsliga reglerna är
visserligen numera i slorl desamma inom hela arbelsmarknaden men
omplaceringsmöjlighelerna är bättre inom den statliga sektorn. Detta är en
följd av det koncernlänkande som i dessa sammanhang numera finns inom staten
och i första hand inom ansvarsområdet för statens personalnämnd (SPN). Enligl
omplaceringsförordningen (1974: 1006) betraktas statliga myndigheter m.fl. som
en arbetsgivare i omplaceringsärenden, vilkel ger SPN stora möjligheler att
lösa omplaceringsärenden på etl för personalen godtagbart sätl. Omplaceringstryggheten
är givelvis av särskild betydelse i delta fall med hänsyn till den föreslående
omlokaliseringen av SIFU. Sammanfattningsvis innebär det ovan sagda emellertid
all nackdelarna
enligt kommitténs mening överväger fördelarna för SIFU atl
bedriva sin verksamhet i myndighetsform.
4.2.2 De allmänna målen för integrationen SINDSIFU
Del övergripande målet för SIFU:s integration i SIND var
atl SIFU skulle kunna knyla an till ett störte industripolitiskt sammanhang.
Detta mål har delvis uppnåtts samtidigt som SIFU har behållit en stor självständighet.
Della lalar å ena sidan för elt bibehållande av nuvarande organisation. Å
andra sidan lorde detta mål kunna nås även om SIFU:s formella bindning till
SIND upphör.
Vidare har inlegrationsmålen i mer konkreta frågor
uppnåtts endasi i begränsad omfattning. Detla gäller t. ex.:
-
kopplingen
mellan SIFU och den utredande verksamheten vid SIND. På denna punkl har
relativt lilel uppnålts. Anledningen till detla är närmast att SlND:s
industripolitiska planering sker i relativt övergripande termer med få
konkrela beröringspunkter med SIFU,
-
samverkan
mellan SIFU och SIND:s särskilda branschprogram. I viss utsträckning har SIFU
anlitats för denna verksamhel, men sannolikl i betydligt mindre grad än vad som
ursprungligen torde ha varil avsett,
- organisalionen av de övergripande styrnings-,
samordnings- och plane
ringsfrågorna. Den programformulering och programstyrning som
SIND:s industriavdelning skulle ombesörja åt SIFU har ej kommit Ull
stånd. Däremot har SIFU fullgjort uppgifler inom del allmänna utbild
nings- och företagsserviceprogrammets ram ål industriavdelningen.
Kommittén har därför uppfattningen att de allmänna målen för integra
tionen av SIFU i SIND endast delvis har uppnåtts. Detta innebär dock inte
alt den nuvarande organisationen enbarl av det skälet bör ersättas.
4.2.3 Den övergripande styrningen av SIFU och
intressenternas medver
kan
I samband med atl SIFU integrerades i SIND upphörde SIFU:s
egen
Prop.
1979/80:88 44
slyrelse. I stället knöls lill SIFU-verksamheten etl
rådgivande organ -rådel för företagsutveckling.
Besluten i principiella och strategiska frågor, liksom i
andra frågor rörande SIFU-verksamheten, fattas sålunda inle av rådel ulan av
SlND:s slyrelse.
Den nuvarande formen för den övergripande styrningen har i
viss omfattning lett till att:
-
SIFU-verksamheten
har "förlorat posiUon" (frän aU ha varit en självständig myndighet
med egen styrelse är SIFU nu en del av elt större induslripoltiskt komplex inom
en annan myndighet),
-
verksledningen
endast i relaUvt begränsad omfattning har kunnat ägna intresse åt SIFU (detta
är främst en följd av atl SIFU-verksamheten innehåller förhållandevis färre
inslag av strategisk planering etc, än de övriga verksamhetsgrenarna inom SIND),
-
SIFU:s direkla
kontakytor mol näringslivel och andra organisationer troligen har minskal.
På denna punkt kan sägas all nackdelarna med nuvarande
organisation sannolikl överväger. Det är dock viktigt aU framhålla all
statsmakterna underströk att SIFU skulle ha stor självständighet, vilkel kan ha
letl till en kluven inställning hos SIND:s ledning i fråga om styrningen av
SIFU.
Slutsatserna i delta avseende ger vid handen all del finns
skäl all pröva en annan organisationsform som kan skapa slörre möjligheler för
avnämarna av SIFU:s Ijänsler att påverka, medverka i och ta etl större ansvar
för verksamhetens utveckling.
4.2.4 Den administrativa integrationen i SIND
I samband med integrationen överfördes sex tjänster från
SIFU till SIND:s administrativa byrå. I storl behöll dock SIFU sin
serviceorganisation. Om man delar in den adminislraliva verksamheten i fyra
områden -personal, service, ekonomi och planering - kan resultatet av
integrationen beskrivas på följande sätl:
- Personal: Personalrapportering, löneadministration,
personalbeslul,
övergripande personaladministration och förhandlingsarbete har överta
gits av SIND.
-
Service:
Verksamhelen, som omfatlar intendentur, bibliotekstjänst och annan intern
service, kvarstår helt hos SIFU.
-
Ekonomi: Den
löpande redovisningen och bokslutsarbetet har överlagils av SIND. Uppföljning,
analyser etc. sköts av SIFU.
-
Planering:
Verksamheten kvarslår och har vidareutvecklats hos SIFU. Detta innebär att SIFU
ombesörjer sin löpande planering av kurser elc. och upprättar även inlernbudgel
och anslagsframställning för sin verksamhel.
Utvecklingen kan sägas ha letl till en administrativ
hybrid trots de tjänster som överfördes från SIFU till SIND. Frågan om en mer
rationell uppdelning av den adminislraliva verksamheten har kontinuerligt
diskulerals inom verkel. I samband med omlokaliseringen får del anses nödvändigt
att genomföra vissa ändringar av den administrativa verksamheten även inom
nuvarande organisaiionsform.
Sammanfattningsvis kan sägas att på det övergripande
personaladministraliva områdel, främst då vad gäller förhandlingsarbete och
frågor i anslutning till MBL, har sannolikt nuvarande organisation medfört
rationa-lisenngsvinster. På de mera mtinbetonade områdena, som t.ex. löpande
Prop.
1979/80: 88 45
redovisning,
är nuvarande organisation ej rationell. Problemen kan dock lösas inom ramen för
myndighelsformen. Någol skäl för en organisationsförändring enbart på grund av
denna fråga finns därför inte.
Som
tidigare har nämnls medför dock myndighelsformen som sådan betydande hinder för
en rationell administration av en verksamhet som SIFU:s, som t.ex. komplicerad
och krånglig budgetprocess, osmidiga redovisningssystem och en hårt regelstyrd
personaladministration. Detla är dock en följd av myndighetsformen som sådan
och har ej direkt att göra med att SIFU:s administrativa verksamhet delvis
förts över lill SIND. Slutsatsen är dock att det inte finns något som talar mot
all man prövar en annan organisationsform för SIFU. I sammanhanget bör särskill
uppmärksammas att den administrativa kopplingen till SIND av geografiska skäl
sannolikt måsle upphöra då SIFU har lokaliserats lill Borås. Denna omständighet
talar för att ompröva organisationsformen.
4.3 Överläggningar
med intresseorganisationerna
Utredningsuppdraget
har i väsentliga delar kommit all beslå av diskussioner och överläggningar med
intressenlgrupperna om deras syn på Sl-FU:s organisation. Särskilt ingående
diskussioner har förts med företrädare för näringslivels organisationer,
framför allt SAF, Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen och Svensk
industriförening, men även förelrädare för Svenska handelskammarförbundet och
Svenska företagares riksorganisation har deltagit.
Överläggningar
har vidare förls med represenlanler för de fackliga centralorganisationerna,
LO, TCO och SACO/SR.
Det
sammanfattande intryckel från dessa överläggningar är atl intresseorganisationerna
är positiva lill SIFU som utbildningsorgan men all SIFU bör brytas ut ur
myndighetsorganisationen. Vid överläggningarna har också framkommit atl
stiftelse kan vara en lämplig organisationsform för SIFU. I det sammanhanget
har tagits upp frågan om enbart staten bör vara huvudman för en sådan stiftelse
eller om staten och intresseorganisationerna bör vara gemensamma huvudmän. Vad
gäller del sistnämnda alternativet har diskuterats tänkbara
finansieringsprinciper varvid förts fram alt 50000 kr. skulle vara etl tänkbart
stiftelsekapital från resp. organisation. Staten i sin tur skulle bidra med
etl större stiftelsekapital samt med årliga driflsbidrag.
Slutligen
har organisationerna fått ta del av och lämnat synpunkter på utkast till avtal
om bildande av en evenluell stiftelse och till stadgar för en sådan stiftelse.
4.4 Sammanfattande
slutsatser
I
kapitel 4 har kommittén försökl att beskriva fördelar och nackdelar med
nuvarande organisation av SIFU-verksamheten, främst med utgångspunkt i motiven
bakom integrationen i SIND. Vidare har summariskt redogjorts för kommilléns
överläggningar med intresseorganisationerna om SIFU. Kommitténs slutsatser av
denna genomgång kan sammanfallas på följande sätt.
SIFU
saknar numera helt inslag av det som kan sägas vara det karaktäristiska för en
statlig myndighel, s. k. myndighetsutövning. SIFU:s uppgift är allmänt sett
densamma som andra, privaträtlsliga utbildningsorgans, nämligen att mot avgift
producera och genomföra kurser. SIFU:s kurser är
Prop.
1979/80:88 46
öppna eller förelagsbeställda, dvs. ingen av kurserna är
obligatorisk för behörighet Ull visst yrke eller viss examen i den meningen aU
SIFU skulle ha exklusiv rätl alt vara kursarrangör. SIFU har således ingen
monopolställning som kräver särskild lillsyn. Vidare skall SIFU i princip vara
självbärande, även om verksamhelen av särskilda skäl till viss grad är statligt
bidragsfinansierad.
Föratt fullgöra sin näringspolitiska uppgift måste SIFU
ständigt anpassa sin kursverksamhet till marknadens, framför allt
småförelagens, krav och de fortlöpande förändringarna i samhället. För all
kunna lyckas med delta krävs en flexibel organisation med smidiga beslutsprocesser
för SIFU.
Della gör att myndighelsformen. Ull vilken är knulen eU
viUomfattande och från effeklivilssynpunkt betungande regelkomplex, passar
mindre väl för de verksamhetsbetingelser som gäller för SIFU.
Ser man enbart till verksamhelens art ler sig således
myndighelsformen som mindre lämplig för SIFU. Den nuvarande organisalionen, som
innebär att SIFU från alt ha varil en egen självständig myndighel övergåll till
att bli en del i annan myndighet, har enligl kommilléns uppfattning medfört slörre
nackdelar än fördelar.
De samordningsvinster i etl större näringspoliUskl
perspektiv som var ett av målen för integrationen i SIND torde kunna uppnås i
andra former. Kommittén förutsätter därvid att SIFU;s samverkan med SIND måste
beslå framöver oavselt om SIFU ingår som en del av verkel eller organiseras
som ell fristående organ. SIFU:s roll som ett operativt industripolitiskt
instrument och SIND:s roll som elt organ med bl.a. övergripande ansvar pä
myndighelsplanet för induslrifrågor gör att ett fortsatt nära samarbele
framslår som naturligt och självklart.
Belräffande de administrativa samordningsvinsterna som
integrationen i SIND har medfört bör understrykas alt dessa i allt väsentligl
lorde falla bort efter SIFU:s lokalisering lill Borås. Det framstår som mindre
effekfivt att sköta personaladministration och redovisningsfrågor avseende
Boråsverksamheten i Stockholm.
Den påtagliga fördelen med myndighetsformen jämfört med
varje annan organisationsform finns enligl kommitténs uppfattning på det personalpolitiska
området. Kommittén har tidigare nämnt atl anställningstryggheten generellt sett
är störst i offenllig verksamhel. I praktiken torde dock skillnaden sakna
betydelse, eftersom kommittén i sina förslag ulgår från ell fortsalt statligt
engagemang och ansvar även vid en förändrad organisationsform.
Av belydelse i sammanhanget, med hänsyn till
Borås-lokaliseringen, är emellertid de särskilda omlokaliseringsförmåner som
gäller inom den statliga seklorn. Kommittén förutsätter dock att - om slalsmaklerna
godkänner kommitténs förslag och dessa förverkligas före omlokaliseringen
-personalens förmåner i detta avseende inte försämras.
Sammantaget har kommittén kommit till uppfattningen att
SIFU på ell mer effektivi sätt skulle kunna fullgöra sina uppgifler med en
annan organisationsform än den nuvarande. Förutom de direkta nackdelarna och
avsaknaden av påtagliga fördelar med myndighelsformen som sådan talar följande
skäl för en omorganisation:
-
En
självständig, mindre formbunden organisation ger större uirymme för inflytande
från och samverkan med företagen och de organisationer som representerar
intressenterna/kundkretsen.
-
En självständig
organisation har bättre fömtsättningar att genom styrelse eller andra interna
organ samarbeta på ell mer obundet sätt med
Prop. 1979/80:88 47
intressenterna
på avnämarsidan och med andra ulbildningsgivare.
-
En frislående organisation har
större möjligheler till flexibelt handlande i fråga om överenskommelser om
projektsamverkan m. m. med intresseorganisationer, andra utbildningsorgan m.
fl.
-
Av effektivitets- och
ansvarsskäl är det önskvärl atl SIFU får en formelll självständig ledning som
arbetar såväl med den långsikliga planeringen och utvecklingen som det
praktiska genomförandet av dessa planer. I den nuvarande organisationen styrs i
princip den långsiktiga utvecklingen av SIND centralt medan ansvaret för det
praktiska genomförandet och den kortsiktiga planeringen ligger hos SIFU.
-
En ny egen organisation ökar
möjligheterna lill en högsla ledning (styrelse) med särskilt kunnande i och
intresse för SlFU-frågor.
-
För en självsländig
organisation kan skapas/tillämpas regler och rutiner som bätlre passar den
löpande verksamhelen samlidigl som samhälleliga tillsyns- och
objektivitetskrav kan tillgodoses.
-
En annan form än
myndighetsformen ger ell mer flexibelt lönesystem med generellt sett större
möjligheter att rekrytera och behålla kvalificerad personal saml en i övrigt
slörre handlingsfrihel vid rekryteringar.
- Ett
fristående SIFU i nära samverkan med näringslivet och arbetstagar
organisationerna torde ha bättre möjligheler atl knyta an till ett större
industripolitiskt sammanhang än vad som blivit fallel i nuvarande or
ganisationsform. Inlresset och förtroendet för SIFU torde härigenom
öka inom främst näringslivel.
Efter
atl sålunda ha konstaterat att övervägande skäl talar för en ny, friare
organisationsform för SIFU presenterar och kommenlerar kommittén under punkt
4.5 olika former för statlig verksamhel.
4.5
Former för statlig verksamhet
StaUig
verksamhet kan ske i många olika former. Med verksamhetsform avses här den
yttre form som ger det organ där verksamheten bedrivs dess rättsliga ställning
utåt. De olika former som staten kan välja mellan för sin verksamhet har på
senare tid beskrivits i flera olika sammanhang. Här kan nämnas att
statskontoret i sin rapport (1976: 22) Myndighet, stiftelse eller akiiebolag
analyserat de nämnda verksamhetsformernas egenskaper och användningssätt.
Vidare finns i företagareföreningsulredningens belänkande (SOU 1977: 3) Utbyggd
regional näringspolitik en utförlig redovisning av olika former för offentlig
förvaltning. Åven i STU-kommitténs delbetänkande (Ds I 1975: 7) STUs
organisaiionsform redovisas olika organisalion-salternaUv för statlig
verksamhet. De olika formerna för offentlig förvaltning framgår av det
följande.
4.5.1
Allmänt om former för StatUg verksamhet
Verksamhet
som bedrivs för del allmännas räkning, dvs. för stal och kommun, kan vara av
mycket varierande beskaffenhet. En väsentlig del av den statliga verksamheten
beslår i s. k. myndighetsutövning. I förvaltningslagen (1971: 290) definieras
detla närmare som ulövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån,
rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart
förhållande. För myndighetsutövning gäller att verksamheten måsle ske med stöd
av lag eller förordning eller på annat sätt utgå från ett beslut av regering
och riksdag. Myndighetsutövning utmärks således av att det är fråga om
ensidiga beslut från statens sida, dvs. ej ett avtal.
Prop. 1979/80: 88 48
Sedan gammalt har myndighetsutövning utgjort kärnan i den
slalliga verksamhelen. Efler hand har dock uppgifterna för denna vidgais.
Numera finns många andra områden för statlig verksamhel som t. ex affärs-,
planerings-, ulrednings-, informations- och serviceverksamhet.
Etl sammanfattande namn på den verksamhet som bedrivs för
det allmännas räkning är offentlig förvaltning. Som förvaltning räknar man
dock vanligen inle den verksamhet som utövas av riksdagen, regeringen och domslolarna.
Det normala är all förvaltningsuppgifter ligger på myndigheter, som ulan egen
rällssubjeklivilet, dvs. förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter, representerar det allmänna. De statliga myndighelerna fömtsätts
således vara organ för elt och samma rättssubjekl, staten. De utgör en del av
vad som med ett sammanfallande namn kallas statsförvaltningen. På motsvarande
sätt är de kommunala myndighelerna organ för kommunen. Emellertid kan också som
framgår av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) förvaltningsuppgift
överlämnas lill bl.a. bolag, förening, samfällighel eller stiftelse. De
uppräknade organen är juridiska personer med självständig rällssubjeklivilet.
Formelll är de enskilda organ. Överlämnande sker normall endast till
rättssubjekt som ägs eller på annal sätt kontrolleras av stal eller kommun.
Bakom valet av privaträttslig form för statlig verksamhel ligger framför allt
två skäl, nämligen att verksamheten skall bedrivas i organiserat och permanent
samarbete med ulomslående intressenter eller att del är fråga om
affärsverksamhet eller annan självbärande verksamhet.
Då en förvaltningsuppgift överlämnas till enskilt
rättssubjekt kan delta i allmänhel ske utan särskilda yllre former. Elt
undantag utgör del fallet att förvaltningsuppgiften innefallar
myndighetsutövning. Enligl 11 kap. 6 § Iredje stycket RF krävs i sådanl fall
alt överlämnande sker med stöd av lag.
Myndighelulövning ställer särskilda krav på garanlier för
rättssäkerhet. Vid avgörande av frågan om myndighetsutövning bör ske via ett
privaträttsligt rättssubjekt måste en avvägning göras mellan å ena sidan de
skäl som föranleder alt verksamhelen bör bedrivas av elt privalrältsligt rättssubjekt
och å andra sidan arten av myndighetsutövning och de garanlier för
rättssäkerheten som ställs upp. Eflersom SIFU:s verksamhel inle innefattar
myndighetsutövning är dock denna fråga inle akluell i detla sammanhang.
4.5.2 Statlig verksamhet genom myndighet
Det finns inget enhetligt myndighetsbegrepp, vilkel medför
att myndighetsformen inom sig rymmer organ som organisatoriskt skiljer sig
starkt åt. Som myndigheler räknas organ som ämbetsverk, affärsverk och uppdragsmyndigheter.
Till krelsen av myndigheler kan i undanlagsfall hänföras organ som är
självständiga juridiska personer, t. ex. allmänna försäkringskassor. De är då
så inordnade i det regelsystem som normall gäller för myndigheler att de får
anses som sådana. Trots de organisatoriska skillnaderna har myndigheterna -
genom alt de är en del av staten - åtskilligt gemensamt. Bl. a. är samtliga
myndigheter underordnade regeringen. Denna har således rält all ulfärda
direkliv för verksamheten. Direktiven får dock inte strida mot gällande rätt.
Av 11 kap. 7 § RF följer vidare all varken regering eller riksdag får beslämma
hur en myndighet skall besluta i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning
eller tillämpning av lag.
De lermer som används för alt beteckna myndigeter svarar
ibland inle mol någon enhetlig typ av organ. Termen nämnd används t. ex. både
för
Prop.
1979/80:88 49
cenirala
ämbetsverk och för små organ med etl lilel kansli eller sekretariat. Det senare
slagel av nämnder är ofta nära knutna till eller underställda deparetmentet
eller cenirala ämbetsverk och affärsverk. Motsvarande oklarheter finns beträffande
termer som slyrelse, råd, institut, anstalt, fond och delegation. Termerna
centralt ämbetsverk, affärsverk och uppdragsmyndighet har dock en relativt
klar innebörd.
Med
centralt ämbetsverk avses en myndighet som är direkt underställd regeringen,
har hela landet som verksamhetsområde och är så stor att den är uppdelad i
underenheter. Exempel på centrala ämbetsverk är stalskonloret,
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och SIND. Länsslyrelserna kan i
praktiken föras till denna kategori. De är dock lill skillnad från de
uppräknade myndigheterna inle centrala organ.
Del
finns ålskilliga organ som uppfyller ovanslående kriterier på cenlrall
ämbetsverk men som trols delta inle brukar belecknas ämbetsverk eller ens
myndighel. I rältslig mening är de dock myndigheter. Hit hör bl. a. vissa
utbildningsanstalter, forskningsinrättningar, museer samt de militära staberna.
Affärsverken
har slörre frihet i främst ekonomiskt avseende än ämbetsverken. Denna frihet
tar sig utlryck i att affärsverken i allmänhet har rätt att självständigt
använda sina löpande inkomster för bestridande av driftsutgifter. Endasi
överskottet redovisas i statsbudgeten. Däremol skall investeringsutgifter i
regel fastställas av riksdagen och redovisas mot anvisade anslag.
Affärsverken
beslutar i viss utsträckning själva om sina taxor. Också i fråga om
personalpolitiken är affärsverkens handlingsfrihet större än ämbetsverkens.
Handlingsfriheten varierar dock något. Affärsverksformen är således inte
enhetlig. Som exempel på affärsverk kan nämnas postverket, televerket,
domänverket och slalens järnvägar (SJ).
Uppdragsmyndigheterna
skiljer sig i ell väsenlligl avseende från de egenlliga ämbetsverken: de har i
likhet med affärsverken möjlighet att använda löpande inkomster för all
bestrida driftsulgifter. Uppdragsmyndigheterna har dock inte samma frihet i
övrigt som affärsverken. Dessutom anslagsfinansieras vanligen delar av
verksamheten. Trots detta kan uppdragsmyndigheten ses som ell mellanting
mellan centralt ämbetsverk och affärsverk. Som uppdragsmyndighel räknas bl. a.
statistiska centralbyrån (SCB), statens bakteriologiska laboralorium och
statens provningsanstalt. Hit räknas även SIFU, trots att SIFU organisatoriskt
ingår som en del i SIND,
En
statlig myndighel skapas genom atl regeringen genom instruktion eller liknande
föreskrifi utfärdar de bestämmelser som behövs för den verksamhet myndigheten
avses bedriva och vidare ulser vissa befattningshavare. Eftersom inrättande av
nya myndigheter så gotl som alllid kräver att medel anvisas för verksamheten,
behövs i praktiken även beslut av riksdagen. Det förekommer också att i lag
finns direkt bestämmelse om att viss myndighet skall finnas. Beslutet om
inrättande har då skett direkt genom lagen och del ankommer på regeringen att
utfärda föreskrifter om organisationen och utse befattningshavare.
När
det gäller bedrivande av verksamheten finns vikliga principiella skillnader
mellan myndigheter och enskilda rättssubjekt. En gmndläggande olikhet följer
av del nyssnämnda förhållandel att regeringen direkt kan ingripa med direktiv
och föreskrifter i olika avseenden gentemot myndigheter. För myndigheterna
gäller vidare ett storl antal bestämmelser som ingående reglerar deras
administration och handläggning av ärenden. 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr
88
Prop.
1979/80:88 50
Grundläggande
bestämmelser som gäller för de flesta myndigheterna finns i allmänna
verkssladgan (1965:600), där bl.a. föreskrivs atl beslul och vissa uppgifter i
samband därmed skall framgå av prolokoll eller andra handlingar. För arbetet
vid de särskilda myndighelerna gäller av regeringen meddelade instruktioner,
som myndigheterna i allmänhet är skyldiga atl komplettera med en intern
arbetsordning.
För
handläggning av ärenden hos myndigheler finns allmänna regler i förvallningslagen.
Av särskild belydelse är de bestämmelser som reglerar förfarandet i ärenden som
gäller myndighetsutövning. Enskildas rättssäkerhet tryggas också genom den
rätt atl anföra besvär över myndighets beslut som alltid finns, om inte
besvärsrätten avskurils eller inskränkts genom uttrycklig bestämmelse i lag
eller annan författning. Myndigheterna står under tillsyn av
justitieombudsmannen (JO) och justitiekanslern (JK). Dessas tillsyn gäller
också enskilda organ i den mån dessa handhar myndighetsutövning.
Av
stor vikt för myndighelernas verksamhet är också principen att de skall arbela
under insyn och konlroll från allmänheten. I fråga om handlingar som inkommit
till eller upprättats hos myndigheter gäller enligt tryckfrihetsförordningen
den s. k. offentlighetsprincipen. Denna innebär atl var och en har rätt att ta
del av sådan handling, om inte uttryckligt slöd för hemlighållande finns i
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen). Vidare är enligl servicecirkuläret (1972:806) Ull
statsmyndigheterna dessa skyldiga att gå allmänheten till hända med att
översända handlingar och lämna upplysningar av olika slag.
Det
finns även anledning att något beröra personalens slällning i myndigheter
resp. i enskilda organ. Vissa olikheter finns. De viktigaste skillnaderna är
att de statliga myndighelerna är bundna av regler för inrättande av tjänster,
anställning och lönesättning, som saknar motsvarighet i enskild verksamhet.
Olikheterna mellan anställda vid myndigheter resp. enskilda organ har minskat
väsentligt i och med att ämbetsansvaret och ämbels-straffen togs bort år 1975.
Åven i fråga om anställningstryggheten gäller numera i stort sett samma regler
för statligt och privat anställda. Vid omplaceringsärenden beiraktas dock
staten som en arbetsgivare, vilkel kan medföra vissa fördelar för de
myndighelsanställda.
Syftet
med det regelsystem som gäller för statsmyndigheterna är alt tillgodose dels
behovet av kontroll och god ordning inom slallig verksamhet, dels allmänhetens
intresse av rättssäkerhet och korrekt behandling av de ärenden som handläggs.
Regelsystemet ger en siadga åt verksamheten som knappast kan uppnås om den
drivs i privaträttslig form. Nackdelen med myndighetsformen är att den i vissa
lägen är stel och osmidig och att större risker för onödig byråkratisering
finns än om verksamheten sker i friare former.
4.5.3
Statlig verksamhet genom ekonomisk eller ideell förening
En
ekonomisk förening är en sammanslutning av medlemmar som kan vara fysiska eller
juridiska personer. Strukturen liknar eU aktiebolags på det sättet att en och
samma organisation hela tiden anses föreligga, fastän föreningens medlemmar
likaväl som dess ekonomiska lillgångar kan växla och utbytas mot andra. Som en
sammanhållande formell faktor fungerar föreningens firma. En ekonomisk förening
är en självständig juridisk person. För föreningens förbindelser svarar
föreningens tillgångar. Medlemmarnas ansvar gäller endast förfallna obetalda
insalser och avgifler.
Prop.
1979/80:88 51
Med hänsyn till de krav som lagen uppställer för
erhållande av regislrering som ekonomisk förening är det uteslutet för stat
eller kommun atl ulöva offenllig förvallning genom alt bilda ekonomisk
förening. Däremot föreligger inget hinder mot att överlämna förvaltningsuppgifter
åt redan bildade ekonomiska föreningar. Eftersom syftel med föreningsverksamheten
skall vara atl främja medlemmarnas ekonomiska inlressen, kan del dock mera
sällan bli fråga om sådan verksamhet för statens del. Ett undantag var företagarföreningarna,
vars verksamhet dock numera övertagils av de regionala utvecklingsfonderna,
som till formen är stiftelser.
En sammanfallande juridisk beteckning på föreningar som
inte är registrerade som ekonomiska föreningar är ideella föreningar. Definitionen
är således formell och ideellt syfte med föreningens verksamhet krävs inle,
även om sådanl ofta finns. Del kan vara fråga om föreningar som driver
ekonomisk rörelse men i annal syfte än atl främja medlemmarnas ekonomiska
intressen eller föreningar som har detla syfle men som inle driver ekonomisk
verksamhet i föreningslagens mening, t. ex. arbetsmarknadens organisaUoner.
Benämningen ideell förening är historiskt betingad.
För ideella föreningar finns ingen lagstiftning. Del finns
dock i de flesla hänseenden klara regler i praxis. De tillerkänns självständig
rätlssubjekti-vitet under fömtsättning atl stadgar antagits, som ger omväriden
en klar bild av föreningen, och slyrelse utsetts. En korrekt bildad ideell
förening kan således förvärva rältigheter och ikläda sig skyldigheter. Den
arbetar liksom en ekonomisk förening utan personligt ekonomiskt ansvar för medlemmar,
styrelse och funktionärer. Ideella föreningar har stor frihet att organisera
sig på det sätt de finner lämpligt. I allmänhet brukar de ha en organisation av
liknande slag som ekonomiska föreningar. Någon möjlighet att registrera ideell
förening finns inte med undanlag för alt förening som driver näring skall föras
in i del hos länsstyrelsen förda handelsregistret.
I fråga om möjligheterna atl utöva offentlig förvallning
genom ideell förening är situationen principielll densamma som då del gäller
ekonomisk förening. Eftersom en förening bygger på medlemskap av fysiska eller
juridiska personer kan slalen inte utöva förvaltning genom alt bilda en sådan,
medan inget hinder finns mot atl överlämna förvaltningsuppgifter till en
existerande förening. Det är emellertid mindre vanligt all ideella föreningar
har sådana uppgifter. Exempel på ideella föreningar som utför sådana uppgifter
är Riksidrottsförbundel och Jägareförbundet. I dessa fall avser
förvaltningsuppgifterna bl. a. fördelning av slatliga bidrag.
4.5.4 Statlig verksamhet genom aktiebolag
Aktiebolags verksamhet regleras i aktiebolagslagen (1975:
1385). Aktiebolag är alltid ett självständigt rättssubjekt. Del ägs av
aktieägarna som inte svarar personligen för bolagets ålaganden och
förpliktelser ulan endast med insatt aktiekapital. Borgenärer får således
hålla sig lill bolagets tillgångar. I syfle att skydda borgenärsintressen finns
regler om inbetalning av aktiekapital och skydd för detla. I akiiebolag skall
finnas tre bolagsorgan: bolagsstämma, styrelse och revisorer. I större bolag
skall också finnas en verkslällande direktör. Med innehav av aktier följer en
viss rösträtt på bolagsstämma. Den grundläggande principen är alt de som har
majoriteten av rösträtten också bestämmer i bolagel. Det finns dock ell antal
regler som syflar till att skydda minoriteter mol maktmissbmk. På bolagsstämman
avgörs bl. a. frågan om ansvarsfrihet för slyrelseledamöler och verkställande
direktör, val av styrelse, ändringar i bolagsordning, aklieutdel-
Prop.
1979/80: 88 52
ning, ändring av aktiekapital m. m. Den löpande
verksamheten leds av styrelsen och verkslällande direkiören, om sådan finns.
För aktiebolag skall finnas en bolagsordning, där bl. a. bolagets firma och
arten av bolagels verksamhel skall anges. Akiiebolag skall registreras hos
patent- och registreringsverket, som för etl offentligt register med olika
uppgifler om aktiebolagen. Dessa är skyldiga atl dit sända in sin
årsredovisning.
Akiiebolag förutsätter i princip att olika aktieägare
genom all lillskjula kapital samverkar för att driva en vinstinriktad
verksamhet. Aktiebolagslagen är i allt väsentligt uppbyggd för detla. Del
finns dock inget formelll hinder mot atl det endasi finns en aktieägare och
inte heller mol alt verksamheten drivs utan vinstsyfte. Aktiebolagsformen
används i slor utsträckning för atl driva stadig verksamhet i de fall då ett
självständigt rättssubjekt anses lämpligt för uppgiften. Främsl är det fråga om
affärsmässig verksamhet, t.ex. Statskonsult AB. Åven andra hänsyn än affärsintresset
kan spela in. Vid bildandet av AB Svensk Bilprovning anfördes bl.a. samarbetet
med olika organ inom motorbranschen som skäl för aktiebolagsformen. Detta bolag
har en särskild ställning som riksprovplats för molorfordon m.m. Del förekommer
någon gång att aktiebolagsformen används också för ändamål där affärsintresset
är av underordnad belydelse. Bl. a. bedrivs viss forskning i bolagsform.
Exempel på della är Studsvik Energiteknik AB (f.d. AB Atomenergi) och Svenska
Rymd AB. Åven kulturverksamhet bedrivs ibland i bolagsform, t. ex. Operan,
Dramaten och Sveriges Radio. De icke-affärsmässiga användningarna av
aktiebolagsformen är dock relativt ovanliga.
Om viss verksamhet skall drivas så att inte kostnaderna
täcks, har aktiebolagsformen nackdelar. Del krävs då ell kontinuerligt inflöde
av kapital. Om akUekapitalet sjunker under en viss nivå, är nämligen bolaget
skyldigt att gå i likvidation. Som exempel på överväganden om aktiebolagsformens
lämplighet för statlig verksamhet vid fall av deUa slag kan nämnas all för
ledningen av de s. k. industricentra valdes formen stiftelse i stället för den
av industricentrautredningen föreslagna aktiebolagsformen med hänvisning till
att verksamheten skulle ha ren förvaltningskaraklär och inte drivas i
vinstsyfte (prop. 1973:40 s. 79). Det kan också nämnas att vid val mellan
formerna akiiebolag och stiftelse för arbetsvårdsföretagen stiftelseformen vahs
med hänvisning till bl. a. atl betydande tillskoU av allmänna medel krävs för
verksamhelen (prop. 1977/78: 30 s. 84). Liknande överväganden gjordes då
företagareföreningarna omorganiserades till stiftelser (prop. 1977/78:40, bil.
1 s. 137). Del bör påpekas aU vid valet mellan akiiebolag och stiftelse även
andra faktorer har stor betydelse. En väsentlig skillnad mellan dessa
verksamhetsformer är alt för aktiebolag finns noga regleral hur
ansvarsfördelningen skall vara mellan de organ som handhar den ekonomiska
kontrollen av bolaget, hur den ekonomiska redovisningen skall vara ordnad m.
m. För stiftelser har däremot stiftaren stor frihet alt i avsaknad av lagregler
utforma stiftelsens sladgar som han finner lämpligl.
Åven statliga akiiebolag har naluriiglvis all följa
aktiebolagslagens bestämmelser. Ell stort anlal regler saknar dock sin avsedda
belydelse för sådana bolag. Detta gäller t.ex. regler som har Ull uppgifl alt
skydda aktieägarnas och bolagsborgenärernas intressen. Särskilt om verksamheten
inle är affärsmässig kan sådana regler i stället vara lill hinder för statliga
bolag.
Från den verksamhet som drivs av statliga aktiebolag bör
skiljas verksamhel som drivs av affärsverk. Åven om affärsverken har en
självständi-
Prop. 1979/80: 88 53
gare ställning än vanliga myndigheter, ingår de i den
direkta statsförvaltningen och står i omedelbarl beroendeförhållande lill
regeringen. 1 statliga aktiebolag gör sig däremot det staUiga inflytandet
gällande genom all staten uppträder som ägare på bolagsstämman. Ett statligt
aktiebolag kan till skillnad från ett affärsverk på egen hand falla beslul om
investeringar och flertalet övriga förhållanden som påverkar förelagets
kapitalförsörjning. Bolagel är heller inte bundet av de personalpolitiska
överenskommelser som ingålls för statstjänstemannen. Offentlighetsprincipen
gäller inle för bolagets verksamhet. Ett undantag är Svensk Bilprovning som
genom en särskild bestämmelse i sekretesslagen likställs med myndighet såvitt
avser bolagets myndighetsutövning.
Möjligheter till staflig konlroll över akiiebolag pä annat
sätt än genom ägarinflytande finns dock. Aktiebolagslagen medger atl i
bolagsordningen intas särskilda bestämmelser om styrelse, revisorer, ändring i
bolagsordning m.m. Del är således möjligt alt föreskriva t.ex. att elt vissl
anlal styrelseledamöter skall utses av annal organ eller all ändring av
bolagsordningen kräver godkännande av regeringen. Däremot torde aktiebolagslagens
ingående regler om ansvarsfördelning förhindra att generell besvärsrätt införs
över bolagets beslut. Det förekommer atl statsmakterna i samband med
statsfinansielll stöd till bolaget förbehåller sig elt mera ingående inflyiande
över elt bolags verksamhet genom atl i bolagsordningen införa villkor av olika
slag. Om elt statligt bolag behöver nytt aktiekapital har statsmakterna ell
direkl inflytande genom alt det är aktieägarna som beslutar om
kapitaltillskott. Andra möjligheler till styrning finns också. Avtal kan finnas
mellan slaten och aktiebolaget. Så är fallet belräffande t.ex. Sveriges Radio.
4.5.5 Statlig verksamhel genom stiftelse
Stiftelser har en helt annan struktur än bolag och
föreningar. Del är i varje fall inte i första hand fråga om någon
sammanslutning av personer för ett gemensamt ändamål. Karaktäristiskt för stiftelseformen
är i stället all en eller flera fysiska eller juridiska personer (stiftare)
avsätter en viss egendom (stiftelseförmögenhet) för elt bestäml ändamål.
Stiftarnas föreskrifter kommer oftast till utlryck i en särskilt upprättad
stifteiseurkund. Stiftarnas inflytande över stiftelsen - i deras egenskap av
stiftare -upphör sedan stiftelsen bildats. Uppgiften all beslämma över
egendomen tillkommer i stället förvaltare eller slyrelse för stiftelsen, vilka
i sin tur är bundna av stiflelseändamålel. I princip råder förbud att ändra
vidlagna stiftelsedispositioner. Bundenheten gäller ändamålet och stiftelsens
upplösning. 1 övrigt kan i de ursprungliga stadgarna ges anvisning om vem som
skall ha rält atl ändra stadgarna. Permutationslagen (1972: 205) innehåller
regler om ändring av sliflelsevillkor som har blivit föråldrade, orimliga eller
annars inte kan iakttas. Från förening skiljer sig således stiftelse framför
allt pä del sättet att stiftelsen inle har några medlemmar och att stiftelsens
intressenter inle fritl kan ändra stadgarna.
En stiftelse som står under egen förvaltning brukar man
kalla självständig stiftelse. En sådan tillerkänns självsländig
rättssubjektivilel och kan gentemot tredje man ikläda sig rättigheter och
skyldigheter. Något erkännande av myndighel eller regislrering behövs inte. Om
förmögenhetsmassan däremol inte står under egen förvaltning utan förvaltas av
en exislerande oiganisation brukar man tala om fond eller osjälvständig
stiftelse. 1 praktiken behöver inte skillnaden bli så stor mellan självsländiga
och osjälvständiga stiftelser. 1 och med att stiftelseförmögenheten i en
osjälv-
Prop. 1979/80:88 54
ständig
stiflelse skall hållas avskild, vilkel regelmässigt är fallet, och ocksä
verkligen av förvaltaren hålls avskild från dennes egen förmögenhet, blir
nämligen enligt lagen (1944: 181) om redovisningsmedel förmögenheten oåtkomlig
för förvaltarens borgenärer vid en utmätning eller konkurs hos denne. Delta
kallas med en juridisk lerm all stiftelseförmögenheten är sakrättsligl skyddad.
En sådan stiftelse är också atl anse som en juridisk person. Rättsverkningarna
för stiftelser med olika förvaltningsformer är därför i slor utsträckning
likartade. I det nu aktuella sammanhanget är det dock de självständiga
stiftelserna som är av intresse. Del bör nämnas att beleckningen självsländig
stiftelse ibland används om varje stiflelse som är självsländig juridisk person
oavselt förvaltningsform.
Svensk
rätt saknar en samlande lagstiftning om stiftelser av det slag som finns
belräffande akiiebolag och ekonomiska föreningar. Hur förvaltningen av en
stiftelse skall gå till beror i första hand på vad som besläms i
stiftelseurkunden eller särskilda sladgar. Om inte annal har beslämts där,
fallas beslul i stiftelsens angelägenheter av slyrelsen med enkel majorilel. I
stiftelser med omfattande verksamhel och då särskill rörelsedrivande stiftelser
förekommer det att vissa verkställande funktioner överlåts på en verkställande
ledamot. Om ingel annal är bestämt torde reglerna i aktiebolagslagen om
slyrelse och verkslällande direktör vara vägledande för kompetens- och
ansvarsfördelning mellan slyrelse och verkställande ledamol. Stiftelser kan
naturligtvis också ha anställd personal.
Vissa
sliflelserällsliga regler finns i lagen (1929: 116) om tillsyn av stiftelser.
Enligt tillsynslagen skall stiftelser i princip anmälas lill länsslyrelsen. Om
stiftelsen främjar ett allmännyttigt ändamål, skall länsslyrelsen ulöva tillsyn
atl stiftelsens förvaltning sköts i enlighet med lagen och de föreskrifter som
gäller för stiftelsen. Lagen innehåller vissa regler om styrelse, räkenskaper
m. m. i syfle all göra denna kontroll möjlig. Tillsynen av allmännyttiga
stiftelser har ansells påkallad dels med hänsyn lill samhällets intresse av att
ändamålet med stiftelsen tillgodoses och dels med hänsyn till att dessa
stiftelser har en skatlerätlsligl gynnad posilion.
Betydelsefulla
begränsningar finns i anmälningsplikten enligt tillsynslagen. Undantagna från
anmälningsskyldighel - och därmed också från tillsyn - är bl. a. stiftelser som
genom anknylning till staten eller särskilda institutioner antas vara
förvallade på elt belryggande sätt och stiftelser som har av regeringen
fastställda stadgar och enligt dem står under särskill anordnad lillsyn. 1
praktiken innebär detla all stiftelser som utövar statlig verksamhet inle står
under tillsyn enligt 1929 års lag. Det bör nämnas atl stiftelser som driver
näring skall föras in i del hos länsstyrelsen förda handelsregistret.
En
statlig stiftelse bildas i regel genom atl regeringen fastställer stadgar för
stiftelsens verksamhet och förvallning saml utser styrelseledamöter, i den mån
inle i stadgarna har angetts atl dessa skall utses på annat sätt. De statliga
stiftelserna bildas i allmänhel för att driva viss verksamhet. I praktiken har
beträffande sådana stiftelser en väsenllig urholkning av sliftelsebegreppet
skett. Vanligen är nämligen den för de enskilda stiftelserna grundläggande
förmögenhelsdispositionen inte det väsenlliga. I allmänhet utgör
stiftelsekapitalet en relalivi blygsam summa, som i vissa fall närmast är
symbolisk. Verksamheten finansieras i stället helt eller delvis genom anslag
över statsbudgeten. Det har förekommil att förmögenhets-dispositionen hell har
ersatts med sådana anslag. Med denna utveckling blir den reella skillnaden
mellan myndighel och stiftelse diffus och beslår närmasl i all verksamhel i
myndighetsform är bunden av ell relativt fast
Prop.
1979/80:88 55
regelkomplex
medan för verksamheten i stiftelseform gäller de regler som för varje särskill
fall fastställs i stadgarna för stiftelsen. Härvid kan erinras om det tidagare
nämnda förhållandet atl någol fast myndighetsbegrepp inte finns och atl vissa
formelll enskilda rättssubjekt i vissa sammanhang kan inbegripas bland
myndigheterna.
Stiftelseform
för statlig verksamhet har särskill under senare tid valts i ålskilliga fall
där myndighetsformen ansells mindre lämplig. Till grund för ett sådanl val kan
ligga flera skäl. Ett skäl är atl verksamhelen i stiftelseform kan bedrivas
mindre formbundet är i myndighetsform och dessutom förvaltningen anpassas till
ändamålei med verksamheten. Ett annat skäl är atl verksamheten kan bedrivas mer
fristående från staten t. ex. för att tillgodose krav på konstnärlig frihet.
Etl mycket viktigt skäl är slutligen att om man önskar bedriva verksamheten i
organiserat och permanent samråd med utomstående intressenter stiftelseformen
lämnar hell andra möjligheter än myndighetsformen atl lillgodose alla parters
intressen. Valel mellan stiftelse och aktiebolag har berörts tidigare.
Principiellt kan sägas att aktiebolagsformen är särskilt lämpad för
affärsmässig verksamhet. Man får elt beprövat regelsystem för ansvarsfördelning
och ekonomisk kontroll. Stiftelseformens fördelar beslår främst i möjlighelen
all anpassa regelsystemet för den avsedda verksamheten. En nackdel är
avsaknaden av regler för ekonomi-administration. Aktiebolagsformen ger
automatiskt en ekonomisk stadga åt verksamhelen, medan stiftelseformens fördel
är dess flexibilitet. Stiftelse- och aktiebolagsformerna tillskapades båda för
atl tillgodose enskilda behov och var från början inte avsedda att fungera som
en form för statlig förvaltningsverksamhet. De har trots detta visal sig
ändamålsenliga i många fall. För de statliga stiftelsernas del har som nämnls
utvecklingen medfört påtagliga förändringar i hela sliftelsebegreppet. Detta
sammanhänger med att det f. n. saknas en helt ändamålsenlig verksamhetsform
för icke-affärsmässig statlig verksamhet som skall bedrivas i själsvtändig
form.
Stiftelseformen
har av slaten hittills använts för verksamhetsuppgifter främsl inom områdena
kullur och forskning. Del kännetecknande för de statliga stiftelserna, fömtom
atl de är undantagna anmälningsplikt enligt tillsynslagen, är att statsmakterna
varit verksamma vid bildandet eller att de på etl eller annal sätt skaffat sig
inflyiande över förvallningen i stiftelser bildade av enskilda rättssubjekt.
Som exempel på det senare kan nämnas Stiftelsen Solstickan, Stiftelsen
Danvikens hospital och Stiftelsen Drottningholms teatermuseum.
På
det näringspolitiska området förekommer vissa stiftelser. Som exempel kan
nämnas de regionala utvecklingsfonderna, där staten och lands-Ungen tillskjutit
tillgångarna. Norrlandsfonden och Stiftelsen Industricentra, där staten
tillskjuUt tillgångarna, och Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre
Norrland, som gmndats av slaten genom vissa myndigheter, de två nordligaste
landslingen och Norrlandsfonden.
Viss
kollektiv forskning är organiserad så att forskning, vars inriktning bestäms av
en programstyrelse, bedrivs inom en för ändamålet bildad stiftelse.
Programstyrelserna, som tillkommit genom avlal mella STU och näringslivets
branschorganisationer, saknar rättssubjektivitet och är köpare av tjänster
medan själva forskandet utförs av universitet eller högskolor. En
programstyrelse kan sägas vara arbetsgrupp tillkommen för atl lösa vissa
uppgifter inom etl ramprogram och ofla underställt ett kollektivt
forskningsinstitut i stiftelseform med STU och näringslivet som huvud-
Prop. 1979/80:88 56
Som
exempel på etl kollektivt forskningsinstitut i stiftelseform kan nämnas
Svenska träforskningsinstitutet. Bakom detla står STU som representant för
staten och Stiftelsen svensk träforskning som representant för träindustrins
branschorganisationer. Svenska träforskningsinstitutet lillförs medel frän
slalen och induslrin genom treårsavtal med STU och Stiftelsen svensk
träforskning som avtalspartner.
På
senare tid har påtalats atl systemet med treåriga projekt som underlag för
stiflelse- eller programstyrelseavtal gör det svårl för de kollektiva
forskningsorganen all bära fullt arbetsgivaransvar. En arbetsgrupp med
representanter från stiftelserna, STU och instituten utreder f. n. olika
möjligheter att bedriva kollekUv forskning med full anställningstrygghet för
personalen.
5 Förslag
5.1
Ny organisationsform för SIFU självständig myndighet, aktiebolag eller
stiftelse?
Kommittén
har i föregående kapitel förordat en ny organisationsform för SIFU saml
redovisat olika alternaUv till statlig verksamhet. I och för sig kan övervägas
att ombilda SIFU till en självständig myndighet. Det bör därför nämnas att inte
samtliga av de förul nämnda skälen för en omorganisation diskvalificerar
myndighetsformen som sådan. SIFU som egen myndighet - således en återgång Ull
förhållandel före den 1 juli 1974 - torde givelvis få t.ex. ökad
självständighet och handlingsfrihet bl.a. i kontakterna med näringslivet.
Myndighetsformen är dock i sig inte lämpad för SIFU, som kommittén tidigare
framhållit. Myndighelsalternativet bör således inte aktualiseras. Det finns i
delta sammanhang anledning atl erinra om att SIND i den förut nämnda rapporten
(SIND 1975:6) Kursverksamheten m.m. vid statens industriverk framhöll att
myndighetsformen är mindre lämpad för direkt genomförande uppgifter som t. ex.
SIFU:s kursverksamhet.
De
alternativa organisationsformer som ligger närmasl till hands med hänsyn till
SIFU:s uppgifter och verksamhetsvillkor är enligt kommitténs uppfattning
aktiebolag och stiflelse. Del kännetecknande för dessa organisationsformer
framgår av det föregående kapitlet. Vid en jämförelse mellan de två formerna
har kommittén funnit stiftelseformen vara den mest lämpliga. Anledningen
härtill är framför allt att SIFU:s verksamhet i vissa avseenden inte är anpassad
till det givna regelsystem - aktiebolagslagen -som gäller för aktiebolag.
Vinstintresset förutsätts vara själva drivkraften i ett aktiebolag och lagen är
särskilt anpassad till de förhållanden som gäller för enskilt bedriven
affärsverksamhet. Det betyder att åtskilliga bestämmelser har som främsta
syfte alt skydda borgenärernas och aktieägarnas intressen. Sådana regler kan
utgöra en onödig belastning för en verksamhet som SIFU:s. Exempel på della är
bestämmelsen i aktiebolagslagen om likvidationsplikt, om viss del av
aktiekapitalet förbrukas.
Kommittén
förutsätter att SIFU liksom hittills inom överskådlig tid kommer alt behöva
årliga bidrag från staten för den löpande driften. Detla hänger samman med
SIFU:s profilering - enligl statsmakternas rikllinjer - mot småföretagen. För
alt stimulera denna målgrupp all i ökad omfattning della i fortbildning och
vidareutbildning krävs särskilda utbildningsak-
Prop.
1979/80: 88 57
tiviteter
som svåriigen till fullo kan ävgiftsfinansieras. Syftel med statsbidraget är
att täcka sådana merkostnader. Detta gör att SIFU, om det drevs som akiiebolag,
för sin rättsliga existens skulle vara beroende av bidragel och ständigt verka
under likvidationshot såvida del inte förfogar över ett aktiekapital med en
avkastning motsvarande drifisbidragsbehovel. Med ulgångspunkt i nuvarande
omsättning och finansiering för SIFU skulle elt sådant aktiekapitaltillskolt
ligga i storleksordningen ca 100 milj. kr.
Kommittén
anser atl stiftelseformen bättre passar den verksamhet som SIFU bedriver. En
väsentlig fördel med denna organisationsform är att den formella regleringen
kan "skräddarsys" via stadgarna så att önskvärd hänsyn kan tas till
den berörda verksamhelens särart och speciella förutsättningar. Ett bra
exempel på en väl fungerande stiftelse (motsvarande) med uppgifler liknande
SIFU:s är Teknologisk Institut i Danmark. Kommittén förordar sålunda att SIFU
omorganiseras till en stiftelse i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag
lill avlal och sladgar som finns fogade som bilaga 2 och 3 lill betänkandet.
5.1.1 SIFU
i utveckling
Statsministern
anförde i den av riksdagen godkända s. k. småföretagspropositionen
(1977/78:40, s. 6) bl. a. följande:
"Genom
sin flexibilitet och sin branschmässiga spridning spelar småförelagen, som jag
redan understrukit, en viktig roll i näringslivsutvecklingen. I elt läge då
del framstår som särskilt angeläget att alla samhällets produkUva resurser tas
tillvara på bästa sätt är det vikligl alt småföretagens utvecklingsmöjligheter
underiättas. Den viktiga produktionsfaktor som vilja och förmåga till
företagande innebär måste tas tillvara på ett bätlre sätt. Detta är en av de
viktigaste fömtsättningarna för att långsiktigt kunna stärka det svenska
näringslivets konkurrensförmåga och Irygga välstånd och sysselsättning."
Kommittén
har i sitt arbele kunnat konstalera den betydelse SIFU:s fortbildnings- och
rådgivningsverksamhet har för att uppnå den av riksdagen uttalade
målsättningen rörande de små och medelstora företagen. Kommittén finner mot
denna bakgrund anledning att betona atl man i den fortsatta handläggningen av
SIFU-frågorna bör utgå från att ge SIFU möjlighet att utvecklas till etl ännu
mer effekUvl och allsidigare serviceorgan för företagen inom sitl område.
Del
finns flera luckor alt fylla och att utveckla områden där man redan är verksam.
Inte minst riksdagens satsning på utvecklingsfonderna innebär ökade uppgifter
och möjligheter för SIFU. Ökat direkt engagemang från näringslivet kommer att
verka i samma riktning.
Kommittén
föreslår därför att staten, vid en omorganisation av SIFU till stiftelse,
tillskjuter fem milj. kr. som stiftelsekapital. Vidare anser kommittén all det
mot den bakgrund som här anförts, bör övervägas att Ullföra SIFU ökade
driftsbidrag i framliden. Delta får ses som en ålgärd för att öka
produktiviteten i näringslivel vilket kommer hela samhällsekonomin till godo.
5.1.2 Avlal
och stadgar för Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
(SIFU)
Som
en konsekvens av sitt förslag att ombilda SIFU lill stiftelse framlägger kommittén
ell förslag till stadgar. Förslaget att som stiftare för SIFU skall jämte
staten ingå olika näringslivs- och fackliga organisationer kräver ett avlal
till vilket läggs etl förslag i det följande.
Prop.
1979/80:88 58
Kommiuén
vill härvid underslryka sin positiva inställning lill alt statens engagemang i
SIFU kompletteras med ett ökat ansvar och inflytande för den primära
målgruppens intresseorganisationer. Härigenom skapas väsentligt förbällrade
möjligheler för SIFU all nå ul till målgrupperna ävensom ökade möjligheter för
målgrupperna all få sina speciella utbildningsbehov lillgodosedda.
Som
förebild lill förslagen lill avtal och sladgar har tjänat normalavtalen resp.
stadgarna för de regionala utvecklingsfonderna. Principiella avvikelser finns
dock, t. ex. i fråga om utseende av slyrelseledamöler. Förslagen har som fömt
nämnts utformats efler diskussioner med de intresseorganisationer som
kommittén har överlagt med. Deras företrädare har under hand meddelat att
förslagen i storl kan ligga till grund för fortsatta överläggningar.
Den
nya stiftelsen föreslås få namnel Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
(SIFU).
1
det följande skall innehållet i avtals- resp. stadgeförslaget kommenleras.
Avtalet
1
-2 §§ Här fastställs beslutet atl bilda stiftelsen samt anges vilka som blir
stiftare
och vilken reglering som gäller för stiftelsen.
3
§ Här anges stiftelsens ändamål.
4-5
§§ Här anges stiftelsens finansieringskällor. Kommittén har härvid ulgålt från
atl staten - fömtom att lill stiftelsen överiåta SIFU:s nu befinUiga egendom -
som stiftelsekapital tillskjuter dels ett engångsbelopp om förslagsvis fem
milj. kr., dels ökade driftsbidrag jämte eventuella följdkostnader med
anledning av övergången från statlig till prival verksamhet. Engångsbeloppet
från staten om fem milj. kr. är avsett att användas som rörelsekapital. Den
nya stiftelsen, som inledningsvis kommer att befinna sig i en
omställningsprocess med anledning av omlokaliseringen till Borås, bör enligl
kommittén så långt möjligt garanteras en god start så den inte i onödan tappar
marknadsandelar. Intresseorganisationerna förutsätts även Ullskjuta
stiftelsekapital.
Den
löpande verksamheten fömtsätts liksom hittills till övervägande delen bli
finansierad genom kursavgifter. Men hänsyn lill de givna riktlinjerna för SIFU
med inriktning på en viss målgmpp kan SIFU emellertid inte bedriva sin
verksamhet enbart efter vad som är företagsekonomiskt lönsaml utan måsle
ulforma sina mål så att de överensstämmer med riktlinjerna. Till följd härav
kan intäkterna befaras bli lägre än kostnaderna. Av det skälet måste
verksamheten sannolikl även i fortsättningen bidragsfinansieras. Enligt
kommitténs mening bör huvudansvaret för denna del av finansieringen åvila
staten.
I
detta sammanhang vill kommittén ånyo erinra om att SIFU fr. o .m. del
innevarande budgetåret, alltså budgetåret 1978,/79, kan tillföras statliga
bidrag från två skilda anslag under Qortonde huvudtiteln (industridepartementet).
Förutom från anslaget B 4. Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m.
m., som är riktat direkt till SIFU, kan verksamheten finansieras även genom
anslaget B 16. Bidrag till företagsinriktad fortbildning. Det sistnämnda
anslaget står till SIND:s förfogande för fördelning - efter samråd med de regionala
utvecklingsfonderna - till olika utbildningsgivare. Här får alltså SIFU direkl
konkurrera med andra utbildningsgivare
Prop.
1979/80:88 59
om
medelstilldelning. Man kan dock förutsäUa att t.ex. branschorganisationer som
har möjlighet utnyttja anslaget ofta finner det rationellt att använda SIFU som
kursulvecklare och utbildningsgivare varvid medlen kommeratt användas i SIFU:s
verksamhet. Enligt kommitténs uppfaUning finns skäl all överväga en
sammanföring av de tvä anslagen.
Vid
sidan av den statliga finansieringen av den löpande driften avses
intresseorganisationerna kunna ge bidrag till speciella projekt som de finner
angelägna men som inte ryms inom SIFU:s budget.
Sammanfattningsvis
räknar kommittén med att verksamhelen kommer atl finansieras genom olika slags
intäkter. Vidare anser kommittén att det är viktigt alt den nya stiftelsen har
en väl utvecklad långsiktig planering bl.a. vad gäller kostnads- och
intäktssidan. För alt underiätta en sådan planering föreslär kommittén att de
statliga medlen lill stiftelsen anvisas för en längre tidsperiod än etl år.
Enligl kommilléns mening är det önskvärt med en treårsbudget. Tekniska
lösningar för en sådan form finns inom ramen för del slatliga budgetsystemet.
6§
En viklig punkl i avtalet är enligl kommittén del ansvar hos intresseorganisationerna
för marknadsföringen av SIFU-kurser som texten ger ultryck för. Delta får
emellertid inle tolkas så snävt atl SIFU ges monopolställning. Det måste
givetvis stå organisationerna fritt att främja även annan kursverksamhet.
SIFU:s uppgift blir bl.a. att täcka brister i det övriga kursutbudet.
7§
Avtalet förutsäUs gälla treårsperioder, vilket bl.a. ansluter till vad
kommittén nyss har nämnt om elt treårsbudgelsystem .
Stadgarna
l-2§§
Dessa paragrafer innehåller i princip detsamma som anges i 1-5 §§ avtalet.
I 2
§ andra slyckel återges statsmakternas riktlinjer för den s. k. sekundära
verksamheten som innebär atl SIFU mot full ersäUning kan ulnylljas även av
slora förelag och offenlliga organ, t.ex. inom ramen för den statliga
fortbildningen, i den mån delta inte försämrar ijänsleulbudet till
småföretagen.
3
§ Här pekas på samspelet med de regionala utvecklingsfonderna. Samhällel har i
ökad omfattning satsat på utvecklingsfonderna bl. .a som kontaktorganisationer
mellan småförelagen och samhället. Det är därför följdrikligl aU SIFU:s
verksamhet anpassas lill de utbildningsbehov som fonderna finner ute hos
förelagen. Kommittén vill härvid påminna om den speciella kompetens som finns
hos fonderna pä detla område och den utbildningsservice som de förmedlar. Som
tidigare har beskriviis finns en särskild utbildningskonsultfunktion vid varje
fond samt länsövergripande utbildningsenheter. Samspelet mellan SIFU och
fonderna kan i princip beskrivas på det sättet att fonderna slussar
utbildningsbehovet Ull SIFU som antingen genomför - cenlrall eller lokall -
befintliga kurser i samverkan med fonderna eller också utvecklar nya kurser
för genomförandel.
I
paragrafen framhålls också möjlighelen för SIFU att la på sig uppdragsprojekt
från bl. a. intresseorganisationerna.
4§
Här anges styrelsens sloriek och sammansättning. Kommittén anser det naturligt
att näringslivets organisationer ges tillräckligt mänga styrelse-
Prop.
1979/80: 88 60
platser så atl de specifika behoven inom olika bransch-
och företagstyper som företräds via skilda organisationer kan beaktas. De bör
förslagsvis få fyra platser. Vidare anser kommiuén det vara självklart all
envar av de tre centrala fackliga organisationerna erbjuds en styrelseplals.
Detla ger sju ledamöter. Kommittén anser också atl ingen av
organisationsgrupperna, dvs. näringslivsorganisationerna å ena sidan och de
fackliga organisationerna å andra sidan, bör ha fler styrelseplalser än
slaten, som fär anses bära huvudansvaret för verksamhelen. Regeringen bör
därför ulse för egen del fyra ledamöter - dvs. sammanlagl får slyrelsen elva
ledamöter. 1 och för sig kan kommittén tänka sig ytterligare ledamöter som
utses av slalen så all staten ges ökat inflytande. Ett alternativt förslag är
alltså tretton ledamöter eller fler, av vilka sex (eller fler) utses av staten
efter egel bedömande. I sammanhanget kan hänvisas till det förul nämnda Teknologisk
Institut, vars styrelse har femton ledamöter. Av dem representerar endast en
ledamot del allmännas inlresse. De övriga utses via näringsliv, fackliga
organisationer, utbildningsväsendet osv.
Kommiuén vill dock varna för en alltför stor styrelse, som
kan försvåra smidiga arbelsformer. Viktigare än antalet ledamöter är dock
enligt kommitténs mening kompetensen hos dem som väljs in i slyrelsen.
Kommittén vill betona vikten av alt ledamöterna har ingående erfarenhet och
kunskap om SIFU:s målgrupper och verksamhetsområde. Med hänsyn till stiftelsens
särskilda beröringspunkter med de regionala utvecklingsfonderna bör en
yrkesverksam person från en sådan fond vara sj-älvskriven som ledamot bland dem
som slalen utser.
Liksom vad som gäller för myndigheters styrelse bör finnas
en särskild personalförelrädare i SIFU:s styrelse, under förutsättning givetvis
att de fackliga organisationerna önskar det. Personalföreträdaren får enligt
gällande regler rösträtt beträffande den interna verksamheten men endast
närvaro- och yttranderätt vad gäller den utåtriktade verksamheten.
5
§ Bestämmelsen
om atl styrelsen skall ha säte i Borås hänger samman med den beslutade
utflyttningen.
6
§ För att
stärka de löpande kontakterna i sakfrågorna mellan SIFU och represenlanler för
avnämarna bör inrättas rådgivande organ eller referensgrupper knutna till
stiftelsen och bestående av branschkunniga personer. Det bör ankomma på
styrelsen alt bestämma om delta och atl i så fall närmare ange
verksamhetsformer m.m.
7
§ Beträffande
förslaget om verkställande direktörens befogenheter vid styrelsesammanträden
kan också starkt övervägas att - lill skillnad mot vad som anges i paragrafen -
låta denne även få rösträtt. I sammanhanget bör nämnas atl viss kritik har
riktats mot att de verkslällande direktörerna i de regionala
utvecklingsfonderna inte har rösträtt.
8-17 §§ Dessa paragrafer behandlar firmateckning,
ärendenas handläggning saml räkenskaper och revision. Beträffande dem skall endasi
påpekas alt av 15 § framgår atl stiftelsens räkenskapsår skall sammanfalla med
det slalliga budgetåret. Kommittén har inle funnit några olägenheler med att
behålla nuvarande räkenskapsperiod. En eventuell övergång lill kalenderår kan
dock övervägas. Detta är en fråga som får avgöras i etl senare sammanhang.
Prop. 1979/80: 88 61
18 § Det finns starka skäl för alt läla intressenter
utanför slyrelsekretsen få tal del av och ge synpunkler på SlFU:s verksamhet.
Naturliga intressenter av detla slag är bl. a. de regionala
utvecklingsfondernas utbildningsenheter, skolöverslyrelsen, styrelsen för
teknisk utveckling och arbetsmarknadsstyrelsen, vissa bransch- och
intresseorganisationer osv.
19-21 §§ Dessa paragrafer behandlar frägor om stiftelsens anslagsframslällning,
arvoden till ledamöter, ändring av stadgarna samt stiftelsens upplösning och
tillsyn. Granskningen av stiftelsens anslagsframställning lill slaten och
beslut om medelstilldelning bör enligl kommittén kunna delegeras till SIND. Detla
förutsätter emellertid en omläggning av nuvarande anslagskonstruktion.
Kommittén har tidigare anfört att det bör övervägas alt sammanföra anslaget B
4 och B 16. Hilhörande frågor bör las upp i annat sammanhang.
5.2 Kostnadskonsekvenser vid ny organisationsform
Kommitténs förslag lill ändrad organisation för SIFU, från
del av myndighet till stiftelse, medför ekonomiska konsekvenser beträffande
stiftelsekapital och årliga driflsbidrag saml administrativa koslnader
innefattande löner, pensioner, arvoden m.m. Direkta koslnader som förorsakas av
SIFU:s omlokalisering till Borås beaktas inte i della sammanhang.
5.2.1 Stiftelsekapital och årliga driftsbidrag m. m.
Som framgått av förslagen lill avtal och stadgar för
stiftelsen förutsätts SIFU som stiftelsekapital få sig tillfört dels etl
engångsbelopp från staten om fem milj. kr. och ökade driftsbidrag för del försia
och de följande verksamhetsåren jämte evenluella följdkostnader med anledning
av övergången från statlig lill prival verksamhel, dels engångsbelopp från
intresseorganisationerna. Staten förutsätts också överlåla SIFU:s befintliga
egendom Ull stiftelsen.
Vidare förulsätts slaten även i fortsättningen ha
huvudansvaret för den del av verksamhelen som inle kan ävgiftsfinansieras.
Slutligen finns skäl atl räkna med ensiaka projektbidrag från
intresseorganisationerna.
Storleken på de årliga statliga driftsbidragen och
bidragen från intresseorganisationerna går av naturliga skäl inte att ange f. n.
De får fastställas i sedvanlig ordning i den slalliga budgetprocessen resp.
genom förhandlingar med intresseorganisationerna.
Kommittén vill i detla sammanhang erinra om att SIND i den
förutnämnda rapporten (SIND 1975:6) anser att del, med hänsyn lill målen för
den föreslagna inriktningen av SIFU:s verksamhel, är rimligl alt ulgå från alt
kostnaderna för SIFU:s administration och service liksom kursutveck-lingskoslnaderna
i princip skall läckas av statsmedel.
Kommittén fömtsätter att stiftelen i likhet med de
regionala utvecklingsfonderna kommer att medges skattefrihet enligl 53 § 1
mom. d) kommunalskallelagen (1928: 370).
5.2.2 Administrativa kostnader
I samband med integrationen överfördes vissa uppgifler
från SIFU till SlND:s administrativa byrå, som idag ger SIFU service inom
följande områden:
Prop.
1979/80:88 62
Ekonomiadministration
-
bokföring,
utbetalning m. m. (system S)
-
bokslut
-
systemfrågor
-
likvidilelsberäkning
-
arkivering av
redovisningshandlingar
Personaladministration
-
beredning av
och beslul i tjänstelillsällningsärenden
-
matrikelföring
-
sjukrapporlering
-
avtalsfrågor
Arbetsuppgifterna fördelar sig på anställda inom olika
personalkategorier - verkschef, byråchef, sektionschefer, handläggare samt
biträdes- och servicepersonal - som använder viss del av sin lolala arbetstid
för SIFU-uppgifler.
Elt självständigt SIFU måsle tillföras resurser för all
kunna la över dessa arbetsuppgifter från SIND:s administrativa byrå. 1 första
hand bör medel härför föras över från SIND:s förvaltningsanslag eftersom administrativa
byrån avlastas motsvarande arbetsuppgifter och kostnader. Eventuellt krävs
tillskott av medel, utöver vad som kan överföras från anslaget, för atl
förslärka SIFU:s adminislraliva funktioner på någon punkt.
I sin nya organisationsform kommer SIFU att behöva
särskilda medel för atl klara sina redovisningskostnader. Dessa har hittills
huvudsakligen belastat SIND. Vidare bör medel motsvarande värdel för
tjänstebrevsrätten Ullföras SIFU.
Den evenluella förändring av SIFU:s löne- och
pensionskostnader som orsakas av övergången från del slalliga lönesystemet till
marknadsanpassade löner är f. n. svår att exakt beräkna. Det ankommer på
arbetsmarknadens parter att förhandla och träffa avlal om lönerna.
Arvoden för styrelsens ledamöter och revisorerna kommer
att belasta SIFU. Styrelsearvodena är avhängiga främsl av den blivande
styrelsens arbetsform, storlek samt antalet sammanlräden per år.
Traktamenten och reseersättningar kommer i slort all följa
de slalliga normerna varför kostnaderna för dessa kan anses oförändrade liksom
kostnaderna för läkarvård.
Vad slutligen gäller de statliga rabatterna vid inköp av
inventarier och kontorsmateriel lorde samma förmåner kunna erhållas även av privala
inköpare om större inköp görs vid samma faktureringstillfälle.
5.3 Plan för genomförande
Kommitténs förslag om ny organisationsform för SIFU är, i
enlighet med direktiven, ett pricipförslag. Den närmare utformningen av
organisationen och verksamheten inom den nya stiftelsen har kommittén endasi
ytligt behandlat. Förberedelsearbetet i detalj inför ombildandet, om statsmakterna
godkänner det lagda förslagel, bör lämpligen anförlros en organisationskommitté.
Denna kommitté bör bl. a. ularbela slutligt förslag till etl eventuellt avlal
mellan slaten och intresseorganisationerna om bildandel av stiftelsen liksom
stadgar för denna. Vidare bör kommittén utarbeta en organisationsmodell för verksamhelen
saml medverka vid överföring av personal och egendom från det nuvarande SIFU lill
den nya stiftelsen. Organisationskommittén bör också behandla de
personalpolitiska konsekvenserna av en övergång från statlig Ull
privaträttslig verksamhet och
Prop. 1979/80: 88 63
frågan om stiftelsens organisalionstillhörighel som arbelsgivare.
Därutöver bör kommittén ta upp frågan om räkenskapsår och lämplig anslagskonstruktion
vad avser de statliga bidragen lill stiftelsen saml andra frågor av praktisk
natur som hänger samman med ombildandet.
Tidsmässigt bedömer SIFU-kommittén alt dess förslag kan
genomföras så att den nya stiftelsen kan påbörja sin verksamhet per den I juli
1980. Detla innebär att verksamheten i sin nya form kan inledas i god lid före
den planerade utflyttningen Ull Borås sommaren 1981, vilket enligl kommiuén är
en fördel. Kommittén vill härvid omigen erinra om sin ulgångspunkt aU
tidpunkten för omorganisationen inte får medföra försämringar för personalen
vad gäller rätten till omplacering.
I tidsplaneringen har kommittén tagit hänsyn till den tid
som behövs för bl.a. remissbehandling, arbete i organisationskommitté inkl.
förhandlingar med personal och andra intressenter samt proposilionsarbele och
riksdagsbehandling.
Experterna Nick-Huttunen, Sellberg och Wärnberg har till SIFU-kommittén
lämnal följande gemensamma särskilda yttrande:
"Personalföreningarna vid SIFU avlämnar härmed
följande yttrande med anledning av SIFU-kommitléns förslag.
SIFU bör kvarstå i sin nuvarande organisationsform lills
efter omlokaliseringen. Detta innebär bl.a. att vi kräver atl staten tar
personellt och ekonomiskt ansvar för omlokaliseringsbeslutel, och alt förutsällningarna
för ändrad organisationsform kan utredas när effekterna av omlokaliseringen
klarnat.
Om stiftelsen bildas före omlokalisering kräver vi att:
-
Erforderliga
regler iakttas vid nedläggande av slallig verksamhel.
-
Avtalet för
statlig omlokalisering förlängs för SIFU till eU år efter omlokaliseringen.
Dessutom kräver vi atl regeringens omlokaliseringsbeslut
omprövas, och atl man följer riksdagens omlokaliseringsbeslut.
För
ST avd 309/SIND SACO/SR-SIND SF-SIND
Elise Nick-Huttunen Björn Sellberg Gustav Wärnberg"
Prop. 1979/80:88 64
Bilaga I
Kommittédirektiv
Framlida
organisaiionsform för verksamhelen inom slalens industriverks enhet för
företagsutveckling (SIFU)
Dir
1978:71
Beslul
vid regeringssammanlräde 1978-06-29
Departemenlschefen,
statsrådet Åsling, anför.
Statens
industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) tillkom den 1 juli 1974 i
samband med all huvuddelen av den verksamhet som bedrevs av dåvarande statens
institut för förelagsutveckling integrerades i verket.
SIFU
har som huvuduppgift all genom fortbildning slödja mindre och medelstora
förelags utveckling. Della sker främsl genom korta specialkurser i akluella
ämnen inom leknik och ekonomi med slark anknytning till konkret arbetslillämpning.
Utöver denna primära verksamhel ulvecklar och genomför SIFU på uppdragsbasis
kurser även för andra målgrupper än småförelagen. SIFU utvecklar vidare kurser
för andra utbildningsgivares eller myndigheters räkning. Riktlinjerna för verksamhelen
har angivits senast i propositionen om ålgärder för atl främja de mindre och
medelstora företagens utveckling (prop. 1977/78: 40 bil. 1, NU 1977/78: 34, rskr
1977/ 78:110).
SIFU:s
verksamhel skall i princip vara självbärande. Principen kan dock inte tillämpas
hell när det gäller den primära verksamheten, dvs. de för småföretagen särskilt
upplagda kursprogrammen. För alt kursavgifterna skall kunna hållas på en rimlig
nivå ulgår därför anslag över statsbudgeten.
SIFU-enheten
är indelad i sex operativa sektioner, nämligen för verkstadsteknik, byggnads-
och VVS-leknik, elteknik, processteknik, kemisk teknik saml förelagsekonomi. Dessulom
finns stabsorgan för marknads-och planeringsfrågor och en servicesektion.
Enligt
beslut av regeringen den 8 juni 1978 - grundat på riksdagens slällningslaganden
åren 1973 och 1974 (prop. 1973:55, InU 1973:22, rskr 1973:220 och prop.
1974:47, NU 1974:35, rskr 1974:227) - skall SIFU, med undantag för
elektronikenheten inom sektionen för elteknik, under sommaren 1981 omlokaliseras
till Borås.
1
rapporten (SIND 1975:6) Kursverksamheten m.m. vid statens industriverk
föreslog industriverket all frågan om en ny organisationsform för SIFU skulle ulredas
närmare. Verkel anförde därvid bl. a. all en fortsatt profilering av SlFU:s aktiviteter
mot korta kurser av fortbildningskaraktär innebar atl verksamhelen hell skulle
komma all sakna inslag av sådan art som normalt var förknippad med
myndighetsutövning. Samtidigt ställdes stora krav på flexibelt handlande och
snabba beslut. Skäl talade därför enligt verkel för alt SIFU borde ges en formelll
frislående ställning uianför den centrala statsförvaltningen.
SIFU
har enligl min uppfattning en viktig funktion atl fylla på småföretagsområdet.
Åven i andra sammanhang, t. ex. i fråga om vissa avsnill inom den slalliga
fortbildningen, bör SIFU:s kompetens och resurser med fördel kunna utnyttjas.
Behovet
av god förankring av SIFU:s verksamhel hos avnämarna såväl
Prop.
1979/80:88 65
inom näringslivet som bland myndigheler och andra offenlliga
organ är slort. Jag har redan lidigare, i min anmälan till den förutnämnda
propositionen 1977/78: 40, angivit att jag avsåg att förutsättningslöst la upp
diskussioner med bl. a. företagens och de anställdas organisationer om för-
och nackdelar med ett breddat huvudmannaskap för SIFU.
Jag finner det lämpligt att frågan om framtida
organisationsform för SIFU-verksamheten nu utreds. Uppgiften bör anförlros en
särskild utredare.
Ulredaren bör redovisa för- och nackdelar med den organisationsform
som nu gäller. Mot bakgrund härav bör undersökas om några förändringar i SlFU:s
organisationsform är motiverade. Sådana förändringar kan föranledas t.ex. av
verksamhetens karaktär och behovet av ändamålsenliga former för inflytande från
och samverkan med de olika intressenterna i SIFU-verksamheten. Jag finner det
särskilt angeläget att utredaren i sina förslag beaktar den senare aspeklen.
Som grund härför bör kretsen av intressenter såväl inom det privala näringslivel
som inom den offenlliga sektorn analyseras. Särskilt bör härvid beaktas SIFU:s
roll som utbildningsresurs för de regionala utvecklingsfonderna i fråga om
företagareutbildning.
Ulredaren bör vid sin översyn utgå från den verksamhel i
stort som SIFU i dag svarar för. Det ingår således inte i utredningsuppdraget
att pröva verksamhetens inriktning.
Om skäl lalar för en förändring av SlFU:s
organisationsform bör ett principförslag härom redovisas. Utredaren bör således
inte i en försia omgång redovisa de organisatoriska konsekvenserna i detalj av
ett sådant förslag.
De kostnadsmässiga konsekvenserna av etl eventuellt
förslag till principiellt ändrad organisation för SIFU-verksamheten bör
redovisas.
Ulredaren, som bör utarbeta sina förslag i nära samarbele
med berörda myndigheter och organisationer saml med företrädare för de
anställda inom SIFU, bör arbela skyndsamt och redovisa resultatet av sitt arbele
före den 1 januari 1979.
Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet
-
att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att ulreda frågan om framtida organisaiionsform
för verksamheten inom statens industriverks enhet för företagsutveckling,
-
all besluta om
sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.
Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver
- all kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.
Regeringen -ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.
(Industridepartementet)
5 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 88
Prop.
1979/80: 88 66
Bilaga
2 Förslag till avtal mellan staten och vissa intresseorganisationer
1
§ Slaten och
följande intresseorganisationer, nämligen ...', ålar sig alt i enlighel med detla
avtal bilda och driva Stiftelsen Institutet för Förelagsutveckling - SIFU -
fr. o. m. den 1 juli 1980.
2
§
Stiftelsens verksamhet regleras av detla avlal och sladgar för stiftelsen.
Stadgarna skall ha den lydelse som framgår av bdaga.
3
§ Stiftelsen
skall ha till ändamål att främst genom utbildningsverksamhet, bl. a.
utveckling och genomföranden av kurser, anpassade lill i första hand de små och
medelstora förelagens behov, främja fortbildningen i företag i syfte atl stärka
dessas livskraft. Stiftelsens verksamhet grundas på utbildningens belydelse för
ell konkurrenskraftigt näringsliv som kan ge ökad produktion och trygg
sysselsättning.
4
§ Stiftelsen
skall beslå av dels medel eller egendom som slaten och organisationerna
tillskjuter som stiftelsekapital- dels medel som stiftarna därutöver anvisar
eller som på annat sätt tillförs stiftelsen eller uppkommer i dess verksamhet.
5
§ Den löpande
verksamheten finansieras i första hand genom kursavgifter och i mån av behov
årliga bidrag från staten. För finansiering av främst kursutveckling kan enligl
särskilt träffade överenskommelser projektbidrag utgå från
intresseorganisationerna.
6
§
Intresseorganisationerna ålar sig atl aktivt medverka lill all sprida kännedom
om SIFU:s kursutbud och att främja deltagandet i sådana kurser bland sina resp.
medlemmar.
7
§ Delta avtal
träder i kraft när regeringen och berörd intresseorganisation har godkänl
avtalet jämte stadgarna för stiftelsen. Avlalel gäller t. o. m. den 30 juni
1983 (treårsperiod). Avtalet förlängs därefter i perioder om tre år såvida inte
uppsägning av någondera parten sker. Uppsägning skall göras senast etl år innan
ny avtalsperiod inleds.
Slockholm den ...
För staten För resp. intresseorganisation
opaginerad Kontrollera mot PDF
lä de
intresseorganisationer som biträder avtalet.
Aa* r....« rAriili.rit*c biinrto fT-rrjlc KfAcn
ctlQmnl
' Här anges senare namnen på de intresseorganisationer som
biträder avtalet. -I det slutliga avtalet, dvs. det som förutsätts kunna
träffas sedan statsmakterna tagil slällning till kommitténs förslag, avses medelslillskoltet
från slalen resp. berörd organisation bli fastställt i denna paragraf.
Prop.
1979/80:88 67
Bilaga 3
Förslag till stadgar för stiftelsen SIFU
Inledande bestämmelser
1 § Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling - SIFU -
beslår av
medel som enligt avtal mellan staten och följande intresseorganisationer,
nämligen ..., eller på annal säll tillförs SIFU samt medel bl. a. i form av
kursavgifter som uppkommer i SIFU:s verksamhet.
Uppgifter
2 S SIFU har till ändamål att i enlighel med de grunder
som riksdagen
godkänt med anledning av propositionen 1978/79:000 om SIFU:s organisa
tionsform, främst genom utbildningsverksamhet, bl.a. utveckling och ge
nomföranden av kurser som är anpassade till i första hand de små och
medelstora företagens behov främja fortbildning i förelag i syfle att stärka
dessas livskraft. Stiftelsens verksamhet grundas på utbildningens belydel
se för elt konkurrenskraftigt näringsliv som kan ge ökad produktion och
trygg sysselsättning. SIFU:s kursaktiviteler bör omfalta olika ämnesområ
den av betydelse för småföretagens verksamhetsvillkor inom t.ex. teknik
och ekonomi.
SIFU kan också ulveckla och genomföra kurser även för
andra privata och offentliga målgrupper än småföretagen under fömtsättning att
detta sker på uppdragsbasis och med i princip full kostnadstäckning.
3 § I sin verksamhel skall SIFU särskilt beakla de
utbildningsbehov på
småförelagsområdel som förmedlas genom de regionala utvecklingsfon
derna. SIFU skall vidare söka genomföra uppdragsprojekt från intresseor
ganisation eller branschförbund.
Organisation
4 § För stiftelsen skall finnas en slyrelse som består av
elva ledamöter
med personliga suppleanter. Ledamöter och suppleanter utses av regering
en, varav fyra efter anmälan från näringslivels organisationer och tre efter
anmälan från de cenirala fackliga organisationerna. En av ledamöterna och
suppleanl för denne skall vara yrkesverksam inom regional utvecklings
fond. Regeringen utser ordförande. Slyrelsen utser inom sig vice ordföran
de.
I styrelsen skall ingå även en personalföreträdare med
personlig suppleant. I fräga om dem skall tillämpas vad som enligt kungörelsen
(1974:224) om personalförelrädare i myndighels slyrelse gäller för sådan förelrädare
i myndighet med lekmannastyrelse.
Ledamöter, suppleanter och personalföreträdare utses för
en tid av högst tre år.
5
§ Styrelsen
har sill säte i Borås.
6
§ För varje
huvudämnesområde inom stiftelsens verksamhel bör finnas en referensgmpp med
rådgivande uppgifter för löpande samråd om kursframtagning och genomföranden.
Sådana referensgrupper bör beslå av
Prop. 1979/80:88 68
bl.a.
berörd tjänsteman inom SIFU och företrädare för berörd bransch (motsvarande)
inom näringslivel eller myndighet, resp. den offentliga seklorn. Ledamol i referensgmpp
utses av slyrelsen efter anmälan från resp. organisation eller myndighel. Anlalel
referensgrupper samt deras närmare sammansättning, verksamhetsformer och
uppgifter bestäms av styrelsen.
7 §
SIFU skall ha ett kansli med en verkslällande direktör, som utses av
styrelsen, och annan personal som behövs. Verksamhelen skall regleras i
arbetsordning.
Verkställande
direktören deltar i styrelsens sammanträden men har inte rösträtt vid dessa.
Firmateckning
8 §
SlFU:s firma tecknas, förutom av slyrelsen, av den eller dem styrel
sen ulser.
Ärendenas
handläggning
9 §
Av slyrelsen avgörs
1)
frågor om planeringen och den
närmare inriktningen av SIFU:s verksamhel,
2)
frågor om bestridande av
kostnaderna för stiftelsens verksamhel, framställningar om anslag och andra
ekonomiska frågor av större vikt,
3)
frågor om organisation och
arbetsordning,
4)
frågor om anställande av
verkställande direktör samt lön och andra anställningsförmåner för denne,
5)
andra frågor som hänskjuts till
styrelsen.
10
§ Övriga ärenden avgörs av
verkställande direktören, som handhar den löpande förvallningen av stiftelsens
angelägenheter. Verkslällande direktören svarar för verkställighet av fattade beslul
och sörjer för att stiftelsens bokföring fullgörs på föreskrivet sätt och all
medelsförvaltningen är tillfredsställande ordnad.
11
§ 1 arbetsordning eller genom särskill
beslul får överlämnas åt annan tjänsteman än verkställande direkiören all
avgöra ärende eller grupp av ärenden, som ej är av sädan beskaffenhet att
prövningen bör ankomma på verkställande direktören.
12
§ Styrelsen sammanträder efter
kallelse av ordföranden när förekommande ärenden så påfordrar. Slyrelsen skall
sammankallas, om tre ledamöter hos ordföranden begär att så sker.
13
§ Styrelsen är beslutför då
minst sju ledamöler är närvarande. När ärende av större vikl handläggs bör om
möjligt styrelsen vara fulltalig. Som styrelsens beslut gäller den mening om
vilken de flesta förenar sig. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
14
§ Vid styrelsens sammanträden
förs protokoll. Av detla skall framgä vilka som har varit närvarande och de
beslut som har fattats. Har skiljaktig mening förekommit skall denna antecknas
i protokollet.
Prolokollet
justeras av ordföranden och ytteriigare en ledamol.
Prop. 1979/80:88 69
Räkenskaper
och revision
15 §
Stiftelsens räkenskaper skall föras i enlighet med bestämmelserna i
bokföringslagen (1976: 125).
Stiftelsens
räkenskapsår skall omfatta perioden den I juli-den 30 juni.
16
§ Styrelsen och verkslällande
direktören skall årligen före uigången av oklober månad avge årsredovisning
beslående av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Årsredovisningen
skall jämte revisionsberättelse inlämnas till stiftarna före uigången av
november månad.
17
§ Styrelsens och verkställande
direktörens förvaltning samt stiftelsens räkenskaper skall årligen granskas av
två revisorer med personliga suppleanler, vilka utses av regeringen eller myndighel
som regeringen beslämmer. En av revisorerna jämle suppleanl skall vara
auktoriserade. Revisorerna utses för tre räkenskapsår.
Revisorerna
skall avlämna revisionsberättelse senast den 15 november. Berättelsen skall
innehålla uttalande i fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande
direktören.
Regeringen,
eller myndighet som regeringen bestämmer, beslutar, efler hörande av de övriga
stiftarna, om ansvarsfrihet för slyrelsen och verkställande direktören.
Intressenter
18 §
Myndighet, organisation eller annal organ som är intresserad av
SlFU:s verksamhel kan anmäla sig till stiftelsen som intressent. Sådan
intressent bör - enligt styrelsens närmare beslämmande - minsl en gång
årligen kallas till ett möte för närmare information om och diskussion kring
stiftelsens verksamhet.
Övriga
bestämmelser
19
§ SIFU skall senast den I maj
varje år till statens industriverk ge in framställning om bidrag lill verksamhelen.
20
§ Ersättning till
styrelseledamot och revisor samt suppleant för sådan fastställs av regeringen
eller myndighet som regeringen beslämmer.
21
§ Beslut om ändring av SIFU:s sladgar
fastställs av regeringen efter godkännande av de övriga stiftarna.
22
§ Skulle stiftelsen upphöra med
sin verksamhet, skall dess tillgångar överlämnas till stiftarna och fördelas
dem mellan efter särskild överenskommelse.
23
§ Stiftelsen är undantagen från
Ullsyn enligl lagen (1929: 116) om tillsyn av stiftelser.
Prop. 1979/80: 88 70
Bilaga 2
Sammanställning
av remissyttrandena över SIFU-kommittens betänkande (I 1978:38)
Remissammanställningen
återger, med cital, samtliga synpunkler som har redovisats. Beskrivningar av
rådande ordning eller rena referat av vad ulredningen har anfört har dock inte
tagils med. Synpunklerna har i sammanslällningen delats in i avsnitten I. SIFU:s
mål och verksamhel, m. m., 2. Organisationsfrågor samt 3. Finansieringsfrågor.
För en fullständig version av enskilda remissvar hänvisas till resp.
remissorgan.
1.
SlFU:s mål och verksamhet, m. m.
1
SIFU-kommitléns uppdrag ingick inte att överväga SIFU:s roll med avseende på målsätlning
för verksamhelen, arbelsuppgifter elc. Flera remissinstanser framhåller att
även dessa frågor bör ses över i samband med eventuella organisationsförändringar.
Remissvaren innehåller också skilda synpunkler på bl. a. SIFU:s framlida verksamhel.
Statskontoret
"Enligl
direktiven skulle del vara en särskill angelägen uppgifl för kommittén atl
studera såväl de offenlliga som de privala intressenterna. Statskontoret anser
att kommittén bältre borde ha penetrerat denna fråga, granskat samlliga
intressenter samt analyserat deras betydelse idag och förmodade betydelse för SIFU
i framtiden.
Av
betänkandet framgår alt SlFU:s verksamhet kan spaltas upp i två dimensioner som
var och en ställer sina speciella krav på organisatorisk form för alt bedrivas
rationellt. Kursverksamheten med dess kringsmliner är en intensiv produktion
som kräver långtgående decentralisering och anpassning (lill inlressenterna)
medan bevakningsansvaret kräver en viss samordning och styrmöjlighet för atl
utövas effektivt.
Med
lanke på att SIFU:s verksamhet finansieras genom bidrag från slaten är det dock
nödvändigt att se till att denna verksamhet inte tillåls konkurrera med andra
kursarrangörers."
Riksrevisionsverket
"Riksrevisionsverkei
(RRV) anser atl vid bedömning av SIFU:s framtida organisaiionsform och
finansiering tre förhållanden, som statsmakterna i olika sammanhang betonat,
bör tillmätas avgörande belydelse. För det första gäller att åtgärder som vidlas
från statens sida för att främja utbildning av småföretagens personal skall
vara konkurrensneulrala.
SIFU
skall konkurrera på lika villkor med andra arrangörer om de statliga bidragen
till företagsinriktad fortbildning. Utöver den primära verksamheten kan SIFU i
viss utsträckning och på uppdragsbasis utveckla och genomföra kurser även för
andra målgrupper än småföretagen. Denna verksamhel skall helt finansieras genom
uppdragsinläkter.
Etl
ställningstagande till omfattningen av och inriklningen på SIFU:s
Prop. 1979/80:88 71
framtida verksamhel förutsätter en analys av bl.a. konsekvensema
för SIFU av näringspolitikens regionalisering och principen om konkurrensneutralitet
i statens stöd till utbildningsfrämjande ålgärder saml konkurrenssituationen
inom företagsutbildningsområdet. Vidare måsle SIFU:s nuvarande kursutbud och
profilering analyseras dels ur näringspolitisk synvinkel, dels ekonomiskt och
konkurrensmässigt. RRV anser del angeläget atl den av SIFU-kommittén
föreslagna organisationskommittén får i uppdrag alt skyndsamt analysera nu
nämnda frågor och göra en römtsätl-ningslös bedömning av verksamhetens
omfattning, personal- och lokalbehov samt etableringstakt vid omlokaliseringen.
Mot bakgrund härav anser RRV att ändringen av SlFU:s organisationsform bör
anstå lill och samordnas med omlokaliseringen till Borås 1981".
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
"Enligl UHÅ:s mening är en ökad samverkan mellan
högskolan och SIFU värdefull.
Inom ramen för s. k. uppdragsutbildning kan myndigheler,
organisationer, företag, enskilda m. fl. hos en högskoleenhet "köpa"
ulbildning i form av kurser som las fram efler beställarens krav eller kurser
inom det reguljära utbudet. Uppdragsutbildningen kan därför vara en lämplig väg
atl ulvidga samarbetet.
Den organisationskommitté som föreslås bör få i uppdrag
all i sill arbele beakla de möjligheter lill samverkan med högskolan som ges
bl. a. genom SIFU:s beslutade lokalisering till Borås, där del finns en slallig
högskoleenhet."
Statens planverk
"När det gäller ulbildning av ansvariga arbetsledare
inom byggfacket bör del ankomma på SIFU att även utarbeta regler för
kunskapsprov. Härigenom blir det lättare för dem som önskar skaffa sig
behörighet all vara ansvarig arbetsledare all dokumenlera all de har
erforderliga leoreliska kunskaper."
Statens industriverk (SIND)
"SIND anser emellertid all del är mer angelägel alt SIFU:s
roll i näringspolitiken klarl definieras och all erforderiiga ekonomiska
resurser slälls lill SIFU:s förfogande. I annat fall saknar den förändrade
organisationsformen betydelse.
1 avtalet och stadgan för den föreslagna stiftelsen har
stiftelsens ändamål och uppgifter definierats. Av dessa framgår att det endast
är olika utbildningsaktiviteter stiftelsen skall ägna sig ål. Som påtalats i
andra sammanhang bl. a. i småförelagsproposilionen 1977/78: 40 kan inle en
verksamhet isoleras från andra aktiviteter. Utbildningen är en del i en rad insalser
och åtgärder som erbjuds småföretagaren. SIND förordar därför att stiftelsens ändamåisparagraf
ges en vidare utformning enligt samma modell som gäller för SIFU idag.
SIND har i sitt remissvar över ulredningen om statlig
personalutbildning SOU 1976:61 framfört synpunklen all SIFU skulle få ansvaret
för den tekniska utbildningen inom statsförvaltningen. Enligl SIND skulle denna
Prop. 1979/80:88 72
kunna vara en av grundstenarna i SlFU:s verksamhet och SIND
anser del beklagligl all ulredningen inle berört denna fråga närmare."
Statens provningsanstalt (SP)
"SP vill därutöver framhålla det angelägna i atl SIFU
inte bygger upp egna resurser för teknisk utvecklingsverksamhet eller för leknisk
provning och konlroll. SP hoppas aU SIFU efter omlokaliseringen lill Borås i
möjlig omfattning replierar på SP:s kunnande och resurser."
Länsarbetsnämnden i Kronobergs län
"Nämnden vill dock betona att även om målgruppen för SIFU:s
verksamhet allt framgent - i första hand - skall vara företag på
småförelags-området är det värdefullt att SIFU:s kursutbud kommer även de medelstora
och större företagen samt den offentliga seklorn lill del."
Länsstyrelsen i Kopparbergs län
"Vi vill därutöver underslryka viklen av alt de
utbildningsbehov på småföretagsområdet som förmedlas genom de regionala
utvecklingsfonderna ges en framskjuten position inom SIFU:s verksamhet."
Institutet för Företagsledning
"Man bör vidare koncentrera sig pä de
utbildningsområden och branscher där inle marknaden har etl fullgoU utbud. SIFU:s
engagemang inom del företagsadminislraliva områdel bör därför kunna begränsas
med hänsyn Ull de goda möjligheler som där redan erbjuds."
Landsorganisationen i Sverige
"Den satsning som under senare år har skelt på de
regionala utvecklingsfonderna kommer dessulom sannolikl all på olika säU öka
underlaget för SIFU:s verksamhel. Kommittén har dock inle haft lill uppgift alt
behandla verksamheten vid SIFU och den har inte heller närmare sökt definiera SIFU:s
roll i industripolitiken. LO anser dock atl en precisering av SlFU:s roll i
industripolitiken bör göras i samband med en eventuell
organisationsförändring."
Sveriges Mekanförbund
"Det är realistiskt aU inse att en intressekonflikt
skulle kunna uppstå mellan oss och SIFU med hänsyn till all vi delvis har
sammanfallande mål. DeUa blir särskilt väsentligt aU beakla vid en konstruktion
för SIFU som den föreslagna, där näringslivets organisationer är med som
stiftare.
Vi skulle uppskatta om SIFU verkligen utvecklas lill en
organisation som är specialist på utbildning för de mindre företagen. Vi skulle
i en sådan situation väl kunna tänka oss aU SIFU marknadsförde och genomförde
även vår utbildning i de mindre förelagen. En sådan situation förutsätter
emellertid en samplanering och eU ömsesidigt hänsynslagande."
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
"SIFU bör i sina kontakter bedöma samtliga
personalkategoriers utbildningsbehov, inte bara förelagsledningens.
I samband med att SIFU överfördes lill industriverket var
ett motiv all SIFU skulle lillgodogöra sig den information som fortlöpande
kommer fram i de industripolitiska utredningarna. Dessulom var tanken all SIFU
Prop. 1979/80:88 73
skulle kunna spela en roll i samband med industriverkets
branschprogram. Erfarenhelerna visar att det varit svårt att leva upp till
dessa målsättningar. TCO anser emellertid att ambitionerna att uppnå ett
sådant erfarenhetsutbyte bör bibehållas.
1 stadgarnas 2 § anges all SIFU:s kursaktiviteter bör omfatta
områden för småföretagens hela verksamhet, t. ex. teknik och ekonomi.
Det är viktigt att SIFU ges denna breda inriklning på
småföretagens problem. Som framgår av organisationen har SIFU en stark teknisk
inriktning. I framtiden torde olika områden inom ekonomi och adminislralion
bli allt viktigare för småförelagens utveckling.
I både 2 och 3 §§ anges förutsättningarna för
uppdragsverksamhet. Det bör framhållas atl denna inte får bli av sådan
omfattning atl resurserna ej räcker Uli för utveckling av den löpande
kursverksamheten."
Utbildningsrådet för utvecklingsfonderna i Stockholms.
Södermanlands, Örebro och Östergötlands län
"Utredningsuppdraget har på ett olyckligl sätl
begränsats lill att endast gälla organisaiionsform, och ej behandla den viktigasle
frågan nämligen: Vilka möjligheter SIFU har att uppfylla nuvarande och framtida
mål för verksamheten.
I första hand gäller deUa koncentrationen till
småföretagssektorn. Det krävs en starkare styrning och konlroll av den statliga
bidragsverksamheten så att större företag får stå för sina kostnader även i så
kallade öppna kurser."
Kronobergs läns utvecklingsfond
"Vi vill i detta sammanhang särskilt omnämna att SIFU
under flera år skapat en stark ställning i egenskap av utbildningssakkunnig i
äldre hani-verksteknik. Det är självklart att sådan verksamhel endasi till en
mindre del kan ävgiftsfinansieras. Något underlag för att sådan verksamhet
skall bedrivas av flera utbildningsgivare torde ej finnas. Det är därför
angelägel att denna speciella verksamhel samordnas av den nya stiftelsen.
Särskilda statsanslag bör också ulgå för alt bedriva denna verksamhet.
Det är angeläget att SIFU ser över sina
distributionsformer för sin utbildning. Det är, enligt vår erfarenhel,
välgrundat atl SIFU överför distributionsansvaret för vissa kurser lill KOMVUX.,
sludieförbund m.fl."
Kalmar läns utvecklingsfond
"Denna konkurtensneutralitet uppfattas'posilivi av Ulvecklingsfonden
varför den föreslagna omorganisationen lill stiflelse kan skapa förutsättningar
härför. Mot denna bakgrund synes förslagel alt en av de av slalen utsedda
ledamöterna skall vara yrkesverksam i en Utvecklingsfond ej motsvara
intentionerna om konkurrensneutralitet. På samma säll synes del fortfarande
motiverat att separera anslagen B 4 och B 16."
2 Organisationsfrågor
Flertalel instanser lillslyrker eller lämnar ulan erinran förslagel
om övergång till stiftelseform. Citat av endasi den innebörden har utelämnats
här. Remissopinionen är splittrad i fråga om flera andra organisalionsfrå-
6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 88
Prop. 1979/80:88 74
gor. Skilda förslag redovisas beträffande exempelvis
lidpunkten för organi-saUonsförändringen, huvudmannaskapet för stiftelsen och
styrelsens sammansättning.
Statskontoret
"Statskontoret föreslår all frågan utreds huruvida
det är lämpligt att bedriva SIFU:s verksamhet på två funktionelll skilda
enheter med bevaknings/ rapporteringsmtiner dem emellan som möjliggör
erfarenhetsutbyte. Under tiden bör myndighelsformen behållas."
Riksrevisionsverkei
"Elt Iredje förhållande som bör tillmätas betydelse i
nu nämnt sammanhang betonas även i SIFU-kommitléns direktiv. Där anges det som
särskill angelägel att beakta behovet av ändamålsenliga former för inflytande
från och samverkan med de olika intressenterna i SIFU-verksamheten.
Åven om RRV inte finner kommitténs moliv för alt avvisa
aktiebolagsformen helt övertygande, anser RRV, i likhel med kommittén, alt en
stiftelse i detta fall kan vara en lämplig form för samverkan mellan slaten och
avnämarna."
Skolöverstyrelsen (SÖ)
"SÖ vill underslryka vad kommittén anger på s. 84-85,
18§, att bl.a. SÖ även i fortsättningen får ta del av och ge synpunkter på SIFU:s
verksamhet.
SÖ understryker värdel av atl bl. a. STU medverkar som
intressent."
Statens planverk
"Genom frikoppling av SIFU från vissa uppgifter, som
ovan nämnls bör undersökas om inle utvecklingen av den allmänna verksamhelen
för utbildningen kunde motivera alt SIFU placeras i Slockholm, varvid samråd
med berörda samarbelsorgan underlättas. För själva utbildningen kan dock krävas
viss utbyggnad av filialer.
Statens industriverk
"SIND finner det angeläget att i della sammanhang
framföra lämplighelen av att SIND svarar för det statliga huvudmannaskapel och
all som ulredningen föreslår, anslagen till stiftelsen kanaliseras via SIND.
Därigenom kan SIND samordna även utbildningsresurserna för småförelagarna.
Verket är emellertid av den uppfattningen alt medverkan
från näringslivets intressenter skulle kunna bli väsenlligl större och kunna ge
etl mera ekonomiskl aklivi engagemang om Boråslokaliseringen omprövades eller ulformas
enligl del förslag SIND tidigare lämnal 1977-06-20.
SIFU-kommittén har föreslagit att den nya stiftelsen kan påbörja
sin verksamhet den I juli 1980. Enligl planeringen för SIFU:s lokalisering
till Borås skall flyttningen av SIFU ske sommaren 1981. 1 omlokaliseringsarbetel
är del mycket vanligt atl myndigheternas organisation och arbelsformer diskuleras
och förändras. För SIFU:s del är del nödvändigt att så sker då SIFU saknar
vissa funktioner idag. SIND bedömer del därför som lämpligt
Prop.
1979/80:88 75
att den organisations- och arbelsförändring som blir
följden av stiftelseformen, kopplas samman med SlFU:s omlokaliseringsplanering.
Därigenom undviks dubbelarbete och störningarna av SIFU:s verksamhel begränsas.
Det innebär atl SIND förordar att stiflelseförslaget inte genomförs förrän den
Ijuli 1981.
SIND önskar slutligen starkt understryka vad kommittén
förutsatt belräffande de personalpolitiska konsekvensema i samband med verksamhetens
övergång lill stiftelseform. SIND kan inte medverka till att personalens
förmåner i samband med omlokalisering av statlig verksamhet försämras genom verksamhelens
ändrade organisaiionsform."
Slyrelsen för teknisk utveckling (STU)
"STU vill här ifrågasätta om inte en styrelseledamot åven
bör vara yrkesverksam vid enhelen för förelagsservice och ulbildning vid SIND
för all verkligen säkerställa samverkansfunklionen mellan SIFU, Utvecklingsfonderna
och deras slalliga huvudman representerad av SIND."
Statens personalnämnd
"Enligl SPN:s uppfattning är de personalpolitiska
konsekvenserna av respektive organisationsformer otillräckligt behandlade i
belänkandet. Beslul om förändring av SIFU:s organisation, omfattningen av en
sådan förändring liksom tidpunkten för genomförandet bör därför inle fattas på
föreliggande material. En kompletterad kartläggning av konsekvenserna av
utredningens förslag är nödvändig.
Ett övergångsavtal bör slutas avseende den personal vid SIFU
som anställs innan sluilig ställning tagils lill institutets framtida
organisationsform. Avlalel bör garantera denna personal samma
anställningstrygghet som gäller personal i en statlig myndighet.
En överföring av personal- och ekonomiadministrativl arbele
från SIND till SIFU bör ske successivt innan omlokaliseringen. En sådan
överföring bör placeras och startas redan nu."
Statens personalutbildningsnämnd (PUN)
"PUN kan konstatera alt SIFU har målgrupper och
ämnesinnehåll som lill vissa delar har intresse för statlig personalutbildning.
Utredningen anger på sid. 22 all en Iredjedel av kursdeltagarna bå 1977/78
utgjordes av stats-, kommunal- och landstingsanslällda.
PUN anser mol den här skisserade bakgrunden all del är synneriigen
viktigt all ett samarbete mellan SIFU och PUN utvecklas, för alt i mån av behov
finna lämpliga utbildningslösningar för här relevanla målgrupper. PUN bör med
anledning härav ingå i den inlressenlgrupp som föreslås av utredningen (sladgar
18§)."
Lånsstyrelsen i Stockholms län
"Del är därför angelägel atl utvecklingsfonderna ges
en slark representation i del nya SIFU:s styrelse."
Länsstyrelsen i Kronobergs län
"Väsentligt är dock atl den organisationskommitté som
i delalj skall förbereda ombildandet lill stiftelseform ges erforderlig Ud så atl
en permanent lösning på SIFU:s organisation kan åstadkommas."
Prop.
1979/80: 88 76
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
"Enligt länsstyrelsens uppfattning borde därför
kommittén inte ha låst sig för ell förslag som innebär alt omorganisationen
skall vara genomförd före den 1 juli 1980. Det borde i stället varit en uppgifl
för den föreslagna organisationskommittén atl undersöka hur omställningen kan
genomföras med minsla möjliga avbräck för verksamheten."
Västsvenska Handelskammaren
"Mot denna bakgrund finns det därför anledning att
ifrågasätta om inte genomförandel av den föreslagna omorganisationen bör anstå
så atl den sammanfaller med utflyttningen. Därigenom kommer man atl tidsmässigt
kunna förkorta verksamhetens 'problemperiod'."
Länsstyrelsen i Norrbottens län
"Vissa av de resurser som tilldelats SIFU skulle
sannolikt kunna utnyttjas mer ändamålsenligt och effektivt om de direkt
överfördes till de regionala utvecklingsfonderna.
Länsstyrelsen finner beträffande organisationsformen att
mycket lalar för att SIFU även fortsättningsvis organisatoriskt samordnas med SIND."
Stiftelseutredningen
"Utan att ytterligare gå in på ämnet vill vi som vår
mening uttala all aktiebolagsformen icke är olämplig som organisationsform för
verksamheten, i allt fall under fömtsättning atl staten äger majoriteten av
aktierna i bolaget.
Av uttalanden i betänkandet (s. 75-76 och 79) förefaller
det oss framgå, att kommittén avsett att välja en privaträttslig organisaiionsform
för verksamheten, när den föreslår au SIFU ombildas till en stiftelse. Vi vill
med hänsyn till det ovan sagda framhålla, att vad förslagel torde innebära i
stället är, atl del inrättas en offentligrältslig stiftelse.
Vi vill särskilt understryka att offenlligrättsliga
stiftelser i vissa sammanhang kan räknas in bland myndigheterna och atl det t.
ex. är oklart hur långt myndighetsbegreppet sträcker sig vid
tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet eller
hur långl regeringens och riksdagens kontrollorgans kompetens kan sträcka sig i
förhållande till dessa institutioner.
Skulle däremot en privaträtlslig stiftelsebildning ha
åsyftats torde det bli nödvändigl att omarbeta förslaget till sladgar, främst
21 och 22 §§."
Svenska Handelskammareförbundet
"Vilka organisationer som skall vara representerade i
styrelsen och bland stiftarna torde få avgöras efler kontakter mellan
departementet och organisationerna. Åven för handelskamrarna, som represenlerar
förelag inom alla branscher och storlekar inom sina respektive regioner, är SlFU:s
verksamhet av intresse. Ett ökat engagemang från handelskamrarnas sida vad
beträffar SIFU torde vara naturligt, inte minst mot bakgrund av den ökade regionalisering
SIFU:s verksamhet fåll."
Prop. 1979/80:88 77
Institutet för Företagsledning
"Vi vill peka på att kommitténs förslag att man kan
tillgodose det vidgade samarbelel, genom att skapa referensgrupper/rådgivande
organ, kan leda till en onödig byråkratisk stelhet."
Landsorganisationen i Sverige
"Till skillnad från kommittén anser dock LO det vara
lämpligare att staten ensam är huvudman för denna stiflelse. SIFU:s verksamhet
skall som LO ser det utgöra ett inslag i den slatliga näringspolitiken och slalen
kommer att få svara för huvuddelen av finansieringen. Om de olika organisationerna
ges plats i stiftelsens styrelse behöver deras engagemang för verksamhelen inle
bli mindre än om de som kommittén föreslår också deltar som stiftare med elt
symboliskt stiftelsekapital.
Åven om nu SIFU ges en mer självständig ställning bör
givelvis en god koppling till och samordning med övriga delar av
industripolitiken eftersträvas. Av detta skäl bör SIND få statsmakternas
uppdrag all svara för huvudmannaskapet för stiftelsen samtidigt som anslagen
till stiftelsen kanaliseras via SIND.
LO förutsätter slutligen att de anställdas intressen beaklas
i samband med omorganisationen så att denna inte leder lill en försämring i
anställningsförmåner."
Landstingsförbundet
"Slalen är lillsammans med respektive landsting
stiftare och huvudman för de regionala utvecklingsfonderna.
Landstingsförbundels styrelse vill därför betona vikten av alt utvecklingsfondernas
speciella kompetens las til! vara i styrelsen för den nya stiftelsen.
Kommitténs förslag alt en yrkesverksam person från en
regional utvecklingsfond skall ingå i styrelsen finner förbundel inte hell lillfredsslällande.
Med hänsyn lill vikten av ingående erfarenhel och kunskap om SIFU:s målgmpper
och verksamhelsområde borde antalet ledamöter med sådan bakgrund vara minst
två. Av dessa bör lämpligen en förelräda utvecklingsfondernas styrelser och en
utses bland fondernas ledande tjänstemän. Nomineringen av dessa båda ledamöler
bör enligl slyrelsens mening göras genom Landstingsförbundets försorg.
J övrigt anser förbundsstyrelsen att en snar
omorganisation den 1 juli 1980 enligt förslaget torde vara till fördel för
verksamheten. Förslaget om att en organisalionskommitlé snarasl tillsätts för
det vidare genomförande-arbetet tillstyrks."
Svensk Industriförening
"Beträffande omlokaliseringen skulle enligt
föreningens mening inte de kriterier för alt kunna ta etl omlokaliseringsbeslut
i riksdagen ha förelegat om SIFU redan varil en stiflelse. Del måsle därför
vara synnerligen Iveksamt om omlokaliseringsbeslut med SIFU-kommitléns egna argumenl
för att bryta ut SIFU ur statsförvaltningen som bakgrund, skall anses vara bindande
för stiftelsen i framliden. Skall stiftelsens slyrelse äga den handlingsfrihet
som krävs för att på bäsla säll i försia hand kunna främja vidareutbildningen
av småföretagare måste styrelsen också vara oförhindrad att besluta om lokaliseringen
av dess resurser."
Prop. 1979/80:88 78
Svenska Arbetsgivareföreningen samt Sveriges Hantverks-
och Industri-organisation Familjeföretagen
"Som inledningsvis framhölls anser organisationerna
all utlokaliserings-beslutel bör omprövas. Skulle en dylik begäran inle
tillgodoses, bör planeringen inriktas på att den nya stiftelsen startar i och
med alt ullokaliseringen avslutals. För en dylik samordning lalar såväl de
ekonomiska följderna av en utlokalisering som de komplicerade personalfrågorna
i samband med en omorganisation och en omlokalisering."
Sveriges Industriförbund
"Det är enligl Förbundels mening olyckligl atl två
genomgripande förändringar följer på varandra med ett års mellanrum. Två så vikiga
och omfattande förändringar bör enligt Förbundels mening genomföras samtidigt."
Sveriges Mekanförbund
"Med hänsyn lill verkstadsindustrins sloriek och
dominerande belydelse för utvecklingen inom svensk industri över huvud taget
och även till Mekanförbundets slora erfarenheter av utbildningsverksamhet och
goda förankring inom induslrin anser vi del rimligl all vi får en plats i SIFU:s
styrelse.
Tjänstemännens Centralorganisation
"TCO anser all SIFU:s organisation måste prövas
utifrån vilken organisationsform för statlig verksamhel som är mesl lämpad.
Utredningen har inte haft denna utgångspunkt ulan i stället tänkt all vissa
intressenter skall fä ställning som huvudmän jämte slalen för verksamhelen. Mol
en sådan lösning talar vad som ovan anförts, nämligen all SIFU måste ses som etl
näringspolitiskt medel. Därtill kommer atl de olika intressenterna inle kan
förväntas ta någol betydande ekonomiskt ansvar för verksamheten.
Flera av de arbetsgivarorganisationer ulredningen länker
sig som stiftare har egen utbildningsverksamhet som till en del konkurrerar med
SIFU. Del kan inte helt uteslutas all dessa organisationer skulle kunna passivisera
eller t.o.m. motarbeta SIFU om de ingick som huvudmän för en SIFU-stiftelse.
Ulredningen anser atl den nuvarande myndighelsformen
försvårar möjligheterna till ökat samarbete med och intresse för SIFU:s
verksamhet hos arbelsgivare och deras organisationer. Denna uppfattning verkar
mer vara en schablonmässig bedömning än resultat av en verklig analys. SIFU har
ju - som utredningen även påpekar - varil framgångsrikt i sin roll atl genom
fortbildning stödja de mindre och medelstora företagen. SIFU häri sin nuvarande
organisationsform (uppdragsmyndighel) lämligen goda arbetsbetingelser.
TCO vill samtidigt med della konstaterande framhålla att
stiftelseformen i och för sig inte behöver innebära nackdelar. Dessutom skulle
den kunna innebära vissa fördelar när det gäller rekryteringen av personal med
praktisk erfarenhet från förelagsvärlden. Dessa aspekter är dock inle av den
betydelse alt de motiverar elt ändral huvudmannaskap för SIFU.
TCO anser, som framgått ovan, att SIFU även i
fortsättningen skall bedrivas i helslallig form. Med en sådan lösning blir det avlalsulkast
som återges i bilaga 2 inaktuellt.
Prop. 1979/80:88 79
Slyrelsens sammansättning regleras i 4 §. Där föreslås alt
organisationer som represenlerar kapitalägarna skall ha fler representanler än
de anställdas organisationer. TCO anser del naturligt med en jämbördig
representation.
Det förslag om referensgrupper som återfinns i 6 S är
värdefullt och bör genomföras även med bibehållen organisaiionsform.
I avsnittel om ärendenas handläggning (9 §-14 §) bör ingå
en hänvisning Ull MBL och MBA.
Statsmakterna har beslutat att SIFU skall omlokaliseras
till Borås. Detla beslut fattades under förutsättningen att SIFU var en statlig
myndighet. Om SIFU skulle ombildas till stiftelse förändras förutsättningarna
för omlokaliseringen.
För de anslällda är del av vikl att oberoende av SlFU:s
organisationsform de får del av de slatliga förmånerna som gäller vid omlokalisering
om en sådan skulle bli aktuell. Del är vidare viktigi all S!FU:s framlida
arbetsförhållanden snarasl fasllägges så atl de anslällda får arbetsro. SIFU
har under den senaste lO-ärsperioden varit föremål för en mängd utredningar."
Utbildningsrådel för utvecklingsfonderna i Stockholms.
Södermanlands, Örebro och Östergötlands län
"Bland stiftare och huvudmän återfinnes
huvudorganisationerna inom näringslivet, fackförbunden och staten. Man saknar
sådana slora intressenter som exempelvis utbildningsväsendet och handelskammarväsendel.
Statens representation bör med fördel kunna ske genom utvbecklingsfon-derna.
SIFU:s räkenskapsår bör vara kalenderår för att få en planmässig
samstämmighet mellan näringslivet, utvecklingsfonderna och SIFU."
Jönköpings läns Utvecklingsfond tillstyrker hell
utredningens förslag. I en reservation lill fondens remissyttrande anför
emellertid styrelseledamöterna Gustavsson, Isaksson, Rask och Toll:
"Vi anser del därför vara ytterst beklagligl, alt det
nu föreslås en annan organisationsform och avslyrker helt ulredningens förslag
om atl en ny organisation tillskapas i stiftelseform. Inga skäl lalar för detla
enligt vår uppfattning. Åven om stiftelseformen som organisaiionsform för
närvarande är "inne" ulgör delta inle någon fördel för SlFU:s cenirala
verksamhel eller utvecklingsfondernas regionala ulbud av ulbildning och
kursverksamhet till fondernas målgrupper. Snarare ivärlom. En ändring av en
väl fungerande organisationsform kan lill och med beiraktas som klåfingrighet."
Kronobergs läns Utvecklingsfond
"Vi stöder kommitténs uppfaUning enligl § 6 i
stadgarna (sid. 84) att referensgrupper bör knytas lill stiftelsen. Vi ser det
som en klar fördel om Utvecklingsfonderna blir väl företrädda i dessa
referensgrupper främsl vad avser kursutvecklingar."
Kopparbergs läns Utvecklingsfond
"Fonden ansluler sig till del principförslag som SIFU-kommittén
avgivit, vad avser organisationsformen.
Prop.
1979/80: 88 80
Genomförandel
av planen anser fonden däremot bör anstå lill dess alt effekterna av den
beslutade omlokaliseringen till Borås kan överblickas."
Personalorganisationerna
vid statens industriverk/SIFU
"De
av kommittén redovisade nackdelarna med SIFU:s nuvarande organisationsform
(del av myndighel) är enligl SlFU:s personal inte Ullräckliga som sakskäl för
en förändring.
Personalen
vid SIFU anser vidare atl organisaiionsform och utlokalise-ringsbeslul är
beroende av varandra. Vid etl oförändral beslut om utlokalisering måste etl
eventuellt beslul om förändrad organisationsform genomföras först efter omlokaliseringen.
SIFU-personalen
vill vidare peka på aU det kan uppstå situationer där stiftare och intressenter
kan komma i konflikt gentemot egen organisation i händelse av konkurrerande
utbildningsutbud.
Med
hänvisning till ovanslående och tidigare framförda krav anför SIFU-personalen
alltså ånyo:
-
all principförslaget om ändrad
organisationform avvisas
-
aU bedömningar betr SIFU:s
organisationsform mäste omfalta även analyser av utlokaliseringens för- och
nackdelar kopplat till verksamhelens inriktning
-
atl regeringsbeslutet
1978-06-08 undanröjs
-
atl finansieringsformer skapas
som säkerställer SIFU:s möjligheter att fullgöra sin näringspolitiska uppgift
-
att vid ev beslut om en
förändrad organisationsform garantier skapas belräffande nuvarande personals
förmåner och anställningsförhållanden
-
all avtal och sladgar för en ev
stiftelse bereds och fastställs i en organisationskommitté med representanter
för personalen."
3
Finansieringsfrågor
Remissopinionen
är splittrad vad beträffar frågor om finansieringen av SIFU:s framtida verksamhel.
Det gäller dels mer övergripande frågor såsom graden av självfinansiering och
behovet av statsbidrag, dels mer tekniska frågor som lämplig anslagskonstruklion
m. m.
Riksrevisionsverket
"Mol
bakgmnd härav har redan nu de statliga bidragen lill den företagsinriktade ulbildningen
ändrats (anslagel B 16), så alt SIFU i högre grad skall konkurrera med övriga
kursarrangörer. Delvis som en konsekvens av della synsäu har, för det andra, i
fråga om SIFU:s finansiering fastslagits att grundprincipen skall vara att verksamhelen
skall vara självbärande.
RRV
utgår från att statens finansieringsintresse i etl framlida SIFU alltså är
avgränsat till sådana kurser eller fortbildningsområden som är näringspolitiskt
motiverade genom atl de berör priskänsliga målgrupper i småföretagssektorn.
Den
lämpligaste formen för slalens slyrning av verksamhelen är genom
Prop.
1979/80:88 81
del
Ull SIND anvisade anslaget (B 16), Bidrag Ull företagsinriktad utbildning. Vid
medelstilldelning från detta anslag får SIFU konkurrera på lika villkor med
andra utbildningsarrangörer. 1 konsekvens härmed anser RRV att det nuvarande
anslaget (B 4) Statens industriverk: Bidrag Ull kursverksamhet m. m., som är
riklat direkt till SIFU, bör ulgå ur riksstaten.
Beträffande
stiftelsekapitalet ifrågasäller RRV dock om inte det symboliska tillskott på
50000 kr. från resp. organisation som föreslås för de övriga stiftarna, eller
tillsammans 350000 kr., är alllför litet i relation lill de 5 Mkr. som staten
förväntas tillskjuta. En fördelning av stiftelsekapitalet så att staten
tillskjuter 50% och övriga stiftare tillsammans 50% skulle enligt RRV:s mening
bättre avspegla målsättningen om ökat inflytande över och ansvar för SIFU:s
verksamhet från avnämarna av SIFU:s tjänster. På samma grunder bör enligt RRV:s
mening eventuellt underskott i verksamhelen täckas av parterna gemensaml i relalion
till insall stiftelsekapital.
Behovet
av stiftelsekapital beror bl. a. på möjlighelen all uppta lån. Om SIFU bedrivs
i stiftelseform med staten som en av huvudmännen bör SIFU enligl RRV:s mening
kunna la upp tillfälliga lån genom rörlig kredil hos riksgäldskontoret.
RRV fömtsätter
alt verket blir konsulterat vid avvecklingen av SIFU:s koppling Ull den
statliga redovisningen.
RRV
har lidigare förordat atl staten och övriga parter i stiftelsen skall ha samma
ekonomiska ansvar för verksamheten. Om man i slällel väljer en
organisationsform och finansiering som SIFU-kommittén föreslagil kommer staten
ensam att få ansvaret för eventuella underskott i verksamheten samtidigt som
det primära driftansvaret åvilar den avnämardominerade stiftelsen. RRV finner
del i detla fall angeläget atl del ekonomi-administrativa systemet vid
stiftelsen byggs upp med beaktande av statens behov av bl.a. ekonomisk
information om verksamheten."
Statens
industriverk
"Det
torde dock vara klart atl staten under alla omständigheter måste svara för den
övervägande delen av finansieringen av verksamheten.
Utredningen
har behandlat kostnadskonsekvenserna vid övergången lill en ny organisaiionsform
för SIFU. Behovel av bidrag lill SIFU är beroende av dels förändringen till
stiftelse dels SIFU:s lokalisering till Borås. Utredningen har inte räknat ul
kostnadshöjningarna och det är angeläget atl dessa inte undervärderas. På kort
sikt ökar stiftelsealternativet SIFU:s kostnader och det statliga bidraget
måste således höjas. Mot bakgmnd härav bedömer SIND att stiftelsens riskkapital
är för lågl.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län
"Länsstyrelsen
anser därför att anslaget B 16 Bidrag till företagsinriktad fortbildning inte
bör slås samman med anslaget B 4 och överföras till stiftelsen. I stället bör
det fördelas direkt på SIFU och respektive utvecklingsfond".
Centralorganisationen
SACOISR
"Dock
anser SACO/SR atl ulredningen närmare borde ha analyserat de ekonomiska ålaganden
som bör åläggas stiftarna."
Prop. 1979/80:88 82
Institutet för Företagsledning
"Men kommitténs uppfattning all man kan slå ihop de
två anslagen B 4 och B 16 anser vi ytterst olycklig. Om man inle samtidigt
tillförsäkrar övriga utbildningsgivare den fortsatta möjligheten att söka
anslag för den småföretagsinriktade fortbildningen rubbar man radikalt den
positiva konkurrenssituation som kommittén på andra ställen i betänkandet
förordar."
Svensk Industriförening
"Med dessa utgångspunkter borde inte självfinansieringskravel
på SIFU drivas längre än lill den punkl då en ytterligare sänkning av
kursavgiften inle längre skulle öka deltagarantalet.
Det är givetvis svårt att värdesätta nyttan av utbildning i
relalion till kostnaden. När det gäller grundutbildning, olika former av
högskoleutbildning antingen den sker i direkt anslulning till skolplikten
eller senare via den kommunala vuxenutbildningen, eller i form av
studiecirkelverksamhet i bildningsförbundens regi visar slalsmaklerna en
långtgående generositet. Som också påpekas i SIFU-kommitléns belänkande lorde
proportionellt en liten del av denna salsning komma småförelagsamheten lill
godo. Samtidigt kan man på goda grunder anta atl ökad kunskap knappasi för
någon annan grupp samhällsmedborgare har möjlighet atl omsättas i ålgärder för
ökad produktivitet i vid bemärkelse som för småföretagare. Del är då
synnerligen ologiskt atl statsmaklerna jusl belräffande ulbildning av dessa släller
så höga krav som 72% självfinansiering, budgetåret 1979-80 - en inte oväsentlig
ökning sedan föregående år. Del medför kursavgifter i slorieksordningen 400
kronor per utbildningsdag. Del vittnar inte om sinne för proportioner.
Erfarenheterna från det särskilda utbildningsprogram för
bl. a. tekoindustrin, som f ö. SIFU genomförde lill en början, visar all
kursavgiften har en mycket stor psykologisk betydelse. Anlalel deltagare från
småindustrin ökade drastiskt när kurserna för tekoindustrin blev kostnadsfria.
Den varierande prissättningen av SIFU-kurser mot bakgrund av de regionala
Utvecklingsfondernas priorilering av fördelning av kurssubventionerna från det
särskilda anslaget härför lyder på samma sak, t. ex. avseende "starta eget"-kurserna.
Liksom föreningen med sina knappa resurser prioriterar
utbildning i centrala företagarfrågor borde statsmakterna göra likadant inom SIFU-områdel
genom att tillföra SIFU avsevärl störte anslag än för närvarande.
Ulgångslägel för SIFU med rådande omlokaliseringsbeslut
och finansieringsläge inger dock föreningen slora farhågor. Föreningens
bedömning av värdel av en investering i ett stiftelsekapital i SIFU påverkas
givelvis härav. Föreningen anser sig därför endasi kunna motivera ett mindre
belopp som föreningens bidrag till stiftelsekapitalet. Den exakta slorleken på detla
belopp får bli föremål för förhandling men föreningen anser atl den även med
hänsyn till sin storiek bör bidraga med en avsevärt mindre summa än de 50000
kronor som under hand diskuterats i kontakterna mellan kommittén och
näringslivets organisationer."
Svenska Arbetsgivareföreningen samt Sveriges Hantverks-
och Industriorganisation - Familjeföretagen
"Staten måsle fömtsättas svara för alla de kostnader,
som en omorgani-
Prop. 1979/80:88 83
sation och en ev. omlokalisering av verksamhelen kan komma
att medföra på kort och lång sikl.
Då del gäller stiftelsekapitalet är undertecknade
organisationer beredda all gå in med vardera 50000 kr i stiftelsekapital, under
förutsättning all övriga intressenter också deltar.
Enligt organisationernas mening är del nödvändigt att den
nya stiftelsen får tillräckliga resurser för all göra speciella fortbildnings-
och utvecklingsinsatser på smala seklorer vars målgrupper är så små alt en
utbildning på kommersiell bas är svår alt få till slånd. På områden där
marknaden erbjuder goda ulbildningsalternaliv och för olika offenlliga
kundgrupper bör SIFU-utbildningen bygga på självkostnadstäckning. SIFU skall
enligt organisationernas mening inte bedriva osund konkurrens med andra ulbildningsgivare."
Svenska Företagares Riksförbund
"Förbundel tillstyrker sålunda kommitténs förslag vad
gäller organisationsform för SIFU men avstyrker bidrag till SIFU annat än i de
fall de används för utbildningsinsatser som inte finns atl tillgå på den
privata marknaden."
Sveriges Mekanförbund
"Vi anser alltså alt det bör vara en ledande princip
vid prissättningen av SIFU;s kurseratt verksamheten skall vara självfinansierande
utan särskilda statsbidrag."
Utbildningsrådet för utvecklingsfonderna i Stockholms,
Södermanlands, Örebro och Östergötlands län
"Stiftelsekapitalet föreslås fördelas så atl staten
slår för en mycket slor del och övriga stiftare var för sig för en nästan
försumbar del. En jämnare fördelning av stiftelsekapital ger med säkerhel etl slörre
engagemang och intresse för SIFU:s verksamhet från övriga stiftare."
Om man sammanför anslagen B 4 och B 16 till etl anslag, så
bör det fördelas enligt principerna för B 16 och således även kunna komma andra
utbildningsarrangörer Ull del. Man skulle därmed åstadkomma konkurrens på lika
villkor ulan alt för den skull mista den näringspolitiska inriktningen."
Kronobergs läns Utvecklingsfond
"Mellan SIFU och andra ulbildningsgivare bör gälla
konkurrensneutralitet. Detta får bl. a. till följd att SIFU torde räkna med
samma förutsättningar som andra utbildningsgivare betr. ackvisitionskostnader
samt anslag från B 16. Anslag från B 4 och B 16 bör ej sammanföras."
Hallands läns Utvecklingsfond
"Enligt vår mening blir avgifterna så pass höga,
trots kursbidraget från SIND, alt de verkar avskräckande för de mindre
förelagen. Vi anser alt åtminstone de kurser som riklar sig direkt Ull dessa
företag ytterligare bör subventioneras, för atl komma närmare vad som gäller
övrig vuxenutbildning."
Prop.
1979/80: 88 84
Göteborgs
och Bohus läns Utvecklingsfond
"Eu
problem för de mindre förelagen i samband med utbildning är de ofla höga
kursavgifterna. För alt lill viss del råda bol mot detta beträffande SIFU
föreslår kommittén slatsbidrag lill driften. Genom en sådan konstmktion får SIFU,
som vi ser det, en oberättigad konkurrensfördel jämfört med andra producenter.
Vi anser, atl man bör gå ell sleg längre, så alt samlliga kursproducenter kan
få elt genomförandebidrag för sin utbildning. Bidraget bör ulgå efter
generella regler och inte enbarl efler ansökan, som del idag fungerar med de
begränsade subventionspengar, som fondernas utbildningsenheter
förmedlar."
Personalorgarusationerna
vid statens industriverk/SIFU
"Vidare
måste med skärpa framhållas atl även om ett breddat huvudmannaskap kan
innebära positiva utvecklingsmöjligheter för SIFU måsle samtliga stiftare i så
fall ta ekonomiskt ansvar för löpande driftkostnader."
Prop.
1979/80:88 85
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ I
Utdrag ur regeringsprolokoll den 28 februari 1980 ........ 2
1
Inledning .................................................................... 2
2
Föredragandens
överväganden ................................. ..... 3
3
Hemställan ................................................................... 12
4
Anslagsfrågor
för budgetåret 1980/81 ......................... 13
5
Beslut .......................................................................... 16
Bilaga I
SIFU-kommitléns (I 1978:03) betänkande (Ds 1 1978:38) SlFU:s
or
ganisationsform .............................................................. ... 17
1
Sammanfattning ............................................................ ... 20
2
Inledning .................................................................... 22
3
Nuläge ........................................................................ ... 22
4
Överväganden ............................................................. ... 40
5
Förslag ........................................................................ ... 56
Särskilt yttrande .......................................................... ... 63
Bilagor
DirekUv ....................................................................... ... 64
Avlal ............................................................................. 66
Stadgar ....................................................................... 67
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden över SIFU-kommitléns
betänkande (Ds I 1978: 38) ............................................ ... 70
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 20 dokument.
- Bet. 1992/93:NU19 Kapital för nya företag, m.m. i texten
- Prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag m.m. s. 14 i texten
- Prop. 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet om s. 10 i texten
- Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 i texten
- Prop. 1982/83:113 om verksamheten vid statens industriverk, m.m. s. 140 i texten