Lagrum · SFS 1920:405
13 kap. 13 §
13 kap. Om bodelning
Författningen är upphävd genom SFS 1987:788. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Vid lotternas utläggning äge vardera maken eller, om endera är död, den efterlevande på sin lott bekomma arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. Därefter vare en var av makarna berättigade att på sin lott erhålla den till hans giftorättsgods hörande egendom han önskar. Fastighet, som tillhör ena makens giftorättsgods, så ock annan till ena makens giftorättsgods hörande egendom, som det av särskild anledning kan vara av intresse för honom att behålla, vare han, även om egendomen i värde överstiger vad på hans lott belöper, berättigad bekomma, om han lämnar penningar till fyllnad av andra makens lott.
Skall ena makens enskilda egendom gå i betalning för vederlag, som i 6 eller 7§ sägs, gånge vederlaget ut i egendom, som maken själv äger anvisa.
Rätt, varom i första stycket sista punkten sägs, tillkomme, när make är död, ej andra arvingar än bröstarvingar; och njute de sådan rätt allenast beträffande fastighet, som maken förvärvat från någon med vilken han varit släkt i rätt uppstigande led eller från sådan anförvants dödsbo.
Lydelse enligt SFS 1971:871 (ändringsregistret)