Lagrum · SFS 1956:617

29 §

Särskilda bestämmelser

Författningen är upphävd genom SFS 1993:1617. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms 1) den som anordnar offentlig tillställning i strid mot 10 § eller mot förbud som meddelats enligt 11 § eller anordnar offentlig tillställning utan att ha fått tillstånd, där sådant fordras enligt 12 §; 2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 20 § förnyar offentlig tillställning; 3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för befrielsen stadgat villkor; 4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upplysning; 5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställning meddelade föreskrifter; samt 6) den som bryter mot bestämmelserna i 21 § första eller andra stycket.

Vid förseelse mot 21 § första stycket skall jämväl den som har vårdnaden om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmelsen i 16 § andra stycket döms, om gärningen inte är belagd med straff i annan författning, till penningböter.

Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omständigheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller om tillställningen icke kommit till stånd.

Lydelse enligt SFS 1991:275 (ändringsregistret)

Paragrafen i sitt sammanhang

← 28 §Hela författningen30 § →