Lagrum · SFS 1968:430

48 a §

Indrivning av skatt m.m.

Författningen är upphävd genom SFS 1994:200. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i den tid och ordning som anges i 22, 22 a och 42 §§, är han tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet, ränta och dröjsmålsavgift enligt 47 §. Om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat uppgifter som föranlett att den skattskyldige tillgodoförts överskjutande ingående skatt enligt 49 § med för stort belopp, är han tillsammans med den skattskyldige skyldig att betala tillbaka beloppet samt därpå belöpande skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift.

Betalningsskyldighet som följer av första stycket får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i sammaordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp, ränta eller dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt fjärde stycket.

Lydelse enligt SFS 1993:1553 (ändringsregistret)

Tillämpas i

6 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 1982 s. 578 1982
  2. NJA 1988 s. 661 1988
  3. RH 1989:53 1989
  4. NJA 1993 s. 81 1993
  5. NJA 1998 s. 44 1998
  6. RÅ 2000 ref. 41 2000

Paragrafen i sitt sammanhang

← 48 §Hela författningen49 § →