Lagrum · SFS 1971:176

11 §

Ett förordnande förfaller, om det inte inom en månad underställs

Författningen är upphävd genom SFS 1996:95. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Den som bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 -- 8 §§ döms, om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Har gärningen skett av grov oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det som sägs i första stycket gäller också den som bryter mot förbud i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer som avses i 1 § första stycket.

Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas i ringa fall. Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av eller medhjälp till gärningar som avses i denna paragraf.

Regeringen kan förordna att en svensk medborgare som utomlands har begått brott som avses i denna paragraf skall dömas efter denna lag och vid svensk domstol, om det föranleds av ett beslut eller en rekommendation enligt 1 § första stycket eller av samarbete enligt 1 § andra stycket. Detta gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena den balken.

Lydelse enligt SFS 1994:1665 (ändringsregistret)

Tillämpas i

3 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 1993 s. 178 1993
  2. RH 1998:18 1997
  3. NJA 1998 s. 706 1998

Paragrafen i sitt sammanhang

← 10 §Hela författningen12 § →