Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m

1934-03-09 · 65 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:235, Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr $35.

L

Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bekämpande

av arbetslösheten m. m.; given Stockholms

slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1934.

N ärvarande;:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 9, har Kungl. Majit

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1934/1935 beräkna

ett extra reservationsanslag av 17 miljoner kronor. Detta anslag avsågs

för kontant understödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst m. m.

ävensom för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Vidare har Kungl. Majit i statsverkspropositionen bland utgifter för kapitalökning,

bilaga 3, under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»,

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr $35—$36. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

punkt 2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till statliga och statskommunala reservarbeten

för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av 48 miljoner

kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga dessa frågor.

Beträffande de för tiden från och med år 1921 till och med budgetåret

1932/1933 anvisade anslagen för arbetslöshetens bekämpande och i samband

därmed stående frågor torde jag kunna hänvisa till de redogörelser härför,

som lämnats i propositionerna 250/1932 och 216/1933.

För innevarande budgetår anvisade 1933 års riksdag för den genom statens

arbetslöshetskommission bedrivna verksamheten till bekämpande av arbetslösheten

dels ett reservationsanslag av 55 miljoner kronor till statliga och

statskommunala reservarbeten och dels ett reservationsanslag av 5 miljoner

kronor till bekämpande av arbetslösheten. Riksdagen medgav därjämte, att

uppkommande reservation å det för budgetåret 1932/1933 till sistnämnda ändamål

beviljade anslaget finge till ett belopp av 20 miljoner kronor användas

till samma ändamål. För de med anslaget till bekämpande av arbetslösheten

avsedda ändamål ställde riksdagen således till förfogande sammanlagt

25 miljoner kronor. Enligt av riksdagen särskilt fattade beslut skulle anslaget

till statliga och statskommunala reservarbeten utgå av lånemedel med

kort amorteringstid, medan anslaget till bekämpande av arbetslösheten upptogs

å skattebudgeten.

I skrivelse den 15 december 1933, vilken såsom bilaga fogats vid min hemställan

i statsverkspropositionen örn anslag till statliga och statskommunala

reservarbeten, har statens arbetslöshetskommission anfört, att som anslagsförstärkning

för innevarande budgetår erfordrades ett belopp av i avrundat

tal 15 miljoner kronor, vilket belopp emellertid endast syntes behöva tagas i

anspråk till bestridande av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten.

Behovet av detta förstärkningsanslag komme dock ej att göra sig

gällande förrän mot slutet av budgetåret. Kommissionen ansåg därför lämpligast,

att frågan örn anslagsbeloppets definitiva bestämmande finge anstå till

längre fram, då hänsyn även kunde tagas till under vintern eventuellt inträffade

förändringar på arbetsmarknaden.

Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1934/1935 anförde kommissionen

i samma skrivelse, att detsamma preliminärt syntes böra upptagas till 65

miljoner kronor, därav 48 miljoner kronor till statliga och statskommunala

reservarbeten och 17 miljoner kronor till kontantunderstödsverksamhet, kurser

och frivillig arbetstjänst m. m. En mera preciserad uppgift och beräkning

angående medelsbehovet för den genom kommissionen bedrivna hjälpverksamheten

för arbetslöshetens lindrande under nästa budgetår komme kommissionen

att lämna i samband med sin senare, definitiva framställning rörande

behovet av förstärkningsanslag för innevarande budgetår.

I skrivelse den 16 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen härefter

gjort definitiv framställning angående behovet av förstärkningsanslag för in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 285.

3

nevarande budgetår ävensom angående medelsbehovet för nästkommande budgetår.

Kommissionen har därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka

av riksdagen, att till bestridande av kostnaderna för den av kommissionen bedrivna

verksamheten för arbetslöshetens bekämpande måtte anvisas dels ett

belopp av 10 miljoner kronor såsom anslagsförstärkning för budgetåret 1933/

1934, avsett att användas till statliga och statskommunala reservarbeten,

dels ett anslag av 60 miljoner kronor för budgetåret 1934/1935, därav 46 miljoner

kronor till statliga och statskommunala reservarbeten och 14 miljoner kronor

till kontantunderstödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst m. m.

Såsom anslagsförstärkning för innevarande budgetår har i propositionen nr

230 äskats ett belopp av 15 miljoner kronor till statliga och statskommunala

reservarbeten, därvid samtidigt föreslagits, att anslaget till bekämpande av

arbetslösheten skulle förstärkas med en reservation av minst omkring 3.6 miljoner

kronor.

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet

vid arbetslöshet.

De för den statliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet tidigare gällande

bestämmelserna voro sammanfattade i kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419)

angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Beträffande innehållet av dessa

bestämmelser hänvisar jag till den i propositionen nr 216 till 1933 års riksdag

å sid. 2 ff. intagna redogörelsen.

I nämnda proposition föreslog Kungl. Majit på min hemställan riksdagen

att antaga nya grunder för den kontanta understödsverksamheten, i huvudsak

grundade på en av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

gjord överarbetning av 1922 års kungörelse. Yad beträffar den del av arbetslöshetshjälpen,

som består i anordnandet av allmänna arbeten, föreslog Kungl.

Majit i propositionen nr 211, att det dittills tillämpade systemet med statliga

och statskommunala reservarbeten till lägre löner än de å öppna arbetsmarknaden

förekommande och administrerade av statens arbetslöshetskommission

skulle upphöra och i huvudsak ersättas av särskilda med hänsyn till arbetslösheten

anordnade och under vissa speciella former och betingelser bedrivna

s. k. beredskapsarbeten. Därjämte föreläde Kungl. Majit riksdagen ett omfattande

program med allmänna arbeten å öppna arbetsmarknaden, avsedda

till motverkande av arbetslösheten.

De till arbetslöshetens bekämpande hörande frågorna hänskötos av 1933

års riksdag till behandling av särskilt utskott. I sitt utlåtande nr 17 i anledning

av bland annat propositionerna nr 211 och 216 förordade utskottet, att

arbetslinjen även i fortsättningen skulle vara grundläggande för arbetslöshetspolitiken.

Utskottet lade därvid huvudvikten vid arbeten på den öppna

arbetsmarknaden inom skilda delar av landet och inom olika yrkesfack. Utskottet

förordade emellertid vidare beträffande övriga i anledning av arbetslösheten

särskilt anordnade arbeten, att man i fortsättningen skulle bygga på

den dittillsvarande reservarbetslinjen med förändringar och utbyggnader i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

olika avseenden. Vad beträffar kontantunderstödsverksamheten med statsbidrag,

tillstyrkte utskottet i huvudsak det i propositionen nr 216 förordade förslaget

till grunder för dylik verksamhet.

Riksdagens båda kamrar godkände oförändrat vad utskottet i sitt utlåtande

nr 17 hemställt.

De av riksdagen godkända grunderna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet

hava sedermera av Kungl. Maj :t sammanfattats i kungörelsen den 26 juni

1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet,

vilken kungörelse från och med den 1 juli 1933 trätt i stället för

1922 års kungörelse angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp.

Det huvudsakliga innehållet av de i kungörelsen nr 446/1933 meddelade bestämmelserna

är följande.

Den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid oförvållad arbetslöshet utövas av statens arbetslöshetskommission,

vilken äger att med avseende å verksamheten meddela anvisningar och

råd.

De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje kommun av

en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta särskild dylik kommitté

eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshetskommitté.

Särskild arbetslöshetskommitté består av ordförande

samt minst 4 och högst 10 ledamöter. Ordföranden och suppleant för honom

förordnas, efter anmälan av vederbörande kommunala myndighet, av länsstyrelsen

för viss tid. Ledamöter och suppleanter för dem utses för viss tid, i

stad av stadsfullmäktige samt på landet av kommunalfullmäktige. Särskild

arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymmer

representanter dels för de kommunala myndigheter, vilka äga särskild sakkunskap

på ifrågavarande område, dels ock för arbetsgivarnas och arbetarnas intressen.

Örn organ för den offentliga arbetsförmedlingen finnes inom kommunen,

bör ledamot av styrelsen för eller tjänsteman hos organet vara ledamot

av kommittén eller äga tillfälle att deltaga i dess överläggningar. Finnes ej

sådant organ inom kommunen, har kommittén att hos den offentliga arbetsförmedlingens

huvudkontor i länet begära tillsättande därav.

Statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet bedrives

under tre huvudformer, nämligen dels statliga och statskommunala reservarbeten,

dels kontantunder stödsverksamhet och dels särskilda åtgärder i

anledning av ungdomsarbetslösheten.

I kungörelsen betonas, att hjälpverksamheten så långt ske kan bör inriktas

på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa samt att statskommunala

reservarbeten därvid företrädesvis böra anordnas.

Gemensamma bestämmelser för samtliga former av hjälpverksamhet äro

följande.

För att komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp enligt kungörelsen skall

den arbetslöse enligt fastställt formulär göra ansökan hos arbetslöshetskommittén

i den kommun, där han uppehåller sig. Där så finnes erforderligt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 285.

5

skall viel ansökningen fogas prästbetyg samt intyg om yrke oell örn den senast

innehavda anställningens art och varaktighet jämte arbetsgivarens namn.

Arbetslöshetshjälp kan endast tillkomma den, som är svensk medborgare

eller tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats örn ömsesidighet beträffande

hjälpåtgärder vid arbetslöshet, fyllt 16 år eller, då fråga är örn reservarbete,

18 år, är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, hos

organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbetssökande

samt på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter det ansökan

örn arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav. Vid behovsprövningen

skall hänsyn tagas till inkomster och tillgångar hos samtliga hemmavarande

familjemedlemmar; dock bör hänsyn icke tagas till sådana tillgångar

som bohag eller arbetsredskap. Den omständigheten, att den arbetslöse har

smärre besparingar eller eget hem, utgör icke hinder för att arbetslöshetshjälp

beredes honom. Arbetslöshetskommissionen äger bestämma, att endast arbetslösa

tillhörande vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp.

Örn någon frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund

av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt

arbete, må han ej åtnjuta arbetslöshetshjälp under viss av arbetslöshetskommittén

bestämd tid, minst fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. Särskilda

bestämmelser reglera förutsättningarna för att ett arbete på den öppna

arbetsmarknaden skall anses lämpligt. Örn sådant arbete motsvarar arbetarens

krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som prövas vara skälig

i förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete, icke

hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt ej heller eljest särskilda

omständigheter föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur, så skall arbetet alltid anses lämpligt. Från bestämmelsen

att arbete icke får hänföra sig till arbetsplats, där arbetskonflikt

räder, har undantag gjorts för det fall, att konflikten i vederbörlig ordning

befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal. Statens arbetslöshetskommission

har därjämte medgivits rätt att avgiva förklaring örn

att konflikt eljest är av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till

arbetsvägran icke förelegat. Inom område, där kollektivavtal gäller, skall

sådan förklaring äga giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller,

där enligt avtal tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut

angående konflikten. Klagan må icke föras över förklaring, som av arbetslöshetskommissionen

meddelats angående beskaffenheten av konflikt inom område,

där kollektivavtal gäller.

I fråga om arbetslöshetshjälp under tiden för arbetskonflikt föreskrives, att

sådan hjälp ej må åtnjutas av den, som är direkt indragen i konflikten, eller

av den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löneoch

anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av konfliktdirektiven meddelas

av arbetslöshetskommissionen.

I överensstämmelse med regeln, att hjälpverksamheten så långt ske kan bör

inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa, föreskri
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ves, att arbetslöshetskommittén först om lämpligt arbete icke kan beredas å

öppna marknaden eller i reservarbete må meddela beslut, huruvida och i så fall

med vilket belopp dagunderstöd må utgå till den arbetslöse.

Arbetslöshetshjälp må jämväl utgivas till sökande, som är mantalsskriven

inom annan kommun än den, där ansökningen örn arbetslöshetshjälp göres.

Därest arbetslöshetskommittén vägrar arbetslöshetshjälp åt någon, som är mantalsskriven

i annan kommun, må kommittén hänvisa honom att söka hjälp i

mantalsskrivningskommunen. Efter av arbetslöshetskommissionen meddelat

tillstånd kan kommittén jämväl tilldela honom understöd till bestridande av

kostnaden för hans resa till mantalsskrivningskommunen. Till sådant reseunderstöd

utgår statsbidrag till halva beloppet.

Som familjeförsörjare anses enligt kungörelsen den, som har försörjningsskyldighet

mot maka eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som

lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

Som nyss nämnts regleras i kungörelsen två former av reservarbete, nämligen

statliga och statskommunala reservarbeten. De statliga reservarbetena

utföras i arbetslöshetskommissionens regi efter överenskommelse med statliga

myndigheter, landsting, kommuner, vägstyrelser eller enskilda. Statskommunala

reservarbeten kunna bedrivas såväl i landstings som kommuns eller vägstyrelses

regi.

Beträffande urvalet av arbetsobjekt gäller, att intet slag av arbete principiellt

skall vara uteslutet från att kunna komma till utförande såsom reservarbete.

I kungörelsen angivas emellertid vissa inskränkningar härutinnan,

nämligen att reservarbete skall vara ekonomiskt eller kulturellt berättigat, att

reservarbete skall komma staten, kommun eller annat allmänt rättssubjekt tillgodo

— dock må som reservarbete även upptagas arbete, som kommer enskild

tillgodo, såvida det utföres genom allmänt rättssubjekt — att reservarbete bör

vara sådant, att arbetarnas löner utgöra en jämförelsevis stor del av totalkostnaden

samt att varje arbetare med normal arbetsförmåga lämpligen kan hänvisas

till detsamma, att reservarbete i regel bör kunna bedrivas under vintern

samt att som regel, ehuru icke ovillkorligt, skall iakttagas, att reservarbete

bör kunna upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas allt efter arbetslöshetens

växlande omfattning.

Hänvisning till reservarbete av arbetslösa sker genom vederbörande arbetslöshetskommitté.

För bestämmandet av reservarbetslönen åligger det arbetslöshetskommissionen

att genom särskilda undersökningar å respektive orter utröna den öppna

marknadens grovarbetarlöner. Med stöd av dessa undersökningar fastställer

arbetslöshetskommissionen reservarbetslönen. Denna bör ej överstiga den lägsta

grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas,

med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

.Vid ackordsprissättning böra sådana åtgärder undvikas, som kunna medföra en

minskning i arbetsintensiteten. Prövnings av klagomål över arbetslöshetskommissionens

beslut i frågor, som röra grunderna för bestämmande av arbetslönens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 285.

7

storlek, ankommer på en särskild av Kungl. Maj :t utsedd nämnd, kallad besvär

snämnden för reservarbetslöner. Klagomal föranleder likväl icke, att

verkställigheten av beslutet uppskjutes. över nämndens beslut får klagan ej

föras.

örn arbetskonflikt skulle utbryta vid reservarbete, skall arbetslöshetskommissionen

föreskriva viss kort tid, efter vars utgång arbetet skall vara återupptaget,

med påföljd att arbetare, som icke ställa sig sådan föreskrift till

efterrättelse, omedelbart skiljas från arbetet. Pa enahanda sätt skola de anses,

vilka i stället för de från arbetet skilda hänvisats till arbetet men vägrat att

antaga detsamma.

örn en kommun önskar erhålla sysselsättning för arbetslösa vid statligt reservarbete,

skall kommunen därom göra framställning till arbetslöshetskommissionen.

Kommissionen bestämmer för varje statligt reservarbete, till vilket

antal arbetslösa från olika kommuner må där sysselsättas.

Hänvisas familjeförsörjare till reservarbete å ort med lägre reservarbetslön

än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen sker, och finnes

någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare, vara i

behov av understöd, må nämnda kommun bestämma, att ett särskilt ortstillägg

skall utgå till lönen. Sådant ortstillägg må icke överstiga skillnaden mellan

reservarbetslönen inom den hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den

plats, där arbetet utföres. I fråga örn ogift person, som har försörjningsskyldighet

mot barn eller adoptivbarn, må ortstillägg utgå med högst det belopp,

som skulle hava utbetalats för barnet vid kontantunderstödsverksamhet i den

hänvisande kommunen. Ortstillägg utbetalas genom arbetslöshetskommissionens

försorg och skola månadsvis återgäldas av den hänvisande kommunen.

Kommissionen äger emellertid helt eller delvis meddela hart skattetyngd kommun

med omfattande arbetslöshet befrielse från återbetalningsskyldighet.

Kostnaden för den arbetslöses resa till arbetsplats, dit han hänvisats, ersättes

av statsverket. Enligt arbetslösbetskommissionens bestämmande kan

ersättning av statsmedel, då särskilda omständigheter därtill föranleda, utgå

jämväl för hemresan.

För de stat skommunala reservarbetena gäller, att landsting, kommun eller

vägstyrelse, som ämnar anordna sådant arbete, skall, innan arbetet pabörjas,

inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande därtill samt hos kommissionen

göra ansökan örn statsbidrag. Vid dylik framställning skola fogas fullständig

redogörelse rörande företaget jämte uppgift örn det antal arbetslösa,

som beräknas erhålla anställning vid företaget, och den beräknade tiden för

deras anställning ävensom, bland annat, redogörelse för ekonomin inom den

eller de kommuner, varifrån hänvisning av arbetslösa till arbetsföretaget är

avsedd att äga rum.

Statsbidrag till statskommunalt reservarbete utgår för varje kalendermånad

med högst hälften av det belopp, som under manaden sammanlagt utbetalats

i arbetslöner till de vid företaget sysselsatta arbetarna. Statsbidraget ma för

varje arbetare och hel arbetsdag utgöra högst hälften av den för orten fastställda

reservarbetslönen, dock högst 3 kronor. Härjämte ma statsbidrag be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 285.

viljas med högst hälften av kostnaderna för materialtransporter och arbetsledning.

Till statskommunalt reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning

eller förbättring av allmän väg, må dock utan hinder härav statsbidrag

beviljas att utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna för själva vägarbetet.

Örn särskilda skäl därtill föranleda, må statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

utgå med högre belopp än som följer av vad nyss nämnts.

Arbetslöshetskommissionen bestämmer det högsta antal arbetslösa, som vid

varje tillfälle ma sysselsättas vid statskommunalt reservarbete. Kommissionen

skall därjämte meddela närmare bestämmelser och villkor för arbetets anordnande

och bedrivande samt för arbetslösas hänvisning till detsamma.

Vid prövning av fråga örn statsbidrag skall arbetslöshetskommissionen taga

hänsyn till arbetslöshetens art och omfattning inom kommunen, till utsträckningen

och ändamålsenligheten av övriga åtgärder, som inom kommunen kunna

vara vidtagna för arbetslöshetens bekämpande, samt till företagets lämplighet

för detta syfte. Vidare skall kommissionen taga hänsyn till kommunens

ekonomiska bärkraft.

Kontantunderstöd kunna utgivas dels såsom dagunderstöd och dels såsom

hyreshjälp.

Örn en kommun anvisat medel till beredande av dagunderstöd och för sådant

ändamål önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, skall kommunen

innan verksamheten begynnes, inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande

därtill samt hos kommissionen göra ansökan om statsbidrag. Statsbidrag

till dagunderstöd utgår, där ej omständigheterna prövas föranleda lägre

bidrag, för envar arbetslös med hälften av det honom tilldelade understödet,

dock högst med 1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa, med

1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, med 60 öre per dag för ensam

person, som fyllt 16 men ej 18 ar, samt med 30 öre per dag för varje inom eller

utom äktenskap fött barn. Kungl. Maj :t äger, då särskilda skäl därtill föranleda,

medgiva, att statsbidraget ma utgå med större andel av dagunderstödet

än nyss sagts. Statsbidrag utgår emellertid endast under förutsättning, att

vad som av kommunala medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom

fattigvaldsunderstöd. Statsbidrag kan ej utgå för mer än 6 dagar i veckan

och ej heller för tid före sjunde dagen, räknat från och med den dag, då ansökan

örn arbetslöshetshjälp blivit gjord.

Arbetslöshetskommissionen har att bestämma det högsta antal arbetslösa,

för vilket vid varje tillfälle statsbidrag till dagunderstöd må beräknas. Vid

prövning av frågan örn statsbidrag skall kommissionen taga hänsyn till arbetslöshetens

art och omfattning inom kommunen, till utsträckningen och ändamålsenligheten

av de åtgärder, som där äro vidtagna för arbetslöshetens bekämpande,

samt till kommunens ekonomiska bärkraft.

Vad beträffar förhållandet mellan dagunderstöd och fattigvårdsunderstöd

stadgas i kungörelsen, att dagunderstöd icke må utgå till den, som i anledning

av arbetslöshet åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än

som avses i 50 § 2 mom. i lagen örn fattigvården eller som, då fråga är örn

fattigvård för någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,

utgöres av vard a sjukvårdsanstalt. Dessa bestämmelser skola

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 885.

9

dock icke utgöra hinder för understöds utgivande åt den, som i synnerligen

trängande fall för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård av annat

slag än nyss sagts.

Dagunderstöd får icke utgå med högre belopp än som svarar mot två tredjedelar

av den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd

omfattning beredas, med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jordoch

skogsbruk. Örn den arbetslöse åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa

eller arbetsgivare eller eljest i anledning av arbetslöshet är lagligen berättigad

till regelbundet utgående understöd, må dagunderstöd till honom utgå med

högst så stort belopp, att detsamma jämte sådant bidrag eller understöd uppgår

till två tredjedelar av nyss avsedd grovarbetarlön. Dagunderstöd må utgivas

i penningar eller i naturaförmåner.

Örn en arbetslös, som åtnjuter dagunderstöd, icke för ett ordentligt och nyktert

levnadssätt, skall arbetslösbetskommittén indraga understödet. Den som

åtnjuter dagunderstöd skall minst en gång i veckan å bestämda tider anmäla

sig bos organ för den offentliga arbetsförmedlingen i orten. Den arbetslöse

är efter kommunens beprövande skyldig att under tid, motsvarande högst två

dagars arbetstid per vecka, utan särskild ersättning utföra lämpligt kommunalt

arbete. Vidare är den arbetslöse skyldig att efter anvisning deltaga i

kurs, som av arbetslöshetskommittén anordnas för att bereda unga arbetslösa

utbildning. Örn den arbetslöse försummar att iakttaga något av vad sålunda

föreskrivits, äger arbetslösbetskommittén efter omständigheterna helt eller delvis

samt tills vidare eller för viss tid indraga dagunderstödet.

Hyreshjälp kan i särskilt ömmande fall tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter

dagunderstöd. Såsom dylik hjälp anses även bidrag till betalning av

ränta å skuld för eget bern ävensom till bestridande av därmed jämförliga

oundgängliga utgifter för hemmets och familjens sammanhållande. Hyresbjälp

får dock ej utgivas i sådana fall, då det kan antagas, att den skulle

föranleda den arbetslöse att avstå från att söka erhålla arbete på annan ort.

Ansökan örn statsbidrag till beredande av byreshjälp skall göras bos arbetslöshetskommissionen.

Statsbidrag utgår med hälften av envar person tilldelad

hyreshjälp. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva,

att statsbidrag må utgå med större andel. Liksom beträffande statsbidrag

till dagunderstöd gäller beträffande statsbidrag till hyreshjälp, att detsamma

må utgå allenast under förutsättning, att vad i berörda hänseende av allmänna

medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom fattigvårdsunderstöd.

Beträffande åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten stadgas i kungörelsen,

att statsbidrag till kurser, som för unga arbetslösa anordnas genom

vederbörande arbetslöshetskommitté, må utgå med belopp motsvarande lön till

kursledare och lärare.

I fråga örn nu icke omnämnda detaljer i hjälpkungörelsen och av arbetslöshetskommissionen

utfärdade tillämpningsföreskrifter får jag hänvisa till

den av kommissionen i september 1933 utgivna publikationen: »Råd och anvisningar

rörande hjälpverksamheten för arbetslösa».

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Ifrågasätta ändringar i direktiven.

I skrivelse den 10 februari 1934 bär arbetslöshetskommissionen framställt

vissa förslag om ändringar i de nya direktiven. På grund av de erfarenheter,

som vunnits vid tillämpningen därav, har jag jämväl i enstaka andra punkter

ansett smärre ändringar och jämkningar kunna ifrågasättas. I det följande

kommer jag att behandla av arbetslöshetskommissionen föreslagna eller av mig

påkallade ändringar i direktiven. I samband därmed kommer, där så funnits

erforderligt, under de olika punkterna en redogörelse att lämnas för tillämpningen

av direktiven.

Familjeförsörjarbegreppet.

I 1922 års hjälpkungörelse definierades ej, vilka som skulle anses vara familjeförsörjare.

Statens arbetslöshetskommission utfärdade emellertid särskilda

bestämmelser i detta hänseende, vilka tillämpades för den statsunderstödda

arbetslöshetshjälpen. Enligt dessa bestämmelser skulle såsom familjeförsörjare

bland annat anses ogift man gent emot kvinna, vilken såsom hustru med

honom sammanbodde.

I propositionen nr 209 till 1933 års riksdag föreslogs för arbetslöshetsförsäkringens

del, att såsom familjeförsörjare skulle anses den, som hade försörjuingsskyldighet

mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller

som levde i gemensamt bo med och huvudsakligen underhölle föräldrar eller

adoptant. Däremot skulle en försäkrad icke anses som familjeförsörjare i förhållande

till ogift kvinna, vilken med honom sammanbodde.

Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 17 beträffande denna fråga

följande:

Bestämmelserna örn vem som skall anses såsom familjeförsörjare böra enligt

utskottets uppfattning vara likartade för alla former av arbetslöshetshjälp.

De av Kungl. Majit för arbetslöshetsförsäkringen föreslagna bestämmelserna

finner utskottet vara väl avvägda. Utskottet tillstyrker därför, att

bestämmelserna skola tillämpas jämväl vid de statliga, och statskommunala

reservarbetena och för kontantunderstöd med statsbidrag. Härigenom kommer

i visst hänseende en förändring att ske gentemot de nu gällande reglerna. En

ogift man kommer nämligen ej längre att betraktas såsom familjeförsörjare

emot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor. Utskottet vill emellertid

erinra örn att, därest en man har minderåriga barn med en ogift kvinna,

han kommer att anses som familjeförsörjare i förhållande till barnen. Vid sådant

förhållande lära betänkligheter ej behöva hysas emot de föreslagna bestämmelserna.

Vad utskottet sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran.

Bestämmelserna i kungörelsen 446/1933 angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet utformades, såsom framgår av den beträffande

nämnda kungörelse tidigare lämnade redogörelsen, i enlighet med

vad utskottet anfört.

I propositionen nr 38 till innevarande års riksdag med förslag örn arbetslöshetsförsäkring

har icke vidtagits någon ändring med avseende å familjeförsörjarbegreppets

utformning i förhållande till fjolårets förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 285.

11

I sin nyssnämnda skrivelse av den 10 februari 1934 bar statens arbetslöshetskommission

bland annat anfört följande:

Statsbidrag kan enligt kungörelsen utgå med 1 krona 50 öre pr dag »för

man och hustru tillhopa». Uttrycket »man och hustru tillhopa» torde, i enlighet

med den tolkning, kommissionen ansett sig böra giva åt den nuvarande bestämmelsen,

i en blivande ny kungörelse ersättas med »man och hustru tillhopa

samt ensam person, som lever i gemensamt bo med föräldrar eller adoptant,

vilken eller vilka han huvudsakligen underhåller».

Det måste givetvis anses vara en fördel, örn de allmänna bestämmelserna

för arbetslöshetshjälpen bliva likartade för alla former av sådan hjälp. Beträffande

spörsmålet i förhållande till vilka personer en arbetslös skall anses

såsom familjeförsörjare föreligger emellertid en väsentlig skillnad mellan vad

som bör gälla i fråga örn arbetslöshetsförsäkringen och örn andra former av

arbetslöshetshjälp. För försäkringens del har spörsmålet inverkan på bedömandet

av frågan, med huru stor andel av lönen som daghjälpen högst må

utgå till den försäkrade. Det är emellertid därvid likgiltigt, örn försörjningsskyldighet

föreligger gentemot en eller flera personer. För de former av

arbetslöshetshjälp, som bestå av hänvisning till reservarbete eller meddelande

av kontantunderstöd, får spörsmålet en vida större räckvidd. Kontantunderstödets

storlek är sålunda direkt avhängigt av det antal personer, i förhållande

till vilka den understödde anses såsom familjeförsörjare. Beträffande förmånerna

vid de statliga reservarbetena framträder en skillnad i fråga om beräkningen

av ortstilläggets storlek. Sådant tillägg får för gift person — vare

sig barn finnas eller ej — uppgå till skillnaden mellan reservarbetslönen inom

den hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres,

såvida reservarbetslönen å arbetsplatsen är lägre än i hemkommunen.

Då fråga är örn ortstillägg till ogift person, som har försörjningsskyldighet

mot barn eller adoptivbarn, må ortstillägget däremot högst utgå med det belopp,

som skulle hava utbetalats för ifrågavarande antal barn vid kontantunderstödsverksamhet

i den hänvisande kommunen.

De nu relaterade omständigheterna äro särskilt betydelsefulla, då det gäller

att avgöra frågan, örn en arbetslös bör anses såsom familjeförsörjare

gentemot kvinna, vilken med honom sammanbor utan att äktenskap ingåtts.

För arbetslöshetsförsäkringens del är behovet av en bestämmelse härom mindre

framträdande, enär den arbetslöse, så snart minderårigt barn finnes, kan erhålla

understöd efter de för familjeförsörjare gällande förmånligare grunderna. Vid

hänvisning till statligt reservarbete kan däremot skillnaden för den arbetslöse

bliva mycket stor, allt eftersom han betraktas som familjeförsörjare i förhållande

till den med honom sammanboende kvinnan eller ej. Örn man exempelvis

tänker på det fall, att en ogift arbetslös med två barn och bostad i Stockholm,

där reservarbetslönen för närvarande är fastställd till 9 kronor, hänvisas

till ett statligt reservarbete i en ort med en fastställd reservarbetslön

av 4 kronor, kan i ortstillägg, därest han betraktas som familjeförsörjare i förhållande

till barnens moder, vilken med honom sammanbor, utbetalas 5 kronor

örn dagen. Betraktas han däremot icke såsom familjeförsörjare i förhål
-

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

lande till barnens moder, må i ortstillägg per dag utbetalas högst 1 krona

20 öre. Erhåller den arbetslöse hjälp i form av kontantunderstöd, kan skillnaden

i dagunderstödets storlek i nyss avsedda fall uppgå till 1 krona.

Vid övervägande av denna fråga kan jag emellertid för min del icke anse

avgörande betydelse böra tillmätas den omständigheten, huruvida kvinnan såsom

hustru sammanbor med mannen. Bestämmande synes i stället böra vara,

huruvida mannen och kvinnan tillsammans bildat ett hem, vilket skötes av

kvinnan. I synnerhet örn i hemmet finnas minderåriga barn, måste det sägas

vara ett allmänt intresse att genom någon förhöjning i understödsbeloppet

bidraga till att hemmet hålles samman. Men även om det i hemmet ej finnes

minderårigt barn, lärer det få anses skäligt att, där kvinnan ej har egen inkomst

— vilken i så fall enligt de för behovsprövningen gällande reglerna

skall beaktas vid understödets bestämmande — understödet utgår med samma

belopp som örn äktenskap ingåtts. Jag förordar därför, att i hjälpbestämmelserna

familjeförsörjarbegreppet utformas på sådant sätt, att den arbetslöse

skall, oavsett örn det finnes barn, anses såsom familjeförsörjare jämväl i förhållande

till kvinna, vilken har gemensam bostad med och sköter hushållet

åt honom. I samband härmed torde bestämmelserna i 40 § av hjälpkungörelsen

böra ändras så, att statsbidrag till dagunderstöd utgår med högst 1 krona

50 öre örn dagen ej blott för man och hustru utan även i nyssnämnda fall.

Av vad jag nu anfört lärer framgå, att jag icke anser det erforderligt att

för arbetslöshetsförsäkringens del göra motsvarande jämkning i familjeförsörjarbegreppet.

Enligt bestämmelserna i 19 § av hjälpkungörelsen skall såsom familjeförsörjare

bland annat anses den, som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen

underhåller föräldrar eller adoptant. En naturlig följd härav lärer vara,

att dagunderstöd till sådan arbetslös familjeförsörjare skall utgå med samma

belopp, som örn han vore gift. Emot arbetslöshetskommissionens förslag till

ändring i 40 § har jag därför icke något i sak att erinra.

Arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade personer.

I 1922 års kungörelse örn arbetslöshetshjälp stadgades, att arbetslöshetsunderstöd

i regel endast skulle tilldelas sökande, som var mantalsskriven i

kommunen. Understöd fick dock utgå till annan person under förutsättning,

att han hade stadigvarande uppehåll i kommunen och kunde antagas där

hava större möjlighet till försörjning än i mantalsskrivningskommunen. Vidare

meddelades bestämmelser örn rätt för understödsorganet att, örn understöd

förvägrades någon på grund av vad sålunda stadgats, hänvisa honom till

mantalsskrivningskommunen samt att bekosta hans ditresa med rätt att erhålla

statsbidrag till halva resekostnaden. Understöd kunde därjämte utgå

genom länshjälpkommittén.

I det utkast till kungörelse angående grunder för statsbidrag till kommunalt

understöd vid arbetslöshet, som framlades av 1932 års sakkunniga för ar
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 235.

13

betslöshetsfförsäkring, voro bestämmelserna örn mantalsskrivning som allmänt

villkor för utbekommande av understöd uteslutna. De sakkunniga anförde

som skäl härför, att dessa inskränkande bestämmelser i praktiken befunnits

opraktiska och icke heller tillämpats.

I propositionen nr 216 till 1933 års riksdag anförde jag beträffande denna

fråga följande:

»Vidkommande det föreslagna uteslutandet av bestämmelserna örn inskränkning

i rätten att giva understöd åt arbetslösa, som icke äro mantalsskrivna

inom uppehållskommunen, har jag efter övervägande av olika på frågan inverkande

omständigheter ansett mig böra stanna vid att tillstyrka sakkunnigförslaget.

Detta innebär, att en kommun har att fritt pröva, huruvida understöd,

till vilket statsbidrag utgår, skall tilldelas den, som ej är mantalsskriven

inom kommunen, eller icke. Till understöd, som sålunda beviljas en i

kommunen icke mantalsskriven person, skall kommunen kunna erhålla statsbidrag

på vanligt sätt. Erinras må, att den sålunda föreslagna vägen redan i

viss mån beträtts. Arbetslösa sjömän hava nämligen oavsett försörjningsplikt

från och med senhösten 1932 enligt Kungl. Maj:ts beslut kunnat komma

i åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd i Stockholm och Göteborg, oaktat de

icke varit mantalsskrivna där. Huru den nu förordade regleringen kommer

att verka i praktiken, är svårt att mera bestämt förutse. Självfallet kunna

särskilt storstäderna, där många arbetssökande samla sig, ej utan vidare bevilja

understöd åt behövande, i staden icke mantalsskrivna personer, enär svårigheterna

på grund av tillströmning av arbetslösa snart nog kunde bliva städerna

övermäktiga, men å andra sidan lärer det kunna förväntas, att i många

fall understöd komma att beviljas. Här som på andra likartade områden

torde det böra ankomma å det centrala arbetslöshetsorganet att uppmärksamma

praxis och med till buds stående medel verka för en riktig tillämpning.

»

Särskilda utskottet yttrade i denna fråga:

Departementschefens förslag i förevarande fråga innebär, som nyss nämnts,

att kommunerna skola äga rätt att fritt pröva, huruvida kontantunderstöd

skall tilldelas den, som icke är mantalsskriven i uppehållskommunen. Statsbidrag

till understödet skall utgå oberoende härav. Utskottet kan för sin del

ansluta sig till denna lösning av frågan. I den mån hjälpverksamheten, såsom

nu är avsett, utvidgas till att omfatta flertalet hjälpbehövande, kan det

förväntas, att kommunerna i större omfattning skola vara benägna att bevilja

arbetslöshetshjälp även åt där icke mantalsskrivna. Då å andra sidan kommunerna

väl skulle äga rätt men ej skyldighet att utgiva understöd oberoende

av vederbörandes mantalsskrivnings- eller hemortsförhållanden, lärer man

ej genom borttagandet av de nu gällande bestämmelserna behöva befara några

icke önskvärda påföljder ens för de större städernas del. Vad. kommunerna

vid bedrivandet av understödsverksamheten måste tillse är, att ej på grund av

möjligheten att erhålla understöd inflyttning av arbetslösa kommer att äga

rum till städer och industrisamhällen, där redan förut stor arbetslöshet kan

råda. Örn understöd förvägras någon, som är mantalsskriven inom annan

kommun, bör uppehållskommunen äga rätt att utgiva reshjälp till den arbetslöse

och att härför erhålla statsbidrag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Kommunerna synas även böra erhålla rätt att oberoende av de arbetslösas

mantalsskrivningsort hänvisa dem till tillgängliga platser vid statliga och

statskommunala reservarbeten.

I annat sammanhang förklarade utskottet emellertid, att den av utskottet

tillstyrkta regeln icke kunde anses innebära en definitiv lösning. Utskottet

ansåg, att spörsmålet borde upptagas till närmare undersökning i samband med

en av utskottet förordad utredning rörande reglering av förhållandet mellan

den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården.

Vad utskottet sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran.

Bestämmelserna i kungörelsen 446/1933 angående statlig och statsunderstödd

hjälpverksamhet vid arbetslöshet utformades, såsom framgår av den

beträffande nämnda kungörelse tidigare lämnade redogörelsen, i enlighet med

vad utskottet anfört.

Uti en den 3 februari 1934 dagtecknad skrivelse har statens inspektör för

fattigvård och barnavård jämte samtliga fattigvårdskonsidenter hemställt, att

åtgärder måtte vidtagas för avhjälpande av de enligt deras mening rådande

missförhållandena beträffande understöds utgivande till arbetslös men arbetsför

person, som är bosatt inom annan kommun än den, där han äger hemortsrätt.

Som motivering för den gjorda hemställan anfördes i skrivelsen följande:

Vi ställas oupphörligt inför frågan att lämna råd och upplysningar till

nyssnämnda arbetslösa, vilka till ett icke ringa antal infinna sig å våra expeditioner

och framlägga sina bekymmer. Resultatet av rådfrågningen blir alltid

detsamma: Enligt gällande fattigvårdslag anses kommun ej skyldig lämna

understöd till arbetslös person, och, där understöd ändock av fattigvårdssamhälle

lämnas i sådana fall, plägar hjälpen förbehållas dem, som äga hemortsrätt

inom kommunen. Arbetslöshetsdirektiven medgiva visserligen rätt för

kommun att lämna arbetslöshetshjälp till person, som är mantalsskriven (äger

hemortsrätt) inom annan kommun än den, där ansökan göres, men då som

regel hälften av kostnaden för hjälpen faller på den kommun, som lämnar

hjälpen, meddelas sådan hjälp ej till personer, som äga hemortsrätt på annat

håll.

Inom var verksamhet ha vi i stor utsträckning möjlighet att genom råd och

upplysningar rätta till .missförhållanden av olika slag på understödsväsendets

område. Men da vi bli ställda inför frågor av här omnämnd art äro vi fullständigt

blottställda på möjligheter. Visserligen försöka vi i många fall att

genom personliga ingripanden skaffa hjälp, men detta lyckas endast i ytterst

få^ fall. Då den hjälpsökande till slut, sedan han fått Idart för sig vår oförmåga,

frågar örn sålunda ingen möjlighet finnes att erhålla hjälp, ha vi fortfarande

intet annat svar att ge, än att han i varje fall icke äger rätt till något

som helst understöd enligt gällande bestämmelser.

Det kan ju synas ligga nära till hands att hänvisa den hjälpsökande att resa

till sin hemortskommun för att där få hjälp genom fattigvårdsstyrelse eller

arbetslöshetskommitté, och i många fall är detta en utväg, som med fördel kan

anlitas. Men i mångå andra fall råda sådana förhållanden, att denna utväg

ej kan användas. Vi vilja endast peka på de fall, där hemortsrätt förvärvats

genom en rent tillfällig, kortvarig vistelse i en kommun, där den hemortsberätti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

15

gade fullständigt saimar rot eller förbindelser, vilka lian kanske i stället äger

i vistelsekommunen, eller där hemortsrätten är oklar och ej kan utredas annat

än genom process. Slutligen förekommer ett stort antal fall, där förflyttning av

olika anledningar ej kan äga rum, t. ex. bostadsförhållanden, halwuxna frarns

anställningar med ringa men dock någon arbetsinkomst, som skulle gå förlorad,

örn förflyttning ägde rum, m. m., m. m.

I en inom socialdepartementet beträffande förevarande fråga i februari 1934

upprättad promemoria anfördes följande:

»Den lösning, som spörsmålet örn understöds meddelande till den, som ej är

mantalsskriven i vistelsekommunen, erhöll vid fjolårets riksdag, torde få anses

principelit riktig. Det lärer nämligen ligga i det allmännas intresse, att understöd

i regel utgives av den kommun, där den arbetslöse är bosatt. Endast

vistelseortens organ har tillräcklig möjlighet till nödig tillsyn, och genom den

avsedda anordningen förebygges alltså en onödig omgång med översändande

av den understödssökande till annan kommun. En begränsning i denna huvudregel

bör emellertid eftersträvas i syfte att förhindra en anhopning av arbetslösa

i exempelvis de större städerna. Då kommunerna väl äga rätt men ej

skyldighet att utgiva understöd oberoende av mantalsskrivnings- eller hemortsrättsförhållandena,

saknas, såsom även utskottet anförde, anledning att befara

några mindre önskvärda påföljder av bestämmelserna i ämnet.

Då departementschefen föregående år förordade ifrågavarande lösning av

frågan, anförde han, att det vore svårt att mera bestämt förutse, huru nämnda

reglering komme att verka i praktiken, men förklarade, att han ansåge det

kunna förväntas, att i många fall understöd komme att beviljas. Utvecklingen

under det gångna året har dock givit vid handen, att dessa förväntningar i stor

utsträckning icke infriats. En undersökning beträffande de större städerna

har givit vid handen, att som villkor för erhållande av understöd regelmässigt

uppställes krav på hemortsrätt i staden. På åtskilliga håll kräves dessutom,

att den hjälpsökande under ett eller flera år skall hava varit hemortsberättigad

och boende i staden, i ett fall t. o. m. under så lång tid som 5 år. Ej heller

synes möjligheten att hemsända en hjälpsökande, som är mantalsskriven inom

annan kommun, hava begagnats i någon större utsträckning. I statsbidrag

till sådana resekostnader har nämligen under löpande budgetår ännu icke utbetalats

fullt 1,000 kronor. Utav den av statens fattigvårdsinspektör och fattigvårdskonsulenter

ingivna skrivelsen framgår ock, att behovet av förändrade

bestämmelser på förevarande område är mycket stort.

Det måste anses vara förklarligt, att kommunerna i tider med svår arbetslöshet

och minskade inkomster främst sörja för de arbetslösa, som i verklig

mening äro hemmahörande i kommunen. Da regelmässigt till kontantunderstöd

och reservarbeten ett mindre antal hjälpplatser ställes till förfogande,

än vederbörande kommun uppgivit som erforderligt, ligger det i sakens natur

att övriga arbetslösa ofta bliva ställda utanför. Med nuvarande bestämmelser

ersättes ej heller i regel mer än 50 procent av kostnaderna av staten, och

kommunerna tveka att taga på sig så stor utgift för person, för vilken de icke

hava något ansvar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Därest statsbidragsgrunderna ändrades i så måtto, att en större andel av

kostnaderna än eljest bleve ersatt i det fall, att understöd utgivits till någon,

som icke kunde räknas som hemmahörande i kommunen, torde man hava anledning

att förvänta större villighet hos kommunerna att svara för den återstående

delen av kostnaden. Detta bestyrkes även av uttalanden, som vid

skilda tillfällen framkommit i frågan. Storleken av statsbidragets förhöjning

torde böra bliva föremål för särskilt övervägande. Att meddela några tvingande

bestämmelser i ämnet lärer emellertid icke kunna ifrågakomma med hänsyn

till kommunernas självbestämmanderätt och den hittillsvarande allmänna

inställningen av arbetslöshetspolitiken. Allenast i de fall, som omförmälas i

1 § i lagen örn fattigvården, kunna kommunerna åläggas att utgiva understöd.

I viss utsträckning torde man dock kunna åstadkomma, att genom arbetslöshetskommittéerna

understöd lämnas jämväl sådana arbetslösa, som icke äro hemmahörande

i vistelsekommunen. Detta skulle kunna ske genom att statens

arbetslöshetskommission vid bestämmandet av det antal arbetslösa, som vid

varje tillfälle högst må sysselsättas vid statliga eller statskommunala reservarbeten

eller för vilka statsbidrag till kontantunderstöd må beräknas, föreskriver,

att visst antal av dessa platser skall förbehållas arbetslösa, som icke

äro hemmahörande i kommunen. Samtidigt skulle — som nyss antytts —

arbetslöshetskommissionen äga bevilja förhöjt statsbidrag till de arbetslöner

vid statskommunala reservarbeten eller det kontantunderstöd, som utbetalats

till i kommunen icke hemmahörande arbetslösa. Till sådant statskommunalt

reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän

väg, äger arbetslöshetskommissionen redan enligt gällande bestämmelser rätt

att bevilja statsbidrag med 75 procent av kostnaderna. Någon anledning att

i förevarande sammanhang medgiva arbetslöshetskommissionen rätt att förhöja

sistnämnda procentsats lärer icke förefinnas. Det kommer givetvis att

stå kommunerna fritt att avgöra, örn de önska begagna sig av det antal platser

för i kommunen icke hemmahörande arbetslösa, som av arbetslöshetskommissionen

beviljats. Då detta kan ske utan att inkräkta på hjälpmöjligheterna för

de egna invånarna, lärer man kunna förvänta, att sådan möjlighet kommer att

begagnas.

För att lämna arbetslöshetskommissionen vägledning vid avgörandet av huru

många platser vid statligt eller statskommunalt reservarbete eller vid kontantunderstödsverksamhet,

som skola förbehållas i kommunen icke hemmahörande

arbetslösa, lärer det vara nödvändigt, att kommunerna vid sina framställningar

till kommissionen lämna uppgift örn antalet hjälpsökande sådana

arbetslösa. Föreskrift härom torde böra lämnas i hjälpkungörelsen. För

kommunernas del lärer en dylik skyldighet näppeligen behöva medföra några

större svårigheter eller kostnader, enär arbetslöshetskommittéerna redan torde

föra erforderliga anteckningar örn de hjälpsökandes hemortsrättsförhållanden.

Givetvis är det icke avsett, att särskild undersökning skall utföras i tveksamma

fall, utan det bör då vara tillräckligt att angiva minimisiffror. För arbetslöshetskommissionens

del åter måste den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och

därav föranledd omprövning komma att medföra en viss ökning av arbets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 235.

17

bördan. Om man emellertid verkligen önskar frambringa en effektivare hjälpverksamhet

för ifrågavarande för närvarande dåligt ställda arbetslösa, torde

någon annan lämplig väg icke för närvarande kunna anvisas. En definitiv

lösning av frågan kan — som i olika sammanhang anförts — ernås först i

samband med frågan örn revision av hemortsrättsbegreppet och örn eventuell

omläggning av indelningen i fattigvårdsdistrikt.

En särskild fråga i detta sammanhang är spörsmålet örn de kriterier, som

böra vara uppfyllda för att en arbetslös skall anses vara hemmahörande i

kommunen. Gällande kungörelse utgår härvidlag från mantalsskrivningen.

Förhållandet torde emellertid vara, att kommunerna själva räkna med vederbörandes

hemortsrätt enligt fattigvårdslagen. Bestämmelserna i kungörelsen

torde därför böra anknytas till detta förhållande och ej såsom för närvarande

till mantalsskrivningen.

Såsom nyss framhållits, kunna kommunerna ej förpliktas att begagna sig av

de platser vid reservarbeten eller för kontantunderstöd, som av arbetslöshetskommissionen

kan komma att ställas till deras förfogande för arbetslösa, som

äga hemortsrätt inom annan kommun. Det måste tvärtom betonas, att kommunerna

i sin hjälpverksamhet beträffande sådana arbetslösa måste iakttaga

en särskild omsorg vid urvalet av dem, som skola erhålla hjälp. Det gällex

nämligen härvidlag ej blott att underlätta för i en kommun i egentlig mening

hemmahörande hjälpsökande, vilka av någon anledning äga hemortsrätt i annan

kommun, att erhålla understöd, utan å andra sidan att förhindra, att

arbetslösa personer i någon större utsträckning söka sig till städer eller samhällen,

där arbetslösheten förut är betydande, detta i avsikt att där lättare

kunna erhålla understöd. Som en allmän regel torde man kunna uttala, att de

hjälpsökande böra hava en ej alltför löslig anknytning till kommunen, för att

understöd skall meddelas dem. Sålunda torde man i allmänhet böra kräva,

att den hjälpsökande haft sin sista anställning i kommunen samt att hans

vistelse därstädes ej varit alltför kortvarig. Undantag från dessa regler torde

dock behöva göras i en del fall, exempelvis beträffande arbetslösa sjömän

eller vid särskilt ömmande omständigheter. I andra fall torde liksom enligt

gällande bestämmelser hemsändning böra äga rum av den hjälpsökande. Denna

hemsändning skulle emellertid enligt de föreslagna bestämmelserna ske till hemortsrättskommunen

och ej till mantalsskrivningskommunen, därest dessa kommuner

i något fall ej skulle sammanfalla. Statsbidrag till resekostnaden skulle

fortfarande utgå till halva beloppet. Skulle i hemortskommunen särskild hjälpverksamhet

för arbetslösa ej vara anordnad, torde erforderligt understöd böra

beredas genom fattigvårdens försorg.

För att för arbetslöshetskommittéerna underlätta tillämpningen av vad här

anförts angående urvalet av de hjälpsökande, som skola erhålla understöd,

torde det vara lämpligt, att arbetslöshetskommissionen i besluten örn tilldelandet

av platser i korthet redogör för de principer, som böra iakttagas.»

Över promemorian infordrades yttranden från statens inspektör för fattigvård

och barnavård samt arbetslöshetskommissionen.

Bihang till riksdagens protokoll 193U. 1 sami. Nr 235—-236.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 285.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård ansluter sig i sitt yttrande

till de synpunkter, som framförts i promemorian, samt förklarar, att de föreslagna

åtgärderna synas kunna bliva ett effektivt medel för att bryta udden

av den ganska förklarliga ovillighet, som kommunerna hittills visat att lämna

arbetslöshetshjälp åt andra än sina egna, i kommunen hemortsberättigade

medlemmar.

Beträffande statsbidragets storlek anför inspektören följande:

En bestämd förutsättning för att detta intresse hos kommunerna skall komma

till sin rätt är emellertid, att statsbidraget icke sättes lägre än till 75 %

för den hjälp, som lämnas i kommun, där den arbetslöse vistas utan att där

äga hemortsrätt. De senaste årens svåra nödtillstånd har som bekant hårt ansträngt

kommunernas ekonomi, och det kan befaras, att åtminstone en del kommuner

alltjämt komma att begränsa sin hjälpverksamhet till de i vistelsekommunen

hemortsberättigade. Kommuner, som redan nu åtnjuta 75 % eller högre

belopp i statsbidrag, kunna tänkas ställa sig ovilliga, örn ej ett något högre procentuellt

bidrag kan erhållas. Jag hemställer, att eventuella bestämmelser avfattas

på sådant sätt, att möjlighet må föreligga för arbetslöshetskommissionen

eller Kungl. Majit att efter prövning bevilja högre bidrag i dylika fall.

Inspektören ansluter sig till de i promemorian föreslagna allmänna bestämmelser,

som böra vara uppfyllda, för att arbetslös skall anses vara hemmahörande

i kommun, där han ej har hemortsrätt. Som regel borde sålunda understöd

lämnas hjälpsökande, som haft sin senaste mera stadigvarande anställning

i kommunen, ävensom den vars vistelse där ej varit allt för kortvarig, exempelvis

sex månader. Därest hemortsrätten vore oklar, borde jämväl arbetslöshetshjälp

lämnas i vistelsekommun. Om någon, som haft sitt arbete i en större

stad, utflyttat till en förort för att erhålla lägre hyra och därefter bleve arbetslös,

borde understöd lämnas i vistelsekommunen. Även andra fall kunde inträffa,

då undantag från de allmänna reglerna borde medgivas. Huvudregeln

för den hjälpbeviljande kommunen borde emellertid vara, att arbetslöshetshjälp

ej skulle beviljas i annan kommun hemortsberättigad person, då av undersökning

framgått, att han inflyttat i huvudsaklig avsikt att bekomma arbetslöshetshjälp.

Inspektören framhåller slutligen, att kommunerna ej torde böra åläggas att

hos arbetslöshetskommissionen styrka hemortsrätten för de hjälpsökande, för

vilka platser begäras. Föreskrift borde emellertid lämnas, att uppgifter å de

understödda skulle föras på sådant sätt hos det kommunala understödsorganet,

att klarhet omedelbart kunde vinnas i frågan, örn den arbetslöse ägde hemortsrätt

i kommunen eller ej.

Arbetslöshetskommissionen framhåller, att de i promemorian åsyftade olägenheterna

göra sig mest gällande under perioder av omfattande arbetslöshet

och då särskilt i de större samhällena. Genom att ett betydande antal kommuner

i avsikt att förhindra inflyttning förbehållit hjälpåtgärderna för de

egna invånarna hade utsocknes arbetslösa försatts i en ofta brydsam situation.

Vid ett övervägande av lämpliga åtgärder för ernående av tillfredsställande

förhållanden på detta område syntes det ligga närmast till hands att först erinra

örn den allmänna fattigvårdens arbetsuppgifter. Arbetslöshetskommissio
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

19

nen ville emellertid bestämt avråda från en sammanknytning av de nuvarande

bestämmelserna i 18 § av bjälpkungörelsen med fattigvårdslagen.

Arbetslöshetskommissionen fortsätter härefter:

Även örn det nu framställda förslaget genomfördes, skulle förvisso en del

svårigheter inställa sig. Den tänkta anordningen skulle utan tvivel medföra,

att vissa kategorier av de arbetslösa bomme att söka sig till sådana större samhällen,

där hjälpverksamhet torde komma att bedrivas även under tider av

mindre omfattande arbetslöshet. Man bleve sålunda i dessa samhällen oupphörligt

ställd inför problemet att söka bereda försörjning åt personer, som

flyttat in allenast för att bliva delaktiga av kommunens arbetslöshetshjälp.

Icke förty anser sig arbetslöshetskommissionen med hänsyn till de möjligheter

till framtida bättre förhållanden på detta område, som förslagets realiserande

innesluter, böra tillstyrka detsamma. Kommissionen utgår härvid ifrån, att

anordningen skall i första rummet och huvudsakligen anknytas till arbetslinjen.

Det bör nämligen icke förbises, att denna utgör hjälpverksamhetens huvudform,

som kan förmodas komma att i större eller mindre omfattning äga

bestånd även under perioder, då arbetslösheten har mindre dimensioner än f. n.

och den kontanta understödsverksamheten avvecklats eller starkt begränsats.

Att åtgärden till en början bör ha karaktär av försöksanordning ligger! öppen

dag. Över huvud torde vara riktigast att icke räkna med att några mera betydande

resultat skola vinnas på den försöksväg, det sålunda gäller att beträda.

Ytterligare må betonas, att det antal platser, som avses att i varje särskilt

fall ställas till arbetslöshetskommittés förfogande för hänvisning till reservarbete

av inom kommunen icke mantalsskrivna arbetslösa, ej bör av kommissionen

lämnas automatiskt vid varje meddelad hänvisning, utan böra ''sådana allenast

beviljas de kommuner, som härom hos kommissionen gjort framställning, åtföljd

av preciserad uppgift om det vid varje särskild tidpunkt föreliggande

platsbehovet. Vid ett motsatt förfarande skulle sannolikt bl. a. den olägenheten

uppstå, att för hjälpverksamheten väl behövliga platser bomme att under

längre eller kortare tid stå obesatta.

Arbetslöshetskommissionen föreslår, att till förhindrande av missbruk hänvisning

till statligt reservarbete av arbetslös, som icke vore mantalsskriven

inom vistelsekommunen, endast skulle ske beträffande sådan person som under

en tid ej understigande sex månader bevisligen vistats i kommunen samt därunder

ej allt för kort tid även innehaft anställning pa öppna arbetsmarknaden.

Slutligen anför arbetslöshetskommissionen:

Väsentligen torde den ifrågasatta anordningen, såsom redan framhållits,

böra förbindas med arbetslinjen. Fall kunna dock tänkas, där det även ur

praktiska synpunkter vore lämpligt, att kommun medgåves rätt att utgiva

dagunderstöd till därstädes sig uppehållande men icke mantalsskrivna arbetslösa

personer och att få uppbära visst förhöjt statsbidrag till på sådant sätt

bedriven kontant understödsverksamhet, en tillämpning sålunda i huvudsak av

de grunder, som gälla för statsbidrag till arbetslösa sjömän, vilka vistas i

hamnkommun utan att vara därstädes mantalsskrivna. I dylika fall synes

statsbidraget dock icke böra överstiga 75 % av dagunderstödets kostnader,

försåvitt icke kommunen redan beviljats högre statsbidrag än nyssnämnda

procentsats, i vilket fall denna högre statsbidragsprocent torde böra utgå jämväl

till den särskilda understödsverksamhet, varom här är fråga.

Gentemot arbetslöshetskommissionens i frågan uttalade uppfattning hava

två ledamöter anfört följande avvikande mening:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 835.

Departe
ments
chefen.

Med hänsyn till de vitt skilda grunder, efter vilka det allmännas hjälp i förevarande

avseende tilldelas enligt fattigvårdslagen och arbetslöshetsförfattnmgen

och vilka icke utan olägenhet synas kunna givas mera divergerande

utformning, anse vi, att frågan örn utvidgad rätt till statsunderstöd i fråga

om person, som ej är i kommunen mantalsskriven, bör anstå intill dess frågan

örn ändrade grunder i fråga örn förvärvande av hemortsrätt enligt fattigvårdslagen

vunnit sin lösning.

Såsom närmare utvecklas i den inom socialdepartementet utarbetade promemorian,

kunna gällande bestämmelser örn arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen

icke mantalsskrivna personer ej anses tillfredsställande. Det

torde för närvarande faktiskt vara så, att mången drager sig för att emottaga

en anställning å annan ort, än där han är hemortsberättigad, av fruktan för att

vid eventuellt blivande arbetslöshet ställas utan understöd. Till de åtgärder

för förbättrande av ifrågavarande arbetslösas ställning, som föreslås i promemorian,

kan jag ansluta mig. Förslaget är i huvudsak tillstyrkt av såväl

statens inspektör för fattigvård och barnavård som arbetslöshetskommissionen.

Att man, såsom två ledamöter av arbetslöshetskommissionen föreslagit, skulle

avvakta en blivande reglering av hemortsrättsbestämmelserna i fattigvårdslagen,

innan ytterligare åtgärder i frågan vidtagas, får jag bestämt avstyrka.

I anledning av vad arbetslöshetskommissionen i sitt yttrande anfört, vill jag

framhålla, att de föreslagna åtgärderna så till vida böra betraktas som en

försöksanordnitfg, att verkningarna torde böra följas med särskild uppmärksamhet

för utrönande av örn anordningen i praktiken visar sig vara en lämplig

form, som leder till önskat resultat, ävensom örn på någon punkt en jämkning

kan befinnas lämplig. Kommissionen synes anse, att mantalsskrivningen

även i fortsättningen borde vara avgörande. Av den inom socialdepartementet

upprättade promemorian torde emellertid hava framgått lämpligheten

av att ej räkna med annat förhållande än hemortsrätten. Vad kommissionen

yttrat därom, att kommissionen endast på gjord framställning borde

hava att bevilja platser för i vederbörande kommun icke hemmahörande arbetslösa,

kan jag icke godtaga. Vinsten av de till genomförande föreslagna åtgärderna

bleve vid sådant förhållande säkerligen ringa. Endast om kommunerna

åläggas att vid varje framställning örn understöds- eller arbetsplatser meddela

uppgift örn antalet inom kommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande

samt arbetslöshetskommissionen på grundval härav prövar, huruvida förhållandena

inom kommunen motivera, att visst antal av de tilldelade platserna

förbehålles hjälpsökande, som icke äro hemortsberättigade inom kommunen,

lärer man kunna förvänta, att hjälpverksamheten för ifrågavarande arbetslösa

får någon större omfattning. Det beviljade antalet platser för envar av

kategorierna hemortsberättigade och icke hemortsberättigade arbetslösa bör

givetvis vara bestämt med hänsyn tagen till hela antalet sådana arbetslösa

inom kommunen. Någon anledning att väsentligen förbinda den ifrågasatta

anordningen enbart med arbetslinjen synes mig icke heller förefinnas. Visserligen

bör även härvidlag gälla, att arbetslinjen har företräde, men så länge

utgivandet av kontantunderstöd på grund av arbetslöshetens omfattning fin
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 235.

21

nes vara erforderligt, kunna tydligen i vistelsekommunen icke hemortsberättigade

arbetslösa vara i samma behov av kontantunderstöd som andra hjälpsökande.

En annan sak är, att det vid meddelandet av kontantunderstöd finnes särskilt

behov av kontroll, bland annat över inflyttningen till större samhällen.

Storleken av det statsbidrag, som bör utgå vid meddelande av arbetslöshetshjälp

till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande, lärer böra

bestämmas i varje särskilt fall. Såsom framgår av vad jag i annat sammanhang

därom kommer att anföra (sid. 28 ff.), förordar jag, att arbetslöshetskommissionen

tillerkännes rätt att — mot visst undantag — bestämma den procentsats,

enligt vilken statsbidrag skall utgå, jämväl i de fall, som för närvarande

äro förbehållna Kungl. Maj:ts prövning. Vid bifall härtill kan arbetslöshetskommissionen

i ett sammanhang bestämma statsbidragets storlek för

arbetslöshetshjälp, som lämnas till såväl hemortsberättigade som icke hemortsberättigade

arbetslösa. Huvudregeln synes därvid böra vara, att högre statsbidrag

än eljest skall utgå till arbetslöshetshjälp åt i vistelsekommunen icke

hemortsberättigade arbetslösa. Därest statsbidraget till hjälp åt hemortsberättigade

arbetslösa utgår med omkring 50 procent, torde bidraget till den hjälp,

som lämnas icke hemortsberättigade arbetslösa, i regel böra bestämmas till

75 procent. Örn det vanliga statsbidraget utgår enligt högre procentsats än i

det givna exemplet, torde tillägget för de icke hemortsberättigades del böra i

skälig mån reduceras. Lämpligt torde för övrigt i vissa fall vara, att arbetslöshetskommissionen

i hithörande frågor förhandlar med de olika kommunerna.

Givet är, att stor vaksamhet måste iakttagas vid utformandet av bestämmelserna

i förevarande fråga, så att icke inflyttning till större städer eller samhällen,

där hjälpverksamheten är mera utvecklad, i avsikt att erhålla arbetslöshetshjälp

uppmuntras. De i sådant hänseende föreslagna bestämmelserna

synas mig emellertid vara ägnade att förhindra dylikt missbruk. Den i yttrandena

ifrågasatta tidsgränsen av sex månaders vistelse i kommunen, innan

arbetslöshetshjälp med det högre statsbidraget må utgå, finner jag som

allmän regel vara väl avpassad. Har den arbetslöse därtill innehaft anställning

i kommunen av icke endast tillfällig art, lära omständigheterna få sägas

vara sådana, att han bör från denna kommun åtnjuta hjälp vid sin arbetslöshet.

I fråga örn de föreslagna undantagen från angivna regler har jag icke

något att erinra.

I anledning av inspektörens för fattigvård och barnavård yttrande vill jag

understryka, att det givetvis endast är för sådana arbetslösa, vilka ostridigt

hava hemortsrätt i annan kommun, som det högre statsbidraget bör utgå. Det

kan sålunda icke påfordras, att vistelsekommuncn i anledning av hjälpansökan

skall föranstalta örn vidlyftig utredning i dylika frågor.

I de avseenden, som av mig nu icke berörts, tillstyrker jag de bestämmelser,

som föreslagits i socialdepartementets promemoria.

Hatt till avsägelse för ledamot i arbetslöshetskommitté.

I skrivelse den 6 februari 1934 har länsstyrelsen i Kalmar lån hemställt, att

för rätt att avsäga sig ledamotskap i arbetslöshetskommitté måtte införas sam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majit.s proposition nr S35.

ina bestämmelser som i kommunalförfattningarna finnas stadgade om liknande

kommunalt uppdrag.

Länsstyrelsen bär till motivering för framställningen anfört bland annat

följande:

Länsstyrelsen är för sin del av den uppfattningen att, då arbetslöshetskommitté

tillsättes, densamma i vissa särskilda, åt den uppdragna frågor fullgör

ordinarie kommunal myndighets funktioner, vadan uppdraget såsom ledamot

av arbetslöshetskommitté bör vara att likställa med ledamotskap av kommunalnämnd,

och att sålunda för rätt till avsägelse av dylikt uppdrag skola

gälla samma bestämmelser, som i 15 § av lagen örn kommunalstyrelse på landet

finnes stadgat; och har länsstyrelsen i enlighet härmed i visst fall ogillat

av en person, som valts till ledamot av arbetslöshetskommitté, häröver anförda

besvär, enär han ej kunnat styrka laga skäl för sin befrielse.

Regeringsrätten har emellertid i berörda fall sedermera genom utslag den

18 januari 1934 upphävt länsstyrelsens utslag under motivering, att klaganden

icke mot sitt bestridande kunde anses pliktig mottaga ifrågavarande uppdrag.

Med anledning av den tolkning, som sålunda vunnit godkännande, lärer det,

enligt länsstyrelsens förmenande, bliva synnerligen svårt att, med hänsyn till

den tilltagande ovilligheten hos för ändamålet lämpliga personer att åtaga sig

ledamotskap i arbetslöshetskommittéerna, få dessa besatta, varigenom kommittéernas

möjlighet att fungera äventyras, och därmed även kommunerna utsättas

för risken att berövas det statsbidrag till hjälpåtgärder, som dessa redan

åtnjuta, eller omintetgöra förutsättningarna för erhållande i fortsättningen

av sådant bidrag till olika hjälpformer.

Arbetslöshetskommissionen har i sin skrivelse av den 10 februari 1934 vid

5 och 7 §§ i hjälpkungörelsen anfört bland annat följande:

I dessa paragrafer, som inrymma bestämmelser örn arbetslöshetskommittés

organisation och om revisionen av dess verksamhet, saknas — likasom i tidigare

kungörelser — föreskrifter örn rättighet för av länsstyrelse utsedd ordförande

och revisor respektive suppleanter för dessa eller för av kommunal representation

vald ledamot och revisor respektive suppleanter för dessa att avsäga

sig uppdraget.

Frågor av detta slag hava några gånger under årens lopp underställts kommissionen,

som dock förklarat sig icke kunna uttala sig härutinnan. På grund

av den tilltagande svårigheten att förmå för uppdragen lämpliga personer att

åtaga sig ordförande- respektive ledamot- och revisorskap i arbetslöshetskommittéerna

synes det vara önskvärt, att oklarheten på denna punkt blir undanröjd.

Detta synes kommissionen lämpligen kunna ske på det sättet, att i kungörelsen

införes bestämmelse av innebörd, att rätten att avsäga sig (respektive

skyldigheten att åtaga sig) uppdraget att vara ledamot i respektive revisor

av en kommuns arbetslöshetskommitté skall likställas med ledamotskap av

kommunalnämnd, vadan för rätt till avsägelse av dylikt uppdrag skola gälla

vad härom stadgats i kommunallagarna.

över de sålunda framställda förslagen till ändring i hjälpkungörelsen hava

yttranden inhämtats från länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus

samt Västernorrlands län, varjämte styrelsen för svenska landskommunernas

förbund, som därtill beretts tillfälle, inkommit med yttrande.

Länsstyrelsen i Stockholms län meddelar i sitt yttrande, att, såvitt till länsstyrelsens

kännedom kommit, svårighet icke mött i länet att finna lämpliga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 235.

23

personer, villiga att åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i arbetslöshetskommitté

eller revisor av sådan kommittés förvaltning. Länsstyrelsen

förklarar sig emellertid icke hava något att erinra emot en författningsbestämmelse

av föreslagen art, då dylik svårighet synes hava mött pa andra

håll.

Länsstyrelsen i Göteborg s och Bohus län yttrar, att länsstyrelsen vid några

tillfällen haft vissa svårigheter att till ordförande i arbetslöshetskommitté och

revisor av kommittés verksamhet erhålla för uppgifterna lämpliga personer,

som samtidigt därtill varit villiga. Länsstyrelsen anser det kunna ifrågasättas,

örn icke en författningsändring av angiven art borde vidtagas. En till

ordförande eller ledamot utsedd person, som icke vore bosatt i kommunen, borde

dock äga rätt att avsäga sig uppdraget. Länsstyrelsen anför vidare följande:
För

revisorer av kommunala räkenskaper finnas för närvarande icke några

bestämmelser örn, under vilka förhållanden dessa äga att avsäga sig uppdraget.

För revisorer av arbetslöshetskommitté torde därför icke heller några bestämmelser

i den i arbetslöshetskommissionens framställning ifrågasätta riktningen

åtminstone för närvarande böra komma till stånd. För att uppmuntra

lämpliga personer att åtaga sig revisorsuppdrag synes dock arvode i regel

böra utgå till den av länsstyrelsen förordnade revisorn. Dessutom torde nu

gällande bestämmelser angående revisorer böra fullständigas med föreskrift

örn att av länsstyrelse meddelat revisorsförordnande bör kunna återkallas

före utgången av den tid förordnandet gäller. Motsvarande bestämmelse finnes

redan nu beträffande av länsstyrelsen förordnad ordförande i arbetslöshetskommitté.

Länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande är av följande lydelse:

Länsstyrelsen har hittills icke haft att pröva besvär över att vald ledamot

i arbetslöshetskommitté förvägrats begärt entledigande från uppdraget. Däremot

har länsstyrelsen haft att handlägga ett flertal fall, da av länsstyrelsen

förordnad ordförande i sådan kommitté sökt befrielse fran uppdraget, och har

länsstyrelsen därvid undantagslöst medgivit befrielse. Länsstyrelsen har nämligen

utgått från att uppdrag av förevarande slag vore av den säregna beskaffenhet,

att ett tillfredsställande utförande av uppdraget krävde och förutsatte

särskilt intresse och villighet från vederbörandes sida, och att uppdraget förty

icke borde anförtros annan än den, som frivilligt åtagit sig detsamma. Liknande

synpunkt synes länsstyrelsen jämväl böra gälla beträffande valda ledamöter

i arbetslöshetskommitté.

Då emellertid mottagande av uppdrag att vara ledamot av arbetslöshetskommitté

för närvarande icke torde kunna åläggas någon mot hans bestridande,

men fall otvivelaktigt kunna tänkas förekomma, då sådant må vara av behovet

påkallat, vill länsstyrelsen förorda åtgärder för åstadkommande av erforderliga

författningsbestämmelser därom.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför, att föreskrifter av

ifrågasatt slag i allmänhet meddelats i lagar, stiftade av Konung och riksdag

gemensamt, samt att, där sådan föreskrift funnes i stadgar, givna av Konungen

ensam, såsom byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan, riksdagen alltid erhållit

tillfälle att yttra sig därom. Skulle föreskrifter i enlighet med framställningarna

finnas vara av nöden, borde desamma därför icke meddelas utan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe
ments
chefen.

riksdagens medgivande. Styrelsen avstyrker emellertid förslaget att utsträcka

nu befintlig skyldighet att åtaga sig ledamotskap av kommunala nämnder

till att gälla jämväl arbetslöshetskommitté samt anför till stöd härför följande:

Vad beträffar den av länsstyrelsen i Kalmar län samt av arbetslöshetskommissionen

gjorda hemställan, att detta tvång skulle utsträckas att gälla även

ledamotskap och ordförandeskap i arbetslöshetskommitté, ställer styrelsen sig

i hög grad betänksam till densamma. Visserligen göra båda de nämnda förslagsställarna

gällande, att erfarenheten ådagalagt, att ett stadgande av

nämnda innebörd är av behovet påkallat, men örn också i något eller några fall

svårigheter framträtt att finna kompetenta personer villiga att åtaga sig berörda

uppdrag, så lära dock svårigheterna kunnat övervinnas. Det ligger i

sakens natur, att ifrågavarande förtroendeuppdrag, särskilt i de nuvarande

tiderna, ter sig föga lockande och att många medborgare i en helt annan utsträckning

än i fråga örn andra uppdrag lia benägenhet att söka undandra sig

detsamma. Men man torde kunna hysa den förhoppningen att även framgent

intresserade och pliktmedvetna krafter skola frivilligt ställa sig till disposition

för det kommunala arbetslöshetshjälparbetet.

Behovet av en sådan arbetslöshetsorganisation torde kunna förväntas vara

en övergående företeelse. Normala förhållanden skola väl efterhand åter inträda

och då skulle inga arbetslöshetskommittéer längre erfordras. Det synes

under sådana omständigheter mindre angeläget att införa tvång att mottaga

ledamotskap i arbetslöshetskommitté. Man bör för övrigt inte bortse ifrån,

att det ifrågavarande uppdragets art är ganska grannlaga och gör det ytterligt

svårt och kanske menligt ^för vissa medlemmar av kommunen att åtaga sig

detsamma. Det skulle i sådana fall innebära en obillighet mot dessa att påtvinga

dem uppdrag av denna karaktär.

På grund av det sagda anser sig styrelsen böra avstyrka länsstyrelsens i

Kalmar och arbetslöshetskommissionens ifrågavarande förslag.

Arbetslöshetskommissionen hemställer tillika, att det skulle föreskrivas

tvång att mottaga även revisorsup pdrag vad beträffar arbetslöshetskommittés

räkenskaper. Detta yrkande anser sig styrelsen icke heller ha anledning att

tillstyrka. Det avviker nämligen fran vad som eljest gäller örn kommunala

revisorer; ingen kan tvingas att mottaga kommunalt revisorsuppdrag. Härvidlag

kan icke heller med något fog åberopas behovet av ovannämnda garanti,

enär revisor ju kan utses även bland personer boende utanför kommunen.

Sedermera har länsstyrelsen i Jönköpings lån i skrivelse av den 26 februari

1934 gjort framställning örn införande av bestämmelser angående skyldighet

att emottaga förordnande som ordförande i eller val till ledamot av arbetslöshetskommitté.

Vid övervägande av frågan, om skyldighet bör stadgas att mottaga förordnande

till ordförande i eller val till ledamot av arbetslöshetskommitté, måste

jag för mili del anse. att övervägande skäl tala emot att sådan skyldighet föreskrives.

Det lärer icke vara riktigt att fullt jämställa ledamotskap av arbetslöshetskommitté

med annat kommunalt uppdrag, för vilket skyldighet att mottaga

val för närvarande finnes stadgad. Av ledamöterna i en arbetslöshetskommitté

kräves, därest de på ett tillfredsställande sätt skola kunna fullgöra sitt

uppdrag, stort intresse för speciellt denna uppgift samt stor initiativförmåga.

Ifrågavarande uppdrag är, såsom styrelsen för svenska landskommunernas

förbund yttrat, synnerligen grannlaga och bör därför icke påtvingas en person,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

25

som ej är villig att åtaga sig detsamma. Hänsyn lärer böra tagas till vad

nämnda styrelse därom anfört. Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län

synes dela denna uppfattning.

Härtill kommer, att de svårigheter, som på sina håll synas hava framträtt

att till ledamöter i en arbetslöshetskommitté erhålla lämpliga och villiga

personer, icke kunna antagas vara allmänt rådande. Skulle det undantagsvis

i någon kommun visa sig, att arbetslöshetskommittén ej kan erhålla en lämplig

sammansättning på grund av avsägelser från de till ledamöter utsedda personerna,

återstår alltid möjligheten att låta kommunalnämnden övertaga arbetslöshetskommitténs

bestyr.

Jag finner mig således böra avstyrka bifall till de i denna del gjorda framställningarna.

Vidkommande härefter frågan, örn skyldighet bör införas att emottaga uppdrag

att vara revisor av arbetslöshetskommittés verksamhet, anser jag mig,

då skyldighet att mottaga revisorsuppdrag icke i övrigt finnes stadgad i kommunalförfattningarna,

jämväl böra avstyrka bifall till framställningen därom.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört vill jag

erinra örn att i 9 § av hjälpkungörelsen föreskrift meddelats örn rätt för arbetslöshetskommissionen

att besluta om arvode av statsmedel till revisor, som utsetts

av länsstyrelsen. Oaktat någon bestämmelse örn rätt att återkalla ett för

revisor meddelat förordnande icke, såsom beträffande ordförande är fallet,

meddelats i kungörelsen, lärer länsstyrelsen vara berättigad till sadant återkallande.

Revision av statskommunalt reservarbete, som utföres i landstings eller vägdi

strikts regi.

Arbetslöshetskommissionen har i sin förut berörda skrivelse av den 10 februari

1934 erinrat om att 7 § av hjälpkungörelsen innehåller bestämmelser örn

revision av hjälpverksamheten i allmänhet men att bestämmelser däremot saknas

om huru revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som utföres i

landstings eller vägdistrikts regi, skall ske. Arbetslöshetskommissionen föreslår,

att bestämmelser på lämplig plats intagas därom, att det åligger landsting

respektive vägstyrelse att hos vederbörande länsstyrelse göra framställning

örn utseende för kalenderår av en revisor för att tillsammans med landstingets,

respektive vägdistriktets ordinarie revisorer utföra granskning av räkenskaperna

beträffande statskommunala arbetsföretag.

För vinnande av överensstämmelse med gällande bestämmelser örn revision

av arbetslöshetskommittés verksamhet torde det vara lämpligt att föreskriva,

att i revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som bedrives av landsting

eller vägdistrikt, skall deltaga minst en revisor, som efter anmälan av

vederbörande myndighet utses av länsstyrelsen för kalenderår.

Departe
ments
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Departe

mentsele

fen.

Avstängning från arbetslöshetshjälp.

I sin skrivelse med förslag till ändringar i hjälpkungörelsen Ilar arbetslöslie

tskommissionen vid 15 § anfört följande:

Bestämmelserna örn avstängning i vissa fall från åtnjutandet av arbetslöshetshjälp

återfinnas på tre olika ställen i kungörelsen, ehuru med olika formuleringar,

nämligen

dels i 15 § beträffande den, som utan giltig anledning lämnar sitt arbete eller

på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete,

dels i 22 § i samband med föreskrifterna om hänvisningsförfarandet,

dels i 46 § i anslutning till reglerna för indragning av dagunderstöd.

Då föreskrifterna härom böra erhålla en entydig och likalydande formulering1^

tillåter sig kommissionen hemställa, att dessa bestämmelser omredigeras

på sådant sätt, att i var och en av ovan nämnda paragrafer intagas föreskrifter

örn att avstängningen skall omfatta minst 4 veckor samt kunna tillämpas

tillsvidare eller för viss tid.

Bestämmelserna i 15 § innebära, att tiden för avstängningen skall bestämmas

av arbetslöshetskommittén och utgöra minst fyra veckor.

I 46 § första stycket stadgas, att arbetslöshetskommittén skall indraga dagunderstöd

för arbetslös, som befinnes icke föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt.

Därjämte lämnas i andra och tredje styckena av samma paragraf

föreskrifter örn skyldighet för den, som uppbär dagunderstöd, att förrätta

s. k. pliktarbete (se sid. 9) under viss tid eller att efter anvisning deltaga

i undervisningskurs. Vidare stadgas, att arbetslöshetskommittén, örn den

arbetslöse försummat att iakttaga vad sålunda föreskrivits, äger att efter omständigheterna

helt eller delvis samt tillsvidare eller för viss tid indraga dagunderstöd.

I 22 § föreskrives bland annat, att förutom personer, som avses i 15 §, skall

den, som av anledning, varom i 46 § förmäles, utestängts från dagunderstöd,

vara utesluten från hänvisning till reservarbete under viss av arbetslöshetskommittén

bestämd tid, minst fyra veckor.

Arbetslöshetskommissionens förslag örn införande i förenämnda paragrafer

av enhetliga bestämmelser angående tiden och sättet för avstängning från arbetslöshetshjälp

anser jag mig icke böra förorda. Särskilt torde det vara olämpligt,

att minimipåföljden, därest den arbetslöse icke för ett ordentligt och

nyktert levnadssätt, skall vara så sträng som avstängning under fyra veckor

från arbetslöshetshjälp. Det får anses vara en bestämd fördel, att, på sätt

som nu stadgas i 46 §, arbetslöshetskommittén i dylika fall äger handlingsfrihet

att alltefter föreliggande omständigheter bestämma den påföljd, som

skall inträda för den försumlige. Och i och för sig kan det icke anses obilligt

eller oriktigt, att en person, som frivilligt lämnat sin anställning eller vägrat

att emottaga erbjudet lämpligt arbete, behandlas strängare än den, som låtit

en måhända ganska ringa försummelse enligt 46 § komma sig till last.

Den i 22 § gjorda hänvisningen till 46 § innebär, att arbetslös, som på grund

av något i 46 § omnämnt förhållande är avstängd från erhållande av dagun
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

27

derstöd, under avstängningstiden jämväl skall vara avstängd från hänvisning

till reservarbete. Därest avstängningen från dagunderstöd sträcker sig utöver

fyra veckor, skall dock arbetslöshetskommittén kunna bestämma viss tid, minst

fyra veckor, under vilken jämväl avstängning från hänvisning till reservarbete

skall äga rum. En arbetslös, som avstängts från dagunderstöd exempelvis

på grund av försummelse att deltaga i pliktarbete, skall alltså efter viss tid

kunna prövas genom hänvisning till reservarbete. Befinnes han då villig att

mottaga sådan hänvisning, bör hinder icke finnas för att arbetslöshetshjålp i

form av arbete lämnas honom.

De olika bestämmelserna örn avstängning från arbetslöshetshjålp torde således

vara väl avvägda, och jag finner alitsa icke anledning att föreslå någon

saklig ändring däri. Till förtydligande av bestämmelserna i 22 § andra stycket

torde emellertid någon formell jämkning i ordalydelsen lämpligen kunna

vidtagas.

Avstängda yrlien.

Enligt ordalydelsen i 14 § av hjälpkungörelsen ankommer det på arbetslöshetskommissionen

att, där så prövas lämpligt, bestämma, att endast arbetslösa

tillhörande vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjålp.

I sin skrivelse med förslag till ändringar i direktiven har arbetslöshetskommissionen

anfört, att bestämmelserna i paragrafen företrädesvis bleve tillämpliga

på situationer, då arbetsmarknaden vore mera normal. Under perioder

av massarbetslöshet hade däremot hjälpmöjligheterna ansetts böra stå öppna

för samtliga yrkens arbetslösa med undantag allenast för vissa speciella, huvudsakligen

säsongbetonade yrken. Den nuvarande hjälpverksamheten bedreves

efter sådana linjer. Ehuru paragrafen i sin nuvarande utformning icke

syntes lägga hinder i vägen för den av kommissionen för närvarande tillämpade

ordningen, ansåge kommissionen det likväl önskvärt, att paragrafen förtydligades

genom ett tillägg av den innebörden, att kommissionen ägde befogenhet

att även bestämma, att arbetslösa inom vissa yrken ej finge åtnjuta

arbetslöshetshjålp.

Till avstängda yrken hänföras för närvarande av arbetslöshetskommissionen

allenast byggnads-, tegelbruks- samt hamn- och stuveriarbete. Genom särskilt

beslut av kommissionen kan emellertid arbetslöshetskommitté tillerkännas rätt

att utgiva arbetslöshetshjålp med statsbidrag till arbetslösa, som äro hänförliga

till något av de nyss omnämnda yrkena, s. k. dispensförfarande. Som

exempel må nämnas, att arbetslöshetskommissionen under tiden från den 1

april 1933 till den 15 februari 1934 meddelat dispens för sammanlagt 5,431

byggnadsarbetare.

Den av arbetslöshetskommissionen förordade ändringen i förevarande paragraf

anser jag icke vara erforderlig, då den nuvarande ordalydelsen, på sätt

kommissionen anfört, på intet sätt lägger hinder i vägen för den ordning, som

måste tillämpas under tider av allmänt utbredd arbetslöshet.

Departe
ments
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:is proposition nr 285.

Statsbidrag till stat skommunala reservarbeten och kontantunderstöd.

Av den lämnade redogörelsen för gällande direktiv framgår, att arbetslöshetskommissionen

berättigats att i statsbidrag till dagunderstöd utgiva intill

hälften av det envar arbetslös tilldelade understödet, dock högst vissa för

olika kategorier av arbetslösa särskilt angivna belopp per dag. Till statskommunala

reservarbeten äger arbetslöshetskommissionen, förutom till kostnaderna

för material m. m., bevilja statsbidrag med högst hälften av det belopp,

som under månaden sammanlagt i arbetslöner utbetalats till de arbetslösa,

vilka vid företaget beretts arbete. Statsbidraget må, för varje arbetare

och hel arbetsdag räknat, utgöra högst hälften av den för orten fastställda

reservarbetslönen, dock högst 3 kronor. Avser reservarbetet nyanläggning,

omläggning eller förbättring av allmän väg, må arbetslöshetskommissionen

dock bevilja statsbidrag att utgå med tre fjärdedelar av det belopp, vartill

kostnaderna för själva vägarbetet skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna.

Kungl. Majit må, då särskilda skäl därtill föranleda, såväl

till kontantunderstöd som till statskommunala reservarbeten bevilja statsbidrag

till högre belopp, än som följer av vad nyss angivits. Kungl. Maj :t äger vidare

bevilja statsbidrag till kostnaden för marklösen vid arbetsföretag, avseende

allmän väg.

o ^ avsikt att vid avvägandet av statsbidragen till olika kommuner erhålla ett

så rättvisande resultat som möjligt tillämpas vissa normer med utgångspunkt

fran arbetslöshetens omfattning och skattetrycket i kommunen. Tor bestämmande

av den förstnämnda faktorn utgår man från medeltalet arbetslösa inom

kommunen under det senast förflutna kalenderkvartalet i förhållande till samtliga

invånare. Skattetrycket beräknas som medeltalet under de senaste 3 åren

av den sammanlagda utdebiteringsprocenten till kommunalskatt, landstingsskatt

och vägskatt för 100 kronors beskattningsbar inkomst. Vid bestämmandet

av det sätt, varpa nämnda faktorer böra inverka å bidragsprocentens storlek,

har man utgått fran vissa normalfall, som ansetts motivera statsbidrag

med 50 procent av kostnaderna till arbetslöner och kontantunderstöd. Variationer

beträffande de båda faktorerna, eller sålunda arbetslöshetens omfattning

och skattetrycket, inverka i lika grad vid uträknandet av den procentsats,

efter vilken statsbidraget bör utgå. En fördubbling av den ena faktorn

får sålunda samma inverkan å resultatet av beräkningen som örn i stället den

andra faktorn fördubblats. Bidragsprocenten kan grafiskt åskådliggöras genom

en kurva. Enligt denna stiger bidraget tämligen hastigt upp till 50 procent

för att sedan höja sig långsammare i förhållande till motsvarande stegring

beträffande nämnda faktorer. Den procentsats, som erhålles vid beräkningarna,

plägar vid statsbidragets bestämmande avjämnas uppåt till närmaste

femtal.

Vid fastställandet av statsbidrag till sadant statskommunalt reservarbete,

som avser nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän väg, följes

den regeln, att arbetslöshetskommissionen inhämtar yttrande från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Den av styrelsen med hänsyn till det bidrag, som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 285.

29

skulle hava utgått, om arbetet kommit till utförande i vanlig ordning, föreslagna

procentsatsen följes i allmänhet vid bestämmandet av statsbidraget

av arbetslöshetsmedel. Likformig tillämpning ernås härigenom vid bestämmandet

av statsbidrag av olika slag till vägföretag.

Beträffande statsbidrag till arbetsföretag, avseende allmän väg, tillämpas

vidare den regeln, att statsbidrag icke beviljas, med mindre vederbörande länsstyrelse

beträffande vägen meddelat sådant beslut, som avses i 4 § i lagen

den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Arbetslöshetskommissionen har emellertid ansetts äga att, sedan dylikt beslut

meddelats av länsstyrelsen, därest vägen då är under utförande eller utförts

såsom statskommunalt reservarbete, retroaktivt bevilja statsbidrag därtill såsom

till arbetsföretag, avseende allmän väg, varvid avdrag skall ske för statsbidrag,

som redan må hava utbetalats.

I fråga örn statsbidragets bestämmande har arbetslöshetskommissionen i sin

skrivelse av den 10 februari 1934 anfört följande:

Genom bestämmelsen att statsbidraget till statskommunala reservarbeten

får utgå med högst 3 kronor för varje arbetare och hel arbetsdag räknat hava

vissa komplikationer uppstått vid tillämpningen. Så länge dessa slag av arbeten

bedrevos inom kommuner med en fastställd reservarbetslön av högst

kr. 6.10, gjorde sig inga svårigheter gällande, men sedan denna hjälpform

numera i enlighet med vad statsmakterna avsett kommit i bruk inom ett mycket

betydande antal kommuner, varibland mångå med en högre reservarbetslön

än kr. 6.10, har resultatet blivit, att statsbidraget, där detta varit fastställt

till 50 %, till följd av maximeringen i själva verket kommit att utgå med

lägre procenttal än 50 %. Att detta måste i viss mån verka återhållande på

kommunernas benägenhet att anlita den statskommunala reservarbetslinjen

torde vara ostridigt. Gällande bestämmelser leda följaktligen till att kommissionen

blir nödsakad att till Kungl. Maj :ts avgörande hänskjuta alla de

fall, då fråga uppkommer örn beviljande av statsbidrag till detta slags arbeten

och statsbidragsbeloppet vid dettas begränsning till 50 % överskjuter 3 kr.

per man och dag samt bidragets beskärning vid 3 kr.-gränsen ej kan anses

överensstämma med billighet och hänsynen till arbetslinjens hävdande.

Praktiska skäl synas kommissionen för den skull tala för att orden »dock

högst 3 kronor» avlägsnas ur 35 § första stycket. De bestämmelser, som för

närvarande gälla rörande betingelserna för kommuner och andra att kunna

komma i åtnjutande av förhöjt statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa,

finnas intagna i 35 § fjärde stycket, vad angår de statskommunala reservarbetena,

samt i 40 §, i fråga om dagunderstöd.

Så länge hjälpverksamheten var av förhållandevis mindre omfattning och

framställningar örn förhöjt statsbidrag endast undantagsvis förekommo, kunde

ärenden av denna art snabbt och utan mera ingående jämförande undersökningar

av kommunernas ekonomiska och sociala förhållanden bringas till avgörande.

Nu däremot, då det gäller att varje halvår verkställa en avvägning

av statsbidragsprocenten för c:a 300 kommuner, vållar arbetet med bidragsprocentens

fastställande avsevärd tidsutdräkt, först genom dessa ärendens beredning

och handläggning inom kommissionen, sedan genom ärendenas slutliga

prövning och avgörande hos Kungl. Majit. Följaktligen bliva kommunerna

lidande på ärendenas ofrånkomligt tidsödande behandling. Konsekvenserna

härav komma i sista hand att gå ut över de arbetslösa, eftersom många kommuner

med svag ekonomisk bärkraft icke våga sätta i gång sina statskommunala

reservarbeten eller påbörja utdelning av dagunderstöd, förrän de fått

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 235.

Departe
ments
chefen.

visshet om statsbidragets storlek. En ändring i detta hänseende anser arbetslöshetskommissionen

därför starkt motiverad. Då kommissionen äger rätt att

på egen hand bestämma statsbidragsprocenten ända upp till 95 % för i dess

regi bedrivna statliga reservarbeten och även att bevilja statsbidrag med upp

till 75 %_ för statskommunala reservarbeten av visst slag, vill det förefalla

kommissionen, som örn det icke borde medföra några vådor att tillerkänna

kommissionen befogenhet att få fixera statsbidragets storlek till jämväl andra

statskommunala reservarbeten samt till den kontanta understödsverksamheten.

Kommissionen hemställer för den skull örn en sådan ändring av kungörelsen,

att här uttalade önskemål blir tillgodosett.

Någon anledning till ändring i de uppställda normerna för bestämmandet

av den procentsats, efter vilken vid tillämpningen i de särskilda fallen statsbidrag

till kontantunderstöd och andra statskommunala reservarbeten än arbetsföretag,

avseende allmän väg, bör utgå, synes mig icke förefinnas. Dessa

normer tillämpas ej blott av Kungl. Majit vid behandling av besvär över arbetslöshetskommissionens

beslut eller av frågor om högre statsbidrag än de normala

utan även av kommissionen. Jämväl i övrigt torde kommissionen i hithörande

delar äga samma uppfattning i olika frågor, som kommit till uttryck

i Kungl. Maj :ts beslut. Det lärer därför icke komma att innebära någon ändring

i hittillsvarande praxis, om arbetslöshetskommissionen berättigas att bestämma

statsbidragets storlek även i de fall, som för närvarande prövas av

Kungl. Majit. De ändringar, som av Kungl. Majit i ett fåtal fall företagits

i av arbetslöshetskommissionen föreslagen procentsats, hava för övrigt inneburit

en höjning av procentsatsen. Den ifrågasatta ändringen skulle å andra

sidan tydligen medföra en lättnad i administrativt hänseende och ett snabbare

avgörade av bidragsfrågorna. Kommunerna skulle givetvis bibehållas vid

sin besvärsrätt över arbetslöshetskommissionens beslut.

Även örn — såsom jag följaktligen förordar — arbetslöshetskommissionen

tillerkännes rätt att alltid bestämma statsbidraget, torde de nu gällande reglerna

för statsbidragets normala storlek böra bibehållas. Endast där särskilda

skäl därtill föranleda, skulle alltså arbetslöshetskommissionen vara

berättigad att bestämma högre statsbidrag. Sådana särskilda skäl äro enligt

det föregående framför allt stor omfattning av arbetslösheten och starkt

skattetryck inom vederbörande kommun.

Vad särskilt beträffar bestämmandet av statsbidraget till sådana företag,

som avse nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän väg, är det

väl sant, att avgörandet, då fråga uppkommer örn statsbidrag utöver 75 procent,

för närvarande tillkommer Kungl. Majit, vare sig arbetet bedrives på

öppna arbetsmarknaden eller såsom statskommunalt reservarbete. Denna

enhetlighet skulle nu i viss mån brytas. Någon anledning att befara, att olika

principer komma att tillämpas, därest avgörandet överlämnas till arbetslöshetskommissionen

i vad avser bidrag till statskommunala reservarbeten, lärer

emellertid icke förefinnas, enär arbetslöshetskommissionen givetvis även i fortsättningen

bör hava att inhämta yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i varje särskilt ärende. Skulle kommissionen anse sig ej kunna följa

nämnda styrelses uttalade mening, bör frågans avgörande hänskjutas till Kungl.

Maj :t. Vid de rent statliga reservarbetena äger arbetslöshetskommissionen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ZSö.

31

rätt att ingå överenskommelse med vägdistrikten örn storleken av deras andel

i kostnaderna, därvid hinder icke lärer möta för kommissionen att åtaga

sig arbetet utan bidrag från kommun eller vägdistrikt.

Beträffande maximeringen av statsbidraget till reservarbetslönen till 3 kronor,

för varje arbetare och arbetsdag räknat, anser jag det icke vara lämpligt,

att en kommun, där reservarbetslönen på grund av dyrare levnadsomkostnader

är högre än 6 kronor, endast på grund härav själv skall hava att bestrida en

större andel av avlöningskostnaderna vid statskommunala reservarbeten än en

kommun med lägre reservarbetslön. Med hänsyn härtill och till de av arbetslöshetskommissionen

anförda skälen förordar jag, att nämnda maximering borttages.

Såsom framgår av redogörelsen å sid. 42, är den sålunda förordade

omläggningen för närvarande av betydelse för 33 kommuner.

Frågor om statsbidrag till marklösen torde det även i fortsättningen böra

ankomma på Kungl. Majit att avgöra.

Statskommunala reservarbeten å vägar inom stads område.

I 35 § tredje stycket av hjälpkungörelsen lämnas vissa bestämmelser angående

sådana statskommunala reservarbeten, som avse nyanläggning, omläggning

eller förbättring av allmän väg.

Sedan i visst fall arbetslöshetskommissionen underställt Kungl. Maj :ts prövning

frågan om beräkning av statsbidragets storlek till statskommunalt reservarbete,

bestående av väganläggning å stads område, har Kungl. Maj :t förklarat,

att dylikt arbete vore att hänföra till företag, som avsåges i 35 §

tredje stycket av hjälpkungörelsen. Jämväl infartsvägar till städer hava av

Kungl. Majit ansetts falla under uttrycket »allmän väg» i nämnda paragraf.

Statsbidrag enligt där nämnda grunder har vidare funnits kunna utgå till anläggning

av gång- och cykelbanor, vilka ingått i väganläggningen. Vid statsbidragets

beräkning har ansetts böra särskilt beaktas, huruvida i företaget inga

lednings- eller andra arbeten, vilka ej direkt sammanhöra med själva vägarbetet.

Innebörden härav är, att ledningsarbeten ej ansetts hänförliga till

vägarbete i egentlig mening, varför statsbidraget bör undergå minskning med

hänsyn till omfattningen av i företaget ingående dylika arbeten.

I sin skrivelse av den 10 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen beträffande

förevarande fråga anfört följande:

Bestämmelserna örn statsbidrag till »allmän väg» hava givit anledning till

tvekan örn den rätta tolkningen, enär kungörelsen icke skiljer på vägarbeten,

som tillhöra vägdistrikt och sådana, som falla under stad. Sedan kommissionen

emellertid i skrivelse den 15 september 1933 underställt Kungl. Majit

frågan örn statsbidragets storlek beträffande ett statskommunalt reservarbete

i Karlstad och Kungl. Maj :t genom beslut den 22 i samma manad funnit gott

bevilja staden ett statsbidrag å 85 % till arbetet i fråga, synes det kommissionen

önskvärt, att paragrafens ordalydelse bringas till överensstämmelse

med den sålunda meddelade tolkningen.

I lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet användes uttrycket »allmän väg» för att beteckna väg, som prövas

Departementschefen■
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe
ments
chefen.

vara för samfärdseln nyttig och nödig. I 25 kap. byggningabalken, som fortfarande

gäller med avseende å vägar inom stads område, användes däremot

för dylika vägar uttrycket »landsväg». Att uttrycket »allmän väg» det oaktat

måste anses inbegripa vägar såväl på landet som i stad framgår bland annat

av att uttrycket användes i rubriken till kungörelsen den 16 maj 1930 angående

statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., vilken kungörelse

gäller med avseende å vägar såväl på landet som i stad. Någon tvekan borde

således icke kunna råda angående uttryckets innebörd. Jag erinrar vidare

om att det i propositionen nr 21 till årets riksdag framlagda förslaget till lag

örn allmänna vägar avser vägar såväl på landet som i stad. Av Kungl. Maj :ts

nyss återgivna beslut lärer för övrigt tillräckligt tydligt framgå, hur ifrågavarande

bestämmelse bör tolkas. Arbetslöshetskommissionens förevarande

framställning synes vid nu angivna förhållanden icke böra föranleda någon

åtgärd.

Statsbidrag till kostnaderna för material vid statskommunala reservarbeten.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnaderna för material vid statskommunala

reservarbeten har arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse av den

10 februari 1934 anfört följande:

Ett klargörande av begreppet »material» har blivit nödvändigt, därvid

kommissionen ansett, att med material bör avses endast vad som efter en anläggnings

färdigställande kvarbliver i densamma såsom ledningsrör, armerings

järn, cement m. m. Statsbidrag utgår således f. n. ej till kostnader för

landgångsplank, stämplingsvirke, spadar, skottkärror, dynamit och dylikt, vilket

kommissionen redan ansett sig böra meddela i sina »Råd och anvisningar».

Kommissionen hemställer därför, att ett tillägg av denna innebörd fogas till

35 § andra stycket i kungörelsen.

Vid beräknandet av det statsbidrag, som belöper å material, har i avsikt att

företräde skulle givas mindre materialkrävande arbeten den regeln tillämpats,

att bidragsprocenten hållits lägre än vad som bestämts till övriga kostnader

för företaget. Att statsbidrag icke utlämnats till dynamit sammanhänger med

att detta material, i avsikt att befordra sparsamhet därmed, bekostas av arbetarna,

som sedan erhålla ersättning därför genom det sätt, varpå ackordsprisen

beräknats.

Emot den praxis, som av arbetslöshetskommissionen tillämpas vid beviljande

av statsbidrag till material, har jag icke någon erinran att göra. Någon precisering

av gällande regler i ämnet synes icke erforderlig.

Beredande av möjlighet till färdig ställning sanslag.

I § 3 mom. 1 i kungörelsen den 16 maj 1930 angående statsbidrag till allmänna

vägars byggande m. m. stadgas, att bidrag ej må utgå till arbete, som

påbörjats, innan statsbidrag därtill beviljats eller särskilt tillstånd till brådskande

arbetes utförande meddelats av Kungl. Maj:t eller myndighet, som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

33

Kungl. Maj:t därtill förordnar. Genom brev av den 6 juni 1930 till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hava länsstyrelserna berättigats att under vissa förutsättningar

och villkor bevilja dylikt tillstånd.

I sin skrivelse av den 10 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen anfört

bland annat följande:

Kommissionen har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de svårigheter,

som kunna antagas uppkomma, då ett vägarbete, avseende allmän väg,

igångsatts såsom statligt eller statskommunalt reservarbete men måst avbrytas

på grund av förändrade förhållanden i arbetslöshetshänseende. Kommissionen

hemställer därför, att bestämmelse i kungörelsen införes därom, att

vederbörande väghållningsskyldige icke skola betagas möjligheten att till sådant

arbetes färdigställande erhålla statsbidrag av andra medel än de, som

anvisats till arbetslöshetskommissionens verksamhet.

Detta syfte skulle tydligen även kunna vinnas på det sätt, att en sådan

ändring vidtoges att, då fråga är örn statskommunala reservarbeten, vägdistrikten,

utan hinder av att tillstånd till arbetets påbörjande icke erhållits,

bleve bibehållna vid möjligheten att senare erhålla statsbidrag i vanlig ordning

till fortsättande av ett arbetsföretag, vilket igångsatts såsom dylikt arbete

men senare nedlagts på grund av förändringar i arbetslöshetens omfattning.

Ifrågavarande spörsmål sammanhänger nära med det sätt, varpå samarbetet

mellan arbetslöshetskommissionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lämpligen bör ordnas beträffande de såsom statliga eller statskommunala

reservarbeten anordnade vägarbetena. Fråga har i sådant hänseende uppkommit

örn sådana anordningar, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle erhålla

större inflytande över arbetenas planläggande och utförande än som för

närvarande är fallet. Jag är emellertid nu icke beredd att fatta ståndpunkt

härutinnan. Vid sådant förhållande torde arbetslöshetskommissionens förevarande

framställning icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd. Det

lärer böra ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid meddela de föreskrifter,

som må anses påkallade.

Maximering av dagunderstödets storlek.

Beträffande de i 44 § av hjälpkungörelsen meddelade bestämmelserna angående

maximering av dagunderstödets storlek bar arbetslöshetskommissionen

i skrivelsen den 10 februari 1934 anfört följande:

Med stöd av det för hjälpverksamheten normerande uttalande, som gjordes

av 1922 års riksdag, har kommissionen städse ansett sig ha ägt befogenhet att

maximera dagunderstödets storlek. Då icke heller 1933 års riksdag vid omprövningen

av reglerna för hjälpverksamheten fann anledning att föreskriva

någon ändring beträffande på förevarande område tillämpad ordning, torde sålunda

den praxis, kommissionen följt, få anses hava blivit sanktionerad av statsmakterna.

Slutligen innehåller 47 § i gällande författning ett åläggande för

kommissionen att övervaka dagunderstödsverksamheten, varvid särskilt understrukits

vikten av att statsmedel icke användas i större utsträckning än hjälpbehovet

kräver. I anslutning härtill har kommissionen tillerkänts befogenhet

att besluta, att statsbidrag till sådan hjälpverksamhet icke vidare eller endast

i minskad omfattning skall utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 193jk 1 sami. Nr S85—£86.

Departe
ments
chefen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe
ments
chefen.

Den nuvarande formuleringen av 44 § synes emellertid giva vid handen, att

en kommun har obetingad rätt att utdela dagunderstöd med intill 2/3 av den

lägsta grovarbetarelön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas.

Med hänsyn till önskvärdheten av att full klarhet ernås i denna fråga och

da det dessutom synes kommissionen ändamålsenligt, att kommunernas befogenhet

att utdela dagunderstöd begränsas till av kommissionen fastställt maximibelopp,

dock högst 2/3 av ortens grovarbetarelön, får kommissionen hemställa,

att en sådan ändring i författningstexten vidtages, som tillgodoser de

av kommissionen här anförda synpunkterna.

Såsom framgår av vad arbetslöshetskommissionen anfört, har kommissionen

allt sedan år 1922 med stöd av ett av riksdagen då gjort uttalande vid beviljande

av statsbidrag till kontantunderstöd städse fastställt det maximibelopp, som

av vederbörande kommun må utgivas i dagunderstöd. Det innebär således

icke någon ändring i sak, därest uttrycklig bestämmelse örn rätt för arbetslöshetskommissionen

att maximera dagunderstödets storlek nu införes i kungörelsen.

Jag finner ej anledning till erinran emot arbetslöshetskommissionens

härom gjorda framställning.

I den förut omnämnda, av arbetslöshetskommissionen utgivna publikationen

»Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa» finnes å sid.

84 intagen en tabell över de normalbelopp, som av kommissionen för närvarande

tillämpas vid fastställandet av dagunderstödet i olika kommuner. I tabellen

har dagunderstödets storlek satts i relation till den för orten fastställda

reservarbetslönen. För ensam person, som fyllt 18 år, uppgår exempelvis

dagunderstödet till 2 kronor vid en reservarbetslön av 9 kronor och till 95 öre

vid en reservarbetslön av 2 kronor 50 öre.

Jag vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att de sålunda bestämda

normalbeloppen ej betraktas såsom maximibelopp utan att kommissionen

i varje särskilt fall avväger skäligheten av de belopp, som kommun

berättigas utgiva. Detta är av vikt med hänsyn särskilt därtill, att dagunderstöd

enligt gällande bestämmelser ej annat än i särskilt angivna undantagsfall

må suppleras genom fattigvårdens försorg. Om dagunderstödet skulle

fastställas till ett belopp, som icke medgåve en nödtorftig försörjning, komme

följden härav säkerligen att bliva, att praktiskt taget hela klientelet överföres

till försörjning genom fattigvården. Enligt vad jag erfarit har arbetslöshetskommissionen

sin uppmärksamhet fästad vid nu berörda förhållande. I

vissa av de större städerna utgår sålunda för närvarande efter medgivande av

kommissionen dagunderstödet med högre belopp än den eljest tillämpade normalskalan

angiver.

I andra stycket av 44 § meddelas bestämmelser angående maximering av

dagunderstödet i det fall, att den arbetslöse åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa

eller arbetsgivare eller eljest i anledning av arbetslösheten är lagligen

berättigad till regelbundet utgående understöd. Under tid, då sådant bidrag

eller understöd utgår, må dagunderstöd med statsbidrag till honom utgå,

dock högst med så stort belopp, att detsamma jämte bidraget eller under
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 35

stödet uppgår till två tredjedelar av den för orten fastställda grovarbetarlönen.

Någon erinran lärer icke vara att göra emot den princip, som ligger till

grund för berörda bestämmelser, under förutsättning att det bidrag eller understöd,

som sålunda utgives från annat håll, icke till viss del bekostas av

allmänna medel; givetvis bör dock vid behovsprövningen skälig hänsyn tagas

till detsamma liksom till inkomst eller tillgångar av annat slag. För den

händelse arbetslöshetsförsäkring införes i huvudsaklig överensstämmelse med

det i propositionen nr 38 till innevarande års riksdag framlagda förslaget, kommer

emellertid daghjälpen från de erkända arbetslöshetskassorna att bestå av

medel, till vilka staten bidrager. Att dagunderstöd med statsbidrag utgår

samtidigt med daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa torde vid sådant förhållande

icke kunna anses vara förenligt med god ordning. Det lärer därför

vara erforderligt att, därest arbetslöshetsförsäkring genomföres på grundval

av förslaget, stadga förbud mot utgivande av dagunderstöd med statsbidrag

under tid, då den arbetslöse åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Statsbidrag till hyreshjälp.

Såsom av redogörelsen för direktiven för den statsunderstödda hjälpverksamheten

framgår, beviljas statsbidrag till beredande av hyreshjälp av arbetslöshetskommissionen

för ett kalenderkvartal i sänder samt utgår med hälften

av envar person tilldelad hyreshjälp. Däremot hava ej, såsom exempelvis beträffande

statsbidrag till dagunderstöd, meddelats några bestämmelser angående

rätt eller skyldighet för arbetslöshetskommissionen att bestämma det högsta

antal arbetslösa, till vilka hyreshjälp med statsbidrag må utgå. Vid tillämpning

i ett besvärsärende av ifrågavarande regel har emellertid Kungl. Maj :t

grundat sitt beslut på den uppfattningen, att arbetslöshetskommissionen likväl

äger rätt att — med hänsyn till arbetslöshetens omfattning, det ekonomiska läget,

övriga arbetslöshetsåtgärder etc. — fastställa antalet personer, till vilka

hyreshjälp med statsbidrag må utgå. Vid avsaknad av bestämmelser i ämnet

har arbetslöshetskommissionen däremot ej ansetts vara skyldig att i sina

beslut meddela föreskrift om begränsning av verksamheten till visst antal

arbetslösa personer. I det nyss avsedda besvärsärendet har kommunen, då

arbetslöshetskommissionen icke gjort sådan begränsning, ansetts vara berättigad

till 50 procent bidrag till hela sin kostnad för ifrågavarande verksamhet.

Det torde kunna ifrågasättas, örn ej på denna punkt ett förtydligande av

bestämmelserna bör ske på det sätt, att ett tillägg göres i kungörelsen av motsvarande

innehåll som i 41 § stadgats beträffande dagunderstöd. Det skulle

sålunda stadgas, att arbetslöshetskommissionen har att bestämma det högsta

antal arbetslösa, för vilket för varje kalenderkvartal statsbidrag till hyreshjälp

må beräknas.

I samband med redogörelsen för arbetslöshetskommissionens verksamhet under

år 1933 kommer jag att meddela närmare upplysningar rörande hyreshjälpsverksamheten

under samma tid.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr £35.

Departe
ments
chefen.

Tillämpning av olycksfallsförsäkring slag en vid arbeten i statliga arbetsläger.

Vid hjälpkungörelsens 52 §, som avhandlar särskilda åtgärder i anledning

av ungdomsarbetslösheten, har arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse av

den 10 februari 1934 anfört följande:

Fråga har uppkommit örn att olycksfallslagen borde tillämpas icke blott vid

olyckor, som drabba personer, vilka äro anställda vid statliga reservarbeten

(§ 33), utan att den även skulle äga tillämpning på olycksfall i arbete, som

inträffa vid statliga arbetsläger. Kommissionen har emellertid stannat vid att

allenast bringa spörsmålet i erinran, eftersom problemet örn ungdomsarbetslösheten

och därmed sammanhängande frågor för närvarande äro föremål för

utredning av särskilt tillkallade sakkunniga.

Av orsak, som jag senare kommer att närmare beröra, är jag ännu icke

beredd att taga ståndpunkt till de åtgärder, som erfordras för avhjälpande

av ungdomsarbetslösheten. I samband med min anmälan härav kommer jag

att till behandling upptaga förevarande av arbetslöshetskommissionen väckta

fråga.

♦ .

Åv riksdagen påkallade utredningar.

I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, har riksdagen hos Kungl. Majit hemställt

örn utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga

arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården,

dels beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp

utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten av

laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande,

dels rörande en rationell planläggning av kommunernas arbeten, därvid jämväl

spörsmålet örn den kommunala fondbildningen borde beaktas, dels ock beträffande

ett mera definitivt ordnande av frågan om centralorganet för den statliga

och statsunderstödda reservarbetsverksamheten samt för den statsunderstödda

kontanta arbetslöshetshjälpen än som kunde anses ligga i bibehållandet

av statens arbetslöshetskommission i dess nuvarande form och sammansättning.

Riksdagen har med avseende å motiveringen för de begärda utredningarna hänvisat

till vad särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17

därom anfört.

Beträffande frågan örn förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen

samt den allmänna fattigvården anförde utskottet, att det ur olika synpunkter

vore i hög grad önskvärt, att en bestämd gräns kunde uppdragas mellan

dessa båda hjälpformer, så att sammanblandning undvekes och det icke

förekomme, att en och samma person samtidigt åtnjöte understöd från flera

håll för samma hjälpbehov. Utskottet uttalade emellertid härom, att en allmänt

gällande gränslinje icke kunde av utskottet föreslås på grund av den

anledning till lokal ojämnhet, som förelåge därigenom, att arbetslöshet icke i

och för sig grundade rätt till fattigvård utan meddelande därav i sådant fall

berodde på vederbörande kommuns fria prövning jämlikt fattigvårdslagens 2 §.

Vidare kunde den av utskottet tillstyrkta regeln örn arbetslöshetshjälp till dem,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ZS5.

37

som vistades å annan ort än mantalsskrivningsorten, icke anses innebära en definitiv

lösning. Därjämte borde frågan örn ett bättre samarbete mellan arbetslöshetskommittén

och fattigvårdsstyrelsen till förhindrande av dubbelunderstöd

utredas. Vid utredningen borde beaktas sambandet med motsvarande problem

beträffande förhållandet mellan fattigvården och andra socialförsäkringsgrenar,

ett spörsmål, som läge under behandling hos särskilda sakkunniga, de

s. k. organisationssakkunniga. Med hänsyn till den synnerligen stora aktualitet,

som frågan ägde med avseende a arbetslöshetshjälpen, vore det emellertid

i hög grad önskvärt, att denna del av problemet bringades åtminstone något

närmare sin lösning och upptoges till förnyad behandling utan att förslag avvaktades

beträffande förhållandet mellan socialförsäkringen och fattigvården

i allmänhet.

Utskottet förklarade sig anse, att nuvarande förhållanden med avseende å

den kommunala icke statsunderstödda arbetslöshetshjälpen i många avseenden

vöre otillfredsställande. Detta gällde särskilt franvaron av enhetlig reglering

och kontroll. Utskottet hänvisade till en av statens arbetslöshetskommission

på begäran av utskottet verkställd utredning örn arbetsvillkoren vid de kommunala

reservarbetena, varav framginge, att arbetslönerna vore ytterligt skiftande,

samt anförde vidare, att motsvarande ojämnhet torde råda beträffande

kommunernas inställning till andra frågor, som tarvade en utförlig reglering.

Utskottet yttrade därjämte, att ett klarläggande vore önskvärt beträffande omfattningen

av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds

karaktär. Utskottet fann det emellertid icke vara möjligt att föreslå

riksdagen att skrida till definitiva åtgärder utan ansåg en ytterligare utredning

nödvändig, innan ståndpunkt toges till berörda frågor.

Utskottet uttalade härefter, att utskottet vid sin behandling av förevarande

frågor icke kunnat undgå att beakta ett gammalt spörsmål rörande kommunernas

inställning till mötande av kristidsproblemen. Utskottet erinrade om

att de s. k. statliga beredskapsarbetena vilade på den uppfattningen, att det

måste anses riktigt, att staten koncentrerade sin företagsverksamhet till depressionstider,

då det enskilda initiativet i stor utsträckning fattades, och i

stället inskränkte sin verksamhet under högkonjunktur, då god tillgång funnes

till arbetstillfällen. Det vore från denna synpunkt önskvärt, att kommunerna

ägde möjlighet och uppmuntrades att på motsvarande sätt planera för framtiden.

En dylik planering mötte för närvarande hinder i kommunallagarnas

regler därom, att inkomst- och utgiftsstaten fastställdes för varje år såsom en

enhet för sig. En utredning syntes böra företagas rörande vad som kunde åtgöras

för att i dessa hänseenden åstadkomma en jämväl ur statens synpunkt

önskvärd förändring. I samband härmed stöde tydligen motsvarande regel örn

förbud mot kommunal fondbildning. Vid utredningen borde spörsmålet härom

röna vederbörligt beaktande.

Beträffande frågan örn centralorganet för den statliga och statskommunala

reservarbetsverksamheten samt för den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen

uttalade utskottet, att, då man finge räkna med att de statliga arbetslöshetsåtgärderna

komme att bliva en under längre tid bestående anor

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ning, man torde böra eftersträva ett mera definitivt ordnande av denna fråga,

än som kunde anses ligga i bibehållandet av statens arbetslöshetskommission i

dess nuvarande form och sammansättning. Vid utredningen härom borde beaktas

de olika uppslag till frågans lösning, som i skilda sammanhang framkommit,

av vilka utskottet ville nämna verksamhetens inflyttande i socialstyrelsen,

där en pa särskilt sätt sammansatt byra skulle handhava densamma, samt inrättandet

av ett permanent ämbetsverk av den mera traditionella typen. Frågan

ägde således nära sammanhang med spörsmålet örn en mer eller mindre genomgripande

omorganisation av socialstyrelsen, en fråga örn vilken riksdagen

vid skilda tillfällen uttalat, att den borde snarast möjligt bringas till sin lösning.

i

De i skrivelsen framställda utredningsyrkandena hava ännu icke kunnat

upptagas till slutlig prövning av Kungl. Maj :t. Emellertid har jag inom

socialdepartementet latit verkställa en förberedande utredning beträffande

frågan örn reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen

i dess olika former och den allmänna fattigvården. I samband därmed

har inom departementet utförts en särskild utredning rörande innebörden av

gällande rätt i fråga örn kommuns befogenhet att lämna arbetslöshetshjälp

utan fattigvårds karaktär.

Genom den av statens arbetslöshetskommission på begäran av särskilda utskottet

vid 1933 ars riksdag verkställda utredningen örn arbetsvillkoren vid de

kommunala reservarbetena har material erhållits för bedömande av det sätt,

varpå kommunerna ordnat denna del av den rent kommunala arbetslöshetshjalpen.

Däremot har någon mera fullständig utredning hittills icke funnits

angående den kontantunderstödsverksamhet för avhjälpande av nöd på

grund av arbetslöshet, som åtskilliga kommuner bedriva utan bidrag av statsmedel.

Kontanta understöd utan statsbidrag hava, såsom framgår av de till

statens arbetslöshetskommission ingivna månadsrapporterna, i de flesta fall utgivits

av fattigvårdsstyrelsens, huvudsakligen i form av s. k. frivillig fattigvård

enligt 2 § i lagen örn fattigvården. I åtskilliga kommuner hava dessa

understöd dock utgivits av arbetslöshetskommittéerna. Slutligen hava i ett

mindre antal kommuner understöden utgivits genom bägge nu nämnda organ i

förening. För vinnande av en närmare belysning av det sätt, varpå kommunerna

ordnat den del av arbetslöshetshjälpen, som ej består i anordnande av

arbeten och ej heller i utgivande av kontantunderstöd med statsbidrag,

och för erhållande av ytterligare material till bedömande av frågan örn behovet

och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens

bekämpande hava genom länsstyrelserna från rikets samtliga kommuner

införskaffats detaljerade uppgifter i frågor, som upptagits på ett inom socialdepartementet

upprättat frågeformulär. Utredningen har särskilt avsett

att belysa omfattningen av den kontanta understödsverksamheten utan statsbidrag,

frågan örn samarbetet mellan olika kommunala myndigheter samt i vad

mån villkoren för erhållande av ifrågavarande understöd skilja sig från de

för hjälpverksamhet med statsbidrag föreskrivna direktiven. Det från kom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

39

munerna inkomna vidlyftiga utredningsmaterialet är för närvarande föremål

för bearbetning inom departementet.

Såsom utskottet anfört, sammanhänger frågan örn åtskiljande av arbetslöshetshjälpen

i dess olika former och den allmänna fattigvården nära med frågan

örn åstadkommande av en större enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna

av den sociala hjälpverksamheten. Sistnämnda fråga är för utredning

överlämnad till de s. k. organisationssakkunniga. De sakkunniga hava numera

i en till mig överlämnad promemoria meddelat, att de vid sina undersökningar

jämväl behandlat förhållandet mellan fattigvård och arbetslöshetshjälp. I

promemorian uttalas vidare, att en viktig del av detta spörsmål vore frågan,

huruvida fattigvårdsstyrelser och arbetslöshetskommittéer borde sammanslås

eller huru samarbetet dem emellan borde ordnas. De sakkunniga framhålla, att

i varje fall frågan om en fullständig sammanslagning av de båda organen ej

lämpligen kunde utbrytas ur sitt sammanhang för att upptagas till behandling

vid en särskild utredning. Vidare anföres i promemorian, att vissa materiella

bestämmelser i fattigvårdslagen, exempelvis 2 § och dess tillämpning under arbetslöshet,

också hade visat sig stå i nära samband med de organisationsfrågor,

som närmast överlämnats åt de sakkunniga. Jämväl på detta område kunde

sålunda de sakkunnigas arbete komma att beröra en del av den av riksdagen

begärda utredningen. Slutligen uttala de sakkunniga, att deras utredning,

i den mån det bleve nödvändigt för att fullgöra arbetet enligt de förut givna

direktiven, komme att jämväl omfatta materiella frågor. Helt syntes dock

icke de i riksdagsskrivelsen berörda frågorna täckas av de sakkunnigas uppdrag.

I det läge, vari frågan sålunda befinner sig, är det uppenbarligen icke möjligt

att fatta ståndpunkt i något av de spörsmål berörande arbetslöshetshjälpen

och fattigvården, beträffande vilka riksdagen hemställt örn utredning. Innan

bearbetningen av det från kommunerna införskaffade utredningsmaterialet avslutats

och såmedelst en mera fullständig överblick vunnits över de nuvarande

förhållandena å olika orter, lärer det ej vara möjligt att avgöra, örn

och i vilka avseenden en ytterligare utredning kan eller lämpligen bör verkställas

utan att avbida resultatet av organisationssakkunnigas undersökningar.

Jämväl frågan om en rationell planläggning av kommunernas arbeten har

inom socialdepartementet varit föremål för förberedande utredningar och överväganden.

I detta sammanhang har även till behandling upptagits frågan örn

den kommunala fondbildningen. Ett med rätten till fondbildning nära sammanhörande

spörsmål är vidare bestämmandet av kommunernas underställningsfria

lånerätt. Beträffande sistnämnda fråga bär riksdagen i skrivelse

den 18 februari 1932, nr 42, hemställt örn viss utredning. Det är min avsikt

att med det snaraste göra nu nämnda frågor till föremål för närmare utredning

i ett sammanhang.

Frågan om bibehållande av statens arbetslöshetskommission såsom centralorgan

för den statliga och statskommunala reservarbetsverksamheten samt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen lärer, såsom utskottet

jämväl yttrat, böra upptagas till behandling i samband med spörsmålet örn en

omorganisation av socialstyrelsen. Av skäl, som jag bär icke torde behöva

utveckla, är det ännu icke möjligt att till prövning upptaga sist avsedda

spörsmål. Beträffande sammansättningen av kommissionen har Kungl. Maj:t

den 29 september 1933 föreskrivit, att kommissionen skulle från den 9 oktober

1933 bestå av sju ledamöter, med rätt för kommissionen att till viss eller vissa

ledamöter hänskjuta avgörandet av särskilt ärende eller särskild grupp av

ärenden. Till ledamöter i kommissionen hava därefter förordnats två representanter

för arbetsgivarnas och två för arbetarnas organisationer.

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1933 m. ni.

Innan jag härefter övergår till en uppskattning av medelsbehovet för nästa

budgetår, anhåller jag att till belysning därav få lämna en redogörelse för

arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1933.

Statistiska uppgifter.

I arbetslöshetskommissionens förut omnämnda skrivelse av den 15 december

1933 har kommissionen bland annat lämnat en utförlig redogörelse för den

under år 1933 bedrivna hjälpverksamheten. Denna skrivelse är såsom bilaga

fogad vid statsverkspropositionen, Utgifter för kapitalökning, bilaga 3, punkt

2. Till den av arbetslöshetskommissionen sålunda lämnade utförliga redogörelsen

över verksamheten tillåter jag mig att hänvisa.

I sin skrivelse den 16 februari 1934 med definitiv framställning örn bland

annat anslag till verksamheten för nästkommande budgetår har arbetslöshetskommissionen

meddelat vissa kompletterande uppgifter till den tidigare lämnade

redogörelsen.

Till. belysande av arbetslöshetskommissionens verksamhet torde här ur

kommissionens nämnda båda skrivelser i ett sammanhang få återgivas vissa

statistiska uppgifter.

De vid statliga reservarbeten under år 1933 anställda arbetarnas antal har

vid utgången av respektive månader varit följande, nämligen:

januari.......... 16,253 juli . .

februari ......... 17,275 augusti . .

mar®........... 17,933 september .

april ........... 18,504 oktober . .

paj............ 20,541 november .

Jun*............ 22,175 december

23,707

23.683

22.934

20,676

17,691

16,374

Efter nedgången under vintern har antalet reservarbetare åter kraftigt

stegrats. Av arbetslöshetskommissionens senaste veckobesked över antalet vid

statliga reservarbeten anställda framgår sålunda, att antalet sådana arbetare

den 24 februari 1934 utgjorde 21,478.

Antalet statliga reservarbetsplatser utgjorde 233 vid 1933 års början och

304 vid årets slut. Vid utgången av januari 1934 utgjorde antalet 319.

Med anledning av riksdagens uttalande, att hjälpverksamheten, så långt ske

kunde, borde inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbets
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

41

lösa, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1933 arbetslöshetskommissionen

att snarast vidtaga sådana förberedande åtgärder, som erfordrades

för att, därest förhållandena funnes så påkalla, arbetsstyrkan vid statliga

reservarbeten under vinterhalvåret 1933—1934 skulle kunna successivt

uppbringas till minst 30,000 man. I skrivelse den 10 november 1933 meddelade

härefter arbetslöshetskommissionen, att kommissionen vidtagit olika åtgärder

för ökad ar betsanskaffning men att det på grund av skilda orsaker likväl

icke varit möjligt att nå upp till en arbetsstyrka av 30,000 man.

Till belysning av omsättningen inom arbets styris an vid de statliga reservarbetena

må följande uppgifter lämnas:

Omsättningen per vecka av arbetare vid de statliga reservarbetena"1/?—50/» 1983» >■

1933

Den totala

arbets- styrkans

storlek

Antalet

under vec- kan nyan- ställda

arbetare

Antalet

under vec

kan av- gångna

arbetare1

Antalet

avgångna

och till- komna ar- betare un- der veckan

Omsätt- ningen i

% av ar- bets- styrkan

Antalet

avgångna

arbetare

i * av

arbets- styrkan

1 juli........

22,355

713

410

1,123

5.0

1.8

8 » ........

23,103

1,077

329

1,406

6.1

1.4

15 > ........

23,564

786

325

1,111

4.7

1.4

22 » ........

23,963

665

266

931

3.9

1.1

29 > ........

24,247

612

328

940

3.9

1.4

5 augusti.......

24,223

408

432

840

3.5

1.8

12 > .......

24,058

357

522

879

3.7

2.2

19 > .......

24,124

461

395

856

3.5

1.6

26 > .......

24,161

466

429

895

3.7

1.8

2 september......

23,928

464

697

1,161

4.9

2.9

9 > ......

23,775

444

597

1,041

4.4

2.5

16 > ......

23,458

280

597

877

3.7

2.5

23 » ......

23,544

685

599

1,284

5.6

2.5

30 » ......

23,186

467

825

1,292

5.6

3.6

7 oktober .......

22,826

437

797

1,234

5.4

3.5

14 » .......

22,646

385

565

950

4.2

2.6

21 . .......

22,184

353

815

1,168

5.3

3.7

28 » .......

21,857

522

849

1,371

6.3

3.9

4 november......

20,950

247

1,154

1,401

6.7

5.6

11 » ......

20,266

373

1,057

1,430

7.1

5.2

18 » ......

19,601

485

1,150

1,635

8.3

5.9

25 > ......

19,096

554

1,059

1,613

8.4

5.6

2 december......

18,366

391

1,121

1,512

8.2

6.1

9 » ......

18,206

567

727

1,294

7.1

4.0

16 > ......

18,171

705

740

1,445

7.9

4.1

23 » ......

17,371

249

1,049

1,298

7.6

6.0

30 > .....

17,043

100

428

528

3.1

2.6

1 Avgången är beroende dels på hemsändning av arbetare till följd av reseTvaibetes färdigställande,

delB på sjukdom, anställning å öppna arbetsmarknaden m. m.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 885.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1933 bestämt, att de nya

föreskrifterna angående fastställandet av reservarbetslönen skulle träda i kraft

den 1 juli 1933 — med undantag för de enligt dittills gällande bestämmelser

fastställda ackord vid reservarbeten, vilka finge gälla längst intill den 1 augusti

1933 — förklarade arbetslöshetskommissionen, att de vid halvårsskiftet gällande

grovarbetarlönerna skulle från samma tidpunkt vara att anse och tilllämpas

såsom reservarbetslöner. Härefter har kommissionen, med beaktande

av vad riksdagen uttalat angående angelägenheten av att oftare än dittills

skett undersöka, huruvida anledning funnes att vidtaga jämkning i den senast

fastställda grovarbetar- och alltså även reservarbetslönen, från arbetslöshetskommittéerna

införskaffat uppgifter örn förekommande löner för grov- och

liknande arbetare, skogs- och lantarbetare m. fl. med avseende på läget den

1 december 1933. Den med stöd av det inkomna materialet avsedda allmänna

prövningen av reservarbetslönerna pågår inom kommissionen.

I mitten av november 1933 voro reservarbetslöner av kommissionen fastställda

för tillhopa 894 kommuner till belopp, växlande mellan 9 och 3 kronor.

Antalet kommuner i respektive lönegrupper utgjorde:

—

kronor . .

1 kommun (Stockholm)

5

50 kronor.

... 51 kommuner

—

» . .

6 kommuner

5

- > å.

... 121

5>

50

3> . .

2

4

50 » .

... 228

S>

—

2> . .

8

»

4

— r > r.

... 302

»

50

» . .

16

3

50 » .

... 95

—

» . .

38

3

— .

. . . ■* 26

Rörande den omfattning, i vilken besvärsnämnden för reservarbetslöner tagits

i anspråk, må nämnas, att under senare halvåret 1933 till nämnden inkommit

223 ärenden. Av dessa ärenden hava 147 avgjorts genom beslut eller

på annat sätt avförts samt 76 balanserats till innevarande år. I 29 fall hava

av arbetslöshetskommissionen gjorda lönesättningar ändrats. I 15 fall har

skiljaktig mening anförts i nämnden.

Arbetarnas medeldag sförtjänster vid de statliga reservarbetena hava under

år 1933 utgjort:

januari.......

juli.....

... 4: 61

kronor

februari.......

. . 4: 23

»

augusti ....

... 4: 84

2>

mars........

»

september. . .

... 4: 98

»

april........

»

oktober ....

. . . 4:95

2>

maj.........

. . 4: 39

»

november . . .

... 4: 91

juni.........

»

december . . .

. . . . 4: 76

»

Härtill kommer värdet av vissa naturaförmåner såsom fri bostad å förläggningarna,

servis, ortstillägg m. m.

De angivna förtjänstsiffrorna representera medeltal, vilkas storlek påverkas

av den omfattning, i vilken arbetena äro förlagda till orter med lägre eller

högre löner. Av siffrorna framgår, att de nya lönedirektiven medfört en icke

oväsentlig höjning av reservarbetarnas löner.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 885

43

Till närmare belysning av de statliga reservarbetenas värde för de i arbetena

anställda ävensom till upplysning örn relationen mellan arbetsförtjänster

och administrationskostnader må hänvisas till följande tablå.

Tablå över de statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och över de olika del*

kostnaderna i procent av arbetenas brnttokostnader.

1931-

-1932

1932

1933

1932—1933

Juli

Äng.

Juli

Äng.

Per

Per

Per

Per

Per

Per

arb.-

%

arb.-

£

arb.-

%

arb.-

%

arb.-

%

arb.-

%

dag

dag

dag

dag

dag

dag

Central förvaltning:

Avlöningar och arvoden ....

0:11

1.6

0: 10

1.4

—

—

—

—

—

—

—

—

Kontorsomknstnader......

0:08

1.1

0: 06

0.9

Resor, vilka ej konna fördelas .

0: 01

0.1

0: 01

0.1

Diverse kostnader.......

0: 01

0.2

0: 01

0.1

—

—

—

—

—

—

Summa centrala kostnader

0:21

2.9

0:18

2.8

0:11

1.7

0:13

2.1

''0:06

10.9

l0:08

Arbetsplatsernas kostnader:

61.7

4: 35

63.1

4:56

62.9

Arbetslöner, effektiva.....

4:26

58.6

4:08

56.8

4: 20

64.3

4:00

> ineffektiva ....

0:05

0.7

0:04

0.5

4.0

0:30

4.3

0:31

4.3

> specialarbetare . .

0:28

3.8

0:30

4.2

0: 27

4T2I

0: 26

Samma löner

4:59

63.1

4:42

61.s

4:47

68.s

4:26

65.7

4:65

67.1

4:87

67.i

Ortstillägg..........

0:12

1.7

0:06

0.9

0:08

1.3

0:08

1.2

0: 04

0.6

0:04

0.6

Olycksfall..........

Arbetarnas resor.......

0:15

2.0

0:14

1.9

0:10

1.5

0:11

1.7

0:08

1.2

0:09

1.8

0:08

1.1

0:04

0.6

0: 01

0.2

0: 01

0.2

0: 01

0.1

0:02

0.2

Förläggningskostnader.....

0: 42

5.8

0: 30

4.2

0: 24

3.6

0:25

3.8

0: 20

2.9

0:18

2.5

Summa övriga utgifter för arbetarna

Samma löner och övriga utgifter

0:77

10. e

0:54

7.e

0:43

4:90

6.6

75.1

0:45

4: 71

6.9

72.6

0:33

4:98

4.8

72.2

0:33

5:20

4.8

71.8

för arbetarna

5:36

73.7

4:96

69.1

Led ning skostnader:

4.1

0:28

4.1

0: 25

3.4

Avlöningar (netto)2......

0: 27

3.7

0: 31

4.3

0:25

3.8

0: 27

0:05

0.7

0:06

0.8

0: 04

0.6

0: 05

0.7

0:04

0.6

0: 04

0.6

Förmana- och lagbaspengar . .

0: 10

1.4

0: 09

1.3

0:10

1.5

0:09

1.5

0:10

1.4

0: 09

1.2

Arbetsplatsernas ledningskostnader

0:42

5.8

0:46

6.i

0:39

5.9

0:41

6.3

0:42

6.1

0:38

5.i

Materialkostnader m. m.:

0: 66

Materialier..........

0: 84

11.6

0:91

12.7

0:55

8.4

0: 64

9.8

0: 57

8.3

9.1

Transportkostnader......

0: 40

5.6

0: 63

^7,

0: 55

8.4

0: 58

8.9

0:81

11.7

0: 90

12.4

Skadeersättningar.......

0:01

0.1

0: 01

0.1

0.4

0:02

0.3

0: 02

0.3

0:02

0.2

Kontorsomkostnader......

0: 02

0.3

0:03

0.4

0:02

Diverse kostnader.......

Stakningskostnader och kontroll-

0:01

_

0.1

0:01

0.1

0: 01

0.1

”

0: 04

0.6

0:01

0.1

arvoden ..........

Arbetsplatsernas kostnadssnmma

7:06

97.1

7:01

97. s

6:42

98.3

6:36

97.9

6:84

99.1

7:17

98.9

Summa centralförvaltning och

arbetsplatser

7:27

100. o

j 7:19

100.0

6:53

100.0

6:49

100.0

6:90

100.0

7: 25

100.0

Ersättningar för utfört arbete och

0: 36

5.5

1:07

15.4

0: 49

6.7

ortstillägg..........

0:38

5.2

0:53

7.3

0:07

1.0

Nettokostnad

6:89

94.8

6:66

92.7

6:46

99.0

6:13

94.6

5:83

84.6

6: 76

93.3

1 Beräknad andel av kommissio-

1

nena totala förvaltningskostnad.

* d. v. s. efter avdrag av arbets- givarnas bidrag, som uppgift till . .

0: 04

: o.5

J 0:02

0.8

0: 02

0.4

—

—

—

O.o

—

0.0

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majda proposition nr 285.

För de åtta första månaderna av år 1933 hava kostnaderna per dagsverke

varit följande.

Brutto kronor Netto kronor

1933 per dagsverke per dagsverke

januari......... 7:23 6:80

februari......... 6:91 6:83

mars........... 6:79 6:34

april .......... 7:47 7:25

maj........... 7:05 6:54

juni........... 8:28 7:53

juli........... 6:90 5:83

augusti......... 7:25 6:76

Hjälpformen stat skommunala reservarbeten har under det senaste året kommit

att Idiva en av hjälpverksamhetens huvudformer. Följande tablå utvisar

de däri anställdas antal under envar av årets månader tiden 1931—-1933.

1931

1932

1933

januari . . .

900

3,016

8,483

februari . . .

1,199

4,018

9,684

mars.....

1,502

4,516

10,945

april ....

1,361

4,863

10,476

maj.....

1,285

4,900

10,754

juni.....

1,199

5,645

11,852

juli.....

785

5,346

10,998

augusti . . .

737

5,232

11,367

september . .

863

6,150

12,139

oktober . . .

1,358

7,418

14,564

november . .

1,683

7,975

14,207

december . .

2,415

8,494

12,241

Medeldags förtjänsterna

vid de

statskommunala reservarbetena hava under

år 1933 utgjort:

januari

februari

4: 56

2>

augusti .

mars

4: 80

2>

september ....

... 5:29 »

april

4: 64

oktober .

... 5:30 »

maj . .

4: 74

»

november ....

... 5:33 »

juni .

4: 55

december . . . .

... 5:63 >

Jämförda med arbetsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena ligga medeldagsförtjänsterna

vid statskommunala reservarbeten sålunda på en något

högre nivå, beroende på att en väsentlig del av de sistnämnda bedrivas i städer

och industribetonade landskommuner, under det att de förstnämnda till övervägande

delen äro förlagda till jordbruks- och skogskommuner med deras lägre

löneläge. Jämväl vid de statskommunala reservarbetena hava förtjänsterna

stegrats genom de nya lönedirektiven.

Antalet kommuner, som haft statskommunala reservarbeten i gång, bar

stigit från 182 i januari 1933 till 415 i januari 1934. Följande tabell utvisar

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 285.

fördelningen på städer oell landskommuner av antalet kommuner, som under

åren 1931—1933 åtnjutit förhöjt statsbidrag till statskommunala reservarbeten.

Period

55

%

60 %

65 %

70 55

75 %

80 %

85 %

90 *

95 %

Summa

summarum

st.

lk.

s:a

St.

lk.

s:a

8t.

ik.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

1931 ....

3

3

3

3

2

6

8

_

1

i

_

_

_

—

3

3

—

—

—

2

16

18

1932 ....

_

_

_

l

14

15

1

10

11

—

5

5

5

32

37

—

4

4

3

3

6

2

28

30

—

—

—

12

96

108

Vi-’7« 1933

l

7

8

j 7

25

32

—

11

11

—

9

9

4

36

40

1

13

14

3

7

10

2

42

44

—

—

—

18

150

168

Vt-»1/»» 1933

—

15

15

8

21 29

1

16

17

—

17

17

4

36

40

ilia

20

1

13

14

7

24

31

—

29

29

22

191

213

I efterföljande tabell hava sammanfattats uppgifter rörande arbetslinjens

omfattning under åren 1931—1933.

Arbetslinjens omfattning'' 1931—1933.

Månad

Antal

ans

tällda

Summa anställda !

vid olika slag av

arbeten

% av hela

antalet

rapporterade

arbetslösa

vid statliga reserv- arbeten

vid statskommu- nala reservarbeten

vid rent kommu- nala reservarbeten

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

Januari . .

4.983

12,099

16,253

900

3,016

8,483

5.486

11,530

16,785

11,369

26.645

41,521

28.2

25.7

21.9

Februari . .

6,188

14,015

17,275

1,199

4,018

9,684

6,690

13,934

18,597

14,077

31,967

45,556

33.8

29.6

25.0

Mars . . .

6,251

14,245

17,933

1,502

4,516

10,945

6,587

11,384

17,037

14,340

30,145

45,915

34.2

27.5

24.6

April . . .

6,501

13,879

18,504

1,361

4.863

10,476

5,060

10,384

13,298

12,922

29,126

42,278

32.8

26.2

23.9

Maj ... .

6,063

14,308

20,541

1,285

4,900

10,754

4,378

9,405

12,113

11,726

28,613

43,408

33.9

27.6

27.8

Juni ....

6,774

15,172

22,175

1,199

5,645

11,852

4,078

9,609

12,062

12,051

30,426

46,089

38.8

31.2

31.7

Juli ....

6,946

15,648

23,707 785

5,346

10,998

4,127

9,692

12,625

11,858

30,686

47.330

38 9

32.4

34.1

Augusti . .

6,923

15,865

23,683

737

5,232

11,367

4,601

10,080

12,918

12,261

31,177

47,968

34.3

31.2

33.8

September .

6,974

16.254

22 934

863

6,150

12,139

4,522

10,127

11,916

12,359

32,531

46,989

30.6

30.6

31.0

Oktober . .

7,445

16,055

20,67b

1,358

7,418

14,564

5,459

10,744

11,559

14,262

34.217

46,799

25.0

27.7

28.4

November .

8,556

15,713

17,69!

1,683

7,975

14,207

8,037

12,689

10.326

18,276

36,377

42,224

23.7

24.7

24.7

December

| 9,163

14,590

16,374l| 2,415

8,494

12,241

8,723

13,481

9,237

20,301

36,565

37,852

22.9

22.7

22.1

Vid utgången av januari 1934 voro anställda

vid statliga reservarbeten..........19,49b1 arbetare

» statskommunala reservarbeten...... 13,879 »

» rent kommunala reservarbeten......10,546 » .

eller således tillhopa 43,918 arbetare.

1 Uppgiften om antalet statliga

den fran arbetslöshetskom nissiouens

å sid. 54 och 55 återgivna siffrorna,

reservarbetare är hämtad från de veckovis avgivna styrkebeskearbetsplatser

och överensstämmer därför icke med de i tabellen

vilka grunda sig på arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Arbetslöshetskommissionens kostnader under år 1933 för de statliga reservarbetena

utgjorde exklusive de centrala förvaltningskostnaderna 41,845,840

kronor. I statsbidrag till statskommunala reservarbeten utbetalade arbetslöshetskommissionen

under år 1933 7,448,273 kronor 71 öre.

Kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag bedrevs under januari 1934 i

329 kommuner, fördelade länsvis på sätt följande tablå utvisar.

Stockholms stad........ 1

Stockholms län......23

Uppsala >...... 7

Södermanlands >......10

Östergötlands »......14

Jönköpings >...... 2

Kronobergs »...... 6

Kalmar >...... 9

Gotlands >...... 5

Blekinge >...... 9

Kristianstads »......19

Malmöhus >......18

Hallands »...... 3

Göteborgs och Bohus län

.... 21

Alvsborgs

>

.... 8

Skaraborgs

.... 6

Värmlands

.... 26

Örebro

.... 17

Västmanlands

>

.... 11

Kopparbergs

Gävleborgs

>

.... 23

.... 30

V ästernorrlands

>

.... 34

Jämtlands

>

.... 10

Västerbottens

>

.... 5

Norrbottens

>

.... 12

Summa 329

På grund av många kommuners svaga ekonomiska ställning i samband med

den utbredda arbetslösheten har förhöjt statsbidrag till kontantunderstödsverksamheten

mast utgivas till ett flertal kommuner, på sätt som framgår

av följande tablå.

Period

55 %

60 %

65 *

| 70 *

75 %

80 %

85 #

90 %

95 %

Samma

snmmarum

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

8t.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

s:a

st.

lk.

•:a

1931....

_

_

_

_

1

i

_

_

_

_

1

i

1

10

ii

7

7

2

17

19

1

i

3

37

40

1932 ....

—

—

—

1

5

6

—

6

6

2

2

4

23

27

—

6

6

1

2

3

2

41

43

—

1

i

8

86

94

*/i -so/e 1933

4

6

10

2

18

20

—

12

12

—

10

10

3

27

30

—

17

17

1

9

10

2

51

53

—

1

i

12

151

163

V»-*1/» 1933

2

9

ii

3

9

12

—

13

18

—

12

121

1

23

27

—

13

18

1

13

14

1

26

27

—

33

33

11

151

162

Kontantunderstödsverksamheten hade år 1933 sin största omfattning under

mars manad, da 58,135 personer eller 31.1 procent av hela antalet rapporterade

arbetslösa uppburo dagunderstöd. Lägsta antalet dagunderstödda är att anteckna

för juni månad med 37,271 eller 25.6 procent av hela arbetslöshetsklientelet.

Följande tabell meddelar en sammanställning av antalet dels med statsbidrag

och dels med enbart kommunala medel understödda personer under åren

1931—1933.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.

47

Understödslinjens omfattning 1931—1933.

Antal

understödstagare

Summa understöds-

Procent av

bela antalet

Månad

med statsbidrag

med enbart kom- munala medel

tagare

rapporterade

arbetslösa

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

1931

1932

1933

Januari . . .

1,383

16,740

43,110

4,498

7,292

20,213

5,881

24,032

63,323

14.6

23.2

33.6

Februari . . .

2,807

21,481

52,909

3,849

8,063

21,385

6,656

29,544

74,294

16.0

27.4

40.8

Mars.....

3,422

25,003

58,135

4,037

7,047

19,381

7,459

32,050

77,516

17.8

29.2

41.6

April ....

4,093

26,452

56,791

2,924

5,163

16,622

7,017

31,615

72,413

17.8

28.4

41.0

Maj.....

4,006

23,476

44,701

1,851

4,948

12,722

5,857

28,424

57,423

17.0

27.3

36.7

Juni.....

2,772

15,640

37,271

1,394

5,064

10,165

4,166

20,704

47,436

13.4

21.3

32.6

Juli.....

2,646

15,819

39,105

1,348

4,510

9,493

3,994

20,329

48,598

13.1

21.6

35.0

Augusti . . .

3,239

16,841

37,490

1,365

4,799

9,819

4,604

21,640

47,809

12.9

21.7

32.8

September* . .

3,887

17,192

40,841

1,427

5,159

9,445

5,364

22,351

50,286

13.3

21.0

33.2

Oktober . . .

3,501

22,275

47,198

2,540

5,897

8,746

6,041

28,172

55,944

10.6

22.8

33.9

November . .

6,083

28,269

50,842

3,852

7,688

11,012

9,935

35,957

61,854

12.9

24.5

36.2

December . .

11,869

35,475

57,001

6,045

10,238

14,079

17,914

45,713

71,080

20.1

28.4

41.6

Under januari 1934 utgåvos kontantunderstöd nied statsbidrag till 60,604

personer och med rent kommunala medel till 13,087 personer. Tillhopa erhöllo

således 73,691 personer kontantunderstöd.

Hjälpkungörelsens arbetspliktsbestämmelser hava under år 1933 vunnit tilllämpning

inom ett växande antal understödskommuner, vilket framgår av nedanstående

sammanställning.

% av samtliga

, Arbetsplikts- kommuner med kontant

31 a n a a tillämpande understödsverksamhet

kommuner med statsbidrag

januari......... 33 12.5

februari......... 54 17.7

mars........... 81 24. i

april.......... 115 37.8

maj........... 125 58. i

juni........... 113 68.5

juli........... 131 72.4

augusti......... 130 79.8

september........ 137 70.3

oktober......... 138 62.2

november........ 140 53.8

december ........ 113 37.2

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

Nedgången för december månad kan antagas vara tillfällig och betingas av

brist på lämpliga arbetsobjekt under vintern.

Den kontanta understödsverksamhetens totalkostnader uppgingo under hela

år 1933 till 30,799,224 kronor (prel.), därav i statsbidrag 19,557,188 kronor

(prel.), motsvarande i medeltal 63.5 procent av understödens totalbelopp.

Dagunderstödets genomsnittliga storlek per dag och huvudperson utgjorde

2:27 kronor (prel.) och statens andel därav 1:44 kronor (prel.).

Yrkestillhörigheten av de vid statliga och statskommunala reservarbeten

anställda samt de genom kontantunderstöd med statsbidrag understödda framgår

av den a sid. 50 och 51 intagna tabellen, som avser förhållandena per den

28 februari och den 31 oktober 1933.

Under år 1933 har arbetslöshetskommissionen på framställning fått Kungl.

Maj:ts medgivande att disponera sammanlagt 1,050,000 kronor till hyreshjälp

sverk samhet. Hyreshjälp åt arbetslösa med bidrag av statsmedel infördes

som supplerande hjälpform under den förra stora arbetslöshetskrisen.

[Verksamheten avvecklades emellertid år 1924 och har sedan icke återupptagits

förrän ar 1933. Behovet av dylik verksamhet har genomgående gjort

sig kraftigare gällande i städerna än på landsbygden. Antalet kommuner,

som bedrivit hyreshjälpsverksamhet med statsbidrag under år 1933, utgör 93

och fördelar sig på stads- och landskommuner såsom framgår av följande

tablå:

Irsta kvartalet 2:dra kvartalet

Städer .......

37

45

Landskommuner . .

22

25

Summa

59

70

3:dje kvartalet

31

21

52

4:de kvartalet

34

23

57

Arbetslöshetskommissionen har i meddelade föreskrifter fastställt vissa

maximibelopp för hyreshjälp till varje familjeförsörjare, vilka belopp ställts

i viss relation till storleken av det inom vederbörande kommun utgående dagunderstödet.

I följande tabell meddelas en översikt över hyreshjälpsbeloppens

storlek inom ett antal kommuner med olika social struktur, vilka utövat

hyreshjälpsverksamhet under praktiskt taget hela år 1933.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 885. 49

Hyreshjälpsbeloppens storlek i vissa kommuner under år 1933.

Kommun

Medgivet maximibelopp

per månad och familj e- försörjare

Tillämpade hyreshjälpsbelopp per månad och familje- försörjare1

Maximum

Minimum

Medeltal

1 kv.

2 kv.

3 kv.

4 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

j

Stockholm . .

39

_

39: —

39: —

39: —

39

_

39

_

39: —

3

_

3:-

1:50

31:85

34:48

32:97

i Sundbyberg . .

31

—

31: —

33: —

33: —

31

—

25

—

25: —

10

—

10:-

10: —

26:42

21:93

21:22

Botkyrka lk .

13

—

13: —

18: —

18: —

13

—

13

—

18: —

5

—

5: —

5: —

7:61

7: 84

10:93

Norrköping . .

21

—

21: —

25:50

25:50

20

—

21

—

21: —

5

—

3:-

4: —

14:34

13: 53

13:45

Kalmar . . .

21

—

21: —

—

25:50

20

—

21

—

—

2

50

4: —

—

12:14

11: 55

—

Oskarshamn

18

—

18: —

23: —

23:-

15

—

15

—

15:-

10

-

10: —

10:-

13:99

13: 79

13:68

Malmö ....

24

—

24:-

28:-

28:-

24

—

24

—

28:-

3

50

3:-

4:25

19:29

19:77

19: 90

: Trälleberg . .

21

—

21: —

25:50

25:50

21

—

21

—

25: —

5

—

5: —

5: —

14:65

14:35

13:82

Ystad ....

15

—

15: —

20:50

20: 50

15

—

15

—

18:-

5

—

5: —

8:-

12: 28

11: 91

13:74

Göteborg . . .

27

—

27: —

30:50

30: 50

27

—

27

—

30:50

2

—

3: —

2:-

19:10

18:35

20:22

Mölndal . . .

21

—

21: —

25:50

25: 50

21

—

21

—

16: —

5

—

5:-

3: —

13: 51

13:80

9:71

Uddevalla . .

18

—

18: —

23: —

23: —

18

—

18

—

23: —

5

50

5:50

5:50

14: 79

14:30

15:06

Trollhättan . .

18

—

18: —

23: —

23:-

18

—

18

—

23:-

7

—

7: —

7: —

17:07

17: 24

20: —

Örebro ....

24

—

24: —

28:-

28: —

24

—

24

—

15: —

7

33

7:33

15: —

16:01

15: 62

15: —

1

Västerås . . .

24

—

24:-

28: —

28: —

[24

—

24

—

18:-

5

47

2: 75

1: —

19: 33

19:09

13:73

Söderhamn . .

18

—

18: —

23: —

23:-

18

—

18

—

23:-

5

—

7:-

5: —

13: 44

13:95

14:01

Sundsvall . .

—

24:-

28: —

28: —

—

15

—

20: —

—

15:-

8: —

—

11:87

13:19

'' Alnö lk

15.-

15:-

20: 50

20: 50

10

—

15

—

10: —

5:-

5: —

5:-

6:28

5:38

5:07

Sköns lk

15:-

15:-

20: 50

20:50

15: —

15

—

15: —

6: 67

5: -

5: —

11:23

10: 24

10:55

j Gällivare lk

—

21:-

25:50

25: 50

—

15

—

15: —

—

5:-

5:-

| —

10:38

10: 01

Tuna lk

15:-

15:-

20: 50

20: 50

13: 50

13

50

11: 11

2: 66

2: 66

2:66

8: 45

8:10

7:75

i

Jukkasjärvi lk

31:-

31: —

33:-

33: —

30:-

30

—

30: —

10: —

10: —

10:-

20:41

19:77

19: 95

Till hyreshjälpsverksamhet Ilar under år 1933 utanordnats tillhopa 622,226

kronor.

Vad beträffar arbetslöshetskommissionens verksamhet genom olika åtgärder

till bekämpande av ungdomsarbetslösheten, torde redogörelsen härför böra

lämnas i samband med frågan örn anslag till sådana åtgärder. Som jag tidigare

antytt, är jag nämligen icke beredd att nu taga ståndpunkt till de

åtgärder, som under nästkommande budgetår böra vidtagas till bekämpande

av ungdomsarbetslösheten. Här må endast nämnas, att för dylika ändamål

av Kungl. Majit under år 1933 ställts till förfogande sammanlagt

1,527,144 kronor samt att statens verkliga utgifter för ändamålet under samma

tid uppgått till 657,895 kronor 99 öre.

i) Fullständig redovisning över tillämpade hyreshjälpsbelopp under fjärde kvartalet 1933 har

ännu icke inkommit, varför ifrågavarande kolumner här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 835-—836.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 235

Fördelning å yrken ar statliga och stats
-

Yrkes

grup-

pering

nr

Yrkesgrupp

Antal

Den 28

februari 1933

Pro-

i

statliga

reserv-

arbeten

anställda

i stats- kommu- nala

reserv- arbeten

anställda

kontant

under- stödda

med

stats- bidrag

(inklusive

kursdel- tagare

med un- derstöd)

med

stats-

bidrag

hjälpta,

sam-

manlagt

av samt

liga i

statliga

reserv- arbeten

anställde

av samt- liga i

stats- kommts- nala

reserv- arbeten

anställda

i

Jordbruk o. skogshushållning:

1) Hemmansägare......

61

70

17

148

0.4

0.7

2) Arrendatorer.......

19

45

31

95

0.1

0.5

3) Kronotorpare......

42

37

39

118

0.2

0.4

A

4) Mindre jordbrukare, andra

än ovan nämnda ....

324

251

511

1,086

1.9

2.6

5) Hemmasöner.......

264

126

23 i

621

1.5

1.3

6) Egentliga jordbruksarbetare

745

442

1,439

2,626

4.3

4.5

B

7) » skogsarbetare . .

1,961

894

3,238

6,093

11.4

9.2

II

Industri och hantverk m. m.:

A

Gruvdrift och malmförädling (in-

begripet järnbruk).....

1,339

529

4,227

6,095

7.8

5.4

B

Jord-, sten- och glasindustri . .

2,608

635

2,796

6,039

15.2

6.5

C

Metall- och maskinindustri lin-

begripet mek. verkstäder) . .

660

781

6,177

7,618

3.8

8.0

D

Trävaruindustri........

1,631

531

6,862

9,024

9.5

5.5

E

Byggnadsverksamhet.....

359

614

4,130

5,103

2.1

6.3

F

Läder-, hår-, gummi- o. d. industri

30

59

457

546

0.2

0.6

G

Textilindustri........

68

70

359

497

0.4

0.7

H

Beklädnadsindustri......

29

47

455

531

0.2

0.5

I

Närings- o. njutningsmedelsind.

69

106

787

962

0.4

1.1

J

Kemisk-teknisk o. belysningsind.

44

76

277

397

0.8

0.8

K

Trämasse- och pappersindustri .

116

65

1,355

1,536

0.7

0.7

L

Grafisk industri.......

9

13

204

226

0.1

0.1

M

Industri och hantverk, ej särsk.

specif............

161

150

1,133

1,444

0.9

1.5

lil

Sjöfart och fiske......

230

153

1,562

1,945

1.3

1.6

IV

Handel och samfärdsel m. m.:

A

Kontors-, bank- och försäkrings-

personal..........

10

27

410

447

0.1

0.3

B

Butiks- och magasinspersonal .

67

73

1,262

1,402

0.4

0.7

C

Hotell-, kafé- o. restaurangrörelse

15

19

336

370

0.1

0.2

D

Landtransport........

181

336

2,464

2,981

1.0

3.4

E

Allmän och litterär verksamhet

7

2

102

lil

0.0

0.0

F

Handel och samfärdsel, ei särsk.

specif............

15

15

167

197

0.1

0.2

V

Husligt arbete........

5

—

80

85

0.0

—

VI

Arbete, ej hän förligt till annan

grupp (inbegripet grov- o. di-

vedarbetare, ej hänförliga till

visst yrke.........

6,113

3,578

11,953 1

21.644

35.6

36.7

Hela riket

17,182 |

9,744 |

53,061 |

79,987

100.0

100.0

1 Angående det absolnta antalet, se den å sid. 13 i propositionen nr 234 intagna tabellen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £85,

51

kommunala reservarbetare samt dagunderstödda.

Den 31 oktober 1933

cent

Antal

Procent

av samt- liga

kontant- under- stödda

med

stats- bidrag

(inklusive

kursdel- tagare

med un- derstöd)

av hela

antalet

hjälp- sökande

inom

yrkes- gruppen1

i

statliga

reserv-

arbeten

anställda

1 stats- kommu- nala

reserv- arbeten

anställda

kontant- under- stödda

med

stats- bidrag

(inklusive

kurs- och

lägerdelta- gare med

understöd)

med

stats-

bidrag

hjälpta,

samman-

lagt

av samt- liga i

statliga

reserv- arbeten

anställda

av samt- liga i

stats- kommu- nala

reserv- arbeten

anställda

av samt- liga

kontant- under- stödda

med

stats- bidrag

(inklusive

kurs- och

lägerdelta- gare med

understöd)

av hela

antalet

hjälp- sökande

inom

yrkes- gruppen1

0.01

67

81

11

159

0.3

0.6

0.0

0.1

61

114

54

229

0.3

0.8

0.1

O.l

59

44

10

113

0.3

0.3

0.0

.

30.8

34.5

1.0

551

588

344

1,483

2.7

4.0

0.7

0.4

322

349

132

803

1.5

2.4

0.3

2.7

1,044

779

1,013

2,836

5.0

5.3

2.1

6,

1

39.4

2,949

2,178

1,997

7,124

14.2

14.9

4.2

39.0

7.9

61.8

1,899

699

3,317

5,915

9.2

4.8

7.0

80.1

5.3

51.0

2,725

919

4,108

7,752

13.2

6.3

8.7

61.8

11.6

56.7

613

941

6,530

8,084

3.0

6.5

13.8

62.8

12.9

54.8

1,861

958

4,476

7,295

9.0

6.6

9.5

60.0

7.8

30.1

346

590

3,144

4.080

1.7

4.0

6.7

33.3

0.9

51.0

40

93

267

400

0.2

0.6

0.6

49.5

0.7

56.2

43

106

347

496

0.2

0.7

0.7

61.0

0.9

46.0

32

69

661

762

0.1

0.5

1.4

65.1

1.5

52.4

73

176

790

1,039

0.3

1.2

1.7

63.2

0.5

51.6

35

118

233

386

0.2

0.8

0.5

56.5

2.6

59.2

204

283

1,132

1,619

1.0

1.9

2.4

61.0

0.4

52.0

13

16

301

330

0.1

0.1

0.6

73.3

2.1

43.8

167

275

1,255

1,697

0.8

1.9

2.7

57.2

2.9

48.2

153

129

1,018

1,300

0.7

0.9

2.2

50.3

0.8

45.0

17

73

670

760

0.1

0.5

1.4

68.8

2.4

47.5

79

120

2,001

2,200

0.4

0.8

4.2

72.5

0.6

39.0

18

20

699

737

0.1

0.1

1.5

71.0

4.6

47.6

217

411

3,243

3,871

1.0

2.8

6.9

67.5

0.2

35.9

1

12

203

216

0.0

0.1

0.4

56.4

0.3

39.6

11

19

48

78

0.1

0.1

0.1

32.9

0.2

21.3

—

—

29

29

—

—

0.1

9.4

22.5

39.9

7,100

4,452

9.219

20,771

34.3

30.5

19.5

41.4

100.0

| 44.0

20,700

14,612

47,252

82,564

| 100.0

| 160.0

| 100.0

| 51.1

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 285.

En sammanfattning av hela antalet genom statliga eller kommunala åtgärder

hjälpta arbetslösa för vissa månader under åren 1931—1933 meddelas i

följande tabell.

Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta arbetslösa Tid vissa tidpunkter

1981-1933.

Tidpunkt

Arbetslinj

en (antal anställda)

Understödslinjen (antal

understödda)

Summa

summarum

Statliga reserv-

arbeten

Statskommunala

reservarbeten

Rent kommunala

reservarbeten

Summa

% av hela antalet

rapporterade

arbetslösa

med stats- bidrag

utan stats- bidrag

Summa

% av hela antalet

rapporterade

arbetslösa

hjälpta

% av hela antalet

rapporterade

arbetslösa

1931:

Januari . .

4,983

900

5,486

11,369

28.2

1,383

4,498

5,881

14.6

17,250

42.8

April . . .

6,501

1,361

5,060

12,922

32.8

4,093

2,924

7,017

17.8

19,939

50.6

Juli . . . .

6,946

785

4,127

11,858

38.9

2,646

1,348

3,994

13.1

15,852

51.9

Oktober . .

7,445

1,358

5,459

14,262

25.0

3,501

2,540

6,041

10.6

20,803

35.5

1932:

Januari . .

12,099

3,016

11,530

26,645

25.7

16,740

7,292

24,032

23.2

50,677

48.8

April . . .

13,879

4,863

10,384

29,126

26.2

26,452

5,163

31,615

28.4

60,741

54.6

Juli ....

15,648

5,346

9,692

30,686

32.4

15,819

4,510

20,329

21.5

51,015

53.9

Oktober . .

16,055

7,418

10,744

34,217

27.7

22,275

5,897

28,172

22.8

62,389

50.5

1933:

Januari . .

16,253

8,483

16,785

41,521

21.9

43,110

20,213

63,323

33.5

104,844

55.5

April . . .

18,504

10,476

13,298

42,278

23.9

56,791

15,622

72,413

41.0

114,691

64.9

Juli ....

23,707

10,998

12,625

47,330

34.1

39,105

9,493

48,598

35.0

95,928

69.1

Oktober . .

20,676

14,564

11,559

46,799

28.4

47,198

8,746

55,944

33.9

102,743

62.3

December. .

16,374

12,241

9,237

37,852

22.1

57,001

14,079

71,080

41.6

10S,932

63.6

Vidare må lämnas följande uppgifter rörande det absoluta och relativa antalet

hjälpsökande, som erhållit hjälp genom statens och kommunernas försorg

under åren 1931—1933.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 53

Det absoluta och relativa antalet hjälpta arbetslösa 1931—1983.

Antal hjälpta arbetslösa

De hjälpta i % av

hela antalet rapporte- rade arbelslösa

1931

1932

1933

1931

1932

1933

Januari...............

17,250

50,677

104,844

42.8

48.8

55.5

Februari..............

20,733

61,511

119,850

49.8

56.9

65.9

Mars................

21,799

62,195

123,431

52.0

56.7

66.1

April........''.......

19,939

60,741

114,691

50.6

54.6

64.9

Maj ................

17,583

57,037

100,831

50.9

54.8

64.5

Juni................

16,217

51,130

93,525

52.2

52.5

64.3

Juli................

15,852

51,015

95,928

51.9

53.9

69.1

Augusti...............

16,865

52,817

95,277

47.2

52.9

66.1

September..............

17,723

54,882

97,275

43.9

51.6

64.2

Oktober...............

20,303

62,389

102,743

35.5

50.5

62.3

November..............

28,211

72,334

104,078

36.5

49.2

61.0

December..............

38,215

82,278

108,932

43.1

51.1

63.6

Sammanlagda antalet av stat och kommun hjälpta under januari 1934 utgjorde

116,714 eller 68.0 procent av hela antalet hjälpsökande personer.

Siffrorna utvisa, att hjälpverksamheten år 1933 haft större omfattning än

under åren 1931 och 1932. Utsträckes jämförelsen längre tillbaka i tiden, visar

det sig, att hjälpåtgärderna endast under den förra arbetslöshetskrisens

svåraste år 1922 — varit av ungefär samma relativa storleksordning.

Fördelningen den 31 januari 1934 på län och större städer av de arbetslösa

och de olika formerna av arbetslöshetshjälp framgår av den å sid. 54 och

55 intagna tabellen.

Beträffande beräknade kostnader och statsbidrag för under tiden från den 1

juli 1933 till och med den 23 februari 1934 beviljade statliga och statskommunala

reservarbeten har gjorts en sammanställning länsvis (sid. 56 och 57).

I avsikt att belysa den omfattning, i vilken nu nämnda hjälpåtgärder kommit

de större städerna till del, hava i sammanställningen uppgifter meddelats särskilt

för städer med mera än 15,000 invånare.

Vad de statskommunala reservarbetena beträffar må härvid följande anmärkas.

Sådana arbeten beviljas under hänsynstagande till omfattningen av

den lokala arbetslösheten. Enär ansökningar örn statskommunala reservarbeten

såsom regel bifallas, såvida de äro motiverade ur arbetslöshetssynpunkt

och uppfylla de fordringar, som författningsenligt måste ställas på dylika

arbeten, torde de växlingar, som med avseende på dessa reservarbetens omfattning

föreligga de olika länen emellan, väsentligen vara att hänföra, förutom

till arbetslöshetens olika omfattning, till olika omfattande initiativ från vederbörande

kommunala myndigheter.

De statliga reservarbetena anordnas och igångsättas efter andra principer.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 285,

De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördel
-

Antal anmälda arbetslösa

Anställda

vid stat- liga

reserv- arbeten

Anställda

vid stats-

Summa

anställda

vid statk

o. stats- kommu- nala re- servarb.

Städer

Lands-

bygd

Summa

kommu-

nala

reserv-

arbeten

1

2

3

4

5

6

1

Stockholms stad........

15,617

15,617

130

400

530

2

Stockholms län . ......

1,525

5,843

7,368

786

519

1,305

3

Uppsala stad..........

724

—

724

11

7

18

4

Uppsala län i övr........

173

2,248

2,421

62

290

352

5

Eskilstuna stad.........

551

_

551

65

221

286

6

Södermanlands län i övr.....

826

2,234

3,060

233

434

667

7

Linköpings stad........

981

—

981

32

95

127

8

Norrköpings > ........

2,311

476

—

2,311

72

59

131

9

Östergötlands län i övr......

2,859

3,335

151

228

379

10

Jönköpings stad........

722

722

88

309

397

11

Jönköpings län i övr.......

843

1,573

2,416

293

331

624

12

Kronobergs län.........

193

2,754

2,947

694

122

816

13

Kalmar stad..........

894

—

894

36

243

279

14

Kalmar län i övr........

1,336

3,627

4,963

881

770

1,651

15

Gotlands län..........

340

769

1,109

18

339

357

16

Karlskrona stad........

694

—

694

87

87

17

Blekinge län i övr........

599

5,568

6,167

1,998

1,029

3,027

18

Kristianstads län........

616

3,563

4,179

594

''397

991

19

Hälsingborgs stad........

2,238

—

2,238

78

105

183

20

Landskrona > ........

1,009

—

1,009

79

200

279

21

Lunds »........

813

—

813

26

26

22

Malmö >........

5,206

—

5,206

181

100

281

23

Malmöhus län i övr.......

1,404

4,932

6,336

396

444

840

24

Halmstads stad.........

764

—

764

30

134

164

25

Hallands län i övr........

350

1,366

1,716

116

194

310

26

Göteborgs stad.........

10,199

—

10,199

195

184

379

27

Mölndals > .........

668

—

668

4

106

110

28

Uddevalla > .........

650

—

650

40

88

128

29

Göteborgs och Bohus län i övr. .

652

7,680

8,332

1,513

582

2,095

30

Borås stad ...........

402

—

402

50

224

''274

31

Alvsborgs län i övr.......

1,501

2,530

4,031

485

512

997

32

Skaraborgs län.........

1,263

1,829

3,092

156

337

493

33

Karlstads stad.........

752

—

752

13

133

146

34

Värmlands län i övr.......

902

6,098

7,000

1,180

451

1,631

35

Örebro stad..........

1,093

—

1,093

33

161

194

36

Örebro län i övr.........

122

4,940

5,062

931

431

1,362

37

Västerås stad..........

891

—

891

51

61

112

38

Västmanlands län i övr.....

638

2,506

3,144

498

302

800

39

Kopparbergs län........

682

7,271

7,953

1,031

764

1,795

40

Gävle stad...........

888

—

888

20

130

150

41

Gävleborgs län i övr.......

1,066

6,209

7,275

505

303

808

42

Sundsvalls stad.........

567

—

567

4

45

49

43

Västernorrlands län i övr.....

525

14,624

15,149

978

906

1,884

44

Jämtlands län.........

399

1,628

2,027

496

191

''687

45

Västerbottens län........

568

4,589

5,157

970

657

1,627

46

Norrbottens »........

1,452

7,215

8,667

2,308

341

2i649

47

Hela riket

67,085 |

104,455 |

171,540

18,598

13,879

32,477

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285

55

nius (leii 81 januari 1934 ur geografiska synpunkter.

Anställda

vid statt.

Anställda

vid rent

kommu-

Kontantunderstöd

Summa

hjälpta

Summa

hjälpta

i % av

hjälp- sökande

14

Beviljat

antal plåt-

o. statskom.

reservant).

med statsbidrag

lied kom-

statskom.

reserv-

arbeten

15

i % av

samt!

arbetslösa

reserv-

arbeten

städer

lands-

bygd

summa

muualt

bidrag

7

3.4

17.7

2.5

14.5

51.9

21.8

12.9

5.7

11.4

55.0

25.8

27.7

31.2

33.3

32.2

12.5

49.1

23.9

8.2

27.7

3.2

5.4

13.3

21.5

18.1

3.7

16.5

19.7

25.1

! 68.2

24.7

15.9

19.4

23.3

17.7

26.9

12.6

25.4

22.6

16.9

11.1

8.6

12.4

33.9

31.5

30.6

8

339

39

276

366

20

755

55

478

377

501

90

134

224

1,334

149

1,465

87

497

80

292

507

373

276

344

358

194

298

294

132

166

46

9

10,208

478

211

37

91

373

368

1,196

101

3

446

476

40

260

34

64

1,300

627

494

2,843

685

390

7,207

200

320

350

377

403

214

372

503

541

247

91

465

555

365

154

113

446

10

1,270

430

117

402

28

108

276

120

808

35

749

70

3,764

207

106

1,565

1,294

471

1,852

2,241

7,964

343

372

2,364

11

10,208

1,748

211

467

91

490

368

1,196

503

31

108

446

752

160

260

842

99

1,300

627

494

2,843

1,434

390

70

7,207

200

320

4,114

584

509

214

1,937

503

1,294

541

718

1,943

465

2,796

365

8,118

456

372

2,810

1Z 1

3,877

1,167

152

82

193

31

658

270

57

105

118

29

123

10

48

133

277

124

1,272

334

44

740

90

11

217

119

140

283

63

203

260

333

599

122

426

51

65

261

14,615

4,559

420

1,177

377

1,716

546

1,985

1,907

509

1,238

1,419

754

3,027

617

481

4,141

2,557

1,760

906

644

4,545

4,073

641

921

8,406

400

459

6,718

274

2,207

1,515

360

4,127

760

3,203

653

2,136

4,265

615

4,501

536

10,722

1,326

2,230

5,766

93.6

61.9

58.0

48.6

68.4

56.1

55.7

85.9

57.2

70.5

51.2

48.2

84.3

61.0

55.6

69.3

67.1

61.2

78.6

89.9

79.2

87.3

64.3

83.9

53.7

82.4

59.9

70.6

80.6

68.2

54.8

49.0

47.9

59.0

69.5

63.3

73.3

67.9

53.6

69.3

61.9

94.5

70.8

65.4

43 2

66.5

700

1,115

30

735

255

815

115

90

645

400

585

305

500

1,630

470

85

1,500

705

250

250

75

350

905

300

365

450

250

120

1,320

290

1,070

655

160

2,100

300

1,450

200

920

2,615

160

2,210

60

4,090

1,740

2,155

1.315

18.9

10,546

33,648

26,956

60,604

13,087

116,714

| 68.0

| 36,805

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

18

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beräknade kostnader och statsbidrag för under tiden 7» 1933—23/a 1934 beviljade statliga och'' stats
kommunala

reservarbeten. Tusental kronor.

Statliga arbeten

Statskommunala

arbeten

Summa

Invånare

''/i 1933

Arbetslösa

Statsbidrag i kronor per

Beräknade

totalkost-

nader

Beräknat

stats-

bidrag

Beräknade

totalkost-

nader

Beräknat

stats-

bidrag

Beräknade

totalkost-

nader

Beräknat

stats-

bidrag

3l/n 1933

invånare

arbetslös

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Stockholms stad......

5,460

2,290

5,460

2,290

519,711

14,515

4:41

157: 77

Stockholms län......

2,359

1,963

3,181

1,208

5,540

3,171

268,219

7,105

11:83

446:31

Uppsala stad........

—

—

426

97

426

97

30,190

654

3:21

148: 32

| Uppsala län i övrigt......

—

—

1,028

716

1,028

716

108,032

2,233

6: 63

320: 65

Eskilstuna stad.....

—

—

434

189

434

189

32,674

534

5:78

353:93

I Södermanlands län i övrigt .

530

460

900

475

1,430

935

155,293

3,130

6:02

298: 72

Linköpings stad........

—

—

219

78

219

78

29,845

788

2:61

98: 98

Norrköpings stad..........

—

—

165

40

165

40

61,494

2,145

0: 65

18: 65

Östergötlands län i övrigt......

395

346

921

399

1,316

745

219,266

3,101

3: 40

240: 25

[ Jönköpings stad..........

—

—

456

168

456

168

30,918

661

5: 43

254:16

! Jönköpings län i övrigt......

2,420

2,174

786

392

3,206

2,566

202,417

2,333

12: 68

1,099: 87

| Kronobergs län........

4,264

3,927

286

95

4,550

4,022

155,293

2,883

25: 90

1,395:07

Kalmar stad........

—

—

942

473

942

473

19,801

860

23:89

550:00

Kalmar län i övrigt......

2,419

2,115

1,627

1,030

4,046

3,145

211,878

4,722

14:84

666: 03

Gotlands län.........

45

38

380

232

425

270

57,738

864

4: 68

312:50

1 Karlskrona stad........

—

—

313

184

313

184

25,492

606

7:22

303:63

Blekinge län i övrigt........

3,590

3,227

1,648

976

5,238

4,203

120,154

5,968

34:98

704:26

Kristianstads län.........

3,461

3,027

758

374

4,219

3,401

247,220

3,652

13:76

9.31:27

Hälsingborgs stad.........

—

—

861

547

861

547

55,889

2,073

9: 79

263:87

Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 1

2

8 1

4

5

6

7

8

9

10

Landskrona stad..........

558

406

558

406

18,534

973

21:91

417:27

Lunds stad............

_

—

533

383

533

383

24,512

796

15:63

481:16

Malmo stad............

_

—

1,093

624

1,093

624

120,304

4,556

5:19

136: 96

Malmöhus län i övrigt ......

622

522

1,662

839

2,284

1,361

294,892

4,844

4:61

280:96

Halmstads stad..........

—

—

656

229

656

229

23,866

799

9: 60

286: 61

Hallands län i övrigt........

487

449

567

239

1,054

688

127,342

1,502

5:40

458:06

Göteborgs stad...........

—

—

230

84

230

84

243,317

9,433

0:35

8:90

Mölndals stad...........

—

—

261

168

261

168

17,555

615

9:57

273:17

Uddevalla stad...........

—

—

307

191

307

191

15,104

656

12: 65

291:16

Göteborgs och Bohus län i övrigt . .

4,038

3,684

1,502

1,013

5,540

4,697

187,256

8,298

25:09

566:04

j Borås stad............

—

—

441

234

441

234

38,236

404

6:12

579:21

i Älvsborgs län i övrigt.......

5,281

4,684

1,307

711

6,588

5,395

277,256

3,605

19: 46

1,496:54

! Skaraborgs län...........

29

29

1,017

491

1,046

520

242,517

2,862

2:14

181: 69

j Karlstads stad...........

—

—

511

420

511

420

20,911

503

20:09

834: 99

Värmlands län i övrigt.......

43

38

2,001

1,139

2,044

1,177

250,755

7,751

4: 70

151:85

t Örebro stad............

—

—

427

163

427

163

37,523

954

4: 34

170: 86

I Örebro län i övrigt.........

1,719

1,520

1,061

545

2,780

2,065

180,988

4,622

11:41

446:78

| Västerås stad...........

—

—

294

123

294

123

30,378

811

4:05

151:66

Västmanlands län i övrigt......

833

675

1,224

692

2,057

1,367

130,777

3,278

10:45

417:03

Kopparbergs län..........

3,336

2,876

2,977

2,032

6,313

4,908

249,937

8,389

19: 64

585:05

Gävle stad............

—

—

353

132

353

132

38,868

771

3:40

171:21

Gävleborgs län i övrigt.......

1,037

887

2,397

1,436

3,434

2,323

240,861

9,538

9: 65

243: 55

Sundsvalls stad..........

—

—■

50

18

50

18

18,006

677

1:00

26: 59

Västernorrlands län i övrigt.....

2,391

2,080

4,245

2,989

6,636

5,069

262,867

15,593

19:29

325:08

Jämtlands län...........

1,161

1,042

964

596

2,125

1,638

135,677

3,371

12:08

485:92

Västerbottens län.........

1,087

1,048

2,096

991

3,183

2,039

207,820

6,092

9:82

334:70

4,625

4,385

1,561

1,045

6,186

5,430

202,781

10,545

26: 78

514:94

Hela riket

46,172

i 41,190

| 51,086

27,896

97,258

69,092

| 6,190,364

1 171,065

11:16

1 403:89

Kungl. Majda proposition nr 285.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Medan vid de statskommunala reservarbetena i regel endast sysselsättas arbetare

från vederbörande kommun eller vägdistrikt, anställas vid de statliga

reservarbetena arbetare, vilka kunna vara hänvisade från olika delar av landet.

Vid anordnandet av statliga reservarbeten har det i främsta rummet

gällt att fa fram för ändamalet lämpliga arbetsobjekt, varvid särskild hänsyn

icke tagits till den inom orten eller länet föreliggande arbetslösheten. Den omfattning,

i vilken de statliga reservarbetena bedrivas inom ett visst område, är

således icke en mätare på de åtgärder, som i arbetslöshetslindrande syfte från

arbetslöshetskommissionens sida vidtagits för de arbetslösa just inom detta

område.

.Vidare har gjorts en sammanställning av utbetalade statsbidrag till statliga

och statskommunala reservarbeten, kontantunderstöds- och hyreshjälpsverksamhet

samt kurser och frivillig arbetstjänst (sid. 60 och 61). Denna

sammanställning har likaledes gjorts länsvis med särskilda uppgifter för

städer med mera än 15,000 invånare samt avser tiden från den 1 juli 1933

till och med den 16 februari 1934. Dessa uppgifter äro icke jämförbara med

de i nyssnämnda sammanställning meddelade uppgifterna rörande omfattningen

av beviljade statliga och statskommunala reservarbeten, enär verkställda

utbetalningar i viss omfattning även avse arbeten, varom beslut fattats före

den 1 juli 1933.

Ifrågavarande tabell omfattar, som nyss nämnts, tiden fram till och med

den 16 februari 1934. För tiden 17/2—23/2, vilken medtagits i tabellen rörande

beviljade statliga och statskommunala reservarbeten, föreligga först senare

uppgifter i här förevarande hänseende.

Vad de verkställda beräkningarna rörande utbetalningarnas relation till invånareantalet

och antalet arbetslösa beträffar, hänvisar jag till vad jag nyss

anfört örn att de statliga reservarbetena icke beslutats med särskild hänsyn till

omfattningen av arbetslösheten å den ort, där arbetena komma att utföras.

Uppgifterna angående statliga reservarbeten avse arbetslöshetskommissionens

bruttokostnader, vilka emellertid i bokföringens nuvarande läge icke hava

kunnat exakt fastställas; härvid hava vissa approximativa beräkningar måst

verkställas. Uppgifterna avse vidare de av kommissionen lämnade förskotten;

redovisningarna hava nämligen ännu icke hunnit slutbehandlas för hela här

ifrågavarande tid. De ersättningar, som inflyta från kommuner för förskotterade

ortstillägg, ingå icke i tabellen för tiden efter september månad.

Kostnaderna för understöd åt deltagare i kurser äro redovisade under rubriken

»Understöd». De för kursverksamheten utbetalade statsbidragen, som

redovisats under rubriken »Kurser, frivillig arbetstjänst», avse sålunda huvudsakligen

endast lärarelöner och därmed sammanhängande utgifter. Beträffande

uppgifterna för frivillig arbetstjänst gäller, att för de av arbetslöshetskommissionen

bedrivna arbetslägren slitagekostnaderna för material under tiden

efter den 1 januari 1934 icke blivit inräknade; icke heller hava efter denna

tid medtagits ersättningar från respektive kommuner för deras bidrag till dagunderstödskostnaderna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

59

Beträffande fördelningen av arbetslösheten och de olika hjälpåtgärderna

inom de olika länen tillåter jag mig att hänvisa till en vid propositionen nr 234

angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. såsom bilaga (Bilaga

A) fogad förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till

arbetslöshetskommissionen per den 31 december 1933. I förteckningen är för

varje kommun angivet invånarantalet den 1 januari 1933 samt arbetslöshetens

omfattning den 31 december 1933, ävensom antalet genom reservarbete

eller kontantunderstöd vid sistnämnda tidpunkt hjälpta.

Arbetslöshetshjälp till kontorister.

I cirkulärskrivelse den 17 oktober 1933 anmodade jag länsstyrelserna i samtliga

län ävensom åtskilliga andra statens myndigheter att till socialdepartementet

insända uppgifter örn den omfattning, i vilken för lindrande av arbetslösheten

skulle kunna anordnas vissa arkivarbeten, bestående av städning, utrensning

av s. k. bakar etc. samt även av enklare gallring, över inkomna uppgifter

gjordes inom departementet två särskilda sammanställningar, upptagande

den ena enklare och den andra mera kvalificerade arbeten. Sammanställningen

över enklare arbeten utvisade ett beräknat dagsverksantal av sammanlagt

74,073 till en kostnad av 531,773 kronor. Motsvarande siffror för mera

kvalificerade arbeten utgjorde 11,482 dagsverken till en kostnad av 100,513

kronor.

Genom beslut den 12 januari 1934 anbefallde Kungl. Maj :t härefter statens

arbetslöshetskommission att med ledning av nämnda sammanställningar, de

från myndigheterna inkomna uppgifterna samt de ytterligare förslag till arbeten

av ifrågavarande slag, som kunde inkomma, i samråd med vederbörande

myndigheter skyndsamt anordna för arbetslösa kontorister och med dem

jämställda avsedda statliga reservarbeten till en sammanlagd kostnad av

700,000 kronor. Kungl. Maj :t ställde samtidigt omförmälda belopp till arbetslöshetskommissionens

förfogande, att utgå av reservationsanslaget till statliga

och statskommunala reservarbeten, samt förordnade, att vid ifrågavarande

verksamhet de i den allmänna hjälpkungörelsen (446/1933) meddelade bestämmelserna

för statliga reservarbeten i allmänhet skulle, enligt arbetslöshetskommissionens

närmare bestämmande, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

På grund av Kungl. Maj ;ts beslut har sedermera arbetslöshetskommissionen

påbörjat anordnande såsom statliga reservarbeten av vissa arkivarbeten,

lill vilka intill den 28 februari 1934 hänvisats sammanlagt 135 manliga och

39 kvinnliga arbetslösa kontorister med en beräknad varaktighet för anställningen

varierande mellan 1 och 12 mannder. Intill nyssnämnda dag har av

arbetslöshetskommissionen till ifrågavarande arkivarbeten beviljats 168,008 kronor

35 öre.

Att den sålunda igångsatta verksamheten fyller ett stort behov torde vara

obestridligt. Verksamheten lärer böra fortsättas i all möjlig och lämplig omfattning

och, därest tjänliga arbetsobjekt kunna erhållas, jämväl utvidgas till

andra slags arbeten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Utbetalade statsbidrag: till statliga och statskommnnala reservarbeten, nnderstödsverk
-

Statliga

reserv-

arbeten

Statskomm.

reserv-

arbeten

Understöd

1

Stockholms stad.............

254,164

1,682,072

2

Stockholms läll................

1,124,509

107,815

230,120

S

Uppsala stad..................

—

1,307

17,971

4

Uppsala län i övrigt...............

—

60,368

62,685

5

Eskilstuna stad.................

—

96,610

13,270

6

Södermanlands län i övrigt............

207,897

27,898

46,602

7

Linköpings stad.................

—

19,485

60,771

8

Norrköpings stad...............

—

26,148

220,074

9

Östergötlands län i övrigt............

144,705

60,736

51,970

10

Jönköpings stad...........

—

161,049

11

Jönköpings län i övrigt.............

777,179

91,515

639

12

Kronobergs län..............

1,488,778

12,767

1,816

18

Kalmar stad...............

—

220,674

53,792

14

Kalmar län i övrigt.......

1,244,670

226,362

164.830

15

Gotlands län...........

127,051

63,880

3,618

16

Karlskrona stad............

—

—

29,939

17

Blekinge län i övrigt..........

2,601,630

247,393

155^420

18

Kristianstads län...............

712,360

73,555

3,890

19

Hälsingborgs stad................

4,757

252396

20

Landskrona stad............

—

74,734

193.689

21

Lunds stad...................

—

1,177

65,193

22

Malmö stad...............

—

33,559

68Ä520

23

Malmöhus län i övrigt...........

141,349

64,741

178,917

24

Halmstads stad..............

—

160,534

18,654

25

Hallands län i övrigt.......

153,057

31,637

86

26

Göteborgs stad............

—

21,658

1,478,846

27

Mölndals stad.............

—

117,756

47,543

28

Uddevalla stad.............

—

46,239

46,278

29

Göteborgs och Bohus län i övrigt......

2,303,463

220,553

920,034

30

Borås stad . ..........

—

38,635

_

31

Älvsborgs län i övrigt..............

1,934,981

182,428

65,045

32

Skaraborgs län ...........

370,899

114,192

57,959

33

Karlstads stad................

—

—

9,376

34

Värmlands län i övrigt.............

2,658,755

259,688

301,532

35

Örebro stad.............

—

38,602

82,803

36

Örebro län i övrigt..............

1,084,611

257,580

216,126

37

Västerås stad..............

—

27,280

84,146

38

Västmanlands län i övrigt........

959,402

67,156

124331

39

Kopparbergs län.............

1,458,560

382,113

278.548

40

Gävle stad...........

_

41,681

49,095

41

Gävleborgs län i övrigt............

925,503

293,856

556,426

42

Sundsvalls stad...........

—

15,073

60,643

43

Västernorrlands län i övrigt...........

2,372,078

945,851

2,073,588

44

Jämtlands län..............

1,150,789

322,317

29,061

45

Västerbottens län.............

1,293,377

420,H25

24,567

46

Norrbottens län..............

2,768,183

204,588

906,826

47

Hela riket

28,003,786

G,140,736

11,605,607

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

61

samhet, hyreslijälp, kurser samt frivillig arbetsvinst under tiden l/i 1933—16/a 1934.

Hyreshjälp

Kurser, friv.

arbets tjänst

Summa

Invånare

Vi 1933

Arbetslösa

s,/u 1933

Utbetalat statsbidrag

i kronor per

invånare

arbetslös

212,747

81,552

2,230,535

519,711

14,515

4.29

153.67

17,589

2,136

1,482,169

268,219

7,105

5.53

208.61

2,549

21,827

30,190

654

0.72

33.37

174

4j981

128,208

108,032

2,233

1.19

57.42

5,370

115,250

32,674

534

3.53

215.82

4,084

1,255

287,736

155,293

3,130

1.85

91.93

80,256

29,845

788

2.69

101.85

28,785

6,883

284890

61,494

2,145

4.58

131.42

2''491

259,902

219,266

3,101

1.19

83.81

161,049

30,918

661

5.21

243.64

1,250

15,533

886416

202,417

2,333

4.38

379.82

1,503,361

155,293

2,883

9.68

521.46

4,533

_

278^999

19,801

860

14.09

324.42

3,416

3,944

1,643,222

211,878

4,722

7.76

347.99

l''002

195,551

57,738

864

3.39

226.33

1,731

31,670

25,492

606

1.24

52.26

3,004,443

120,154

5,968

25.00

503.43

789,805

247,220

3,652

3.19

216.27

28,113

7,008

292474

55,889

2,073

5.23

140.94

7,739

8^976

285,138

18,534

973

15.38

293.05

6*100

3,805

76,275

24,512

796

3.11

95.82

69,998

6,256

794,333

120,304

4,556

6.60

174.35

15^526

288

400,821

294,892

4,844

1.36

82.75

3,000

1,204

183,392

23,866

799

7.68

229.53

495

185,275

127,342

1,502

1.45

123.35

i 88,565

79,568

1,668,637

243,317

9,433

6.86

176.89

3*244

21J82

189,725

17,555

615

10.81

308.60

6*259

1446

100,222

15,104

656

6.64

152.78

5,154

3,449,204

187,256

8,298

18.42

415.67

. -

38,635

38,236

404

1.01

95.63

9,504

2,816

2,194,774

277,256

3,605

7.92

608.81

282

2,119

545,451

242,517

2,862

2.25

190.58

9,376

20,911

503

0.45

18.64

3,826

931

3,224,732

250,755

7,751

12.86

416.04

1J13

4,600

127,718

37,523

954

3.40

133.88

29,706

1,588,023

180,988

4,622

8.77

343.58

9,675

5|918

127,019

30,378

811

4.18

156.62

3|435

32^595

1,186,919

130,777

3,278

9.08

362.09

355

3,962

2,123,538

249,937

8,389

8.50

253.13

1 512

92,288

38,868

771

2.37

119.70

9,563

28,971

1,814,319

240,861

9,538

7.53

190.22

4^985

*766

81,467

18,006

677

4.52

120.34

58,374

16,611

5,466,502

262,867

15,593

20.80

350.57

38,712

1,540,879

135,677

3,371

11.36

457.10

2^057

1,740*626

207,820

6,092

8.38

285.72

26,047

28,942

3,934 £86

202,781

10,545

19.40

373.12

846,636

447,272

46,844,037

C,190,3G4

171,065

7.57

273.84

l

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

. 46

47

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

Anslag till främjande av företag sverksamhet.

Till fullständigande av den lämnade redogörelsen för användandet av reservationsanslaget

till bekämpande av arbetslösheten må bär omnämnas, att

understöd till främjande av företagsverksamhet i enlighet med uttalande senast

i riksdagens skrivelse den 18 februari 1933, nr 36, under löpande budgetår

ur nämnda anslag enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade beslut

anvisats

till uppförande av spannmålslagerhus ...................... 196,695 kr.

till inköp av ett sjuktransportflygplan ...................... 50,000 »

till anläggande av mejerier................................ '' 6,800 »

till anläggande av enklare väg- och broförbindelser inom .Västerbottens

län ............................................ 150,000 »

eller sålunda tillhopa 403,495 kr.

Arbetslöshetsläget.

Tidigare denna dag har jag i samband med anmälan av fråga örn anslag

till statliga beredskapsarbeten m. m. lämnat en närmare framställning angående

det nuvarande arbetslöshetsläget i Sverige (proposition nr 234 sid. 5 ff.).

Till denna framställning tillåter jag mig att hänvisa.

Anslagsbehovet under budgetåret 1934/1935.

Inledningsvis har jag i korthet redogjort för arbetslöshetskommissionens i

skrivelserna av den 15 december 1933 och den 16 februari 1934 gjorda anslagsberäkning

för budgetåret 1934/1935. I sistnämnda skrivelse har kommissionen

härom anfört följande:

Beträffande kostnaderna för budgetåret 1934/1935 hade kommissionen i sin

decemberframställning preliminärt beräknat dessa till 65,000,000 kronor,

därav 48,000,000 kronor tili statliga och statskommunala reservarbeten och

17.000. 000 kronor till kontantunderstödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst

m. m.

_ Anledning finnes antaga, att denna beräkning, som utgick från förutsättningen

av en något minskad hjälpverksamhet, skall visa sig i stort sett träffa

det riktiga. Därest emellertid den redan konstaterade konjunktur förbättringen

skrider framåt, de av föregående års riksdag beslutade allmänna hjälpåtgärderna

efter byggnadskonfliktens avveckling bliva helt förda ut i livet och

innevarande års riksdag slutligen kommer att ånyo anvisa särskilda anslag

till allmänna och beredskapsarbeten, synes en nedskärning av det av kommissionen

tidigare ifrågasatta anslagsbeloppet hava skäl för sig. En sådan

minskning — av kommissionen beräknad till inalles 10,000,000 kronor, därav

5.000. 000 kronor för nästa budgetår — torde dock med hänsyn till vanskligheten

att nu bedöma arbetsmarknadens utveckling under en längre tid framåt

böra verkställas med nödig försiktighet, så att kommissionen i händelse av en

omsvängning till det sämre i konjunkturerna ej befinnes blottställd på medel

för verksamhetens upprätthållande i en mot hjälpbehovet svarande utsträckning.

Då riksdagen blir i tillfälle att senare taga ställning till frågan om

ansia gsbeloppens definitiva fixerande, står ju under alla förhållanden den

möjligheten öppen att då företaga den justering uppåt eller nedåt av belop
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 885. 63

pen, som kan befinnas motiverad av näringslivets och arbetsmarknadens utveckling.

Med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen sålunda anfört har kommissionen

hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka av riksdagen, att till bestridande

av kostnaderna för den av kommissionen bedrivna verksamheten

för arbetslöshetens bekämpande måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett

anslag av 60 miljoner kronor, därav 46 miljoner kronor till statliga och statskommunala

reservarbeten och 14 miljoner kronor till kontantunderstödsverksamhet,

kurser och frivillig arbetstjänst m. m.

För den verkställda beräkningen av omfattningen under budgetåret 1934/

1935 av statliga och statskommunala reservarbeten samt kontantunderstöd

har jag redogjort i samband med framläggandet av plan för omfattningen

under samma budgetår av statens åtgärder i övrigt i arbetslöshetsavhjälpande

syfte. Till den sålunda lämnade redogörelsen tillåter jag mig att hänvisa (se

proposition nr 234 sid. 33 ff.). Av densamma framgår, att det genomsnittliga

antal arbetare, vilka kunna och böra beredas sysselsättning vid statliga och

statskommunala reservarbeten, uppskattats till sammanlagt omkring 24,000

man i genomsnitt under budgetperioden. Statens kostnad härför har beräknats

till 46 miljoner kronor, med vilket belopp således anslaget till statliga och

statskommunala reservarbeten lärer böra upptagas. Detta belopp motsvarar

vad som av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den 16 februari 1934 ansetts

erforderligt för verksamhetens upprätthållande under nästkommande budgetår

och understiger med 2 miljoner kronor det belopp, som i anslutning till kommissionens

preliminära uppskattning beräknats i statsverkspropositionen.

Jämlikt bestämmelserna i 55 § av hjälpkungörelsen skola från anslaget till

statliga och statskommunala reservarbeten bland annat bestridas kostnaderna

för arbetslöshetskommissionen och besvärsnämnden för reservarbetslöner. Någon

anledning att på grund härav höja anslagets belopp lärer icke förefinnas,

enär — såsom hittills plägat ske — i kostnaderna för de statliga reservarbetena

inräknats utgifterna för den centrala administrationen av verksamheten.

I fråga örn det antal arbetslösa, till vilka under budgetåret 1934/1935 kontantunderstöd

med statsbidrag kan komma att utgivas, framgår av den i propositionen

nr 234 lämnade redogörelsen, att jag anser det erforderligt att beräkna

medel för sådan hjälp till 20,000 arbetslösa i genomsnitt under budgetperioden.

Kostnaden härför torde med samma utgångspunkter som nästföregående

år böra uppskattas till 10 miljoner kronor, i vilket belopp emellertid —

med hänsyn till vunnen erfarenhet örn de verkliga kostnaderna för verksamheten

— torde kunna inrymmas diverse mindre utgifter, som finnas böra utgå

från anslaget.

Beträffande kostnaderna för liyreshjälpsverksamheten har arbetslöshetskommissionen

i sin skrivelse den 15 december 1933 uppskattat desamma för innevarande

budgetår till 2 miljoner kronor. Samma belopp lärer böra beräknas

för ändamålet under nästkommande budgetår.

Departe
ments
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

Efter hemställan av mig har Kungl. Maj :t den 8 december 1933 bemyndigat

chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att inom socialdepartementet

biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden av frågor sammanhängande

med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning av densamma.

De med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga hava, ännu

icke hunnit fullgöra sitt uppdrag. Jag är därför, som jag tidigare omnämnt, nu

icke beredd att taga ståndpunkt till frågan örn de åtgärder, som lämpligen kunna

vidtagas till avhjälpande av ungdomsarbetslösheten, utan anhåller att senare

få återkomma till denna fråga. Beträffande kostnaderna under nästkommande

budgetår för ifrågavarande verksamhet förordar jag, att de i första hand skola

bestridas från ett för ändamålet särskilt upptaget anslag, varför hänsyn till

ifrågavarande kostnader icke behöver tagas vid beräkningen av anslaget till bekämpande

av arbetslösheten. Från detta böra emellertid av praktiska skäl

alltjämt bestridas de centrala administrationskostnaderna för ifrågavarande

verksamhet, varvid hinder givetvis icke bör möta att, därest Kungl. Majit så

finner erforderligt, taga detsamma i anspråk jämväl för hjälp åt unga arbetslösa.

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 20 oktober 1933 tillkallade chefen

för jordbruksdepartementet den 21 i samma månad särskilda utredningsmän

att verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan örn jord åt arbetslösa.

Utredningsmännen hava den 13 februari 1934 avlämnat betänkande jämte

förslag i ämnet. Förslaget innebär, att arbetslösa jordsökande skulle beredas

möjlighet att såsom lån av staten erhålla de medel, som utöver egnahemslån

erfordrades för inköp av en mindre lägenhet jämte inventarier. Därjämte

skulle vederbörande erhålla ett kontant bidrag örn 1,000 kronor, avsett till de

för driftens igångsättande nödiga utgifterna. Ifrågavarande bidrag, som icke

skulle vare sig förräntas eller återbetalas, är avsett att efter vissa grunder

fördelas mellan staten och vederbörandes hemkommun. Statens andel av bidraget

skalle bestridas av medel, som anslås till arbetslöshetens bekämpande.

Vidare innebär förslaget, att arbetslösa jordsökande jämväl skulle beredas

möjlighet att erhålla jordbruk på arrende, varvid bland annat motsvarande

kontantbidrag skulle utgå.

Förslaget har för yttrande remitterats till åtskilliga myndigheter och

enskilda sammanslutningar. Som yttrandena icke inkommit, har ärendet ännu

icke kunnat anmälas för Kungl. Majit. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet

anser jag mig emellertid kunna utgå från att, örn förslaget

förordas till genomförande och örn därvid kommer att inga kontantbidrag

av nyss angivet slag, kostnaderna därför lämpligen kunna bestridas i annan

ordning än från anslaget till bekämpande av arbetslösheten.

Medelsbehovet under nästkommande budgetår för anslaget till bekämpande

av arbetslösheten kan med hänsyn till vad jag nu anfört beräknas till

(10,000,000 + 2,000,000) 12 miljoner kronor. Detta belopp understiger med

2 miljoner kronor vad som av arbetslöshetskommissionen beräknats i skrivelsen

den 16 februari 1934 och med 5 miljoner kronor den preliminära upp
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 235.

65

skattningen i statsverkspropositionen. Därvid är emellertid att märka, att

hänsyn nu icke tagits till kostnaderna för åtgärder emot ungdomsarbetslösheten.

Dessa kostnader hava av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den

10 december 1933 beräknats komma att under innevarande budgetår uppgå

till 3 miljoner kronor.

I propositionen nr 230 med förslag till tilläggsstat för innevarande budgetår

har jag föreslagit, att den vid utgången av budgetåret 1932/1933 å anslaget

till bekämpande av arbetslösheten uppkomna reservationen skulle även

till den del, som enligt beslut av 1933 års riksdag skulle överföras till anslaget

till statliga och statskommunala reservarbeten, kvarstå å femte huvudtiteln.

Vid bifall härtill lärer vid innevarande budgetårs utgång å förevarande

anslag kunna beräknas föreligga en reservation, som kan uppskattas till 3 miljoner

kronor. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga anslaget till bekämpande

av arbetslösheten torde med hänsyn härtill kunna upptagas till

(12,000,000 — 3,000,000) 9 miljoner kronor. Jag erinrar ännu en gång, att

härtill senare bör komma anslag till åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten

och, eventuellt, till bidrag för beredande av jord åt arbetslösa.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. DeparteMaj:t

måtte föreslå riksdagen att chefens

dels under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 9,000,000 kronor;

dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden

för förlag till statsverket» till statliga och statskommunala

reservarbeten för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 46,000,000 kronor, att utgå av lånemedel,

dels ock godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna

för ifrågavarande båda anslags användning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlatas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 193U. 1 sami. Nr 235 236.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1934:174 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn visst villkor för användningen av anslag för bekämpande av arbetslösheten under budgetåret 1934 s. 4 i texten
  3. SU 1934:159 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1934:160 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  5. 2LU 1934:36 Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av möjlighet till förlängd värnpliktstjänstgöring för till linjetjänst uttagna värnpliktiga och f. d. stamans a7 i texten

Visa alla 7