Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m.m.
1971 · 159 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 113 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:180, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts
proposition nr 180 år 1971 Prop.
1971:180
Nr 180
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970: 988), m. m.; given Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås viss följdlagstiftning till fastighetsbUdningslagen,
som träder i kraft den 1 januari 1972, samt sådana ändringar i denna lag som är
nödvändiga för att anpassa den till annan, nytillkommen lagstiftning.
För
att inte de sakrättsliga fömtsättningarna för sammanläggning skall rubbas under
tiden mellan fastighetsbildningsbeslut och registrering föreslås förbud mot
inskrivning i fastighet eller fastighetsdel som ingår i beslutad men ännu ej
fullbordad sammanläggning.
Vidare
föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten får möjlighet att vid avstyckning
förordna att den nybildade fastigheten skall vara fri från ansvar för sådan i
styckningsfastigheten gällande fordran som utan inskrivning är förenad med rätt
tUl betalning ur fastigheten.
Propositionen
innehåller också förslag om att innehavare av fordran av nyss angivet slag
skall kunna få utdelning för fordringens kapitalvärde vid fördelning av
ersättning för fastighet som utplånas vid fastighetsreglering.
Lagen
(1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter
i vissa faU och legaliseringslagen (1968: 578) föresläs bli ersatta av en
gemensam lag om äganderättsutredning och legalisering. Förslaget innebär att legaliseringsinstitutet
utvidgas och att dess användbarhet förbättras. Bl. a. införs möjlighet att i
samband med
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 2
legaliseringsförrättning
verkställa äganderättsutredning som leder tiU lagfart. Dessutom öppnas ökade
möjligheter att ordna upp tilltrasslade gravationsförhållanden vid såv'äl
äganderättsutrednings- som legaliseringsförrättning.
Dessutom
föreslås ett flertal ändringar av teknisk natur i fastighetsbUdningslagen. H'ärigenom
nås överenssfämmelse mellan denna lag samt bl. a. den slutiiga utformningen av
nya jordabalken, det vid 1970 års riksdag fattade beslutet om riktlinjer för
omorganisation av lantmäteriverksamheten och det i prop. 1971: 118 framlagda
förslaget till ändring i byggnadslagen (1947: 385).
Lagförslagen
avses träda i kraft den 1 januari 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:180
1 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas, att 19 kap. 9 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall ansökan ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart
avslås enligt föreskrift i 2023 kap., får ärendet uppskjutas till viss senare
inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen. Uppskjutes ärendet,
får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall
som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten.
I föreläggandet fär vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.
Avser ansökan fastighet eller del av fastighet som ingår i
beslutad men icke fullbordad sammanläggning och skall ansökningen ej avvisas
enligt 8 § eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 2023 kap., skall
ärendet uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det
meddelande att sammanläggningen fullbordats eller frågan därom förfallit
kommit inskrivningsmyndigheten till hända.
Om det är
nödvändigt för utredningen, får inskrivningsärende även i annat fall än som
avses i första stycket uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. Uppskjutes
ärendet, får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras
eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos
inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet fär vite utsättas. Efterkommes ej
föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall
intagas i föreläggandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Lyddse enligt 1970: 994.
Prop. 1971:180 4
2
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
Härigenom
förordnas i fräga om fastighetsbildningslagen (1970: 988),
dels
att 18 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels
att nuvarande 10 kap. 9 § skall betecknas 10 kap. 10 § och att nuvarande 18
kap. 3 § skall betecknas 18 kap. 2 §,
dels
att 2 kap. 6 §, 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 2, 8, 15, 22 och 24 §§, 5 kap. 3, 7,
16, 30 och 34 §§, 8 kap. 7 §, 9 kap. 5 §, 12 kap. 4 och 7 §§, 13 kap. 2 §, 15
kap. 710 §§ samt 16 kap. 3, 5 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 §, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 § Kostnaderna
för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäUer
för den fastighetsbildningsätgärd om vUken är fräga. Kostnader som är
gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efter vad som är skäligt.
Avvisas
ansökan eller inställes Avvisas ansökan eller inställes
förrättning, skall sökanden betala förrättning, skall sökanden beta-
uppkomna kostnader, om icke la uppkomna kostnader, om icke
särskUda omständigheter föranle- särskilda omständigheter föranle
der att betalningsskyldigheten der att betalningsskyldigheten
fördelas mellan samtliga sakäga- fördelas mellan samtiiga sakäga
re eller vissa av dem. Om för- re eller vissa av dem. Om för
rättningen sökts av byggnads- rättningen sökts av byggnads
nämnden, svarar kommunen för nämnden, svarar kommunen för
de kostnader som i enlighet här- de kostnader som i enlighet här
med kan åvila sökanden. Har med kan åvila sökanden. Har
förrättningen enligt 5 kap. 3 § förrättningen enligt 5 kap. 3 §
fjärde stycket påkallats av över- fjärde stycket påkallats av läns
lantmätaren eller annan statlig styrelsen, skall sådana kostnader
myndighet, skall sådana kostna- betalas av staten,
der betalas av staten.
Överenskommelse
mellan sakägarna om fördelning av förrättningskostnaderna på annat sätt än som
följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tiUkommit
i otillbörligt syfte.
Till
förtättningskostnader hänföres taxeavgift, ersättning till sakkunnig och
syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiften samt ersättning
för skada enligt 4 kap. 38 § tredje stycket.
3 kap.
2 §
Inom område med faststäUd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning
eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överenssfämmelse med
planen.
Prop.
1971:180 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Gäller eljest särskUda bestämmelser för marks bebyggande
eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvärdsföreskrifter,
skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna
medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden.
Även utan sådant medgivande fär mindre avvikelse från planen eller
bestämmelserna ske, om åtgärden är förenlig med planens eller
bestämmelsernas syfte.
Om särskUda skäl föreligger, får undantag från planen
eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av
byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande fär mindre avvikelse frän planen
eller bestämmelserna ske, om åtgärden är förenlig med planens eller
bestämmelsernas syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten
från fastställd generalplan eller stadsplan endast om byggnadsnämnden
tillstyrkt det.
Får pä grund av särskilt medgivande nybyggnad eller annan
därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses
i första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot
fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skaU kunna utnyttjas.
Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje
stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds
beslut att vägra undantag från fastställd generalplan eller stadsplan. Mot
länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos
Konungen genom besvär.
3 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta inom en nära
framtid eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse
skall bildas, får fastighetsbUdning icke ske, om åtgärden skuUe försvåra
områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller
motverka lämplig planläggning av området.
Har
stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område och har
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest
väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fastighetsbildning
icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda
olämplig tätbebyggelse eller motverka lämpUg planläggning av området.
Prop. 1971:180 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4
kap.
2 §
Gode män utses genom val av Gode män utses genom val av
kommunens
fullmäktige. kommunfullmäktige.
God
man skall vara valbar till nämndeman inom kommunen och får ej ha fyllt
sextiofem år. God man skaU ha erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller
vara kunnig i jordbruks- eller skogsbraksfrä-gor.
God
man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar, är uppdraget förfallet.
Rättegångsbalkens
bestämmelser om skyldighet att mottaga uppdrag som nämndeman och att kvarstå i
uppdraget samt att efter avgång fortfarande tjänstgöra äger motsvarande
tillämpning i fråga om god man.
Länsstyrelsen
bestämmer antalet gode m'än.
8
§ Ansökan om fastighetsbildning göres skriftUgen hos fastighetsbildningsmyndigheten.
Muntiig ansökan som göres vid förrättningssammanträde skall dock godtagas, om
den väckta frågan lämpligen kan prövas vid samma förr'ättning.
Sökanden
skaU ange den åt- Sökanden skall ange den åt
gärd som han önskar genomförd gärd som han önskar genomförd
samt uppge den eller de fastighe- samt uppge den eUer de fastighe
ter för vilka han för talan. I den ter för vilka han för talan. I den
mån det kan anses skäligt att sö- män det kan anses skäligt att sö
kanden skaffar uppgifter därom kanden skaffar uppgifter därom
eller sådana ändå är tillgängliga eller sådana ändå är tillgängliga
för honom, skall han också ange för honom, skall han också ange
de andra fastigheter som saken de andra fastigheter som saken
angår ävensom namn och postad- angår ävensom namn och postad
ress beträffande fastighets'ägarna ress betr'äffande fastighetsägarna
samt de innehavare av servitut, samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller samfällighets- nyttjanderätt eller rätt till elekt-
rätt som kan beröras av åtgär- risk kraft som kan beröras av åt-
den. gärden.
Ansökningshandling
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eUer hans ombud.
TiU
ansökningshandling skaU sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de
skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.
15 §
Finns det anledning antaga att Finns det anledning antaga att
förrättning kan handläggas helt förrättning kan handläggas helt
utan sammanträde, skall ansök- utan sammanträde, skall ansök
ningshandlingen delges sak'ägare, ninghandlingen delges sak'ägare,
som ej biträtt ansökningen, och som ej biträtt ansökningen, och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
tillfälle lämnas honom att yttra sig över denna inom
utsatt tid. Avser förrättningen mark inom område med fastställd generalplan
eller med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser, skall därjämte
byggnadsnämnden underrättas om förrättningen innan denna avslutas.
Föreslagen
lydelse
tiUfälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt
tid. Därjämte skall byggnadsnämnden underrättas om förrättningen innan denna
avslutas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad som
föreskrivits om delgivning med delägare i samfäUig-het äger motsvarande tUlämpning
vid delgivning med delägare i fastighet, som innehas under simäganderätt av
flera än tio, och med innehavare av servitut eUer samfäUighetsrätt som gäller
till förmån for flera än tio fastigheter med skilda ägare.
Vad som
föreskrivits om delgivning med delägare i samfällighet äger motsvarande
tillämpning vid delgivning med delägare i fastighet, som innehas under
samäganderätt av flera än tio, och med innehavare av servitut som g'äller till
förmän för flera än tio fastigheter med skilda ägare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avser
förrättning mark inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, skall fastighetsbUdningsmyndigheten underrätta
byggnadsnämnden om tid och plats för sammanträde. Har byggnadsnämnden sökt
förrättningen, skall den alltid underrättas om sammanträde.
Fastighetsbildningsmyndigheten
skall underrätta byggnadsnämnden om tid och plats för sammanträde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skåp.
3 §
Rätt att
påkalla fastighetsreglering tiUkommer ägare av fastighet som beröres av
regleringen.
Vid
expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan
fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eUer
förebyggas.
Byggnadsnämnd fär begära Byggnadsnämnd får begära
fastighetsreglering
som avser fastighetsreglering som avser
område där tätbebyggelse föreligger eller är att
vänta.
Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som
länsstyrelsen
område där tätbebyggelse föreligger eller ar att vänta
inom en nära framtid.
Länsstyrelse, överlantmätare eller lantbruksnämnd
kan påkalla
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
fastighetsreglering
som myndig- finner vara av större betydelse heten finner vara
av större bety- från allmän synpunkt.
fastighetsreglering
som n heten finner vara av störr( delse frän allmän synpunkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Fastighetsreglering får icke Fastighetsreglering får icke
verkställas så, att mark tUlsam- verkställas så, att mark tillsam
mans med byggnad som finns på mans med byggnad som finns på
marken överföres till annan fas- marken överföres tiU annan fas
tighet eller samfällighet. Mark tighet eller samfälUghet. Mark
på vUken finns byggnad som tiU- på vilken finns byggnad som till
hör innehavare av servitut, nytt- hör innehavare av servitut eller
janderätt eller samfäUighetsrätt nyttjanderätt fär dock överföras,
får dock överföras, om byggna- om byggnadens ägare tillförsäk-
dens ägare tUlförsäkras motsva- ras motsvarande rätt att efter
rande rätt att efter regleringen be- regleringen behälla byggnaden på
hålla byggnaden pä samma mark. samma mark.
Under
förutsättning att väsentiig olägenhet för sakägare ej uppkommer, fär mark
överföras utan hinder av bestämmelserna i första stycket, om byggnaden har
endast obetydligt värde eller om överföringen i betydande mån underlättar möjUgheterna
att vinna ändamålsenlig fastighetsindelning. Vid sådan överföring övergår
byggnaden i tillträdarens ägo, även om den ej hörde till den fastighet frän
vilken överföringen sker.
Mark
där det finns elektrisk starkströmsledning fär överföras endast om ledningens
ägare tillförsäkras r'ätt att efter regleringen behälla ledningen på samma
mark.
16
§ Om fastighet, som undergår v'ärdeminskning genom regleringen eller som helt
eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten
förordna att sådan ers'ättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan
behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig
skada eller ers'ättning enligt 27 eller 30 § skall inbetalas till myndighet som
Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga
fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas
direkt tUl fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i
22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare
fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.
Inbetalda
medd fördelas av Inbetalda medel fördelas av
länsstyrelsen. D'ärvid äger be- länsstyrelsen. D'ärvid äger be
stämmelserna om fördelning av stämmelserna om fördelning av
köpeskUling för utmätningsvis köpeskilling för fast egendom
såld fast egendom motsvarande som sålts på exekutiv auktion
tiUämpning. Sammantr'äde för för- motsvarande tUlämpning. Har
delningen hålles så snart det kan medel inbetalats för fastighet
ske. Kallelse tUl sammanträdet som i sin helhet
inlösts eller el-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
sändes till rätts'ägarna minst två veckor i förväg.
Föreslagen lydelse
jest tagits i anspråk vid regleringen, har dock
innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning
ur fastigheten, rätt att för kapitalvärdet av belopp, som fastställts men ännu
ej förfallit till betalning, få utdelning med samma rätt som för fordringen i
övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefot av fem procent om året.
Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet
sändes till rättsägarna minst tvä veckor i förväg.
Även i annat fall än som avses i första stycket får
fastighetsbildningsmyndigheten förordna att in- och utbetalningar av belopp,
som skall utgå med anledning av regleringen, skall ske genom myndighets
förmedling. Närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.
SkaU medel inbetalas till myndighet på grund av
bestämmelserna i denna paragraf, ankommer det på myndigheten att vidtaga
behövliga åtgärder för att uttaga medlen hos den betalningsskyldige.
30 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
träda
lägenhet.
Har bestämmelse om tillträde icke meddelats, sker
tillträde när uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret.
Sker
tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och
uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sakägare, har denne rätt till
skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att
tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersättning upptages endast om yrkande framställes.
Tillträde
sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten bestämmer. Innan
tillträde sker, skall fastighetsbUdningsbe-slutet ha vunnit laga kraft. Om ej
särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare
tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i
fastighetsregistret. Vid bestämmande av tidpunkten för tillträde skall beaktas
vad som föreskrivits i 12 kap. 29 § jordabalken om hyresgästs skyldighet att
cv-
Tillträde
sker vid den tidpunkt som fastighetsbUdningsmyndigheten bestämmer. Innan tUlträde
sker, skall fastighetsbildningsbeslutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda
skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till senare lidpunkt än ett
år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistref. / beslut om
tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29 § andra
stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beröres
nyttjanderätt eller samfäUighetsrätt av fastighetsregle-
Beröres
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft av fastighets-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
ring,
är rättighetshavaren sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse
för honom.
Föreslagen lydelse
reglering,
är rättighetshavaren sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse
för honom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
kap.
7 § När fräga om
inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom
delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages tUl slutlig behandhng,
samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskUd ordning som beslutats
enligt 4 kap. 20 § andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ägaren är skyldig att för fastighetsbUdningsmyndigheten
uppge innehavare av servitut, nytt-jander'ätt och samfäUighetsrätt. Underlåter
han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av
underlåtenheten, skall han ers'ätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i
samband med att underättel-se enligt första stycket lämnas honom.
Ägaren är skyldig att för fastighetsbUdningsmyndigheten
uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft.
Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare
till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras
om detta i samband med att underrättelse enligt första stycket lämnas honom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordnande
om inlösen skall upptagas i fastighetsbildningsbeslu-
tet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
kap.
5
§
När syssloman frånträder
sitt uppdrag, skall han avge redovisning för sin förvaltning. Redovisningen
skall framläggas på förrättningssammanträde.
FastighetsbUdningsmyndigheten
kan förelägga syssloman att lämna upplysningar om förvaltningen. Myndigheten
kan också förordna någon att granska förvaltningen och avge berättelse över
granskningen.
Sakägare som vUl klandra
sysslomannens redovisning eller eljest föra talan mot denne med anledning
av förvaltningen skall väcka talan vid fastighetsdomstol, som anges i 15
kap. 1 §, inom tre månader från den dag dä redovisningen framlades på sammanträde.
Väckes ej talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad, om talan ej
grundas på att sysslomannen begått brottslig handling.
Sakägare
som vUl klandra sysslomannens redovisning eller eljest föra talan mot denne
med anledning av förvaltningen skall väcka talan inom tre månader frän den dag
då redovisningen framlades på sammanträde. Väckes ej talan inom denna tid, är
rätten till talan förlorad, om talan ej grundas på att sysslomannen begått
brottslig handling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:180 H
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
9 §
I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran
som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6
kap. 11 § andra och tredje styckena jordabalken motsvarande till-lämpning.
Detta gäller även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samme
ägares hand.
Vid avstyckning kan fastighetsbildningsmyndigheten
förordna att fordran som avses i första stycket icke skall besvära
styckningslotten. Sådant förordnande får dock meddelas endast om fordringshavaren
medger det eller om det är väsentligen utan betydelse för honom. Förordnandet
skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.
Första och andra styckena gäller ej, om annat följer av
särskilda bestämmelser.
12 kap.
4 § För att fastighet skall få ingå i sammanläggning krävs
att ägaren har lagfart på fastigheten eller att ansökan om lagfart förklarats
vilande och hinder mot bifall till ansökningen icke föreligger om fastighetsbildningen
genomföres.
Är talan väckt om bättre rätt Är talan väckt om bättre rätt
eller om lösningsrätt till fastighe- eller om lösningsrätt
till fastig-
ten eller är rätten till fastigheten heten eller är rätten tiU fastighe-
i annat fall tvistig, får fastighe- ten i annat fall tvistig, får fastig-
ten ej ingå i sammanläggning. heten ej ingå i sammanläggning.
Detsamma gäller, om fastigheten Detsamma gäller, om fastigheten
är utmätt eller eljest skall säljas är utmätt eUer eljest skall säljas
i den ordning som föreskrives för i den ordning som föreskrives
utmätt fast egendom. för utmätt fast egendom. Utmät-
ning sorn återgår, om sammanläggning kommer till stånd,
skall dock ej beaktas.
7 §
Orn
sammanläggnings inverkan Om sammanläggnings inverkan
på omfattning-n
av inteckning på omfattningen av inteckning
finns
bestämmelser i 6 kap. 75 § finns bestämmelser i 6 kap. 16 §
jordabalken.
Dessa 'äger motsva- jordabalken. Dessa äger motsva-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
rande tillämpning i fråga om sådan fordran som utan
inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fast egendom.
Nuvarande lydelse
rande tillämpning när fastighet, som ingår i
sammanläggning, svarar för fordran med bättre förmånsrätt än panträtt på grund
av inteckning.
Sådan inskrivning som avses i 6 § första stycket besvärar
efter sammanläggning icke den nybildade fastigheten.
Ansökan om inskrivning i fastighet, som sammanlagts med
annan, skall anses avse den nybUdade fastigheten.
Innebär avtal enligt 2 § att den nybildade fastigheten
skall utgöra egendom vari makarna äger var sin andel, skall efter
sammanläggning den för vardera maken beviljade eller sökta lagfarten avse den
andel i fastigheten som tUlkommer honom.
13 kap.
2 §
FastighetsbUdning enligt 1 § FastighetsbUdning
enligt 1 §
sker på ansökan av överlantmä- sker pä ansökan av
länsstyrelsen, tåren.
Har beslut meddelats om ändring i den kommunala
indelningen, får fastighetsbUdning som föranledes av ändringen genomföras utan
hinder av att ändringen ännu ej trätt i kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 kap. 7 §
Talan
mot tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut får föras av byggnadsnämnden
på s'ätt och inom tid som gäller för sakägare.
Talan mot tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut som
rör mark inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser får föras av byggnadsn'ämnden på s'ätt och inom tid
som gäller för sakägare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Finner
länsstyrelsen alt tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut strider mot
sådan bestämmelse i denna lag som meddelats tUl förmån för allmänt intresse,
får länsstyrelsen föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för
sakägare.
Finner överlantmätaren att tillstånds- eller
fastighetsbildningsbeslut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats
tiU förmån för allmänt intresse, får han föra talan mot beslutet på sätt och
inom tid som gäller för sakägare. Motsvarande fullföljdsrätt tiUkommer läns.styrelsen
och lantbruksnämnden.
Första stycket gäller icke fastighetsbUdning inom område
med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör endast mark
som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Mot
beslut om instäUande av förrättning som begärts av länsstyrelsen eller
byggnadsnämnden får sökanden föra talan i likhet med vad som gäller för
sakägare.
Mot beslut om inställande av förrättning som begärts av
länsstyrelsen, överlantmätaren, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden får
sökanden föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.
Motsvarande rätt tillkommer den som sökt
fastighetsreglering en ligt 5 kap. 3 § andra stycket.
10 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller
fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller
oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i
4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma
gäller, om myndigheten finner förrättning vara behäftad med fel som skulle
äventyra fastighetsredovisningens tiUförlitlighet eller på annat sätt
föranleda rättsosäkerhet.
Finner
fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller
fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller
oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i
4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma
gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen
skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt
föranleda rättsosäkerhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna
om besvär i 16 kap. motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt till viss
tid.
16 kap.
3 § Om
fastighetsdomstolen finner att sak'ägare bör höras över besvären, skaU besv'ärsinlagan
med därvid fogade handlingar delges sakägaren och föreläggande meddelas honom
att inkomma med skriftiig förklaring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fordras
för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från
överlantmätaren, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig
eller att skriftiigt bevis företes, särskUt sammanträde hålles eller annan
liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.
Fordras
för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen,
byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller att
skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eUer annan liknande
åtgärd vidtages, skaU domstolen utan dröjsmål förordna därom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
TiU
huvudförhandlingen skall sakägarna kallas. Sakägare vars närvaro uppenbarligen
är utan betydelse för hans rätt eller eljest för målets avgörande behöver dock
ej kallas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har talan
fullföljts av företrädare för allmänt intresse, skall denne kallas till
förhandlingen. När sakägares besvär rör aUmänt intresse, kaUas överlantmätaren
eller, om målet avser sådan fastighetsbUdning som anges i 15 kap. 8 § andra
stycket, byggnadsnämnden.
Har talan fullföljts
av företrädare för allmänt intresse, skall denne kallas tiU förhandlingen. När
sakägares besvär rör aUmänt intresse, kallas länsstyrelsen eller, om målet
avser sådan fastighetsbUdning som anges i 15 kap. 8 § andra stycket, byggnadsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Företrädare för eller tjänsteman vid myndighet vars
verksamhet beröres av målet kan kallas för att famna upplysningar. För detta
ändamål kan även förrättningslantmätaren kallas.
Kallelse
skall delges.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
När talan fuUföljts
av sakägare, får fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller åtgärd ändras
endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse,
överlantmätaren eller byggnadsnämnden fått tillfäUe att yttra sig. Ändring
till fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tiUfälle att
yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan fiUlföljts
av företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.
När talan
fullföljts av sakägare, får fastighetsbUdningsmyndig-hetens beslut eller
åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör aUmänt intresse,
länsstyrelsen eUer byggnadsnämnden fått tiUfälle att yttra sig. Ändring till
fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tillfäUe att ytira
sig. Vad som nu föreskrivits 'äger motsvarande tillämpning, när talan
fullföljts av företrädare för aUmånt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
domstolen finner att besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning
eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbesfämningsbe-slut mot vUket talan
fullföljts särskUt, fär domstolen göra ändring även i del som icke överklagats,
om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet icke skall
uppkomma i förrättningen eller beslutet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finner
domstolen att förrättning är behäftad med fel som anges i 15 kap. 10 §, får
domstolen besluta om behövlig åtgärd, 'även om besvären icke avsett den del av
förrättningen som felet rör.
Finner
domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses
i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtg'ärd, även om besv'ären
icke avsett ifrågavarande del av förrättningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop.
1971:180 15
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av
fastighetsbildningslagen
Härigenom förordnas i fräga om lagen (1970: 989) om
införande av fastighetsbildningslagen,
dels att nuvarande 1618 §§ skall betecknas 1719 §§ och
att nuvarande 19 § skall betecknas 21 §,
dels att den nya 18 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 16 och
20 §§, samt närmast före dem nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Särskild övergångsbestämmelse angående 10 kap.
fastighetsbildningslagen
16 §
Äldre bestämmelser om avstyckad fastighets ansvar för
fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet
gäller, när avstyckningen skett med tillämpning av lagen (1917:269) om
fastighetsbildning i stad, lagen (1926: 326) om delning av jord å landet eller
lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.
18 § Bestämmelserna i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen
om sammanläggning av fastigheter, som tillhör äkta makar, gäller ej när äldre giftermålsbalken
är tiUämpUg på makarnas förmögenhetsförhållanden.
Bestämmelserna i 12 kap. 4 § första stycket i
fastighetsbildningslagen gäller ej i fråga om fastighet som förvärvats pä
sådant sätt att ägaren ej varit skyldig att söka lagfart.
Särskilda övergångsbestämmelser angående 13 kap.
fastighetsbildningslagen
20 §
Skall för skilda delar av kommun finnas olika slag av
fastighetsregister, får fastighetsbildning
Prop. 1971:180 16
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
ske
för samordning mellan fastighetsindelningen och indelningen i registerområden.
Därvid äger 13 kap. fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
4
Förslag tiU
Lag
om äganderättsutredning och legalisering
Härigenom
förordnas som följer.
Äganderättsutredning
1 §
Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande om
råde där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och
enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och
åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utred
ning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i bety
dande omfattning saknar lagfart.
Förordnande
om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas,
skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter
vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.
Framkommer
skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan
anledning svårbedömt, skall det överlämnas till lantmäteristyrelsen för
avgörande.
2 §
Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fas
tighetsbUdningsmyndigheten.
Bestämmelserna
i 4 kap. 17, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 1624, 28 och 29 §§,
30 § första stycket samt 31, 3340 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970:
988) äger motsvarande tiU-lämpning i fråga om äganderättsutredning.
3
§
Fastighetsbildningsmyndigheten får bryta ut dd av förrättnings-området till
behandling vid särskild förrättning.
4
§ Vid förrättningen skall
äganderätten till samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av
förrättningen utredas. FastighetsbUdningsmyndigheten skaU skaffa utdrag ur
fastighetsregistret rörande förrättningsområdet samt upprätta sammanställning
över lagfarts- och andra inskrivningsförhåUanden.
5
§
Fastighetsbildningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för
första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen
minst fjorton dagar före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tUlhandahållande
och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och
införas i lämplig tidning.
Prop.
1971:180 17
Kungörelse om och kallelser till första sammanträdet skall
innehålla uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sakägarna
bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om innehållet i 10, 12
och 30 §§.
6 § Vid första sammanträdet skall
fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägarna tillfälle att taga del av de i 4 § angivna handlingarna.
Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid, minst en
månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla
sina anspråk på äganderätt samt förete sådana handlingar och meddela sädana
upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för
äganderättsutredningen. Föreläggandet skall efter sammanträdet snarast möjligt
anslås på kommunens anslagstavla.
7 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall tillse att
innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som i övrigt är av betydelse för äganderättsutredningen.
Härefter skall nytt sammanträde hållas. Sakägarna skall
därvid fä tillfälle att taga del av sammanställningen. I den mån oförenliga
anspråk anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för utredningen i ärendet. Sakägarna skall därjämte få tillfälle att
slutföra sin talan.
8
§ Med alla
kända sakägares medgivande fär fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att
meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fullgöra vad som föreskrives
i 7 § redan vid första sammanträdet.
9
§ Sedan
behövliga sammanträden hållits, skall fastighetsbildningsmyndigheten pröva vem
som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet eller till mark inom
fastighet eller inom samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988)
samt upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartUI
fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd erhållits.
Har fastighet delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse
eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas
som särskild ägolott i äganderättsförteckningen. Detsamma gäller, om samfällighet
som avses i första stycket avskilts eller delats genom jorddelning som nu
sagts och, såvitt det skett genom arealöverlätdse, hinder mot avstyckning icke
skulle föreligga enligt 10 kap. 2 § andra stycket fastighetsbUdningslagen
(1970: 988).
Andra stycket gäller ej sämjedelning, som har omfattat
flera fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbUdning i överensstämmelse
med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller
annan rättighet som besvärar fastighet eller del av fastighet.
10
§ Har ägolott
upptagits i äganderättsförteckning enligt 9 § andra stycket, har detta verkan
som fastighetsbUdningsbeslut.
11
§ Om
inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten
med medgivande av ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen
skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort
fastigheter, vUka sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av
beviljad
2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 18
eller
sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988)
motsvarande tUlämpning.
Innan
förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas frän inskrivningsmyndigheten.
Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall grundas pä fastighetsboken
och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges om hindermot
förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10
§ andra stycket och 11 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.
Meddelas
förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall
denna i samband därmed fastställas.
12 §
Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter
som upptagits i äganderättsförteckningen sammanlägges till en fastighet,
fär fastighetsbUdningsmyndigheten utan ansökan upptaga fråga därom
vid förrättningen. 3 kap. 11 §, 12 kap. 13 §§, 4 § andra stycket och
57 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämp
ning i fräga om sådan sammanläggning.
Sammanläggning
fär ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom
olägenhet av någon betydelse.
13
§ Har förrättningsomräde delats
upp enligt 3 §, får sammanläggning avse även ägolott som behandlats vid
tidigare avslutad delförrättning.
14
§ Vid förrättningen skall fastighetsbUdningsmyndigheten
höra sakägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden
och verkan av sådan åtgärd.
15
§ Innan beslut om
sammanläggning meddelas, skall fastighetsbUdningsmyndigheten inhämta yttrande
från inskrivningsmyndigheten. Därvid äger 12 kap. 10 och 11 §§
fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.
Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta villkor som anges i 12 kap. 4 §
första stycket nämnda lag.
16
§ Möter ej hinder mot
sammanläggning, skall fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om sammanläggningen
genomföres på grundval av företrädesordning, fastställes denna i
fastighetsbildningsbeslutet.
Legalisering
17
§ Privat jorddelning får under
de förutsättningar som anges i 9 § andra och tredje styckena genom särskilt
beslut erkännas som fastighetsbildning i den ordning som anges i 1824 §§ (legalisering).
18
§ Fråga om legalisering prövas
på ansökan av den som äger del i den berörda fasta egendomen.
Är
det av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att legalisering
sker, fordras ej ansökan. I sådant fall får frågorna om legalisering och
fastighetsbildning handläggas gemensamt vid en förrättning.
Om det är av större
betydelse frän allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras, fär
länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan.
19 §
Bestämmelsema i 2 § första stycket och 3 § denna lag samt 4
kap. 110, 1224, 28 och 29 §§, 30 § första stycket, 310 och 42 §§
Prop. 1971:180 19
fastighetsbildningslagen
(1970: 988) äger motsvarande tiUämpning i fråga om legalisering.
20
§
Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts-
och inskrivningsförhållandena i egendomen.
21
§ Är äganderätten till egendom
som ingått i delningen oviss eller saknar ägare av sådan egendom lagfart, fär fastighetsbUdningsmyndigheten
besluta att frågan om äganderätten skall utredas vid förrättningen.
22
§ I fall som avses i 21 § äger
48 §§ samt 9 § första och andra styckena motsvarande tUlämpning.
23
§ Föreligger ej hinder mot legalisering,
skall beslut om legalisering meddelas.
24
§ Bestämmelserna i 1116 §§
äger motsvarande tillämpning på legaliseringsförrättning. I fråga om
sammanläggning äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen
(1970: 988) motsvarande tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 §.
Gemensamma
bestämmelser
25 §
Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlätdse,
äger beträffande inteckning 6 kap. 11 § andra och tredje styckena
och 16 § andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 § andra och tredje
styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tiUämpning.
I fråga om fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till be
talning ur fastighet äger vid sådan fastighetsbUdning 10 kap. 9 § fastig
hetsbildningslagen motsvarande tUlämpning.
GäUer
fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet,
i del av ägolott, omfattar fordringen efter fastighetsbildning enligt denna
lag hela den nybildade fastigheten.
26
§ Inställes förrättning som
påbörjats utan ansökan, betalas förrättningskostnaderna av staten. I annat
fall fördelas kostnaderna meUan sakägarna efter vad som är skäligt. Bestämmelsema
i 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988)
äger motsvarande tillämpning pä förrättning enligt denna lag.
27
§ I fråga om talan mot beslut
som avser äganderättsförtecknings innehåll eller annat beslut av fastighetsbildningsmyndigheten
samt angående förfarandet i mål som fullföljts äger 1518 kap. fastighetsbUdningslagen
(1970: 988) motsvarande tiUämpning.
Besvär, vari klaganden
yrkar att han i stället för annan skall i äganderättsförteckning upptagas som
ägare tUl viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre rätt till
egendomen.
28
§ Förrättning enligt denna lag
innebär ej att gräns skall anses ha blivit lagligen bestämd.
29
§ Har äganderättsförteckning
upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall fastighetsbUdningsmyndigheten
efter förrättningens avslutande utan dröjsmål sända ett exemplar av
förteckningen tUl inskrivningsmyndigheten.
30
§ För var och en som i
äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av
förteckningen lagfart beviljas på
Prop, 1971:180 20
egendomen,
om ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har
lagfart på samma egendom.
Lagfart
skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fuUföljd av
talan mot förrättningen utgått.
31 §
Lagfart får ej beviljas på annan egendom än sådan som upp
tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel av
dylik fastighet. Möter hinder enligt vad som nu sagts mot lagfart på
del av fastighet, får ej heller lagfart pä återstoden beviljas.
Lagfart
fär ej beviljas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av
egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om
lagfart på grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande,
föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses
tvistig.
Möter
hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall ärendet förklaras
vilande.
32 §
Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfarts
ärende enligt denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
1.
Genom lagen upphäves lagen
(1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter
i vissa fall samt legaliseringslagen (1968: 578).
2.
Pågår förrättning vid
ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av
fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.
3.
Bestämmelserna i 10 och 11 §§
lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen äger motsvarande
tillämpning på förrättning enligt den nya lagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet
som bildats av samfälld mark
Härigenom
förordnas, att 1 § lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i
fastighet som bUdats av samfälld mark skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse
Fastighet,
som bUdats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt
19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller
5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen
(1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.,
svarar icke efter sista inskrivningsdagen är 1976 för inteckning i
stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den
ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen
eller avstyckningen hörde tUl fastigheter med i övrigt skUda ägor.
Föreslagen lydelse
1 §
Fastighet,
som bUdats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19
kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5
kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eUer enligt lagen
(1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. eller
genom legalisering av arealöverlåtelse enUgt lagen (1962: 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall eller enligt legaliseringslagen
(1968: 578), svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning i
stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den
ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen,
avstyckningen eller legaliseringen hörde till fastigheter med i övrigt skUda
ägor.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bUdats genom att område
från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Förslag till
Lag om ändrmg i konkurslagen (1921: 225)
Härigenom förordnas, att 33 § konkurslagen (1921:225)
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse 33 §1
Nuvarande
lydelse
Har vid
bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar gäldenären
i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej ingiven
till r'ätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den
bodelning pä talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen
egendom tUl skada för borgen'ärerna frångått gäldenären mot det att fordran å
honom utiagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket
stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Från g'älden'å-rens make må
återvinning enligt 2832 §§ äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall
avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer s'ägs, dock ej, om
den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.
Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller
dennes arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen
ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge
den bodelning pä talan av konkursboet äter. Samma lag vare, om vid bodelningen
egendom till skada för borgen'ärerna frångått gäldenären mot det att fordran å
honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket
stadgas skall äga motsvarande tiirämpning. Från gäldenärens make må
återvinning enligt 2832 §§ äga rum, ändå att åtgärd, som för varje fall
avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock ej, om den
vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes. Har fast egendom bortgivits
genom avtal som avses i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen (1970: 988), får
återvinning enligt 28 § ske från gäldenärens make, om sammanläggningen ej
fullbordats tidigare än nu sagts.
Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på
ansökning, som gjorts inom en månad frän det bouppteckning förrättades eller
tiden därför tilländagick eller, om efter ansökning inom sålunda stadgad tid
egendomen blivit avträdd tUl förvaltning av boutredningsman, inom en månad frän
det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej
föreligger enUgt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet
slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den,
med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet
var på obestånd. Har, efter dödsfallet.
1 Senaste lydelse 1971: 498.
Prop. 1971:180 23
borgenär
till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till
sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tiUämpning.
Ar inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendom på gmnd av medgivande, som
lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars
tillkomst sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss
sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop. 1971:180 24
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 1 oktober 1971,
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om följdlagstiftning till den nya fastighetsbildningslagen m.m. och anför.
1
Inledning
Genom
prop. 1969: 128 förelades riksdagens förslag till fastighetsbildningslag (FBL).
Förslaget upptog inte förslag till övergångsbestämmelser och annan följdlagstiftning.
Sedan
riksdagen antagit förslaget tUl FBL, framlade Kungl. Maj:t genom prop. 1970:
144 förslag tiU lag om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP), lag om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med
fastighetsbildning, lag om förmånsrätt för fordran på grund av
fastighetsbildning och lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) samt, för
riksdagens yttrande, förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan
(1959: 612).
Efter
det att riksdagen godkänt även dessa förslag, utfärdades författningar i de änmen
som behandlats i de båda propositionerna den 17 december 1970 (nr 988993).
De
i prop. 1970: 144 framlagda förslagen utgjorde ett första avsnitt av följdlagstiftningen
tUl FBL. Arbetet härmed har därefter fortsatt inom justitiedepartementet. Kungl.
Maj:t har den 7 september 1971 beslutat om remiss till lagrådet av förslag till
sådan lagstiftning. Vidare har inom departementet utarbetats promemoria (Ds Ju
1971: 11) med förslag till lag om ändring i jordabalken (JB), lag om avstyckad
fastighets ansvar för vissa fordringar och lag om ändring i FBL. Lagförslagen
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Dessutom
har inom departementet utarbetats promemoria (Ds Ju 1971: 17) med förslag tUl
lag om äganderättsutredning och legalisering. Lagförslaget torde få fogas vid
statsrådsprotokollet i detta 'ärende som bilaga 2.
Prop. 1971:180 25
över
promemorian Ds Ju 1971: 11 har remissyttranden avgetts av hovrätten för Västra
Sverige, exekutionsväsendets organisationsnämnd, kammarkollegiet,
bankinspektionen, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen. Föreningen mellan
ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution. Föreningen Sveriges
kronofogdar. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Lantbmkarnas
riksförbund, Stockholms stads brandförsäkringskontor. Svenska bankföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
advokatsamfund.
Över
promemorian Ds Ju 1971:17 har remissyttranden avgetts av Svea hovrätt,
kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelserna i
Kristianstads och Kopparbergs län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
lantmätareförening. Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska kommunförbundet,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Sveriges jordbrukskasseförbund. Svenska bankföreningen och Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution. Yttranden har dessutom
överlämnats av lantmäteristyrelsen från överlantmätarna i 19 län samt av
länsstyrelsen i Kristianstads län frän två lantmätare i länet.
Under
den tid som gått sedan FBL behandlades av riksdagen har JB och flera andra
författningar tUlkommit. Härigenom har förutsättningarna för åtskilliga
bestämmelser i FBL rubbats. I viss utsträckning har en anpassning av dessa
bestämmelser till den nytiUkomna lagstiftningen redan skett. En ytterligare
anpassning av detta slag liksom av annan lagstiftning till FBL har emellertid
visat sig nödvändig. Denna anpassning har ansetts kunna ske utan
remissbehandling.
På
grund av vad som nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag om ändring i jordabalken, lag om ändring i fastighetsbildningslagen,
lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen, lag
om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar, lag om
äganderättsutredning och legalisering, lag om ändring i lagen (1970: 997) om
upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark samt
lag om ändring i konkurslagen (1921:225) (KL). De sålunda upprättade
lagförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga
3.
2
Inskrivningsförbud vid sammanläggning
2.1
Inledning
Bestämmelser
om sammanläggning av fastigheter finns f. n. 13 och
4
kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad (FBLS) samt i
' Av
bilaga 3 återges här endast författningsförslagen under 3, 4 och 5. Författningsförslaget
under 7 är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget 6. Författningsförslagen
under 1, 2 och 6 saknar till skillnad från motsvarande förslag i propositionen
bestämmelser om ikraftträdande. I författningsförslaget under 2 saknas dessutom
motsvarighet till de i propositionen föreslagna ändringarna i 10 kap 9 § FBL
(motsvarar författningsförslaget under 4 i bilagan) samt 15 kap. 10 § och 16
kap. 11 § tredje stycket FBL.
Prop. 1971:180 26
lagen
(1926: 336) om sammanläggning av fastigheter ä landet (SML). I likhet med lagen
(1926: 326) om delning av jord å landet (JDL) upphävs dessa lagar genom FBL,
som träder i kraft den 1 januari 1972. Förfarandet vid sammanläggning har i FBL
omlagts sä, att det i stora drag stämmer överens med vad som gäller för
handläggningen av övriga fastighetsbUdningsåtgärder. Fråga om sammanläggning
prövas sålunda vid förrättning av fastighetsbUdningsmyndigheten. Den fastighetsbildning
som sker genom sammanläggningen är fullbordad först när uppgift om åtgärden
införts i fastighetsregistret. Sådana ändringar i inskrivningsförhållandena som
påverkar sammanläggningens tUlåtlighet skulle därför kunna ske i tiden meUan
sammanläggningsbeslutet och registreringen. Vid FBL:s tiUkomst förutsattes att
man skulle undvika detta genom att införa inskrivningsförbud under denna tid.
Fråga om sådant förbud ansågs böra tas upp i anslutning tUl arbetet med följdlagstiftningen
(jfr prop. 1969: 128 s. B713 och B714).
2.2
Sammanläggning enligt FBL
Enligt
de grundläggande bestämmelserna om fastighetsbildning i 2 kap. FBL prövas fråga
om fastighetsbUdning vid förrättning som handläggs av fastighetsbildningsmyndighet
(2 §).
Bestämmelser
om fastighetsbildningsförrättning finns i 4 kap. FBL. Bl. a. gäller att fastighetsbildningsmyndigheten
skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen och meddela beslut om
denna (fastighetsbildningsbeslut). Om det är lämpligt, får beslutet meddelas
utan hinder av att tekniska göromål och värderingar inte utförts. Under samma
förutsättning får olika frågor som hör till beslutet tas upp för sig och
avgöras genom särskUda beslut. Vad som föreskrivs om fastighetsbildningsbeslut
gäller också sådant avgörande (25 §). Sedan förekommande ersättningsfrågor
avgjorts och alla till förrättningen hörande göromål utförts, skall
fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad
(avslutningsbeslut) (29 §).
Närmare
bestämmelser om sammanläggning meddelas i 12 kap. FBL. Sålunda anges i 16 §§
de sakrättsliga viUkoren för sammanläggning. 5 och 6 §§ reglerar
sammanläggnings beroende av gravationsförhål-landena.
Om
mer än en av fastigheterna besväras av beviljad eller sökt inskrivning, får
enligt 5 § sammanläggning ske endast om
1.
ingen av fastigheterna besväras
av andra inskrivningar än sådana som gäller i samma inbördes ordning i den
eller de andra eller, om i någon av fastigheterna dessutom finns särskUd
inskrivning, denna g'äller med sämre rätt, eller
2.
fastigheternas ägare samt
innehavare av panträtt eller annan rättighet som inskrivningen avser medgett
sammanläggningen på grundval
Prop. 1971:180 27
av
förslag till företrädesordning för inskrivningarna i den nybildade fastigheten.
6 § innehåUer föreskrifter
om att vid tillämpningen av 5 § vissa inskrivningar inte skall beaktas och att
medgivande frän fastighetsägare eller rättighetshavare inte fordras, om det är
väsentligen utan betydelse för hans säkerhet att förslaget tiU
företrädesordning till-lämpas.
Verkan av sammanläggning
behandlas i 7 §. I tredje stycket föreskrivs att ansökan om inskrivning i
fastighet, som sammanlagts med annan, skall anses avse den nybildade
fastigheten.
Förfarandet vid
sammanläggning regleras i 813 §§. Fråga om sammanläggning prövas på ansökan av
fastigheternas ägare men kan i vissa fall tas upp av
fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan (8 §). Myndigheten skall först
pröva om hinder mot sammanläggningen möter i annat hänseende än i fråga om gravationsförhällan-dena.
Om förrättningen därvid inte inställs, skall yttrande inhämtas från
inskrivningsmyndigheten (9 §). Yttrandet skall avges snarast möjligt. Det
skall grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I
yttrandet skall anges huruvida hinder mot sammanläggningen möter enligt 16 §§
(10 §). Förslag till företrädesordning upprättas av inskrivningsmyndigheten (11
§). När yttrandet inkommit, skall fastighetsbildningsmyndigheten snarast
möjligt fortsätta prövningen av ärendet. Om sammanläggningen genomförs på
grundval av företrädesordning, skall denna fastställas i
fastighetsbildningsbeslutet (13 §).
Talan mot fastighetsbUdningsbeslut
kan föras i tre domstolsinstanser, nämligen fastighetsdomstol, hovrätt och
högsta domstolen.
Enligt föreskrifterna om fuUföljd
till fastighetsdomstol i 15 kap. FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten
förordna att talan mot fastighetsbUdningsbeslut skall föras särskUt. Sådant
förordnande fär meddelas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning.
Besvärstiden är fyra veckor från det beslutet meddelades (3 §). I annat fall
är besvärstiden fyra veckor från den dag då förrättningen avslutades (6 §). Om samtiiga
klagoberättigade genom påskrift på förrättningsprotokollet eller i skriftligt
meddelande till fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten
godkänt förrättning eller förrättningsbeslut, får besvär inte anföras mot vad
som godkänts (11 §) .
Av
1 kap. 2 § FBL följer att fastighetsbUdning inte är fullbordad förrän uppgift
om åtgärden införts i fastighetsregistret. Föreskrifter om när registrering
skall ske finns i bestämmelserna om fastighetsregister i 19 kap. FBL. Sålunda
gäller enligt 3 § att uppgift om fastighetsbildning skaU införas snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts,
domstolens avgörande vunnit laga kraft. Utan hinder av att förrättningen inte
avslutats skall vidare uppgift om
Prop. 1971:180 28
fastighetsbUdningsbeslut,
mot vilket talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga
kraft, om fastighetsbUdningsmyndigheten begär det. Slutligen får, utan hinder
av att talan förs mot beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller av att
talan förs särskilt mot fastighetsbildningsbeslut, uppgift med anledning av
förrättningen eller beslutet införas i registret i fråga om sådan del som uppenbarUgen
inte berörs av fullföljden. Motsvarande gäller när talan förs mot domstols
avgörande i fastighetsbUdningsmål. När uppgift om fastighetsbildning införs i
fastighetsregistret, registreras nybUdad fastighet och görs de övriga ändringar
i registret som åtgärden ger anledning till (2 §).
2.3 Förarbetena
till FBL
I
sitt betänkande med förslag tUl lag om fastighetsbUdning (SOU 1963: 68) tog
1954 års fastighetsbUdningskonmiitté upp de problem som hänger samman med att
förändringar rörande inskrivningsförhållanden som påverkar sammanläggnings
tillåtlighet kan inträda så länge registrering inte skett. Kommittén anförde (s.
589) att olägenheten härav måhända skulle kunna motverkas genom ett temporärt
förbud mot inskrivningsåtgärder beträffande de berörda fastigheterna. Ett sådant
förbud skuUe dock enligt kommittén kunna få k'ånnbara verkningar för
fastighetsägarna och motverka strävandena att fä till stånd sammanläggning. Det
skulle även innebära en belastning för inskrivningsväsendet och borde helst
undvikas.
I
samband med att förslag till FBL förelades riksdagen framhöll departementschefen
(prop. 1969: 128 s. B713), att dessa kommitténs uttalanden föreföll något
överdrivna. Departementschefen anförde vidare följande.
Om
de berörda fastighetsägarna av fastighetsbildningsmyndigheten underrättas om
att ett sammanläggningsbeslut medför inskrivningsförbud under viss tid, har de
möjlighet att ansöka om behövliga inskrivningsåtgärder före beslutet. Att ett
inskrivningsförbud bör kombineras med sådan upplysningsskyldighet för
fastighetsbildningsmyndigheten synes klart. Tydligt 'är också att förbudet
måste begränsas tiU att avse en förhållandevis kort tidrymd. Om dessa
förutsättningar uppfylls, kan några mera påtagliga ölägenheter för
fastighetsägarna inte följa av förbudet. Ökningen av inskrivningsmyndigheternas
arbetsbörda torde också vara av begränsad omfattning. Ett inskrivningsförbud
kan enligt min uppfattning knappast undvaras om man även när det gäller sammanläggningar
vUl acceptera konstmktionen att en fastighetsbildningsåtgärd blir slutligt
gällande först i och med registreringen. Frågan om ett sådant förbud får tas
upp i anslutning till arbetet med följdlagstiftningen.
2.4 Överväganden
Promemorieförslaget.
I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att fastighet som ingår i beslutad
sammanläggning inte upphör att bestå
Prop,
1971:180 29
som
självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införs i
fastighetsregistret. Om inte särskilda föreskrifter meddelades, skulle inskrivning
i fastigheten följaktligen kunna ske intill nämnda tidpunkt. För att inte
förutsättningarna för sammanläggningen skall rubbas bör emellertid enligt
promemorian uppställas förbud mot sådan inskrivning i enlighet med vad som fömtsattes
vid tillkomsten av FBL.
Givetvis är det angeläget
att förbudet inte görs mer omfattande än som är nödvändigt och att det även i
övrigt utformas sä, att olägenheterna därav begränsas så mycket som möjligt.
Av intresse i detta sammanhang är reglerna i 19 kap. 9 § JB om uppskov i
inskrivnings-ärende för komplettering av utredningen. Dessa innebär att inskrivningsmyndigheten
har möjlighet att skjuta upp avgörandet tiU senare inskrivningsdag men att
ansökningen ändå grandar prioritet frän den inskrivrungsdag på vilken den
gjordes.
I
promemorian föreslås, att inskrivningsförbudet ges den formen att
inskrivningsärende som inkommer under den kritiska tiden obligatoriskt skall
uppskjutas till den inskrivningsdag som infaUer närmast efter det att uppgift
om sammanläggningen införts i fastighetsregistret. En sådan uppskovsbestämmelse
bör omfatta alla slags inskrivningsärenden som enligt JB tas upp efter ansökan
men däremot inte ärenden om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok pä
grund av särskilda bestämmelser (jfr 19 kap. 1 § JB).
Den
sålunda antydda uppskovsregeln har enligt promemorian sin naturliga plats i 19
kap. 9 § JB. Av redaktioneUa skäl anses det lämpligt att den tas upp i
paragrafens första stycke och att de nuvarande bestämmelserna fär bUda ett
nytt andra stycke. Som villkor för att uppskovsbeslut skall meddelas bör i
första stycket föreskrivas att inskrivningsansökningen inte skall avvisas
enligt 19 kap. 8 § eller omedelbart avslås enligt 2023 kap. JB. Vidare bör
anges att ärendet skall uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller
närmast efter det att inskrivningsmyndigheten fått uppgift om att sammanläggnmgen
fullbordats eller att frågan om sammanläggningen förfallit.
Behövliga
föreskrifter om underrättelser till inskrivningsmyndigheten från
fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheten samt från domstolar bör enUgt
promemorian meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer.
I promemorian framhåUs att
det som regel inte torde möta något hinder mot att inskrivningsärendet i stäUet
för att uppskjutas på sökandens begäran eller med dennes samtycke får utgå från
inskrivningsdagen. En viss försiktighet vid tUlämpningen av detta förfarande
anses dock böra iakttas. I detta h'änseende hänvisas till de uttalanden som
föredragande departementschefen gjorde vid remissen tUl lagrådet av förslaget
till jordabalk (se prop. 1970: 20 s. B 513).
Vid
behandlingen av sådan ansökan om inteckning eller inskrivning
Prop. 1971:180 30
av
begränsad sakrätt som tas upp efter det att sammanläggningen fullbordats bör
enligt promemorian beaktas besfämmdsen i 12 kap. 7 § tredje stycket FBL. Denna
bestämmelse innebär att när ansökningen bifalls inskrivning skaU bevUjas i den
genom sammanläggningen bildade fastigheten.
Remissyttrandena.
Samtliga remissinstanser har godtagit promemorieförslaget. Sveriges
jordbrukskasseförbund framhåller dock att det är angeläget frän såväl
fastighetsägarens som kreditgivarens synpunkt att förbudstiden i möjligaste
mån begränsas genom skyndsam handläggning av sammanläggningsärendet.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa menar att inskrivningsförbudet kan
komma att medföra svårigheter, särskUt när inteckning behöver tas ut med kort
varsel. Förbudstiden bör därför nedbringas väsentligt. Hypotekskassan ifrågas'ätter
om inte införing i fastighetsregistret skulle kunna göras utan att besvärstidens
utgång avvaktas. I de sällsynta fall dä beslut om sammanläggning upphävs torde
kunna förordnas om hur uttagna inteckningar skall gälla med hänsyn till
utgången av besvären.
Exekutionsväsendets
organisationsnämnd och Föreningen Sveriges kronofogdar erinrar om att fastighet
som ingår i beslutad sammanläggning inte upphör att bestå som sj'älvst'åndig
enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införts i fastighetsregistret och
att något förbud inte föreligger mot utmätning av fastighet som ingår i
sammanläggningen. Remissinstanserna anser det tveksamt om i de fall då endast
någon eller några av de fastigheter eller fastighetsdelar som ingår i sammanläggningen
blir föremål för utmätning, utmätningen omfattar hela den nybUdade fastigheten,
sedan utmätt fastighet pä grund av registreringen upphört att bestå som
självständig enhet. Ett liknande uttalande görs av Svenska bankföreningen.
Föredraganden.
Enligt bestämmelserna om sammanläggning i FBL upphör fastighet som ingår i
beslutad sammanläggning inte att bestå som självständig enhet förrän uppgift om
fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Inskrivning i fastigheten
kan således ske intill nämnda tidpunkt. Som förutsattes vid tillkomsten av FBL
bör förbud uppställas mot sådan inskrivning för att inte fömtsättningarna för
sammanläggningen skaU mbbas.
I
departementspromemorian föreslås nu att inskrivning inte skall få ske om
ansökan avser fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men ej
fullbordad sammanläggning. Handläggningen av sådan ansökan skall i stället
uppskjutas tUl den inskrivningsdag som infaUer näst efter det att
inskrivningsmyndigheten fått meddelande om att sammanläggningen fullbordats
eller att frågan därom förfaUit. Förslaget innebär att ansökan om inteckning
eller inskrivning av begränsad sakrätt som tas upp efter det sammanläggningen
fullbordats kommer
Prop.1971:180 31
att beviljas i hela den nybildade fastigheten (12 kap. 7 §
tredje stycket FBL).
Promemorieförslaget har godtagits av remissinstanserna.
Också jag finner förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning.
Eftersom bara ett fätal sammanläggningsbeslut kan väntas bli överklagade, torde
inskrivningsförbudet i allmänhet komma att gälla endast under cirka fyra
veckor. Förslaget innebär vidare att en inskrivning som sökts under
förbudstiden erhåller prioritet från den inskrivningsdag då ansökan gjordes. De
olägenheter som är förenade med förbudet måste med hänsyn härtill anses som
förhållandevis obetydliga. Någon annan lösning synes inte heller stå till buds.
Att som en remissinstans framkastat medge registrering av
sammanläggningsbeslut före besvärstidens utgång skulle strida mot
grundläggande principer i FBL och JB och kan därför inte komma i fråga.
Jag föreslår d'ärför i enlighet med promemorieförslaget,
att i 19 kap. 9 § JB införs ett nytt första stycke av innehåll att, om ansökan
i inskrivningsärende avser fastighet eller del av fastighet som ingår i
beslutad men icke fullbordad sammanläggning och ansökningen inte skall avvisas
enligt 19 kap. 8 § JB eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 2023 kap. JB,
ärendet skaU uppskjutas tUl den inskrivningsdag som infaller närmast efter det
meddelande att sammanläggningen fullbordats kommit inskrivningsmyndigheten tiUhanda.
De nuvarande bestämmelserna i paragrafen bör därvid upptas i ett andra stycke
och ändras redaktioneUt.
Förslaget förutsätter att inskrivningsmyndigheten
skyndsamt erhåller underrättelse från fastighetsbildnings- och
fastighetsregistermyndigheten samt frän domstol angående beslut i
sammanläggningsärenden. Som anförts i promemorian bör behövliga föreskrifter i
denna fråga meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer.
Enligt 12 kap. 4 § andra stycket FBL gäller att fastighet
eller fastighetsdel som är utmätt inte får ingå i sammanfäggning. Utmätning
skall således hindra sammanläggningsbeslut. En viktig fråga som har tagits upp
av ett par remissinstanser är vilken inverkan pä sammanläggningen som sådan
utmätning får som sker efter sammanVäggningsbeslutet men innan sammanläggningen
blivit fullbordad. Frågan får ses mot bakgrand att sammanläggningen är
fullbordad först när uppgift om fastig-hetsbUdningen förs in i
fastighetsregistret och att fastighet som avses med sammanläggningsbeslutet intUl
dess består som självständig enhet. I sammanhanget bör också uppmärksammas att
del av fastighet, som utbryts för sammanläggning, intUl dess sammanläggningen
fullbordas kan bli föremål för utmätning enligt nyligen antagna ändringar i den
exekutionsrättsliga lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1972, jfr
82a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) och 6365 §§ lagen (1971: 494) om exekutiv
försäljning av fast egendom.
Prop. 1971:180 32
Det
förhåUandet att fast egendom som avses skola ingå i sammanläggning blir utmätt
är alltid ägnat att framkalla komplikationer. Bestämmelsen i 12 kap. 4 § andra
stycket FBL avser att hindra att sådana komplikationer uppstår. De nya exekutionsrättsliga
regler som jag nyss nämnt innebär emellertid att utmätning av sådan egendom i
vissa fall återgår som en följd just av att sammanläggningen kommer till stånd
(jfr 63 § lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och 82 a § 1 mom. utsökningslagen).
I sådana fall bör utmätningen inte hindra sammanläggningsbeslut. 12 kap. 4 § FBL
torde böra ändras i enlighet härmed. Till denna ändring återkommer jag i
avsnitt 6.2.
Utm'ätning
som sker efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan är
på samma sätt som utmätning före beslutet ägnad att medföra komplikationer. Att
förbjuda sådan utmätning är dock knappast möjligt. Följdriktigt 'är däremot att
man i denna situation får möjlighet att hindra att sammanläggningen
fullbordas. I det avseendet kan till en början framhållas att, i det fallet att
sammanläggningsbeslut överklagas i ordin'är v'äg och utmätning sker innan domstolsavgörande
föreligger, domstolen måste förklara att det enligt huvudregeln i 12 kap. 4 §
andra stycket FBL föreligger hinder mot sammanläggningen samt undanröja
beslutet därom. Också i andra fall då utmätning skett efter
sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan bör samma effekt
av utmätningen uppnäs. Detta kan enligt min mening ske på det sättet att
fastighetsregistermyndigheten, när sådan utmätning har skett, med stöd av 15
kap. 10 § FBL söker rättelse av sammanläggningsbeslutet hos fastighetsdomstol
och på så vis fär beslutet undanröjt. Härför krävs att
fastighetsregistermyndigheten blir underrättad sä snart fastighet som enligt
anteckning i fastighetsbok ingår i beslutad sammanläggning har blivit utmätt.
Föreskrifter om sådana underrättelser torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t.
För fullständighetens skull bör tUläggas att myndigheten inte skall väcka
talan i den nyss berörda undantagssituationen då sammanläggningens fullbordan
medför att utm'ätningen återgår.
Enligt
12 kap. 4 § andra stycket FBL utgör också det förhällandet att fastighet utan
att vara utmätt skall säljas exekutivt hinder för sammanläggning. Denna
bestämmelse avser framför aUt fastighet som ingår i konkursbo. Om sådan
försäljning i något undantagsfall skulle bli aktuell först efter
sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fuUbordan, torde situationen
vara densamma som vid utmätning.
3
Avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar 3.1 Inledning
I 5
kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL finns bestämmelser om avstyckat områdes
ansvar för vissa fordringar som utan inskrivning är
Prop.
1971:180 33
förenade
med rätt till betalning ur styckningsfastigheten. Enligt 18 § lagen (1930: 99)
om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. skall dessa
bestämmelser äga motsvarande tUlämpning i fråga om avstyckning enligt lagen. FBL
innehåUer inte någon motsvarighet till dessa bestämmelser.
Fastighetsbildningskommittén anförde att frågan om avstycknings verkan i detta
hänseende inte borde regleras i fastighetsbildningslagstiftningen. Möjligen
kunde det vara lämpligt att ta upp en föreskrift i ämnet bland
övergångsbestämmelserna till FBL. När förslag till FBL förelades riksdagen,
förklarade departementschefen att han i likhet med kommittén ansåg att någon
motsvarighet till ifrågavarande bestämmelser inte borde upptas bland
bestämmelserna om avstyckning i 10 kap. FBL. Var föreskrifter i ämnet
lämpligen borde införas fick övervägas i annat sammanhang (prop. 1969: 128 s.
B 652 och B 653).
3.2
Gällande rätt
I
5 kap. 16 § FBLS behandlas det fallet att fastighet, varifrån avstyckning ägt
rum, häftar för "tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för
allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området icke
omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande
av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av
frälseränta, eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än
inteckning åtnjutes". I fråga om det avstyckade områdets ansvar för
sådant åliggande hänvisar lagrummet till reglerna i 37 § 3 mom. om avsöndrad
lägenhets ansvarighet för intecknad skuld i förordningen (1875: 42 s. 12)
angående inteckning i fast egendom (inteckningsförordningen). Dessa regler
skall dock inte gälla så länge stamfastigheten och det avstyckade området har
samme ägare. Principen för ansvarigheten är därför att det avstyckade områdets
ansvar blir subsidiärt, när området får annan ägare än stamfastigheten.
Dessförinnan är ansvaret primärt. Från reglerna om subsidiärt ansvar görs
undantag för fall då annat följer av vad som är föreskrivet i lagen (1939: 608)
om enskilda vägar (EVL). Härvid åsyftas bestämmelserna i 67 och 68 §§ EVL att
vid delning av fastighet, som svarar för betalningsskyldighet enligt lagen,
ansvaret övergår på de nybildade fastigheterna och att dessa sinsemeUan skall
ta del i betalningsansvaret efter dem åsatta taxeringsvärden. Avstyckat område
har således ett primärt betalningsansvar även n'är det har annan ägare än
stamfastigheten.
19
kap. 24 § JDL reglerar motsvarande fall vid avstyckning av område från
fastighet på den egentliga landsbygden. De olika åligganden som kan belasta
styckningsfastigheten beskrivs på samma sätt som i 5 kap. 16 § FBLS. Det anges
dock att säkerhet för åliggandet skall åtnju-
3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 34
tas "på annan grund än inteckning eller jämlikt 11
kap. 2 § jordabalken". Om det avstyckade området ensamt eller tillsammans
med vad som förut kan ha avsöndrats eUer avstyckats från styekningsfastigheten
utgör mer än en femtedel av fastighetens ägovidd, svarar området subsidiärt
enligt de förut berörda reglerna i inteckningsförordningen. Avstyckat område,
som med hänsyn tiU ägovidden inte träffas av bestämmelsen, torde vara befriat
från ansvar för ifrågavarande belastningar. Liknande undantag som i 5 kap. 16 §
FBLS görs för åliggande enligt EVL.
Bestämmelserna i 37 § 3 mom. inteckningsförordningen upphävs
den 1 januari 1972 och ersätts med bestämmelser av samma innebörd i 6 kap. 11 §
andra och tredje styckena JB.
De fordringar som avses i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24
§ JDL har i allmänhet utan inskrivning förmänsrätt i den besvärade fastigheten
före inteckning.
Enligt 17 kap. 6 § första stycket första punkten handelsbalken
(HB) åtnjuter den som äger "rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld
av fast egendom" företräde till betalning ur egendomen "i vems hand
den vara må". Förmänsrätten, som kan åberopas både vid utmätning och i
konkurs, gäUer enligt särskild föreskrift endast under förutsättning att avgälden
inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Förmånsrätten avser
endast de periodiskt förfallande beloppen. Rätten till avgäld som sådan
påverkas inte av exekutiva åtgärder eller friviUiga överlåtelser utan består
orubbad.
I flera specialförfattningar finns föreskrifter om att
rättigheter av olika slag skall vara förenade med motsvarande förmånsrätt som avgäld
av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB. Jag återkommer strax till dessa
författningar.
17 kap. HB upphävs genom förmånsrättslagen (1970: 979) som
träder i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelsen i 17 kap. 6 § första stycket
första punkten HB ersätts i denna lag med en föreskrift i 6 § 1 att förmånsrätt
i fast egendom följer med fordran som enligt lag är förenad med förmånsrätt
enligt denna punkt i lajgen. I punkt 2 i övergångsbestämmelserna föreskrives
vidare att avgäld av.enskUd natur som avses i 17 kap. 6 § första stycket första
punkten HB skall ha förmånsrätt enligt 6 § 1 nya lagen. Samma förmänsrätt
skall också tillkomma fordran som enligt annan äldre bestämmelse är förenad med
sådan förmånsrätt som avses i nämnda punkt i HB. Den förmånsrätt som följer av
dessa övergångsbestämmelser gäller enligt särskild föreskrift inte belopp som
förfallit till betalning tidigare än ett år innan utmätningen ägde rum eller
konkursansökningen gjordes.
De fordringar som sålunda förknippats med särskild
förmånsrätt i den besvärade fastigheten har ingående behandlats av
lagberedningen i
Prop.
1971:180 35
betänkandet
(SOU 1969: 5) Utsökningsräti IX
som ligger tiU grund för förmånsrättslagen
(jfr prop. 1970: 142).
De viktigaste av de avgälder
som ursprangUgen avsågs med "tionde, ränta eller annan sådan avgäld"
har numera upphört eller är stadda på avskrivning. Fortfarande utgår dock
enstaka äldre avgälder. Hit hör tomtören för besittningsrätt till s. k. ofri tomt
i stad. Vidare kan nämnas avgäld från avsöndrad lägenhet. Dessa äldre avgälder
saknar numera större ekonomisk betyddse (jfr SOU 1969: 5 s. 113, 114 och 120).
I den mån tomtören eller annan äldre avgäld av här avsett slag alltjämt utgår
till det allmänna upphör i enlighet med punkt 2 i övergångsbestämmelserna till
förmånsrättslagen förmånsrätten för avgälden den 1 januari 1972.
Efter
grundskatternas avskaffande och omläggningen av fastighetsbeskattningen genom
ändringar år 1953 i kommunalskattelagen (1928: 370) torde det inte finnas något
exempel på "allmänna utskylder och besvär" som belastar fast egendom.
"Lån, som av allmänna
medel lämnats för beredande av odlingsföretag," motsvaras numera av avdikningslån.
Enligt 2 § lagen (1929: 164) om kronans förmånsrätt för avdikningslån har
kronan, sedan beslut meddelats om ordningen för återbetalning av lån från
statens av-dikningslänefond (avdikningslån) och om eventuell fördelning av
lånet mellan flera fastigheter, för ärliga avbetalnings- och räntebelopp lika
rätt i den berörda fastigheten som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6
§ HB.
Närmare bestämmelser om avdikningslån
fanns i kungörelsen (1939: 432) angående viUkoren för lån från statens avdikningslånefond.
Enligt 15 § i dess sista lydelse (SFS 1955: 220) skulle lånet fr. o. m. det
sjätte året efter första lyftningsdagen betalas tillbaka med Uka annuiteter under
en tid av 24 år. Jordägaren hade dock rätt att betala sin skuld tidigare.
Nämnda kungörelse upphävdes genom kungörelsen 1959: 246. Därefter beviljas inga
nya avdikningslån. Avdikningslånen beräknas försvinna helt under 1990-talet
(se SOU 1969: 5 s. 116). Förmånsrätten för kvarstående avbetalnings- och
räntebelopp består efter den 1 januari 1972 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till förmånsrättslagen).
I 5 kap. 16 § FBLS och 19
kap. 24 § JDL nämns vidare "förskott av dylika (allmänna) medel för
avlösning av frälseränta". Härmed avses förskott enligt lagen (1912; 277)
om avlösning av vissa frälseräntor. Enligt denna lag kunde frälseskatteränta
avlösas mot ersättning i pengar till räntans ägare, om detta före den 1 januari
1942 påkallades av kronan, ränteägaren eller den besvärade fastighetens ägare.
Viss del av ersättningen, i princip en fjärdedel, skulle statsverket betala.
Återstoden skulle erläggas av fastighetens ägare men förskotteras av
statsmedel. Som avbetalning och ränta pä vad statsverket förskotterat skulle fasti-hetsägaren
ärligen erlägga visst belopp. Detta skulle betalas sä, att stats-
Prop. 1971:180 36
verket
40 år från förskottets utgivande fått tillbaka vad som förskoite-rats,
fastighetsägaren dock obetaget att när som helst efter viss uppsägningstid
betala in hela det återstående beloppet. För utgående annuiteter äger
statsverket i den fastighet från vilken frälseräntan utgått förmånsrätt som
för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB (se SOU 1969: 5 s. 115). Också
denna förmänsrätt består efter den 1 januari 1972.
Att
fastighet i övrigt kan häfta för "belopp, varför säkerhet pä annan grand
än inteckning åtnjutes" följer av ett flertal författningar.
Lagen
(1938: 159) om avlösning av avgälder frän de till skatte försålda s. k.
halländska kyrkohemmanen innehåller liknande bestämmelser om avveckling av avgälder
som lagen om avlösning av vissa frälseräntor. För de ärliga avbetalningsbelopp
som fastighetsägaren har att erlägga till statsverket i avräkning pä
förskotterad ersättning har statsverket samma förmånsrätt i fastighet från
vilken avgälden utgått som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 § HB (se
SOU 1969: 5 s. 115). Förmänsrätten består efter den 1 januari 1972.
Vattenlagen
(1918: 523) innehåller ett flertal bestämmelser av intresse i detta sammanhang.
I 9 kap. 1315 §§ samt 46 § 1 mom. meddelas sålunda bestämmelser om rätt till
ersättning i form av elektrisk kraft eller annat på grund av att vattenkraft
tagits i anspråk och i form av vattenleveranser för förlorad vattentäkt m. m.
Rättigheten gäller utan inteckning i den besvärade fastigheten i vems hand den
än kommer (16 § och 46 § 1 mom.). Brister ersättningsgivaren i fullgörandet av
sin leveransskyldighet, är ersättningstagaren under vissa förutsättningar berättigad
till skadestånd (37 § och 46 § 5 mom.). Sådant skadestånd är förenat med
förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 § HB (jfr SOU 1969: 5 s. 114). Denna
förmånsrätt består efter den 1 januari 1972. Enligt 9 kap. 23 § andra stycket
vattenlagen skall vidare av uttagnings-kostnad som utgår i pengar den del som
utgör underhålls- och driftkostnad erläggas genom en ständig avgäld, vars
belopp kan underkastas prövning vart tionde år. En avgäld av samma typ omtalas
i 9 kap, 46 § 3 mom. Dessa avgälder är inte förenade med särskild förmånsrätt. Också
i andra fall kan enligt vattenlagen med fastighet förenas en prestationsskyldighet,
som oberoende av inskrivning åvilar dess ägare utan att rättighetshavaren för
förfallna bidrag åtnjuter någon förmånsrätt. Som exempel kan anföras delägares
bidragsskyldighet till vissa företag såsom vattenreglering, torrläggning av
mark och avledande av avloppsvatten (jfr SOU 1960: 25 s. 232) .
Fordringar
av ifrågavarande slag och med särskild förmånsrätt omtalas vidare i lagen
(1933: 270) om säkerhet för utbekommande av viss ersättning enligt lagen om
ägofred, lagen (1939: 609) om förmänsrätt för vissa fordringar enligt lagen om
enskilda vägar, 46 § allmänna för-foganddagen (1954: 279) och lagen (1966:
701) om förmänsrätt för
Prop. 1971:180 37
vissa
fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (se SOU 1969: 5 s.
116 och 117).
Lagen (1970: 990) om
förmånsrätt för fordran pä grund av fastighetsbildning, som träder i kraft den
1 januari 1972, innehåller en föreskrift om förmänsrätt för fall när vid
förrättning enligt FBL bestämts att ägare av fastighet skall utge ersättning
till annan sakägare. Denne sakägare har för fordran som inte förfallit till
betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan förmånsrätt tUl
betalning enligt 6 § 1 förmånsrättslagen. Samma förmånsrätt tillkommer fordran
på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 § tredje stycket FBL för skog som inte
kunnat uttas inom föreskriven tid (jfr prop. 1970: 144 s. 104). Liknande bestämmelser
om förmånsrätt finns i lagen (1926: 335) om s'äkerhet för utbekommande av vissa
ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jordddningsförrättning och
lagen (1965: 194) angående säkerhet för ersättning enligt lagen om sammanföring
av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m. m. (jfr SOU
1969: 5 s. 115117). Dessa båda lagar upphävs genom lagen om förmånsrätt för
fordran pä gmnd av fastighetsbildning. De gäller dock alltjämt i fråga om
ersättning som bestämts enligt äldre lagstiftning om fastighetsbildning.
Slutligen kan nämnas att
Stockholms stads brandförsäkringskontor enligt vissa äldre författningar har
förmänsrätt för premidån, dvs. försträckning av premie för brandförsäkring av
byggnad för all framtid. Förmånsrätten, som även avser ränta, gäller i den
försäkrade egendomen framför alla intecknade fordringar (jfr SOU 1969: 5 s.
124). Enligt punkt 3 i övergångsbestämmdsema till förmänsrättslagen upphävs
denna förmånsrätt. Brandförsäkringskontoret skall i stället åtnjuta rätt till
betalning ur fast egendom enligt 6 § 1 förmänsrättslagen för amortering eller
ränta på premielån som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan
utmätningen ägde rum eller konkursansökningen gjordes.
3.3
Allmänna synpunkter
Promemorieförslaget.
I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att de lösningar som 5 kap. 16 § FBLS
och 19 kap. 24 § JDL erbjuder i fråga om avstyckat områdes ansvar för här
avsedda fordringar leder till att subsidiärt ansvar för avstyckad fastighet
ofta inträder utan att detta i och för sig är motiverat av hänsyn till fordringshavarens
intressen. Den relation i fräga om avstyckat områdes storlek i förhållande tUl
styckningsfastigheten som enligt 19 kap. 24 § JDL skaU föreligga för att subsidiärt
ansvar skall inträda synes vidare kunna få konsekvenser som förefaller
godtyckliga. Om gränsen överskrids, inträder sålunda det subsidiära ansvaret
hur obetydlig fordringen än är. Tangeras där-
Prop. 1971:180 38
emot
gränsen eller underskrids den endast i någon män, bortfaller allt ansvar även
för betydande fordringar. Till detta kommer att de nuvarande bestämmelserna medför
stora tillämpningssvårigheter för inskrivningsmyndigheterna.
I promemorian anförs att
nya lösningar därför bör sökas. Det anses att man därvid bör sträva efter att
få till stånd en sådan ordning att styckningslott blir fri från ansvar för
fordran när det kan ske utan att fordringshavaren eller annan rättsägare lider
skada. Det kan enligt promemorian utan vidare slås fast att någon skada i de
allra flesta fall inte kan uppkomma. De fordringar som det här är fråga om
utgörs i allmänhet av vissa periodiskt utgående avgifter som inte stått inne
längre än ett år efter förfallodagen. Ett avskiljande från fastigheten av ett
område kan i dessa fall presumeras sakna betydelse för rättighetshavamas
säkerhet. Emellertid kan fordringama undantagsvis uppgå tUl betydande belopp.
Särskilt gäller detta fastighetsbildningslikvider. En fordran av detta slag
skulle otvivelaktigt kunna bli nödlidande, om en större eller annars mer
värdefull del av fastigheten befriades från ansvar i samband med avstyckning.
Det anförda visar enligt
promemorian att det inte är möjligt att införa en generell regel om att
styckningslott skall vara fri från ansvar för fordran av ifrågavarande slag. En
ändamålsenlig ordning anses vara att man i varje särskilt fall prövar om det är
möjligt att utan skada för r'åttighetshavare befria styckningslotten från
ansvar. Det ligger vidare nära till hands att denna oskadlighetsprövning får
ske vid avstycknings-förrättningen. Enligt FBL åligger det
fastighetsbildningsmyndigheten att i skilda sammanhang göra oskadlighetsprövning
till förmån för rättighetshavare, och myndigheten får anses fullt kompetent
att utföra uppgiften också i detta fall. Oskadlighetsprövningen torde helt
kunna ta sikte på att skydda fordringshavaren mot rättsförlust.
Fastighetsägaren har enligt promemorian ett tUlräckligt skydd för sina
intressen genom sin rätt att i överlåtelsehandlingen eller vid avstyckningen
föreskriva villkor för avstyckningen (jfr 10 kap. 7 och 8 §§ FBL). Innehavare
av inteckning i styckningsfastigheten kan visserligen få en något försämrad
säkerhet i stamfastigheten, om styckningslotten befrias från ansvar för fordran
med bättre rätt, men erhåller samtidigt ett gynnsammare förmånsläge i
styckningslotten. Inte heller andra rättsägare anses kunna lida skada av att
ansvarsbefrielse kommer tUl stånd.
Av
det anförda följer enligt promemorian också att oskadlighetsprövning inte
behöver ske, om fordringshavaren medger ansvarsbefrielse.
För den händelse
förutsättningar för ansvarsbefrielse inte föreligger föreslås gälla, att
styckningslotten får subsidiärt ansvar för fordringen i enlighet med
bestämmelserna om avstyckad fastighets ansvar för inteckning i
stamfastigheten.
Prop.
1971:180 39
Den
föreslagna regleringen av frågan om styckningslotts ansvar för fordran bör
enligt promemorian såsom också framhållits i motiven till FBL inte tas upp
i denna lag. Den faUer också utanför JB:s ämnesområde. Det anses därför inte
återstå annat än att meddela behövliga föreskrifter i en särskUd lag.
Remissyttrandena.
Promemorieförslaget har i princip godtagits av remissinstanserna. Lantmäteristyrelsen
framhåller att det är ett intresse inte bara för de berörda fastighetsägarna
utan i ännu högre grad ett allmänt intresse att belastningen inte flyter ut
över ett större antal fastigheter än nödvändigt. Från allmän synpunkt är det
angeläget att begränsa förekomsten av legala förmånsrätter bl. a. med hänsyn
till de krav på offentlig i-edovisning av rättsliga förhållanden rörande fastigheter
som numera ställs och med hänsyn till det i jordabalksarbetet uppställda
önskemålet att begränsa förekomsten av gemensamt ansvar vid
fastighetsexekution. De aktueUa fordringsrätterna måste i vissa sammanhang
beaktas i de offentliga organens verksamhet, t. ex. av fastighetsbildningsmyndigheterna
vid fastighetsreglering. Det ligger av nu berörda skäl i första hand i statens
intresse att få till stånd en ändamålsenlig begränsning av förekomsten av
fordringsrätterna i fräga. Den föreslagna lösningen, som innebär att avstyckad
fastighet blir fri från fordringsansvar i fall då
fastighetsbildningsmyndigheten förordnar därom i samband med avstyckningen, är
såvitt lantmäteristyrelsen kan bedöma lämplig från det aktuella ändamålets
synpunkt. Styrelsen vill emellertid understryka vikten av att förfarandet
utformas sä att det normalt inte ökar fastighetsbUdningskostnaderna.
Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller att förslaget medverkar på
sikt i viss mån till förenkling av fastighetsexekutionen. Av ifrågavarande
fordringar har kronofogdemyndigheten att indriva och bevaka restförda annuiteter
på avdikningslån och på förskott för avlösning av vissa frälseräntor och avgälder
från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen. Ytterligare
fordringar av detta slag kommer inte att uppstå. Förslaget torde därför enligt
nämnden sakna praktisk ekonomisk betydelse för statsverket.
Vissa
remissinstanser är dock kritiska mot den föreslagna oskadlighetsprövningen.
Hovrätten för Västra Sverige framhåller att möjligheten att förordna om
ansvarsbefrielse i realiteten är att jämställa med relaxation av
fordringsinteckningar. Ett sådant förordnande kan alltså vara av ingripande
betydelse för den rätt som tillkommer ägare av och inteckningshavare i
fastigheter, vilka är gemensamt intecknade med styckningsfastigheten. I
allmänhet torde visserligen dessa fordringar avse periodiskt utfallande belopp
av mindre betydenhet och någon skada av förordnandet ej uppkomma. Undantagsvis
kan emellertid fordringarna uppgå till betydande belopp. Med hänsyn härtill
och med beaktande
Prop. 1971:180 40
av
att en avstyckning kan avse en större eller mer värdefull del av styckningsfastigheten
ifrågasätter hovrätten om det ej innebär ett åsidosättande av tredje mans
intressen att som förutsättning för ett förordnande om ansvarsbefrielse endast
kräva att fordringshavaren lämnar sitt medgivande eller att förordnandet är
väsentligen utan betydelse för honom. Det synes hovrätten därför lämpligt att
som ytterligare förutsättning för förordnandet kräva de medgivanden från
fastighetsägare och inteckningshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för relaxation
såvida ej åtgärden är väsentiigen utan betydelse för dem. Detta gäller i
synnerhet som ifrågavarande rättsinnehavare ej torde vara att betrakta som
sakägare vid avstyckningsförrättningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
anser att värdet av fordringar med panträtt i stamfastigheten kan komma att
påverkas av beslut om styckningslotts ansvarsbefrielse för fordringar enligt
förslaget. Hypotekskassan ifrågasätter med hänsyn härtill om inte innehavare av
pantbrev också bör inbegripas i oskadlighetsprövningen. Föreningen mellan
ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution menar att oskadlighetsprövningen
utgör ett mindre önskvärt osäkerhetsmoment för fastighetskreditväsendet, helst som
ingen besvärsväg anvisas för rättsägare med panträtt i styckningsfastigheten.
Förslaget att i en
särskild lag ta upp de nu aktueUa bestämmelserna har mött viss kritik. Lantmäteristyrelsen
menar att det från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om bestämmelserna
inordnades i 10 kap. FBL. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveriges landshypoteksinstitution
finner de motiv som i promemorian anförts mot att bestämmelserna om avstycknings
verkan infogas i FBL mindre övertygande. All lagstiftning beträffande fast
egendom berör enligt föreningen ett stort antal personer utan insikter i
lagstiftningens systematik. Det skulle därför vara överskådligare om även
ifrågavarande bestämmelser infördes i FBL. Hovrätten för Västra Sverige
framhåller att den nya lagen enligt uttalande i promemorian skall ha generell
giltighet och alltså tillämpas även vid avstyckningar från samfälld mark. I
fråga om sådana avstyckningars ansvar för inteckningsfordringar har införts bestämmelser
i 6 kap. 16 § andra stycket JB och 10 kap. 2 § andra stycket FBL. Frän praktisk
synpunkt förefaller det hovrätten föga ändamålsenligt att dessa bestämmelser
inte skall tillämpas också i fräga om sådana fordringar som utan inskrivning
är förenade med rätt till betalning ur fastighet. Godkänns hovr'ättens förslag
att som ytterligare förutsättning för förordnande enligt 2 §
promemorieförslaget kräva rdax-medgivande av fastighetsägare och inteckningshavare,
synes inte heller någon saklig motivering finnas för att i fråga om
ansvarsbefrielse för avstyckning frän samfälld mark skilja mellan inteckningsfordran
och annan fordran. Hovrätten vill därför förorda att i 1 § tas in en hänvisning
till 6 kap. 16 § andra stycket JB samt att 10 kap. 2 § andra stycket
Prop.
1971:180 41
FBL
ändras till att avse alla fordringar vilka på gmnd av inskrivning eUer eljest
besvärar fastighet. H'ärigenom uppnås också att sistnämnda stadgande bringas i
överensstämmelse med 5 kap. 16 § FBL.
Föredraganden.
Frågan om avstyckat områdes ansvar för sådan fordran som utan inskrivning är
förenad med rätt tUl betalning ur styckningsfastigheten regleras f. n. i 5
kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL. Enligt förstnämnda lagrum gäller att
området svarar subsidiärt för fordringen när det övergått till annan ägare.
Dessförinnan är ansvaret primärt. I 19 kap. 24 § JDL föreskrivs subsidiärt
ansvar för området, om det ensamt eller tillsammans med vad som förut
avstyckats från styckningsfastigheten utgör mer än en femtedel av fastighetens
ägovidd. I annat fall är området fritt från ansvar för fordringen.
Någon
motsvarighet till bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL har
inte tagUs upp i FBL. I promemorian har nu föreslagits att 6 kap. 11 § andra
och tredje styckena JB skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckad
fastighets ansvar för fordran av nu ifrågavarande slag. Denna bestämmelse
kompletteras med regler som ger fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att
vid avstyckningsförrättningen förordna att fastigheten skall vara fri från
ansvar för fordringen.
Förslaget
om oskadlighetsprövning har allmänt godtagUs vid remissbehandlingen. Också jag
vill ansluta mig till förslaget. Som lantmäteristyrelsen framhållit är det
inte minst från allmän synpunkt angeläget att man så mycket som möjligt
begränsar förekomsten av fordringar med legal förmånsrätt i fastighet, och
förslaget får ses som ett verksamt medel att åstadkomma en sådan begränsning.
Den oskadlighetsprövning som innefattas i förslaget är av principiellt samma slag
som den som åvilar fastighetsbildningsmyndigheten enligt FBL och det saknas
anledning att anta annat än att myndigheten skall utföra uppgiften på ett från
rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.
Några
remissinstanser har ifrågasatt om inte oskadlighetsprövningen bör utvidgas till
att omfatta även vissa andra rättsägare än innehavaren av den aktuella
fordringen. Som framhållits i promemorian kan visserligen innehavare av
inteckning i styckningsfastigheten få en något försämrad säkerhet i stamfastigheten,
om styckningslotten befrias från ansvar för fordran med bättre rätt. Detta
kompenseras emellertid av att inteckningen fär ett bättre förmänsläge i
styckningslotten. Vad som nu sagts äger motsvarande tUlämpning i fräga om ägare
av och inteckningshavare i fastighet som är gemensamt intecknad med styckningsfastigheten.
Det synes svårt att konstruera något fall där annan rättsägare än fordringshavaren
skulle kunna lida skada till följd av ansvarsbefrielsen. Jag finner därför
inte anledning att frångå promemorieförslaget på denna punkt.
Prop. 1971:180 42
Inte
heller anser jag tillräckliga skäl föreligga att frångå den lagtekniska
lösning som föreslagits i promemorian, nämligen att ta upp de aktueUa
bestämmelserna i en särskild lag. Den grundläggande bestämmelsen om avstyckad
fastighets subsidiära ansvar för fordran som utan inskrivning belastar
styckningsfastigheten faller otvivelaktigt utanför FBL:s ämnesområde. Att på
ett naturligt sätt infoga denna bestämmelse i 10 kap. FBL synes inte möjligt.
Däremot låter det sig givetvis väl göra att ta upp reglerna om oskadlighetsprövning
i detta kapitel. Att skilja de olika bestämmelserna från varandra kan
emellertid inte anses lämpligt. Av de alternativ som står till buds torde
därför det som valts i promemorian vara att föredra. Jag förordar därför att
den reglering som jag här har föreslagit tas upp i en särskild lag om
avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar.
3.4
Specialmotivering
1 §
Paragrafen
innehåUer den grundläggande bestämmelsen om fordringsansvaret.
I
paragrafen fastslås att lagen avser sådana fordringar som utan inskrivning är
förenade med rätt till betalning ur fastighet. Vilka dessa fordringar är framgår
av den i avsnitt 3.2 lämnade redogörelsen. I fråga om vissa fordringar av detta
slag finns särskUda bestämmelser på andra häll i lagstiftningen. Av 3 § framgår
att dessa bestämmelser inte rubbas av den nya lagen.
Som huvudregel för
avstyckad fastighets ansvar för fordran som faller under lagen anges att
bestämmelserna i 6 kap. 11 § andra och tredje styckena JB skall äga motsvarande
tUlämpning, även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samma
ägares hand. Detta innebär att den avstyckade fastighetens ansvar för
fordringen alltid är subsidiärt. En äganderättsövergäng kan dock ha betydelse
när det gäller att fastställa det inbördes ansvaret mellan flera avstyckade
fastigheter. Mellan fastigheter som inte övergått tUl ny ägare torde ansvaret
böra fördelas efter de grunder som anges i 10 § samma kapitel (jfr 11 § andra
stycket sista punkten).
2 §
Paragrafen
innehåller bestämmelserna om befrielse från ansvar för fordran enligt 1 §.
Såvitt gäUer sådana fordringar som utgörs av periodiskt utgående avgifter g'äller
befrielsen givetvis även sådana fordringsposter som ännu inte förfallit till
betalning. Av första punkten framgår att befrielse sker genom att fastighetsbUdningsmyndigheten
vid avstyckningsförrättningen särskilt förordnar härom. Som förutsättning för
sådant förordnande gäller enligt andra punkten att fordrings-
Prop.
1971:180 43
havaren
lämnar medgivande dier att förordnandet är väsentiigen utan betydelse för
honom. Det åligger fastighetsbUdningsmyndigheten att självmant pröva frågan om
ansvarsbefrielse. När avstyckningen avser en obetydlig del av
styckningsfastigheten, torde förordnande om ansvarsbefrielse som regel utan
vidare kunna meddelas. I andra fall måste myndigheten utreda i vad mån
fordringar av det slag som här avses besvärar fastigheten. Givetvis bör en
sådan utredning inte drivas längre än som svarar mot en med hänsyn till
föreliggande intressen rimlig arbetsinsats. En självklar åtgärd är att
myndigheten inhämtar upplysningar ur fastighetsboken. Vidare torde
fastighetsägaren som regel böra tillfrågas i saken. Huruvida några ytterligare
undersökningar bör göras får bero på omständigheterna. Sedan behövlig
information införskaffats, har fastighetsbUdningsmyndigheten att pröva huruvida
en ansvarsbefri-dse kan medföra skada för fordringshavarna. Prövningen torde i
allmänhet ge till resultat att sådan skada inte behöver befaras. Vid motsatt
utgång bör myndigheten ta kontakt med fordringshavarna och höra efter om de är vUliga
att eventuellt mot kompensation för den minskade säkerheten lämna
medgivande tUl förordnande om. an-svarsbefridse. Endast i rena undantagsfall
torde hinder möta mot sådant förordnande.
2 §
avslutas med en föreskrift om att förordnande om ansvarsbefrielse skall tas
upp i fastighetsbUdningsbeslutet. Föreskriften har ansetts behövlig med hänsyn
till den betydelse förordnandet har såväl för fordringshavaren som för
sakägarna vid förrättningen. I likhet med vad som annars gäller vid fastighetsbUdningsförrättning
är fordringshavaren inte att betrakta som sakägare. Han kan således inte i
vanlig ordning fullfölja talan mot fastighetsbUdningsbeslutet. Däremot torde
han ha vissa möjligheter att i extraordinär väg angripa beslutet (jfr prop.
1969: 128 s. B 755).
3
§
Paragrafen
innehåller en föreskrift om inskränkning i lagens tillämpningsområde. Det
anges sålunda att 1 och 2 §§ inte skall gälla, om annat följer av särskilda
bestämmelser. Härmed avses i första hand bestämmelserna i 67 och 68 §§ EVL om
fördelning av ansvar för väg-samfällighets bidragsfordran och skuld mellan
stamfastighet och styckningslott. Vissa motsvarigheter tUl dessa bestämmelser
torde komma att tas upp i det förslag till anläggningslag som f. n. bereds inom
justitiedepartementet. Om förslaget upphöjs tUl lag, kommer även de nu
åsyftade föreskrifterna att omfattas av 3 §. Denna innebär vidare att fordran
för ogulden köpeskilling faller utanför lagen. Specialföreskrifter om sådan
fordran finns nämligen i 5 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.
Dessa innebär att avstyckad fastighet svarar för fordran av detta slag i samma
utsträckning som för inteckning. Det är tänkbart att
Prop. 1971:180 44
andra
särskUda bestämmelser meddelats eller kan komma att meddelas om avstyckad
fastighets ansvar för fordran enligt 1 §.
I
övrigt har den nya lagen generell giltighet. Även när avstyckning sker från
samfälld mark skall oskadlighetsprövning alltså ske. I sädana fall torde
prövningen praktiskt taget alltid resultera i förordnande om ansvarsbefrielse.
I detta sammanhang kan erinras om bestämmelserna i 10 kap. 2 § andra stycket FBL
som innebär att vid avstyckning som nyss nämnts oskadlighetsprövning skall ske
också till förmån bl. a. för innehavare av pantr'ätt i fastighet som har dd i samfälligheten.
I förekommande fall bör givetvis en samordning ske av oskadlighetspröv-ningarna.
Övergångsbestämmelsen
Lagen
föreslås träda i kraft samtidigt med FBL, dvs. den 1 januari 1972. I en
övergångsregel föreskrivs att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om avstyckning
som skett med tillämpning av FBLS och JDL eller 1930 års lag om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. Härmed åsyftas bestämmelserna i
5 kap. 16 § FBLS och 19 kap. 24 § JDL samt 18 § 1930 års lag. Det bör påpekas
att dessa lagar kan komma att tillämpas även efter FBL:s ikraftträdande (jfr 4
§ FBLP).
4
Fastighetsreglerings inverkan på vissa fordringar
4.1 Inledning
Enligt
bestämmelserna om fastighetsreglering i FBL får mark överföras från en
fastighet till en annan. I fråga om omfattningen av sådan marköverföring gäller
i princip inga begränsningar. Därav följer att det är möjligt att genom
fastighetsreglering överföra en fastighets hela ägovälde med påföljd att
fastigheten utplånas. Svarar i sådant fall fastigheten för fordran som utan
inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten, kan denna rätt
inte längre göras gäUande. Frågan huruvida detta kan få menliga följder för fordringshavaren
och hur dessa skall beaktas vid regleringen har visserligen berörts i
förarbetena till FBL men har ansetts böra belysas ytterligare.
4.2 Gällande
rätt
Enligt
de allmänna bestämmelserna om fastighetsreglering i 5 kap. FBL gäller bl. a.
följande.
Genom
fastighetsreglering fär mark överföras frän en fastighet till en annan (1 §).
För mark som genom sådan överföring frångår en fastighet skall vederlag utgå i
mark, om inte ersättning i pengar är mer
Prop. 1971:180 45
ändamålsenlig
(2 §). Vid regleringen skall iakttas att varje däri ingående fastighet får
sådan sammansättning och utformning att den inte i mindre mån än före regleringen
lämpar sig för det ändamål vartill den är avsedd att användas. Fastigheten får
bl. a. inte ändras sä, att dess graderingsv'ärde minskas väsentligt (8 §).
Från
de begränsningar av möjligheterna att genomföra marköverföring som sålunda
uppställs i FBL kan avsteg göras dels pä friviUig v'äg genom att fastighetens
ägare medger det (18 § första stycket 3), dels tvångsvis genom förordnande av
fastighetsbildningsmyndigheten att fastigheten skaU avstås genom inlösen enligt
8 kap. FBL (8 § sista punkten).
Om
värdet av den mark som tilläggs fastighet inte motsvarar värdet av vad som
frångår fastigheten, utjämnas skUlnaden genom ersättning i pengar. Vad som
frångår fastighet genom inlösen ersätts enligt särskilda regler i 8 kap. FBL
(10 § första stycket). Dessa regler är utformade i nära anslutning till expropriationslagstiftningens
värderingsbestämmelser.
Om
fastighet, som minskar i värde genom regleringen eller som helt eller delvis
inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten förordna att
sådan ersättning jämte ränta som tillkommer fastighetsägaren och som inte
utgör ersättning för personlig skada eUer viss annan ersättning av personlig
karaktär skall inbetalas till myndighet som Kungl. Maj:t bestämt. Detta gäller
dock inte, om innehavarna av samtliga fordringar för vilka fastigheten svarar medgett
att ersättning utbetalas direkt till fastighets'ägaren. Besväras fastigheten
av gemensam inteckning, krävs dessutom de medgivanden från fastighetsägare
och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för relaxation.
Medgivande av rättsägare fordras inte, om regleringen är väsentligen utan
betydelse för honom (16 § första stycket). Inbetalda medel fördelas av
länsstyrelsen. Därvid äger bestämmelserna om fördelning av köpeskiUing för
utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tUl-lämpning (16 § andra stycket).
Om
syftet med regleringen kan vinnas genom olika utföranden, skall den verkställas
på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet
i övrigt oskäligt försämras (6 § andra stycket).
En
redogörelse för de fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt tUl
betalning ur fast egndom finns i avsnitt 3.2. Som närmare framgår av
redogörelsen åtnjuter sådana fordringar i allmänhet förmånsrätt i den
besvärade fastigheten före inteckning. Denna förmänsrätt grundas f. n. på 17
kap. 6 § HB eller på författning som hänvisar tUl detta lagrum. Fr. o. m. den 1
januari 1972 följer i huvudsak motsvarande förmänsrätt av 6 § 1 förmånsrättslagen
eller punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna tUl denna lag.
Prop. 1971:180 46
4.3
Förarbetena till FBL
Lagrådets
yttrande över bestämmelserna i 5 kap. 16 § FBL om nedsättning i vissa fall av
ersättningsbelopp hos myndighet, när reglerings-fastighet svarar för fordran,
innehåller flera uttalanden av intresse i förevarande sammanhang. Lagrådet
framhåller sålunda tUl en början att begreppet fordran här måste ges en vid
syftning. Under begreppet faller sålunda inte bara penninginteckning utan också
varje annan särskild rätt till betalning ur fastigheten. Till den senare grappen
hör fordran med förmånsrätt grundad pä 17 kap. 6 § HB eller på författning som
hänvisar till detta lagrum (prop. 1969: 128 s. B 1117 och B 1118). I anslutning
till föreskriften att rättsägares medgivande inte fordras, om regleringen är väsentiigen
utan betydelse för honom, betonar lagrådet att fordringar med förmånsrätt
enligt 17 kap. 6 § HB alltid kan presumeras tUlhöra den kategori för vUka
regleringen är utan betydelse, om regleringen inte innebär att fastigheten helt
utplånas (prop. 1969: 128 s. B 1120). Även vad gäller själva fördelningen
förtjänar enligt lagrådet fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB att
bli särskilt berörda. Måhända skulle kunna finnas utrymme för tvekan om hur
stor betalning innehavare av sådan fordran skall äga uppbära vid fördelningen.
Svaret måste enligt lagrådet bli, att betalningen inte kan få överskrida vad
som omfattas av själva förmänsrätten, i allmänhet vissa periodiskt utgående
fordringsposter som inte stått inne längre än ett är efter förfallodagen (prop.
1969: 128 s. B 1121).
Vidare kan nämnas att den
slutliga lydelsen av 5 kap. 18 § FBL tillkom på förslag av lagrådet. De
bestämmelser som i det till lagrådet remitterade förslaget upptagits i
paragrafens andra stycke innebar bl. a. följande. Om regleringsfastighet
svarade för fordran, fick avsteg med ägarens samtycke från normen i 8 § att
fastigheten inte får ändras sä, att dess graderingsvärde minskas väsentligt,
göras endast om fordringshavaren medgav det (jfr prop. 1969: 128 s. B 985).
Lagrådet framhöll att reglerna om nedsättning och fördelning av ersättning för
mark som frångick fastigheten i förening med själva principerna för
ersättningens bestämmande var ägnade att betryggande säkerstäUa fordringshavarna.
Tillräcklig anledning att härutöver kräva dessas medgivande till åtgärden
förelåg enligt lagrådets mening inte (jfr prop. 1969: 128 s. B. 1123). Lagrådet
anförde vidare följande.
Mot
de här anförda synpunkterna skulle kunna åberopas det förhällandet att
fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB vid en likvidfördelning enligt
16 § i regel inte tillgodoses i fråga om hela kapitalbeloppet. Om den
fastighet i vilken förmånsrätten gäller blir helt utplånad, skulle fordringen
således till en del kunna bli nödlidande. En särskild situation föreligger
beträffande fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och i
någon mån också beträffande fordringar enligt EVL. Frän dessa fordringar kan
dock bortses i detta sammanhang, då enUgt vad som upplysts deras stäUning
kommer att upp-
Prop.
1971:180 47
märksammas
vid arbetet på följdändringar i anledning av FBL. Beträffande övriga
fordringar med förmänsrätt enligt 17 kap. 6 § HB är det inte sannolikt att
kapitalfordringar av någon som helst betydenhet blir nödlidande. Vad här
närmast skulle kunna komma i fråga är fastighetsbildningslikvider; det är
svårt att tänka sig att fastigheter, som deltagit i fastighetsbUdningsförrättning
så nyligen att härvid uppkomna fordringar av betydelse står kvar, skulle bli
helt utplånade vid fastighetsreglering. Skulle mot all förmodan risk härför uppstå,
lär det enligt 6 § andra stycket ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att
se till att olägenhet av större betydelse inte förorsakas innehavare av här
behandlade fordringar. I vart fall kan den ytterst obetydliga risken för att
dylika fordringar tUl någon del skuUe kunna bli nödlidande inte motivera att
fordringens innehavare utrustas med vetorätt i vad gäUer själva
fastighetsbildningsbeslutet.
Departementschefen
anslöt sig till lagrådets mening men framhöll särskilt betydelsen av att förrättningsmännen
noga beaktar bestämmelsen i 5 kap. 6 § andra stycket FBL att regleringen skall
verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten
eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Denna bestämmelse syftade,
underströk departementschefen, till att skydda inte enbart de av regleringen
berörda fastighetsägarna utan också rättighetshavare av olika slag, t. ex. nyttjanderättshavare
och innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (prop. 1969:
128 s. B 1161).
4.4
Överväganden
Promemorieförslaget.
I departementspromemorian Ds Ju 1971: 11 anförs att de nu ifrågavarande fordringshavarnas
rätt inte kan anses helt säkerstäUd i FBL. Detta hänger samman med att
bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast
egendom gäller för fördelningen av ersättning som nedsatts hos myndighet enligt
5 kap. 16 § FBL. Dessa bestämmelser utgår frän att utmätningsvis såld fastighet
består efter försäljningen. R'ätten att håUa sig till fastigheten i fråga om
belopp som förfaller tUl betalning i framtiden berörs inte av de exekutiva
åtgärderna utan kvarstår oförändrad. Fordringarna tillgodoses därför endast
såvitt avser belopp som förfallit till betalning. Om fastighet, som svarar för
sådan fordran, utplånas genom fastighetsreglering, utgår således ingen
ersättning till fordringshavaren för belopp som ännu inte förfallit tUl
betalning. Detta är enligt promemorian så mycket mer otUlfredsställande som
ersättningen för fastigheten i allmänhet torde förslå för att tillgodose också
kapitalvärdet av dessa belopp.
Till
följd av bestämmelsen i 5 kap. 6 § andra stycket FBL bör det visserligen åligga
fastighetsbUdningsmyndigheten att ta hänsyn till de menliga följder som kan
inträda för fordringshavaren. Ingenting hindrar dock att myndigheten vid en
avvägning av de olägenheter som äi
Prop.
1971:180 48
förenade
med olika sätt att genomföra regleringen finner olägenheterna med annan
godtagbar lösning ännu större och därför låter hänsynen till fordringshavaren
vika.
Starka
skäl talar således enligt promemorian för att fordringshavare av ifrågavarande
slag bereds en mer tryggad ställning i det fall dä den fastighet vari
fordringen gäller utplånas genom fastighetsreglering. Den enda möjliga
lösningen anses härvid vara att fordringshavaren får ekonomisk kompensation
för bortfallet av fordringen. Det ligger enligt promemorian nära till hands att
låta honom delta i fördelningen av ersättning, som nedsatts för fastigheten
enligt 5 kap. 16 § FBL, med kapitalvärdet av de belopp som vid tiden för
fördelningen ännu inte förfallit till betalning. Regler om kapitalisering av
värdet av framtida förmåner finns i 149 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) och
i punkterna 5 och 7 i övergångsbesfämmdserna till lagen om exekutiv försäljning
av fast egendom. Det anses naturligt att dessa regler fär tjäna som mönster i
detta sammanhang.
I
promemorian anförs vidare, att kapitalvärdet av belopp som ännu inte förfaUit
till betalning bör utgå med samma förmånsrätt som fordringen i övrigt. Om
denna har förmänsrätt enligt 6 § 1 förmänsrättslagen, kommer förskottsbeloppet
således att ha företräde framför fordran pä grund av panträtt vid fördelningen
av regleringsersättningen. Någon befogad invändning torde enligt promemorian
inte kunna riktas häremot, eftersom ersättning för fastigheten vid regleringen
skall beräknas utan hänsyn till den belastning som den företrädesberättigade
fordringen innebär. Förhällandet är ett annat vid frivillig eller tvångsmässig
försäljning av fastigheten. Vid en sådan kvarstår fastighetens ansvar för fordringen
efter försäljningen, vilket uppenbarligen är ägnat att minska fastighetens saluvärde.
Det
anförda gäUer sädana fordringar som skall utgå ur fastigheten med bestämda, i
framtiden förfallande belopp. Det har sålunda inte tUlämpning pä vägsamfälligheters
(vägföreningars) och andra anlägg-ningssamfäUigheters fordringar på bidrag tUl samfälUghetens
utgifter. Sådant bidrag faststäUs genom att behövliga medel årligen uttaxeras
av delägarna i samfälligheten efter vissa pä förhand bestämda andelstal. Någon kapitalisering
av framtida bidragsbelopp kan enligt promemorian uppenbarligen inte ske. Det
anses inte heller motiverat att samfälligheten får utdelning ur
regleringsersättningen för sädana belopp. Fastighetens utplånande bör nämligen
enligt promemorian alltid leda till att den även formellt befrias från
bidragsskyldighet gentemot samfälligheter. Redan i gällande rätt finns vissa
möjligheter att meddela beslut härom. Nya och mer tidsenliga bestämmelser i
ämnet tas upp i det förslag tiU ny anläggningslagstiftning som upprättats inom justUie-departementet.
I
promemorian föresläs därför att de nya reglerna fär avse endast så-
Prop.
1971:180 49
dana fordringar som med bestämda belopp utgår ur
fastigheten. Bestämmelserna tas i promemorieförslaget upp i 5 kap. 16 § andra
stycket FBL efter hänvisningen till reglerna om fördelning av köpeskilling för
utmätningsvis såld fast egendom och har utformats som undantag från dessa.
Remissyttrandena. Promemorieförslaget har i princip
godtagits av remissinstanserna. Eftersom fastighetsreglering kan inverka pä
värdet av fastigheter som är föremål för fordran med legal förmånsrätt, behövs
enligt lantmäteristyrelsen regler som skyddar fordringshavarens intressen vid
fastighetsregleringen. Sädana regler har tagits upp i bl. a. 5 kap. 6, 16 och 18
§§ FBL. Genom det tUlägg tUl 5 kap. 16 § som föreslås i promemorian synes
behovet av skyddsbestämmelser vara helt täckt. Enligt Stockholms stads
brandförsäkringskontor har i promemorian anförts övertygande skäl för att
bereda ifrågavarande fordringsägare en mer tryggad ställning. Det förutsätts
härvid att förslaget är tillämpligt också när en del av fastighet överförs till
annan fastighet och återstoden utläggs tiU allmän plats eller annat område, som
inte får bebyggas. Även kammarkollegiet finner starka skäl föreligga för att
förslaget genomförs.
En komplettering av de föreslagna skyddsbestämmelserna
ifrågasätts av Stockholms stads brandförsäkringskontor. Brandförsäkringskontoret
påpekar att fordringshavarna kan drabbas av förlust, även om inte hela
fastigheten utplånas. Det kan tänkas att nästan hela fastigheten överförs tUl
annan fastighet och att endast ett mindre område återstår. Även i sådant fall
bör ersättning för lånets kapitalvärde utgå. Den föreslagna regeln bör sålunda
enligt brandförsäkringskontoret ersättas av en föreskrift av innehåll att, om
en väsentlig del av fastigheten inlöses eller tas i anspråk, ersättning skaU
utgå för den del av kapitalvärdet som svarar mot förhållandet mellan den
inlösta och den kvarstående delen. Beträffande fördelningen synes hänvisning
kunna ske till jordabalken 6 kap. 10 §.
Ett klarläggande av förslagets innebörd i visst hänseende
efterlyses av exekutionsväsendets organisationsnämnd. Nämnden påpekar att kronofogdemyndighet
i fråga om statsverkets fordringar med legal förmånsrätt endast bevakar
förfallna, restförda annuiteter, varför annan myndighet torde komma att
företräda statsverket vid bevakningen av de belopp som inte förfallit till
betalning. Nämnden framhåller vidare, att .statsverkets här aktuella fordringar
till sin karaktär skUjer sig från de framtida förmåner som avses i 149 § UL.
Till skillnad från de senare amorteras t. ex. avdikningslånen enligt plan med
lika annuiteter, vilka innehåller både en kapitalavbetalningsdel och en
räntedel. Sistnämnda förhållande bör observeras när det i den föreslagna
lagtexten talas om beräkning av "kapitalvärdet av belopp som faststäUts
men ännu ej förfallit tUl betalning". Ehuru det kan förefalla naturligt
att i detta
4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 180
Prop,
1971:180 50
fall endast återstående kapitalbelopp skall kapitaliseras,
anser nämnden det önskvärt att ett påpekande görs härom.
Föredraganden. Enligt 5 kap. 1 § FBL får genom
fastighetsreglering mark överföras frän en fastighet tUl en annan. Under vissa
förutsättningar kan man överföra en fastighets hela ägovälde med påföljd att
fastigheten utplånas. För mark som genom överföring frångår fastighet skall
enligt 2 § vederlag utgå i mark, såvida inte ersättning i pengar är mer
ändamålsenlig. Om fastighet sorn svarar för fordran undergår värdeminskning
genom regleringen eller helt eller delvis inlöses, skall enligt huvudregeln i
16 § fastighetsägarens ersättning inbetalas till myndighet som Konungen
bestämt. Inbetalda medel fördelas därefter av länsstyrelsen mellan fordringshavarna.
Bestämmdserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendoiu
äger härvid motsvarande tUlämpning.
Reglerna om fördelning av inbetalda medel i samband med
fastighetsreglering avser endast fordringsbelopp som förfaUit till betalning.
De fordringar som utan inskrivning har förmånsrätt i fast egendom förfaller som
regel med visst belopp årligen. Om fastighet som svarar för sådan fordran
utplånas genom fastighetsreglering, förlorar fordringshavaren sin säkerhet för
de i framtiden förfallande beloppen utan att fä någon kompensation härför. För
att bereda sådan fordringshavare en mera tryggad ställning föresläs i promemorian
att fordringshavaren vid fördelningen av ersättning för fastighet som i sin
helhet tagits i anspråk vid fastighetsreglering skall få delta med
kapitalvärdet av de belopp som vid fördelningstillfället fastställts men ännu
inte förfallit till betalning. Förslaget har utformats som ett tillägg till 5
kap. 16 § andra stycket FBL.
Förslaget har fått ett positivt mottagande vid
remissbehandlingen. Behovet av skydd för fordringshavare av ifrågavarande slag
har understrukits från flera håll.
En remissinstans har gjort gällande att ersättning till fordringshavaren
bör utgå även när en väsentiig del av en fastighet tas i anspråk genom
fastighetsreglering. Otvivelaktigt talar principiella skäl för införande av en
sådan regel. Den skulle emellertid ställa fastighetsbildningsmyndigheten inför
vanskliga avgöranden och vara ägnad att fördröja och fördyra förfarandet vid
fastighetsreglering. Genom reglerna i 3 kap. 1 § och 5 kap. 6 § andra stycket FBL
torde vara sörjt för att fordringshavaren efter regleringen får
tillfredsställande säkerhet för belopp som förfaller i framtiden. Jag vUl
därför ansluta mig till promemorieförslaget. Som direkt framgår av lagtexten
är den föreslagna bestämmelsen tillämplig i alla de fall då fastighet utplånas
genom fastighetsreglering. Lagtexten ger vidare vid handen att rätten till
utdelning omfattar samtiiga belopp som bestämts i förväg, vare sig de av-
Prop. 1971:180 51
ser
avbetalning eller ränta. Kapitalvärdet av dessa belopp skall beräknas efter en
räntefot av fem procent om året.
Med anledning av de
nyligen antagna ändringarna i den exekutionsrättsliga lagstiftningen föreslås
vidare en redaktioneU jämkning i 5 kap. 16 § andra stycket FBL.
5
Äganderättsutredning och legalisering
5.1 Inledning
På
flera håll i landet men främst inom vissa delar av Kopparbergs län hindras eUer
försvåras ett ändamålsenUgt markutnyttjande av de oklara
fastighetsförhållandena. Oklarheterna har tUl övervägande del sin orsak i
sämjedelningar och andra privata jorddelningsåtgärder. Sådana åtgärder har
inte sällan skett successivt under mycket läng tid. Genom åtgärderna har
sambandet meUan den officiella fastighetsindelningen och äganderätten till
marken brutits, och stor ägosplittring har ofta åstadkommits. Detta har i sin
tur lett tiU ovisshet rörande äganderätten samt tiU brister i
lagfartsförhållandena.
Statsmakterna har länge
haft sin uppmärksamhet riktad på de nu antydda problemen och sökt att med
lagstiftning komma till rätta med dem. Denna lagstiftning inriktades till en
början enbart på Kopparbergs län. Lagen (1962: 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall (ÄUL) gällde sålunda
ursprungligen endast detta län. Genom en ändring i lagen är 1963 (1963: 122)
vidgades dess tUlämpningsområde till hela riket. ÄUL fick sin nuvarande
lydelse genom en lagändring är 1970 (1970: 714).
ÄUL:s huvudsyfte är att
bringa klarhet i ovissa äganderättsförhållanden och avhjälpa brister i
lagfartsförhållanden. Lagen har dessutom till ändamål att få tiU stånd
överensstämmelse mellan äganderättsförhållanden och officieU
fastighetsindelning. Detta sker genom att sämjedelning och andra privata
jorddelningsåtgärder legaUseras, dvs. tiller-känns samma verkan som reguljär
fastighetsbildning. Är 1968 tillkom en ny lag med enbart det sist angivna
syftet, nämligen legaUserings-lagen (1968: 578) (LL). Ikraftträdandet av FBL
har aktualiserat ganska omfattande ändringar i ÄUL och LL. De överväganden som
härvid gjorts har resulterat i den tidigare nämnda departementspromemorian Ds
Ju 1971: 17, som innehåller förslag tUl en ny lag om äganderättsutredning och legalisering.
5.2 Gällande
rätt
Sanering
av tilltrasslade fastighetsförhållanden sker enligt ÄUL genom
äganderättsutredning. Sådan utredning fär företas beträffande om-
Prop. 1971:180 52
rade
där äganderätten tiU fastigheter är oviss. Som vUlkor gäller dock att det från
allmän och enskild synpunkt skall vara av väsentlig betydelse att ovissheten
undanröjs, och att åtgärder härför lämpligen bör vidtas i ett sammanhang.
Äganderättsutredning får vidare ske beträffande område där fastighetsägarna
saknar lagfart i betydande omfattning.
Som
framgår av det anförda 'är äganderättsutredning en extraordinär åtgärd. Detta
understryks ytterligare av reglerna om initiativrätt. För att
äganderättsutredning skall få äga rum krävs sålunda särskilt förordnande. IntUl
utgången av år 1970 fick bara Kungl. Maj:t förordna om äganderättsutredning.
Förordnande meddelas numera av överlantmätaren efter samråd med sådana
myndigheter, främst inskrivningsdomaren, vilkas verksamhetsområden berörs av
åtgärden. I svårbedömda fall ankommer det dock på lantmäteristyrelsen att
förordna om äganderättsutredning.
Äganderättsutredning
sker vid lantmäteriförrättning. I fråga om område, där fastighetsregister för
stad skall föras, verkstäUs förrättningen av den som på grund av tjänst eller
förordnande är behörig att förrätta avstyckningar. I andra fall handläggs den
av distriktslantmätaren. Lantmäteristyrelsen kan också förordna annan lämplig
person tUl förrättningsman.
Förrättningsmannen
skall inleda äganderättsutredningen med att samla in tUlgängliga officiella
uppgifter om fastighetsindelningen och äganderättsförhållandena. Vidare skall
han uppr'ätta en sammanställning över lagfartsförhållandena. Detsamma gäller
inteckningsförhållandena. Dessa behöver dock bara redovisas i den utsträckning
som de har betydelse för utredningen av äganderättsfrågorna. Förrättningen har
alltså inte till syfte att bringa fuU klarhet i inteckningsförhåUandena.
Förrättningsmannen
skall härefter hålla sammanträde med sakägarna. Minst fjorton dagar före första
sammanträdet skall kungörelse om sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla
samt införas i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning. Dessutom skall
personliga kallelser tUlställas sakägarna. Vid första sammanträdet skall
förrättningsmannen informera sakägama om utredningens omfattning och ändamål.
Sakägarna skall också få ta del av det då föreliggande utredningsmaterialet. Sammantr'ädet
skall mynna ut i ett föreläggande för sakägarna att inom viss tid, minst en
månad, hos förrättningsmannen anmäla anspråk på äganderätt till egendom som
ingår i förrättningsområdet. Föreläggandet skall läsas upp för sakägarna vid
sammanträdet och anslås på kommunens anslagstavla.
Innebörden
av anmälda äganderättsanspråk skall klarläggas av förrättningsmannen. Denne
skall vidare upprätta en sammanställning över anspråken och vad som i övrigt
kommit fram rörande förhållanden
Prop. 1971:180 53
som
är av betydelse för äganderättsutredningen. Sammanställningen skall läggas fram
för sakägarna vid nytt sammanträde.
I
enklare faU behöver inte mer än ett sammanträde hållas. Härför fordras dock
medgivande av alla kända sakägare.
Pä
grundval av den utredning som kommit fram vid sammanträden eller på annat sätt
skall förrättningsmannen pröva vem som i varje särskilt fall bör anses vara
ägare till den mark som förrättningen omfattar. Resultatet av denna prövning
redovisas i en s. k. äganderättsförteckning.
I äganderättsförteckningen
skall varje sådan del av fastighet eller marksamfällighet som utgör en särskild
äganderättslig enhet redovisas för sig som en ägolott, om uppdelningen av
fastigheten eller samfälligheten har skett genom sämjedelning, arealöverlätdse
eller liknande åtg'ärd före den 1 juU 1962. Detta gäUer dock inte i den mån fastighetsbUdning
i överensstämmelse med delningen medför skada för innehavare av fordran eller
rättighet för vilken fastighet eller del därav svarar eller
inteckningsförhållandena på annat sätt lägger hinder i vägen. En oskadlighetsprövning
skaU således alltid ske med hänsyn tUl inteckningshavarnas rätt.
Den
omständigheten att en del av en fastighet eller samfällighet tagits upp som särskUd
ägolott i förteckningen har den verkan att den pä privaträttslig väg gjorda
uppdelningen legaliseras, dvs. godkänns som fastighetsbUdning. Detta innebär i
sin tur att den efter legaliseringen gällande fastighetsindelningen inte har
föregåtts av någon prövning frän plan- och jordpolitisk synpunkt. Legaliseringens
rättsverkningar är dock inskränkta bl. a. såtillvida som gräns inte skall anses
vara i laga ordning bestämd.
Om
bara en del av en ägolott besväras av inteckningar, fär förrättningsmannen med
ägarens medgivande förordna att med ägolottens upptagande i äganderättsförteckningen
skall följa samma verkan som om den inteckningsbdastade delen och resten av
ägolotten utgjort särskilda fastigheter, som sammanlagts med varandra.
Anteckning om sådant förordnande skaU ske i fastighetsboken.
Kostnaderna
för äganderättsutredningen skall i den mån de inte betalas av statsmedel
fördelas mellan sakägarna efter skälighet.
Talan
mot förrättningen får föras hos ägodelningsrätten på samma sätt som gäller för
jorddelningsförrättning i allmänhet. Enligt uttrycklig föreskrift skall besvär,
vari klaganden yrkar att han i stället för annan person skall tas upp i
äganderättsförteckningen som ägare till viss egendom, anses innefatta yrkande
om bättre rätt till egendomen.
Efter
äganderättsutredningens avslutande men före fullföljdstidens utgång skall
äganderättsförteckningen ges in till inskrivningsdomaren. Denne har att på
grund av förteckningen meddela lagfart för var och en som tagits upp som ägare
av fast egendom och som inte tidigare
Prop. 1971:180 54
har
lagfart på samma egendom. Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen
efter det att förrättningen vunnit laga kraft i vad avser den aktuella
egendomen.
Som viUkor
för att lagfart skall få meddelas gäller bl. a. att egendomen registrerats som
särskild fastighet. Detta betyder att behövliga registreringsåtgärder med
anledning av legaliseringen bör ske skyndsamt. Om registrering inte hunnit;ske
när lagfartsfrågan prövas, skall lagfartsärendet förklaras vUande.
Om
två eller flera fastigheter enligt äganderättsförteckningen har samme ägare och
innehas med samma rätt, får de pä förrättningsmannens initiativ sammanläggas tUl
en fastighet. Förrättningsmannen skall ta initiativ tUl sammanläggning, om
lämpligare fastighetsindelning vinns genom åtgärden. Sammanläggning får dock
inte ske mot ägarens bestridande, om inte detta uppenbart saknar fog.
Under
äganderättsutredningen skall förrättningsmannen höra sakägama över frågan om
sammanläggning och informera dem om åtgärdens innebörd och verkan. Han skall
vidare upprätta förslag till sammanläggning och inge detta tilliägodelningsdomaren.
Förslaget skall av denne behandlas som en ansökan om sammanläggning. Bestämmelserna
i lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter å landet är i huvudsak tUlämpUga
såvitt avser förfarandet, den sakrättsliga prövningen samt verkan av
sammanläggning. Prövningen skall dock alltid hänskjutas tUl ägodelningsrätten.
>
Enligt
LL kan erkännande av privat jorddelning som fastighetsbUdning ske genom
särskild förrättning. I stort sett samma slags privata jorddelningsåtgärder får
legaliseras enligt denna lag som enligt ÄUL. En olikhet är emellertid att LL
inte äger tillämpning pä s. k. sämje-ägoutbyten (se prop. 1968: 127 s. 56 och
65). Att märka är att även s. k. komplicerad sämjedelning, dvs. sådan
sämjedelning som omfattat flera fastigheter, kan legaliseras enligt LL. I
motsats tiU vad som annars gäller skall dock i detta fall ,en oskadlighetsprövning
ske till förmån för inteckningshavare och liknande rättsägare.
Förrättning
enligt LL förutsätter skriftlig ansökan från den som äger del i fastighet som
delats. Om det är av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att
legalisering sker, får frågan dock prövas utan ansökan. Vidare får
överlantmätaren förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan,
om det är av större betydelse från aUmän synpunkt att delningar inom visst
område legaliseras.
LL:s
bestämmelser om förrättningsman är i sak identiska med ÄUL:s.
Förrättningsmannen
skall vid legaliseringsförrättning hålla sammanträde med sak'ägarna.
Sammanträde är dock inte obligatoriskt, om stridiga intressen meUan sakägare
inte förekommer och hinder mot legalisering inte möter. Sammanträde får vidare
underlåtas, om ansökan skall avvisas eller om det är uppenbart att legalisering
inte får ske.
Prop.
1971:180 55
I
fråga om kungörelse och kaUelse tUl sammanträdet gäller i stort sett samma
bestämmelser som för sammanträde vid äganderättsutredning.
Kungörelseföreskrifterna är dock något mmdre rigorösa. Bl. a. behöver
kungörelsen inte införas i Post- och Inrikes Tidningar.
Om
författningen rör komplicerad sämjedelning, är innehavare av inteckning i någon
av fastigheterna eller i del av fastighet sakägare vid förrättningen. Sådan
sakägare behöver dock inte kallas till sammanträde, om det är uppenbart att legalisering
inte kan vara till skada för honom.
ÄganderättsförhåUandena
inom den delade egendomen skall vid legaliseringsförrättning utredas endast i behövUg
omfattning. Detta innebär att utredningen inte skall göras mera omfattande än
som är nödvändigt för att fastslå om delningen är av sådan beskaffenhet att
den kan legaliseras eller inte. All utredning som kommer fram vid förrättningen
och som är av betydelse för frågan om delningens innebörd skall emellertid
bevaras för framtiden genom att antecknas i förrättningsprotokollet.
LL
innehåller i likhet med ÄUL en uttryckUg föreskrift om att legalisering inte
medför att gräns anses vara i laga ordning bestämd.
Kostnaderna
för legaliseringsförrättning skall betalas av sakägarna och fördelas mellan dem
efter vad som är skäligt, i den män överenskommelse om fördelningen inte träffas.
Om förrättning har påbörjats utan ansökan och inte leder till legalisering,
skall kostnaderna betalas av staten.
I
fråga om fullföljd av talan mot förrättning innehåller LL i huvudsak samma
regler som enligt ÄUL.
5.3
Allmänna synpunkter
5.3.1
Sammanförande av ÄUL och LL till en gemensam lag
Promemorieförslaget.
Det står enligt promemorian utan vidare klart att det också i fortsättningen
behövs särskUd lagstiftning för att man skaU kunna komma till rätta med de
tilltrasslade fastighetsförhällan-den som råder på vissa håll i landet, främst
i Kopparbergs län. Tillkomsten av JB och FBL, som båda föratsätter att den
officiella fastighetsindelningen stämmer överens med den civUrättsliga
uppdelningen av marken på olika ägare, gör en sanering av fastighetsförhåUandena
om möjUgt ännu angelägnare än tidigare.
Erfarenheten
vid tillämpningen av ÄUL visar att denna utgjort ett smidigt och effektivt
instrument för att fä tUl stånd den önskade saneringen.
Äganderättsutredningsinstitutet bör därför enligt promemorian behällas oföfändrat
i sina huvuddrag. Vissa åtgärder bör dock vidtas för att ytterligare öka
institutets användbarhet.
Prop. 1971:180 56
I
promemorian erinras om att man vid tillkomsten av LL utförligt diskuterade
frågan huruvida ett legaliseringsinstitut borde införas vid sidan av reglerna
om legalisering 'i ÄUL. Departementschefen fann övervägande skäl tala för att man
skulle ha ett sådant institut (prop. 1968: 127 s. 43). Även i promemorian anses
det vara lämpligt att ha ett institut som är särskilt inriktat på att
möjliggöra legalisering av privat jorddelning.
I
promemorian understryks att det anförda inte innebär att man bör bibehålla den
nuvarande uppdelningen av äganderättsutrednings- och legaliseringsinstituten på
två skUdä lagar. I ÄUL och LL finns flera bestämmelser som är mer eUer mindre
identiska. Det förslag som läggs fram i promemorian innebär att de båda
instituten ytterligare närmar sig varandra i såväl sakligt som formeUt
hänseende. Ett sammanförande av instituten till en gemensam lag skuUe
otvivelaktigt medföra lagtekniska fördelar och även vara ägnat att underlätta
rättstillämpningen. Några skäl som talar mot ett sådant sammanförande anses inte
kunna anföras.
En
helt ny lag som ersätter både ÄUL och LL bör därför enligt promemorian
genomföras. Den kan lämpligen kallas lag om äganderättsutredning och legalisering.
Den
nya lagen anses lämpligen kunna disponeras på det sättet att i olika
avdelningar tas upp särskilda bestämmelser om äganderättsutredning resp. legalisering.
För de båda instituten gemensamma bestämmelser föreslås få bilda en tredje
avdelning i lagen.
Remissyttrandena.
Det i promemorian framlagda förslaget till lag om äganderättsutredning och legalisering
har i stort sett fått ett mycket positivt mottagande hos remissinstanserna.
Flera av dessa understryker fördelarna av att föra samman ÄUL och LL tUl en
gemensam lag. Från olika håll framhålls att lagtexten är redigt uppställd och
lättläst.
Lantmäteristyrelsen
vill dock föra integreringen av ÄUL och LL ännu längre än enligt
promemorieförslaget och hävdar att det numera finns skäl att överväga frågan om
de materiella villkoren för äganderättsutredning. Styrelsen påpekar att det
enligt förslaget gäller mindre stfänga fömts'ättningar för sådan
'äganderättsutredning som företas vid legaliseringsförrättning än för
fristående äganderättsutredning. Denna skillnad inbjuder till ett kringgående
av villkoren i 1 § genom att äganderättsutredning verkstäUs inom ramen för legaliseringsförrättning.
Styrelsen föreslår att villkoren för fristående äganderättsutredning närmas tUl
vUlkoren för sådan utredning i samband med legaliseringsförrättning och att
villkoren i båda fallen får i huvudsak det innehåll som framgår av 21 § promemorieförsläget.
En sådan ändring bör enligt
Prop. 1971:180 57
styrelsen
få till följd att äganderättsutredning och legalisering arbetas samman tUl ett
institut.
Några överlantmätare för
fram invändningar mot redigeringen av lagförslaget. De anser att lagen blir tungläst
och svåröverskådlig för den som skall tiUämpa enbart bestämmelserna om legalisering.
SärskUt beror dessa nackdelar pä de mänga hänvisningarna i legaliseringsav-snittet
dels tiU bestämmelserna om äganderättsutredning och dels tUl bestämmelser i FBL.
Föredraganden.
Lagstiftningen på det område som har behandlats i promemorian är mycket
angelägen. Ordning och reda i fastighetsförhållanden är i stor utsträckning en
fömtsättning för såväl samhällelig som enskUd verksamhet.
Sett
i stort synes promemorians förslag tUl lag om äganderättsutredning och legalisering
erbjuda ett i förhåUande till ÄUL och LL mera effektivt medel att utan risker
frän rättssäkerhetssynpunkt komma tUl rätta med oklarheter i fräga om
äganderätten till fast egendom och att återsfälla sambandet mellan den
officiella fastighetsindelningen och den dvilrättsligt g'äUande uppdelningen av
marken pä olika ägare. Förslaget står också både sakligt och formellt i god
samklang med annan modem lagstiftning på fastighetsrättens område.
Som
anförs i promemorian torde det även för framtiden vara lämpligt att ha ett
institut som är särskUt inriktat på att möjliggöra legalisering av privat
jorddelning. Det nuvarande systemet med två skilda institut, som vart och ett
har sin särskUda huvudfunktion och därav betingade utformning, bör med andra
ord behällas. De från 1 § ÄUL till 1 § promemorieförslaget överförda materiella
villkoren för äganderättsutredning synes väl avvägda med tanke på de
förhållanden för vilka institutet är avsett. Någon fara för att dessa villkor
skall kringgås genom att äganderättsutredning verkställs inom ramen för legaliseringsförrättning
torde knappast föreligga. Äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning
får nämligen enligt 21 § promemorieförslaget inte ske beträffande annan
egendom än sådan som skall bli föremål för legalisering vid förrättningen.
Promemorieförslagets grundläggande systematik bör sålunda godtas.
I
promemorian framförs den uppfattningen att ett sammanförande till en gemensam
lag av alla de bestiimmdser som har till ändamål att undanröja ölägenheterna av
privata jorddelningsåtgärder och som nu finns i två skUda lagar medför
lagtekniska fördelar och är ägnat att underlätta rättstillämpningen. Jag delar
denna uppfattning. Med denna utgångspunkt kan man inte undgå att ha en del
hänvisningar i lagtexten. Behövliga föreskrifter om handläggningen av de olika
slagen av förrättningar kan meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer.
Prop. 1971:180 58
5.3.2
Den nya lagens tillämpningsområde
Promemorieförslaget.
ÄUL:s tillämpning var ursprungligen territori-eUt begränsad tUl Kopparbergs
län. Sedan det konstaterats att fastighetsförhåUandena på flera andra håll i
landet var av motsvarande beskaffenhet som i Kopparbergs län, upphävdes
emellertid denna begränsning genom en lagändring år 1963. Också LL är tUlämplig
i hela landet. Det saknas enligt promemorian anledning att i territoriellt avseende
inskränka tillämpligheten av den lag som skall ersätta ÄUL och LL.
Legalisering enligt ÄUL
kan ske beträffande alla förekommande former av privat jorddelning. Så är d'äremot
inte faUet vid tUlämpning av LL. Denna lag omfattar nämUgen inte sämjeägoutbyten.
Detta motiverades vid lagens tUlkomst med att frågan om s'ämjeägoutbyten lämpligen
borde regleras i anslutning till lagstiftningen om införandet av JB (prop.
1968: 127 s. 56). I 18 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP)
har därefter införts en bestämmelse om gränshävd. Om fastighetsgräns under
minst tjugo är oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt
lag och om det framgår av omständigheterna att hävden grundats på
överenskommelse som före JB:s ikraftträdande ingåtts meUan 'ägarna på ömse
sidor, g'äller enligt bestämmelsen den sträckning i vilken gränsen hävdats.
Det är inte möjligt att
med stöd av gränshävdsbestämmdsen i 18 § JP få till stånd en legalisering av
alla slags sämjeägoutbyten som är dvilrättsligt giltiga (jfr prop. 1970: 145 s.
121 och 123). F. n. kan emellertid varje sådant sämjeägoutbyte legaliseras vid
förrättning enUgt ÄUL, om det har ägt rum före den 1 juU 1962. Med hänsyn till
den målsättning som bör ställas upp för den nya lagen är det enligt promemorian
obefogat att inskränka möjligheterna till legalisering av sämjeägoutbyten. I
lagen bör d'ärför de typer av privata jorddelningsåtgärder som kan legaliseras
anges på samma sätt som skett i ÄUL.
I fråga om legaliseringsbestämmdsernas
tUlämplighet med hänsyn till tidpunkten för den privata jorddelningens tUlkomst
måste det enligt promemorian beaktas att man redan i ÄUL och LL intagit en liberal
hållning. Någon anledning att i den nya lagen utsträcka legali-seringsmöjligheterna
till sådana dvilrättsligt giltiga och alltjämt bestående delningar som har
skett den 1 juli 1962 eUer senare kan d'är-för inte anses föreligga.
Remissyttrandena.
Förslaget att utsträcka legaliseringsinstitutet tUl att omfatta också sämjeägoutbyten
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Svea ftovrätt
framhåller dock att flertalet sämjeägoutbyten inte torde vara dvilrättsligt gUtiga.
Hovrätten anser att legalisering av sådana s'ämjeägoutbyten bör tiUåtas, om de
faktiskt
Prop.
1971:180 59
har
bestått under någon icke alltför kort tid och vid förrättningstillfället aUtjämt
respekteras av markägarna. Den föreslagna lagtexten lägger enligt hovrätten
inte hinder i vägen för en sådan tillämpning men ett klarläggande uttalande i
saken är erforderligt.
Svea hovrätt förordar
dessutom att sådana arealöverlåtelser som med civilrättslig giltighet har
kunnat ske under tiden den 1 juli 196231 december 1968 skall omfattas av den
nya lagen. Eftersom sådana överlåtelser inte kan retroaktivt ogiltigförldaras,
måste de enligt hovrätten förr eller senare godtas även i fastighetsbUdningshänseende
genom någon form av legalisering. Dessa överlåtelser kan visserligen ofta utgöra
en främst frän planpolitisk synpunkt olämplig fastighetsbUdning. Enligt
byggnadslagstiftningen skaU man emeUertid vid upprättande av byggnadsplan tiUse
att planen så långt möjligt anknyter till de bestående
äganderättsförhållandena. På grand härav har ifrågavarande arealfång fått
verkan från plansynpunkt redan i och med äganderättens övergång.
Föredraganden.
Som anförs i promemorian saknas det anledning att territoriellt begränsa den
nya lagens tillämpningsområde. Vid remissbehandlingen har också kommit fram
uppgifter som tyder på att 'äganderättsutredningsinstitutet inom den närmaste
framtiden torde komma till ökad användning på åtskiUiga håll i landet utanför
Kopparbergs län, där ju ÄUL fått sin ojämförligt största användning.
I
promemorian föreslås den skiUnaden i förhällande till gällande rätt att legaliseringsinstitutet
blir tiUämpligt också pä sämjeägoutbyte. Den nuvarande ordningen, enligt vilken
komplicerad sämjedelning men inte sämjeägoutbyte kan legaliseras enligt LL,
synes inte kunna försvaras från logisk synpunkt, eftersom komplicerad
sämjedelning i princip kan betraktas som en traditionell sämjeddning efter anddstal
av varje i delningsobjektet ingående fastighet i kombination med sämjevis genomförda
ägoutbyten. SärskUt med tanke pä att enligt ÄUL legalisering kan ske även av s'ämjeägoutbyte
saknas det anledning att i detta sammanhang göra någon som helst skillnad
mellan ä ena sidan sämjeägoutbyte och ä andra sidan övriga former av privata jordddningsätgär-der.
Lagen bör därför få det tUlämpningsområde som föreslagits i promemorian.
Vad
angår frågan om behandlingen av sädana arealöverlåtelser som ägt rum under
tiden den 1 juli 196231 december 1968 anser jag att man inte i detta
sammanhang bör vidta några lagstiftningsåtgärder. I likhet med vad som skedde
vid tUlkomsten av JP bör frågan alltså ställas på framtiden (jfr prop. 1970:
145 s. 126).
Prop. 1971:180 60
5.3.3
Äganderättsutrednings- och legaliseringsinstitutens allmänna utformning
Promemorieförslaget.
Prövning av förutsättningarna för legalisering sker f. n. enligt såväl ÄUL som LL
i första instans vid lantmäteriförrättning. Erfarenheterna härav är mycket
goda. Med hänsyn härtill finns enligt promemorian ingen anledning att frångå
den nuvarande ordningen i fråga om formen för prövning av legaliseringsfrågor.
Förrättningar
enligt ÄUL och LL handläggs f. n. av distriktslantmätaren eller annan
förrättningsman utan biträde av gode män. Enligt FBL skall alla slag av
förrättningar handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten. Denna består av en
förrättningslantmätare. Dessutom skall två gode män ingå i myndigheten under
vissa förutsättningar.
I
promemorian framhålls att legaliseringsfrågor ofta aktualiseras i samband med
fastighetsbildningsförrättning. Legaliserings- och fastighetsbildningsfrågorna
bör då kunna handläggas gemensamt vid en förrättning. Vid handläggning av
äganderättsutredning, som kan ta lång tid i anspråk, är det angeläget att
förrättningsmannen kontinuerligt hålls underrättad om sådana ändringar i
fastighetsindelningen, som sker i reguljär ordning under
äganderättsutredningens gång. Med hänsyn härtill och tiU det nära sakliga
samband som råder mellan legalisering och reguljär fastighetsbUdning bör,
uttalas det i promemorian, förrättning enligt den nya lagen handläggas av fastighetsbUdningsmyndigheten.
I fråga om myndighetens sammansättning bör också samma regler gälla som för
fastighetsbildningsförrättning. Som regel torde bUräde av gode män inte vara
behövligt vid äganderättsutrednings- eUer legalise-ringsförr'ättning.
IntUl
utgången av är 1970 kunde äganderättsutredning påbörjas endast efter
förordnande av Kungl. Maj:t. Detta motiverades av äganderättsutredningamas
betydelse för inskrivningsverksamheten inom domsagorna, deras extraordinära natur
och möjligheterna att handlägga dem med tillgängliga personalresurser. Den
angivna ordningen var emellertid tungrodd och hindrade ett smidigt utnyttjande
av ÄUL. Fr. o. m. den 1 januari 1971 har därför skett en uppmjukning såtillvida
som överlantmätaren numera skall meddela förordnande om äganderättsutredning
efter samråd med övriga berörda myndigheter. Om skUda meningar framkommer i
ärendet eller om detta av annan anledning är svårbedömt, ankommer det dock pä lantmäteristyrelsen
att avgöra om förordnande skall meddelas. Vad som sålunda gäller innefattar enUgt
promemorian en lämplig avvägning mellan de olika synpunkter som här bör
beaktas. Bestämmelser av motsvarande innehåll bör därför tas upp i den nya
lagen. EmeUertid har i prop. 1970: 188 lagts fram förslag till riktiinjer för
omorganisation av lantmäteriverksamheten. EnUgt dessa skaU överlantmätarens
myndighetsutövning in-
Prop. 1971:180 61
ordnas
i länsstyrelsen. Som följd härav övertar länsstyrelsen överlantmätarens
funktioner enligt FBL. Förslaget har godtagits av riksdagen. Med hänsyn härtUl
föreslås i promemorian att länsstyrelsen skall meddela förordnande om
äganderättsutredning.
Något skäl att ändra
nuvarande regler om vUlkor för förordnande om äganderättsutredning synes inte
föreligga, framhålls det vidare i promemorian. Inte heller i fråga om
förfarandet vid äganderättsutredning finns det anledning att göra några mer vittsyftande
ändringar. En anpassning till FBL och annan nytUlkommen lagstiftning bör dock
ske. En speciell fräga som härvid uppkommer gäller sammanläggning av fastigheter
som enligt äganderättsutredningen har samme ägare. En annan fråga som enligt
promemorian bör tas upp till omprövning rör skyddet för panträttshavare och
liknande rättsägare. Promemorians överväganden rörande detta spörsmål redovisas
i avsnitt 5.3.4.
Enligt ÄUL kan
sammanläggning ske i anslutning till äganderättsutredning. Ett särskilt
förfarande är nu anordnat för denna form av fastighetsbUdning. Det ankommer
sålunda på ägodelningsrätten att efter äganderättsutredningens avslutande
pröva sammanläggningsfrågan. I promemorian anförs att möjligheterna till
sammanläggning i samband med äganderättsutredning torde böra behällas i den nya
lagen. I konsekvens med den reglering som har skett i FBL bör dock prövningen av
sammanläggningsfrägor föras över tiU fastighetsbildningsmyndigheten. Det
faller sig då naturligt att prövningen samordnas med äganderättsutredningen
och sker vid samma förrättning som denna. En sådan ordning förutsätter att
frågan om sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot fastighetsbUdningsmyndighetens
avgörande i fråga om äganderätten till sammanläggningsobjekten. Om möjlighet
härtill öppnas, synes något hinder mot gemensam förrättningsprövning inte
föreligga. Med hänsyn härtill och till de praktiska fördelar som är förenade
med denna handläggningsordning bör den införas i den nya lagen.
Bestämmelsema
om sammanläggning i samband med äganderättsutredning bör enUgt promemorian
uppenbarligen utformas i så nära anslutning till 12 kap, FBL som möjligt, Bestämmelsema
i detta kap. kan dock inte tUl aUa delar göras omedelbart tUlämpliga pä sådan sammanräggning.
Kravet i 12 kap. 4 § första stycket FBL pä lagfart kan sålunda inte
upprätthållas, eftersom lagfart skall beviljas av inskrivningsmyndigheten
först efter förrättrungens avslutande. Det finns inte heller anledning att stäUa
upp ett sådant vUlkor i detta sammanhang vid sidan av kravet på att
sammanläggningsobjekten skall ha samme ägare. Frågan humvida sistnämnda
villkor är uppfyllt skall givetvis bedömas med hänsyn till resultatet av
äganderättsutredningen och denna skall också Taggas till grand för
inskrivningsmyndigheteris beslut i lagfartsärendet. En annan avvikelse som bör
göras från 12 kap. FBL
Prop, 1971:180 62
är
att förrättningsmyndigheten i likhet med vad som nu gäller bör fä generell
möjlighet att ta upp fråga om sammanläggning utan ansökan.
I
promemorian behandlas därefter legaliseringsinstitutet. Detta anses i
fortsättningen liksom hittills böra ha ett i förhällande till äganderättsutredningsinstitutet
mer begränsat syfte. Det bör sålunda i första hand ha till ändamål att möjliggöra
legalisering av enstaka fall av privat jorddelning. Härav följer att för legalisering
normalt bör krävas initiativ frän sakägare. LL:s bestämmelser om rätt för
myndighet att ta initiativ till legalisering i vissa speciella fall anses dock
böra behällas.
I
likhet med vad som föreslagits i fråga om äganderättsutredning bör förfarandet
vid legalisering anpassas bl. a. till FBL. Enligt promemorian bör emellertid
härutöver vissa ändringar av materiell innebörd göras för att öka
användbarheten av legaliseringsinstitutet. Det måste betecknas som en brist hos
LL att oklarheter i äganderätts- och lagfartsförhållanden inte kan ordnas upp
i samband med legaliseringsförrättning. Även om sådana oklarheter är mindre
vanliga i de fall pä vUka LL 'är avsedd att tUlämpas, förekommer de dock i inte
helt obetydlig omfattning. Det skulle från alla synpunkter vara mest
rationellt, om oklarheter av detta slag kunde undanröjas i samband med legaliseringen.
Att
märka i detta sammanhang är att JB innehåUer bestämmelser som ger möjlighet att
komma till rätta med brister i lagfartshänseende. Vad som åsyftas är reglerna
om s. k. lagfartssammanträde. Enligt 20 kap. 1013 §§ JB skall
inskrivningsmyndigheten på begäran sätta ut sådant sammanträde för utredning
angående äganderätten till fastighet, om fastighetens förvärvare kan göra
sannolikt att hans fångeshandling har förkommit eller förstörts eller om
bifall till förvärvarens lagfartsansökan är beroende av att föregående ägares
förvärv lagfares och förvärvaren kan göra sannolikt att dennes fångeshandling
har förkommit eller förstörts. Kungörelse om sammanträdet skall anslås i
inskrivningsmyndighetens kansli och dessutom införas i ortstidning och i
första numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tidningar. Minst tre månader
skall förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sammanträdet. Om det på
grund av innehåUet i protokollet från sammanträdet och vad som i övrigt
förekommit i ärendet måste antas att förvärvet ägt rum och att det är giltigt
och kan göras gällande, skall lagfart beviljas på grand av protokollet. Saknar
fångesmannen lagfart, skall förvärvaren beviljas lagfart under förutsättning
att han eller hans rättsinnehavare innehaft fastigheten med
'äganderättsanspråk under tio är.
Som framgår av det anförda
kommer, heter det i promemorian, möjligheterna att få lagfart efter lagfartssammantfäde
att vara snävare än efter äganderättsutredning. Fall kan tänkas förekomma då
ägaren till fast egendom inte kan påvisa ett förvärv i vanlig mening till stöd
för
Prop. 1971:180 63
sin
äganderätt och än mindre en förkommen eller förstörd fångeshand-Img.
Visserligen torde det vara möjUgt att låta lagfartssammanträde leda till
lagfart, även om upplysningar överhuvudtaget saknas om åtkomsten, men härför
krävs läng tids oklandrad hävd (se prop. 1970: 20 s. B 597). Också bortsett
frän dessa begränsningar i möjligheterna att vinna lagfart efter
lagfartssammanträde talar andra omständigheter för att lagfartsbrister bör
kunna repareras även i samband med legaliseringsförrättning. Det framstår
sålunda från såväl allmän som enskUd synpunkt som onödigt omständligt och
kostnadskrävande att två skilda förfaranden inför olika myndigheter måste
anordnas för undanröjande av de olägenheter som uppkommit genom privat
jorddelning. Erfarenheterna från tUlämpningen av ÄUL visar att brister i
lagfartsförhållanden kan avhjälpas genom förrättningsförfarande pä ett snabbt,
billigt och effektivt sätt utan att rättssäkerheten s'ätts i fara.
I enlighet med dessa
överväganden bör enUgt promemorian möjlighet öppnas att vid legaliseringsförrättning
utreda äganderättsförhållandena på samma sätt och med samma verkan i
lagfartshänseende som vid äganderättsutredning. Enligt LL gäUer f. n. att
förrättningsmannen i behövlig omfattning skall utreda äganderättsförhållandena
inom den delade fasta egendomen. Skyldigheten att alltid företa en sådan begränsad
utredning måste behäUas i den nya lagen. Om det därvid konstateras att
äganderätten är oviss eller att ägare saknar lagfart, bör möjlighet finnas att
företa en mer djupgående utredning som kan leda till lagfart. Någon
obligatorisk skyldighet för fastighetsbUdningsmyndigheten att göra en sådan
utredning bör dock inte föreskrivas. Skulle denna orsaka besvärande tidsutdräkt
och kan äganderätten lika väl utredas vid lagfartssammanträde, bör
fastighetsbildningsmyndigheten därför kunna underlåta att ta upp
äganderättsfrågan vid legaUseringsförrätl-ningen. Vidare bör lagfartsbrist, som
beror på försummelse från ägarens sida att söka lagfart trots att
förutsättningar för bifall till en lagfartsansökan föreligger, uppenbarligen
inte botas genom äganderättsutredning. Det anses vara ogörligt att i lagtexten
ange i vilka fall äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning
inte bör komma i fräga. I promemorian föresläs därför att det överlämnas åt fastighetsbUdningsmyndigheten
att i varje särskUt fall göra en lämplighetsbedömning om sådan utredning skall
verkställas eller inte.
Äganderättsutredning som
skall leda till lagfart är alltid en extraordinär åtgärd och
rättssäkerhetskraven bör vara desamma i vilket sammanhang åtgärden än äger
rum. Förfarandet vid själva utredningen bör därför enligt promemorian vara
detsamma när utredningen äger rum vid legaliseringsförrättning som när den sker
fristående som särskild förrättning.
Under förarbetena tiU ÄUL
framhöll lantmäteristyrelsen med instämmande av departementschefen (se prop.
1962: 159 s. 6869) att
Prop.1971:180 64
man
räknade med att sammanläggning pä grund av den betydande ägosplittringen inte
skulle komma att visa sig 'ändamålsenlig i någon väsentlig utsträckning.
Emellertid skulle enligt styrelsen en äganderättsutredning kunna leda till
mindre lämpligt resultat om lagen saknade regler som i möjligaste mån
säkerställde att sammanläggning kom till stånd. I den män fastigheter tillhörde
samme ägare och bUdade en brukningsenhet som var bättre än varje fastighet för
sig, borde de sammanläggas i samband med förrättningen i den utsträckning som
fordrades för att nå så lämplig fastighetsindelning som förhåUandena medgav.
Särskilt vid legaliseringsförrättning som kommer till stånd pä initiativ frän
det allmännas sida torde motsvarande behov av sammanläggning kunna göra sig
gällande. Enligt promemorian bör därför möjlighet öppnas att förordna om
sammanläggning vid legaliseringsförfätt-ning i likhet med vad som föreslagits i
fräga om förrättning för äganderättsutredning. I den mån
äganderättsförhållandena inte har utretts vid förrättningen och denna alltså
inte skall leda till lagfart, bör dock lagfartsvUlkoret i 12 kap. 4 § första
stycket FBL vara uppfyUt, innan sammanläggning får ske.
I denna del av promemorian
tas slutligen upp vissa lagfartsfrågor. ÄUL innehåUer i ett särskilt avsnitt
bestämmelser om lagfart efter äganderättsutredning. Några sakliga ändringar i
dessa besfämmelser synes enligt promemorian inte påkaUade. Däremot bör en
anpassning till JB i terminologiskt och redaktioneUt avseende ske. De nya
bestämmelserna bör uppenbarligen gälla vare sig äganderättsutredning sker vid särskild
förrättning eller vid legaliseringsförrättning. De föreslås därför placerade i
den avdelning av lagen som innehåller bestämmelser som är gemensamma fÖr dé
båda förrättningsformerna.
Remissyttrandena.
Fränsett det i avsnitt 5.3.1 redovisade uttalandet att äganderättsutredning och
legalisering bör föras samman till ett institut har promemorieförslaget inte
mötts av någon kritik vid remissbe-fvandlingen. Åtskilliga remissinstanser
hälsar tvärtom förslaget med tillfredsställelse. Främst välkomnar man den
föreslagna möjligheten att verkställa äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning.
Bl. a. lantmäteristyrelsen framhåUer att denna möjUghet tiUgodoser ett i den
praktiska förrättningsverksamheten konstaterat behov.
Föredraganden.
Som jag har anfört i avsnitt 5.3.1 bör utgångspunkten för den nya lagen vara
den att den nuvarande ordningen med tvä olika rättsinstitut, som har skUda
huvudsyften, bör behållas åtminstone tills vidare.
Med denna utgångspunkt har
förslaget i fräga om de båda institutens allmänna utformning vunnit samtliga
remissinstansers gillande. Också jag finner mig kunna ansluta mig helt till
förslaget. SärskUt de föreslag-
Prop. 1971:180 65
na
utvidgningama av legaliseringsinstitutet fyller en brist i den nu gällande
lagstiftningen och torde bli av stort värde när det gäller att skapa ordning
och reda i fastighetsförhållandena.
5.3.4
Rättighetshavamas ställning
Promemorieförslaget.
Enligt 8 § andra stycket andra punkten ÄUL får legaUsering av privat
jorddelning inte ske i den män den skulle lända till skada för innehavare av
fordran eller rättighet för vilken fastighet eller del därav häftar eller
hinder eljest föreligger på grund av inteckningsförhåUandena. Bestämmelsen
tillkom på förslag av lagrådet. Departementschefen hade tidigare avvisat
tanken pä att införa särskUda bestämmelser till skydd för inteckningshavare.
Departementschefen påpekade därvid (prop. 1962: 159 s. 40) att inteckning som
meddelats i kvotdel av fastighet kom, om kvotdelen utbröts sämjevis, att i fortsättningen
belasta enbart sämjelotten. På liknande sätt kom inteckning i en sämjdott att,
om sämjedelningen hävdes, gälla i motsvarande kvotdel av hela fastigheten. Med
hävande av sämjedelning borde härvid likställas det fall att sämjelottema förenades
i en ägares hand. Rättsverkningarna för inteckningshavarna inträdde således som
en omedelbar följd av ägarnas dispositioner. Enligt departementschefen var det
svårt att se att därutöver skulle kunna inträffa någon menlig effekt av själva legaliseringen.
Snarare syntes denna vara ägnad att stabilisera inteckningshavarnas stäUning
gentemot ägarnas godtycke. Detta gällde sannoUkt även i åtminstone flertalet
fall av komplicerad sämjedelning och av sämjeägoutbyte. Lagrådet fann
emellertid (prop. s. 78) uppenbart att äganderättsutredningen och den därmed
förenade fastighetsbildningen kunde ha ogynnsamma följder i fråga om
inteckningar. Dds fick antas att panträttens ekonomiska värde ibland blev
mindre. Dels kunde åtgärderna, om inteckningsförhållandena inte beaktades,
medföra komplikationer av rättsUg art. Som exempel anförde lagrådet det fallet
att en ägares kvotdel i flera fastigheter genom s'ämjedelning utlagts så, att
han inte fått någon mark inom en av fastigheterna, och att hans kvotdel i denna
fastighet var särskilt intecknad. Eftersom det inte med säkerhet kunde påräknas
att den nödvändiga ändringen av inteckningen kunde ske vid inteckningarnas
överförande till fastighetsboken, fann lagrådet det nödvändigt att förhållandet
beaktades redan vid äganderättsutredningen. I propositionen (s. 81) anslöt sig
departementschefen, om också med tvekan, till lagrådets förslag i denna del.
Även
i LL finns en bestämmelse om oskadlighetsprövning tUl förmån för rättighetshavare
och om beaktande av inteckningsförhåUandena i övrigt. Denna g'äUer emellertid
endast vid legalisering av komplicerad sämjedelning. Vid sådan legalisering
har rättighetshavärens ställ-
5
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 66
ning
å andra sidan stärkts på så sätt att han tillerkänts ställning som sak'ägare (6
§ tredje stycket). I motiven till bestämmelserna hänvisades i stort sett
endast tiU de uttalanden i ämnet som gjorts tidigare (prop. 1968: 127 s. 26, 54
och 82).
I promemorian anförs att
reglerna om oskadlighetsprövning i ÄUL och LL synes ha tillkommit för att
skydda de rättighetshavare som fått inteckning i sådan kvotdel i fastighet som
sedan utlagts som sämje-lott. Otvivelaktigt är emellertid att det är redan
genom avtalet om sämjedelning som risk uppstår för sådan rättighetshavare (jfr
lagrådets uttalande i prop. 1968: 127 s. 83). Vad som nu sagts gäller oavsett
om delningen omfattar en eller flera fastigheter. Legaliseringen har ingen
annan betydelse än att rådande förhållanden stabiliseras så att fastig-hets'ågarna
därefter inte har möjlighet att träffa avtal om återgång av sämjedelningen. Det
har ansetts att rättighetshavärens ställning härigenom ytterligare försämras.
En
fömtsättning för legaUsering är att avtalet om den privata jorddelningen är dvilrättsligt
giltigt. Om så är fallet, kan en fastighetsägare inte hindra legaliseringen
även om han kan visa att avtalet varit ofördelaktigt för honom. Han kan inte
heller åberopa att han genom legaliseringen förlorar möjligheten att få till
stånd en återgång av avtalet. Enligt promemorian är det frän principiell
synpunkt knappast rimligt att en rättighetshavare i dessa hänseenden skall få
en starkare ställning än fastighetsägaren.
Om
man ser saken ur praktisk synvinkel sägs det vidare i promemorian torde
det utan vidare kunna konstateras att möjligheterna för en rättighetshavare att
få tUl stånd en återgång av ett avtal om privat jorddelning är mycket små. Som
regel har egendomen under lång tid hävdats i enlighet med delningen och
förhållandena även i övrigt anpassats med hänsyn till denna på sådant sätt att
återställande av tidigare rättsläge i praktiken framstår som helt otänkbart. I
varje fall torde återgång av avtalet inte ske enbart i syfte att tillgodose rättighetshavares
intresse. Önskar fastighetsägarna tillmötesgå rättighetshavare, står dem andra
och för dem själva mindre ingripande möjligheter till buds. HärtUl kommer att
bestämmelserna i gällande rätt om oskadlighetsprövning synes svårtolkade och
ägnade att leda till onödigt besvär för myndigheter samt dröjsmål och
kostnader för enskilda.
På
grund av vad som nu anförts bör enligt promemorian några motsvarigheter tiU de
nuvarande bestämmelserna om oskadlighetsprövning till förmån för rättighetshavare
och om rätt för dessa att vara sakägare inte tas upp i den nya lagen.
Fastighetsbildningsmyndigheten bör emeUertid vid förrättningen redogöra för
delningens och legaliseringens konsekvenser för rättighetshavare och bistå med
upplysningar och anvisningar till den som önskar tillvarata rättighetshavärens
intressen. Detta får anses ingå i fastighetsbUdningsmyndighetens allmänna ålig-
Prop. 1971:180 67
ganden
och någon särskild bestämmelse i detta avseende är inte påkallad.
I promemorian konstateras
att det återstår att pröva huruvida den nya lagen bör ha någon motsvarighet tUl
det nuvarande vUlkoret för legalisering att inte "hinder eljest föreligger
på grund av intecknings-förhållandena". Innebörden av detta villkor synes
inte helt klar. Det ligger närmast tiU hands att tolka vUlkoret så, att
inteckningsförhållandena i den delade fastigheten inte fär vara sä tiUkrånglade
att det inte går att fastställa i vUken egendom eller i vUken inbördes ordning inteckningarna
skaU gälla efter legalisering. Innan ställning tas i denna fråga bör emeUertid
vissa allmänna överväganden göras rörande be-handUngen av inteckningar och
andra inskrivningar vid förrättning för äganderättsutredning eller legalisering.
Vid tiUkomsten av ÄUL
utgick man frän att förrättningsmannens befattning med inteckningar skulle
vara mycket begränsad. I tUlämpningen har det emeUertid enligt promemorian
visat sig svårt att begränsa befattningen därmed i den utsträckning som
förutsatts. Detta beror pä den obligatoriska oskadlighetsprövningen. En
ytterligare orsak står att finna i betraktelsesättet att äganderättsutredningen
och den fortsatta behandlingen av förrättningsresultatet för att uppnå en
önskvärd, fullständig sanering av inskrivningsförhållanden är en
sammanhängande arbetsuppgift. Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 21 april
1970 till chefen för justitiedepartementet uttalat, att det är önskvärt att en
förrättning som regel medför inte endast att lagfart meddelas pä de äganderättsliga
enhetema utan även att befintliga inteckningar i största utsträckning knyts tiU
dessa. Av flera orsaker förekommer det ofta att gravationer belastar bara viss
kvotdel av ett ägoinnehav. I samband med äganderättsutredningar har det i många
faU ansetts påkallat att vidta sädana inskrivningsåtgärder beträffande
inteckningar av detta slag att dessa efter förrättningen besvärar hela den i
äganderättsförteckningen redovisade ägolotten. Arbetet härmed har ibland varit
mycket omfattande och den största bördan har i allmänhet åvilat förrättningsmannen.
Lantmäteristyrelsens
skrivelse låg till grund för 1970 års ändring i ÄUL. Såvitt nu är i fråga
innebar ändringen att förrättningsmannen gavs möjlighet att i vissa faU ordna
upp inteckningsförhåUandena pä ett mindre arbetskrävande sätt. Om bara viss del
av en ägolott besväras av bevUjade eller sökta inteckningar, fär
förrättningsmannen förordna att ägolottens upptagande i ägandefättsförteckningen
skall ha den verkan att inteckningarna flyter ut att gälla i hela ägolotten på
motsvarande sätt som vid sammanläggning av fastigheter. För sådant förordnande
fordras medgivande av ägolottens ägare. Förordnandet skall antecknas i
fastighetsboken sedan förrättningen vunnit laga kraft. När ifrågavarande
ändring i ÄUL vidtogs, framhöll departementschefen
Prop. 1971:180 68
(prop.
1970: 161 s. 14) att detta var en partieU reform och att hithörande frågor i
hela sin vidd borde tas upp till närmare övervägande i samband med översynen av
ÄUL inför FBL:s ikraftträdande.
När
det gäller inskrivna och därmed jämförbara begränsade sakrätter är det
väsentligaste problemet att skapa överensstämmelse mellan å ena sidan objektet
för fättighetema och å andra sidan den officiella indelning i fastigheter som
den äganderättsliga situationen bör ge upphov till. Inskrivningsförhållandena
varierar naturligtvis mycket frän fall till fall. Målsättningen bör emeUertid
enligt promemorian vara att fastighetsförhållandena ordnas upp fullständigt med
minsta möjliga tidsutdräkt och kostnader utan att berättigade krav på
rättsskydd för berörda intressenter eftersatts. Legalisering,
äganderättsutredning och sanering av inskrivningsförhållanden kan härvid ses
som en sammanhängande arbetsuppgift. Redan nu torde förrättningsmännen lägga
ned ett betydande arbete på utredning och sanering av inteckningsförhållanden.
Mot
denna bakgrund anses det rimligt att låta den nödvändiga anknytningen av
rättigheter tiU de fastigheter som bildas genom äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning
ingå som ett moment vid förrättningen.
Den
lämpligaste vägen att nå fram till det eftersträvade sambandet meUan gravationer
och fastighetsindelning synes, sägs det vidare i promemorian, vara den som
valdes vid 1970 års 'ändring i ÄUL. Om en rättighet inte belastar hel ägolott
utan bara viss del av denna, bör alltså rättigheten flyta ut att gälla i hela
den fastighet som ägolotten skall utgöra efter förr'ättningen. Förordnande med
denna innebörd meddelas f. n. endast i vissa speciella fall. Möjligheten att på
detta sätt ge äganderättsutredning samma verkan som sammanläggning bör i den
nya lagen göras generell. I likhet med vad som f. n. gäller enligt ÄUL bör för
förordnandet krävas medgivande av ägolottens ägare. Vidare bör uppsfällas samma
vUlkor rörande gravationsförhållandena i ägolotten som enligt 12 kap. 5 och 6 §§
FBL gäller för sammanläggning. Prövningen humvida sistnämnda vUlkor är uppfyUda
bör anordnas pä liknande sätt som vid sammanläggning. N'är
fastighetsbildningsmyndigheten konstaterat att de äganderättsliga föratsättningarna
föreUgger för att ta upp egendom som särskUd ägolott i
äganderättsförteckningen, bör utredning ske om någon del av ägolotten är
särskilt besvärad av beviljad eller sökt inskrivning. Om sä är faUet, bör
yttrande liksom vid sammanläggning inhämtas frän inskrivningsmyndigheten.
Dennas yttrande bör inriktas enbart på gravationsförhållandena. I övrigt bör 12
kap. 10 och 11 §§ FBL äga motsvarande tiUämpning på inskrivningsmyndighetens
handläggning av ärendet.
När
det gäller fordringar som utan inskrivning besvärar fast egendom gäUer enligt
12 kap. 7 § FBL att dessa automatiskt flyter ut i den
Prop.
1971:180 69
fastighet som nybUdas vid sammanläggning. Detsamiua anses
böra gälla vid fastighetsbildning som sker genom legalisering.
Genom den nu föreslagna regleringen bör det enligt
promemorian praktiskt taget alltid bli möjligt att vid äganderättsutrednings-
eller legaUseringsförrättning ordna upp tillkrånglade inskrivningsförhåUanden.
Om detta någon gäng inte låter sig göra, torde man kunna räkna med att en
sanering kommer till stånd när de vid förrättningen nytiUkomna fastighetema
skall läggas upp i fastighetsbok. Någon motsvarighet till det nuvarande
svårtolkade villkoret för legalisering att inte "hinder eljest föreligger
på grund av inteckningsförhållande" bör därför inte tas in i den nya
lagen.
Remissyttrandena. Beträffande förslaget på denna punkt är
meningarna delade bland remissinstanserna.
Förslaget tUlstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a.
kammarkollegiet, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, Sveriges
advokatsamfund och Svenska kommunförbundet.
Lantmäteristyrelsen och Sveriges lantmätareförening
uttalar att promemorieförslaget i ifrågavarande avseenden innebär
ändamålsenliga lösningar och att bestämmelserna i ÄUL och LL till skydd för fättig-hetshavare
inte har haft någon reeU uppgift att fylla, eftersom rättighetshavamas
ställning i verkligheten snarast förbättras genom den sta-bUisering av fastighetsindelningen
som äganderättsutredning och legalisering innebär. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län uppger att de mycket omfattande erfarenheterna frän
förrättningsverksamheten i länet också motiverar den slutsats om behovet av oskadlighetsprövning,
som redovisas i promemorian.
I avstyrkande riktning uttalar sig Svea hovrätt. Svenska
bankföreningen. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges jordbrukskasse förbund. Föreningen mellan ombudsmännen
hos Sveriges landshypoteksinstitution och Sveriges allmänna hypoteksbank.
Svea
hovrätt finner det påkaUat att behälla oskadlighetsprövningen i allt fall i den
omfattning som den har i LL. Som exempel pä att inteckningshavare kan utsättas
för risker vid legaUsering av komplicerad sämjedelning anför hovrätten
följande. Ägaren (A) av vissa kvotdelar i fastigheterna 1 : 1 och 1 : 2 har
genom sämjedelning fått sina kvotdelar utlagda så, att han ej har fått någon
mark inom 1 : 1. Hans kvotdel i 1:1 är särskUt intecknad och inteckningen har
meddelats efter sämjeddningen. Kreditunderlaget utgörs i verkligheten av sämjelotten
inom 1 : 2. Vid exekutiv försäljning av kvotdelen i 1 : 1 är köparen bunden av
sämjedelningen och kan aUtså bara räkna med att disponera A:s sämjelott inom 1
: 2. Efter legaUsering kommer inteckningen emeUertid att kvarstå i den
fastighet som bildas av mark frän 1 : 1,
Prop. 1971:180 70
i
exemplet kallad 1 : 101, och besvära den intecknade kvotdel av 1 : 1 som ingår
i 1 : 101. D'äremot kommer A:s 'ägolott, kallad 1 : 102, inte att besväras av
andra inteckningar än sådana som är beviljade i 1 : 2, varifrån marken kommer.
Vid exekutiv förs'äljning föreligger i detta läge inte längre någon
sämjedelning som är bindande för ny ägare och förs'äljningen kommer aUtså att
avse den i 1 : 101 ingående, intecknade kvotdelen av 1: 1. Enligt hovrätten
har med andra ord kreditunderlaget växlat genom legaUseringen.
Svea
hovrätt framhåller vidare den risk för rättighetshavarna som föreligger vid legalisering
av sämjeägoutbyte. Som hovrätten anfört i annat sammanhang (avsnitt 5.3.2) är sämjeägoutbyten
i allmänhet inte dvilrättsligt gUtiga och medför då sakrättsligt ingen ändring
i inteckningshavarnas ställning. Den bortbytta marken svarar även efter bytet
för inteckning i den fastighet varifrån marken kommer. Skulle sämjeägoutbyte
legaliseras som arealförvärv svarar den nybUdade fastigheten primärt för
inteckning i stamfastigheten. Legaliseras det däremot som ett ägoutbyte medför
detta att kreditobjektet påverkas genom att fastigheternas markinnehav
förändras.
I
några yttranden tas upp vissa speciella frågor om rättighetshavar-nas StäUning.
Svea hovrätt ger uttryck ät den uppfattningen att det inte är nödvändigt att
göra rättighetshavarna till sakägare vid förrättning enligt den nya lagen.
Överlantmätaren i Hallands län påpekar att ägolott som genom avstyckning
utbryts från samfälld mark på grund av bestämmelserna i 6 kap. 16 § andra
stycket JB enklare kan ingå i sammanläggning än ägolott som utbryts från
samfälld mark genom åtgärd enligt den föreslagna lagen. Anledning synes enligt
överlantmätaren föreligga att i nämnda bestämmelser i JB jämställa de båda
slagen av ägolotter.
Föredraganden.
Den i promemorian förda argumentationen till stöd för oskadlighetsprövningens
slopande bygger uppenbarligen på förutsättningen att privat jorddelning som
kan bli föremål för legalisering har civilfättslig giltighet. Med denna
utgångspunkt synes några bärkraftiga invändningar inte kunna riktas mot
promemorieförslaget. Med anledning av det exempel som Svea hovrätt anfört i
sitt remissyttrande vill jag påpeka att inteckning, som beviljats i kvotdel av
fastighet men i realiteten besv'ärar sämjelott, efter legaliseringen givetvis
skall överföras till den fastighet som motsvarar sämjelotten. Detta gäller vare
sig det är fråga om enkel eller komplicerad sämjedelning. Någon ändring av
kreditunderlaget synes inte kunna uppkomma i sådana fall.
I
fråga om komplicerade sämjedelningar och sämjeägoutbyten har gjorts gäUande att
de inte genereUt är civUrättsligt gUtiga (se Prawitz i Svensk lantmäteritidskrift
1954 s. 379). Även om jag inte känner mig helt övertygad om hållfastheten i det
resonemang som ligger till grund
Prop. 1971:180 71
för
denna uppfattning, anser jag mig inte i detta sammanhang böra ge tUl känna
någon bestämd mening i frågan. Den torde i stället böra överlämnas åt
rättspraxis. En legalisering av privat jorddelning som inte har civilrättslig
giltighet kan onekligen i vissa fall ha menliga verkningar för innehavare av
panträtt eller annan rättighet. I dessa fall framstår en oskadlighetsprövning
till förmån för sådana rättsägare som motiverad.
Vad som nu anförts leder
till att oskadlighetsprövning bör ske vid legalisering av komplicerad
sämjedelning och sämjeägoutbyte men inte i andra fall av legalisering. De
bestämmelser som behövs för detta ändamål torde kunna utformas efter mönster av
2 § LL. Villkoret i denna paragraf att hinder mot legalisering inte får möta pä
grund av inteckningsförhällande bör emellertid av skäl som redovisats i promemorian
inte överföras tUl den nya lagen. I de fall dä komplicerad sämjedelning eller sämjeägoutbyte
kan konstateras ha civilrättsUg gUtighet bör det utan vidare kunna konstateras
att någon skada för rät-tighetshavama inte kan uppstå. Även eljest torde oskadlighetsprövningen
som regel leda till samma resultat.
övriga förslag som
framlagts i denna del av promemorian har inte mött någon erinran vid
remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till dem.
I detta sammanhang bör
uppmärksammas vissa regler i JB och FBL om inteckningsansvar för fastighet som
avstyckats från samfälld mark.
I 6 kap. 16 § andra
stycket JB föreskrivs att, om samfäUighet eller
viss ägovidd av samfällighet avstyckas, den avstyckade fastigheten inte
svarar för inteckning i stamfastighet. Denna bestämmelse gäller endast
för det fall att avstyckning har skett enligt FBL. 10 kap. 2 § andra
stycket FBL uppställer vissa viUkor för att sådan avstyckning skall
få ske. Om fastighet som har del i samfälligheten svarar för intecknmg,
får avstyckning ske bara under förutsättning att ett belopp, som enligt
fastighetsbildningsmyndighetens bedömning motsvarar värdet av fas
tighetens andel i styckningslotten, har inbetalats till myndighet som
Kungl. Maj:t har bestämt. Avstyckning fär emellertid ske utan sådan
inbetalning, om borgenärer som har panträtt i fastigheten medger det.
Besväras fastigheten av gemensam inteckning, krävs för avstyckning
samma medgivanden av rättsägare som för relaxation enligt 22 kap.
II § JB. Slutligen
föreskrivs att medgivande inte fordras frän sådan
rättsägare för vilken avstyckningen väsentligen är utan betydelse. Vis
sa övergångsbestämmelser till 6 kap. 16 § andra stycket JB finns i 5 §
sista stycket och 8 § sista stycket JP, Enligt dessa äger 6 kap. 16 §
andra stycket JB motsvarande tiUämpning på fordran på ogulden köpe
skUling med företrädesrätt enUgt 11 kap. 2 § äldre JB samt på rätt
till avkomst eller annan förmån av fast egendom som har upplätUs
före nya balkens ikraftträdande. Att fordringsinteckning som har bevil-
Prop,1971:180 72
jats
eller sökts före nyssnämnda tidpunkt skall anses som en enligt nya balken
beviljad eUer sökt inteckning följer av 23 § JP.
överlantmätaren
i Hallands län föreslär nu att 6 kap. 16 § andra stycket JB ändras så, att
fastighet som bildas genom legalisering av arealöverlåtelse från samfälld mark j'ämsfäUs
med fastighet som bildas genom avstyckning från sådan mark. Jag instämmer i att
ett sådant jämställande bör komma till stånd med hänsyn till de likheter som i
övrigt föreligger mellan de båda formema av fastighetsbildning. Detta föratsätter
emellertid också en sakrättslig prövning vid legalisering av arealöverlåtelse
likartad den som enligt 10 kap. 2 § andra stycket FBL skaU föregå avstyckning
från samfäUd mark. Jag anser därför att 10 kap. 2 § andra stycket FBL och 6
kap. 16 § andra stycket JB bör göras tiU-lämpliga även vid legaUsering av
arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom bör tas upp i lagen
om äganderättsutredning och legalisering.
Av
skäl liknande dem som nu anförts bör vidare i den nya lagen införas en
bestämmelse om att den i avsnitt 3 behandlade lagen om avstyckad fastighets
ansvar för vissa fordringar skall äga motsvarande tiUämpning vid legalisering
av arealöverlåtelse.
Bestämmelsen
i 6 kap. 16 § andra stycket JB gäller som nämnts tidigare endast för det fall
att avstyckning har skett enligt FBL. För fall då fastighetsbUdning har skett eidigt
äldre lagstiftning har s'ärskUda bestämmelser meddelats i lagen (1970: 997) om
upphörande av inteckningsansvar i fastighet som har bUdats av samfälld mark,
vilken träder i kraft den 1 januari 1972. I 1 § första stycket nämnda lag
föreskrivs att fastighet, som har bildats av samfälld mark genom avsöndring
eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å
landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning
i stad eller enligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i
rikets indelning m. m., inte efter sista inskrivningsdagen år 1976 svarar för
fordringsinteckning i stamfastighet, om inte inteckningen förnyas efter
anmälan. Detta gäller dock bara om marken före avsöndringen eller avstyckningen
hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor. Bestämmelserna om upphörande
av inteckningsansvar äger enligt paragrafens andra stycke motsvarande
tillämpning på fastighet som har bUdats genom att område frän samfälld mark har
sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel. Förnyelseanmälan skall enligt 2
§ göras hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976.
Anmälan kan göras av borgenär som har panträtt på grand av inteckningen eller
av sådan fastighetsägare eller fordringshavare, vilkens medgivande enligt 22
kap. 11 § JB fordras för relaxation.
Som
tidigare antytts företer legalisering av arealöverlätdse i flera avseenden
likheter med avstyckning och även med avsöndring. Det torde f. n, förekomma
åtskilliga fall där inteckningsförhåUandena i fas-
Prop.
1971:180 73
tighet
som har bildats av samfälld mark genom legalisering av areal-överlåtelse enligt
ÄUL eller LL är i stort behov av sanering men där en sådan är svårgenomförbar
och kostnadskrävande på grund av det stora antalet fastigheter som har del i
den samfällda marken. Det torde Utan överdrift kunna sägas att ett preklusionsförfarande
enUgl den ifrågavarande lagen är i minst lika hög grad påkallat i legaUseringsfallen
som i de faU vUka nu faUer inom lagens tUlämpningsområde. Jag föreslår därför
att lagen blir tUlämplig också när fastighetsbildningen skett genom legalisering
av arealöverlåtelse. Detta bör ske genom en ändring i 1 § första stycket i
lagen. Jag återkommer härtill i avsnitt 6. 4.
5.4
Specialmotivering
Äganderättsutredning.
I §
Paragrafen
innehåller bestämmelser angående förordnande om äganderättsutredning.
Promemorieförsläget.
I förhållande till gällande rätt föreslås i promemorian den ändringen att det
i första hand skall ankomma pä länsstyrelsen i StäUet för överlantmätaren att
meddela förordnande om äganderättsutredning. Beträffande anledningen härtill
hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 3). Bortsett från vissa
redaktionella jämkningar överensstämmer paragrafen i övrigt med 1 § ÄUL.
I detta sammanhang
framhålls i promemorian vikten av att det område som äganderättsutredningen
skall avse blir tUlräckligt noggrant preciserat i förordnandet. Även om det
ofta måste bli alltför omständligt att fäkna upp beteckningarna på alla
fastigheter som skall omfattas av utredningen, bör området anges pä ett sätt
som gör att det lätt kan identifieras. Formuleringar som "all gatumark
inom X-stad" bör således inte användas.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför att bestämmelsen att länsstyrelsens initiativ till
förrättning enligt lagen skaU ha formen av ett förordnande skiljer sig från
bestämmelserna i FBL om länsstyrelsens officialinitiativ till
fastighetsreglering, enligt vilka det inte behövs något särskUt förordnande.
Det räcker där med att länsstyrelsen hän-vänder sig tiU
fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt lantmäteristyrelsens mening talar
övervägande skäl för att initiativ till äganderättsutredning eUer legalisering
sker med tillämpning av samma förfarande som vid fastighetsreglering.
Föredraganden.
Bestämmelserna i förevarande paragraf har överförts från 1 § ÄUL utan annan
saklig ändring än att initiativrätten beträf-
Prop. 1971:180 74
fande
äganderättsutredning tillagts länsstyrelsen i stället för överlantmätaren. Jag
finner inte tillräckliga skäl föreligga att frångå förslaget att
initiativrätten skall utövas genom särskilt förordnande.
2
§
Paragrafen
innehåller de grundläggande bestämmelserna om handläggningen av
äganderättsutredning. Den motsvarar närmast 2 § och 5 § andra stycket ÄUL.
Promemorieförslaget.
Enligt första stycket i promemorieförslaget skall äganderättsutredning liksom f.
n. ske vid förrättning. Förrättningen skall handläggas av samma myndighet som
enligt FBL handlägger frågor om fastighetsbildning i allmänhet, dvs. fastighetsbUdningsmyndigheten.
TiU stöd för sistnämnda förslag åberopas i promemorian de skäl som redovisats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 3).
För
att underlätta samordningen med den reguljära fastighetsbUd-ningsverksamheten
bör enligt promemorian förfarandet vid äganderättsutredning också i övrigt
gestaltas i största möjliga överensstämmelse med förfarandet vid fastighetsbUdningsförrättning.
Därför hänvisas i andra stycket till en rad bestämmelser i 4 kap. FBL.
Äganderättsutredningens speciella karaktär medför att inte alla bestämmelser i
detta kap. kan göras tiUämpliga på äganderättsutredning, utan vissa särbestämmelser
måste meddelas. Skulle de aktuella bestämmelserna i FBL någon gång stå i
motsatsförhållande tUl dessa särbestämmelser, skall givetvis de sistnämnda tUlämpas.
De vid
äganderättsutredning tiUämpliga bestämmelserna i 4 kap. FBL är, påpekas det i
promemorian, de som rör fastighetsbUdningsmyndigheten (17 §§), god man och
ombud för sakägare (12 och 13 §§), skyldighet att hälla sammanträde med
sakägarna och plats för sådant sammanträde (14 § första och fjärde styckena),
protokoll och akt-bUdning (16 §), omröstning, avfattning och meddelande av
beslut (17 §), kallelse och delgivning (1823 §§ och 24 § första punkten), förrättnings
avslutande och inställande (2931 §§), kostnadsfördelning (33 §), sakkunnig,
tolk, syssloman, hantiangning och rätt att beträda mark m. m. (3438 §§), vUandeförklaring
(39 §), verkan av att fastighet övergått till ny ägare (40 §) samt rättelse av
beslut m. m. (42 §).
Remissyttrandena.
Svea hovrätt ifrågasätter om hänvisning i paragrafens andra stycke bör ske
till 4 kap. 30 § andra stycket FBL, eftersom inga nya gränssträckningar
bestäms vid förrättning enligt den nu ifrågavarande lagen. Ett utvisande av nya
gränssträckningar enligt angivna bestämmelse i FBL kan lätt leda till
missförstånd hos sakägarna, som kan förledas att tro att gränserna kring de
med förrättnings-
Prop.
1971:180 75
beslutet
avsedda nya fastighetema blivit lagligen bestämda genom förrättningen.
Lantmäteristyrelsen anser
det lämpligt att hänvisningen till FBL utvidgas tUl att avse också 4 kap. 28 §,
som handlar om karta och beskrivning. I sådant fall bör besfämmdsen om karta i
25 § i promemorieförslaget utgå.
Föredraganden.
Svea hovrätts anmärkning beträffande hänvisningen till 4 kap. 30 § andra
stycket synes befogad. Jag föreslär därför att hänvisning sker endast till
första stycket av nämnda paragraf.
F.
n. är upprättande av karta obligatoriskt vid såväl äganderättsutredning som legaliseringsförrättning
enligt 8 § tredje stycket ÄUL och 7 § andra punkten LL. Föreskrifter om
beskrivning över de ändringar i fastighetsindelningen som blir resultatet av
förrättningen saknas dock i båda lagarna. Enligt 4 kap. 28 § FBL behöver karta
inte upprättas, om fastighetsbildningen kan genomföras och
förrättningsresultatet åskådliggöras utan karta, medan beskrivning skall
upprättas, om inte förrättningsresultatet ändå framgår med tiUräcklig
noggrannhet av förrättningshandlingarna.
Vid
enklare äganderättsutredningsförrättningar kan det ibland framstå som onödigt
att upprätta karta. A andra sidan kan det i vissa fall vara påkallat att uppfatta
beskrivning över de ändringar i fastighetsindelningen som sådan förrättning
leder tUl. Jag delar därför lantmäteristyrelsens uppfattning att en hänvisning
också till 4 kap. 28 § FBL bör tas in i andra stycket av förevarande paragraf.
Vid sådant förhällande kan som styrelsen påpekat 25 § i promemorieförsläget
utgå.
3 §
Genom
denna paragraf bereds fastighetsbildningsmyndigheten möjlighet att dela upp
det område, som förordnandet om äganderättsutredning avser, på flera
förrättningar. Frånsett ett par redaktionella ändringar överensstämmer
paragrafen med 4 § ÄUL.
4 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om fastighetsbildningsmyndighetens
utredningsskyldighet. Motsvarande bestämmelser finns f. n. i 3 § ÄUL.
I
första punkten fastslås att inte bara äganderättsförhåUandena utan också inskrivningsförhällandena
skall utredas vid förrättningen. Enligt 3 § ÄUL behöver inskrivningsförhällandena
utredas bara i den mån de kan ha betydelse för äganderättsutredningen. Att
lagfartsförhållandena så gott som aUtid har sådan betydelse ligger i sakens
natur, men såvitt avser gravationsförhållandena innebär den nu föreslagna
regeln en
Prop. 1971:180 76
i
förhåUande till ÄUL utsträckt skyldighet för förrättningsmyndigheten. Som
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) torde dock redan nu
mestadels göras en omfattande inteckningsutredning. Den nya bestämmelsen synes
därför i praktiken inte innebära någon större förändring. Utredningen angående
inskrivningsförhållandena måste givetvis ske i nära samarbete med
inskrivningsmyndigheten.
5
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om kungörelse och kallelse till första sammanträdet. ÄUL
har motsvarigheter till bestämmelserna i 5 § första och tredje styckena.
Promemorieförslaget.
Av det förhällandet att 2 § andra stycket hänvisar tUl 4 kap. 14 § första
stycket FBL men ej till andra stycket i samma paragraf framgår enligt
promemorian att sammanträde med sakägarna är obligatoriskt vid
äganderättsutredning. Första stycket i förevarande paragraf reglerar hur första
sammanträdet under förrättningen skall kungöras och hur kännedom om
förrättningen alltså skall spridas. Fö-rebUder till reglerna har hämtats från
bestämmelserna om kungörelsedelgivning i 17 § delgivningslagen (1970: 428)
samt från 1 § första stycket lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande
i kyrka m. m. och 1 § första stycket kungörelsen (1970: 469) om kungörande i
kyrka. Sistnämnda båda författningsrum, som är tillämpliga i fråga om bl. a.
förrättningar enligt JDL, innebär att kungörelse om förrättningssammanträde i
stället för att uppläsas i kyrka skall hällas tillgänglig hos kommunstyrelsen
i vederbörande kommun och att meddelande om tUlhandahållandet och om
kungörelsens huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla.
Detta förfaringssätt synes väl lämpat också för äganderättsutredning. Med
hänsyn till sådan förrättnings vittgående och extraordinära rättsverkningar
bör meddelande om kungörelsen dock dessutom införas i lämplig tidning. Härmed
avses den eller de tidningar som kan antas ha störst spridning bland sakägarna.
Ingenting hindrar att en större förrättning kungörs i Post- och Inrikes
Tidningar, men denna bör aldrig ensam v'äljas för kungörandet. Att personliga kaUelser
dessutom skaU sändas tUl samtliga kända sak-'ägare följer av den i 2 § gjorda
hänvisningen till 4 kap. 18 § FBL. Okända sakägare kallas givetvis endast genom
det nyss angivna kungörelseförfarandet.
Enligt andra stycket i
promemorieförslaget skall i kungörelsen och kallelserna anges vUket område som
berörs av förrättningen. Också här gäller, understryks det i promemorian, att
området bör anges så noggrant att var och en kan utläsa om förr'ättningen angår
honom. Vidare skall sakägarna liksom f. n. genom kungörelsen och kallelserna underrättas
om vad de bör iaktta för att bevaka sin rätt vid förrätt-
Prop. 1971:180 77
ningen. Slutligen skall upplysning lämnas om
äganderättsutredningens rättsverkningar i legaliserings- och lagfartshänseende.
Beträffande utformningen av det meddelande som enligt
första stycket skall anslås pä kommunens anslagstavla och införas i tidning
sägs i promemorieförslaget bara att det skall ange kungörelsens huvudsakliga
innehåll. Meddelandet bör, påpekas det i promemorian, pä ett enkelt och
kortfattat sätt ge information om förrättningens omfattning och dess syfte.
Ibland kan det vid mindre förrättningar vara enklast att sj'älva kungörelsen
anslås och införs i tidning.
Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att kungörelse
och kallelse rörande första sammanträdet enligt 5 § tredje stycket ÄUL skall
innehålla upplysning bl. a. om att sammanläggning i samband med förrättningen
kan ske mot ägares bestridande. Motsvarande upplysning bör enligt hovrätten
lämnas också i fortsättningen.
Överlantmätaren i Södermanlands län anser att det med
hänsyn till kommunernas storlek efter kommunsammanslagningarna inte är tUlräckligt
med anslag pä kommunens anslagstavla. Enligt överlantmätarens mening bör
kungörelse om förrättningen anslås på lämplig plats inom eller i närheten av förfättningsområdet.
Föredraganden. Med anledning av vad Svea hovrätt anfört
har i paragrafens andra stycke tagits in en föreskrift att kungörelse och
kallelse skall innehåUa även upplysning om att enligt 12 § fråga om sammanläggning
kan tas upp vid förrättningen.
Eftersom meddelande om kungörelse skall införas i lämplig
tidning och personlig kallelse tillställas varje känd sakägare, anser jag det
inte nödvändigt att föreskriva skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten
att anslå kungörelsen på plats inom eller i närheten av förrättnings-området.
Myndigheten är dock givetvis oförhindrad att anslå kungörelsen eller
meddelande därom både på kommunens anslagstavla och pä annan plats, om det
anses lämpligt.
6 §
Paragrafen innehåller föreskrifter om första sammanträdet.
Promemorieförslaget. Frånsett vissa redaktionella
ändringar är paragrafen likalydande med 6 § ÄUL. Av hänvisningen i 2 § till 4
kap. 17 § FBL följer att sådant föreläggande som meddelas enligt förevarande
paragraf skall läsas upp för sakägama vid sammanträde. Någon bestämmelse härom
har därför inte tagits upp i förevarande paragraf.
Remissyttrandena. Av samma skäl som anförts vid 5 §
föreslår överlantmätaren i Södermanlands län att föreläggande skall anslås
inte på
Prop. 1971:180 78
kommunens
anslagstavla utan pä plats som fastighetsbildningsmyndigheten efter sakägamas
hörande bestämmer.
Föredraganden.
Om föreläggandet anslås på kommunens anslagstavla, torde kännedomen om
föreläggandet få större spridning än om det bara anslås på plats inom eller i
närheten av förrättningsområdet. I övrigt kan hänvisas till vad jag har anfört
vid 5 §.
7 §
I
denna paragraf meddelas bestämmelser om den fortsatta behandlingen av anmälda
äganderättsanspråk. Paragrafen motsvarar 7 § första och andra styckena ÄUL och
de ändringar som föresläs är bara av redaktionell natur.
8 §
I
paragrafen görs visst undantag från bestämmelserna i 6 och 7 §§.
Promemorieförslaget.
Paragrafen öppnar enligt promemorian möjlighet att handlägga
äganderättsutredning på ett enklare och mindre kostnadskrävande sätt genom att
antalet sammanträden inskränks till ett. I sak sfämmer paragrafen helt överens
med 7 § tredje stycket ÄUL. Om bara ett sammanträde håUs, kan det givetvis inte
komma i fråga att meddela föreläggande enligt 6 § andra stycket. Det har
ansetts lämpligt att uttryckUgen slå fast detta i lagtexten.
Remissyttrandena.
Överlantmätaren i Skaraborgs län anför att det inte torde bli ovanligt att
utredningen föreligger fullständig vid första sammanträdet och att sakägarnas
ståndpunkter då också är fullt klarlagda. Oenigheten dem emellan kan däremot
vara så stor att det inte visar sig möjligt att utverka sådant medgivande som
avses i 8 § promemorieförslaget. I sådant fall bör
fastighetsbildningsmyndigheten ha möjlighet att fullfölja förrättningen vid
första sammanträdet.
Föredraganden.
Möjligheten att inskränka antalet sammanträden tUl ett bör av rättssäkerhetsskäl
vara begränsad tUl de fall då full enighet föreligger i äganderättsfrågan. Jag
finner därför inte sk'äl föreligga att frångå promemorieförslaget.
9 §
Paragrafen,
som motsvarar 8 § första och andra styckena ÄUL, behandlar frågan om uppfattande
av äganderättsförteckning.
Promemorieförslaget.
Av skäl som bar redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4)
föresläs i promemorian att den nuvarande
Prop. 1971:180 79
obligatoriska
oskadlighetsprövningen till förmån för innehavare av panträtt eUer annan
begränsad sakrätt slopas. I promemorian understryks att paragrafen vid
angivande av vad som skall tas upp som särskild ägolott i
äganderättsutredningen använder sig av FBL:s samfäUig-hetsbegrepp. Bestämmelser
härom finns i 1 kap. FBL. I 3 § anges att samfällighet är mark som hör tiU
flera fastigheter gemensamt. Enligt 4 § skaU vad som i FBL sägs om mark eller
område i tiUämpliga delar gälla också beträffande fiske som inte ingår i
äganderätten tiU vattenområde och inte heller utgör servitut. Vad som nu
anförts innebär enligt promemorian att också privata ddningsätgärder beträffande
fiskesamfällighet kan legaliseras vid förrättning för äganderättsutredning
enligt den nya lagen.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt anför att hinder mot legalisering kan föreligga om
företrädesordning enligt 11 § i förslaget och 12 kap. 5 § 2 FBL inte godkänns.
Därför bör 9 § andra stycket eller 10 § förtydligas sä, att det framgår att en
föratsättning för inträdande av den rättsverkan som tillerkänns
äganderättsförteckningen är att hinder mot legalisering inte föreligger pä
grund av bestämmelserna i 11 §.
Föredraganden.
Som jag strax återkommer till vid 11 § är avsikten inte den att legaUsering
hindras, om företrädesordning som upprättas med stöd av nämnda paragraf inte
blir godkänd. Något förtydligande av lagtexten pä sätt Svea hovrätt föreslagit
är därför inte aktuellt.
Som
anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör bl. a. 10 kap. 2 §
andra stycket FBL äga motsvarande tillämpning i fråga om legalisering av
arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom har tagits upp i 25 §
första stycket andra punkten. Villkoren i 10 kap. 2 § andra stycket FBL kan
tänkas medföra att hinder möter att ta upp mark som omfattas av sådan
överlåtelse som särskild ägolott i äganderättsförteckningen. En erinran om
detta har tagits in i 9 § andra stycket.
Av
skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) har i ett
nytt tredje stycke införts en bestämmelse om oskadlighetsprövning vid legalisering
av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte. Även beträffande innebörden av
bestämmelsen kan hänvisas till den allmänna motiveringen.
10
§
Paragrafen
innehåller den centrala bestämmelsen om äganderättsutrednings
fastighetsbildande verkan. En motsvarande bestämmelse finns f. n. i 12 § första
stycket ÄUL.
I
likhet med vad som f. n. gäller bör äganderättsutredning enligt den nya lagen
leda till att sådan privat jorddelning som redovisats i ägan-
Prop. 1971:180 80
derättsförteckningen
legaliseras, dvs. erkänns som lagligen gällande fastighetsbildning. Vid
utformningen av bestämmelsen härom bör en anpassning ske till de föreskrifter
i FBL och i andra författningar som knyter an till att beslut om
fastighetsbildning meddelats. Det enklaste sättet att nä en sådan anpassning
synes vara att man förklarar att upptagandet av ägolott i äganderättsförteckning
skall ha samma verkan som fastighetsbUdningsbeslut.
Genom att upptagandet av ägolott
i äganderättsförteckning fär samma verkan som fastighetsbildningsbeslut blir
bestämmelserna i 19 kap. FBL tUlämpliga i fråga om förrättning för äganderättsutredning
som lett till legalisering. Av 19 kap. 3 § följer att registrering av de nybildade
fastighetema som regel skall ske när förrättningen vunnit laga kraft men att
det undantagsvis fär ske tidigare. Regeln i 1 kap. 2 § andra stycket FBL får
också anses tUlämplig i fråga om fastighetsbildning som sker genom sådan
förrättning som nyss sagts. Den innebär bl. a. att förrättningens inverkan pä inskrivningsförhällandena
inträder först i och med registreringen (jfr prop. 1969: 128 s. B 79).
11
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser som syftar till att skapa överensstämmelse mellan gravationsförhållanden
och fastighetsindelning. En viss motsvarighet till bestämmelserna finns f. n. i
8 a § ÄUL.
Promemorieförslaget.
För att klara och rediga fastighetsförhåUanden kall kunna åstadkommas är det
enligt promemorian angeläget att inte bara äganderättsförhållandena utan också gravationsförhållandena
ordnas upp. När JB träder i kraft den 1 januari 1972, inträder förbud att
tillskapa nya gravationer i annat än hela fastigheter. Vidare måste ansökan om
ny inteckning i fastighet, som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning,
avse samma fasta egendom som den gamla inteckningen. Uppenbarligen är det ett
både allmänt och enskilt intresse att möjlighet finns att knyta äldre gravationer,
som belastar bara en del AV en fastighet, till hela fastigheten. Som anförts i
den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör en sådan inteckningssanering
kunna ske vid förrättning för äganderättsutredning. Bestämmelserna härom har
fått sin plats i förevarande paragraf.
Första
stycket inleds med en aUmän bestämmelse att, om inskrivning beviljats eller
sökts i del av ägolott, fastighetsbildningsmyndigheten vid
äganderättsutredning får förordna att utredningen skaU vara förenad med samma
verkan som om n'ämnda dd och återstoden av agolotten sammanlagts med varandra
enligt 12 kap. FBL. Bestämmelser härom finns i 12 kap. 7 § FBL. Av intresse i
detta sammanhang iir enbart bestämmelserna i första tredje styckena av denna
para-
Prop. 1971:180 81
graf.
Bestämmelsema faller tiUbaka pä principen att inskrivningar och andra gravationer
i de fastigheter som sammanläggs kommer att efter åtgärden sakrättsligt anknytas
till den nybUdade fastigheten och, såvitt angår fordringar, omfatta denna i
dess helhet. I promemorian understryks att frågan om den materiella
omfattningen av servitut, nyttjan-derätter och liknande rättigheter inte
regleras genom dessa bestämmelser (se prop. 1969: 128 s. B 743 och 745).
För
att förordnande om sammanläggningsverkan överhuvudtaget skall få meddelas
fordras liksom i gällande rätt medgivande av ägolottens ägare. Om endast en dd
av ägolott men inte återstoden är belastad av inskrivning, uppställs inte
några ytterligare förutsättningar för att förordnande om sammanläggningsverkan
skall få meddelas. De fall då skilda delar av en ägplott är belastade på olika
sätt anses däremot kräva en särbehandling av samma slag som vid sammanläggning.
En bestämmelse härom har tagits upp i första stycket andra punkten genom en
hänvisning tiU 12 kap. 5 och 6 §§ FBL.
Förfarandet
regleras i paragrafens andra stycke. Sedan fastighetsbildningsmyndigheten
konstaterat att de äganderättsliga föratsättningarna föreligger för att ta upp
viss egendom som särskild ägolott i äganderättsförteckningen, bör det enligt
promemorian utredas om särinskriv-ning gäller i någon del av ägolotten. Om så
är fallet, bör fastighetsbildningsmyndigheten söka inhämta ägarens medgivande tUl
förordnande enligt första stycket. Lämnar ägaren sitt medgivande, skaU
yttrande inhämtas frän inskrivningsmyndigheten. Beträffande denna myndighets
handläggning av ärendet äger bestämmelserna härom i 12 kap. FBL motsvarande tUlämpning.
Av naturliga skäl skall myndigheten endast pröva huravida hinder mot
förordnandet möter med hänsyn tUl grava-tionsförhåUandena.
I
likhet med vad som enligt 12 kap. 13 § andra stycket FBL gäller vid
sammanläggning föreskrivs i tredje stycket i promemorieförslaget att
företrädesordning som ligger till grund för förordnande om
sammanläggningsverkan skall fastställas i samband med förordnandet.
Fast
egendom svarar ibland utan inteckning för vissa fordringar. Sådana fordringar
gäller i allmänhet med bättre förmänsrätt än panträtt på gmnd av inskrivning.
Som exempel på sädana fordringar kan nämnas vissa ersättningar pä grund av
fastighetsbildning. En närmare redogörelse för vilka slag av fordringar det
här rör sig om har lämnats i avsnitt 3. 2. Vid sammanläggning utsträcks enligt
12 kap. 7 § första stycket andra punkten ansvaret för sådan fordran automatiskt
till hela den nybildade fastigheten. Motsvarande bör enligt promemorian gälla,
när fordringen besvärar bära en del av ägolott, som genom legalisering
omvandlas till fastighet. En bestämmelse härom har tagits upp i fjärde stycket.
Om
ägolott som görs till föremål för förordnande enligt denna para-
6
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 82
graf
skall ingå i sammanläggning enligt 12 §, bör de olika förfarandena samordnas så
att onödigt arbete undviks främst för inskrivningsmyndigheten. Några större
praktiska svårigheter att få till stånd en samordning anses inte behöva uppstå.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt framhåller att man i promemorian inte tagit ställning till frågan
hur fastighetsbildningsmyndigheten bör handla i den situation som uppstår om
företrädesordning inte godkänns. Hovrätten menar att legalisering av sämjelotten
då inte fär ske enligt grundema för 12 kap. 5 § FBL. Möjligen har man tänkt sig
att de särintecknade delarna av sämjelotten skall legaUseras var för sig som
skilda fastigheter.
Föredraganden.
Som Svea hovrätt påpekat har i promemorian inte behandlats frågan om verkan av
att företrädesordning inte blir godkänd av rättsägarna. Enligt min mening bör i
sådant fall ägolotten ändå i sin helhet tas upp i äganderättsförteckningen och
frågan om förordnande enligt förevarande paragraf förfalla. Detta innebär att
inskrivningarna i de olika delarna av ägolotten kommer att g'älla i skilda
kvotdelar av den fastighet som bildas genom legaliseringen. En sådan lösning
kan visserligen sägas stå i strid med strävandena i JB att åstadkomma ett
homogent inteckningsansvar. De i promemorian återgivna bestämmelserna i JB
torde emellertid utgöra ett effektivt medel att förmå de berörda intressenterna
att pä frivUlighetens väg ordna upp inskrivnings-förhållandena. Några bestående
olägenheter torde därför inte behöva uppkomma till följd av den nu förordade
regleringen.
Bestämmelsen
i fjärde stycket av promemorieförslaget har nära samband med de föreslagna nya besfämmelserna
i 25 §. Den har därför flyttats till nämnda paragraf och där placerats i andra
stycket.
12
§
Paragrafen
innehåller de grundläggande bestämmelserna orn sammanläggning i samband med
äganderättsutredning.
Promemorieförslaget.
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) bör,
uttalas det i promemorian,: sammanläggning kunna ske i samband med
äganderättsutredningsförrättning. I denna paragraf anges föratsättningarna för
sådan sammanläggning. Initiativet tiU sammanläggiung skaU i överensstämmelse
med gällande fått tas av fastighetsbUdningsmyndigheten. Som villkor för sammanläggning
skall liksom enligt 16 § första stycket ÄUL gälla att lämpligare
fastighetsindelning vinns genom åtgärden. I övrigt skall beträffande
sammanläggning i samband med äganderättsutredning samma villkor g'älla som enUgt
12 kap. 16 §§ FBL gäller för sammanläggning
Prop. 1971:180 83
i
allmänhet. Ett undantag måste dock, som framhållits i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.3.3), göras för lagfartskravet i 12 kap. 4 § första stycket FBL. Denna
bestämmelse behöver aUtså inte iakttas vid sammanläggning i samband med
äganderättsutredning. En följd av att sammanläggningsförfarandet inordnas i
äganderättsutredningsförrättningen är att man inte kan anv'ända begreppet
fastighet i fråga om de enheter som sammanläggs, eftersom fastighetsbildningen
blir definitiv först genom registreringen. Beteckningen "ägolotter som ujjptagits
i äganderättsförteckningen" har emellertid väsentligen samma innebörd med
hänsyn tUl att ägolottsbildningen enligt förteckningen skall ligga till grund
för registreringen.
Sammanläggning
bör ha samma verkan oavsett om åtgärden sker i samband med äganderättsutredning
eUer som fristående förrättning. Detta fastsläs genom hänvisningen i första
stycket till 12 kap. 7 § FBL.
Andra
stycket i promemorieförslaget innehåller motsvarande inskränkning i möjlighetema
att mot ägarens vilja genomföra en sammanläggning som 16 § första stycket ÄUL
föreskriver. Inskränkningen har dock fått en ny formulering efter förebild frän
12 kap. 8 § andra stycket sista punkten FBL som också rör sammanläggning pä officialinitiativ.
Angående innebörden av den föreslagna lydelsen hänvisas i promemorian tiU prop.
1969: 128 s. B 747 och 750.
Remissyttrandena.
Svea hovrätt påpekar att 16 § tredje stycket ÄUL innehåller förbud mot
sammanläggning över kommun- och sockengräns. 3 kap. 11 § FBL innehåller
allmänna bestämmelser om fastighetsbildning över kommungräns. Sistnämnda
bestämmelser bör enligt hovrätten gälla även i fråga om sammanläggning över
kommungräns i samband med 'äganderättsutredning eller legalisering. Hovrätten
förordar därför att i förevarande paragraf hänvisning också görs till 3 kap.
11 § FBL.
Föredraganden.
Även om sammanläggning över kommungräns endast i sällsynta faU torde
aktualiseras vid förrättning enligt den nya lagen, bör Svea hovrätts anmärkning
beaktas. Jag föreslår därför att en hänvisning i paragrafen görs också tUl 3
kap. 11 § FBL.
13 §
Paragrafen
innehåller en bestämmelse om sammanläggning i fall då äganderättsutredning har
delats upp på flera mindre förrättningar. Bestämmelsen har med vissa
redaktionella ändringar överförts frän 17 § tredje stycket ÄUL.
14 §
Paragrafen
innehåller en allmän bestämmelse om att sakägarna skall höras och informeras
innan sammanläggning genomförs.
Prop.
1971:180 84
Till sitt sakliga innehåll stämmer paragrafen helt överens
med 17 § första stycket ÄUL. FastighetsbUdningsmyndigheten bör givetvis snarast
möjligt efter det att frågan om sammanläggning aktualiserats informera
sakägarna om innebörden och verkan av åtgärden och tillfråga sak'ägarna om de
har något att erinra mot den. Ett klarläggande härav bör ske på ett så tidigt
stadium som möjligt för att onödigt arbete skall undvikas. Samråd med
sakägarna bör vidare ske i fråga om inteckningsåtgärder som behövs för att
sammanläggningen skall kunna genomföras.
15 §
I paragrafen ges närmare bestämmelser om förfarandet vid
sammanläggning.
Promemorieförslaget. Bestämmelserna har utformats så att
de så långt möjligt ansluter tiU 12 kap. 911 §§ FBL. Sedan fastighetsbild-nmgsmyndigheten
konstaterat att lämpligare fastighetsindelning kan vinnas genom sammanläggning,
skall myndigheten pröva om hinder mot åtgärden föreligger enligt bestämmelserna
i 12 kap. 13 §§ och 4 § andra stycket FBL eller pä grund av bestridande från
ägarens sida. Om inget sådant hinder finnes föreligga, skall yttrande inhämtas
från inskrivningsmyndigheten. I fråga om dess yttrande g'äller samma
bestämmelser som vid sammanläggning i allmänhet med det undantag som betingas
av att det i 12 kap. 4 § första stycket föreskrivna lagfartskravet inte gäUer
i fråga om sammanläggning som här avses.
Som angetts vid 11 § bör i förekommande fall en samordning
ske av sammanläggningsförfarande och förfarande enligt nämnda paragraf.
Remissyttrandena. Svea hovrätt föreslär att hänvisning
också i förevarande paragraf sker tUl 3 kap. 11 § FBL.
Föredraganden. Av skäl som anförts vid 12 § har den av
Svea hovrätt förordade ändringen i förhållande till promemorieförslaget vidtagits
i 15 §.
16 §
I paragrafen tas upp bestämmelser om det fortsatta
sammanläggningsförfarandet efter det att inskrivningsmyndighetens yttrande avgetts.
Om alla
förutsättningar för sammanläggning är uppfyUda, skall förordnande om
sammanläggning ges genom fastighetsbUdningsbeslut. Som regel torde detta böra
meddelas samtidigt med att äganderättsförteckningen läggs fram för sakägarna.
Det kan dock ibland vara lämpligt eller nödvändigt att ta ställning till sammanläggningsfrägorna
senare.
Prop.
1971:180 85
I
paragrafens andra punkt föreskrivs Uksom i 12 kap. 13 § andra stycket FBL att
företrädesordning som ligger tUl grund för sammanläggningen skall faststäUas i
fastighetsbildningsbeslutet.
Legalisering
17 §
Den
andra avdelningen i lagen inleds med denna paragraf som innehåUer den
grundläggande bestämmelsen om legalisering.
Promemorieförslaget.
I promemorian framhåUs att legaliseringsinsti-tutets huvudsyfte är att skapa överenssfämmelse
mellan den officiella fastighetsindelningen och den äganderättsliga
uppdelningen av mark genom att privat jorddelning erkänns som fastighetsbUdning.
Paragrafen avser att ge uttryck åt denna egenskap hos institutet och stämmer i
detta avseende överens med 1 § LL. Genom hänvisningen till 9 § andra stycket
vidgas institutets omfattning i förhållande tUl gällande fatt. Det kommer
således att avse även sämjeägoutbyten som genomförts före den 1 juli 1962.
Skälen till denna ändring har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt
5.3.2).
Föredraganden.
I likhet med vad som har skett i 9 § har i förevarande paragraf som ett nytt
stycke tagits upp en bestämmelse om oskadlighetsprövning vid legalisering av
komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte.
18 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om anhängiggörande av fråga om legalisering.
I
allt väsentiigt stämmer paragrafens sakUga innehåll överens med 4 § LL. Frågan
om ansökningens form är reglerad genom hänvisningen i 19 § till bestämmdserna i
4 kap. 8 § FBL.
19 §
I
paragrafen meddelas bestämmelser rörande handläggningen av fråga om legalisering.
Genom
hänvisningen tUl 2 § slås fast att legaliseringsfrågor skall prövas vid lantmäteriförrättning.
Vidare blir de bestämmelser i 4 kap. FBL som gäller för
äganderättsutredningsförrättning tillämpliga också vid legaliseringsförrättning.
Hänvisningen till 3 § innebär den nyheten i förhållande tUl gällande rätt att
fastighetsbildningsmyndigheten får dela upp det område, som berörs av ansökan
eller förordnande om legaliseringsförrättning, pä flera mindre författningar.
Eftersom
legalisering i motsats till äganderättsutredning får ske efter ansökan av
sakägare, bör vad som i 4 kap. FBL föreskrivs om
Prop. 1971:180 86
ansökan
om fastighetsbildning tUlämpas vid legalisering. Därför hänvisas i paragrafens
andra punkt tUl bestämmelserna i 4 kap. 810 och 32 §§ FBL. Vidare bör legaliseringsförrättning
liksom f. n. kunna handläggas utan sammanträde, varför en hänvisning till 4
kap. 14 § andra stycket har skett. Tredje stycket i samma paragraf innehåller
en allmän bestämmelse om handläggningen vid förrättningssammanträde. Denna
bestämmelse har gjorts tiUämplig också vid legaliseringsförrättning. Härigenom erhåUs
i fråga om sådan författning en motsvarighet tUl vissa av bestämmelserna i 6
och 7 §§ om handläggningen av äganderättsutredningsförrättning.
20 §
I
paragrafen föreskrivs viss skyldighet att utreda äganderätts- och inskrivningsförhåUanden.
Enligt
7 § första punkten LL skall äganderättsförhållandena inom den delade egendomen
utredas i behövlig omfattning. Härmed avses att utredningen, tUl vilken inga
rättsverkningar är knutna, skall ha till ändamål att möjliggöra en bedömning
huruvida delningen är så beskaffad att den kan legaliseras. Eftersom legaliseringsinstitutet
nu föresläs bli utvidgat så att även oklarheter i fråga om äganderätts-,
lagfarts- och inteckningsförhäUanden skaU kunna ordnas upp fuUständigt inom lega-liseringsförrättningens
ram, har bestämmelsen i den nya lagen fått en något annan avfattning och
innebörd än föreskriften i LL. Det bör emellertid betonas att utredningen
aldrig bör göras mer omfattande än som krävs med hänsyn till ändamålet med den
aktuella förrättningen.
21 §
Paragrafen
innehåller en bestämmelse om när äganderättsutredning skaU ske vid legaliseringsförrättning.
Paragrafens
bakgrund och innebörd synes vara tillräckligt belysta i den allm'änna
motiveringen (avsnitt 5.3.3). Det bör understrykas att äganderättsutredning
inte kan komma till stånd beträffande annan egendom än sådan som berörs av
privat jorddelningsätgärd. Utredning enligt denna paragraf skall därför inte ske
förrän det står klart att det föreligger en delning som är sä beskaffad att
den kan legaliseras.
22 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om förfarandet vid äganderättsutredning enligt 21 §.
Promemorieförslaget.
I likhet med sådan äganderättsutredning som avses i lagens första avdelning är
utredning enligt 21 § avsedd att leda tUl lagfart för den som enligt
utredningen är ägare till den berörda fasta egendomen. Med hänsyn härtUl bör
utredningarna gå tUl på samma
Prop. 1971:180 87
sätt.
Därför har i denna paragraf bara gjorts en hänvisning till bestämmelserna om
förfarandet vid äganderättsutredningsförrättning.
Av hänvisningen till 68 §§
följer att sammanträde med sakägarna är obligatoriskt också vid legaliseringsförrättning,
om äganderättsutredning skall ske enligt 21 §. Eftersom äganderättsförteckning
som upprättats vid legaliseringsförrättning inte har rättsverkan enligt 10 §,
skall detta givetvis inte heUer anges i kungörelse och kallelser rörande första
sammanträdet.
Föredraganden.
Som en följd av ändringen i 9 § har hänvisningen till nämnda paragraf
begränsats till att gälla första och andra styckena i paragrafen. Bestämmelsen
i 9 § tredje stycket har i fräga om legalisering sin motsvarighet i 17 § andra
stycket.
23 §
I
paragrafen föreskrivs att fastighetsbUdningsmyndigheten skall meddela s'ärskUt
beslut om legalisering, om hinder inte föreligger däremot.
Promemorieförslaget.
Prövningen av legaliseringsfråga skall, sägs det i promemorian, alltid utmynna
i ett uttryckligt beslut vid legaliseringsförrättning. Innebörden av ett legaliseringsbeslut
framgår av 17 §. Där anges att privat jorddelning erkänns som
fastighetsbildning genom ett särskilt beslut. Ett legaliseringsbeslut är alltså
att jämställa med ett fastighetsbUdningsbeslut och har samma verkningar bl. a.
i fräga om fastighetsregistreringen som ett sådant.
Om förutsättningarna för legalisering
inte är uppfyllda, gäller bestämmelserna i 4 kap. 31 § FBL. FastighetsbUdningsmyndigheten
skall alltså, betonas det i promemorian, så snart som möjligt avbryta legali-seringsförrättningen
och meddela beslut om dess inställande. Avser förrättningen olika delningar
och föreligger hinder mot legalisering bara beträffande någon eller några av
dessa, skall förrättningen givetvis inte avbrytas i fräga om de övriga.
Föredraganden.
I det nu framlagda förslaget har 25 § fått en helt annan lydelse än i
promemorieförslaget. Med hänsyn härtill vill jag erinra om att hinder mot legalisering
kan föreligga pä grund av bestämmelsen i första stycket andra punkten av nämnda
paragraf.
24 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om sanering av gravationsförhållanden och om
sammanläggning.
Promemorieförslaget.
I enUghet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3
och 5.3.4) bör gravationsförhållan-
Prop. 1971:180 88
dena
kunna ordnas och sammanläggning genomföras på samma s'ätt vid legaliseringsförrättning
som vid äganderättsutredningsförrättning. Första punkten i promemorieförslaget
hänvisar därför bara till bestämmelserna därom i avsnittet om
äganderättsutredning.
Om
egendom som inte omfattas av äganderättsutredning enligt 21 § skall ingå i
sammanläggning, bör enligt promemorian lagfartskravet i 12 kap. 4 § första
stycket FBL vara uppfyllt beträffande egendomen. En bestämmelse härom har
tagits in i paragrafens andra punkt.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför att avsikten med bestämmelsema i paragrafen torde
vara att samtliga vid legaliseringen utlagda ägolotter skall kunna ingå i
sammanläggningen och inte enbart de som upptagits i äganderättsförteckning.
Föredraganden.
Paragrafen har givetvis den innebörd som lantmäteristyrelsen förutsatt.
Gemensainma
bestämmelser
25
§
Paragrafen,
som fått en i förhällande tUl promemorieförslaget helt ny lydelse (jfr vid 2 §),
innehåller särskilda besfämmelser om legaUsering av arealöverlåtelse och om
verkan av fastighetsbUdning enligt lagen i visst fall.
I
enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4) har i
första stycket första punkten tagits upp en bestämmelse att den i avsnitt 3
behandlade lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall äga
motsvarande tillämpning vid legalisering av arealöverlåtelse. Bestämmelsen är
tillämplig i fråga om alla arealöverlåtelser som kan legaliseras enligt lagen.
Första
stycket andra punkten avser endast sådan arealöverlätdse som omfattar samfällighet
eller viss ägovidd av samfällighet. I fräga om sådan arealöverlåtelse föreslås
att, fömtom de i första punkten åsyftade besfämmelserna, också 10 kap. 2 §
andra och tredje styckena FBL samt 6 kap. 16 § andra stycket JB skall äga
motsvarande tillämpning. En förutsättning för ätt överlåtet område av samfälld
mark skall få tas upp som särskild ägolott i äganderättsförteckning enligt 9 §
andra stycket eller för att legaliseringsbeslut skall få meddelas enligt 23 §
beträffande sådant område är aUtså att vUlkoren i 10 kap. 2 § andra stycket FBL
är uppfyllda. Om legalisering kommer till stånd, svarar enligt 6 kap. 16 § andra
stycket JB den nybildade fastigheten inte för inteckning i fastighet som har
del i den samfäUda marken. Bakgrunden tUl förevarande bestämmelse har
redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4).
Prop. 1971:180 89
Andra
stycket motsvarar i sak 11 § fjärde stycket i promemorieförslaget. I fråga om
den närmare innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till vad som i promemorian
anförts vid 11 §.
26 §
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om förrättningskostnader.
Huvudregeln i andra
punkten att förrättningskostnaderna skall fördelas mellan sak'ägarna efter vad
som är skäligt stämmer överens med bestämmelserna i 10 § första stycket ÄUL och
8 § första stycket LL. I första punkten föreskrivs att kostnadema för inställd
förrättning som har påbörjats utan ansökan skall betalas av staten. Denna
bestämmelse har förts över frän 8 § andra stycket LL. Bestämmelsen torde komma
att få en begränsad praktisk betydelse. Den utgör dock för sakägarna ett
nödvändigt skydd mot oskäliga utgifter.
Hänvisningen i tredje
punkten tUl 2 kap. 6 § tredje stycket FBL innebär att överenskommelse om
fördelning av förrättningskostnaderna skall gälla, om det inte är uppenbart att
överenskommelsen har tillkommit i otUlbörligt syfte. Nämnda vUlkor innebär en
otvivelaktigt befogad inskränkning av överenskommelses gUtighet i förhållande
till vad som f. n. gäller enligt 8 § första stycket LL. I 2 kap. 6 § fjärde
stycket FBL anges vad som är att hänföra till förrättningskostnader. Definitionen
bör gälla också kostnader för förrättning enligt denna lag.
27 §
Denna
paragraf innehåller bestämmelser om överprövning av förrättningsbeslut.
Första
domstolsinstans för prövning av besvär enligt ÄUL eller LL liksom enligt JDL är
nu ägodelningsrätt. När FBL träder i kraft, avskaffas denna domstol och ersätts
av fastighetsdomstol. Bestämmelser om fastighetsdomstol finns i lagen (1969:
246) om fastighetsdomstol. Denna domstol är väl ägnad att pröva frågor enligt
den nu föreslagna lagen.
När det gäller ordningen
för fuUföljd tUl fastighetsdomstol och förfarandet i fullföljt mål är att
märka att frågor om äganderättsutredning och legalisering kan prövas vid samma
förrättning som fråga om reguljär fastighetsbildning. Uppenbarligen är det frän
såväl principiell som praktisk synpunkt angeläget att samma bestämmelser i
fråga om fullföljd av talan och om förfarandet i fastighetsdomstolen gäller i
fråga om olika delar av sådan gemensam förrättning. Reglerna härom i FBL synes
i stort sett också väl lämpade att användas i fråga om äganderätts- och legaliseringsförrättning.
Därför har i första stycket av denna paragraf tagits upp en bestämmelse att
1518 kap. FBL skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt
förevarande lag. Vissa av bestämmelsema i nämnda kapitel saknar aktualitet vid
sådan
Prop. 1971:180 90
förrättning
men något uttryckligt undantag frän tillämpning kan inte anses behövligt.
Bestämmelsen
i första stycket fär tUl följd bl. a. att kretsen av tale-berättigade formeUt
vidgas. I motsats till vad som f. n. gäller fär vissa myndigheter, bl. a. byggnadsn'ämnd
och 1'änsstyrelse, rätt att för tiUgodoseende av allmänna intressen föra talan
mot beslut vid äganderättsutrednings- och legaUseringsförrättningar. Den
praktiska betydelsen härav synes dock vara mycket begränsad, eftersom det bara
är i fråga om sammanläggning som en prövning med hänsyn till allmänna intressen
skall ske. Större praktisk betydelse torde bestämmelsen i 15 kap. 10 § FBL få.
Denna öppnar nämligen möjlighet för fastighetsregistermyndigheten att i vissa faU
söka rättelse hos fastighetsdomstolen när förrättning 'är beh'äftad med
felaktighet av grövre slag.
I 15
kap. FBL finns vissa särskilda bestämmelser om talan mot fastighetsbildningsbeslut.
Dessa bestämmelser skall givetvis tillämpas på beslut om sammanläggning vid
'äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning. Emellertid bör de
dessutom tillämpas på beslut om upptagande av ägolott i äganderättsförteckning
och pä legaliseringsbeslut, vilka ju i realiteten också är
fastighetsbildningsbeslut. 15 kap. 3 § FBL innehåller bestämmelser om att talan
mot fastighetsbildningsbeslut skall föras särskilt, om
fastighetsbildningsmyndigheten förordnar det. Såvitt avser beslut av nu
ifrågavarande slag torde man kunna räkna med att denna möjlighet till särskild
talan kommer att mera sällan utnyttjas, eftersom förordnande om sådan talan
endast i undantagsfall kan antas främja en ändamålsenlig handläggning.
I
fråga om domstolsförfarandet är det att märka att fastighetsdomstolen enligt
16 kap. 11 § andra och tredje styckena FBL under vissa föratsättningar kan gå
utöver den fullföljda talan och således pröva även del av förrättningen som
inte överklagats. Dessa bestämmelser innebär bl. a. att beslut om
sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot
fastighetsbildningsmyndighetens avgörande i fråga om äganderätten tUl
sammanläggningsobjekten.
I
paragrafens andra stycke har tagits upp en bestämmelse som, frånsett viss
redaktionell jämkning, motsvarar 11 § andra stycket ÄUL.
28 §
I
paragrafen fastslås att gräns inte skall anses lagligen bestämd genom
förrättning enligt lagen. Bestämmelser av samma innebörd finns nu i 12 § andra
stycket första punkten ÄUL och 11 § första punkten LL. Bestämmelsen föranleds
av att gräns inte skall utmärkas i samband med ägander'ättsutrednings- eller legaliseringsförrättning.
29 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om översändande av äganderättsförteckning tUl
inskrivningsmyndigheten.
Prop. 1971:180 91
Eftersom
äganderättsutredning, vare sig den görs som särskild förrättning eller sker
vid legaliseringsförrättning, har till ändamål att avhjälpa lagfartsbrister,
bör resultatet av utredningen så snart som möjligt tillhandahållas den
myndighet som har att handlägga lagfartsfrägor. Utredningsresultatet skall
fastighetsbildningsmyndigheten redovisa i äganderättsförteckning. Lagfartsfrägor
handläggs efter JB:s ikraftträdande av inskrivningsmyndigheten. I förevarande
paragraf föreskrivs således att fastighetsbUdningsmyndigheten efter
förrättningens avslutande skall sända ett exemplar av äganderättsförteckningen
till inskrivningsmyndigheten.
Motsvarande bestämmelse i
13 § andra stycket ÄUL föreskriver att ingivandet av förteckningen skall ske
innan tiden för fullföljd av talan har gått tUl ända. Enligt den nu föreslagna
bestämmelsen skall detta däremot ske utan dröjsmål. Härmed avses att understryka
det angelägna i att inskrivningsmyndigheten fär god tid pä sig att förbereda
sin prövning.
30 §
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om lagfart pä grund av äganderättsförteckning.
Promemorieförslaget.
Paragrafens första stycke stämmer bortsett från vissa redaktioneUa jämkningar
överens med 13 § första stycket ÄUL.
I
andra stycket, som motsvarar 13 § tredje stycket ÄUL, föreskrivs att lagfart
skall anses sökt pä andra inskrivningsdagen efter fullföljdstidens utgång. Den
nya bestämmelsen inneb'är enligt promemorian att lagfart vid den angivna
tidpunkten skall anses sökt även på egendom beträffande vilken talan
fullföljts. Av 31 § följer att sådant ärende skall förklaras vilande.
Remissyttrandena.
Lantmäteristyrelsen anför att det vid äganderättsutredning kan visa sig att
visst område hör till fastighet som i övrigt är belägen utanför
förrättningsobjektet. Området redovisas då i äganderättsförteckningen såsom
hörande till nämnda fastighet. I sådant fall finns det enligt styrelsen inte
anledning att tillämpa bestämmelserna om lagfart.
Föredraganden.
Jag instämmer i vad lantmäteristyrelsen anfört om att lagfart inte skall
beviljas när område i äganderättsförteckning redovisas som hörande tiU annan
fastighet. Detta framgår, om man ställer samman bestämmelsema i 30 och 31 §§.
31 §
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om hinder mot lagfart. Bestämmdserna har i sak samma
innebörd som 14 § ÄUL.
Prop. 1971:180 92
I
första stycket föreskrivs som vUlkor för lagfart att fastighetsregistrering i
enlighet med äganderättsförteckningen har skett. Detta betyder att
fastighetsregistreringen bör ske så skyndsamt att handläggningen av
lagfartsfrågorna inte uppehålls. Av betydelse i detta sammanhang är
bestämmelserna i 19 kap. 3 § FBL. Enligt huvudregeln i första stycket av denna
paragraf skaU registrering ske snarast möjligt sedan förrättningen avslutats
och vunnit laga kraft. Undantag från denna huvudregel anges i fortsättningen
av paragrafen. Här skall endast nämnas att enligt tredje stycket registrering
kan ske utan hinder av att förrättningen överklagats. Möjligheten härtUl är
dock begränsad tUl att gälla sådan del av förrättningen som uppenbarligen inte
berörs av fullföljden.
Enligt
andra stycket får lagfart inte bevUjas, om rättegång pågår om hävning eller
återgång av förvärv av den aktuella egendomen eller om bättre rätt tUl denna.
Bestämmelsen ansluter till 19 kap. 20 § första stycket och 20 kap. 7 § 3 JB.
Med det nu angivna fallet jämstäUs att den i äganderättsförteckningen angivne
ägarens rätt skall anses tvistig med h'änsyn till att annan sökt lagfart på
grund av förvärv som skett efter förrättningens avslutande. Bestämmelsen syftar
givetvis endast pä förvärv som skett frän en tredje person.
Enligt
tredje stycket skall sådana omständigheter som anges i första och andra
styckena föranleda att lagfartsärendet förklaras vilande.
32 §
I
paragrafen görs undantag från skyldigheten att utfärda bevis i lagfartsärende.
Paragrafen motsvarar 15 § ÄUL.
Övergångsbestämmelserna
Promemorieförsläget.
Lagen föresläs träda i kraft samtidigt med FBL och JB eller alltså den 1
januari 1972. Vid ikrafUrädandet skall ÄUL och LL upphöra att gälla.
I
andra stycket i promemorieförslaget har tagits upp en bestämmelse att 4 § lagen
(1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen (FBLP) skall äga
motsvarande tUlämpning, om förrättning enligt ÄUL eller LL pågår vid
ikraftträdandet. I nämnda paragraf föreskrivs att äldre lag skall tillämpas vid
pågående förrättning, om det är nödvändigt för undvikande av oenhetlighet i
förrättningen eller om det av annan anledning är synnerligen angeläget med
hänsyn till enskUda och allmänna intressen. Som framhålls i motiven tUl FBLP
bör lämplighets-och skälighetssynpunkter få spela en inte oväsentlig roll vid
bedömningen av frågan om gammal eller ny lag skall tiUämpas. Beträffande bestämmelsens
närmare innebörd i övrigt hänvisas i promemorian till vad som anförts i prop.
1970: 144 s. 2832 och 5457.
Prop. 1971:180 93
Enligt
sista stycket i promemorieförslaget skall 10 och 11 §§ FBLP äga motsvarande
tillämpning i fråga om förrättning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering.
I den förstnämnda paragrafen föreskrivs att vad som enligt FBL gäller om ägare
av fastighet skall tUlämpas också på den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt
eller med fideikommissrätt och på den som i enlighet med beslut vid allmän awittring
innehar strö'äng. När det gäller upprättande av äganderättsförteckning enligt
den nu föreslagna lagen skall bestämmelsen enligt promemorian tUlämpas så, att
fastighetsbUdningsmyndigheten prövar med vUken rätt egendomen innehas och, om
prövningen ger till resultat att egendomen innehas med sådan rätt som avses i
10 § FBLP, antecknar detta i förteckningen. 11 § FBLP innehåller bestämmelser
om att fordran eller annan rättighet med företrädesrätt enligt 11 kap. 2 §
äldre JB skall behandlas som inskriven rättighet och om att rätt tiU avkomst
eller annan förmån skall jämställas med fordran. Dessa bestämmelser får
betydelse vid tiUämpningen av 11, 12 och 24 §§ nya lagen.
Övergångsbestämmelserna
innehåller ingen särskUd bestämmelse om sammanläggningsärende som vid
ikraftträdandet är anhängigt hos ägodelningsrätten. Enligt 7 § första punkten FBLP
skall, påpekas det i promemorian, sådant ärende prövas av fastighetsdomstolen.
Remissyttrandena.
Kammarkollegiet anför att det i fråga om äganderättsutredning föreUgger viss
risk att hänvisningen tUl 10 § FBLP kan föra alltför långt. Eftersom frågor om
ständig besittningsrätt till kronofastigheter skall prövas i särskild ordning
och enligt särskUda materiella regler, bör det klargöras att en anteckning om
ständig besittningsrätt i äganderättsförteckningen inte innebär något rättskraftigt
avgörande i fråga om besittningsrätten. Om äganderättsutredningen omfattar en
fastighet med jordnaturen krono under enskild disposition, bör innehavaren
enligt kollegiets mening tas upp i äganderättsförteckningen som innehavare av
ständig besittningsrätt endast om han av länsstyrelsen inrymts i sådan rätt.
Har inrymning inte skett, bör kronan tills vidare anses som sakägare och kaUelse
tillställas länsstyrelsen.
Föredraganden.
Med anledning av vad kammarkollegiet anfört vill jag framhålla att ett beslut
av fastighetsbUdningsmyndigheten att i äganderättsförteckning anteckna någon
som innehavare av ständig besittningsrätt inte hindrar prövning i annan ordning
av fråga om be-sitiningsrätten (jfr NJA II 1963 s.
59). Om beslutet överklagas, kan emeUertid domstolens avgörande få rättskraft
enligt 27 § andra stycket i den nya lagen. Denna rättskraftsverkan gäller emeUertid
endast mot den som vid domstolen yrkat att han i äganderättsförteckningen skall
tas upp som innehavare av besittningsfätten. Frågan vilken utredning
Prop. 1971:180 94
som
bör krävas för att anteckning om ständig besittningsrätt skall göras i
äganderättsförteckningen torde få avgöras med hänsyn tUl omständighetema i
varje särskUt fall.
6
Övriga förslag 6.1 Inledning
När
prop. 1969: 128 med förslag till fastighetsbildningslag behandlades av riksdagen,
var arbetet med JB ännu inte avslutat. Det då föreliggande förslaget till JB
ändrades i en del avseenden vid den slutliga utformningen (prop. 1970: 20,
142, 146 och 158, 3LU 80 och 82, rskr 443). Bl. a. blev institutet samfäUighetsrätt
utmönstrat ur JB i dess slutliga lydelse. I stället infördes i 15 kap. IB besfämmelser
om rätt till elektrisk kraft. Ytterligare bestämmelser om denna rättighet togs
upp i 7, 17, 18 och 23 kap. JB. De 'ändringar som sålunda gjorts i JB kräver
vissa följdändringar i FBL.
Också
andra reformer som har beslutats eller föreslagits efter riksdagsbehandlingen
av FBL nödvändiggör ändringar i denna lag. Detta gäller bl. a. beslutet om riktiinjer
för omorganisation av lantmäteriverksamheten (prop. 1970: 188, SU 208, rskr
423) och förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) (prop. 1971:
118).
Utöver
vad som följer av det anförda bör vissa ytterligare jämkningar göras i FBL.
Vidare bör ändringar vidtas i FBLP samt i kon-kurslagen- och lagen om upphörande
av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark.
6.2
Ändring i fastighetsbildningslagen
2
kap. 6 §
I
paragrafen meddelas vissa för all fastighetsbildning gemensamma regler om förr'ättmngskostnaderna.
Andra stycket innehåUer bestämmelser om vem som skall svara för kostnaderna
när ansökan avvisas eller förrättningen instäUs. I tredje punkten finns en
särbestämmelse för det fall att förrättningen påkallats av överlantmätaren
eller annan statiig myndighet enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket. Emellertid
kommer jag i det följande att föreslå att den befogenhet som länsstyrelsen, överlantmätaren
och lantbraksnämnden har eidigt 5 kap. 3 § fjärde stycket att ta initiativ till
vissa fastighetsregleringar skall utövas av länsstyrelsen ensam. 2 kap. 6 §
andra stycket har därför ändrats pä så sätt att orden "överlantmätaren eUer
annan statlig myndighet" bytts ut mot "länsstyrelsen".
Prop. 1971:180 95
3
kap. 2 §
Paragrafen
innehåller regler för fastighetsbildning inom område där fastställd plan finns
eller andra bestämmelser för bebyggelse eller markanvändning gäller. Av tredje
stycket framgår att undantag frän planen eller bestämmelserna får medges av
länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden.
I
propositionen med förslag tUl FBL anslöt sig departementschefen till ett vid
remissbehandlingen gjort uttalande att dispensbefogenheten enligt FBL borde
utformas i överensstämmelse med dispensbe-stämmelsema i byggnadslagstiftningen (prop.
1969: 128 s. B 120 och B 125). Av 67 § byggnadsstadgan (1959:612) framgår att
länsstyrelsen får medge avvikelse frän faststäUd generalplan eller stadsplan
endast om byggnadsnämnden tiUstyrkt åtgärden. Byggnadsnämndens vetorätt avser
att säkerställa det kommunala planmonopolet. Något motsvarande villkor
infördes emellertid inte i 3 kap. 2 § tredje stycket FBL. Meningen synes ha
varit att villkoret i stället skulle tas upp i administrativ föreskrift.
Villkoret torde emeUertid böra inskrivas i själva lagen. Stycket har
kompletterats i enlighet härmed. Det bör understrykas att länsstyrelsens
dispensbefogenhet enligt FBL har samma räckvidd som dess befogenhet enligt 67 §
byggnadsstadgan. Dispens får således ej medges, om markens användning för det i
planen avsedda ändamålet skulle avsevärt försvåras.
3
kap. 2 § FBL innehåUer f. n. inga särskUda besvärsbestämmelser i fräga om
beslut av byggnadsnämnd i sådana frågor. Härav följer enligt 76 § 2 mom.
kommunallagen (1953: 753) att reglerna om kommunalbesvär i 76 § 1 mom. nämnda
lag blir tUlämpliga. Sista instans för prövning av sädana besvär är
regeringsrätten. Har däremot i fall då beslutanderätten ej delegerats
länsstyrelsen beslutat i fråga om undantag från plan eller bestämmelse, föres
talan mot beslutet genom s.k. förvaltningsbesvär. Besvären prövas av Kungl. Maj:t
i statsrådet.
Reglerna
om kommunalbesvär skiljer sig i flera väsentliga avseenden frän reglerna om
förvaltningsbesvär. Klagorätt tUlkommer enligt reglema om kommunalbesvär endast
kommunmedlem, besvärsprövningen omfattar endast beslutets laglighet men ej
dess lämplighet Och besvärsmyndigheten kan vid bifall till besvären endast
upphäva beslutet men inte ändra dess innehåll. Förvaltningsbesvär får däremot föras
av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Vidare är besvärsprövningen
allsidig och inte begränsad till laglighetsfrågor och besvärsmyndigheten kan
göra positiva ändringar i det överklagade beslutets innehåll.
Det
är inte lämpligt att olika typer av besvärsregler blir tillämpliga eller att
besvären i sista instans prövas av olika myndigheter beroende på om
länsstyrelsen själv beslutat i fråga om undantag från plan
Prop. 1971:180 96
eUer
bestämmelse eller delegerat sin beslutanderätt till byggnadsnämnd. Paragrafen
bör därför kompletteras med en bestämmelse om att talan mot byggnadsnämnds
beslut i fråga som nu sagts föres hos länsstyrelsen genom besvär. Härigenom uteslutes
tillämpningen av kommunallagens besvärsregler. För att också i detta sammanhang
säkersfälla det kommunala planmonopolet bör vidare införas en motsvarighet tUl
föreskriften i 71 § 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan att talan inte får
föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande till avvikelse frän faststäUd
generalplan eUer stadsplan. I paragrafen har slutligen med anledning av
förvaltningsrättsreformen (prop. 1971: 30) som ett sista stycke tagUs in en
uttrycklig besfämmelse om att talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som
avses i paragrafens tredje stycke skall föras hos Kungl. Maj:t.
3 kap.
3 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser som skall motverka uppkomsten av olämplig bebyggelse
inom område där plan saknas. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får inom
område, som inte detaljplanelagts men där tätbebyggelse uppkommit eUer är att
vänta inom en nära framtid eller där eljest kan väntas att flera fastigheter
avsedda för bebyggelse skall bildas, fastighetsbUdning inte ske om åtgärden
skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse
eller motverka lämplig planläggning av området.
I
prop. 1971: 118 med förslag tiU lag om ändring i byggnadslagen m. m. har
föreslagits den ändringen i tätbebyggelsedefinitionen i 6 § byggnadslagen att
med tätbebyggelse i denna lag skall förstås sådan samlad bebyggelse som
nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för tUlgodoseende
av gemensamma behov. Vid prövning huravida tätbebyggelse föreligger skall alltså
enligt förslaget hänsyn tas även till bebyggelse som är att vänta. Enligt 107 §
byggnadslagen i dess nuvarande lydelse skall genom kommunens försorg byggnadsplan
upprättas i den mån sådan plan behövs för reglering av bebyggelsen pä viss ort.
Som förutsättning härför gäller att tätbebyggelse uppkommit eller att sådan
bebyggelse kan väntas uppkomma inom nära förestående tid. Den föreslagna
ändringen i 6 § byggnadslagen har föranlett att i prop. 1971: 118 den i 107 §
samma lag angivna begränsningen av tidsperspektivet föreslagits skola utgå.
Motsvarande ändring har nu gjorts i 3 kap. 3 § FBL (jfr prop. 1971: 118 s. 27).
4 kap.
2 §
Paragrafen
innehåUer bl. a. bestämmelser om hur gode män utses. Enligt första stycket sker
detta genom val av kommunens fullmäktige. Genom lagen (1969: 765) om ändring i
kommunallagen har emellertid ordet "kommunfullm'åktige" införts
som benämning på kommuns
Prop.
1971:180 97
beslutande
organ. Orden "kommunens fullmäktige" i nämnda stycke har därför bytts
ut mot "kommunfuUmäktige".
4
kap. 8 §
I
andra stycket finns bestämmelser om innehållet i ansökan om fastighetsbildning.
Sökanden skall bl. a. ange namn och postadress beträffande de rättighetshavare
som kan beröras av den sökta åtgärden. Genom den föreslagna ändringen blir
innehavare av rätt till elektrisk kraft att hänföra till de rättighetshavare
som skall uppges, medan innehavare av samfäUighetsrätt utesluts.
Någon
ändring föreslås inte i paragrafens första stycke. Med hänsyn tUl att de
förutsättningar som förelåg vid tiden för FBL:s antagande i viss mån ändrats
synes det ändå påkallat att här göra några kommentarer i anslutning till
bestämmelserna i detta stycke. Bestämmelserna g'äller formerna för ansökan om
fastighetsbildning. Enligt första punkten skaU sådan ansökan göras skriftiigen
hos fastighetsbildningsmyndigheten. Härmed förstås den fastighetsbildningsmyndighet
som är behörig att handlägga förrättningen. Bestämmelser om behörigheten finns
i 4 kap. 7 §. Enligt huvudregeln i n'ämnda paragraf skall förrättning
handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen.
Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som statsmakterna beslutat och
som i sina huvuddrag framgår av kungörelsen (1971: 45) om lantm'äteridistrikt
och specialenheter för fastighetsbildning m.m. och av lagen (1971: 133) om
kommunal fastighetsbUdningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet innebär
att olika fastighetsbildningsmyndigheters territorieUa verksamhetsområden kan
helt eller delvis sammanfalla. I sådana fall finns emellertid en funktionell
uppdelning av myndigheternas uppgifter. Denna blir givetvis avgörande för
frågan vilken myndighet som skall handlägga en förrättning inom det gemensamma
området. Uppenbarligen kan det vara svårt för den som viU ansöka om
fastighetsbildning att veta vilken myndighet som är behörig att handlägga
förrättningen. Om ansökningshandling inges till fel myndighet, åligger det
givetvis denna att vidarebefordra handlingen till den behöriga myndigheten.
Detta bör ske utan dröjsmål. Särskilt viktigt är detta när ansökningen rör fastighetsbUdning
på grand av överlåtelse av fastighetsdel (jfr 4 kap. 79 §§ JB).
4
kap. 15 §
Paragrafen,
som behandlar det fallet att fastighetsbUdningsförrättning handläggs utan
sammanträde, innehåller i andra punkten en bestämmelse att byggnadsnämnden
skall underrättas om förrättningen innan denna avslutas. F. n. är sådan
underrättelseplikt begränsad till förrättning som avser mark inom område med
fastställd generalplan
7
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 98
eller
med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Detta hänger samman
med att skyldigheten att söka byggnadsnämndens lov till nybyggnad i allmänhet
är knuten till område som nyss nämnts (jfr prop. 1969: 128 s. B 256). I prop.
1971: 118 föreslås emdlertid sådan ändring i byggnadsstadgan (1959: 612) att b3'ggnadslovsp!ikten
utvidgas till att omfatta hela landet. Den angivna begränsningen har därför
fått utgå ur paragrafen.
4
kap. 22 §
Enligt
denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall vad som föreskrivits om
delgivning med delägare i samfällighet äga motsvarande tillämpning bl. a. vid
delgivning med innehavare av samfäUighetsrätt som g'äller till förmån för flera
'än tio fastigheter med skilda ägare. Med hänsyn till vad som tidigare har
sagts om institutet samfäUighetsrätt har denna bestämmelse fått utgå.
4 kap.
24 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om underrättelse tUl byggnadsnämnden om sammanträde
under förrättning. Enligt den nuvarande lydelsen skall byggnadsnämnden
underrättas endast om förrättningen avser mark inom område med faststäUd
generalplan eller med stadsplan, byggnadsplan eUer utomplansbestämmelser eller
om nämnden har sökt förrättningen. Av skäl som har anförts vid 4 kap. 15 § bör dessa
begränsningar upphävas och underrättelseskyldigheten göras generell.
Paragrafen föreslås ändrad i enlighet härmed.
5 kap.
3 §
Denna
paragraf innehåUer regler om fätten att påkalla fastighetsreglering. I tredje
stycket sägs att byggnadsnämnd fär begära fastighetsreglering som avser område
där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta inom en nära framtid. Förslaget
i prop. 1971: 118 om utvidgning av tätbebyggelsebegreppet har föranlett en
jämkning i denna bestämmelse motsvarande den som förordats i 3 kap. 3 §.
Enligt
5 kap. 3 § fjärde stycket FBL kan länsstyrelse, överlantmätare eUer lantbraksnämnd
påkaUa fastighetsreglering som myndigheten finner vara av större betydelse
från allmän synpunkt. Beslutet om riktlinjer för omorganisation av
lantmäteriverksamheten innebär emellertid att beslutanderätten i detta avseende
skall utövas av länsstyrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
Denna omfördelning av beslutanderätten är ett led i den förstärkning av länsstyrelsens
ställning som ledande och samordnande länsorgan på samhällsplaneringens område
som skett, främst genom den partiella 1'änsförvaltningsreformen (prop. 1970:
103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Denna reform innebär bl. a. att ett
flertal uppgifter flyttats
Prop.
1971:180 99
frän fristående länsorgan till länsstyrelsen. Vid handhavandet
av sådana uppgifter skall emellertid länsstyrelsen även beakta synpunkter som
de fristående länsorganen har att företräda, vilket självfaUet förutsätter att
samråd sker med dessa organ. Överlantm'ätaren ingår numera i länsstyrelsen och
torde regelmässigt vara föredragande eller beslutande på länsstyrelsens vägnar
i ärenden som rör fastighetsbildning.
5 kap. 7 §
EnUgt huvudregeln i första stycket första punkten får
fastighetsreglering inte verkställas sä, att mark på vilken finns byggnad överförs
till annan fastighet eller samfällighet. I styckets andra punkt görs emellertid
f. n. undantag för bl. a. det fall att byggnaden tillhör innehavare av samfäUighetsrätt,
då överföring fär ske under viss förutsättning. Vad som föreskrivs om sådan
byggnad har fått utgå ur lagtexten.
5 kap. 30 §
Paragrafen rör tUlträde vid fastighetsreglering. Enligt
den nuvarande lydelsen av första stycket sista punkten skall föreskriften i 12
kap. 29 § JB om hyresgästs skyldighet att avträda lägenhet beaktas vid avgörande
av tillträdesfrägan. Denna lydelse grundar sig pä det förslag till JB som
förelåg vid riksdagsbehandlingen av FBL. Förslaget innehöll i 12 kap. 29 §
andra stycket en bestämmelse att tillträdare av byggnad, som genom fastighetsreglering
överförts till annan fastighet eller intagits i samfällighet, skulle säga upp
hyresavtal, som gällde mot avträdaren, inom en månad från tillträdet för att
inte avtalet skulle gälla mot honom. Vid den slutliga utformningen av JB fördes
emellertid denna bestämmelse över till 7 kap. 29 § andra stycket. Hänvisningen
i 5 kap. 30 § första stycket sista punkten har ändrats i enlighet härmed.
Bestämmelsen har vidare omformulerats för att dess innebörd skall komma
tydligare till uttryck (jfr prop. 1969: 128 s. B 481 och prop. 1970: 20 s. A
381).
5 kap. 34 §
I paragrafen föreskrivs f. n. att innehavare av
nyttjanderätt eller samfäUighetsrätt, som berörs av fastighetsreglering, är
sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse för rättighetshavaren.
Paragrafen har ändrats så att vad som sägs om innehavare av samfäUighetsrätt
i StäUet kommer att gäUa innehavare av rätt tiU elektrisk kraft.
8 kap. 7 §
Paragrafen innehåUer i andra stycket en bestämmelse att
ägare av fastighet eller fastighetsdel som har ifrågasatts för inlösen skall läm-
Prop. 1971:180 100
na
uppgift till fastighetsbildningsmyndigheten om innehavare av särskUd rättighet
i egendomen. I enlighet med den anpassning till JB som bör ske har samfäUighetsrätt
uteslutits och rätt till elektrisk kraft i stället medtagits vid uppräkningen
av de rättigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten.
9
kap. 5 §
Tredje
stycket innehåller bestämmelser om rätt för sakägare att klandra redovisning av
syssloman som har utsetts för att ombesörja gemensamt arbete. Bestämmelserna
innebär att talan skall väckas vid allmän underrätt och prövas av tingsrätten i
vanlig sammansättning. Med hänsyn till den anknytning klandertalan av detta
slag har tUl fas-tighetsbUdningsfrägor synes emellertid fastighetsdomstol vara
mest lämpad att pröva sådan talan. Fastighetsdomstol har att handlägga
likartade mål, t.ex. klandertalan enligt 11 § tredje stycket lagen (1970:246)
om tvångsförvaltning av bostadsfastighet i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari
1972 (1971:544). Paragrafen har ändrats i enlighet h'ärmed. Genom hänvisningen
till forumbestämmelsen i 15 kap. 1 § kommer klandertalan att prövas av samma
domstol som skall handlägga andra mål rörande förrättningen.
12
kap. 4 §
Ändringen
av denna paragraf grundas på de överväganden som redovisats i avsnitt 2.4.
Ändringen innebär att bestämmelsen i andra stycket om förbud mot sammanläggning
av fastighet som utmätts försetts med undantag för det fall att
sammanläggningen får till följd att utmätningen återgår. Vad som åsyftas är
bestämmelserna i 63 § lagen om exekutiv förs'äljning av fast egendom och 82 a §
utsökningslagen. Dessa behandlar det fallet att fastighetsöverlåtelse är
beroende av viUkor och utmätning begärts för fordran hos överlåtaren. Enligt bestämmelserna
får utmätning av fastigheten ske, men utmätningen återgår om villkoret
uppfylls. Den nu föreslagna undantagsregeln blir av betydelse i sådana fall då
fastighetsöverlåtelse är beroende av att sammanläggning kommer tiU stånd.
Regeln innebär att sammanläggning får ske utan hinder av att fastigheten
utmäts för fordran hos överlåtaren. Utmätning för fordran hos förvärvaren utgör
däremot hinder mot sammanläggning.
12
kap. 7 §
I
första stycket första punkten hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 15 § JB om sammanfäggnings
inverkan pä omfattningen av inteckning. Dessa bestämmelser togs vid den
slutliga utformningen av JB upp i 6 kap. 16 §. Hänvisningen har ändrats i enlighet
härmed.
Första
stycket andra punkten har omformulerats sä att beskrivning-
Prop. 1971:180 101
en
av de fordringar som här avses stämmer överens med den som tagits upp i 1 §
lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar.
13
kap. 2 §
I
paragrafens första stycke behandlas initiativrätten i fråga om fastighetsbUdning
för samordning med kommunal indelning. Denna initiativrätt tiUkommer enligt
paragrafens nuvarande lydelse överlantmätaren. Initiativrätten bör i stäUet
tillkomma länsstyrelsen. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
15
kap. 7 §
Paragrafen
innehåUer bestämmelser om byggnadsnämndens rätt att föra talan mot tiUstånds-
och fastighetsbildningsbeslut. Enligt den nuvarande lydelsen är denna rätt
inskränkt tiU beslut som rör mark inom område med fastställd generalplan eller
med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Sedan
byggnadslovsplikten utsträckts till att gälla hela landet, bör denna inskränkning
bortfalla. Ändringen i paragrafen innebär att byggnadsnämnden får klagorätt i fråga
om tillstånds- och fastighetsbildningsbeslut oavsett markens belägenhet. Genom
bestämmelserna i 4 kap. 17 § tredje stycket och 29 § andra stycket är sörjt för
att nämnden alltid får kännedom om besluten och alltså blir i tiUfälle att
utöva sin klagorätt.
15
kap. 8 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om rätt att på det aUmännas vägnar fullfölja talan mot
tillstånds- eUer fastighetsbUdningsbeslut. Enligt den lydelse paragrafen nu har
tillkommer denna rätt överlant-mätaren, länsstyrelsen och lantbruksnämnden.
Beslutet om riktUnjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär
emellertid att rätten pä länsplanet att fullfölja talan mot tiUstånds- och fastighetsbildningsbeslut
skall utövas av länsstyrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
15
kap. 9 §
I
paragrafen meddelas besfämmelser om rätt för den som i annan egenskap än
sakägare begärt fastighetsbUdningsförrättning att föra talan mot beslut om
inställande av förrättningen. Bland sådana sökande nämns överlantmätaren och lantbruksn'ämnden.
Paragrafen har ändrats på motsvarande sätt som 15 kap. 8 §.
16kap.
3, 5ochll§§
I
16 kap. 3 § meddelas bestämmelser om fastighetsdomstols skyldighet att vidta
förberedande åtgärder i fastighetsbUdningsmål. Para-
Prop. 1971:180 102
grafens
andra stycke innehåller bl. a. bestämmelser om att yttrande skall inhämtas frän
överlantmätaren, om det fordras för målets beredande eUer avgörande. I 5 §,
som behandlar frågan om kaUelse till huvudförhandling, föreskrivs bl. a. att
överlantmätaren som regel skaU kallas, när sakägares besvär rör aUmänt
intresse. I 11 § regleras frågan om domstolens möjligheter att ändra beslut
eller åtgärd av fastighetsbUdningsmyndigheten. Första stycket första punkten
innehåller besfämmdsen att, när talan fullföljts av sak'ägare, fastighetsbUdningsmyndighetens
beslut eller åtgärd får ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör
allmänt intresse, överlantmätaren eller byggnadsnämnden fått tiUfälle att
yttra sig.
Som
en konsekvens av att länsstyrelsen ensam skall pä länsplanet företräda allmänt
intresse i fastighetsbildningsmål har i samtliga nämnda paragrafer gjorts den
ändringen att den uppgift som enligt respektive paragrafs nuvarande lydelse
lagts pä överlantmätaren överflyttats pä länsstyrelsen. Inom länsstyrelsen
torde uppgiften regelmässigt komma att fuUgöras av överlantmätaren.
18
kap. 2 och 3 §§
I
den nuvarande lydelsen av 18 kap. 2 § finns bestämmelser om byggnadsnämnds
skyldighet att nedsätta fullföljdsavgift och belopp tUl säkerhet för
kostnadsersättning vid fullföljd av talan till högsta domstolen. Genom lagen
(1971: 218) om ändring i rättegångsbalken har dock bestämmelserna om nedsättningsskyldighet
i allmänhet upphört att gäUa fr. o. m. den 1 juli 1971. Eftersom nedsättningsskyldigheten
sålunda generellt har slopats, bör ifrågavarande paragraf i FBL utgå. Den
följande paragrafen, som är den sista i kapitlet, bör därvid numreras om och
ges den upphävda paragrafens beteckning.
6.3
Ändring i lagen om införande av fastighetsbildningslagen
17 §
För
att fastighet skall få ingå i sammanläggning kfävs enligt 12 kap. 4 § första stycket
FBL att ägaren har lagfart på fastigheten eller att lagfartsansökan har
förklarats vilande och hinder mot bifall tUl den inte föreligger om
sammanläggningen genomförs. Sedan den 1 januari 1876, dä förordningen (1875: 42
s. 1) angående lagfart ä fång till fast egendom trädde i kraft, har
skyldigheten att söka lagfart omfattat alla slag av äganderättsförvärv
avseende fast egendom. Enligt dessförinnan gäUande rätt var emellertid vissa
typer av äganderättsförvärv undantagna från lagfartspUkt. När ett sådant äldre,
icke lagfartsplik-tigt förvärv åberopas i fråga om fastighet som skall ingå i
sammanläggning, bör avsteg kunna göras frän det i 12 kap. 4 § första stycket FBL
föreskrivna sammanläggningsvillkoret (jfr prop. 1969: 128 s. B
Prop.
1971:180 103
732).
En bestämmelse med denna innebörd har tagits upp i ett särskilt stycke i
förevarande paragraf.
19
och 20 §§
Fastighetsregister
förs f. n. antingen i form av jordregister eller i form av s. k. stadsregister.
Register i någon av dessa former är numera upplagt för hela landet. Det kan emeUertid
fortfarande förekomma att stadsregister läggs upp för område där sådant
register tidigare inte finns. Uppläggandet av stadsregister innebär i sådana
fall att jordregister ersätts av stadsregister. Beslut om uppläggande av
stadsregister meddelas av lantmäteristyrelsen med stöd av 7 kap. 1 § lagen
(1917:269) om fastighetsbUdning i stad och kungörelsen (1954: 86) om prövning
av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning. F. n.
föreligger beslut om uppläggande av stadsregister i fråga om ett trettiotal
områden i landet. Områdena utgörs av utvidgningar av områden där stadsregister
redan förs. Utvidgning kan aktualiseras genom att tätort för vilken
stadsregister förs expanderar.
Innan
stadsregister läggs upp, måste i förekommande fall fastighet som ligger pä ömse
sidor om den beslutade nya stadsregistergränsen delas efter denna gräns. Föreskrifter
om fastighetsdelning i sädana faU finns i lagen (1930: 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. Bestämmelserna i denna lag är
också tillämpliga med avseende på delning av fastighet för anpassning av
fastighetsindelningen till den kommunala indelningen.
1930 års lag upphävs genom
FBLP. I fråga om fastighetsbildning för samordning med kommunal indelning
träder 13 kap. FBL i den upphävda lagens ställe. I fråga om fastighetsbildning
för samordning med gräns mellan stadsregisterområde och jordregisterområde
finns däremot efter utgången av år 1971 inga bestämmelser. Som skäl för att
sädana bestämmelser inte behövdes framhöll 1954 års fastighetsbildningkommitté
att enhetiiga regler rörande fastighetsregister avsägs komma att tillskapas
och att den indelning efter vilken fastighetsredovisningen kom att ordnas i
princip inte borde fä påverka fastighetsindelningen (prop. 1969: 128 s. B
764). I motiven till bestämmelsen i FBLP om upphävande av 1930 års lag har
endast påpekats att lagen i fräga motsvaras av 13 kap. FBL och att lagen därför
blir överflödig i och med att FBL träder i kraft (prop. 1970: 144 s. 49).
Det
torde emellertid ännu dröja åtskilliga år innan det nya enhetliga
fastighetsregister som fastighetsbildningskommittén omnämner och som
statsmakterna nu har beslutat om kan träda i funktion. Under den tid som de
nuvarande båda registertyperna sålunda måste finnas kvar och föras kan det i
viss utsträckning bli nödvändigt att övergå från iordreaister till
stadsregister. Man kan räkna med att de nya be-
Prop. 1971:180 104
stämmelser
om stadsregister som kommer att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972 också
innehåller regler om utvidgning av stadsregisterområde.
Om
särskilda bestämmelser om fastighetsbildning för samordning med gräns mellan
stadsregister- och jordregisterområde inte finns, måste ny sådan gr'äns
förläggas till sådant l'äge att ingen fastighet faller på mer än en sida om
gränsen, eftersom det inte är möjligt att ha oUka delar av en fastighet
liggande inom skUda registerområden. En sådan ordning kan emellertid medföra
olägenheter.
Bestämmelser
bör därför meddelas som i de nu nämnda fallen öppnar möjlighet till fastighetsbUdning
för att samordna fastighetsindelningen med indelningen i registeromräden. I
fråga om sådan fastighetsbildning bör 13 kap. FBL äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelsema har tagits upp i en ny paragraf, 19 §, i FBLP. Före denna
paragraf har införts rubriken "Särskilda övergångsbestämmelser angående
13 kap. fastighetsbUdningslagen". Den nuvarande 19 § har betecknats 20 §.
Lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL.
6.4
Ändring i lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld
mark
Som
anförts i avsnitt 5.3.4 bör preklusionsbestämmelserna i lagen om upphörande av
inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark gälla även när
fastighet bildats av samfälld mark genom legalisering av arealöverlåtelse
enligt ÄUL eller LL. Genom det föreslagna tillägget tUl 1 § första stycket i
lagen utsträcks lagens tillämpningsområde tiU att omfatta också sådan
fastighetsbildning. Fastighet som har bildats genom legalisering kan bestå
antingen enbart av tidigare samfälld mark eller av sådan mark och annan mark.
Givetvis bör preklusionsbestämmelserna tiUämpas också i sistnämnda fall, vilket
är att jämställa med den sammanläggningssituation som regleras i paragrafens
andra stycke.
6.5
Ändring i konkurslagen
33 §
konkurslagen (KL) innehåller regler om återvinning till konkursbo av egendom
som tillhört konkursgäldenären. Bl. a. ges i första stycket bestämmelser om förVängning
av den i allmänhet gällande tiden inom vilken konkursansökan skall ha skett
för att återvinning skaU vara möjlig. Sålunda förlängs i fråga om återvinning
av gåva från gäldenärens make denna tid från 180 dagar till ett år. Enligt 28 §
KL, vartill hänvisas i 33 §, utgör vid gåva av fast egendom dagen för lagfartsansökan
utgångspunkt för tidsberäkningen.
Genom
12 kap, 2 § FBL har bl. a. skapats möjlighet att samman-
Prop. 1971:180 105
lägga
fastigheter som ägs av äkta makar var för sig, föratsatt att makarna träffar
avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Avtalet
måste gå ut på att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten
som enskUd egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra
hälften, om ej annat avtalats. Avtal som nu sagts kan innefatta gåva av fast
egendom från den ena maken till den andre. Efter sammanläggningen skall enligt 12
kap. 7 § fjärde stycket den för vardera maken beviljade eller sökta lagfarten
avse den andel i fastigheten som tillkommer honom.. Avtalet skall alltså inte
läggas till grund för någon lagfartsansökan, även om gåva skett. Om återvinning
övervägs i sådant fall, finns alltså ingen utgångspunkt för nämnda
tidsberäkning. Det är emeUertid uppenbart att reglerna om återvinning bör vara
tUlämpliga även för det faU att gåva av fast egendom mellan makar skett genom
avtal enligt 12 kap. 2 § FBL. I 33 § KL har införts en bestämmelse som utsäger
detta och som innehåller bestämmelser om från vUken dag återvinningstiden skaU
räknas. Som utgångspunkt for tidsberäkningen har valts tidpunkten för
sammanläggningens fullbordan, dvs. den dag dä uppgift om fastighetsbildningen
infördes i fastighetsregistret. Lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt
med FBL.
8
Hemställan
Jag
hemstäUer, att lagrådets yttrande över förslagen till
1)
lag om ändring i
jordabalken,
2)
lag om ändring i fastighetsbUdningslagen
(1970: 988),
3)
lag om ändring i lagen
(1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,
4)
lag om avstyckad
fastighets ansvar för vissa fordringar,
5)
lag om
äganderättsutredning och legalisering,
6)
lag om ändring i lagen (1970:
997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld
mark och
7) lag
om ändring i konkurslagen (1921: 225)
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Förslagen i departementspromemorian Ds Ju 1971:11
1 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom
förordnas, att 19 kap. 9 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall ansökan ej avvisas enligt 8 § eller omedelbart
avslås enligt föreskrift i 2023 kap., får ärendet uppskjutas till viss senare
inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen. Uppskjutes ärendet,
får sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras eller, i fall
som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivningsmyndigheten.
I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej föreläggandet, kan
ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i
föreläggandet.
Avser
ansökan fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men icke
fullbordad sammanläggning och skall ansökningen ej av visas enligt 8 § eller
omedelbart avslås enUgt föreskrift i 2023 kap., skall ärendet uppskjutas till
den inskrivningsdag som infaller närmast efter det meddelande att
sammanläggningen fullbordats eller frågan därom förfallit kommit
inskrivningsmyndigheten till hända.
Om det är
nödvändigt för utredningen, får inskrivningsärende även i annat fall än som
anges i första stycket uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. Uppskjutes
ärendet, fär sökanden föreläggas att förebringa den utredning som fordras
eller, i fall som avses i 10 §, infinna sig personligen eller genom ombud hos
inskrivningsmyndigheten. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej
föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall
intagas i föreläggandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop.
1971:180 107
2
Förslag till
Lag
om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar
1
§ I fråga om avstyckad
fastighets ansvar för sådan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt
till betalning ur fastighet äger 6 kap. 11 § andra och tredje styckena
jordabalken motsvarande tillämpning.
2
§ Vid avstyckning kan förordnas
att styckningslotten skall vara fri från ansvar för fordran som anges i 1 §.
Sådant förordnande får meddelas, om fordringshavaren medger det eller om det
är väsentligen utan betydelse för honom. Förordnandet skall upptagas i fastighetsbUdningsbeslutet.
3
§ 1 och 2 §§ gäUer ej, om
annat följer av särskilda bestämmelser.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om avstyckning Som skett med tUlämpning
av lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller lagen (1926: 326) om
delning av jord å landet gäller äldre bestämmelser.
3
Förslag till
Lag
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)
Härigenom
förordnas, att 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lyddse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5
kap.
16
§ Om fastighet, som undergår värdeminskning genom regleringen eUer som helt
eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbUdningsmyndigheten
förordna att sådan ersättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan
behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig
skada eller ersättning enligt 27 eller 30 § skall inbetalas tUl myndighet som
Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga
fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas
direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i
22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras
ej, om regleringen är väsentiigen utan betydelse för honom.
Inbetalda
medel fördelas av Inbetalda medel fördelas av
länsstyrelsen. Därvid äger
bestäm- länsstyrelsen. Därvid äger bestäm-
Nuvarande
lyddse
melserna om fördelning av köpeskilling för
utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tUlämpning. Sammanträde för
fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes
till rättsägarna minst två veckor i förväg.
Föreslagen lydelse
melserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis
såld fast egendom motsvarande tillämpning. Har medel inbetalats för fastighet
som i sin helhet inlösts eller eljest tagits i anspråk vid regleringen, äger
dock innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till
betalning ur fastig-fieten, att för kapitalvärdet av belopp som fastställts
men ännu ej förfallit till betalning, få utdelning med samma rätt som för fordringen
i övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefot av fem procent om året.
Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse tUl
sammanträdet s'ändes till rättsägarna minst tvä veckor i förväg.
Även i annat fall än som avses i första stycket får
fastighetsbildningsmyndigheten förordna att in- och utbetalningar av belopp,
som skall utgå med anledning av regleringen, skall ske genom myndighets förmedling.
Närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.
Skall
medel inbetalas tUl myndighet på grund av bestämmelsema i denna paragraf,
ankommer det på myndigheten att vidtaga behövliga åtgärder för att uttaga
medlen hos den betalningsskyldige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop. 1971:180 109
Bilaga
Förslaget i departementspromemorian Ds Ju 1971:17
Förslag
tiU
Lag
om äganderättsutredning och legalisering
Härigenom
förordnas som följer. Äganderättsutredning
1 §
Beträffande område där äganderätten tUl fast egendom är oviss
fär länsstyrelsen förordna om äganderättsutredning, om det från all
män och enskild synpunkt är av väsentiig betydelse att ovissheten un
danröjes samt åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett samman
hang. Förordnande som nyss sagts får även eljest meddelas beträffande
område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.
Innan
förordnande om äganderättsutredning meddelas, skall länsstyrelsen samråda med
vederbörande inskrivningsmyndighet och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara
av betydelse för avgörandet.
Framkommer
vid samråd enligt andra stycket skilda uppfattningar eller är ärendet av annan
anledning svårbedömt, skaU det överlämnas till lantmäteristyrelsen för
avgörande.
2 §
Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av
fastighetsbildningsmyndigheten.
4
kap. 17, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 1623 §§, 24 § första
punkten samt 2931, 3340 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger
motsvarande tiUämpning vid äganderättsutredning, i den män ej annat föreskrives
i denna lag.
3
§ Om
fastighetsbildningsmyndigheten finner det lämpligt, får del av förrättningsområdet
utbrytas till behandling vid särskild förrättning.
4
§ Vid förrättningen skall
äganderätten till samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av
förrättningen utredas. FastighetsbUdningsmyndigheten skall införskaffa utdrag
ur fastighetsregister rörande förrättningsområdet samt upprätta sammanställning
över lagfarts- och andra inskrivningsförhållanden.
5
§ Om tid och ställe för första
sammanträdet skall fastighetsbUdningsmyndigheten utfärda kungörelse, som minst
fjorton dagar före sammanträdet hålles tiUgänglig hos kommunstyrelsen.
Meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås pä kommunens
anslagstavla och införes i lämplig tidning.
Kungörelse
och kallelser rörande första sammanträdet skaU innehålla uppgifter om det
område som beröres av förrättningen och om vad sakägarna bör iakttaga för att
bevaka sin rätt samt upplysning om äganderättsutredningens rättsverkningar
enligt 10 och 30 §§.
6 §
Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten re
dogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägama tillfälle att taga del av de i 4 § angivna handlingarna.
Prop. 1971:180 110
Sakägarna
skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbUdningsmyndigheten
muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk pä äganderätt samt förete
sädana handlingar och meddela sådana upplysningar angående innehav och annat,
som kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall
efter sammanträdet snarast möjligt anslås pä kommunens anslagstavla.
7 §
FastighetsbUdningsmyndigheten skall tUlse, att innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som eljest är av betydelse för äganderättsutredningen.
Härefter
skall nytt sammanträde hällas. Sakägarna skall därvid fä tillfäUe att taga del
av sammanställningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena
eljest ger anledning därtill, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra
för utredningen i ärendet. Sakägarna skall därjämte få tillfälle att slutföra
sin talan.
8
§ Med alla kända sakägares
medgivande får fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att meddela
föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fuUgöra vad som föreskrives i 7 §
redan vid första sammanträdet.
9
§ Sedan erforderliga
sammanträden hållits, skall fastighetsbUdningsmyndigheten pröva vem som bör
anses vara ägare till varje särskild fastighet eUer tiU mark inom fastighet
eller inom samfällighet enligt fastighetsbUdningslagen (1970:988) samt
upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv
vartill fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd
erhållits.
Har
fastighet eller samfäUighet som nyss sagts delats genom sämjedelning,
arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall
varje del upptagas som särskild ägolott i äganderättsförteckningen.
10
§ Om ägolott enligt 9 § andra
stycket upptagits i äganderättsförteckning, har förteckningen i denna del
verkan som fastighetsbildningsbeslut.
11
§ Om inskrivning beviljats eUer
sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten med medgivande av
ägolottens ägare förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma
verkan som om n'ämnda dd och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka
sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad eller sökt
inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
motsvarande tiUämpning.
Innan
förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande inhämtas från
inskrivningsmyndigheten, som skall avge sådant snarast möjligt. Det skall
grundas på fastighetsboken och vad som eljest är k'änt för myndigheten. I
yttrandet skall anges om hinder mot förordnande möter enligt första stycket
andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighetsbUdningslagen
(1970: 988) motsvarande tillämpning.
Meddelas
förordnande enligt första stycket på grundval av företrädesordning, skall
denna i samband därmed fastställas.
Besväras
del av ägolott som upptagits i äganderättsförteckningen av fordran som utan
inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fast
Prop.
1971:180 111
egendom, omfattar fordringen efter äganderättsutredningen
hela ägolotten.
12 § Finner fastighetsbildningsmyndigheten~~attJäiTTprigare
fastighets
indelning vinnes genom att ägolotter som upptagits i äganderättsför
teckningen sammanlägges till en fastighet, får myndigheten vid förrätt
ningen utan ansökan upptaga fråga därom. 12 kap. 13 §§, 4 § andra
stycket och 57 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) äger motsva
rande tillämpning i fräga om sådan sammanläggning.
Sammanläggning får ej ske, om ägaren bestrider åtgärden
och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse.
13
§ Har förrättningsomräde
uppdelats enligt 3 §, fär sammanläggning även avse ägolott som behandlats vid
tidigare avslutad delförrättning.
14
§ Vid
förrättningen skall fastighetsbildningsmyndigheten höra sakägarna över frågan
om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan
åtgärd.
15
§ Finner
fastighetsbildningsmyndigheten att hinder mot sammanläggning ej möter enligt
12 kap. 13 §§ och 4 § andra stycket fastighetsbUdningslagen (1970: 988) eller
enligt 12 § andra stycket, skall yttrande inhämtas från
inskrivningsmyndigheten. Härvid äger 12 kap. 10 och 11 §§ fastighetsbUdningslagen
motsvarande tiirämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta
villkoret i 12 kap. 4 § första stycket nämnda lag.
16
§ Möter ej
hinder mot sammanläggning, skaU fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om
sammanläggning genomföres på grundval av företrädesordning, fastställes denna
i fastighetsbildningsbeslutet.
Legalisering
17
§ Sådan privat
jorddelning som avses i 9 § andra stycket får genom särskilt beslut erkännas
som fastighetsbUdning i den ordning som anges i 1824 §§ (legalisering).
18
§ Fråga om legalisering
prövas på ansökan av den som äger del i den berörda fasta egendomen.
Är det av betydelse för pågående fastighetsbUdningsförrättning
att legalisering sker, fordras ej ansökan. I sådant fall fär frågorna om legalisering
och fastighetsbUdning handläggas gemensamt vid en förrättning.
Om det är av större betydelse från allmän synpunkt att
delningar inom visst område legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga
om legalisering skall prövas utan ansökan.
19
§
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ äger motsvarande tiUämpning i fråga om legalisering.
Detsamma gäller bestämmelserna i 4 kap. 810 §§, 14 § andra och tredje styckena
samt 32 § fastighetsbildningslagen (1970: 988).
20
§
Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts-
och inskrivningsförhällandena i egendomen.
21
§ Om
äganderätten till egendom som ingått i delningen är oviss eller ägare av sådan
egendom saknar lagfart, skall frågan om ägande-
Prop. 1971:180 112
rätten
utredas vid förrättningen, om fastighetsbildningsmyndigheten finner det
lämpligt.
22
§ I fall som avses i 21 §
äger 49 §§ motsvarande tillämpning.
23
§ Om hinder mot legalisering ej
föreligger, skall legaliseringsbeslut meddelas.
24
§ Bestämmelserna i 1116 §§
äger motsvarande tillämpning vid legaliseringsförrättning. I fråga om
sammanläggning äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen
(1970: 988) motsvarande tiU-lämpning, i den män utrednmg ej skett enligt 21 §.
Gemensamma
bestämmelser
25
§ Karta skall upprättas vid
förrättning enligt denna lag. Kartan skall göras så noggrann som ändamålet
kräver.
26
§ Insfälles förrättning som
påbörjats utan ansökan, skall förrättningskostnaderna betalas av staten. I
annat fall fördelas kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt. 2
kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger
motsvarande tillämpning vid förrättning enligt denna lag.
27
§ I fråga om talan mot
fastighetsbildningsmyndighetens beslut och förfarandet i mål som fullföljts
äger 1518 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tUlämpning.
Besvär,
vari klaganden yrkar att han i stället för annan skall i äganderättsförteckning
upptagas som ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre
rätt tiU egendomen.
28
§ Förrättning enligt denna lag
föranleder ej att gräns anses lagligen bestämd.
29
§ Har äganderättsförteckning
upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall
fastighetsbildningsmyndigheten efter förrättningens avslutande utan dröjsmål s'ända
ett exemplar av förteckningen till inskrivningsmyndigheten.
30
§ För var och en som i
äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av
förteckningen lagfart på egendo men beviljas, om ej annat följer av 31 §. Ny
lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.
Lagfart
skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd
av talan mot förrättningen utgått.
31 §
Lagfart får ej beviljas pä annan egendom än sådan som upp
tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel
av dylik fastighet. Möter hinder som nu sagts mot lagfart på del av fas
tighet, fär icke heller lagfart på återstoden beviljas.
Lagfart
får ej bevUjas, om rättegäng pågår om hävning eUer återgång av förvärv av
egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om
lagfart pä grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande,
föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses
tvistig.
Möter
enligt denna paragraf hinder mot lagfart, skall ärendet förklaras vilande.
Prop.
1971:180 113
32
§ Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfartsärende enUgt
denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1962: 270) om
äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa faU
samt legaliseringslagen (1968: 578) upphör att gälla.
Pågår
förrättning vid ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av
fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.
10
och 11 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen äger
motsvarande tUlämpning i fråga om förrättning enligt denna lag.
8
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 180
Prop. 1971:180 114
Bilaga 3 ReinUterade förslagen
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1970: 989) om införande av
fastighetsbildningslagen,
dels
att 17 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före denna paragraf
en ny rubrik av nedan angivna lydelse,
dels
att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Bestämmelserna i 12 kap. 2 § fastighetsbUdningslagen om sammanräggning av
fastigheter, som tillhör äkta makar, gäller ej när äldre giftermålsbalken är tillämpUg
på makarnas förmögenhetsförhållanden.
Bestämmelserna
i 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen gäller ej i fråga om
fastighet som förvärvats på sådant sätt att ägaren ej varit skyldig att söka
lagfart.
Särskilda övergångsbestämmelser angående 13 kap. fastighetsbildningslagen
19
§ Skall för skilda delar av kommun finnas olika slag av fastighetsregister,
får fastighetsbildning ske för samordning mellan fastighetsindelningen och
indelningen i registerområden. Därvid äger 13 kap. fastighetsbildningslagen motsvarande
tillämpning.
4
Förslag till
Lag
om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar
Härigenom
förordnas som följer.
I §
I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran som utan
inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6 kap.
II §
andra och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.
Prop. 1971:180 115
Detta
gäller även om stamfastigheten och den avstyckade fastigheten är i samme ägares
hand.
2 §
Vid avstyckning kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna att
fordran som avses i 1 § icke skall besvära styckningslotten. Sådant för
ordnande får dock meddelas endast om fordringshavaren medger det
eller om det är viisentligen utan betydelse för honom.
Förordnande enligt
första stycket skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.
3 §
1 och 2 §§ gäller ej, om annat följer av särskilda bestämmelser.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fräga om avstyckning som skett med tiUämpning
av lagen (1917: 269) om fastighetsbUdning i stad, lagen (1926: 326) om delning
av jord å landet eller lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i
rikets indelning m. m. gäller äldre bestämmelser.
5
Förslag till
Lag
om äganderättsutredning och legalisering
Härigenom
förordnas som följer. Äganderättsutredning
1 §
Länsstyrelsen får förordna om äganderättsutredning beträffande
område där äganderätten tUl fast egendom är oviss, om det från all
män och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten un
danröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang.
Sådant förordnande fär även eljest meddelas beträffande område där
fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.
Innan förordnande om
äganderättsutredning meddelas, skall länsstyrelsen samräda med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av
betydelse för avgörandet.
Framkommer skUda
uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan
anledning svårbedömt, skall det överlämnas till lantmäteristyrelsen för
avgörande.
2 §
Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fas
tighetsbildningsmyndigheten.
Bestämmdserna i 4 kap.
17, 12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 1624, 28 och 29 §§, 30 §
första stycket samt 31, 3340 och 42 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
äger motsvarande tUl-lämpning på äganderättsutredning, i den män ej annat
följer av denna lag.
3
§
Fastighetsbildningsmyndigheten fär bryta ut del av förrättningsområdet till
behandling vid särskild förrättning.
4
§ Vid förrättningen skall
äganderätten tUl samt inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av
förrättningen utredas. Fastighetsbildningsmyndigheten skall skaffa utdrag ur
fastighetsregistret rörande förrättningsomrädet samt upprätta sammanställning
över lagfarts- och andra inskrivningsförhållanden.
Prop. 1971:180 116
5 §
FastighetsbUdningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid
och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tiUgänglig
hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammantr'ädet. Medde
lande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga
innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig
tidning.
Kungörelse
om och kaUelser till första sammanträdet skaU innehåUa uppgifter om det område
som beröres av förrättningen och om vad sakägarna bör iakttaga för att bevaka
sin rätt samt upplysning om innehållet i 10, 12 och 30 §§.
6 §
Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sak
ägarna tillfälle att taga del av de i 4 §. angivna handlingarna.
Sakägarna
skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten
muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt förete
sådana handlingar och meddela sådana upplysningar angående hävd och annat, som
kan vara av betydelse för äganderättsutredningen. Förefäggandet skall efter
sammanträdet snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla.
7 §
Fastighetsbildningsmyndigheten skaU tUlse att innebörden av an
mälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över an
språken och vad som i övrigt är av betydelse för äganderättsutred
ningen.
Härefter
skall nytt sammanträde hällas. Sakägarna skall därvid få tillfälle att taga del
av sammansfällningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena
annars ger anledning till det, skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra
för utredningen i ärendet. Sak'ägar-na skall därjämte få tUlfälle att slutföra
sin talan.
8
§ Med alla kända sakägares
medgivande får fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att meddela
föreläggande enligt 6 § andra stycket samt fullgöra vad som föreskrives i 7 §
redan vid första sammanträdet.
9
§ Sedan behövliga sammanträden
hållits, skall fastighetsbildningsmyndigheten pröva vem som bör anses vara
ägare till varje särskild fastighet eller till mark inom fastighet eller inom samfällighet
enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988) samt upprätta förteckning i
enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av
myndighet får ej beaktas förrän tUlstånd erhållits.
Har
fastighet eller samfällighet som avses i första stycket delats genom sämjedelning,
arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall
varje del upptagas som särskUd ägolott i äganderättsförteckningen, om ej annat
följer av 25 §.
Andra
stycket g'äller ej i fråga om s'ämiedelning, som har omfattat flera
fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbildning i överensstämmelse med
den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan
rättighet i fastighet eller del av fastighet.
10
§ Har ägolott upptagits i
äganderättsförteckning enligt 9 § andra stycket, har detta verkan som fastighetsbUdningsbeslut.
11
§ Om inskrivning beviljats
eller sökts i del av ägolott, får fastighetsbildningsmyndigheten med
medgivande av ägolottens ägare förordna
Prop, 1971:180 117
att
med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och
återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sammanlagts med varandra.
Besväras mer än en av delama av beviljad eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5
och 6 §§ fastighetsbUdningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.
Innan
förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande in-h'ämtas från
inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges snarast möjligt, skall
grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I
yttrandet skall anges om hinder mot förordnande möter enligt första stycket
andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 §
fastighetsbildningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.
Meddelas
förordnande enligt första stycket pä grundval av företrädesordning, skall
denna i samband därmed fastställas.
12 §
Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter
som upptagits i äganderättsförteckningen sammanlägges till en fastighet,
får fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan upptaga fräga därom
vid förrättningen. 3 kap. 11 §, 12 kap. 13 §§, 4 § andra stycket och
57 §§ fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger motsvarande tillämp
ning i fråga om sådan sammanläggning.
Sammanläggning
får ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom
olägenhet av någon betyddse.
13
§ Har förrättningsområde delats
upp enligt 3 §, fär sammanläggning avse även ägolott som behandlats vid
tidigare avslutad delförrättning,
14
§ Vid förrättningen skall
fastighetsbildningsmyndigheten höra sakägarna över frågan om sammanläggning
och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd,
15
§ Föreligger ej hinder mot
sammanläggning enligt 3 kap. 11 §, 12 kap. 13 §§ och 4 § andra stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988) och ej heller enligt 12 § andra stycket,
skall fastighetsbildningsmyndigheten inhämta yttrande från
inskrivningsmyndigheten. Därvid äger 12 kap. 10 och 11 §§ fastighetsbildningslagen
motsvarande tillämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta villkor
som anges i 12 kap. 4 § första stycket nämnda lag.
16
§ Möter ej hinder mot
sammanläggning, skall fastighetsbildningsbeslut meddelas. Om sammanläggningen
genomföres på grundval av företrädesordning, fastsfäUes denna i
fastighetsbildningsbeslutet.
Legalisering
17 §
Privat jordddnmg som avses i 9 § andra stycket får genom särskilt beslut
erkännas som fastighetsbildning i den ordning som anges i 1824 §§ (legalisering).
Första
stycket gäller ej i fråga om sämjedelning, som har omfattat flera fastigheter,
och sämjeägoutbyte, om fastighetsbUdning i överensstämmelse med den privata
jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet i
fastighet eller del av fastighet.
Prop. 1971:180 118
18 §
Fråga om legalisering prövas pä ansökan av den som äger del i
den berörda fasta egendomen.
Är
det av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att legalisering
sker, fordras ej ansökan. I sådant fall får frågorna om legalisering och
fastighetsbildning handläggas gemensamt vid en förrättning.
Om
det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom visst område
legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas
utan ansökan.
19
§ Bestämmelserna i 2 och 3 §§
äger motsvarande tillämpning i fråga om legalisering. Detsamma gäller 4 kap.
810 §§, 14 § andra och tredje styckena samt 32 § fastighetsbUdningslagen
(1970: 988).
20
§
Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning utreda äganderätts-
och inskrivningsförhållandena i egendomen.
21
§ Är äganderätten till egendom
som ingått i delningen oviss eller saknar ägare av sådan egendom lagfart, får
fastighetsbildningsmyndigheten besluta att frågan om äganderätten skall
utredas vid förrättningen.
22
§ I fall som avses i 21 § äger
48 §§ samt 9 § första och andra styckena motsvarande tillämpning.
23
§ Föreligger ej hinder mot legalisering,
skall beslut om legalisering meddelas.
24
§ Bestämmdserna i 1116 §§ äger
motsvarande tiUämpning på legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning
äger även 12 kap. 4 § första stycket fastighetsbUdningslagen (1970: 988)
motsvarande tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 §.
Gemensamma
bestämmelser
25 §
Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlåtelse,
'äger lagen (1971: 000) om avstyckad fastighets ansvar för vissa ford
ringar motsvarande tillämpning. I fräga om arealöverlåtelse, som om
fattar samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet, äger även 10 kap.
2 § andra och tredje styckena fastighetsbildningslagen (1970: 988) samt
6 kap. 16 § andra stycket jordabalken motsvarande tillämpning.
Gäller
fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet,
i dd av ägolott, omfattar fordringen efter fastighetsbUdning enligt denna lag
hela den nybildade fastigheten.
26
§ Inställes förrättning som
påbörjats utan ansökan, betalas förr'ätt-ningskostnaderna av staten. I annat
fall fördelas kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt.
Bestämmelserna i 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen
(1970: 988) äger motsvarande tillämpning på förrättning enligt denna lag.
27
§ I fråga om talan mot fastighetsbUdningsmyndighetens
beslut och förfarandet i mål som fullföljts äger 1518 kap. fastighetsbildningslagen
(1970: 988) motsvarande tiUämpning.
Besvär,
vari klaganden yrkar att han i sfället för annan skall i 'äganderättsförteckning
upptagas som ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre
rätt till egendomen.
Prop.
1971:180 119
28
§ Förrättning enligt denna lag
innebär ej att gräns skall anses ha blivit lagligen bestämd.
29
§ Har äganderättsförteckning
upprättats vid förrättning enligt denna lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten
efter förrättningens avslutande utan dröjsmål sända ett exemplar av
förteckningen tUl inskrivningsmyndigheten.
30
§ För var och en som i
äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av
förteckningen lagfart beviljas på egendomen, om ej annat följer av 31 §. Ny
lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.
Lagfart
skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd
av talan mot förrättningen utgått.
31 §
Lagfart får ej beviljas på annan egendom än sådan som upp
tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel av
dylik fastighet. Möter hinder enligt vad som nu sagts mot lagfart på
del av fastighet, får ej heller lagfart på återstoden beviljas.
Lagfart
får ej beviljas, om rättegång pågår om h'ävning eller återgång av förvärv av
egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om
lagfart på grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande,
föranleder att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall anses
tvistig.
Möter
hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall ärendet förklaras vUande.
32 §
Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfarts
ärende enligt denna la2.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
1.
Genom lagen upphäves lagen
(1962: 270) om "äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av
fastigheter i vissa fall samt legaliseringslagen (1968: 578).
2.
Pågår förrättning vid
ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen
motsvarande tillämpning.
3.
Bestämmelserna i 10 och 11 §§
lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen äger motsvarande
tillämpning pä förrättning enligt den nya lagen.
Prop. 1971:180 120
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 28 oktober 1971.
Närvarande:
i. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet
HOLMBERG.
Enligt
lagrådet den 25 oktober 1971 tiUhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 1
oktober 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
inhämtas över upprättade förslag tUl
1)
lag om ändring i jordabalken,
2)
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988),
3)
lag om ändring i lagen (1970:
989) om införande av fastighetsbUdningslagen,
4)
lag om avstyckad fastighets
ansvar för vissa fordringar,
5)
lag om äganderättsutredning och
legalisering,
6)
lag om 'ändring i lagen (1970:
997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bUdats av samfälld
mark och
7)
lag om ändring i konkurslagen
(1921: 225).
Förslagen,
som finns bUagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Carl Behrman.
Lagrådet
yttrade:
I
fråga om de ovan under 1), 2), 3) och 6) n'ämndå lagarna, vUka avses skola
träda i kraft den 1 januari 1972, synes det för den händelse de skulle
utkomma från trycket i SFS senare än fyra veckor dessförinnan (jfr lagen 1894:
44 s. 1 ang. tiden för allmänna författningars trädande i kraft) vara
behövligt att de kompletteras med bestämmelse att de skall träda i kraft sagda
dag.
Förslaget
till lag om ändring i jordabalken
Bestämmelsema
i det föreslagna första stycket om förbud mot be-vUjande av inskrivning kommer
enligt sin lydelse att gälla även då sammanläggning sker enligt lagen om
äganderättsutredning och legalisering.
Om
utmätning av fastighet eller fastighetsdel skett efter ett sammanläggningsbeslut
men före sammanläggningens fullbordan bör, enligt vad som anförts i
remissprotokollet, fastighetsregistermyndigheten med stöd
Prop. 1971:180 121
av
15 kap. 10 § FBL söka rättelse av sammanläggningsbeslutet hos fastighetsdomstolen
och pä så vis fä beslutet undanröjt. EmeUertid föreligger i det angivna fallet
uppenbarligen varken fel eller oklarhet i förrättningen. För att möjliggöra
rättelse i sådant fall synes det vara önskvärt att andra punkten i 10 § första
stycket jämkas så att orden "förrättning vara behäftad med fel som"
utbytes mot "registrering i enlighet med förrättningen".
Förslaget
till lag om ändring i fastighetsbOdningsIagen
4
kap. 8 §
Ansökan
om fastighetsbildning skall enligt första punkten göras hos
"fastighetsbildningsmyndigheten". Behörig
fastighetsbildningsmyndighet är enligt 7 § första punkten
fastighetsbildningsmyndigheten i den ort, där marken är belägen. Ligger marken
under flera fastighetsbildnings-myndigheter, är enligt andra punkten i samma
paragraf endera myndigheten behörig att bandfägga förrättningen. I anslutning
till uppgift om att en av statsmakterna beslutad omorganisation av
lantmäteriverksamheten innebär, att olika fastighetsbildningsmyndigheters
territoriella verksamhetsområden helt eller delvis kan sammanfalla och att i
sådana fall finns en funktionell uppdelning av myndigheternas uppgifter, framhålles
i remissprotokollet, att denna funktionella uppdelning givetvis blir avgörande
för frågan vilken myndighet som skall handlägga en förrättning inom det
gemensamma området. Med hänsyn tUl svårigheten för en sökande att avgöra vUken
myndighet som enligt den ifrågavarande funktionella uppdelningen är behörig att
handlägga en viss förrättning, bör enligt lagrådets mening en sökande som inom
den i 4 kap. 7 § JB angivna tiden ansökt om fastighetsbildning hos
fastighetsbildningsmyndighet i den ort där marken är belägen alltid anses ha
inkommit med sin ansökan i rätt tid, oavsett om myndigheten i fråga enligt den
funktionella behörighetsuppdelningen 'är den rätta eller ej.
9
kap. 5 §
Forumregeln
i tredje stycket torde icke luedföra att sakägare är förhindrad att, om vid
tingsrätt som icke är fastighetsdomstol syssloman ställes under åtal på grund
av brottslig gärning vid förvaltningen, jämlikt 22 kap. 1 § RB i samband med
åtalet föra talan mot sysslomannen om enskUt anspråk i anledning av gärningen.
Förslaget
till lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar
Bestämmelser
om avstyckad fastighets ansvar för fordran av här ifrågavarande art är f. n.
upptagna i fastighetsbUdningslagstiftningen. FBL innehåller i 12 kap. 7 §
stadgande om sammanlagda fastigheters
Prop. 1971:180 122
ansvar
för dylik fordran. Med hänsyn härtUl synes det ej böra anses föreligga hinder
mot att stadgandena i förevarande lag får sin plats i FBL. Detta framstår såsom
önskvärt för att undvika separata smålagar vid sidan av JB och FBL.
Lagrådet
hemstäUer därför att stadgandena överföres tiU 10 kap. FBL, varest de med vissa
jämkningar torde kunna upptagas i en paragraf, lämpligen närmast före den
paragraf, 9 §, som reglerar kostnadsfrågan.
Överföres
13 §§ i förevarande lag till 10 kap. FBL lärer motsvarighet till den
föreslagna övergångsbestämmelsen fä upptagas i promul-gationslagen med särskild
rubrik.
I anledning av vad som i
motiven anförts betr'äffande i ett remissyttrande gjorda erinringar om
utvidgning av oskadlighetsprövningen må såsom ett exempel på fall då sådan
utvidgning kunde vara motiverad framhållas, att stamfastigheten och en d'ärifrån
tidigare gjord avstyckning gemensamt svarar för en fordran på grund av
fastighetsbildning. Det är tydligt att en befrielse av den nya avstyckningen
från ansvar för denna fordran kan vara tUl skada för 'ägaren av den 'äldre avstyckningen
och för innehavare av i denna meddelade särinteckningar. Emellertid torde fall
av denna art kunna förekomma endast undantagsvis och mycket sällan torde det
vara av någon väsentlig betydelse, huruvida en ny avstyckning befrias eller
icke befrias frän ansvar för fordringen. Skulle det någon gång inträffa att
frågan har verklig betydelse, torde det åligga fastighetsbildningsmyndigheten
att beakta detta vid avgörande av frågan om avstyckningens befriande frän
ansvar. Under angivna förhållanden synes kunna godtagas att i motsvarighet till
2 § icke upptages uttryckligt krav på medgivande av annan än fordringshavaren.
Förslaget
till lag om äganderättsutredning och legalisering
1 §
Den
avfattning första stycket erhållit i förslaget synes mindre tiU-fredsstäUande.
Det torde vara lämpligast att paragrafen inledes med stadgande om
förutsättningarna för och syftet med äganderättsutredning. Lagrådet förordar
att paragrafen får följande lydelse:
Ägandefåttsutredning
enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom
är oviss, om det frän allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att
ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett
sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där
fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.
Förordnande
om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. In-
Prop, 1971:180 123
nan förordnande meddelas skall länsstyrelsen samråda- avgö
randet.
Framkommer-------- avgörande.
9 §
Med hänvisningen i paragrafens andra stycke till 25 §
avses att ange att hinder mot att upptaga mark, som omfattas av arealöverlätelse
frän samfälld mark, såsom särskUd ägolott kan följa av en tUlämpning av
bestämmelserna i 10 kap. 2 § andra stycket FBL. Enligt lagrådets mening skulle
stadgandet vinna i tydlighet om detta hinder mot legalisering av
arealöverlåtelse direkt får komma tUl uttryck i paragrafen. Liksom skett i 25
§ i förslaget torde jämte delning av samfällighet även böra nämnas det fall att
samfällighet avskilts genom delningen. Lagrådet föreslår därför att i
paragrafens andra stycke stadgas i en första punkt att, om fastighet delats
genom sämjedelning, arealöverlätelse eller annan privat jorddelning före den 1
juli 1962, skall varje del upptagas som särskUd ägolott i
äganderättsförteckningen, samt i en andra punkt att detsamma gäller om samfällighet
som avses i första stycket avskilts eller delats genom jorddelning som nu sagts
och, såvitt det skett genom arealöverlåtelse, hinder mot avstyckning icke
skulle föreligga enligt 10 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen.
15 §
I 12 § anges att fastighetsbildningsmyndigheten äger utan
ansökan upptaga fräga om sammanläggning i samband med äganderättsutredning
samt att vissa bestämmelser i FBL äger motsvarande tUlämpning i fråga om
sammanläggningen. Det synes överflödigt att i förevarande paragraf ange att
fastighetsbildningsmyndigheten innan yttrande inhämtas från
inskrivningsmyndigheten skall pröva om hinder möter mot sammanläggning.
Lagrådet förordar, att i första punkten av paragrafen stadgas att innan beslut
om sammanläggning meddelas, skall fastighetsbildningsmyndigheten inhämta
yttrande från inskrivningsmyndigheten.
17 §
Beaktas vad lagrådet föreslagit i fråga om lydelsen av 9 §
andra stycket synes i första stycket av förevarande paragraf böra hänvisas till
de förutsättningar som enligt 9 § andra stycket skall gälla för upptagande av sämjdott
såsom särskild ägolott. I så fall kan vara lämpligt att h'änvisningen får avse
även tredje stycket i 9 § vilket medför att andra stycket i 17 § kan utgå.
19 §
Enligt lagrådets mening skulle paragrafen vinna i
överskådlighet om direkt hänvisas till samtiiga de bestämmelser i 4 kap. FBL
som skall äga
Prop.
1971:180 124
motsvarande tUlämpning i fräga om legalisering. Eftersom legaliseringsförrättning
skall kunna företagas utan sammantr'äde bör h'änvismngen till FBL även omfatta
4 kap, 15 §, Lagrådet föreslår, att i paragrafen stadgas att bestämmelserna i 2
§ första stycket och 3 § denna lag samt 4 kap. 110, 1224, 28 och 29 §§, 30 §
första stycket, 3140 och 42 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) äger
motsvarande tillämpning i fråga om legalisering.
25 §
Vad lagrådet föreslagit i fräga om förslaget till lag om
avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar föranleder jämkning av hänvisningen
i första stycket första punkten av förevarande paragraf. Därjämte vill
lagrådet föreslå en saklig ändring i samma punkt.
Enligt förslaget skall vid legalisering av
arealöverlåtelse liksom vid avstyckning gälla, att den nybildade fastighetens
ansvar för fordran som utan inskrivning är förenad med rätt tUl betalning ur
fastighet blir endast subsidiärt i förhällande till stamfastighetens.
Motsvarande bör enligt lagrådets mening gälla i fräga om ansvaret för
inteckning. Lagrådet förordar därför att nämnda bestämmelser i 25 §
kompletteras med en hänvisning tUl 6 kap, 11 § andra och tredje styckena JB.
Första stycket i paragrafen synes bliva mer lättläst om
det erhåller denna lydelse:
Om fastighetsbUdning enligt denna lag avser arealöverlätelse,
skall beträffande inteckningar 6 kap. 11 § andra och tredje styckena och 16 §
andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 § andra och tredje styckena
fastighetsbildningslagen (1970: 988) äga motsvarande tUlämpning. I fråga om
fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet
äger vid sådan fastighetsbUdning 10 kap. 9 § fastighetsbUdningslagen
motsvarande tiUämpning.
27 §
Eftersom fastighetsbUdningsmyndighetens avgörande i fråga
om äganderättsförteckningens innehåll icke i 9 § betecknats såsom beslut synes
det vara påkallat att i förevarande paragraf anges, att den gäller talan mot
beslut som avser äganderättsförtecknings innehåll eller annat beslut.
Ur protokollet: Ingrid Hellström
Prop.
1971:180 125
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29
oktober 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQ"VIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag tUl
1)
lag om ändring
i jordabalken,
2)
lag om ändring
i fastighetsbildningslagen (1970: 988),
3)
lag om
ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbUdningslagen,
4)
lag om
avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar,
5)
lag om
äganderättsutredning och legalisering,
6)
lag om ändring
i lagen (1970: 997) om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats
av samfälld mark och
7) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 4 kap. 8
§ och 9 kap. 5 § FBL.
Lagrådets föislag om att bestämmelserna i förslaget till
lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall föras över till
10 kap. FBL torde böra godtas. Bestämmelserna bör som lagrådet förordat tas upp
närmast före 9 § som därför bör få ny beteckning, 10 §. Vidare bör
övergångsbestämmelsen flyttas till FBLP. Den synes lämpligen kunna tas upp i en
ny 16 §, som bör förses med en särskUd rubrik. Paragrafnumreringen i
fortsättningen av lagen bör med anledning härav ändras.
Också i övrigt anser jag mig kunna godta de ändringar som
lagrådet har förordat. Ändringen i 15 kap. 10 § FBL bör föranleda en följdändring
av motsvarande innebörd i 16 kap. 11 § tredje stycket. Dessutom bör vissa redaktionella
jämkningar vidtas i några av de remitterade förslagen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition
föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna
ändringar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Prop. 1971:180 126
Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bUaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM \m 710411
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (17)
17 kopplingar i 6 dokument.
- SOU 2025:80 Koordinatbestämda fastighetsgränser s. 145 om s. 31 · s. 486 i texten
- Prop. 1982/83:54 om undantag från lagfartskravet betäffande vissa äldre förvärv s. 5 om s. 102 i texten
- Prop. 1980/81:147 om förnyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt och servitut s. 3 · s. 10 om s. 104 i texten
- Prop. 1973:160 Kungi. Maj:ts proposition med förslag till anläggningslag m.m. s. 479 om s. 96 i texten
- Bet. 1971:CU29 Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m. m., jämte motioner s. 5 i texten
Rättsfall (3)
3 kopplingar i 2 dokument.
- NJA 1985 s. 685 om s. 55 · om s. 57 i texten
- NJA 1981 s. 978 i texten
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JK 2021-06-23 dnr 2019/2192 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- Westberg, Domstols officialprövning, 1988 s. 928 om s. 32 · s. 1015 i texten
- Cervin, Äganderättsutredning och legalisering, 1987 s. 24 om s. 73 i texten
- Cervin, Fastighetslagstiftning och markägarbeteende, 1986 s. 137 om s. 51 i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 75 om s. 62 i texten