Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om riksprovplatser, m.m.
1974 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:162, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om riksprovplatser, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 162 år 1974 Prop. 1974:162
Nr 162
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om riksprovplatser, m. m.: given den 25
oktober 1974
Kungl. Maj:t viU härraed, under åberopande av
bUagda utdrag ur statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen
alt bifalla de förslag ora vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
BERTIL
LÖFBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I anslutning till 1972 års riktiinjer (prop. 1972:
54, NU 1972: 38, rskr 1972: 199) för organisationen av officiell provning och
officiell metrologisk verksamhet och till den nya regeringsforraen läggs frara
förslag till raralagstiftning rörande riksprovplatser och riksraätplatser.
1 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 162
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1974:162
1
Förslag till
Lag
om riksprovplatser m. m.
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Med riksprovplats avses organ som enligt denna lag utsetts alt
svara för officiell provning.
Med officiell provning avses i denna lag sådan
teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller
annan författning och som ej är egenkontroll.
2 § Officiell provning utföres vid riksprovplats, om
ej annat Ur särskilt föreskrivet.
3 § Riksprovplats skall vara organ som kan antagas
utföra officiell provning på ett opartiskt och sakkunnigt sätt.
4 § Riksprovplats ulses för visst objektområde.
5 § Riksprovplats utses av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
6 § Myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn
över verksamheten vid riksprovplats som ej är statiig myndighet.
7 §
Myndighet som regeringen bestämmer får meddela auktorisation
för visst organ att utföra provning sora ej är officiell. Auktorisation
får meddelas endast om organet har kompetent personal och lämplig
utrustning för provningen.
Organ
som erhållit auktorisation benämnes auktoriserad provplats.
8 § Auktorisation meddelas för viss tid eller tiUs
vidare.
9 § Myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn
över verksam heten vid auktoriserad provplats som ej är stallig myndighet.
10 § Beslut varigenom auktorisation meddelats för annat
organ än statlig myndighet kan återkallas, när i denna lag angiven
fömtsättning för auktorisation ej längre föreligger eller det i övrigt finnes
särskild anledning härtill.
11 § Riksprovplats skall lämna bidrag till den
centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för dess verksamhet enligt denna
lag och lagen (1974: 000) om riksraätplatser.
Auktoriserad
provplats skall ersätta kostnaderna för auktorisationen.
Prop.
1974:162 3
12 § Riksprovplats får uppbära avgift för officiell
provning enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer närmare
föreskriver.
13 § Har beslut i fråga som avses i denna lag
meddelats av annan myndighet än regeringen, föres talan mot myndighetens beslut
hos regeringen genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Lagen
äger icke lillämpning pä sådan i lag eller annan författning föreskriven
teknisk provnings-, kontroll- eller besiktningsverksamhet som bedrives vid
lagens ikraftträdande. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan
förordna att lagen skall tillämpas även på sådan verksamhet.
2
Förslag till
Lag
om riksraätplatser m. m.
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Med riksmätplats avses statiig myndighet som enligt denna lag ut
setts
alt för viss storhet officiellt svara för sådan
mätning som i förhållande till nationella prototyper eller vetenskapligt
definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utföres inom
landet,
alt se till att dessa prototyper och måttenheter är
anknutna tUl internationellt antagna enheter.
2 § Riksmätplats utses för en eller flera
storheter.
3 § Riksmätplats utses av regeringen.
4 § Myndighet som regeringen bestämmer får meddela
auktorisation för visst organ att utföra viss mätning som ej ankommer på
riksmätplats. Auktorisation får raeddelas endast om organet har kompetent
personal och lämplig utrustning för mätningen.
Organ
som erhållit auktorisation benämnes auktoriserad matplats.
5 § Auktorisation meddelas för viss tid eller
tills vidare.
6 § Myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn
över verksamheten vid auktoriserad matplats sora ej är statiig myndighet.
7 § Beslut varigenom auktorisation raeddelats för
annat organ än slatlig myndighet kan återkallas, när i denna lag angiven
förutsättning för auktorisation ej längre föreligger eller det i övrigt finnes
särskild anledning därtill.
8 § Auktoriserad matplats skall ersätta kostnaderna
för auktorisationen.
Prop. 1974:162 4
9 §
Riksmätplats får uppbära avgift för utförda mätningar.
10 §
Har beslut i fråga som avses i denna lag meddelats av annan myn
dighet än regeringen, föres talan mot myndighetens beslut hos regeringen
genom besvär.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1975.
Prop. 1974:162
Utdrag
ur protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet den 25 oktober 1974
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMKVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, ' LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN,
T, f. chefen för industridepartementet, statsrådet
Löfberg, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om lagstiftning angående riksprovplatser och riksmätplatser och anför.
1
Inledning
Statsraakterna har år 1972 (jfr prop, 1972: 54, NU
1972: 38, rskr 1972: 199) antagit vissa riktlinjer för organisationen av
officiell provning och kontroU särat officiell metrologisk verksamhet.
Avsikten har därvid varit att man skulle få klara ansvarsförhållanden, ett
effektivt utnyttjande av resurser och garantier för att verksamheten bedrivs
opartiskt.
Officiell provning och kontroll avser sådana
provningar och undersökningar som är en direkt följd av statiiga föreskrifter
om särskilda krav på olika produkter, anläggningar eUer förfaranden. Dessa föreskrifter
ingår sora väsentliga led i sarahällets strävanden att skydda liv, hälsa och
egendora.
Det finns f. n. nära 30 statliga rayndigheter sora
har att meddela föreskrifter vilka kräver provningsverksamhet. Bland de
föreskrivande myndighetema kan nämnas statens industriverk, statens planverk
och slatens trafiksäkerhetsverk.
Officiell provning och kontrollverksamhet bedrivs
vid ett stort antal statliga, halvstatliga, koraraunala eller enskUda
institutioner och företag samt i avsevärd omfattning även av enskUda personer.
Inom ett bredare tekniskt område bedrivs officiell
provnings- och kontrollverksamhet frärast vid statens provningsanstalt, Inora
vissa sektorer har genora statsraaktemas beslut etablerats provningsresurser
för speciella ändaraål, t, ex, för besiktning av vägfordon vid AB Svensk
bilprovning. Andra organ sora bedriver officiell provningsverksarahet är
Svenska elektriska raaterielkontrollanstalten AB, Ängpanneföreningen, Tekniska
röntgencentralen AB och Elektriska prövningsanstalten AB.
OfficieU metrologisk verksarahet omfattar dels
allmän, dels legal metrologi. Allmän raetrologi är en vetenskapligt inrUctad
verksamhet
It
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 162
Prop. 1974; 162 6
som
behandlar bl. a. definitioner av måttenheter samt utveckling och användning av
såväl teoretiska och praktiska metoder som instrument och normaler för
mätningar. Legal metrologi täcker vissa områden där mätning sker för att läggas
tUl grund för ekonomiska anspråk och där det föreskrivits i lag att redskap som
används för mätning och vägning skall vara kontrollerade i särskild ordning av
statUg myndighet,
AUmän metrologisk verksamhet bedrivs vid t, ex.
statens provningsanstalt, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska
försöksanstalten. För den legala metrologin, som bedrivs i enlighet med lagen
(1971: 1081) om bestämning av volym och vikt, svarar slatens provningsanstalt.
2
1972 års riktlinjer
De av statsmakterna i enlighet med prop. 1972: 54
antagna riktiinjema för organisationen av officiell provning och kontroll samt
officiell raetro-logisk verksarahet innebär att man vill få till stånd en
samlad bedömning och enhetlig behandling av frågor inom dessa områden.
Den praktiska verksamheten skaU organiseras så, att
lämpliga redan befintiiga resurser utnyttjas i första hand. Detta skall ske så
att ett antal organ, som vart och ett är ledande inom sitt oraråde och sora i
övrigt uppfyUer vissa krav t. ex, på kompetens och oberoende, utses till s, k,
riksprovplatser och riksmätplatser. Dessa riksprov- och riksmätplatser bör
täcka behovet av officiell provning, kontroll, mätning och kalibre-ring. Vidare
bör de nationellt fungera sora referensorgan beträffande prov- resp.
mätmetoder. Riksmätplatserna skall se till att normaler finns för olika
mätstorheter. En särskild uppgift för riksprovplatserna är att tillgodose olika
myndigheters behov av samråd vid utarbetande och utfärdande av föreskrifter,
som kräver eller fömtsätter provning oeh kontroU.
Sora
ett komplement till systemet med riksprov- och riksraätplatser skall
korapetensen hos andra organ att utföra en viss typ av provning, kontroU eller
raätning kunna bestyrkas genom ett auktorisationsförfa-rande där organen utses
tiU auktoriserade prov- eller matplatser. Någon prövning av opartiskheten
förutsätts inte ske beträffande dessa organ. Som exempel på sådana organ kan
nämnas statliga och komraunala verk med teknisk verksamhet samt
industrilaboratorier och konsultföretag, som för egen eller andras räkning
utför provning, kontroll eller mätning. Riksprovplatser och riksraätplatser
samt auktoriserade prov- och mat platser skall utses av statens
provningsanstalt som ges ställning av central förvaltningsmyndighet för
officiell provning och kontroll samt officiell raetrologisk verksarahet. Innan
provningsanstalten fattar beslut skall sararåd ske med t. ex. olika
föreskrivande myndigheter. 1 de fall provningsanstalten själv kommer ifråga som
riksprovplats eller riksmätplats skall dock Kungl, Maj:t besluta i frågan.
Prop. 1974:162 7
I propositionen uttalas att man raåste ställa höga
krav på riksprovplatser och riksmätplatser i fråga om oberoende och
opartiskhet. Som en följd av strävandena att i första hand utnyttja redan
befintliga resurser får man emellertid räkna med varierande former för
organisation och verksamhet vid olika riksprovplatser och riksmätplatser. Bedömningen
av om kraven på oberoende och opartiskhet uppfylls måste därför ske med hänsyn
till omständigheterna i varje särskilt fall. Det kan härvid visa sig vara nödvändigt
att från samhällets sida ställa krav på att t. ex. ägarförhållanden,
organisation, verksamhetsinriktning eller andra förhållanden, som har betydelse
i sammanhanget, ändras innan ett i övrigt lämpligt organ utses till
riksprovplats. Med hänsyn till att verksamhetsområdet är så omfattande måste
samordningsåtgärderna ske successivt. Därför är det också motiverat att inom
vissa oraråden såsora kontroll av livsraedel, läkeraedel och fröer liksora inom
miljövårdsområdet t. v. begränsa sig till informationsutbyte och samråd.
3
Statens provningsanstalt
I enlighet med prop, 1972: 54 har statens
provningsanstalt utsetts tUl central förvaltningsmyndighet för officiell
provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. Enigt
instruktionen (1965: 650; omtryckt 1972: 415) för statens provningsanstalt har
anstalten tUl uppgift bl, a, att organisera och samordna officiell provning och
kontroU samt allmän och legal raetrologi. För dessa uppgifter finns inora
anstalten dels en enhet för organisation och saraordning av provning, kontroU
och legal raetrologi (provcentrura), dels en enhet för organisation och saraordning
av allraän raetrologi (raätcentrura). Till anstalten har knutits två rådgivande
organ, nämligen ett råd för frågor om provning, kontroll och legal metrologi
samt ett råd för frågor om allmän metrologi. Dessa organ biträder anstalten i
frågor inom sina kompetensområden.
Provningsanstalten har påbörjat arbetet med den
omorganisation för vUken riktlinjerna drogs upp i prop, 1972: 54, Inom provningsområdet
genomför provcentmm sålunda objektområdesvis en successiv kartiägg-ning av
behovet av officiell provning och vUka resurser som kan utnyttjas för att
täcka detta behov. Rådet för provning, konttoU och legal metrologi har vidare
med utgångspunkt i prop, 1972: 54 antagit vissa principer efter vilka
omorganisationsarbetet skall bedrivas. De innebär att särskilda krav ställs på
att riksprovplats har kompetent personal, kvaUficerad och tUlräckligt
omfattande teknisk utrustning samt opartisk och oberoende ställning.
Bedömningen av opartiskheten skall främst orafatta stud lura av
ägarförhållanden, beslutsordning, vinstintressen och verksamhet utöver officieU
provning. Bl, a, sora en följd av att officieU
Prop. 1974:162 8
provning
vanligen avser att tiUgodose säkerhetsintressen anser rådet att konkurrens inte
bör förekomma inom den officiella provningen.
Inom det metrologiska området har på motsvarande
sätt mätcentrum och rådet för allraän metrologi varit verksararaa. Hittills har
verksarahet och resurser inom den allmänna metrologin kartlagts i synnerhet
vid statliga institutioner.
4
Departementschefen
Genora 1972 års beslut angav statsraakterna vissa
riktlinjer för organisationen av den officiella provnings- och
kontrollverksaraheten samt den officieUa metrologiska verksamheten. Dessa
riktlinjer syftade till att man skulle åstadkoraraa klara ansvarsförhållanden,
ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garantier för
opartiskhet i verksaraheten. Statens provningsanstalt har utsetts att sora
central förvaltningsmyndighet ta ansvaret för de organisations- och
saraordningsåtgärder sora raåste vidtas i detta sanunanhang.
Provningsanstalten har i ett inledande skede av
denna omorganisation ytterligare klarlagt behovet av en systematisk och
konsekvent behandling av de problem sora f, n, finns framför allt inora
provningsområdet. Rådet för provning, kontroll och legal metrologi med företrädare
för olika intressegmpper i samhället har antagit vissa principer för vilka krav
man skall ställa på en riksprovplats och dess verksarahet. Mot bakgrund av de
erfarenheter som sålunda har vunnits anser jag nu alt tiden är mogen att
ytterligare precisera riktlinjerna för omorganisationen och ge dem en fastare
form.
Redan i prop, 1972: 54 redovisades hur splittrad
den nuvarande provningsverksamheten är inom många områden. Denna splittring
medför risker för att provningsverksamheten inte bedrivs med den effektivUet,
sakkunskap och opartiskhet som skyddet av liv, hälsa och egendora kräver. Den
konkurrens om officiella provningsuppdrag som idag förekommer mellan olika
provningsorgan är också ägnad att rubba förtroendet för det skydd som samhäUet
ger den enskilde. Jag vill i detta sammanhang erinra om den aUmänna debatt som
på senare tid förts om riskema för ohälsa och olyckor i arbetslivet och för
skador på gmnd av kärnenergiutvinningen. Denna debatt visar hur angeläget det
är att den officiella provningsverksamheten organiseras på ett sådant sätt att
det i vida kretsar skapas ett aUraänt förttoende för hur den bedrivs och för de
resultat den frambringar.
För att nå detta mål kan det i en del faU komma att
krävas väsentliga ingrepp i den nuvarande officiella provningsverksamheten.
Därför är det viktigt att oraorganisationen sker efter principer som dels ger
klar vägledning om vilka villkor sora raåste ställas på officieU provnings-
Prop. 1974:162 9
verksamhet
och de organ som bedriver den, dels tar rimlig hänsyn till de svårigheter som
under ett övergångsskede kan drabba nu verksamma företag och personer inom
detta område.
Jag vill först ta upp frågan ora konkurrens skall
vara tillåten i fråga om officiell provning. Inom många oraråden av den
officiella provningen råder f. n. konkurrens. Det förekommer, särskilt vid
officiell besiktning av större anläggningar, att besiktningsföretag väljs ut
för ett visst uppdrag efter ett i kommersiella sammanhang sedvanligt
anbudsförfarande. Enligt min mening är det inte tillfredsställande att raan
riskerar att kommersiella värderingar i samband raed officiell provning ges
tillfälle att inverka på sådant sätt att tilltron tUl provningarnas kvalitet
och därmed även tUltron till skyddet av liv, hälsa Och egendom minskar. Det
är därför nödvändigt att riksprovplatsorganisationen så långt möjligt byggs
upp så, att ansvaret för den officiella provningen av varje objekt läggs på en
enda riksprovplats. Vissa provningsorgan har redan idag formellt eller reellt
fått en sådan ställning att konkurrens inte förekommer. Det gäller t. ex.
huvuddelen av verksamheten vid Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB
och AB Svensk bUprovning, På många områden är dock verksamheten splittrad på
sådant sätt att en omstrukturering mot större enheter måste ske. De eventuella
fördelar som den nuvarande konkurrensen kan innebära i form av krav på rationalisering
av provningsverksamheten kompenseras därvid av att verksamheten kan drivas i
större skala. Dessutom ökar raöjlighetema för det allraänna till överblick och
insyn i fråga ora hur verksaraheten bedrivs.
Ett annat skäl för att konkurrens inte bör
förekoraraa är det samhällsansvar som finns för att officiell
provningsverksamhet skall bedrivas likformigt oeh på en riralig servicenivå
över hela landet, I en konkurrenssituation är det risk för att koramersieUa
överväganden leder till att provningsföretag geografiskt begränsar sin
verksamhet.
Jag vill i detta sararaanhang också beröra frågan
ora vUka krav som bör ställas på en riksprovplats i fråga om opartiskhet. Redan
i prop, 1972: 54 uttalades att raan måste ställa höga krav på såväl riksprovplats
som riksmätplats i fråga om opartiskhet och oberoende. Särskilt angavs att det
kan visa sig vara nödvändigt att från samhällets sida ställa krav på att t. ex,
ägarförhållanden, organisation, verksamhetsinriktning eller andra förhållanden,
som har betydelse i sammanhanget, ändras innan ett i övrigt lärapligt organ
utses till riksprovplats eUer riksraät-plats.
De erfarenheter sora vunnits sedan dess bl, a. i
provningsanstaltens verksamhet och de slutsatser som man kan dra av den
allmänna debatten i aktuella frågor rörande officiell provning markerar enligt
min mening ytterligare behovet av att det skapas garantier för att riksprovplatserna
har en opartisk och oberoende ställning. De prraciper som i detta sammanhang
antagits av rådet för provning, kontroll och legal
Prop. 1974:162 10
metrologi
bör här kunna ligga till grund för bedömningar som måste göras. Främst bör
således diskuteras riksprovplatsens ägarförhållanden, beslutsordning,
vinstintressen och verksamhet utöver officiell provning. I detta sammanhang bör
man ha i minnet att den verksarahet som det här är fråga om i själva verket är
en myndighetsuppgift. Rent principiellt ligger det därför närmast tillhands
att den utövas av rayndigheter. Emellertid kan detta föra med sig olägenheter,
eftersom verksamheten har en teknisk karaktär med stark anknytning till
industriella förhållanden. Verksainheten bör därför på raånga områden kunna
bedrivas också i andra former om det anses lämpUgt med hänsyn tili kraven på
att verksamhetens orafattning och inriktnmg snabbt skall kunna anpassas tUl
behoven, SjälvfaUet får härvid kraven på opartiskhet och oberoende inte
eftersättas.
Verksamhet utöver officiell provning och kontroll
vid en riksprovplats bör enligt min uppfattning tUlåtas endast ora det är uppenbart
att riksprovplatsens opartiskhet och oberoende därraed inte sätts i fråga. Det
bör exempelvis inte få förekomma att riksprovplatsen åtar sig sådana uppdrag
som gör att man påtar sig ett ansvar för egenskaperna hos en produkt som är
underkastad krav på officiell provning. På riksprovplatsen kan detta komma att
ställa stora krav på insikter och omdöme så fort man går utanför det område
för vilket man har riksprov-platsansvar.
I fråga om nytiUkomraande provning torde det i
aUmänhet inte möta några större svårigheter att få lUl stånd en sådan ordning
som jag nu har förordat. När det gäller provning som redan nu bedrivs är läget
delvis ett annat. På flera områden finns sedan länge etablerade företag som
bedriver officiell provningsverksamhet. Omstruktureringen måste här ske under
skäligt hänsynstagande till de svårigheter som den kan medföra för dessa
företag och deras personal. Riktmärket bör emellertid vara att provning inom
varje oraråde skall utföras av endast ett organ, en riksprovplats. Som jag senare
komraer att beröra närraare anser jag att den behövliga samordningen om möjligt
bör uppnås genom förhandlingar och överenskomraelser. Skulle det visa sig
svårt att nå en tillfredsställande lösning den vägen bör saraordningen kunna
ske tvångsvis. Jag återkommer senare till de särskilda övergångsproblemen i
samband med införandet av den nya organisationen.
Vad jag nu har anfört gäller samordningen av de
provande organen. Det finns anledning att i detta sammanhang också närmare
precisera de i prop, 1972: 54 angivna riktiinjema för hur samspelet skall ske
mellan provningsanstalten, föreskrivande myndigheter och provande organ.
De föreskrivande myndigheterna har var och en inora
sitt område ansvaret för skyddet av liv, hälsa och egendom. Detta ansvar utövas
så, att rayndigheterna i sina föreskrifter anger vilka krav som skall vara
uppfyllda på egenskaper hos produkter och anläggningar, 1972 års be-
Prop. 1974:162 11
slut
innebar ingen förändring i dessa förhållanden och inte heller nu finns
anledning att i dessa avseenden gå ifrån gällande ordning.
Nästa led i säkerhetsskyddet är att provande organ
genom provning, kontroll och besiktnmg ger det faktaunderlag som behövs för att
man skall kunna avgöra om föreskriftemas krav är uppfyllda eller inte. Denna
officieUa provning skall enligt prop, 1972: 54 saraordnas av statens
provningsanstalt i egenskap av central förvaltningsrayndighet för detta område.
Det innebär att föreskrivande rayndigheter inte längre har huvudansvaret för
att det frans provningsraöjligheter tUlgängliga i den utsträckning sora krävs
på grund av deras föreskrifter. Detta ansvar har lagts på provningsanstalten
bl, a, för att raan skall få till stånd en helhetsbedöraning i den officiella
provningsverksaraheten. Ett av skälen att inrätta systeraet raed
riksprovplatser har aUtså varit att man mera samlat vUl täcka det behov av
provningsresurser sora föranleds av flera rayndigheters föreskrifter.
Provningsanstalten bör i sin samordnande verksamhet sararåda raed de
föreskrivande rayndigheterna sora i sin tur i god tid bör inforraera
provningsanstalten ora vilka provningsbehov nya eller ändrade föreskrifter kan
medföra. Enligt prop, 1972: 54 skall vidare provningsanstalten i sådana fall
då det kommer i fråga att utse provningsanstalten till riksprovplats hänskjuta
frågan till Kungl, Maj:t, Jag vUl i detta sararaanhang erinra ora att det
enligt allmänna förvaltningsprinciper ankomraer på Kungl, Maj:t att ge närmare
föreskrifter ora statliga rayndigheters verksarahet. Detta får till följd att
provningsanstalten över huvud då det gäller att utse statlig myndighet till
riksprovplats skall hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t.
När faktaunderlaget föreligger från en officiell
provning kan man fatta beslut om den aktuella produkten eller anläggningen kan
godkännas eller inte. Ansvaret för ett sådant beslut ligger även i
fortsättningen på föreskrivande myndigheter. Emellertid kan det i många fall
vara prakliskt och önskvärt att detta beslut fattas och meddelas i duekt
anslutning till provningen. Föreskrivande myndighet bör beroende på hur lätt
krav och provningsresultat kan jämföras mot varandra i viss utsträckning
kunna delegera sådana godkännandebeslut till riksprovplats. Som jag närmare
skall utveckla i specialmotiveringen medför dock beslämmelserna i 11 kap. 6 § i
den nya regeringsformen (RF) vissa begränsningar i föreskrivande myndighets
möjlighet att delegera sådana beslut.
Riksprovplatsen bör, vid sidan av sin huvuduppgift
att utföra provning och kontroll, även svara för forskning och metodutveckUng
inora sitt område samt följa den internationella utvecklingen, speciellt vad
gäller införandet av geraensararaa provningsraetoder. Andra viktiga uppgifter
är att lärana föreskrivande rayndigheter det bistånd i provningstekniska
frågor som de behöver och att fungera som inforraations-källa åt dem som
behöver samlad inforraation ora krav och provningsmetoder för ett visst
objekt.
Prop. 1974:162 j2
Många av de problem som förutses på provplatssidan
kommer inte att aktualiseras vid uppbyggnaden av riksmäfplatsorganisationen.
Mätningsverksamheten kan inte annat än i undantagsfall bära sina kostnader.
Endast statliga rayndigheter kommer att utses till riksmätplatser, och av
naturliga skäl bör det finnas endast en riksmätplats för varje mälstorhet.
Jag vill i detta sammanhang ta upp även frågan om
hur provnings-anstaltens kostnader för uppbyggnaden och upprätthållandet av
systemet med riksprovplatser och riksmätplatser skall täckas. Enligt min
mening bör dessa kostnader täckas genom avgifter. Det torde dock vara svårt att
ta ut koslnadstäckande avgifter från riksmätplatserna. En fungerande
mätplatsorganisation ar en fömtsättning för en tillförlitlig provningsverksarahet,
och det är därför enligt min mening rimligt att en del av kostnaderna för
riksmätplatsverksaraheten täcks genöra alt avgifter tas ut av
riksprovplatserna.
Som gmndval för den fortsatta
organisationsverksaniheten bör nu en författningsreglering komma till stånd.
Frågan är då vUken form denna författningsreglering
bör ha, I delta sammanhang måste särskilt beaktas den nya RF, vilken skall
börja till-lämpas den 1 januari 1975, Denna innebär att förhållandet mellan enskilda
och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser
ingrepp i enskUdas personliga eller ekonomiska förhållanden, i princip meddelas
genom lag, dvs, av riksdagen. Till denna kategori hör de föreskrifter på gmnd
av vilka provning, kontroll eller besiktning skall företas. Hit torde däremot i
och för sig knappast vara att räkna de organisatoriska bestämmelsema om
provning och kontroU. Med hänsyn till dessa bestämmelsers nära samband med de
föreskrifter som medför provnings- eller kontrollskyldighet anser jag
emellertid att de grundläggande reglema om organisationen av den officiella
provningen och den officiella metrologiska verksaraheten bör ges i form av lag.
En grundtanke bakora statsraaktemas beslut år 1972
var att både den officiella provningsverksaraheten och den officieUa
raetrölogiska verksamheten skulle bedrivas samordnat så att väsentliga behov
blev tUlgodosedda och tillgängUga resurser utnyttjades rationeUt. Som jag nyss
anförde bör målsättningen för samordningen av den officiella provningsverksamheten
vara att ansvaret inom varje område så långt möjligt skall läggas på en enda
riksprovplats. I stor utsträckning bör detta kunna ske genom frivilliga
överenskomraelser. Med hänsyn bl. a, till de krav på opartiskhet och oberoende
som enligt vad jag tidigare anfört måste ställas på en riksprovplats blir det
dock i vissa fall nödvändigt att göra väsentliga ingrepp i enskildas
verksamhet. Frågan om införande av riksprovplatssystemet påverkar således
enskUdas rätt på ett sätt som gör det lämpligt att understäUa riksdagen frågan.
På
grund av de oraständigheter sora jag här redovisat anser jag att
Prop. 1974:162 13
de
grundläggande bestämmelserna rörande organisationen av den officiella
provningsverksamheten och den därtill nära anknutna officiella metrologiska
verksamheten bör ges i form av lag. Bestämmelserna synes lämpligen böra upptas
i två särskilda lagar, en om riksprovplatser och en om riksmätplatser. Lagama
bör utformas så, alt de ger vissa ramar för nämnda verksamheter samtidigt som
regeringen ges nödvändiga bemyndiganden.
Lagen om riksprovplatser kan göras omedelbart
tUläraplig på all officiell provning som inleds efter lagens ikraftträdande.
Däremot kan det enligt min mening inte komma ifråga att omedelbart göra den nya
lagen tillämplig på officiell provningsverksamhet som redan nu bedrivs. Det är
emellertid angeläget att även den officiella provningsverksamhet som f. n.
bedrivs inlemmas i den nya organisationen. I enlighet med vad som anförts i
prop, 1972: 54 måste organisationen av denna verksamhet, sora utövas i skUda
och olikartade former, på lämpligt sätt anpassas till förhållandena inom varje
särskUt område. Samordningsåtgärderna måste därför med nödvändighet ske
successivt under en tämligen lång övergångstid. Vid genomförandet av
riksprovplatssystemet bör så långt detta är möjligt samförstånd sökas med de
enskilda organ som förekommer inom varje särskilt område. Det bör ankomma på
den centrala förvaltningsmyndigheten, statens provningsanstalt, att undan för
undan ytterligare undersöka förhållandena inom varje särskilt område där
officieU provning nu bedrivs och ta upp förhandlingar med berörda parter om
införande av den nya organisationen där denna befinnes lämplig. Sedan behövligt
förberedelsearbete skett bör det vara möjUgt att på ett enkelt sätt göra lagen
om riksprovplatser tillämplig också på sådana områden där officieU provning
redan nu bedrivs. Lagtekniskt synes nu angivna synpunkter kunna tUlgodoses
genom en föreskrift i lagens övergångsbestämmelser av innebörd att regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer skall ha rätt att förordna att lagen
skall tUlämpas även på officiell provning som bedrivs vid lagens
ikrafllrädande. Ett sådant förordnande bör dock inte kunna ta över
författningsföreskrifler som på visst område innebär att en speciell ordning
skall gälla för provningen. Själva lagen bor med hänsyn till att en speciell
ordning för provningen undantagsvis kan vara påkaUad innehålla en bestämmelse
om alt lagen inte gäller för det fall att annat är särskilt föreskrivet.
Inom ramen för både den officiella och den
frivilliga provnings- och mätverksamheten kommer betydelsefulla uppgifter att
läggas på olika statliga myndigheter. De föreskrifter som kan behövas för att
reglera samordningen av dessa myndigheters verksamheter liksom deras
inpass-ning i övrigt i den nya organisationen torde kunna meddelas i administraliv
ordning. I fråga om statliga myndigheter bör nödvändig samordning i stor
utsträckning kunna ske genom samråd och informationsutbyte.
Prop. 1974:162 14
När det gäUer utformningen i övrigt av de båda
lagama bör dessa så långt möjligt ha en likartad uppbyggnad. Vissa skillnader är
dock motiverade av att den officiella raetrölogiska verksamheten föreslås bli
anförtrodd uteslutande åt statliga myndigheter.
Båda lagarna synes lämpligen böra inledas med en
besläraraelse ora vissa grundläggande begrepp. I lagarna bör också tas in en föreskrift
som fastlägger det officiella ansvaret för resp, verksamheter, Lagen om
riksprovplatser bör enligt vad jag nyss anfört innehålla en bestämmelse om de
krav som måste stäUas på en riksprovplats. I den föreslagna lagstiftningen bör
vidare ges vissa bestämraelser ora forraema för utseende av riksprovplats
resp. riksraätplats. I både lagen ora riksprovplatser och lagen om
riksmätplatser bör ges bestäraraelser ora den auk-torisationsverksamhet som
syftar till att komplettera riksprovplatssystemet och riksmätplalssystemet med
auktoriserade provplatser resp. auktoriserade matplatser. Båda lagarna
föreslås slutligen innehålla bestäraraelser om vissa avgifter.
Den
föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1975.
5
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom
industridepartementet upprättats förslag till
1. lag om riksprovplatser m. m.,
2. lag ora riksmätplatser ra. ra.
I fråga om de enskilda bestämmelserna i
lagförslagen vUl jag utöver vad jag anfört i det föregående anföra
följande.
6
Specialmotivering
6.1
Förslaget till lag om riksprovplatser
Lagen innehåller vissa grundläggande bestämraelser
ora riksprovplatser och auktoriserade provplatser. Att dessa bestämraelser
givits formen av lag sammanhänger som framhållits i avsnittet 4 i den allmänna
motiveringen bl, a, med att bestäramelserna har nära saraband med de
föreskrifter på gmnd av vilka enskUda blir skyldiga att företa provning,
kontroll eller besiktning. Ett annat skäl till att lagformen vaUs är som
tidigare nämnts att frågan om införande av riksprovplatssystemet påverkar
enskilds rätt på ett sådant sätt att frågan lämpligen bör underställas
riksdagen.
1§
I paragrafen definieras begreppen riksprovplats och
officiell prov-nin".
Prop. 1974:162 15
Definitionen på begreppet riksprovplats är formell
i det att riksprovplats är varje organ som enligt lagen utsetts att utföra
officiell provning. Ett organ får härvid anses utsett enligt lagen, även om
lagen är tiUäraplig endast på grund av förordnande av regeringen eUer rayndighet
i enlighet med övergångsbestämmelserna. Materiella bestämmelser om
riksprovplats finns i de närmast följande paragraferna.
För att en viss provning skall vara officiell krävs
enligt definitionen i paragrafens andra stycke att det på grund av bestämmelse
i lag eller annan författning föreligger skyldighet att utföra provningen. Det
måste alltså vara fråga ora en rättslig skyldighet att utföra provningen.
Varje annan provning är att betrakta sora frivillig provning. Inte ens om det
föreligger ett faktiskt tvång att utföra provningen blir den således officiell
i lagens bemärkelse, A andra sidan är det tillräckligt att det rättsliga
tvånget kommit tUl uttryck i en författning av låg valör, t. ex. i
verksföreskrifter, I begreppet officiell provning ligger vidare att det skall
vara fråga ora teknisk provning, kontroll eller besiktning som ej är
egenkontroll. Med egenkontroll förstås kontroll som någon utan krav på
opartiskhet hos den provande låter utföra i egen verksamhet på eget ansvar,
2§
1 enlighet med statsmakternas beslut år 1972 (jfr
prop, 1972: 54, NU 1972: 38 rskr 1972: 199) skall organiseras ett system med
riksprovplatser vilka tillsammans skall täcka landets behov av officiell provning.
I denna paragraf slås fast att officiell provning skall utföras av
riksprovplats, om inte annat är särskilt föreskrivet. Ansvaret för den officiella
provningen fördelas mellan de enskilda riksprovplatserna så, att var och en får
ansvaret för ett visst objektområde, I den enskilda riksprovplatsens ansvar
ingår alt bedriva verksamheten riksomfattande och med anpassning till det
totala behovet inom provplatsens objektoraråde. Detta kan föra med sig alt
riksprovplatsen får bedriva verksamheten på flera olika orter i landet. Det bör
dock framhållas att det organ som utses till riksprovplats inte nödvändigtvis
behöver ha egna resurser som täcker alla moment i provningsverksamheten på det
aktueUa området. Det kan i vissa fall vara praktiskt och lärapligt att
riksprovplatsen för vissa uppgifter anlitar utomstående. Provningen sker dock
alltid på riksprovplatsens ansvar. Det bör i detta sararaanhang uppraärksammas
att raed provning avses det tekniska förfarande varigenora föreskrivande rayndighet
erhåller ett faktaunderlag för beslut i frågan ora den aktuella produkten eller
anläggningen kan godkännas eller inte, Sora anförs i den allmänna motiveringen
och vid 3 § kan det emeUertid koraraa i fråga att också låta riksprovplatsen
besluta i godkännandefrågan. Eftersom sistnämnda uppgift innefattar
myndighetsutövning måste överlämnandet, om det riktar sig till exempelvis ett
aktiebolag, enligt 11 kap.
Prop. 1974:162 16
6
§ i den nya RF ske genom lag. Hinder möter däremot inte mot att genom ett
särskUt förordnande överlämna myndighetsutövning till en anställd vid t. ex,
ett aktiebolag. Utformningen av denna paragraf gör det möjligt att utnyttja
sistnämnda konstruktion, som f. n, används vid AB Svensk bilprovning, också
inom ramen för en riksprovplats.
Genom denna lag kommer systemet med riksprovplatser
att omedelbart gälla i fråga om officieU provning sora inleds efter lagens
ikraftträdande. Undantag härifrån görs som nämnts endast för det fall att
annat är särskUt föreskrivet. Undantagsbestämmelsen öppnar en möjlighet att
vid införande av viss officiell provning skapa en speciell ordning för
provningen, Detla får i så fall ske genom föreskrifter i den författning som
reglerar provningen. Möjligheten att undanta viss provning från
riksprovplatssystemet bör utnyttjas endast när detta är påkallat av särskilda
skäl.
Lagen är inte tUlämplig på officiell provning som
bedrivs vid lagens ikraftträdande. Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämraer har emellertid i övergångsbestämmelserna givits befogenhet att
förordna att lagen skaU tiUärapas också på sådan provning. Eftersora denna
paragraf innehåller ett undantag för det fall att annat är särskilt föreskrivet,
kan lagens tillämplighet i fråga om officiell provning som inletts redan vid
lagens ikraftträdande komma att bli beroende inte bara av att ett sådant
förordnande meddelas utan även av att ändring i berörd författning sker. I vad
raån författningsändring måste företas blir beroende på vad den aktuella
författningen innebär. I många fall torde den författningsmässiga regleringen
ha fått en sådan utformning att systemet med riksprovplatser kan införas utan
författningsändring.
I paragrafen anges de grundläggande krav som måste
ställas på en riksprovplats. Riksprovplatserna skall var och en inom sitt
område representera nödvändig sakkunskap. De måste vidare vara fristående från
kommersiella och andra intressen på ett sådant sätt att deras opartiskhet kan
garanteras. Som anförts i prop. 1972: 54 bör den officiella
provningsverksamheten anpassas till förhållandena inora varje särskilt oraråde,
Saratidigt förutsätts att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Här
näranda omständigheter för med sig att man under en övergångstid får acceptera
att enskilda organ fortsätter redan upptagen verksamhet. En förutsättning för
att dessa organ skall kunna komma i fråga som riksprovplatser är självfallet
att de uppfyller kraven på opartiskhet och sakkunskap. I detta sammanhang mäste
vidare uppmärksammas bestämmelserna i 11 kap. 6 § tredje stycket i den nya RF.
Enligt dessa bestämmelser kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag,
förening, samfällighet eller stiftelse. Om förvaltningsuppgiften innefattar
myndighetsutövning måste dock överlämnandet ske genom
Prop. 1974:162 17
lag,
dvs. det är bara riksdagen sora kan anförtro bolag och andra sådana organ
myndighetsutövning. Som jag anfört i avsnittet 4 i den allmänna motiveringen
är riksprovplatsens primära uppgift att utföra den tekniska provning eller
undersökning varigenom föreskrivande myndighet erhåller ett faktaunderlag för
beslut i frågan ora den aktuella produkten eller anläggningen kan godkännas
eller inte. Denna provningsverksamhet kan i och för sig inte anses innefatta
myndighetsutövning. Emellertid kan det som fömt nämnts i många fall vara
praktiskt och önskvärt att beslutet i godkännandefrågan fattas och meddelas i
direkt anslutning till provningen. Föreskrivande myndighet avses därför i viss
utsträckning kunna delegera beslutanderätten i sådana frågor till riksprovplatsen.
Uppgiften att fatta beslut i godkännandefrågan innefattar utan tvivel
myndighetsutövning. Detta får enligt 11 kap, 6 § i den nya RF tUl följd att
uppgiften endast genora lag kan överläranas till en riksprovplats som är bolag,
förening, samfällighet eller stiftelse. Som nämnts vid 2 § möter dock inte
hinder mot att på sätt som f. n. sker vid AB Svensk bilprovning förordna
enskilda tjänstemän vid riksprovplatsen att utöva beslutanderätten.
Självfallet innebär nämnda bestämmelse i den nya RF inte heller något hinder
mot att delegera beslutanderätten i godkännandefrågan till riksprovplats som
är myndighet.
4§
Riksprovplatserna avses som anförts vid 2 §
tUlsamraans skola täcka landets behov av officiell provning och kontroll. Den
enskUda riksprovplatsens behörighet knyts dock enligt bestäramelse i denna
paragraf till visst varu. eller objektoraråde. Beslut att utse riksprovplats är
ett s. k. norrabeslut. Detta innebär bl, a, att beslutet kan förenas raed olika
villkor och att det kan återkaUas.
5§
Enligt paragrafen ankomraer det på regeringen eller
rayndighet sora regeringen bestämmer att utse riksprovplats, I enlighet med vad
som anförts i prop, 1972: 54 avses befogenheten att utse riksprovplats bli
delegerad till statens provningsanstalt. Av allmänna förvaltningsprinciper
följer dock att det ankoraraer på regeringen att raeddela närmare föreskrifter
rörande statliga myndigheter, I sådana fall då det blir fråga om att utse statlig
myndighet till riksprovplats skall således frågan hänskjutas till regeringen,
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över
verksaraheten vid riksprovplats som inte är statiig myndighet, I fråga ora
riksprovplats sora är statlig rayndighet torde det i enlighet raed vad jag
anfört i av-
Prop. 1974:162 18
snittet
4 i den allraänna raotiveringen få ankomma på regeringen att meddela de
föreskrifter som kan behövas.
7-10
§§
Paragraferna innehåller bestämmelser om
auktorisation av andra organ än riksprovplatser att utföra provning som ej är
officiell. Auktorisationen innebär en prövning av att organet har kompetent
personal och lämplig utrustning för viss provning. Sedan auktorisation
meddelats skall under auktorisationstiden fortlöpande kontrolleras att dessa
krav alltjämt uppfylls. Däremot prövas norraalt inte frågan huruvida organet
intar en fristående ställning gentemot kommersiella och andra intressen. Genom
auktorisationsförfarandet skapas ett komplement till systemet med
riksprovplatser. Som exempel på organ som kan komma i fråga kan nämnas
statliga och kommunala verk med teknisk verksamhet samt industrUaboratorier
och konsultföretag som för egen eller annans räkning utför provning och
kontroU,
11 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att
riksprovplats skall lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens
kostnader för dess verksamhet enligt denna lag och lagen om riksmätplatser. Här
avses således provningsanstaltens kostnader för administration ra. ra. av riksprovplats-
och riksmätplalssystemet. Det torde få ankomma på regeringen eller myndighet
som regeringen bestämraer att bestämma på vad sätt och med vilket belopp
bidraget skall utgå.
Enligt paragrafens andra stycke är auktoriserad
provplats skyldig att ersätta kostnaderna för auktorisationen. Skyldigheten
omfattar såväl de kostnader som är förknippade med meddelandet av auktorisationen
som de kostnader som sammanhänger med den fortiöpande kontrollen. Det torde få
ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela
närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämraelsen.
12 §
1 paragrafen fastslås rätlen att ta ut ersättning
för provning som utförts av riksprovplats. Paragrafen innehåller också ett
bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
meddela normer för debiteringen liksom de övriga föreskrifter som behövs för
till-lämpningen av bestämmelsen.
13 §
Paragrafen upptar bestämmelse om talan mot beslut
av annan myndighet än regeringen.
Prop. 1974:162 19
Övergångsbestämmelserna innebär att lagen utan
vidare gäller endast officiell provning som inleds efter ikraftträdandet.
Lagen är således omedelbart tillämplig på officiell provning som införs på nya
områden, såvida annat inte föreskrivs i den författning som reglerar provningen,
I enlighet med definitionen på begreppet officiell provning sker införande av
officiell provning därigenom att i lag eller annan författning tas in
föreskrifter som innebär att viss provning skall äga rum.
I fråga om den officiella provning som bedrivs vid
lagens ikraftträdande ger lagens övergångsbestämmelser regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att förordna att lagen
skall vara tillämplig också på sådan provning. Som anförts vid 2 § tar ett
sådant förordnande dock inte över de författningsföreskrifter som kan finnas
rörande formema för provningsverksaraheten. Nämnda paragraf gör sora nämnts
undantag för det fall att annat kan vara särskilt föreskrivet. I sådant fall
måste ett förordnande om lagens tiUäraplighet korapletteras med
författningsändring. I många fall torde eraellertid lagen kunna bringas i
tillämpning genom enbart ett förordnande. Utnyttjandet av raöjligheten att
förordna ora lagens ikraftträdande raåste sora jag framhållit i avsnittet 4 i
den allmänna raotiveringen ske under beaktande av de skilda och olikartade
forraer i vUka den officiella provningsverksamheten f, n, bedrivs så att en lämplig
anpassning kan ske till förhållandena inom varje område. Införandet av det nya
systeraet raåste raed hänsyn härtill ske successivt. På vissa oraråden, t, ex,
när det gäUer kontroU enligt livsraedelslagen (1971:511), railjöskyddslagen
(1969: 387), lagen (1973: 329) ora hälso- och nuljö-färliga varor, lagen (1928:
289) angående handel med utsädesvaror och förordningen (1967: 139) om
obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift, kan
det vara motiverat att t, v, begränsa sig till samråd och inforraationsutbyte.
Införandet av riksprovplatssystemet får vidare förutsättas ske under skäUgt
hänsynstagande tUl enskUda organs behov av rimlig övergångstid, I viss
utsträckning får man också tänka sig att befintliga organ får fortsätta sin
verksarahet under så lång tid sora skäligen kan behövas för att avveckla
verksamheten.
Också när officiell provning införs på nya områden
kan övergångs-problera motsvarande dem jag nyss berört uppkorama. Dessa problem
torde få lösas på ett likartat sätt,
6.2
Förslaget till lag om riksmätplatser
Denna lag utgör en parallell till lagen om
riksprovplatser. Lagen syftar till att inom det metrologiska området fastiägga
ansvarsförhållandena och ge möjlighet till en samordning av befintliga
resurser. Som anförts i prop, 1972: 54 finns det ett starkt samband mellan å
ena sidan provning och kontroll och å den andra allmän raetrologisk verk-
Prop. 1974:162 20
samhet.
En väl fungerande och opartiskt anordnad officiell metrologisk verksamhet är i
själva verket en viktig förutsättning också för den officiella
provningsverksaraheten. I enlighet härmed upptas i denna lag vissa
rambestämmelser rörande riksmätplatser och auktoriserade matplatser.
1§
I denna paragraf definieras begreppet riksmätplats.
I enlighet med statsmakternas beslut år 1972 (jfr prop. 1972: 54, NU 38, rskr
199) skall inora orarådet för allraän metrologisk verksamhet byggas upp ett
system av riksmätplatser. Viktiga uppgifter för den allmänna metrologiska verksamheten
är bl. a. att definiera måttenheter samt att utveckla och använda såväl
teoretiska och praktiska metoder som instruraent och norraaler för raätnjngar.
Enligt denna paragraf läggs det officiella ansvaret for denna verksarahet inom
varje särskilt område på det organ sora utsetts i enlighet raed bestämmelserna
i denna lag, områdets riksmätplats, Samraantagna avses riksraätplatserna skola
täcka behovet av officiell raätning och kalibrering.
Varje riksraätplats skall enligt vad som anförts i
prop. 1972: 54 inom sitt delområde representera bästa tillgängliga sakkunskap
och dess opartiskhet måste kunna garanteras, OfficieU allmän metrologisk
verksarahet bedrivs f, n, uteslutande vid statliga myndigheter. Enligt denna
paragraf skall det officiella ansvaret även i fortsättningen åvUa statUg myndighet,
I paragrafen anges också de huvuduppgifter som ankommer på riksmätplats,
2
§
Som nämnts vid 1 § skall varje riksmätplats ta
ansvaret för den officieUa metrologiska verksamheten inom ett visst deloraråde.
Detta har i denna paragraf uttryckts så, att riksmätplats utses för en eller
flera storheter. Beslutet att utse riksmätplats är ett norrabeslut, vilket bl,
a, innebär att beslutet kan förenas med villkor och att det kan återkaUas.
3 §
Riksmätplats
skall enligt denna paragraf utses av regeringen.
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om auktorisation
av vissa organ att utföra mätning sora inte ankommer på riksraätplats.
Bestämraelsen har motsvarighet i 7 § lagen om riksprovplatser och vad som där
anförts om auktorisation av provplatser är tillämpligt också på auktorisation
av matplatser. De auktoriserade matplatserna är avsedda att utgöra ett
kompleraent till systemet med riksmätplatser, I själva verket
Prop.
1974: 162 21
torde
den större mängden av mätningar komma att utföras vid de auktoriserade
matplatserna.
5 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om giltighetstid
för auktorisation enligt 4 §.
6 §
I paragrafen ges bestäramelser om tillsyn över
verksamheten vid auktoriserad matplats som inte är statiig myndighet.
7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse
av auktorisation. Liknande bestämmelser finns i 9 § lagen (1974: 191) om
bevakningsförelag.
8 §
1 paragrafen har upptagits en motsvarighet till
bestämmelsen i 11 § andra stycket lagen om riksprovplatser.
9 §
Paragrafen
har viss motsvarighet i 12 § lagen om riksprovplatser.
10 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om talan raot
beslut av annan myndighet än regeringen.
7
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga förslagen till
1. lag
om riksprovplatser, ra. ra.,
2. lag
om riksmätplatser, ra. ra.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed instämraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: BrUta Gyllensten
MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1974 740470
Doktrin (1)
- Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt, FT 1976 nr 3 s. 105, på s. 125, 136, 140 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
40 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (31)
31 kopplingar i 21 dokument.
- Prop. 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. s. 151 om s. 17 i texten
- Bet. 1985/86:NU8 Om förslag om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. (prop. 1985/ 86:27) s. 4 i texten
- Prop. 1982/83:103 med överlämnande av 1983 års kommittéberittelse om s. 7 i texten
- Prop. 1981/82:219 med förslag till hälsoskyddslag, m.m. s. 70 om s. 19 i texten
- Prop. 1981/82:121 om statens provningsanstalts organisation, m.m. s. 10 om s. 7 i texten
Doktrin (9)
9 kopplingar i 3 dokument.
- Ragnemalm, Den enskilde och det allmänna, 1987 s. 105 · s. 116 om s. 16 · s. 120 om s. 17 i texten
- Ragnemalm, Offentligrättsliga studier, 1977 s. 48 · s. 59 om s. 16 · s. 63 om s. 17 i texten
- FT 1976 s. 105 Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt s. 125 · s. 136 · s. 140 i texten