Sök i Ratio Lex

om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m.m.

32 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1977/78:79, om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:19

Regeringens proposition

1977/78: 79

om
ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m.;

beslutad
den 15 december 1977.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

THORBJÖRN
FÄLLDIN

INGEMAR
MUNDEBO

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ändring i bestämmelserna om kommunal beskattning av
koncernbidrag. F. n. gäller att koncernbidrag, som utges för alt täcka förlust
hos det mottagande företaget, i vissa fall inte får avräknas mot föriusten vid
den kommunala taxeringen. 1 stället beskattas det mottagande företaget
kommunalt för hela bidraget. Nu föreslås att regeringen skall få möjlighet att
medge att sådana koncernbidrag får kvittas mot förluster i särskilt angelägna
fall, t. ex. när föriustföretagets verksamhet har väsentlig betydelse för
sysselsättningen på en eller flera orter. Sådant medgivande avses kunna lämnas
i fråga om koncernbidrag som har utgivits under år 1976 eller senare år.

Vidare
föreslås att regeringen på ansökan skall kunna föreskriva att statligt stöd,
som utgår till företag i vissa krisdrabbade branscher eller som utges av
regionalpolitiska skäl i form av lån med s. k. villkoriig återbetalningsskyldighet,
vid inkomsttaxeringen skall jämställas med statsbidrag. Detla innebär inte att
den avtalade skyldigheten för mottagaren att återbetala erhållna medel rubbas.
Den nya bestämmelsen avses kunna tillämpas på stöd som har beviljats under år
1977 eller senare.

Slutligen
föreslås att tiden för skattemässig förlustutjämning skall föriängas för
aktiebolag och ekonomiska föreningar från sex till tio år. Föriängningen skall
omfatta föriuster för vilka avdrag annars skulle ha kunnat medges senast vid
1977 års taxering.

1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom
föreskrives att 57 § 3 mom. och anvisningarna lill 19 S kommunalskatielagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

57
§ 3 mom.' Hava i annat fall än i 43 § 1 mom. sägs näringsidkare, mellan vilka intressegemenskap
råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam
ledning), vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre eller lägre pris än
de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder åstadkommit, att inkomst
av deras verksamhet / icke oväsentlig mån redovisats inom annan kommun än den,
där inkomsten skulle redovisats, om intressegemenskap icke förefunnits, skall
såsom beskattningsort för den näringsidkare, hos vilken för hög inkomst sålunda
redovisats, beträffande skälig del av hans inkomst gälla den kommun, där den
andre näringsidkaren skulle utgjort skatt för inkomsten, om dylika åtgärder
icke vidtagits.

Har
koncernbidrag som avses i Har koncernbidrag som avses i

43 § 3 mom. föranlett att inkomst 43 S 3 mom. föranlett att inkomst

redovisats inom annan kommun än redovisats inom annan kommun än

den, där inkomsten skulle redovisats den, där inkomsten skulle redovisats

om bidraget icke lämnats, äga om bidraget icke lämnats, äga

bestämmelserna i första stycket mot- bestämmelserna i första stycket mot

svarande tillämpning på den, som svarande tillämpning på den, som

mottagit bidraget. mottagit bidraget. Lämnas sådant

bidrag för att täcka underskott förvärvskälla avseende verksamhet som bedrives
av det mottagande företaget, kan regeringen, om synnerliga skäl därtill
föreligga, medgiva alt bidraget får avräknas mot underskottet även i de fall
då förutsättningar för sådan avräkning eljest icke föreligga.

Anvisningar

till
19 5(2 Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient
å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma
gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

1
Senaste lydelse 1965:573. Senaste lydelse 1977:279.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Med
skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger
utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada
(överfallsskydd o. d.).

Ersättning
till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning(engångsbelopp)och
avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida
icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som
utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida föriust av
skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke
skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till
följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant
belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under
beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som
avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad
del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för
januari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit
tillgängligt för lyftning.

Utbytes
sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör
skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna
i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta
eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot
engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt.
Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot
engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön,
som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 §
andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära
arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är
skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna
ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning
i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som
skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för
arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom
havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annoriedes än i form av pension eller annan livränta
utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då
arbetsgivaren stårs. k. självrisk enligt lagen (1954:243)om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst
enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt
föreligger icke för bidrag från stat eller kommun, vilka enligt av

\*
Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 79

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 4

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

regeringen
eller uv statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå, i samband med
utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med
dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avse traktamente och
särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag som utgår enligt
förordningen om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till
näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om
bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke
föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i
verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget
skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid
taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som
intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid
taxeringen fördel år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras
i deklarationen avseende det beskattningsår dä yrkande om avdraget eljest
enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits
som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.
Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken
anskaffningskostnaden får avdragas genom åriiga värdeminskningsavdrag, skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så
stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga
restvärdet for tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra
skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen
av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderiag
ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats.
1 den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig
intäkt, färden skattskyldige vid återbetalningen lillgodoföra sig avdrag för
den del som sålunda utgiort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att
anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör
bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 i;
och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken
anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesättningen av
tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av
lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade
beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det
återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande
tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån).
Omställningsbidrag enligt arbelsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant
arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lämnar staten stöd lill företag i form av lån, för vilket ålcrbeialnings-skyldigheten
är beroende av företagets framlida resultaiutveckling eller annan liknande
omständighet, kan regeringen, om synnerliga skäl därtill föreligga, på
ansökan av företaget besluta alt bestämmelserna i föregående stycke om
statsbidrag, som användes för att bestrida på en gång avdragsgilla kostnader,
skola äga motsvarande tillämpning ifråga om lånet. I beslutet skall anges om
lånet I sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår
då lånet ställes tillföre-tagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall
utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår lill vilket utbetalningen är hänförlig.
Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering
som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt
föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond
till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 §
2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns
underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. De
nya bestämmelserna i 57 § 3 mom. tillämpas i fråga om bidrag som

har lämnats under beskattningsår för vilket taxering sker år 1977 eller senare

år.

2. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 19 §
tillämpas i fråga om lån

som har beviljats under år 1977 eller senare år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:79 6

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1960:63) om
rätt till

förlustutjämning vid taxering för inkomst dels alt i 1 och
11 SS ordet "förordning" skall utbytas mot "lag", dels att
i 11 S ordet "Konungen" skall utbytas mot "regeringen",
dels att rubriken till förordningen samt 3 och 10 S§ skall ha nedan angivna

lydelse.

Lag om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föriustavdrag
må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte
kalenderåret efter det, då taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget
må, om den skattskyldige så önskar, fördelas på två eller flera år inom den
nyss angivna tidsperioden. Hinder möter ej att med olika belopp erhålla förlustavdrag
vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.

3S'

Förlustavdrag må utnyttjas senast del beskattningsår, för
vilket taxering sker sjätte eller - såvitt gäller förlustavdrag som yrkas av
aktiebolag eller ekonomisk förening - tionde kalenderåret efter det, då
taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget må, om den skattskyldige så
önskar, fördelas på två eller flera år inom den nyss angivna tidsperioden.
Hinder möter ej att med olika belopp erhålla föriustavdrag vid taxering till
statlig och till kommunal inkomstskatt. Rätten till förlustavdrag bortfaller,
om den skattskyldige för föriuståret åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar
inkomst fastställts. Vad nu sagts har dock ej avseende å fall, där
fastställandet av den beskattningsbara inkomsten berott på att
investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond eller fond för återanskaffning av
fastighet återförts till beskattning eller, såvitt fråga är om taxering till
kommunal inkomstskatt, garantibelopp för fastighet upptagits såsom
skattepliktig inkomst

och
har konkursen icke blivit nedlagd på grund av att borgenärerna erhållit full
betalning, må den skalt-skyldige vid taxering för det beskattningsår,
varunder beslut om konkursen meddelats, och för senare år icke åtnjuta
avdrag enligt denna förord-

Har skattskyldig försatts i konkurs Har skattskyldig försatts i konkurs

och har konkursen icke blivit nedlagd på grund av att
borgenärerna erhållit full betalning, må den skattskyldige vid taxering fördel
beskattningsår, varunder beslut om konkursen meddelats, och för senare år
icke åtnjuta avdrag enligt denna lag för

' Senaste lydelse 1967:753.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ning
för föriust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.

Har
skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari han är
delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som enligt denna
förordning medgivas vid taxering för det beskattningsår, varunder ackordet
beviljats, eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda beskattningsår eller
tidigare uppkommet underskott i sådan förvärvskälla, till vilken efterskänkt
skuld varit att hänföra.

Föreslagen lydelse

föriust,
som uppkommit under konkursen eller tidigare.

Har
skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari han är
delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som enligt denna
lag medgives vid taxering för det beskattningsår, varunder ackordet beviljats,
eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda beskattningsår eller
tidigare uppkommet underskott i sådan förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld
varit att hänföra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 §

Sker
genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarräiien eller genom beslut av
prövningsnämnd ändring i taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt av
beskaffenhet att inverka på rätten till föriustavdrag eller på beräkningen av
storleken av sådant avdrag, må - utan avseende å all lagakraft åkommit
taxering, vid vilken föriustavdraget utnyttjats eller ägt utnyttjas - besvär,
under yrkande om den ändring i sistnämnda taxering som föranledes av förenämnda
utslag eller beslut, anföras av skattskyldig, taxeringsintendent och, såvitt
angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Besvären
skola anföras av skattskyldig elier kommun inom sex månader och av
taxeringsintendent inom åtta månader från den dag det besvärsgrundande inslaget
eller beslutet meddelades.

Enligt
denna paragraf anförda besvär må ej företagas till avgörande.

Sker
genom dom av regeringsrätten eller kammarrätt eller genom beslut av skaiieräti
ändring i taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt av beskaffenhet att
inverka på rätten till föriustavdrag eller på beräkningen av storleken av
sådant avdrag, må - utan avseende å alt laga kraft åkommit taxering, vid vilken
förlustavdraget utnyttjats eller ägt utnyttjas - besvär, under yrkande om den
ändring i sistnämnda taxering som föranledes av förenämnda dom eller beslut,
anföras av skattskyldig, taxeringsintendenl och, såvitt angår taxering till
kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Besvären
skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av
taxeringsintendent inom åtta månader från den dag besvärsgrundande dom eller
beslut meddelades.

Enligt
denna paragraf anförda besvär må ej företas till avgörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

) *
Riksdagen 1977118. I saml. Nr 79

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

förrän
den taxering, som med förenämnda utslag eller beslut avses, slutligt avgjorts.

1
fråga om besvär, som här avses, skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen
stadgas äga motsvarande till-lämpning. Jämväl i övrigt skola, där ej annat
framgår av vad i denna förordning sägs, taxeringslagens föreskrifter äga
motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

förrän
den taxering, som med förenämnda dom eller beslut avses, slutligt avgjorts.

1
fråga om besvär, som här avses, skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen
stadgas äga motsvarande till-lämpning. Jämväl i övrigt skola, där ej annat
framgår av vad i denna lag sägs, taxeringslagens föreskrifter äga motsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 3 §
första stycket tillämpas i fråga om föriust under beskattningsår för vilket
taxering har skett åren 1971-1977 eller sker senare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1977-12-15

Närvarande:
statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson,
Gustavsson, Äntonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Söder,Troedsson,Mundebo,Krönmark,
Ullsten, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande:
statsrådet Mundebo

Proposition
om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m.

1
Inledning

Många
svenska företag befinner sig f n. i ett besväriigt läge. Problemen sammanhänger
till stor del med den utdragna internationella lågkonjunkturen. Samtidigt har
förändringar i konkurrensförutsättningarna lett till att företag inom flera
branscher förlorat andelar på både export- och hemmamarknaden. Det behövs i
många fall omfattande rationaliseringar och strukturförändringarom företagen
skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Om dessa åtgärder
uteblir, finns stor risk för driftsinskränkningar och företagsnedläggelser
vilket i sin tur får allvariiga konsekvenser för sysselsättningen.

1 denna situation ställs
stora krav på företagen. De måste göra kostnads-och tidskrävande omställningar
av teknik och produktionsinriktning. Företagen gör också Stora ansträngningar
för alt klara upp situationen. Detta kommer lill uttryck bl. a. i att vissa
förelag lämnar omfattande stöd till krisdrabbade företag inom samma koncern.
Sådant stöd lämnas ofta i form av s. k. öppna koncernbidrag. Nuvarande
beskattningsregler kan emellertid i vissa fall försvåra utgivandet av
koncernbidrag. Om givande och mottagande företag är verksamma inom olika
kommuner, kan nämligen de bestämmelser som tillämpas vid den kommunala
beskattningen medföra att bidrag som utgår för att täcka föriuster hos det
mottagande företaget måste utges med betydligt större belopp än som motsvarar
själva föriusten. I det följande kommer jag att föreslå sådana ändringar i
beskattningsreglerna att nämnda effekter kan elimineras.

De
senaste årens ogynnsamma utveckling har gjort att företagen ibland

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 10

saknar
finansiella möjligheter att genomföra de strukturella förändringar som kan bli
nödvändiga för att klara sysselsättningen. I det läget har statsmakterna beslutat
om betydande arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatser och ett
omfattande stöd till krisdrabbade branscher och enskilda företag. Avsikten är
att detta stöd i vissa fall skall ges i form av lån med s. k. villkoriig
återbetalningsskyldighet. Vid de förhandlingar som har förts om lånen har
konstaterats att lånen med nuvarande beskattningsregler inte i alla avseenden
får avsedda effekter. Jag kommer att föreslå de ändringar i
beskattningsreglerna som behövs för att lånen skall kunna fl de önskade effekterna.

1
nuvarande läge aktualiseras även en annan beskattningsfråga som berör förelag
med dålig lönsamhet. Om ett företag under ett beskattningsår redovisar
underskott av viss verksamhet och inte har möjlighet att samma år kvitta
underskottet mot inkomst av annan verksamhet, har företaget enligt bestämmelserna
om förlustutjämning rätt att utnyttja avdraget under något av de sex följande
åren. Det kan förutses att ett inte ringa antal företag på grund av den
utdragna lågkonjunkturen inte kommer att inom sexårspe-rioden kunna utnyttja
avdrag för föriuster som har uppkommit nu eller under de närmast föregående
åren. För att öka företagens möjligheter att utnyttja förlustavdrag avser jag
att föreslå viss föriängning av föriustutjämningspe-rioden.

2
Nuvarande regler m. m. 2.1 Koncernbidrag

Bestämmelser
om den skallemässiga behandlingen av s. k. öppna koncernbidrag finns i 43 S 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL. Bestämmelserna, som infördes år 1965 (prop.
1965:126, BevU 1965:43, rskr 1965:379, SFS 1965:573), grundar sig på förslag av
skatteutredningen ang. ackumulerad inkomst m. m. (SOU 1964:29).

Enligt
bestämmelserna i 43 § 3 mom. KL skall, om vissa formella förutsättningar är
uppfyllda, öppet koncernbidrag som ett företag i en koncern lämnar till ett
annat företag inom samma koncern anses som avdragsgill omkostnad för det
företag som har lämnat bidraget och skattepliktig intäkt för det mottagande
företaget, även om bidraget inte för det givande företaget utgör omkostnad för
intäkternas förvärvande eller bibehållande. Bidraget skall anses utgöra
avdragsgill omkostnad för det givande företaget och inläkt för det motiagande
företaget i den förvärvskälla som utgör det givande eller mottagande företagets
huvudsakliga verksamhet,om det inte med hänsyn till bidragets syfte är
uppenbart att bidraget bör hänföras till annan förvärvskälla. Genom dessa
regler ges i princip samma möjligheter till resultatutjämning mellan
verksamheter som bedrivs av olika företag inom en koncern som om verksamheterna
hade bedrivits av ett enda företag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 11

Om
givande och mottagande förelag bedriver verksamhet i olika kommuner,
återverkar koncernbidraget på beskattningsunderlaget för givarens kommun. Med
hänsyn till detta kan s. k. återiäggning av koncernbidraget göras vid
kommunalbeskattningen. Denna återiäggning innebär att motta-garföretaget
beskattas i givarens kommun för hela eller viss del av koncernbidraget.
Principerna för en sådan återiäggning anges i 57 S 3 mom. KL. Om koncernbidrag
har föranlett att inkomst redovisats inom annan kommun än den där inkomsten
skulle ha redovisats om bidraget inte hade lämnats, skall som beskattningsort
för mottagande företag, beträffande skälig del av detta företags inkomst, gälla
den kommun där det givande företaget skulle ha betalat skatt för inkomsten om
koncernbidrag inte hade lämnats.

När
del gäller metoderna för återiäggning får man skilja mellan företag vars verksamheter
är integrerade med varandra och företag som saknar integrationssamband. Med
integration menas i detta sammanhang att verksamheterna har så nära samband
med varandra att de skulle anses utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits
av ett enda företag.

1 de
fall då integration föreligger kan det mottagande företagets underskott kvittas
mot koncernbidraget utan att någon återiäggning sker. Endast om mottagaren -
efter det att koncernbidraget har räknats in bland intäkterna -får ett
överskott, kan taxering av mottagaren i givarens kommun komma i fråga.
Mottagaren skall då taxeras i denna kommun för skälig del av överskottet. 1 en
speciell situation kan dock överskott i en kommun inte kvittas mot underskott i
en annan kommun, trots att givande och mottagande företag bedriver integrerade
verksamheter. Detta gäller när underskottet avser tidigare års taxeringar,
dvs. när avdrag för underskott yrkas i form av förlustavdrag.

Om
integration inle föreligger, skall omfördelning av inkomst ske och kommunalskatt
tas ut, även om det mottagande företaget inte redovisar någon behållen inkomst.
I prop. 1965:126 gjorde föredraganden i detta avseende följande uttalande.

Enligt
utredningens mening bör vinstöverföring, antingen den sker dolt eller öppet i
form av koncernbidrag, få utnyttjas för förlustutjämning vid den kommunala
taxeringen även när det gäller olika kommuner. En dylik rätt till förlustutjämning
synes skälig när sådant samband råder mellan de verksamheter det givande och
det mottagande företaget bedriver att verksamheterna skulle ansetts som en
förvärvskälla om de drivits av samma företag. Om så inte är fallet och en föriustutjämning
vid den kommunala taxeringen inte kunnat ske om verksamheten bedrivits av ett
förelag, bör givetvis en sådan föriustutjämning inte heller få ske när det
gäller två olika företag. Då vinstöverföring skett via prissättningen på varor
och tjänster vid affärer mellan företagen, kan en föriustutjämning i flertalet
fall godtas. Det finns då i regel sådant samband mellan verksamheterna att de
skulle bedömts som en förvärvskälla om de drivits av samma företag, Annoriunda
kan fallet vara när det gäller koncernbidrag. Det får ankomma på
prövningsnämnderna att bedöma om en föriustutjämning bör tillåtas el ler om det
motiagande företaget

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 12

skall
beskattas i givarföretagets kommun för större belopp än som motsvarar dess
behållna inkomst.

Då
integrationssamband inte föreligger mellan företagen, behandlas mottagna koncernbidrag
som inkomst av särskild förvärvskälla i det givande företagets kommun. Endast
om mottagaren har verksamhet i denna kommun och denna har gått med underskott
kan kvittning av bidrag mot underskott ske kommunalt.

Den
kommunala beskattning av mottagande förelag som sker när integration inte
föreligger får särskild betydelse, när det mottagande företagets verksamhet
går med föriust. Det räcker då inte med att koncernbidraget täcker själva föriusten.
Det måste ökas så att det täcker också den kommunalskatt som påförs det
mottagande företaget i givarens kommun. Dessutom måste bidraget täcka den
statliga inkomstskatt, som det mottagande företaget kan få betala på grund av
ökningen av bidraget.

2.2
Statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

2.2.1
Inledning

Statligt
stöd till företag kan utgå bl. a. som statsbidrag eller lån.

Statsbidrag
utges i regel för vissa bestämda investeringar eller rationaliseringsåtgärder.
I särskilda fall kan bidrag utgå under begränsad tid till nedläggningshotade
företag för att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering
av de anställda. Med statsbidrag brukar jämställas vissa ränte- och amorteringsfria
lån, s. k. avskrivningslån. Sådana lån avskrivs antingen successivt under ett
antal år eller på en gång .sedan viss tid har förflutit från del lånet
betalades ut. Gemensamt för bidrag och avskrivningslån är att förelaget i
princip inle behöver betala tillbaka medlen. Återbetalningsskyldighet kan dock
inträda i särskilda fall, t. ex. om stöd har beviljats på grund av oriktig
eller vilseledande uppgift eller om företaget bryter mot villkor för stödet.
Del bidrag som utgår till nedläggningshotat företag kan återkrävas om förelaget
visar överskott under den period då bidraget utgår. Äterbetalningsskyldighet
för avskrivningslån kan inträda om säkerhet för lånet väsentligt försämras
under lånets löptid.

Statliga
lån fungerar i första hand som komplement till lån på den ordinarie kapitalmarknaden
och täcker delar av det kapitalbehov som företagen inte kan få tillgodosett på
annat sätt. Lånevillkoren och graden av risktagande varierar. Utmärkande för
lånen är att de - lill skillnad mot statsbidragen -vanligen löper med ränta och
skall återbetalas enligt en från början fastställd amorteringsplan. I vissa
fall gäller dock att räntan under lånets första löptid efterges eller läggs till
kapitalet. Vissa organ kan också förmedla statliga lån med s. k. villkoriig
återbetalningsskyldighet. Återbetalningen av sådana lån är beroende av om det projekt
för vilket lån utgår resulterar i en vinstgivande produkt eller inte.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 13

2.2.2
Vissa lån med villkorlig åierbeialningsskyldighei

På
förslag av regeringen har riksdagen beslutat att stöd till krisdrabbade företag
inom vissa branscher skall utges i form av lån, för vilka återbetalningsskyldigheten
är villkorad med hänsyn till det låntagande företagets framtida vinstutveckling
eller annan liknande omständighet. Denna låneform kan i fortsättningen också
komma att användas vid stöd till förelag i andra branscher. \ del följande
lämnas en redogörelse för några av de aktuella lånen.

Lånet
till Uddeholms AB

Uddeholms
AB (UHB) bedriver en mångskiftande verksamhet på flera orter främst i Värmlands
län. Antalet anställda hos bolaget uppgick den 31 augusti 1977 till 10 910.
Tyngdpunkten i bolagets verksamhet ligger inom stål- och skogsindustrin.

Under de senaste åren har UHB:s
resultat starkt försämrats. Under sommaren 1977 stod det klart att bolagels
finansiella resurser var så ansträngda att bolagets fortbestånd var i fara. På
förslag av regeringen (prop. 1977/78:25) har riksdagen beslutat att ett lån på
600 milj. kr. med villkoriig återbetalningsskyldighet skall lämnas till UHB (AU
1977/78:18, rskr 1977/ 78:86). För lånet avses gälla i huvudsak följande
villkor.

a) Lånet
ställs senast den 31 december 1977 till bolagets förfogande som en räntelös
fordran, .som efter beslut av regeringen utbetalas allteftersom bolaget behöver
lånemedel för sin verksamhet. Till framställning om utbetalning skall fogas
yttrande av investeringsbanken.

b) Lånet
löper med 9,5 % fast årlig ränta på utbetalat belopp från dagen för utbetalning.
Upplupen ränta läggs vid utgången av varje kalenderår till det då för lånet
gällande kapitalbeloppet. Ränta efter nämnda procentsals räknas därefter på det
sålunda vid varje årsskifte uppkomna sammanlagda beloppet av kapital och ränta
(ränta på ränta), med iakttagande av vad nedan sägs under punkterna c) och d).

c) Bolaget
får när som helst erlägga upplupen ränta, helt eller delvis, och amortera på
lånet.

d) Amortering och
räntebetalning skall i övrigt påbörias under det år då

bolaget beslutar om utdelning till aktieägarna. Avser styrelsen att föreslå

bolagsstämman sådan utdelning, skall bolaget i god tid uppta överläggningar

med investeringsbanken om hur stort belopp som bolaget skall eriägga i sådan

betalning.

Därvid
skall beaktas att betalningarna till staten inte får vara till förfång för bolaget,
innebärande att hänsyn skall tas till sådana faktorer som rimlig soliditet,
utdelningspolitik etc. med beaktande av bolagets långsiktiga utveckling.
Resultatet av överläggningarna skall av bolaget och banken gemensamt anmälas till
regeringen. Kan bolaget och banken inte enas om betalningens storiek, skall de
olika ståndpunkterna anges i anmälan. Regeringen beslutar om betalning och om
beloppels storiek.

e) Bolagets
styrelse skall verka för att en av regeringen föreslagen

representant kommer att ingå i bolagets styrelse från ordinarie bolags-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 14

stämman
1978 och så länge någon del av lånet kvarstår ogulden. Om det framläggs förslag
till bolagsstämman om val av styrelsesuppleanter, skall styrelsen verka för att
antalet blir minst två och ätten av suppleanterna utses enligt förslag av
regeringen.

O
Så länge någon del av lånen kvarstår ogulden far bolaget inle utan regeringens
medgivande överlåta för verksamheten väsentlig del av sina tillgångar.

Grunden
för regeringens bedömning skall vara huruvida de bankmässiga förutsättningarna
för lånets återbetalning väsentligen försämras genom överlåtelsen. Till
framställning om sådan överlåtelse skall fogas yttrande av investeringsbanken.

g)
Skulle bolaget träda i likvidation eller försättas i konkurs eller om förhandlingar
om offentligt ackord inleds, skall staten äga bevaka och erhålla betalning för
lånet jämte upplupen ränta i den mån likvidaiionsöverskott föreligger.

Lånet
till Svenskt Stål AB

Sedan
år 1975 befinner sig världens stålindustri i en djup konjunkturnedgång. Den
allvarliga kris som till följd av detta har drabbat den svenska handelsslålindustrin
har förvärrats av att dennas konkurrensförmåga i förhållande till andra länders
stålindustri alltmer har försämrats sedan mitten av 1960-talet. Mot den
bakgrunden har representanter för industridepartementet, Gränges AB,
Norrbottens Järnverk AB (NJA), Statsföretag AB och Stora Kopparbergs Bergslags
AB (Stora Kopparberg) fört förhandlingar om alt bilda ett nytt företag. Svenskt
Stål AB (SSAB), som skall överta tillgångar hänföriiga till Gränges AB:s, NJA:s
och Stora Kopparbergs handelsståls- och gruvrörelser samt fortsätta att driva
dessa rörelser. Syftet är att möjliggöra sådana strukturella förändringar att
ett konkurrenskraftigt och lönsamt stålföretag skapas med möjligheter att
fortleva i framtiden. En förutsättning för samgåendet är att staten lämnar SSAB
finansiellt stöd genom s. k. rekonstruktions- och sirukturlån.

Rekonstruktionslånel
skall uppgå till högst 1,8 miljarder kr. och ställas till SSAB:s förfogande
under perioden 1978-1982(rekonslruklionsperioden), För lånet avses gälla i
huvudsak följande villkor.

SSAB
äger efter beslut av regeringen för varje räkenskapsår under rekonstruktionsperioden,
för vilket bolaget redovisar ett negativt resultat efter planenliga
avskrivningar, finansnetto och fastighetsskatter, lyfta ett belopp som
motsvarar nämnda resulal. Beloppet får lyftas i samband med bokslut. Om SSAB:s
budget - inbegripet reviderad budget - utvisar att negativt resultat kan
förväntas för visst räkenskapsår, har bolaget rätt att å conto lyfta
motsvarande belopp. Skillnaden mellan budgeterad och faktisk föriust regleras i
anslutning till bokslutet.

Utbetalat
lånebelopp skall löpa utan ränta under tre år efter utbetalningsdagen.
Förtiden härefter utgår ränta med 9 1/2 % per år. Upplupen ränta som inte
betalats vid utgången av ett räkenskapsår läggs till det kapitalbelopp på vilket
ränta beräknas. Bolaget har rätt au när som helst helt eller delvis återbetala
såväl utestående del av lånet som upplupen ränta. Skyldighet att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 15

betala
ränta och att göra återbetalning uppkommer för bolaget under är då bolagsstämman
beslutar om utdelning till aktieägarna. Betalningen skall uppgå till samma
belopp som den beslutade utdelningen. Betalat belopp skall i första hand anses
som betalning av upplupen ränta under det räkenskapsår då utdelningen blir
tillgänglig till lyftning. Regeringen kan dock medge att ränte- och
återbetalning får ske med lägre belopp än som nu sagts.

Utbetalat lånebelopp kan,
om inte annat anges första gången lånet tas i anspråk, avskrivas med 50 % av
utbetalat belopp vid utgången av andra kalenderåret efter det kalenderår under
vilket utbetalningen skedde. Lånebelopp, inklusive ackumulerad ränta, som ej
har återbetalats vid utgången av det nionde kalenderåret efter det kalenderår
under vilket beloppet utbetalades, kan vid nämnda tidpunkt avskrivas i sin
helhet. Om bolaget träder i likvidation eller försätts i konkurs skall staten
äga rätt till betalning för oavskriven del av lånet efter bolagets övriga
fordringsägare.

Lån
till specialstålindustrin

På
förslag av regeringen (prop. 1977/78:47) har riksdagen beslutat om tidsbegränsade
åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin (NU
1977/78:30, rskr 1977/78:84). Bl. a. har beslutats att statliga lån skall kunna
ges till företag inom dessa branscher,

S. k. investeringslån
skall enligt propositionen kunna ges för investeringar som är en förutsättning
för eller en följd av strukturförändringar. Lånevillkoren bör anknyta till
motsvarande villkor för nuvarande lokaliseringslån till industrin vilket bl. a.
innebär att räntebefrielse och anstånd med avbetalning kan medges. I de fall då
de förändringar som måste genomföras är av särskilt genomgripande natur bör
hela eller del av lånet kunna lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet.
Låntagaren bör samtidigt som beslut fattas om lånet kunna erhålla besked
huruvida villkoriig återbetalningsskyldighet kan komma att medges. Hur stor del
av lånet som skall ges med villkorlig återbetalningsskyldighet bör göras
beroende av det ekonomiska resultatet av verksamheten och bör därför bedömas
mot bakgrund av den mera långsiktiga resultatutvecklingen i företaget.
Slutgiltigt beslut i frågan bör fattas tidigast dä eventuell räntebefrielse
och/eller amorteringsanstånd upphör och senast sex år efter beslutet om lånet.

Vidare föreslås i
propositionen att lån skall kunna lämnas i de fall då man kan förvänta att
förluster blir oundvikliga under en övergångsperiod intill dess
strukturomvandlingen medför förbättrad lönsamhet. Om särskilda skäl föreligger,
bör sådana lån helt eller delvis kunna ges med villkorlig återbetalningsskyldighet.

En
särskild delegation skall inrättas med uppgift att bl. a, besluta i låneärendena.
Den totala lånesumman som skall ställas till förfogande avses uppgå lill 700
milj. kr. Härav avser 450 milj. kr. investeringslån och 250 milj, kr. län för
att finansiellt överbrygga inledande föriustår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:79 16

2.2.3
Gällande beskattningsregler för bidrag och lån

Bestämmelser
om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag finns i anvisningarna till 19 S
kommunalskattelagen (1928:370), KL. Bestämmel-sernii infördes är 1973 (prop,
1973:190, SkU 1973:71, rskr 1973:359, SFS 1973:1098) och innebär i huvudsak
följande.

Utgår
statsbidrag till näringsidkare för hans näringsverksamhet är bidraget inte skattepliktig
intakt, om bidraget har använts för att bestrida kostnad för vilken avdragsrätt
inte föreligger vare sig direkt som omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Har bidraget däremot använts för att bestrida sådan
kostnad som är på en gång avdragsgill vid taxeringen utgör bidraget
skattepliktig intäkt. Återbetalas bidrag som har upptagits som intäkt, får den
skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Hur
statsbidrag använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden
får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall som anskaffningskostnad
anses endast så stor del av kostnaden som inte täcks av bidraget. Om
statsbidrag som har använts på detta sätt återbetalas, får tillgångens
avskrivningsunderlag ökas med det belopp som har återbetalats, dock med högst
det belopp varmed bidraget påverkat beräkningen av anskaffningskostnad.

Har statsbidrag använts
för anskaffning av lager utgör bidraget skattepliktig intäkt. Vid tillämpning
av 41 S KL och anvisningarna till nämnda paragraf skall å andra sidan den del
av lagret för vilken anskaffningskostnaden har täckts av bidraget inte
medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Resultatet av dessa regler blir
att bidraget beskattas i takt med att lagret avyttras. Återbetalas statsbidrag
som har använts för att anskaffa lagertillgångar, får den skattskyldige avdrag
för det återbetalade beloppet. Tillgångurnas anskaffningsvärde skall då anses
ökat med det återbetalade beloppet.

Enligt
uttrycklig föreskrift skall bestämmelserna om statsbidrag ha motsvarande
tillämpning pä statsbidrag i form av s. k. avskrivningslån. I förarbetena
underströks att dessa lån i praktiken var att jämställa med kontantbidrag (prop.
1973:190 s, 12).

Bortsett
från vad som gäller i fråga om avskrivningslån föranleder mottagande och
återbetalning av lån inte i sig några beskattningsåtgärder. Uppburet lånebelopp
utgör således inte skattepliktig intäkt och återbetalning av kapitalskuld är
inte avdragsgill (20 S KL). Avdrag medges för ränta på lånat kapital. Har
kapitalet nedlagts i rörelse, anses räntan som driftkostnad i rörelsen. 1 detta
fall är räntan avdragsgill under det beskattningsår, på vilket räntan belöper,
oberoende av om den betalas kontant eller läggs till kapitalet (41 S KL). Vad
nu har sagts gäller även statliga lån med villkoriig återbetalningsskyldighet.
Om ett sådant lån efterskänks, torde det efterskänkta beloppet utgöra
skattepliktig intäkt under förutsättning att de lånade medlen har använts för
kostnader som är avdragsgilla på en gång eller i form av årliga värdeminskningsavdrag
(jfr. prop. 1973:41 s. 129).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 17

2.3
Föriustutjämning

Bestämmelser
om förlustutjämning mellan olika beskattningsår finns i förordningen (1960:63)
om rätt till föriustutjämning vid taxering för inkomst (prop. 1960:30, BeU
1960:10, rskr 1960:131, SFS 1960:63). Bestämmelserna, som är tillämpliga både
på fysiska och juridiska personer, innebär i korthet följande.

Om
skattskyldigs verksamhet ett år lämnar underskott, som inte kun skattemässigt
avräknas mot överskott samma år av annan verksamhet, får underskottet utnyttjas
under senare år som föriustavdrag (1 och 2 S). Som förutsättning för rätt till föriustavdrag
gäller att den skattskyldige var skyldig att avlämna självdeklaration för föriuståret
samt att deklarationsskyIdigheten faktiskt har fullgjorts. Rätten till föriustavdrag
bortfaller om föriusten för förluståret inte uppgår till 1 000 kr. Vid den
kommunala taxeringen medges dock förlustavdrag om den sammanlagda förlusten i olika
kommuner uppgår till minst 1 000 kr. (2 S).

1
princip omfattas samtliga förvärvskällor av rätlen lill föriustutjämning. Undantag
har gjorts för underskott på fastighet och rörelse i utlandet samt för realisationsföriust
(punkt 2 av anvisningarna till 2 S)- Realisationsförlust under ett år kan dock
enligt punkt 4 av anvisningarna till 36 S KL i vissa fall avräknas mot senare
års realisationsvinster.

Vid
bestämmande av förlusten får även andra allmänna avdrag än underskott i
förvärvskälla beaktas, dock med undantag för förvärvsavdrag enligt 46 S 3 mom.
KL. Procentavdrag enligt 45 S KL får ej heller inräknas i förlustavdrag
(punkterna 2 och 3 av anvisningarna lill 2 S).

Vid
den kommunala taxeringen begränsas rätten till föriustavdrag så till vida att
underskott i viss förvärvskälla får utnyttjas senare år endast för avräkning
mot överskott i förvärvskälla i samma kommun men inte mot överskott i annan
kommun (punkt 2 uv anvisningarna till 2 >;)

Beräkningen
uv föriustavdrag görs på grundval av den för föriuståret avgivna
självdeklarationen. Hinder föreligger emellertid inte mot att bestämma föriusten
till högre eller lägre belopp än vad denna deklaration utvisade. Den
skattskyldige är dock bunden till deklarationen såvitt gäller avdrag för värdemiskning
(punkt 1 av anvisningarna till 2 S)-

Föriustavdrag
får utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte året
efter det år då taxering för förluståret ägde rum. Avdraget får fördelas över
den angivna tidsperioden och får yrkas med olika belopp vid den statliga och
den kommunala taxeringen (3 S)-

3
Föredraganden

3.1
Inledning

För
många svenska företag härden långvariga internationella lågkonjunkturen
medfört minskade avsättningsmöjligheter och försämrad lönsamhet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1977/78:79 18

Samtidigt
har flera branscher utsatts för en allt hårdare konkurrens från utlandet. Om
företagen skall kunna fortleva, måste de ofta göra dyrbara och tidskrävunde rationaliseringur
och strukturella förändringar Att de blir i stånd till detta har väsentlig
betydelse för den svenska samhällsekonomin.

Företagen
gör stora ansträngningar för att lösa problemen och genomföra erforderliga omställningar
av produktion och teknik. De har också i många fall tagit på sig ett betydande
socialt ansvar och trots det svåra lägel försökt bibehålla en hög
sysselsättning. Till bilden hör att omfattande stöd till krisdrabbade företag
lämnas av andra företag som tillhör samma koncern. Stöd utgår bl. a. i form
avs. k. öppna koncernbidrag. Nuvarande regler för den kommunala beskattningen
får emellertid i vissa fall effekter som försvårar utgivandet av sådana
koncernbidrag. Jag anser det angeläget att beskattningsreglerna ändras så att
dessa effekter kan elimineras.

Till
följd av de senaste årens bristande lönsamhet saknar många företag de finansiella
resurser som behövs för att genomföra nödvändiga strukturförändringar. Om
åtgärderna uteblir, kan resultatet bli driftsinskränkningar och företagsnedläggelser
med allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. I ett sådant läge kan
statsmakterna komma att ingripa med olika stödåtgärder. Statsmakterna har också
beslutat om betydande arbelsmarknadspoliiiska och regionalpoiitiska insatser
och omfattande finansiellt stöd till företag och branscher som befinner sig i
kris. Stöd kan utgå bl. a. som statsbidrag eller långfristiga lån. Under senare
tid har statsmakterna också funnit att stöd i vissa fall bör kunna utgå i form
av lån med s. k. villkoriig återbetalnings-skyldighet. Utmärkande för dessa lån
är att det lånlagande företagets återbetalningsskyldighet är beroende av
företagets framtida vinstutveckling. Även om dessa lån på en del punkter
skiljer sig från vanliga statsbidrag har de ändå vissa drag gemensamma med
statsbidragen. Vid de förhandlingar som har förts om lånen har konstaterats att
det för att lånen skall få avsedda redovisningsiekniska och skattemässiga
konsekvenser skulle behövas en möjlighet att vid inkomstbeskattningen behandla
dem på i princip samma sätt som statsbidragen. Enligt nuvarande regler kan
detta dock inte ske. Med hänsyn till de starka samhällsekonomiska skäl som
motiverar lånen med villkorlig återbetalningsskyldighet och det angelägna i att
lånen får avsedda effekter anser jag att en möjlighet bör öppnas alt vid
inkomstbeskattningen jämställa dessu lån med statsbidrag.

I
det besväriiga läge som många företag f. n. befinner sig i har även en annan beskaiiningsfråga
blivit aktuell. Om ett företag under ett år redovisar underskott av viss
verksamhet och inte kan avräkna underskottet mot inkomst av annan verksamhet,
har företaget enligt nuvarande regler om föriustutjämning möjlighet att i
stället dra av föriusten under någon av de sex följande åren. Det finns
anledning anta att företag, som nu eller under de närmast föregående åren har
redovisat sådana föriuster, inte kommer att ha möjlighet att utnyttja sin rätt till
föriustutjämning under sexårsperioden. Det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 19

kan
i många fall ha betydelse för företagets fortsatta utveckling att företaget får
möjlighet att utnyttja föriustavdraget även efter utgången av sexårsperioden.
Jag anser därför att viss föriängning av förlustutjämningsperioden bör ske.

Frågorna
om beskattningen av koncernbidrag, den skattemässiga behandlingen av statliga
lån med villkorlig återbetalningsskyldighet och föriängning av förlustutjämningsperioden
behandlas i fortsättningen var för sig.

3.2
Beskattningen av koncernbidrag

Genom
bestämmelserna om öppna koncernbidrag i 43 S 3 mom. KL ges i princip samma
möjligheter till resultatutjämning mellan verksamheter som bedrivs av olika
företag inom en koncern som om verksamheterna hade bedrivits av ett enda
förelag. Denna resultatutjämning blir inte alltid fullständig vid konimunaltaxeringen.
Om givande och motiagande företag är verksamma inom olika kommuner, skall det
mottagande företaget i vissa fall vid kommunallaxeringen redovisa hela bidraget
till beskattning i givarföretagets kommun. Bakgrunden till detta är de
principer som sedan länge har tillämpats när det gäller att bestämma
kommunernas beskattningsunderlag. Om ett företag bedriver verksamhet inom två
kommuner, får underskott som uppkommer i den ena kommunen avräknas mot
överskott i den andra kommunen endast under förutsättning att verksamheterna
ingår i en och samma förvärvskälla. Vid utformningen av reglerna om kommunal
beskattning av koncernbidrag haren utgångspunkt varit att det inte skall vara
möjligt att genom bidrag mellan två koncernföretag uppnå längre gående
resultatutjämning än som skulle ha varit möjligt om koncernföretagens
verksamheter hade bedrivits av ett enda företag. Bedrivs koncernföretagens verksamhet
inom olika kommuner, får i enlighet härmed det mottagande företagets underskott
vid kommunaltaxeringen avräknas mot koncernbidraget endast när företagens
verksamheter är så nära integrerade att verksamheterna skulle ha ansetts ingå i
samma förvärvskälla om de hade bedrivits av ett och samma företag. Föreligger
inte sådan integration mellan koncernföretagens verksamheter, är det inte
tillåtet att kvitta det mottagande företagets underskott mot koncernbidraget. I
stället skall det mottagande företaget redovisa hela koncernbidraget till
beskattning i det givande företagets kommun.

De
principer som jag här har redogjort för har bekräftats i en dom som
regeringsrätten meddelade i september detla år. Målet rörde den kommunala beskattningen
av koncernbidrag som ett moderbolag med koncernledande funktioner skulle lämna till
ett rörelsedrivande dotterbolag. Bolagen var verksamma i olika kommuner.
Regeringsrätten fann att bolagens verksamheter inte var integrerade och alt
dotterbolaget därför skulle beskattas för hela koncernbidraget i moderbolagets
kommun. Moderbolaget ansågs inte ha rätt att undvika detta resultat genom att
yrka avdrag för bidraget bara vid den statliga taxeringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 20

Den
omständigheten alt det motiagande företaget beskattas kommunalt för hela
koncernbidraget i de fall då integration inte föreligger kan få konsekvenser
som från koncernens synpunkt är olämpliga. Utges koncernbidrag för att utjämna
föriust hos det mottagande förelaget, räcker det inte med att koncernbidraget
uppgår lill ett belopp som motsvarar denna förlust. Bidraget måste ökas så att
det täcker också den kommunalskatt som påförs det motiagande företaget i givarföretageis
kommun och dessutom så alt det täcker den statliga inkomstskatt som det
mottagande företaget kan få betala på grund av att bidraget överstiger föriusten.
Till delta kommer en annan effekt. Det mottagande företaget har rätt att vid
den statliga taxeringen göra avdrag för den kommunalskall som påförs företaget.
Företaget kan emellertid befinna sig i en sådan situation att det inte kommer
att kunna utnyttja avdraget.

Även
från samhällets synpunkt kan reglerna få olyckliga konsekvenser. Reglerna kan
nämligen få till följd att företagens villighet och möjlighet att göra insatser
på sysselsättningssvaga orter och Stödja problemföretag minskar. Det bör
uppmärksammas att flera av de större industrikoncernerna i landet kan beröras
av de här beskrivna beskattningseffekterna. Sedan lagstiftningen om
koncernbidrag infördesår 1965 har del varit en klar tendens i svenskt
näringsliv att stora koncerner diversifierat sin verksamhet genom att köpa upp
aktier i existerande företag, som är verksamma i helt skilda branscher. 1 många
fall är sådana nya företagsenheter belägna på orter som nu har
sysselsättningsproblem.

A v
de skäl som jag nu har berört är det angeläget att ändra reglerna för den kommunala
beskattningen av koncernbidrag så alt de beskrivna effekterna kan elimineras
eller åtminstone kraftigt lindras.

Teoretiskt
sett är flera olika lösningar länkbara. Som jag tidigare har nämnt sammanhänger
effekterna av nuvarande system med de regler som tillämpas vid avgränsning av
olika förvärvskällor och med principerna för den kommunala beskattningen.
Effekterna skulle kunna elimineras genom en ändring av förvärvskällebegreppet eller
genom ett generellt upphävande av förbudet att vid kommunaltaxeringen kvitta
underskott av förvärvskälla i en kommun mot överskott av förvärvskälla i annan
kommun. Sådana genomgripande och principiellt viktiga ändringar i
skattesystemet bör dock inte göras utan föregående utredning och
remissbehandling. Till detta kommer att del aktuella problemet med kommunal
beskattning av koncernbidrag kan komma att lösas på annan väg.
Företagsskatteberedningen har nämligen i sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU
1977:86) Beskattning av företag föreslagit att den kommunala taxeringen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar skall upphöra. Om detla förslag skulle
genomföras, bortfaller frågan om den kommunala beskattningen av koncernbidrag.

Mindre
genomgripande åtgärder är alltså att föredra. Enligt den tidigare omnämnda
regeringsrättsdomen måste avdrag för koncernbidrag antingen göras vid såväl den
statligu som den kommunala taxeringen eller helt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 21

underlåtas.
Om reglerna ändrades på denna punkt så att det givande företaget fick möjlighet
utt yrka uvdrag endast vid den statliga taxeringen, skulle detta få vissa
positiva effekter för koncernerna. Risken att kommunalskatteavdraget går
förlorat skulle sålunda elimineras. Även i övrigt skulle en sådan ändring i
vissa full lindra effekterna av att mottagande företags underskott i de berörda
fallen inte får kvittas mot koncernbidrag. Ändringen får dock i regel begränsade
verkningar och kun inte anses utgöra någon tillfredsställande lösning av det
aktuella problemet. Jag anser därför att frågan bör lösas på annat sätt.

Det
återstår då att provisoriskt lösa problemet genom att införa regler som gör det
möjligt att kvitta underskott mot koncernbidrag även i de fall då givande och
mottagande företag är verksamma i olika kommuner och verksamheterna inte är
integrerade. Som jag redun har antytt kan man rikta vissa principiella
invändningar mot en sådan kvitiningsrätt. Motsvarande möjlighet till kvittning
föreligger inte när ett enda företag har särskilda förvärvskällor i olika
kommuner. Vidare kommer kvittningsrätten i viss konflikt med principerna för
den kommunala beskattningen. Lösningen bör därför kunna tillgripas endast i
särskilt angelägna fall.

Av det anförda följer att
en generell bestämmelse om kvittningsrätt inte bör införas. En lämpligare
ordning är enligt min mening att regeringen bemyndigas att efter prövning av
omständigheterna i det enskilda fallet medge dispens från förbudet mot
kvittning när bidraget lämnas för att täcka föriust hos det mottagande
företaget. Dispens bör medges endast om synnerliga skäl föreligger. Det bör
krävas att det motiagande företagets verksamhet har väsentlig betydelse för
sysselsättningen på en eller flera orter eller att det i övrigt från
samhällsekonomisk synpunkt är angelägel att företagets fortlevnad tryggas.
Dessutom bör omständigheterna vara sådana alt det kan antas att kvittningsförbudet
kan komma att innebära en väsentlig ekonomisk olägenhet för koncernen och
därigenom medföra risk för att föriustföretagets verksamhet inte kan
upprätthållas. Till de omständigheter som måste beaktas vid dispensprövningen
hör givetvis också att en kvittning över kommungränserna av underskott mot
koncernbidrag innebär att obeskattade medel överförs från företag i en kommun till
företag i en annan kommun. Jag vill i detta sammanhang erinra om att en sådan överföring
mellan koncernföretag i olika kommuner redan nu kan ske på olika sätt, t. ex.
genom att ett koncernföretag övertar ett annat koncernföretags
konjunkturinvesteringsfond. Ett sådant övertagande fordrar tillstånd av
regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen. I förarbetena lill bestämmelserna om
fondövertagande underströks att de kommunala intressena skulle beaktas vid tillståndsgivningen.
Samma hänsyn måste givetvis tas vid den nu aktuella dispensprövningen. Några
mer avsevärda problem i delta avseende är emellertid knappast all vänta,
särskilt som skatteunderiaget för flertalet kommuner numera till följd av den
statliga skalteutjämningen inte alls påverkas av ett enstaka förelags taxering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 22

Dispens
bör kunna medges redan beträffande 1978 års taxering. Det kan i vissa fall även
finnas anledning att ge dispens retroaktivt beträffande 1977 års taxering. Den
dom av regeringsrätten, som jag tidigare har diskuterat innebar visserligen
inte någon ändring av de principer som anges i nuvurunde lagstiftning och dess
förarbeten. Enligt vad jag har erfuril lur det ändå ha varit vanligt ull
taxeringsnämnderna har medgett kvittning i situationer där detta enligt
gällande rätt inte bör få ske. Först genom regeringsrättens avgörande synes
innebörden av gällande rätt ha vunnit en mer allmän kännedom. Koncernföretag
som i föriitan på taxeringsnämndernas hittillsvarande praxis hargjort kvittning
vid 1977 års taxering och fått den godkänd, kunde komma i ett myckel besvärligt
läge om taxeringsnämndens beslut nu ändras. Jag föreslår därför atl regeringen
får medge dispens även beträffande 1977 års taxering.

Jag vill
slutligen ännu en gång understryka att den lösning som jag här har föreslagit
bör ses som ett provisorium som betingas av det aktuella krislägel i vissa
branscher. Hela frågan bör omprövas när ställning sedermera tas till företagsskatteberedningens
förslag.

3.3
Den skattemässiga behandlingen av vissa statliga lån

Statligt
stöd till företag kan utgå bl. a. i form av statsbidrag eller lån.

Statsbidrag
utges i regel för alt finansiera vissa bestämda investeringar eller projekt.
Bidragen skall i princip inle betalas tillbaka. I särskilda fall kan dock förelaget
bli ålerbetalningsskyldigt, t. ex. när bidraget har beviljats på grund av
oriktiga uppgifter från företaget eller när företaget bryter mot villkor som har
uppställts för bidraget. Vissa ränte- och amorteringsfria lån, s. k. avskrivningslån,
är i praktiken att jämställa med statsbidrag. Dessa lån brukar avskrivas
antingen successivt under ett antal år eller på en gång efter utgången av en
viss period. Även beträffande dessa lån inträder åierbeialningsskyldighei om
företaget har fått lånet på grund av oriktiga uppgifter.

Den
statliga kreditgivningen sker ofta i form av långfristiga lån för finansiering
av projekt som har betydelse från industri- och regionalpolitiska synpunkter
eller för försörjningsberedskapen. Lånen löper med ränta och skall i regel återbetalasenligt
fastställd amorteringsplan. 1 vissa fall kan räntan under viss lid efterges
eller läggas till kapitalel. Sedan början av 1960-lalet förekommer att återbetalningsskyldigheien
för statliga lån, som utges för alt stödja t. ex. projekt avseende produkt-
eller systemutveckling, är villkoriig i den meningen att lånet kan efterges om
det visar sig att projektet i fråga inte blir lönsamt.

Som
jag tidigare nämnt har statsmakterna i rådande samhällsekonomiska läge funnit
att slöd som utgår lill krisdrabbade förelag inom vissa branscher eller utges
av regionalpolitiska skäl i vissa fall bör utgå i form av lån för vilka återbetalningsskyldigheien
är beroende av del låntagande förelagets framtida resultatutveckling. Delta
stöd skiljer sig från hittills förekommande lån med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 23

villkorlig
äterbetalningsskyldighet såväl i fråga om ändamålet som beträffande
omfattningen och lånevillkorens utformning.

På
förslag av regeringen har riksdagen sålunda beslutat atl ett lån på 600 milj.
kr. skall lämnas till Uddeholms AB (UHB) med villkoriig åierbeialningsskyldighei.
Lånet får ses mot bakgrund av att mycket omfattande strukturförändringar inom
bolaget har ansetts nödvändiga för alt säkra företagets fortbestånd. Lånet
skall ställas till bolagets förfogande senast den 31 december 1977 som en räntelös
fordran som efter beslut av regeringen betalas ut allteftersom bolaget behöver
medel för sin verksamhet. På utbetalat belopp skall ränta utgå med 9,5 %.
Upplupen ränta skall vid utgången av varje kalenderår läggas till
kapitalbeloppet. Amortering och räntebetalning skall påbörjas under det år då
bolaget beslutar om utdelning till aktieägarna. Vid fastställande av det belopp
som bolaget då skall betala, skall beaktas att betalningen inte får vara till
förfång för bolagets långsiktiga utveckling. Bolaget får dock när som helt
betala upplupen ränta och amortera på lånet. Om bolaget försätts i konkurs
eller träder i likvidation eller om förhandlingar om offentligt ackord inleds,
skall statens fordran på grund av lånet jämte upplupen ränta medföra rätt lill
betalning efter övriga borgenärer.

Vidare
har riksdagen på förslag av regeringen beslutat om lån lill företag inom
specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin. Lånen skall lämnas för att underlätta
strukturomvandlingen inom branscherna och utgå för investeringar som är
nödvändiga för att strukturförändringarna skall komma till stånd. I vissa fall
torde strukturförändringarna bli mycket genomgripande. I sådana fall skall
lånen helt eller delvis kunna lämnas med villkoriig återbetalningsskyldighet.
Samtidigt med att beslut om lån fattas skall låntagaren kunna få besked
huruvida villkorlig åierbeialningsskyldighei kan komma att påräknas. Slutgiltigt
beslut i frågan skall fattas mot bakgrund av den mera långsiktiga
resultatutvecklingen i företaget, dock senast sex år efter lånebeslutet. Vidare
skall särskilda lån kunna lämnas till vissa företag för att likviditetsmässigt
överbrygga föriuster som torde vara oundvikliga under de närmaste åren. Även
dessa lån skall kunna lämnas med villkoriig ålerbetal-ningsskyldighet.

1
den nyligen träffade uppgörelsen om ett nytt handelsstålsbolag, Svenskt Stål AB
(SSAB), ingår alt staten skall lämna bolaget finansiellt stöd bl. a. genom eit s.
k. rekonstruktionslån på 1,8 miljarder kr. med villkoriig åierbeialningsskyldighei.
För varje räkenskapsår under perioden 1978-1982 får SSAB av lånet lyfta belopp
som motsvarar under året uppkommen föriust. Intill utgången av andra
kalenderåret efter det år då ett lånebelopp har lyfts skall någon ränta inte
utgå på beloppet. Härefter utgår ränta med 9,5 96 varvid dock upplupen ränta
vid räkenskapsårets utgång läggs till kapitalel. Återbetalningsskyldighet och
skyldighet atl betala ränta uppkommer då bolaget beslutar om utdelning lill
aktieägarna. Det belopp som då betalas skall motsvara den beslutade
utdelningen, om inte regeringen medger att betalning får ske med lägre belopp.
Hälften av utbetalat belopp kan avskrivas vid

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 24

utgången
av andra kalenderåret efter del kalenderår då utbetalningen ägde rum. Tio år
efter det att ett lånebelopp har betalats ut kan beloppet inklusive ackumulerad
ränta avskrivas i sin helhet. Vid konkurs eller likvidation skall staten äga
rätt till betalning för oavskriven del av lånet efter övriga fordringsägare.

Av
vad jag nu har anfört framgår alt de aktuella lånen med villkorlig återbetalningsskyldighel
har många gemensamma drag. Syftet med detta stöd är att göra det möjligt för de
berörda företagen att genomföra nödvändiga och kostnadskrävande
strukturförändringar. Återbetalningen har gjorts beroende av företagens
framtida resultatutveckling på så sätt att amortering skall ske endast i den
mån förelagen beslutarom utdelning till sina aktieägare. Det bör dock också
samtidigt noteras att det föreligger vissa olikheter i fråga om räntevillkor
och förutsättningar för utbetalning. Vidare gäller att lånet till SSAB helt
eller delvis kan komma att avskrivas medan någon motsvarande möjlighet inte
finns beträffande t. ex. lånet till UHB. Vad beträffar lånen till specialstålindustrin
är att märka att frågan huruvida villkoriig återbetalningsskyldighet skall
medges kan komma att avgöras först sedan avsevärd tid har förflutit efter
utbetalningen av lånen.

De
här behandlade lånen har i princip samma ändamål som statsbidrag och vanliga
statliga lån, nämligen atl finansiera viktiga investeringar, projekt eller omläggningar
av produktion och teknik. När det däremot gäller återbetalningsskyldigheten
skiljer sig de olika stödformerna från varandra. Statsbidragen skall i princip
stanna hos företagen medan vanliga lån skall betalas tillbaka. Lånen med villkoriig
återbetalningsskyldighet intar här en mellanställning. Mottagna medel kommer
att stanna hos företagen om deras resultatutveckling inte blir tillräckligt
gynnsam. Dessa lån skiljer sig också på en annan viktig punkt från vanliga lån,
nämligen genom atl staten vid konkurs, likvidation eller offentligt ackord
skall stå efter andra borgenärer.

Vid
inkomstbeskattningen behandlas lån och statsbidrag på olika sätt. Utbetalning
av lån föranleder inte beskattning och avdrag medges inle för amortering. Detta
gäller även lån med villkoriig återbetalningsskyldighel. Statsbidrag skall
däremot i princip beskattas om det har använts för att bestrida kostnader som
är avdragsgilla antingen direkt som omkostnad eller i form av åriiga
värdeminskningsavdrag. Används bidraget för direkt avdragsgilla kostnader, tas
bidraget upp som intäkt. Om det används för inköp av t. ex. inventarier, sker
beskattningen indirekt genom att avskrivningsunderlaget minskas. Vid
anskaffande av lager kommer beskattningen att ske i läkt med att lagret säljs.
Om bidraget måste betalas tillbaka, återställs det skattemässiga läget genom
att avdrag medges i samma ordning som beskattning tidigare har skett. S. k.
avskrivningslån jämställs med statsbidrag.

Vid
de förhandlingar som har förts om lånen med villkorlig återbetalnings-skyldighet
har konstaterats att lånen med nuvarande beskattningsregler inte i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 25

alla
avseenden får de konsekvenser som har avsetts. Lånen ges ut under perioder då
de mottagande företagen på grund av kostnadskrävande strukturella förändringar
kan antas visa betydande förluster och skall återbetalas i den mån företagen i
ett senare skede visar lönsamhet. Eftersom utbetalade belopp enligt nuvarande
regler inte skall beskattas och amorteringarna inte är avdragsgilla, kommer
lånen - trots att de utges för att överbrygga förluster -inte att medföra någon
skattemässig resultatutjämning. Bestämmelserna om föriustutjämning vid
inkomsttaxeringen medför visserligen - särskilt efter den föriängning av förlustutjämningsperioden
som jag senare kommer att föreslå - att flera av de berörda företagen kan antas
få möjlighet att tillgodogöra sig avdrag för föriusterna när lönsamheten
återvinns efter omställningsperioden. Del kan dock inte uteslutas att vissa av
de berörda företagen på grund av omställningsperiodens längd kommer att helt
eller delvis gå miste om avdragsmöjligheten. Det är önskvärt att denna risk elimineras.
Vidare har från redovisningstekniska synpunkter framförts starka önskemål om
att vissa av lånen skall kunna få en resultatuijämnande effekt genom att
utbetalade belopp vid inkomsttaxeringen redovisas som intäkt medan eventuella
amorteringar kostnadsförs. Ett sådant resultat kan uppnås genom att lånen vid
inkomstbeskattningen jämställs med statsbidrag. Med hänsyn till lånens ändamål
och de speciella lånevillkoren synes det från principiella synpunkter inte
finnas något hinder mot en sådan lösning.

Av nu anförda skäl anser
jag att en möjlighet bör öppnas att i skattehänseende jämställa de här
aktuella lånen med statsbidrag. Någon generell bestämmelse om detta är dock
varken lämplig eller ens möjlig med tanke på den skiftande utformningen av
lånen. Jag föreslår i stället att regeringen bemyndigas att på ansökan av
låntagande företag medge att ett statligt lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet vid inkomstbeskattningen skall få jämställas med
statsbidrag. Sådan dispens bör medges endast om synneriiga skäl föreligger. Det
bör vara fråga om företag, vars verksamhet har avgörande betydelse för
sysselsättningen inom en eller flera regioner eller i övrigt har väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt. Vidare bör fordras alt lånet behövs
för atl trygga företagets fortsatta verksamhet.

Om
dispens medges, skall alltså ett utbetalat lånebelopp beskattas medan avdrag
medges för eventuell återbetalning. Som jag tidigare har nämnt sker beskattning
av statsbidrag på olika sätt beroende på bidragets användning. De nu berörda
lånen är inte specialdestinerade på samma sätt som flertalet statsbidrag. I
praktiken torde de komma att finansiera såväl direkt avdragsgilla omkostnader
som kostnader för vilka avdrag medges i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Enligt min mening bör av praktiska skäl hela lånebeloppet behandlas som om det
hade utgått för att finansiera på en gång avdragsgilla kostnader.

Utbetalningsvillkoren
kommer att behöva varieras för de nu aktuella lånen. Som exempel kan nämnas att
lånet till UHB i sin helhet skall ställas till bolagets förfogande senast den
31 december 1977, även om de kontanta

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1977/78:79 26

utbetalningarna
förutsätter särskilt beslut av regeringen. Om dispens medges beträffande ett
sådant lån, talar övervägande skäl för att hela lånebeloppet behandlas som
intäkt under det beskattningsår då lånet ställs till företagets förfogande.
Skulle det sedermera visa sig att företaget slutgiltigt avslår från att lyfta
viss del av lånet får ett sådant avstående anses likvärdigt med en avdragsgill
återbetalning. Som ett annat exempel kan nämnas att lånet lill SSAB skall utanordnas
successivt för att läcka förluster som uppkommer under en begränsad period.
Medges dispens i ett sådant fall, bör beskattningen ske i takt med
utbetalningarna. Om förelaget med hänsyn till budgeterad föriust lyfter ett
preliminärt belopp under löpande räkenskapsår och beloppet efter årets utgång
justeras med hänsyn till den faktiska förlusten, bör som inläkt under
räkenskapsåret redovisas det för året slutligt fastställda beloppet. Vid dispensgivningen
fördel ankomma på regeringen att lämna närmare föreskrifter om beskattningen i
det enskilda fallet enligt det nu anförda. I detla sammanhang vill jag också
erinra om alt lånet lill SSAB under vissa förutsättningar kan komma att
avskrivas helt eller delvis. Avskrivning av statligt lån kan i vissa fall vara
att jämställa med skattepliktigt statsbidrag. Det ligger i sakens natur atl
avskrivningar inte skall föranleda beskattning om redan det utbetalade beloppet
har redovisats som skattepliktig intäkt.

Jag
vill understryka att jag här har hänvisat till några av de aktuella lånen för
att belysa vilka beskattningsfrågor som kan uppkomma. Därmed är inte sagt att
dispens skall ges just i dessa fall. Dispensfrågan får prövas i varje enskilt
fall efter ansökan av låntagande företag.

Vid
förhandlingarna om villkoriiga lån har satts i fråga om inte avdrag för den
ränta som läggs till kapitalet bör få skjutas upp till dess räntebetalning sker.
Enligt min mening finns inte något behov av att i detta sammanhang ändra
reglerna om rätt beskattningsår för ränteavdrag. 1 den mån ett låntagande
företag inte kan effektivt utnyttja ränteavdraget under det år på vilket räntan
belöper bör avdraget normalt kunna utnyttjas senare inom ramen för
bestämmelserna om föriustutjämning.

Dispensreglerna
bör tas in i anvisningarna till 19 § KL. Sammanfattningsvis innebär mitt
förslag att reglerna bör ha följande innehåll. Om synnerliga skäl föreligger,
kan regeringen medge att statliga lån, som med villkoriig återbetalningsskyldighel
har lämnats till företag, vid inkomstbeskattningen skall jämställas med sådant
statsbidrag som används för direkt avdragsgilla omkostnader. När sådant
medgivande lämnas, skall regeringen särskilt ange om lånet i sin helhet skall
beskattas i anslutning till atl det ställs till det lånlagande företagets
förfogande eller om beskattningen skall ske i takt med alt lånet kontant
betalas ut.

De
nya bestämmelserna bör kunna tillämpas redan vid 1978 års taxering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 27

3.4
Föriustutjämning

Skattskyldig
som för visst beskattningsår redovisar föriust kan enligt förordningen
(1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst få avdrag för
förlusten under en sexärsperiod efter förluståret. Med förlust menas enligt
förordningen i princip det belopp varmed underskott i förvärvskälla och andra
allmänna avdrag under föriuståret överstiger den skatlskyldiges inkomster från olika
förvärvskällor samma år. Förlustens storiek fastställs först vid den taxering
då yrkande om föriustavdrag prövas. Föriusten beräknas i första hand på
grundval av den deklaration som har avgivits för föriuståret, men om
utredningen motiverar det kan deklarationen i regel frångås. Bestämmelserna om föriustutjämning
är tillämpliga på såväl fysiska som juridiska personer.

På
grund av det ansträngda läge som förelag i flera branscher f n. befinner sig i
finns det en påtaglig risk för att ett antal förelag inte kommer alt kunna
utnyttja rätten lill förlustutjämning under den föreskrivna sexårsperioden. Detta
gäller bl. a. relativt nyetablerade förelag, som har haft stora initialkostnader
under de närmast föregående åren och som på grund av rådande lågkonjunktur inte
uppnår lönsamhet så snart som normalt hade kunnat påräknas. Vidare kan det
antas att företag i utsatta branscher i år och under de närmast följande åren
redovisar förluster som inte hinner utnyttjas under en sexärsperiod. I många
fall kan det ha stor betydelse för företagens framtida utveckling att
förlustavdraget inte går förlorat.

Det
finns därför anledning att överväga en föriängning av föriustutjäm-ningsperioden.
En förutsättning för atl ett yrkande om föriustavdrag skall kunna prövas är
dock att deklarationen för förluståret finns i behåll. Anledningen till att
nuvarande sexårsgräns valdes var att självdeklaralioner enligt 50 § 2 mom.
taxeringslagen (1956:623), TL, skall förstöras sedan sex år har förflutit efter
taxeringsårets utgång. Detsamma gäller enligt 50 § 3 mom. TL beträffande andra
uppgifter som har lämnats lill ledning vid taxering och handlingar som
myndighet har upprättat vid taxeringskontroll. Regeringen kan dock föreskriva
undantag från denna bestämmelse. Med stöd av detla bemyndigande har i 13 §
taxeringskungörelsen (1957:515) föreskrivits att självdeklarationer och andra
uppgifter som har lämnats av aktiebolag och ekonomisk förening samt handlingar
som har upprättats vid taxeringskontroll rörande bolaget eller föreningen
skall förvaras intill dess sex år har förflutit efter utgången av det år då
bolaget eller föreningen har upplösts. I förarbetena till föriustutjämningsförordningen
diskuterades om inte en längre föriustutjämningsperiod borde införas för aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Från flera håll föreslogs en tidsperiod av tio år.
Förslagen avvisades emellertid med hänvisning bl. a. till önskvärdheten av
enhetliga bestämmelser. Vidare antogs alt en sexärsperiod i regel skulle vara
tillräcklig även för aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Kravet
på tillgång till de deklarationer och annat material som avser

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.1977/78:79 28

förluståret
ulgör således inte något hinder mot att föriänga föriustutjäm-ningsperioden för
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Perioden bör dock inle vara alltför lång.
Även om deklarationen för föriuståret finns tillgänglig, ökar svårigheterna atl
beräkna föriustavdraget med varje år som går efter föriuståret. Enligt min
mening innebär den i förarbetena diskuterade tioårsperioden en lämplig
avvägning.

Vad
härefter gäller fysiska personer och andra juridiska personer än aktiebolag och
ekonomiska föreningar är läget ett annat. En föriängning av föriustuljämningsperioden
för dessa skattskyldiga förutsätter antingen atl tiden för förvaring av
deklarationer också föriängs eller att det öppnas en möjlighet alt få föriustens
storlek fastställd av skattemyndighet innan deklarationerna har hunnit
förstöras. Båda dessa åtgärder är relativt genomgripande och kan inle vidtas
utan särskild utredning. Del är i och för sig önskvärt atl reglerna är
enhetliga för alla kategorier av skattskyldiga. 1 praktiken torde del dock
endast i enstaka undantagsfall förekomma att den nu diskuterade gruppen av
skattskyldiga har behov av längre föriustutjämningsperiod än sex år. Jag anser
därför atl förlängningen av föriustuljämningsperioden inle behöver omfatta
fysiska personer eller andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Jag
föreslår alltså att föriustuljämningsperioden föriängs till tio år för aktiebolag
och ekonomiska föreningar medan nuvarande sexårsgräns behålls för övriga
skattskyldiga. Den nya bestämmelsen bör tas in i 3 § föriustutjämningsförordningen.
Bestämmelsen bör tillämpas första gången vid 1978 års taxering. Den bör omfatta
även föriuster som har uppkommit under de gångna åren, dock inte föriuster som
har uppkommit så tidigt au de enligt nuvarande regler inte längre kunde
utnyttjas för föriustavdrag vid 1977 års taxering. Detla innebär att föriuster
som har uppkommit under beskattningsår, för vilket taxering har skeU åren
1971-1977 eller sker senare år, omfattas av föriängningen av föriustuljämningsperioden.

Samtidigt
föreslår jag vissa rent redaktionella ändringar i förordningen.

4 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen all antaga inom budgetdepartementel upprättade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370),

2. lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till
föriustutjämning vid taxering för inkomst.

5 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

GOTAB, Stockholm 1977

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (14)

14 kopplingar i 10 dokument.

  1. SOU 2024:37 Förbättrade ränteavdragsregler för företag s. 167 om s. 27 · s. 513 i texten
  2. Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
  3. Prop. 1985/86:131 om den skattemässiga behandlingen av kostnader vid viss verksamhet i utlandet, m.m. s. 73 i texten
  4. Prop. 1982/83:94 om ändrade regler för beskattning av näringsbidrag, m.m. s. 36 · s. 51 om s. 25 · s. 106 om s. 25 i texten
  5. Prop. 1980/81:68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m.m. i texten

Visa alla 10