om ändring i bostadsbeskattningen, m.m.
79 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 68 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1978/79:209, om ändring i bostadsbeskattningen, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:209
Regeringens proposition
1978/79:209
om ändring i
bostadsbeskattningen, m. m.
beslutad den 5 april 1979.
Regeringen
föreslår riksdagen all anla de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
OLA
ULLSTEN
INGEMAR
MUNDEBO
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås ändringar på några punkter inom bostadsbeskattningens
område. I syfte atl skapa en bättre balans i koslnadshänse-ende mellan olika
boendeformer läggs förslag fram om ändrade former för avdrag för
reparationskostnader för s. k. andelshus. Förslagen innebär atl i fråga om flerfamiljsfastigheter
med tre eller fler delägare, som skall ha bostad i fastigheten, den omedelbara
avdragsrätten för reparationskostnader begränsas. I stället skall sådana kosinader
beaktas i form av värdeminskningsavdrag.
I
fråga om bostadsrättsföreningar, i första hand sådana med s. k. fördelade lån,
föreslås alt medlemmarna i viss utsträckning skall inkomstbeskaltas för värdet av
den egna bostaden. Här föreslås en beskattning ske på så säll atl medlem skall
såsom inkomst av kapital redovisa 4 % av den del av bostadsrättens värde som
överstiger 25 CKX) kr.
I
propositionen föreslås ändrade regler för avdrag för sådana reparationskostnader,som
finansierats med statligt lånestöd. Sådana kostnader skall inte längre vara
omedelbart avdragsgilla utan föreslås i stället beaktas genom värdeminskningsavdrag.
De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gångenivid
1981 års taxering. Vid 1981 års taxering föreslås dock att den nyss nämnda intäklsprocenten
skall vara 2 för de fall där lägenheterna upplåtits med bostadsrätt före ulgången
av år 1979.
I Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 209
Prop. 1978/79:209 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom
föreskrivs alt 25 § 1 och 2 mom., punkterna 2 a och 7 av anvisningarna lill 25 §,
punkl 2 a av anvisningarna till 36 tj samt punkt 2 av anvisningarna lill 38 §
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
25
§
1 mom.'
Från bruttointäkten av I m o m. Från bruttointäkten av
annan fastighet må, där ej annat annan fastighet må, där ej annal
föranledes av vad nedan i 3 mom. föranledes av vad nedan i 2 och 3
stadgas, a vd rag göras för om kost- mom. stadgas, avdrag göras för
nåder, såsom för: omkostnader, såsom för.
brandförsäkring,
reparation och underhåll av byggnader;
vicevärd,
portvakt, gårdskari, vattenförbmkning, renhållning och belysning,
förbrukningsartiklar med mera dylikt, i den mån dessa kosinader kunna anses
åligga fastighetsägaren såsom sådan;
pensioner,
periodiska understöd eller därmed jämföriiga periodiska utbetalningar på grund
av förutvarande anställning å fastigheten;
värdeminskning,
som byggnad är underkastad;
värdeminskning
genom slitning, ulrangering eller eljest av fastighetsägaren tillhöriga
maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;
ränta
å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträllsavgäld eller liknande avgäld;
anskaffning
och insättning av sådana utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilka endast hava
värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar för
dessa, inre begränsningsväggar för gaslSng vid ingångar och reservulgångar, luftrenare
och tillhörande fördelningsledningar.
2 mom.
Avdrag för icke göras
för:
kostnad
för ny-, till-eller ombygg- a kostnad
för ny-, till- eller
nad eller därmed jämförlig förbätt- ombyggnad eller därmed jämföriig
ring ä fastigheten,- förbättring å fastigheten,
b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan
ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut lån eller bidrag
beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946), förordningen
(1977:332) om statligt stöd till
1
Senasle lydelse 1958:576.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse ,
energibesparande
åtgärder i bostadshus m. m., kungörelsen (1974:255)om tilläggslån till
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962:538) om
förbättringslån eller bostadslånekungörelsen (1967:552), om inte lånet eller
bidraget avser endast en mindre del av de arbeten som utförts,
c) kostnad för reparation och un
derhåll av sådan fastighet som ägs av
tre eller fler fysiska personer antingen
direkt eller indirekt genom handels
bolag, och som inrymmer eller är
avsedd atl inrymma bostad i skilda
lägenheter åt minst tre delägare, i den
mån den på delägare belöpande delen
av kostnaden överstiger hans andel av
tio procenl av fastighetens laxerings
värde året näst före taxeringsåret,
d) kostnad
för underhåll av plan
tering eller trädgårdsland, i den mån
planteringen eller trädgårdslandet är
att anse endast såsom tillbehör till
egen bostadslägenhet och användes
företrädesvis för ägarens personliga
trevnad.
Nuvarande
lydelse
kostnad
för underhåll av plantering eller trädgårdsland, i den mån planteringen eller
trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör lill egen bostadslägenhet
och användes företrädesvis för ägarens personliga trevnad.
Kostnad för underhåll av
plantering eller trädgårdsland i annat fall än nyss sagts må ej avdragas till
högre belopp än som motsvarar de uppgivna intäkterna av planteringen eller
trädgårdslandet.
Anvisningar
till 25 §
2. a. Avdrag enligt 25 § 1
mom. medgives för sådan värdeminskning, som byggnad även med normalt underhåll
och aktsam vård är underkastad. Avdragei beräknas enligt avskrivningsplan på
byggnadens anskaffningsvärde. Angående minskning av avskrivningsunderlag för
byggnad när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas för värmepannor och annan
maskinell utrustning, se under b nedan.
Som
byggnads anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för dess
Senaste
lydelse 1975:259.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
anskaffande. Vid
beräkning av anskaffningsvärdet för byggnad, som förvärvats tillsammans med
den mark på vilken den är belägen, anses så slor del av fastighetens
anskaffningskostnad belöpa på byggnaden, som del vid faslig-hetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet ulgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Om den
återstående delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera
avsevärt över- eller undersliga etl skäligt markvärde, får dock del för
byggnaden beräknade värdel jämkas. Har byggnad förvärvats på annal sätl än
genom köp, byte eller därmed jämföriigt Ung, skall som anskaffningsvärde
anses del belopp, som i beskattningsavseende kvarstår oavskrivel för överiåiaren,
om ej särskilda omständigheter föranleda annal. Vid beräkning av
anskaffningsvärdet i vissa fall äger de två sista meningarna av punkl 3 b
sista slyckel av anvisningarna till 29 S molsvarande tillämpning.
1
byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för lill- eller ombyggnad som
nedlagts efter förvärvet av byggnaden. I anskaffningsvärdet för byggnad
inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan jämföriig
anläggning på fastigheten , även om anläggningens värde ingår i del markvärde
som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare Hr i anskaffningsvärdet
inräknas kostnad som ägaren haft för rivning av byggnad eller annat som lidigare
funnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varil beiingad av och skett i
nära anslutning lill den nya byggnadens uppförande.
Det
åriiga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 procenl för byggnad av sten,
tegel, betong eller annat jämförligt maierial och efter 1,75 procenl för
byggnad av trä. Avdragei Hr dock beräknas efter högre procenttal, om särskilda om-
l
byggnads anskaffningsvärde inräknas kostnad för lill-eller ombyggnad som
nedlagts efter förvärvet av byggnaden saml kostnad för reparation och underhåll,
som nedlagts efter nämnda tidpunkt och för vilken avdrag inie medges på grund
avföreskrifterna 125 §2 mom. Jörsta stycket b) eller c). I anskaffningsvärdet
för byggnad inräknas även kostnad för plantering, parkeringsplats och annan
jämförlig anläggning på fasligheten, även om anläggningens värde ingår i det markvärde
som fastställts vid fastighetstaxeringen. Vidare dr i anskaffningsvärdet
inräknas kostnad 5om ägaren haft för rivning av byggnad eller annal som
tidigare funnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varil beiingad av
och skett i nära anslutning lill den nya byggnadens uppförande.
Det åriiga värdeminskningsavdra-gel
beräknas efter 1,5 procenl för byggnad av sten, tegel, betong eller annat
jämförligt material och efter 1,75 procent för byggnad av trä. Ifall som avses
i 25 § 2 mom. första stycket c) beräknas avdraget efter 3 procent.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1978/79:209 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
siändighelerföranleda därtill. Avdraget får dock beräknas efter
högre
procenttal, om särskilda omständigheter föreligger. 1. Har skallskyldig under ell
visst beskattningsår haft kostnader ej understigande 6 000 kronor för
reparation och underhåll av fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1
mom., får han ulan hinder av 41 § och anvisningarna lill samma paragraf efter egel
val göra avdrag för koslnaderna vid laxering för beskattningsåret i fråga eller
för något av de två närmasl följande beskattningsåren. Avdraget får även
fördelas mellan dessa tre år på säll den skaltskyldige önskar.
I fråga om kostnad för reparation och underhåll som avses
i 25 § 2 mom. första stycket b) gäller följande. Beviljas vid ärendets
slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte sådant lån eller bidrag som där
avses eller begränsas långivningen tilt att avse bara visst slag av
ombyggnadsarbeten och skatt på grund härav avdrag medges för kostnad för
reparation och underhåll, får sådant avdrag ske efter den skattskyldiges eget
val för det beskattningsår då slutligt beslut meddelas i låneärendet etter för
något av de två närmast följande beskattningsåren. Avdraget får även fördelas
mellan dessa år på sätt den skaltskyldige önskar. Har värdeminskningsavdrag
enligt bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna tidigare medgivits skall
motsvarande belopp avräknas från de kostnader,för vilka avdrag får ske enligt
vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag skall därvid minskas
med belopp motsvarande det på vilket avdragei beräknats. ,
2. a."* Skall vid beräkning av realisationsvinst på
grund av avyttring av fastighet vederiaget för viss del av fastigheten upptagas
som inläkl av
3 Senaste lydelse 1978:942.
Lydelse enligl prop. 1978/79:204.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Som förbäitringskostnad
enligt punkl 1 räknas även kostnad, som under tid, då inläkl av avyttrad annan
fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2 eller
3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller
fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avytiringen
befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Förbättringskostnad, som icke
uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämföriig reparations-
eller underhållskostnad får dock inräknas i omkoslnadsbeloppel endast för år
då de nedlagda kostnaderna uppgått till minsl 3 000 kronor.
jordbruksfastighet
eller rörelse (jfr punkl 1 av anvisningarna lill 35 §) får i omkoslnadsbeloppel
icke inräknas kostnad som hänför sig lill sådan del av fastigheten och som vid
inkomsttaxeringen behandlats enligl reglerna för maskiner och andra
inventarier.
Som
förbäitringskostnad enligl punkl I räknas även kostnad, som under lid, då inläkl
av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats
enligt 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av
fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav
vid avytiringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt kostnad för
reparation och underhåll, för vilken avdrag inle medges på grund av
föreskrifterna i 25 § 2 mom, första stycket b) eller ef Förbättringskostnad,
som icke uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig
reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endasi
för år då de nedlagda koslnaderna uppgått till minst 3 000 kronor. Kostnad
enligt föregående siycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses
nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen. 1 andra fall skall sådan
kostnad normall anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits, varav
framgår vilket arbeie som ulförts.
Omkostnadsbeloppet
skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på lid före avytiringen
av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för
värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken
eller andra markanläggningar (jfr punkl 4 fjärde-sjätte styckena och punkl 7 av
anvisningarna till 22 §, punkl 16 femte och sjätte styckena av anvisningarna till
29 §). På samma sätt skall omkoslnadsbeloppel minskas med avdrag för
värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkt 3 iredje stycket och punkt 4 tredje styckel
av anvisningarna till 22 §, punkt 2 och punkl 3 andra styckel av anvisningarna lill
25 § och punkt 16 fjärde styckel av anvisningarna till 29 §), dock inle för år
då avdragei understigit 3(X)0 kronor. Omkoslnadsbeloppel skall minskas även med
belopp varmed fastigheten avskrivits i samband med ianspräklagande av investeringsfond
e. d.
Prop.
1978/79:209 ''"'': 1
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före år 1952,
anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses uigöra 150
procenl av faslighetens laxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall vid
vinstberäkningen icke lagas lill kosinader och avdrag som belöper på tid före
år 1952. Dock får del vid förvärvet eriagda vederlaget för fastigheten upplagas
som ingångsvärde, om den skallskyldige kan visa alt köpeskillingen överstiger
150 procenl av taxeringsvärdet förär 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatl för år
1952, flr motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för
fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmasl därefier åsalla
laxeringsvärde.
Har
fastighet vid avytiringen innehafts mer än tjugo år flr den skattskyldige vid
vinstberäkningen som ingångsvärde upplaga ell belopp motsvarande 150 procent av
del taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avytiringen. Har taxeringsvärdet åsatts
vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare flr dock som
ingångsvärde upptagas endast 133 procenl av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet
beräknas med ledning av del taxeringsvärde som gällde tjugo år före avytiringen,skall
hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper
på lidigare år än tjugo år före avytiringen. Fanns laxeringsvärde ej åsatl
tjugo år före avytiringen, flr molsvarande värde uppskattas på sätl angives i
femte stycket sista meningen.
Har avyttrad fastighet
förvärvals genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av
makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller molsvarande vederiag
för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång
eller i stället för ett med stöd av föregående stycke framräknat värde, som
ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens laxeringsvärde årel före det
år då dödsfallet inträffade eller molsvarande i arvsskallehänseende gällande
värde, förutsatt atl dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum
efter år 1970 flr dock som ingångsvärde upplagas endasi 133 procenl av
taxeringsvärdet eller molsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns
taxeringsvärde ej åsatl året före det år då dödsfallet inträffade, flr
motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte slyckel sista
meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta siycke,
skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som
belöper pä tidigare åran året före dödsåret.
Beräknas
ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av
taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till maskiner
och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till
35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på
egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre
än 25 procenl av hela vederiaget för den avyttrade
Prop. 1978/79:209 8
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
fastigheten
belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres lill
maskiner och andra inventarier.
Skall
taxeringsvärdet reduceras enligl föregående stycke iakttages följande. Har
taxeringsvärdet åsatts lidigare än vid 1975 års fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet
reduceras med så slor del därav som vederiaget för egendom, som vid beräkning
av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, ulgör av
hela vederiaget förden avyttrade fastigheten. Vad nu sagls gäller även om
taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller senare, dock att vid beräkningen skall
bortses från den del av vedertaget vid avytiringen som belöper på egendom som
enligt 5 § 5 mom. är undantagen från skatteplikt. Kan den skattskyldige visa
all den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på egendom, som vid
beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra invenlarier,är
mindre än den andel av hela vederlaget för den avyttrade fasligheten som kan
anses belöpa på egendom av nu angivet slag, flr dock taxeringsvärdet reduceras
på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.
Det
för fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen detta utgör köpeskillingen
vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före avytiringen, taxeringsvärdet för
år 1952 eller taxeringsvärdet året före dödsfallet eller motsvarande värde -
liksom de förbättrings- eller därmed jämföriiga reparations- och
underhållskostnader, för vilka avdrag flr ske och de värdeminskningsavdrag m. m.,
vilka skola minska omkoslnadsbeloppel, skola omräknas lill de belopp, vartill
de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under del år då avytiringen
skedde.
Omräkningen
sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer åriigen omräkningstalen.
Har
avyttring av fastighet omfattai byggnad, som i huvudsak är avsedd atl användas
för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsatl
etl taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avdrages ytteriigare ell
belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten, öm det taxerade
byggnadsvärdet icke uppgått eller bort uppgå till 10 000 kronor, avdrages 3 000
kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavsliden som byggnaden
utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medgives icke för lidigare år än
år 1952. Finnes på fasligheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett
avdrag endast för faslighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med
utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avytiringen enligl sjätte
stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde slyckel
ovan eller motsvarande värden, flr avdrag enligt detta stycke ej ske för
tidigare åran tjugo år före avytiringen eller året före dödsfallet. Om
bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag
enligt delta stycke medgivas även för lid då denna
Prop. 1978/79:209 9
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
byggnad
funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom etl år igångsatt arbeie med
alt uppföra ersätlningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än eU år lagils
i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medgives avdrag enligl
detla siycke endasi för lid då byggnaden därefier åter utnyttjats huvudsakligen
för bostadsändamål.
Vinstberäkning på grund av
avyttring av del av fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade
fastighetsdelen. Om den skaltskyldige så önskar skall dock så stor del av det
för hela fastigheten beräknade omkoslnadsbeloppel - i förekommande fall minskal
med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederiaget
för fastighetsdelen utgörav fastighetens hela värde vid avyttringstillfället.
I sist avsedda fall skall, om den skaltskyldige önskar det och värdet av skogen
och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av
värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkoslnadsbeloppel inte
minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Öm den avyttrade delen avser
en eller etl fåtal tomter avsedda atl bebyggas med bostadshus och vederiaget är
mindre än 10 procent av faslighetens laxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet
på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild ulredning beräknas till 1 krona
per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.
Vad
i de tre försia meningarna av föregående siycke föreskrivits gäller i
tillämpliga delar även vid marköverföring enligl fasligheisbildningslagen (1970:988).
Härden skaltskyldige
erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra styckel av
anvisningarna till 35 §, skall så stor del av del för hela fastigheten
beräknade omkoslnadsbeloppel - i förekommande fall minskal med
värdeminskningsavdrag m. m. -anses belöpa på den del av fastigheten som
ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde
vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen
av om omkoslnadsbeloppel skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog
gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet.
Har den skattskyldige
under innehavsliden avyttrat del av fastighet skall hänsyn tagas härtill vid
beräkning av det omkostnadsbelopp som fara vdragas vid vinstberäkningen i
anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke
förebringas om den andel av omkoslnadsbeloppel - i förekommande fall minskal
med värdeminskningsavdrag m. m. - för fastigheten, som belöpt på den avyttrade
fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen
ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses översliga
omkoslnadsbeloppel - i förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m. m.
- för hela fastigheten omedelbart före avytiringen av fastighetsdelen.
Prop. 1978/79:209 10
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Vad
i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande lillämpning om den skaltskyldige
under innehavsliden erhållit engångsersättning som avses i punkl 4 andra slyckel
av anvisningarna lill 35 §. Har den skaltskyldige under innehavstiden avstått
från mark genom marköverföring enligt fastighelsbildningslagen (1970:988),
skall omkoslnadsbeloppel på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så
stor del av omkoslnadsbeloppel för den tidigare avstådda marken som
ersättningen i pengar utgjort av det totala vederiaget för marken.
Beräknas
omkoslnadsbeloppel vid den slutliga avytiringen med ledning av ell laxeringsvärde
som åsatts efter del atl delavyiiringen, markupplåtelsen eller marköverföringen
m. m. ägt rum, äro beslämmelserna i de två föregående styckena icke
tillämpliga.
Kostnad
för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och
underhållsarbete, för vilket ersällning på grund av skadeförsäkring ulgåll, beaktas
icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden överstigit
ersättningen. Harersättning på grund av skadeförsäkring uppburits med större
belopp än det som gått ål för skadans avhjälpande gäller följande. Faslighetens
ingångsvärde, uppräknat enligl tionde slyckel till tiden för skadetillfallei, minskas
med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För
lid efter skadetillfallei ligger återstoden av det uppräknade ingångsvärdet lill
grund för uppräkning enligt tionde styckel.
Avyttrar
delägare i fåmansföretag eller honom närslående person faslighet till företagel
flr vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på grundval
av taxeringsvärde enligl sjätte och sjunde styckena. Ej heller flr omräkning
göras enligt tionde styckel eller tillägg göras enligl tolfte slyckel.
Riksskatteverket får medge undanlag från bestämmelserna i detla stycke om del
kan antagas atl avytiringen skelt av organisatoriska eller andra synnerliga
skäl. Mol beslut av riksskalleverkel i sådan fråga får talan icke föras.
till
38 § 2. Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande
till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämföriig grund, är
skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnadskostnader, och
skall i annal fall hänföras lill den förvärvskälla, vartill den på grund av sin
beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk
respeklive rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk förening i form av
pristillägg å varor, som han såll lill föreningen,eller i form av rabaU för
varor, som han för sin näring inköpt av föreningen. Till utdelning, som på
grund av bestämmelserna i della siycke är skattefri,
5
Senasle lydelse 1957:57.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
hänföres
icke förmån av bostad eller annan förmån av fastighet (jfr emellerlid bestämmelserna
i andra styckel). Skattepliktig utdelning från aktiebolag eller ekonomisk
förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning av annat slag av
inkomst, hänföres till intäkt av kapital.
Har bostad eller annan
förmån av faslighet tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
i denna hans egenskap och är icke fråga om upplåtelse som i iredje stycket
sägs, skall värdet av bostaden etter förmånen icke räknas såsom skaitepliktig
inläkl för medlemmen eller delägaren, t följd härav må, såviii fråga ej är om
lill rörelse hänföriig utgift, avdrag icke ske för medlemmens eller
delägarens inbetalningar till föreningen eller bolagel eller för andra
omkostnader, som äro hänförliga lill innehavet av bostaden eller förmånen.
Har bostad eller annan
förmån av
fastighet tillkommit
medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i
denna hans egenskap och är icke fråga om upplåtelse som i iredje styckel
sägs, skall såsom skattepliktig intäkt av kapital upptagas ett belopp
motsvarande för hett år räknat 4 procent av den del av medlemmens eller
delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet som
överstiger 25 000 kronor. Därvid skall värdet av andelen beräknas med utgångspunkt
i taxeringsvärdet året före taxeringsåret på föreningens eller bolagets
fastighet efter avdragförföreningens eller bolagets skulder. I fråga om bostad
som innehas av två eller flera medlemmar tillsammans skall beloppel 25 000
kronor fördelas dem emellan efter andelarnas storlek. Vid inkomstberäkningen
får avdrag icke ske, sävili fråga ej är om lill rörelse hänförlig utgift, för
medlemmens eller delägarens inbetalningar lill föreningen eller bolaget
eller för andra omkostnader som äro hänföriiga till innehavet av bostaden
eller förmånen. Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap, hell eller till
övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederiag upplåten lill
annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas vederlaget
jämte värdet av bostad ellerannan förmån,som medlemmen eller delägaren för eget
bmk förfogat över, såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.
Annan utdelning från
bostadsförening eller bostadsaktiebolag än i andra och tredje styckena sägs,
som icke utgått i förhållande lill innehavda andelar
Prop. 1978/79:209 12
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
aklier, räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i
den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter
och andra inbetalningar till föreningen eller bolagel, vilka icke äro att anse
som kapilaltillskoll.
Denna
lag träder i kraft den I januari 1980 och tillämpas försia gången vid 1981 års
taxering.
De
nya bestämmelserna i 25 S 1 mom. och 2 mom. försia stycket b), punkt 2 a och punkl
7 andra stycket av anvisningarna lill 25 i; saml punkt 2 a av anvisningarna lill
36 $ lillämpas belräffande ombyggnadsarbete och energibesparande ålgärder för
vilka preliminärt lånebeslul har meddelats efter ulgången av år 1979. De nya beslämmelserna
i 25 § 2 mom. försia stycket c) lillämpas på reparationsarbeten som har påbörjats
efter utgången av år 1979.
För
bostadsrätt som upplåtits före utgången av år 1979 skall vid 1981 års taxering
den i punkl 2 av anvisningarna lill 38 § angivna intäklsprocenten vara 2. Vad nu
sagts gäller dock inle bostadsrätt i sådan bostadsförening där medlemmarna
efter ikraftträdandet åtagit sig personligt betalningsansvar för skuld som
avser föreningens fastighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom
föreskrivs all 42 S 1 och3mom. taxeringslagen(l956:623)' skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
42
I m o m . Har medlen av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
under hela eller större delen av beskattningsåret hell eller lill övervägande
del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande lägenhet, skall till
ledning för medlemmens eller delägarens laxering varje år av föreningen eller
bolagel lämnas uppgift om beloppel av medlemmens eller delägarens
inbetalningar lill föreningen eller bolaget och huru myckel därav som ulgör
kapitaltillskott ävensom angående värdel av medlemmens eller delägarens andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Molsvarande gäller belräffande
sådan ekonomisk förening eller sådani aktiebolag som enligt punkl 3 av anvisningarna
lill 24 § kommunalskallelagen likställes med bostadsförening och
bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen. Omförmälda uppgift skall ulan anmaning
avlämnas senasi den 15 februari under laxeringsårei i den ordning, som gäller
för avlämnande av självdeklaration.
Föreslagen lydelse
1
m o m . Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag under
hela eller större delen av beskattningsåret helt eller lill övervägande del till
annan upplåtit honom i nämnda egenskap lillkommande lägenhet, skall lill ledning
för medlemmens eller delägarens taxering varje år av föreningen eller bolagel
lämnas uppgift om beloppel av medlemmens eller delägarens inbetalningar lill
föreningen eller bolagel och huru myckel därav som utgör kapilaltillskoll
ävensom angående värdel av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller
bolagels behållna förmögenhet beräknat på sätt anges i punkt 2 andra stycket av
anvisningarna till 38 § kommunalskallelagen (1928:370f Molsvarande gäller belräffande
sådan ekonomisk förening eller sådani aktiebolag som enligl punkt 3 av anvisningarna
lill 24 § kommunalskaltelagen likställes med bostadsförening och
bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen. Omförmälda uppgift skall ulan anmaning
avlämnas senasi den 15 februari under laxeringsårei i den ordning, som gäller
för avlämnande av självdeklaration.
Uppgift
om förmögenhetsvärde be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
hagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 m o m . Del åligger
bostadsförening eller bostadsaktiebolag all senasi den 8 februari under laxeringsåret
underrätta medlem eller delägare om värdet av medlemmens eller delägarens
andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.
höver
inte lämnas i de fall föreningens eller bolagets skulder överstiger taxeringsvärdet
av föreningens eller bolagets fastighet året näst före taxeringsåret.
Skattechefen i det län där föreningen eller bolagel har sitt säte får i andra
fall medge befrielse från att lämna uppgift om förmögenhetsvärde. Uppgiften
skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär.
3 m o m . Del åligger
bostadsförening eller bostadsaktiebolag atl senasi den 8 februari under
taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om värdel av medlemmens eller
delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.
Bestämmelserna i 1 mom. om beräkningen av andelens förmögenhelsvärde äger molsvarande
lillämpning i dessa fall. I fall som avses i 1 mom. åligger det
bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget alt senast den 8 febmari under
taxeringsåret tillställa medlemmen eller delägaren uppgift angående de i
berörda moment omförmälda förhållanden, i vad medlemmen eller delägaren angår.
Denna
lag Iräder i kraft den 1 januari 1981.
Prop. 1978/79:209 15
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1979-04-05
Närvarande:
statsministern Ullsten,ordförande, och slalsråden Sven Romanus, Mundebo, Wiksiröm,
Friggebo, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix,
Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam
Föredragande:
statsrådet Mundebo
Proposition om ändring i bostadsbeskattningen, m. m.
1 Inledning
1.1
Bostadsskattekommitténs förslag (SOU 1976:11)
Bostadsskatlekommiilén
(Fi 1972:08) tillkallades med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndiganden den 8 sepiember
och den 6 oktober 1972 med uppdrag alt se över bostadsbeskattningen. I ell försia
betänkande (SOU 1974:16, Neutral bostadsbeskaUning)lade kommillén fram
förslagom bl. a. ändringar i villabeskattningen. I samband med 1974 års
bostadspolitiska lagsliftning (prop. 1974:150, SkU 1974:56, rskr 1974:374, SFS
1974:944) infördes bl. a. en skärpning av beskattningen av de dyraste villorna.
I sill slutbetänkande (SOU 1976:11, Bostadsbeskattning II) har bosladsskatlekommillén'
redovisal återstående delar av utredningsuppdraget. I betänkandet las upp
beskattningen vid uthyrning av bl. a. villor samt beskattningen av jordbrukets
bostäder, av s. k. andelshus och av bostadsrättsföreningar med s. k. fördelade
lån.
Bostadsskattekommitténs
förslag i fråga om uthyrning av villa i andra hand blev starkt kritiserat under
remissbehandlingen och del bör enligl min mening inte heller läggas till grund
för lagstiftning. 1 fråga om beskauningen av jordbrukets bosläder bör
kommitténs förslag ytterligare bearbetas och las upp i ett annat sammanhang.
Jag
avser nu atl ta upp frågor om den skattemässiga behandlingen av andelshus och
bostadsrättsföreningar med fördelade lån. Jag kommer i fortsättningen att för bosladsrällsföreningar
använda uttrycket bosiads-
'
Generaldirektören Sten Walberg, ordförande, riksdagsledamoten Rune Carlsiein, universitetslektorn
Ingvar Fridell, civilingenjören Ernst Hellstedl, direktören Sven Jansson,
direktören Per Landgren, riksdagsledamoten Sigvard Larsson, direktören Gunnar
Leo och andre förbundsordföranden Ake Lindh.
Prop. 1978/79:209 16
förening
vilket också är det som förekommer i lagtexten. Till protokollet i detta ärende
bör fogas en sammanfattning av betänkandet i de delar som nu skall behandlas i
propositionen som bilaga I. Belräffande nuvarande svenska förhållanden samt
utredningens närmare överväganden hänvisas lill belänkandel.
Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetls av kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket (RSV), lanthruksstyrelsen,
bosladsstyrelsen, länsslyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro,
Gävleborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, föreiagsskaiteberedningen
och jordförvärvsutredningen, AB Bostadsgaranti, Auktoriserade fastighetsmäklares
riksförbund. Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Familjeföretagens
förening, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Hyresgästernas
riksförbund, Flyresgäslernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.
p. a. (HSB), Konungariket Sveriges sladshypotekskassa, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets byggnadsdelegaiion
(NBD), riksantikvarieämbetet, Stockholms bostads föreningars
centralorganisation (SBC), Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKBF),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen
(SBEF), Svenska bygg-nadsindustriförbundei. Svenska föreiagares riksförbund.
Svenska kommunförbundel, Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges villaägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund (TOR) saml Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
LRF
åberopar elt yttrande från Lantbrukarnas skaltedelegation. AB Bostadsgaranti, SBEF,
Svenska byggnadsinduslriförbundel, Sveriges fastighetsägareförbund åberopar
yttrande från NBD. Familjeföretagens förening och SAF åberopar samma yttrande i
vad avser andelshus och fördelade lån och i övriga frågor ett yttrande från
Näringslivets skaltedelegation (NSD). Svenska bankföreningen och Sveriges
industriförbund åberopar sisinämnda yttrande.
Lantbrukssiyrelsen
har bifogat yttranden från sju lantbruksnämnder. Länsslyrelsen i Stockholms län
har bifogat yttranden från Stockholms, Huddinge, Solna och Södertälje kommuner.
En
sammanställning av remissyllrandena i de delar som jag nu avser att ta upp bör
fogas till protokollet i della ärende som bilaga 2.
1.2
Departementspromemorian (Ds B 1978:7)
Inom
budgeideparlemenlei har upprättats en promemoria (Ds B 1978:7, Ändrade
beskattningsregler för hyresfastigheter). Promemorian är uppdelad i
Prop. 1978/79:209 17
två
avsnill. 1 avsnill 1 diskuleras i vad mån fastighetsägare skall fl .tillämpa bokföringsmässiga
grunder vid inkomsttaxeringen. Dessa frågor har redan behandlats (prop.
1978/79:42, SkU 1978/79:17, rskr 1978/79:87, SFS 1978:942-943). Jag avser nu
att ta upp avsnitt 2 i nämnda promemoria vilket rör samordningen mellan
skalleregler och bestämmelser för den statliga bostadslångivningen. Avsnill 2
av promemorian - saml redogörelsen för gällande räll på området - bör fogas lill
protokollet i della ärende som bilaga 3.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetls av RSV, bostadsslyrelsen,
kammarrätten i Slockholm, kammarrätten i Jönköping, länsslyrelserna i
Stockholms, Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län, FAR, Göteborgs kommun.
Hyresgästernas riksförbund, HSB, Konungariket Sveriges sladshypotekskassa,
LRF, Malmö kommun, NBD, Sparbankernas Intecknings AB (Spinlab), SBC, Stockholms
kommun, SKBF, Svensk Bostadsfinansierings Aktiebolag (BOFAB),SBEF, Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska revisorsamfundel (SRS), Svenska riksbyggen,
Sveriges advokatsamfund, SABO, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
industriförbund saml TOR.
LRF
åberopar ell yttrande från Lantbrukarnas skattedelegalion. Sveriges industriförbund
åberopar vad SBEF anfört i sitt yttrande.
En
sammanställning av remissyttrandena över promemorians avsnitt 2 bör fogas lill
protokollet i della ärende som bilaga 4.
2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter
Bostadsbeskattningen
är i princip en beskattning av fastighetsägare. Som sådan är den differentierad
efter ägariyp och i vissa fall också efter fastighetens art. Är ägaren ell
allmännyttigt bostadsförelag eller en s. k. äkta bostadsförening sker
beskattningen alltid efter en schablonmelod (24 § 3 mom. kommunalskatlelagen
(1928:370), KL). Såsom intäkt skall upptas 3 % av fastighetens laxeringsvärde,
medan avdrag medges i huvudsak endast för räntor på lånat, i fastigheten
nedlagt kapital. En schablonbeskauning lillämpas också för andra ägare om
fastigheten utgörs av ell egel hem (24 S 2 mom. KL). Inläkisberäkningen är även
här knuten till fastighetens taxeringsvärde, men procentsatsen är inte fast
ulan stiger med taxeringsvärdet. Avdrag medges liksom i föregående fall i
huvudsak för låneräntor. Är fråga slulligen om en annan bosiadsfastighet än elt
egel hem och andra ägare än allmännyttiga bostadsföretag eller äkta
bostadsföreningar sker s. k. konventionell beskallning (24 § I mom. KL). Denna
innebär alt alla intäkter från fasligheten skall redovisas och avdrag göras för
räntor, drift- och underhållskostnader m. m.
De
boende berörs direkt av bosladsbeskaitningsreglerna endasi i de fall de
2 Riksdagen 1978/79. 1 samt. Nr 209
Prop. 1978/79:209 18
också
själva är fastighetsägare. Della är fallet i försia hand i fråga om villafasiigheter,
men även vid s. k. andelshus, där elt anlal boende gemensaml äger elt flerfamiljshus.
När bostaden är upplåten genom bostadsrätt kan de boende visseriigen sägas
indirekt vara fastighetens ägare genom sill medlemskap i bostadsföreningen, men
de berörs likväl inle direkt av beskattningen. Samma förhållande gäller i
princip alllid om lägenheten är upplåten genom hyresrätt. Ell undantag finns
dock för det fiill någon flr en bostad upplåten av arbetsgivaren hyresfritt eller
lill subventionerad kostnad. I dessa fall skall elt förmånsvärde motsvarande
den inbesparade hyran upptas som intäkt hos den boende.
Ett
starkt önskemål från statsmakterna är att de olika regler som gäller för bosiadsbeskatiningen
inte skall medföra någol systematiskt gynnande eller missgynnande av en viss
boendeform eller en viss ägarkaiegori. Av olika skäl har det emellerlid inle visal
sig möjligl alt uppnå den eftersträvade neutraliteten genom åtgärder enbart
inom skatteområdei. Därför har under senare år också villkoren för del statliga
bostadsfinansieringsstödel differentierats i del uttalade syftet alt molverka
beskattningens snedvridande effekter.
Den
s. k. villaschablonen infördes genom lagstiftning år 1953 (SFS 1953:404). Genom
villaschablonen eftersträvades en förenklad beskattning av egnahem med
bibehållande av en rättvis beskattning av det egna kapital som var nedlagt i
fastigheten. Villaschablonen har ändrats vid flera lillfällen och ändringar har
haft olika bakgrund, t. ex. alt mildra verkningarna av höjda taxeringsvärden
eller atl fl en mer rättvisande behandling av del kapital som är nedlagt i
fastigheten. Samtidigt har bosladssociala skäl anförts. Vid 1974 års
bostadspolitiska reform (prop. 1974:150,SkU 1974:56, rskr 1974:374,SFS 1974:944)
betonades särskilt önskemålen om neutralitet i fråga om ekonomiska villkor för
olika boendeformer. Villabeskatlningen skärptes något men framför alll ändrades
reglerna för bostadsfinansieringen. Så anpassades de generella
räntesubventionerna till siatsbelånade hus med hänsyn till effeklerna av de
skilda skattereglerna för flerfamiljshus och egnahem. Villaschablonen har
senast ändrats år 1978 (prop. 1977/78:68, SkU 1977/ 78:18, rskr 1977/78:114,
SFS 1978:1097).
1
fråga om bostadsföreningar har intäklsprocenten varil oförändrad 3 % alltsedan
de nuvarande reglerna tillkom år 1954 (prop. 1954:37, BeU 1954:18, rskr
1954:102, SFS 1954:51). Genom lagsliftning år 1959 (prop. 1959:9, BeU 1959:4, rskr
1959:67, SFS 1959:36) infördes samma regler för de allmännyttiga bostadsföretagen
som lidigare gällde för bostadsföreningar.
Som
jag tidigare nämnl har man sökt uppnå neutralitet mellan olika boendeformer
även genom åtgärder i fråga om bostadsfinansieringen. Nyss nämnde jag 1974 års
bostadspolitiska reform där man i delta syfte bl. a. differentierade de
generella räntesubventionerna för flerfamiljshus och egnahem (prop. 1974:150, CU
1974:36, rskr 1974:372, SFS 1974:946). Samtidigt infördes nya regler för det
statliga bosladslåneslödel. Även dessa
Prop.
1978/79:209 19
regler
differentierades med hänsyn till olika fastighetsägarkategorier. För enskilda
fastighetsägare har reglerna varit differentierade även med hänsyn till om
nybyggnad eller ombyggnad sker. Lånereglerna för bostadslån vid nybyggnad
behandlades även av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 16, CU
1976/77:18, rskr 1976/77:187). Jag återkommer i del följande till denna fråga
liksom till den senasle ändringen av dessa låneregler (CU 1978/79:26. rskr
1978/79:250).
Reformema
av beskattnings- och lånereglerna hur i första hand tagit sikte på de
förhållanden som gäller på bostadsmarknaden i slorl. Det finns emellertid också
ell anlal speciella situationer där de förutsättningar på vilka de generella
reglerna bygger inte är uppfyllda, vilket leder till ell icke avsett beskattningsresultati
Under senare är har också starka önskemål framförts, bl. a. från riksdagens
sida, om en bällre samordning i vissa situationer av skattereglerna och det
statliga bostadsstödet. Utredningsförslag har utarbetats som berör bägge dessa
ämnesområden. I det försia avseendet märks bosladsskattekommitténs slulbelänkande
(SOU 1976:11, Bostadsbeskattning II) där kommittén föreslår
åtgärder i fråga om bl. a. bostadsföreningar med fördelade lån och s. k.
andelshus. I del andra avseendet finns en departementspromemoria (Ds B 1978:7,
Ändrade beskattningsregler för hyresfastigheter) där förslag framläggs om en
samordning av skatteregler och statligt bostadsstöd. Båda förslagen har remissbehandlals.
Under
remissbehandlingen av de nämnda ulredningsförslagen har önskemål uttalats om att
mer omfattande utredningar borde göras för att ge en grund för all nå fram lill
den önskade neutraliteten mellan olika boendeformer. Bostadsskattekommitténs
förslag i fråga om de s. k. andelshusen liksom förslaget i
departementspromemorian om samordning mellan skalleregler och slatligl låneslöd
innebär båda begränsningar i nuvarande omedelbara avdragsräii för
reparationskostnader. Kritik har framförts mot all åtgärder av delta slag skulle
vidlas för speciella fall. I stället bör ingrepp av sådani slag ges en mer
allmän räckvidd. Enligl fleras mening skulle del därför finnas skäl au utreda
dessa frågor i elt siörre sammanhang. Jag vill här tillägga alt delvis likartade
önskemål framförts i vissa remissyttranden över 1972 års skalleutrednings (Fi
1972:02) slutbetänkande (SOU 1977:91, Översyn av skattesystemet).
Även
om de förslag som jag nu avser alt redovisa endasi rör vissa delar inom
bostadsbeskattningens område utgör de viktiga inslag i strävandena efter all nå
fram lill ökad rättvisa och likformighet i fråga om beskattningen av olika
former av boende. Några av förslagen kan också betecknas som åtgärder mol vissa
förfaranden som medför av lagsliftaren inte avsedda skattelättnader. Jag anser
därför alt det är angeläget att lägga fram dem redan nu. Jag vill emellerlid
framhålla atl del med liden kan visa sig all en fördjupad översyn av
bostadsbeskattningen bör göras. Som ett exempel på att det även i andra
skattesammanhang uppkommer frågor med bostadspolitisk anknytning vill jag
nämna alt förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning av
Prop. 1978/79:209 20
bostadsrätter
skall framläggas av den utredning som skall se över aktievinst-beskattningen m.
m. (B 1979:05). Jag vill också nämna de av statsrådet Friggebo tillkallade
utredningarna dels om underhållsfonder i flerfamiljshus (Bo 1978:05) och dels
om ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet (Bo 1978:06). Åtgärder
på de områden som avses med dessa båda utredningsuppdrag måste också beakias
vid en bedömning av bl. a. kostnadsläget skilda boendeformer emellan. Olika
former av finansieringsstöd spelar självfallel en beiydande roll i dessa
avseenden och jag vill här nämna de nya bestämmelserna om särskilda
underhållslån för hyreshus (prop. 1978/79:66, CU 1978/79:6, rskr 1978/79:114).
I
det följande avser jag atl försl behandla s. k. andelshus, därefier bostadsföreningar
med fördelade lån och slulligen samordningen mellan vissa skatteregler och den
statliga bosladslångivningen.
2.2
Beskattningen av s. k. andelshus
Enskilt
ägda flerfamiljshus beskallas enligl konventionell metod. Därvid skall som inläkl
redovisas influtna hyror liksom andra inkomster från fastigheten. Avdrag medges
för räntor saml drift- och underhållskostnader. Kosinader för reparation och
underhåll är omedelbart avdragsgilla medan däremoi kosinader för ny-, lill-
eller ombyggnad av fasligheten får dras av i form av årliga
värdeminskningsavdrag. Beskattningsreglerna är desamma antingen en eller flera
personer äger fasligheten. Den som bor i ell flerfamiljshus som han äger
beskattas för värdet av sin bostadsförmån.
Med
andelshus förstås i allmänhel ell sådani flerfamiljshus som ägs av flera personer
vilka också bor i fastigheten. Antingen kan ägarna inneha ideella andelar av
fastigheten eller också inneha den indirekl genom elt för ändamålet bildat
handels- eller kommanditbolag. Från skatlesynpunkl blir effekten i alll
väsentligt densamma oavsell ägarform. Går fastigheten med vinsl beskallas varje
delägare för sin andel därav. Om däremot underskott uppkommer har varje
delägare rätt till avdrag från sin övriga inkomst lor den del av underskottet
som belöper på honom. En vanlig orsak till underskotl är atl omfattande
reparationer utförts, där kostnaden som sagt är omedelbart avdragsgill.
Enligt
bostadsskattekommiitén framstod del som stötande all nuvarande regler gjorde
det möjligt för några personer all tillsammans köpa ell flerfamiljshus som var
i behov av upprustning och genom rälien lill omedelbart avdrag för
reparationskostnaderna kunna sägas finansiera köpet av bostaden med hjälp av
skallekredit. Kommittéförslaget innebar all omedelbart avdrag för
reparationskostnader endast skulle medges i begränsad omfattning under de fem
första åren efter förvärvet. Större kosinader skulle i stället aktiveras och ge
rätt till åriiga värdeminskningsavdrag. Reglerna skulle gälla för fasligheler
med minst tre delägare. Av dessa skulle minst tre bo i huset eller, om så inle
var fallel, della vara avsett lill bostad ät
Prop. 1978/79:209 21
minst
tre delägare.
Förslaget
godtogs av fiertalel remissinstanser. 1 fråga om den närmare utformningen
framfördes emellertid viss kritik. Man framhöll att femårsre-geln kunde
kringgås genom senareläggningar av reparationsarbeten och att det kunde vara
svårt all avgöra om en fastighet var avsedd atl innehålla bostad för delägare.
Likaså kritiserades den omständigheten att olika skatteregler skulle kunna
komma att gälla för olika delägare beroende på när de förvärvat sina andelar i
fasligheten.
För
egen del vill jag framhålla all jag i likhel med bosladsskatlekommillén och flertalet
remissinslanser anser det angelägel med vissa ålgärder i fråga om de s. k.
andelshusen. I och för sig finns del inget frän skatlesynpunkl all invända mot
alt flera personer bor i ett flerfamiljshus som de äger tillsammans. En förutsäuning
är emellertid atl beskattningsreglerna därvid ger ell rimligt resultat. Så
måste t. ex. delägarnas förmänsvärden för de egna bostäderna vara rikligt
beräknade. Numera är delta också regelmässigt fallel. Noggranna riktlinjer
finns nämligen rörande värderingen av bostadsförmån. Förden som äger del i ell
andelshus lorde det från skatlesynpunkl vara likvärdigt om han själv bor i sin
lägenhet eller om han hyr ul den och för egen räkning hyrenjämföriig lägenhet
på annal håll under förutsättning atl värdel av bostadsförmånen är riktigt
beräknat.
Del
finns emellertid situationer där nuvarande skatteregler för andelshusen kan
utnyttjas för all vinna fördelar. Den mesl påfallande skallefördelen är, som bosladsskatlekommillén
också har påpekat, den som uppkommer när elt anlal fysiska personer förvärvar ell
hyreshus med eftersall underhåll och låler rusta upp delsamma. Den del av koslnaderna
härför som avser reparationer är avdragsgill vid andelsägarnas inkomsttaxering.
På delta sätl kan det sägas all delägarna far en skattekredit för belopp som
rätteligen ulgör en del av anskaffningskostnaden för bostaden. Avdragsrätten utnytljas
regelmässigt för aU minska delägarnas skattepliktiga inkomster av annal slag.
Skattelättnaderna härav uppgår ofta lill så beiydande belopp att de kan anses stötande.
Del
säll på vilket fastigheten förvärvas kan variera. Delägarna kan förvärva den
direkt och dä äga ideella andelar i densamma. En annan melod är all låla elt
särskilt handelsbolag, vari de blivande hyresgästerna är delägare, förvärva
fastigheten. Handelsbolaget bmkar då äga fastigheten intill dess upprust-ningsarbelena
är avslutade. Bolagsmännen är därvid berättigade till avdrag för sin andel i
bolagets underskoll. Från skatlesynpunkl har del ingen större betydelse vilken melod
som väljs, del väsentliga är all avdragsrätlen kan utnyttjas av delägarna
personligen och kvittas mot inkomster av andra slag. Det är ej ovanligt atl
bolaget, sedan byggnadsarbetena är slutförda, överför fastigheten till en
bostadsförening där nu de lidigare bolagsmännen kan vara medlemmar. Härvid
övertar regelmässigt medlemmarna betalningsansvaret för de lån som avser
fastigheten, s. k. fördelning av lån varom mera i avsnitt 2.3.
Prop. 1978/79:209 22
Som
jag nyss nämnde tillstyrktes kommittéförslagei av flertalet remissinslanser.
En del kritiker ansåg alt förslagel, om del genomfördes, allvarligt skulle
försvåra saneringsverksamheten. Kritik framfördes även i fråga om den närmare
utformningen av förslaget. Enligl min mening är det angelägel atl söka finna en
lösning, som hindrar de inte sällan högst betydande skalleförmåner som nuvarandereglerger
upphov lill, men som inle samtidigt onödigtvis försvårar seriös
saneringsverksamhet. Önskvärl är naturiiglvis också att framlida regler blir så
enkla som möjligl.
Till
en början bör begreppel andelshus definieras. Bosladsskattekom-milténs
definition har kritiserats och man har menat all den skulle kunna ge upphov lill
lillämpningssvårigheler. Likaså kritiserades i anslutning härtill del lidsbegränsade
avdragsförbud för reparationskostnader som föreslogs, och man uttryckte
farhågor för all reglerna skulle kunna kringgås. Kritik framfördes också mol
all förslagel ledde lill olika beskattningsregler för olika delägare beroende
på tidpunkten för förvärvet av andel i fastigheten. Jag är beredd all delvis
instämma i denna kritik. De påtalade svårigheterna bör emellertid inte
överdrivas.
För
egen del anser jag atl en ny lagstiftning måste innehålla regler som uttryckligen
anger del anlal personer som bör äga ell flerfamiljshus för att det skall
betecknas som andelshus. Kommitléns förslag att så skulle bli fallet om del var
tre eller flera delägare får anses väl avvägt. Ägandet kan vara direkl eller indirekl
genom ell handels- eller kommanditbolag. I vad mån någon äger del i en fastighel
på delta säll får avgöras enligl allmänna civilrätlsliga regler. För att inle
få med andra fall än egentliga andelshus bör det också krävas alt minst tre
delägare har sin bostad i fastigheten eller all den är avsedd atl innehålla
bosläder ål minsl så många delägare. I allmänhel bör det inte vara förenat med
några siörre svårigheier alt uiröna om dessa fömlsättningar är uppfyllda. Från
och med den tidpunkl dessa krav är uppfyllda bör de nya reglerna vara
tillämpliga.
Del
måste betecknas som mindre tilltalande om inle samma skalleregler skulle gälla
för samlliga delägare. Enligt bostadsskattekommitténs förslag skulle den
.situationen kunna uppslå vid en ombyggnad med inslag av reparation och
underhåll atl några delägare skulle kunna göra omedelbara avdrag förde fulla
reparationskostnaderna medan andra delägare fick dra av större delen av dessa kostnaderendast
genom åriiga värdeminskningsavdrag. Jag anser atl man bör gå längre än
kommittén och inskränka rälien lill omedelbart avdrag för reparationskostnader oavsell
hur länge en andel innehafts. En avvägning måste emellertid göras efiersom
syftet inte är alt avskaffa avdragsrätlen hell, utan endasi au förhindra alt
stötande beskau-ningsresullai uppkommer Vad som framstår som väsentligt är atl
begränsa den omedelbara avdragsrätlen för reparationskostnader i samband med siörre
byggnadsarbeten på fasligheten. När del inte är fråga om sädana mer genomgripande
ombyggnader bör reglerna vara så utformade all omedelbart avdrag kan medges
inte bara för sädana åtgärder som kan betecknas som
Prop.
1978/79:209 23
löpande
underhåll utan även för någol mer omfattande arbeten. Så bör en delägare i ett
andelshus normalt kunna påräkna omedelbart avdrag för t. ex. ommälnings- och tapetseringsarbelen
i den egna bostaden. Jag föreslår mot denna bakgrund alt aktivering skall ske
först i den mån arbetskostnaderna överstiger vissl belopp. Detla bör av renl
praktiska skäl anknytas lill fastighetens laxeringsvärde. En lämplig avvägning
mellan andelshus av olika ålder lorde uppnås om det sammanlagda taxeringsvärdet
av mark och byggnader läggs till grund för avdragets sloriek. Jag anser det
skäligt att begränsa högsla tillåtna omedelbara avdrag för reparations- och
underhållskostnader av förevarande slag till 10 % av taxeringsvärdet.
Avgörande bör vara det laxeringsvärde som gäller för beskattningsåret. Jag vill
också påpeka all detla, när del rör sig om en nedsliten byggnad som skall
byggas om, innebär taxeringsvärdet före ombyggnaden. Man kan därför göra den bedömningen,
alt den nu föreslagna begränsningen normall kommer alt vara jämföriig även
under de försia fem åren med den av bosladsskaltekommittén föreslagna.
Vad
gäller de reparationskostnader som överstiger 10 % av andelshusels taxeringsvärde
bör de aktiveras och ge rält till värdeminskningsavdrag enligl eljesl gällande
regler för värdeminskning av byggnad. Reparationskostnaderna skall behandlas
som förbättringskostnader vid realisalionsvinslberäkning vid försäljning av
fastigheten och medgivna värdeminskningsavdrag skall återföras i indexuppräknat
skick. Emellerlid gäller atl reparationsarbeten av förevarande slag inte har
samma ekonomiska livslängd som ombyggnadsarbeten. I sistnämnda del medges
årliga värdeminskningsavdrag med 1,5 eller 1,75 %. Dessa procenttal är enligl
min mening för låga förde reparationsarbeten som nu är aktuella. I stället bör
åriiga värdeminskningsavdrag medges med 3 %. 1 fråga om de kosinader som skaliemässigl
anses belöpa på ombyggnad innebär förslagel ingen förändring.
Jag
föreslår alt särskilda regler för andelshus införs enligl vad jag nu har anfört.
Kostnader för reparationsarbeten på fastighet som ägs av tre eller fler fysiska
personer, direkl eller indirekl genom handels- eller kommanditbolag, skall
aktiveras i den mån de överstiger 10 % av fastighetens taxeringsvärde. Överskjutande
belopp ger räU till åriiga värdeminskningsavdrag med 3 %. Begränsningen lill 10
% avser hela fastigheten som sådan vilket innebär all den övre gränsen för räll
till omedelbart avdrag får i förekommande fall fördelas pä envar delägare efter
storieken av hans andel i fastigheten. DeUa får praktisk betydelse främst om
bara en delägares lägenhet har reparerats. Jag vill påpeka att den nu angivna
uppdelningen skall göras även om fastigheten ägs indirekl genom ell
handelsbolag. Reglerna om begränsad avdragsräii och rätt lill
värdeminskningsavdrag bör las in i 25 § 2 mom. och punkl 2 a av anvisningarna till
25 § KL. I fråga om realisationsvinslberäkningen bör ell tillägg göras till punkl
2 a av anvisningama lill 36 § KL. De nya reglerna bör träda i kraft den 1
januari 1980 och lillämpas försia gången vid 1981 års taxering. De nya reglerna
bör omfatla reparationsarbeten som påbörjats efter
Prop. 1978/79:209 24
ikraftträdandet.
Med hänsyn till all de nya reglerna föreslås träda i kraft först efter mer än etl
halvt år efter riksdagsbehandlingen anser jag ytteriigare övergångsbestämmelser
inte påkallade.
2.3
Bostadsföreningar med fördelade lån
En
bostadsförening beskattas normalt enligl schablon. Som intäkt skall föreningen
redovisa 3 % av taxeringsvärdet på föreningsfastigheien. Avdrag medges för i
huvudsak ränteutgifter. För medlemmar i föreningen medför boendel som sådant
inga omedelbara inkomslskatlekonsekvenser. En medlem är t. ex. inle berättigad lill
avdrag för inbetalningar till föreningen och inle heller skall han som inkomst
ta upp något hyresvärde för den egna bostaden.
öm
föreningens ränteutgifter överstiger schablonintäkten blir föreningen bara
beskattad vid taxeringen till kommunal inkomstskall och då fördel s. k. garaniibeloppei.
Delta utgör 2 % av taxeringsvärdet. De underskott som uppkommer kan föreningen
inte utnyttja. En förulsätlning för all schablonbeskattningen skall lillämpas
är nämligen atl föreningen inle på grund av lokalulhyrning har stora andra
inkomster. Är förulsältningen inte uppfylld (s. k. oäkta bostadsförening)
följer beskattningen mer de regler som gäller för konventionellt beskattade
fastigheter.
Pä senare
tid har en särskild konstruktion använls för all ge medlemmarna möjlighet all
vid sin taxering utnyttja ränteavdrag som normalt skulle tillkomma föreningen. Della
sker genom all föreningens lån hell eller delvis ersätts av lån för vilka
medlemmarna står som personligen belalningsansva-riga. Härigenom fär de räll
alt göra avdrag för ränteutgifterna vid sin inkomsttaxering. Föreningens
faslighet utnyttjas normall som säkerhet för lånen och inle sällan får
föreningen dessutom gå i borgen för medlemmarnas skulder. Förfarandet leder lill
stundom väsentliga skallelältnader och detla gäller inle minst för sådana
medlemmar som har höga inkomster.
Bostadsskattekommitténs
förslag innebar alt om en bostadsförening hade gmndavgifler och liknande kapitaltillskott
som översteg halva anskaffningskostnaden för fasligheten så skulle föreningen
behandlas som en oäkta bostadsförening. Della skulle bl. a. innebära aU medlem
som inläkt fick ta upp hyresvärdet för sin lägenhet. Della förslag godtogs av
flertalet remissinstanser även om också starkl kriiiska synpunkler framfördes.
Föruiom mer principiella invändningar mol förslagel framfördes kritik mol
enskildheter i den föreslagna tekniska modellen. En del remissinstanser reste
invändningar mot den föreslagna hälflenuppdelningen. Andra ansåg aU ålskilliga prakliska
problem skulle möta vid behandlingen av sådana bostadsföreningar som överskred
gränsen för tillåten lånefördelning. Likaså menade man atl de föreslagna
övergångsbestämmelserna -som innebar att nya regler skulle gälla bara för
föreningar där lånefördelningen genomförts efter de nya reglernas tillkomst -
skulle leda lill en olämplig splittring mellan gamla och nya
Prop. 1978/79:209 25
föreningar.
Man skulle för lång lid framåt få arbeta med dubbla regelsyslem.
Beskattningen
av bostadsföreningar har utformats efter olika hänsynstaganden. Även här har
avvägningar skett för alt skapa balans i kostnadshänseende och dessutom har
man strävat efter atl nå fram till ell enkell och lältillämpat system.
Jagar
medveten om att meningarna kring de fördelade lånen är delade. Det kan synas
orättvist all ingripa mot atl just dessa boende fårsamma möjlighet all göra
ränteavdrag som innehavare av egnahem och andelslägenheler har. särskilt som lånefördelningen
inte kan komma i fråga för lån med statliga räntebidrag. Enligt min mening är emellerlid
en sådan jämförelse endast delvis möjlig. Genom all beskattningen av
bostadsföreningar förlagts lill föreningarna i stället för lill medlemmarna
saknar denna del av bosiadsbeskatiningen den individuella prägel som
kännetecknar beskauningen av innehavare av egnahem och andelslägenheler. Detla
måste man ta hänsyn lill när man skall bedöma ränteavdragets effekt.
Schablonintäkten i bostadsföreningen träffas således av en marginalskaitesats
om ca 50%, medan bosladsrältshavarens ränteavdrag normall lorde göras vid en
avsevärt högre skattesats. Vidare saknas den progressivitet i intäklsschablonen
som införts i fråga om mer påkostade egnahem. Jag vill också peka på det
förhällandet alt taxeringsvärdena för bostadsföreningarnas fasligheter i huvudsak
följer dem som gäller för den mycket siörre gruppen av hyresfastigheter. Effeklen
av delta torde regelmässigt bli all taxeringsvärdet även för mer påkostade
bosläder kommer alt bli lågt vid en jämförelse med en motsvarande villabostad.
Alll
della gör all det enligl min mening slår hell klart atl konstmklionen med
fördelade lån i bostadsföreningar på etl inte acceptabelt säll har rubbat den
balans som avsells med nuvarande skatteregler för bostadsföreningarna. Det är alllså
nödvändigt alt på något sätl söka återslälla denna. Därvid bör man undvika
sådana lösningar som ändrar förhållandena för den slora majoriteten av dagens
bostadsföreningar. Den nuvarande formen för beskallning av bostadsföreningar
och deras medlemmar är myckel enkel och praktisk. Tidigare utredningsförslag
(Bostadsbeskattning, DsFi 1971:14) att generellt föra över beskattningen från
föreningarna lill deras medlemmar har ocksä fält ganska härd kritik under
remissbehandlingen. Jag avser därför inte all nu ta upp någon diskussion om
beskattningen av bostadsrätter i allmänhet.
Jag
inslämmer i den kritik som framförts mot en lösning som innebär atl helt olika
beskattningsregler blir tillämpliga beroende på om graden av lånefördelning
överstiger en viss procentsals eller ej. Bortsett från all man alltid kan
diskutera våren gräns bör sältas så leder varje gränsdragning där etl fullständigt
byte av beskattningsregler skall ske lätt till besvärande tröskel-effekter.
Sädana effekler lorde inle pä della område kunna bemästras utan invecklade
särbestämmelser. En lösning som ger en mer successiv anpass-
Prop. 1978/79:209 26
ning
till graden av lånefördelning är därför atl föredra. Likaså anserjag det vara
en påtaglig olägenhet att nödgas arbeta med dubbla regelsystem, öm olika skattebeslämmelser
skulle gälla för olika slag av bostadsrätter beroende på när en lånefördelning
skett, uppkommer inle bara svårigheier vid beskattningen utan etl sådani syslem
torde även ge upphov lill ojämnheter i fråga om prisbildning. Enligt min mening
är det angeläget att söka finna en lösning som kan tillämpas i fråga om både
äldre och yngre fall.
Innan
jag går närmare in på hur en lösning på det påtalade balansproblemet kan
utformas, vill jag framhålla följande. Kännetecknande för bostadsföreningarna
med fördelade lån är alt medlemmarna i betydande omfattning finansieral
förvärvet av bostadsrällen genom privala lån där de själva har avdragsräii för
räntorna. En delvis molsvarande situation härtill uppslår emellerlid i äldre
bostadsföreningar där den ursprungliga skuldsättningen nedbragls genom
amorteringar. Inle sällan förekommer också fall där bosladsrälterna i något
äldre föreningar framslår som sä attraktiva vid jämförelse med andra
boendealternativ att de överlåtes lill priser som avsevärt överstiger den ursprungliga
kontantinsatsen och gjorda amorteringar. Den som då blir medlem i föreningen
kommer att få en skatlemässig situalion som är en direkt parallell lill den som
uppslårgenom länefördelning i en nybildad förening. Del ter sig mol denna
bakgrund otillfredsslällande om särregler skulle skapas som aldrig skulle komma
att beröra annat än de fall där en formell länefördelning genomförts. Även detla
förhållande bör beaktas vid sökandel efter en lämplig lösning av beskatlningsproblemen.
En
länkbar modell för en lösning skulle vara atl generellt höja intäklsprocenten
för alla bostadsföreningar. För fallen där lånen helt fördelals innebär delta atl
medlemmarna med beskattade medel skulle få bekosta de ökade årsavgifter som
behövs föratt finansiera föreningens ökade skatleutgifler. 1 normalfallen, där
belåningen ligger kvar inom föreningen och inle nedgått alltför långt genom
amorteringar, skulle effekten däremoi endast bli atl föreningens underskoll vid
laxeringen minskar. Denna modell kan sägas ge etl onyanserat resultat genom all
skalteskärpningen blir densamma oberoende av i vilken omfaltning
lånefördelningen skett så snart en viss gräns överskridils. Den kommer vidare atl
kunna innebära en betydande skatle-skärpning för alla äldre föreningar där
lånen nedamorterats. Framför allt saknar den också den individuella prägel som enligl
min mening behövs för att på rimligt säll balansera personlig avdragsräii för
räntor. Denna lösning förordas alllså inle. Somjag redan har nämnt anserjag del
inle heller lämpligt atl nu överväga några ändringar av så djupgående natur som
atl hell överföra beskattningen från föreningen till dess medlemmar. En
särbehandling efter dessa linjer jusl av föreningar med fördelade län skulle
också, somjag påpekat i fråga om bostadsskattekommitténs förslag, medföra
gränsdragningsproblem och olämpliga tröskeleffekter. Inte heller anser jag det
vara en framkomlig väg att söka begränsa rätten till avdrag för räntor pä
fördelade lån. Ingripanden av sådant slag ger nämligen upphov lill
orättvisor olika
Prop. 1978/79:209 * 27
medlemmar
emellan beroende på hur deras inkomst- och förmögenhetsförhållanden i övrigt
gestaltar sig. Den av mig tidigare nämnda parallellen lill situationen för dem
som förvärvat en attraktiv äldre bostadsrätt utan formell lånefördelning visar
också alt själva beskrivningen av de situationer där ränteavdrag skulle
begränsas vållar beiydande problem.
I stället bör man enligl
min mening söka en komplettering av den generella intäkisbeskattningen i
föreningen med en personlig förmånsvärdebeskaii-ning, som ger starkare utslag
ju längre lånefördelningen drivits. Denna beskattning bör därvid utformas så atl
den inte berör del slora flertalet av medlemmar i bostadsföreningar, för vilka
som nämnts ingen förändring i dagens förhållanden är avsedd. Lämpliga regler
bör kunna uiformas med förebild i den inläklsschablon som tillämpas för ägare
av egnahem. Till utgångspunkt för den schablonen ligger egnahemmets laxeringsvärde.
Della värde är ocksä del som används vid annan beskattning, t. ex. vid förmögenhetsbeskattningen.
Taxeringsvärdet fastställs vid allmän eller särskild fastighetstaxering och
skall i princip moisvara 75 % av fastighetens marknadsvärde. 1 fråga om
bostadsrätter finns inget molsvarande förfarande för all faslslälla deras skattemässiga
värden. I princip skall en bostadsrätt vid t. ex. förmögenhetsbeskallningen
värderas enligl de regler som gäller för annan lös egendom, dvs. den skall tas
upp till del allmänna saluvärdet. I praxis har man lilläiil all bostadsrätt las
upp lill elt belopp som molsvarar antingen medlemmens grundavgift ökad med gjorda
amorteringar eller lill medlemmens andel i föreningsförmögenhelen beräknad
efter taxeringsvärdet på föreningsfastigheien med avdrag för intecknad gäld.
Jag vill här påpeka atl bostadsförening enligt 42 § 3 mom. försia stycket laxeringslagen
(1956:623), TL, åriigen skall underrätta medlem om värdet av dennes andel i
föreningens behållna förmögenhet. Grundavgiftsaliernalivet lorde ge något högre
värden för yngre föreningar och laxeringsvärdemodellen högre belopp för äldre.
De båda modellerna har del gemensaml att de normalt leder till måuliga värden.
För
del nu aktuella syftel anserjag alt en beräkning med utgångspunkt i taxeringsvärdet
är att föredra. Sistnämnda värde används som sagt regelmässigt i
skallesammanhang och gör del dessutom enklare all fortlöpande anpassa
beskattningen. Jag vill emellertid här framhålla aU del kan ifrågasällas om
nuvarande melod för atl faslslälla taxeringsvärden för fastigheter ägda av
bostadsföreningar ger i sammanhanget helt lillfredsslällande resultat. Della är
en fråga som 1976 ärs fasiigheislaxeringskommitlé (Fi 1976:05) bör pröva i sill
utredningsarbete.
Nya
regler bör i första hand syfta lill all begränsa de skattefördelar som kan uppnås
när en bostadsförenings lån har fördelals. Denna effekl uppnås enklast genom en
inläktsberäkning baserad på medlemmens andel i föreningsförmögenhelen, beräknad
som skillnaden mellan taxeringsvärdet och den intecknade gälden. DeUa innebär
nämligen en hårdare beskaUning ju mer omfattande lånefördelning som har skeu.
Jag föreslår att den nu
Prop. 1978/79:209 28
beskrivna
metoden läggs till grund för nya regler.
1
normalfallet, dvs. utan lånefördelning, överstiger i en nybildad bostadsförening
den intecknade gälden avsevärt taxeringsvärdet för föreningsfastigheten och föreningsförmögenhelen
beräknad på angivet sätt blir dä negativ. Della torde utan undantag gälla för
de föreningar som har finansieral en ny fastighet med statliga bostadslån. Som bl.
a. bostadsskattekommiitén påpekat kan del emellerlid för andra föreningar
förekomma all det visar sig omöjligt alt belåna fastigheten så högt, varför
medlemmarnas kontantinsatser måste uigöra en större andel av totalkostnaden.
Avsikten med de nya reglerna är inte alt träffa medlemmarna i en sådan
förening. En viss marginal bör därför lämnas innan den personliga
intäktsberäkningen aklualiseras. För detla talar också önskan att undvika all
generellt dra in äldre föreningar där skuldsättningen lill följd av amorteringar
är låg. Della kan uppnås genom alt införa elt grundavdrag vid inläkisberäkningen.
Somjag
nyss nämnde las del helt övervägande antalet bostadsrätter upp lill måttliga
värden vid förmögenhetsbeskattningen. Normall rör del sig om högst någol eller
några tiotusental kronor. Della gäller nästan alllid i fråga om äldre
bostadsrätter. Jag föreslår all beskattning skall ske bara på den del av en bostadsrätts
värde som överstiger 25 000 kr. och all intäkten därvid beräknas lill 4 9é av
delta värde. Genom denna ålgärd uppnås all de nya reglerna endasi kommer alt
beröra medlemmar i föreningar där den bristande balansen i beskattningen i dag
är framträdande. Om en bostad ägs av flera medlemmar skall beloppel 25 000 kr.
fördelas pä dessa efter storieken på deras andelar. Det är också värl all
notera all intäklsschablonen genom ell sådant grundavdrag får etl vissl
progressivt element. I en förening där de nya reglerna blir tillämpliga kommer
en medlem med en slor andel all la uppta en procentuellt siörre inläkt än en
medlem med en mindre andel.
Mill
förslag innebär en klar skalleskärpning i försia hand för medlemmar i nyare
bostadsföreningar med fördelade lån. Jag vill här erinra om atl den nuvarande intäklsschablonen
i föreningen finns kvar. Har lånen t. ex. totalt fördelats för alt ge medlemmama
maximala personliga ränteavdrag, får dessa alltså dels i avgifter till
föreningen täcka skallen på 3 % av taxeringsvärdet, dels i sin egen deklaration
la upp en inläkl på 4 96 av den del av taxeringsvärdet som överstiger 25 000
kr. Äldre föreningar och deras medlemmar lorde endasi undantagsvis komma all
beröras. 1 de fall där så trots alll sker, återspeglar detla en situation där
de argument som moiiverar skärpningen för föreningarna med fördelade lån också
är aktuella. Milt förslag innebär emellertid inle sådana drastiska skärpningar aU
del kan sägas vara obilligt all göra det tillämpligt även för medlemmar i redan
existerande föreningar. För atl göra övergången mjukare förordar jag dock aU de
nya reglerna införs i två sleg, sä au iniäkten första året beräknas endasi lill
2 % av det akluella underiaget med utgångspunkt i föreningsfastighelens
taxeringsvärde efter avdrag för intecknad gäld. Den lägre intäktsprocenten
skall bara tillämpas på bostadsrätter som upplåtits före ulgången av år 1979
och där
Prop. 1978/79:209 29
likaså
lånefördelningen har skelt dessförinnan. Inkomstredovisningen bör ske i
förvärvskällan kapital, där för övrigl beskattning redan sker i de fall en bostadsrättshavare
hyr ut sin lägenhet. Vid sådan uthyrning bör inte beskattning samlidigl ske enligl
mitt förslag. De nya bestämmelserna bör alllså tas in i punkt 2 andra stycket
av anvisningarna till 38 § KL och träda i kraft den 1 januari 1980 och lillämpas
försia gången vid 1981 ärs taxering. Elt tillägg bör ocksä göras i 42 § 1 och 3
mom. TL, där bostadsföreningars uppgiftsplikt f. n. är reglerad. För att inte
ge upphov till mer uppgiftslämnande än som är nödvändigt bör uppgift inle
lämnas om föreningsförmögenhelen är negativ. Vidare anser jag all skallechef
efter särskild prövning i del enskilda fallel bör kunna ge dispens i fråga om
förmögenhetsuppgifterna. Så bör vara möjligl t. ex. om det är uppenbart att alla
föreningsmedlemmars andelar ligger klart under 25 000 kr.
Jag vill
betona att del förslag som jag nu har lagt fram i fråga om intäklsschablonen Hr
betecknas som ett provisorium. De nya reglerna syftar främsi till atl återställa
den balans i beskattningen av bostadsföreningar som rubbals genom utnyttjandet
av fördelade lån. Sedan närmare erfarenheter vunnits rörande de nya
bestämmelsernas effekter finns det anledning alt pröva om den nu gjorda
avvägningen har givit avsett resultat. Som exempel på frågor som då bör kunna
aktualiseras vill jag nämna möjlighelerna alt efter förebild från den s. k.
villaschablonen införa en progressiv inläktsberäkning. Av betydelse blir därvid
också utfallel av 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Jag vill
också avslutningsvis ge en samlad redovisning av innebörden av vad jag föreslagil
i della och föregående avsnill. Konstruktionen med lånefördelning i
bostadsföreningar får i dag sägas medföra skattemässiga fördelar som är
oacceptabla. Allra mesl stötande har effeklen kunnat bli när en faslighet först
byggts om i andelsform och därefier överförts på en bostadsförening med
fördelade lån. De boende har därvid försl kunnai utnyttja fördelen av
andelshusets reparaiionsavdrag och därefter kunnai övergå lill en
schablonmässig intäkisbeskatlning som bygger bl. a. pä förulsältningen atl
reparationsavdrag inte Iir göras. Denna möjlighet kommer till följd av miu
förslag om au kraftigl begränsa rälten lill omedelbara reparationsavdrag i
andelshus inle längre atl slå öppen.
Medlemmar
i bostadsföreningar som drar fördel av de ränteavdrag som fördelade lån ger,
kommer vidare i forlsällningen alt träffas av en personlig förmånsbeskattning,
som står i proportion lill graden av lånefördelning. Jag har angivit att nivån
pä denna beskattning sådan den nu föresläs är au uppfatta som eu provisorium
och att man bl. a. mol bakgrund av erfarenheterna från de försia laxeringarna Hr
bedöma om den innebär en rimlig avvägning. 1976 års fastighetstaxeringskommitté
skall ocksä pröva frågan om nuvarande sätt atl beslämma taxeringsvärdena för
fastigheter som ägs av bostadsföreningar ger etl i sammanhanget hell lillfredsslällande
resultat. Jag har slutligen också erinrat om au uppdrag har givits ål en ulredning
att lägga
Prop. 1978/79:209 30
fram
förslag om en evig realisationsvinstbeskatlning i fråga om bostadsrätter.
2.4
Ändrade regler för vissa reparationsavdrag
1
departementspromemorian (Ds B 1978:7) Ändrade beskattningsregler för hyresfastigheter
har förslag lagts fram som bl. a. syftar till att åstadkomma en bäitre
samordning mellan skatteregler och de slalliga bosladslånereglerna. En bakgrund
lill förslagen är de önskemål härom som lidigare framförts av riksdagen.
Villkoren för slalliga bostadslån lill enskilda ägare av flerfamiljshus var
nämligen tidigare mindre förmånliga vid ombyggnad än vid nybyggnad något som
berodde på skattereglernas olika effekler i de två fallen. Vid nybyggnad medges
avdrag för byggkostnaderna i form av äriiga värdeminskningsavdrag. I fråga om
sådana arbeten som utförs i samband med ombyggnad har däremot den förut nämnda ägarkalegorin
räll lill omedelbart avdrag vid taxeringen för den del av kostnaden som avser reparation
eller underhåll medan övriga kosinader beaktas genom värdeminskningsavdrag. Promemorieförslagel
syftade till en samordning på sådant sätl att det statliga bostadsstödet vidgas
för sådana arbeten som avser ombyggnad m. m. samlidigl som avdrag för
reparations- och underhållskostnader inte skall medges omedelbart ulan i form
av åriiga värdeminskningsavdrag.
Förslagel
har filt etl blandat mollagande av remissinslanserna. De som har lillstyrkt förslagel
eller lämnat del ulan erinringar har i allmänhel menat atl det innebär eu steg mol
ökad likställdhet i kostnadshänseende mellan olika ägarkategorier eller atl del
över huvud taget leder lill mer rättvisande förhållanden på boendesekiorn. Kritikerna
har gjort gällande att förslaget skulle inverka menligt på saneringsverksamhelen
och all en olika behandling av avdragsrätlen efter finansieringsform är
olämplig. Kritik har även framförts mol vissa delar av förslagels närmare ulformning.
Innan
jag redovisar mina överväganden och förslag vill jag kort redogöra förbosiadslånereglernas
närmare utformning i de delar som nu är av iniresse. Bosladslånereglerna är som
lidigare nämnts differentierade i olika hänseenden. I detla sammanhang är det
lånegränsens nivå och räntebidragets sloriek som har betydelse. Frågan om
lånegränsen vid ny- och ombyggnad av enskilt ägda hyreshus behandlades ingående
av riksdagen bl. a. år 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18, rskr
1976/77:187). Därvid behölls lånegränsen 85 % vid ombyggnad medan motsvarande
gräns vid nybyggnad av sädana hus höjdes lill 92 96. Nu har efter riksdagsbeslul
(CU 1978/79:26, rskr 1978/79:250) i anledning av motion 1978/79:789 sisinämnda
lånegräns sänkts lill 85 % fr. o. m. den I juli 1979. Lånegränsen är alllså
åter enhellig i fråga om enskilt ägda hyreshus.
I
fråga om räntebidragets sioriek gäller en särskild garanterad räntesals på 5 %
om låntagaren är konventionellt beskattad och har vall atl i låne- eller
Prop. 1978/79:209 31
bidragsunderlaget
låta räkna in det s. k. ingångsvärdet. Regeln tillkom efter beslul av riksdagen
år 1976 (prop. 1975/76:144, CU 1975/76:22, rskr 1975/76:276). Avslår låntagaren
från atl låne- och bidragsmässigt tillgodogöra sig ingångsvärdet gäller samma
garanterade ränta som vid nybyggnad, f n. 3,4 96.
Den
senaste ändringen av lånegränsen vid nybyggnad påverkar i och för sig de förulsäUningar
under vilka promemorieförslaget utarbetats. Enligt min mening framstår emellerlid
en ändring av lånegränsen vid ombyggnad lika angelägen nu som lidigare. Till
grund för de förslag som presenterats i promemorian har nämligen inte bara
legat en strävan efter en formell samordning mellan olika regelsystem utan
förslagen har haft längre gående syften. Av central betydelse har varit all
söka skapa en bättre balans i fråga om de ekonomiska villkoren vid ombyggnad av
enskilt ägda hyreshus samtidigt som det framstått som angeläget att begränsa de
i många fall avsevärda skatteförmåner som kunnai uppnås genom rätten till
omedelbara reparaiionsavdrag. Promemorieförslagel bör därför läggas lill grund
för lagstiftning. För egen del vill jag framhålla all en höjning av lånegränsen
vid nybyggnad lill 92 % skulle ytteriigare bidra till all den av riksdagen
tidigare önskade samordningen uppnåddes.
Efter
samråd med chefen för bostadsdepartementet vill jag ta upp de nya bosiadslånereglersom
blir en följd om de förslag rörande skatteregler som jag i del följande avser
att föreslå kommer all godtas. Vid ombyggnad av enskilt ägda hyreshus bör
länegränsen höjas lill 92 % och vidare bör den garanterade räntesats som gäller
vid nybyggnad ocksä gälla vid ombyggnad. En följd av förslagel är atl de
valmöjligheter som konventionellt beskattade fastighetsägare har belräffande
garanterad räntesats och beakiande av det s. k. ingångsvärdet inte längre
behövs.
Vad
jag nu förordal i fråga om den garanterade räntan vid ombyggnad av enskilt ägda
hyreshus bör även gälla vid energibesparande ålgärder som finansieras med stöd
av energisparlån.
De
nya bestämmelserna för lånegräns och räntebidrag som jag nu har förordal bör
tillämpas i fråga om ombyggnadsarbeten och energibesparande åtgärder för vilka
preliminärt lånebeslut har meddelats efter utgången av är 1979.
Flera
remissinslanser har också ansett atl de nya skallebestämmelserna kan bli svåra
alt tillämpa. Inte minsl har man kriliseral den föreslagna behandlingen av s.
k. överkostnader och kostnader som nedlagts på lokaler som inte räknas in i låneunderiagei.
Enligt
min mening är det angeläget att nya bestämmelser görs så enkla som möjligt.
Härigenom kan man minska antalet svårbedömbara gränsdragningsfall liksom behovel
av specialregler. Kriliken från remissinslanserna i fråga om förslagels
effekter beträffande överkostnader och lokaler är enligl min mening befogad.
Jag föreslår därför en ytteriigare utvidgning av förbudet mot omedelbart avdrag
för reparationskostnader. Huvudregeln bör således vara
Prop. 1978/79:209 32
att
omedelbart avdrag inle medges för reparationskostnader om byggnadsföretaget
genomförs med statligt stöd. En förutsättning för detla är emellertid alt vissa
ytteriigare jusleringar görs bl. a. i fråga om lånereglerna.
Bosladslångivningen
är uppbyggd kring låneunderlag och puntvärde. Låneunderiagei, som vid ombyggnad
utgör den godkända ombyggnadskostnaden, dock högst beräknad kostnad för en
motsvarande ny byggnad, är utgångspunkt för bestämmande av bl. a. bostadslånets
slorlek. Panlvärdet anger bostadslånets placering i säkerhetshänseende. Enligl
nuvarande läneregler indelas lokaler från belåningssynpunkt i låneunderlagslokaler,
panivärdelokaler och icke belåningsbara lokaler. Gränsen mellan låneunderlags-
och panivärdelokaler upplevs av lånemyndigheterna i många fall som oklar och svårmotiverad.
Bosladsstyrelsen har således i sin anslagsframslällning för budgetåret 1979/80
föreslagit alt alla bostadskompleiterande lokaler räknas in i låneunderlaget
vid såväl ny- som ombyggnad. För att främja ombyggnad av flerfamiljshus bör
vidare enligt slyrelsen möjlighet öppnas att i pantvärdet räkna in även lokaler
som inle utgör bostadskomplement. Efter samråd med chefen för
bostadsdepartementet föreslår jag atl även panivärdelokaler får ingå i låneunderiagei.
Förslagel bör avse både ny- och ombyggnad. Härigenom förbättras statens slöd
bl. a. lill ombyggnader med en slor andel panivärdelokaler. För tydlighets skull
vill jag påpeka all räntebidrag inte utgår för lokaler. 1 låneunderlaget bör
däremot fa inräknas även inle belåningsbara lokaler om dessa är av ringa omfaltning
eller om eljest särskilda skäl föreligger. Vad gäller icke belåningsbara
lokaler i övrigt återkommer jag senare lill den frågan.
Även
skattereglerna bör ändras med hänsyn till vad jag nyss anfört. Enligl promemorieförslagel
skall värdeminskningsavdrag medges med i regel 1,5 96. Några remissinslanser
har menat alt högre procentsats måste gälla för all inle de ekonomiska
villkoren för ombyggnad alltför kraftigt skall försämras. Jag delar inle denna
uppfattning eftersom de slalliga lånevillkoren avsevärt förbättras. För de
ägare som behåller sina fastigheter under längre tid torde det ökade lånestödei
fullt ut kompensera den uteblivna omedelbara avdragsrätlen. Jag föreslår därför
atl värdeminskningsavdrag även här skall medges med 1,5 resp. 1,75 96 och
beräknas pä samlliga de byggnadskoslnader som utförs i samband med sådan
ombyggnad som nu avses. Givetvis kan liksom hiltills en högre avskrivningsprocenl
vara motiverad lill den del del är fråga om särskild utmslning, typ hissar m. m.
Milt förslag kräver en komplettering av den lidigare föreslagna lagtexten i 25 S
2 mom. och punkl 2 a av anvisningarna till 25 § KL.
Några
remissinslanser har lagit upp en del speciella frågor som kan komma atl
aktualiseras genom den nya lagsiiftningen. Man har påpekat att i det slutliga låneunderiagei
ingåräven räntekostnader under byggnadstiden och all en aktivering av låneunderiagei
då ger eu vissl dubbelavdrag vid taxeringen. Jag är medveten om delta. Den
skatteförmån som följer härav lar sägas vara ganska obetydlig och inie minst
förenklingsskäl kan anföras mol
Prop. 1978/79:209 ' * 33
särskilda
regler i denna del. Likaså har den skattemässiga behandlingen av bidrag tagits
upp i några yttranden. Det slalliga bostadsstödet avser inle bara lån ulan även
bidrag, t. ex. för energibesparande åtgärder. Jag vill här nämna att om slalliga
bidrag utgått till en näringsidkare för hans näringsverksamhet skall enligt åuonde
styckel av anvisningarna till 19 S KL i sådana fall som nu är av intresse underiaget
för värdeminskningsavdrag normalt minskas med bidragel. Förekomsten av bidrag
kan återverka även vid beräkning av den realisationsvinst som kan uppkomma vid
en icke yrkesmässig avyttring av fastigheten. Enligt min mening är del naturiigt
aU även i eu sådant fall minska ingångsvärdet med hänsyn till bidraget. Problem
av liknande slag förekommer även i andra sammanhang där statsbidrag utgår och
jag är därför för dagen inle beredd att föreslå speciella regler för den ty p
av bidrag som nu är akluella. Dessa frågor får ulredas i annal sammanhang. Med
anledning av ett påpekande i elt remissyttrande vill jag nämna atl den av mig
föreslagna behandlingen av reparationskostnader inte skall återverka vid t. ex.
den värdering av byggnadsförelag som sker för bl. a. förmögenhetsbeskattningen.
Under
remissbehandlingen har det också ifrågasatts hur de föreslagna skattereglerna
skall återverka i redovisningshänseende. På sina håll har man påtalat att den
föreslagna aktiveringsskyldighelen strider mol reglerna i bokföringslagsliftningen,
vilket alltså medför atl man vid beskattningen i detta avseende måste tillämpa
en särskild redovisning. Jag är medveten om atl della kan vålla vissa svårigheier
men jag vill framhålla alt detla inle är något unikt för de förslag som nu
redovisas. Motsvarande förhållande finns i andra skallesammanhang.
Milt
förslag om ändrade regler för avdrag för reparationskostnader innebär all hela
projektkostnaden skall aktiveras och ge rätt till värdeminskningsavdrag enligt
de regler som f n. gäller. Med anledning av några påpekanden under
remissbehandlingen vill jag nämna atl kostnader för t. ex. ommålningsarbeten
eller liknande efter eU anlal år på en fastighet där ombyggnad tidigare skelt
med slatligl länestöd avses vara avdragsgilla på vanligt säll. De tidigare koslnaderna
för molsvarande arbeten som finansierats med statligt stöd och alltså ingår i
avskrivningsunderlaget skall inte avföras från avskrivningsplanen. Några
särskilda reglerom detla är knappast påkallade.
Genom
all milt förslag medför en vidsträcktare aktiveringsskyldighel än del som har
presenterats i departementspromemorian lorde svårigheterna bli mindre när del
gäller bristande överensstämmelse mellan del preliminära och det slutliga
lånebeslutet. Genom atl mitt förslag innebär alt samtliga de kosinader, som
uppkommer i anslulning lill ett ombyggnadsprojekl med slalligt lånestöd skall
aktiveras, begränsas i stort sett fallen av bristande överensslämmelse till
sådana där lån inle alls beviljas vid den slutliga prövningen. Fall kan
emellertid tänkas där en del av kostnadema avser ålgärder av sådant slag som
inte alls kan belånas. Kostnaderna för sådana
3 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 209
Prop. 1978/79:209 34
åtgärder
skall behandlas enligt nu gällande regler. Dessa situationer kan förmodas bli
mycket ovanliga och inskränker sig i huvudsak till ombyggnadsarbeten på sädana
fasligheler som till övervägande del innehåller exempelvis kontors-, industri-,
hotell eller liknande lokaler som inte är beläningsbara. Här kan bostadslän
bara beviljas för bostäder och lokaler som flr ingå i låneunderiagei. 1 dessa
fall, där alllså ombyggnadsarbetena sker gemensamt för lokal- och
bostadsdelarna utesluter det preliminära lånebe-slulel enligl huvudregeln
omedelbart avdrag för reparationskostnader. Av billighelsskäl bör enligl min
mening undantag göras för del fall den inte belåningsbara lokaldelen är ytmässigl
belydligl siörre än bostadsdelen. 1 en sådan situation bör nuvarande regler
tillämpas. Eljest får vid den slutliga prövningen en uppdelning göras mellan de
kosinader som avser bostadsdelen och de som hänför sig till lokaldelen. Den del
av de sistnämnda kostnadema som kan anses avse reparation eller underhåll är
omedelbart avdragsgilla. 1 tydlighetens intresse vill jag nämna all om en
speciell åtgärd vidtas -exempelvis en energibesparande ombyggnad -skall
givetvis inle koslnaderna för andra byggnadsarbeten som saknar anknytning
därtill och finansieras på annal sätt än med statligt lånestöd behandlas på annal
sätt än som f n. är fallet.
De
regler som jag nu redogjort för bör tas in i punkl 7 av anvisningarna lill 25 §
KL. Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag nämna att denna
typ av reparationskostnader skall kunna fördelas på tre år även om de - vilket
är teoretiskt länkbart - inte uppgår till 6 000 kr.
De
förslag som jag har redovisal i detta avsnitt torde påkalla alt RSV utfärdar
anvisningar lill ledning för det praktiska laxeringsarbetet. Del är ocksä
angelägel att finna former för etl smidigt samarbete mellan lånemyndigheter
och skattemyndigheter. Sä bör lånemyndighelerna t. ex. underrätta
taxeringsmyndigheterna om både preliminära och slutliga lånebeslul. Föreskrifter
om detta kan utfärdas av regeringen.
De
nya reglerna bör lillämpas på sådana ombyggnadsarbeten för vilka preliminärt
lånebeslut har meddelats efter ulgången av år 1979.
3 Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen dels
föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat i fråga om bostadslån
m.m. och räntebidrag till enskilt ägda flerfamiljshus,
2. godkänna vad jag har förordat i fråga om bostadslån
till panivärdelokaler,
dels
föreslår riksdagen alt anla inom budgetdepartementel upprättade förslag till
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
Prop.
1978/79:209 35
4
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposiiion
föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagl fram.
Prop. 1978/79:209 36
Bilaga 1
Bostadsskattekommitténs
överväganden och förslag
I
fråga om s. k. andelshus och bostadsrättsföreningar med s. k. fördelade lån
redovisar kommittén sammanfattningsvis följande.
Andelshus
En
särskild form för bostadsinnehav är atl flera personer gemensaml äger ell
flerfamiljshus, vars lägenheter de genom överenskommelse fördelar sig emellan
och själva bebor. Andelsägare skattar i princip på samma säll som en ensam
ägare. Intäkten består i försia hand av hyresvärdet för lägenheten. Avdrag
medges för kostnader för drift, reparation och underhåll, värdeminskning samt
räntor.
I
princip finns enligt vår uppfattning inget att invända mot denna metod. En
förutsättning för att den skall fungera är dock alt hyresvärdet tas upp med riktigt
belopp. Den svårighet som kan ligga häri synes i dag kunna i stort sett bemästras
av taxeringsmyndigheterna.
1
ett hänseende är emellertid nuvarande ordning inte tillfredsställande. Om man
förvärvar andelar i fastighet med nedsliten byggnad som mstas upp kan man dra
av en stor del av kostnaden såsom reparationskostnad. Reellt sett erhålls
härigenom omedelbart avdrag för en del av anskaffningskostnaden för bostaden.
Denna förmån är enligt vår mening opåkallad. Vi föreslår därför att avdragsrätten
för reparationskostnader i samband med förvärv av andelslägenhet begränsas.
Enligl
vårt förslag skall, vid laxering för förvärvsåret och de fyra därpå följande
beskattningsåren, avdrag för reparation och underhåll begränsas lill hyresvärdet
för lägenheten, sedan från detta dragils koslnaderna för drift och
värdeminskning. Fördelning av reparationskostnad över tre år enligt punkt 7 av
anvisningarna lill 25 § KL skall inte fl göras. Kostnad för vilken avdrag
vägras bör jämställas med anskaffningskostnad vid beräkning av värdeminskningsavdrag
och realisationsvinst.
Bostadsrättsföreningar
med fördelade tån
Bostadsrättsföreningar
beskattas efter en schablonmetod enligl vilken 3 96 av fastighetens
taxeringsvärde tas upp som intäkt och avdrag medges för räntor.
Bostadsinnehavet föranleder i princip ingen beskattning för medlemmarna. Detta
system bygger på förutsättningen att fastighetslånen tas upp av föreningen och
alt medlemmama i grundavgift endasi tillskjuter vad som fattas.
På
senare år har fördelar vid beskattningen åstadkommits på följande sätt. Finansieringen
av fastigheten sker formellt inte så att föreningen upptar
Prop. 1978/79:209 37
lånen
utan genom atl medlemmarna i grundavgifter tillskjuter hela eller större delen
av del erforderliga beloppel. Medlemmarna står i stället själva som låntagare,
men föreningen släller fastigheten som säkerhet och/eller tecknar borgen. Genom
denna ålgärd - fördelning av lånen - föriäggs det taxeringsmässiga underskott,
som normalt uppkommer, hos medlemmarna i form av ränteavdrag.
Enligt
våra direktiv har vi all försöka motverka denna form av skatteflykt. Vi
föreslår följande.
Bostadsrättsförening, vilken
har grundavgifter och liknande kapitaltillskott som överstiger halva
anskaffningskostnaden för fastigheten, beskattas enligl de regler som gäller
för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligl dessa regler skattar föreningen för
inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott) samt värdet av ev. hyresbilliga
upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på konventionellt sätt.
I
konsekvens härmed skattar medlem i bostadsrättsförening med fördelade lån på
samma sätt som medlem i oäkta förening. Detta innebär att han som intäkt Hr ta
upp hyresvärdet för sin lägenhet. Avdrag Hr göras för inbetalningar lill
föreningen (ej kapitaltillskoU), för egna kostnader för reparation och
underhåll av lägenheten samt för räntor.
Reglerna
bör gälla för föreningar som upplåter lägenhet med bostadsrätt efter
ikraftträdandet av våra förslag saml för befintliga föreningar som fördelar
lånen efter den 31 mars 1976.
Prop. 1978/79:209 38
Bilaga 2
Sammanställning
av remissyttrandena över bostadsskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1977:11,
Bostadsbeskattning II).
Inlecbilng
1
del följande redovisas en sammanfattning av remissyttrandena i de delar som
berör s. k. andelshus eller bostadsföreningar med s. k. strimlade lån.
En
del remissinslanser har granskal kommitténs samlliga förslag från mer generella
utgångspunkter och även indirekl ullalat sig om de avsniu som nu är i fråga. Behovel
av en neutral bostadsbeskattning betonas och man framhåller också att en mer
genomgripande översyn måste ske. Uttalanden med detta innehåll finns bl. a. i
yttrandena från Hyresgästernas riksförbund, HSB, LO, SACO/SR saml 7"C0.
Hyresgästernas riksförbund utlalar bl. a. all skattepolitiken i dag utgör etl
hinder mol möjligheterna att ordna bostadsförsörjningen på ett för de boende
ändamålsenligt sätt. Det samhällsbyggande som sker i dag kommer atl prägla
bostadsförsörjningen under lång tid framöver. Förbundet ser del som helt
nödvändigt atl en bostadspolitiskt målmedveten salsning görs för alt
neutralisera skattereglernas effekl på boendet. Delta kan knappa,sl realiseras
utan atl etl betydande ingrepp görs i reglerna för beskallning. Det måste också
framhållas atl en översyn av skattepolitiken från bostadspolitisk ulgångspunkt inle
endasi kan omfatla beskattningen av intäkter av fastigheter utan också reglerna
för beskattning av vinst vid avyttring av bostäder och bostadsfastigheter. HSB konslaterar
med beklagande att ell i förhållande till olika upplåtelseformer neutralt beskattningssyslem
för bosläder ännu saknas. 1974 års reform av bosladslångivningen ger inle den i
della hänseende åsyftade effeklen vare sig vid upplåtelselillfällel eller än
mindre därefter. Snarast tenderar skillnaderna lill nackdel för hyres- och
bostadsrätt atl efter hand öka. En av anledningarna härtill är gällande marginalskatleregler.
Redan i sådana inkomstlägen, som av de fackliga huvudorganisationerna betecknas
som låginkomsler, uppgår marginalskatten till ca 60 % eller mer. Oaktat bostadsskattekommitténs
direktiv inte givit ulrymme för förnyade överväganden i detta hänseende, understryker
både HSB och SACO/SR ånyo viklen av alt frågan om ell neutralt beskattningssyslem
för olika upplålelseformer av bosläder skyndsamt löses. Liknande önskemål
framförs av bl. a. Stockholms (s-reservation) och Solna kommuner.
En
annan genomgående anmärkning är att de framlagda förslagen ytteriigare
komplicerar skattelagstiftningen. Särskilt stark har kriliken här varil mol de
delar av uiredningens förslag som nu inte las upp i propositioner.
Prop.
1978/79:209 39
Andelshus
Flertalet
remissinslanser tillstyrker kommilléns förslag eller anser i vart fall att ålgärder
bör vidlas mol de skatteförmåner som kan uppnås genom alt begagna boendeformen
andelshus. Hit hör bl. a. RSV, bostadsslyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms
(m-reservatlon), Östeigötlands, Skaraboigs samt Väslernorrlands län, Huddinge
och Södertälje kommuner. Hyresgästernas riksförbund, HSB, kommunförbundel (m-reseivation),
LO, SBC, SKB, riksbyggen, Sveriges advokatsamfund, SABO, TOR saml TCO.
Flera
remissinslanser, bl. a. RSV och länsstyrelsen i Stockholms län, betecknar förslagel
som en provisorisk lösning.
Länsstyrelsen
i Stockholm framhäller alt kommittén i fråga om andels- och handelsbolagsfastigheier
har angripit den kanske mest stötande formen för skalteflykl inom
bostadsområdet, nämligen atl bereda delägarna avdrag för en del av
anskaffningskostnaden för andelen. Detta sker hell öppet och anges i broschyrer
och prospekt - "lägenhetens pris är 450 000 kr. varav 250 000 ulgör
avdragsgill reparationskostnad". Den ekonomiska innebörden härav är alt en
del av anskaffningskostnaden betalas med obeskattade medel. För att uppnå
största möjliga skallefördelar har dessa delägarformer i flera fall ombildats lill
bosladsrällsföreningar efter några, vanligen 4-5 år när reparationsavdragen uinyitjals.
Schablonbeskattningen av bostadsrättsförening evenluelll i kombination med
fördelade lån ger därefter fördelaktiga skatteeffekter. Man uppnår dessutom atl
andelen går fri från realisalionsvinstskall vid avyttring efter fem års
innehav. RSV kritiserar också skattefriheten efter fem ärs innehav.
TCO
hävdar atl det inte kan anses acceptabelt att låla del av finansieringar för
anskaffning av bostäder i andelshus ske via skattemedel genom alt medge avdrag
för reparationskostnader. Även om delta påtalats av kommittén och man därför
har knutit denna avdragsräii till en restriktion så måste del bedömas som en brisl
atl begränsningen i rätten atl erhålla avdrag för reparationskostnader är klart
avgränsad i tiden lill att endast omfatta förvärvsåret och de därpå följande
fyra åren. TCO anser aU en fördel med alt ansluta även denna bostadsform till schablonintäklsberäkning
är alt man härigenom skulle bana väg för en ren schabloniaxering, varvid avdrag
endasi medges för räntekostnader.
RSV
påpekar atl avdragsförbudet de fem första åren kan leda lill vissa försök lill kringgåenden
och dessulom torde säkert en anpassning ske så atl Slora reparationer förläggs
senare i tiden. Delta framhåller även bl. a. HSB. Även från länsslyrelsehåll uUalas
farhågor i denna riktning. SACO/SR anser å andra sidan all del skulle vara lill
fyllesl med en Ireårsbegränsning. SABO, som tillslyrki förslagel vill dock
påpeka atl det om det genomförs, innebär att vi får ylterligare en variant för
inkomstberäkning av ägd bostad. SABO har många gånger ställt frågan varför del
skall vara skillnad i skattehänseende mellan olika upplåtelseformer. Frågan kan
också ställas varför ägd bostad i
Prop.
1978/79:209 40
småhus
och ägd bostad i flerfamiljshus skall beskattas efter olika regler.
Länsslyrelsen
i Uppsala län menar atl lillämpningssvårigheler kan förväntas uppkomma när del
gäller all bedöma om en fastighet är avsedd lill bostad för minsl tre delägare
eller att delägare avser alt bosätta sig i skilda lägenheter. Länsslyrelsen i
Gotlands län anser, liksom TOR, att de föreslagna beslämmelserna inle bör
vålla några siörre lillämpningssvårigheler.
Kommitténs
förslag har avstyrkts eller slarkl kritiserats av bl. a. kammarrätten i
Stockholm, länsslyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens
län, Stockholms (s-reseiyaiion) och Solna kommuner. Auktoriserade
fastighetsmäklares riksförbund, FAR, LRF, NBD, NSD. Svenska föreiagares
riksförbund samt Sveriges föreningsbankers förbund.
NBD
framhåller all nuvarande regler för den statliga bostadslångivningen gör del r n.
praktiskt omöjligl alt genomföra större saneringsförelag i enskild regi på
vikliga områden av saneringsmarknaden, både beroende på olikheter i långivning
och subventionering mellan kommunala och enskilda förelag och till följd av en
bristande anpassning av den statliga långivningen lill koslnadsulvecklingen och
realistiska saneringskostnader. De möjligheler som i dag föreligger all för
vissa upplålelseformer kompensera del missgynnande av enskild
saneringsverksamhet som uppstått genom den statliga långivningen med hjälp av
nuvarande skattemässiga ordning måste därför enligl NBD bibehållas, om enskild
saneringsverksamhet ej helt skall stoppas på viktiga områden. NBD avstyrker
därför elt genomförande av utredningsförslaget, innan den statliga
långivningen reformerats.
Enligt
kammarrätten i Stockholm bör ur rättvise- och likformighelssyn-punkt reglerna
för räll till avdrag för kosinader från brultoiniäkten vara desamma för
flerfamiljshus antingen en eller flera delägare bor i huset. Länsstyrelsen i
Örebro län framhäller all del även beträffande andra ägare av flerfamiljshus
kan hävdas alt de genom förvärv av nedgången fastighet och därpå följande
upprustning erhåller avdrag för en del av vad som i realiteten utgör
anskaffningskostnad för fastigheten. Länsslyrelsen i Malmöhus län anser all
förslaget medför slora lillämpningssvårigheler och avstyrker förslaget av såväl
principiella som praktiska skäl.
Länsslyrelsen
i Norrbottens län menar all den föreslagna lösningen inle överensstämmer med
vårt skattesystem där i princip endasi nettot av en förvärvskälla skall beskauas.
Underhållskostnaden för bibehållande av förvärvskällan är därvid avdragsgill.
För det allmännas skatiebehov bör del vara ointressant vilken person i en
ägarekedja som bekostat och fåll avdrag för reparation och underhåll. Förslaget
kan också länkas medföra sådana lösningar vid fastighelsförsäljningar varigenom
reparationsavdragel försl kan utnyttjas av säljaren. Därulöver är del föga
överensstämmande med jämlikhet och rättvisa att endast en viss ägarekalegori
skall frånhändas en naturiigen lillkommande rättighet. För hus med värdefulla möjligheler
lill reparaiionsavdrag torde komma att tillses all antalet delägare med
lägenhet lill en början inte uppgår till tre.
Prop.
1978/79:209 41
LRF
påpekar atl när delägarna ägt fastigheten ett anlal år och del blivit en viss
omsättning bland delägarna kommer slora adminislraliva problem alt dyka upp
eftersom en del av delägarna har kvalificerat sig för avdragsräii för reparationer
medan andra inle har del. Vid siörre reparationer av t. ex. fasad kommer delägarna
all belastas olika. De som har räll lill avdrag för kostnaderna kommer atl vara
mer benägna all underhllla huset än de övriga. En sådan ulveckling kan inte
vara önskvärd. LRF framhåller även att stora reparations- och
förbättringskostnader inte är någol unikt för andelshus. De uppstår med stora
intervall och borde rätteligen periodiceras över en längre period. Kommitléns
uttalande om del olämpliga häri är inle övertygande. Delegationen anser för sin
del att reparationskostnader naturiiglvis skall vara avdragsgilla men all det
kan diskuleras om stora sådana eventuellt bör periodiceras. En annan länkbar
lösning av problemel är all möjliggöra avsättning för framlida
reparationskostnader.
Länsstyrelsen
i Örebro län anser frågan om andelsägares reparaiionsavdrag bör lösas inom
ramen för en generell lagstiftning angående begränsning av reparationsavdragen
för alla flerfamiljsfastigheter. Liknande uppfattning framför bl. a.
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län. Auktoriserade
fastighetsmäklares förbund, SACO/SR saml FAR.
Från
flera häll framförs också tanken på atl införa en form av schablonbeskattning
av andelshusen. NBD framhåller att också för framtiden möjlighelerna bör beslå
all använda upplålelseformen andelsrätt. Förslagsvis kan delta ske så, att andelslägenheternas
beskallningssilualion bringas alt överensstämma med nuvarande villabeskaltningsregler.
Enligt NBD kan en sådan lösning väl anpassas till en samordning med den
statliga långivningen så, atl slalliga subventionslån också ges till denna upplålelseform
på samma villkorsom gäller för småhus (95 96 av låneunderiagei, 6 96 garanterad
ränta). På sikt bör ett system med egnahemslägenheter ulvecklas för att pä ett
mera permanent sätt reglera denna upplålelseform från konsumentsynpunkt. Någon
form av schablon förordas också av bl. a. länsstyrelsen I Södermanlands län och
sparbanksföreningen.
Bostadsrättsföreningar
med "strimlade lån"
Kommittéförslagei
har i denna del fåll i stort sett ungefär samma mottagande som förslagel i
fråga om andelshusen. Förslagel tillstyrks i allt väsentligt eller lämnas ulan allvariigare
erinringar av bl. a. RSV, Bosladsstyrelsen, kammarrätten i Slockholm, länsslyrelserna
i Stockholms, Östergötlands och Gotlands län, en minoritet vid länsslyrelserna
Malmöhus saml Göteborgs och Bohus län, länsslyrelserna i Skaraborgs, Väslernorriands
samt Norrbottens län (m-reservaiion), Huddinge och Södertälje kommuner, SACO/SR,
Hyresgästernas riksförbund, HSB, LO, SBC, kommunförbundel (m-reservation), riksbyggen,
SABO saml TOR.
SABO
påpekar all även den föreslagna gränsdragningen ger ulrymme för
Prop. 1978/79:209 42
slora
skattelättnader genom att 49 96 av lånen fortfarande skall kunna fördelas. SKB
förordar att gränsdragningen sker vid 75 resp. 25 96.
RSV.
som i allt väsentligt tillstyrkt kommitléns förslag, ifrågasätter om inle en
övergång till en schablonbeskattning av delägare i bosladsrältsloreningar, liksom
i fråga om andelsägare, bör övervägas närmare. En viss förebild för all beskalla
delägare i den juridiska personen finns i den nyligen genomförda beskattningen
av samfälligheler. Några avgörande taxeringsmässiga olägenheter torde en sådan
lösning inte medföra. Della bör emellerlid prövas i etl större bostadspolitiskt
sammanhang.
LO
tillstyrker förslagel som en väg alt molverka den skatteflykt som tveklöst ägt
rum med nuvarande regler. De här aktuella formema av bostadsrättsföreningar mäste
betraktas som exklusiva företeelser med inriktning på etl fåtal ekonomiskt
privilegierade hushåll. Ur fördelningspolilisk synpunkt är del därför väl
motiverat all den föreslagna begränsningen genomförs. Enligl LO kan det
emellertid ifrågasällas om de detaljändringar som vidtas av reglerna inom
skilda delar av boendel verkligen utgör led i genomförande av en social
bostadspolitik. Det blir därför enligl LO:s mening alllmer angeläget alt
tillskapa en bostadspolitik som innebär en kostnads-neulralilel mellan alla
upplåtelseformer och i alla inkomstlagen.
HSB
framhåller au neutralitet i skallehänseende är nödvändig för all uppnå
likställdhet mellan enskilt ägande och kollektivt ägande av bosläder. Ålgärder
i syfte att uppnå sådan likställighet bör enligt HSB i första hand ske genom atl
mot viss eller vissa upplåtelseformer diskriminerande regler elimineras. Om
inte erforderliga ålgärder vidlas på delta sätt kan del vara nödvändigt atl gå
den motsatta vägen. Förslagel lill regler för beskauning av bostadsrättshavare
i bostadsrättsföreningar med fördelade län utgör ell exempel härpå. HSB
förordar givetvis det kollektiva ägandet och atl upplålelseformen således bör
vara bostadsrätt. Finansieringen av bosladsrällsföreningarnas fasligheler bör
vidare ske inom ramen för del Slalliga bosladslånesyslemei vilket ger lägre
kapitalkostnader för bostadsrättsföreningarna och dess medlemmar än
privatfinansiering. Del slalliga bosladslånefinansieringssyslemel medger inle
fördelning av lånen på bosiadsrällshavarna med säkerhet i pantbrev från bostadsrällsföreningen.
Riksbyggen har ingen invändning mol förslaget men pekar pä några omständigheter
som gör all frågan sannolikt måste prövas ocksä i ell siörre bostadspolitiskt
sammanhang.
En
vägledande princip för statsmakternas bostadspolitiska överväganden under
senare år har varil strävan au åsiadkomma kostnadsneutralitet mellan olika
upplåtelseformer. Den konstruktion som man genom 1974 års riksdagsbeslul vall
för alt uppnå della syfte - den skattelättnad som innehavare av ägd bostad får
genom ränteavdraget kompenseras för innehavare av bostad med hyres- och
bostadsrätt genom en större statlig räntesubvention - åstadkommer den
eftersträvade kostnadsneutraliteten endast i etl vissl, relativt lågt inkomstläge.
Den skaltelälinad som nuvarande beslämmelser medger för
Prop. 1978/79:209 43
medlemmar
i bostadsrättsföreningar med fördelade lån härden frän bostadspolitisk
synpunkt i princip önskvärda effekten aU den inom en begränsad del av
bostadsmarknaden skapar kostnadsneutralitet mellan upplålelseformerna
bostadsrätt och äganderätt. Den ökning av bosladskonsumenternas valfrihet, som
en kostnadsneutralitet i sig innebär, begränsas emellertid inle bara av utbudets
ringa omfattning ulan också av kravet på beiydande rena kapitaltillskott uiöver
de fördelade lånen och uppenbarligen också en viss individuell kredilvärdesgranskning
i samband med beviljandet av fördelade lån.
Systemet
har därför kommil au erbjuda en exklusiv valfrihet för etl fåtal ekonomiskl
privilegierade hushåll. Från fördelningspolilisk synpunkl ärdel därför väl
motiverat au den föreslagna begränsningen genomförs.
Från
bostadspolitisk synpunkl är det önskvärt att kostnadsneutralitet mellan upplålelseformerna
skapas i alla inkomstlagen och på längre sikt än som hiuills beslulade åtgärder
i della avseende syftat lill. Såvitt vi förstår måste denna fråga las upp lill
myckel ingående prövning av statsmakterna under de närmasle åren. Ändringar i
beskattningen av bostadsrättsföreningar med fördelade lån och beskattningen av
medlemmarna i sådana föreningar kan därför behöva prövas om inom ramen för elt
framlida system för en mera fullständig kostnadsutjämning mellan upplåtelseformerna
än som råder för närvarande.
Länsslyrelsen
i Gotlands län tillstyrker förslaget i princip. Länsstyrelsen anser dock inte
alt inkomstberäkningen för medlem i bostadsrättsförening, som skall beskattas
som oäkta bostadsförening, eller i annal oäkta bostadsföretag bör ske i
inkomstslaget annan fastighet, eftersom medlem inte är ägare till del av sådan fastighel.
Beskattningen bör ske som inkomst av kapital eller möjligen som inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhel. Även länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län
riktar kritik mot den föreslagna förvärvskällan.
Sparbanksföreningen
ifrågasätter om inle del av Bostadsbeskattningsutredningen (stencil DsFi
1971:14) föreslagna tillvägagångssättet vore all föredra. Ulredningen föreslog
all medlemmar i bostadsföreningar och delägare i bostadsaktiebolag skulle fä
rätt all i egen deklaration avräkna underskotl i föreningens eller bolagets skatlemässiga
redovisning av inkomst av fastigheten. Därmed skulle bostadsrätisinnehavaren
bli likställd med villaägaren i fråga om avdrag för räntekostnader för
fastighet.
Advokatsamfundet
anser all förslaget beträffande strimlade lån leder till väsentligt hårdare
beskattning för medlemmen än om han innehaft lägenheten på grund av delägarskap
i fastigheten (andelslägenhet). Enligt samfundet måste därför förslagel
omprövas all beskattningsreglerna inte leder till för medlemmarna hårdare
skattebelastning (med beaktande även av föreningen åvilande skatter) än vad som
skulle ha blivit fallet om medlemmarna ägt ideella andelar i fastigheten.
Förslagel
avstyrks eller kritiseras starkt av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus
Prop.
1978/79:209 44
(s-reservation),
Göteborgs och Bohus (s-reservalion) samt Örebro län, Stockholms
(s-reservation) och Solna kommuner. Auktoriserade fastighetsmäklares förbund,
FAR, LRF, NBD, NSD, Sveiigesföretagares riksförbund saml Sveiiges föreningsbankers
förbund.
Auktoriserade
fastighetsmäklares förbund intar den ståndpunkten, alt som alternativ till
villaboendet bör upplåtelseformerna andelsvåning/ bostadsrättslägenhet bestä
och snarare utökas. Förbundel har den uppfattningen att det primära syftet vid
förvärv av andelsvåning eller bosiadsrällslägenhet är all bereda sig och
familjen lillfredsslällande bostad och icke alt genom en "skatlekonslrukiion"
undandra sig skall.
Ett allt
starkare formulerat önskemål från boendekonsumeniernas sida är all själva få
äga sin bostad och på så vis få inflytande över förvaltningen. Eftersträvansvärt
är därför alt valfrihet och likvärdiga boendekostnader mellan olika
upplåtelseformer skapas. Som illustration till del utbredda önskemålet atl
själva få äga sin bostad, kan tjäna de senasle årens starka prisuppgång pä bostadsrättslägenheler
och andelsvåningar.
Länsstyrelserna
i Malmöhus saml Göleborgs och Bohus län kritiserar förslagel och pekar på
tillämpningssvårigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all
bostadsrättsföreningar med "fördelade lån" inte med vederhäftighet kan
betraktas som tillkomna i skattenyklssyfle. I själva verkel är upplålelseformen
bostadsrätt med fördelade lån dyrare än upplålelseformen ägande av småhus. Au
lägenheter kan finansieras på privat väg och således bli likställda med ägda småhus
måste enligl länsslyrelsen anses vara ytterligt väsentligt för bl. a. lätorlskommuner
i Malmöhus län, där en knapphet på tomtmark kan förväntas i framtiden. NBD
redovisar samma mening som länsslyrelsen. Liksom i fråga om andelshusen anser NBD
all nuvarande finansieringsform behövs så länge den statliga långivningen inte
ändras. Svenska företagares riksförbund redovisar samma uppfattning som NBD i denna
del.
Länsstyrelsen
i Göleborgs och Bohus län påpekar all - då förslagel bygger på atl grundavgifter
skall slällas i proportion lill anskaffningskostnad - det synes sannolikt all lolkningssvårigheler
och tvister skulle uppkomma rörande vad som är hänföriigt till grundavgift och
liknande kapitaltillskott eller ej, beträffande storiek av anskaffningskostnad
och rörande beräkning av sådan kostnad när fastighet innehåller både bosiadsrätislägenheter
och andra lokaler. För medlemmarna i en förening av aktuellt slag skulle en
lagstiftning i enlighel med kommittéförslagei innebära utökad redovisningsskyldighet.
Hyresvärde skulle deklarerasoch avdrag göras bl. a. för reparationskostnader. För
taxeringsmyndigheterna utgör beräkning av hyresvärden och avdrag för reparationskostnader
ofta problem och ger inle sällan upphov till tvister med skattskyldiga. Länsslyrelsen
pekar även på den iröskeleffekl som skulle uppkomma om grundavgifter någol
understiger eller överstiger 50 96 av anskaffningskostnaden.
Länsstyrelsen
i Örebro län anser sig av renl prakliska skäl inte kunna
Prop.
1978/79:209 ' 45
tillstyrka
kommitténs förslag utan förordar i stället en lagstiftning innebärande alt man
vid beskattning av medlem i bostadsrättsförening bortser från fördelat lån och
behandlar delta som om det vore föreningens. För att något minska möjligheterna
till kringgående synes det enligl länsstyrelsen härvid nödvändigt med en beslämmelse
innebärande atl även lån upptaget hos tredje man och som utlånats lill
föreningen mol lägre eller ingen ränta också behandlas såsom föreningens lån.
LRF
anser även förslaget belräffande de strimlade lånen är ett försök att slraffbeskatla
viss boendeform. Att villaägare skall ha rätt till ränteavdrag ifrågasätts
knappast av någon och del förefaller därför märkligt att denna rätt skall
fråntas eller inskränkas för en speciell boendegrupp. Inte heller kan det vara
riktigt all införa en spärr för vissa lån inom en typ av bostadsrättsförening.
Då ändringen dessutom endast skulle komma atl gälla i nya bosladsrällsföreningar
och inle redan existerande skulle det uppslå en skillnad mellan gamla och nya bosladsrällsföreningar
vilket naturiiglvis skulle återspeglas i priset på bostadsrätten. Della skulle
bidra till all skapa en skev bostadsmarknad med ojämlik prissättning. LRF
föreslär all schablonbeskattningen av bosladsrällsföreningar avskaffas och att
varje medlem deklarerar för sin del. Med en sådan ändring skulle de med
bostadsrättsföreningen förknippade ränlekoslnadsproblemen kunna lösas.
Sveriges
föreningsbankers förbund anser all anledningen all förbjuda ränteavdrag för
medlemmar i bosladsrällsföreningar verkar dunkel.
Även
Auktoriserade fastighetsmäklares liksförbund anser all man bör söka bringa reglema
för bostadsrättsföreningar och andelshus i paritet med vad som gäller för
villaägare. Förbundet pekar även på del förhållande att bosladsrälter av äldre
datum där föreningen enligl förslagel alllid kommer all behandlas som
"äkta" förening på gmnd av förhållandet mellan grundavgifter och
anskaffningskostnad, numera överiåies till köpeskillingar, som flerfalt överstiger
både den ursprungliga grundavgiften och bostadsrättens andel av
anskaffningskostnaden. I många fall finansieras köpeskillingen av köparna genom
upplagande av lån med bostadsrältsbevisel som säkerhet. Della tillvägagängssätl
innebär all bosladsrättshavaren de facto erhåller etl "fördelat" lån
men ändå åtnjuter den skatlemässiga behandlingen i "äkta" bosiadsrällsförening.
Enligl förbundets mening skulle detla medföra en ännu större efterfrågan pä
äldre bostadsrätter med åtföljande prisuppgång.
Flera
remissinstanser anser atl reglerna inte bör ges lillbakaverkande kraft och man
förordar också alt den av kommillén föreslagna tidpunkten (1976-03-31) flytlas
fram. Samlidigl framhålles all del finns nackdelar med etl syslem där man
behandlar bosladsrälter med strimlade lån olika. RSI' uttalar här att på längre
sikt medför en lagsliftning enligt denna modell vissa olägenheter genom den splittrade
bild beskattningsreglerna på området kommer atl uppvisa. De flesta bosladsrällsföreningar
kommer alt behandlas enligl schablonregeln. 1 fråga om en del av dessa kommer
avdrag hos delägarna för räntor på fördelade lån att förekomma även om grundavgifterna
Prop. 1978/79:209 46
överstiger
hälften av anskaffningskostnaden. 1 fråga om andra schablonbe-skallade bosladsrätlsfastigheter
måste dock denna begränsningsregel iakttas. I en Iredje grupp förekommer inle
fördelade lån. 1 vissa andra fall blir i stället reglerna om oäkta
bostadsföretag tillämpliga. Dessa förhållanden kommer all göra del svårt för de
enskilda alt överblicka rättsområdet. Risken är också atl laxeringskonirollen
därigenom blir i viss mån ineffektiv.
Prop. 1978/79:209 47
Bilaga 3
Ändrade beskattningsregler för hyresfastigheter'
Ds B 1978:7
I I denna bilaga återges bara de delar av promemorian som
avser sammanfattningen, gällande skatteregler under avsnitt I I den mån de
berör avsnitt 2, Avsniu 2 återges oavkortat.
Prop. 1978/79:209 48
Innehåll
Sammanfaiining..................................................
Förfatiningsförslag..............................................
1 Inkomstberäkning
enligl bokföringsmässiga grunder m. m. ...
1.1 Inledning..............................................
1.2 Gällande
regler.......................................
1.2.1
Skatteregler.................................
1.2.2
Bokföringslagen.............................
1.3
Riksskatteverkets framställning.................
1.4
Remissyllrandena....................................
1.4.1
övergång lill inkomstredovisning enligl
bokföringsmässiga grunder
1.4.2
Bruiet räkenskapsår........................
1.4.3
Övriga frågor................................
1.5 Överväganden
och förslag........................
1.5.1
Inledning......................................
1.5.2
Rätt eller skyldighet att tillämpa bokföringsmässiga
grunder
1.5.3
Förvärvskällebegreppei....................
1.5.4
Bruiet räkenskapsår........................
1.5.5
Ikraftirädandebestämmelser m. m......
1.5.6
Författningskommentar...................
2 Ändrade
regler om avdrag för reparationskostnader i vissa fall
2.1
Inledning..............................................
2.2
Gällande regler...................... :...............
2.2.1
Skatteregler.................................
2.2.2
Bostadsfinansieringsregler................
2.3 Överväganden
och förslag........................
2.3.1
Allmänl.........................................
2.3.2
Ändrade avdragsregler och lånevillkor.
2.3.3
Vissa följdfrågor.............................
2.3.4
Behövliga lagändringar....................
Prop. 1978/79:209 49
Sammanfattning
i
promemorian behandlas vissa frågorsom har betydelse för samordningen mellan
reglerna för beskattning av inkomst av annan fastighet och bestämmelser pä
andra områden. Promemorian är uppdelad i två skilda avsnitt. Det förfatiningsförslag
som läggs fram är dock gemensaml för de båda avsnitten.
I
avsnitt 1 diskuleras frågan om ägare av annan faslighet skall ha rält eller
skyldighet att tillämpa bokföringsmässiga grunder vid inkomsUaxeringen. Genom
den nya bokföringslagen (1976:125), som trädde i kraft den 1 januari 1977, har
många fastighetsägare blivit bokföringsskyldiga vilket innebär krav på en inkomslredovisning
enligl bokföringsmässiga grunder. Nuvarande skatteregler innebär däremot att
inkomst av annan fastighet vid taxeringen skall beräknas enligl kontantprincipen.
I avsnitt 1 föreslås att ägare av sådana fastigheter som beskattas enligt s. k.
konventionell melod - dvs. i första hand enskilda ägare av hyresfastigheter -
skall få räll alt tillämpa bokföringsmässiga grunder vid den skatlemässiga
inkomstberäkningen. Väljer en fastighetsägare denna redovisningsmetod, är han
enligt förslaget skyldig att fortsätta atl använda metoden så länge fasligheten
är föremål för konventionell beskattning. I avsnittet föreslås också viss
utvidgning av möjligheterna all behandla flera hyresfastigheter som en enda
förvärvskälla samt uttryckliga bestämmelser om när brutet räkenskapsår skall
utgöra beskattningsår. De nya reglerna föreslås bli tillämpliga försia gången
vid 1979 års taxering.
Den
fråga som behandlas i avsnitt 2 har betydelse för samordningen mellan skattereglerna
och bestämmelserna för den statliga bostadslånegivningen. F. n. är villkoren
för statliga bostadslån lill enskilda ägare av flerfamiljshus mindre förmånliga
vid ombyggnad än vid nybyggnad. Denna differentiering sammanhänger med att
skattereglerna ger olika effekt i de två fallen. Vid nybyggnad skall hela
anskaffningskostnaden föras upp på avskrivningsplan och avdrag medges
successivt genom åriiga värdeminskningsavdrag. Vid ombyggnad medges däremot
denna ägarkategori omedelbart avdrag vid taxeringen för den del av kostnaden
som anses motsvara reparations- och underhållsåtgärder och endast övriga kosinader
förs upp på avskrivningsplan. Delta kan i vissa fall innebära en avsevärd skatlemässig
förmån, som motiverat de mindre förmånliga lånevillkoren. I avsnitt 2 föreslås
nu aU kostnaderna för sådana reparations- och underhållsarbeten, som utförs i samband
med ombyggnad av flerfamiljshus i enskild ägo och som ingår i låneunderiagei
för statliga bostadslån, skall inräknas i byggnadens anskaffningsvärde och
därmed inte längre bli omedelbart avdragsgilla. Med denna ändring öppnas
möjligheter alt göra den statliga bostadslångivningen mer enhetlig samtidigt som
utjämning uppnås i förhållande till ägarkategorier som ej har möjlighet atl
göra reparaiionsavdrag. Förslagel avses bli tillämpligt i fråga om
ombyggnadsarbeten för vilka preliminärt lånebeslut meddelas efter utgången av
år 1978.
4 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 209
Prop. 1978/79:209 50
1.2
Gällande regler
1.2.1
Skatteregler
Inkomsi
av annan fastighet beräknas antingen enligl schablon eller enligl s. k.
konventionell melod.
Schablonmeioden
tillämpas dels för fastighel som är inrättad lill bostad åt en eller två
familjer med personliga tjänare (24 § 2 mom. försia stycket KL), dels för
fastighet som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt
bostadsförelag (24 § 3 mom. första och andra styckena KL). Om enfamiljs- eller tvåfamiljsfastighet
i inte bara ringa omfaltning brukar utnyttjas i förvärvssyfte på annal sätt än
för uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad lor ägaren, skall schablonmeioden
dock inle lillämpas (24 § 2 mom. sista styckel KL). En fastighel anses ha uinyitjals
i bara ringa omfattning för ändamål som diskvalificerar från tillämpning av schablonmeioden,
om den årliga brutloinläkien vid sådani nyttjande av fasligheten uppgår till
högst 2 400 kr. eller överstiger della belopp men inle 2 96 av fastighetens laxeringsvärde.
Frågan om en faslighet skall anses inrättad som bostad åt en eller två familjer
bedöms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårels ulgång.
Om
schablonmetoden tillämpas skall viss procent av fastighetens laxeringsvärde las
upp som inläkt, medan avdrag får göras bara för ränta på lånat kapital som
nedlagts i fastigheten och för tomträitsavgäld eller liknande avgäld. Härtill
kommer eu extra avdrag på 1 000 kr. i vissa fall.
För alla
fastigheter som inle schablonbeskattas sker inkomstberäkningen enligl
konventionell metod. Metoden tillämpas således bl. a. för rivatägda hyresfastigheter,
obebyggda tomter och fasligheler på vilka en- och ivåfa-miljsvillor är under uppförande
men inte har hunnil färdigställas vid beskattningsårets ulgång.
Vid
tillämpning av konventionell metod skall enligt 24 § 1 mom. KL som intäkt tas
upp vad som har kommil ägaren till godo av fastigheten, t. ex. hyresvärdet av
lägenhet som ägaren har använt som bostad för sig och sin familj, hyra eller
annan ersättning för uthyrd faslighet eller fastighetsdel, inläkt genom
försäljning eller annat tillgodogörande av fastighetens alster eller
naturtillgångar samt avgäld m. m. som har influtit från fastigheten. Ersäuning
på grund av skadeförsäkring utgör intäkt av annan fastighel i den mån
köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade egendomen hade sålts,
hade utgjort inläkl av annan fastighet eller i den mån ersättningen i övrigl
motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller avdragsgill omkostnad som är hänförlig
till förvärvskällan.
öm
fastigheten helt eller delvis används i ägarens rörelse, skall hyresvärdet för
den del som används i rörelsen inte tas upp som intäkt. Eftersom värdet inle
får dras av som omkostnad i rörelsen, kommer avkastningen av den i rörelsen
ingående fastighetsdelen lill synes som en del av rörelseinkomsien
Prop.
1978/79:209 51
(punkt
1 av anvisningarna lill 29 S).
Enligl
25 § I mom. första stycket KL får vid tillämpning av konventionell melod göras
avdrag för omkostnader för fastigheten, 1. ex. brandförsäkringspremier,
ersättning till vicevärd, portvakt m. fl., kostnader för reparationer och
underhåll, värdeminskning av byggnad och vissa inventarier samt ränta på länal
kapital som är nedlagt i fastigheten.
Närmare
beslämmelser om värdeminskningsavdrag för byggnad finns i punkl 2 a av
anvisningarna lill 25 § KL. Nu gällande beslämmelser tillkom genom lagstiftning
år 1969 (prop. 1969:100, BeU 1969:45, rskr 233, SFS 1969:363). All andra regler
kan tillämpas belräffande fastighet som hyrs ut för rörelseändamål framgår av
punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf
Värdeminskningsavdrag
beräknas enligt avskrivningsplan på byggnadens anskaffningsvärde. Som
anskaffningsvärde anses den verkliga kostnaden för byggnadens anskaffande, öm
byggnadens ägare uppfört fastigheten, uigörs anskaffningsvärdet av den totala byggnadskoslnaden
saml kostnader för parkeringsplatser, planteringar och andra jämförliga
anordningar som har anlagts på fasligheten. Även rivningskostnad får inräknas i
anskaffningsvärdet om rivningen kan anses ha varit beiingad av och skett i
nära anslutning till nybyggnaden. Likaså kan evakueringskosinader få medräknas
i anskaffningsvärdet (prop. 1969:100, s. 137). Förvärvas byggnad genom köp,
byte eller jämföriigt fång utgör köpeskillingen anskaffningsvärde. Förvärvas
byggnaden tillsammans med marken ulgör anskaffningsvärdet för byggnaden lika stor
del av den totala köpeskillingen som det vid fastighetstaxeringen fastställda
byggnadsvärdet utgörav fastighetens hela taxeringsvärde. Om den återstående
delen av anskaffningskostnaden för fastigheten visas mera avsevärt över- eller
undersliga ell skäligt markvärde, får anskaffningsvärdet för byggnaden jämkas.
Förvärvas
byggnad på annat säll än genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång ulgör
anskaffningsvärdet vad som i beskattningshänseende kvarstår oavskrivel för överiåiaren.
Molsvarande gäller om moderbolag vid fusion med helägt dollerbolag övertar
byggnad.
Del
ärliga värdeminskningsavdraget beräknas efter 1,5 96 av anskaffningsvärdet för
byggnad av sten, tegel, betong eller jämföriigt material och efter 1,75 96 för
byggnad av trä. Avdraget får dock beräknas efter högre procenttal om särskilda
omständigheter moiiverar del.
Värdeminskningsavdrag som
inte kan utnyttjas under visst beskattningsår får inle förskjutas till
efterföljande år. Underskoll som uppkommer genom värdeminskningsavdrag kan dock
enligt lagen (1960:63) om rätt lill förluslut-jämning vid laxering för inkomsi
utnyttjas som förlustavdrag mot vinster under senare år. Rätt lill avdrag för
oavskrivet belopp då byggnad rivs (ulrangeringsavdrag) föreligger inle.
Närdet
gäller avskrivning på inventarier måste man skilja mellan inventarier som utgör
tillbehör lill byggnaden och andra inventarier. Som byggnadsiill-behör räknas
dels fast inredning (fasta inventarier), dels annat varmed
Prop.
1978/79:209 52
byggnaden
har blivit försedd om det är ägnat lill stadigvarande bruk för byggnaden (lösa
inventarier).
Avdrag
för värdeminskning av inventarier som ulgör byggnadsiillbehör ingår enligt
huvudregeln i värdeminskningsavdraget för själva byggnaden. Byts en sådan
tillgång ut, kan avdrag för kostnaden för ersättningsanskaffningen erhållas enligl
de regler som gäller för reparationskostni'der.
Enligt
punkt 2 b av anvisningarna lill 25 § KL kan avdrag för värdeminskning av
värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning vars värde
ingår i det taxerade byggnadsvärdet medges enligl särskild avskrivningsplan
efter högre procenttal än för byggnaden i övrigl. Värdeminskningsavdragei beräknas
på utrustningens anskaffningsvärde. Avskrivs maskinell utrustning enligl
särskild plan skall underiaget för beräkning av värdeminskningsavdrag för
byggnaden minskas i molsvarande mån. Om utrustningen på grund av skada eller
förslitning måste bytas ut, medges inte avdrag för kostnaden för
ersättningsanskaffningen på annal sätl än genom värdeminskningsavdrag. Ulrangeringsavdrag
kan dock medges för oavskriven del av anskaffningsvärdet för den utbytta
utrustningen.
Enligt
punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 25 § KL medges avdrag för åriig
värdeminskning enligt särskild avskrivningsplan även belräffande lösa
inventarier. Utrangeras sådant inventarium, får avdrag ske för oavskriven del
av anskaffningsvärdet. Dessa beslämmelser har tolkats på olika sätl. En
uppfattning är atl de endast har lill syfte att klargöra att den särskilda avskrivning
på viss maskinell utrustning som i övrigt behandlas i anvisningspunkten skall
gälla även om denna utrustning är hänföriig lill lösa inventarier. Enligt en
annan uppfattning har bestämmelserna ett betydligt vidare tillämpningsområde
och omfattar t. ex. gräsklippare, snöröjningsma-skiner och andra inventarier
som är avsedda för fastighetens skötsel eller sådan speciell utrustning som biografsiolar
eller apoieksinredning.
Särskilt
avdrag för värdeminskning av markanläggningar medges inle enligl 25 § KL.
Kostnaden för vissa markanläggningar -1, ex. plantering och parkeringsplats -
ingår dock, som redan nämnts, i anskaffningsvärdet för byggnaden och avskrivs i
samband med den.
2
Ändrade regler om avdrag för reparationskostnader i vissa fall
2.1
Inledning
För
fastighetsägare vilkas inkomst av fasligheter beräknas enligt s. k.
konventionell melod, dvs. i huvudsak enskilda ägare av hyresfastigheter, är kosinader
för reparation och underhåll omedelbart avdragsgilla. För andra kategorier av
ägare, t. ex. bosladsrällsföreningar och allmännyttiga bostadsförelag, beräknas
inkomsten enligl en schablonmelod där reparationsavdrag ej medges. Hänsyn till
förekomsten av normala kostnader för
Prop.
1978/79:209 53
reparationer
och underhåll har där i stället tagils vid bestämningen av intäktsschablonen.
Det
ligger i sakens nalur all de faktiska koslnaderna för reparationer och underhåll
och därmed avdragspostens sloriek för de konventionellt beskattade ägarna
varierar från är lill år. I schablonbeskaUningen utjämnas detta och reglerna
kan alltså sägas vara utformade med lanke på alt likvärdiga beskallningsresullat
skall uppnäs sell över en längre period av normalt fastighelsinnehav. Om
emellertid myckel slora reparationer utförs på en gång, t. ex. i samband med atl
en ny ägare bygger om etl hus med lidigare eflersaU underhåll, häller inle
längre neutraliteten. För den konventionellt beskattade ägaren uppstår då i
många fall elt underskott i den förvärvskälla vari fastigheten ingår, och i den
mån han kan utnyttja detla som avdrag gentemot andra inkomster, får han en
favör jämfört med en schablonbeskai-lad ägare, vars beskallning ju ej påverkas.
Likaså mbbas för den konventionellt beskattade ägaren balansen mellan
ombyggnad och nybyggnad eftersom i del senare fallet inte någon del av
kostnaden blir omedelbart avdragsgill.
Statsmakterna
har sökt motverka den olikhet som följer av skattereglerna genom åtgärder inom
ramen för den statliga bosladslångivningen. Beslämmelserna om lånesloriek och
räntebidrag har differentierats med hänsyn just lill de skatteregler som gäller
vid ny- resp. ombyggnad för de olika ägarkalegorierna. Någon lillfredsställande
lösning på problemen har dock detla inte inneburit. Förenklat kan detta sägas
bero på all lånedifferenlie-ringen ger en i princip lika slor effekt i varje
ombyggnadsprojekt, medan reparationsavdragels värde i sammanhanget varierar
från fall lill fall och dessulom beror på storleken av fastighetsägarens övriga
inkomster.
Den
nuvarande ordningen och sambandet vid ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus
mellan bostadslångivningen och rälten lill reparations- och underskoltsavdrag
vid inkomsttaxeringen har behandlats i olika sammanhang.
I
december 1974 hemställde riksdagen atl frågan om all räkna in det s. k.
ingångsvärdet i låneunderiagei för bostadslån vid ombyggnad av flerfamiljshus
skulle prövas av regeringen och därefier anmälas för riksdagen.
Regeringens
övervägande redovisades i prop. 1975/76:14. Förslaget innebar atl
ingångsvärdet vid ombyggnad av flerfamiljshus under vissa förutsättningar
skulle få räknas in i låneunderiagei. Samtidigt föreslogs att den garanterade
räntan i sådana fall skulle vara högre för enskilda fastighetsägare än för
andra ägarkategorier. Motivet härför var den enskilde fastighetsägarens möjligheter
att göra avdrag vid inkomslbeskatlningen för del av ombygg-nadskostnaderna.
Riksdagen godkände förslagen (CU 1975/76:22, rskr 1975/76:276). Utskottet
uttalade emellertid all det var naturiigt all i detta sammanhang sträva efter
ändrade regler inom skallesystemels ram. Utskottet var emellertid inle berett
all låla pågående ulredningsarbele på skatlesidan hindra omedelbara åtgärder
inom lånesysiemet. Ålgärderna ansågs vara temporära lösningar. Ulskollel
förutsatte atl ett ulredningsarbele skulle
5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 209
Prop.
1978/79:209 54
genomföras
som kunde ge nödvändigt underlag för ställningstaganden från riksdagens sida i
skattefrågorna.
I
anledning av bl. a. motioner i ämnet har även skatteutskotlet (SkU 1975:25)
haft anledning att ta upp dessa frågor. Utskottet har därvid inte haft någon
annan mening än den som civilulskollet har redovisat.
Frågor
om bl. a. rätten att i olika sammanhang göra reparationsavdrag vid inkomsttaxeringen
har sedermera behandlats i bostadsskaltekommilténs slutbetänkande (SOU 1976:11)
Bostadsbeskattning II.
1
det följande lämnas försl en redogörelse för gällande regler.Därefter redovisas
förslag lill ändrade reglerom avdrag vid inkomsttaxering för sådana reparations-
och underhållskostnader som i samband med ombyggnad ingår i låneunderiagei för
bostadslån. Även sådana ombyggnader som belånas enligt energisparförordningen
(1977:332) behandlas i delta sammanhang liksom fallen där särskilt slöd utgår
vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.
Beskattningsreglerna för en- och ivåfamiljsfastigheter berörs inte.
2.2
Gällande regler
2.2.1
Skatteregler Inkomsi av annan fastighet
I
det följande redovisas i fråga om gällande rätt bara de delar som är av intresse
fören bedömning av reparaiionsavdrag. I övrigl hänvisas lill avsnitt 1.2.1.
Inkomsi
av annan faslighet kan beräknas antingen enligt s. k. konventionell melod
eller enligt schablonmelod.
Den
konventionella beskattningsmeioden, där en fullständig redovisning skall göras
av fastighetens resultat lillämpas i prakliken främsi belräffande flerfamiljshus
i enskild ägo. Såviii gäller avdrag för reparation m. m. innebär metoden i
huvudsak följande.
Kosinader
för reparation och underhåll av byggnader är omedelbart avdragsgilla. Så är
inte fallet i fråga om kostnader för ny-, lill- eller ombyggnad. Sisinämnda
kostnader skall i stället aktiveras och della innebär att avdrag medges genom åriiga
värdeminskningsavdrag. I del enskilda fallet är det inte sällan svårt aU avgöra
vilka kosinader som är att hänföra lill den ena eller andra kategorin.
Med
reparation och underhåll förstås sådana åtgärder som utförs för all vidmakthålla
en byggnad i ursprungligt skick. Underhåll är åtgärder som vidtas föratt hindra
att en byggnad förslits i hastigare takt än som sker genom den normall
fortgående försämring, som varje byggnad är underkastad och som skall anses
kompenserad genom de åriiga värdeminskningsavdragen. Det är här fråga om
arbeten som erfarenhetsmässigt brukar vidtas flera gånger under en byggnads
livstid och som sålunda normalt är atl påräkna. 1 del
Prop. 1978/79:209 55
enskilda
fallel kan även reparationsarbeten bli myckel omfattande, t. ex. efter elt
ägarbyte om underhållet av byggnaden varil eftersall. Den omständigheten atl
byggnaden efter reparations- och underhållsåtgärder i elt sådani fall ökar i
värde utesluter inle all reparaiionsavdrag fär göras. Vid reparation kan
samtidigt viss ombyggnad föreligga, eftersom avdrag kan medges även vid sådana
arbeten som innefattar förbättringar. I sådana fall kan avdrag nämligen medges
för vad del skulle ha kostat att bara reparera. Den överskjutande kostnaden är däremoi
inle omedelbart avdragsgill.
Avdrag
för reparationskostnader medges normalt del år kostnaderna har betalats. Humvida
de har finansierats med lån eller om de bestritls med avkastningen av
fastigheten har ingen betydelse, öm koslnaderna under etl beskattningsår
överstiger 6 000 kr. får avdragei efter den skallskyldiges fria val fördelas på
tre år. Det kan myckel väl länkas all reparationskostnaderna är så slora atl
avdragsgilla underskoll uppkommer i förvärvskällan. 1 sådani fall kan med stöd
av reglerna i förordningen (1960:63) om räll till förlustutjämning vid
taxering för inkomsi kostnaderna komma all fördelas på totall nio år.
Vid
mer genomgripande ändringar av en byggnad är det i regel fråga om ny-, lill-
eller ombyggnad. Så anses vara fallet när t. ex. planlösningar ändras eller
utrymmen omdisponeras för nya ändamål. Detsamma är fallet i fråga om arbeten på
sädana delar av en byggnad där åtgärder normalt inte skall behöva vidtas under
dess livstid. Som exempel kan nämnas utbyte av bärande byggnadsdelar såsom
ytterväggar eller bjälklag. Delsamma gäller självfallel när standardnivån i
byggnaden höjs.
Kostnaderna
för om- och tillbyggnad är avdragsgilla i form av värdeminskningsavdrag.
Reglerna härom är redovisade i avsnitt 1.2.1.
De
som bor i etl hyreshus berörs inle omedelbart av skattereglerna. Del är bara
ägaren som kan beskattas för överskott resp. skaliemässigl tillgodogöra sig
underskoll av fastigheten. Pä senare tid har emellertid s. k. andelshus
bildats. Ett andelshus är etl sådani flerfamiljshus som ägs av hyresgästerna
med ideella andelar. Varje delägare beskallas dä för sin andel i överskottet eller
gör avdrag för motsvarande del i underskottet.
För
att förenkla beskattningen av i försia hand egnahem infördes genom lagsliftning
år 1953 den s. k. schablonmetoden. Metoden tillämpas som regel för beskattning
av en- och Ivåfamiljsfastigheter (24 § 2 mom. försia styckel KL), vars regler
inte närmare berörs här, och för beskattning av fastighel som tillhör
bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag (24 § 3
mom. första och andra styckena KL).
1
fråga om faslighet som tillhör bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt
bostadsföretag innebär schablonbeskattningen atl säsom inläkt tas upp 3 96 av
fastighetens taxeringsvärde. Avdrag medges i princip bara för ränteutgifter.
För alt schablonmeioden skall lillämpas i fråga om bostadsförening krävs atl
denna är "äkta" (RSV Dt 1976:43). Härmed förslås dels all föreningens
fastighet inrymmer minsl tre bostadslägenheter, dels alt
Prop. 1978/79:209 56
minst
60 96 av hela taxeringsvärdet belöper på bostadslägenheter som upplåtits åt
medlemmarna. En oäkla bostadsförening beskallas enligl konventionell metod.
Realisalionsvinslbeskatlning
Vid
en faslighelsförsäljning beskallas hela den realisationsvinst som framkommer
oavsett innehavslidens längd. Vid beräkningen av sådan vinst fastställs etl
ingångsvärde pä fasligheten. Detla motsvarar i regel eriagd köpeskilling jämte
provision, lagfarlskoslnad m. m. Vissa specialregler finns för äldre innehav
men de förbigås här. Till detla värde fär sedan läggas kostnader för ny-, lill-
och ombyggnad. Är det fråga om en schablontaxerad fastighel - såsom l. ex. en
bostadsrättsförenings faslighet - får tillägg även göras för sådana
reparations- och underhållskostnader som medfört atl fasligheten är i bättre
skick vid försäljningen än vid inköpet.I sisinämnda fall medräknas emellerlid
bara sådana arbeten där kostnaderna överstigit 3 000 kr. för år räknat. Såväl
ingångsvärdet som förbättringskostnader får index-uppräknas. Man får då fram elt
s. k. omkostnadsbelopp. Vid försäljning av faslighet med bostadsbyggnad får lill
omkoslnadsbeloppel läggas 3 000 kr. för varje innehavsår. Å andra sidan skall -
vid försäljning av konventionellt beskattade flerfamiljshus-omkoslnadsbeloppel
minskas med summan av de åriiga värdeminskningsavdrag som belöper på tid före avytiringen.
Även dessa avdrag skall indexuppräknas. Realisationsvinst uppkommer om vederlaget
för den sålda fastigheten - efter avdrag för försäljningsprovision och liknande
kostnader - överstiger del med hänsyn till fasta tillägg och värdeminskningsavdrag
justerade omkoslnadsbeloppel.
Sädana
fasla inventarier, som berättigar lill förhöjt värdeminskningsavdrag (hissar m.
m.), särbehandlas inte vid realisationsvinslberäkningen. De behandlas här enligl
de regler som gäller för fastigheten i övrigl.
Vinst
vid faslighelsförsäljning beskattas oavsett innehavstidens längd. Sä är inle fallel
vid försäljning av bostadsrätt. Här gäller i stället reglema för lösöre, dvs. vinstbeskatlningen
kan bara ske vid försäljning inom fem år efter förvärvet. Efter fem års innehav
är vinslen alltså skattefri.
2.2.2
Bosiadsfinansieiingsiegler
Lån
och räntebidrag
Den
statliga bostadslångivningen är uppbyggd kring tvä nyckelbegrepp, låneunderiag
och panlvärde. Låneunderiagei är utgångspunkt för beräkning av bostadslånels
och räntebidragels storiek. Panlvärdet anger bostadslånels placering i säkerhelshänseende.
Beslämmelserna om bostadslån finns i bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946). Bostadslån utgår med viss låneandel för olika låntagarkalegorier av
ell i särskild ordning faslslälll
Prop. 1978/79:209 57
låneunderiag
som vid nybyggnad utgörsaven beräknad produktionskostnad. Vid ombyggnad utgörs
låneunderlaget i huvudsak av den godkända ombygg-nadskoslnaden. Låneandelen är
30 % för kommun och allmännyttiga företag, 29 % för vissa
bostadsrättsföreningar, 25 % i fråga om småhus som skall bebos av låntagaren,
22 96 vid nybyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus och 15 % vid ombyggnad av
sädana hus. Lånesysiemet förutsätter atl underliggande lån, s. k. boltenlån,
tas upp i öppna marknaden. 1 normalfallet ulgör boltenlån 70 % av del
fastställda låneunderiagei. I vissa fall finns möjligheter alt fördjupa bostadslånedelen.
Lånereglerna för
bostadslån vid nybyggnad ändrades senast år 1977 (prop. l976/77:100bil.l6,CU 1976/77:18,
rskr 1976/77:187). Då höjdes förenskilda fastighetsägare lånegränsen från 85 till
92 % av låneunderlaget. Däremot behölls för denna kategori fastighetsägare 85 9n-gränsen
vid ombyggnad, bl. a. med hänsyn lill avdragsrätlen för reparations- och
underhållskostnader.
Räntebidrag enligl bosladsfinansieringsförordningen
utgår med belopp som molsvarar skillnaden mellan den verkliga räntekostnaden
för bollenlän och bostadslån inom låneunderiagei för bostäder och en garanterad
ränta beräknad på urspmngligl belopp av samma låneandelar. Den garanterade
räntesatsen för del försia årel av lånetiden är enligl nu gällande beslämmelser
6 96 om länet avser småhus som skall bebos av låntagaren, 5 % i vissa fall om lånet
avser ombyggnad av flerfamiljshus som ägs av låntagare som har möjlighet att
göra avdrag vid inkomstbeskattningen förden del av ombygg-nadskostnaderna som uigörs
av underhållskostnader och 3,9 % i övriga fall. Den högre garanterade räntan
för småhus skall ses mol bakgrund av de avdrag för räntekostnader som
småhusägaren kan tillgodogöra sig. Den garanterade räntan skall höjas på visst
sätt för varje följande år av lånetiden.
Genom beslul av riksdagen (prop.
1977/78:100 bil. 16, CU 1977/78:27, rskr 1977/78:264) har nyligen ränlebidragsreglerna
ändrats. De nya bestämmelsema som gäller fr. o. m. den 1 juli 1978 innebär all
hyres- och boslads-rätlshus som ny- eller ombyggs med början under åren 1977
och 1978 får en garanterad ränta det första året av lånetiden på 3,6 96 resp.
3,4 96. För enskilda ägare av flerfamiljshus som får och önskar räkna in
ingångsvärdet i låneunderiagei vid ombyggnad skall dock alltjämt gälla en
garanterad ränta del första året av lånetiden på 5 96. Vidare innebär ändringen
att småhus som skall bebos av låntagaren fåren lägsta garanterad ränta pä 5,5
96.1 samband med dessa ändringar har stalsmakterna också beslutat att öka avtrappnings-takten
av räntesubventionerna fr. o. m. år 1980 för såväl flerfamiljshus som småhus.
Bestämmelserna
om energispariån och -bidrag finns i förordningen (1977:332) om slalligt stöd till
energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. Energispariån och -bidrag utgår
med 100 96 av det fastställda låneunderiagei oavsett låntagarkategori.
Räntebidrag enligt energisparförordningen utgår
Prop.
1978/79:209 58
med
belopp som molvarar skillnaden mellan räntekostnaden för energisparlänet, lill
den del det avser bostadslägenheter och viss gemensam anläggning för värme och
vatten, och en garanterad ränta beräknad på samma länedel om den sålunda
godkända kostnaden överstiger 25 000 kr. De garanterade räntesatserna är vidare
differentierade för olika ägarkategorier på samma sätt som gäller för
räntebidrag vid ombyggnad med stöd av bostadslån.
Del
särskilda lånestödei lill kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse fick sin
nuvarande ulformning huvudsakligen genom beslut av stalsmakterna år 1974 (prop.
1974:1,CU 1974:13,rskr I974:86,SFS 1974:951). Slödet lill uppmslning av sådan
bostadsbebyggelse utgär i första hand i form av bostadslån med s. k. förhöjt låneunderiag.
Avser ombyggnaden en byggnad av byggnadsminneskaraklär kan dessulom vid behov
ett under viss tid räntefritt och slående lilläggslån ulgå. Bostadslån med
förhöjt låneunderlag utgår också för ombyggnad av hus som är av betydelse för
en från kulturhistorisk synpunkl värdefull miljö.
Fömlsällningar
för län lill ombyggnad m. m.
Som
förutsättning för bostadslån för ombyggnad gäller bl. a. vissa allmänna
villkor. Ombyggnaden skall medföra en väsentlig ökning av bostads-värdet, t.
ex. alt bostaden förses med utrymmen som är väsentliga för bostadens funktion
eller på annal sätl medföra standardhöjning lill följd av alt brisler i
bostads- eller byggnadslekniskt avseende avhjälps. Ombyggnadsarbetena får inte
enbart vara av sådant slag att de kan betecknas som löpande underhåll.
Bostadslån kan dock ulgå för sådana underhållsarbeten som är direkt betingade
av andra arbeten för vilka lån kan utgå. Möjligheterna atl beakta även
underhållsarbeten är större ju mer omfattande ombyggnaden är. Vid en mer
genomgripande ombyggnad betraktas huset nämligen som en helhet, och sådant
eftersatt underhåll som lämpligen bör utföras i samband med ombyggnaden kan
räknas in i låneunderiagei. Vid en mindre omfattande ombyggnad räknas däremot
i låneunderiagei normall in endasi sådani underhåll som nödvändiggörs av ombyggnadsålgärderna
i övrigl. Den bedömning som lånemyndighelerna gör för atl fastställa gränsen
mellan icke lånegrundande underhåll och ombyggnad är normalt inte restriktiv.
Som
fömlsällning för lån gäller vidare atl arbetena inle bara är av ringa omfattning.
I fråga om flerfamiljshus innebär delta att kostnaderna måste uppgå lill minst
25 000 kr. Det krävs dessulom all lägenheterna efter ombyggnaden uppfyller
lägsta godtagbara standard enligt 2 b § bostadssaneringslagen (1973:531) saml aU
kostnaderna är skäliga i förhållande till arbetenas omfattning och fastighetens
återstående användningstid. Del får i allmänhel inte kosta lika mycket eller
vara billigare atl bygga nytt. Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, till
vilken förhöjda lån och särskilda lilläggslån kan utgå, utgör i detla
sammanhang emellerlid etl undantag.
Prop. 1978/79:209 59
De
arbeten som skall utföras kan vara av olika slag. Från skattesynpunkt kan
kostnaderna vara antingen omedelbart avdragsgilla vid beskattningen (reparation
och underhåll) eller avdragsgilla pä så sätl all de skall läggas lill avskrivningsunderlaget
(ny-, till- eller ombyggnad). En uppdelning av della slag, som har avgörande
betydelse från skatlesynpunkl, görs f n. normall inte i låneärendet utan aklualiseras
försl vid ägarens inkomsttaxering.
De
godtagbara ombyggnadskostnaderna får vid ombyggnad med stöd av bostadslån ingå
i låneunderiagei. 1 låneunderiagei kan därulöver i vissa fall ingå ell på visst
sätt maximerat ingångsvärde för ombyggnadsfastighelen. Ulanför låneunderiagei
kan ligga såväl ingångsvärde som vissa ombyggnadskostnader som inte har
godtagits av lånemyndigheterna.
Beslul om bostadslån
fattas av länsbostadsnämnden. Ansökan om lån görs hos förmedlingsorganel i
kommunen som också förbereder ärendet. Avser ansökan flerfamiljshus meddelas
först ell preliminärt beslul. När arbetena är slutförda meddelas efter ny
ansökan etl slutligt beslul.
Det
slutliga beslutet skiljer sig regelmässigt från det preliminära så lill vida all
uppräkning sker med godtagbara prisförändringar och med räntekostnader under
byggnadstiden eller med andra kosinader vilka inle med säkerhet har kunnat
bestämmas i det preliminära skedet.
Utförs inle
byggnadsföretaget i tidsmässigt och sakligt hänseende i enlighel med
bestämmelserna idel preliminära beslutet eller avviker den färdigställda byggnaden
från ritning och teknisk beskrivning kan lånemyndighelerna vägra att bevilja
lån slutligt. Om produktionskostnaderna väsentligt beräknas överstiga
pantvärdet för det ny- eller ombyggda huset kan också hinder föreligga mol all lånebeslul
meddelas preliminärt eller slutligt.
Skall samlidigl vidlas
såväl energibesparande åtgärder som ombyggnads-åtgärder i bostadshus till vilka
slatligl stöd utgår kan efter ansökningar beviljas dels energispariån och
-bidrag enligt energisparförordningen dels bostadslån enligt bosladsfinansieringsförordningen.
I fråga om räntebidrag gäller i dessa kombinationsfall alt sådant bidrag utgår
för såväl bostadslån som energispariån när den sammanlagda kostnaden för energibesparande
åtgärder och de åtgärder som är hänförliga till ombyggnaden överstiger 25 000 kr.
2.3
Överväganden och förslag
2.3.1
Allmänt
De
nuvarande formerna för statligt stöd till ny-, lill- och ombyggnad av bostäder
är differentierade för olika kategorier av låntagare. Differentieringen sammanhänger
i allt väsentligt med skattereglernas ulformning. 1 olika sammanhang har önskemål
framförts om en bättre samordning mellan bostadsfinansieringssystemels regler
och skattereglerna. Sådana önskemål framfördes bl. a. under
riksdagsbehandlingen av 1977 års budgetproposition
Prop. 1978/79:209 60
när
länegränsen för nybyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus senasi ändrades (prop.
1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18, rskr 1976/77:187). I årels budgetproposition
(prop. 1977/78:100 bil. I6,s. 32) uttalades också i samband med frägan om ränlegaranlins
storlek vid ombyggnad av flerfamiljshus i enskild ägo alt del fanns anledning
all ylterligare sludera frågan om sambandei mellan reglerna för den slalliga bostadslånegivningen
och skattereglerna vid ombyggnad.
Bostadslånereglerna
är, såvitt nu är av intresse, differentierade i två avseenden. Lånegränsen är
således lägre vid ombyggnad än vid nybyggnad av flerfamiljshus i enskild ägo.
Gränsen är vid ombyggnad 85 % av låneunderiagei. Vid nybyggnad går molsvarande
gräns vid 92 96. Vidare ligger ränlegarantin vid 5 % del försia årel av låneliden
för sådana enskilda fastighetsägare som vid ombyggnad kan påräkna avdrag vid
beskattningen för reparations- och underhållskostnader och som samtidigt kan
och önskar få räkna in fastighetens värde före ombyggnaden i låneunderiagei.
Väljer dessa fastighetsägare all inle räkna in ingångsvärdet i låneunderlaget
är den lägsta garanterade räntan, liksom för övriga ägare av flerfamiljshus,
3,4 % om byggnadsföretaget har påbönats under år 1978. Vid ombyggnad av enskilt
ägt flerfamiljshus är alllså de subventionerade lånen mindre och räntesubventionen
lägre än vid nybyggnad av sådant hus.
Belräffande
skälen för den nu beskrivna differentieringen kan följande sägas. Sedan ålskilliga
år har statsmakterna genom olika insatser försökt skapa neutralitet i kapitalkoslnadshänseende
mellan olika fastighetsägare och besitlningsformer. Därvid har insalser gjorts
både på skatlesidan och beträffande del statliga bostadsstödet. Såvitt gäller
beskattningen har åtgärderna i försia hand kommil alt la sikle på innehav av
egnahem. I samband med 1974 års bostadspolitiska beslul (prop. 1974:150, CU
1974:36, rskr 1974:372 saml SkU 1974:56, rskr 1974:374, SFS 1974:944) gjordes
ändringar inte bara i skattereglerna ulan i än högre grad i fråga om bostadsfinansieringssystemei.
Därvid avpassades de generella räntesubventionerna lill siatsbelånade hus med
hänsyn till de skilda effeklerna av skattereglerna för flerfamiljshus och
egnahem.
Även
i andra avseenden har ändringar gjorts för att nå en ökad neutralitet i kosinadshänseende.
Skatte- och finansieringsreglerna har inte bara en omedelbar inverkan på olika
boendeformer. I den mån de boende inte direkl berörs av skattereglerna - så är
1. ex. fallel för hyresgäster - uppkommer nämligen en ytteriigare neulralitelsaspekl.
Skattereglerna är olika för skilda fastighetsägare. Om ell flerfamiljshus ägs
av t. ex. elt allmännyttigt bostadsföretag eller en bostadsrättsförening sker
en schablonbeskattning. Ägs ell molsvarande hus av en enskild person eller ett
enskilt företag sker beskaUning enligt konventionell metod. En betydelsefull
skillnad mellan de nämnda ägarkalegorierna är den olika behandlingen av
reparations- och underhållskostnader. Vid schablonbeskattningen medges inget
avdrag för sådana kostnader under det alt fullt och omedelbart avdrag medges
vid
Prop. 1978/79:209 61
konventionell
beskallning. Mol bl. a. denna bakgrund får man se det tidigare redovisade
beslutet vid 1975/76 års riksmöte att i avvaktan på en översyn av skallereglerna
differentiera räntebidragsvillkoren i fråga om bostadslån vid ombyggnad av
flerfamiljshus.
Riksdagens
beslul år 1977 att behålla lånegränsen oförändrad vid 85 % för ombyggnad av
enskilt ägda flerfamiljshus logs i avvaktan på den översyn av skattereglerna
som riksdagen lidigare begärt. Vid nybyggnad höjdes däremot lånegränsen till 92
%.
Riksdagen
har i olika sammanhang uttalat sig för en översyn av skattereglerna, bl. a. för
att uppnå större enhetlighet och likformighet i bostadsfinansieringssystemei.
Mot
den nu redovisade bakgrunden finns del anledning atl undersöka vilka fördelar
som slår alt uppnå genom ändrade skatteregler. Närmasl till hands torde då vara
atl överväga i vad mån avdragsrätten för reparations- och underhållskostnader
kan anpassas med hänsyn till önskemålen om etl mer enhetligt finansieringssystem.
De överväganden och förslag som redovisas i del följande avser bara sådana
ombyggnadsarbeten där slalliga bostadslån utgår. Däremoi är del inte avsiklen
att nu behandla sädana vittomfattande frågor som rälten till avdrag för
reparations- och underhållskostnader över huvud taget. Således behandlas inle
frågan om normall avdrag för löpande underhåll och inte heller ombyggnader i
fråga om enskilt ägda flerfamiljshus som finansieras utan statligt slöd.
Spörsmål av denna omfaltning kräver utvidgade och mer ingående undersökningar.
Vidare torde del inte heller vara möjligt att pröva så långtgående ändringar
utan atl samtidigt komma in på frågor som rör andra inkomstslag. Avdrag för
reparationskostnader är inget speciellt för inkomstslaget annan fastighet. Molsvarande
frågor uppkommer även i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse.
På
längre sikt kan emellertid även mer genomgripande ändringar i fråga om bostadsfinansierings-
och beskattningsreglerna behöva prövas. F. n. övervägs inom
bostadsdepartementet formerna för atl nå fram till än större jämställdhet mellan
enskilda fastighetsägare, bostadsrättsföreningar och de allmännyttiga
bostadsföretagen belräffande reparations- och underhållskostnader. Frågor
rörande de boendes inflytande och möjligheler till påverkan på reparations- och
underhållskostnader är därvid angelägna atl närmare studera.
Likaså
bör i della sammanhang nämnas all en del av de senasi nämnda skattefrågorna är
sådana att de kan komma atl aklualiseras när regeringen skall ta ställning till
de förslag som har lagts fram av 1972 års skatteuiredning (SOU 1977:91) och företagsskatleberedningen
(SOU 1977:86). Detsamma gäller sådana speciella företeelser som andelshus och
bostadsrättsföreningar med strimlade lån. I denna del finns förslag i bosladsskattekommitléns
slutbetänkande (SOU 1976:11) som har remissbehandlals.
I
det följande redovisas alltså förslag som inte syftar längre än lill en lika behandling
av ny-, lill- och ombyggnad med statligt stöd av enskilt ägda
6 Riksdagen 1978/79. 1 saml Nr 209
Prop. 1978/79:209 62
flerfamiljshus.
En samtidig avsikt är alt ocksä skapa större likställdhet mellan olika fastighetsägarkategorier
i dessa fall. Skälen för differentiering av ränlebidragsvillkor och övre
lånegräns för ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus undanröjs genom alt
olikheterna i beskattningshänseende i fråga om reparations- och
underhållskostnader utjämnas. Vad som sägs om bostadslån gäller även för s. k. energispariån
och energisparbidrag som bl. a. kan utgå i samband därmed. Förslagen gäller
även för det statliga slödet i form av förhöjt låneunderlag och tilläggslån lill
sådan kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse som frän beskattningssynpunkl
är alt betrakta som flerfamiljshus och är i enskild ägo. Det bör redan här
påpekas atl syftet inle är atl avskaffa avdragsrätlen för reparationskostnader
i dessa fall ulan endast all ge den en form som ger bättre balans i kosinadshänseende
mellan olika kategorier av ägare och boende.
2.3.2
Ändrade avdragsregler och lånevillkor
öm
etl allmännyttigt bostadsförelag eller en bostadsrättsförening beviljas bostadslån
för ombyggnad kan den sammanlagda belåningen uppgå lill 100 96 resp. 99 96 av låneunderiagei.
Vidare utgår räntebidrag för den del av räntekostnaderna på lån inom låneunderiagei
som överstiger 3,4 96 det första året av lånetiden om byggnadsföretaget har
påbörjats under år 1978. Kostnaderna för ombyggnaden inverkar inle på
beskattningen. Skulle del däremot i detla fall vara fråga om en faslighet i
enskild ägo beviljas lån med 85 96 av låneunderiagel.och den garanterade räntan
är 5 96 om ingångsvärdet har räknats in i låneunderiagei. I del senare fallet
skulle emellertid avdrag medges vid inkomslbeskatlningen för den del av koslnaderna
som haft karaktär av reparation och underhåll. Dessa avdragsmöjligheter som kan
fördelas under maximall nio år förklarar också skillnaden i lånegräns och
garanterad ränta vid jämförelse med nybyggnad av flerfamiljshusfastighel i enskild
ägo. Lånegränsen vid sådan nybyggnad är 92 96 av låneunderlaget och den lägsta
garanterade räntan är 3,4 96.
Det
lorde inle vara möjligt all göra några generella uttalanden om de nu angivna
skatte- och lånereglernas effekl i enskilda fall. Del kan emellerlid konstateras
att avdragsrätlen för reparationskostnader i förening med de gällande
lånevillkoren i vissa fall ställer enskilda i ett betydligt gynnsammare läge än
t. ex. allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar. Storleken av
de ekonomiska fördelar som kan uppnås varierar. Här inverkar i huvudsak två
omständigheter, nämligen hur slor del av ombyggnadskosl-naden som skaliemässigl
är att hänföra lill reparation och underhåll samt del enskilda företagets eller
den enskilde avdragsberättigades inkomslförhållan-den i övrigt. Värdel av rälten
lill omedelbart avdrag för reparationskostnader stiger i takt med
fastighetsägarens övriga inkomster. I det sisinämnda avseendet verkar det
nuvarande syslemet åtskiljande inle bara mellan olika ägarkategorier utan även
mellan enskilda ägare i skilda inkomstlagen. De
Prop.
1978/79:209 63
privata
förelag eller personer som kombinerar fastighetsförvaltning med annan
förvärvsverksamhet, som ger överskott, har i regel betydligt större fördelar av
reparationsavdragen än de som ägnar sig åt enbart fastighetsförvaltning.
Del
bör också framhållas atl skillnaden i fräga om länevillkor för ny-, till-eller
ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus leder till att i och för sig likartade
åtgärder behandlas olika i läne- resp. skatlesammanhang. Det kan nämligen
hävdas - framför allt vid förvärv av en äldre faslighet med starkl eftersall
underhåll-alt en större eller mindre del av ombyggnadskostnaderna i praktiken
är atl se som en del av anskaffningskostnaden för fastigheten. Även i fall av
nu angivet slag beror del ekonomiska utfallel på hur stor del av koslnaderna
som skaliemässigl är omedelbart avdragsgilla och hur den avdragsberättigades
inkomstförhållanden gestaltar sig i övrigt.
Nu
angivna förhållanden medför snedvridningar på så säll atl förvärv av flerfamiljshusfastigheler
är förmånligare för vissa köpargmpper än för andra. Del bör också framhållas atl
en omedelbar avdragsräii för reparationskostnader kan antas ha etl siörre ekonomiskl
värde vid kortare och spekulativa innehav av en fastighel än vid långsikliga
innehav. I det sistnämnda fallet är den omedelbara avdragsrätlen för
reparationskostnader inte sällan av mindre intresse. Den enskilde
fastighetsägaren kan nämligen inle alllid genasi utnyttja möjligheterna till
avdrag för reparationskostnader. Så kan däremot vara fallel om han har
inkomster från annal håll än frän fastigheten. Önskemål har också framförts om möjligheler
lill ökad resullaluljämning i fråga om mer omfattande reparationsarbeten. En
aktivering av koslnaderna har beskrivits som önskvärda i dessa fall. De
gällande reglerna kan sägas gynna förvärv av spekulativ karaktär och del är
inte ovanligt atl priset på en fastighet vid förvärvet påverkas i höjande
riktning.
Som
tidigare framhållits måste den allmänna frågan om avdragsrätlen för reparations-
och underhållskostnader ses i ett siörre sammanhang. 1 den situation som nu är
aktuell, när ombyggnad och av ombyggnaden betingat underhåll finansieras med
starkt subventionerade statliga bostadslån, är förhållandena emellertid så
speciella all en särlösning får anses moliverad. Den nuvarande möjligheten lill
omedelbart avdrag för en del av kostnaden som ingår i underlaget för
bostadslånet ler sig varken lämplig eller skälig. I stället bör hela
ombyggnadskostnaden inom låneunderiagei kunna läggas till faslighetens
anskaffningsvärde och bli föremål för åriiga värdeminskningsavdrag. Som en
konsekvens av sädana ändrade skatteregler kan finansieringsvillkoren vid ny-
och ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus jämställas efiersom motiven för
differentiering av räntebidrag och övre lånegräns härigenom bortfaller. Någon
ändring av nuvarande bestämmelser vad avser möjligheten alt räkna in
ingångsvärdet i låneunderiagei bör därvid inle göras. Betydande fördelar från
både rättvisesynpunkt och administrativ synpunkt skulle uppnås om
finansieringsvillkoren blir enhetliga vid ny-, till-och ombyggnad av enskilt
ägda flerfamiljshus. En ändring med sådan
Prop.
1978/79:209 64
innebörd
medför att lån för ombyggnad av sådan fastighet skulle kunna beviljas med 92 %
av låneunderiagei och all den lägsta garanterade räntan blir lika stor oavsett ägarkategori.
De
ombyggnadsarbeten som utförs pä här berörda flerfamiljsfastigheter och där
bostadslån utgår är inte sällan av ganska genomgripande nalur. Som lidigare har
nämnts torde arbetena som regel ha inslag av både ombyggnads-och reparationskaraklär.
Enligl de beskattningsregler som f n. gäller måste en uppdelning göras mellan
dessa båda kategorier. Även om det många gånger kan stå klart hur den ena eller
andra åtgärden skall bedömas rent principiellt, är det här fråga om problem som
ofta är svära all lösa i de enskilda fallen. Det kan t. ex. vara svårt alt få
fram ulredning om vilka arbeten som har utförts och dessutom föreligger inte
sällan bristfälliga uppgifter om byggnadens lidigare beskaffenhet, öm nu hela
byggnadsprojektet i slort behandlas enligt samma regler blir en sådan
uppdelning i normalfallet onödig. Detta måste anses innebära en påtaglig
förenkling. Koslnaderna för samtliga de arbeten som omfattas av låneunderiagei
skulle för framtiden i stället läggas till byggnadens anskaffningsvärde. De
reparations- och underhållsåtgärder som utförs i samband med ombyggnad med stöd
av bostadslån och som ligger inom låneunderiagei skulle därmed berättiga lill
årliga värdeminskningsavdrag enligl de regler som gäller för ny-, till- eller
ombyggnad. Avdrag medges då i normalfallet med 1,5 eller 1,75 96 per år
beroende av om byggnaden är uppförd i betong o. d. eller trä. Till den del koslnaderna
avser sådana inventarier som exempelvis hissmaskiner medges s. k. förhöjt värdeminskningsavdrag
med mellan 5 och 10 961.
Om
man lägger hela låneunderiagei lill del anskaffningsvärde som berättigar lill
värdeminskningsavdrag, skulle en betydande förenkling kunna uppnäs vid
taxeringen samtidigt som bostadsfinansieringsreglerna kan göras mer enhetliga.
De förmånligare lånevillkoren motiverar atl även de 8 % av låneunderiagei, som
avser ägarens egna insalser, behandlas på samma sätt. För della talar också
rent praktiska skäl.
2.3.3
Vissa fötidfrågor
Om
de redovisade förslagen till förändringar av skalleregler och bostadsfinansieringsregler
genomförs uppslår vissa konsekvenser i andra avseenden som i alll väsentligt
hänför sig till olika lämplighelsfrågor i skallesammanhang.
Uppdelningar
mel[an ombyggnad och reparation färsålunda viss betydelse vid
fastighetstaxering. Fastighetstaxering kan vara allmän eller särskild. Allmän
sådan skall i princip ske vart femte år och innebär bl. a., atl taxeringsvärden
åsätts alla skattepliktiga fastigheter. Särskild fastighetstaxering, som äger
mm mellan två allmänna fastighetstaxeringar, blir aktuell om vissa närmare
angivna förändringar skett i fråga om en fastighel.
Vid
allmän fastighetstaxering åsätts elt taxeringsvärde som skall moisvara
Prop. 1978/79:209 65
75
"6 av faslighetens allmänna saluvärde. När detla värde fastställs beaktas inle
bara ny-, till- eller ombyggnad utan även mer omfattande reparations-och
underhållsarbeten. Sådana arbeten som har finansierats med bostadslän i flerfamiljshusfallen
kan utan vidare anlas vara sådana alt de måste beaktas vid en allmän
fastighetstaxering.
Gränsdragningen
mellan ombyggnad och reparation samt underhåll kan emellerlid också bli aktuell
i samband med särskild fastighetstaxering, öm nämligen förändringar i
byggnadsbeståndet ägt rum genom alt ny-, lill- eller ombyggnad har skett i
sådan omfattning att taxeringsvärdet bör ökas med minst en femtedel, dock minst
10 000 kr., skall nytt laxeringsvärde åsättas genom särskild
fastighetstaxering. Överstiger koslnaderna 1 milj. kr. skall nytt värde alllid åsättas.
Så länge enbart reparations- och underhällsarbeten utförts finns däremot inle
grund för särskild fastighetstaxering, inte ens om ålgärderna varil mycket
omfattande. I en hel del ombyggnadsfall blir det således alltjämt nödvändigt atl
dela upp koslnaderna. Emellertid medför de särskilda spärreglerna vissa
förenklingar härvidlag. Även om de sammanlagda koslnaderna överskrider
femtedelsspärren kan i de flesta fall en mer summarisk uppdelning göras för atl
utröna hur slor ombyggnadsdelen är och för all på så sätl kontrollera om nyll laxeringsvärde
behöver åsättas. F. n. ses de nu nämnda reglerna över av 1976 års fastighelslaxeringskommillé
(Fi 1976:05). Det kan därför länkas alt ytteriigare ändringar framdeles blir
aktuella.
De
nu föreslagna ändrade skattereglerna för reparations- och underhällskostnader
inom låneunderlaget i samband med statligt slöd lill ombyggnad av enskilt ägda
flerfamiljshus kan ocksä tänkas ge upphov lill en del nya problem.
Den
silualionen kan exempelvis föreligga alt även andra arbeten på fastigheten
utförs samtidigt med sådana som omfattas av en ombyggnad med statligt slöd. Om
så är fallel måste utredning förebringas om vilka arbeten som omfattas av bosladslåneprojektet
och vilka som ligger ulanför. Prövningen underlättas dock av att den skatiskyldige
redan i låneärendet måste förebringa noggrann ulredning om del projekt för
vilket bostadslån utgår. Det bör också nämnas atl bostadslåneprojeklen i regel
har sådan omfattning att endast undantagsvis ekonomiskl utrymme torde finnas
för andra samtidiga byggnadsarbeten på fastigheten. Reparationer och underhåll
som är belingade av ombyggnaden räknas som lidigare angivits normalt in i låneunderiagei
för bostadslån varför de inle bör vålla några särskilda problem i sammanhanget.
Vissa
svårigheter kan också tänkas om ombyggnadskoslnaderna överstiger det av lånemyndighelerna
fastställda låneunderiagei. 1 elt normall bostads-låneärende bör dock inte så
vara fallet.
De
problem som nu antytts är inle sådana atl de skulle nämnvärt öka arbetsbördan
för skattemyndigheterna eller kunna leda till missbruk av de föreslagna
reglerna. Av handlingarna i bosladslåneärendel och den skattskyl-
Prop. 1978/79:209 66
diges
räkenskaper bör klart kunna utläsas vilka arbeten som har ulförts och hur dessa
har finansierats.
Beslutssystemet
hos lånemyndigheterna med preliminärt och slutligt lånebeslul medför atl del
slutliga beslutet i de flesta låneärenden av denna typ kommer sä lång tid efter
det preliminära att minst en inkomsttaxering inträffar däremellan. Della är
oftast fallet oavsett hur omfattande ombyggnaden är eller om den sträcker sig
över mer än etl beskattningsår. 1 några fall inträffar del också atl slutligt lånebeslul
inle meddelas ulan att ansökan härom avslås, t. ex. på grund av för höga kosinader
eller alt ombyggnaden inle har ullorts på det sätt som har angetts i det
preliminära lånebeslulel. I dessa fall kommer beskattningen alt påverkas. Några
större svårigheier uppkommer inle om hela projektet slutförts och slutligt
lånebeslut har meddelats under ett och samma beskattningsår, någol som dock får
betraktas som undantagsfall. Skattemyndigheten kan då göra erforderiiga
rättelser. Avslås ansökan om slutligt beslul och vinner besluten laga kraft får
hela projektet bedömas enligl de regler som nu gäller, dvs. en uppdelning får
ske efter vad som ulgör ny-, lill- eller ombyggnad och vad som är reparation
och underhåll.
Molsvarande
gäller om bostadslån beviljas för en del av ombyggnadskostnaderna. Kostnaderna
för den delen skall dä läggas till del byggnadens anskaffningsvärde som berättigar
till värdeminskningsavdrag och värdeminskningsavdrag medges. Siluationen blir någol
mer besväriig när liden mellan preliminärt och slutligt lånebeslul sträcker sig
över flera beskattningsår och skiljaktigheter föreligger mellan det preliminära
och del slutliga lånebeslulel eller ansökan om slutligt beslul avslås.
Anlag
alt arbetena igångsätts år I och all enligt del preliminära lånebeslulel hela
projektet är lånegmndande. Låneunderlag och ombyggnadskostnader är preliminärt
lika stora. År 2 är arbetena slutförda och efter ansökan meddelar lånemyndighelerna
slutligt beslut i låneärendet. Vid laxeringen för år 1 har inga avdrag
medgivils eftersom man då utgått från atl koslnaderna i sin helhet skall
aktiveras. Vid laxeringen för år 2 konstateras emellerlid atl ombyggnadskostnaderna
överstiger låneunderiagei. Om alla kostnader har betalats under år 2 skall ocksä
eventuellt avdrag för viss del av mellanskillnaden mellan de verkliga
ombyggnadskostnaderna och låneunderiagen medges försl vid laxeringen för della
år. I detla fall blir silualionen densamma som om arbetena påbörjats och sluiförts
under etl och samma beskattningsår. Men antag atl delar av
ombyggnadskostnaderna har eriagts redan år 1 och atl dessutom kostnaderna för
de ålgärder som inte slutligt har godkänts för statligt slöd eller inte ingår i
låneunderiagei har utförts delta år. Dessa arbeten anlas lill viss del ha haft karaklär
av reparationer och underhåll.
I
detla fall skulle rätteligen avdrag ha medgivits redan vid taxeringen förär I
för de reparations- och underhällskostnader som ingår i den del av
ombyggnadsprojektet som slutligt inte har godkänts för slatligl låneslöd. Om däremoi
reparationerna skett är 2 lorde avdragei kunna medges vid
Prop.
1978/79:209 67
taxeringen
detta år trots alt likvid eriagts året innan. Inle heller uppkommer några
större svårigheier om likviden år I inle avser någon bestämd del av projektet,
åtminstone inte så länge den inle överstiger låneunderlaget enligl det slutliga
beslutet. Det fallel där både reparationer och underhäll, som slutiigl inle har
godkänts för belåning, har utförts och likvid för dem eriagts är I erbjuder
däremot vissa svårigheter. Den skallskyldige har i della fall -eftersom man ulgåll
från alt koslnaderna skulle aktiveras och inte uigöra reparationskostnader i
skatteteknisk mening - inte haft anledning yrka avdrag vid taxeringen förär 1
och denna härockså vunnit laga kraft. Även om fall av nu beskrivet slag lär bli
mindre vanliga i praktiken måste en lösning ges.
En möjlighet skulle därvid
vara atl ge den skatiskyldige rält atl i särskild ordning klaga på den försia
lagakraft vunna laxeringen. En annan utväg är atl medge avdrag vid taxeringen
för är 2 trots all avdragei rätteligen skulle ha beaktats vid del föregående årels
laxering. De fåtaliga fall som kan antas uppkomma i prakliken moiiverar
knappast alt speciella besvärsregler införs. Den sistnämnda lösningen är därför
atl föredra och lorde dessulom vara enklare alt hantera i praktiken. Vid
taxeringen för år 2 måste beskattningsmyndigheterna göra en ingående prövning
av projektet i dess helhet och försi vid denna tidpunkt blir del klariagl i vad
mån förutsättningarna för avdrag är uppfyllda.
Den sisinämnda lösningen
bör väljas och lämpligen utformas på så säll alt liden för uppdelning av
reparations- och underhållsarbeten föriängs med det ytteriigare antal år som
behövs. I det nämnda exemplet skulle alltså avdraget fä fördelas på åren 2, 3
och 4.
Ell molsvarande problem
kan uppkomma i fräga om värdeminskningsavdragen. Antag atl vissa arbeten har sluiförts
år 1 och förts upp på avskrivningsplan samt att värdeminskningsavdrag har
medgivits. Vid slutförandet av hela projektet är 2 visar del sig alt slutligt
bostadslån inle kan beviljas fullt ut eller atl ansökan om bostadslån avslås.
Del visar sig då aU värdeminskningsavdrag inle skall medges utan all i stället
reglerna om avdrag för reparationer och underhåll skall tillämpas. För aU
undvika komplikationer bör även här en samlad bedömning ske i slutskedet. Den enklaste
lösningen synes vara alt minska reparationsavdraget med det tidigare medgivna
värdeminskningsavdraget.
2.3.4
Behövliga lagändringar
De
i del föregående redovisade förslagen innefattar ändringar både i fråga om
finansiering och beskattning. Vid ombyggnad skulle stadiga bostadslån kunna
beviljas med 92 % av låneunderiagei. Vidare skulle ränlegarantin bestämmas till
3,4 96. 1 anslulning härtill skulle skattereglerna ändras på så säll atl avdrag
för reparationskostnader inle genasi medgavs utan all dessa i stället
aktiverades. Avdrag skulle då för framliden i stället medges i form av
Prop. 1978/79:209 68
årliga
värdeminskningsavdrag.
Nya
regler om lånebestämmelserna kommer atl utfärdas i särskild ordning om de nu
redovisade förslagen godtas av statsmakterna. I fråga om skattereglerna bör
följande ändringar göras.
Förslagen
berör bara enskilt ägda fasligheler som beskattas enligt konventionell metod.
I 25 § 2 mom. KL bör en bestämmelse las in om all ägare av sådana fasligheler inte
medges avdrag för sådana reparationer, som finansieras med stöd av bostadslån,
energispariån, energisparbidrag eller lilläggslån lill kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse. Vidare bör punkl 2 a av anvisningarna lill 25 § KL
komplelleras med en regel om alt i byggnads anskaffningsvärde skall inräknas
även reparationskostnader av nu nämnt slag. I punkt 7 av anvisningarna till 25
§ KL bör bestämmelser las in om räll till föriängd tid för reparaiionsavdrag.
För
alt underlätta kontrollen i dessa fall bör vidare föreskrivas atl länsbostadsnämnd
skall delge skattemyndigheterna både preliminära och slutliga lånebeslut i
berörda ärenden. Föreskrifter om della kan lämnas i administrativ ordning.
Den
ändrade behandlingen av reparationskostnader inverkar även på realisationsvinslberäkningen
vid försäljning av flerfamiljshus där ombyggnad har skett eller energibesparande
ålgärder har vidtagits med slatligl slöd. Eftersom även reparationskostnaderna
skall aktiveras i stället för alt dras av omedelbart, bör de behandlas som
förbättringskostnader vid vinstberäkningen. En bestämmelse om delta bör las in
i punkl 2 a av anvisningarna lill 36 § KL. De värdeminskningsavdrag som
medgivits skall återföras i indexuppräknat skick. Det sistnämnda följer av
gällande regler.
De
nya reglerna bör tillämpas i fråga om ombyggnadsarbeten och energibesparande
åtgärder för vilka preliminärt lånebeslul har meddelats efter utgången av år
1978.
Prop. 1978/79:209 69
Bilaga
4
Sammanställning
av remissyttrandena över PM (Ds B 1978:7) Ändrade beskattningsregler för hyresfastigheter'
De
föreslagna reglerna för behandlingen av reparationskostnader som bestriUs med
statligt lånestöd har fåll ell blandat mottagande. Förslagen avstyrks främsi av
de remissinslanser som förelräder näringslivet. Kritik framförs också med olika
styrka från remissinstanser som ansvarar för beskattning och taxering. Däremoi
är de remissinstanser som företräder bl. a. allmännyttiga bostadsföretag mer positivi
inställda och tillstyrker förslagen.
Förslaget tillstyrks eller
lämnas ulan erinran av kammarrätten i Jönköping, Göteborgs kommun.
Hyresgästernas riksförbund, HSB, Konungariket Sveriges sladshypotekskassa,
Malmö kommun, Spintab, SBC. SKBF, Bofäb, Riksbyggen, Sveiiges advokatsamfund,
SABO saml TÖR. Bosladsstyrelsen tillstyrker förslaget under förutsättning att
ytterligare ulredning sker. Länsstyrelserna i Stockholms saml Göteborgs och
Bohus län ullalar tvekan inför förslagen men utan atl avstyrka dem.
Hyresgästernas
riksförbund anser att gällande skatteregler i olika avseenden kommit alt
medföra beiydande orättvisor mellan olika fastighetsägarkategorier och mellan
boende i olika upplålelseformer. Enligt förbundet är del angeläget atl
orättvisorna undanröjs och man ser därför positivt pä de förslag som lämnats. Bofah
anser förslaget lill förbätlrade länevillkor ägnat atl underiätla saneringsverksamhelen.
Enligt SABO är effekten av de föreslagna ändringarna att enskilda
fastighetsägare från skatlesynpunkl jämställs med allmännyttiga bostadsföretag
vid ombyggnad med statligt stöd. Om delta medför ekonomiska svårigheter för
vissa enskilda fastighetsägare, finns dessa svårigheter redan nu för de
allmännyttiga bostadsföretagen. Följs ändringen av en nedgång i
ombyggnadsverksamheten indikerar detla enligl SABO elt behov av ökade generella
bostadspolitiska stödåtgärder för samlliga förelagsformer. TOR anser att förslagel
ur taxeringsleknisk synvinkel synes ägnat atl medföra förenkling genom alt
uppdelning normalt inte skall behöva göras mellan reparation och nybyggnad.
Förslagen
avstyrks däremot av RSV, kammarrätten i Stockholm, länsstyrelsen i Malmöhus
län, FAR, LRF, NBD, Sveriges fäsiigheisägareförbund, SBEF, Svenska
försäkringsbolags riksförbund samt SRS. Den kritik som framförs lar sikte dels
på att förslagel skulle inverka menligt pä saneringsverksamhelen saml dels på atl
de nya reglerna kan ge upphov till betydande praktiska svårigheter.
NBD
anser att ett förslag om neutralitet i beskattningen av flerfamiljshus ägda av
allmännyttiga bostadsföretag och enskilda personer eller enskilt
'
I denna bilaga återges remissyttrandena i vad de avser i promemorian avsnitt
2.
Prop. 1978/79:209 70
förelag
inte bör framläggas ulan alt frågan ses i etl siörre sammanhang, där man
generellt lar slällning lill reparaiionsavdrag i olika förvärvskällor. NBD
anser vidare alt en diskussion om neutralitet i beskattningen av flerfamiljshus
rätteligen bör föras på så sätl all jämslälldhel mellan enskild och allmännyttig
förvaltning kan nås antingen genom all alla flerfamiljshus beskallas efter konventionell
metod eller genom all samlliga flerfamiljshus beskattas efter den för
allmännyttiga förelag gällande schablonmetoden. Rent principiellt bör enligt NBD
olikheler i beskallningssitualionen inte lösas genom manipulation med graden av
räntesubventioner och lånegränser.
Även
i ålskilliga andra yitranden framhålls det angelägna i en översyn av reglerna
om rält lill avdrag för reparationskostnader. LRF anser det direkt olämpligl
all införa en kalegoriklyvning i fråga om avdragsreglerna för reparationskostnader.
Om avdragsreglerna skall ändras skall della gälla generellt och inle som nu
föreslagits endasi för de fastighetsägare som bestritt kostnaden med statliga
lån. SBEF påpekar alt schablonbeskattade allmännyttiga bostadsföretag har
möjlighet all - lill skillnad från enskilda faslig-hetsägare - fortlöpande göra
avsättningar med obeskattade medel för framtida reparationer. För de enskilda
fastighetsägarna uppkommer etl ackumulerat avdragsbehov. De problem som anses
sammanhänga med reparalionsavdragen i förening med de statliga länevillkoren
kan enligt SBEF inte isoleras pä det säll som skett i förslagel. Dessa frågor
bör utredas i ett större sammanhang. SBEF påpekar ocksä atl riskerna med
förslaget är atl saneringsverksamhelen upphör och atl i stället rivningar och
nybyggnad ökar. Även NDB och Sveriges fastighetsägareförbund påtalar riskerna
för minskad ombyggnadsverksamhet. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser en
översyn av reparationsreglerna angelägen. Länsslyrelsen påpekar atl förslagel
har vissa inle önskvärda effekter, bl. a. i form av spekulationer kring de häda
finansieringsmöjligheternas effekter i förening med skattereglernas innebörd.
Även RSV och bostadsstyrelsen kritiserar förslaget för atl det leder lill en
olika behandling av olika låntagarkalegorier.
RSV
anser alt det föreslagna systemet blir svärtillämpai och ger upphov till nya
gränsdragningsproblem. Enligl RSV kommer de fastighetsägare som kan ordna
finansieringen alt först låna till reparationsarbeten på den allmänna marknaden
och därefier ansöka om bostadslån endast för ombyggnadsdel i de fall detla med
hänsyn lill bl. a. ägarens inkomslförhållanden lönar sig. Även SBEF redovisar
liknande åsikt. Enligt NBD bör inte vår redan mycket komplicerade skattelagstiftning
ytteriigare tyngas av en för vissa situationer gällande särregel för avdrag för
reparationskostnader. NBD anser vidare atl en väg ur del stora
samhällsproblemet med s. k. improduktiva invesieringar (diamanter, konst,
medaljer osv.) är atl stimulera samhällsnytliga investeringar. Den föreslagna
specialregleringen försämrar för enskilda alt äga flerfamiljshus och
diskriminerar fastighetsförvaltning som rörelsegren jämfört med andra näringar,
där enskilda invesieringar flr skallekredit.
Sveriges
fastighetsägareförbund, NBD och SBEF anser atl en fastighetsägare
Prop.
1978/79:209 71
bör
ha rätt att välja mellan att tillämpa äldre regler eller att begagna sig av de nya
bestämmelserna. Dessa remissinstanser anser även att de föreslagna förmånligare
lånereglerna börgenomföras utan alt förden skull avdragsrätlen begränsas.
En del enskildheter i de
föreslagna reglema har också kritiserats. Några remissinslanser har lagil upp
frågan om sådana ombyggnadskoslnader som överstiger del av lånemyndighelerna
fastställda låneunderiagei, s. k. över-kostnader. Elt molsvarande problem
gäller när reparationer samtidigt sker på s. k. icke samhällsnytliga lokaler,
dvs. affärs- och butikslokaler, verkstäder m. m. Bostadsslyrelsen ifrågasätter
i denna del om inte avdragsräii för underhållskostnader hell borde avskaffas i
samband med ombyggnad och reglerna för bostadslån samtidigt ändrades i huvudsak
enligl utredningsförslaget. Länsslyrelsen i Stockholms län föreslår all hela
kostnaden för om- och tillbyggnad samt reparation i dessa fall skall tillföras
avskrivningsunderlaget. Även NBD, Sveiiges fastighetsägareförbund och SBEF
påtalar de svårigheier som uppkommer i förevarande avseenden. 5'6£'f anser alt alla
kosinader som inle finansieras med statliga lån skall behandlas enligt
nuvarande regler.
Konungariket
Sveriges sladshypotekskassa och Spinlab anser att låneunderlaget framdeles bör
omfaita de godkända ombyggnadskoslnaderna.
De
föreslagna reglerna innebär all årliga värderingsavdrag i regel skulle komma
att medges med 1,5 % eller 1,75 % av reparationskostnaderna. Flera remissinstanser
har ansett dessa procentsatser för låga. Hit hör bl. a. RSV, LRF, NBD. SBEF och
Svenska försäkringsbolags riksförbund. 5Ä£/ framhåller att den fysiska och
ekonomiska varaktighetsliden för de tillgångar eller de ålgärder som vidtagits
i hithörande fall oftast bara uppgår lill mellan IO och 15 år. Med hänsyn
härtill och amorteringstiden pä ombyggnadslånen synes en rimlig avskrivningstakl
uppnås om procentsatsen sätts lill 5 %. Den bör då avse alla kosinader som
inräknas i låneunderiagei.
Enligl
FAR slrider de föreslagna reglerna förbehandlingen av reparationskostnader mot
bestämmelserna i 15 § bokföringslagen, som förbjuder aktivering av
reparationskostnader utom i vissa fall. FAR anser del olämpligl alt låta
skatteregler styra redovisningen. SABO framhåller atl enligt förslagen skall ombyggnadskoslnader
som finansieras med slalligt slöd framdeles alllid aktiveras i
skallesammanhang. Enligt SABO:s mening bör samma princip gälla vid
redovisningen. Någon form av redovisningsanvisningar som ger förelagen
möjlighet all komma lill rätta med problemen - eventuellt till värderingsreglerna
i aktiebolagslagen - bör skyndsamt utarbetas.
/-Slefteriyser
klarlägganden av bl. a. hur man skall förfara vid ulrangering av reparations-
och underhållsarbeten för vilka koslnaderna aktiverats. Även Sveriges
fastighetsägareförbund framför kritik i denna del. Även den skattemässiga
behandlingen av bidrag enligl energisparförordningen bör klargöras. Även
kammarrätten i Stockholm tar upp sisinämnda fråga. Bostadsslyrelsen anser alt
den beslämmelse om valfrihet då det gäller ingångsvärdet som nu finns i 24 §
bostadsfinansieringsförordningen bör utgå i förenklingssyfte.
Prop.
1978/79:209 72
Vidare
bör de nya reglerna gälla även i fråga om län enligl kungörelsen (1976:789) om förbältringslån
och bostadslånekungöreLsen (1967:552).
Länsstyrelsen
i Sloekholms län påpekar att i slutligt låneunderlag ingår räntekostnader under
byggnadstiden och alt ett visst dubbelavdrag blir följden om även denna del
tillförs avskrivningsundertaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar pä en del oklarheier
till följd av systemet med preliminära och slutliga beslut i låneärendet. SÖZir
fö rutsätter all förslagel om aktiveringen inte skall rnedföra någon ändring av
nu gällande regler för kapitalbeskattningen av byggföretag.
NBD
och SBEF anser en övergång frän förslagsvis är 1980 nödvändig för att
vidmakthålla en jämnare igångsättning.
Prop.
1978/79:209 73
Innehåll
Propositionen.................................................... ...... I
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1
Författningsförslag............................................. 2
Uldrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1979,... 15
1 Inledning..................................................... 15
1.1
Bostadsskattekommitténs förslag (SOU
1976:11) 15
1.2
Departementspromemorian (Ds B 1978:7)... 16
2 Föredragandens
överväganden........................ 17
2.1
Allmänna utgångspunkter......................... 17
2.2
Beskattningen av s. k. andelshus.............. 20
2.3
Bostadsföreningar med fördelade lån.......... 24
2.4
Ändrade regler för vissa
reparationsavdrag.. 30
3
Hemställan.................................................. 34
4
Beslul......................................................... .... 34
Bilaga I Bostadsskattekommitténs
överväganden och förslag 36
Bilaga
2 Sammanställning av remissyttrandena över bostadsskatte
kommitténs slutbetänkande (SOU 1977:11, Bostadsbeskatt
ning II).................................................. 38
Bilaga 3 Ändrade
beskattningsregler för hyresfastigheter (Ds B
1978:7)................................................. 47
Bilaga
4 Sammanställning av remissyllrandena över PM (Ds B 1978:7)
Ändrade
beskattningsregler för hyresfastigheter 69
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
52 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (49)
49 kopplingar i 33 dokument.
- SOU 2000:34 Likformig och neutral fastighetsbeskattning - del 1 s. 60 om s. 24 · s. 380 om s. 25 i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- Prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisationen i texten
- Prop. 1986/87:45 om lindring av församlingsskatt, vissa inkomstskattefrågor, m.m. i texten
- Prop. 1985/86:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m. (kompletteringsproposition) i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- HFD 2013 ref. 6 om s. 24 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 1, 1986 s. 74 · s. 76 i texten · dokumentnivå