4 kap. 1 §

Det som i svensk lag är föreskrivet om förmynderskap för underårig ska också tillämpas på en underårig svensk medborgare som inte har hemvist i landet. Om förmynderskap är anordnat för en sådan underårig i hans eller hennes hemvistland, får rätten dock besluta att förmynderskap inte ska vara anordnat enligt svensk lag. Detta gäller dock inte om särskilda skäl motiverar att förmynderskap är anordnat här i landet.

Regeringen får i enskilda fall för ett förmynderskap för underåriga svenska medborgare, som har hemvist i ett annat land än Sverige, meddela särskilda bestämmelser angående vården av den underåriges värdehandlingar och förordna en svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara över- förmyndare. Regeringen prövar en fråga om entledigande av en sådan överförmyndare.

Ersättning till en överförmyndare för ett förmynderskap som avses i första stycket och som är anordnat enligt svensk lag betalas med statliga medel. Detsamma gäller ersättning till förmyndare i den utsträckning ersättningen inte enligt 12 kap. 16, 16 a, 16 b eller 17 § föräldrabalken ska betalas med medel som tillhör den underårige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om ersättning till överförmyndare.