Lagrum · SFS 1921:225
39 a §
2 kap.
Författningen är upphävd genom SFS 1987:672. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades. Utgöres egendomen av penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:000) till och med den dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 30 §, kan han förklaras skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det att han mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för sådan tid beräknas enligt 5 § räntelagen.
Den som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som åter bäres har rätt till ersättning därför, om ej särskilda skäl föreligga däremot.
Återvinnes säkerhet som grundas på inteckning, skall inteckningshand lingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske, skall ersättning utgå.
Lydelse enligt SFS 1975:646 (ändringsregistret)
Tillämpas i
1 avgörande som anger lagrummet, äldst först.
- RH 1989:104 1988