Lagrum · SFS 1946:817
1 §
I mål eller ärende vid en svensk domstol får domstolen besluta att bevis ska tas upp vid en utländsk domstol. Sådan bevisupptagning får avse syn, skriftligt bevis eller förhör med vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran, målsägande eller den som avses i 36 kap. 1 § andra eller tredje styckena rättegångsbalken.
Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig.
Lydelse enligt SFS 2022:623 (svenskforfattningssamling.se)
Tillämpas i
3 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- NJA 1990 s. 273 1990
- NJA 1991 s. 512 1991
- NJA 1993 s. 213 1993