41 §

1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras med större belopp än som följer av bestämmels erna i denna lag eller annars föreskrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det utbetalningstillfälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbe talning av dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skattemyndighet med stöd av 45 § 3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag. Lag (1992:680) .

2 mom. Om den ersättning, som skulle återstå sedan skatteavdrag för kvarstående skatt har gjorts, understiger vad den skattskyldige behöver för sitt eget och familjens underhåll, skall skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att skatteavdrag inte skall göras med större belopp än att den skattskyldige har medel som behövs för hans eget och familjens underhåll (förbehållsbeloppet).

Förbehållsbeloppet beräknas enligt 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken. Har ett förbehållsbelopp bestämts i ett beslut om utmätning av lön i ett mål hos kronofogdemyndigheten, skall detta förbehållsbelopp tillämpas under den tid beslutet gäller också i fråga om avdrag för kvarstående skatt.

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbetalningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.