Sök i Ratio Lex

Angående naturvårdsforskningens organisation och statsbidrag till avloppsreningsverk m. tji

1968-02-23 · 47 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:37, Angående naturvårdsforskningens organisation och statsbidrag till avloppsreningsverk m. tji

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1968

1

Nr 37

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående naturvårdsforskningens

organisation och statsbidrag till avloppsreningsverk

m. tji.; given Stockholms slott den 23

februari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om en samordnad och utbyggd naturvårdsforskning

på grundval av 1964 års naturresursutrednings arbete.

Området för denna forskning föreslås omfatta naturvården, till vilken

även hänförs vatten- och luftvården, samt biociderna. För ledningen av

forskningen föreslås att en forskningsnämnd inom naturvårdsverket inrättas

den 1 juli 1968. Verkschefen bör bli ordförande i nämnden, som i övrigt

till övervägande del bör bestå av forskare. För att bereda forskningsfrågorna

föreslås vidare att ett forskningssekretariat inrättas.

Vidare behandlas frågan om att inrätta en särskild beredning på regeringsnivå

för frågor på naturvårdsområdet och inom vissa delar av den fysiska

samhällsplaneringen. I beredningens uppgifter bör ingå såväl forskningsfrågorna

som de praktiskt inriktade frågorna.

För budgetåret 1968/69 föreslås att 7 milj. kr. anvisas till naturvårdsforskning.

Det föreslås också att bestämmelserna om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

ändras. Syftet är att stimulera kommunerna att bygga

effektivare reningsverk. Statsbidrag bör inte längre utgå till byggande av

vattenförsörjningsanläggningar. Stödet bör i stället helt inriktas på att främ
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

ja byggande av avloppsreningsverk med långt gående rening. Vidare föreslås

att bidrag skall kunna utgå till kostnaderna för restaurering av förorenade

vattenområden. Bidragsramen för nya avloppsreningsverk föreslås

för nästa budgetår bli 40 milj. kr. Totalt begärs till bidrag till avloppsreningsverk

m. m. 84 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

23 februari 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist, Sven-Eric Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om naturvårdsforskningens

organisation och statsbidrag till avloppsreningsverk

m. m. och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 11 s. 179 och 180) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Naturresursforskning

och Bidrag till vatten- och avloppsanläggningar för budgetåret

1968/69 beräkna ett anslag av 7 milj. kr. resp. 84 milj. kr. Jag anhåller

att nu få anmäla dessa frågor.

Inledning

1964 års naturresursutredning1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 23 april 1964, har avlämnat två betänkanden, nämligen

»Miljövårdsforskning I. Forskningsområdet» och »Miljövårdsforskning II.

Organisation och resurser» (SOU 1967: 43 och 44).

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av vattenöverdomstolen,

försvarets forskningsanstalt (FOA), medicinalstyrelsen, giftnämnden,

statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium, statens

institut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, sjöfartsstyrelsen,

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), byggnadsstyrelsen,

statens planverk, statskontoret, naturhistoriska riksmuseet, universitetskanslersämbetet,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen,

statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen, kommerskollegium,

Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens vattenfallsverk, statens 1

1 Ledamöter generaldirektören Bror Rexed, ordf., leg. läkaren Erik Bolinder, professorn

Sven Brohult, direktören Ingmar Eidem, överdirektören Valfrid Paulsson, apotekaren Rune

Lönngren och departementsrådet Allan Johansson. Numera avlidne generaldirektören Börje Lundgren

var ordf. till maj 1966 och överdirektören Sören Lane ledamot ti o. m. juni 1967.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens

råd för samhällsforskning, statens råd för atomforskning, forskningsrådens

samarbetsdelegation, internationella meteorologiska institutet, styrelsen

för skogshögskolan, viltforskningsrådet, statens växtskyddsanstalt,

statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för lantbrukslrögskolan, statens

råd för skogs- och jordbruksforskning, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning,

styrelsen för veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt,

statens tekniska forskningsråd, Svenska silikatforskningsinstitutet,

statens konsumentråd, korrosionsinstitutet, Vetenskapsakademien, Skogsoch

lantbruksakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, livsmedelsstadgekommittén,

Sveriges industriförbund, AB Atomenergi, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges laritbruksförbund,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska jägareförbundet, Vattenvärnet,

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,

Fiskefrämjandet, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska teknologföreningen.

Skrivelser i ämnet har inkommit från riksantikvarieämbetet, Sveriges

ornitologiska förening, Föreningen för vattenhygien, Naturvårdsrådet i Göteborgs

och Bohus län och Föreningen för giftfria livsmedel.

Statens naturvårdsverk har i skrivelse den 9 november 1967 föreslagit

att bestämmelserna om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

ändras.

Efter remiss har yttranden över naturvårdsverkets förslag avgetts av riksrevisionsverket,

länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands

län, 1964 års naturresursutredning, Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Vattenvärnet och Föreningen för vattenhygien.

I fråga om flera av utredningens och naturvårdsverkets förslag behövs inte

beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas

dock även vissa av dessa förslag.

Naturresursforskningen

Nuvarande ordning

Forskning och undersökningsverksamhet inom naturvårdsområdet (naturresursområdet)

— till vilket även hänförs vatten- och luftvårdsområdena

— samt rörande kemiska bekämpningsmedels (biociders) verkningar m. m.

bedrivs vid ett mycket stort antal institutioner. Förutom vid universiteten

och vissa högskolor bedrivs sådan forskning och undersökningsverksamhet

vid olika statliga laboratorier. Ett forskningsinstitut drivs gemensamt av

staten och industrin.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1068

Luftvårdsforskning förekommer vid universiteten i Uppsala och Stockholm,

vid de tekniska högskolorna samt vid skogs- och lantbrukshögslcolorna.

Vid statens växtskyddsanstalt undersöks luftföroreningarnas inverkan

på växtligheten. Vid statens institut för folkhälsan och karolinska institutet

bedrivs forskning om luftföroreningarnas medicinska och hygieniska verkningar.

Bilavgasproblemet studeras vid ett med statliga medel finansierat

laboratorium i anslutning till AB Atomenergis anläggningar i Studsvik. Institutet

för vatten- och luftvårdsforskning bedriver forskning om de industriella

luftföroreningsproblemen. Vid internationella meteorologiska institutet

utförs mätningar av luftens föroreningshalt.

Forskning om olika vattenvårdsproblem förekommer vid universiteten, de

tekniska högskolorna samt skogs- och lantbrukshögskolorna. Vid SMHI, fiskeristyrelsens

havsfiskelaboratorium samt statens vattenfallsverk bedrivs

hydrologisk forskning. Utvecklingsarbete på vatten- och avloppsområdet utförs

bl. a. vid AB Atomenergi. De industriella vattenföroreningsfrågorna behandlas

vid bl. a. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Vid statens

institut för folkhälsan och statens bakteriologiska laboratorium behandlas

vattenfrågorna ur hygienisk synpunkt. Fiskeribakteriologiska problem studeras

bl. a. vid fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium i Lysekil och dess

sötvattenslaboratorium vid Drottningholm. Statens naturvårdsverks undersökningslaboratorium

gör sådana utredningar på vattenvårdsområdet som

behövs för verkets löpande verksamhet medan länsstyrelsernas naturvårdsenheter

och kommunala organ svarar för undersökningar av de lokala vattenförhållandena.

Också inom naturvårdsområdet i övrigt bedrivs forskning. Markvårdsfrågor

behandlas vid universiteten samt lantbruks- och skogshögskolorna.

Undersökningar och inventeringar på växt- och djurområdena utförs vid

universiteten samt vid naturhistoriska riksmuseet. Vid universiteten bedrivs

vidare naturgeografisk forskning. Viltforskning förekommer vid universiteten,

skogshögskolan, naturhistoriska riksmuseet och statens veterinärmedicinska

anstalt.

Forskning om biocidernas verkningar m. m. bedrivs vid universiteten, de

tekniska högskolorna samt skogs-, veterinär- och lantbrukshögskolorna.

Mätningar av biocidhalten i naturen utförs vid bl. a. naturhistoriska riksmuseet,

statens veterinärmedicinska anstalt och undersökningslaboratoriet

vid statens naturvårdsverk. Biocidförekomsten i livsmedel undersöks vid

statens institut för folkhälsan och statens växtskyddsanstalt. Biocidundersökningar

utförs vidare vid yrkesmedicinska kliniken vid Lunds lasarett.

De institutioner som här nämnts tillhör sex olika departements verksamhetsområden,

nämligen försvars-, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-

och jordbruksdepartementens.

Resultaten av forskningen och undersökningsverksamheten på förevarande

områden utnyttjas av bl. a. ett flertal statliga myndigheter. Främst bland

dessa är statens naturvårdsverk och giftnämnden. Även social-, veterinär-,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

fiskeri-, lantbruks-, skogs- och domänstyrelserna samt statens planverk representerar

avnämarintressena.

Medel till forskningen och undersökningsverksamheten anvisas över ett

flertal statliga anslag och av flera forskningsfonder. Dessa medel uppgår innevarande

budgetår till ca 12 milj. kr. Härav utgör 5 milj. kr. ett särskilt

anslag för naturresursforskning under nionde huvudtiteln. 1964 års naturresursutredning

beslutar om fördelningen av detta anslag, övriga medel —

7 milj. kr. — tillförs forskningen och undersökningsverksamheten via bl. a.

olika statliga forskningsråd och inrättningar samt forskningsfonder såsom

riksbankens jubileumsfond, Norrlandsfonden och malmfonden. Utöver

nämnda 12 milj. kr. utgår betydande belopp till här avsedd forskning inom

ramen för anslagen till universiteten och högskolorna.

Utredningen

Utredningen framhåller att den som underlag för sina ställningstaganden

behövt uppgifter om praktiska problem och forskningsfrågor på naturresursområdet.

För att samla in och sammanställa detta material anlitade utredningen

ett stort antal experter och fann materialet så värdefullt att den

redovisat det i ett särskilt betänkande (Miljövårdsforskning I. Forskningsområdet).

Utredningen framhåller att den utan att ta ställning till varje enskildhet

i det omfattande materialet godtar huvuddragen i experternas bedömningar.

Utvecklingen i framtiden kan emellertid, understryker utredningen,

skjuta andra problem i förgrunden än dem som behandlats i betänkandet

och därmed ändra frågeställningarnas aktualitet. En fortlöpande omprövning

av dessa måste därför ske. Materialsammanställningen bör dock

enligt utredningen tjäna som underlag för planeringen av forskningen under

den närmaste framtiden.

Forskningsområdet

Forskningsområdets avgränsning. Problemen i samband med naturresursernas

bevarande och utnyttjande spänner över ett stort område. Utredningen

anser det därför nödvändigt att avgränsa det forskningsområde den

avser behandla. Utredningen tar växelspelet mellan människan och hennes

naturmiljö till utgångspunkt för denna avgränsning.

Genom att utnyttja naturresurserna påverkar och omvandlar människan

sin omgivning men samtidigt återverkar miljöförändringarna på människan

själv. Från människans synvinkel är det enligt utredningen väsentligt att

klarlägga denna återverkan och att finna metoder att avlägsna eller motverka

de negativa effekterna av miljöförändringarna.

Sådan naturresursforskning, som är inriktad på det kommersiella utbytet

av naturresursernas utnyttjande, kan enligt utredningen med nämnda ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

gångspunkt anses falla utanför forskningsområdet. Forskning rörande den

tekniska och ekonomiska sidan av utvinningen av t. ex. malm eller andra

icke förnyelsebara naturresurser hör således inte till forskningsområdet. Produktionsinriktad

forskning på jord- och skogsbrukets samt yrkesfiskets

områden liksom forskning rörande utnyttjandet av förnyelsebara naturresurser

i ekonomiskt syfte räknar utredningen inte heller dit. Detsamma gäller

användningen av vattenkraft eller andra s. k. flödesresurser för energiändamål.

Utredningen framhåller att dessa forskningsinriktningar självfallet

bär stora kontaktytor med naturresursforskningen. Väsentliga delar av

det svenska landskapet får sin prägel av jordbruk och skogsbruk, vilkas utformning

därmed blir en miljövårdsfråga av högsta rang. Forskning rörande

den lämpliga användningen av bekämpningsmedel, valet av sådana och inverkan

av olika slags gödsling kan bidra till att undvika miljövårdsproblem.

Sådan forskning bör dock enligt utredningens mening i huvudsak bedrivas

inom jordbruksforskningens och den skogliga forskningens ram.

De industriella processernas utformning påverkar i hög grad bl. a. de industriella

utsläppen och inverkar därmed på miljövårdsfrågorna. Det är

därför enligt utredningen angeläget, att miljövårdsaspekterna i växande

omfattning beaktas också inom den tekniska forskningens ram.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen måste emellertid i de

flesta fall bedrivas som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete.

Denna forskning är i regel så kostnadskrävande, att dess finansieringsfråga

kan lösas endast om forskningsresultaten kan bedömas bli kommersiellt

utnyttjade. Detta slag av forskning är därför en uppgift för i första

hand industrin.

Naturresursforskningen kommer enligt utredningen att i väsentlig utsträckning

ha en biologisk, särskilt ekologisk inriktning. Enligt utredningens

uppfattning bör därför forskning rörande den arkitektoniska eller sociala

miljö, som staden och övriga samhällsbildningar utgör, inte anses tillhöra

forskningsområdet. Till detta bör dock höra forskning rörande olika slag av

föroreningar i och från samhällena.

Utredningen har inte behandlat forskning rörande radioaktiv strålning

och buller. Den framhåller dock, att både radiakområdet och bullerområdet

får anses vara delar av naturresursområdet i vid mening. Vad gäller radioaktiv

strålning framhåller utredningen att inom detta område pågår en omfattande

forskning. Frågan huruvida forskning rörande buller skall hänföras

till naturresursforskning och ingå i den föreslagna forskningsorganisationens

uppgifter bör enligt utredningen tas upp i samband med att en

statlig myndighet ges det administrativa ansvaret för åtgärder mot buller.

Naturresursforskningen bör enligt utredningen omfatta problem som avser

förlust av naturkapital. Den bör också ta upp frågor som avser en ökning

av naturkapitalet. Den medicinska forskningen utgör en betydelsefull

del av forskningen rörande människan och hennes omgivning. Framför allt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

gäller det här den del av den medicinska forskningen som syftar till att kartlägga

effekter av olika miljöfaktorer på människan, i första hand omgivningshygien

och toxikologi.

Den allmänna målsättningen för naturresursforskningen bör enligt utredningen

vara att klarlägga tillvägagångssätten för att behålla eller skapa

en för människan livsvänlig naturmiljö.

Den med tillsynen förenade undersökningsverksamheten på föroreningsområdet

bör enligt utredningen inte falla inom forskningsområdet utan tillhöra

det administrativa ansvarsområdet. Den livsmedelshygieniska rutinkontrollen

åvilar särskilda samhällsorgan och betraktas inte heller av utredningen

som naturresursforskning.

God hushållning med naturvärdena och bekämpande av föroreningarna

i naturen i vid bemärkelse betecknar utredningen som vård av den yttre

miljön eller av naturmiljön. Som konsekvens härav kallar utredningen den

forskning utredningen har att framlägga förslag om för miljövårdsforskning.

Denna innefattar enligt utredningen luftvårds-, vattenvårds- och övrig

naturvårdsforskning samt biocidforskning.

I det följande redovisas en kort sammanfattning av den materialsammanställning

om de olika forskningsområdena, som gjorts av utredningens experter.

Luftvårdsforskning. Luftföroreningar kan definieras som ämnen, vilka

tillförs atmosfären genom människans verksamhet och som är så talrika

och har sådan varaktighet att de innebär risk för människornas hälsa, välbefinnande

och trivsel. De kan också vålla skador på djur, växter och material

och skapa förändringar i väderlek och klimat.

Den fortgående urbaniseringen och stigande energiförbrukningen är de

främsta orsakerna till de ökade luftföroreningsproblemen i Sverige. Under

de senaste 30 åren har befolkningen i tätorterna ökat med en miljon människor,

vilket innebär att 73 % av Sveriges invånare i dag bor i tätorter.

År 1975 beräknas siffran ha stigit till 80 %. Energiförbrukningen har ökat

från 160 miljarder Mcal1 år 1955 till 280 miljarder Mcal år 1965.

Merparten av luftföroreningarna härrör från industrier, uppvärmningsanläggningar,

motorfordon och anläggningar inom jordbruket samt från anläggningar

för kraftalstring och förbränning av sopor och annat avfall.

De luftföroreningar som kommer från industrin är av skilda slag. Med

hänsyn till verkningarna har de indelats i stoft, frätande och giftiga gaser

samt illaluktande ämnen. Stoftutsläppen, som överstiger mer än 200 000 ton

per år, kommer framför allt från den metallurgiska industrin samt från cement-

och stenindustrin.

Utsläpp av frätande och giftiga klor-, fluor-, kväve- och svavelhaltiga gaser

sker framför allt från den kemiska industrin. Stora svaveldioxidutsläpp

1 1 Mcal = 1 miljon kalorier.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968 9

sker emellertid också från industrier med stor förbrukning av eldningsolja

samt från sulfitcellulosafabriker med lutförbränning. Totalt överstiger industrins

årliga svaveldioxidutsläpp 300 000 ton.

Illaluktande ämnen är nära förknippade med livsmedels- och sulfatcellulosaindustrin.

Under senare år har dock luktreducerande metoder börjat

användas i större utsträckning. Goda möjligheter finns att i samband med

utbyggnaden och koncentrationen av sulfatcellulosaindustrin avsevärt minska

luktolägenheterna.

Läget i fråga om luftföroreningar har förbättrats trots den ökade produktionsvolymen

inom industrin. Utsläppen per ton produkt har kraftigt

minskat inom de flesta industrityper. Ofta har också den totala utsläppsmängden

minskat trots en kraftigt ökad produktion.

Föroreningarna från uppvärmningsanläggningar har emellertid tilltagit

genom den ökade användningen av eldningsolja. År 1963 användes olja vid

uppvärmningen av 79 % av alla lokaler. År 1970 beräknas motsvarande procentsiffra

vara 89 och år 1975 95. Huvuddelen av svavlet i oljan omvandlas

vid förbränningen till svaveldioxid. Det årliga utsläppet av svaveldioxid

i samband med uppvärmning av lokaler uppskattas till 150 000 ton. På

grund av ofullständig förbränning bildas dessutom kolväten och sotpartiklar.

Det årliga sotutsläppet beräknas till 10 000—15 000 ton. Den pågående

utbyggnaden av kommunala fjärrvärmeverk med kombinerad el- och värmeproduktion

bör kunna leda till förbättringar ur luftvårdssynpunkt.

Motorfordonens förorening av luften är betydande. Avgaserna från ett

bensindrivet fordon innehåller 150—200 olika ämnen, av vilka endast en

mindre del hittills identifierats. De ämnen, som uppmärksammats mest är

koloxid, kolväten, nitrösa gaser och blyföreningar. Det årliga utsläppet av

dessa ämnen via avgaserna uppskattas för Sveriges del till en miljon, 100 000,

30 000 resp. 2 000 ton. Föroreningshalten är olika för olika fordonstyper

och vaiierar dessutom med körförhållandena. Koloxidutsläppet per km

är sålunda dubbelt så stort vid en medelhastighet av 15 km/tim. som vid

40 km/tim. Mycket talar för att bilavgasproblemet kommer att ytterligare

föivärras. Bilparken växer nämligen för varje år och föroreningsnivån i de

större städerna kan väntas öka ännu snabbare då flera bilar inte bara betyder

flera föroreningskällor utan också en ökad benägenhet för trafikstockningar

med åtföljande lägre hastigheter.

Mängden sopor per person och år ökar kraftigt. Allt större del av avfallet

förstörs genom förbränning. Rökgaserna från sopförbränningsanläggningarna

blir samtidigt mer och mer frätande genom den ökade förbrukningen

av plast, vilken innehåller bl. a. klor.

Luftföroreningarna vållar skador av olika slag. För människan är det

luftföroreningarnas långtidsverkningar som är den allvarligaste risken. Risker

föreligger bl. a. för sjukdomar i de övre luftvägarna. Även djur och

växter skadas liksom olika slag av material. Metaller rostar, textilier, läder

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

och papper blir sköra och missfärgade, gummi spricker sönder och förlorar

sin elasticitet, glas etsas och byggnader vittrar sönder. Dessa skador medför

stora kostnader i fråga om underhåll och reparationer. Kostnaderna enbart

för materiel som förstörts genom luftföroreningar uppskattas i Sverige till

200 milj. kr. per år.

Även om luftföroreningssituationen i Sverige är bättre än på många håll

utomlands är den inte tillfredsställande. Luftvårdsarbetet måste därför inriktas

på att förhindra vidare nedsmutsning av luften så långt detta är tekniskt

och ekonomiskt möjligt.

Om luftvårdsarbetet skall bli framgångsrikt, krävs ökade kunskaper om

luftföroreningarna. Vetskap måste erhållas om vilka kvalitativa och kvantitativa

verkningar luftföroreningarna har och hur de bäst kan förebyggas

och hållas under kontroll. Såväl grund- som målforskning behövs således.

På metodforskningsområdet gäller det framför allt att utveckla olika mätmetoder.

Luftföroreningarnas omfattning och koncentration måste bestämmas

genom såväl regionala som lokala mätningar och sambandet mellan

meteorologi och luftföroreningarnas spridning klarläggas.

Studier av olika luftföroreningars effekter på människor och djur är av

stor betydelse för att klarlägga risken för skadeverkningar. Bl. a. måste

olika risknivåer fastställas. På materialområdet kan stora besparingar göras

om skadeverkningarna nedbringas. Effektivare och billigare skyddsåtgärder

behövs. Statliga insatser krävs framför allt för den grundläggande

forskningen. Detta gäller också i fråga om arbetet med att få fram luftvårdsvänliga

produktionsmetoder och effektiva reningsmetoder för utsläpp.

Staten och industrin måste på dessa områden samordna sitt forskningsarbete.

Jämte kontroll av utsläppen är olika former av fysisk samhällsplanering

den mest verksamma metoden att motverka luftföroreningar. Såväl lagstiftningen

som olika planeringsfrågor och planeringsinstrument bör bli

föremål för utvecklingsarbete.

Vattenvårdsforskning. Vattenvårdens huvudsyfte är att säkerställa tillgången

på det vatten, som behövs för människornas uppehälle och välbefinnande.

Även om Sverige är rikt på sjöar och vattendrag har det hårda

utnyttjandet av vattnet lett till skadeverkningar, som kan medföra risk för

bristsituationer i framtiden om inte motåtgärder sätts in i tid. Manga intressen

konkurrerar om vattnet. Detta gäller framför allt i tätbefolkade områden

där tillgångarna är begränsade men behoven störst.

Behovet av vatten för den svenska vattenförsörjningen har ökat snabbt

och väntas stiga ytterligare från nuvarande 5 miljarder m3/år till 7 miljarder

m3/år år 1980. Av den nuvarande vattenförbrukningen i städerna hänför

sig 57 % till hushållen och 20 % till industrin. Inom industrin, där användningen

av vatten ökat betydligt snabbare än i hushållen, svarar cellulosa- och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

pappersindustrin för 80 % av förbrukningen. Det ökade vattenbehovet ställer

stora krav på planeringen av utnyttjandet av vattentillgångarna. Ett alternativ

till överföring av vatten från en långt bort belägen vattentäkt kan i

framtiden bli att avsalta havsvatten.

Insjöar, vattendrag och kustområden används också som mottagare av

avloppsvatten. Härigenom tillförs de olika slag av föroreningar. Dessa kan

indelas i fasta föroreningar, löst organisk substans, växtnäringsämnen, olja,

sjukdomsalstrare, olika skadliga ämnen samt varmvattenutsläpp från värmekraftverk.

Skogsindustrin släpper ut den största mängden fasta föroreningar

(fiber, bark m. m.). Dessa uppgår till omkring 200 000 ton per år.

Tillförsel av löst organisk substans ökar mängden bakterier i vattnet, vilket

leder till processer som minskar vattnets syrehalt. I värsta fall uppkommer

förruttnelse och jäsning, varvid illaluktande svavelväte bildas. Halten

av organiska substanser i vattnet brukar mätas genom att den biokemiska

syreförbrukningen under fem dygn — betecknad BS5 — bestäms.

Med stigande levnadsstandard ökar halten organiska ämnen markant. Hushållen

och jordbruket bidrar med betydande mängder organiska föroreningar.

Industrin är dock den största föroreningskällan och då i synnerhet

skogsindustrin. Sulfitmetoden ger större förorening än sulfatmetoden. Sulfitlut,

som används vid framställning av ett ton massa, innehåller 200—500

kg BS5 och i många äldre fabriker förbränns endast 50—70 % av denna

substans. I följande tablå (s. 12) redovisas bl. a. utvecklingen inom skogsindustrin

av föroreningsmängd och produktionsvolym per år samt mängden

förorening per år för tätorterna.

De senaste åren har utsläpp av växtnäringsämnen, främst fosfor- och

kväveföreningar, ökat starkt. Sålunda har den tilltagande användningen av

syntetiska tvättmedel lett till att fosforhalten i kommunalt avloppsvatten

mer än fördubblats under det senaste decenniet. Växtnäringsämnena ökar

tillväxten av alger. När algerna dör åtgår syre för att bryta ner den organiska

substansen.

Olja, som i större mängd kommit ut på fria vattenytor, kan medföra nedsmutsning

av stränder och skada växt- och djurliv inom stora områden.

Utsläpp av giftiga ämnen i vattnet medför att den biologiska aktiviteten

hämmas eller upphör. Svåra skadeverkningar kan uppkomma genom fortgående

tillförsel även i små mängder av giftämnen. Även om koncentrationen

av dessa ämnen i vattnet är ringa kan de anrikas genom att de organismer,

som tar upp ämnena, inte förmår utsöndra dem. De byggs då in i vävnaderna

och förs i allt starkare koncentration upp genom näringskedjorna.

Som exempel på sådana giftämnen kan nämnas koppar, zink, bly, nickel och

kvicksilver.

Vattenföroreningarna måste motverkas genom att olika åtgärder för att

rena avloppsvattnet vidtas. Vilken reningsgrad som behövs beror bl. a. på

användningen av det vattenområde, som skall ta emot avloppsvattnet, trans
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

förorening/år

ton BSC

skogsindustrins

produktion

milj. ton/år

prognos

800000

700000

600000

skogsindustrin

500000

400000

•300000

200000

100000

70 72 år

port- och självreningsförmågan hos vattnet inom området samt mängden

och arten av förorenande ämnen i avloppsvattnet. De vanligaste metoderna

för rening av kommunalt avloppsvatten är mekanisk, biologisk och kemisk

rening samt markinfiltration.

Investeringarna i kommunala reningsverk har successivt ökat och uppgår

nu till omkring 200 milj. kr. per år. Av Sveriges 1 800 tätorter med minst 200

invånare hade den 1 januari 1966 omkring 1 000 mekanisk rening och 550

biologisk rening medan drygt 200 inte hade någon rening alls. Detta innebär

att av tätorternas sammanlagt 6 milj. invånare var 35 % anslutna till mekanisk

rening och 35 % till biologisk rening medan resterande 30 % inte var

anslutna till något slag av reningsverk.

Även inom industrin har mycket gjorts för att motverka vattenförorening.

I många fall har dock verkningarna av vidtagna vattenvårdsåtgärder uteblivit

genom att produktionen samtidigt ökat, vilket medfört att även föroreningsutsläppen

blivit större.

Trots de avsevärda insatser som under senare år gjorts för att motverka

vattenföroreningarna är situationen på vattenvårdens område i dag allvarligare

än för tio år sedan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Med ökad efterfrågan på vatten följer en skärpt konkurrens om vattentillgångarna.

Avvägningen får då göras mot bakgrund av alla de anspråk

som ställs på vattenområdet. Utgångspunkten bör vara att vattnet inte får

förorenas i onödan. Detta innebär bl. a. att alla de åtgärder som är möjliga

skall vidtas för att innehålla eller avskilja föroreningar. Vidare behövs

en planering av vattentillgångarnas utnyttjande för de olika anspråk som

finns eller kan väntas uppkomma. Planeringsarbetet måste kompletteras

med forskning och fortlöpande undersökningar. Grundvattenförhållandena

bör bli föremål för forsknings- och undersökningsverksamhet liksom avloppsvattnet

från industri och bostadsbebyggelse. Hur de ändrade brukningsmetoderna

inom jord- och skogsbruk påverkar yt- och grundvattenförhållandena

bör också undersökas. Forskning behövs för att klarlägga hur

förstörda vattenområden skall kunna återställas.

Förstöring av fiskstammarna sker dels genom att fisken genom upplagring

av giftiga föroreningar blir otjänlig som föda, dels genom att föroreningarna

rubbar den biologiska balansen vilket medför att vissa fiskarter

försvinner och andra utvecklas. Också regleringar och förändringar av

vattenståndet i form av sjösänkningar, flottning, dammar för kraftverksändamål

osv. bidrar till förstöringen.

Fiskevården syftar till att genom biotopförbättringar skapa bättre betingelser

för fisken och till att gynna vissa eftertraktade fiskarter på mindre

önskvärda arters bekostnad.

Fisket i vårt land genomgår en strukturförändring. Yrkesfisket minskar

medan fritidsfisket ökar. Under de senaste tio åren har antalet yrkesfiskare

minskat med 29 % och binäringsfiskarna med 11 %. Av befolkningen i de

större tätorterna har drygt en miljon bedrivit fritidsfiske minst en gång

under det senaste året.

En ökad kännedom om fiskarternas ekologi är önskvärd. Forskning behövs

särskilt rörande kräfta, laxfisk och ål. Vidare behövs forskning om

föroreningarnas och vattenregleringarnas följder för fisket samt fisktoxikologisk

och fiskpatologisk forskning.

Det har länge ansetts att kustvattnen har mycket stor förmåga att motta

avloppsvatten. Under senare tid har det dock blivit uppenbart, att vattenföroreningarna

orsakat skador också på flera kustavsnitt. Dessa skador

tilltar i omfattning. Därför är ökad forskning för att klarlägga och komma

till rätta med dessa problem nödvändig.

Kustvattnet påverkas av det utgående kylvattnet från värmekraftverken.

Flertalet av dessa kraftverk kommer sannolikt att förläggas till kusterna.

Utsläpp av radioaktiva avfallsprodukter är ett annat problem, som sammanhänger

med värmekraftverken. Rötslam, som är en restprodukt från reningsverken,

tippas nu i stor utsträckning i havet. De biologiska konsekven
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

serna av den förorening av havet som därigenom uppkommer är inte kända.

Forskning behövs också kring dessa problem.

Östersjöns utnyttjande som mottagare (recipient) av föroreningar har

likheter med utnyttjandet av våra stora inlandssjöar för samma ändamål.

Av stort intresse är att veta, om Östersjön kommer att undergå samma förändring

som många inlandssjöar gjort. Vattnets genomsnittliga uppehållstid

i Östersjön kan uppskattas till omkring 30 år. Ytvattnet uppehåller sig

sannolikt hälften av denna tid, medan bottenvattnet uppehåller sig betydligt

längre än 30 år. Vattnet i Östersjöns djupbäcken anses vara mer eller

mindre stationärt. Organiskt material, som avlagrats i dessa bäcken förbrukar

lätt vattnets syreförråd, varvid svavelväte kan bildas. Syrehalten

i ytvattnet har inte förändrats under hela 1900-talet medan den på ett djup

av 75—150 m minskat till hälften under de senaste 20 åren.

Förhållandena i Öresund präglas av den kraftiga expansionen på såväl

den svenska som den danska sidan, vilken medfört stora problem i fråga

om avloppsutsläpp. Öresund utgör recipient för avloppsvatten från två

miljoner människor. Räknat på hela denna befolkning var år 1964 på danska

och svenska sidan 15 % resp. 12 % anslutna till reningsverk med biologisk

rening, 20 % resp. 1 % till reningsverk med mekanisk rening medan från

41 % resp. 11 % avloppsvattnet släpptes ut obehandlat.

På västkusten är de största vattenföroreningsproblemen koncentrerade

till Idefjorden, Gullmarsfjorden, Askeröfjorden, Göta älvs mynning och

Ivungsbackafj orden.

Kraftigt ökade forskningsinsatser i fråga om kustvatten och innanhav är

nödvändiga.

Övrig naturvårdsforskning. Flertalet jordar har efter en långvarig utveckling

kommit i jämvikt med sådana miljöfaktorer som det fysikaliska

och kemiska klimatet, mark- och grundvattenhydrologiska förhållanden,

vegetationstäckets och faunans art och sammansättning osv. I sin strävan

att utnyttja de förnyelsebara naturresurserna har emellertid människan

ingripit i och ändrat ett flertal av de faktorer som styr de dynamiska jämvikterna.

Nya j ämviktsvillkor har därvid uppstått. Dessa kan medföra långsamma

eller drastiska förändringar av miljöbetingelserna ibland med oanad

räckvidd. Sålunda kan vattenregleringar, åkermarkens och skogsmarkens

avdikning samt större kalavverkningar leda till svåra störningar i grundvattnets

kvalitet. Användning av konstgödsel inom jord- och skogsbruk kan

leda till ökad halt av näringsämnen i sjöar och vattendrag. Vatten, koldioxid,

salter och växtnäringsämnen tillförs kontinuerligt marken på olika vägar

och bortförs lika kontinuerligt därifrån. I ett naturligt tillstånd hos marken

råder balans mellan det som tillkommer och det som försvinner. Om balansen

sätts ur funktion måste den återställas genom att det som fattas tillförs.

Om brist uppkommer på t. ex. växtnäringsämnen kan balansen återställas

genom gödsling. I annat fall utarmas marken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Under senare tid har uppmärksammats att en utarmning av marken kan

ske genom en försurning av nederbörden. Denna försurning förorsakas genom

utsläpp i luften av svaveldioxid från industrier och samhällen. Över

Sverige torde falla omkring en milj. ton svavelsyra per år. Den försurade nederbörden

kan leda till genomgripande förändringar i marken.

Nedbrytningen av organisk substans i marken är ett led i uppbyggnaden

och utformningen av jordmånen. Denna nedbrytning är helt betingad av

mikrofaunan och mikrofloran i marken. De processer, genom vilka näringsämnen

frigörs för att kunna tas upp av högre växter, är i regel kombinerade

med nedbrytning av det organiska materialet i naturen. Omkring 15 miljarder

ton växtmaterial bryts årligen ned genom mikroorganismernas försorg.

Mikroorganismerna anpassar sig i stor utsträckning till olika typer av

avfallsprodukter. Det torde dock dröja avsevärd tid, innan anpassning sker

till material som tidigare aldrig förekommit i naturen, såsom plast och

syntetiska tvättmedel. Det är därför av största vikt att finna metoder för att

bryta ned dessa nya material.

Sveriges landyta är praktiskt taget helt klädd med vegetation. Förändringar

i vegetationen äger ständigt rum. För marken och djurvärlden utgör

vegetationen inte enbart en produktionskälla för organisk substans. Om

marken brukas alltför hårt — t. ex. genom betesdrift — kan växttäcket och

därmed själva produktionsapparaten skadas. Detta sker också bl. a. vid

kalhyggen och skogsbrand, då vegetationen helt eller delvis förintas. Så

länge det finns organisk substans i tillräcklig mängd är jordmånen emellertid

tämligen motståndskraftig mot sönderbrytande krafter.

Ända in på 1900-talet utnyttjades marken nästan uteslutande som en förnyelsebar

naturresurs inom skogs- och jordbruk. De arealer, som utnyttjades

för industrier, samhällen och samfärdsel, var relativt begränsade. Tiden

efter andra världskriget har dock inneburit ett väsentligt annorlunda

utnyttjande av marken. Arealen jordbruksmark minskar starkt. I dag uppgår

den till 7 % av landets yta men kan år 1980 väntas ha reducerats till

4—5 %. Den totala tätortsarealen utgjorde år 1960 0,7 % av landets yta.

För år 1980 uppskattas den till 2 %. Därmed kommer 560 000 ha att ha

övergått till tätortsmark under nämnda 20-årsperiod. Därtill kommer den

mark, som används för vägar o. dyl. Konkurrensen om marken gör det

nödvändigt att planera markens användning. Landskapets naturliga förutsättningar,

särskilt de hydrologiska och geologiska, bör bli utgångspunkt för

denna planering.

Även om de svenska jordarternas egenskaper i stora drag är kända finns

det avsevärda luckor i kunskapen om dem. En allsidig och systematisk inventering

av jordarternas kemiska och biologiska egenskaper i relation

till vegetationens sammansättning behövs. Vidare är det angeläget att det

sker systematiska studier av jordarternas förändringar och av mikroorganismernas

antal och typ till följd av mänskliga ingrepp. Studier behövs

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

också av de markbiologiska förhållandena samt följderna av skogsgödsling

och andra ingrepp. Även speciella markvårdsproblem — t. ex. biologisk nedbrytning

och grundvattenförhållanden —• bör bli föremål för närmare studium

liksom användningen av jordbruksjord som läggs ned.

Tillämpningen av naturvårdslagen kräver ett omfattande inventeringsarbete

som underlag för de bedömningar som de administrativa instanserna

skall göra. Inventeringarna bör omfatta såväl kulturella som naturgeografiska,

botaniska och geologiska objekt. Det insamlade materialet måste bearbetas

för att kunna ligga till grund för en bedömning av objektens värde

från ekonomiska, kulturella, sociala och naturvetenskapliga synpunkter.

Sedan en sådan bedömning gjorts kan naturvårdsplaner göras upp. Dessa

planer bör ange vilka områden som bör säkerställas för naturvårdsändamål

och hur de bör vårdas. Planeringen bör även omfatta sådana områden, som

är lämpliga för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv.

Naturvården i Sverige står i många avseenden inför sin egentliga uppbyggnad.

Tidigare har naturvårdsarbetet skötts av frivilliga krafter men nu

har samhället tagit på sig ansvaret. Arbetsuppgifterna kommer att öka kraftigt.

EU allt intensivare utnyttjande av våra naturtillgångar kommer troligen

att ske. Samtidigt fortsätter urbaniseringen i ökat tempo, vilket leder

till en koncentration av avfallet och föroreningarna. Behovet av områden

för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv kommer att öka. Naturvårdsarbetet

måste därför ta stor hänsyn till behovet av områden för rekreation.

Den naturvetenskapligt orienterade ekologiska forskningen arbetar med

samspelet mellan olika faktorer i naturen. Denna forskning bör bilda underlaget

för det praktiska handlandet inom naturvården. Ökade resurser för

denna forskningsinriktning behövs därför.

Viltvården måste liksom markvården grundas på de uppgifter om förhållandena

i markerna som kommer fram genom olika inventeringar. Med vissa

års mellanrum bör viltstammarnas storlek uppskattas för att de årliga

variationerna skall kunna klarläggas. Det behövs vidare regelbundna undersökningar

av de viktiga förutsättningar för viltet som tillgången på betesmark

och intrång av skadegörande viltslag utgör. Dessa undersökningar bör

ligga till grund för bl. a. planeringen av avskjutningen. Vid viltforskningens

dimensionering måste hänsyn tas till såväl viltets ekonomiska värde som till

dess allmänna betydelse för ett levande landskap. Viltet måste betraktas

som en del av naturen, som människan i stor utsträckning övertagit ansvaret

för.

Biocidforskning. Olika kemiska medel, som antingen är naturliga eller

konstgjorda, används med framgång i kampen mot olika skadegörare. Dessa

medel brukar kallas bekämpningsmedel eller biocider.

Biociderna kan förekomma som fasta partiklar, vätskor eller gasformiga

ämnen. Om den kemiska sammansättningen tas till utgångspunkt för grup
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1968

peringen kan följande viktiga grupper av biocider urskiljas, nämligen klorerade

kolväten, organiska fosforföreningar och kvicksilverföreningar. Den

vanligaste indelningen baserar sig dock på de skadegörare, som medlen riktar

sig mot. Insekticider används mot insekter, herbicider mot ogräs, fungicider

mot svampar och rodenticider mot gnagare.

Ett mycket stort antal kemiska föreningar används som biocider. I Sverige

finns f. n. ca 100 sådana tillåtna föreningar. Antalet preparat i handeln

uppgår dock till ca 750. Användningen av biocider har under senare år ökat

kraftigt. För användning inom jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk

såldes i Sverige år 1964 ca 2 400 ton. Förutom inom jord- och skogsbruk används

biocider vid bekämpning av bl. a. råttor och vildkaniner. Biociderna

spelar också en stor roll vid bekämpandet av olika sjukdomar, bl. a. malaria.

Även inom industrin används biocider.

Rester av biocider upplagras såväl hos människor och djur som i livsmedel

och vatten. Rester av vissa biocider kan övergå från moder till foster.

Vatten kan förorenas av biocider. Biociderna tas upp av fiskarna och anrikas

i deras organ. När människan äter fisken överförs biocidresterna till

henne. Det är särskilt kvicksilvret i fisk som har uppmärksammats i detta

sammanhang.

Biociderna kan nå människan även på andra vägar än via näringskedjorna.

Vid flygbesprutning med biocider kan sålunda en överföring till människan

ske via luftströmmarna. Även genom avdunstning från marken kan

biocidrester spridas.

De biocider som tillförs marken försvinner som regel efter viss tid. En

del biocidrester stannar dock kvar. Dessa kan ha betydelse för jordbruket

då de ger ett fortsatt skydd mot skadegörare. Ny biocidtillförsel blir då

onödig. Det kan emellertid också inträffa att biocidresterna vållar skador

på växterna.

Den omfattande användningen av biocider har lett till att praktiskt taget

alla levande organismer på den nordamerikanska kontinenten har upplagrat

klorerade kolväten i sina vävnader. Detta gäller även organismer i trakter,

där biocider inte används. I Sverige är det framför allt kvicksilvrets

upplagring i olika fisk- och fågelarter som uppmärksammats. Enligt statens

institutet för folkhälsan bör kvicksilverhalten hos fisk som skall användas

som föda inte överstiga 1 mg/kg. På flera håll i landet har dock högre kvicksilvervärden

uppmätts. Även klorerade kolväten förekommer hos fisk. Bland

fåglar är det framför allt rovfaglar och fröätande fåglar som uppvisar höga

kvicksilvermängder. Allt tyder på att fåglarna tillförts kvicksilvret genom

utsäde som betats med alkylkvicksilver.

Under år 1964 betades utsädet med alkylkvicksilver i full omfattning. År

1965 begränsades betningen genom s. k. anpassad betning. Från år 1966

totalförbjöds användningen av alkylkvicksilverhaltiga betningsmedel. Effekten

av detta förbud har studerats på statens veterinärmedicinska anstalt.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 37

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

En jämförelse har gjorts av kvicksilvernivåerna hos ringduvor före och

efter förbudet. Resultaten, som visserligen är preliminära, visar att den

genomsnittliga kvicksilverbelastningen hos ringduvor sjunkit avsevärt, sedan

inskränkningarna i användningen av alkylkvicksilverhaltiga betningsmedel

genomfördes.

De skadegörare, mot vilka biociderna sätts in, blir ofta resistenta mot bekämpningsmedlen,

som i stället angriper skadegörarnas fiender. Härigenom

rubbas den naturliga mekanism som normalt håller skadegöraren under

kontroll.

De risker, som är förknippade med biocidanvändningen, gör det nödvändigt

att användningen regleras av samhället. Det gäller nämligen att skapa

ett skydd för både människan och miljön. De åtgärder som vidtas från samhällets

sida måste baseras på ett tillförlitligt vetenskapligt underlag. Forskning

om biocidernas verkningar m. in. är därför nödvändig.

FAO (Food and Agriculture Organization) och WHO (World Health

Organization) har tillsatt specialkommittéer för att utarbeta normer för

högsta tolerabla mängd biocider i födoämnen. Sverige deltar i detta arbete.

Det behövs en rutinmässig kontroll av livsmedel, så att varor som innehåller

för höga biocidhalter snabbt kan förbjudas. Det är också av stort intresse

att förekomsten av biocider i hela vår miljö klarläggs och att utvecklingen

på området noga följs. Samhället måste göra en avvägning mellan

fördelarna och riskerna med biocidanvändningen. Hänsyn måste också tas

till de internationella förhållandena. Vissa biocider sprids nämligen globalt.

Vad enstaka nationer företar sig berör redan stora delar av jordklotet. Problemet

är därför internationellt.

Kunskaperna rörande biocidernas toxikologi är bristfälliga, framför allt

beträffande långtidsverkningarna. Denna forskning bör intensifieras. Arbetet

är emellertid mycket kostnadskrävande och bör därför samordnas internationellt.

För att klarlägga förekomsten av biocider i vår omgivning behövs

undersökningar av bl. a. luft, vatten och levande organismer. Undersökningar

som avser förekomsten av kvicksilver och klorerade kolväten har

högsta angelägenhetsgrad. Vidare behövs undersökningar om biocidernas

transport och anrikning i näringskedjorna.

Forskning som syftar till att få fram t. ex. växtsorter som är motståndskraftiga

mot skadegörare bör stödjas. I den mån sådana sorter kan utvecklas

minskar behovet av bekämpningsmedel. Att utarbeta riskfriare bekämpningsmetoder

är vidare en angelägen uppgift för forskningen.

Medicinsk miljövårdsforskning. De smittsamma sjukdomar — kolera,

pest, smittkoppor och polio — som tidigare var härjande farsoter, kan nu i

stor utsträckning bemästras. År 1915 var i Sverige 20 % av samtliga dödsorsaker

infektionssjukdomar. I dag utgör de endast 1 %. I stället står hjärtoch

kärlsjukdomarna samt cancern i förgrunden. Lungcancern, som för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968 19

några tiotal år sedan var så gott som okänd, förekommer nu i Sverige med

ca 1 000 fall om året.

Förändringarna i sjukdomsbilden aktualiserar frågan om sjukdomarnas

uppkomstmekanismer. I många fall talar tillgängliga data mot att den ökade

frekvensen av vissa sjukdomar har att göra med endast konstitutionella

faktorer och det ökade antalet åldringar. Andra faktorer kommer då i förgrunden.

Det blir i det sammanhanget angeläget att fastställa miljöfaktorernas

inverkan. Bl. a. måste effekterna av föroreningarna i luft och vatten

klarläggas. Detsamma gäller i fråga om de medicinsk-sociologiska effekterna

av olika föroreningar. Som exempel på sådana effekter kan nämnas den vantrivsel

som uppstår genom t. ex. damm, sot, avgaser och andra trivselförstörande

föroreningar.

Den toxikologiska forskningen behandlar skadliga substansers inverkan

på den mänskliga organismen. Det är angeläget att sådan forskning kommer

till stånd för att klarlägga miljöföroreningarnas inverkan på olika organ

hos människan. I samband därmed är det nödvändigt att fastställa

gränsvärden för den högsta tillåtna mängden giftiga substanser, som under

olika förhållanden kan tillföras människan. Därvid måste hänsyn tas till effekterna

av såväl engångstillförsel som upprepad tillförsel av giftämnen.

Den medicinska miljövårdsforskningen har stort behov av ett nära samarbete

med annan forskning.

Forskningens organisation

Utredningen framhåller att inriktningen på biologiska miljöproblem är

den gemensamma nämnaren för all den miljövårdsforskning, som utredningen

behandlar. Utredningen konstaterar vidare att målet för denna

forskning bör vara att klarlägga väsentliga natursammanhang och att finna

metoder som gör det möjligt att bibehålla eller skapa en livsvänlig miljö. Det

är således enligt utredningen samhällets behov av att komma till rätta med

miljövårdsomvandlingens problem, som gör det nödvändigt att denna forskning

bedrivs. Administrativa och politiska instanser har sedan att på grundval

av forskningsresultaten fatta de beslut som behövs för att komma till

rätta med problemen. De fakta och slutsatser som dessa instanser behöver

saknas ofta. Utredningen anser därför att det är viktigt med en miljövårdsforskning

och i synnerhet en målinriktad sådan, som tar sikte på att lösa

praktiska frågeställningar.

Om forskningsresultaten skall kunna tjäna som underlag för åtgärder är

det enligt utredningen nödvändigt att ett statligt organ inrättas för att leda

och samordna miljövårdsforskningen. Detta organ bör få till uppgift att kartlägga,

analysera och följa de förändringar som sker i den omgivande miljön,

att klarlägga vilka effekter dessa förändringar har eller kan tänkas få, att

främja utvecklingen av metoder för att motverka ogynnsamma miljöförändringar,

att finna vägar för användning av naturresurserna på ett sådant

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

sätt att miljön inte försämras utan i stället om möjligt förbättras och att

fortlöpande informera om forskningsresultaten och deras innebörd.

Utredningen beskriver den svenska forskningsorganisationen i allmänhet

som ett system på tre nivåer. Den första nivån betecknas som basorganisation

och omfattar institutioner för forsknings- och utvecklingsarbete. Den

andra nivån representeras av myndigheter och organ, som planerar foi skningen

och använder resultaten av den. Den tredje nivån omfattar regering
o

...

en. Utredningen konstaterar att den nuvarande miljövårdsforskningen ar

uppbyggd på samma sätt. Forskningen är dock organisatoriskt mycket

splittrad. En översyn av forskningsorganisationen behövs därför i syfte att

samordna forsknings- och undersökningsarbetet. Detta arbete bör dock även

i fortsättningen utföras vid de institutioner, där det nu bedrivs.

Utredningen understryker vikten av att forskningsorganet organiseras så

att det effektivt kan betjäna administrativa och politiska instanser. Forskningsorganet

bör ha såväl vetenskaplig som administrativ tyngd samt ges

möjlighet att samordna den svenska forskningen med den internationella.

Forskningsorganet bör också kunna ta initiativ till olika forskningsprojekt

samt inom de medelsramar som statsmakterna fastställer avväga och styra

forskningen och undersökningsverksamheten. Utredningen diskuterar tre

alternativ rörande organisationen av forskningsorganet. Det första alternativet

innebär att en speciell nämnd inrättas under ett forskningsråd eller

under forskningsrådens samarbetsdelegation, det andra alternativet att ett

fristående forskningsorgan inrättas och det tredje alternativet att forskningsorganet

inordnas i statens naturvårdsverk. Enligt det sistnämnda alternativet

bör en speciell forskningsbyrå inrättas inom verket, som också bör

tillföras ett vetenskapligt råd. Forskningsbyrån bör dels svara för forskningsplaneringen,

dels vara sekretariat för det vetenskapliga rådet. Medel

till forskningen bör anvisas under ett särskilt anslag.

Utredningen stannar för det andra alternativet och föreslår alltså att ett

fristående forskningsorgan inrättas. Till stöd för sitt ställningstagande

framhåller utredningen, att en anknytning av forskningsorganet till forskningsrådens

samarbetsdelegation är olämplig med hänsyn till att delegationen

inte är ett överordnat organ till forskningsråden. Även om skäl talar

för att delegationen får en starkare ställning bör denna fråga lösas i annat

sammanhang. Inte heller inordnandet av forskningsorganet under ett befintligt

forskningsråd anser utredningen vara lämpligt. Forskningsråden

lämnar huvudsakligen stöd till grundforskning medan forskningsorganet

på miljövårdsområdet i första hand är avsett att stödja och initiera målinriktad

forskning. Utredningen anser dessutom att miljövårdsfrågorna är

av sådan vikt att de bör företrädas av ett organ med starkare ställning än

vad ett underorgan till ett forskningsråd får. Alternativet att inordna forskningsorganet

i naturvårdsverket har enligt utredningen vissa fördelar. Verket

har stort behov av forskning och undersökningar på olika delar av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ris proposition nr 37 år 1968

miljövårdsområdet. Behovet av insamling och bearbetning av data, som är

stort både på forskningssidan och inom administrationen, bör kunna tillgodoses

gemensamt. Detsamma gäller i fråga om dokumentation och information.

Dessa fördelar skulle också nås om forskningsorganet förläggs

utanför naturvårdsverket men dess sekretariat inordnas i verket.

Utredningen finner dock att betydande nackdelar är förenade med såväl

en total som partiell integration av forskningen i naturvårdsverket. Utredningen

framhåller att det är förenat med betydande svårigheter att få till

stånd en styrelse som är lämpad att handlägga såväl administrations- som

forskningsfrågor. För de senare behövs vetenskaplig kompetens. Att inordna

sekretariatet i naturvårdsverket är enligt utredningen inte heller lämpligt,

då sekretariatet i så fall får två huvudmän, naturvårdsverket och forskningsorganet.

Utredningen förordar alltså att forskningsorganet får en helt fristående

ställning och blir sidoordnat med forskningsråden och olika myndigheter.

Utredningen framhåller att forskningsorganets uppgifter kommer att

avvika från forskningsrådens, varför organet inte bör benämnas forskningsråd.

Det bör i stället kallas statens nämnd för miljövård sforskning.

Nämnden bör enligt utredningen ha en sådan sammansättning

att hela intresseområdet täcks. Antalet ledamöter föreslås bli nio.

Följande myndigheter och intresseområden bör vara representerade, nämligen

naturvårdsverket, giftnämnden, hälso- och sjukvårdsområdet, kommunerna,

industrin, jord- och skogsbruket samt den medicinska, tekniska,

biologiska och övriga naturvetenskapliga forskningen. Alla ledamöter bör

utses direkt av Kungl. Maj :t. Till nämnden bör knytas expertgrupper för

olika delområden inom nämndens verksamhetsområde. Ledamöterna i dessa

expertgrupper bör utses av nämnden själv och i huvudsak vara aktiva

forskare. Till naturvårdsverket har knutits tre rådgivande organ, nämligen

ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd. Utredningen finner

det ändamålsenligt att några av ledamöterna i vart och ett av dessa råd

ingår i nämndens expertgrupper. Nämnden bör vara representerad i forskningsrådens

samarbetsdelegation.

Nämnden bör få ett särskilt sekretariat för planerings- och allmänna

beredningsuppgifter. De administrativa och kamerala uppgifterna bör däremot

skötas av naturvårdsverket. Arkiv- och dokumentationsuppgifterna bör

lösas av naturvårdsverket och nämnden gemensamt.

För sekretariatet behövs en byråchef, en avdelningsdirektör, två byrådirektörer,

en assistent, två kontorsskrivare och två kontorsbiträden.

Nämnden bör enligt utredningen stimulera forskare inom ett större forskningsområde

att gå samman i s. k. planeringsgrupper såsom skett inom det

medicinska forskningsrådets verksamhetsområde. De enskilda forskarna är

ansvariga för sina egna projekt. De skall träffas ett antal gånger per år, varvid

bl. a. forskningsresultaten skall presenteras och diskuteras. För plane
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

ringsgruppen utses ordförande och sekreterare. Utredningen föreslår också

att särskilda forskargrupper inrättas inom nämndens verksamhetsområde.

Dessa grupper kan antingen bestå av tillfälligt engagerade forskare eller av

forskare som får mera långsiktiga uppdrag. Ledaren för en sådan grupp bör

-— beroende på vetenskapliga kvalifikationer och gruppens storlek — kunna

få förordnande som extra ordinarie laborator eller professor. Sådant förordnande

bör meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av nämnden för miljövårdsforskning.

Forskargrupper finns nu inrättade vid flera forskningsråd.

Utredningen anser att den målinriktade miljövårasforskningen bör få

karaktär av »beställningsforskning». Detta innebär enligt utredningen att,

när nämnden för miljövårdsforskning beviljar medel till en forskningsuppgift,

ett kontrakt skall upprättas med forskaren. I detta bör forskningsarbetets

inriktning och genomförande regleras. Uppdragstagaren bör hålla kontakt

med nämnden under arbetets gång. Uppdrag bör kunna återkallas av

nämnden.

En avsevärd del av viltforskningen bekostas nu av viltforskningsrådet,

som får sina medel huvudsakligen från jaktvårdsfonden. Jaktvårdsfonden

består av de avgifter, som varje jägare årligen betalar genom att lösa ett

jaktkort. Enligt utredningens mening hör viltforskningen nära samman med

den forskning, som nämnden för miljövårdsforskning skall ha ansvaret för.

Utredningen föreslår därför att viltforskningsrådet upphör och att dess

uppgifter förs över till nämnden för miljövårdsforskning. De medel, som

nu ställs till viltforskningsrådets förfogande, bör i stället få disponeras av

denna nämnd. Medlen bör också i fortsättningen användas till viltforskning.

En särskild expertgrupp, där jakt- och viltvårdsintressena är representerade,

bör knytas till nämnden.

Utredningen anser att det är nödvändigt att en beredning med planeringsoch

samordningsuppgifter på det omfattande miljövårdsområdet inrättas

på regeringsnivå. Beredningen, som bör kallas milj övårdsberedningen,

bör ha rådgivande och informerande uppgifter av sannna karaktär

som t. ex. forskningsberedningen har. Utredningen framhåller bl. a., att redan

de omfattande forskningsuppgifterna på miljövårdsområdet och den spännvidd

som utmärker forskningsfältet motiverar att en särskild beredning inrättas.

Miljövårdsområdet i sin vidaste mening omfattar även områden som

inte tagits upp av utredningen, t. ex. den fysiska samhällsplaneringen. Att

få till stånd en samordning mellan det av utredningen föreslagna forskningsområdet

och forskningsfrågor inom den fysiska samhällsplaneringen är nödvändigt,

varför även de senare frågorna bör tas upp av beredningen. Utredningen

framhåller att den föreslagna beredningen bör kunna bli ett forum

för såväl forskningsfrågorna som de praktiska frågorna på miljövårdsområdet.

Beredningen bör enligt utredningen knytas till jordbruksdepartementet

med chefen för jordbruksdepartementet som ordförande. I beredningen bör

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

statsrådsberedningen och berörda departement vara representerade liksom

berörda statliga myndigheter, näringslivet och forskningen. Antalet forskare

bör vara betydande.

Utredningen har också tagit upp frågan om naturvårdsverkets undersökningslaboratoriums

ställning och uppgifter. Med hänsyn till verkets behov

av undersökningar för bl. a. dess tillsynsverksamhet anser utredningen

att laboratoriet även i fortsättningen bör ingå i verkets organisation. Laboratoriet

utför nu undersökningar huvudsakligen på vattenvårdsområdet.

Enligt utredningens mening bör laboratoriet byggas ut med resurser även

på luftvårdsområdet. Utredningen lägger dock inte fram några förslag i detta

avseende utan framhåller att det bör ankomma på verket självt att göra

detta.

Utredningen anser att det är angeläget att tillförlitlig statistik över biocidförbrukningen

upprättas. De som får bekämpningsmedel registrerade hos

giftnämnden bör enligt utredningen vara skyldiga att årligen till nämnden

lämna uppgifter om hur mycket som försäljs av bekämpningsmedlet i fråga.

Utredningen föreslår att det uppdras åt naturvårdsverket och giftnämnden

att utreda och lägga fram förslag i denna fråga.

Om största möjliga effektivitet i forskningsarbetet skall nås måste enligt

utredningen tillgängliga laboratorieresurser samordnas. Dyrbar utrustning

kan då utnyttjas bättre. Utredningen föreslår därför att en särskild

utredning tillsätts för att samordna och bygga ut laboratorieresurserna

på vattenvårdsområdet. De laboratorier, som utredningen i första hand avser,

är naturvårdsverkets undersökningslaboratorium och laboratoriet vid

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.

Forskningens resurser

Utredningen framhåller, att utbyggnaden av miljövårdsforskningen sker

snabbast och effektivast, om man utnyttjar i första hand befintliga institutionella

resurser. Med sådana resurser avser utredningen lokaler och utrustning.

En förläggning av forskningen till universitets- och högskoleinstitutioner

innebär också att den får nära kontakt med såväl grundforskningen

och det tekniska utvecklingsarbetet som med den akademiska utbildningen.

Även befintliga forskningsresurser utanför universitets- och högskoleområdet

— såsom statliga och halvstatliga laboratorier och industrins laboratorier

— bör utnyttjas.

Utredningen konstaterar, att utbyggnaden av miljövårdsforskningen kommer

att kräva en betydande insats av personal. Möjligheter bör dock finnas

att knyta åtskilliga forskare, som nu är verksamma på grundforskningsområdet,

till nämndens målinriktade forskningsverksamhet liksom att engagera

utländska forskare i svenska projekt och att lämna bidrag till och delta i

forskningsprojekt utomlands.

En svårighet är enligt utredningen att den nu tillgängliga forsknings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

personalen inte är utbildad för att bedriva målinriktad forskning. Utredningen

föreslår därför, att forskare stimuleras att genomgå sådan utbildning,

som behövs för denna forskning. Ett stipendiesystem bör införas.

Utredningen förordar att tre stipendier inrättas årligen under en treårsperiod.

Stipendierna bör vara treåriga och stipendiebeloppet sättas till 40 000

kr. per år. Nämnden för milj övårdsf or simning bör administrera dem. Kostnaderna

bör bestridas från nämndens forskningsanslag.

De av utredningen anlitade experterna har uppskattat de årliga kostnaderna

för att genomföra det av dem föreslagna forskningsprogrammet till

sammanlagt 37,5 milj. kr. Härav avser 6,9 milj. kr. luftvårdsforskning,

16,4 milj. kr. vattenvårdsforskning, 9,8 milj. kr. övrig naturvårdsforskning

och 4,4 milj. kr. biocidforskning. Någon kostnadsuppskattning har inte

skett i fråga om den medicinska miljövårdsforskningen. Utredningen anser

att denna forskning huvudsakligen tillhör det medicinska forskningsområdet.

Forskningsprogrammet bör enligt utredningen uppfattas som ett långtidsprogram,

vilket innehåller en rad projekt, som inte kan realiseras på en

gång utan får genomföras successivt. Vissa projekt kräver att ytterligare

material införskaffas, innan de kan planeras och sättas i gång. Under ett

initialskede bör därför mera grundläggande undersökningar utföras. Resultaten

av dessa bör ligga till grund för beslut om vilka forskningsprojekt

som bör genomföras. Detta kan innebäx*a att vissa projekt i programmet

får stå tillbaka för sådana som är mera angelägna. Oavsett om forskningsprogrammets

projekt realiseras eller andra kommer i stället måste enligt

utredningen miljövårdsforskningens resurser byggas upp successivt. Utredningen

anser att utbyggnaden bör ske under en femårsperiod omfattande

budgetåren 1968/69—1972/73.

Utredningen beräknar att de medel som innevarande budgetår anslås till

miljövårdsforskning över statliga organ, uppgår till omkring 12 milj. kr.

Härav hänför sig 5 milj. kr. till det av utredningen disponerade anslaget till

naturresursforskning under nionde huvudtiteln. En ökning av miljövårdsforskningens

resurser från 12 milj. kr. till 37 milj. kr., som ett genomförande

av experternas forskningsprogram innebär, är mer än en tredubbling av

de tillgängliga medlen. En så kraftig expansion av forskningsvolymen anser

utredningen vara svår att genomföra under en femårsperiod med hänsyn till

att tillgången på forskare och institutionella resurser är begränsad. Miljövårdsforskningen

måste vidare enligt utredningen ses i relation till det praktiska

miljövårdsarbetet, vilket bör erhålla resurser i sådan utsträckning, att

forskningsresultaten snabbt kan tas till vara. Detta är särskilt angeläget, då

den föreslagna miljövårdsforskningen avses bli starkt målinriktad. Balans

mellan insatserna till forskning och praktiskt miljövårdsarbete bör därför

eftersträvas.

Utredningen framhåller att någon prioritering av projekten inte gjorts i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968 25

det av experterna förordade forskningsprogrammet. En sådan prioritering

måste enligt utredningens mening göras. Mindre angelägna projekt får skjutas

på framtiden och i vissa fall måste man lita till utländska forskningsresultat.

En viss dubbelräkning torde vidare ha skett i experternas beräkningar.

Även sådana grundforskningsprojekt, som bör bekostas över anslagen till

universiteten, högskolorna och forskningsråden ingår nämligen. Utredningen

kommer därför till den slutsatsen, att den forskningsvolym som experterna

förordat kan begränsas utan att de angelägna forskningsprojekten

åsidosätts. Utredningen förordar att ca 70 % av den av experterna beräknade

forskningsvolymen bör realiseras under det sista budgetåret_ 1972/

73 — i den av utredningen föreslagna femåriga uppbyggnadsperioden. Detta

innebär att for detta budgetår 27,5 milj. kr. bör stå till förfogande för

miljövårdsforskning. Härav bör enligt utredningen 5,5 milj. kr. utgå till

luftvårdsforskning, 13 milj. kr. till vattenvårdsforskning, 5 milj. kr. till

övrig naturvårdsforskning och 4 milj. kr. till biocidforskning.

Enligt utredningens mening bör huvuddelen av miljövårdsforskningen

bekostas över ett anslag, som får disponeras av statens nämnd för miljövårdsforskning.

Därigenom nås en bättre samordning och överblick av

forskningsinsatserna. Milj övårdsforskning finansieras nu, som tidigare

nämnts, även med andra medel än det under nionde huvudtiteln anvisade

anslaget till naturresursforskning. Utredningen understryker, att även den

forskning, som finansieras med dessa medel, är mycket angelägen, och förutsätter

att också dessa kommer att ökas under femårsperioden, ökningen

av medlen bör dock enligt utredningens mening begäras den ordinarie petitavägen

av vederbörande myndighet. Den på detta sätt finansierade verksamheten

kan enligt utredningen med fördel rymma vissa av de forskningsprojekt,

som upptagits i det av utredningens experter uppgjorda programmet.

Utredningen har sökt räkna fram den sannolika tillväxten av dessa medel.

Dessa bör nämligen räknas in i det totala medelsbehov för milj övårdsforskning,

som av utredningen beräknats till 27,5 milj. kr. för budgetåret 1972/73.

Från de 7 milj. kr., som nu — utöver anslaget på 5 milj. kr. till naturresursforskning

— utgår till milj övårdsforskning, räknar utredningen först

bort 500 000 kr. Detta belopp står nu till viltforskningsrådets disposition.

Medlen, som enligt utredningens förslag skall ställas till nämndens för miljövårdsforskning

förfogande, bör även i fortsättningen utgå från jaktvårdsfonden

och reserveras för viltforskning. Under de fem budgetår utredningen

räknar med som uppbyggnadsperiod för miljövårdsforskningen kan resterande

6,5 milj. kr. antas öka med i genomsnitt 700 000 kr. per budgetår.

Budgetåret 1972/73 bör alltså beloppet ha stigit från 6,5 milj. kr. till 10 milj.

kr. Av det för milj övårdsforskning beräknade beloppet på 27,5 milj. kr. för

budgetåret 1972/73 kan alltså 10 milj. kr. antas utgå på annat sätt än över

de anslag som ställts till nämndens förfogande. Medlen från jaktvårdsfonden

uppskattas till oförändrat 500 000 kr. För budgetåret 1972/73 bör därför

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

nämndens anslag över riksstaten uppgå till 17 milj. kr. Utredningen föreslår

att anslaget skall öka på följande sätt:

Budgetår 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73

Milj. kr..... 5 8 10,5 13 15,5 17

Härtill kommer de särskilda medel för viltforskning, som bör ställas till

nämndens förfogande från jaktvårdsfonden.

Utredningen framhåller att det är både lämpligt och önskvärt, att kommunerna

vänder sig till nämnden för miljövårdsforskning för att få undersökningar

utförda, t. ex. rörande luft- och vattenföroreningar. Till sådana

undersökningar bör kommunerna lämna bidrag. Utredningen erinrar också

i detta sammanhang om att staten och industrin gemensamt bekostar verksamheten

vid Institutet för vatten- och luftvårdsforskning. Enligt avtalet

mellan parterna skall institutet ägna sig åt problem som hör samman med

industriell drift och därmed närbesläktade frågor inom tätbebyggelse. Enligt

utredningens mening bör kommunala föroreningsproblem kunna tas

upp på institutets program, om medel härför ställs till förfogande. Utredningen

föreslår att det övervägs närmare, om inte kommunerna bör ingå

som part i institutet och på detta sätt stödja en på kommunala problem

inriktad vatten- och luftvårdsforskning.

Remissyttrandena

Forskningsområdet

Samtliga remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse över den kartläggning

av problem och forskningsbehov på miljövårdsområdet, som utredningen

låtit ett antal experter utföra. Allmänt understryks den stora betydelse

denna kartläggning kommer att få för det fortsatta arbetet. Ett antal remissinstanser

anser dock att utredningen gjort en alltför snäv avgränsning av

forskningsområdet. Särskilt påtalas att utredningen underlåtit anlägga tekniska,

kemiska och geovetenskapliga synpunkter på forskningen.

Statens naturvårdsverk framhåller att problemen på det geovetenskapliga

området bör bli föremål för forskning med hänsyn till den betydelse detta

forskningsområde har för ställningstaganden i bl. a. landskapsvårds- och

vattenvårdsfrågor. FOA, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens

råd för atomforskning, SOU, SMH1 och Svenska naturskyddsföreningen anför

liknande synpunkter.

Statens institut för folkhälsan framhåller att vissa problem inom samhällsmiljön

kommit att skjutas åt sidan genom utredningens avgränsning

av forskningsområdet. Detta gäller särskilt de viktiga problemen om samhällsbullret.

Statens medicinska forskningsråd finner det också anmärkningsvärt

att ett så stort miljöproblem som bullret helt lämnats utanför.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

Liknande synpunkter anförs av statens tekniska forskningsråd, universitetskansler

sambetet, arbetsmedicinska institutet, statens konsumentråd,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SACO, Svenska teknologföreningen

och Föreningen för teknik och miljö.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning finner det otillfredsställande

att utredningen inte gått in på det mycket betydelsefulla område, som

det ekonomiska utnyttjandet av naturresurserna utgör. Enligt rådet kan

man inte skilja miljövårdsforskning från forskning om det ekonomiska utnyttjandet

av naturresurserna. En forskning som begränsas till vården av

naturresurserna i utredningens mening är av föga värde om den inte fullföljs

med forskningsinsatser i fråga om det ekonomiska utnyttjandet av

dessa resurser. Liknande synpunkter framförs av styrelsen för lantbrukshögskolan,

statens växtskyddsanstalt och Skogs- och lantbruksakademien.

SMH1 och skogsstyrelsen anser att forskning rörande klimatets inverkan

på naturen och livsmiljön bör komma till stånd. Sjöfartsstyrelsen understryker

vikten av att problemen kring oljeutsläppen blir föremål för undersökningar

och forskning.

Universitetskanslersämbetet anser att benämningen miljövårdsforskning

är mindre lämplig. Begreppen miljö och miljövård bär, enligt ämbetet, en

vidare innebörd än vad utredningen gett dem. Då utredningen behandlat

enbart problemen om vården av den yttre miljön eller naturmiljön bör benamningen

vara naturmiljöforskning. Ämbetet anser att utredningen avgränsat

forskningsområdet för snävt men finner det i alla fall rimligt, att

de största resurserna tills vidare sätts in på det biologiska — speciellt ekologiska

—- forskningsområdet.

Forskningens organisation

Utredningens uppfattning att den i dag splittrade miljövårdsforskningen

bör samordnas och i huvudsak inriktas på tillämpade forskningsproblem

delas av remissinstanserna liksom utredningens mening att även grundforskning

på miljövårdsområdet bör kunna stödjas i viss begränsad omfattning.

Universitetskanslersämbetet konstaterar att gränsen mellan grundforskning

och tillämpad forskning ofta är konstlad. Ämbetet, som delar utredningens

uppfattning att forskningen i första hand bör vara målinriktad,

anser att det avgörande vid anslagsfördelningen bör vara vilken aktualitet

och vilket värde på kortare eller längre sikt forskningen har för det praktiska

arbetet.

Det råder en samstämmig uppfattning hos remissinstanserna om behovet

av ett forskningsorgan. Meningarna är däremot delade i fråga om

dess organisatoriska ställning. Flertalet remissinstanser förordar det av utredningen

föreslagna alternativet, nämligen att ett fristående forskningsorgan

inrättas. Till dessa instanser hör bl. a. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, vattenöverdomstolen, styrelsen för lantbrukshögsko
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

lan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, statens

råd för samhällsforskning, statens råd för skogs- och jordbruksforskning,

forskningsrådens samarbetsdelegation, veterinärstyrelsen, Vetenskapsakademien,

Svenska jägareförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund. De två sistnämnda organisationerna framhåller att såväl

praktiska som principiella skäl talar mot att forskningsfrågorna inordnas

i naturvårdsverket. Enligt organisationerna är verkets styrelse inte så sammansatt

att forskningsfrågorna kan bli tillräckligt ingående behandlade av

denna. De riktvärden, som verket skall tillämpa i sin praktiska verksamhet,

måste enligt organisationen bygga på vetenskapligt säkra grunder. Det är

därför inte lämpligt att verket får ansvaret för forskningsinriktning och

forskningsresultat, eftersom dess objektivitet i tillämpningsfrågor i så fall

kan komma att ifrågasättas.

Ett antal remissinstanser förordar att forskningen inordnas i naturvårdsverket.

Universitetskanslersåmbetet framhåller att naturvårdsverket bör få

ett odelat ansvar för bevakningen av frågor på naturmiljöns område. Det

är därför enligt ämbetet av största vikt att verket får underlag för sin verksamhet

genom direkt kontakt med forskningen och att verkets behov av

forskningsresultat tillmäts betydelse vid valet av forskningsuppgifter. Ämbetet

finner att detta bäst sker om forskningsorganet inordnas i naturvårdsverket.

Härigenom kan en allmän planering göras av de totala resurser som

behövs på miljövårdens område. Ämbetet understryker samtidigt att också

andra intressenter måste kunna få göra sig gällande i ledningen av forskningsorganet.

Ämbetet finner därför att forskningsfrågorna bör handläggas

i en särskild nämnd inom naturvårdsverket. I nämnden bör olika intresseområden

vara företrädda. Självfallet måste inslaget av forskare ''ara stort.

Tre ledamöter i ämbetets styrelse reserverar sig till förmån för utredningens

organisationsalternativ.

Naturvårdsverket framhåller att det av utredningen förordade forskningsområdet

till största delen motsvarar verkets nuvarande arbetsfält. Naturvårdsverket

kommer också att vara huvudavnämare av forskningsresultaten.

Det är därför lämpligt att ledningen av forskningsverksamheten inordnas

i verket så att detta i sin verksamhet snabbt kan utnyttja vunna

forskningsresultat. Verket anser även att åtskilliga fördelar av rent administrativ

art uppnås om forskningsorganet inordnas i naturvårdsverket.

Enligt verkets mening bör forskningsexpertis få stort inflytande i ledningen

av forskningen. Kvalificerade forskare och representanter för de intressen

som föreslås bli företrädda i forskningsorganet finns nu i verkets tre råd.

Enligt verkets mening bör ett antal ledamöter i dessa råd, förslagsvis nio

till antalet, bilda ett vetenskapligt råd, till vilket verkets styrelse skall kunna

överlämna avgörandet i flertalet forskningsfrågor. Forskningsfrågor av

principiell art eller stor räckvidd bör dock förbehållas verkets styrelse.

Med en sådan lösning anser verket att de av utredningen nämnda nack
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

delarna med en integration av forskningen i naturvårdsverket bör kunna

undvikas. Även LO anser att forskningsfrågorna bör inordnas i naturvårdsverket.

Om en forskningsbyrå inrättas inom verket och vetenskapliga expertgrupper

knyts till detta bör en sådan lösning från forskningssynpunkt

vara lika tillfredsställande som utredningens förslag om ett fristående organ.

Att inordna forskningen i naturvårdsverket garanterar dessutom en

snabb tillämpning av forskningsresultaten. Organisationen avvisar därför

bestämt utredningens alternativ.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser det vara nödvändigt att

forskningsorganet har nära anknytning till naturvårdsverket så alt problemen

kan fångas upp på ett tidigt stadium och analyseras med avseende

på de behov som föreligger. Rådet anser därför att övervägande skäl talar

för att forskningsorganet knyts till naturvårdsverket. Statens tekniska

forskningsråd finner också övervägande skäl tala för att forskningsfrågorna

inordnas i naturvårdsverket. Rådet föreslår att en självständig forskningsenhet

inrättas inom verket. Därigenom kommer kravet på vetenskaplig

expertis att tillgodoses. Forskningsenheten bör bestå av en forskningschef

och en vetenskaplig nämnd. Forskningsenheten bör vidare ha eget anslag.

Statskontoret förordar att forskningsfrågorna inordnas i naturvårdsverket.

Statskontoret föreslår att en särskild nämnd tillskapas inom verket

och att nämndens sekretariat knyts till verkets sekretariat för planering

och samordning. Uppfattningen att forskningsfrågorna bör inordnas i naturvårdsverket

delas också av domänstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens vattenfallsverk,

FOA, SOU, statens centrala frökontrollanstalt, SMHI och TCO.

Statens medicinska forskningsråd framhåller nödvändigheten av att

forskningsorganets sammansättning inte låses alltför hårt, då utvecklingen

på miljöområdet går så snabbt att nya, i dag okända områden senare kan

behöva företrädare. Statens tekniska forskningsråd anser att ledamöterna

bör representera intresse- och kunskapsområden i stället för myndigheter

och organisationer. Obundna ledamöter är enligt rådet av större värde från

saklig synpunkt än utsedda ombud.

Utredningens förslag att viltforskningsrådet skall upphöra och dess uppgifter

övertas av det föreslagna forskningsorganet tillstyrks eller lämnas

utan erinran av remissinstanserna. Naturhistoriska riksmuseet och viltforskningsrådet

anser det nödvändigt att de speciella jakt- och viltsynpunkterna

företräds av en särskild expertgrupp, som knyts till forskningsorganet.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att en milj övårdsberedning

inrättas på regeringsnivå. Statskontoret ställer sig

dock tveksamt till en sådan beredning med hänsyn till att dess uppgifter

delvis sammanfaller med den nuvarande forskningsberedningens. LO

anför liknande synpunkter. Universitetskanslersämbetet framhåller att utredningens

förslag kan innebära en försvagning av naturvårdsverkets ansvarsområde

och auktoritet. Ämbetet tror inte alt beredningen är läm
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

pad att behandla de konfliktsituationer mellan miljövårdens intressen och

de kommersiella intressena som kan väntas uppstå. Ämbetet finner sig

dock med hänsyn till de rådande problemen på miljöområdet kunna godta

utredningens förslag. Också naturvårdsverket känner viss tveksamhet

inför förslaget om en miljövårdsberedning med hänsyn till att en sådan

i viss mån kan göra miljövårdsarbetet tungrott. Med hänsyn till betydelsen

av en effektiv samordning av frågorna på miljövårdsområdet, bl. a. de

ekonomiska, vill verket likväl inte motsätta sig förslaget. Svenska jägareförbundet

framhåller att även lekmannaintresset bör bli företrätt i beredningen.

Utredningens förslag att forskningsverksamheten på miljövårdsområdet i

första hand bedrivs vid befintliga institutioner vinner allmän anslutning

bland remissinstanserna.

Förslaget om en utredning av förutsättningarna för en lokalmässig samordning

av laboratorieverksamheten vid naturvårdsverket, fiskeristyrelsen

och Institutet för vatten- och luftvårdsforskning delas eller lämnas utan erinran

av flertalet remissinstanser. De direkt berörda instanserna avstyrker

dock förslaget. Statens naturvårdsverk ifrågasätter om det är lämpligt att

lägga samman verkets undersökningslaboratorium med laboratoriet vid

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, då institutet ofta anlitas av

parter i vattenmål där naturvårdsverkets undersökningslaboratorium fungerar

som opartiskt expertorgan.

Utredningens förslag att undersökningslaboratoriet även i fortsättningen

skall vara kvar inom naturvårdsverket tillstyrks av remissinstanserna. Detta

gäller även förslaget att laboratoriet bör få resurser även för luftvårdsundersökningar.

Även förslaget att statistik bör upprättas över biocidförbrukningen

tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Forskningens resurser

Förslaget till uppbyggnad av resurserna för miljövårdsforskningen mottas

i allmänhet positivt av remissinstanserna. Flera instanser anser dock att

anslagsbeloppen bör vara större än de som utredningen förordat.

Det föreslagna stipendiesystemet för utbildning av forskare på miljövårdsområdet

tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Förslaget att kommunerna bör lämna bidrag till miljövårdsforskning avstyrks

av bl. a. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, som

framhåller bl. a. att forskningen hittills ansetts vara en statlig angelägenhet.

Flera remissinstanser är dock positiva till förslaget.

Stadsförbundet och kommunförbundet ställer sig liksom Institutet för

vatten- och luftvårdsforskning avvisande till utredningens förslag att kommunerna

bär ingå som part i det sistnämnda institutet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1968

31

Bidrag till avloppsreningsverk m. m.

Nuvarande ordning

De nu gällande reglerna om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar

finns i kungörelsen den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till vatten-

och avloppsanläggningar (ändrad 1967: 374).

Statsbidrag kan enligt kungörelsen utgå till anläggning för vattenförsörjning

och avlopp eller ettdera av dessa ändamål i mån av tillgång på

medel som anvisats härför. Bidragen är inte förbehållna enbart kommuner

utan kan även tilldelas annan än kommun. Bidrag utgår endast till anläggning

för bebyggelseområde, vilket i huvudsak tagits i anspråk för sitt ändamål

före den 1 juli 1959. Om synnerliga skäl föreligger, kan bidrag dock

utgå till anläggning för bebyggelseområde som tagits i anspråk efter nämnda

tidpunkt. Statsbidrag får beviljas endast om följande förutsättningar är

uppfyllda, nämligen att anläggningen kan anses påkallad ur sanitär eller

eljest ur social synpunkt, att den bebyggelse, för vilken anläggningen är

avsedd, kan antas komma att bestå för längre tid samt att anläggningen

prövas tillfredsställande med hänsyn till såväl den befintliga bebyggelsen

som den bebyggelse, vilken kan beräknas uppstå inom rimlig tid. För att

bidrag skall utgå skall anläggningen vidare vara avsedd för minst fem fastigheter.

I vissa fall kan dock bidrag utgå även till anläggning avsedd för

färre än fem fastigheter.

Statsbidrag beviljas av länsstyrelsen. Bidrag utgår inte till företag, som

påbörjats innan bidraget beviljats, om inte länsstyrelsen lämnat särskilt tillstånd

att påbörja anläggningen. I sådant tillstånd skall anges att detta

inte innebär utfästelse om bidrag.

Statsbidrag bestäms på grundval av den beräknade kostnaden för anläggningens

utförande, bidragsunderlaget. Till anläggningen räknas samtliga

anordningar som behövs för att den skall fylla sitt ändamål på tillfredsställande

sätt. Installation i byggnad, vilken betjänas av anläggningen,

eller serviceledning, som ligger närmare sådan byggnad än två meter,

får dock inte räknas in i bidragsunderlaget. I bidragsunderlaget får inte

heller räknas in projekteringskostnad, vartill statsbidrag utgått i annan

ordning, kostnad för administration eller för disposition av mark, kostnad

som kan anses belöpa på annan bebyggelse än bostadsbebyggelse och bebyggelse

för därmed sammanhängande ändamål eller merkostnad, som betingas

av att avloppsledning anordnas för att avleda annat vatten än spillvatten.

Statsbidrag utgår med viss procent av bidragsunderlaget. Bidragsprocenten

beräknas med ledning av dels den beräknade anläggningskostnaden per

person vid den aktuella anläggningen, dels en viss, av naturvårdsverket beräknad

anläggningskostnad per person som kan sägas motsvara medeltalet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

av kostnaderna för bidragsberättigade vatten- och avloppsanläggningar, dels

skatteunderlaget i den kommun där anläggningen utförs, dels ock medelskatteunderlaget

i riket. Antalet skattekronor per invånare beräknas som

ett genomsnitt för en treårsperiod. Tilläggsbidrag utgår till anordningar

för höggradig rening av avloppsvatten om kostnaden för en sådan anläggning

med mer än 25 % överstiger vad som utgör normal anläggningskostnad

vid låggradig rening.

Bidrag utgår inte om bidragsprocenten undertiger tio.

Om länsstyrelsen finner att bidrag av särskilda skäl bör utgå med högre

belopp eller i andra fall än som medges i kungörelsen skall frågan underställas

Kungl. Maj :ts prövning.

Av anslaget till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar som innevarande

budgetår uppgår till 84 milj. kr. disponeras 2,5 milj. kr. som bidrag

till planering av vattenförsörjning och avlopp inom större områden och

250 000 kr. för vissa undersökningar och utredningar inom vatten- och

avloppsområdet. Tidigare har medel för att bekosta viss forskning inom

detta område anvisats från nämnda anslag. Fr. o. in. innevarande budgetår

har dessa medel förts över till anslaget till naturresursforskning.

Naturvårdsverkets förslag

Naturvårdsverket konstaterar inledningsvis att, trots att omfattande reningsåtgärder

vidtagits av såväl kommunerna som industrier under senare

år, vattenvårdsproblemen inte minskat.

Den 1 januari 1966 hade av våra samhällen med minst 200 invånare drygt

1 000 låggradig rening, dvs. frånskilj ning av avsättningsbar förorening, och

550 höggradig eller biologisk rening, dvs. frånskilj ning även av 70—90 %

av syreförbrukande organisk förorening. Men samtidigt hade 200 sådana

samhällen ännu inte någon rening alls. Härtill kommer att de senaste årens

starkt ökade mängd växtnäringsämnen, främst fosfor, i det kommunala avloppsvattnet

allvarligt rubbat den biologiska balansen i många vattenområden

och förorsakat allt större olägenheter vid vattnets utnyttjande.

För något decennium sedan utgjorde i vårt land mängden fosfor i det

kommunala avloppsvattnet omkring 1,5 gram per person och dygn. Fosformängden

uppgår nu till ca 4—4,5 gram per person och dygn. Ökningen beror

till övervägande del på användningen av fosforrika syntetiska disk- och

tvättmedel. Långtgående fosforreduktion förekommer bara vid några få reningsverk,

som sammanlagt betjänar ca 15 000 personer.

Naturvårdsverket framhåller att vattenföroreningsproblemen blir alltmer

besvärande och utgör ett hot mot vår miljö, samtidigt som behovet av rent

vatten för hushållen, industrin och friluftslivet snabbt ökar.

Ämbetsverket anser därför att kraven på rening av avloppsvatten bör

skärpas och har hemställt om ändring av lagbestämmelserna på området.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

I avvaktan på lagändringar kominer naturvårdsverket att utnyttja alla möjligheter

att inom ramen för gällande lagstiftning höja kraven på avloppsrening

och effektivisera kontrollen. Visserligen uppkommer samtidigt ökade

investeringsbehov och höjda kostnader för kommunernas och industriernas

avloppsrening. Dessa kostnader torde dock enligt verkets mening framstå

som rimliga jämfört med de utgifter och den miljöförstöring som uppkommer

om den nuvarande utvecklingen får fortsätta.

Jämsides med att kraven på avloppsrening höjs bör enligt verkets mening

alla möjligheter tillvaratas att stimulera och underlätta kommunernas verksamhet

på området. Som ett led i dessa strävanden bör bestämmelserna om

statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar ändras.

Ordnandet av vattenförsörjning och avlopp har alltid betraktats som en

kommunal uppgift. De statliga bidrag som utgått till verksamheten syftade

i början till att skapa arbetstillfällen. Det nuvarande bidragssystemet har till

uppgift att av direkt hygieniska skäl stimulera kommunerna att bygga vatten-

och avloppsanläggningar. Stimulansen har legat i att bidragen underlättat

finansiering av anläggningar i kommuner med lågt skatteunderlag

och där kostnaderna för anläggningarna av olika skäl varit högre än normalt.

År 1959 infördes gynnsammare bidragsbestämmelser för särskilt kostsamma

avloppsreningsanläggningar. Trots detta har bidragen endast i begränsad

omfattning kunnat användas för att främja byggande av avloppsanläggningar

där de ur vattenvårdssynpunkt varit mest angelägna.

Efter tillkomsten av nuvarande bidragssystem har kommunerna genom

lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar rätt att finansiera sådana

anläggningar genom att ta ut avgifter. Vidare har den kommunala

skatteutjämningsreformen i betydande utsträckning underlättat för kommuner

med lågt skatteunderlag att ta på sig kostnaderna för anläggningar

av detta slag. Genom bidragssystemets utformning leder också skatteutjämningen

till att i fortsättningen allt färre kommuner kommer att bli berättigade

till statsbidrag. I många andra fall kommer bidragsprocenten, som

nu i genomsnitt uppgår till 15, att sjunka ytterligare. De nuvarande normalbidragen

till kommunala vatten- och avloppsanläggningar spelar inte

längre någon större roll som stimulans för att påskynda eller effektivisera

kommunernas vattenvårdande åtgärder. Det nuvarande systemet är också

komplicerat. För att administrera detta måste expertis utnyttjas som bättre

behövs för planering, rådgivning och tillsyn på vattenvårdens område.

Med hänsyn till att höjda krav på vattenvårdsåtgärder kommer att medföra

ökade kostnader för kommunerna finner verket det skäligt att staten

ger ett finansiellt stöd av oförändrad storlek till verksamheten. Stödet måste

dock i första hand inriktas på vattenvårdande åtgärder. Som princip bör

därför i fortsättningen gälla att kommunerna själva bekostar avloppreningsanläggningar

till den nivå som f. n. utgör det allmänna minimikravet enligt

vattenlagen, dvs. slamavskiljning. Kommunerna bör även själva helt finan3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. .Yr 37

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

siera vattenförsörjningsanläggningar. Däremot bör statsbidrag kunna utgå

till avloppsreningsanläggningar med längre gående rening. Vid bidragsgivningen

bör företag som är särskilt angelägna med hänsyn till förhållandena

i det berörda vattenområdet ges förtur.

För att beräkningen av bidragsunderlaget skall bli så enkel som möjligt

bör kostnaderna för avloppsledningar uteslutas från bidrag. Utloppsledning

från reningsverk bör dock räknas in i bidragsunderlaget. I de tall då

det från vattenvårdssynpunkt är lämpligt att avloppsutsläpp sker i mer avlägsen

recipient än den närmaste bör även tilloppsledning kunna få räknas

in i bidragsunderlaget till den del det anses skäligt från fall till fall. För

kommun som hittills inte vidtagit några åtgärder för reningsanläggning bör

bidragsprocenten begränsas till 30 av hela anläggningskostnaden för reningsverk,

medan procenttalet bör sättas till 50 för ersättning av eller utbyggnad

och/eller förbättring av befintlig anläggning. Som skäl för reduceringen

till 30 % anför verket att kommunerna själva bör betala kostnaden

för sådan rening som i dag normalt krävs. En exakt beräkning av denna

kostnad skulle vara svår att göra och innebär ett omfattande arbete, utan

att man därför med säkerhet skulle uppnå en mer rättvis bidragsgivning

än som erhålls med den förordade schablonberäkningen. Då större anläggningar

i allmänhet lättare kan finansieras genom avgifter bör bidrag, om

inte särskilda skäl föreligger, begränsas till högst 5 milj. kr. för varje bebyggelseområde.

Bidrag till icke-kommunal avloppsreningsanläggning för permanent- eller

fritidsbebyggelse bör kunna utgå i mån av tillgång på medel och med belopp

som bestäms från fall till fall.

Naturvårdsverket bör tills vidare vara den myndighet som har hand om

bidragsgivningen. Bidragsansökningar bör dock först prövas och angelägenhetsgraderas

av länsstyrelsen, som också bör ha hand om utbetalning och

kontroll. De närmare bidragsföreskrifterna bör meddelas av Kungl. Maj:t

efter förslag av naturvårdsverket.

Verket understryker, med hänsyn till utvecklingen på vattenvårdens område,

vikten av att anläggningar för avloppsrening ges hög prioritet vid bedömning

av kommunala låneärenden. Naturvårdsverket avser att hos arbetsmarknadsstyrelsen

begära att möjligheterna att bygga avloppsreningsverk

som beredskapsarbeten undersöks.

Förutom till avloppsreningsanläggningar bör, enligt verket, bidrag kunna

beviljas till andra vattenvårdande åtgärder, t. ex. för återställande av starkt

förorenade sjöar.

Av anslaget till bidrag till vatten- och avloppsanläggningar disponeras

under innevarande budgetår 2,5 milj. kr. för bidrag till vatten- och avloppsplanering

för större områden. Denna bidragsmöjlighet bör enligt verkets

mening bibehållas och utvidgas. Bidraget bör även i fortsättningen få an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 37 år 1968

vändas för att bekosta sådan planering. Ändamålsenlig vattenhushållning

främjas härigenom. Sålunda kan ett samgående underlättas mellan sådana

närliggande bebyggelseområden, för vilka en gemensam lösning av vattenförsörjnings-

eller avloppsfrågan är den från vattenvårdssynpunkt lämpligaste.

Genom planering kan man exempelvis hindra avloppsutsläpp i en

känslig recipient eller i ett för rekreationsändamål lämpligt vattenområde.

Sådan planering är av stor betydelse för kommunerna. Den ger också ett

viktigt underlag för naturvårdsverkets och länsstyrelsernas handläggning

av vattenvårdsfrågorna.

Från anslaget har även bekostats undersökningar och utredningar som

ger underlag för generella anvisningar från vattenvårdande myndigheter,

t. ex. beträffande olika avloppsreningsmetoders prestanda, funktionskrav

på ledningar och tunnlar, slutlig disponering av avloppsslam, metodutveckling

för t. ex. vattenvårdsplanering och vattenövervakning samt inventeringar,

uppföljning av kostnaderna, statistik och information. Vidare har av

anslaget bekostats viss vidareutbildning av personal inom naturvårdsverket

och länsstyrelserna. Totalt användes under budgetåret 1966/67 1 150 000 kr.

för nu angivna och vissa andra ändamål. Flera av dessa ändamål bör i fortsättningen

bekostas från anslag, som disponeras av andra myndigheter. Naturvårdsverket

avser att pröva frågan om att föra över kostnaderna till andra

anslag i samband med verkets framställning om anslag för budgetåret

1969/70. I avvaktan härpå bör detta anslag få användas för nämnda ändamål

även för budgetåret 1968/69.

Anslagsbehovet för bidrag till vatten- och avloppsanläggningar som efter

särskilt tillstånd fått påbörjas men till vilka bidrag ännu inte beviljats enligt

nu tillämpade bidragsregler beräknas till ca 180 milj. kr. den 1 juli 1968.

Verket föreslår att denna bidragsbalans avvecklas under en fyraårsperiod.

Vissa övergångsbestämmelser torde behövas.

För budgetåret 1968/69 bör bidrag till avloppsreningsanläggningar i enlighet

med det nu föreslagna systemet beviljas inom en bidragsram av 30 milj.

kr. Utbetalningarna under budgetåret kommer däremot sannolikt inte att

uppgå till delta belopp. När medelsbehovet för avveckling av balansen minskas,

förutsätts att bidragsramen för de nya anläggningsbidragen ökas i motvarande

mån.

Anslaget bör kallas Bidrag till kommunala avloppsreningsverk in. m. och

tills vidare ha karaktär av reservationsanslag. När bidragsbalansen är avvecklad,

bör anslaget ändras till förslagsanslag varvid för varje budgetår en

bidragsram fastställs.

Naturvårdsverket föreslår att för den samlade verksamheten på ifrågavarande

område för budgetåret 1968/69 anvisas ett oförändrat anslag på 84

milj. kr. Anslaget bör enligt verkets mening disponeras på följande sätt

(milj. kr.).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

1. Anläggningsbidrag enligt SFS 1959: 251 ........................ 50

2. Anläggningsbidrag enligt de föreslagna reglerna.................. 30

3. Vatten- och avloppsplanering för större områden, högst.......... 3

4. Undersökningar och utredningar m. m., högst.................... 1

Summa 84

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget att statsbidrag i fortsättningen

bör ges endast till avloppsreningsverk. Stadsförbundet framhåller

att bidrag som i medeltal understiger 20 % saknar betydelse som stimulans

för tillkomsten av vatten- och avloppsanläggningar. Enligt förbundet

är det därför motiverat att koncentrera de statliga bidragen till anläggningar

där en stimulans är nödvändig för att sådana anläggningar skall byggas

som av vattenvårdande skäl är angelägna. Kommunförbundet påtalar

vikten av en förbättrad vattenvård och att det därför är angeläget att höggradiga

reningsverk byggs. Förbundet påpekar också att bidragsprocenten

kommer att sjunka ytterligare dels genom kommunsammanslagningar, dels

genom skatteutjämningssystemets effekt och att de nuvarande bidragen därför

minskar i betydelse. Förbundet anser att den föreslagna omläggningen av

bidragssystemet kan vara motiverad och vill inte motsätta sig den. 196''e års

naturresursutredning framhåller att det nu är tekniskt möjligt att bygga

effektiva reningsverk och att det finns metoder för närsaltsreduktion. Utredningen

tillstyrker förslaget liksom riksrevisionsverket, Vattenvärnet och

Föreningen för vattenhggien. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att statsbidragsbestämmelserna

i princip bör ändras enligt naturvårdsverkets förslag

men ifrågasätter om inte små tätorter även i fortsättningen bör få bidrag

till ledningar och vattenverk avsedda att betjäna bebyggelse som tillkommit

före den 1 juli 1959 med hänsyn till att invånarna där ofta har låga

inkomster. Kommunerna har därför svårt att täcka kostnaderna genom alt

ta ut avgifter. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att med den utformning

förslaget fått torde i regel de större tätorterna, där recipienterna

är dåliga, gynnas mest. Enligt länsstyrelsen inger förslaget farhågor för att

möjligheterna att få till stånd de vatten- och avloppsanläggningar som behövs

inom länet kommer att försämras. De nuvarande bidragsbestämmelserna

bör därför bibehållas. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att de föreslagna

riktlinjerna för ett nytt bidragssystem är riktiga men ifrågasätter

liksom länsstyrelsen i Malmöhus län om inle statsbidrag i undantagsfall bör

utgå till vattenförsörjningsanläggningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Föreningen för vattenhygien anser

att samma regler bör gälla för alla anläggningar som enligt lagen om vatten

och avlopp förklarats för allmänna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

37

och Vattenvärnet anser att samma regler bör gälla för kommunala och ickekommunala

anläggningar.

När det gäller kostnader som bör räknas in i bidrags underlaget

föreslår flera remissinstanser utvidgningar i förhållande till naturvårdsverkets

förslag. Stadsförbundet anser att statsbidrag bör kunna komma i fråga

för kostnaderna för omläggning från kombinerat avloppssystem till s. k.

duplikationssystem. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att kostnaden

för ledningar som går över icke bebyggda områden och som har ett vattenvårdande

syfte genom att flera samhällen gemensamt löser avloppsfrågan

bör få räknas in i bidragsunderlaget. Länsstyrelsen i Västenorrlands län

menar att om endast utbyggnaden av avloppsreningsverk stimuleras, övriga

utbyggnader som behövs kan skjutas upp så att den avsedda vattenvårdande

effekten uteblir. Därför bör bl. a. sammanföringsledningar och pumpstationer

få räknas in i bidragsunderlaget. Föreningen för vattenhygien anser att

det är motiverat att orter som är attraktiva för turism och friluftsliv och som

får extra höga kostnader för vattenförsörjning får statligt lån eller bidrag.

I fråga om bidragsprocenten godtar flertalet remissinstanser

verkets förslag. Föreningen för vattenhygien anser det dock angeläget att

bestämmelserna inte får den effekten att små dåliga anläggningar byggs

med bidrag enligt den lägre procentsatsen för att sedan byggas ut och få

bidrag enligt den högre procentsatsen. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län

talar flera skäl för att nuvarande beräkningsgrund i princip bibehålls, dvs. att

kommun själv svarar för kostnaden för slamavskiljning. För överskjutande

del är bidrag på 50 % lämpligt. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län

anser att normalbidraget enligt nuvarande bestämmelser bör bibehållas och

tillstyrker i övrigt de föreslagna procentsatserna. Kommunförbundet ifrågasätter

om inte ett bidrag på 30 % kan ha för liten stimulanseffekt på kommuner

som tidigare inte har någon reningsanläggning.

Förslaget att naturvårdsverket skall ha hand om bidragsgivningen godtas

av alla remissinstanser utom av länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands

län, som anser att länsstyrelserna även i fortsättningen bör ha

hand om bidragsgivningen.

I fråga om övrig användning av anslaget tillstyrker alla

instanser verkets förslag. Naturresursutredningen framhåller att forskning

och undersökningar inom vatten- och avloppsområdet i fortsättningen bör

tillhöra verksamhetsområdet för den föreslagna nämnden för naturvårdsforskning.

Departementschefen

Allmänna utgångspunkter. Den materialsammanställning som naturresursutredningen

gjort visar att en omfattande naturförstörelse äger rum

i vårt land. Naturen — och här inbegrips vattnet och luften — förorenas

och skadas genom negativa verkningar av olika tekniska processer. Den
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

na naturförstörelse har pågått under hela den tid människan använt sig

av tekniken för att förbättra sin materiella tillvaro. Naturförstörelsen är

alltså inte någon ny företeelse. I många fall är emellertid upptäckten av

förorening och förstörelse ny. Dessa företeelser kan nämligen fortgå under

lång tid innan följderna visar sig. Den under senare år intensifierade

forskningen har också lett till att vår kunskap om naturförstörelsen

ökat avsevärt. Nya, farliga substanser upptäcks ständigt. För ett halvsekel

sedan kände man till ett femtiotal främmande kemiska substanser i våra

vattenområden. I dag rör det sig om tiotusentals. De flesta kan inte analytiskt

bestämmas och deras biologiska effekter är okända. Vi har alltså anledning

förmoda att forskningen också framöver kommer att påvisa nya

former av förorening och förstörelse.

Mycket talar emellertid för att naturförstörelsen i dag är större än tidigare.

Dels har användningen av tekniska och kemiska hjälpmedel av

olika slag ökat, dels har befolkningskoncentrationen tilltagit, vilket medfört

att anhopningen av förorenande ämnen till begränsade områden vuxit. Vår

inställning till de problem som hänger samman med naturförstörelsen har

emellertid också ändrats. Tidigare gällde det att i första hand förbättra människornas

materiella tillvaro. Det gällde att motverka arbetslöshet och nöd.

Bättre bostäder och sundare arbetsmiljö måste skapas. Det var nödvändigt

att öka sysselsättningen, även om detta innebar att naturvärden offrades.

För flertalet människor har de materiella betingelserna nu förbättrats. Förhållandena

på arbetsmarknaden har blivit säkrare. Tryggheten har ökat genom

den omfattande reformverksamheten. Begreppet levnadsstandard har

i takt med de förbättrade förhållandena kommit att få en ny, vidare innebörd.

Med den ökade fritiden följer ett stort behov av områden för rekreation.

Tillgången på en oförstörd natur — i vid bemärkelse — blir då en

viktig del av standarden. Det räcker inte längre att mäta standard i traditionella

ekonomiska termer. Också andra värden måste räknas in. På

samma sätt som samhället genom olika åtgärder skapat en hög materiell

standard åt flertalet människor fordras nu samhällsinsatser för att höja

standarden också i denna vidare mening.

Målet för samhällets naturvårdspolitik bör därför vara att både motverka

fortsatt naturförstörelse och återställa redan förstörd natur. De

främsta medlen för att nå detta mål är en effektiv naturvårdsadministration,

en modern lagstiftning, olika stimulerande åtgärder och eu väl utbyggd

forskning.

Den 1 juli 1967 inrättades statens naturvårdsverk. Härigenom samordnades

och effektiviserades de administrativa resurserna på naturvårdsområdet

i vid bemärkelse. Kontrollen av biocider omhänderhas emellertid av

giftnämnden.

Större delen av naturvårdsområdet regleras genom lagstiftning. I vattenlagen

finns bestämmelser om de förutsättningar, under vilka avloppsvatten

får släppas ut. År 1965 trädde en ny naturvårdslag i kraft. Enligt denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

kan områden avsättas som naturreservat för rekreationsändamål eller för

att tillgodose vetenskapliga och kulturella ändamål. Lagen innehåller också

bestämmelser om förbud mot nedskräpning i naturen. På luftvårdsområdet

finns ännu inte någon särskild lagstiftning. Arbetet med en sådan

pågår emellertid på grundval av det förslag som immissionssakkunniga avlämnat

(SOU 1966: 65). Användningen av biocider regleras i bekämpningsmedelsförordningen.

Vid sidan av lagstiftningen förekommer olika slag av stimulerande åtgärder.

Staten lämnar sålunda bidrag till en rad naturvårdande ändamål.

Kommunerna får bidrag för att bygga avloppsreningsverk och för att förvärva

mark till naturvårds- och friluftsändamål samt för att uppföra friluftsanläggningar.

Vidare utgår bidrag till upplysningskampanjer med

syfte att öka allmänhetens förståelse för naturvärdena.

Forskningen är ett utomordentligt viktigt medel i naturvårdsarbetet.

Dess uppgift är att dels upptäcka och kartlägga de faktorer som åstadkommer

naturförstörelse, dels ge anvisningar om hur denna förstörelse

skall hindras. Forskningsresultaten utgör ofta grunden för det praktiska

naturvårdsarbetet. Av stor betydelse är dessutom olika former av utbildning

i naturvårdsfrågor.

Jag vill i detta sammanhang understryka angelägenheten av att ett ökat

internationellt samarbete kommer till stånd inom naturvårdsområdet.

Naturresursutredningen har ställt samman ett värdefullt material om

de aktuella problemen och forskningsbehoven inom naturvården. Materialet

bör som remissinstanserna genomgående understryker bli av stor betydelse

såväl för planeringen av den fortsatta forskningen som för det

praktiska naturvårdsarbetet.

Naturvårdsforskningen. Den forskning och undersökningsverksamhet,

som utredningen lägger fram förslag om, kallas av utredningen för miljövårdsforskning.

Forskningen avses emellertid omfatta endast delar av den

yttre miljön. Som beteckning för vård av denna miljö används ordet naturvård.

Den föreslagna forskningen bör därför enligt min mening kallas naturvårdsforskning.

Härunder bör rymmas såväl vatten-, luft- och övrig naturvårdsforskning

som biocidforskning.

I det föregående har lämnats en redogörelse för utredningens förslag

till avgränsning av forskningsområdet. Remissinstanserna godtar i regel

detta förslag. En del instanser framhåller dock att utredningen lagt för

stor vikt vid de biologiska problemen och skjutit de tekniska, kemiska

och geovetenskapliga frågorna åt sidan. Vidare påpekas att även naturtillgångarnas

ekonomiska utnyttjande bör tillhöra forskningsområdet. Flera

instanser kritiserar utredningen för att den inte tagit upp bullerproblemet.

För min del ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. Ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

vecklingen går dock så snabbt på naturvårdsområdet att nya problem ständigt

aktualiseras. Forskningsområdet bör därför inte låsas inom definitiva

gränser. Det organ som får till uppgift att leda arbetet bör ha möjlighet

att anpassa forskningsområdet till utvecklingens krav. Jag delar dock utredningens

uppfattning att det ekonomiska utnyttjandet av naturtillgångarna

i princip inte bör höra till forskningsområdet.

Jag vill liksom utredningen och remissinstanserna starkt betona att

forskningen och undersökningsverksamheten i första hand bör inriktas på

sådana problem, som är av betydelse för det praktiska naturvårdsarbetet.

Även grundforskning bör dock kunna stödjas i begränsad omfattning.

Utredningen föreslår att forskningsinsatserna på naturvårdsområdet så

långt som möjligt bör samordnas och ett särskilt organ inrättas för ledningen

av forskningsarbetet. Utredningen diskuterar tre olika alternativ för organisationen

av detta organ, nämligen a) en nämnd under forskningsrådens

samarbetsdelegation eller under ett forskningsråd, b) ett fristående forskningsorgan

och c) att forskningsfrågorna förs till naturvårdsverket. Utredningen

förordar alternativet med ett fristående forskningsorgan men anser

att vissa skäl även talar för alternativet att forskningsfrågorna förs till naturvårdsverket.

Bl. a. överensstämmer naturvårdsverkets verksamhetsområde

till väsentlig del med det aktuella forskningsområdet. Vidare har verket

stort behov av forskning och undersökningar. Forskningsorganet bör till

betydande del bestå av forskare. Eftersom det torde vara svårt att få en

verksstyrelse sammansatt på ett sådant sätt, att det senare önskemålet tillgodoses,

förordar utredningen alternativet med ett fristående forskningsorgan.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om att forskningen behöver

samordnas och att det behövs ett forskningsorgan. Däremot är meningarna

delade i frågan om organets ställning. Utredningens alternativ godtas

av flertalet instanser. Åtskilliga förordar dock att forskningsfrågorna

i stället anförtros naturvårdsverket. Detta föreslås bl. a. av statskontoret,

naturvårdsverket, universitetskanslersämbetet, statens naturvetenskapliga

forskningsråd och statens tekniska forskningsråd. Naturvårdsverket

framhåller bl. a., att det av utredningen föreslagna forskningsområdet

till största delen svarar mot verkets arbetsfält och att verket kommer att

vara huvudavnämare av forskningsresultaten. Verket anser därför att det

bör få ansvaret för forskningsfrågorna. Inom verket bör ett vetenskapligt

råd inrättas. Verkets styrelse bör kunna överlämna avgörandet i flertalet

forskningsfrågor till detta råd.

Som grund för åtgärder på naturvårdsområdet behövs ofta forskningsrön.

Kontakten mellan forskningen och det praktiska naturvårdsarbetet

kan enligt min mening främjas bäst om forskningsfrågorna och de praktiska

frågorna handläggs inom samma organ. Därigenom kan också forskningsrönen

snabbare omsättas i praktiska åtgärder. Vidare är det enligt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

min mening angeläget att ansvaret för naturvårdsområdet inte splittras

upp på olika myndigheter. Att nu inrätta ett nytt organ på naturvårdsområdet

skulle inte stå i överensstämmelse med strävandena under senare

år att samordna insatserna på olika delar av naturvårdsområdet, vilka

strävanden främst markeras av sammanslagningen den 1 juli 1967 av en rad

myndigheter, som då gick upp i naturvårdsverket. Jag förordar alltså att

ledningen av forskningen och undersökningsverksamheten fr. o. m. den 1

juli 1968 anförtros naturvårdsverket. Vissa remissinstanser har i likhet med

utredningen avvisat förslaget om att forskningsfrågorna förs till verket

med motiveringen att verket inte har tillräcklig sakkunskap att besluta i

dessa frågor. Jag är medveten om svårigheten att få en verksstyrelse, som är

lämpligt sammansatt för alt handlägga både forskningsfrågor och administrativa

frågor. En särskild forskningsnämnd bör därför inrättas inom

verket. Nämnden bör ha såväl rådgivande som beslutande funktioner.

Nämnden bör bli beslutande i frågor som avser fördelning av forskningsmedel.

På verkets styrelse bör ankomma att efter förslag av nämnden

begära anslag hos Kungl. Maj :t för forskningsverksamheten. Verkschefen

bör vara självskriven ordförande i forskningsnämnden, vars ledamöter i

ö\rigt bör utses av Kungl. Maj :t. Antalet ledamöter i nämnden bör vara

högst tio. Eftersom social- och veterinärstyrelserna samt giftnämnden

kommer alt representera betydande avnämarintressen är det naturligt att

företrädare för dessa myndigheter ingår som ledamöter i forskningsnämnden.

I övrigt bör nämndens ledamöter vara forskare, vilka bör förordnas för

högst tre år. Da det är önskvärt att nämnden successivt förnyas bör i princip

en tredjedel av forskarna bytas ut varje år. Nämnden bör ha möjlighet att

tillkalla särskilda experter. Kungl. Maj:t äger besluta om nämndens sammansättning.

Eftersom forskningen och undersökningsverksamheten bör starkt inriktas

på att ge underlag för praktiska åtgärder behövs det resurser för

beredning och planering av verksamheten samt uppföljning av resultaten.

Naturvårdsverket bör för dessa uppgifter få ett forskningssekretariat under

ledning av en kvalificerad forskare. Det ankommer på Kungl. Maj.t att besluta

hur sekretariatet skall organiseras.

Utredningens förslag att viltforskningsrådet bör upphöra och dess uppgifter

föras över till det föreslagna forskningsorganet tillstyrks eller lämnas

utan erinran av remissinstanserna. Viltforskningsrådet framhåller att

till forskningsorganet bör knytas en särskild expertgrupp, som företräder

de speciella jakt- och viltsynpunkterna. Jag finner det lämpligt att viltforskningsi

adets uppgifter förs över till det organ, som får ansvaret för

naturvårdsforskningen. Rådet bör alltså upphöra vid utgången av juni 1968.

Viltforskningen kommer därefter att tillhöra den föreslagna forskningsnämndens

uppgifter. Liksom hittills bör det ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om de medel som bör utgå från jaktvårdsfonden för viltforsknino
o*
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1968

I fråga om förslaget om en särskild expertgrupp för jakt- och viltfrågorna

vill jag erinra om vad jag nyss anfört om möjligheterna att till forskningsnämnden

knyta särskilda experter.

Vad utredningen anfört i fråga om kontrakt med forskare, inrättande

av planerings- och forskargrupper samt ett stipendiesystem mottas positivt

av remissinstanserna. Jag finner förslagen värdefulla. Det bör ankomma

på forskningsnämnden att besluta i dessa frågor.

Utredningen har vidare föreslagit att en särskild beredning inrättas

som ett rådgivande och informerande organ åt regeringen i miljövårdsfrågor.

Till beredningens verksamhetsområde hänförs utöver naturvårdsfrågorna

även frågor på den fysiska samhällsplaneringens område. Såväl

forskningsfrågorna som de praktiskt inriktade frågorna bor ingå i beredningens

uppgifter.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att den föreslagna beredningen inrättas.

Jag vill framhålla att det är angeläget att insatserna på naturvårdsområdet

och inom vissa delar av den fysiska samhällsplaneringen

samordnas. Denna samordning bör underlättas om en beredning av den

karaktär utredningen föreslagit inrättas. Beredningen bör också kunna

ge regeringen råd och upplysningar i frågor på dessa områden. Beredningens

uppgifter i förhållande till forskningsberedningens bör emellertid

närmare klarläggas. Frågan om att inrätta beredningen är av sådan beskaffenhet

att Kungl. Maj :t kan besluta i den utan riksdagens medverkan.

Jag ämnar senare för Kungl. Maj :t anmäla fragan.

I samband med naturvårdsverkets inrättande den 1 juli 1967 knöts ett

undersökningslaboratorium provisoriskt till verket i avvaktan på ställningstagande

till naturresursutredningens förslag. Utredningen föreslår att laboratoriet

behålls inom verket och byggs ut med resurser även på luftvårdsområdet.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Jag är också av den uppfattningen att laboratoriet bör tillhöra verket

även i fortsättningen. Frågan om att tillföra laboratoriet resurser även på

luftvårdsområdet bör prövas först sedan naturvårdsverket lämnat förslag

i ämnet. .. .

Utredningens förslag att utreda förutsättningarna för en lokalmassig

samordning av naturvårdsverkets undersökningslaboratorium, fiskeristyrelsens

sötvattenslaboratorium och laboratoriet vid Institutet för vatten- och

luftvårdsforskning avstyrks av de båda myndigheterna resp. styrelsen för

institutet. Lokalfrågan för de båda statliga laboratorierna kräver enligt min

mening ytterligare överväganden, varför jag inte är beredd att prova fragan

i detta sammanhang.

Förslaget att utreda möjligheterna att upprätta statistik over förbrukningen

av biocider mottas positivt av remissinstanserna. Jag anser det

angeläget att en sådan utredning kommer till stånd. Det är värdefullt om

en sådan statistik kan omfatta användningen inom industrin m. fl. områden

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

även av andra ämnen än biocider som kan medföra skadliga biverkningar.

Jag bar för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra

åt naturvårdsverket och giftnämnden att utreda och lägga fram förslag i

denna fråga.

Jag delar utredningens och remissinstansernas principiella uppfattning

att resurserna för naturvårdsforskningen behöver ökas. För nästa budgetår

bör 7 milj. kr. anvisas till naturvårdsforskning under ett reservationsanslag

under nionde huvudtiteln. Detta anslag ersätter det för innevarande

budgetår uppförda anslaget av 5 milj. kr. till naturresursforskning.

Vid utgången av innevarande budgetår befintlig reservation på detta

anslag bör föras över till det nya anslaget.

Förvaltningskostnaderna för forskningsnämnden och forskningssekretariatet

bör betalas med medel från anslaget till naturvårdsforskning.

Kungl. Maj :t äger besluta i denna fråga.

Statsbidrag till avloppsreningsverk m. m. Föroreningen av våra vatten är

fortfarande mycket besvärande. Energiska åtgärder bör därför vidtas för

att förbättra tillståndet. Goda tekniska möjligheter föreligger numera att

skilja av olika föroreningar — bl. a. närsalter — i avloppsvatten. En bättre

avloppsvattenrening kan från statens sida främjas genom bl. a. skärpt

lagstiftning, bidrag till byggande av reningsverk samt anslag till forskning

och tekniskt utvecklingsarbete. Naturvårdsverket bar nyligen föreslagit

att lagstiftningen på vattenvårdsområdet skärps. Förslaget remissbehandlas

f. n. I det föregående har förslag lagts fram om ökade insatser på

forskningsområdet. I det följande kommer jag att redovisa mina ställningstaganden

till naturvårdsverkets förslag angående omläggning av statsbidragsgivningen

till vatten- och avloppsanläggningar. Syftet med omläggningen

är att stimulera kommuner att bygga avloppsreningsverk med långt

gående rening.

De nuvarande bestämmelserna för bidrag till vatten- och avloppsanläggningar

syftar inte i första hand till att stimulera till åtgärder för att motverka

vattenföroreningar. Av det nuvarande anslaget till bidrag till vattenoch

avloppsanläggningar används endast ca 20 % till bidrag till avloppsreningsverk,

medan ca 30 % disponeras till vattenförsörjningsanläggningar

och ca 50 % till bidrag till ledningar för båda dessa ändamål.

Som jag tidigare nämnt måste energiska åtgärder vidtas för att minska

vattenföroreningen. Enligt min mening är det i detta läge motiverat att

det statliga stödet läggs om och helt inriktas på att stimulera byggandet

av avloppsreningsverk med långt gående rening. I likhet med flertalet remissinstanser

— bl. a. stadsförbundet och kommunförbundet — tillstyrker

jag därför i princip naturvårdsverkets förslag till ändrade bidragsbestämmelser.

De nuvarande bestämmelserna innebär bl. a., att vid beräkningen av bi
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

dragsprocenten hänsyn skall tas till förhållandet mellan skatteunderlaget

i den kommun där reningsverket skall byggas och till medelskatteunderlaget

i riket. Det statliga skatteutjämningsbidraget har fört med sig att skillnaden

i fråga om skatteunderlag minskat mellan olika kommuner. Detta

medför att bidragsprocenten successivt sjunker och att bidraget därmed

minskar i betydelse som stimulans för byggande av vatten- och avloppsanläggningar.

Fr. o. in. den 1 juli 1967 har länsstyrelserna avgjort ärenden om statsbidrag

till dessa anläggningar. Naturvårdsverket har föreslagit att det bör

ankomma på verket att bevilja bidrag enligt de föreslagna nya bidragsbestämmelserna.

Verkets förslag bör godtas eftersom endast en central myndighet

bar möjlighet att angelägenhetsgradera behovet av reningsverk på

olika platser i landet. Enligt min mening bör som allmän förutsättning för

att bidrag skall kunna utgå gälla, att anläggningen befinns tillfredsställande

från sanitär synpunkt och från vattenvårdssynpunkt med hänsyn till

rådande och väntade förhållanden. I enlighet med naturvårdsverkets förslag

förordar jag att kommun bör vara berättigad att få bidrag. Bidrag bör

också kunna utgå för anläggning som inte har kommun till huvudman under

förutsättning att anläggningen förklarats som allmän enligt lagen om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar.

Enligt gällande bestämmelser utgår i princip bidrag endast för anläggning

för bebyggelseområde, vilket i huvudsak tagits i bruk före den 1 juli

1959. Enligt min mening finns inte skäl att göra stödet till reningsanläggningar

beroende av tidpunkten för tillkomsten av bebyggelsen. Som villkor

för att bidrag skall kunna utgå bör gälla att anläggningen avses betjäna

minst tio bostadsfastigheter.

Den nu gällande regeln att bidrag ej utgår för anläggning som påbörjats

utan särskilt tillstånd bör gälla även i fortsättningen. För att underlätta

övergången till det nya bidragssystemet bör möjlighet dock finnas till undantag

om särskilda skäl föreligger. Undantagsregeln torde väsentligen bli av

betydelse vid prövning av framställning om bidrag till anläggning som påbörjats

under första halvåret 1968.

I fråga om bidragsunderlaget har naturvårdsverket föreslagit att kostnader

för ledningar bör uteslutas med undantag av kostnaden för ledning från

avloppsreningsverk till recipient. Vidare bör ledning till avloppsreningsverk

få räknas in i bidragsunderlaget i de fall, där det är lämpligare från

vattenvårdssynpunkt att avloppsvattnet släpps ut i en mer avlägsen recipient

än den närmaste. Flera remissinstanser har föreslagit att ytterligare

kostnader bör få räknas in i bidragsunderlaget. Jag anser att verkets förslag

i fråga om bidragsunderlaget bör godtas och förordar alltså att, förutom

kostnaden för avloppsreningsverket, kostnaden för ledning från reningsverket

till utsläppspunkten i recipienten bör få räknas in i bidragsunderlaget.

Vidare bör tilloppsledning till reningsverket få räknas in i den mån detta

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1968

av vattenvårdsskäl byggs på längre avstånd från samhället än som annars är

nödvändigt. Härigenom får kommunerna ett särskilt stöd i de fall anläggning

blir särskilt kostsam på grund av att reningsverket eller utsläppspunkten för

avloppsvattnet lokaliseras till den plats som är lämpligast från vattenvårdssynpunkt.

Jag kan inte godta de förslag som förts fram av vissa remissinstanser

om att ytterligare kostnader bör få räknas in i bidragsunderlaget.

Enligt verkets förslag bör statsbidrag till kommuner som inte har reningsverk

utgå med 30 % av kostnaden för anläggningen medan procentsatsen

bör vara 50 vid ersättning, utbyggnad eller förbättring av befintlig

anläggning. Begränsningen till 30 % motiveras med att kommun bör helt

svara för den rening som enligt vattenlagens bestämmelser är ett minimikrav,

dvs. slamavskiljning. Då större anläggningar lättare kan finansieras

genom avgifter bör, om inte särskilda skäl föreligger, bidrag till anläggning

begränsas till högst 5 milj. kr. för varje samlat bebyggelseområde.

Som jag tidigare berört har skatteutjämningsreformen haft till följd att

det nuvarande statsbidraget minskat i betydelse som stimulans för byggande

av vatten- och avloppsanläggningar. Jag finner det därför riktigt att, såsom

naturvårdsverket föreslagit, slopa sambandet mellan skatteunderlaget i kommunen

och statsbidragets storlek. Det är enligt min mening nödvändigt att reningsverk

i första hand byggs där det är mest angeläget från vattenvårdssynpunkt.

Jag kan därför inte godta naturvårdsverkets förslag att göra skillnad

mellan kommun som har reningsverk och kommun som inte har sådant. Storleken

av statsbidraget bör bil beroende av anläggningens reningsgrad. Syftet

med bidraget bör nämligen vara att stimulera kommunerna att bygga reningsverk

med mycket långt gående rening. Ju högre reningsgrad det planerade

reningsverket avses få, desto högre bör bidraget därför bli. Jag förordar att

bidragsprocenten sätts till lägst 30 och högst 50 av de anläggningskostnader

som ingår i bidragsunderlaget. I likhet med naturvårdsverket finner jag

dock att bidrag inte bör utgå för anläggning som byggs för enbart slamavskiljning.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

naturvårdsverket att besluta om vilken bidragsprocent som skall

tillämpas inom angivna intervall. Bidraget bör inte, om särskilda skäl inte

föreligger, få överstiga 5 milj. kr. för varje anläggning.

De förordade nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1968. Det

bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser som

behövs.

I likhet med vad som nu gäller bör enligt naturvårdsverkets förslag bidrag

få utgå till kostnaderna för planering av vattenförsörjning och avlopp för

större regioner. Jag anser att bidrag till sådan planering kan stimulera kommunerna

att i större utsträckning än som annars skulle vara fallet lösa sina

vatten- och avloppsproblem gemensamt. Jag biträder därför detta förslag.

Förslaget att bidrag skall få utgå till kostnaden för utredningar om och

restaurering av förorenade vattenområden finner jag välbetänkt. Enligt min

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1968

mening räcker det inte med att hejda den pågående förstöringen av våra

vattenområden. Det är också mycket angeläget att sanera förorenade områden.

Jag förordar därför att bidrag får utgå till kostnaden för utredningar

om och restaurering av svårt förorenade vattenområden. Jag räknar med

att även berörda kommuner skall ge bidrag till sådana åtgärder. Det bör

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, naturvårdsverket

att besluta om bidrag till de ändamål jag här bär nämnt.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit, alt kostnaderna för vissa undersökningar

och utredningar på vatten- och avloppsområdet — t. ex. om olika

reningsmetoders prestanda, funktionskrav på ledningar m. m. — får bestridas

från förevarande anslag. Verket framhåller att det ämnar försöka få

dessa kostnader överflyttade till andra anslag. Jag har ingen erinran mot

att dessa kostnader övergångsvis får betalas med medel från förevarande

anslag.

I detta sammanhang vill jag understryka att det är av stort värde om

typritningar för avloppsreningsverk kan utarbetas genom naturvårdsverkets

försorg och ställas till kommunernas förfogande. Härigenom kan såväl

kostnads- som tidsbesparingar nås. Jag förordar därför att kostnader för att

utarbeta sådana typritningar får betalas med medel från anslaget.

Naturvårdsverket har föreslagit att av anslaget för nästa budgetår på 84

milj. kr., 50 milj. kr. bör användas för att bevilja bidrag enligt nu gällande

författning till sådana anläggningar, som fått börja byggas efter särskilt

tillstånd och enligt hittills tillämpad praxis beräknas få statsbidrag när de

färdigställts. Totalt uppskattas anspråken fram till den 1 juli 1968 på

bidrag till sådana anläggningar till ca 180 milj. kr. Enligt naturvårdsverkets

förslag bör dessa bidrag betalas ut under de närmaste fyra budgetåren.

Jag anser att de som före den 1 juli 1968 fått tillstånd att påbörja anläggning

och gjort detta bör få bidrag enligt nuvarande bestämmelser. Visserligen

har i sådana tillstånd särskilt angetts att tillståndet inte innebär utfästelse

om bidrag. I flertalet fall torde sökandena dock ha räknat med att få bidrag

till anläggningen enligt de vid den aktuella tidpunkten gällande bestämmelserna.

Enligt naturvårdsverkets förslag bör för nästa budgetår 30 milj. kr. få

användas för bidrag till avloppsreningsverk enligt de föreslagna nya bestämmelserna.

För bidrag till kostnaderna för planering av vattenförsörjning

och avlopp för större regioner, för utredningar om och restaurering av

förorenade vattenområden samt för vissa utredningar och undersökningar

beräknar verket sammanlagt 4 milj. kr. Enligt min mening bör bidrag enlig

de föreslagna nya bestämmelserna — dvs. till nya avloppsreningsverk

— få beviljas inom en ram av 40 milj. kr. för nästa budgetår. Härigenom

möjliggörs en bidragsgivning som är 10 milj. kr. högre än vad som

föreslagits av naturvårdsverket. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att efter

förslag av naturvårdsverket fördela anslagsmedlen på äldre och nya anlägg
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj.ts proposition nr 37 år 1968

47

ningar med hänsyn till medelsförbrukningen. Det bör även ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta om hur stor del av anslaget som får användas för

att bekosta de övriga ändamål, till vilka jag föreslagit att bidrag bör kunna

utgå. För nästa budgetår bör 84 milj. kr. anvisas till bidrag till avloppsreningsverk

m. m. under ett reservationsanslag under nionde huvudtiteln.

Detta anslag ersätter det för innevarande budgetår uppförda anslaget till

bidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Vid utgången av innevarande

budgetår befintlig reservation på detta anslag bör föras över till det nya anslaget.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer jag förordat beträffande naturvårdsforskningens

organisation,

2. godkänna de av mig förordade grunderna för statsbidrag

till avloppsreningsverk m. m.,

3. medge att under budgetåret 1968/69 statsbidrag enligt

de förordade grunderna beviljas till avloppsreningsverk intill

ett belopp av 40 000 000 kr.,

4. till Naturvårdsforskning för budgetåret 1968/69 under

nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

7 000 000 kr.,

5. till Bidrag till avloppsreningsverk m. in. för budgetåret

1968/69 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 84 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Brita Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680107

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. 3LU 1968:53 Utlåtande i anledning av dels motioner angående lagstiftning rörande miljövård m. m. i vissa delar, dels motioner angående förorening från passagerarfartyg geno s. 8 i texten
  2. ABU 1968:33 Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot utsläppande i oissa fall av avloppsvatten i Vättern. s. 4 i texten
  3. JoU 1968:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående naturvårdsforskningens organisation och statsbidrag till avloppsreningsverk m. m. jämte motioner. Pr s. 1 i texten
  4. ABU 1968:23 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23 år 1968 s. 8 i texten
  5. 3LU 1968:31 Utlåtande i anledning av motioner angående straffet för nedskräpning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade s. 4 i texten

Visa alla 8