Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kreditpolitiska medel, m.m.

1974 · 233 sidor, varav 222 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 222 av 233 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1974:168, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kreditpolitiska medel, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 168 år 1974 Prop. 1974:168

Nr 168

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tiU lag om kreditpolitiska medel, m. m.; given
den 25 oktober 1974.

Kungl. Maj:t vUI härraed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och lagrådets
protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om
kreditpolitiska medel och tiU vissa följdändringar i bl. a. banklagstiftningen.

Lagen om kreditpolitiska raedel föreslås ersätta de
nuvarande kreditpolitiska lagama från år 1962, dvs. likviditets- och
kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen. Den nya lagen
skall liksora dessa ha karaktär av fullraaktslag. För tillämpning av lagen
krävs förordnande av regeringen. På framställning av fullmäktige i riksbanken
kan förordnande om kreditpolitiskt medel meddelas, om det behövs för att uppnå
de mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet.

Den gällande kreditpolitiska lagstiftningen utmärks
av en långt gående detaljreglering i fråga om de olika kreditpolitiska medlen.
I den föreslagna lagen anges i princip endast ramar och riktiinjer för lagens
tilllämpning. I övrigt överlåts det på riksbanken att utfärda behövliga
föreskrifter.

Den föreslagna lagen upptar kreditpolitiska raedel
sora svarar raot dera som ingår i den nuvarande lagstiftningen, dvs.
likviditets- och kassakrav, placeringsplikt, emissionskontroll och
räntereglering. Ytterligare två instrument föreslås ingå bland de lagreglerade
kreditpolitiska medlen, nämligen utlånuigsreglering för kontroll av
bankmstitutens utiåning och särskild placeringsplikt för tryggande av
bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter.

Mot bakgrund av den år 1968 genomförda samordningen
av bankinstitulens rörelseregler har den föreslagna lagen i princip utformats

1
Riksdagen 1974. 1 sand. Nr 168

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 2

enhetligt
för de olika bankinstitutsgrupperna. Den nuvarande särskilda regeln för
Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank vid tillämpning av likviditetskrav
föreslås dock bli överförd till den nya lagen. Vidare finns liksora hittills
möjlighet för riksbanken att i olika hänseenden differentiera föreskrifter, om
det är motiverat av hänsyn lill skillnader raellan olika instituts verksamhet.

De nuvarande kreditpolitiska lagarna är
tidsbegränsade. Efter beslut av 1974 års vårriksdag gäller de tills vidare,
dock längst till utgången av juni 1975. Den nya lagen föreslås gälla utan
tidsbegränsning och träda i kraft den 1 januari 1975.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 3

1
Förslag till

Lag
om kreditpolitiska medel

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestämmelser

1
§ Kreditpolitiska raedel enligt
denna lag är likviditetskrav, kassakrav, utiåningsreglering,
emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och
räntereglering.

2
§ I denna lag förstås med

1.
bankinstitut: bankaktiebolag,
sparbank och centralkassa för jordbrukskredit,

2.
försäkringsinslilul: aUmänna
pensionsfonden och försäkringsföretag raed svensk koncession,

3.
kredUinstilut: bankinstitut,
jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och
stadshypoteksinstitutionerna. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlänekassa.

3 §
Ora det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riks

bankens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning

av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kredit-

politiskt raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt
eller räntereglering får m.eddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 §
Förordnande kan avse ett eller flera slag av bankinstitut, för

säkringsinstitut eller annat kreditinstitut och, i fråga om emissionskon

troll och räntereglering, även annan.

Förordnande om utlåningsreglering eller
räntereglering skall begränsas till viss tid, högst ett år. Förordnande ora
annat kredhpolitiskt raedel gäller tills vidare, högst tre år. Det kan dock
bestäramas att gälla viss tid, likaledes högst tre år.

5
§ Har förordnande om
kreditpolitiskt raedel givits, meddelar riksbanken de föreskrifter som behövs
för användningen av sådant medel.

6
§ 1 fråga om likviditetskrav,
kassakrav, utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får
riksbanken

1.
begränsa användningen till ett
eller flera slag av institut,

2.
undantaga visst institut, om
särskUda skäl föreligger,

3.
utfärda olika föreskrifter för
skilda institut.

Likviditetskrav

7
§ Förordnande om
likviditetskrav kan avse bankinstitul.

8
§ Med likviditetskrav avses att
bankinstituts likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som
svarar mot viss andel, högst femtio proceni, av institutets förbindelser med de
avdrag och undantag som riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 4

9
§ Riksbanken anger

1.
den tidpunkt då likviditetskrav
skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),

2.
det procenttal som skall gälla
för likviditetskravet,

3.
vilka tillgångar som får räknas
som likvida medel,

4.
vilka skulder som skall
avdragas från summan av tillgångarna enUgt 3,

5.
i vad mån undantag från
förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas
skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten
samt obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges sladshypolekskassa,
Svenska bostadskreditkassan eller Sveriges aUmänna hypoteksbank eller av
kreditaktiebolag och som avser bostadskrediigivning.

10 §
1 fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen ut

göres av inlåning från en särskUd grupp av bankinstitut, gäller att sådan

inlåning avdrages från summan av de likvida medlen endast i den mån

tillgodohavande hos institut i gruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket
äger tillämpning får riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

Kassakrav

11
§ Förordnande om kassakrav
kan avse bankinstitut.

12
§ Med kassakrav avses att
bankinstituts medel, som innestår på checkräkning i riksbanken, ökade med
inneliggande kassa i den mån denna enligt 13 § får raedräknas, vid viss
tidpunkt skall uppgå tUl ett belopp som svarar mot viss andel, högst femton
procent, av institutets förbindelser med de undanlag som riksbanken anger
enligt 13 § 4.

13 §
Riksbanken anger

1.
den tidpunkt då kassakrav skall
vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),

2.
det procenttal som skall gälla
för kassakravet,

3.
i vad mån inneliggande kassa
får medräknas för uppfyllande av kassakrav,

4.
i vad mån undantag från
förbindelserna får göras.

Utiåniugsregleruig

14
§ Förordnande om
utlåningsreglering kan avse banldnstitut.

15
§ Med utlåningsreglering avses
att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställes för

1.
utlämnade lån,

2.
beviljade men ej utlämnade lån,
eller för

3.
garantiförbindelser som är
knutna tiU kredilgivning.

16 §
Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) el

ler för viss tidsperiod (beräkningsperiod) maxiraibelopp enligt 15 § i

förhåUande tiU lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid viss tid

punkt eller på annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för

utlåning eller garantiförbindelser avseende ohka ändamål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 5

Emissionskontroll

17
§ Med emissionskontroll avses
atl obligationer, förlagsbevis eller andra för den aUmänna rörelsen avsedda
skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än
riksgäldskontoret och alt andra skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning
från allmänheten, ej får ulan sådant tillstånd utges av kreditinstitut.

18
§ Riksbanken anger vUka slag av
värdepapper som ej får utges utan tillstånd enligt 17 § och från vilken
tidpunkt emissionskontrollen cäller.

AUmän
placeringsplikt

19
§ Förordnande om allmän
placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit
åt staten eller för bostadsbyggandet. Sådant förordnande kan avse bankinstitut
eller försäkrings-institut.

20
§ Med allmän placeringspUkt
avses att ökningen under en viss tidsperiod (beräkningsperiod) av bankinstituts
eller försäkringsinstituts prioriterade placeringar skall utgöra antingen en
viss andel av ökningen av institutets totala placeringar eller, i fråga om
bankinstitut, en viss andel av institutets totala placeringar.

21
§ Riksbanken anger vilka
placeringar sora är priorherade och hur underlaget för beräkningen av
placeringsplikten skall bestämraas.

Särskild
placeringspUkt

22 §
Förordnande om särskild placeringspUkt kan meddelas för att

tillgodose behovet för bostadsbyggandet av kredit under byggnadstid

(byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23
§ Med särskild placeringsplikt
avses skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskilt angivet
byggnadsföretag, för vilket statligt bostadslån utgår eller komraer att utgå
och för vilket kommunal borgen föreligger.

24
§ Riksbanken anger vilket eller
vUka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

Räntereglering

25
§ Förordnande om räntereglering
kan avse kreditinstitut och, i fråga om inlåning, även annan som driver
inlåning på räkning av det slag bank allmänneUgen begagnar.

26
§ Med räntereglering avses att
högsta eller lägsta ränta fastställes för inlåning eller att högsta ränta
fastställes för utlåning av pengar. Sådan reglering orafattar ej ränta sora
fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda
bestämraelser.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, sora
utgör ersättning vid lån av pengar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 6

27 §
Riksbanken får bestämma olika räntor för skilda slag av in- eller

utlåning.

Uppgiftsskyldighet

28 §
Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de upp

gifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpoli

tiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förord

nande. Uppgiftsskyldighet sora sagts nu åligger även annan sora kan

omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om
ränteändring skall lämnas senast femton dagar före ändringen.

Ora skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga
finns bestämmelser i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

Särskild
avgift

29 §
Kreditinstitut eller annan, som åsidosätter föreskrift som med

delats med stöd av förordnande enligt denna lag, skall till statsverket

erlägga särskild avgift.

Fråga
om särskild avgift prövas av riksbanken.

30 §
Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i frå

ga om

1.
likviditets- eller kassakrav,
ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden från föregående
beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften
trätt i tUlämpning, varvid räntesatsen för år får i fråga om likviditetskrav
överstiga riksbankens diskonto med högst tre procentenheter och i fråga om
kassakrav uppgå till högst två gånger diskontot,

2.
utlåningsreglering, elt belopp
som för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning
ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperiod
svarar mot ränta på det belopp med vilket utlåningen överskridit fastställd
gräns, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter översliga
riksbankens diskonto,

3.
emissionskontroll, högst två
procent av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta
löptiden,

4.
allmän placeringsplikt, ett
belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd
placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare
beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får
med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,

5.
särskUd placeringsplikt, högst
fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,

6.
räntereglering, två gånger det
belopp med vilket räntan avvikit från den ränta som skolat utgå enligt
faststäUd räntesats.

Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning
ske mellan överskott och underskott under två eller flera perioder och räntan
beräknas på det genomsnittliga underskottet,

31
§ Föreligger särskUda skäl får särskild avgift nedsättas eller efterges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168

Straff
m. m.

32 §
Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet lämnar oriktig

uppgift i saraband raed fullgörande av skyldighet enligt 28 § första

stycket döraes till böter, om gämingen ej är belagd raed straff i brotts

balken.

I
ringa fall döraes ej till ansvar.

33 §
Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975. Genora lagen upphäves

1.
likviditets- och
kassakvotslagen (1962: 256),

2.
placeringskvotslagen (1962:
257) och

3.
ränteregleringslagen (1962:
258),

De upphävda lagarna gäller dock i fråga ora
förhållande, sora hänför sig till tiden före den 1 januari 1975,

Den nya lagen gäller redan före nämnda dag i fråga
om åtgärd, som behövs för tillärapningen därefter.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas att 35 § lagen (1934: 437) för
Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Följande ärenden i riksbanken skola hållas
hemliga: kredilärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 1416 §§, ävensom
andra ärenden, som röra kunders förhåUanden till rUcsbanken eller annan kreditinrättning;
ärenden av penningpolitisk natur beträffande vUka fullmäktige finna, alt deras
offentliggörande kunde medföra skada för riksbanken; frågor om tUlverkning och
kontroll av banksedlar samt om vården av riksbankens behållningar.

Utöver vad som följer av förslå stycket skola
ärenden enligt lagen (1974:000) om kreditpolitiska medel hållas hemliga, såvitt
avser uppgifter om kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eUer
driftförhållanden, dock endast i den mån uppgifternas offentliggörande kunna
vara till skada för den uppgiftsskyldige.

1
Senaste lydelse 1970: 280.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168

Nuvarande
lydelse

Överläggningar och beslut i sådana frågor skola
upptagas i särskUt protokoll, vars innehåll ej må yppas förrän femtio år efter
protokollets datum, där ej riksdagens finansutskott, dess revisorer eller
fullmäktige i riksbanken anse sådant tidigare kunna ske utan skada för
riksbanken.

Föreslagen
lydelse

Överläggningar och beslut i frågor, som avses i
första eller andra stycket, skola upptagas i särskilt protokoU, vars innehåll
ej må yppas förrän femtio år efter protokollets datum, där ej resdagens
finansutskott, dess revisorer eller fullmäktige i riksbanken anse sådant
tidigare kunna ske utan skada för riksbanken eller för uppgiftsskyldig som
avses i andra stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom
förordnas att 31 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handlingar
i ärenden, om vilkas hemlighållande stadgas i lagen för Sveriges riksbank, raå
ej utan tillstånd av fullraäktige i riksbanken eller av riksdagens finansutskott
eller revisorer utlämnas tidigare än femtio år efter handlingens datum.

Handlingar
i ärende eller del av ärende, om vars hemlighållande stadgas i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank, må ej utan tillstånd av fullraäktige i riksbanken
eller av riksdagens finansutskott eller revisorer utiämnas tidigare än femtio
år efter handlingens datum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Lagen
omtryckt 1971: 203.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas att 91 § lagen
(1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 § Jämte vad i bokföringslagen är
stadgat skola i avseende å bankaktiebolags inventarium, balansräkning samt
vinst- och förlusträkning gälla följande bestämraelser.

1
mom.
Tillgångarna raå, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig
över verkliga värdet eller till högre belopp än det vartill kostnadema för deras
anskaffning uppgått.

2
mom. Andra
tUlgångar än sådana, som äro avsedda till stadigvarande bmk för bankbolaget,
må, såframt upplysning om förhåUandet läranas i förvaltningsberättelsen,
upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning,
dock ej över verkliga värdet.

Räntebärande obligation som avses i
57 § första slyckel A 2 eUer B 1 må upptagas till ett värde (medeltalsvärde)
som grundas pä medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade
av staten, Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges allmäiina
hypoteksbank. Medel-tahvärdet faslställes av tilhyns-inyndigheten.

3 mom. Hava under räkenskapsåret
kostnader nedlagts för förbätt

ring å tillgång avsedd till stadigvarande bruk för bankbolaget eller hava

sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de inräk

nas i anskaffningskostnaderna.

TUlgång varom nu sagts må ej eljest
upptagas till högre belopp än det vartill den var uppförd i närmast föregående
balansräkning. Dock må tillgång, vUken måste anses äga ett bestående värde
väsentligt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde,
såframt tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. 1 fråga om fast egendom
må ej i något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

4
mom. Osäkra
fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komma att
inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom tiUgång.

5
mom. Kostnader
för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet, så ock förvaltningskostnader
må icke upptagas såsom tillgång.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975 och tiUämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48 § lagen
(1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

48 §1 Jämte vad i bokföringslagen
är stadgat skall i fråga om sparbanks balansräkning gälla:

1. Tillgångar, avsedda till
stadigvarande bruk för sparbanken, må ej

i vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts å desam

ma, i balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas till

högre värde än som motsvarar kostnaderna för deras förvärvande och

därefter till högre värde än det, vartiU de varit uppförda i närmast

föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp,

vartill dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tillgången årligen av

skrivas vad som motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan där

med järaförlig orsak uppkorana värdeminskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast
egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken, eller tomträtt till
fastighet, avsedd för sådant ändamål, för täckande av förlust å sparbankens
rörelse uppskrivas högst till det bestående värde, tillgången i fråga måste
anses äga, såframt tiUsynsmyndigheten m.edgivit uppskrivningen. 1 intet fal! må
dock uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta egendomen
eller, vad gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som utgöra tUlbehör till
tomträtten. Vad sålunda stadgats skall äga moisvarande tillämpning å aktie, som
omförmäles i 24 § första stycket 2.

2. Beträffande andra tillgångar än
som nämnts under 1 gäller att de

ej må upptagas över verkliga värdet. För fordran, som förfaller eller

kan av sparbanken uppsägas tUl betalning först efter längre tid än ett

år, må värdet icke sättas högre än att avkastning erhålles efter en ränte

fot, som svarar mot det allmänna ränteläget. Närm.are föreskrifter om

värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av tiUsyns

myndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp,

varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke

upptagas såsom tillgång.

Utan hinder av vad nu sagl:, må
räntebärande obligation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas
till ett värde (inedeltalsvärdc) som grundas på medelräntan under de senaste
tio åren på obligationer utfärdade av stålen, Konungariket Sveriges
sladshypolekskassa och Sveriges

' Senaste lydelse 1968: 602.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 1 i

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

3.
1 stället för avskrivning å
tillgångs värde må motsvarande belopp kunna uppföras å särskilt
värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto är medgiven, där
avskrivning raed samma belopp sker å motsvarande tillgång, så ock i den raån,
enligt vad fömt i denna paragraf är sagt, hinder ej raöter för uppskrivning av
tillgång samt minskning av värdeminskningskonto sker i stället för sådan
uppskrivning.

4.
Avskrivning skaU avse viss
tillgång eller gmpp av tillgångar av likartad beskaffenhet.

5.
De belopp, till vilka
sparbankens särskUda fonder uppgå, skola vart för sig i balansräkningen
uppföras bland skulderna. Benämningen fond raå endast användas för grundfond,
reservfond och garantifond.

6.
Organisations- eller
förvaltningskostnader må ej uppföras såsom tillgång.

7.
Inom linjen skall anmärkas
sammanlagda beloppet av sparbankens ansvarsförbindelser, i den mån de icke
upptagits bland skuldema. TiUika skall inom linjen upptagas av sparbanken
ställda panters sammanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anmärkas de
pensionsåtaganden, som ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall inom
linjen uppföras ränta å garantifond eller gmndfond, som tUl följd av reglerna i
19 § icke kunnat utbetalas.

Vad i bokföringslagen stadgas ora balansräknings
införande i inventariebok skall såvitt angår sparbanks balansräkning i stället
avse dess införande i sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara uppställd
i lämpliga huvudposter, till vilka specifikationer skola finnas i handelsbok
eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och
tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 44 § lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

44 § Kreditkassas tillgångar må, såframt ej nedan
annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eUer tiU högre
belopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

Andra
tillgångar än sådana, som Andra tillgångar än sådana, som

äro
avsedda till stadigvarande bruk äro avsedda till stadigvarande bruk för
kassan, må, såframt upplys- för kassan, må, såframt upplys-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ning om förhållandet lämnas i förvaltningsberättelsen,
upptagas lill högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras
anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Föreslagen lydelse

ning om förhåUandet lämnas i förvaltningsberättelsen,
upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning,
dock ej över verkliga värdet. Räntebärande obligation som avses i 34 § första
stycket A 2 eller B I må dock upptagas till ett värde (medeltahvärde) som
grundas på medclränlan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av
Slalen, Konungariket Sveriges siadshy poiekskassa och Sveriges allmänna
hypoteksbank. Medeltalsvärdet fastställes av tUlsynsmyndigheten.

Hava under räkenskapsåret kostnader
nedlagts för förbätlring på tillgång avsedd till stadigvarande bmk för kassan
eller hava sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, må de
inräknas i anskaffningskostnaderna. Tillgång varom nu sagts må ej eljest
upptagas till högre belopp än det vartill den var uppförd i närmast föregående
balansräkning. Dock må tUlgång, vilken måste anses äga ett bestående värde
väsentligt överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt
tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga ora fast egendora raå ej i
något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Osäkra fordringar skola upptagas
högst till det belopp varraed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa
fordringar raå icke upptagas såsora tiUgång.

Förvaltningskostnader må icke upptagas såsora tUlgång.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975 och tUlämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 13

Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 20 september 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON,
HJELM-WALLEN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om «y
lagstiftning om kredit politiska medel och anför.

1
Inledning

Den
gällande kreditpolitiska lagstiftningen fick sin huvudsakliga utforraning år
1962. Den består av likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),
placeringskvotslagen (1962: 257) och ränteregleringslagen (1962: 258).
Lagarna är tidsbegränsade. Genora lagar (1965:210212),
(1968:261263), (1971:180182), (1974:301303) har giltighetstiden för den
nämnda lagstiftningen dock förlängts. Tiden utgår den 30 juni 1975. Lagarna
får tillämpas först sedan Kungl. Maj:t prövat nödvändigheten av att sätta lagama
i kraft. Förordnande om likviditets- eller kassakvot kan meddelas, om det anses
oundgängligen nödvändigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens
penningpolitiska verksamhet. Förordnande om placeringskvot kan meddelas, om
det på grund av utomordentliga omständigheter bedöras nödvändigt för att
tUlgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggande.
Förordnande om vissa befogenheter för rUcsbanken beträffande räntereglering
eller emissionskontroll kan meddelas, om det på gmnd av utomordentliga
omständigheter anses nödvändigt för att uppnå det mål som fastställts för
riksbankens penningpolitiska verksamhet. Förordnanden enligt de tre lagarna får
ske först efter framställning av fullmäktige i riksbanken.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni
1971 tiUkallade jag den 24 november sararaa år tre sakkunniga med uppdrag att
se över den kreditpolitiska lagstiftningen. I direktiven angav jag bl. a. att
utredningen borde företa en allmän översyn av den kreditpolitiska
beredskapslagstiftningen och föreslå de ändringar och åtgärder sora kunde anses
raotiverade raed hänsyn till UtveckUngen på kredit-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 14

raarknaden
och inora bostadspolitiken och till vunna erfarenheter i fråga ora tillämpning
av lagarna och överenskommelser med kreditinstituten av liknande innebörd.

Utredningen om den kreditpolitiska lagstiftningen
har den 31 januari 1974 avgelt betänkandet (Ds Fi 1974: 2) Kreditpolitiska
medel.i Betänkandet innehåUer bl. a. förslag till lag om kreditpolitiska medel
och förslag till ändringar i lagen (1955: 183) om bankrörelse, lagen (1955:
416) om sparbanker och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.
Författningsförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden avgells av kammarrätten
i Stockholm, statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
riksskatteverket, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen,
bostadsfinansieringsutredningen, delegationen för bostadsfinansiering,
fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i Sveriges riksbank, allmänna
pensionsfondens första tredje fondstyrelser (AP-fonden), Folksam,
Hyresgästernas sparkasse-och byggnadsföreningar (HSB), Kommunlåneinstitutet
aktiebolag. Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa. Landsorganisationen i
Sverige (LO), Näringslivets byggnadsdelegation, postbanken. Sparbankernas bank
aktiebolag. Sparbankernas inteckningsaktiebolag (SPINTAB), Svenska
bankföreningen. Svenska företagares riksförbund, Svenska lor-säkringsbolags
riksförbund, Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges
industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO),

Jordbmkets Bank har instämt i
jordbmkskasseförbundets yttrande. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har
instämt i industriförbundets yttrande och Sveriges grossistförbund har instämt
i bankföreningens yttrande.

Sparbanksföreningen har i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 14 augusti 1974 hemställt om ändring i sparbankslagen så att
sparbankerna får möjlighet att fr. o. m. bokslutet för år 1974 genom successiva
nedskrivningar nedbringa det bokförda värdet av obligationsinnehavet till marknadsvärdet
när obligationskurserna sjunker,

2
Nuvarande ordning

2.1
Inledning

De gällande tre lagarna på det kreditpoUtiska
området omfattar lagen (1962: 256) om likviditetskvot och kassakvot för vissa
kreditinrättningar (likviditets- och kassakvotslag), lagen (1962: 257) om
placeringskvot för vissa kreditinrättningar (placeringskvotslag) samt lagen

' Ledamöter rättschefen Kurt Malmgren, tillika
ordförande, departementssekreteraren Hans Almgren och bankdirektören Kurt
Eklöf,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 15

(1962:258)
om räntereglering och emissionskontroll (ränteregleringslag). Frånsett en
ändring år 1964 i 6 § ränteregleringslagen är lagarna i sak oförändrade sedan
deras tiUkomst. Lagarna är tidsbegränsade tiU tre år och har förlängts åren
1965, 1968 och 1971. Vid den sista förlängningen gjordes vissa rent formeUa
ändringar.

Före genoraförandet av 1962 års lagstiftning på det
kreditpolitiska orarådet hade under 1950-talet tillämpats ett system med
överenskommelser och rekomraendationer gäUande likviditetskvoter för affärsbankerna,
andra arrangeraang för att begränsa kreditgivningen och tillgodose statens och
bostadsbyggandets kreditbehov samt emissionskontroll. Dessutora fanns en lag
ora kassareserver lagen (1949: 314) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv och en
ränteregleringslag lagen (1951: 767) om räntereglering m. m.

Såväl likviditets- och kassakvotslagen som
placeringskvotslagen tiUkom efter förslag av 1957 års kreditmarknadsutredning,
vars betänkande (SOU 1960: 16) Banklikviditet och kreditpriorilering behandlade
utvecklingen på kapitalmarknaden och behovet av ytterligare lagstiftning för
att reglera kreditgivningen från stabiUseringspolitisk synpunkt eller i
prioriteringssyfte (prop, 1962: 52, BoU 17, rskr 233), Likviditets- och
kassakvotslagen ersatte 1949 års lag om kassareserver.

Ränteregleringslagen tillkora efter en utredning
inora finansdeparteraentet och ersatte 1951 års ränteregleringslag (prop.
1962: 143, BoU 17, rskr 233).

2.2
Likviditets- och kassakvotslagen

2.2.7
AUmänna motiv m. m.

KredUpoUtiska åtgärder utgör nödvändiga kompleraent
till finanspolitiken när det gäller att upprätthålla den sarahällsekonomiska
balansen. Genom de traditionella kreditpolitiska medlen diskontoändringar,
centralbankens marknadsoperationer och statens låneoperationer kan ränteläge
och bankemas likviditet påverkas. Bakgrunden till 1962 års kreditpoUtiska
lagstiftning var att nämnda instrument inte ger ett tUlräckligt fast grepp över
kreditmarknaden. Genom föreskrifter om kassakvot och/eller likviditetskvot kan
bankinstitutens likviditet minskas. Ett förordnande om kassakvot medför att de
raedel sora annars varit tillgängliga för kreditexpansion tvingas in på räkning
i riksbanken och genom förordnande om likviditetskvot kan man frysa fast överlikviditeten
ute i banksystemet. Sekundärt har likviditetskvoten också en
prioriteringseffekt för statsupplåning och bostadskrediter, eftersom
statspapper och bostadsobligationer utgör huvuddelen av de likvida
placeringarna.

Enligt
1 § kan Kungl. Maj:t i den mån det prövas oundgängligen

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 16

nödigt
för att uppnå det mål sora fastställts för riksbankens pennuig-politiska
verksamhet på framställning av fuUmäktige i riksbanken förordna om
Ukviditetskvot eller kassakvot. Härav följer att enighet måste föreligga
mellan regering och bankofuUmäklige, Förordnandet, som skall ange vilka
kreditinrättningar det omfattar, skall avse viss bestämd tid eller gälla tills
vidare. Behövliga föreskrifter för tUl-lärapningen skall utfärdas av
riksbanken. Lagens vidare konstmktion innebär att riksbankens
tiUämpningsföreskrifter måste omfatta procenttalet för kassa- eller
likviditetskvot, regler om beräkningstidpunkt och uppgiftsskj'ldighet samt den
räntesats, som skall tiUärapas för den avgift som skall erläggas vid avvikelse
från föreskriven kvot.

2.2.2
Av lagen omfattade kreditinrättningar (2 §, senaste lydelse 1971: 180)

Likviditetskvoter kan föreskrivas för
bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit. De av lagen
omfattade kreditimätt-ningarna innebar en utvidgning i jämförelse med den gamla
kassareservlagen, som endast avsåg affärsbankerna, med den motiveringen i
prop. 1962: 52 att detta skulle komma att bidraga tiU lagstiftningens
effektivitet men också var rättvist med hänsyn tUl konkurrensen mellan de olika
slagen av bankinrättningar. Det framhölls dock att behovet av likviditetskvoter
var mest framträdande vad gällde affärsbankerna och att de ej skulle komma att
vara nödvändiga för centralkassor och sparbanker, om tillfredsställande
lösningar för dessa institut kunde träffas genom andra placeringsregler.
Dessutom påpekades det att kvotsättningen måste utformas olika för
affärsbanker å ena sidan och sparbanker och centralkassor å den andra.

Förordnande om kassakvoter kan ges endast
beträffande bankaktiebolag. Kravet gäller här tillgodohavanden i riksbanken.
Motivet för alt sparbanker och centralkassor uteslöts såvitt avser förordnande
om kassakvoter var att dessa normalt inte håller kassamedel i riksbanken utan i
Sparbankernas Bank resp. Jordbmkets Bank, vilka som bankaktiebolag kan
omfattas av förordnande om kassakvoter. Före den 1 juli 1974, då postbanken
gick samman med Sveriges kreditbank i den nya affärsbanken Post- och
Kreditbanken, kunde även postbanken omfattas av förordnande om likviditets-
och kassakvot.

Förordnande för bankaktiebolag, sparbanker och
centralkassor kan begränsas efter institutens storlek, och i särskilt fall kan
visst institut undantas.

2.2.3
Likviditetskvotens täljare (3 och 4 §§, senaste lydelse av 4 § 1971:180)

Likviditetskvot definieras som förhåUandet vid en
viss tidpunkt mellan nettobeloppet av en kreditmrättnings likvida raedel och
dess samt-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 17

liga
förbindelser raed vissa undantag. TUl Ukvida raedel (likviditetskvotens
täljare) räknas suraraan av i huvudsak följande tUlgångar:

inneUggande
kassa särat raedel hös riksbanken eller riksgäldskontoret,

inheraska
checkar och postreinissväxlar,

tillgodohavanden hos annan kreditinrättning sora
kan underkastas förordnande om likviditetskvot,

statens skattkammarväxlar, obligationer och andra
skuldförbindelser, upptagna tUl marknadsvärdet,

obligationer utfärdade av Sveriges allraänna
hypoteksbank, Konunga-rUcet Sveriges stadsbypotekskassa och Svenska
bostadskreditkassan eller av kreditaktiebolag för bostadskreditgivning,
upptagna till raarknads-värdet särat

kortfristig fordran på utländsk bank eller bankk
eller i riksbanken rediskonterbara utrikes växlar.

Nettobeloppet
likvida raedel erhåUs sedan avdrag gjorts med: skuld tUl riksbanken,

skuld
tiU annan kreditinrättning som kan underkastas förordnande om Ukviditetskvot
samt kortfristig skuld till utiändsk bank.

Huvudregeln innebär alltså att de Ukvida medlen i
stort sett utgörs av nettostäUningen mot riksbanken och svenska och utiändska
banker, fordringar på svenska staten och innehavet av bostadsobUgationer. Härtill
kan läggas hypoteksbankens obligationer samt checkar och poslremissväxlar.

Avgränsningen av de likvida medlen har gjorts enhgt
den generella regeln att dessa borde bestämmas dels så att en bank inte genom
egna dispositioner skuUe kunna påverka sin likviditetskvot för att upphäva den
kreditpolitiska effekten, dels så att banken inom likviditetskvotens ram skulle
kunna disponera sina likvida tillgångar rationeUt. Detta blev ett av skälen tUl
att de likvida tillgångama kom att orafatta en vid krets av obligationer. Att
bostadsobUgationer inkluderades var eraeUertid också ett försök att stiraulera
affärsbankerna att köpa raer långfristiga obligationer och att engagera sig i kreditaktiebolag.

En viktig modifikation av huvudregeln gäller
emellertid för bank vars inlåning huvudsakUgen utgörs av inlåning från andra
banker. Den infördes raed tanke på Sparbankemas Bank och Jordbrukets Bank och
innebär att dessas nettoskuld tUl sparbanker resp, centralkassor inte ingår
sora en stor negativ post bland de likvida medlen utan Ukställs med inlåning
från aUmänheten.

Riksbanken kan vidare i tillämpningsföreskrifterna
bestämma att vissa andra tillgångar får inräknas i bmttosuraraan av likvida
raedel eUer att vissa skulder inte skall avdras vid beräkningen av
nettobeloppet. Avsikten är att ge raöjlighet tUl viss flexibUitet i
tUlärapningen. F, n, är denna raöjlighet utnyttjad i fråga ora två
tUlgångsposter: lån till allraänna pensionsfonden och lån tiU
stadshypolekskassan,

2 Riksdagen 1974.1 saml. Nr 168

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 18

Slutligen bör nänmas att riksbanken kan sätta ett
raaxunura för de nettofordringar i utländsk valuta sora inräknas i täljaren.
Maximura bestäras i så fall till en viss kvotdel av näranaren.

2.2.4 Likviditetskvotens
nämnare (5 §, senaste lydelse 1971:180)

Vid
beräknandet av likviditetskvotens näranare skall från saratiiga förbindelser
avdras följande: skuld som avdragits i täljaren, beviljade raen icke
disponerade krediter, garantiförbindelser, förlagsbevis i viss utsträckning
samt lån i samband med återlån.

Riksbanken
kan föreskriva att även annan förbindelse får avdragas.

2.2.5 Bestämmande
av Ukviditetskvot (6 §)

Likviditetskvotens storlek bestäms av riksbanken.
Den är maxiraerad till 25 % för sparbanker och centralkassor för jordbmkskredit
och till 50 % för affärsbanker. Gruppindelning för olika kvotsättning kan göras
av riksbanken antingen efter storleken av inrättningens samtliga förbindelser
raed de i 5 § angivna undantagen eller efter rörelsens art.

2.2.6 Kassakvolens
konstruktion (7 §, senaste lydelse 1971:180).

Kassakvot definieras sora förhåUandet vid en viss
tidpunkt raeUan en kreditinrättnings på checkräkning i riksbanken uinestående
raedel och inrättningens saratUga förbindelser raed de undantag som gäller för
likviditetskvotens nämnare. Kassakvotens storlek fastställs av riksbanken. Den
får inte sättas högre än 15 %.

Vad gäller kassakvotens nämnare för Sparbankemas
Bank och Jordbmkets Bank framhöUs i propositionen, att eftersom sparbanker ocb
centralkassor hade undantagits från kravet på kassakvot med den raotiveringen
att deras kassa reglerades via resp, centralinstitut, det inte var rimligt att
tänka sig att undanta skulder tUl sparbanker eller central kassor vid
beräknandet av kassakvot. Den lösning som valdes innebär, liksora vid
likviditetskvoten, att nettoskulden tUl sparbanker resp. centralkassor ingår
bland de förbindelser raot vilka kvotkravet stäUs.

2.2.7 Uppgiftsskyldighet
(9 §)

För att underlätta riksbankens bedöraning av ora
kvoter är nödvändiga eller för att ge underlag för beräknandet av kvoten
gäller, att kreditinrättning, sora kan bli underkastad förordnande enligt
lagen, är skyldig att på anfordran tillhandahålla riksbanken de härför
nödvändiga uppgiftema. Uppgiflsskyldighet föreligger även ora förordnande
enligt lagen inte utfärdats.

Vidare gäller att riksbanken bestäraraer
beräkningstidpunkter och ger närmare anvisningar om uppgiftsskyldigheten. Vid
tUlämpningen har

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 19

sista
bankdagen i varje månad varit beräkningstidpunkt för likviditetskvoten och
varje dag för kassakvoten. Härvid har givetvis kassakvotens nämnare inte kunnat
beräknas för varje dag. Nämnaren har sålunda hämtats från månadsskiftet före
den kalendermånad sora föregår beräkningsdagen,

2.2.5
Sanktionsbestämmeher m. m. (10 §, senaste lydelse 1971:180, och 11 §)

Sanktionsbestäraradserna är utformade så att, ora
likviditets- eller kassakvotskraven inte är uppfyllda, ett belopp raotsvarande
ränta på underskottet skall erläggas till statsverket. Maxiraura för
räntesatsen, sora fastställs av riksbanken, är satt tUl 4 % per år för
underskridande av likviditetskvot och 3 % över riksbankens diskonto för
underskridande av kassakvot. Riksbanken kan medge att utjäraning får ske
mellan underskott och överskott under en viss tidsperiod.

Riksbanken kan även medge befrielse från
slcyldighet att betala straffbeloppet, helt eller delvis. I 10 § tredje
stycket anges ett fall då sådan befrielse kan förekomma, nämligen för
centralkassa under fömtsättning att samtliga centralkassor sammantagna uppfyUer
likviditetskraven. Enligt propositionen bör befrielse i detta fall ges
regelmässigt. I övrigt stadgas att dispens får ges då särskilda skäl föranleder
det, I propositionen anges att denna möjlighet bör utnyttjas i undantagsfall
vid oförutsedda händelser sora påverkar en banks Ukviditet och vid
radividuella övergångssvårigheter under tiden närraast efter utfärdandet av ett
förordnande.

Riksbankens
beslut kan inte överklagas,

2.3
Placeringskvotslagen

2.3.1
Allmänna motiv m. m.

Före lagstiftningen år 1962 omfattades endast affärsbankema
av kreditpolitisk lagstiftning. Under 1950-talet rekoraraenderade placeringsregler
för försäkringsbolag och sparbanker var i första hand ett led i riksbankens
försök att tUlgodose bostadsbyggandets behov av långfristigt kapital. För
försäkringsbolagen gällde rekoraraendationema placeringar i vissa prioriterade
tUlgångar, För sparbankerna gällde att en viss del av deras nyutlåning till
annat än finansiering av nya bostäder skulle begränsas på visst sätt,

Kreditmarknadsutredningen framhöll i sitt tidigare
berörda betänkande att det i fråga om likviditets- och kassakvotema inte
förelåg någon svårighet att tillärapa bestämda regler men att det i fråga om
placermgs-reglerna var bättre med ett kontinuerligt samråd och överenskommelser
om den faktiska placermgsutvecklingen, I prop, 1962: 52 godtogs utredningens
rekoraraendation om att en lagstiftning ora placermgsregler skulle tillärapas
endast som en nödfallsåtgärd, I huvudsak antogs utred-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 20

ningsförslaget
om placeringskvoter gäUande försäkrmgsbolag, sparbanker, postbanken och
allraänna pensionsfonden raed hänvisning till behovet av att tiUgodose
långfristig kredit åt staten och bostadsbyggandet.

Förordnande ora placeringskvoter utfärdas av Kungl,
Maj:t efter fraraställnuig från riksbanksfullmäktige. Ett förordnande skaU vara
motiverat av utomordentUga oraständigheter i saraband med behov att tillgodose
långfristig kredit till staten eller bostadsbyggandet (1 §), En skillnad
föreligger jämfört med likviditets- och kassakvotslagen i det att vid
placeringskvoter, men inte enligt sistnämnda lag, själva kvotens storlek skaU
anges i det av Kungl. Maj:t utfärdade förordnandet. I övrigt överensstäraraer
kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t cx:h riksbanken i de båda lagama.

2.3.2 Av
lagen omfattade kreditinrättningar (2 §, senaste lydelse 1971:

181)

Förordnande om placeringskvot kan utfärdas för
försäkringsbolagen, sparbankerna och allraänna pensionsfonden. Möjlighet finns
att dela upp försäkringsbolag och sparbanker efter storlek eller efter
rörelsens art. Om särskilda omständigheter föreUgger, kan viss kreditinrättning
undantas.

Behovet att prioritera viss kredilgivning gjorde
enligt propositionen det önskvärt att lagen kom att omfatta en vid krets av
kreditinrättningar för att inte en förskjutning skuUe ske hos institut utanför
lagstiftningen och därmed motverka syftet med lagen. Trots sparbankernas av
tradition starka inriktning på bostadsfinansiering hade dock variationer förekommit
i deras placeringsinriktning. Försäkringsbolagen, vars utlåning till större
del än andra institut riktar sig tUl oprioriterade ändamål, borde orafattas av
lagen ora placeringskvoter ora den skulle bli effektiv. Beträffande aUmänna
pensionsfonden ansågs det önskvärt att fonden placerade i prioriterade
tillgångar (se avsnitt 2,3,3) i minst lika stor utsträckning som
försäkringsbolagen.

2.3.3 Placeringskvotens
konstruktion (35 §§, senaste lydelse av 4 §

1971:181)

Placeringskvot definieras sora förhåUandet mellan
storleksförändringen under en viss i förväg bestämd tidsperiod,
beräkningsperioden, av en kreditinrättnings prioriterade placeringar och
storleksförändringen under sarama tid av inrättningens samtliga placeringar
raed vissa angivna undantag.

De placeringar sora räknas som prioriterade vid
beräknandet av pla-cerragskvoten är följande (placeringskvotens täljare):

kassa,
checkar och banktiUgodohavanden minus bankskulder, statsobligationer och andra
statsskuldförbindelser,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 21

obligationer utfärdade av hypoteksbanken,
stadshypolekskassan, bostadskreditkassan och kreditaktiebolag för
bostadsfinansiering,

lån mot inteckning i fastighet eller tomträtt raed
bebyggelse övervägande bestående av bostäder, ora utläranade lån avser ny
bebyggelse,

lån med koraraunal garanti för nya
bostadsfastigheter och vissa lån, sora läranats till koraraun, samt

kreditinrättnings egna fasligheter bestående av nya
bostadsfastigheter efter avdrag för inteckningar i fastigheterna.

Även andra placeringar kan efter beslut av
riksbanken räknas med, om de avser ny bebyggelse övervägande för bostäder.

Prioriteringen omfattar således statens upplåning
och finansieringen av nyproduktionen av bostäder. Avsikten med denna
avgränsning var inte att skapa ett perraanent prioriteringssystera på
kapitalraarknaden sora turvis skulle gynna olika ändaraål. Lagens syfte är i
stället att tiUgodose finansieringen av investeringar, vars volym direkt
regleras av beslut av statsmakterna. Krediterna tiU övriga ändamål kan sedan utnyttjas
i den sarahällsbalansskapande politiken.

Inräknandet av hypoteksbankens obligationer bland
de prioriterade tillgångarna accepterades med hänsyn till den traditionellt
lika behandlingen av hypoteksbankens och sladshypotekskassans obligationer
(prop, 1962: 52 s. 64). Inräknandet utan förbehåll för sladshypotekskassans
obligationer bygger på fömtsättningen att kassan då placerings-reglerande
åtgärder tillgrips inskränker sin kredilgivning till att orafatta objekt inora
det prioriterade området.

I placeringskvotens nämnare skall från
kreditinrättningens samtUga placeringar undantas:

skuld,
sora avdragits i täljaren,

lån, som utlämnats av livförsäkringsbolag raot
säkerhet i bolagets försäkringsbrev inora återköpsvärdet,

lån, som aUmänna pensionsfonden lämnat
kreditinrättning i saraband med återlån (numera kallat refinansieringslån),

återlån,
lämnade av kreditinrättning.

Hämtöver finns möjlighet för riksbanken att göra
ytterligare undantag.

2.3.4
Bestämmande av placeringskvot (6 §)

Placeringskvotens minimura bestäras av Kungl. Maj:t
och dess raaxiraura är i lagen fastställt tUl 80 %. Gmppinddnrag för olika kvotsättning
kan ske efter storleken av inrättningarnas saratUga placeringar eller efter
rörelsens art. Ora förändringen av saratiiga placeringars summa under
beräkningsperioden innebär en minskning, gäller att de prioriterade
placeringarnas andel av samtiiga placeringar jämte undantagen i 5 § inte får
nedgå.

När
det gäller differentiering av kvotsättningen kan storleksindelning

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 22

bli
aktuell beträffande sparbanker. Försäkringsbolag kan uppdelas i liv-och
sakbolag. I 1962 års proposition uttalades den raenuigen att kvoten för
livbolag skulle kunna sättas högst tUl 75 % och till 50 % för sakbolag.

2.3.5 Uppgiftsskyldighet
(7 §)

Bestäraraelsema om uppgiftsskyldighet är analoga
med likviditets- och kassakvotslagens.

2.3.6 Sanktionsbestämmeher
m.m. (8 §, senaste lydehe 1971:181

och 9 §)

Vid avvikelse från placeringskvot skall
kreditinrättning, efter riksbankens föreläggande, tiU staten erlägga ett
belopp som motsvarar ränta på underskottet. Räntesatsen är fastställd tiU 2 %
per år. Riksbanken har möjlighet att medge utjämning av underskott och
överskott under en viss tidsperiod.

Underskott under en period leder tUl en
straffavgift under den period då det uppstått. Straffavgift på underskottet
utgår eraeUertid också under följande perioder, upp tUl fem år efter den
första periodens ingång. Överskott under en period får eraellertid avräknas
raot tidigare underskott så att straffavgift utgår för vad som efter
avräkningen kvarstår av underskottet.

Riksbankens
beslut kan inte överklagas,

2.4
Ränteregleringslagen

2.4.1 Allmänna
motiv m. m.

Det allmännas intresse av att kunna påverka
ränteläget utöver vad som är möjligt med de traditionella medlen har flera
bevekelsegrunder. I prop. 1962:143 angavs att det kan vara
stabUiseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika en
okontrollerad och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. Vidare
angavs att det i en svag konjunktur kan vara behövligt att utan en överdriven
likviditetsökning och utan en icke önskvärd eftersläpning åstadkomma en låg
investeringsstimulerande räntenivå. Ett annat skäl var det allmänna intresset
av att räntenivån på inlåningssidan står i ett rimligt förhåUande till
avkastningen av bankernas tillgångar och att inlåningsräntornas stmktur är
överskådlig och inte missgynnar vissa gmpper av sparare.

Enligt 1 § kan Kungl. Maj:t på fraraställning av
riksbanksfuUmäktige förordna ora befogenhet för riksbanken att föreskriva
anraälningsskyldighet, raaxirairänta, minimiränta eller emissionskontroll,

2.4.2 Räntebegreppet
(2 och 3 §§)

I 2 § bestäms begreppet ränta i lagens mening på så
sätt, att med ränta likstäUs varje annan gottgörelse vid lån av penningar som
inte enbart utgör ersättning för särskilda orakostnader i anledning av lånet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 23

Enligt 3 § undantas från lagens verkningsområde
ränta för vilken gäller särskUda bestämmelser, som getts i författning eller i
beslut som meddelats av Kungl, Maj:t. Undantaget torde omfatta endast några
typer av lån med statiig garanti,

2.4.3
Anmälningsskyldighet (4 §, senasie lydehe 1971:182)

Har förordnande om anraälningsskyldighet
raeddelats, får riksbanken föreskriva sådan enligt regler sora ges i 4 §. Dessa
regler anger även det område som kan beröras av föreskrift om maxirai- och
minirah-än-tor. Beträffande anmälningsskyldigheten sägs att den får avse räntesatser
och övriga villkor, sora tiUärapas vid inlåning och utiåning. Den kan även avse
förändringar i inlåningsränta eller höjning av uUånings-ränta och då kan
riksbanken föreskriva att anmälan skaU göras rainst åtta dagar före den avsedda
ändringen särat innehålla uppgift ora skälen för densamraa.

Syftet raed dessa regler är att riksbanken skall
kunna följa ränteutvecklingen ocb i förväg vara underrättad ora förändringar.
Anraälningsskyldighet kan tUlärapas utan att övriga stadganden i lagen
utnyttjas.

2.4.4
Verkningsområdet (5 §)

I 5 § anges vilka räntor som kan underkastas
räntekonttoll och på vad sätt. Reglerna är knutna tUl bestäramelserna om
anmälningsskyldighet så att räntesats och ränteförändring som kan underkastas
reglering är underkastade anmälningsskyldighet.

Beträffande inlåningsräntor kan såväl maxirai- sora
rainirairäntor föreskrivas. TUlärapningsorarådet bestäras sora inlåning av
penningar hos kreditinrättning och annan sora bedriver inlåning på räkning sora
av bank allraänndigen begagnas. Den tidigare lagen gav raöjUghet att föreskriva
minimiränta för inlåning från aUraänheten på sådan räkning. Införandet av
raaximiräntor var betydelsefuUt och grundades på att konkurrens om inlåningen
kan spela en central roU i en ränteregleringsprocess.

Genora att orden "från allmänheten"
saknas i bestämningen av ifrågavarande inlåning omfattar regleringen av
inlåningsränta inte bara bankinstituten utan också t. ex. KF:s och HSB:s
inlåning från medlemmar på bankmässiga räkningar. Enligt särskilt stadgande i
4 § omfattas också inlåning hos försäkringsbolag av försäkringsbelopp som
förfalUt tUl betalning.

I fråga om utlåning gäller att maximisatser kan
föreskrivas för utlåning från bankaktiebolag, sparbanker, jordbrukets
kreditkassor, försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 24

2.4.5 Emissionskontroll (6 §, senaste lydehe
1964: 268)

Bestämmelsen om emissionskontroll innebär frärast att obligationer,

förlagsbevis
eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev inte får utges utan
tillstånd av riksbanken. Denna regel täcker väl den kontroll sora riksbanken
sedan år 1952 utövat enligt överenskoraraelse raed affärsbankema. Ar 1964
utvidgades emissionskontrollen att omfatta också reverslån utgivna av
kreditaktiebolag. Detta får ses mot bakgrunden av att andra kreditaktiebolag än
de fastighetsfinansierande kreditaktiebolagen anskaffat medel genom reverslån.

2.4.6 Sanktionsbestämmelser
m. m. (8, 9 och 11 §§)

1951 års lag hade ansvarighetsbestäramelser sora
innebar att brott mot ränteregleringslagen bestraffades med dagsböter, fängelse
eller straffarbete. Den som överskridit maximiräntan skulle till kronan utge
värdet av uppburen ränta,

I den gällande lagen är sanktionerna av ekonoraisk
karaktär och riktar sig raot kreditinrättningen eller, vid brott mot
emissionskontrollen, mot låntagaren. Vid avvikelser från maxirai- eller
minimiränta skall inrättningen, efter föreläggande av riksbanken, tUl
statsverket erlägga två gånger avvikelsens belopp. Vid överträdelse av
emissionskontrollen beräknas det belopp som skall utges till en halv procent
av lånesumraan för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden.

Över
riksbankens beslut enligt lagen kan icke anföras besvär.

2.4.7 Tillsyns-
och sekretessbestämmelser (7 och 10 §§)

TUlsynen över efterlevnaden av meddelade
föreskrifter utövas av rayndighet som bestäms av Kungl, Maj:t. EnUgt
kungörelsen (1962: 259) raed närmare bestämmelser angående tillämpningen av
räntereglerings-lagen den 25 maj 1962 (nr 258) utövas tiUsynen av
bankmspektionen och försäkringsinspektionen beträffande de institut för vUka
resp. inspektion är tillsynsmyndighet och i övrigt av riksbanken. Inrättning
sora är underkastad föreskrift om maxirai- eller minimiränta är skyldig att på
begäran lämna de uppgifter som myndigheten anser nödvändiga för tUlsynens
utövande.

Vad som inhämtats genora anraälan enligt 4 § eUer
vid tiUsynen får offentliggöras endast i den raån det krävs för att ändaraålet
raed bestämmelserna skall nås.

3
Utredningen

3.1
Tillämpningen av den kreditpolitiska lagstiftningen

Utredningen redovisar i betänkandet riksbankens
tillämpning av den kreditpolitiska lagstiftningen.

Förordnande
om likviditetskvoter enligt likviditets- och kassakvots-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 25

lagen
har varit i kraft sedan den 7 mars 1969, Under tiden mellan lagens tillkomst
och denna tidpunkt fanns eraellertid en rekoraraendation från riksbanken tUl
affärsbankerna ora iakttagande av vissa likviditetskvoter av en konstmktion
likartad den sora föreskrivs i lagen. Enligt rekommendationen gällde en
lUcviditetskvot på 30 % för de fera största bankerna järate Sparbankernas Bank
och Jordbmkets Bank och på 25 % för övriga banker. Ett något förändrat
beräkningssätt infördes i deceraber 1967 då riksbanken beslöt att endast
hälften av en banks utiändska nettotillgodohavanden skulle räknas sora likvid
tillgång. Tidigare fick dessa tillgodohavanden inräknas i sin helhet. Under
1960-talet var upp-fyUandet av de rekoraraenderade likviditetskvoterna tidvis
sammankopplat med bestämraelserna ora straffränta vid upplåning över en viss
gräns i riksbanken. Sålunda gällde från april 1964 att de banker som inte iakttog
likviditetskvoterna fick till normala räntevillkor låna endast ett belopp sora
uppgick tUl 25 % av de egna fonderna. För överstigande belopp skuUe
straffränta utgå. För banker sora uppfyllde de rekoraraenderade kvoterna var
raotsvarande gräns 50 %, I juni 1966 avskaffades straffräntan för banker som ej
uppfyllde likviditetskvotskraven, I december 1967 återinfördes de tidigare
gäUande straffräntebestämraelserna.

När de lagstadgade kvoterna infördes i raars 1969
fastställdes likviditetskvoten till 30 % för bank, vars förbindelser vid
kvotberäkningen översteg 2 000 railj, kr,, dvs, för de fera största bankerna
särat för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank, och tiU 24 % för annan bank.
Denna gräns har sedermera, i juli 1973, ändrats tiU 4 000 mUj, kr, för att ta
hänsyn till förbindelsemas ökning hos de största provinsbankerna. Kvoterna
skulle beräknas sora förhållandet raellan Ukvida raedel och förbindelser enligt
de regler sora är fastställda i likviditets- och kassakvotslagen. Därvid
utnyttjades de i lagen givna raöjlighetema att begränsa det belopp raed vUket
nettofordringar i utländska valutor får inräknas bland de likvida tUlgångarna.
De skulle få ingå raed högst 1,5 % av förbindelsernas suraraa. Det ändrade
beräkningsförfarandet innebar en viss skärpning av kraven. Med lagstadgade
kvoter följde också sanktionsbestämraelser. Bank som vid slutet av en månad
underskred den fastställda kvoten skulle till staten inbetala ett belopp
motsvarande ränta för månaden på det belopp varmed de lUcvida medlen understeg
kraven. Räntesatsen skulle vara 4 % per år.

Överenskommelse om likviditetskvoter att gälla från
ingången av år 1972 träffades under hösten 1971 också med sparbankerna och
postbanken. Med hänsyn till de betydande olikheter som förelåg i sparbankernas
utlåningsstruktur kunde krav inte stäUas på att alla omedelbart skulle uppfylla
vissa miniraikrav, om inte dessa sattes på en från kreditpolitisk synpunkt
oacceptabelt låg nivå. Överenskommelsen innehöll därför över-gångsbestäm.melser
för de sparbanker som vid ingången av år 1971 låg under den avtalade kvoten.
Varje sparbank skulle fr. o. ra, år 1972 uppfylla en likviditetskvot på 20 %
raen sparbanker sora inte uppnått

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 26

detta
kvottal skulle i stället, tUls så skedde, uppfylla en raarginell kvot på 25 %,
För postbanken sattes kvoten tUl 27 %. De större sparbankerna och postbanken
skuUe tiU riksbanken lärana likviditetskvotsrapport före utgången av varje
raånad och övriga sparbanker skulle lämna sådan uppgift för hel- och
halvårsskifte.

För jordbmkskasserörelsen har riksbanken vid
tidigare tUlfällen rekommenderat ett slags margineUa likviditetskvoter, där
ökningen av likvida tiUgångar satts i relation tUl inlåningsökningen.
Definitionen av likvida tillgångar har varierat något men har de senaste åren
avsett kassa, nettobanktUlgodohavanden, skattkammarväxlar och obligationer utfärdade
av staten, allraänna hypoteksbanken och bostadsfinansierande hypoteksinslitui.
Under år 1962 innebar riksbankens rekommendation en minimikvot på 33 %,
Rekommendationen upphävdes helt i januari 1963 för att återkomma först i mars
1969, även då med en rainiraikvot på 33 %, avseende utvecklingen under helåret
1969, I den nya överenskommelse sora träffades i raaj 1970 utvidgades
rekommendationen till att avse centralkassorna och Jordbrukets Bank gemensarat.
Vid kvotberäkningen lades därvid till täljaren tiU centralkassornas likvida
tiUgångar inlåningsöverskottet från allraänheten i Jordbmkets Bank, TUl
nämnaren lades till inlåningsökningen i centralkassorna inlåningsökningen i
Jordbrukets Bank. Överenskommelsen förlängdes även för år 1971, men fr. o. ra.
oktober sararaa år sänktes kvottalet till 25 %. Den omläggning till
likviditetskvoter av samma slag som gäller för affärsbanker, vilken
genomfördes efter överläggningar under slutet av år 1971, avsåg även
centralkassoma. De regler som sålunda skulle gälla från ingången av år 1972
överensstämmer med de för sparbankerna gällande, med det undantaget att kvoten
inte behöver uppnås av varje kassa individueUt utan endast av centralkassorna
gemensamt.

Kassakvoter för bankaktiebolagen enligt
kassakvotslagen har gällt dels under perioden 2 januari14 februari 1968, dels
sedan den 1 augusti 1969, Förordnandet under år 1968 innebar enligt
riksbankens tUl-lämpningsföreskrifter, att de fem största bankerna skulle ha
minst 2 % och övriga banker minst 1 % av sin inlånuig från allmänheten
innestående på checkräkning i riksbanken. Enligt de år 1969 utfärdade
tiUämp-ningsföreskriftema skulle varje affärsbank fr. o. m. den 1 augusti 1969
vid varje dags slut hålla ett belopp på checkräkning i riksbanken motsvarande
1 % av posten "summa förbindelser" vid beräkning av likviditetskvot
för månaden före näst föregående kalendermånad. Bank som underskred den
föreskrivna kassakvoten skulle tUl statsverket erlägga ett belopp motsvarande
en ränta på underskottet, beräknad efter en räntesats, som med tre
procentenheter översteg riksbankens officieUa diskonto. Kassakvotskrav har
sålunda endast avsett affärsbankerna, inkl. Sparbankernas Bank och Jordbrukets
Bank, och har genomförts endast med tiHämpning av likviditets- och
kassakvotslagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 27

Något förordnande enligt lagen om placeringskvoier
har hittills inte givits, Rekoramendationer om placeringskvoter har dock
tillärapats för sparbanker, postbanken och försäkringsbolag. Vid ingången av år
1962 gällde enligt en placeringsrekoramendation från riksbanken till sparbankerna
att dessas nyutlåning för andra ändaraål än nyproducerade bostäder skulle
begränsas tUl 50 % av inflytande amorteringar och slutbetalningar på lån.
Rekomraendationen avskaffades i juni sarama år, MeUan åren 1969 och 1972 gäUde
återigen en överenskoraraelse raellan riksbanken och sparbankema ora vissa
placeringskvoter, innebärande att sparbankerna skulle placera rarast 2/3 av
nettoökningen av sina placeringar i vissa prioriterade tUlgångar, Till dessa
räknades kassa, nettofordringar på inhemska kreditinstitut, statspapper,
bostadsobligationer samt bostadsbyggnadslån och andra krediter till nybyggda
bostadsfastigheter. Som grund för placeringskvotsberäkningen skulle de större
sparbankerna varannan raånad tUl riksbanken insända en specificerad rapport.
När överenskoraraelsen förnyades år 1970 bestärades att övriga sparbanker
skulle lärana rapport varje halvår. Skyldighet att på riksbankens anfordran
avlämna sådana rapporter föreskrevs enligt 7 § placeringskvotslagen.
Uppgörelser av ungefär samraa innehåll gjordes raed postbanken och allmänna
pensionsfonden, Överenskoraraelsen raed allmänna pensionsfonden ersattes år
1970 av en ny uppgörelse enligt vilken fonden under år 1970 inte skulle
placera ett större belopp i icke prioriterade tillgångar, återlånen undantagna,
än vad sora skett under föregående år. Dessa krav lättades något år 1971, då
fonden tills vidare fick placera minst två tredjedelar av ökningen i sina
totala placeringar, återlånen undantagna, i oprioriterade tillgångar. Under
sista kvartalet fick fonden öka de prioriterade placeringarna utöver tidigare
riktmärken i samband med strävanden att vidga utrymmet för näringslivets obligationsemissioner.

Fr, o, ra, år 1972 skedde en samordning för
sparbankerna och postbanken med affärsbankerna i det att placeringskvoterna
ersattes av likviditetskvoter av samma slag som de som gäller för
affärsbanker.

Försäkringsbolagen har under hela 1960-talet lämnat
rapporter om sina placeringar till riksbanken, sora i lägen då så bedömts önskvärt,
senast från år 1969, utfärdat rekommendationer till försäkringsbolagen om vissa
miniraikvoter raellan ökningen i prioriterade och ökningen av totala
placeringar. Vid ingången av år 1962 gällde den rekomraendationen, att
livförsäkringsbolagen skulle använda 75 % och sakförsäkringsbolagen 50 % av
nettoökningen av sina resurser till placermgar som avsåg, fömtom kassa, staten
eller nyproduktion av bostäder, I juni sänktes procenttalet för
livförsäkringsbolagen till 50 %. I januari 1963 upphävdes rekoraraendationema
helt.

Förhandlingar under hösten 1965 i samband med
svårigheter att finansiera igångsättningen av det planerade bostadsbyggandet
under den

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 28

pågående
högkonjunkturen ledde till en överenskommelse som innebar, att
livförsäkringsbolagen skulle placera minst 70 % och sakförsäkringsbolagen
rainst 50 % av sina totala placeringar i prioriterade tillgångar. Såsom vid
tidigare rekomraendationer skulle lån till bostadssektorn, hypoteksbanken och
staten antingen genora obligationsförvärv eller i annan förra tillsamraans
raed kassa och nettofordringar hos banker utgöra prioriterade tillgångar.
Kvoterna skulle vara uppnådda vid utgången av juni och deceraber 1966 och
därvid räknas på bolagens placeringar under första halvåret resp, hela året
1966. Det väsentligt lättare läget på kreditmarknaden, som efter hand uppstod
under senare delen av år 1966 och fraraför allt under år 1967, raedförde att
riksbanken i augusti 1967 upphävde placeringsrekommendationema till försäkringsbolagen.

Den restriktiva kreditpolitik som fördes vid den
kraftiga konjunkturuppgången år 1969 omfattade även åtgärder som berörde
försäkringsbolagen. Med dessa överenskoms under våren om nya placeringskvoter,
innebärande att varje koncem eller fristående bolag kunde välja meUan en kvot
på 2/3 eller en kvot på 70 % av livförsäkringsrörelsens raedel och 60 % av
sakförsäkringsrörelsens. Överenskoraraelsen avsåg kalenderåret 1969. Vid
ingången av år 1970 förnyades överenskoraraelsen att gälla oförändrat detta år.
Så skedde även vid nästa årsskifte, raen i april 1971 raildrades
placeringskvotskravet för sakförsäkringsrörelsen tiU 50 %. Avgränsningen av
prioriterade placeringar har raodifierats vid olika tUlfällen. Under år 1971
tiUkom sålunda sora prioriterade lån bl. a. sådana som lämnats för ombyggnad av
bostadsfastighet i samband med statliga lån. Även för år 1972 förlängdes
överenskommelsen, denna gång med tillägget att lån för statsbdånad ny-, om- och
tillbyggnad genereUt skulle få inräknas bland de prioriterade placeringarna.
Under år 1973 tUlkom krediter till vissa icke stalsbelånade ombyggnadsprojekt,

I enlighet med en överenskoraraelse raellan
riksbanken och affärsbankerna år 1952 har riksbankens godkännande inhäratats
före emissioner av obligations- och förlagslån. Härigenora bar riksbanken haft
inflytande över både lånevillkor och lånevolyra och förordnande om emissionskontroll
enligt ränteregleringslagen har aldrig behövt inhämtas. Eniissionstillstånden för
de bostadsfinansierande hypoleksinsiituten och kreditaktiebolagen har sedan
december 1966 utformats så, att de kunnat sälja obligationer kontinuerligt utan
angiven begränsning av beloppen. Som villkor härför har endast gällt, att
huvuddelen av deras utlåning skall gå till finansiering av nyproducerade
bostäder. Denna andel är f. n. satt till 90 %. De prioriterade krediterna har
utvidgats vid olika tillfällen och orafattar fr. o. ra. år 1972 lån tUl alla
projekt raed statiiga bostadslån, tUl privalfinansierade nybyggda bostadshus
samt tUl vissa icke stalsbelånade ombyggnadsprojekt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 29

Lagreglerna om räntereglering har inte heller
utnyttjats. Ränteförändringar hos bankinstituten har regelmässigt följt
riksbankens diskontoförändringar eller skett efter diskussioner raed
rUcsbanken. En markant avvikelse från denna tradition skedde i raajjuni 1970,
då bankinstituten aUraänt höjde sina utlåningsräntor utan att detta skedde med
anledning av någon kreditpolitisk åtgärd och utan att riksbanken informerades i
förväg. Riksbanken upptog med anledning av detta under den påföljande hösten
förhandlingar med bankema som resulterade i en överenskoraraelse dels ora
norraala regler för bankemas räntesättning, dels ora hur den genomförda
räntegUdningen skulle behandlas. Som huvudregel för bankemas räntesättning
fastställdes att i fraratiden, liksom tidigare, skulle bankernas räntesättning
normalt följa förändringarna i rUcsbankens diskonto. Vidare skulle riksbanken
hållas inforraerad ora alla av bankema tillärapade räntesatser och förändruigar
av dessa skuUe i förväg diskuteras raed riksbanken. I fortsättningen skuUe
räntesättningen följas genom periodiskt insamlad statistik, sora skuUe
publiceras på lärapligt sätt. Vidare skulle bankerna raera utförligt än
dittills annonsera tiUärapade räntesatser och förändringar i dessa.

Vad gällde den aktuella ränteglidningen, sora skett
utan diskussion raed riksbanken eller genora några överenskoraraelser i
centrala bank-organisationer, hade vissa banker anfört räntabUitetsskäl.
Riksbanken krävde inte att ändringarna oraedelbart skulle tas tUlbaka raen inga
nya uppjusteringar skulle få ske. Riksbanken kunde dock inte acceptera att en
aUraänt raåttiig anpassning i vissa faU utnyttjats för enligt riksbankens
uppfattning extrerat stora räntehöjningar. I de tveksararaa fallen skulle
diskussioner ske raed bankema i fråga. De höga kostnaderna på
specialinlåningen kunde vidare ur riksbankens synvinkel inte godtas som motiv
för en höjning av utiåningsräntorna. Kostnaderna på bankernas specialinlåning
skulle sänkas, varvid räntehöjningarna skulle elimineras i motsvarande grad.
Även i övrigt borde alla raöjligheter tillvaratas att återställa den relation
mellan utlåningsräntorna och diskontot som rått under 1960-talet.

3.2
De senaste årens erfarenheter av kreditpoUtiska instrument

I betänkandet finns intagen en fraraställning över
erfarenheterna av dels de aUraänt verkande kreditpolitiska instrumenten under
åren 1969 1971, dels de selektiva instrument som använts fr. o. ra, år 1967
för att garantera tillgången på bostadsbyggnadskrediter och långfristig kredit
för bostadsbyggandet, Frarastälhiragen redovisas här i sina huvuddrag. 1
övrigt hänvisas till betänkandet (s. 88114).

s. 30 Kontrollera mot PDF

3.2.1
Kreditpolitiska medel åren 19691971

Under de sista raånaderna år 1968 satte en stark
nedgång av valutareserven in, en nedgång sora fortsatte under första halvåret
1969. Bakora valutaförlusterna låg en svag bytesbalans raen också, vUket var
viktigt från kreditpolitisk synpunkt, ett begynnande och växande kapitalflöde
från Sverige tUl utiandet. Vid slutet av år 1968 skedde också ett snabbt
konjunkturoraslag i det att den tidigare svaga inheraska konjunkturen avlöstes
av ett starkt tryck på produktionskapaciteten.

De problem som kreditpolitiken stod inför
koraplicerades i stor utsträckning genom den mycket höga likviditet som fanns
både i banksystemet och hos företag och hushåll. Bankernas nettofordringar på
staten, riksbanken och utländska banker hade stigit från år 1966 till slutet av
år 1968, och allmänhetens likviditet hade visat en exceptionellt stark uppgång
under dessa år. Om man mäter aUmänhetens reala likviditet sora sedelvolyra och
banktUlgodohavanden i förhåUande till bmttonationalprodukten i löpande priser,
erhåUs följande bild av likviditetsuppladdningen.

Real
Ukviditet. Kvoten raellan penningraängden och bruttonationalprodukten tiU
löpande priser

69

'1
1-1

T 1 -1"

67

-

-

65

/"

-\

63

y

\y

61

r
1 1 1

lill

1965 1966 1967 1968 1969 1970
1971 1972

Källa: Riksbankens Årsbok 1972

Det oraedelbara raålet för riksbankens politik från
början av år 1969 var att kraftigt bromsa utiåningsexpansionen hos
affärsbankema. Sedan mitten av år 1967 hade ökningen i utiånragen, bortsett
från bo-

s. 31 Kontrollera mot PDF

stadsbyggnadskrediterna,
legat vid 3 000 milj. kr. i årstakt, en takt sora under andra halvåret 1968
steg till 4 000 railj. kr. Denna utlåningsexpansion var huvudfaktorn bakora
den starka likviditetsökningen hos allmänheten och var den naturliga
angreppspunkten för en politik sora sökte motverka valutautströmningen och det
uppkommande övertrycket inom ekonomin.

Utlåningsexpansionen under senare delen av år 1968
skedde i takt med en försvagning av affärsbankemas Ukviditet.
Likviditetsnedgången, som inte kunde återföras på ekonomisk-politiska åtgärder,
belyses av följande diagram.

Bankemas
nettofordringar på staten, riksbanken och utiandet. Säsong-rensade
ställningsuppgifter

milj. kr.

12 000 -

10 000 -

8 000

6 000

4 000 -

2 000

1965 1966 1967 1968 1969 1970
1971 1972

A = Santliga basker B = Affärsbanker

Källa; Riksbankens Årsbok 1972

Utredningen ställer frågan hur de
"naturliga" sambanden mellan likviditetsutvecklingen hos bankerna och
deras utlåningsdispositioner fungerade. Under början av år 1969 fortsatte
bankemas utiåning att expandera i samma raycket höga takt sora nåtts under
andra delen av år 1968. Den oraedelbara lösningen på bankemas
likviditetsproblem blev en upplåning i riksbanken sora i juni låg vid
genorasnittiigt 3 100 milj. kr., dvs. 2 500 railj. kr. högre än ett år
tidigare. Det var sålunda

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:168 32

inte
raöjUgt att förlita sig på att likviditetsförsäraringen automatiskt skulle framkalla
en snabb begränsning i bankemas utlåning.

Diskontohöjningen i februari 1969 var direkt
föranledd av den intemationeUa räntehöjningen men motiverades också som ett
led i en allmänt åtstramande kreditpoUtik. I saraband raed diskontohöjningen
förordnades ora likviditetskvoter enligt 1962 års lag ora likviditets-och
kassakvoter. Detta betydde att den överenskoraraelse ora att affärsbankerna
skuUe iaktta av riksbanken rekoraraenderade likviditetskvoter som gällt sedan
år 1952 ersattes av en tillärapning av lagen, något som innebar två väsentliga
förändringar. För det första kom ett underskridande av kvotema hädanefter att
medföra en straffavgift, beräknad som 4 % ränta på underskottet. Vidare låg de
nya kvoterna i praktiken, som resultat av vissa ändringar i beräkningsreglema,
4,55 procentenheter högre än de tidigare.

Kreditexpansionen fortsatte första halvåret 1969 ut
och alla affärsbanker utom två underskred likviditetskvotskraven och fick
betala betydande straffavgifter. Då underskridandet upphörde hade nya kreditpolitiska
åtgärder satts in, sora än mer direkt tog sikte på att begränsa och reducera
affärsbankemas utiåning. Utredningen framhåller att det därför saknas underlag
för att bedöma effektema på affärsbankernas utiåningspolitik av ett aktivt
användande av Ukviditetskvoter av det slag sora inleddes i mars 1969. Det kan
visserUgen sägas att bankutlåningen fortsatte att växa snabbt fram till dess
åtgärderna i juli sattes in, raen tte månader är enUgt utredningen en kort
period när det gäller att begränsa och vända en utiåningsexpansion som bärs upp
av en stark efterfrågan. Av större relevans är kanske den observation som framförts
från riksbankshåU, nämligen att diskussioner med bankledningama i juli och
augusti 1969 visade att de först vid denna tidpunkt planerade och genomförde
åtgärder för att påtagligt bryta utlåningsexpansionen. Enligt utredningen
motsäger dock ingenting det uppenbart rimliga antagandet att starkt skärpta
likviditetskvotskrav på något längre sikt har en påtaglig effekt på bankernas
utlåning.

En bedömning i juli 1969 av kreditpoUtikens effekt
i förhållande till de problera sora skulle lösas måste ha pekat på ett
otUlfredsställande resultat, Valutautströmningen under första halvåret uppgick
till 1 400 mUj. kr. Särskilt slående var att en större del av
betalningsbalansens underskott nu redovisades under kapitalbalansen och
restposten, i vUken senare ingår en mängd icke registrerade kapitalrörelser.
Detta utgjorde ett starkt skäl för att de på kort sikt motverkande åtgärderna
måste sökas på kreditpolitikens område. Den totala strömraen av kredit syntes
visserligen ha rainskat eller t. o. ra. vänts nedåt, och affärsbankernas inlåning
hade faUit starkt. Den höga ökningstakten i affärsbankemas utlåning tUl
näringslivet var eraeUertid oförändrad. I detta läge vidtog riksbanken den 10
juli samma år en serie åtgärder, innefattande en dis-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 33

kontohöjning
med ytterligare en procentenhet, individueUa luniter för affärsbankernas
upplåning i riksbanken och, efter Kungl. Maj:ts förordnande, kassakvot på 1 %
för bankaktiebolagen.

Genom diskontohöjningen och straffräntesatsen 10
% vid upplåning i riksbanken skedde en fortsatt anpassning till den allt
högre intemationeUa räntenivån. Systeraet raed Uraiter för en banks upplåning
i riksbanken raedförde att räntan på korta krediter bankerna eraellan kunde
stiga tiU 1113 %, och att räntesatserna för s.k. specialinlåning dvs.
inlåning på rainst 500 000 kr. från företag och korarauner steg tUl ca 10 %.
Den kraftiga stegringen av dessa räntesatser bör inte ha varit utan betydelse
för att mraska kapitalutströmningen från Sverige. Samtidigt innebar de en
påfrestning för den svenska räntestmk-turen, något sora skulle visa sig under
år 1970.

Utredningen frarahåUer att Uraiter för upplåningen
i riksbanken var ett för den enskUda banken raycket plågsamt mstmment. En
anpassning kan ske bl. a. genora en rainskning av utlåningen. Utredningen anför
att en sådan minskning dock påverkar banksystemets totala upp- lånragsbehov i
riksbanken främst om utiändsk upplåning i Sverige och svensk upplåning i
utiandet reagerar så att valutaströmmama förskjuts till Sveriges fördel.
Utredningen errarar ora att i riksbankens förvaltningsberättelse för år 1969
anfördes att limiterna justerades efter hand med beaktande bl. a. av de
säsongsraässiga rörelserna i bankemas upplåningsbehov men också med hänsyn tiU
i vUken utsträckning bankema visat återhåUsarahet i sra utlåning tiU andra
ändaraål än bostadsbyggandet. Sora riktpunkt angavs, att denna utiåningsstock
borde åter ställas tiU sararaa nivå sora vid ingången av året.

Enligt
utredningen tyder raycket på att den på detta sätt angivna riktpunkten var
riksbankens egentliga raålsättning för bankerna. Upplå-ningslimiteringen var då
väsentligen ett hot för att förmå de av centralbanksupplåning beroende
bankerna och härvidlag fanns bara ett viktigt undantag, den traditioneUt med
hög likviditet arbetande dåvarande Stockholms EnskUda Bank att acceptera denna
riktpunkt. Hela operationen framstår som ett utlåningstak avseende slutet av
år 1969. I stort sett nåddes också detta syfte. Affärsbankernas "övriga
utlåning" låg vid årsslutet 700 railj, kr, högre än ett år tidigare, medan
utvecklingen under första halvåret pekat på en ökning under året av orakring 4
000 railj, kr. De från augusti 1969 införda kassakvotema kora tiU i ett läge då
bankupplåningen i riksbanken nått en raycket hög nivå. Kassakvotskraven innebar
att bankernas upplåningsbehov i fortsättningen kora att ligga 450 500 mUj. kr.
högre än eljest skulle blivit faUet. Det har ifrågasatts ora kassakvotskraven
över huvud taget spelade någon roll under åtstrara-ningsperioden 196970,
eftersom bankema även dem förutan skulle ba varit påtagligt beroende av kredit
från riksbanken. A andra sidan har frarahållits att riksbanken i juli 1969 inte
kunde göra säkra prog-

3
Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 34

noser
för bankemas upplåningsbehov över en längre period fraraåt och att
kassakvotskraven inskärpte riksbankens raöjlighet att håUa bankema i
beroendestäUnrag tUl dess den önskade effekten av åtstramningspolitiken nåtts.

Det var underskotten i utiandsbetalningarna som
förklarade tidslokaliseringen och skärpan av de kreditpolitiska åtgärderna
under år 1969. Utredningen frarahåUer att resultatet i fråga ora betalningsbalansens
utveckling också förefaUer relativt klart. Det negativa utfallet av
registrerade kapitalrörelser och restposten under de två första kvartalen,
rainus 200 resp. 620 milj. kr., ersattes under fjärde kvartalet av ett
överskott på 150 railj. kr. Valutautflödet slog också ora tiU ett inflöde på
190 railj. kr. Den positiva utvecklingen av kapital- och restposterna fortsatte
under år 1970. Utredningen konstaterar att kreditpolitiken således var
framgångsrik bedömd efter konsekvensema för betalningsbalansen. Enligt
utredningen är det svårt att hävda att kreditpolitiken skulle ha varit aUtför
hård totalt sett, om målsättningen i fråga om betalningsbalansen accepteras.

Med
hänsyn till en bristande balans mellan efterfrågan och resurser i den svenska
ekonomin ansågs en fortsatt återhåUande kreditpolitik motiverad under år 1970.
En under första halvåret växande skuldsättning från bankemas sida i riksbanken
och risken för att de föreskrivna likviditetskvotema skulle underskridas var
återhållande faktorer för bankemas kredilgivning. Under det första kvartalet
steg eraellertid bankemas utlåning i sarama snabba takt som ett år tidigare.
Riksbanken var uppenbarligen inte benägen att åtemppta politiken med press på
bankerna genom diskretionärt hanterade upplåningslimiter, utan upptog i
stället förhancUingar med bankema ora ett utlåningstak för resten av år 1970.
Affärsbankema åtog sig härvid att, var bank för sig, hålla sin utiåning exkl.
bostadsbyggnadskrediter under ett tak, bestärat raed utlånmgsvolyraen vid
utgången av år 1969 sora bas. Maxiraum för utiåningen skulle för raaj vara 106
% och för juni 105 % varefter taket föll lineärt tiU 104 % vid årets slut. Sora
sanktioner vid överskridande skulle gälla dels viss fördyring av upplåning i
riksbanken dels, i aUvarliga fall, kännbara begränsnmgar i rätten att låna i
riksbanken. Ut-lånmgstaket kunde ses som en logisk konsekvens av den politik
som förts under hösten innan med mera obestämt angivande av ett riktmärke för
utlåningen. Arrangemanget respekterades av bankema. Det avskaffades vid slutet
av år 1970 i samband med övergången till en lättare kreditpolilik.

Saratidigt med avtalet om utiåningstaket träffades
en överenskoraraelse, denna gång raed alla gmpper av bankinstitut, ora
nedskärning av de bevUjade liraiterna för krediter i räkning. Bankema skulle
föreslå sina ifrågavarande kunder att ersätta löpande avtal ora kredit i räkning
raed avtal gällande tUl den 1 aprU 1971. Kreditiiraiten skulle härvid

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 35

justeras
ned raed 20 % och avgift och ränta höjas raed 1/4 %. För kund sora inte gick
med på detta arrangemang skulle gälla att inte någon som helst försäkran gavs
för kreditens fömyande eller limitens storlek efter förfallodagen. Om krediten
fömyades skulle avgiften höjas 1 %, och räntan höjdes oraedelbart med 1/2 %.
Kredit på högst 100 000 kr. tUl rörelseidkare undantogs från nedskämingen.

Utredningen erinrar ora att nedskärningen av
checkräkningskredi-tema var ytterst konttoversieU. Det framhölls att
nedskämingen i vissa fall hade ytterst kännbara konsekvenser, fraraför allt för
raindre företag. Dämtöver orsakade dess genoraförande uppenbarligen ett mycket
besvärligt arbete inora bankema. I fråga ora effekten har hävdats att
nedskämragen i stort sett var skäligen raeningslös och att bankemas utiåning
även utan den väl skulle ha hållit sig under taket. Mot detta bar sagts att nedskämingen
sannolikt var en fömtsättning för att utiåningstaket fungerade så väl.
Möjligheter tiU kreditökning skars ned för raindre angelägna ändaraål och i
övrigt kunde de sora drabbades av nedskämingen skyddas genom att erhålla lån i
andra former inora det utrymme som skapades. Slutintrycket är enligt uttednmgen
att åtgärder av denna typ ora raöjligt bör undvikas. Uttedningen frarahåUer att
en raycket viktig slutsats dock kan dras. Stora belopp outnyttjade bevUjade
krediter, eller krediter som utlovats i andra former som betraktas som
bindande, utgör ett hot mot effektiviteten hos krecUtpoU-tiken, inte bara raed
tanke på de tekniska svårighetema att tiUärapa ett utiåningstak utan också raer
aUraänt.

Atstraraningsperioden 196970 och den därav
föranledda ransoneringen av kredit mellan bankemas kunder medförde en tendens
till att höja utiåningsräntorna utöver höjningen av diskontot. Även andra skäl
bl. a. den högre räntesättningen på den ökade upplåningen i riksbanken och
den ökade placeringsvolymen i bostadsobligationer med låg avkastning gav
bankerna motiv för att höja utiåningsräntorna. I maj 1970 synes en allmän
räntejustering uppåt ha ägt rura hos affärsbankema. Utredningen anser det
raöjligt att den utlöstes av de räntehöjningar sora ingick i uppgörelsen raed
riksbanken ora nedskärningarna av krediter i räkning. Vid överläggningar under
hösten 1970 raellan riksbanken och bankinstituten behandlades åtgärder sora
syftade till att på någon sikt återstäUa den relation raellan in- och
utiåningsräntor sora gällt under 1960-talet. Vid överläggningarna fastslogs bl.
a. att bankema i sin räntesättning fraradeles liksora tidigare norraalt skulle
följa ändringarna i det officiella diskontot och att riksbanken skulle hållas
inforraerad ora av bankema tillärapade räntesatser.

Genora Överenskoraraelsen fastslogs och
forraaliserades sålunda vissa spelregler, som inte var nya utan som tiUämpats
täraligen fuUständigt före år 1970. Det gäUer bankräntornas anknytning tiU
riksbankens diskonto och bankernas skyldighet att underrätta riksbanken ora
pla-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 36

nerade
ränteändringar. Den orafattande räntestatistiken är däremot en nyhet, fastän
bankinspektionen frara tiU år 1968 publicerat en sammanställning av
bankaktiebolagens tiUärapade räntesatser. Inforraation för tiden efter år 1970
tyder enligt utredningen på att bankernas räntesatser visar något större
rörlighet i förhållande till diskontot än tidigare.

Avslutningsvis anför utrednuigen följande i fråga
om den aUmänna kreditpolitiken (s. 105 i betänkandet).

Att dra slutsatser från utvecklingen under några år
stöter givetvis på den svårigheten att alla inte accepterar de förutsättningar
som förelåg för kreditpolitiken. Det har sålunda sagts att situationen i
början av år 1969 inte behövt uppstå om myndigheterna inte tillåtit den starka
likviditetsökningen under åren 1967 och 1968 eller om dämpande åtgärder,
byggda på bättre prognoser och större politisk handlingskraft, satts in
tidigare. Det har också hävdats att ett kraftigare utnyttjande av räntevariationer
eller en bättre anpassad finanspolitik skulle ha gjort åtstramningen raindre
nödvändig eUer raindre beroende av den serie av okonventioneUa instruraent sora
sattes in, Eraellertid är de problera som förelåg för kreditpolitiken åren 1969
och 1970 inte på något sätt onormala.

En lärdom från vad som hände under år 1969 och i
början av år 1970 är att det mte är raöjligt att förUta sig på att en allraän
likviditetsförsämring hos banker och specieUt ett framväxande stort behov av
riksbanks-kredit någorlunda snabbt skall påverka bankemas utlåningspolitik i
restriktiv riktning, i varje faU inte då efterfrågan på kredit är hög.

Beträffande effekten av likviditetskvotskraven är
erfarenheterna mera obestämda. Det är inte osannolikt att kravens skärpning i
mars 1969 småningom skulle ha haft en påtagligt dämpande effekt på utlåningens
expansion. Men effekten var i varje fall inte tillräckligt snabb och stark för
att effektivt raotverka det fortskridande underskottet på betalningsbalansens
kapitalposter. Detta åstadkoras i stället genom en direkt begränsning av
bankernas utlåning, först år 1969 informellt och infört i samband med
regleringen av bankernas upplåning i riksbanken och sedan under år 1970 som ett
överenskoraraet utiåningstak för affärsbankerna. Medan utlåningsbegränsning
frarastår sora ett ändaraålsenligt instmment synes begränsnuig av tUlgången på
riksbankskredit och nedskärningar av limiterna för kredit i räkning ha stora
nackdelar.

3.3
Bostadsbyggandets finansiering

I början av år 1967 tog regermgen initiativet tUl
överläggningar med bankema i syfte att skapa ett system som skulle garantera
bostadsproduktionens tiUgång till byggnadsfinansiering. Dessa ledde tUl en
överenskoraraelse i vilken, med utgångspunkt i bostadsbyggnadsplanen för år
1967, affärsbankerna, sparbankema och postbanken deklarerade sin vilja att
raedverka till att byggnadskrediter säkerställdes för statiigt belånade
byggnader. Liknande överenskomraelser har därefter slutits i början av varje år
efter förhandlingar meUan delegationen för bostadsfinansiering å ena sidan och
bankföreningen, sparbankerna raed Spar-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:168 37

bankernas
Bank och postbanken å den andra. Ar 1973 kora även jordbrukskasserörelsen raed
i överenskoraraelsen.

Fördelningen av det totala kreditbeloppet mellan
bankinstituten anges inte ha utgjort något större problem. För att underlätta
fördelningen av individueUa projekt raeUan bankerna utarbetar bostadsstyrelsen
numera listor över de stalsbelånade bostadsprojekt sora skall komma tiU stånd
enligt de kommunala och statiiga myndigheternas planermg. Den av
arbetsmarknadsmyndigheterna beräknade igångsättningstidpunkten anges för varje
projekt. En arbetsgrupp med representanter för parterna i överenskommelsen
bildades år 1970 för att hjälpa till med att arrangera kreditfrågan för projekt
för vUka frågan inte lösts genom direkta kontakter mellan bankerna och
byggherren eller byggnadsföretaget. Fr, o, m, år 1973 innehåUer
överenskommelsen också en punkt som anger, att kreditinstituten åtagit sig att
genora kontakter sinseraellan tillse att frågor ora fördelningen av
kreditgivnmgen raeUan instituten inte försenar igångsättningen av de på listorna
upptagna projekten.

Ursprungligen omfattade överenskoraraelsen det
statligt belånade bostadsbyggandet, vilket torde ha tolkats som omfattande även
stats-belånade lokaler. Numera nämns i överenskommelserna också statligt
belånade ombyggnadsprojekt och, fr, o, ra, år 1974, krediter till koramuner
avseende tomträttsraark. Bankerna har dessutora på eget initiativ deklarerat
sin vUlighet att raedverka till att bostadsbyggnadskrediter ställs till
förfogande även för bostadsbyggande utan statliga lån.

Det angivna systemet för att garantera att
byggnadskrediter ställs till förfogande i den omfattning som krävs av den
statiiga bostadsbyggnadsplanen synes enUgt utredningen hiltills i stort sett
ha fungerat tillfredsställande. Detta anges gälla även de år, 1969 och 1970,
då bankernas kreditkapacitet var ytterst ansträngd.

Ett första önskemål angående bostadsproduktionens
kreditförsörjning är att det finns tillgång på byggnadskrediter i tillräcklig
orafattning och vid rätt tidpunkt. Ett andra önskeraål är att byggnadskrediterna
när husen färdigställts utan alltför lång eftersläpning lyfts av genora långfristiga
bostadslån. Medan tillgången på byggnadskrediter sedan år 1967 i stort sett
tillgodosetls, garanterad genora de i det närraast föregående avsnittet nämnda
överenskomraelsema, har avlyfissituationen vid flera tillfällen under denna
period utvecklats på ett otUlfredsställande sätt,

TUl belysning härav och av olika placerares bidrag
tUl den långfristiga bostadsfinansieringen redovisas i betänkandet följande
tabeUer (s. 110).

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 38

Olika
placerares nettoförvärv (milj, kr,) av bostadsobligationer och förändringen i
affärsbankernas utestående bostadsbyggnadskrediter åren 19661972

Ar Placerare

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

Afifärsbanker Andra banker Försäkringsbolag AP-fonden m.
m. Övriga

Summa

700 358 453

2 209

100

3 820

1364 162 548

1793 161

4028

420 336 839 3 029 212

4836

1871 893 1373 3 053 - 8

7182

1372 740 542

3 551 16

6 221

219

1039

1602

4 580

50

7490

82 1048 1400 2 939

20

5 489

Ökning i affärsbankernas byggnadskrediter

155

1 128

1 619

-507

754

399

1872

Olika
placerares andel (%) av de totala nettoeraissionema av bostadsobligationer
åren 19661972

År

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

Placerare

Afifärsbanker

18,3

33,9

8,7

26,1

22,1

2,9

1,5

Andra
banker

9,4

4,0

6,9

12,4

11,9

13,9

19,1

Försäkringsbolag

H,9

13,6

17,3

19,1

8,7

21,4

25,5

AP-fonden
m. m.

57,8

44,5

62,6

42,5

57,1

61,1

53,5

Övriga

2,6

4,0

4,4

0,3

0,7

0,4

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Bostadsobligationernas
andel (%) av oUka placerares totala inheraska kredilgivning (exkl,
skattkararaarväxlar och dagslån) åren 19661972

År

1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

Placerare

Affärsbanker

24,6

25,8

6,6

69,0

90,9

4,2

1,2

Andra
banker

10,9

4,7

8,9

25,1

26,6

29,6

20,9

Försäkringsbolag

34,9

38,7

46,7

74,3

28,6

59,3

43,2

AP-fonden
m. m.

58,6

43,0

53,3

54,3

52,6

49,9

36,0

Utredningen pekar på att de utestående
bostadsbyggnadskrediterna ökat raed påtagligt större belopp än den
trendraässiga ökningen, som torde ha svarat för ca 400 milj, kr. per år i
början av perioden och 700 railj. kr. mot slutet av perioden. I en koraraentar
till tabellerna anför utredningen vidare följande. Ar 1967 gick pensionsfondens
obligationsköp och även sparbankernas och postbankens raärkbart ner.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 39

Det
följande året var pensionsfondens bidrag större medan affärsbankemas
obligationsköp föll kraftigt. Aren 1971 och 1972 upphörde affärsbankerna i
stort sett att öka sin behållning av bostadsobUgationer, Under det första av
dessa år läg emellertid pensionsfondens förvärv av bostadsobligationer på en
exceptionellt hög nivå, vilket sararaanhängde raed att fonden detta år, med
förväntningar ora nedgång i den långa räntan, ökade sin korta upplåning från
banker raed ca 1 200 raUj, kr. för att kunna öka sina placeringar raer än
fondkapitalets tillväxt. Ar 1972 kom en rekyl och fondens totala placeringar
blev 1 000 milj. kr. lägre än år 1971. Statens växande upplåningsbehov
raedförde att statsobligationer tog en större andel av placeringsökningen och
bidraget tiU bostadsfinansieringen sjönk med ca 1 500 raUj. kr. Affärsbankernas
nästan obefintiiga insatser åren 1971 och 1972 ledde tUl en stark ökning av
oav-lyftade byggnadskrediter. Genora den ojämna fördelningen av pensionsfondens
obligationsköp blev denna ökning koncentterad tUl år 1972.

Utredningen drar den slutsatsen av de senaste årens
erfarenheter att en tillräcklig tiUgång på långfristiga bostadskrediter
förutsätter stora och jämna bidrag från aUraänna pensionsfondens sida, men
också en betydande insats av bankinstituten genora att dessa ökar sina
behållningar av bostadsobUgationer.

I syfte att hejda ökningen av avlyftsköerna och
reducera väntetiden mellan färdigställande och avlyft inledde delegationen för
bostadsfinansiering under år 1972 överläggningar raed affärsbankema. Dessas ökning
i nettoinnehavet av bostadsobligationer hade under åren 1971 och 1972 legat på
en exceptionellt låg nivå. Överläggningarna resulterade i juni 1973 i en
uppgörelse, Affärsbankema åtog sig att under året öka sitt innehav av
bostadsobligationer raed 1 500 railj, kr, Dessutora skulle bankerna oravandla 1
000 raUj. kr, utestående byggnadskrediliv till krediter
("mellankrediter") raed räntesatser sora vid varje tidpunkt skulle
raotsvara hypoteksinstitutens räntesatser för nya hypotekslån. Dessa krediter
skulle riksbanken i likhet raed bostadsobligationer behandla som likvida
tillgångar vid beräkning av likviditetskvotema. Fördelen från låntagarsynpunkt
raed meUankrediterna var att en viss garanti erhålls raot stora räntehöjningar.
Ar 1969 t, ex, hade diskontot, till vUket räntorna för byggnadskrediliv var
anknutna, stigit raed 2 %, raedan räntan för hypotekslån stigit raed 3/4 %.
Efter att denna uppgörelse nåtts med affärsbankerna, tog delegationen upp
överläggningar raed allraänna pensionsfonden, sparbankerna och postbanken. För
försäkringsbolagens del kunde deras gällande överenskommelse raed riksbanken
antas garantera obligationsförvärv av tillfredsställande omfattning. Delegationen
erhöll försäkringar om nettoförvärv av bostadsobligationer på 4 000 railj, kr,
från pensionsfonden, 800 railj, kr. från sparbankerna och 300 railj. kr. från
postbanken.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 40

I
en sammanfattning anför utrednmgen (s. 113 i betänkandet).

Bostadsproduktionen är en planerad sektor av den
svenska ekonomin. Inte blott den totala produktionsvolymen utan även de
enskilda byggnadsprojektens utforraning, lokalisering och
igångsättningstidpunkt och reglema för finansieringen bestäras genom politiska
och administtativa beslut. Detta ställer bestämda och detaljerade krav på
kreditsystemet.

Den första typen av krav är att byggnadskredit
ställs till förfogande i tillräcklig omfattning, på rätt plats och vid rätt
tidpunkt. Detta problem har sedan år 1967 i stort sett lösts genom överenskomraelser
och organiserat sararåd mellan myndighetema och bankinstituten.
Byggnadskre-ditgivningens betydelse för produktionsprogrammets genoraförande innebär
att tvingande åtgärder sannolikt raåste tUlgripas om överenskommelser inte kan
nås eller om alltför stora svårigheter uppstår i tillämpningen.

En andra typ av krav gäller tUlgången på
långfristig kredit för avlyft av byggnadskrediterna. Här kan en viss
flexibUitet accepteras, men väntetiderna och avlyftsköerna tiUåts inte stiga
över vissa gränser. En tillräcklig tillgång på långfristiga bostadslån har
hittills krävt, och kräver för närvarande insatser från bankinstitutens sida.
Då affärsbankerna åren 1971 och 1972 upphörde att öka sina innehav av
bostadsobligationer såg sig myndighetema tvungna att genom överenskommelser
åstadkomma tUlräckliga nettoförvärv av bostadsobUgationer av affärsbanker och
andra placerare,

3.4
Överväganden och förslag

3.4.1
Utgångspunkter

Utredningen anför att dess uppdrag varit att raot
bakgrund av efter år 1962 inträffade ändringar på kredilmarknaden och av de
vunna erfarenheterna av användandet av de olika kreditpolitiska instmmenten
göra en teknisk översyn av lagstiftningen på det kreditpolitiska området.

Utredningen pekar på att de år 1969 genomförda ändringama
i banklagstiftningen i allt väsentligt innebar att de olika gmpperna av bankinstitut
fick likartade rörelseregler men att bankgruppema i gällande kreditpolitiska
lagstiftning behandlas på skUda sätt. Det är enligt utredningen önskvärt att
också på det kreditpolitiska området undvika olika regler för skilda
bankgmpper och att möjliggöra en så långt möjligt likartad tillämpning av
reglema.

Utredningen anför vidare att de kreditpolitiska
åtgärderna under senare år fått en större betydelse inom den aUmänna
stabUiseringspolitiken och erinrar om att också medel som inte ingår i den
kreditpoUtiska lagstiftningen, t. ex. utiåningstak, har använts för att
begränsa bankernas utiåning. Vidare har ett starkare samband mellan den
svenska och de utländska kreditraarknadema ställt särskUda krav på kreditpolitikens
effektivitet.

Omsorgen om bostadsbyggandets finansiering har
sedan länge intagit en dominerande plats inom kreditpolitiken. Utredningen
anför att de finansieringssvårigheter för bostadsbyggande som fanns vid
tillkomsten

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 41

av
gäUande kreditpolitiska lagstiftning kvarstår. Utredningen pekar bl, a, på att
de olika bankgmppernas utveckling mot en likartad rörelseinriktning medfört
ett bortfaU i tUlgången på långfristig kredit, vilket fått återverkningar på
bostadsfinansieringens område. De ökade ara-bitionema på bostadsbyggandets
oraråde har även raedfört att det uppkorarait behov av att i detalj
säkerställa de årliga bostadsbyggnadsprogrammens försörjning med
byggnadskrediter. Utredningen erinrar om de årliga överenskommelser som
träffats meUan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten.

Mot den givna bakgrunden anser utredningen att den
nuvarande kreditpolitiska lagstiftningen inte är helt ändaraålsenlig.
Utredningen har strävat efter att genoraföra en modernisering av
lagstiftningen, byggd på erfarenheterna av den förda kreditpolitiken och med
hänsyn tagen tiU de olika förändringar på kreditraarknaden som har ägt rum. Den
övervägande tekniska inriktningen av utredningens arbete har emellertid
medfört att den inte på något sätt sökt att skriva något program för hur
kreditpolitiken bör utformas. Utredningen tar således inte ställning till och
analyserar inte hur t, ex, i konkreta situationer fördelningen bör ske mellan å
ena sidan s, k, traditionella kreditpolitiska medel, såsom marknadsoperationer
och räntepolitik, och å andra sidan de i lagstiftningen ingående raedlen.
Utredningen anser att dess förslag i stället skall ses sora ett försök att
inora lagstiftningens rara inordna de medel som faktiskt utnyttjats eller kan
tänkas bli utnyttjade inom kreditpoliliken.

Utredningen anger att en av huvudlinjerna i dess
arbete har varit en strävan att göra lagstiftningen så enkel och smidig som
möjligt. Enligt utredningen har raånga av de svårigheter sora uppkorarait vid
tUlämpningen av de nuvarande lagama sin gmnd i den detaljreglering som där
ingår. Reglerna avspeglar i stort sett de institutionella förhållanden som
rådde vid lagamas tUlkomst, Det är emellertid inte möjligt att i en lagtext
kunna förutse alla uppkommande komplikationer. Härtill kommer att de
förändringar sora erfarenhetsmässigt uppträder på kreditmarknaden ganska snart
skulle göra en sådan lagstiftning till stora delar föråldrad. Dessa faktorer
har bl, a. medfört att de nuvarande instmmenten ofta blivit onödigt trabbiga,
vilket inte minst varit till nackdel för kreditinslituten. Utredningen anför
vidare (s, 125 i betänkandet).

Erfarenheten ger flera exempel på hur detaljregleringen
i lagarna på ett besvärande och inte avsett sätt begränsat åtgärdernas
effektivitet. Exempel på detta har varit svårighetema att i likviditetskvotema
ta hänsyn till dagslånemarknadens växlande omfattning samt när det gällt den
faktiska avgränsningen av prioriteringsområdet i placeringskvoterna. Bankerna
och riksbanken kan också ha varit helt överens om en lämplig lösning som fått
förkastas genom att den inte stämt överens med lagens preciseringar, sora
exerapelvis varit fallet raed bankemas s. k. valutakonton vid beräknandet av
likviditetskvoterna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 42

Uttedningen har stannat för att genoragående
undvika att göra de i lagen ingående bestämraelserna preciserade vad gäller
detaljinnehållet. Detta ger förvisso ett större inflytande för riksbanken sora
har att utfärda tiUärapningsföreskriftema, raen å andra sidan ger det
möjlighet till en större precision i ingreppens utforraning raed hänsyn tiU
skiftande lägen och raålsättningar. Invändningar raot att i hög grad överföra
det sakliga innehållet tiU tUlämpnmgsföreskriftema är riskema för godtycklighet.
Man får dock beakta att lagens tUlämpning fömtsätter beslut av statsorgan under
omedelbar parlamentarisk kontroll och raed det direkta ansvaret, under
riksdagen, för den ekonomiska politiken. Utredningen har strävat efter att ge
en ram för penningpolitiska åtgärder som tUlåter de för politiken ansvariga
organen att anpassa sina åtgärder efter lägets krav och efter stmkturella
förändringar.

I linje raed denna förenkling anser utredningen att
de nuvarande tre lagama bör föras saraman till en enda lag. Utredningen anser
det också vara motiverat att avskaffa den nuvarande tidsbegränsningen och i
StäUet låta den kreditpolitiska lagstiftningen bli permanent. En lagstiftning
på det kreditpolitiska orarådet framstår enligt utredningen i dag knappast sora
något extraordinärt utan snarare sora ett naturligt inslag bland de
ekonoraisk-politiska raedel sora står tUl sarahällets förfogande, Däreraot vill
utredningen inte frångå den nuvarande ordningen att en tUlämpning av lagen
fömtsätter förordnande av Kungl, Maj:t efter framställnmg av fullraäktige i
riksbanken. Denna konstmktion är enligt utredningen önskvärd sora ett uttryck
för den behövliga saraordningen mellan olika stabiliseringspolitiska åtgärder.

Utredningen betonar att ett sammanförande av
reglema om de olika kreditpolitiska medlen tiU en lag inte betyder att något av
instmmenten förlorar sin särprägel i jämförelse med andra instmment. Förslaget
är enbart avsett som en praktisk lagteknisk åtgärd, I det följande föreslår
utredningen att regler om utiåningsregleruig skall föras in i lagen (utlåningstak).
Utredningen framhåller att detta instmment liksom placeringskvot med
utredningens terminologi placeringsplikt och räntereglering också i
fortsättningen skall betraktas sora extraordinära raedel, I lagförslaget
koraraer detta till uttryck på det sättet att synnerliga skäl skall krävas för
tUlämpning av dessa medel.

Utredningens förslag till kreditpolitisk
lagstiftning omfattar enbart de institut som uppträder på den s, k,
organiserade kreditmarknaden, dvs, bank- och försäkringsinstitut,
hypoteksinstitut varmed här avses stadshypolekskassan, hypoteksbanken,
skeppshypotekskassan och skeppsfartens sekundärlänekassa och
kreditaktiebolag. Vid sidan av dessa äger emellertid en kredilgivning rum via
andra slag av institut sora även kan uppträda som inlånare i former som finns
hos bankerna. Bland dessa kan särskilt nämnas olika finansiella fonder, fondmäklare
samt företag som med en gemensara terra skulle kunna benämnas
finansieringsföretag. Härmed avses bl, a. facioring- och leasing-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 43

företag
samt olika typer av konsumtionskreditföretag. Utredningen har inte ansett det
ingå i dess uppdrag att närraare undersöka i vad raån dessa företagstyper borde
inkluderas i den kreditpolitiska lagstiftningen. Den samlade kreditgivningen
från dessa är ännu av relativt begränsad orafattning, I den raån deras
kredilgivning skulle öka mera väsentligt finns det emellertid all anledning att
närmare pröva frågan på vUket sätt deras kredilgivning skuUe kunna regleras.
Utredningen vill redan nu peka på möjligheten av att, genora en ändring i lagen
ora kreditaktiebolag, låta finansieringsbolagen orafattas av de regler som
gäller för kreditaktiebolag. Härigenom skulle finansieringsbolagen autoraatiskt
falla under vissa av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser.

3.4.2.
Likviditetskrav

Likviditetskvoternas enligt utrednmgens
terrainologi likviditetskravens huvudsyfte är att via bankemas
likviditelssituation påverka deras utlåningsmöjligheter. Vid sidan härav
rymraer de ett selektivt eleraent därigenom att bankernas innehav av
statspapper och bostadsobligationer får inräknas bland de likvida tillgångama.
Enligt utredningen finns det ett permanent behov av att raed medel av detta
slag kunna påverka bankernas utlåning. Allmänhetens påtagliga preferens för att
hålla sina finansiella tillgångar i förra av banktillgodohavanden, eller från
den andra sidan sett, allmänhetens obetydliga intresse för placeringar i
obligationer, gör det svårt att enbart med s, k, ortodoxa medel, såsom
marknadsoperationer uppnå en tillräcklig effekt. Härtill kommer önskemålet att
bankerna bör bidra tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering.
Kontinuerligt utnyttjade likviditetskrav framstår därför f, n, som ett
oundvikligt inslag i kreditpolitiken.

De av lagen omfattade kreditinstituten bör enligt
utredningen vara desamma som nu kan bli föremål för förcrdnande om
likviditetskvoter, dvs, bankaktiebolagen, sparbankerna och centralkassoma för
jordbmkskredit. Enligt utredningen gör utvecklingen raot likartat reglerade
bankinstitut det olämpligt att som f, n. är fallet i lagen ange olika
raaxima för kvoten för olika grupper av bankinstitut. Ett förordnande om
likviditetskvot måste eraellertid inte alltid orafatta saratUga bankgrupper
eller innehålla föreskrift om samraa krav för samtliga bankinstitut.
Utredningen framhåUer att i den mån sora t, ex, den faktiska
tillgångsstrukturen klart skiljer sig åt mellan oUka bankgmpper raöjlighet
måste finnas att kunna fastställa olika krav för skilda institut.

Utredningen finner inga skäl att frångå den
nuvarande ordningen med likviditetskvotema konstruerade sora totalkvoter,
vilket innebär att kravet på en viss behållning av likvida tUlgångar relateras
till institutens ställning vid en viss tidpunkt. Möjligheten att forraulera
kraven sora marginella, innebärande att kraven skulle avse ökningen av de
likvida

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 44

tillgångarna
under en viss tidsperiod, avvisas med hänvisning till vissa nackdelar sora är
förknippade raed en sådan lösning.

Vad gäller avgränsnuigen av de likvida tillgångarna
föreslår utredningen att den nuvarande lagens detaljreglering av kvotemas
konstmktion ersätts med en fullmakt för riksbanken att avgöra den närmare
avgränsningen av de likvida raedlen samt omfattningen av de förbindelser som
kraven skall relateras till.

Utredningen framhåller att det är meningen att
likviditetskraven ges en utformning som i princip stämmer överens med nuvarande
krav. Av denna anledning föreslår utredningen att i lagen anges att bankernas
innehav av statspapper och bostadsobligationer under alla förhåUanden skall få
inräknas bland de likvida tillgångarna vid beräkningen av likviditetskraven,
trots att nämnda värdepapper ur bankernas egen synvinkel inte utgör likvida
medel i egentlig bemärkelse. Motivet bakom de nuvarande reglema härom är
önskemålet om bankernas deltagande i bostadsbyggandets finansiering.
Utredningen föreslår visserligen att också för bankinstituten skall gälla
placeringsplikt, vUket medel konstruerats som ett rent prioriteringsinstmment.
Bankerna har emeUertid sedan mycket lång tid förvärvat bostadsobligationer med
den kända förutsättningen att de får inräknas i likvidUetskvoterna, Ett
borttagande av rätten att låta bostadsobligationerna ingå bland de likvida
tUlgångarna i likviditetskravets raening skulle därför enligt utredningen
kunna medföra svåra konsekvenser för bankerna inte rainst därigenom att
fördelningen av innehavet av bostadsobligationer är ojämn raellan de enskilda
instituten.

Utredningen erinrar om att till likvida medel
enligt gäUande lag förs bl, a, nettostäUningen mot riksbanken, lån till
riksgäldskontoret samt nettoställningen mot bankinstitut och att syftet härmed
är att förhindra att en bank kan förbättra sin Ukviditetskvot genom att ta upp
korta lån på vad som bmkar kallas dagslånemarknaden. Avgränsningen stämmer väl
med den vid lagens tiUkomst existerande omfattningen av dagslånemarknaden. På
denna marknad var nämligen bankinstituten engagerade på in- och utiåningssidan,
riksbanken agerade främst soih långivare och riksgäldskontoret fungerade som
låntagare. Dagslånemarknaden har emellertid utvecklats på flera sätt, varför
dessa bestämmelser med tiden kommit att få vissa mte önskvärda effekter.
Riksgäldskontoret har inte alltid uppträtt enbart som låntagare på marknaden
utan även som långivare, särskilt under perioder i samband med skatteuppbörder
då kontorels kassaställning är god. Genom den nuvarande konstruktionen av
likviditetskraven kan emellertid den situationen uppstå att riksgäldskontoret
av hänsyn till effekten på bankernas likviditetskrav tvingas avstå från en
utlåning till dessa, som kan vara starkt motiverad för att utjämna
kassaströmmarna. Det framstår därför enligt utredningen som naturligt att
möjligheter finns att vid beräkningen av de likvida till-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 45

gångarna
låta en skuld tiU riksgäldskontoret tas upp sora en avdragspost i analogi med
att raedel innestående i kontoret räknas som likvid tillgång.

Utredningen framhåller att i den mån
penningmarknadstransaktioner sker även med andra kreditinstitut än banker det
är naturligt att riksbanken har möjUghet att föreskriva att sådan skuld skall
utgöra avdragspost vid beräkningen av likviditetskravet. Erfarenheterna av den
växlande omfattningen av dagslånemarknaden samt osäkerheten om dess fraratida
struktur gör det naturligt att låta riksbanken anpassa kravens utforraning
efter den aktuella situationen och inte binda konstruktionen vid de i dag
rådande förhåUandena,

Utredningen behandlar också frågan i vad raån vissa
fordringar på utländska banker och bankirer samt placeringar i kortfristiga
utländska värdepapper skall få räknas in i likviditetskraven, I nu gällande lag
får visserligen inräknas nettofordringar gentemot utländska banker och bankirer
samt i riksbanken rediskonterbara utrikes växlar med avdrag av rediskonterade.
Riksbanken har eraellertid raöjlighet att föreskriva att kortfristiga
fordringar endast får inräknas i likviditetskvotens täljare i den raån de inte överstiger
en viss andel av kvotens näranare. Denna kvotdel uppgår i dag tUl 1,5 %.
Utredningen erinrar ora att önskan att kunna begränsa orafattningen av de
utländska tiUgångarna i likviditetskvoterna vid lagens tiUkorast raotiverades
raed att i intemationell praxis inräknas i ett lands valutareserv endast den
del sora förvaltas av centralbanken eUer speciella valutaförvaltande rayndigheter.
Härav ansågs följa bl, a. att en rainskning av den av riksbanken förvaltade
valutareserven aUraänt skuUe tydas som en försvagning av landets
valutaställning, även ora den gick hand i hand raed en raotsvarande ökning av
affärsbankemas utländska tUlgodohavanden, Utredningen påpekar att de senaste
årens utveckling på valutamarknaderna har lett tUl något ändrade förhållanden.
Efter valutaoroligheterna i februari 1973 inledde flera av EG-länderna ett
valutasamarbete till vilket även Sverige anslöt sig. De länder, som deltar i
detta samarbete, har förbundit sig att hålla sina valutor inom en maximal
kursmarginal av 2,25 %, Centralbankerna får inte intervenera annat än vid
margi-nalkurserna. Gentemot omvärlden skall valutorna flyta fritt. Det har
hävdats att detta system fordrar att bankerna har frihet att delta i en
stabiliserande spekulation genora relativt stora variationer i sina
valutapositioner. Slutsatsen av detta blir enligt utredningen att det även i
fortsättningen finns ett behov att i växlande grad kunna begränsa bankernas
valutainnehav. Det finns eraellertid möjligheter att göra detta inom ramen för
valutaregleringen, som normalt får anses vara det adekvata instrumentet härför.
Så sker f. n. och bankernas allmänna behållningar av utländska valutor
begränsas genom limiter givna i s, k, valutahandelstillstånd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 46

Vid sidan härav kan eraellertid bankerna ha
fordringar på och skulder till utländska banker under speciella tillstånd,
Sora exerapel nämner utredningen att bankerna redovisar valutabehållningar för
att balansera inlåning från valutainlänningar i utländsk valuta (s, k.
valutakonton), fordringar på utländska banker sora är svenska exportkrediter
och skulder sora utgör refinansiering utoralands av dessa exportkrediter eller
av vissa krediter tUl svenska företag, Uttedningen anser att dessa fordringar
och skulder inte bör ingå i beräkningen av en banks Ukvida medel för
uppfyllande av likviditetskravet. I fråga om valutakonton och motsvarande
valutatUlgångar kan nämnas att enighet synes ha rått att de borde helt
uteslutas vid likviditetskvotsberäkningen. Detta var emellertid inte förenligt
med detaljreglerna i gäUande lag, varför en mindre tUlfredsställande lösning
fick väljas.

Utredningen betonar att behandlingen av utländska
fordringar i tUl-lärapningsföreskriftema tiU Ukviditetskraven raåste Icunna anpassas
tUl den faktiska karaktären av de olika poster sora ingår i stäUningen mot
utiändska banker och sora kan förändras över tiden som följd bl. a, av de
raöjligheter som valutaregleringen ger bankema. Även i detta avseende gäller
därför att beräkningsreglemas närraare utforraning inte bör bindas av
bestäraraelser i lagen.

Utredningen diskuterar också behovet av en
specialregel för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank. Med sikte på dessa
affärsbanker gäUer f. n, att kreditinrättning, vars förbindelser huvudsakligen
utgörs av inlåning från en särskild gmpp av kreditinrättningar, är undantagen
från bestämraelsen att skuld tUl annat bankinslitut skaU dras av vid beräkningen
av likvida medel. De två bankemas stora totala nettoskuld tUl sparbanker resp.
centtalkassor skall således behandlas som t. ex. inlåning från allmänheten och
därraed ingå i likviditetskvotens näranare. Uttedningen erinrar ora att
kreditraarknadsutredningens motiv för nämnda specialregel bl, a, var att de
båda bankemas nettoställning mot andra bankinstitut i annat fall skulle vara
starkt negativ och att deras inlåning från sparbanker och centralkassor kunde
sägas vara jämställd med inlåning från aUmänheten hos de övriga instituten,

Utrednmgen anser att analogin meUan t, ex,
inlåningen från sparbanker hos Sparbankernas Bank och inlåningen från
allraänheten hos vanliga affärsbanker inte är övertygande och begränsar i
alltför hög grad synfältet till centralinstitutet i stäUet för att orafatta
sparbanks-sektorn i sin helhet. Det kan enligt utredningen med fog hävdas, att
det är ett rimligt krav att en sparbanks hos centralinstitutet insatta kassamedel
i centralinstitutet balanseras av Ukvida tillgångar. För att belysa detta ger
utredningen följande exempel (s, 135 i betänkandet), '

Man kan se på situationen, då Ukviditetskrav
tUlämpas för såväl bankaktiebolag sora sparbanker. Säg att kravet är 30 för de
förra och 20 % för de senare. Antag, för att renodla resoneraanget, att
sparbankema håller alla sina likvida tiUgångar i förra av insättningar hos
Sparban-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 47

kemas
Bank. Om nu inlåningen i sparbankerna ökar raed t. ex. 100 raUj. kr. koraraer
deras insättningar i Sparbankernas Bank att öka raed 20 milj. kr. till följd av
likviditetskravet. Sparbankema kan således öka sin utiåning raed 80 milj. kr.
Av den ökade insättningen på 20 raUj. kr. i Sparbankemas Bank är denna bank
skyldig att hålla 6 mUj. kr. i form av likvida tUlgångar och kan således öka
sin utlåning med 14 milj. kr. För sparbankssektom som helhet har alltså den
ökade inlåningen på 100 milj. kr. medfört möjligheter till en utlåningsökning
på 80-1-14 = 94 milj. kr. Det faktiska likviditetskravet på sparbankssektorn
sora helhet har således enbart uppgått till 6 railj. kr. eller till 6 %.
Exemplet visar det starka incitament, som specialregeln skapar för sparbankema
att föredra placeringar i centralinstitutet fraraför köp av t. ex. statspapper.
Det kan också observeras att exemplet rate är helt orealistiskt. Av
sparbankemas totala likvida medel utgjordes vid slutet av år 1973 ca 30 % av
fordringar på Sparbankemas Bank och av likvidUets-ökningen under året närraare
60 %. För centtalkassoma för jordbrukskredit var raotsvarande tal 80 % resp.
85 %.

Utredningen påpekar att kreditmarknadsutredningen
naturligtvis var medveten ora dessa effekter av specialregeln. Att den trots
detta valde att föreslå den får ses mot bakgmnd av den då rådande synen på sparbanks-
och jordbmkskasserörelsen samt på bUdandet av de två centralinstituten
Sparbankernas Bank och Jordbmkets Bank. Både tUl följd av den dåvarande
banklagstiftningen och tiU följd av den ttaditioneUa verk-sarahetsinriktningen
förelåg det stora skiUnader gentemot affärsbankerna. Dessa skUlnader meUan
sparbankema och centtalkassoma å ena sidan och affärsbankema å den andra har
allt mera suddats ut. Genom den nya banklagstiftningen har också saratiiga
bankinstitut fått likartade rörelseregler. Specialregeln ger i detta läge en
konkurrensfördel för sparbankssektom och jordbmkskasserörelsen sora är
oförenlig raed den konkurrensneutralitet, som den nya banklagstiftningen
åsyftar.

Utredningens överväganden leder tUl slutsatsen att
specialregeln bör avskaffas. Den logiska följden härav blir, att i den mån
Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank fungerar som kassacentral för de anknutna
bankema, de senares kassahållning i centralinstituten kommer att motsvaras av
likvida medel på centtalinstitutens tUIgångssida. Någon lättnad i de effektiva
likviditetskraven på sparbankssektom eller jordbmkskasserörelsen kan inte
uppnås genora utnyttjande av centralinstituten. Däreraot finns raöjligheten
kvar att sparbanker och centralkassor genom centralinstituten kan uppnå en från
avkastningssynpunkt fördelaktigare placering av höglikvida medel än som är
tUlgänglig för den enskilda sparbanken eller centralkassan.

Utredningen framhåller emellertid att det raåste
beaktas att centralinstitutens rörelse har anpassats tUl den gällande
specialregeln. Ett oraedelbart upphävande av denna skulle kunna få aUvarliga
konsekvenser för centralinstituten. Det är därför riraligt att möjlighet finns
för centtal-instituten att med riksbanken träffa överenskommelser som i
möjligaste

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:168 48

mån
uppfyller de kreditpolitiska krav som kan ställas utan att för den skull
medföra alltför stora olägenheter för dem. Den frihet som utredningens förslag
ger riksbanken i tUlämpningen öppnar möjlighet för särskilda arrangemang för
att undvika drastiska förändringar.

3.4.3.
Kassakrav

Utredningen anför att kassakvot enligt nuvarande
lagdefinition förhållandet vid en viss tidpunkt mellan en kreditinrättnings på
checkräkning i riksbanken innestående medel och inrättningens samtliga förbindelser
med vissa undantag i allmänhet används i samband med eller sora ersättning
för raarknadsoperationer, när dessa inte kan genoraföras tillräckligt snabbt
eller när det för centralbanken råder brist på kortfristiga
placeringsraöjligheter på marknaden. Kassakvoter kan också användas sora ett
kortfristigt raen snabbt verkande raedel t, ex, när det gäller att stoppa en
onorraal kassaökning. Kvoternas effektivitet är dock beroende av hur bankema
har sina tillgångar placerade, på så sätt att én större mängd kortfristiga
placeringar på relativt kort tid kan omvandlas till kassaraedel och uppväga
kassakvotens verkan.

Utredningen erinrar om att vid tillkorasten av
nuvarande lag antogs att möjligheten att utöva press mot bankemas kassastäUning
i framtiden skulle komma att spela en större roll som kreditpolitiskt medel.
Utvecklmgen under 1960-talet har emeUertid av olika skäl gjort att man inte
kunnat utnyttja i och för sig gynnsamma förhållanden att använda enbart
kassakvoter. Behovet av fortlöpande stats- och bostadsfinansiering hos bankerna
har varit en faktor sora minskat möjlighetema att ge större vikt åt
kassakvoter. Under åren 196970 underströk tillämpandet av kassakvoter den
utsträckning i vUken bankema var beroende av riksbanksupplåning. Detta, i
kombination raed begränsningar i tUlgången på kredit i riksbanken, gjorde dem
mycket beroende av att följa riksbankens önskeraål om deras
utlåningsdispositioner. Ar 1968 ingick tUl-lämpandet av kassakrav bland en
serie åtgärder för att motverka en valutautströmning, som inte motsvarades av
någon fundamental svaghet i betalningsbalansen. Erfarenheterna av detta samt
möjUgheten att kunna tillärapa ett systera raed enbart kassakvoter i den mån
balansen på kapitalmarknaden förbättras, talar enligt utredningen för behovet
av en bestående lagstiftning om kassakrav.

Utredningen finner övervägande skäl tala för att
kretsen av de kreditinstitut för vUka kassakrav kan tUlärapas vidgas tUl att
föratom bankaktiebolag omfatta också sparbanker och centralkassor. Utredningen
anför att kassakravens funktion kan sägas vara att påverka hela banksystemets
kassalikvidUet, Avsikten kan vara begränsad tiU att under en period
åstadkoraraa en åtslranming av den korta penningmarknaden. Så var t, ex, fallet
i januarifebruari 1968, Vid andra tillfällen kan kassakrav komma att bmkas
sora led i en mera långsiktig åtstramnings-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 49

politik.
Utredningen framhåller att det särskilt i det senare fallet kan även vid nu
existerande skillnader i karaktären mellan de olika bankgruppernas rörelse
framstå som rimligt att låta kassakraven omfatta samtliga bankinstitul.

De rent tekniska svårigheterna att tUlämpa krav på
tillgodohavanden i riksbanken för sparbanker och centralkassor synes på intet
sätt vara oöverkomliga. En nära tUl hands liggande lösning är att
centralkassorna och sparbankerna begagnar sig av sina centralinstitut för att
verkställa nödvändiga insättningar på checkräkning i riksbanken. En naturlig
följd vid en tillämpning av kassakrav för sparbanker eUer centralkassor skulle
enligt utredningen vara, att kassakraven på centralinstituten inte ställdes mot
deras inlåning från sparbank eller centralkassa.

Föreskrift om kassakrav enUgt utredningen skall
kunna ges för vissa typer av instilut och enskilt institut skaU kunna undantas,

I fråga om kassakravens konstruktion anför
utredningen att den nuvarande ordningen där i täljaren inräknas enbart
tillgodohavanden i riksbanken och inte inneliggande kassa har motiverats raed
att raan då lättare dag för dag kan fastställa täljarens storlek. Detta har
ansetts önskvärt raed tanke på kassakvotens funktion att sätta ett rainimura
för kassahållningen. Men detta har i sin tur inneburit, att bankema gjort stora
ansträngningar att varje dag hålla sina sedelkassor vid ett minimum. Detta har
lett tUl från allmän synpunkt meningslösa transaktioner och en mängd
sedeltransporter raed stora säkerhetsrisker. För att i någon mån tUImötesgå de
önskemål, som framförts i brottskomraissio-nens betänkande ora färre antal
värdetransporter, föreslår utredningen att även inneliggande kassa kan få
inräknas i täljaren. En sådan utvidgning fordrar givetvis en daglig
rapportering över inneliggande kassa från bankernas sida. Utredningen föreslår
sålunda att raed kassakrav skall avses förhållandet vid en viss tidpunkt mellan
å ena sidan ett bankinstituts medel, som innestår på checkräkning i riksbanken
och, i den mån riksbanken föreskriver det, mstitutets behållning av inhemska
sedlar och mynt, särat å andra sidan institutets förbindelser raed de undantag
riksbanken raedger. Kassakravets storlek föreslås Uksora f, n, vara raaximerad
tUl 15 %, Det fömtsätts att olika procenttal skall kunna sättas för olika
grupper av institut,

3.4.4
Utiåningsreglering

Utredningen konstaterar att det kan vara svårt att
via likviditets-påverkande medel snabbt nå önskad effekt på bankemas
kreditutbud, framför allt i tider raed en kraftig kreditefterfrågan. Även om
dessa medel efter hand leder till en begränsning av kreditgivningen, kan effekten
vara otillräcklig i en kritisk situation. Vidare kan t, ex, ett kraftigt
valutainflöde göra det svårt att med tillräcklig snabbhet och precision anpassa
t, ex, likviditetskraven efter bankemas härigenora ökade lik-4 Riksdagen
1974. 1 saml Nr 168

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 50

viditet.
Därför har i Sverige liksom i de flesla västeuropeiska länder utnyttjats
möjligheten att ålägga bankinstitulen att hålla sin kredilgivning under en
bestämd nivå för att därmed på ett raera direkt sätt påverka bankernas
utlåning.

Utredningen erinrar om att den direkta reglering av
affärsbankernas utlåning, som gällde under åren 1969 och 1970, tUlkom efter
rekommendationer från och överenskommelser med riksbanken. Bankernas
beredviUighet att dämpa sin utlåning under dessa år får enUgt utredningen bl.
a. ses mot bakgrund av deras ansträngda likviditetssituation, som gjorde dem
ytterst beroende av upplåning i riksbanken. Det kan emellertid inte generellt
förutsättas att en sådan situation föreligger vid varje tiUfälle, då ett
utiåningstak bedöms som nödvändigt att tillgripa. En direkt reglering av
bankernas utlåning innebär en drastisk åtgärd, som enbart torde utnyttjas i
lägen där de likviditetspåverkande instrumenten inte är tillräckliga. Enligt
utredningens mening är det därför önskvärt att regler, som möjliggör en direkt
maximering av bankinstUutens kredilgivning, införlivas i den kreditpolitiska
lagstiftningen.

Utredningen pekar emellertid på vissa olägenheter
som följer av ett alltför långvarigt användande av utlåningsreglering. Ett
svårlöst problem är att konkurrensen mellan de olika instituten sätts ur spel,
om elt generellt utlåningstak sätts för samtliga institut. Expanderande bankinstitut
drabbas sålunda hårdare än mindre expanderande institut. En annan negativ
följdverkan anges ligga i att vid lägen med en mycket krafiig kreditefterfrågan
resultatet kan bli att efterfrågan söker andra finansieringskällor. Utredningen
nämner att bl. a, de svenska erfarenheterna visar på att bankerna själva i en
sådan situation i stor utsträckning agerar som låneförmedlare. Utvecklingen av
bankernas garantiförbindelser anges ge goda belägg härför. Det är därför
enligt utredningen av vikt att vid ett användande av utlåningstak en så stor
del som möjligt av bankernas kredilgivning inkluderas. Enligt utredningens
uppfattning kommer dock vid ett alltför långvarigt användande av utiåningstak
att uppstå en omfattande kredilgivning helt utanför den organiserade
kreditmarknaden.

Utredningen anför att flera vägar är tänkbara när
det gäller konstruktionen av utiåningsreglering. Den vanligast förekommande
metoden är att bestämma taket som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en
viss tidigare tidpunkt. Det är härvid av vikt att denna basvolym avser
ställningen vid en vid förordnandets utfärdande redan passerad tidpunkt.
Enligt utredningen visar erfarenheten att bankerna i annat fall genom olika
kortfristiga operationer kan söka uppnå ett så gynnsamt utgångsläge som
möjligt, varigenom utlåningstakets effektivitet kan försvagas. Det finns andra,
mera svårlösta problem, när basvärdet utgörs av utlåningens storlek vid en
viss tidpunkt. Olika tUlfälliga rörelser i bankernas utlåning kan medföra att
vissa banker i realiteten kommer

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 51

att
drabbas hårdare av ett utiåningstak än andra. I vissa västeuropeiska länder har
därför basvärdet ibland bestämts som något slags genomsnitt av
utiåningsvolymen vid ett flertal olika tidpunkter. 1 enlighet med sin allmänna
syn på lagstiftningen föreslår utredningen emellertid att den konkreta
utforraningen liksora bestäraraelser om takets höjd inte specificeras i lagen.

Utredningen anser det vara naturligt att ett
förordnande om utiåningstak bör kunna omfatta samtiiga bankinstitut. Utredningen
flnner däremot inte skäl att låta andra kreditinstitut omfattas av
bestämmelserna om utlåningsreglering.

När det gäller frågan om vilka kreditformer som
skall kunna omfattas av utlåningsreglering föreslår utredningen till en början
att det skall vara möjligt att som skedde när utlåningstak användes under
åren 1969 och 1970 undanta bankernas bostadsbyggnadskrediter från
raaxime-ringen. Så stor del av bankutlåningen sora möjligt bör dock omfattas,
Utrednmgen anför att ett utiåningstak framför allt bör omfatta de disponerade
krediterna raen att det i vissa lägen kan vara önskvärt att kunna reglera även
omfattningen av de beviljade krediterna. Det förhållandet att det kan vara
svårt att få fram en adekvat statistik över beviljade krediter avseende andra
låneformer än krediter i räkning behöver enligt utredningen inte i väsentlig
mån reducera värdet av en maximering av det beviljade beloppet. En maximering
av beviljade krediter får snarast ses som en uppmaning tUl bankerna att ge akt
på sin utlåningsökning och därmed även på utlovandet av nya krediter, Sora en
indikator på en raöjlig framtida utlåningsexpansion från banksystemet är de i
dag i bankstatistiken registrerade beviljade krediterna tillräckliga.

Mot bakgrunden av att förekomsten av en omfattande
kredilgivning vid sidan av den organiserade kreditraarknaden på ett allvarligt
sätt skulle försvåra kreditpolitikens stabUiseringspolitiska uppgifter understryker
utredningen önskvärdheten av att man i så stor utsträckning som möjligt söker
hålla tUlbaka uppkorasten av en s, k. grå marknad. Enligt utredningen synes
bankerna själva delta på denna marknad genom att utställa garantier.
Bankgarantier torde även i övrigt utnyttjas i samband med kredilgivning
utanför kreditinstituten. Utredningen föreslår därför att möjlighet skall
finnas att maximera även volymen av bankernas garantiförbmddser. Det frarahålls
att utiåningstak givetvis skall gälla enbart garantier knutna till
kredilgivning,

3.4.5
Emissionskontroll

Utredningen
anför att emissionskontrollen haft i huvudsak två funktioner, nämligen dels
funktionen att reglera räntan och andra emissionsvillkor, dels funktionen att
tUlgodose av statsmakterna prioriterade än-' damål såsora bostadsfinansiering
och statsupplåning. Med det efter-frågeöverskott på långfristig kredit sora
rått på den svenska kapital-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 52

raarknaden
behövs enligt utredningen en emissionskontroll tämligen permanent.

Enligt utredningens förslag skall kontrollen liksom
hittUls omfatta obligationer, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen
avsedda skuldebrev. Vad gäller andra typer av skuldebrev föreslår utredningen
att riksbankens tillstånd skall krävas när utgivaren är ett kreditinstitut och
således inte som f, n, bara ora utgivaren är ett kreditaktiebolag. Denna
utvidgning anges ha två syften. Det första är att låta regleringen formellt
omfatta reverslån upptagna av hypoteksinstitut, vilka hittills täckt sina
lånebehov uteslutande genom obligationslån. Det andra syftet är att ge
möjlighet att reglera bankinstitutens upplåning i form av reverslån eller andra
skuldförbindelser, som inte omfattas av lagen i dess nuvarande formulering.
Vissa banker har t. ex. i allmänna pensionsfonden tagit upp lån för
refinansiering av exportkrediter. Det skulle enligt utredningen vara orimligt,
om dessa lån i motsats till t, ex. Svensk Exportkredits och Investeringsbankens
reverslån inte skulle kunna orafattas av eraissionskontrollen.
Utredningsförslaget utgör i övrigt ingen avvikelse från reglerna i den
nuvarande lagen eUer från den praxis sora tUlämpats i enlighet med
överenskommelsen om emissionskontroU från år 1952,

3.4.6
AUmän placeringsplikt

Enligt uttedningen visar erfarenhetema av de
överenskommelser som med utgångspunkt i placeringskvotslagen träffats raellan
riksbanken och berörda kreditinstitut, att vissa olägenheter och brister finns
i lagen. De detaljerade bestäraraelsema ora vilka placeringar sora räknas sora
prioriterade anges ha varit svåra att tUlärapa, Avsaknaden av en adekvat
statistik har vidare gjort det svårt att åstadkomma den åsyftade avgränsningen
av de prioriterade placeringarna. Probleraen bidrog tiU att sparbankerna fr. o.
ra. år 1972 enligt överenskoraraelse raed riksbanken skall tUlärapa
likviditetskvotsregler i stället för placeringskvots-regler.

Utredningen ägnar särskUd uppmärksarahet åt det
förhåUandet att affärsbankema f. n. inte omfattas av placeringskvoterna. Med
hänsyn tUl att det förelegat en bristsituation på den långa marknaden samtidigt
som tUlgången på affärsbankskrediter under långa perioder varit mycket god har
det enligt utredningen komrait att frarastå sora nödvändigt att affärsbankerna
bidrar framför allt tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Likviditetskvotsreglerna
har visserligen under vissa perioder visat sig fyUa de prioriteringsfunktioner
som är förenade med dessa regler. När affärsbankemas likviditetssituation är
god finns emeUertid inte samma behov av att förvärva bostadsobligationer varför
likviditetskraven då är mindre adekvata prioriteringsinstmment. Utredningen
framhåller vidare att det inte är självklart att en skärpning av likviditets-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 53

kvotskraven
skulle leda tUl en ökning av bankernas innehav av bostadsobligationer. Det kan
nämligen tänkas att andra likvida tUlgångar, t, ex, statsobligationer,
prioriteras i första hand. Enligt utredningen är det också möjligt att de
transaktioner som har utvecklats mellan affärsbankerna och försäkringsbolagen
under de senaste åren innebärande att affärsbankerna till försäkringsbolaget
sålt bostadsobligationer som bankema förvärvat i samband med avlyft av
byggnadskrediliv mycket väl kan fortsätta också i ett läge där likviditetskraven
pressar bankerna att höja sin likviditet. Mot den angivna bakgrunden anser
utredningen att det är önskvärt att bankernas bidrag till bostadsbyggandets
långfristiga finansiering på ett mera direkt sätt kan garanteras. Utredningen
hänvisar i sammanhanget till den överenskoraraelse, sora träffades i juni 1973
mellan delegationen för bostadsfinansiering och affärsbankerna. Affärsbankerna
åtog sig härvid att under året öka sitt nettoinnehav av bostadsobligationer
raed 1,5 raUjarder kronor, Dessutora skulle affärsbankerna under sarama period
omvandla utestående kreditiv i färdiga bostadsfastigheter tUl ett värde av ca 1
miljard kronor till krediter raed räntesatser som vid varje tillfälle skulle
motsvara hypoteksinstitutens räntesatser för nya lån. En fömtsättning för
överenskommelsen var att dessa s, k, mellankrediter skulle få inräknas i
affärsbankernas likviditetskvoter. En fördel med en sådan överenskommelse
anges vara att det är möjligt att ange ett specificerat belopp för bankemas
bidrag. En annan fördel är att det i samband med en överenskommelse är möjligt
att på ett sraidigt sätt ordna fördelningen av insatsema på de olika bankerna.

Svårigheterna att uppnå näranda överenskommelse och
att få en tillfredsställande tillämpning av den visar eraellertid också på
vissa nackdelar. Även ora det enligt utredningens uppfattning är lämpligt att
man i framliden eftersträvar överenskomraelser av detta slag bör
affärsbankernas skyldighet att bidra till den långfristiga finansieringen 'jlås
last. Utredningen understryker att tanken är att placeringskvot m.ed
utredningens terminologi placeringsplikt skall tUlämpas endast under
speciella situationer då svårigheterna att tiUgodose bostadsbyggandets
långfristiga finansiering inle kan lösas på annat sätt, främst genom
överenskommelser.

Utredningen föreslår att reglerna om
placeringsplikt i fortsättningen skall omfatta saratiiga bankinstitut samt
allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Förutom vidgningen till
affärsbanker, som motiverats i det föregående, innebär förslaget således att
även centralkassorna skall föras in under reglerna. Utredningen motiverar detta
med önskemålet om en i lagen likartad behandling av de olika bankgrupperna.
Med hänsyn tUl jordbrukskasserörelsens hittills blygsamma engagemang i bostadsfinansieringen
anser utredningen det emellertid naturligt att

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 54

vid
ett förordnande om placeringsplikt kravet för centralkassorna sätts lägre än
för övriga bankinstitut.

I fråga om placeringspliktens konstruktion anser
utredningen att den nuvarande marginella konstruktionen är den enklaste metoden
såvitt gäller allraänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Dessa instituts
totala placeringar tillväxer nämligen i en relativt jämn och lätt prognos-bar
takt.

Uttedningen framhåller att den margineUa
konstruktionen emellertid har uppenbara svagheter när det gäller
bankinstituten och då framför allt affärsbankerna. Effektiviteten hos en
raarginell placeringsplikt är uppenbarligen beroende av expansionstakten hos
instituten. Affärsbankernas inlåning uppvisar eraellertid betydande
svängningar och har ibland t. o. ra. minskat. Vid en vikande
inlåningsutveckling skulle affärsbankernas bidrag tiU bostadsbyggandets
långfristiga finansiering bli mycket blygsam, om de enbart omfattades av en
marginell placeringsplikt. Möjligheter bör därför enligt utredningen föreligga
att låta placeringsplikten även kunna få formen av att ökningen i de
prioriterade tillgångarna bestäms i förhållande till de totala tillgångarna.
Utredningen tillägger att det är möjligt för bankema att öka sin behållning av
bostadsobligationer även om deras totala tillgångar inte växer, I de
situationer det är fråga om komraer näraligen obligationer att ersätta
byggnadskrediter på balansräkningarnas tillgångssida,

I enlighet raed sin allmänna syn på lagens karaktär
föreslår utredningen att den närmare utformningen av placeringsplikten samt avgränsningen
av de prioriterade placeringarna inte specificeras i lagtexten. Utredningen
understryker emeUertid att avsLkten inte är att prioriteringsområdet skaU
kunna ändras oeh utvidgas. Förutsättningarna för lagens tiUämpning skall vara
desamma som för den nu gällande placeringskvotslagen, dvs. att skapa utrymme
för statens och bostadsbyggandets långfristiga finansiering.

Utredningen framhåller att avsaknaden av en
detaljreglerande lag-te.rt inom de givna förutsättningarna ger möjlighet att
utforma reglerna på ett sraidigt och ändamålsenligt sätt. Utredningen pekar
bl. a. på att de önskemål som framförts från de för bostadspoUtiken ansvariga
oftast har avsett bostadsbyggandets tillgång till slutliga bottenlån. De i
placeringskvotslagen angivna prioriterade placeringarna omfattar emeUertid all
finansiermg av nybyggda bostadshus, alltså även s. k, topplån och
byggnadskrediter. Det bör uppenbarligen skapas möjUgheter att begränsa
prioriteringen i detta avseende. Enligt utredningen tyder mycket på att den
bästa lösningen ofta är att begränsa placeringsplikten till obligationer. De
direkta bottenlånen utgör numera en mjc-ket liten del av försäkrings- och
bankinstitutens bidrag till bostadsförsörjningens finansiering. Utredningen
läranar också vissa uppgifter om

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 55

alt
inräknandet av inteckningslån bland de prioriterade placeringarna visat sig
innebära vissa svårigheter i fråga om redovisning och kontroll.

Utrednmgen finner det uppenbart olämpligt att vid
lillämpning av placeringsplikt räkna kassa och banktillgodohavanden tiU de
prioriterade placeringarna.

Avslutningsvis framhåUer utredningen att den
närmare avgränsningen av de prioriterade placeringarna får ske i samråd mellan
riksbanken och de för bostadspoUtiken ansvariga myndigheterna.

3.4.7
SärskUd placeringsplikt

Behov av att säkerställa bostadsbyggandets
finansiering finns inte enbart beträffande den slutliga, långfristiga
finansieringen ulan också i fråga om byggnadskrediterna. Utredningen anför att
de årliga överenskommelser om byggnadskreditgivningen som sedan år 1966 ägt
rum mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankerna hittUls visat sig
fungera tillfredsställande. Att säkerställa bostadsbyggandets försörjning av
byggnadskrediter via överenskommelser har uppenbara fördelar bl. a. därigenom
att fördelningen mellan de olika bankinstituten kan ordnas på ett smidigt sätt.
Detta är inte minst viktigt därigenom att det fordras att varje enskUt projekt
i bostadsbyggnadsprogramraet får sina byggnadskrediter vid en för projektet
läraplig tidpunkt.

Utredningen menar emellertid att det inte kan
uteslutas att svårigheter skulle kunna uppstå med att träffa sådana
överenskommelser eller vilket är mera sannolikt att trots allt kredit inte
kan arrangeras för några av överenskoraraelsen omfattade projekt. På grund av
den stora vikt som fästs vid att bostadsbyggandet förlöper stömingsfritt är det
enligt utredningen önskvärt att regler ora bankernas
bostads-byggnadskreditgivning finns inskrivna i den kreditpolitiska
lagstiftningen. Utredningen framhåller emellertid att det är angeläget att
lösningar i första hand söks genom överenskomraelser raed bankema. Först i den
mån sådana överenskommelser visar sig vara omöjliga att uppnå eller inte leder
tUl avsett resultat bör ett utnyttjande av lagreglerna tillgripas.

Ulredningen föreslår att denna s. k. särskilda
placeringsplikt begränsas till att omfatta enbart bankinstituten, dvs. de
institut med vilka överenskommelser bmkar träffas. Det framhålls att den
alldeles övervägande delen av byggnadskrediterna lämnas av dessa institut.

Vad avser den särskilda placeringspliktens
konstruktion anser utredningen att det är olämpligt att i lagtexten
specificera grunderna för fördelningen av de olika projekten på skilda banker.
Utredningen fömtsätter att en tillämpning av lagreglerna sker i samarbete med
bostadsmyndigheterna och efter ingående diskussioner med bankernas organisationer.

Utredningen
finner det naturligt att den särskilda placeringsplikten

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 56

skall
kunna omfatta de projekt som ryms inom den statliga bostadslångivningen även
om innebörden härav skulle växla något. Enligt utredningsförslaget omfattas
således projekt för vilka statliga bosladslån utgår eller kommer att utgå.

3.4.8
Räntereglering

Även om tillämpning av räntereglering måste
bettaktas som ett extraordinärt instrument, anser ulredningen den dock vara
ett medel som bör stå till riksbankens förfogande vid sidan av andra ålgärder
för att påverka räntenivå och räntestruktur. De argument som framfördes i
prop. 1962: 143 om ny lagstiftning ora räntereglering och emissionskontroll
äger enligt utredningen fortfarande giltighet för en kreditpolitisk
lagstiftning. Den situationen kan uppstå att räntenivån pressas uppåt alltför
mycket under en längre period av kreditåtstramning, om inte räntereglerande
åtgärder sätts in. A andra sidan kan en räntereglering leda till att icke
organiserade marknader utvecklas, varför myndigheterna, om de har ett mål för
räntenivå och kreditvolym, kan råka i ett dilemma. Mera allmän enighet torde
dock råda om att den specieUa marknadssituationen fordrar en viss övervakning
med möjligheter till ingrepp i fall av okontrollerade ränteglidningar.
Betydelsen av själva existensen av en ränteregleringslag illustrerades av den
situation som uppstod när bankinstituten i majjuni 1970, som en avvikelse från
traditionen, tillät marginalen mellan sina in- och utlåningsräntor att vidgas
utan att detta skedde med anledning av någon kreditpolitisk åtgärd eller att
riksbanken informerades i förväg. Riksbanken kunde då med ränteregleringslagen
sora bakgrund åstadkomma en överenskommelse dels om regler för bankernas
räntesättning och dels om hur den genomförda ränteglidningen skulle behandlas.

Utredningen föreslår att den nuvarande kretsen av
institut som kan omfattas av räntereglering vidgas så att i fortsättningen
också hypoteksinstitut och kreditaktiebolag kan omfattas. Förslaget motiveras
med den allmänna principen att reglerna bör gälla för alla institut vars verksamhet
regleras i lag.

Vidare
föreslås i fråga om kreditinstitut att den nuvarande definitionen av inlåning
såsom "inlåning på räkning, som av bank allmänne-ligen begagnas"
ersätts med inlåning över huvud taget. Utredningen avser därmed att göra klart
att regleringsmöjligheterna skall omfatta även bankinstitutens inlåning på
särskilda villkor, den s. k. specialinlåningen. Enligt utredningens förslag
till konstruktion av räntereglering skall riksbanken ha rätt att ge
föreskrifter om maximi- och minimivärden för inlåningsräntor och om maximivärden
för utlåningsräntor. Maximi-ränta kan avse den genomsnittliga räntesats som
tillämpas av ett kreditinstitut för utlåning eller visst slag av utlåning,
eftersom detta oftast torde vara den enda möjligheten att effektivt påverka
räntcsättningen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 57

Möjlighet
bör också finnas att fastställa maximiräntan i förhållande till läget vid en
viss tidpunkt. Utredningen anser vidare att ränteföreskrif-lerna skall kunna
differentieras för olika slag av in- eller utlåning och att de bör begränsas
att gälla viss tid.

Utredningen anser att det är naturligt att
riksbankens rätt att erhålla information i fråga om ränteutvecklingen inte som
f. n. görs beroende av ett förordnande enligt lagen. EnUgt förslaget skall
riksbanken ha möjlighet att när som helst föreskriva anmälningsskyldighet.

3.4.9
Övriga frågor

Utredningen föreslår att i lagen införs en regel om
uppgiftsskyldighet gentemot riksbanken. Förslaget innebär att kreditmsti-tut
eller annan som kan omfattas av räntereglering är skyldig att lämna de
uppgifter som riksbanken begär för att banken skaU kunna bedöma, om förordnande
om kreditpolitiskt medel behövs eller för att utforma föreskrift eller för att
tillämpa förordnande eller föreskrift. Enligt förslaget behöver riksbanken
inte inhämta regermgens tUlstånd för att anmoda ki-edUinstituten att inom
angivna ramar lärana upplysningar. Detta innebär i fråga om
anmälningsskyldighet om ränta en nyhet i förhållande till vad som nu gäUer.
Det är enligt utredningen angeläget att garantier skapas för att riksbanken
kontinuerligt skall kunna följa rän-teutvecklmgen och viss tid i förväg vara
underrättad om planerade ränteändringar. Andra sakliga nyheter är dels att
tiden för anraälan av ränteändring föreslås utsträckt från 8 till 15 dagar
före ändringen och dels att riksbanken föreslås få befogenhet att förelägga
vite i fall av försummad uppgiftsskyldighet. Möjligheten av vitesföreläggande
motiveras av utredningen med att behov kan uppkoraraa för riksbanken att
tillgripa tvångsraedd för att få in uppgifter.

Utredningen framhåller att det finns behov av ett
visst sekretesskydd i fråga om de uppgifter sora lämnas till riksbanken,
eftersom dessa kan avse inte enbart institutens allmänna rörelse utan även
enskildas förhållanden. Enligt utredningen tillgodoses detta behov av
bestämmelser i lagen (1934: 437) för riksbanken (35 och 36 §§), I lagförslaget
har därför inte tagits in någon motsvarighet tUl den gällande
sekretessbestämmelsen i 10 § ränteregleringslagen,

Utrednmgen anser vidare att det inte finns behov av
någon bestämmelse om tillsyn över efterlevnaden av meddelade ränteföreskrifter
motsvarande vad som f, n. finns i ränteregleringslagen. Utredningen framhåller
att kreditinstituten huvudparten av de objekt som kan drabbas av föreskrift
om räntereglering redan enligt särskilda bestämmelser i lagstiftningen om
resp, institut står under offentlig tillsyn, TiUsynsmyndighet är
försäkringsinspektionen för försäkringsbolagen och i övrigt bankinspektionen.
Bland tillsynsmyndighetens åligganden ingår att vaka över att instituten följer
de bestämmelser, meddelade i

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 58

författning
eller på annat sätt, som gäller för deras verksamhet. Härav följer att
tillsynsmyndigheten bar att se tUl att institut rättar sig efter en utfärdad
ränteföreskrift och vid behov kan ingripa mot felande institut. Det ligger
också i sakens natur att riksbanken, om den misstänker att föreskrift om
räntereglering överträtts, kan påtala förhållandet för tUlsynsmyndigheten och
begära dess hjälp. Det sagda har emellertid enligt utredningen en vidare
innebörd. Riksbanken kan aUmänt påkaUa tillsynsmyndighets bistånd vid
utformning av föreskrift enligt denna lag och vid kontroll av dess efterlevnad.

Utredningens förslag upptar inte heller någon
motsvarighet till bestämmelsen i ränteregleringslagen om sekretesskydd i fråga
om vad tillsynsmyndigheten inhämtar i sin tillsynsverksamhet. I den mån
uppgifter, som tillsynsmyndighet infordrar i fråga om ränteföreskrift, rör
enskilds förhållanden, torde dessa enligt utredningen åtnjuta sekretesskydd
enligt särskilda bestämmelser. Utredningen anger som exempel härpå 192 §
banklagen och 18 § sekretesslagen.

I likhet med vad som f. n. gäller skall enUgt
utredningens förslag sanktioner i form av särskild avgift drabba den som
överträder meddelad föreskrift. Sådan avgift föreslås tillfalla statsverket.
Enligt förslaget skall det Uksom nu ankomma på riksbanken att pröva frågan om
särskild avgift. Eftersom rUcsbankens beslut inte avses få överklagas, kan
kritik riktas mot att samma myndighet såväl meddelar föreskrift som ensam
bestämmer påföljder för överträdelse av denna. Med anledning härav anför
utredningen följande. Redan av lagen framgår hur den särskilda avgiften skall
beräknas. I samband med föreskriftens meddelande har riksbanken att inom den i
lagen angivna ramen ange storleken av den särskilda avgift som kan utgå vid
överträdelse av föreskriften. Vid överträdelse har riksbanken sedan enbart att
utföra en enkel räkneoperation. Riksbanken avses liksom nu kunna nedsätta eller
helt efterge särskild avgift. Därtill kommer att det inte finns någon bestämmelse,
som möjliggör uttagande av fastställd avgift av den som t. ex. på grund av annan
uppfattning än riksbanken om avgiftsbeloppets beräkning inte vUl betala
friviUigt. I sådant fall är riksbanken hänvisad att underställa saken domstol
för avgörande, och domstolen prövar därvid självständigt om och i vad mån
föreskrift enligt lagen blivit åsidosatt och hur avgiftsbeloppet skall
beräknas. Domstolen kan vid denna prövning tUlämpa bestämmelserna om
nedsättning eller eftergift av särskild avgift. Utredningen tillägger att en
klagorätt till Kungl. Maj:t över riksbankens beslut inte torde vara förenlig
med den ställning riksbanken intar som ett riksdagens verk. Några befogade
invändningar mot att låta riksbanken fortsätta att pröva frågor om särskilda
avgifter torde enligt utredningens uppfattning inte föreligga.

I fråga om avgift vid överträdelse av föreskrift om
likviditets- eller kassakrav föreslås att avgiften liksom f. n. skall svara mot
ränta på un-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 59

derskottet
för viss beräkningsperiod. Den raaxiraala avgiften föreslås ändrad beträffande
likviditetskrav från högst 4 % till högst 3 % över riksbankens diskonto och
beträffande kassakrav från högst 3 % över diskontot tUl högst två gånger
diskontot. Utredningen raotiverar den föreslagna skärpningen med att det
förekommit att gällande regler inte varit tillräckliga för att avhåUa institut
från att åsidosätta föreskrift.

Vid överträdelse av föreskrift om
utlåningsreglering skall avgiften avse den del av bankmstituts kredilgivning
som går utöver faststäUt lånetak. Avgift föreslås utgå med högst 3 % över
diskontot.

Beträffande överträdelse av föreskrift ora
emissionskontroU föreslår utredningen att nuvarande avgift ora 0,5 % av hela
lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden höjs tiU 2
%,

Avgiften vid överträdelse av föreskrift ora allmän
placeringsplikt föreslås vara högst 3 % över riksbankens diskonto raot f, n,
högst 2 % för år räknat och beräknat på den del av ålagd placeringsplikt som
inte uppfyllts. Avgiften föreslås bli beräknad antingen för underskottet under
senaste beräkningsperiod eller för underskott räknat från början av den period
för vilken placeringsplikten först infördes. Väljer riksbanken det senare
beräkningssättet blir det fråga ora en sararaan-läggning av under- och
överskott under hela tiUämpningstiden,

Utredningen föreslår att vid överträdelse av
föreskrift ora särskild placeringsplikt avgift skall utgå raed högst 5 % av den
del av ålagd placeringsplikt som inte uppfyllts.

Avgift som tas ut raed anledning av överträdelse av
föreskrift om räntereglering skall enligt utredningsförslaget uppgå tUl två
gånger det belopp med vilket räntan avvikit från den fastställda räntan,

Ulredningen föreslår vidare att även i
fortsättningen skall finnas möjlighet för riksbanken att, om särskilda skäl
föreligger, nedsätta eller helt efterge särskild avgift.

Utredningen föreslår att i den nya lagen införs en
straffbestämmelse avseende påföljd för oriktig uppgift som läranas tUl riksbanken
i saraband med fullgörande av i lagen föreslagen uppgiftsskyldighet,

I överensstämmelse med vad som gäller enligt
nuvarande lagstiftning föreslår utredningen att besvär inte skall kunna föras
över riksbankens beslut,

I de av utredningen föreslagna övergångsbestäraraelser
n a anges bl, a. att de nu gällande lagarna alltjärat skall tillärapas på
förhållande som hänför sig till lagarnas gUtighetstid,

Utredningen föreslår också vissa ändringar i
banklagstiftningen som avser värderingen av vissa obligationer i
boksluts-sammanhang. Utredningen framhåller att förslaget att samtliga bankinstitut
i fortsättningen skall kunna orafattas av förordnande om placeringsplikt är
ett uttryck för det under de senaste åren framträdande be-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:168 60

hovet
av alt även bankerna genom obligationsförvärv bidrar till utbudet av
långfristig kredit i första hand tiU bostadsproduktionen. Ett omfattande
innehav av obligationer kan vid en nedgång av obligations-kursen medföra
särskilda påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Med avsteg från den
allmänna regeln att obligationer i likhet med andra omsättningstillgångar inte
får sättas högre än verkliga värdet jfr 91 § banklagen, 48 § sparbankslagen
och 44 § jordbrukskasselagen föreslår utredningen att bankinstituten ges
raöjlighet att anpassa obligationernas bokförda värde tUl ett lägre
marknadsvärde genom successiva nedskrivningar.

Den föreslagna särskUda värderingsregeln för
obligationer är utformad efter mönster från vad som före 1968 års ändringar i
banklagstiftningen gällde för sparbankerna. Regeln är enligt förslaget
tillämplig på dels obligationer som utfärdats av staten, koramun eller därmed
jämförlig samfällighet, hypoteksbanken, stadshypolekskassan, skeppshypotekskassan
och kreditaktiebolag, dels andra fuUgoda obligationer, dvs. de obligationer som
enligt kapitaltäckningsreglerna i banklagstiftningen (57 § banklagen, 26 §
sparbankslagen och 34 § jordbmkskasselagen) är fria från täckningskrav resp.
omfattas av ett lågt krav på täckning av eget kapital. Med gruppen andra fullgoda
obligationer åsyftas industriobligationer och andra obligationer, även
utiändska, som är belåningsbara i riksbanken. Det bokförda värdet av angivna
obUgationer skall enligt förslaget få beräknas på grundval av raedelräntan på
statsobligationer under de senaste tio åren. De erforderliga beräkningarna
skall enligt förslaget utföras av bankinspektionen,

4
Sparbanksföreningens skrivelse

Sparbanksföreningen erinrar om att enligt 48 §
sparbankslagen obligationer i likhet med andra omsättningstillgångar i
sparbanks balansräkning inte får tas upp till högre värde än det verkliga
värdet. Vidare redogör föreningen för de särbestämmelser som gällde före år
1969, varigenom svenska, fullgoda räntebärande obligationer fick bokföras tUl
högst ett visst schematiskt beräknat värde gmndat på raedelräntan under de
senasie tio åren på guldkantade obligationer.

Föreningen framhåller att sparbankernas
placeringsinriktning sedan år 1969 i vissa avseenden förändrats både vad gäUer
direkta och indirekta krediter. Beträffande den senare typen av krediter har
sparbankerna under senare år i allt högre utsträckning bidragit tUl att täcka
behovet av nya, långfristiga bostadskrediter genom föivärv av bostadsobligationer.
Med nu gällande bestämmelser om värdering av obligationer har det ökade
obligationsinnehavet i sparbankerna medfört, att vid sjunkande kurser
nedskrivningsbehovet blivit omotiverat stort med hänsyn till sparbankernas
befintUga nedskrivningsreserver och redovisade eko-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 61

nomiska
resultat. En lagkonstruktion motsvarande den sora gällde före år 1969 i fråga
om värdering av obligationer skulle i stor utsträckning överbrygga nuvarande
olägenhet att vid ett och samma bokslutstillfälle nedskriva obligationema till
gällande marknadsvärde om detta väsentligt sjunkit under året.
Sparbanksföreningen anför följande skäl för en återgång tUl tidigare tillämpade
bestämraelser.

Sparbankernas norainella obligationsinnehav i procent
av balansomslutningen har efter hand ökat från 11,2 % tUl 15,7 % år 1973. För
år 1974 kan andelen beräknas tiU 16,8 %, Sparbankernas krafiigt ökade innehav
av obligationer under senare år beror dels på de från år 1971 gällande
bestämmelserna om likviditetskvoter, dels på de årligen träffade
överenskommelserna raed myndighetema om den långfristiga bostadsfinansieringen.
Vad gäller likviditetskvoten hade sparbankerna vid ingången av år 1971 ett
genomsnittligt kvottal ora 17,5 %, överenskoraraelsen raed riksbanken innebar
att sparbankerna successivt skulle bygga upp kvoten tiU lägst 20 %. Vid
utgången av år 1973 uppgick den genomsnittliga kvoten till 25,3 %, Den
förhållandevis kraftiga ökningen av obligationsinnehavet under år 1972, från
12,9 tUl 15,3 %, förklaras huvudsakligen av att sparbankerna lyfte av drygt
770 mUj, kr, i garala bottenlån raot 100 % täckning av bostadsobligationer,
vUka speciellt erait-terats för att ge sparbankerna raöjlighet att höja sina
likviditetskvoter. Detta utbyte av bottenlån raot bostadsobligationer skedde
helt vid sidan av den med myndigheterna träffade överenskoraraelsen ora den
långfristiga bostadsfinansieringen under år 1972, För år 1974 har överenskoraraelse
träffats att sparbankerna skall öka sitt irraehav av bostadsobligationer raed
1 240 railj. kr. netto. Motsvarande överenskoraraelse för år 1973 innebar en
nettoökning raed 800 railj. kr.

Sora en följd av de senaste årens utveckling av
obligationsinnehavet och de nu sjunkande raarknadsvärdena koraraer sparbankema
i bokslutet för år 1974 att ha betydande nedskrivningsbehov på sina
obligationsportföljer. Vid årets ingång befintliga reserver i obUgationer
skillnaden mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet har redan väsentligt
reducerats i och med de sänkta kurserna. I ett par fall har reser-vema
förvandlats till underskott, vUket i bokslutet för år 1974 sannolikt måste
täckas genora upplösning av befintliga reserver i obundna krediter. Skulle
ännu en räntehöjning äga rura under året och kurserna därmed ytterligare
sjunka, skulle ett antal sparbanker koraraa i en raycket svår situation, Ora
exerapelvis raarknadsvärdet på den vid årsskiftet 1973/74 befintiiga
obligationsportföljen skulle sjunka totalt 10 % under år 1974 skulle ett antal
sparbanker få ta i anspråk hela den befintiiga nedskrivningsreserven inkl,
reserven i obundna krediter särat 1974 års överskott för att nedbringa det
bokförda värdet på obUgationerna till på bokslutsdagen gällande marknadsvärde,
I några fall skulle de sänkta kurserna tUl och raed kunna leda tiU att del av
reservfonden

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 62

måste
upplösas eller att fast egendom måste uppskrivas för att erforderlig
nedskrivning av obligationema skulle kunna äga rura.

Enligt föreningen är gällande regler för värdering
av obligationer motiverade endast om obligationerna betraktas som likvida
tillgångar, I verkligheten är det dock endast en marginell del av obUgationerna
som kan betraktas som verkligt likvida tillgångar, eftersom handeln på andrahandsmarknaden
är begränsad och ett stort utbud av obligationer på denna marknad inte skulle
möta motsvarande efterfrågan. Därtill kommer att försäljning av
bostadsobligationer i slörre utsträckning inte heller kan ske eftersom
sparbankerna skall uppfylla den med delegationen för bostadsfinansiering
årligen träffade överenskommelsen om den långfristiga bostadsfinansieringen,
vilken inneburit att sparbankerna åtagit sig att svara för en viss
överenskommen nettoökning av bostadsobligationer varje år. Även
överenskommelsen om tUlämpning av likviditetskvoter utgör i praktiken ett
visst hinder mot försäljning av obligationer i större utsträckning. Den helt
övervägande delen av sparbankernas obligationsinnehav är således att betrakta
som en långsiktig placering som inte är avsedd eller möjlig att omsätta i
verkligt likvida tillgångar. Med hänsyn till den långsiktiga kursutvecklingen
anser föreningen att fluktuerande marknadsvärden som gräns för högsta tillåtna
bokföringsvärde medför omotiverade påfrestningar på sparbankernas
nedskrivningsreserver och ekonomiska resultat.

En lämplig regelkonstruktion är den som gällde för
sparbankerna före år 1969 innebärande att det högsta tillåtna bokförda värdet
på obligationer schematiskt beräknas med utgångspunkt från medelräntan under
de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av staten, hypoteksbanken och
stadshypolekskassan. Med anledning av de stora nedskrivningsbehov som redan
finns i sparbankerna, och som skulle bli än större om kurserna sjunker
ytterligare under året, bör en lagändring vidtagas redan under år 1974 så att
de nya reglema kan tUlämpas i bokslutet för innevarande räkenskapsår.

Föreningen hemställer om en ändring av 48 §
sparbankslagen i enlighet med det sagda och hänvisar också tUl det likartade
förslag som lagts fram av ulredningen om den kreditpolitiska lagstiftningen (se
avsnitt 3.4.9).

5
Remissyttrandena

5.1
AUmäuna synpunkter

Så gott som fullständig enighet råder om att en
kreditpolitisk lagstiftning behövs också i fortsättningen, även om olika
synpunkter framförs beträffande omfattningen och användningen av de
kreditpolitiska instrument som kan komma i fråga. Flertalet remissinslanser är
i huvud-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 63

sak
positiva tiU det av utredningen framlagda förslaget till ny kreditpolitisk
lagstiftning. Bland dessa remissinstanser är statskontoret, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen, delegationen
för bostadsfinansiering, bostadsfinansieringsutredningen,
riksbanksfullmäktige, (raajoriteten), riksgäldsfullmäktige (majoriteten), TCO,
LO, stadshypolekskassan, HSB, Riksbyggen och SABO.

Majoriteten av riksbanksfullmäktige framhåller att
utredningsförslaget till stor del innebär att en sedan länge rådande praxis på
det kreditpolitiska området kodifieras. Fullmäktige har inte något att erinra
mot utredningens distinktion mellan de olika kreditpolitiska instrumenten, innebärande
att likviditets- och kassakrav samt emissionskontroll bör vara normala inslag i
kreditpoliliken och övriga instmment är extraordinära medel. Likviditets- och
kassakrav har sedan länge kommit alt framstå som naturliga komplement tUl
diskontopolitik och likviditetspolitik. Reservkrav av dessa slag används för övrigt
i alla länder med raarknads-ekonomi och anses som ett normalt och perraanent
inslag i kreditpolitiken. Under de förhållanden som råder på den svenska
kreditmarknaden kan även emissionskontrollen föras till denna kategori.
Riksbanken bar således ett permanent behov av att kunna utnyttja nämnda tre kreditpolitiska
medel. Utlåningsreglering, placeringsplikt och räntereglering bör däremot
betraktas sora instmraent avsedda att lösa specifika svårigheter eller
utnyttjas i raera svårbemästrade situationer då de normala instrumenten inte
visar sig vara tillräckliga. Fullmäktige understryker behovet av flexibilitet
vid användningen av de kreditpolitiska medlen. De institutionella förhållandena
på kreditmarknaden och de politiska målen undergår ständiga och ibland stora
förändringar. Detta har fört med sig att den nuvarande detaljerade
lagstiftningen inte komrait att svara raot de krav det funnits anlednrag ställa
på den. På bostadsorarådet har prioriteringsområdet vidgats. Till
finansieringen av nyproduktionen av bostäder har koramit finansiering av
bostadskompleraent av olika slag, olika allt eftersom tiden gått, och på
sistone har finansiering av ombyggnad av fastigheter blivit en fråga av hög
angelägenhetsgrad. Den pågående omprövningen av bostadsfinansieringen kan leda
till lösningar som inte är förenliga med den nuvarande placeringskvotslagen.
Det är lätt att se att den föreslagna placeringsplikten däreraot kan anpassas
till alla sannolika framtida bostadsfinansieringssystem. På penningmarknaden har
tidvis kredittyper utvecklats som inte passat in i likviditetskvotsberäkningarna
enligt 1962 års regler. Det internationella valutasysteraets utformning kan
medföra ändringar i bedömningen av den önskvärda volymen av bankernas
valutabehållningar. Karaktären av de enligt nuvarande regler i beräkningen
ingående utiändska fordringarna och skulderna har också blivit mer
differentierad järafört raed de enkla transak-tionskassor som 1962 års lag
fömtsatte. De består nuraera, utöver ar-betsbalanser, av raer eller raindre
långfristig kredilgivning eller refinan-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 64

siering
av krediter, som inte kan jämföras med likvida tUlgångar. Detta gäller även de
tillgodohavanden som bankerna håller utoralands för att balansera inlåning på
s. k. valutakonton. Beräkningsreglerna för ställningen mot utländska banker
måste kunna sraidigt anpassas efter utri-kesrörelsens alltraer komplicerade
struktur så att de når sitt syfte.

Den flexibilitet som den nu föreslagna
lagstiftningen skulle ge skulle möjliggöra en ändamålsenlig tiUämpnmg av de
kreditpoliiiska medlen, något som är ett allmänt intresse men också ofta
värdefullt för de berörda kreditinstituten.

Enligt fullmäktige ger förslaget en större
allsidighet och anpassbarhet hos dessa medel så att det blir möjligt att bättre
än tidigare möta förändringar pä kreditmarknaden, vare sig det gäller
penningmarknadens arbetssätt, AP-fondens roll på kapitalmarknaden eller
införandet av nya system för bostadsfinansieringen. Detta får betraktas som ett
viktigt framsteg med tanke på den föränderlighet sora kännetecknar de förutsättningar
under vUka kreditpolitiken skall föras.

Fullraäktige frarahåller att raotiven för den
kreditpolitiska lagstiftningen i raycket hängt sararaan raed
bostadsfinansieringens problera. På detta område har en del av formerna ändrats
sedan beredskapslagstiftningens tUlkorast. Behovet av kreditpolitiskt stöd har
dock inte avtagit. Det ställs sålunda nu större krav än tidigare på
finansieringen under byggnadstiden. Byggnadskrediter skall ges vid rätt tid för
varje projekt inora de av riksdagen fastställda bostadsbyggnadsprogramraen,
Volyraen av byggnadskrediter är betydligt större än för ett tiotal år sedan och
koramer att så förbli under överskådlig tid, ttots att ett mindre antal lägenheter
byggs per år än under toppåren 19691970. Avlyften av byggnadskrediter tUl
slutiiga lån har inneburit en efterfrågan på långt kapital sora
kapitalraarknadsinstituten inte haft raöjligheter att tUlgodose, Det har varit
nödvändigt att kanaUsera raedel från de snabbt växande bankema tiU den långa
raarknaden, I denna bild, kännetecknad av en stor efterfrågan och ett knappt
utbud på långt kapital tUl bostadssektorn, har inte någon större ändring
inträtt på lång tid och någon sådan väntas inte heller äga rura under den
närmaste tiden. Fullmäktige framhåller att den föreslagna särskUda
placerragsplikten liksora den allraänna placeringsplikten kodifierar en praxis
sora utvecklats under senare år och sora tillgodoser syftet att undvika
oacceptabla stömingar i bostadsfinansieringen, Atgärdema raåste kunna
genomföras, även om en uppgörelse inte kan nås med aUa parter, och
beredskapslagens syfte är att satta myndighetema i stånd att raöta de
svårigheter sora skulle uppstå i ett sådant läge. Mot bakgrund av att stora
delar av den föreslagna lagstiftningen har till syfte att underlätta
bostadsfinansieringen kan den frågan ställas, om inte ställningstagandet tUl
den kreditpolitiska lagstiftningen skulle skjutas upp tUl dess behandlingen av
komraande förslag om bosladsfinansieringssystemet avslutats. Några bärande
skäl för uppskov

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 65

kan
eraellertid inte häratas utifrån osäkerheten ora fraratida system för bostadsfinansiering.
Detta står klart, ora raan analyserar kreditmark-nadseffekterna av tänkbara
förändringar av sådana systera. Det mest radikala brottet raed nuvarande
förhåUanden vore en totalfmansiering över statsbudgeten. BortfaUet av
bostadslån och bostadsobligationer sora lånerastmraent på raarknaden skulle då
gå hand i hand raed en ökning av statens långfristiga upplåningsbehov. De
raotiv sora furas för den allraänna placeringspUkten skuUe följaktligen kvarstå
oförändrade. Sararaa slutsats gäller givetvis vid mindre radikala förändringar.
En viss specifik ändring av bostadsfinansieringssystemet skuUe dock kunna göra
den föreslagna lagstiftningen meningslös på en punkt, näraligen ora
bankinstituten inte längre skulle komma att lämna byggnadskrediter. I detta i
och för sig föga sannolika faU skulle raotiven för den särskUda
placeringsplikten efter en övergångstid bortfaUa.

Behovet av en förbättrad
lagstiftning hänger också sararaan raed utvecklingen på det statsfinansieUa
orarådet. Vid den tid beredskapslagstiftningen infördes var statens budget
totalbalanserad. Utgifter och inkoraster uppvägde varandra och några för
krecUtpoUtiken svårhanterUga effekter på bankemas, företagens och hushåUens
likviditet följde inte av budgetutfallet. Under konjunkturavraattningen åren
19671968 uppkom budgetunderskott på något över 3 000 mUj. kr. sora sedan
vuxit tUl över 6 000 raUj. kr. och nu fortsätter att växa mycket snabbt. Den
Ukvi-ditetsuppbyggnad i ekonomin som följer av stora och ihåUande budgetunderskott
kan inte snabbt neuttaUseras, om en ändring i det ekonomiska läget skulle
kräva en åtstramning. En rainskning av underskottet, i övrigt väl anpassat till
det nya läget, bUr helt otillräcklig för att suga upp de gångna årens
likviditetsuppbyggnad, åstadkoramen av budgetunderskotten under
konjunkturavmattmngen. FuUmäktige understryker att den fortskridande ökningen
av budgetunderskotten ställer stora krav på kreditpolitiken, om kraftiga
prisstegringar skaU kunna undvikas och därav följande underskott i bytesbalansen
på gmnd av ett försämrat konkurrensläge. En okontrollerad likviditetsökning har
dessutom återverkningar på betalningsbalansen genora den tendens tUl
kapitalutsttöra-ning den medför. Till dessa risker av internt ursprung kommer
oljeprisstegringarnas direkta och indirekta negativa effekter på
bytesbalansen, som gör läget än mer tiUspetsat. För att de problem som
kännetecknar dagens ekonoraiska situation skall kunna beraästtas fordras ett
brett register av kreditpolitiska medel och den kreditpoUtiska lagstiftning
utredningen föreslagit är en klar förbättring härvidlag. Den rådande osäkerheten,
sora skapats inte rainst av den intemationeUa ekonomiska situationen, gör att
det är angeläget att den föreslagna kreditpolitiska beredskapslagstiftningen genoraförs
utan dröjsraål. EnUgt fullraäktige innebär förslaget att lagen skall vara
perraanent i realiteten ingen större förändring. Lagen kan vid behov ändras
liksora det går att ändra nuvarande

5 Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 66

lagar
utan att avvakta giltighetstidens utgång. Fullmäktige, som menar att frågan om
begränsad gUtighetstid är av jämförelsevis underordnad betydelse, anser att
utredningen valt den bästa lösningen.

Riksgäldsfullmäktige (majoriteten) bar i första
hand beaktat statens intresse som låntagare på kreditmarknaden och har med
denna utgångspunkt inte funnit anledning till erinran mot utredningens
förslag.

Bankinspektionen framhåUer att de under årens lopp
upprepade besluten om förlängning av de nuvarande kreditpolitiska lagarna har
bekräftat behovet av att ha en sådan lagstiftnmg sora ett perraanent hjälpmedel
för en kreditpolitik som Ugger i linje raed den av statsraakterna bestämda
ekonomiska politiken. Inspektionen tiUstyrker därför att de tre gällande
lagarna byts ut mot en permanent lag med bibehåUen karaktär av fullraaktslag.
Vad gäller uttedningens strävan att göra lagen konkurrensneuttal för de olika
bankinstituten frarahåller inspektionen att de kreditpolitiska åtgärderna
raåste bestämraas med hänsyn till de förhåUanden som faktiskt råder.
Inspektionen konstaterar att stora olikheter kvarstår i fråga ora institutens
stmktur och inriktning. Detta anges gälla både mellan de skilda typema av
institut och vUket särskilt gäller inora sparbankssektom raellan institut
av samraa slag. Olikheterna torde enligt inspektionen vara av bestående natur.
Av en i yttrandet intagen tabell över bankinstitutens utlåningsstruktur vid
utgången av år 1972 fraragår bl. a. att av affärsbankemas totala utlånrag 37,9
% avsåg lån tUl bostadssektom och att motsvarande procenttal för sparbankerna
(inkl. Sparbankernas Bank) och jordbrakets kreditkassor (inkl. Jordbrukets
Bank) var 70,9 resp. 15,2, Enligt bankinspektionen kan 1969 års samordnade
banklagstiftning som inte tog sikte på rådande förhållanden utan avsåg att
göra det raöjligt för instituten att utvecklas i samraa riktning knappast i
och för sig vara ett avgörande raotiv för en enhetlig beredskapslagstiftning.
Tvärtora skuUe intresset av konkurrensneutralitet kunna tala för en i vissa
avseenden differentierad lagstiftning. Uppenbara svårigheter föreligger dock
att så differentiera en beredskapslag att den i alla lägen beaktar de faktiska
olikheterna instituten eraeUan. Inspektionen ansluter sig därför raed
undantag av föreslagna specialregler för Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank
vid beräkning av likviditetskvot till den princip ora enhetiighet för bankinstituten
sora lagförslaget bygger på. Inspektionen understryker eraellertid att de
olikartade faktiska förhåUandena så långt det över huvud taget är raöjligt bör
koraraa till uttryck i riksbankens tUlärapnings-föreskrifter. För den
individuella anpassningen av dessa föreskrifter torde krävas ingående
diskussioner med berörda parter.

Försäkringsinspektionen tiUstyrker att utredningens
förslag läggs till grund för lagstiftning.

Konjunkturinstitutet påpekar att
utredningsförslaget stämraer överens med det regelsystem som tiUämpats på
gmndval av överenskommelser

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 67

med
kreditinstituten. Detta regelsystem har inneburit ett visst stöd åt
kreditpolitiken raed hänsyn till de arbetsuppgifter som lagts på densamma inom
ramen för den aUmänna ekonomiska politiken med den inriktning denna haft. Det
förefaller vidare sannolikt att det även för fraratiden koraraer att finnas ett
behov av de kreditpolitiska hjälpraedel som det framlagda lagförslaget är
avsett att ge tillgång till. Därmed finns enligt konjunkturuistitutets
uppfattnmg tUlräckliga skäl att i huvudsak tillstyrka utrednmgens förslag. Vid
uppläggningen av den ekonomiska politiken raåste det emellertid vara av värde
att närmare känna till verkningsförmågan hos de olika styrmedel som står tUl
buds. Ett betydelsefullt spörsmål gäller sålunda vad sora kan uppnås genora de
kreditpolitiska hjälpraedel varora här är fråga och i vad mån dessa kan ersätta
andra medel inora kreditpolitiken, liksora inora den ekonomiska politiken i
övrigt. Utredningen har endast i begränsad utsträckning ägnat sig åt dessa
frågor. Sålunda förekoraraer inte någon raera ingående analys av de olika
instmmentens verkningsförraåga på de realekono-miska målvariablerna.
Utredningen redogör visserligen för de kreditpolitiska åtgärdernas syften men
frågan kvarstår vilken preciserad verkningsgrad sora uppnåtts i synnerhet på
det reala orarådet. I utredningen belyses förvisso instmraentens positiva
verkningar på det finansiella orarådet raen effektema på den reala sidan av
ekonorain har inte närraare behandlats. Resultatet av en undersökning av
kreditpolitikens effekter åren 19691971 på industrins och komraunemas
investeringar tyder på att inverkan var förhåUandevis begränsad under
kreditåtsttainningen åren 19691970. Enligt institutets uppfattning finns behov
av fortsatta utredningar rörande dessa frågor.

LO anser det viktigt att de stabUiseringspolitiska
raecUen korapletteras raed en perraanent, sararaanhållen lagstiftning för
kreditpolitiken sora därigenora kan bli effektivare. LO finner utredningens
förslag tUl fören-hetUgande och förenkling av lagstiftningen välbetänkt och
tillstyrker därför förslaget. Även TCO tUlstyrker förslaget och understryker
att olika penningpolitiska åtgärders effekter på sysselsättningen särskilt
måste beaktas när lagar på ifrågavarande område stiftas och tiUärapas.

Kammarrätten i Stockholm frarahåUer att ett
detaljerat regelsystera i fråga ora olika kvoter i enlighet med nu gällande
regler förutsätter relativt statiska förhåUanden för att motsvara systemets
syfte. Denna förutsättning synes f. n. inte föreligga på kreditraarknaden, sora
av skilda skäl och i olika hänseenden är underkastad ständiga förändringar.
Detta talar för att i lagtexten intagen detaljreglering såvitt raöjligt begränsas
och att den rayndighet sora under riksdagen har det direkta ansvaret för den
ekonoraiska politiken anförtros uppgiften att inora i lagtexten angivna ramar
meddela föreskrifter för tUlärapningen. Kararaar-rätten anför vidare att,
särskUt raot bakgmnden av att talan inte skall få föras raot riksbankens
beslut, det får anses angeläget att garantier ska-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 68

pas
för att rUcsbankens detaljreglerande föreskrifter utforraas på gmndval av
bästa raöjliga underlag. Det får fömtsättas att riksbanken, innan föreskrift
enligt lagen utfärdas, i fråga om de praktiska följdema av planerad föreskrift
samråder med och inhämtar synpunkter från företrädare för kreditinstitutens
organisationer och i förekomraande fall från StäUföreträdare för enskilda
kreditinstitut. Utgår nu gäUande detaljreglering ur lagstiftningen och
överlåts regleringen på riksbanken, synes det lärapligt att det uttryckligen
slås fast att samråd skall ske innan föreskrift utfärdas.

Statskontoret tillstyrker att de tre nu gäUande
lagarna förs sararaan tiU en permanent lag med karaktär av fuUraaktslag. I
likhet med utredningen betraktar statskontoret lagförslaget sora i huvudsak en
teknisk revidering av gällande lagstiftning och finner därför ingen anledning
att granska de kreditpolitiska medlens tillämpUghet under olika
sarahälls-ekonoraiska betingelser. De föreslagna ändringama innebärande enhetlighet
i behandlingen av olika bank- och kreditinstitut särat förenkling av
lagstiftningen finner statskontoret väl raotiverade. Statskontoret pekar bl.
a. på att den nuvarande detaljregleringen i fråga ora beräkning av likviditets-
och placeringskvoter har visat sig raedföra begränsningar i den kreditpoliiiska
effektiviteten.

Bostadsstyrelsen, som granskat förslaget från de
synpunkter styrelsen har att företräda, tUlstyrker en lagstiftning med
föreslaget syfte och innehåU. Flera andra remissinstanser frarahåller
förslagets betydelse för bostadsbyggandets finansiering. Bland dessa är
statskontoret, bostadsfinansieringsutredningen, delegationen för
bostadsfinansiering, HSB, Riksbyggen, SABO och SPINTAB, vars yttranden härom
närmare redovisas i det följande (avsnitt 5.5 och 5.6).

Stadshypolekskassan påpekar att kassan berörs
direkt av reglerna ora eraissionskontroll, räntereglering och
uppgiftsskyldighet samt indirekt av bestämraelserna om likviditetskrav och
placeringsplikt genora att kassan utger bostadsobligationer. Vad gäller de
indirekt på kassan verkande raedlen kan en tUlämpning av bestämraelserna
otvivelaktigt koraraa att positivt påverka kassans raöjUgheter att skaffa
raedel. Från de synpunkter kassan har att företräda finns därför ingen erinran
mot förslagen.

Folksam har inget att erinra emot att de nuvarande
tre lagarna slås samman till en enda. Folksam anser därraed eraellertid inte
att den nuvarande placeringskvotslagen utgjort något sora helst hinder för att
förse bostadsproduktionen med det långfristiga kapital som riksbanken från tid
tUl annan funnit anledning att rekommendera. Det har visserligen, framför aUt
under senare år, funnits svårigheter att finansiera bostadsbyggandet. Detta
får eraellertid anses främst bero på att bostadsproduktionens omfattning inte
stått i rimUg proportion tiU disponibla resurser inora kapitalraarknaden.
Sammanslagningen av de tre lagama tUl en löser självfallet inte detta problem.
Lösningen av finanssvårighetema

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 69

drastiska
kreditåtstramningen ledde tUl ökad likviditetspreferens och en lägre
investeringsvUja. Detta har inneburit svårigheter att senare få tUl stånd den
expansion i näringslivet som är nödvändig för en god utveckling av
sysselsättningen och betalningsbalansen på längre sikt. Syftet med en
kreditprioritering är oftast att framtvinga långivning på bUligare villkor än
på en fritt fungerande kreditmarknad. Subventionerna bekostas ytterst av
insättarna och sparama i kredit- och försäkringsinstituten. Om man vill
subventionera kostnaderna för en viss sektor, bör man emellertid enligt
bankföreningens uppfattning inte göra detta genom ransonering och prisreglering
på kreditmarknaden, Nackdelama på kre-dUmarknaden raed ett sådant arrangeraang
har belysts i det föregående. Härtill koraraer att storleken av den
inkorastoraförddning sora åstadkoms genora prioriteringen inte kan fastställas
och bli föreraål för sedvanlig budgetpolilisk prövning. Bankföreningen anser
det därför vara bättre att i stäUet över statsbudgeten subventionera den
aktueUa sektorns kostnader genom bidrag i erforderlig omfattnmg.

Bankföreningen anser att de raedel som i första
hand raåste användas för att kreditpolitiken skall bli ett effektivt instmraent
i stabUiseringspolitiken är öppna raarknadsoperationer, inkl,
statsskuldspoUtiken, och diskontopolitik. Dessa genereUa penningpolitiska
raedel påverkar kreditkapaciteten och kreditvillkoren i hela den finansiella
sektorn utan att skapa incitaraent tUl ökad kredilgivning på en icke
organiserad marknad utanför riksbankens kontroll. Erfarenheter från såväl
Sverige som utiandet visar att reglerande åtgärder som direkt tar sikte på bankemas
utlåning ger upphov tUl en avsevärd tillväxt av kreditförraed-lingen på den s,
k, grå raarknaden genom kanaler som tenderar att bestå även i ett lätt
kreditläge. Från stabUiseringssynpunkt är det naturligtvis en fördel att
kreditpolitikens verkningsbas är så bred sora raöjligt, så att raan med
relativt små förändringar i politiken kan uppnå åsyftad effekt på
kredilgivningens storlek. Önskemålet ora en bred bas för penningpolitiken kan
aktualisera en vidareutveckling och differentiering av instrumenten på
kreditmarknaden i syfte att leda en större del av kreditförmedlingen via den
organiserade kreditraarknaden och underlätta en reglering av likviditeten i
ekonomm. Bankföreningen framhåller vidare att man genora generella
penningpolitiska åtgärder frärajar inte bara en effektiv penningpolitik utan
även en sanihällsekonoraiskt rationell kreditfördelning. En sådan gagnas
uppenbarUgen av att konkurrensen upprätthålls inora kreditväsendet. Mot denna
bakgrand är det betydelsefullt att utredningen fastslår konkurrensneutraliteten
sora en viktig princip för den kreditpolitiska lagstiftningen. Bankföreningen
vill starkt understryka denna uppfattnmg. Stora anspråk måste i enlighet
härmed stäUas på penningpolitiken så att den så långt möjligt utformas
konkurrens-neutralt. Även ur denna synvinkel har genereUa penningpolitiska
medel som verkar över en stor del av samhäUsekonomin avsevärda fördelar

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 70

handlingsmässiga
överenskoraraelser. Frågan om vUka medel som kan komraa att behövas är
naturligtvis i hög grad avhängig av hur kredit-och kapitalraarknaderna koraraer
att utformas i stort. Avgörande är framför allt den grad av marknadsraässighet
i räntebUdning och kredit-viUkor raan kommer att vilja eftersträva. Detta är
frågor som f, n, behandlas inom kapitalmarknadsutrednragen, I avvaktan på de
riktlinjer man inom denna utredning komraer att föreslå för den fraratida
utvecklingen finns det enligt förbundet anledning att avvakta raed någon ytterligare
skärpning av de regleringsinstrument som överlåts åt riksbanken. Det mest
långtgående av utredningens förslag gäller otvivelaktigt möjligheterna tUl
placeringsplikt för kreditinstituten. Denna regel motiveras med behov som kan
uppkomraa att underlätta bostadsfinansieringen och den statiiga upplåningen. En
bestämmelse av detta slag bör emellertid inte införas utan en ingående prövning
av de faror som är förknippade med förslaget. Förbundet anser att raycket talar
för att redan den nuvarande bostadsfinansieringen har lett tUl att industrin
komrait att trängas undan som lånekund i kreditinstituten. Skapas aUtför enkla
raöjligheter för staten att använda bankema sora finansieringskälla för
budgetunderskott, bostadsfinansiering och andra politiskt prioriterade
ändaraål är det möjligt att man långsiktigt koraraer att skada den
traditionellt viktiga roll bankema spelar för industtins finansiering. Den
lösning sora på kort sikt kan synas enklast och mest smidig kan således få
långsiktiga skadeverkningar som samhäUet knappast medvetet kan eftersträva. Ett
resultat av en sådan utveckling kommer sannolikt att bli framväxten av en allt
större och mer betydelsefull grå raarknad. Enligt förbundet är det olämpligt
att riksbankens befogenheter vidgas, innan kapitalmarknadsutredningens
bedöraningar i denna fråga föreligger. Den av förbundet förordade åtgärden att
överlärana utredningsförslaget tiU nämnda utredning är motiverad också raed
hänsyn tUl att förslaget till sin innebörd går långt utöver den lagtekniska
översyn som uppdraget gällt.

Bankföreningen diskuterar i sina yttranden vissa
principiella frågor rörande penningpolitikens roll och utformning. Även ora
utrednmgen begränsat sitt arbete tUl en lagteknisk översyn raåste förslaget
enligt bankföreningen anses innefatta långtgående ställningstaganden till hur
penningpolitiken i landet skall bedrivas och utforraas. Erfarenheterna i
Sverige visar att regleringsåtgärder sora led i kreditpolitiken kan medföra
ogynnsamma verkningar för samhällsekonorain och kreditinstitutens kunder samt
försämrade fömtsättningar för kreditpolitikens effektivitet. En livlig debatt
om kreditpolitiska regleringar kontra traditionell pennragpolitik har under
senare år förekorarait såväl i Sverige som utomlands. Det är mot bakgrund
härav sora bankföreningen framlägger sina principieUa synpunkter på
kreditpolitiken. Bankföreningen framhåller att de kreditpolitiska åtgärderna
får verkningar även på den reala tillväxten i samhäUsekonomin, De långsiktiga verkningarna
gör sig gäl-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 71

lande
bl, a. eftersora näringslivets dispositioner, såväl när det gäller produktion
och investeringar sora i finansiellt avseende, påverkas dels av företagens
erfarenheter av den kreditpolitik sora förts under föregående perioder, dels av
de aktuella raöjlighetema att få erforderliga krediter. Kreditpolitiken måste
därför inryraraa en viss grad av långsiktighet och fömtseende, så att abrupta
oraläggningar undviks tUl förraån för en i raöjligaste mån mjuk anpassning till
växlande konjunkturer. Bankföreningen understryker vikten av att valet av
kreditpolitiska instmment och tillärapningen av dera sker raed utgångspunkt i
denna syn på kreditpolitikens roll och uppgifter. Det innebär enligt
bankföreningen att den naturliga rollfördelningen mellan kredit- och
finanspolitUcen raåste iakttas i högre grad än sora skett under senare år. Det
finns annars risk att de kreditpolitiska raedlen överansträngs och blir raindre
effektiva sora sta-bUiseringsinstmraent eller får negativa verkningar på längre
sikt. Sålunda raåste sarahällsekonomiska arabitioner, sora inte gäller kravet
på inre och yttre balans, i aUt väsentiigt tUlgodoses genora finanspoUtiska
åtgärder. Ett tillräckligt handlingsutryrarae bör också bevaras i
fmans-poUtiken så att skatteskalor, subventioner ra. fl. inkorastpåverkande åtgärder
kan varieras till stöd för kreditpolitiken i stabUiseringssyfte, Bankföreningen
anser att de senaste årens erfarenheter av den ekonomiska politiken är
otUlfredsställande, Sålunda har bördan för stabilisering av ekonomin i
åtstramande riktning nästan helt fått bäras av kreditpolitiken samtidigt som
dess verkningsbas starkt beskurits genom statsmakternas krav på prioritering
av bostadssektorns kreditbehov. Kreditprioriteringens oförenlighet raed
stabUiseringsraålet gör sig gällande då konjunkturläget kräver en stark
återhåUsarahet i utlåningen. Detta fraragår klart raed tanke på att
prioriteringen innebär att en viss sektor undandras från att nödgas pröva sitt
kreditbehov raot de ökade krav på återhållsamhet sora ställs på utiåningen i
ett överhettat konjunkturläge. Om den prioriterade sektom helt undantas från
restriktionema i sådana fall, måste utlåningen till icke prioriterade sektorer
skäras ned även med den del som annars skulle ha fallit på den prioriterade
sektorn. En sådan ordning medför allvarliga stömingar i de icke prioriterade
låntagarnas finansiella och reala planering och försvårar kreditpolitikens och
kreditmarknadens anpassning till stmkturella förändringar mellan olika
sektorers kreditbehov. Följden härav blir en raindre effektiv kreditfördelning
i samhällsekonorain som helhet. Enligt bankföreningen utgör kreditpolitiken
under åren 19691970 och dess verkningar ett drastiskt exempel på det senast
anförda. Under bibehållen prioritering av bostadssektorns kreditbehov
föreskrevs då utiåningstak och nedskärningar av checkräkningskrediterna tUl
övriga låntagare samtidigt som industrins obligationsemissioner ytterUgare
begränsades. Utöver den omedelbart försämrade kreditfördelningen medförde
dessa åtgärder även skadeverkningar på längre sikt. Företagens negativa
erfarenheter av den

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 72

inom
bostadsproduktionen erhåUer man frärast genora en harraonisering av
produktionen och kapitaltUlväxten, Med nuvarande situation på hy-resraarknaden
borde en sådan åtgärd förefalla naturlig.

Postbanken vUl inte raotsätta sig den föreslagna
lagen raen anser att en speciell lagstiftning på det kreditpolitiska orarådet
egentligen borde vara obehövlig, eftersora risk finns att lagen kan raotverka
sitt syfte genom att binda riksbanken till vissa kreditpolitiska medel. Enligt
postbanken bör riksbanken ha möjUghet att i varje givet läge använda de medel
som är mest tjänliga för att realisera de uppställda raålen. Det kan inte
uteslutas att i vissa situationer kan koraraa att krävas andra kreditpolitiska
raedel än de sora är reglerade i lag. Postbanken ifrågasätter om de mest
verksararaa medel som riksbanken utnyttjade under åtstramningen åren 19691970
var sådana sora saknade särskUt stöd i lag.

Negativa till utredningsförslaget eller tUl
väsentiiga delar av detta är främst företrädare för kreditinstituten och näringslivet,
I flera yttranden framhålls att en ny kreditpolitisk lagstiftning inte borde
genoraföras förrän bostadsfinansieringsutredningens och
kapitalraarknadsutredning-ens slutbetänkanden föreligger. Enligt bankföreningen
är en saralad diskussion av hela problemkomplexet först då möjUg, ora raan viU
åstadkomma en för hela samhällsekonorain avpassad totallösning. En minoritet
av riksbanksfuUmäktige och av riksgäldsfullmäkiige liksora inom bostadsfinansieringsutredningen
särat sparbanksföreningen, kommunlåne-instituiet och näringslivets
byggnadsdelegation viU också avvakta resultatet av de näranda utredningarnas
arbete. Enligt Svenska försäkringsbolags riksförbund tar den föreslagna
lagstiftningen främst sikte på att underlätta bostadsfinansieringen och den bör
därför behandlas i samband med övriga förslag på bostadsfinansieringens område.

Industriförbundet avstyrker att förslaget utan
ytterligare prövning görs tUl föremål för lagstiftning och anser att
betänkandet bör överlämnas tUl kapitalmarknadsulredningen för prövning i den
mer övergripande bedömning av kredit- och kapitalmarknadsprobleraen sora skall
göras i denna utredning. Förbundet raotiverar sitt förslag enligt följande.
Förbundet delar grundsynen att kreditinstitutens verksarahet i stora stycken
måste underordnas riksbankens penningpolitik och den ekonomiska politiken i
stort men anser att därav inte följer att riksbanken genom lagstiftning skall
tillskrivas hur långtgående befogenheter som helst. Frågan om vUka medel som
bör kunna användas får bedömas från praktiska utgångspunkter. Avgörande är för
det första vilka behov av reglerande styrinstrument sora kan komraa att finnas.
För det andra bör en bedömning göras, om det är lämpligt att reglerande
åtgärder, även ora de i nödfall kan vara raotiverade, genora lagstiftning skall
överlåtas till riksbankens avgörande. I raånga fall kan det vara raera
praktiskt att frågor av det slag sora behandlas inora utredningen löses genom
för-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 73

jämfört
med regleringar och selektiva raedel. De kreditpoUtiska medel av denna senare
art som utredningen föreslår skall enligt betänkandet kunna utformas på ett
mycket differentierat sätt både för olika kreditinstitut och för olika
ändamål. Denna differentiering kan raotiveras dels av önskeraålet att nå snabb
penningpolitisk effekt och saratidigt uppnå andra sarahällsekonoraiska mål,
dels av önskemålet att utforma penningpolitiken så att man genora
hänsynstagande till faktiska förhållanden bevarar konkurrensneutraliteten. Det
är enligt bankföreningens mening betänkligt att utredningen inte lämnar några
anvisningar för hur avvägningen skall ske mellan önskemålen om penningpolitisk
effekt och bevarande av konkurrensneutralitet när riksbanken utformar de kreditpolitiska
medlen.

Jordbrukskasseförbundet, som ansluter sig till vad
bankföreningen anfört beträffande penningpolitikens roll och utformning, anser
att den föreslagna lagen innebär en avsevärd utvidgning av de medel som
myndighetema redan har på grund av gällande lagstiftning. Enligt förbundet har
dessa medel i stort sett varit tUlräckliga för uppnående av de mål som
faststäUts för riksbankens kreditpolitiska verksarahet. Det kan dock sättas i
fråga, ora raedlen tillärapats så flexibelt sora förhållandena föranlett. Det
saknas raotiv för en skärpning av de gällande medlen och förslaget bör därför i
materiellt avseende inte läggas till gmnd för en ny kreditpolitik annat än i
vissa delar. Bl, a, bör regler om placeringsplikt inte tas in i lagen förrän kapitalraarknadsut-redningens
betänkande föreligger,

SPINTAB frarahåller bl. a. att det inte kan
betraktas sora självfallet att det i framtiden vid aUa tillfällen blir just
bostadskrediterna som behöver ett sarahälleligt stöd för att på
kreditraarknaden kunna hävda sig i den raarknadsmässiga konkurrensen raed andra
krediter. En minskad invandring till riket i förening raed en rainskad
oraflyttning raellan landets olika delar skulle kunna åstadkoraraa en väsentlig
rainskning i investeringarna i bostäder och bostadstillbehör i vårt land utan
att folkhushållets krav på en fullgod boendestandard skulle bli eftersatta, I
en sådan situation kan annan kreditefterfrågan t, ex, den sora avser
energiproduktion, nya basindustrier på gmndval av inheraska eller iraporterade
råvaror, samhälleliga anläggningar på miljöskyddets och människovårdens
områden bli förtjänt av en ställning på kreditmarknaden likartad den som
kommit bostadsproduktionen till del under en genombrotts-tid för ett nytt
synsätt i fråga ora bostädernas betydelse inora vårt folkhushåll.

Bl, a. Svenska företagares riksförbund och
fordbrukskasseförbundet frarahåller att kreditpolitiska åtgärder ttäffar mindre
och medelstora företag hårdare än andra företag. Riksförbundet anser att det
framlagda förslaget inte är fullständigt, eftersora i förslaget saknas
väsentliga lösningar på de angivna företagens kreditproblera under
kreditrestriklio-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 74

ner.
Jordbmkskasseförbundet föreslår att en särskild utredning tUlsätts med uppgift
att lägga frara förslag till en samlad lösning av småföretagens
kreditförsörjnmgssituation.

I
några yttranden frarahålls önskvärdheten av att kreditpolitiska frågor i
första hand löses förhandlingsvägen. Bankföreningen förordar sålunda att de
åtgärder, som riksbanken finner påkaUade inom raraen för penningpolitiken raen
vid sidan av ttadUiondla penningpolitiska raedel, skall initieras genora
rekoramendationer från riksbankens sida efter överläggningar med kreditinstituten
eUer genora regelrätta överenskommelser med dem. Detta skulle kunna innebära
en konstmktiv samverkan mellan riksbanken och bankerna. För en sådan ordning
kan också åberopas starka juridiska skäl. Även om en kreditpolitisk
lagstiftning bringas upp på en högre precisionsnivå än det aktueUa
lagförslaget, kan en lagstiftning av detta slag befaras få en mer generell
utformning än som är förenligt raed eljest godtagna krav på rättssäkerhet.
Möjligheterna för olika kreditinstUut och deras kunder att förutse lagens
tillämpning och verknuigar kan sålunda i olika lägen bU raycket begränsade.
För den enskilde kan detta enligt erfarenheten leda tiU kännbara ekonomiska
nackdelar. Om i stäUet överenskomraelser träffas raellan riksbanken och de
berörda instituten, kan förutsebarheten öka och en bättre anpassning efter
individueUa förhåUanden uppnås. Normalt bör på detta område rekomraendationer
och överenskoraraelser mer än föreskrifter samtidigt kunna tUlgodose
rättssäkerhet och effektivitet. En utveckling, som kan aktualisera användning
av kreditpolitiska medel, innefattar regelmässigt successivt uppträdande
moment, som indicerar att särskUda åtgärder kan bli nödvändiga. Detta
uppmärksammas helt naturligt inte blott av riksbanken utan även av
kreditinstituten och bör bli föremål för överläggningar vid de fortlöpande
kontakter sora äger mra mellan företrädare för riksbanken och för
kreditinstituten. Därmed skapas en beredskap. Denna bör ge både raöjlighet
till en snabb geraensam bedömning av de åtgärder, som en given situation kan
föranleda, och fömtsättningar att nå erforderliga överenskomraelser utan
alltför långt dröjsraål. Bankföreningen finner därför en invändning ora att
överenskoramelse-vägen skulle ta aUtför lång tid inte befogad. Enligt
bankföreningen bör i motiven till lagen mer än som skett i betänkandet
framhållas att rekommendationer och överenskoraraelser skall såvitt möjligt
användas.

Från sparbanks- och jordbrukskasserörelserna riktas
kritik mot utredningens strävan att behandla de olika grupperna av
bankinstitut på ett likartat sätt. Sparbanksföreningen finner en utveckling mot
konkurrens på lika villkor angelägen men ser i vissa av utredningens förslag
uppenbara risker för att sparbankernas konkurrensmöjligheter i stäUet minskar.
Den samordnade banklagstiftningen innebär, att de olika instituten kan bedriva
sin verksamhet efter i princip samma regler. Det överlåts emellertid på varje
enskilt institut att avgöra, i vilken grad den utökade

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 75

rörelsefriheten
skall utnyttjas. Denna valfrihet uttrycks huvudsakligen genom att kravet på
eget kapital gjorts beroende av placeringsinriktningen. Flertalet sparbanker
har ännu inte i någon högre grad utnyttjat den utökade rörelsefriheten, vilket
innebär att det finns avsevärda faktiska skUlnader i rörelsestmkturen dels
meUan affärsbanker och sparbanker, dels raellan sparbankerna inbördes. En
hårdragning av utredningens princip om lika behandling i kredUpolitiskt
hänseende får därför negativa konsekvenser för vissa kategorier av sparbanker.
De sakkunniga hade enligt direktiven att undersöka möjlighetema till en
samordning av de kreditpolitiska regelsysteraen och "redovisa skälen för
och eraot en sådan ordmng". Förenmgen kan inte finna att utredningen ger
en tUlfredsställande redovisning av det slaget och anser att skälen emot en
likabehandling av de olika institutsgrupperna inte tillräckligt beaktats i de
fraralagda förslagen. Utredningen frarahåller visserligen att riksbanken vid
utforraningen av tillärapningsföreskrifter i aktuella avseenden skall ta
hänsyn till förekoramande skUlnader i rörelsestrukturen instituten emellan. Men
någon kartläggning och analys av dessa konstaterade skillnader har utredningen
inte gjort. Sparbanksföreningen vill kraftigt understryka att i den praktiska
tillärapningen av kreditpolitiken hänsyn raåste tas tUl den faktiska strukturen
hos bankinstituten. Föreningen anser det angeläget att denna synpunkt klart
koraraer tUl uttryck i en eventuell proposition. Sparbanksföreningen finner
vidare att utredningens förslag att slopa specialregeln för Sparbankernas Bank
vid beräkning av likviditetskvot avsevärt minskar sparbankernas möjligheter
att verka på samraa villkor sora konkurrerande institut. Sparbankernas Bank anför
liknande synpunkter.

Även jordbrukskasseförbundet frarahåller att 1969
års banklagsre-forra inte inneburit att någon faktisk utjäraning skett raeUan
de olika bankinstitutsgrupperna. Bl. a, är utlåningsstmkturen i
jordbrukskasserörelsen vitt skild från den inora affärsbankerna. Förbundet
pekar bl, a, på att jordbrukskassornas utlåning raot säkerhet av inteckning i
jordbmks-, bostads- och affärsfastigheter inora 75 % av värdet under åren 1969
1973 ökat från 55 till 58 % av kassornas totala kredilgivning. Ökningen av den
långfristiga kreditgivningen till jordbmket har samband med bl, a. att
landshypoteksorganisationen inte fungerar tUlfredsställande på gmnd av
hypoteksbankens snäva eraissionsraraar. Jordbrukskasserörelsen kommer, trots
den konkurrensneutrala banklagstiftningen, ännu under avsevärd tid att ha en
markant annorlunda verksamhetsimiktning än övriga bankinstitutsgrupper. Mot
bakgrund härav bör konkurrensneutralitet i den kreditpolitiska lagstiftningen
eftersträvas bara i den mån det är motiverat av faktiska förhållanden. I annat
fall blir resultatet motsatt det sora utrednuigen vUI nå. Förbundet kan därför
inte ansluta sig till utredningens förslag i denna del. Den nödvändiga
differentieringen mellan bankerna har såtillvida beaktats i lagförslaget att
riksban-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 76

ken
medgivits rätt att göra erforderUga undantag dels raellan
bankinsti-tutsgmppema, dels raeUan olika banker inora sararaa institutsgmpp, I
enlighet raed förbundets principieUa instäUning ora lagens utforraning bör den
nödvändiga differentieringen med erforderliga marginaler komma till uttryck
i lagtexten. Förbundet framhåUer vidare att den föreslagna lagen på skilda sätt
medför svårigheter för jordbmkskasserörelsen att uppfyUa sitt lagfästa
huvudändamål att tillgodose jordbmkets kreditbehov, Lagen innebär sålunda att
jordbmkets kreditmöjligheter försämras jämfört med nuvarande förhållanden.
Exempel härpå är dels förslaget att slopa specialregeln beträffande beräkning
av likviditetskvot för Jordbrukets Bank, dels förslaget att hypoteksbankens
obligationer inte skall tillhöra sådana obligationer som alltid skall räknas
som likvida tiUgångar (5 §), dels ock den föreslagna utforraningen av 12 § sora
innebär att föreskrift ora placeringsplikt inte skaU kunna läranas även för
att underlätta jordbrukets finansiering. Såvitt förbundet kan bedöma innebär
lagförslaget i sin helhet svåröverskådliga negativa inverkningar från
räntabilitetssynpunkt för bankerna. Ytterst drabbar detta låntagarna eftersom
bankerna måste hålla en sådan räntemarginal att lagens kapitaltäckningskrav
uppfylls.

Från några håll riktas kritik raot den huvudlinjen
i utredningens förslag som innebär att i lagtexten anges endast ramar och
riktlinjer för tillämpningen av de olika kreditpolitiska instmmenten därvid det
överlåts tUl riksbanken att i särskUda tillärapningsföreskrifter utforraa
detaljregleringen, I några yttranden sätts i fråga ora den valda lösningen
står i överensstämmelse raed bestämmelserna i den nya regeringsformen. En
minoritet av riksbanksfullmäktige anser sålunda att det är tvivelaktigt, om den
nya regeringsformen ger utryrarae för delegationer av det slag utredningen
föreslagit. I yttrandet hänvisas tiU ett departementschefsuttalande i propositionen
med förslag till ny regeringsform (prop, 1973: 90 s, 209) där det bl, a, anförs
att frågan om hur detaljerade bemyndiganden skall vara får avgöras av
riksdagen från fall tUl fall och att riksdagen, när fråga är om föreskrifter,
t, ex, på näringsrättens område, där mera väsentliga medborgarintressen kan
komma att beröras av regleringen, mera preciserat än annars har att ange de
ramar inora vUka regleringen skall få röra sig. Med hänsyn härtUl kan det inte
godtagas att frågan om hur regeringen skall använda sina fuUmakter vad gäller
kreditpolitiska medel och under vilka fömtsättningar detta skall ske lämnas
helt öppen. Att delegation förutsattes ske från regering tiU riksbanken, s, k,
subddegation, är möjligt enligt särskilt stadgande i regeringsformen men avses
endast komma att omfatta en del av den norm-givningskompetens som regeringen
erhållit genora berayndigandet (prop. s. 320). Riksbankens särskilda ställning
raåste här uppraärksararaas. Det är riksbanken som enligt förslaget gör fraraställning
tUl regeringen ora

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 77

användandet
av kreditpolitiska raedel. Riksbanken utfärdar sedan föreskrifter, om den får
sådant förordnande. Frågan ora särskUda avgifter prövas senare av riksbanken,
mot vUkens beslut talan inte får föras. Ytterligare delegation måste sedan
förekomraa inora riksbanken. Sedda i ett sararaanhang ter sig dessa
bestäraraelser ora delegation, ora subddegation, om avgifter och ora
utebliven besvärsrätt sådana att de knappast kan sägas stå i god
överensstäraraelse raed intentionerna bakora den nya regeringsforraen i denna
del.

Bankföreningen anför likartade synpunkter och
uttalar att den föreslagna lagen skulle frånhända riksdagen en större del av
normgivningen än sora enligt regeringsforraens gmndåskådning bör ske inom ett
så betydelsefullt område som kreditpolitUcen. Riksdagen bör därför tiUerkännas
ett medinflytande även vid den normgivning sora krävs efter det att lagen
proraulgerats. Ett sådant medinflytande för riksdagen synes oundgängligt med
hänsyn tUl lagens ospecifika innehåU och till regeringsformens åskådning om
den rätta fördelningen av norragivningskorapeten-sen.

Flera remissinstanser frarahåUer att avsaknaden av
detaljregler i lagen medför olägenheter i olika hänseenden och framför i vissa
fall kritUc mot att samtliga kreditpolitiska instmraent skall regleras i en lag
och att denna skall vara perraanent. Bankföreningen anför att utvecklingen
inora lagstiftningen visserUgen gått därhän att själva lagtexten ofta begränsas
tUl tämligen allmänt utformade regler. Det är eraellertid vedertagen praxis
att i så faU reglernas syfte och räckvidd belyses och klarläggs i raotiven tUl
ledning för tiUämpningen. Kravet på utförlighet i motiven sätts högre ju mer
allmänt utformad lagtexten är. Knappheten i motiven tUl det aktuella
lagförslaget innefattar en för praxis och fömtse-barhet starkt negativ awUcelse
från den beskrivna, eljest tUlämpade lagstiftningsmetoden. Det är därför
angeläget att de lagbestämraelser, sora slutligen föreslås, blir till innebörd
och räckvidd betydligt mer ingående belysta än som skett i betänkandet.
Bankföreningen anser vidare att i lagmotiven bör erinras ora de allmänna
rättsgrundsatser som JO angav i ett utlåtande, fogat vid den av riksdagens
revisorer avgivna revisionsberättelsen över riksbankens förvaltning år 1969.
De legala begränsningar i riksbankens myndighetsutövning sora följer av dessa
rättsgmndsatser korapletterar enligt bankföreningen på ett principieUt
betydelsefullt sätt de begränsningar i riksbankens befogenheter som den nu
aktuella lagstiftningen koramer att innehåUa. SärskUt
proportionalitetsgrundsatsen kan få särskUd betydelse, om riksbanken finner
anledning att kombinera en sådan i lagen ej reglerad för bankerna
betydelsefuU pennragpo-litisk åtgärd som begränsning av bankernas upplånrag i
rUcsbanken och särskUda kreditpolitiska medel enhgt den föreslagna lagen.
Proportionalitetsgrundsatsen innebär för sådana fall att kuraulationen av
åtgärderna skall raed avseende på art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i
riralig

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 78

proportion
tiU det resultat sora åsyftas. Bankföreningen framhåller särskUt att
förslagets indikation, när Kungl. Maj:t skall förordna om användning av ett
eller flera kreditpolitiska medel, är i det närmaste intetsägande. Även om det
enligt sakens natur inte låter sig göra att i detalj precisera vUlkoren för ett
förordnande enligt lagen, borde det dock vara möjligt att mer än sora gjorts i
förslaget beskriva de oraständigheter, sora skall kunna utlösa ett förordnande.
I själva verket har så skett i den nuvarande kreditpolitiska
beredskapslagstiftnuigen. Denna bör kunna tjäna sora förebild för den nya
lagen. Ett vUlkor för förordnande ora likviditetskrav och kassakrav bör vara
att förordnandet är oundgängligen nödvändigt för att uppnå fastställda
penningpolitiska raål, dvs, i fall då metoden med rekomraendationer eller
överenskoraraelser har visat sig inte användbar. För förordnande om
räntereglering, emissionskontroll, placeringsplikt och utlånuigsreglering bör
krävas att förordnandet på grund av utoraordentliga oraständigheter i
extraordinära situationer är nödvändigt för att uppnå fastställda
penningpolitiska raål. Detta skulle innebära en klar gräns raeUan å ena sidan
likviditetskrav och kassakrav och å andra sidan övriga kreditpolitiska medel.
Denna gränsdragning bör markeras genom att Ukviditetskrav och kassakrav
regleras i en lag och övriga kreditpolitiska medel i en annan lag.
Bankföreningen anser inte att utredningen har anfört tUlräckliga skäl för att
reglera samtiiga kreditpolitiska raedel i en och samraa lag. Varierande
kassakrav och likviditetskrav kan förutses bli tämligen norraala inslag i
penningpolitiken. En lag härora bör kunna begränsas tUl regler av mindre ingående
slag, eftersom en tämligen omfattande delegation tUl riksbanken beträffande
utforraningen av kraven frarastår som naturlig. Beträffande övriga
kreditpolitiska medel är läget ett helt annat. Dessa medel bör ifrågakoraraa
endast i extraordinära situationer. Kravet på statsraaktemas inflytande på
reglemas utformning måste därför ställas väsentligt högre. Beträffande båda
lagama bör gälla att deras innehåU och tUlämpning bör omprövas av riksdagen
raed vissa intervaller. Detta kan uppnås genora att lagama ges begränsad
giltighetstid. För lagen om kassakrav och likviditetskrav bör gUtighetstiden
vara tre år i sänder ocb för övriga kreditpolitiska medel ett år i sänder. När
Kungl. Maj:t raed-delat förordnande om användning av andra kreditpolitiska
medel än kassakrav och likviditetskrav, bör Kungl. Maj;t i efterhand snarast
möjligt understäUa riksdagen förordnandet för godkännande. Företag och andra,
sora berörs av den kreditpolitiska lagstiftningen, bör läranas tillfäUe att
genora sina organisationer avge yttrande i ärenden, som avser förlängning av
den kreditpolitiska lagstiftningen, meddelande av förordnanden enUgt denna
lagstiftnmg eller utfärdande av tillämpningsföreskrifter i anslutning till
sådan lagstiftning. Vad särskilt gäller tillärap-nmgsföreskrifter är det
uppenbart angeläget att dessa utformas med beaktande av de struktureUa
förhåUandena hos olika institut och konkurrensneutraliteten.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 79

Sparbanksföreningen delar utredningens uppfattning
att en detaljreglering i lagtexten kan medföra att vissa bestäraraelser raed
tiden kan bli mindre ändamålsenliga. Föreningen finner emeUertid ändå den långtgående
förenkling som utredningen föreslår diskutabel. Föreningen vill då i första
hand inte resa den invändning som utredningen själv tar upp, näraligen riskema
för godtycke vid tillämpningen, utan vill snarare peka på de svårigheter de
generellt beskrivna regleringsinstrumenten innebär för bankernas raöjligheter
att bedriva en tillfredsställande planering. Bankernas placeringsinriktning är
tUl stor del av långsiktig karaktär. De beslut som fattas får konsekvenser
under en lång tidsperiod. Bristande kunskap om hur utformningen av eventuella
kreditreglerande åtgärder kan koraraa att gestalta sig och vUka effekter de kan
få, utgör i det sararaanhanget en osäkerhetsfaktor sora borde kunna undvikas.
Det är under alla förhåUanden angeläget att i en lagstiftning av denna
karaktär gränserna för regleringsåtgärdema klart anges. Föreningen fraraför i
detta sararaanhang även en rent praktisk synpunkt. De dataredovisningssystem
som i dag utnyttjas i bankinstituten är synnerligen komplicerade.
Rapportmtiner kan inte utan vidare snabbt anpassas tUl de ändrade krav
riksbanken fraradeles kan komraa att ställa. Bankema raåste således redan av
det skälet raed det föreslagna flexibla systeraet ges en skälig tidsfrist
för att de skall kunna fuUgöra sina uppgiftsskyldigheter. Även ora
huvudlinjema i uttedningens arbete i och för sig är lovvärda, har utrednmgens
ambition att permanenta lagstiftningen emeUertid raedfört att det fraralagda
förslaget fått en så vid och allmän utformning att det inte kan accepteras. En
tidsbegränsad lag av beredskapskaraktär kan däremot utforraas konkret och
anpassas till den rådande kreditraarknadsstmkturen. Behovet av flexibilitet i
kreditpolitiken tillgodoses också genora att lagen autoraatiskt blir föreraål
för oraprövning med jämna tidsintervaUer. Även Sparbankernas Bank framhåller
att slopandet av detaljregler försvårar för bankema att planera långsiktigt
och finner det därför nödvändigt att bankerna ges en relativt långvarig
anpassningstid för det fall riksbanken ändrar beräkningssätten.

Jordbrukskasseförbundet finner det från lagteknisk
synpunkt rationellt att föra sararaan de nuvarande lagarna tUl en perraanent
lag. Även denna organisation är emellertid kritisk mot avsaknaden av
detaljerade regler i lagen. Förbundet delar sålunda inte utredningens
uppfattnmg att detaljregleringen i nuvarande lagar i näranvärd grad försvårat
riksbankens kreditpoUtik och understryker den betydelse för bankemas långsiktiga
planering som fömtsebarheten av användningen av kreditpolitiska instrument har.
Förbundet inser att det inte är möjligt att i lagtexten fuUständigt ange de
skilda fömtsättningama för instmraentens tillgripande. I den föreslagna
lagtexten har eraellertid inte ens något försök tUl beskrivning av dessa
fömtsättningar gjorts och inte heller ges någon nämnvärd vägledning genora
utredningens allraänna överväganden. För-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 80

bundet
förutsätter i och för sig att riksbanken vid sin tiUärapnuig av den föreslagna
lagen skall ta hänsyn tUl här anförda synpunkter så att bankema skall ges
skälig tid att anpassa sig till eventuellt förändrade regler. För undvikande
av att det över huvud taget skaU uppstå någon konflikt raellan riksbanken och
bankema angående utformningen av ändrade regler och övergångstiden härför är
det dock tveklöst lärapligast att lagen görs så detaljerad som möjUgt.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker det
föreliggande förslaget med hänvisning tUl att lagen föreslås bli perraanent och
tiU att lagen innefattar aUtför vida tillämpningsraöjligheter för riksbanken.
Det ligger enligt riksförbundets mening ett stort värde i den automatiska
oraprövning av lagens innehåU som uppkoraraer genom hittiUs tUlämpad
tidsbegränsning. En återkommande omprövning har naturligtvis särskilt stort
värde efter en period när lagstiftningen i en eller annan del varit satt i
kraft och då erfarenheter vunnits av åtgärdemas effekter. Riksförbundet kan
vidare inte godta att en lag ges så vida tiUärapningsraöjlighe-ter att det dels
inte går att fömtse lagens "genoraslagskraft", dels blir raöjligt att
genoraföra åtgärder sora inte stäramer överens raed de syften sora angetts som
grund för lagstiftningen. Detta är olärapligt särskilt sora talan inte skall
kunna föras mot riksbankens beslut. En så vid fuUraaktslag sora den föreslagna
ger rimligen inte heUer rUcsdagen möjlighet att bedöma vilka effekter
lagstiftningen kan få i praktUcen.

AP-fonden framhåller att lagstiftningsmässigt bör
en klar åtskUlnad göras meUan de kreditpolitiska medel sora är av extraordinär
natur och övriga kreditpolitiska raedel. För de senare, tUl vUka frärast hör
likviditets- och kassakråv, kan skäl åberopas för en reglering i en perraanent
kreditpolitisk lagstiftning. Kravet på en detaljreglering från statsraakter-nas
sida förefaller här även vara mindre. De extraordinära kreditpolitiska medlen,
främst placeringsplikt, utiåningsreglering och räntereglering, bör däremot
enUgt styrelsemas raening också i framtiden regleras i en tidsbegränsad,
särskUd beredskapslag av fullmaktskaraktär. Denna lagstiftning bör självfaUet
inte begränsas tUl en ramlagstiftning, som endast anger rUctiinjerna för
medlens tUlärapning, utan bör på sararaa detaljerade sätt som i nu gäUande
beredskapslagstiftning ange bestärada gränser för raedlens användande,
konstmktion, m. ra. Som exempel anges att ett tak för placeringspliktens
storlek, liksora nu är fallet, bör faststäUas av statsmaktema i
lagstiftningen. Vidare bör naturligt gälla att regeringens medgivande till ett
extraordinärt kreditpoUtiskt medel bör vara tidsbegränsat. Genom att själva
lagstiftningen föreslås bli tidsbegränsad ökar enligt fondstyrelsemas
förmenande sannolikheten för att statsmakterna vid de regelbundna
omprövningarna av lagen vid behov modifierar den efter rådande förhållanden.

En minoritet av riksgäldsfullmäktige anser att det
bör aUvarUgt övervägas, om en beredskapslagstiftning avseende kreditpolitiken
bör bli föremål för permanent lagstiftning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 81

Folksam finner det onaturligt att betrakta
krisartade förhållanden och obalanserade företeelser som permanenta. En lag om
kreditpoliiiska medel är av den karaktären att den med vissa intervaller bör
bli föremål för inte bara en eller annan översyn utan också omprövning. Folksam
ifrågasätler därför starkt det välbetänkta i att lagen görs permanent.

Näringslivets byggnadsdelegation menar att
principen att överlämna utomordentiiga maktbefogenheter tiU samhäUsorgan
utan nämnvärd precisering av villkoren för deras användning inte stämraer
överens med den princip om lagstiftningsmaktens fördelning som är knäsatt till
skydd för rättssäkerheten i den nya regeringsformen. Delegationen ifrågasätter
därför, om den nuvarande ordningen med tidsbegränsad fullmaktslagstiftning
över huvud taget bör överges. Om en permanent lag ändå införs, är en
grundläggande betingelse för en någorlunda effektiv parlamentarisk kontroll,
att förutsättningarna för kreditpolitiska förordnanden predseras i lagtext och
i motiv. Delegationen anlägger vidare vissa synpunkter på frågan hur ett
förordnande skall kunna underkastas starkare parlamentarisk kontroll, när
tveksamhet råder om användningen av ett kreditpolitiskt medel. I allmänhet bör
förordnanden grundas på framställning av en kvalificerad majoritet inom
riksbanksfullmäktige. Förordnanden kunde även föregås av remissförfarande, så
att berörda parters synpunkter kunde beaktas. Om kvalificerad majoritet inte
nåddes i riksbanksfuUmäktige, borde förordnande enligt lagen underställas
riksdagen. Om lagen blir permanent, är det vidare rimligt, att förordnandena i
stället blir tidsbegränsade och omprövas inom en i lagen angiven tid,
förslagsvis ett år. Kreditpoliiiska medel av denna art bör endast förekomma i
krissituationer. En sådan tidsbegränsning understryker den tiUfälliga
karaktären och motverkar tendenser till permanent eller rutinmässig
användning, som inte kan vara avsedd. Med hänsyn till att en ny lagstiftning om
kreditpolitiska medel måste föregås av en gmndligare beredning bl. a. i fråga
om lagstiftningsmetodiken bör utredningsförslaget inte läggas tUl grund för
lagstiftning.

Även bankinspektionen, som enligt vad förut angetts
är positiv till att regleringen sker i en permanent lag, berör frågan om en
begränsad gUtighetstid för förordnande om kreditpolitisk åtgärd enligt lagen.
Inspektionen anser i likhet med utredningen att förordnande om utlånings- eller
räntereglering skall begränsas till högst ett år. En längre tids användning av
dessa medel kan få ogynnsamma verkningar, bl. a. med hänsyn tUl alt
penningströmmar då i ökad omfattning bmkar söka sig vägar utanför den
organiserade marknaden. Enligt inspektionens uppfattning kan en tidsbegränsning
av förordnandena övervägas även för övriga kreditpolitiska medel. Samtidigt
som den föreslagna lagen blir av permanent natur ger den mycket vida ramar för
riksbankens agerande. Kreditpolitiska åtgärder måste kontinuerligt anpassas
tUl den ekonomiska politiken. En awägning av olika medel,
stabiliseringspolitiska och andra, 6 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 82

behöver
äga rum. Förutsättningar på vUka förordnande om visst eller vissa medel
grundats kan snabbt förändras. Erfarenheterna kan påkalla omprövning av
åtgärderna. I betänkandet framhåUs också naturligt nog att ett fortlöpande
samråd mellan Kungl. Maj:t och riksbanken får förutsättas ske. En begränsning
av förordnandena tUl högst tre år vore ägnad att ge visst eftertryck åt
behovet av omprövning av de kreditpolitiska åtgärderna. De framställningar
från riksbankens sida som påkallas av tidsbegränsade förordnanden får
förutsättas innehålla en redovisning av vunna erfarenheter och motiveringar för
fortsatt förordnande. Den offentlighet och debatt eventuellt genom
remissförfarande som därvid möjliggörs kan tjäna ett allmänt intresse.
Avsikten är givetvis inte att en tidsbegränsning av förordnandena skall inverka
på den i betänkandet förutsatta möjligheten för Kungl. Maj:t att när som helsl
återkalla eller ändra ett förordnande. Med hänvisning till det anförda föreslår
inspektionen att förordnande om likviditetskrav, kassakrav, emissionskontroll
och placeringsplikt skall begränsas till högst tre år, dvs. en period av samma
längd som gUtighetstiden för nuvarande beredskapslagar.

Bankinspektionen, konjunkturinstitutet och
riksbanksfullmäktige (majoriteten) förordar en utredning i syfte att göra den
kreditpoliiiska lagstiftningen tillämplig också på finansieringsföretag och
andra utanför den organiserade kreditmarknaden. Frågan behandlas särskilt
utförligt i bankinspektionens yttrande. Inspektionen framhåller att den
föreslagna lagen ger viss raöjlighet till kontroll även utanför den reguljära
kreditmarknaden. Enligt 9 § skall garantiförbindelser inräknas i bankinstitutens
utlåning vid utlåningsreglering. Av specialmotiveringen tUl 5 § med
bestämmelser om likviditetskrav framgår vidare att begreppet förbindelser inte
bara innefattar instituts skulder utan även dess garantiförbindelser avseende
krediter. Inräknandet av garantiförbindelser gör att lagstiftnmgen indirekt
får verkningar på den s. k. grå marknaden. Till stödjande av utredningens
förslag i fråga om garantiförbindelser nämner inspektionen att bankernas
garantiförbindelser under kreditrestriktionerna åren 19691970 ökade med 2 339
milj. kr. (60 %) jämfört med siffran vid utgången av år 1968, Under de senaste
två åren har garantierna ökat med 267 mUj. kr, (4 %), Vidare gäller
bestämmelsen i 16 §, i fråga om inlåning, även "annan" som driver
inlåning på räkning som bank aUmänndigen begagnar. Därmed fångas den inlåning
in som i bankliknande former bedrivs bland medlemmarna i vissa kooperativa
företag. Vidare har bestämmelsen om emissionskontroU vad gäller obligationer
och liknande värdepapper generell tillämpning. Den marknad som hämtöver
förekommer går utredningen inte närmare in på men nämner i sammanhanget
fondmäklare och företag som kan sammanfattas i begreppet finansieringsföretag.
De här avsedda företagen har fått

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 83

allt
större betydelse på kreditmarknaden och torde ha stor potentiell tillväxtförmåga
i lägen, då kreditpolitiska åtgärder sätts in mot kreditinstituten. Härtill
kommer den mera okontrollerbara grå marknaden vars ökade orafattning är
oravittnad. En i stort sett okontrollerad marknad vid sidan av kreditinstituten
medför att i kritiska lägen åtgärder raot de senare sannolikt måste bli hårdare
än som annars hade varit nödvändigt och raed starkt försärarad lönsarahet och
soliditet som följd. Även andra skäl än kreditpolitiska kan anföras mot en
reducering av den organiserade kreditmarknaden tUl förmån för en marknad
utanför denna. Enligt inspektionens uppfattning kunde därför behovet av
kreditpolitisk kontroll över marknaden utanför kretsen av kreditinstitut ha
förtjänat att närmare utredas. TUl belysande av verksamhelen på denna raarknad
näraner inspektionen att av en av Statistiska Centralbyrån (SCB) i juli 1973
publicerad undersökning (Nr N 1973: 56) framgår att de s. k. finansieringsföretagens
(aktiebolag och ekonoraiska föreningar utanför kreditinstitulsgruppen)
utestående krediter vid utgången av år 1972 uppgick tUl 3 040 milj. kr. Enligt
en av ett bankägt finansieringsinstitut lämnad uppgift köpte eller belånade
svenska factoringbolag under år 1972 inhemska fakturafordringar för totalt 4
000 milj. kr, I den mån kapitalanskaffning sker genom utgivande av
obligationer och förlagsbevis koraraer finansieringsinstituten att omfattas av
den kreditpolitiska regleringen. Detta blir också indirekt fallet när de
replierar på bankkrediter eller bankgarantier, I betydande grad sker dock
finansieringen på annat sätt genom upptagande av lån och utbjudande av
finansväxlar med eller utan banks förraedling. Det är också känt att såväl
institutionella placerare (korporationer och företag) sora privatpersoner
söker placera betydande belopp utanför kreditinstitutkretsen hos företag och
andra, t, ex. bankirfirmor av olika slag, vilkas vUlkor är konkurrenskraftiga
och kan väntas vara det i än högre grad i tider av hårda kreditpolitiska
restriktioner. Enligt inspektionens uppfattning är detta en olycklig effekt av
kreditpolitiska åtgärder, när dessa ensidigt riktas mot den organiserade
kreditmarknaden. Erfarenheten visar också att bankernas uppgifter att genom in-
och utlåning förmedla pengar från företag med likviditetsöverskott till
företag med likviditetsunderskott väsentligen överflyttas till en okontrollerad
marknad direkt raellan företagen i situationer då en hård kreditpolitisk
styrning av bankerna sker, Exerapelvis räknar Industriens Utredningsinstitut
raed att den svenska industrin ökade sin upplåning raed totalt närraare 10 000
raUj, kr, från november 1969 tUl motsvarande tid 1970, Av detta belopp torde 8
0009 000 milj, kr, ha korarait från annat håll än den reguljära
kreditmarknaden. Närmare 2 000 mUj, kr, torde ha härrört från upplåning
utomlands men återstoden huvudsakligen från en ökad inbördes kredilgivning
raellan inhemska företag, I syfte att förebygga penningströraraar vid sidan av
den reguljära kreditraarknaden avsåg 1951 års ränteregleringslag envar sora
lå-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 84

nade
ut pengar. Vid 1962 års lagstiftning avvägdes skälen för denna bestämmelse mot
önskemålet att få bort regleringsåtgärder, som syntes svåra att praktisera och
inte oundgängligen nödvändiga för att uppnå ränteregleringens raål. Detta ledde
till att lagens tillärapning begränsades tUl bankinstituten,
försäkringsbolagen och AP-fonden, Den nu föreslagna bestäramelsen vidgar
tillämpningen tUl att omfatta även övriga kreditinstitut såsom
hypoteksinstitutionerna och kreditaktiebolagen. Utvidgningen tUl de senare har
dock enligt inspektionens uppfattning begränsad betydelse med hänsyn tUl de
viUkor under vUka dessa institut åtminstone f, n. arbetar. Inspektionen är
medveten om att det kan vara förenat med stora praktiska svårigheter att kunna
effektivt kontrollera den kreditmarknad som existerar eller finns latent vid
sidan av den reguljära. Emellertid riskerar man att de kreditpolitiska
åtgärderna måste antingen överdimensioneras eller bli tämligen illusoriska, om
de riktas endast mot den organiserade kreditmarknaden. Avslutningsvis berör inspektionen
också den finansiella verksarahet som bedrivs av de åtta enskilda
fondkommissionärerna. TUlsararaantagna driver dessa en in- och
utlåningsverksarahet som volymmässigt svarar mot en medelstor sparbanks.
Inlåningen, som delvis sker i reverserad form och vars villkor av allt att döma
är konkurrenskraftiga, bidrar till finansiering av
fondkom-raissionsverksaraheten, vUken orafattar även utlånuig. Inspektionen har
sin uppraärksarahet riktad på utvecklingen bl. a. raed hänsyn till 1 §
banklagen. Pågående fondbörsutredning torde komma att överväga fondkommissionsverksamheten
även i här berörda avseende.

5.2
Lilcviditets- och kassakrav

Under reraissbehandlingen har inte från något håll
satts i fråga att den kreditpolitiska lagstiftningen också i fortsättningen
skall innehålla regler ora likviditets- och kassakrav. De föreslagna reglema om
likviditets- och kassakrav har utöver vissa aUraänna synpunkter sora redovisats
i det föregående behandlats närraare i ett antal yttranden. Bankföreningen
delar utredningens uppfattning om likviditets- och kassakvoternas roll och
anser att kassa- och likviditetskrav bör kunna accepteras som normala inslag i
kreditpolitUcen, Föreningen finner det därför naturligt att regler härom
införs i en kreditpolitisk lagstiftning. Kassa- och lUcviditetskrav kan
utformas så att de kan knytas an på ett naturligt sätt tUl bankernas
likviditetsplanering och bör därför kunna användas som kompleraent tUl den
traditionella penningpolitiken utan att orsaka betydande störningar i
kreditmarknadens funktionssätt. I allmänhet bör de krav på kvotemas storlek och
utformning som är befogade i en viss kreditsituation kunna bli tillgodosedda
genom riksbankens rekomraendationer och överenskoraraelser med bankinstituten.
Endast i undantagsfall synes ett förordnande ora tillärapning av lagbestäraraelserna
kunna bli

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 85

nödvändigt.
En sådan ordning har den fördelen att den ger utryrarae för sraidigare och
tätare variationer i kraven allteftersom kreditsituationen förändras.
Bankföreningen tUlägger att riksbankens likviditetspåverkande åtgärder bör
rikta sig inte bara mot bankernas likviditet. Även allmänheten i vid
beraärkelse håller kassa- och andra likvida tillgångar av olika skäl, såsom
behov av betalningsberedskap, finansiell handlingsfrihet etc. Dessa tillgångar
representerar en betydande real efterfrågan, som kan behöva neutraliseras vid
överhettningstendenser i ekonomin, I den mån allmänheten, som håller
tillgångarna, är oberoende av bankkredit kan dess efterfrågan dock inte
reduceras genom att uppställda kassa- och lUcviditetskrav höjs. Dessa krav
omfattar nämligen endast bankinstituten. Köpkraft kan däremot dras in genom
obligationsförsäljning på tillräckligt gynnsamraa vUlkor, Om i det omvända
fallet en stimulans av efterfrågan skulle behöva ges genom kreditpolitiken, är
det heller inte givet att denna kan åstadkoramas genora en sänkning av
kvolkraven, Ora kre-dilefterfrågan inte är tillräckligt stor, leder bankernas
ökade kreditkapacitet inte tUl åsyftad ökning av kreditvolymen och den reala
efterfrågan. Även i detta fall framstår raarknadsoperationer sora det
effektivare instmmentet. Enligt bankföreningens uppfattning leder det anförda
tUl slutsatsen att variationer i riksbankens kassa- och likviditetskrav på bankerna
kan vara ett effektivt instrument endast när allraänhetens efterfrågan på
bankkrediter är expansiv. Även när så är fallet saknar detta instmraent den
räckvidd sora raarknadsoperationer har.

Beträffande utformningen av regeln om
likviditetskrav vänder sig bankföreningen mot förslaget att statens och
bostadssektorns kreditbehov skall prioriteras. Föreningen anser att man inte
bör binda sig för att likviditetskrav i framtiden skall fungera som
prioriteringsinstmment och föreslår därför att i lagen inte tas upp föreskrift
att stats- oeh bostadsobligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar.
Genom att i stället ha en generell utforraning av likviditetskraven i lagtexten
utesluts inte möjligheten att övergå tUl en raer renodlad likviditetspåverkande
bestämning av likviditetskraven,

Hypoteksbanken anser att jordbmkets kreditbehov
även i den nya lagstiftningen bör beaktas på sätt att i lagen anges att också
av hypoteksbanken utfärdade obligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar.
Jordbrukskasseförbundet och sparbanksföreningen bar samma uppfattning.

Jordbrukskasseförbundet kan inte ansluta sig tUl
att lagen utformas så att riksbanken ges rätt att undanta inneliggande kassa,
raedel sora innestår i riksbanken, inheraska checkar, postreraissväxlar och tUlgodohavanden
hos andra banker från de likvida tUlgångarna,

Med anledning av förslaget att höja raaxiraikvoten
för sparbanker och centralkassor från 25 tUl 50 % framhåUer
jordbrukskasseförbundet att behovet att av kreditpolitiska skäl införa höga
likviditetskrav för cen-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 86

tralkassorna
under överskådlig tid är betydligt mindre än för affärsbankerna, Eftersora
huvuddelen av jordbmkskassornas kredUgivning är av långfristig natur är omsättningshastigheten
på jordbrukskassornas kredilgivning avsevärt lägre än affärsbankernas.
Centralkassornas annorlunda uUåningsstruktur innebär dessutom att de har
svårare än affärsbankema att raed kort övergångstid anpassa sig till skärpta
lUcviditetskrav, Förbundet avstyrker därför den föreslagna höjningen av
raaxiraikvoten för sparbanker och centralkassor. Förbundet erinrar vidare om
att centralkassorna enligt den nuvarande överenskommelsen med riksbanken skall
håUa en likviditetskvot på 20 % därvid det av hänsyn frärast tUl den
skiftande efterfrågan på jordbrukskredit inom olika regioner räcker ora
kvoten uppfylls av centralkassorna sararaantagna. Förbundet påpekar att
utformningen av överenskommelsen på denna punkt stämmer överens med vad som
uttalades i det betänkande som ligger tUl grund för den gällande lagen.
Förbundet framhåller att jordbrukskasserörelsen i huvudsak fortfarande är
inriktad på lantbmkskrediter och att rörelsens totala andel av
jordbmkskrediterna efter 1969 års banklagstiftning ökat jämfört med andra
bankinstitutsgmppers. Regeln om att centralkassorna vid beräkningen av
likviditetskrav skall betraktas som en helhet bör därför behållas och
lagfästas.

Förslaget att slopa den specialregel som nu gäller
för Sparbankemas Bank och Jordbrakets Bank innebärande att dessa bankers
netloinlåning från sparbanker resp, centralkassor i likviditetskvotsberäkningarna
likstäUs med inlåning från allmänheten har föranlett både positiva och
negativa uttalanden. Riksbanksfullmäktige (majoriteten) är positiva till
förslaget och framhåller att det står klart att specialregeln har skadat
likviditetskvotssystemets effektivitet och att den fullständigt utnyttjad
skulle eliminera möjligheten att effektivt tiUämpa likviditetskraven på
sparbanker och centralkassor. Den innebär också att sparbanks- och
jordbrukskassesektorn gynnas jämfört med affärsbankerna på ett sätt som är
omöjligt att försvara raot bakgmnd av den numera accepterade synen på
konkurrens raellan olika slag av bankinstitut. Om specialregeln slopas, måste
eraeUertid hänsyn tas till att Sparbankemas Bank och, i mindre grad.
Jordbrukets Bank utvecklar sin rörelse under inflytande av de möjligheter som
de nuvarande bestämmelserna ger. Det blir därför nödvändigt att tUlärapa övergångsregler
för att ge dera rimlig tid att anpassa sig tUl de nya förhåUandena,

Bankinspektionen är kritisk mot förslaget på denna
punkt. Enligt inspektionen är det i sammanhanget väsentligt att Sparbankemas
Bank och Jordbrukets Bank på gmnd av sin funktion som likviditetsregle-rande
centralinstitut inte är jämförbara med andra banker. Det av utredningen
anförda teoretiska exemplet bygger på antagandet om sådan jämförbarhet och är
därför inte realistiskt. Varje sparbank och jordbmkskassa måste under alla förhåUanden
hålla viss egen kassalikviditet

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 87

och
kan alltså inte låna ut resp. sätta in hela sitt likviditetsöverskoit i
centralinstitutet. Den sammanlagda kassalikviditeten inom exempelvis sparbanksrörelsen
blir därför avsevärt större än om den samlade sparbanksrörelsen i StäUet
utgjort en enda stor bank. Med andra ord leder den marginella beredskapen hos
ett myckt stort antal självständiga enheter totalt sett till ett större
likviditetsbehov än ora raotsvarande rörelse bedrivs i ett enda institut. En
genora insättningar från sparbanker resp. centralkassor uppnådd hög likviditet
kan inte av det centrala institutet användas för utlåning tUl allraänheten.
Institutet raåste med hänsyn till de i förväg svårbestämbara anspråken från ett
stort antal sparbanker resp. centralkassor på likviditetslillskott hålla en hög
likviditetsberedskap. Härtill bidrar att likviditetsbehovet hos de skilda
enheterna inte kan styras centralt på sätt som sker i en bank raed
avdelningskontorsorganisation. Den höga likviditetsberedskapen bestyrks av
utvecklingen. Kravet på reeU likviditet har dock inte järafört raed andra
banker verkat negativt på raöjligheten att förvärva enligt lagstiftningen
likviditetsgrundande obligationer. Med hänsyn till de särskilda förhållanden
som sålunda föreligger synes det enligt inspektionens uppfattning inte oförenligt
med principen om konkurrensneutralitet att nuvarande specialregel behåUs.
Kvolkravet måste dock raed beaktande av de faktiska omständigheterna sättas
relativt högt, högre än 50 % vilket är maximum enligt lagförslaget. En lösning
som i likhet med lagförslaget innebär att nuvarande specialbestäramdse inte
tUlärapas synes inte raöjlig. I nuläget skulle kvoten för centralinstituten bli
negativ. En orastrukturering av verksaraheten i syfte att raöjliggöra även ett
relativt lågt kvotkrav skulle rubba institutens förraåga att fuUgöra sina
grundläggande centrala uppgifter. Slopas den legala specialbestäraradsen måste
därför enligt inspektionens uppfattning i den praktiska tillämpningen införas
någon ny konstruktion av innebörd t, ex, att särskilt likviditetskrav inora
lagens raaxiraura bestäms för dels varje sparbank resp, centralkassa, dels
sparbankssektorn (inkl. Sparbankernas Bank) resp, jordbmkskassesektorn (inkl.
Jordbrukets Bank). Bestämraandet av dessa krav får förutsättas ske med
beaktande av verksamhetens beskaffenhet på ett sätt som skänker reell
konkurrensneutralitet.

De berörda bankgrupperna ställer sig avvisande till
förslaget att slopa specialregeln. Sparbanksföreningen anser att förslaget
innebär ett avsteg från principen om konkurrensneulral behandling av olika
institutsgrupper. Sparbanksstrukturen skUjer sig väsentUgt från övriga
bankinstituts. Det finns f, n, 231 enskUda sparbanker, vilka har att verka i
konkurrens med ett antal raer eller ramdre rikstäckande institut. Sparbankerna
är enligt sparbankslagen hänvisade tUl att bedriva sin verksamhet inom ett i
resp. regleraente geografiskt avgränsat verksarahetsoraråde. Detta innebär att
enskilda sparbanker inte har konkurrenternas möjligheter att slussa
inlåningsmedel från oraråden med låg kreditefterfrågan till områ-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 88

den
med hög sådan, vilket i sig borde vara ett samhällsintresse. Sparbanksstrukturen
innebär vidare att det stora flertalet sparbanker utgör alltför små enheter för
att de själva skall kunna bära kostnaderna för egna specialister inom
utlandsrörelsen, fond- och notariatverksamheten, företagskreditsidan etc. Av
samma skäl kan sparbankerna inte ta på sig enhandsengagemang i samma
utsträckning som konkurrenterna. En konkurrens på i realiteten lika vUlkor
fömtsätter således att man inom sparbanksrörelsen kan bygga upp för sparbankerna
gemensamma organisationer för att överbrygga nackdelarna av
sparbanksstrukturen. En sådan uppbyggnad av gemensamma organ har också skett.
Sparbankernas Bank är i detta sammanhang det självklart viktigaste. För en
utförligare belysning av Sparbankernas Banks betydelse som ekonomiskt centralorgan
för sparbankerna hänvisar föreningen tUl bankens eget remisssvar. Elt slopande
av specialreglema för Sparbankernas Bank vid beräkningen av likviditetskvot
skulle rycka undan gmnden för bankens verksamhet. Konsekvenserna av en sådan
åtgärd blir helt motsatta de av utredningen eftersträvade. Sparbankernas
möjligheter att konkurrera på lika villkor minskar. Utredningens förslag
innebär dessutom att sparbankernas möjligheter att tUlvarata stordriftsfördelar
inom väsentliga områden begränsas, vilket från samhällsekonomisk synpunkt inte
kan vara en Önskvärd konsekvens.

Sparbanksföreningen konstaterar att bankinstituten
under en lång följd av år förvärvat bostadsobUgationer med anledning av att
dessa fått inräknas bland de likvida tiUgångama vid beräkning av
likviditetskvot. Detta gör det enligt utredningen nödvändigt att i den för
övrigt förenklade lagtexten slå fast, att bostadsobligationer alltid skall få
räknas som likvida medel. Utredningen anför att en ändring på den punkten
skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser för bankinstitulen. Sparbankernas
Bank har självfaUet också utvecklat sin verksamhet raed hänsyn till de
speciella regler sora gällt för den. En ändring av dessa regler på det
genomgripande sätt sora föreslås skulle få ytterst allvarliga konsekvenser.
Utredningen borde även i detta fall ha dragit slutsatsen, att de nuvarande
reglerna raåste bibehållas. Föreningen anför vidare att utredningens antydan
att sparbanksrörelsen under år 1973 skuUe ha missbrukat specialregeln genom att
föredra placeringar i Sparbankernas Bank framför obligationsköp saknar all
grund. Enligt föreningen är ökningen av placeringar i centralbanken i huvudsak
gmndad på det faktum att banken, vid övergången till likviditetskvotskrav för
sparbanker, i fullt samförstånd med riksbanken skapade en förmånlig
inlåningsräkning föi sparbankerna i syfte att underlätta uppbyggnaden av deras
likviditet. Det är inte rimligt att som argument för slopande av specialregeln
anföra att Sparbankernas Banks och riksbankens ansträngningar att för bättra
sparbankernas likviditet rönt framgång.

Man
kan vidare enligt föreningen konstatera att varken ökningen un-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 89

der
år 1973 eller den absoluta storleken av Sparbankernas primärlikviditet på
något vis är anmärkningsvärda. Primärlikviditeten (i procent av förbindelsema)
ökade under året i föreningens statistikgrupp från 6,9 % till 8,8 %, vilket med
hänsyn tUl en ovanligt hög inlåningsökning och låg kreditefterfrågan inte
framstår som uppseendeväckande. Den faktiska utvecklingen visar också att
sparbanksrörelsen inte på något \'is missbrukat specialregeln. Vid utgången av
år 1973 hade Sparbankernas Bank en faktisk likviditetskvot på 61,2 %. De 74
större sparbankerna i föreningens statistikgrupp hade vid samma tidpunkt
tillsammans en likviditetskvot på 25,5 %. Om man tUlämpar en helhetssyn och
inbegriper Sparbankernas Bank i statistikgruppen och då renodlar Sparbankernas
Banks likvida medel i överensstämmelse med utredningsförslaget, skulle
totalkvoten ha varit 23,5 %. Om man som ytterligare exempel konstaterar att
sparbankerna har en "överlikviditet" på 5,5 % (25,5 20,0) och
betraktar den del av insättningarna i Sparbankernas Bank som är nödvändig för
att nå 20 % (1 248 mUj kr.) sora en avdragspost vid beräkningen av
Sparbankernas Banks likviditetskvot, ger det en kvot för Sparbankernas Bank på
46 %. Sparbanksföreningen frarahåller vidare att Sparbankernas Bank i vissa
avseenden fyller funktionen sora förraedlande länk raeUan sparbankerna och
myndigheterna och då i första hand riksbanken. Sparbankernas Bank har därvid
alltid lojalt följt ingångna överenskomraelser.

Sammanfattningsvis konstaterar sparbanksföreningen
att ett slopande av specialregeln inte kan få mer än rent marginella effekter
för den totala kreditvolymen i samhället. Förändringen kan från rent
kreditpolitiska utgångspunkter inte vara så angelägen att det motiverar de
synnerligen allvarliga konsekvenser den skulle få för Sparbankernas Bank och
sparbanksrörelsens raöjligheter att utgöra en konkurrenskraftig och balanserande
faktor på kreditmarknaden. Om riksbanken i ett åtstramningsläge ändå vUl
gardera sig för de teoretiska riskerna för ett missbruk av specialregeln och
förhindra en utlåningsökning från Sparbankernas Bank, kan detta ske på flera
sätt. Riksbanken kan utnyttja möjlighetema att införa ett tillfälligt
utiåningstak för Sparbankernas Bank eller fastställa ett högre
likviditetskvotstal för banken.

Enligt Sparbankernas Bank är de skäl som ligger
bakom den nuvarande specialregeln fortfarande gUtiga. Det av utredningen
angivna exemplet på hur nuvarande beräkningssätt kan begränsa effekten av ett
likviditetskrav på sparbankerna är teoretiskt riktigt men i praktiken felaktigt.
Exemplet förutsätter nämligen att Sparbankernas Bank skulle agera
likviditetsmässigt sora flertalet andra affärsbanker, dvs. hålla en
likviditetskvot i nära anslutning till den krävda kvoten. På gmnd av sin
ställning sora ekonoraiskt centralorgan har banken alltid strävat att hålla en
hög betalningsberedskap. Den genorasnittliga årliga likviditetskvoten har för
bankens del under de senaste 10 åren legat raellan 48,7 och

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 90

76,7
%. Endast vid tre månadsultimon sedan år 1960 har likviditetskvoten
understigit 40 %. Det har vid dessa tillfäUen varit fråga om extraordinära
likviditetspåfrestningar på sparbankerna, vUka avspeglat sig på bankens
likviditet. Det finns ingen anledning antaga att banken skulle frångå sin
nämnda likviditetspolitik så länge den har sin centralbanksfunktion att
fylla. Att utvecklingen vid en likviditetsökning i sparbankerna inte blir den
som utredningen i sitt teoretiska exempel skisserat belyses även av
utvecklingen under åren 19721973, dvs. de år då sparbankerna arbetat under
likviditetskvoter. Under dessa båda år ökade bankens inlåning från sparbankerna
med 1 725 milj. kr. och inlåningen från "andra kunder" med 616 milj.
kr, eUer totalt med 2 341 milj, kr. Samtidigt steg den direkta utlåningen tiU
"andra kunder" med 795 milj. kr. Även om ett likviditetskrav på 24 %
ställs på den del av inlåningsökningen, som koraraer från andra kunder, har
endast ett belopp om 370 milj. kr. av den från sparbankerna erhållna inlåningen
på 1 725 milj. kr. använts för utlåning. Detta belopp är en mycket begränsad
del av den "överlikviditet" i förhållande till ställda krav, som
sparbankerna redovisade vid det senaste årsskiftet. Det anförda utgör ett
exempel på Sparbankernas Banks likviditetsutjämnande funktion. Beträffande
påståendet att specialregeln skulle ge sparbankerna ett incitament att föredra
placeringar hos Sparbankernas Bank framför bl. a. statspapper framhålls att
sparbankerna under åren 19721973 haft att bygga upp sina likviditetskvoter
och att banken för att underlätta detta i samråd med riksbanken givit
sparbankerna vissa räntefavörer. Vid en bedömning av sparbankernas bidrag till
den statliga upplåningen måste också Sparbankernas Banks placeringar i statspapper
tagas med i bUden, Vid utgången av år 1972 utgjorde de 23 % av förbindelserna
och vid utgången av år 1973 50 %. Motsvarande del för affärsbankerna exkl.
Sparbankernas Bank var uppskattningsvis 14 % resp. 17 %. För att belysa
förslagets allvarliga konsekvenser för de båda centralinstituten ger banken
följande exempel. Enligt gällande beräkningsregler var bankens likviditetstal
den 31 december 1973 61,2% mot krävda 30%. Om utredningens förslag följs,
skulle likviditetskvoten i stället bli negaliv, 38,0 %, För att i det läget
uppnå de krav enligt likviditelskvotslagen som ställs på de s. k,
provinsbankerna eller 24 % skulle Sparbankernas Bank behöva öka sina likvida
tiUgångar med ca 785 milj, kr. Med hänsyn till sin centralbanksuppgift måsle
banken håUa en betryggande marginal mellan faktisk och krävd likviditetskvot.
Under en följd av år har denna marginal under normala förhållanden varit minst
20 %, Om marginalen halveras och kvoten sålunda blir 34 % kräver detla ett
likviditetstillskott på ca 915 mUj, kr. Vid ett ändrat beräkningssätt skulle
sålunda bänken i dagens läge behöva omvandla drygt 900 milj. kr. av sin
utlåning om totalt 1 625 milj. kr. till allmänheten till likvida tUlgångar. Det
bör då observeras att bankens utlåning är i hög grad koncentrerad

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 91

tUl
bostadssektorn. Av de av banken beviljade krediterna svarar utlåningen till
bostadsbyggandet för drygt 43 %, Det torde vara uppenbart att en sådan
omläggning raåste utsträckas under en lång följd av år, såvida inte
möjligheterna att fungera som bank skuUe försvinna. Banken framhåller att en
neddragning av utlåningen också leder till en kraftig räntabilitetsförsämring
för banken, I egenskap av ekonomiskt centralorgan för sparbankema måste
bankens betalningsberedskap vara hög. De "nya" likvida tUlgångarna
måste därför bli av relativt kortfristig natur med följd att avkastningen på de
tillkommande likvida tUlgångarna kan komma att ligga minst 2 % lägre än räntan
på utiåningen. Den årliga inkomstminskningen kan bli ca 18 milj, kr, vUket skaU
jämföras med att bankens vinst före skatter och avsättningar för år 1973 var
knappt 28 milj. kr. Bankens minskade möjligheter att tjäna som centralbank för
sparbankerna skulle i sin tur få en rad negativa konsekvenser. Banken pekar
härvid på att avsaknaden av gemensara kapacitet via centralinstitutet skulle
oraöjliggöra konsortieengagemang i vad avser bl. a. bostadsfinansieringen.
Avsaknaden av geraensararaa resurser via centralinstituten på rörelsesidan
(fond-, utlands- och företagskreditavdelningarna) försämrar vidare
sparbankernas konkurrensläge och kan medföra en splittring av sparbanksväsendet
som i hög grad kan snedvrida balansen inom banksektom.

I flera sararaanhang bl. a. i offentliga
utredningar har frarahållits behovet av orafattande enhandsengageraang på
kreditmarknaden. Detta torde vara ett av de skäl som bl, a, lett tiU
fusionsbUdningar både inora den privata affärsbankssektorn och hos de statliga
kreditinstituten. Ora sparbankerna för sarahällets bästa skall kunna följa raed
i denna utveckling, fordras antingen tillgången tUl geraensararaa resurser hos
de centrala instituten eller annars en raycket kraftig koncentrationsutveckling,
som skulle göra att tanken med sparbankernas lokala förankring kom att
förvanskas. Med hänvisning tiU det sagda avstyrker banken bestämt ett slopande
av specialregeln och framhåller att vad banken anfört i frågan i allt
väsentligt äger tillämpning också på Jordbrukets Bank, För att vid behov
motverka de nackdelar som skulle uppslå genom att nuvarande beräkningsregler
teoretiskt skulle reducera effekten av gentemot sparbankerna ställda
likviditetskvotskrav kan andra lösningar till-lämpas. Ett sätt är att
rUcsbanken, då en skärpning av likviditetskvotskravet för
sparbankerna/centralkassorna genomförs, samtidigt inför ett tillfälligt
utlåningstak för Sparbankernas Bank/Jordbmkets Bank, Avslutningsvis framhåller
banken att den i medvetande om sin uppgift som sparbankernas ekonoraiska centralorgan
alltid lojalt följt de intentioner de penningvårdande rayndigheterna visat i
vad avser kreditpolitikens till-lärapning. Det saknas anledning antaga att
banken i framtiden skulle handla på ett annat sätt. Banken påpekar också att
riksbanken har påverkat och i fortsättningen kan påverka sparbankerna i för
riksbanken

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 92

önskad
riktning via Sparbankernas Bank, En förutsättning härför är dock att banken kan
fylla sina centralbanksuppgifter gentemot sparbankerna.

Inte heller jordbrukskasseförbundet accepterar
utredningens synpunkt att skillnaderna mellan de olika bankinstituten har
suddats ut så att sparbankssektorn och jordbrukskasserörelsen genom
specialregeln har en konkurrensfördel som är oförenUg raed den
konkurrensneutralitet som den nya banklagstiftningen åsyftar. Utredningens
räkneexempel är inte realistiskt. Förbundet framhåller att Jordbrukets Banks
rörelse skiljer sig väsentligt från de vanliga affärsbankernas verksamhet
genom dess funktion som förvaltare av centralkassornas gemensamma likviditetsreserv.
Detta faktum medför helt andra och större krav på betalningsberedskapen hos
Jordbmkets Bank, Medan de egentliga affärsbankerna kan upprätthålla en
betryggande betalningsberedskap genom en likviditetskvot sora ligger några
procentenheter över de angivna kvolkraven, är ett motsvarande agerande helt
omöjligt för Jordbrukets Bank, Detta illustreras av att Jordbmkets Banks
faktiska genomsnittliga likviditetskvot under åren 19691973 var 68,3 % år
1969, 73,9 % år 1970, 81,9 % år 1971, 79,5 % år 1972 och 79,0 % år 1973. Den
faktiska kvoten ligger aUlså vanligen ca 2,5 gånger högre än kvolkravet om 30
%, Härav framgår att inlåningsökningen angivna år således inte medförde en
kreditexpansion hos Jordbmkets Bank av det slag som utredningens räkneexempel
antyder. Detta belyses också av ett i yttrandet redovisat diagram över bankens
utveckling. Av diagramraet fraragår att bankens totala inlåning under åren
19701973 ökade med 936 raUj, kr., varav 803 mUj. kr. utgjorde inlåning från
centralkassoma och 133 milj. kr. var inlåning från allmänheten. Om kvotkravet
är 30 %, skulle denna inlåningsexpansion raed utredningens resoneraang
raöjliggöra att utlåningen till allmänheten ökades med 655 mUj. kr. (0,7x936).
Men denna utiåning ökade i själva verket med endast 161 milj. kr., dvs, med
mindre än en fjärdedel av det enligt utredningens exempel möjliga beloppet.
Trots att den angivna tidsperioden omfattar två år (1969 och 1970) under vilka
rådde kreditrestriktioner av en hårdhetsgrad som torde vara svår att överträffa
i fraratiden, ökade Jordbmkets Banks likviditetskvot i stället för att minska.
Någon utlåningsexpansion i det pressade läget var det således aldrig fråga om.
Det finns ingen grundad anledning att tro att Jordbrukets Bank skulle kunna
agera likviditetsmässigt på ett annat sätt i framtiden. Beträffande
utredningens farhågor för att specialregeln skulle påverka centralkassorna alt
hellre placera sin likviditet hos Jordbrukets Bank än i statspapper framhåUer
förbundet att denna benägenhet hos centralkassorna torde kunna härledas ur den
kooperativa företagsformens idémässiga innehåll i fråga om inbördes
solidaritet och självhjälp. Jordbrukets Bank förvaltar hela rörelsens
gemensamraa likviditetsreserv. Det framstår som praktiskt och ekonoraiskt
riktigt att han-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 93

ken
handhar rörelsens placeringar i statspapper ra. ra. i stället för att tolv
regionbanker sysslar raed detta. Jordbrakets Banks statspappersinnehav är
betydande och utgjorde vid slutet av år 1973 86 % av dess inlåning från
centralkassorna. Sararaantaget för hela rörelsen utgjorde statspappersinnehavet
ca 14 % av förbindelserna vilket kan jämföras med 17 % för affärsbankema exkl.
Sparbankernas Bank. Mot bakgrund av rörelsens lagfästa uppgift att tUlgodose
jordbrukets kreditbehov är det inte rimligt att kräva en ökning av dess bidrag
till den statliga upplåningen. Ett slopande av specialregeln skulle få
aUvarliga konsekvenser för Jordbrukets Bank. Enligt nuvarande beräkningsregler
var dess likviditetskvot vid utgången av år 1973 82 % mot krävda 30 %. Med en
beräkning enligt utredningens förslag skulle kvoten i stället bli negativ (14
%). För att uppnå en likviditetskvot om 7080 %, vilket raot bakgrund av
bankens uppgift sora förvaltare av centralkassomas likviditetsreserv torde
vara nödvändigt, krävs sålunda att banken omvandlar ca 200 milj. kr. eller nära
två tredjedelar av sin utlåning till likvida medel. En sådan utveckling skuUe
drastiskt begränsa rörelsens raöjligheter att tillgodose de ökade behoven bl,
a, hos jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse av större krediter på en
hand. Vidare skulle banken få vidkännas en minskad räntemarginal, innebärande
minskade raöjligheter att fungera sora centralbank för kreditkassoma. Detta
skulle i hög grad försvaga rörelsens konkurrensförraåga. Det är enligt
förbundet svårt att finna några sarahällsekonoraiskt hållbara raotiv för en
sådan utveckling. Principen om konkurrensneutralitet får inte drivas utan
hänsynslagande till de skilda funktioner och huvuduppgifter oUka bankinstitut
har. Specialregeln har tUlkomrait raed tanke på den särskilda karaktär av
likviditetsutjämnande organ och dearinginstitut som de berörda bankerna har.
Dessa huvudfunktioner kvarstår oförändrade raen skulle bli avsevärt svårare
att uppfylla, ora specialregeln slopades, eftersora de båda bankemas
likviditetssituation i ett slag skulle bU starkt negativ. Riksbanken har
visserligen raöjlighet att lösa övergångsprobleraen för de båda bankerna genom
särskUda överenskoraraelser. Kvar står emellertid att dessa bankers möjlighet
att fullgöra sina huvuduppgifter på sikt avsevärt försvåras,

Jordbrukskasseförbundel anser det inte motiverat
att sora utredningen föreslagit vidga kretsen av institut sora kan
orafattas av kassakrav till att avse även sparbanker och centralkasssor. Förbundet
erinrar om vad kreditmarknadsutrednmgen anförde i denna fråga i det belänkande
som Ugger tUl grund för den nuvarande kreditpolitiska lagstifiningen. Nämnda
utrednmg påpekade att Sparbankemas Bank och Jordbmkets Bank är konstmerade sora
bankaktiebolag och att de därför kommer att liksora övriga affärsbanker kunna
inbegripas i förordnande om kassakvoter. Att dessutora föreskriva kassakvoter
för sparbankerna och centralkassoma, innebärande krav på raedelsbehållning i
riksban-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 94

ken,
skulle enligt utredningen införa ett nytt eleraent i dessas kassadispositioner.
Möjligen skulle frågan kunna resas, om medelsbehållning i riksbanken skulle
kunna ersättas av tillgodohavande i centralinstituten. Åtminstone så länge
kassakvoterna används endast som ett komplement tiU likviditetskvoterna
förelåg dock inte enligt utredningens mening tillräckliga skäl för att med de
komplikationer detta skulle medföra tillämpa kassakvoter för sparbanker och
centralkassor. Förbundet framhåller att vad kreditmarknadsutredningen sålunda
anförde fortfarande utgör goda skäl för att undanta centralkassor och
sparbanker från bestämraelser om kassakrav. Förbundet tillägger att sådana
bestämmelser sannolikt skulle få starkare räntabilitetsmässiga inverkningar på
centralkassorna än på t. ex. affärsbankerna.

Även sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank
hävdar att de kassakrav som kan komma i fråga för sparbanksrörelsen bör
regleras via krav på Sparbankernas Bank, De båda remissinstanserna
ifrågasätter, om en tillämpning av bestämmelser om kassakrav kan ha någon
kredit-reglerande effekt på flertalet sparbanker. Vidare understryks att de enskilda
sparbankerna räntabilitetsmässigt relativt sett skulle komraa att drabbas
hårdare än affärsbankerna.

Bankföreningen anser att det är angeläget att i
lagen anges att ränta raotsvarande diskontot alltid skall utgå på de raedel
sora bankerna håller i riksbanken till följd av kassakrav,

5.3
Utiåningsreglering

Remissinstansema accepterar i allmänhet
utredningens förslag att utlåningsreglering upptas i lagstiftningen som ett
extraordinärt kreditpolitiskt instmment. Statskontoret och bankinspektionen,
som uttryckligen tillstyrker förslaget, framhåller bl, a. att bestämmelserna
om utiåningsreglering eUer utiåningstak kan ses som en kodifiering av en redan
förekomraande praxis.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) anför bl, a, att
utlåningsreglering i flera av de västeuropeiska ländema blivit ett viktigt,
ibland dominerande inslag i kreditpolitiken. Erfarenheterna av detta
kreditpolitiska instrument visar att det på ett både snabbt och precist sätt
påverkar bankinstitutens utlåning och att dess effektivitet sannolikt beror på
att konstruktionen överensstämmer med bankernas intema styrmedel. Enligt
fullmäktiges mening är det väl motiverat att införa bestämmelser ora
utiåningsreglering i den kreditpolitiska lagstiftningen, Härigenora blir det
lättare att utnyttja instrumentet på ett tidigt stadium i en överhettningssituation.
Att bemästra svårigheterna genom överenskomraelser medför ofta att ingripandena
försenas, effekterna fördröjs och åtgärderna blir mer besvärande än om de
satts in i tid.

Sparbanksföreningen
delar utredningens uppfattning om utlåningsreg-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 95

leringens
för- och nackdelar och kan acceptera att utlåningstak tillämpas som
extraordinär åtgärd i ett inledningsskede av en kreditåtstramning. Föreningen
understryker dock att denna förra av reglering bör till-lämpas endast under
kortare perioder för att inte minska konkurrensmöjligheterna mellan
instituten, HSB, som tUlstyrker utredningens förslag i allt väsentligt, anser
det vara mycket angeläget att förordnande om utiåningsreglering, liksom ora
placeringsplikt och räntereglering, får utfärdas endast om synnerliga skäl
föreligger och att förordnande om utiånings- och räntereglering skall begränsas
till viss lid, högst ett år,

Jordbrukskasseförbundel vill inte motsätta sig att
utiåningsreglering införlivas bland de kreditpolitiska instruraent sora
riksbanken kan till-lärapa, Utiåningsreglering begränsar dock bankernas
handlingsförmåga mer än andra kreditpolitiska instrument, vilket drabbar
expanderande banker hårdare än övriga, eftersora bankernas relativa
konkurrenssituation fr>'ses till läget vid en viss tidpunkt. Vidare gäller
att banker med snabb omsättningshastighet på lånen torde drabbas mindre hårt av
ett förordnande ora utlåningstak än banker med långfristig utlåning. Med hänsyn
till att jordbmkskasserörelsen torde vara den bankinstitutsgrupp som expanderat
relativt sett starkast under det senaste decenniet och tUl att rörelsens
utlåning huvudsakligen är av långfristig natur drabbar utlå-ningsrcgleringens
bristande flexibilitet jordbrukskasserörelsens raedlemmar hårdare än
exerapelvis affärsbankernas kunder. Det torde inte vara raöjligt att i
lagtexten ange de nödvändiga differentieringar raellan bankinstitutsgrupperna
sora kan behövas vid tUlärapningen av utiånings-regleringen.
Jordbrukskasseförbundet heraställer emellertid att de anförda synpunkterna
beaktas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Bankföreningen framför starkt kritiska synpunkter
raot bl. a. utiåningsreglering sora kreditpolitiskt instruraent. Till skUlnad
från kassa-och likviditetskrav kan enligt bankföreningen utlåningsreglering,
emissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering inte användas utan att
väsentliga värden offras i marknadsekonorain genora instruraentens biverkningar.
I betänkandet saknas bl. a. försök att väga instmraentens skadeverkningar raot
de syften raedlen avses tjäna. I vissa fall är det av utredningen anförda
behovet av ett visst regleringsuistmment uppkommet som följd av en eller flera
av de övriga föreslagna regleringarna. De negativa verkningama sora
instmraenten skulle få ora de tUlärapades raåste därför saramanläggas och
ställas raot värdet av vart och ett av dera. Utfallet av en sådan prövning
torde enligt bankföreningens bedöraning ge vid handen att det aldrig torde
vara raotiverat att använda något av instraraenten annat än då
kreditraarknadens raöjligheter att fungera allvarligt har rubbats på grand av
yttre oraständigheter, t. ex. i ett allmänt ekonomiskt krisläge.

Bankföreningen understryker starkt de negativa
effekter av en utiåningsreglering som utredningen pekar på, bl. a. att
utlåningsreglering

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 96

sätter
konkurrensen mellan kreditinstituten ur spel och medför att kredilgivning
uppstår på en icke organiserad marknad utanför riksbankens kontroll. Till
skillnad från den kontinuerliga verkan som ligger i en med traditionella medel
åtstramande kreditpolitik, hur snabbt den än fortgår, saknas tillräckliga
möjligheter att med utlåningsreglering skilja mellan mer och mindre angelägna
kreditbehov. Den omedelbart försämrade kreditfördelningen sänker därmed
tillväxttakten i ekonomin. Såsom utredningen påpekar leder utlåningsreglering
till en utvidgning av den icke organiserade kreditmarknaden, som gör
regleringen ineffektiv även från stabiliseringssynpunkt. Bankföreningen anser
att detta sker relativt snabbt även vid kortvarig användning av instrumentet.
Särskilt vid upprepat införande startas en inlärningsprocess hos företag och
andra vilket ökar den grå marknadens styrka och betydelse. Detta i sin tur
undergräver basen för den fortsatta kreditpolitiken. För många låntagare förrycks
hela den finansiella planeringen och därraed en gmndval för bl. a,
investeringsverksamheten.

En annan nackdel med utlåningsreglering är enligt
bankföreningen att de mindre företagen drabbas oproportionerligt hårt av ett
drastiskt kreditstopp i förhållande till de större, vilka vanligen har högre
Ukviditet och alternativa lånemöjligheter. Vidare hämmas den långsiktiga
tillväxten i ekonomin av den ryckighet i penningpolitiken som blir följden av
att utlåningstak är en åtgärd som med nödvändighet präglas av diskontinuitet,
Sora erfarenheterna från England visar kan ett flitigt användande av
utlåningstak leda till minskad konkurrens raeUan bankema både vad gäller
inlåning och utlåning och därmed försämrad effektivitet hos kreditmarknaden.
En ytterligare nackdel med utlåningsreglering är att den kan allvarligt
försvåra för bankerna att infria ingångna, juridiskt bindande kreditavtal.
Sådana konsekvenser av kreditpolitiska åtgärder kan inte vara rimliga.
Bankföreningen anser att det måste vara en priraär uppgift för kreditpoliliken
att lUl det yttersta undvika ett instrument som medför sådana biverkningar och
som vid upprepad användning inte kan förväntas uppnå sitt syfte,

5.4
EmissionskontroU

Utredningens förslag i fråga om emissionskontroll
tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några
instanser, däribland AP-fonden och bankföreningen, har emeUertid kritiska
synpunkter på förslaget, I vissa andra remissyttranden framförs erinringar och
ändringsförslag, bl, a. i fråga om vilka lån som emissionskontrollen skall
omfatta.

Till de remissinstanser som tillstyrker
utredningsförslaget hör riksbanksfullmäktige (majoriteten), som erinrar om att
emissionskontroll, baserad på en överenskoraraelse mellan riksbanken och
affärsbankerna.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 97

har
tillämpats för obligations- och föriagslån sedan år 1952. Förhållandena på
kapitalmarknaden, vUka kan väntas bestå under överskådlig tid, är sådana att om
riksbanken inte fyllde den funktion den nu gör sora bl. a, samordnande organ,
turordning och eraissionsvolyra inte skulle koraraa att bestämmas av spelet på
en fri marknad. Det kunde tänkas att uppgiften övertogs av två eller tre i
eraissionsverksaraheten engagerade banker eller raera sannolikt att den
övergick tUl den dorainerande placeraren, allraänna pensionsfonden. Enligt
fullraäktiges raening bör också den av utredningen föreslagna vidgade
kontrollraöjUgheten genoraföras som innebär att bankernas lån i försäkrings-
och pensionsinrättningarna förs in under kontrollen. Det kan inte vara
tillfredsställande att kontrollen skaU kunna tillärapas på kapitalflödet från
försäk-rrags- och pensionsinrättningarna till de slutliga låntagarna, ora
för-raedlingen går över kreditaktiebolagen, raen inte ora de kanaliseras genora
bankerna och kapitalraarknadsinstitutens raedel används för att finansiera
bankutiåning.

Sparbanksföreningen understryker den praktiska
betydelse reversupplåning har för bl. a, SPINTAB, när det gäller att på ett
för kunderna sraidigt och effektivt sätt upprätthålla en jämn och hög kapacitet
beträffande avlyft från byggnadskrediliv. Föreningen förutsätter att emissionskontrollen
inte tillämpas på ett sådant sätt att denna angelägna verksarahet försvåras.

AP-fonden fraraför vissa kritiska synpunkter i
fråga om en emissionskontroll och anser att en sådan kontroll är ägnad att
inge betänkligheter. Vad gäller s. k. raasspapper, dvs, obUgationer och
förlagslån, har dock sådan kontroll tUlärapats sedan länge i vårt land, vilket
kan raotivera att eraissionskontroll beträffande raasspapper hänförs till en
perraanent lagstiftning, Fondstyrelsema understryker starkt, att det
förhållandet att ett kreditpoUtiskt raedel behandlas i en perraanent
lagstiftnrag självfallet inte får innebära att raedlet perraanent skall
användas, Eraissionskontroll av andra skuldebrev än raasspapper, dvs, frärast
reverslån, är enligt fondstyrelsernas raening ett kreditpoUtiskt raedel sora
endast bör tUlgripas ora synnerligen starka skäl föreUgger. Ora
eraissionskontroll skulle tillgripas för alla skuldebrev, utgivna av
kreditinstitut, skuUe detta innebära att den av statsraaktema åsyftade
handlingsfriheten för fondstyrelserna blev Ulusorisk. I den raån en
lagstiftning ora eraissionskontroll av andra skuldebrev än raasspapper över
huvud kan anses önskvärd, bör en sådan kontroll hänskjutas tUl lagstiftningen
rörande de extraordinära kreditpolitiska raedlen.

Bankföreningen ställer sig avvisande tUl
utredningens förslag om emissionskontroU, i varje fall som ett norraalt raslag
i kreditpolitiken. Förenragen anför bl. a, att det naturligtvis inte är så att
det skulle existera ett efterfrågeöverskott på långfristig kredit sora skulle
raotivera en konttoU för att bringa ordning bland eraissionema. Tvärtora är
överskot- 7
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 98

tet
förorsakat av att en eraissionskontroll införts. Närmare bestämt är det den
raed konttollen förbundna ränteregleringen sora priraärt orsakat kö-bUdningen.
Om räntebUdningen släpptes fri skulle det sålunda inte finnas någon kö kvar att
reglera, eftersora kreditutbudet skulle bli lika stort sora efterfrågan,
Eraissionskontrollen är sålunda ett instruraent för reglering av räntan på
långfristigt kapital tUl förmån för frärast bostadssektorn. Med hänsyn tUl de
verkningar sora prioriterragar medför på kreditallokeringen och tillväxten
anser bankföreningen det synnerligen angeläget att denna reglering upphör. Ett
slopande av emissionskontrollen är särskilt angeläget med hänsyn till behovet
i näringslivet att kunna planera den långfristiga finansieringen av
investeringsverksamheten. Osäkerhet härvicUag hämmar utbyggnaden och förnyelsen
av produktionsapparaten. Detta inverkar raenligt på den ekonoraiska
frarastegs-takten, vUket i sin tur på sikt inskränker kapitalraarknadens
tUlväxt.

Bankföreningen anser det vara orimligt att
bostadspolitiken skall tUl-låtas sätta hela kapitalraarknadens funktion ur spel
i dessa avseenden och förhindra utvecklbigen av raarknadens potential, sora i
Sverige är betydande, Eraissionskontrollen raåste av dessa skäl avvisas sora
ett norraalt inslag i kreditpolitUcen, önskeraålet att trygga de prioriterade
sektorernas kreditbehov bör liksora hittUls i fortsättningen fullt ut kunna
lösas genom överenskoraraelser raeUan staten och kreditinstituten,

Eraissionskontrollen
bör enligt bankföreningens mening kunna ersättas av den återhållsamhet raed
hänsyn tUl raarknadsläget sora bankerna raåste utöva vid förraedling av
eraissioner. Vidare leder den nuvarande regleringen av ränta och andra
eraissionsviUkor till en likriktning av dessa vUlkor, som är olyckUg både från
jämviktssynpunkt och kreditför-delningssynpunkt. Ökad differentiering av
vUlkoren efter låntagare, säkerheter, låneändaraål etc, skulle leda tUl en
bättte järavikt raeUan utbud och efterfrågan på kapitalraarknaden. Utbudet av
kapital skulle öka samtidigt som efterfrågan skuUe faUa bort från vissa
företag, sora på en reglerad marknad kan låna tUl vUlkor som ej är
inarknadsmässiga. En sådan differentiering skulle inte behöva innebära någon
långsiktig höjning av den genorasnittliga räntenivån, utan enbart
differentieringen i sig skulle ge bättre balans på marknaden. Differentieringen
skulle också leda tUl en samhällsekonomiskt effektivare resursfördehiing. Bl.
a. försvåras f. n, den långfristiga kreditgivningen tUl pionjärbetonade och
riskfyUda projekt genora att räntesättningen inte kan anpassas efter riskema.
På en reglerad raarknad går krediterna huvudsakligen tUl de säkra raen kanske
mindre räntabla projekten, Kredilförsörjningen tiU prioriterade oraråden
försvåras genora en marknadsmässigt sett för låg räntenivå, vUket nuvarande
svårigheter på bostadsobligationsmarknaden visar. En ytterligare nackdel med
reglering av utiåningsvUlkoren är att kreditförmedlingen utanför den ordinarie
marknaden ökar. Bankföreningen anför vidare att utredningens förslag innebär en
avse-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 99

värd
utökning av emissionskonttoUens användningsområde jämfört raed nuvarande lag.
Sålunda skall enligt förslaget emissionskontroll kunna orafatta bl, a,
konvertibla obligationer, vinstandelslån och obligationer raed warrants, trots
att dessa kapitalanskaffningsinstmraent för företagen närraast är att
järastäUa raed aktier, "Andra skuldebrev" innefattar enligt ordalagen
även bankers raotböcker. Detta kan naturligtvis inte vara avsett. Bevis, sora
bank utfärdar inora ramen för sin inlåningsverk-sarahet, bör ej kunna orafattas
av eraissionskonttoll. Att bankernas refinansieringslån i AP-fonden skulle
orafattas av eraissionskontroll riraraar ej med principema för
återlånesystemet. Bankföreningen anser att den föreslagna utökningen av
eraissionskonttoll skuUe raedföra så stora nackdelar i olika avseenden att
orafattningen bör begränsas på sararaa sätt sora i nuvarande lag ora
räntereglering och eraissionskontroll.

Frågan
ora vUka lån sora skall orafattas av eraissionskontroll enligt den föreslagna
lagen tas upp av flera reraissinstanser. Försäkringsbolagens riksförbund anför
att utredningens avsikt inte torde ha varit att eraissionskontrollen skall
orafatta även försäkringsbolagens reversutiå-nrag, vilket synes ha blivit
fallet genora lagtextens utforraning. Förbundet herastäUer därför att
lagtexten ändras så att det klart fraragår att försäkringsbolagens
reversutlåning inte orafattas av bestäraraelsen ora eraissionskontroll.
Jordbrukskasseförbundet instäraraer i utredningens uppfattning att det kan
vara riraligt att eraissionskontroUen orafattar den typ av upplåning sora
uttedningen angett, bl. a. bankinstitutens upplåning i förra av reverslån eller
andra skuldförbuiddser, exerapelvis bankers upplåning i AP-fonden för
refinansiering av exportkrediter. Det kan eraeUertid ifrågasättas, ora inte
eraissionskonttoUen genora den föreslagna lagtexten blir raer omfattande än
vad utredningen avsett. Enligt ordalydelsen i lagtexten skulle exempelvis
jordbmkskassas reverslån i egen fastighet omfattas av emissionskontrollen,
vilket kan fömtsättas inte vara avsikten. Stadshypolekskassan har inget att
erinra mot den föreslagna bestäraraelsen ora eraissionskontroll i den raån
utredningen raed reverslån sora tas upp av hypoteksinstitut åsyftar endast
reverslån som substitut för obligationslån. EraissionskontroUen kan däremot
rimligtvis inte få avse sådana kortfristiga lån som regelmässigt erfordras i
sladshypotekskassans löpande rörelse, I vissa lägen måste nämligen kortfristiga
krediter tas upp för att förskottera utlånrag i avbidan på att likvider
inflyter för obUgationsförsäljningar eller för att överbrygga likviditetssvårigheter
vid exempelvis konverteringar eller liknande situationer,

5.5
Allmän placeringsplikt

Utredningens förslag i fråga ora placermgsplUct har
fått ett blandat raottagande under reraissbehandlingen. Förslaget beträffande
den all-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 lOO

manna
placeringsplikten godtas i stort sett av de flesta remissinstanserna. En
mindre gmpp remissinstanser, bl, a, industriförbundet och
jordbrukskasseförbundel, anser som tidigare redovisats att frågan om
placeringsplikt över huvud taget bör uppskjutas i avvaktan på
kapital-marknadsutredningens betänkande, även ora beslut dessförinnan skulle
fattas om en ny lagstiftning om kreditpoliiiska medel. Olika synpunkter
redovisas av flera remissinstanser i vissa frågor sora har saraband raed
förslaget ora placeringsplikt, bl. a, i fråga ora vad sora skall räknas in
bland prioriterade placeringar,

Utrednragens förslag om en allmän placeringsplikt
tiUstyrks av bl, a, statskontoret, konjunkturinstitutet, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, bosladsstyrelsen, bosladsfinansieringsutredningen,
delegationen för bostadsfinansiering, riksbanksfullmäktige (raajoriteten),
riksgäldsfullmäkiige (raajoriteten), LO, TCO, Sparbankernas Bank, sparbanksföreningen,
Folksam, HSB, Riksbyggen och SABO.

Statskontoret berör den kreditpoUtiska
lagstiftningens betydelse beträffande kreditförsörjnragen för
bostadsbyggandet. Både den totala omfattningen av byggandet och dess lokala
och tidsmässiga fördelning är detaljplanerad av samhälleliga organ. För att
inte planema skaU rubbas av finansieUa problem krävs att kreditförsörjningen är
tryggad särat att krediterna är tUlgängUga vid de tidpunkter sora de fysiska
planerna förutsätter. Statskontoret bittäder utredningens ståndpunkt att
frågor av denna karaktär även i fortsättningen bör lösas genora förhandlingar
med bankinstitulen raen att möjlighet skall finnas att tiUämpa lagregler i situationer,
där förhandUngar inte leder till önskvärt resultat. EnUgt statskontoret finns
inga skäl att förmoda att lagförslaget får några genomgripande organisatoriska
konsekvenser. Statskontoret påpekar dock att den föreslagna lagstiftningen kan
komraa att raedföra en uppgiftsomfördelning meUan riksbanken och delegationen
för bostadsfinansiering, när det gäller förhandlingar raed bankinstituten ora
bostadskreditgivning. Dessa förhandlingar har tidigare förts av delegationen
för bostadsfinansiering. När riksbanken berayndigas att utfärda föreskrifter
ora placeringsplikt finns skäl att närraare pröva uppgiftsfördelningen meUan
delegationen och riksbanken. Bostadsfinansieringsutredningen (majoriteten)
anför bl, a, att bostadssektom har stora finansieringsbehov och därmed väger
tungt på kreditmarknaden. Samtidigt är det av största betydelse för
bostadsförsörjningen och för en rationeU bostadsproduktion att finansieringen
fungerar smidigt. Kapitalförsörjningen tiU bostadsproduktionen har i viss raån
haft en särställning i kreditpolitiken. Utredningen understryker vikten av att
denna prioritering blir bestående. Genora överenskommelser meUan delegationen
för bostadsfinansiering och bankväsendet fungerar numera
byggnadskreditgivningen på ett acceptabelt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 lOi

sätt.
Däremot är eftersläpningen i avlyften av kreditiven tUl långa lån ett stort
problera. Balanserna är besvärande stora, och från flera håll har raan
understrukit att åtgärder måste vidtas för att man skall kunna tUlgodose
bostadssektorns kapitalbehov. Med hänsyn till att bostadsproduktionen i
särskUt hög grad är planerad och styrd genora beslut från statsmaktemas sida
finns inte anledning att styra verksaraheten genom begränsningar i kreditgivningen.
Man kan i stäUet kräva att kapitalflödet skaU fungera och att låneärendena
skall få en snabb behandling i fråga ora såväl byggnadskreditiv som avlyften
tUl slutliga lån. Att döma av utvecklmgen under senare tid förefaller det sora
ora kapitalraarknaden inte har en tUlräcklig kapadtet för att svara raot
bostadsfinansieringens behov. Det är därför angeläget att, på det sätt sora
utredningsförslaget innebär, kravet understryks på att även bankinstituten
raedverkar i den långa bostadsfinansieringen, Bostadssektom berörs fraraför
allt av förslaget i fråga ora likviditetsregler, indirekt i fråga ora värderingen
av obligationer särat i speciellt hög grad i fråga ora aUraän placeringsplikt
och särskUd placeringsplikt. Bostadsfinansieringsutredningen instämmer i allt
väsentiigt i de bedömningar i fråga ora bostadssektorn sora finns i betänkandet
särat tiUstyrker förslagen i dessa delar.

Delegationen för bostadsfinansiering anser att
systeraet raed överenskoraraelser ora bostadsbyggnadskreditgivningen i stort
sett har fungerat tiUfredsstäUande och att bostadsbyggandets försörjning med
byggnadskrediter även fraradeles i första hand bör säkerställas genora sådana
överenskoraraelser. Bankernas skyldighet att raedverka vid denna
kredit-givnrag, när överenskoraraelser inte kan uppnås, behöver emeUertid faststäUas.
Delegationen tUlstyrker därför att denna skylcUghet koramer till uttryck i den
kreditpolitiska lagstiftningen. De senaste årens utveckling av
bostadsbyggandets långfristiga finansiering har visat att tUlräcklig raedverkan
från bankinstitutens sida i detta avseende inte kunnat nås utan
överenskoraraelser. Delegationen anser att det påbörjade systeraet med
överenskommelser bör utvecklas och att sådana i första hand bör koraraa i fråga
sora raedel för att lösa problemen med att förse bostadsbyggandet med
erforderliga långfristiga krediter. Erfarenhetema från överläggningarna med
affärsbankema under åren 1972 och 1973 ora deras bidrag tiU den långa
bostadsfinansieringen tyder eraellertid på att svårighetema att uppnå sådana
överenskoraraelser av olika skäl kan bli större än när det gäUt att nå
överenskoraraelser ora den kortfristiga kreditgivnmgen tiU bostadsbyggandet.
En skärpnmg av likviditetskvotskraven kan ibland frarastå sora ett olärapligt
raedel för att få tUl stånd de av samhäUet önskade placeruigama i
bostadsobligationer. Saratiiga bankinstituts skyldighet att bidra tUl den
långfristiga bostadsfinansieringen bör därför slås fast. Delegationen
tiUstyrker sålunda utredningens förslag ora allraän placeringsplikt
beträffande den långfristiga bostadsfinansieringen för samtliga bank- och
försäkringsinstitut.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 102

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) frarahåUer bl.
a. att orasorgen om bostadsbyggandets finansiering sedan länge intagit en
raycket stor plats inom kreditpolitUcen. Det gäller att uppnå dels att
bostadsfinansieringens anspråk på långfristig kredit tryggas, dels att den
löpande finansieringen av bostadsbyggandet löper stömingsfritt och på ett
sådant sätt att varje enskUt projekt i bostadsbyggnadsprogrammen får sina
byggnadskrediter vid läraplig tidpunkt. Bostadsfinansieringen liksom
statsupplåningen är en prioriterad sektor på kreditmarknaden. Detta har bl. a.
komrait tUl uttryck i de nu gäUande
placeringskvotsbestäraraelsema.Till-lämpnuigsområdet för dessa orafattar
eraellertid enbart vad sora tidigare betraktades sora kapitalraarknadsinstitut,
näraUgen allmänna pensionsfonden, försäkringsbolagen, postbanken och
sparbankerna. Utbudet av långfristigt kapital från dessa institut har emeUertid
inte varit tilh°äckligt för att tillgodose de anspråk sora har uppkomrait. Det
har framstått som nödvändigt att låta även affärsbankerna bidra tUl framför aUt
bostadsbyggandets finansiering, FuUmäktige erinrar bl, a. om den överenskoraraelse
sora träffades soraraaren 1973 angående bankinstitutens förvärv av
bostadsobligationer.

Bostadsbyggandets nivå synes koraraa att rainska
något under kora-mande år vilket torde raedföra en något lugnare utveckling av
dess upplåningsbehov, EnUgt riksbanksfuUraäktiges raenmg är det dock inte realistiskt
att räkna raed att den raycket besvärande bristen på långfristigt kapital
skulle koraraa att försvinna. Även ora bostadsbyggandet volymmässigt sett koraraer
att minska torde kostnadsstegringar, en förskjutning från flerfamUjshus tiU
sraåhus särat en utvidgning av prioriteringsområdet från enbart nybyggda
lägenheter tiU även s, k, bostadskomplement och ombyggnad att medföra mycket
stora upplåningsbehov även i fraratiden, HärtUl koramer att det statiiga
upplåningsbehovet har fått tidigare oanade dimensioner. Samtidigt med denna
fortsatt ökade efterfrågan på långfristigt kapital från de prioriterade
sektorerna koraraer aUraänna pensionsfondens placeringsbehov att växa i en
lägre takt än vad sora hittUls varit faUet, Fullraäktige anser därför att det
även framdeles koramer att vara nödvändigt att affärsbankerna deltar i denna
långfristiga finansiering,

Saratidigt som försäkringsbolagens och aUmänna
pensionsfondens samlade placeringstUlväxt snarast komraer att avta, finns det
enligt riks-banksfullraäktige en tendens tUl en mycket snabb fortsatt expansion
av bankernas omslutning. Detta sammanhänger framför allt med aUmänhetens
utpräglade preferens för att håUa sina finansieUa tUlgångar i banktiUgodohavanden.
Det skulle kunna hävdas att en högre räntenivå på obUgationer och en påtagUg
differens mellan obligationsräntan och räntan på bankinlåning skuUe kirana
medföra en ändrad preferens-straktur hos aUmänheten och också göra obligationer
mer attraktiva som placeringsobjekt för bankema.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 103

En räntehöjnings effektivitet för att uppnå en
överflyttning av raedel tUl kapitalraarknaden är eraeUertid ytterst osäker. En
politik sora helt förUtade sig på ränteanpassning för att tUlgodose de
prioriterade långfristiga kreditbehoven riskerar att överanstränga
ränteuistruraentet och också att korama i konflikt raed andra raål för den
ekonoraiska politiken. Även fraradeles koraraer det därför att finnas ett
behov av att låta bankerna delta i den långfristiga finansieringen,
Fullraäktige understryker därför starkt vikten av att den av utredningen
föreslagna utvidgningen av den allraänna placeringsplikten koraraer tUl stånd.

HSB anför att bostadsförsörjningens finansiering är
en fråga av utpräglad politisk betydelse med stora sodala effekter som följd.
Finansieringsproblemen har också allt raer korarait att orafatta även
bostads-korapleraenten, dvs, anordningar, anläggningar och byggnader sora för
olika ändaraål gemensamt betjänar de boende i en eller flera fastigheter, HSB
finner det angeläget att genora ändring i lagtexten eller på annat sätt
säkerstäUs att å ena sidan riksdagens och regeringens och å andra sidan
riksbankens stäUningstaganden beträffande prioritering för
bo-stadsfinansieringsändaraål sker i sarastäraraighet,

Riksbyggen anser att det är ytterst väsentligt att
prioriteringen blir bestående. Det väsentliga från bostadsbyggnadssynpunkt är
att kapitaltillgången för kreditiv och långfristiga lån är garanterad i varje
situation, vilket ger trygghet i planeringen och lägsta raöjliga kapitalkostnad
för den färdiga produkten. De av utredningen föreslagna åtgärderna torde i allt
väsentligt raedföra bättre förhållanden i detta avseende för bostadsbyggandets
del. De ger dock inte alla de fördelar sora en totalfinansiering skulle ge. De
föreslagna åtgärderna kan därför inte åberopas sora skäl för att inte
genoraföra en totalfinansiering av bostadsbyggandet, I awaktan på en sådan
tillstyrker Riksbyggen det fraralagda förslaget beträffande
bostadsfinansieringens ordnande,

SABO frarahåller att försörjningen raed krediter
under byggnadstiden har fungerat avsevärt bättre än vad sora varit fallet raed de
s. k. långa lånen. Även i fråga om byggnadskrediter har eraellertid störande
svårigheter förekorarait. Dessa har ibland varit raycket svårbemästrade för de
byggande företagen. När det gäller de s, k, långa lånen har förhållandena
tidvis varit ur bostadsbyggarnas synpunkt helt oacceptabla. Så var t. ex.
fallet under år 1969, Därefter inträdde en förbättring som emellertid under år
1972 förbyttes i en försämring med resultat att situationen under första
halvåret 1973 var besvärligare än någon gång tidigare. SABO, som följt
utvecklingen genom nära kontakt raed sina raedleras-företag, har inte kunnat
undgå att raärka viss ovilja från kreditinstitutens sida när det gäller
raedverkan raed att förse bostadsbyggandet raed långfristiga lån. SABO
instäraraer i utredningens uppfattning att bostadsbyggandets kreditbehov är en
direkt följd av rayndighetemas beslut beträffande bostadsbyggandets omfattning
och dess lokala och tidsmässiga

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 104

fördelning.
För att inte besluten skall kullkastas eller motverkas på gmnd av
kreditsvårigheter krävs att bostadsbyggandets försörjning raed byggnadskrediter
är tryggad särat att dessa krediter finns tUlgängliga vid de tidpunkter som
produktionsplanerna fömtsätter. Vidare krävs att raedel för s, k, långa lån
finns tillgängliga så att avlyft kan ske i den orafattning och vid de
tidpunkter sora ur produktionssynpunkt är naturligt, SABO kan instäraraa i
utredningens gmndsyn att bostadsbyggandets kreditbehov bÖr kunna tillgodoses
utan att fuUraaktslagen behöver till-lärapas, dvs, att överenskommelser skall
kunna ske mellan statsraaktema och bankinstituten. Erfarenheterna från år 1973
sora å ena sidan innebar att det var lätt att låna pengar i affärsbankerna,
även pengar till finansiering av sraåhus som byggdes utan statliga lån, medan
det å andra sidan var så gott som omöjligt att få affärsbankernas medverkan i
den långfristiga finansieringen av det slatsbelänade flerfamiljshusbyggandet
visar emeUertid att den föreslagna samordningen och översynen av den
kreditpolitiska lagstiftningen är nödvändig,

SPINTAB ansluter sig tUl uttedningens uppfattning
att resursskapan-det för den långa kreditgivningen i vårt folkhushåll f, n,
utgör en uppgift inte blott för de traditionella kapitalmarknadsinstituten
(försäkringsin-rättnuigar, hypoteksinstitut, kreditbolag) utan också för
bankinstituten. Den tekniska formen för överföring av kapital från dels
försäkringsin-rättnmgar, dels banker till de slutUga låntagarna kan i större
utsträckning än vad traditionellt varit faUet ta sig uttryck i obligationsköp
i de särskilda kapitalfördelningsinstituten av typen hypoteksinrättningar och
kreditaktiebolag, Transformeringen tUl långfristiga bostadslån via obligationsköp
utgör en påfrestning på bankernas räntabilitet, särskilt i tider då
inlåningskostnaderna ökar. Vid diskontohöjningar har traditionellt den alldeles
övervägande delen av inlåningsräntorna höjts, raedan räntoma på de
obligationer bankema haft i sina portföljer har varit fasta, vUket raedfört
marguialininskningar. Sparbankema är särskUt känsliga för sådana
marginalminskningar eftersom de fortfarande innehar en stor volym
bostadsbottenlån med relativt låg ränta.

Bostadskreditema utgör enligt SPINTAB f, n, en så
betydande del av den totala kreditgivningen i folkhushållet att det är
oraöjligt att föreställa sig en smidigt fungerande kreditmarknad så länge inte
marknaden för långa bostadskrediter fungerar mera friktionsfritt än under de senaste
decenniema. Bakgranden till att bostadskrediterna spelar så mycket större roll
på den totala kreditraarknaden än vad bostadsinvesteringarna gör på den totala
investeringsraarknaden är givetvis dels den låga insatsen av eget kapital på
bostadsförvaltningens oraråde, dels de långa araorteringstider för bostadslån
sora fraratvingats raed hänsyn till bostadskostnadernas genoragripande
betydelse i de enskilda hushållens ekonomi, dels slutiigen den oriraliga
eftersläpningen vid omläggningen av produktionskrediter till slutliga lån på
vissa delar av bostadskreditmark-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 105

nåden.
SPINTAB påpekar att det dock inte kan betraktas sora självfallet att det i
fraratiden vid aUa tillfäUen blir just bostadskreditema sora behöver ett sarahäUeligt
stöd för att på kreditmarknaden kunna hävda sig i den raarknadsmässiga
konkurrensen raed andra kreditsökande.

Förslaget om en allmän placeringsplikt avstyrks
helt av bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Kritiska
synpunkter på förslaget framförs också av jordbrukskasseförbundet, som i första
hand hemställer att frågan uppskjuts i awaktan på kapitalmarknadsutredningens
betänkande.

Bankföreningen anser att den brist på långfristigt
kapital sora ligger tUl gmnd för förslaget är orsakad av eraissionskontrollen.
Det behov att kunna tillärapa regler ora placeringsplikt sora utredningen anser
föreligga är sålunda en följd av denna konttoll. Utredningens uttalande att
placeringsplikt skall tillärapas endast i speciella situationer, då svårigheter
att tiUgodose bostadsbyggandets långfristiga finansiering inte kan lösas på
annat sätt, frärast genora överenskoraraelser, synes ge ett aUtför stort
utryrarae för användning av instmraentet. Ora bankföreningens förslag ora
slopande av eraissionskonttoU beaktas, skulle sådana situationer aldrig
uppkoraraa annat än i krislägen. De redovisade biverkning-ama av
placeringsplikt utgör därför även arguraent för ett slopande av
emissionskontrollen.

Enligt bankföreningen är
sådana förvärv av bostadsobUgationer eller långfristiga statsobligationer, som
bankema kan tvingas till genora placeringsplikt, i princip oförenliga raed
deras kapitalstmktur som utgör basen för bankverksamheten. Bankemas kapital
består tUl helt övervägande del av inlåningsraedd av formellt kortfristig
natur till rörlig ränta. Dessa medel kan inte annat än tiU en raindre del
placeras i långfristiga värdepapper raed bunden ränta utan att bankemas
normala kundkrets på såväl inlånings- sora utiånmgssidan blir lidande. Utvecklingen
under senare år har inneburit att bankema genora kreditpolitiken tvingats
placera en allt större del av sitt kapital i långfristiga stats- och
bostadsobligationer. Saratidigt raåste de raindre och raedelstora företagens
ökade kort- och raedelfristiga kreditbehov tiUgodoses genora särskUt
tillskapade kreditaktiebolag raed specialiserad kredilgivning. Dessa
kreditinstitut har finansierat sin verksarahet i AP-fonden och andra kapitalmarknadsinstitut.
Bankföreningen anser att det vore en rationellare arbetsfördelning på
kreditraarknaden, ora i första hand bankernas kreditkapacitet utnyttjades för
den kort- och medellånga kreditgivnmgen i stället för att tUl stor del behöva
bindas i obUgationsplaceringar, Inte rainst bankemas utbyggda kontorsnät och
övriga kreditorganisation talar för detta. Med en sådan ordnmg slculle det
långfristiga sparandet i AP-fonden och försäkringsbolagen i ökad grad
friställas för statens och bostadssektorns långfristiga lånebehov. Omfattande
obligationsinnehav kan medföra aUvarliga problem för bankerna, vilket enligt
bankför-

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 106

eningens
uppfattning utgör ett starkt motiv för att bankerna inte bör åläggas placermgar
sora är oförenUga raed deras verksarahetsinriktning och stmktur. Bankföreningen
anser det ekonomiskt osunt att söka lösa probleraen genora att införa
raöjUgheter att bokföra obligationerna tUl ett högre värde än verkliga värdet
och avvisar därför förslaget om ändring i banklagstiftningen.

Bankföreningen ställer sig av anförda skäl negativ
tiU en allmän placeringsplikt. Ora rayndighetema anser att i visst,
exceptionellt läge en allraän placeringsplikt är oundgängligen nödvändig,
raåste den enligt bankföreningens mening ges en annan och mer begränsad utformning
jämfört med utredningens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför bl, a,
att när det gäller placeringsplikt och räntereglering raåste utredningen
uppenbariigen ha accepterat att Sverige koramer att ha permanenta
bostadsfinansieringsproblem. Förbundet kan emeUertid ej instämma häri. Mot
dessa problem bör andra åtgärder tUlgripas och de näranda kreditpolitiska raedlen
bör därför betraktas sora exttaordinära, I själva verket torde inte heller
utredningen anse att placeringsplikt och räntereglering är naturliga raedel
att tillgripa. I förslagets 3 § anges att förordnande ora dylika åtgärder får
utfärdas endast ora synnerUga skäl föreligger. Det understryks i betänkandet
att innebörden härav inte är avsedd att avvika från nu gäUande lagstiftningskriterier.
Förbundet konstaterar dock att det i 12 § sägs att riksbanken får lärana
föreskrift ora placeringsplikt "för att underlätta bostadsförsörjningens
finansiering eUer den långfristiga statsupplåningen", vilket avsevärt
uppluckrar innebörden av synnerliga skäl enligt 3 §. Det bör klargöras att en
saramanställning av 3 och 12 §§ inte får tolkas så att lagen kan sättas i kraft
även i situationer, som i själva verket inte är uttalat krisbetonade.

Enligt förbundet är det otvivelaktigt så att bostadsbyggandet
i sig skall fylla en väsentlig social funktion. Försäkring och därraed sararaanhängande
betydande sparande har eraellertid också en viktig social funktion att fylla.
Försäkring har att skydda såväl enskUdas som företags ekonomi och därigenora
utgöra en grund för individernas sociala trygghet, I konsekvens härraed skall
försäkringsrörelsen till alla delar inkl. kapitalförvaltningen handhas på
ett för försäkrings-tagama ekonoraiskt tUlfredsställande sätt. Även ora
försäkringsbolagen traditioneUt placerar betydande belopp i bostadsraarknaden
är det därför i hög grad orättvist och felaktigt att låta de raedborgare, sora
valt att spara i försäkring, i en eller annan förra subventionera denna raarknad
genom otUlfredsstäUande lånevillkor. En dylik dold subvention medför dessutom
en missvisande kostnadsfördelning, vilket alltid ökar riskema för ett felaktigt
bedrivande av den verksamhet sora inte behöver visa sina rätta kostnader. I
den raån subventioner bedöras ändamålsenliga bör sådana lämnas öppet över
statsbudgeten. Vad nu sagts om

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 107

den
berörda delen av lagstiftningen visar att utredningens huvudsyfte ej varit av
kreditpolitisk natur utan att syftet varit att gynna bostadsraarknaden.
Förbundet understryker starkt att den föreslagna lagstiftningen är oförenlig
raed försäkringslagstiftningen och avstyrker därför utredningens förslag.

Jordbrukskasseförbundet konstaterar att
lagförslaget i fråga om allmän placeringsplikt innebär flera nyheter i
förhållande till gällande rätt, dels i fråga ora vUka institut sora skall
orafattas av lagen, dels i fråga ora vilka ändamål sora skall prioriteras. Av
bankinstituten har tidigare endast postbanken och sparbankema omfattats av
placeringsplikt. Enligt förslaget skall lagen omfatta saratiiga bankinstitut,
således även affärsbankema och centralkassoma. Förordnande om placeringsplikt
får enligt förslaget endast ges för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering
eller den långfristiga statsupplåningen. Enligt gällande lag, som har en annan
konstruktion, hänförs jordbmket tUl de s, k, prioriterade sektorerna, eftersora
hypoteksbankens obUgationer räknas tUl prioriterade obligationer. Den
sararaanlagda effekten av de föreslagna nyhe-tema är enligt
jordbrukskasseförbundel att jordbmkskasserörelsen kan komma att omfattas av
förordnande om placeringsplUct för sektorer utanför den, vUken rörelsen har
till huvuduppgift att främja jordbmket medan andra bankinstitut inte sora
f. n, kan genora förordnande om placeringsplikt främja jordbrukets
finansiering. Förbundet kan givetvis inte acceptera en sådan ordning som
allvarligt försämrar jordbmkets kreditförsörjningsmöjligheter. Frågan om
bankernas engagemang på sektorer som de av ttadition har mindre anknytning
till bör inte avgöras genom en lagstiftning av denna karaktär. Ingående överväganden
krävs. Förbundet heraställer därför att frågan ora vilka bankinstitut som skaU
orafattas av placeringsplikten uppskjuts i awaktan på kapitalraarknadsuttedningens
slutbetänkande,

I fråga om den allraänna placeringspliktens
utformning har åtskUliga remissinstanser tagit upp olika delfrågor, bl. a,
frågan ora den allraänna placeringsplikten bör kunna bestämmas inte bara sora
en raarginell kvot utan också sora en total kvot. Ett spörsraål sora särskilt
behandlats gäller vad sora skaU räknas sora prioriterade placeringar. Några
remissinstanser framför också krav på att det i lagen klart skall anges vUka
placeringsslag som får prioriteras. Ett annat krav sora fraraförs i en del
reraissyltranden är kravet på att den hittUlsvarande spärregeln 80 % för de
prioriterade placeringarna bör bibehållas i lagen.

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) anser att det i
fråga ora allraänna pensionsfonden och försäkringsbolagen uppenbarligen är
ändaraålsenligt att som i den nuvarande placeringskvotslagen låta kravet
beträffande den aUmänna placeringsplikten få forraen av att en viss del av
tillgångsökningen skall placeras i prioriterade tillgångar. På grund av de

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 108

stora
växlingama i inlåningsutvecklingen hos bankerna, fraraför allt affärsbankerna,
kan det eraeUertid bli oraöjUgt att gentemot dem använda denna konstmktion av
placeringsplikten. Utredningens förslag att det för bankerna alternativt skall
kunna föreskrivas att ökningen av de prioriterade placeringarna under en
tidsperiod skall utgöra en viss andel av de totala tUlgångama synes därför vara
en godtagbar lösning, Svårighetema att bestäraraa en riralig raaxiraal höjd
för placeringskvoten med hänsyn tUl denna altemativa konstruktion har föranlett
utredningen att avstå från att ange ett maxiraura i lagtexten medan nu gäUande
placeringskvotslag anger 80 %, Fullmäktige finner det skäligt att denna gräns
bibehålls för aUmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen. Däremot synes det
vanskligt att fixera något maximum för bankinstituten. Det bör dock vara klart
att den andel av deras placeringsökning som går tUl förvärv av
bostadsobligationer skall över en längre period vara betydligt lägre än
motsvarande kvot hos försäkringsinstituten.

Delegationen för bostadsfinansiering understryker
särskUt betydelsen av att den allmänna placeringsplikten beträffande bidragen
tUl bostadsbyggandets långfristiga finansiering kan utformas både som
totalkvoter och marginella kvoter samt att möjlighet tUlskapas att endast
bostads-obligationer således inte t, ex, inteckningslån får räknas in bland
de prioriterade placeringarna.

Bankföreningen hävdar att förslaget att allmän
placeringsplikt skall kunna fastställas i relation till de totala tUlgångama
vid en viss tidpunkt måste avvisas av två skäl. Det ena är att en total
placeringsplikt skulle kunna framtvinga för bankerna och deras kunder
oacceptabla förändringar i den normala verksamheten. Det andra skälet är att
ej avsedda strakturförändringar raellan kreditinstituten skulle kunna följa av
en total placeringsplikt. Föreningen anser det angeläget att en eventuell
lagtext om aUraän placeringsplikt utforraas så att plikten görs raarginell och
relateras till ökningen av inlåningen. Därvid raåste självfaUet undantas
sådana inlåningsökningar för vUka andra placeringsbestämraelser gäller,
exerapelvis inlåningen på valutakonto, I lagtexten bör anges den högsta
procentsats sora kan tillärapas. Säsongvariationer i inlåningen kan utjämnas
vid fastsiällelse av allmän placeringsplikt genora att basera den på
mlåningsförändringar över tolvraånadersperioder.

Försäkringsinspektionen föratsätter att ingen
ändring i sak avsetts vad beträffar konstraktionen av placerragsplikten och att
vid definitionen av placeringspliktens nämnare inte skall inräknas exerapelvis
lån, utiära-nade av livförsäkringsbolag raot säkerhet i bolagets
försäkringsbrev inora återköpsvärdet, ej heller återförsäkrares ansvarighet för
premiereserv och ersättningsreserv samt ej heller kontofordringar på
försäkringsbolag, orabud och försäkringstagare, I betänkandet fraraförs
kritiska synpunkter på inräknandet av inteckningslån i den prioriterade
sektorn. Inspektionen erinrar ora att Svenska försäkringsbolags riksförbund
nyli-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 109

gen
tUl riksbanken föreslagit att för försäkringsbolagen skulle såsora prioriterade
placeringar Icunna anses statsobligationer, sladshypotekskassans obligationer,
kredUaktiebolagens bostadsobligationer, inteckningslån i nya
bostadsfastigheter inora gränsen raotsvarande enhetslån och egna nya
bostadsfastigheter inora nyssnäranda gräns. Inspektionen finner att bolagens
förslag i detta hänseende kan vara en lämplig korapromiss raeUan å ena sidan
behovet av kreditpolitisk reglering och å andra sidan önskeraålen ora bästa
raöjliga förräntning av försäkringstagarnas raedel.

Försäkringsinspektionen säger sig kunna instäraraa
i utredningens uttalande att det är uppenbart olärapligt att räkna kassa och
banktiUgodohavanden tiU de prioriterade placeringarna vid en tiUärapning av
placeringsplikt för att tillgodose statens och bostadsbyggandets behov av
långfristig finansiering. Om kassa och banktUlgodohavanden inte räknas in
bland de prioriterade placeringama, bör dessa tillgångar inte heller räknas
med bland tUlgångarna i placeringsplUctens näranare. I de föreslagna
lagbestäraraelsema avseende placeringsplikt har spärren 80 % för de prioriterade
placeringama borttagits. Inspektionen förutsätter att någon saklig ändring när
det gäller försäkringsbolagen ej avsetts och finner det önskvärt att
hittiUsvarande spärregel bibehålles i lagtexten för försäkringsbolagen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska
försäkringsbolags riksförbund, sora finner det oacceptabelt att taket för
prioritering tas bort. De institut mot vilka lagstiftningen riktas bör ha
riralig raöjlighet att i förväg göra en bedöraning av den största kraft raed
vUken lagen kan tänkas ingripa i verksamheten. Det torde knappast vara riraligt
att denna största kraft skaU vara lUctydig raed 100 %. Förbundet raotsätter sig
bestärat att regeln ora prioriteringstak bortfaller ur lagstiftningen. Vad
gäller det föreslagna överläranandet tUl riksbanken att helt bestämma
inriktningen av prioriteringen har som skäl härför bl. a. angivits önskemålet
om enkelhet och smidighet samt vissa avgränsningsproblem när det gällt
försäkringsbolagens prioriterade placeringar. Utredningen har vidare pekat på
den möjligheten att vid bestämmandet av vilka placeringar som skaU räknas som
prioriterade t. ex. enbart dit föra bostadsobUgationer. Avgränsningen skall
enUgt uttedningen göras i samråd mellan riksbanken och de för bostadspolitiken
ansvariga rayndigheterna. De avgränsningsproblem, som hittUls förekommit i
fråga ora försäkringsbolagens placeringar, får enligt förbundet anses ha varit
av ringa orafattning. Ett av försäkringsbolagen tUl rUcsbanken nyligen
frarafört förslag om viss renodling av prioriteringen skuUe i ännu högre grad
göra dessa problem betydelselösa. Detta förslag har utgått från önskemålet att
tiUgodose den lägre liggande belåningen, viUcet önskemål lika väl kan tUlgodoses
av direkta krediter sora genora placering i bostadsobligationer. Förslaget
innebär att för försäkringsbolagen skuUe såsora prioriterade placeringar kunna
anses statsobligationer, sladshypotekskassans obliga-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 110

tioner,
kreditaktiebolagens bostadsobligationer, inteckningslån i nya bostadsfastigheter
inom gränsen motsvarande enhetslån och egna nya bostadsfastigheter inom
nyssnämnda gräns. Kassa- och banktUlgodohavanden kan i vissa lägen förrycka
den statistiska bilden. Den enda raöjliga åtgärden beträffande dessa
tUlgodohavanden är eraellertid att föra dera utanför såväl täljare sora
näranare vid beräkning av placeringskvot. Förbundet understryker den svårighet
som finns att inför slutet av en placeringsperiod bedöma hur stora kassa- och
banktUlgodohavanden som kan finnas tUlgängliga vid periodens utgång. En oväntad
tUlströmning skulle ora dessa tUlgodohavanden bleve oprioriterade kunna
medföra streiffavgift. Detta skulle bli så raycket raer betänkligt, ora straffavgiften
i enlighet raed förslaget kraftigt höjdes.

Förbundet finner att avgränsningsfrågan inte utgör
skäl för att riksbanken fritt skall få tiUärapa placeringsplikten och yrkar
sålunda att för försäkringsbolagen anges vilka placeringsslag sora skall prioriteras.

Synpunkter av delvis sararaa slag fraraförs av
sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank. Sparbanksföreningen konstaterar tUl
en början att utredningens förslag ora aUraän placeringsplikt innebär att
saratiiga bankinstitut ges ett ansvar för den långfristiga
bostadsfinansieringen. Föreningen delar utredningens uppfattning. Föreningen
godtar också utredningens konstaterande att centralkassornas kredilgivning
varit starkt inriktad på jordbrukets behov och att kraven på dessa därför bör
sättas lägre än för andra institutsgrapper. Hånsyn måste tas tUl resp.
uistituts faktiska placeringsstraktur vid tillärapningen av de föreslagna
kreditpoUtiska raedlen. Sparbanksföreningen förutsätter att sparbanker raed en
placeringsstraktur jämförbar raed centralkassornas behandlas på likartat sätt.
Föreningen pekar eraellertid också på den markerade förändring av
föreningsbankernas imiktnrag som skett under senare år och finner det därför
raotiverat att föreningsbankerna på sikt får ett ökat ansvar för bostadsbyggandets
finansiering.

Sparbanksföreningen anser det riraligt att kräva
att det som skaU prioriteras krediter tUl nyproduktion av bostäder med
statiig belåning får betraktas som prioriterad placering och kan inte godta
utredningens uppfattning att det är angeläget att prioriterragama begränsas och
att en begränsnuig av placeringsplikten tiU obligationer skulle vara den bästa
lösningen.

Föreningen konstaterar vidare att för de sparbanker
som fortfarande har stor volym slutiiga krediter till bostadssektom en
begränsad prioritering självfallet betyder ett stort bortfall. De senaste åren
har dessa slutliga bostadskrediter uppgått tUl ca 50 % av nettoökningen av
bostadsobligationer. Då dessa bostadskrediter fortfarande är en väsentlig del
av den traditionella sparbanksverksamheten herastäUer föreningen att dess
synpunkter avseende prioriterade placeringar beaktas vid den slutliga
utformningen av lagtexten. Under alla omständigheter finner förenmgen

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 111

det
rimligt att riksbanken vid fastställande av kvottal för sparbankerna tar hänsyn
tUl orafattnragen av dessa egna direkta krediter.

Sparbanksföreningen pekar också på riskema för
negativa bieffekter vid tUlärapning av totalkvoter. Med hänsyn till
bankinstitulens varierande utgångslägen kan en totalkvot drabba raycket
ojämnt. Totalkvoten kan t. ex. i vissa lägen för vissa institut korama att
raotsvara en raarginell kvot överstigande 100 %, vUket för dessa institut
torde innebära svåra skadeverkningar i form av uppsägningar av lån etc.

Förslaget om aUraän placeringsplikt avser att
säkerställa bostadsbyggandets långfristiga finansiering raot bakgrand av
bostadsbyggandets prioriterade ställning och de speciella räntevillkor sora
därraed har utvecklats. De av uttedningen påpekade svårigheterna att
tillgodose upplåningsbehovet är enligt sparbanksföreningen tUl stor del en
följd av den räntepolitik sora förs i fråga ora bostadsobligationer särat ett
resultat av ett i förhåUande tiU tUlgängUga reala resurser alltför arabitiöst
bostadsbyggnadsprogram, vars konsekvenser nu börjar visa sig. Det finns anledning
att förmoda att bostadsbyggandet i framtiden inte får den centrala plats i
samhällsekonomin, som det haft under 50- och 60-talen. Föreningen ifrågasätter
därför riktigheten av att i ett förslag till permanent lagstiftning så hårt
markera bostadsbyggandets prioriterade ställning. Föreningen framhåller vidare
att en annan räntepolitik sannolikt skulle innebära att de påpekade
bristfenoraenen bortföll och att den långfristiga kreditmarknaden kunde
fungera mera friktionsfritt och utan detaljreglering. Även ora föreningen i
och för sig accepterar bostadsbyggandets prioriterade ställning, påpekar
föreningen de negativa räntabUitets-mässiga konsekvenser som den aUt större
bindningen till räntebundna placeringar i bostadsobligationer får. Föreningen
skulle därför raed tillfredsställelse se en mera flexibel räntepolitik, i
vilken man t. ex. prövade möjUgheten av en rörlig obligationsränta.

Sparbankernas Bank understryker i sitt yttrande vad
sparbanksföreningen anfört angående utredningens förslag om allmän
placeringsplikt. Banken finner det därför angeläget påpeka att i en eventuell
ny lagstiftning det uttryckligen slås fast att direkta krediter tiU
bostadsändaraål jämställs med bostadsobligationer i placeringspliktshänseende.

Hypoteksbanken framhåller i sitt yttrande att
utredningens förslag innehåUer den från bankens synpunkt betydelsefuUa
ändringen att hypoteksbankens obligationer inte kan räknas som prioriterad
placering enligt den föreslagna nya lagen, eftersom föreskrift ora
placeringsplikt enligt 12 § i förslaget endast får länraas "för att
underlätta bostadsförsörjningens finansiering eUer den långfristiga
statsupplånragen". Någon raotivering för ändringen har utrednmgen inte
redovisat. Kreditmarknadsutredningen, sora fick i tUläggsuppdrag att järaväl
beakta jordbrukets försörjnmg med långfristiga krediter, utttalade i sitt
betänkande (SOU 1960: 16) Banklikviditet och kreditprioritermg bl, a, att
utred-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 112

ningen
förutsatte att jordbrukets speciella kreditbehov så långt det kan ske beaktas
dels vid meddelande av tiUstånd för jordbmkets hypoteks-institution att
emittera obligationer, dels vid fastställandet av eventuella lUcviditets- och
placeringskvoter för de grupper av kreditinstitut sora är av särskild betydelse
för jordbmkets kreditförsörjning, I raotiven för införande av 1962 års
placeringskvotslag (prop, 1962: 52) anförde chefen för finansdeparteraentet bl,
a. att kassatUlgodohavanden och hypoteksbanksobligationer utgör det enda
undantaget från principen att de prioriterade placeringarna skall avse krediter
tUl staten eller nyproducerade bostäder. Detta avsteg ansågs av departementschefen
såvitt angick hypoteksbankens obligationer kunna accepteras på grund av
den nära likheten mellan hypoteksbankens obligationer och av staten eller
stadshypolekskassan emitterade obligationer.

Den nära likheten meUan de tre nämnda kategorierna
obligationer torde enligt hypoteksbanken inte ha blivit mindre, sedan 1962 års
placeringskvotslag antogs av riksdagen. Något motiv för ändring synes därmed
inte finnas. Ifrågavarande tre slag av obligationer brukar betecknas sora
"guldkantade", vUket innebär att säkerheten för obligationema är den
bästa sora kan erbjudas. Särställningen för dessa obUgationer har kommit tUl
uttryck bl, a, i reglerna i 15 kap, 8 § föräldrabalken. Av betänkandet synes
eraellertid framgå att utredningen inte fäst något avseende vid
säkerhetsaspektema utan uteslutande anlagt bostadspolitiska synpunkter när det
gällt prioriteringen av icke statUga obUgationer. Utredningen har inte beaktat
att även jordbmkets kreditbehov tUl väsentlig del är bestärat genora beslut av statsraakterna.
Riksdagen fastställer årUgen ramar för statlig kreditgaranti för lån tUl
jordbmkets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av jordbmk,
raaskinhåUning inora jordbraket m. ra. Den saramanlagda raraen för dessa
kreditändamål uppgår under innevarande budgetår tUl 303 mUj. kr,, och de
enskUda kredUinstitutén förutsätts inte bara bevUja lån raot statiig
kreditgaranti inom dessa ramar utan dessutora svara för underliggande
bottenlån, sora inte omfattas av garantin.

Hypoteksbanken anför vidare att lantbmkskrediterna
hittUls genom hypoteksbanken delvis kunnat tUlgodoses inom raihen för de
särskUda överenskommelser som träffats mellan riksbanken och vissa institut angående
prioriteringens omfattnrag, liksora varit fallet i fråga ora bostadsfinansieringen.
Kreditbehovet för jordbmksändamål ter sig visserligen volyraraässigt täraligen
obetydligt i förhåUande tiU kreditbehovet för bostadsändaraål. Det torde dock
ur jordbrukspolitisk synpunkt vara viktigt och nödvändigt att verksamheten kan
fortgå utan aUtför stora svårigheter när det gäller utlåningskapaciteten. Ora
utredningens förslag leder tiU ökat ianspråktagande av vissa instituts
resurser för bostadsfinansieringen, kan det befaras att ökade svårigheter kan
uppstå för dessa in-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 113

stitut
att bidra till förverkligandet av statsmakternas intentioner när det gäller
kreditgivningen för jordbmksändamål. Det kan också framhåUas att ökade krav på
jordbrakskasseorganisationen såväl i fråga ora raedverkan vid
bostadsfinansieringen sora i fråga ora kassareservbestäinrael-serna kan befaras
medföra ökade svårigheter för jordbrakets finansiering. Även raed hänsyn
härtUl är det av vikt att hypoteksbankens raöjligheter att emittera obligationer
vidgas och prioriteringen bibehålls.

Delvis samraa synpunkter redovisas av
jordbrukskasseförbundet, sora beträffande förslaget att undanta hypoteksbankens
obligationer från de s, k, prioriterade placeringarna ansluter sig till vad
hypoteksbanken anfört,

Folksam
har inget att erinra raot att placeringspliktens konstmktion baseras på
raarginella kvoter. Däreraot uttrycker Folksara en stark oro över att taket 80
% av nettokapitalökningen slopas. Med tiUärapning av korabinationen
räntereglering, eraissionskonttoU och placerragsplikt blir det i fraratiden i
princip raöjligt att till 100 % koramendera fram allt disponibelt kapital hos
berörda kreditinstitut tUl vilken godtycklig ränta som helst. Faran är uppenbar
för att de möjligheter som erfordras för att tillfredsställa de ambitioner som
försäkringslagen anger rörande kapitalförvaltning helt elimineras.
Utredningen har avstått från ätt mera i detalj ange vilka kreditslag
(kreditobjekt) sora skall accepteras. Avsaknaden av en specificering av godkända
kreditslag innebär att raan raed lagens hjälp kan bestäraraa sig för att
acceptera endast vissa slag av kreditobjekt. Vid flera tUlfäUen har riksbanken
tagit upp frågan ora att endast bostadsobligationer järate statsobligationer
skulle ingå i de prioriterade placeringama. Direkta lån via inteckningslån till
bostadsproduktionen skulle genora ett sådant arrangeraang inte accepteras.
Folksara har intagit en klart negativ hållning till en sådan förändring.
Folksara är traditionellt relativt stor placerare i inteckningslån. Det beror
frärast på företagets närstående tUl HSB, Riksbyggen särat koraraunala
bostadsföretag. Av det till prioriterade oraråden utlånade kapitalet har
inteckningslånen under de senare åren uppgått till 40 % i Folksara sak och tiU
39 % i Folksara liv. Med en begränsning i prioriteringen tUl endast
bostadsobligationer skulle Folksaras utlåning tUI bostadsproduce-rande företag
via inteckningslån inte få inräknas bland prioriterade placeringar. Folksara
kan därför inte finna placeringspliktens konstruktion acceptabel. En växlande
orafattning av prioriterade placeringar, sora ger möjligheter tUl att enbart
räkna bostadsobligationer som prioriterade placeringar, anser Folksam vara en
helt otUlfredsställande anordning. Det kan inte heller vara av något intresse
för de bostadspolitiskt ansvariga att ett sådant arrangeraang kommer tUl
stånd, såvida raan inte raed detta avser att subventionera bostadsproduktionen
på försäkringsspa-ramas bekostnad, Foksam anser att man i lagen klart skaU ange
att såväl obUgationer

8 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 114

som
inteckningslån skall accepteras som prioriterade kreditslag vid en utlåning av
långfristigt kapital tiU bostadsproduktionen. Beträffande inteckningslån i nya
bostadsfastigheter kan gränsen raotsvara gränsen för enhetslån. Även
investeringar i egna nya bostadsfastigheter bör intill enhetslånens gräns
accepteras sora prioriterade placeringar. Vidare föreslår Folksam att taket
för prioritering bibehåUs tUl nu gällande 80 % av nettokapitalökningen. Det
borde också klart utsägas att lån via dessa kreditobjekt tUl de ifrågavarande
två prioriteringsområdena ej får ske tiU räntesatser som har karaktären av
subventionering. I nu gällande placeringskvotslag accepteras kassa och
banktiUgodohavande som prioriterade placeringar. Det nya lagförslaget innebär
att man vid beräkningen av placeringskvoten kan iradanta kassa och
banktUlgodohavanden, dvs. dessa poster blir därigenora inte längre prioriterade.
Utredningen har låtit förstå att så kan koraraa att ske. Försäkringsbolagen
bedriver priraärt en verksamhet som försäkringsgivare och behovet av likvida
medel växlar för denna verksamhet från tid tUl annan. Ett kvottal för
prioriterade placeringar fixerat i en överenskommelse med riksbanken bör enligt
Folksam principieUt anpassas till ett sådant växlande behov av likvida raedel.
Så länge kassa och banktUlgodohavanden ingår i placeringskvoten innebär inte
försäkringsbolagens likviditetsbehov några problera, Folksam förordar i första
hand att kassa och banktUlgodohavanden får som nu räknas in i de prioriterade
placeringarna, Ora kassa och banktiUgodohavanden skall imdantas från de tre
prioriterade kreditobjekten, bör det enligt Folksam i lagtexten klart framgå
att raan vid beräkningen av kvottalen skall rainska såväl näranare som täljare
raed ett belopp motsvarande suraman av ifrågavaremde poster,

HSB framför också krav på att inte bara
obligationer utan också inteckningslån skall inräknas bland de prioriterade
placeringama. Enligt HSB:s erfarenhet är sådan direktutlåning vid den slutliga
fuiansieringen av bostadsbyggandet betydelsefuU och administrativt enkel. Den
ger väsentUga tidsvinster och fungerar i övrigt bra. Att utesluta nämnda utlåning
från de prioriterade placeringarna skulle därför snarare vara till nackdel än
fördel för bostadsförsörjningen. HSB ser det därför angeläget att
statsmakterna uttalar att bland de prioriterade placeringama skaU imäknas ej
bara obligationer utan också inteckningslån.

HSB delar de av utredningen anförda motiven för
placeringsplikt för bank- och försäkringsinstituten raed syftet att underlätta
bostadsförsörjningens finansiering. Mot bakgrand av erfarenheterna från
1960-falet och även om de sedan år 1967 årUgen träffade överenskomraelsema med
bankerna fungerat tUlfredsställande beträffande byggnadskreditiv tiU
bostadsbyggandet, anser HSB förslaget att i lag säkerställa kreditgivningen
genom placeringsplikt för de angivna kreditinstituten motiverat. I fråga ora
krediter tUl slutbelånrag har eraellertid förhållandet inte varit
tillfredsstäUande. HSB vUl därför betona vikten av att åtgärderna skall

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 115

gälla
såväl byggnadskreditiv sora slutlig belåning upp tUl av lånemyndighet godtagen
produktionskostnad. Enligt HSB:s mening är bostadsför-sörjmngens fmansiering en
fråga av utpräglad politisk betydelse raed stora sociala effekter sora följd,
Finansierragsprobleraen har också allt raer koramit att orafatta även
bostadskorapleraenten dvs, anordnmgar, anläggningar och byggnader sora för
olUca ändaraål geraensarat betjänar de boende i en eller flera fastigheter,
HSB fmner det angeläget att genom ändring i lagtexten eller på annat sätt
säkerställs att å ena sidan rUcsdagens och regeringens och å andra sidan
rUcsbankens StäUningstaganden bettäffande prioriterråg för
bostadsfinansierragsända-mål sker i samstämmighet.

5.6
Särskild placeringsplikt

Uttedningens förslag ora en särskUd
placerragsplikt, dvs, skyldighet för bankrastitut att lämna kredit under
byggnadstiden för särskUt angivna byggnadsföretag, tUlstyrks av imgefär
hälften av remissmstanserna. Ett tiotal remissinstanser avstyrker förslaget
helt, bl. a. med motiveringen atf det strider raot nuvarande banklagstiftning.
Några instanser yrkar i första hand att frågan om placeringsplikt uppskjuts i
awaktan på kapitalmarknadsutredningens betänkande.

Förslaget om särskUd placeringsplikt tiUstyrks av
bl. a. statskontoret, konjunkturinstitutet, bostadsstyrelsen,
bostadsfinansieringsulredningen, delegationen för bostadsfinansiering,
riksbanksfullmäktige (majoriteten), riksgäldsfullmäktige (raajoriteten), LO,
TCO, HSB, Riksbyggen och SABO.

Delegationen för bostadsfinansiering anför bl. a.
att den särskUda placeringsplikten enligt uttednmgsförslaget skaU kimna
innebära skyldighet för bankinstitut att länraa kredit under byggnadstiden för
särskUt angivna byggnadsföretag. Sora utredningen framhållit bör bostadsbyggandets
kreditbehov bettaktas sora givet. Ansvaret för placeringen av bostadsbyggandet
särat dess säsongraässiga och geografiska fördelning tillkoraraer aUtså
koraraunala och statUga myndigheter. Placeringsplikten innebär därför att
bankema skall vara skyldiga att förse det av statsraaktema beslutade, statUgt
belånade bostadsbyggandet raed erforderUga krediter. I det enskUda fallet kan
det eraeUertid vara svårt att ange ett särskUt bankinstitut sora kreditgivare.
Delegationen föreslår därför att vid tiUärapningen av den föreslagna regeln
sararaa förfarande brukas som vid tUlärapnragen av delegationens
överenskommelser med bankinstituten, näraligen att dessa genora kontakter
sinsemellan fördelar kreditgivningen raeUan instituten. Vidare kan det trots
kommunala beslut ora byggnadsföretagets genoraförande frarakoraraa oUka hmder,
t.ex. av forraell art, för kreditgivning. Delegationen anser det därför vara av

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 116

värde
att överläggningar meUan berörda parter skall kunna äga rum även vid tUlämpning
av den särskUda placeringspUkten.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) frarahåUer att
den mycket detaljerade planering sora karakteriserar bostadsbyggandet i
Sverige fömtsätter att bostadsproduktionens löpande finansiering flyter helt
stömingsfritt och att varje enskUt projekt i bostadsbyggnadsprograraraen får
sina krediter vid läraplig tidpunkt. Stömingar i kreditgivningen skulle leda
till förseningar i bostadsbyggandet raed allvarliga konsekvenser för sysselsättning
och produktionskostnader, på sätt som skedde åren 1965 och 1966. Fullraäktige
understryker därför behovet av den av utredningen föreslagna särskilda
placeringsplikten. Bostadsbyggandets finansiering raed byggnadskrediter har
visserligen sedan år 1967 lösts genora överenskoraraelser mellan delegationen
för bostadsfinansiering och bankinstituten. Med hänsyn till att det ur
produktionssynpunkt är av största vikt att bostadsbyggandet löper stömingsfritt
vore det emellertid inte försvarligt att lita på att tUlfredsställande överenskommelser
alltid kan nås.

SABO finner det angeläget med en särskUd
placeringsplikt för saratUga bankinstitut i fråga ora kortfristiga krediter
tiU statiigt belånade bostadsprojekt och instäraraer därför i uttedningens
förslag. SABO delar också utredningens uppfattning att det är naturligt att den
särskilda placeringsplikten skall kunna orafatta de projekt som ryms inora den
statUga bostadslånegivningen och att den särskUda placeringsplUcten skall avse
projekt för vUka statiiga bostadslån utgår eller komraer att utgå.

Förslaget ora särskUd placeringsplikt avstyrks av
bl. a. bankinspektionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund,
jordbrukskasseförbundet. Jordbrukets Bank, Sparbankernas Bank, bankföreningen,
sparbanksföreningen och Folksam. Enligt dessa instanser är den föreslagna
särskUda placeringspUkten inte förenUg med gällande banklagstiftnrag och dess
krav på prövning av kreditvärdighet för varje utlåning. Liknande synpunkter
fraraförs av postbanken, sora dock godtar förslaget, ora bestäraraelsema
förses raed ett förbehåll sora anger att kredittagaren skall vara kreditvärdig.

Bankinspektionen anför bl. a. att den föreslagna
särskUda placeringsplikten innebär ett nytt inslag i lagstiftningen genora att
den avser enskUda kreditobjekt. Bestämmelsen härom betyder att ett
bankinstitut kan åläggas lämna kredit till ett byggnadsföretag utan möjlighet
för institutets styrelse att på grundval av en kreditprövning i vanlig ordning
avgöra ora kredit skaU läranas eller ej och utan att tUlförsäkras borgen eller
annan garanti från det aUraänna för att den ifrågavarande krediten koraraer att
infrias. Någon garanti för att krediten koraraer att avlyftas föreligger inte
heUer. Enligt inspektionens uppfattning står detta förslag i sttid raot gmndema
för banklagstiftningen, sora föratsätter en kredit-prövning av styrelsen med
beaktande av aUa omständigheter, som har

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 117

betydelse
för institutets säkerhet. Ett moment i denna prövmng är att undersöka kredittagarens
ställning och bedöraa ora en utökning av krediterna bör ske med hänsyn tUI
kredittagarens totala engagemang, överskrids den kreditvolym sora svarar raot
kredittagarens kapacitet, kan engageraanget i sin helhet utsättas för risk.
Befarad svårighet att uthyra lägenheter och lokaler i färdigstäUt objekt
innebär en särskild risk, sora raåste kunna korapenseras raed krav på
kreditvärdighet och soliditet hos det kredittagande företaget. Det åligger
bankinspektionen att övervaka, att sådan kreditprövning äger mra, och att
inskrida, ora banken tagit för stora risker. Att hithörande frågor kunnat
lösas inom raraen för de överenskoraraelser ora bostadskreditgivning sora
träffats enligt nuvarande praxis utgör inte något bärande skäl för att
lagfästa en särskUd placeringsplikt. Vederbörande banks åtagande har hittills
varit friviUigt och kunnat göras efter vanlig prövning av låntagarens kreditvärdighet.
Även ora man kan räkna raed att riksbanken tar hänsyn till invändningar ora
bristande förraåga att förränta och araortera ett lån, raåste en laglig
befogenhet för rayndighet att ålägga bank att ge kredit för särskUt angivna
byggnadsföretag avvisas. Inspektionen, sora ställer sig positiv tiU
placeringsplikten i dess generella förra, avstyrker därför förslaget ora en
lagfäst särskUd placeringsplikt.

I stort sett sararaa synpunkter anförs av
Sparbankernas Bank, sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundel, i vars
yttrande Jordbrukets Bank instäraraer, och Folksam. Dessa instanser frarahåUer
bl. a. att en banks styrelse inte kan fråntas ansvaret för bevUjande av
krediter och att en placeringsplikt avseende enskUda byggnadsobjekt därför
strider raot banklagen. En placeringspUkt av den föreslagna innebörden raåste
enligt de båda förstnämnda instansema oviUkorUgen förenas raed en skyldighet
för det offentliga att ta ansvaret inte enbart för det aktueUa projektet utan
även för låntagarens tidigare engageraang. Det torde näraligen knappast vara
möjligt att t. ex. i ett konkursfall utesluta att just det senaste, aktueUa
projektet förorsakat konkursen. Bankema har att i sin kreditprövning av enskUda
projekt ta hänsyn tUl kreditsökandens totala engageraang och raot den
bakgmnden bedöraa säkerhetsfrå-goma och förlustriskema. Enligt
jordbrukskasseförbundet förefaller det naturUgt, att ora en bank raot sin vUja
tvingas engagera sig i ett enligt bankens mening tveksarat projekt, ansvaret
för såväl det aktueUa projektet sora låntagarens totala engageraang övertas av
staten.

Bankföreningen frarahåller att erfarenhetema
hittiUs ger vid handen att den kortfristiga kreditgivningen tUl sektorer sora
rayndighetema vUl prioritera frärast staten och bostadssektom fungerar
tillfredsställande utan regleringsinstmraent. Föreningen föreslår därför att
den föreslagna bestäraraelsen ora särskUd placerragsplikt utgår. Under alla
förhåUanden bör det klarläggas att en föreskrift ora särskUd placeringsplikt
aldrig kan innebära att en bank tvingas bevUja en kredit till ett företag, som
icke är kreditvärdigt i banklagens mening.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 118

Sistnämnda synpunkt fraraförs också av postbanken.
Även ora koraraunal borgen i aUraänhet lämnas för byggnadsföretag, för vilket
statligt bostadslån kommer att utgå, fmns det enligt postbanken alltid en risk
för att denna borgen upphör att gäUa, om den statliga belåningen av något skäl
inte komraer tiU stånd. Detta kan bU faUet ora produktionskostnaderna slutUgt
anses för höga och således när risken för projektet är sora störst. Ett
förbehåU sora anger att kredittagaren skall vara kreditvärdig bör därför
införas i 14 § i den föreslagna lagen.

5.7
Räntereglering

De flesta reraissinstansema tUlstyrker eller har
inget att erinra raot utredningens förslag ora räntereglering. Negativa tiU
förslaget är i stort sett endast de reraissinstanser som avstyrker den
föreslagna lagstiftningen i dess helhet.

Bankinspektionen tUlstyrker förslaget om
räntereglering och konstaterar att förordnande ora räntereglering liksom om
utlåningsreglering skall begränsas tiU viss tid, högst ett år. Här föreUgger
enligt inspektionen särskUda skäl för begränsning av förordnandes varaktighet,
eftersom en längre tids användning av dessa medel kan få ogynnsamma
verkningar, bl. a. raed hänsyn tiU att penningsttömmar då i ökad omfattning
bmkar söka sig vägar utanför den organiserade raarknaden.

Försäkringsinspektionen noterar raed
tillfredsställelse, raot bakgmnden av önskeraålen ora bästa möjliga
förräntning av försäkringstagamas medel, att förordnande om räntereglering
Uksora ora placeringsplikt får utfärdas endast om synnerUga skäl föreligger
samt att förordnande ora räntereglering skall begränsas tUl viss tid, högst ett
år. Inspektionen förutsätter att ränteregleringen avser försäkringsbolagens
utlåningssida järate på inlåningssidan förräntningen hos livförsäkringsbolag av
förfallna försäkringsbelopp (förräntningsrörelsen).

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) tiUstyrker också
förslaget och noterar att de av utredningen föreslagna bestäraraelsema ora
räntereglering endast på några sraärre punkter avviker från de f. n. gällande.
Fullmäktige UppehåUer sig därför raer aUraänt vid behovet av att raöjligheter
tUl räntereglering finns. FuUmäktige pekar bl. a. på de räntehöjningar, som
bankema vidtog under år 1970 utan någon motsvarande diskontohöjning och utan
samråd med riksbanken. Riksbankens bedöraning var att den då rådande
kreditåtstraraningen inte borde leda till en okontrollerad
räntestegringsprocess, sota gick längre än vad som motsvarade diskontohöjningama.
Med ränteregleringslagen sora bakgrand var det också raöjligt för riksbanken
att i stor utsträckning återställa den tidigare rådande relationen mellan
diskontot och bankernas räntesatser. över huvud taget kan en kreditåtstramning
raedföra en tendens till höjda räntor som från allraänna synpunkter frarastår
sora oacceptabel.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 119

Enligt riksbanksfullraäktige har bankerna själva i
vissa lägen gett uttryck åt sitt behov av riksbankens stöd för att koraraa tUl
rätta raed rän-tesättnuigsproblera sora uppstått genora konkurrensåtgärder
raellan det fåtal enheter (banker och banksararaanslutningar) sora agerar på
kreditraarknaden. På inlåningssidan kan en sådan raarknadssituation leda till
att samtiiga banker följer raed en räntehöjning raedan ingen vågar ta initiativet
tiU en räntesänkning. Räntebildningen på lönecheckräkningar har varit ett
typiskt exerapel härpå.

Stadshypolekskassan, sora inte har någon erinran
raot förslaget, erinrar ora att den erforderliga ränteraarginalen inora
stadshypoteksinstitutionen inte tas ut av låntagama i förra av ett räntepåslag
utan i form av ett särskilt förvaltnings- och fondbidrag, som således har
räntekaraktär. Bidragen faststäUs årUgen av stadshypoteksförenragamas
föreningsstära-raor. Dessa förhållanden torde böra beaktas vid en eventuell
tillärapning av de föreslagna bestäraraelsema ora räntereglering.

Samraa problem uppmärksararaas också av
hypoteksbanken, sora konstaterar att de föreslagna bestäraraelsema ora
räntereglering innebär att även hypoteksinstituts och kreditaktiebolags
räntesättning skall omfattas av ränteregleringen. Med ränta likställs enligt
17 § 2 st, i lagförslaget varje annan gottgörelse, sora utgör ersättning vid
lån av pengar. Av specialraotiveringen tUl 17 § fraragår, att raed sådan
gottgörelse avses "aviseringskostnader, porto och kreditavgifter sora
nuraera regelbundet bmkar debiteras låntagaren". Däreraot nänras
ingenting ora de förvaltnings- och fondbidrag, som hypoteksförenmgarnas
låntagare har att erlägga tUl föreningen. Möjligen anser utredningen att dessa
bidrag inte skaU omfattas av ränteregleringen på grand av den föreslagna bestämraelsen
i 17 § 3 st,, enligt vUken ränteregleringen ej gäller "ränta som fastställts
i särskild ordning eller sora beräknas enligt särskilda bestämmelser".
Banken anser att låntagarnas förvaltnings- och fondbidrag i de kooperativt
arbetande hypoteksinstiluten inte behöver omfattas av rän-tereglermgen och
fmner det lärapligt att den föreslagna lagtexten förtydligas på denna punkt.

Sparbanksföreningen påpekar att utredningen i sitt
förslag ora räntereglering i lagtexten har förändrat beskrivningen av
begreppet ränta i förhåUande till gällande lagtext. Föreningen utgår från att
tolknmgen av begreppet ränta inte ändrats och heraställer att denna tolkning
bibehålls i lagtexten. Med ränta bör alltså likställas varje annan gottgörelse,
sora utgör ersättning vid lån av pengar och sora inte enbart utgör ersättning
för särskUda omkostnader i anledning av lånet.

Bankföreningen är kritisk raot förslaget ora
räntereglering och anför bl, a, följande. Riksbanken styr traditionellt
bankernas in- och utiåningsräntor raed hjälp av diskontot. Detta raedel
fungerar norraalt väl, vilket visas av att nuvarande lag ora räntereglering
aldrig har behövt tUlärapas, Man kan emeUertid tänka sig situationer där
marknaden är så kraf-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop, 1974:168 120

tigt
ur balans att diskontopolitiken, eventueUt förstärkt raed rekoraraen-dationer
m, ra, från riksbanken, inte räcker tUl för att förhindra av riksbanken ej
önskade ränteförändringar. Detta gäller särskUt vid överefterfrågan på gmnd av
kredittestriktioner, I sådana fall begränsas eraellertid effektiviteten hos en
räntereglering av att en snabbt växande grå marknad uppstår. På denna marknad
får man starka räntestegringar helt utanför ränteregleringslagens
kontroUoraråde. Om raan i fall av kraftig jämviktsbrist håller räntan på den
ordinarie marknaden låst på en låg nivå med hjälp av ränteregleringslagen,
vidmakthåller raan därigenora järaviktsbristen och ger incitament tUl den grå
marknadens tillväxt. Om man däremot låter räntan på den ordinarie marknaden
stiga närmare ett läge motsvarande järavikt raellan utbud och efterfrågan,
stöds kredit-restriktionema samtidigt sora den grå raarknaden ej blir så
betydande. Man kan således få bättre kontroll över ränteläget på den totala
korta kreditmarknaden genom att avstå från hård räntestyming på den ordinarie
delen.

En räntereglering får enligt bankföreningen
olyckliga verkningar från kreditfördelningssynpunkt. Vid kreditinstitutens
utiåning tiUämpas ett brett register av olika räntesatser som är avpassade
efter kreditemas risk, löptid och säkerhetens art osv. Detta vidsträckta
ränteregister fyller en viktig funktion som regulator av kreditefterfrågan och
kreditgivning och är ett viktigt medel för att skapa balans mellan kreditutbud
och kreditefterfrågan av olika slag. En räntereglering blir betydligt mer
schematisk och stelbent och raedför därför att det tUlgängUga kapitalet inte
blir fördelat på det från samhäUsekonoraisk synpunkt riktigaste sättet. Ett
ytterligare skäl mot att genom reglering låsa räntan vid en icke
mark-nadsraässig nivå är det nära saraband sora råder raeUan det svenska ränteläget
och räntorna utoralands, Sveriges stora utrikeshandel och därraed
samraanhängande betalnuigar tUl och från landet innebär att det svenska
ränteläget inte under någon längre tid kan avvika i större utsträckning från
det intemationeUa utan att störningar uppkommer i Sveriges valutasituation,

5.8
Övriga frågor

Utredningens förslag om uppgiftsskyldighet och om
rätt för riksbanken att förelägga vite, ora skyldigheten inte iakttas, har
godtagits eUer läranats utan erinran av de flesta remissinstanserna. De
erinringar sora framförts gäUer dels rätten för riksbanken att förelägga vite
och dels behovet av en sekretessbestämraelse.

Kammarrätten anför bl, a. att, om bestämmelserna
ora uppgiftsskyldighet ej iakttas, riksbanken enligt förslaget genora vite får
tillhålla stäUföreträdare för kreditinstitut eller raotsvarande att fuUgöra
skyldigheten. Stadgandet har ingen raolsvarighet i nu gäUande lagstiftning. En
lik-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 121

nande
besläraraelse fanns visserligen i 1951 års lag om räntereglering m. ra,
tUlsynsrayndighet hade raöjlighet att förelägga vite raen bestäraraelsen
ansågs vid 1962 års lagstiftning böra utgå ur lagen (prop, 1962:143 s, 12), Som
skäl för alt återinföra en besläraraelse ora vitesföreläggande åberopar
utredningen att en raindre sparbank inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet.
Skälet verkar inte övertygande och kararaarrätten ifrågasätter ora riksbanken
skall utmstas raed en befogenhet, som kan förväntas korama att ytterst sällan
behöva utnyttjas.

Skulle förslaget om befogenhet för riksbanken att
förelägga vite godtas, uppkommer enligt kamraarrätten en annan fråga, sora
inte diskuterats av utredningen, JämlUct 30 § i den föreslagna lagen får talan
inte föras raot riksbankens beslut enligt lagen och således ej heller mot bankens
beslut ora vitesföreläggande. En sådan inskränkning i rätten att anföra besvär
över vitesföreläggande skulle stå i strid raot eljest iakttagna principer (jfr
lagrådets yttrande i en snarlik frågeställning, prop. 1962:143 s, 33). Att
raärka är att föreläggandet riktar sig raot enskild person och ej raot ett
kreditinstitut. Om den föreslagna rätten att förelägga vite godtas, bÖr enligt
kamraarrättens raening i lagtexten införas en besläraraelse ora besvärsrätt
såvitt avser beslut ora vitesföreläggande. Den praktiska lösningen av dessa
frågor är enligt kararaarrätten att den föreslagna rätten för riksbanken att
förelägga vite utgår ur lagen. En sådan lösning överensstäraraer bättre raed
den praktiska enkelhet sora i övrigt kännetecknar förslaget och kan kanske
påverka stäraningen hos de företrädare för kreditinstituten, raed vilka
riksbanken raed lagen sora stöd kommer att träffa överenskomraelser ora det
praktiska handhavandet av kreditgivningen. En altemativ möjlighet att
åtrainstone tUl en del beakta det behov utredningen vill tiUgodose raed
bestämraelsen ora vitesföreläggande synes vara att rUcsbanken i fall av
tredska vid kreditinstituts fullgörande av uppgiftsskyldighet bör kunna
påräkna hjälp av bankinspektionen eller av annan raotsvarande rayndighet. Dessa
rayndigheter har ju att tiUse att gäUande föreskrifter efterföljs.

Riksbanksfullmäktige (raajoriteten) tar också upp
förslaget att vite skaU kunna föreläggas stäUföreträdare för mstitut sora rate
fullgör sin uppgiftsskyldighet, Fullraäktige anser att det vore naturligare om
föreläggandet riktades mot institutet sora juridisk person och inte raot en befattningshavare
i institutet,

Bankinspekiionen frarahåller att bestämraelserna
ora sekretessskydd ilO§ ränteregleringslagen inte har överförts till den nya
lagen, I betänkandet hänvisas tUl banklagstiftningens bestäraraelser ora banksekretess
(t, ex, 192 § banklagen) och till 18 § sekretesslagen. Här är dock att raärka
att 10 § ränteregleringslagen ger ett raera orafattande sekretesskydd än de av
utredningen åberopade lagrararaen, vilka endast avser enskilds förhållanden tiU
kreditinstitut. Dessa sekretessbestämmelser ger

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 122

således
inte något skydd för uppgifter om sådana intema förhållanden, sora
kreditinstitut av konkunens- eller andra skäl kan ha ett berättigat intresse av
att heralighålla. Inspektionen föreslår därför att en bestäramelse liknande
den sora nu finns i ränteregleringslagen tas in i den nya lagen samt att en
däreraot svarande regel införs i sekretesslagen.

Bankföreningen anser också att en
sekretessbestämraelse raotsvarande 10 § ränteregleringslagen bör mföras i den
nya lagen, enär sekretess annars inte uppnås för uppgifter sora hänför sig
enbart tUl kreditinstituten själva och inte tUl deras kunder,

Reraissinstansema har i aUmänhet inte haft något
att erinra mot de av utredningen föreslagna bestäraraelsema ora särskilda
avgifter.

Bankföreningen framför dock vissa invändningar mot
förslaget i denna del. Föreningen konstaterar att de föreslagna avgifternas
storlek innefattar kraftiga höjningar i vissa fall en fyrdubbling i förhållande
tUl vad sora gäller enUgt nuvarande beredskapslagstiftning. En allraän höjning
av avgiftsnivån kan enligt bankföreningens raening inte anses raotiverad för
att åstadkomraa tillräcklig effektivitet, EnUgt 24 § utgår särskUd avgift vid
överttädelse av föreskrift ora eraissionskontroll. Det bör enligt bankföreningens
raening klarläggas, att det är låntagaren och inte emissionsbanken som är
avgiftsskyldig. En annan sak är att emissionsbanken i nu avsedda fall kan
komraa att bli ersättningsskyldig gentemot låntagaren. Avgiftens storlek
enligt 24 § föreslås höjd från nuvarande en halv procent till högst två procent
av hela lånesumraan för varje år av den för lånet bestärada längsta löptiden.
Detta innebär att avgiften i fråga om ett 25-årigt lån kan korama att uppgå tUl
50 % av lånesumman, vilket raåste betecknas som orimligt,

I anslutning till bestäramelsen ora sanktion raot
överträdelse av föreskrift ora emissionskontroll vill bankföreningen fästa
uppmärksaraheten på att det erfarenhetsmässigt förekommer fall, i vilka det
finns utrymme för olika meningar huruvida viss typ av skuldebrev skall anses
orafattad av eraissionskontrollen eller ej. Det bör raed hänsyn härtill skapas
raöjlighet att hos regeringsrätten erhålla bindande förhandsbesked i detta
avseende,

I 25 § i förslaget ges regler om avgift vid
överträdelse av föreskrift om s, k. allmän placeringsplikt. Avgiften skall för
viss beräkningsperiod svara mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för
perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna, som
inte uppfyllts. Bestämmelsens innebörd är enligt bankföreningen oklar även sedd
tUlsammans med kommentaren. Bankföreningen förutsätter emellertid, att 25 §
inte skall kunna tillämpas så att den får negativa retroaktiva effekter. Av
molivuttalanden framgår att det vid tillämpning av 25 § blir fråga om en
sammanläggning av under- och överskott. Detta torde innebära att en utjämning
skall ske mellan överskott och under-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 123

skott
under viss period, I de nuvarande lagarna ora Ukviditets- och kassakvot resp,
placeringskvot finns bestäraraelser sora ger riksbanken raöjlighet att vid
tiUärapningen av avgiftsreglerna raedge sådan utjäraning. Motivuttalanden ger
närraast intryck av att utjäraning obUgatoriskt skall ske. Den berörda typen av
utjäraning torde kunna koraraa i fråga vid tUl-lärapningen av förutom 25 §
22 och 23 §§. Bankföreningen anser, att det i lagtexten bör klarläggas att
utjäraning av underskott och överskott skall kunna ske vid avgiftsberäkningen.

I 28 § i förslaget stadgas att, om särskUda skäl
föreligger, särskild avgift får nedsättas eller helt efterges. Enligt
bankföreningens mening finns vissa typfall, i vilka nedsättning eller eftergift
av avgift alltid skall äga rum. Ett exerapel är då överträdelse av föreskrift
ora eraissionskonttoU ansetts föreUgga, men låntagaren haft goda skäl för sin
bedöraning att skuldebrevet ej omfattades av eraissionskontrollen. Ett annat
exerapel är då 26 § skall tiUärapas för överträdelse av föreskrift ora s, k,
särskUd placeringspUkt, raen banken i fråga hindrats från att fullgöra sin
placeringsplikt på grand av omständigheter, över vUka den ej kunnat råda,
exempelvis att avtal ora byggnadskredit ej kunnat träffas på grund av att en
tiUtänkt raotpart ej varit beredd att sluta det avsedda kreditavtalet. Det bör
genora motivuttalanden klarläggas, att i sådana fall nedsättning eller
eftergift av avgift aUtid skall ske,

Riksskatteverket tar i detta sararaanhang upp
frågan ora de beskatt-ningsmässiga konsekvensema av de föreslagna sanktionerna.
Med hänsyn tUl arten av de administtativa sanktioner sora föreslås under
beteckningen särskUd avgift, kan det antas att det kreditinstitut sora påförs
sådan avgift komraer att yrka avdrag för avgiften vid inkorasttaxeringen. Mot
bakgmnden av att avgift enligt förordningen (1972:436) ora överlastavgift
ansetts inte böra få dras av kan ifrågasättas, om de nu föreslagna avgiftema
bör vara att hänföra tiU vid taxeringen avdragsgUla omkostnader, Ora avdrag
anses ej böra raedges, bör ett förtydligande i 20 § koraraunalskattelagen göras
på sararaa sätt sora sketl beträffande överlastavgift.

Den av uttedningen föreslagna straffbestäraraelsen
har läranats utan erinran av nästan saratiiga reraissinstanser. En sådan bestämraelse
avstyrks eraellertid av kammarrätten, sora anför att bestämmelsen saknar
motsvarighet i nu gällande lagstiftning och att utredningen inte anfört något
skäl för sitt förslag i denna del, I avsaknad av uppgift om faU, då det
hitintUls förekorarait att oriktig uppgift av den art förslaget avser verkligen
lämnats, synes det enligt kararaarrätten svårt att finna tUlräckUg grund för
bestäraraelsen. Det synes inte föreligga skäl att anta att ställföreträdare
för kreditinstitut skulle vara benägna att lärana orUctiga uppgifter. Ett
straffhot kan för övrigt vara berättigat enbart under antagande att en sådan
benägenhet skulle föreligga

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 124

i
en större krets. Att så skuUe vara förhåUandet synes uteslutet. Även under
antagande av risk för ett eller annat fall av orUctigt uppgiftslämnande synes
tillräckliga skäl inte föreUgga för att en straffbestämmelse införs. Det kan
tUläggas, att de problem som uppkonuner vid förverkligandet av de
kreditpoUtiska önskemål som avses med lagstiftningen i första hand och i
största möjUga utsträckning bör lösas genom överenskommelser. Sådana
förutsätter ett klimat av örasesidigt förtroende. En sttaffbestämraelse synes
inte vara ägnad att bidra härtill.

Enligt utredningens lagförslag finns inte någon
rätt att anföra b e-s v ä r mot rUcsbankens beslut enligt lagen. Detta förslag
godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Kammarrätten tar
upp denna fråga och konstaterar att utredningen för sin del funnit behov av
besvärsrätt ej föreligga beträffande beslut av riksbanken om påförande av
särskild avgift. Frågan ora rätt att anföra besvär över rUcsbankens beslut om
uttagande av sanktionsbelopp har diskuterats i förarbetena tUl nu gällande
lagstiftning (prop. 1962: 143 s. 24). Denna innehåller inte någon regel ora
sådan klagorätt. Kararaarrätten har inte funnit något skäl som talar för en
ändring i vad sålunda hittiUs gällt.

Några instanser är emeUertid kritiska raot
förslaget och yrkar att besvärsrätt införs. TUl dessa hör bankinspektionen och
bankföreningen.

Bankinspektionen anför bl. a. att rätten tUl talan
raot riksbankens beslut har behandlats i anslutning tUl tidigare lagstiftning
på det kreditpolitiska området. Möjligheten att överklaga har därvid avvisats.
De skäl som anförts har varit, att riksbankens beslut om sanktioner väsentligen
grundas på räkneoperationer och att en besvärsrätt hos Kungl. Maj:t inte är
förenlig raed riksbankens ställning sora ett riksdagens verk. I betänkandet
upprepas dessa skäl raot en besvärsrätt. Inspektionen erinrar ora att den
nyligen från principiella synpunkter gått in på frågan ora besvärsrätt över
beslut sora fattas av ett organ i riksbanken, nämligen i anledning av
bankföreningens och industriförbundets framställning ora ändrad besvärsordning
i valutaärenden, I yttrande den 18 deceraber 1973 erinrade inspektionen ora de
förbättringar i den enskildes rättsskydd sora nyligen genoraförts i och raed
antagandet av förvaltningsprocesslagen och förvaltningslagen. Inspektionen
uttalade vidare, att det från rättssäkerhetssynpunkt är betydelsefullt att
besvärsprövningen inte bara de facto är tUlfredsstäUande utan också är så
anordnad att raedbor-garna får uttryckliga legala garantier för en obunden och
kvalificerad rättsprövning. Motsvarande synpunkter gör sig enligt
bankinspektionen raed ännu större styrka gällande i förevarande sararaanhang,
där enligt förslaget varje besvärsraöjlighet skuUe saknas. Utredningen hänvisar
visserUgen tUl att en bank, sora blir anraodad att erlägga straffavgift,
skulle kunna vägra betala, varefter riksbanken skuUe få stämraa banken till
dorastol med krav på avgiften. En rättsprövning skulle alltså kunna an-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 125

ordnas
på denna väg. Det måste emeUertid konstateras, att den anvisade vägen är föga
realistisk, Bankema är aUtför beroende av saraarbetet med riksbanken för att i
praktiken kunna vidta en så drastisk åtgärd som att vägra betala en
sttaffavgift för vilken rUcsbanken i och för sig har lagstöd. Från
förvaltningsprocessens oraråde kan för övrigt erimas ora att viten utdöras av
dorastol men att vitesförelägganden bortsett från processviten regelmässigt
kan överklagas genom besvär.

Avsaknaden av besvärsmöjUghet är enligt
bankinspektionen i detta faU så raycket aUvarligare sora förslaget tUl sin
aUraänna innebörd karakteriseras av starkt ökade befogenheter för rUcsbanken
att träffa diskretionära avgöranden. Enligt inspektionens raening är de
statsrättsliga skäl som anförts mot en klagorätt inte bärande. Riksbankens
befogenheter enligt den föreslagna lagen är ju helt beroende av Kungl. Maj:ts
förordnande, och Kungl. Maj:t kan när som helst återkaUa eUer begränsa ett
sådant förordnande. I Iraje hänned bör ligga, att Kungl, Maj:t efter besvär kan
ingripa i tillärapnragen av ett förordnande. Vad gäller den statsrättsliga
aspekten errarar inspektionen vidare ora att Kungl, Maj:t i regeringsrätten
redan har att efter besvär överpröva vissa av rUcsbanken fattade beslut, bl, a.
i frågor om utiämnande av allmänna handlingar samt vissa
statstjänstemannafrågor, enligt lagen (1970: 279) ora besvär över beslut av
riksdagens organ. Några statsrättsUga hinder kan alltså inte föreUgga raot att
riksdagen antar en lagbestäraraelse av innebörd att riksbankens beslut enUgt nu
ifrågavarande lag kan genora besvär överklagas hos Kungl. Maj :t.

Bankinspektionen är medveten ora att det från
praktisk synpunkt kan möta svårigheter att anordna en besvärsprövning på
lämpligt sätt. Vissa beslut av generell karaktär är i och för sig inte särskUt
väl lärapade för sådan prövning, även om förvaltningsrätten innehåller
åtskiUiga exerapel på att besvär får anföras i dylika fall, t. ex, över beslut
om komraunala stadgor o, d. När det gäller beslut av raera individuell
karaktär, t, ex, enUgt 7 § i den nu föreslagna lagen och framför allt beslut
ora sttaff avgif ter, är en besvärsrätt så raycket angelägnare. Den närraast
tiU hands liggande lösningen är, att besvär eventueUt raed undantag för
beslut av generell karaktär får anföras hos Kungl, Maj:t i statsrådet.
Inspektionen pekar eraeUertid också på raöjligheten att låta beslut ora
straffavgifter prövas i regerragsrätten. Inspektionen heraställer, att regler
ora besvärsrätt införs i den nya lagen med beaktande av nu angivna synpunkter.

Liknande synpunkter fraraförs av bankföreningen. I
sitt yttrande tar föreningen upp utredningens arguraent att en klagorätt till
Kungl, Maj:t inte skulle vara förenUg raed den stäUning riksbanken intar som
riksdagens verk. Detta argument synes dock ej äga giltighet om besvär skaU
anföras tiU regeringsrätten, Lagen (1970: 279) ora besvär över beslut av
rUcsdagens organ ger uttryck åt principen att regeringsrätten skaU pröva

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 126

sådana
besvär över beslut av riksdagens organ, sora enligt vad rUcsdagen bestäraraer
skall fullföljas dit. Åtminstone i ärenden om straffavgifter bör besvär över
riksbankens beslut kunna föras i regeringsrätten, Uttedningen har pekat på att
sådana ärenden kan bringas under aUraän dorastols prövning genora att bank
vägrar att frivUligt betala en straffavgift. En vägran av en bank att
frivilligt betala en av myndighet faststäUd avgift måste emellertid framstå
som en egendomlig raetod att åvägabringa en rättslig prövning av
avgiftsbeslutet. Denna raetod skuUe också innebära att en avsevärd tid skulle
kunna förflyta, innan klarhet om rättsläget uppnåddes, Eftersora
kreditinstitutet i fråga fömtsätts innehålla avgiften till dess dora fallit,
kanske i högsta instans, skulle den raed avgiftssystemet avsedda
effektiviteten begränsas. Ett avgiftsbeslut berör det drabbade kreditinstitutet
på ett sådant sätt, rättsligt och ekonoraiskt, att en besvärsrätt bör finnas.
Bankföreningen heraställer därför att i lagen upptas en bestämraelse att besvär
över riksbankens avgiftsbeslut skall kunna föras hos regeringsrätten.

Beträffande andra beslut av riksbanken enligt den
föreslagna lagen anför bankföreningen att dessa måste lUcsom avgiftsbesluten
rymmas inom av Kimgl. Maj:t meddelade förordnanden. Sådana förordnanden utgör
den rättsliga gmnden för riksbankens beslut enligt lagen. Mot denna bakgrund
och särskUt raed beaktande av att förordnandena fömtsätts få en mycket
generell utforammg synes det följdriktigt att Kungl. Majrt kan påverka
utayttjandet av förordnandena inte bara genora sin rätt att helt eller delvis
återkaUa ett förordnande utan även genom beslut i besvärsärenden.
Bankföreningen föreslår därför att besvär över riksbankens beslut enligt den
nya lagen skall kunna föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet frånsett beslut i
avgiftsärenden, som bör kunna överklagas hos regeringsrätten.

Utredningen har inte föreslagit några bestämraelser
ora tillsyn. Remissinstansema har i aUraänhet inte haft något att erinra.
Bankinspektionen tar dock upp denna fråga och konstaterar att av gäUande beredskapslagar
det endast är ränteregleringslagen som innehåller någon sådan bestämmelse.
TiUsyn skaU enligt näranda lag utövas av rayndighet sora Kungl. Maj:t
bestäraraer. Något förordnande härora har aldrig ak-tuaUserats. I fråga om de i
kraft varande lagama har rUcsbanken i praktiken svarat för övervakningen.
Riksbanken har också i princip handhaft konttoUen över tUlärapnragen av sådana
kreditpolitiska föreskrifter sora banken utfärdat utan direkt stöd av den i
kraft varande lagstiftnmgen. I den föreslagna lagen har inte intagits några
bestäramelser om tUlsyn. Utrednmgen hänvisar tUl 147 § banklagen (raotsvarande
gäller för andra kreditinstitut), enligt vUken bankinspektionen har att
övervaka efterlevnaden av författnmgar, såvitt de har särskUt avseende på
banker. Saratidigt uttalas att riksbanken kan aUraänt påkaUa
tUlsynsrayndighetens bi-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:168 127

stånd
vid utformning av föreskrift enUgt lagen och vid kontroll av dess efterlevnad.
Vad utredningen sålunda anfört leder enligt bankinspektionen tUl viss oklarhet
om vUken myndighet sora priraärt skall ha ansvar för tillsynen och ta initiativ
tiU åtgärder, som raöjliggör övervakning av lagstiftningens efterlevnad.
Praktiska skäl har föranlett den praxis som hittiUs tUlämpats. TUlsynen har på
gmndval av en rapportering från berörda institut direkt till riksbanken kunnat
förenas raed den uppföljning av verkningama av anbefallda åtgärder, som under
alla förhållanden måste åvila riksbanken. Inspektionen föreslår i klarhetens
intresse att den tillsyn som påkallas av den kreditpolitiska lagstiftningen
eUer av föreskrifter och rekommendationer, som riksbanken eljest utfärdar,
skall i överensstämmelse med hittiUsvarande praxis priraärt åvUa riksbanken i
dess egenskap av ansvarig rayndighet för kreditpolitiken. Detta utesluter
naturligtvis inte en på sararåd mellan riksbanken och inspektionen grundad arbetsfördelning
eller medverkan från inspektionens sida då så är praktiskt lämpUgt.

De av uttedningen föreslagna
övergångsbestäraraelserna har i stort sett inte föranlett någon invändning
under reraissbehandlingen. Sparbanksföreningen avstyrker eraellertid den i
punkt 2 föreslagna övergångsbestämmelsen om retroaktiv verkan med avseende på
åtgärder, sora behövs för tUlämpningen av lagen efter ikraftträdandet.

De av uttedningen föreslagna ändringarna i banklagarna
berörs av några reraissinstanser.

Sparbanksföreningen tiUstyrker förslaget ora
ändring av sparbankslagen avseende värderingen av obUgationer men påpekar att
förslaget inte innebär någon lösning på de faktiska räntabUitetsprobleraen i
saraband med en ökad volym räntebundna placeringar.

Kammarrätten anför att svårigheter kan uppkomma för
ett enskUt bankinstitut vid ett omfattande innehav av obUgationer raen finner
ändå den föreslagna bestäraraelsen inge betänkUgheter. Den innebär näraligen
att raan frångår den i annan lagstiftning, sora gäller sararaa rättsområde,
lagfästade och principiellt viktiga gmndregdn för all resultatutrednrag,
nämUgen att andra tUlgångar än anläggningstUlgångar inte får upptagas över sraa
verkUga värden (9 § bokföringslagen och 100 § 4 raom. aktiebolagslagen). Ett
lagfästande av förslaget skulle i konkreta faU kunna ra-nebära att
bankinstituts årsredovisning ifråga om såväl resultat för året som ställnuig
vid dess utgång skulle visa högre och alltså bättte värden än de verkliga, dvs.
efter vedertagna metoder beräknade. Att kreditmarknaden under lång tid
kännetecknats av brist på långfristigt kapital och att den nu aktuella
lagstiftningen tUl en del raotiverats av detta faktum minskar inte oron för de
konsekvenser den föreslagna bestämraelsen kan få. De skäl, som kunnat åberopas
för den före 1968 års lagstift-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 128

ning
gällande särbestämraelsen för sparbankernas värdering av obligationer, synes
enUgt karamarrätten inte längre aktuella. Motivet var till väsentUg del
sparbankemas i hög grad långfristiga, delvis bundna utiåning. En sådan
utlåning kan ur ekonoraisk synvinkel åtrainstone i viss mån sägas ligga innehav
av anläggningstUlgångar nära. Det kunde därför med detta synsätt finnas visst
fog för en mindre uppmjukning för detta särfall av den gmndläggande regeln för
värdering av omsättnings-tUlgångar. Förhållandena är emellertid nu helt
ändrade. Genora 1968 års ändringar i banklagstiftnmgen har reglema för
affärsbankemas och sparbankernas rörelser fått en i det närraaste identisk
utforraning. Förändringarna synes såvitt här är av inttesse för sparbankernas
del innebära övergång från relativt sett något statiska tiU mera dynamiska förhållanden.
Den föreslagna ändringen i värderingsreglerna blir gällande helt oberoende av
om något förordnande enligt lagen om kreditpolitiska medel utfärdats eller inte
och för övrigt helt oberoende av om eventuella kreditpoliiiska överenskommelser
mellan riksbanken och bankinstituten träffats eller ej.

Enligt karamarrätten är det sannolikt att
riksbankens kreditpolitiska verksarahet kommer att bedrivas så, att
bankinstituten under relativt långa tidsperioder koramer att redovisa
förhåUandevis stora innehav av obligationer. Det synes mot bakgrund härav från
rättsskyddssynpunkt angeläget att föreskriftema enUgt den föreslagna lagen
utformas så, att man i görligaste mån undviker risker för påfrestningar för
bankinstitutens redovisade resultat. För enskUda konkreta faU, där sådan risk
kan antas föreligga, har riksbanken att använda sig av de raöjligheter tUl särskUda
hänsyn sora den föreslagna lagen ora kreditpolitiska raedel erbjuder.

Bankinspektionen fraraför också vissa invändningar
raot de föreslagna ändringarna i banklagstiftningen och anför bl. a. följande.
De föreslagna reglema ora placeringsplikt för att tillgodose det långfristiga
kreditbehovet fÖr frärast bostäder kan leda till orafattande obligationsinnehav
i bankinstituten och stora nedskrivningsbehov vid kursnedgång. För att minska
de påfrestningar på det redovisade ekonoraiska resultatet, sora kan bli följden
därav, föreslår utredningen att obligation skall få upptas tUl ett värde sora
grundas på medekäntan under de senaste tio åren på statsobligationer. Enligt
gäUande bestämraelser får obligation inte upptas över sitt verkliga värde, dvs.
raarknadsvärdet. En bestäramelse liknande den nu föreslagna gällde före år
1969 för sparbanker och har övergångsvis fått tiUärapas av sparbank för
obligation förvärvad före näranda år längst t, o, ra, 1973 års bokslut, I den
raån obligationer skaU bettaktas som verkligt Ukvida tUlgångar finns skäl för
att endast den nuvarande regeln, sora direkt anknyter tUl raarknadsvärdet, skaU
få tillärapas. Ett sådant bettaktelsesätt är dock inte överensstäramande med
verkligheten. Obligationema är vid störte utbud inte i reell mening

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 129

lUcvida.
Ett huvudsyfte är eraellertid här prioriteringen av särskilt bostadsfinansieringen.
Mot en strikt tUlärapning av gällande regel kan invändas att den i vissa lägen
kan få en starkare inverkan på det redovisade ekonomiska resultatet än vad som
är motiverat raed hänsyn till utvecklingen på något längre sikt.
Bankinspektionen kan därför i princip tillstyrka att bankinstituten får
raöjlighet att i fråga ora värdering av obligationer successivt anpassa sig
efter ändrade räntelägen.

Den nu föreslagna regeln sträcker sig emellertid
enligt bankinspektionen längre än den tidigare bestämmelsen i sparbankslagen,
som gällde endast för obligationer utfärdade av staten, allmänna hypoteksbanken
och stadshypolekskassan. Beträffande andra fullgoda obligationer föreskrev
sparbankslagen visst tillägg till den beräknade medelräntan. Vidare föreslås
att ränteberäkningen skall utgå från räntan på enbart statsobligationer.
Enligt sparbankslagen grundades medelränteberäkningen på obligationer, som
utfärdats av staten, hypoteksbanken och hypoteks-kassan. Med hänsyn till
lagändringens syfte och vad som tidigare gällt bör den nya bestämraelsen
tillämpas endast för obligationer som avses i 57 § första stycket A 2
banklagen, dvs, obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed
jämförlig samfällighet, allmän kassa eUer inrättning, vars reglemente
fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag. Vidare finns det enligt
inspektionens uppfattning skäl för att den period för vilken raedelräntan
beräknas begränsas lill fem år. En fem-årsregel medger bättre anpassning av det
bokförda värdet tUl marknadsvärdet och är att föredra med hänsyn till det
allmänna intresset av att redovisningen så långt möjligt visar den aktuella
situationen. Enligt inspektionens uppfattning bör också det av utredningen
angivna syftet med lagändringen kunna uppfyllas med en femårsregel.
Inspektionen föreslår alltså att den särskilda värderingsregeln får tillämpning
på obligationer som avses i 57 § första stycket A 2 banklagen och att det
värde till vilket obligationerna får upptas grundas på ett medeltal under fem
år.

Inspektionen förordar att raedelränteberäkningen enligt
nu föreslagna lagändringar får grundas på samma slags obligationer som tidigare
enligt sparbankslagen, nämUgen obligationer, som utfärdats av staten, allraänna
hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Därmed får räntan på
bostadsobligationer ett utslag i medeltalet. Dessutom skulle inspektionens
arbete med fastställande av medeltalsvärdet väsentligt underlättas, om det för
denna beräkning grundläggande materialet inte förändras, TUl skillnad från
banklagen och jordbrakskassdagen innehåller sparbankslagen (48 § första
stycket 2,) särskUda bestämmelser om värderingen av räntebundna lån. Liknande
bestämraelser kora på grund av särbehandling av sparbankernas värderingsregler
inte att införas för affärsbanker och jordbrukskassor. Även dessa instUut har
emellertid rätt att lämna räntebundna lån, vUket också förekommer i viss ora än
be- 9
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 130

gränsad
utsträckning. Möjligheten av en ökad dylik utlåning kan inte uteslutas.
Inspektionen anser därför att den förutnämnda bestämmelsen i sparbankslagen bör
i samband med den av utredningen aktualiserade lagändringen tas in även i
banklagen och jordbrukskasselagen.

Bankföreningen erinrar om att ett omfattande
innehav av obligationer kan, vid en nedgång av obligationskurserna, medföra
särskilda påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Utredningens
förslag tUl en ändring i banklagstiftningen, så att bankerna kan uppta
obligationerna till ett högre bokfört värde än marknadsvärdet, illustrerar att
omfattande obUgationsinnehav kan medföra allvarliga problem för bankerna.
Enligt bankföreningens uppfattning utgör detta ett starkt motiv för att
bankerna inte bör åläggas placeringar som är oförenliga med deras
verksamhetsinriktning och struktur. Bankföreningen anser det ekonomiskt osunt
att söka lösa problemen genom att införa möjligheter att bokföra obligationerna
till ett högre värde än verkliga värdet och avvisar därför förslaget om
ändring i banklagstiftningen.

6
Departementschefen

6.1
AUmänna synpunkter

Kreditpolitiken ingår som ett viktigt led i den
allmänna stabiliseringspolitiken. Tillsammans med finanspolitiken har
kreditpolitiken sålunda tUl huvudsyfte att upprätthålla balans i
samhällsekonomin. Kreditpolitiska åtgärder används för att påverka den totala
efterfrågan på varor och tjänster så att den hålls inom ramen för tillgänglig
produktionskapacitet. 1 Sverige liksom i de flesta andra länder har
kreditpolitiken emellertid använts inte bara för att upprätthålla den inre
balansen i samhällsekonomin utan också för att motverka rubbningar i den yttre
balansen. De ökade transaktionerna med omvärlden har medfört ett större beroende
av utvecklingen på de utländska kreditmarknaderna. Kreditpolitiken har därmed
efter hand i ökad grad inriktats på att skapa jämvikt i betalningsströmmarna
över gränserna.

Inom ramen för de åtgärder som bedöms nödvändiga
för att åstadkomma balans i samhällsekonomin används kreditpolitiken också tUl
att styra de tillgängliga finansieUa resurserna i viss riktning så att kreditbehov
som är särskilt angelägna skall kunna täckas. Kreditpolitiken måste drivas så
att de upplåningsbehov som statsmakternas utgiftsbeslut ger upphov till kan
tillgodoses. I Sverige har bosladspolitiken ställt särskUda krav på
utformningen av kreditpoliliken. En given utgångspunkt för denna har varit att
på kreditraarknaden skapa utrymme för de kreditbehov som följer av de
bostadspolitiska program som fastställs av regering och riksdag.

De
traditioneUa kreditpolitiska medlen utgörs av centralbankens dis-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 131

kontopolitik
och av marknadsoperationer. Genom diskontot, dvs. den räntesats som riksbanken
tillämpar vid utlåning till banker, har riksbanken ett starkt inflytande på
bankernas räntesatser vid in- och utlåning. Marknadsoperationer, dvs.
centralbankens köp och försäljningar av obligationer eller skattkammarväxlar,
påverkar bankernas kassaställning oeh likviditet och på så sätt också bankernas
kredilgivningsförmåga. I Sverige har raarknadsoperationer under efterkrigstiden
främst företagits i form av riksgäldskontorets upplåning för statens räkning.

Behov har sedan länge förelegat att komplettera de
traditionella kreditpoUtiska medlen med andra för att avsedda effekter skall
kunna nås. I många landar finns möjligheten att ställa krav på bankernas
likviditet och kassahållning och att vidta andra, särskilda åtgärder i syfte
att göra de traditionella medlen effektivare. Sådana kompletterande kreditpolitiska
medel har i Sverige använts sedan lång tid tillbaka. Särskilt under senare år
har kreditpolitiska åtgärder av olika slag använts som led i strävandena att
upprätthålla den inre och yttre balansen inom samhällsekonomin och tillgodose
de prioriterade kreditbehoven.

Den senaste översynen på det kreditpolitiska
området ledde till den alltjämt gällande kreditpolitiska lagstiftningen från är
1962. Lagstiftningen omfattar tre lagar. Likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), placeringskvotslagen (1962: 257) och ränteregleringslagen (1962:
258). Lagarna har karaktär av fuUmaktslagar, vilket innebär att de kan
till-lämpas efter förordnande av Kungl. Maj:t sedan fullmäktige i riksbanken
gjort framställning om det. Lagarna är tidsbegränsade men har efter hand
förlängts i perioder om tre år. Genom beslut av 1974 års vårriksdag har
lagstiftningen förlängts tills vidare, dock längst till utgången av juni 1975
(prop. 1974: 106, FiU 22, rskr 219).

Likviditets- och kassakvotslagen får tillämpas när
det prövas oundgängligen nödvändigt för atl uppnå del mål som fastställts för
riksbankens penningpolitiska verksamhet. Grundtanken bakom lagen är att
riksbanken skall ges möjlighet att på ett mera direkt sätt påverka volymen av
de tillgångar som bankerna kan disponera för utiåning. Förordnande om
likviditetskvot kan tillämpas på bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor
för jordbrukskredit. Likviditetskvot innebär att krav ställs på att
nettobeloppet av ett instituts kassa, skattkammarväxlar, vissa obligationer och
andra i lagen angivna likvida tUlgångar skall stå i viss relation tUl
institutets samtliga förbindelser med vissa undantag. Genom att statspapper och
bostadsobligationer ingår bland de likvida tUlgångarna ger ett förordnande om
likviditetskvot vid sidan av syftet att påverka utlåningen totalt sett
också den effekten att statens och bostadsbyggandets kreditbehov prioriteras.
Förordnande om kassakvot kan tillämpas på bankaktiebolag. Med kassakvot avses
förhållandet mellan bankens medel som innestår på checkräkning i riksbanken
och bankens förbindelser. Genora förordnande ora kassakvot binds sålunda i

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 132

viss
utsträckning bankernas kassaraedel så alt dessa inte kan tas i anspråk för en
ökad kreditgivning.

Placeringskvotslagen öppnar raöjlighet för
riksbanken att i extraordinära situationer direkt styra
kapitalmarknadsinstitutens placeringar så att från samhällets synpunkter
viktiga finansieringsbehov tillgodoses. Förordnande om placeringskvot får
sålunda ges när detta på grund av utomordentliga omständigheter bedöms sora
nödvändigt för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller
för bostadsbyggandet. Lagen kan tUlämpas på försäkringsbolagen, sparbankema,
AP-fonden och tidigare också på postbanken. Med placeringskvot avses att en
viss andel av ökningen av ett instituts totala placeringar under en bestämd
tidsperiod skall redovisas i förbindelser, som utfärdats av staten, eller i
bostadsobUgationer eller i vissa andra prioriterade tillgångar. Lagens
extraordinära natur komraer till uttryck bl. a. i att kvoten, högst 80 %, skall
fastställas av Kungl. Maj:t.

Ränteregleringslagen innehåller regler om
anmälningsskyldighet beträffande räntesatser m. m. och ändringar i dem, om raaxirairänta
eller rainirairänta för inlåning på bankräkning och om raaxirairänta för utiåning
från bankinstitut, försäkringsbolag och AP-fonden. Lagen innehåller också
regler ora emissionskontroll. Riksbanken kan sålunda föreskriva att
obligationer, förlagsbevis eller andra skuldebrev, som är avsedda för den
allmänna rörelsen, inte utan riksbankens tillstånd får utges av annan än
riksgäldskontoret och att andra skuldebrev än de nu nämnda inte får utan sådant
tillstånd utges av kreditaktiebolag. Förordnande i fråga om ränta eller
emissionskontroll får enligt lagen ges bara om det på grund av utomordentliga
omständigheter är påkallat för atl uppnå det mål som fastställts för
riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Förordnande med stöd av likviditets- och
kassakvotslagen har meddelats vid tre tillfällen. Kassakvoter gällde för
affärsbankerna under tiden den 2 januariden 15 febmari 1968. För sarama
bankinstitut gäller vidare förordnande om likviditetskvot sedan den 4 mars 1969
och nytt förordnande om kassakvot sedan den 22 juli samma år. Ränteregleringslagen
och placeringskvotslagen har däreraot aldrig tUlärapats. Även om den
kreditpolitiska lagstiftningen tiUämpats endast i den nyss angivna omfattningen
har den emellertid haft betydelse som bakgrund och raöns-ter för olika
kreditpolitiska överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten och
även för rekoramendationer från rUcsbankens sida. Under åren 19691971 gällde i
detta avseende placeringsregler raotsvarande placeringskvoter för sparbankema,
postbanken, försäkringsbolagen och AP-fonden. Fr. o. ra. år 1972 skedde en
saraordning för sparbankema och postbanken genora en överenskoraraelse sora
innebar att placeringsreglerna ersattes av likviditetskvoter. För
jordbrukskasserörelsen gällde före år 1972 en rekoraraendation om marginella
likviditets-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 133

kvoter,
där ökningen av likvida tiUgångar satts i relation till inlåningsökningen.
Därefter har för centralkassorna geraensarat gällt likviditetskvoter av samraa
slag som gäUer för affärsbankerna. Riksbanken har i fråga om försäkringsbolagen
vid flera tillfällen genora överenskoraraelser eller rekoraraendationer
bestärat rainiraikvoter raellan ökningen i prioriterade och ökningen av totala
placeringar. I sammanhanget bör även nämnas de överenskomraelser sora i år och
förra året träffades raellan delegationen för bostadsfinansiering och
bankinstituten, varigenom dessa institut åtog sig att i viss omfattning öka
sitt nettoinnehav av bostadsobligationer. Jag vill också erinra om den serie
överenskomraelser sora i novem ber 1970 träffades mellan riksbanken och
bankinstituten med anledning av de höjningar av utlåningsräntorna som vissa
banker hade företagit samraa år. Genom överenskomraelsema fastställdes bl. a.
regler för bankernas räntesättning i fraratiden. Överenskomraelsema svarade i
vissa hänseenden mot bestäramelser i ränteregleringslagen. Vidare har riksbanken
enligt en överenskommelse från år 1952 utövat kontroll över emissioner av obligationer
och förlagsbevis på samraa sätt sora skulle ha varit fallet vid en tillärapning
av ränteregleringslagens regler om emissionskontroll.

Ar 1971 tillkallade jag sakkunniga för att göra en
översyn av den kre-ditpolifiska lagstiftningen, I direktiven för uttedningen
pekade jag på vissa frågor sora borde behandlas av de sakkunniga. Mot bakgrund
av den samordning av bankinstitutens rörelseregler sora genorafördes år 1969
borde de sakkunniga undersöka raöjlighetema tiU en samordning av regelsystemet för
dessa institut också i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen. Frågan om
införande av regler sora ger raöjlighet att maxiraera viss utlåning, s, k,
utlåningstak, borde också utredas. Vidare kunde finnas skäl att i
lagstiftningen skriva in regler sora gör det raöjligt att ålägga bankinstitut
att lämna byggnadskrediter för projekt som ingår i det årliga
bostadsbyggnadsprogrammet för det fall överenskommelse mellan delegationen för
bostadsfinansiering och bankinstitulen inte kunde nås. Jag anförde vidare att
de sakkunniga borde företa en allmän översyn av den kreditpolitiska
beredskapslagstiftningcn och föreslå de ändringar och åtgärder som var
motiverade med hänsyn till utvecklingen på kreditmarknaden och inom
bostadspolitiken och lill vunna erfarenheter i fråga om tUlämpning av lagarna
och överenskommelser av liknande innebörd. Som framgår av vad jag
inledningsvis anfört redovisade utredningen i början av år 1974 resultatet av
sitt uppdrag i betänkandet (Ds Fi 1974: 2) Kreditpolitiska medel.

I betänkandet framhåller utredningen att
utredningsuppdraget gällt alt göra en teknisk översyn av lagstiftningen byggd
på erfarenheterna av användandet av kreditpoUtiska medel och med hänsyn tagen
tUl de olika ändringar på kredkmarknaden som ägt rum. Utredningen går däremot
inte in på frågan hur fördelningen i olika sUuationer bör vara mellan å

s. 134 Kontrollera mot PDF

ena
sidan de traditioneUa kreditpoliiiska medlen, dvs. marknadsoperationer och
räntepoUtik, och å andra sidan de i lagstiftningen ingående kreditpoliiiska
instrumenten. Enligt ulredningen skaU dess förslag ses som ett försök att inom
lagstiftningens ram inordna de medel som faktiskt utnyttjas eller kan tänkas
bli utnyttjade inom kredilpolitiken.

Utredningen
föreslår att reglerna om de kreditpolitiska medlen förs sararaan i en enda lag.
Denna skall i likhet med de nuvarande lagarna ha karaktär av fullmaktslag
innebärande att ett förordnande enligt lagen utfärdas av Kungl. Maj:t efter
framställning av fullmäktige i riksbanken. Ett huvuddrag i lagförslaget är att
i lagtexten ange enbart ramar och riktlinjer för de olika instrumenten och att
överlåta detaljregleringen åt riksbanken genom alt banken utfärdar föreskrifter
som skall gälla sedan Kungl. May.t meddelat förordnande. Bakgrunden till
förslaget att slopa den nuvarande detaljregleringen i lag är att denna, t. ex.
i fråga om beräkningen av likviditetskvoter, enligt utredningen i vissa fall
kan lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig tiUämpning av ett förordnande om
kreditpolitiskt medel. Ett annat huvuddrag i förslaget är att de skUda
bankgrupperna behandlas på ett likartat sätt. Detta innebär bl. a. att ett
förordnande om kassakvoter skall kunna utfärdas för samtliga bankinstitut samt
att den nuvarande liberalare specialregeln för Sparbankernas Bank oeh
Jordbrukets Bank vid beräkningen av likviditetskvoter föreslås upphöra att
gälla. Utredningen föreslår att de kreditpolitiska instrument som ingår i den
gällande lagstiftningen skall med en något ändrad terminologi ingå även i
den nya lagen. Lagförslaget innehåller sålunda regler om likviditetskrav,
kassakrav, emissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering. Dessutom
föreslås att lagstiftningen utökas med två nya kreditpolitiska instrument,
nämligen dels utlåningsreglering (s. k. utlåningstak) som innebär att bankerna
kan åläggas alt hålla sin utiåning under en viss nivå, dels skyldighet för
bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskilt angivna byggnadsföretag,
för vilka statligt bostadslån utgår eller kommer att utgå, s. k. särskUd
placeringsplikt. Den nya lagen föreslås inte bli tidsbegränsad.

Några remissinstanser bl. a. bankföreningen,
sparbanksföreningen samt en minoritet av riksbanksfullmäktige och en minoritet
av riksgäldsfullmäktige hävdar att en ny kreditpolitisk lagstiftning inte
bör genomföras förrän resultatet av bostadsfinansierings- och kapitalmarknadsutredningarnas
arbete föreligger. Industriförbundet föreslår att det framlagda utredningsförslaget
överlämnas till kapitalmarknadsutredningen för vidare behandling av denna
utredning. Det framhålls bl, a, att ett av den föreslagna lagstiftningens
huvudsyften är att underlätta finansieringen av bostadsbyggandet och att en
komraande reform i fråga om bostadsfinansieringen bör awaktas innan de
kreditpolitiska instrumenten fixeras. En ny kreditpolitisk lagstiftning anses
också kunna bli påverkad av den mera övergripande bedömning av kredit- och
kapital-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 135

marknadsproblemen
som skall ske inom kapitalmarknadsutredningen. Bankföreningen menar att
utredningsförslaget inle kan betraktas enbart som en lagteknisk översyn utan
också måste anses innefatta ställningstaganden till hur kreditpolitiken skall
föras i fraratiden. I anslutning härtill anlägger bankföreningen vissa
principiella synpunkter på frågan hur kreditpolitiken bör utformas för att
negativa verkningar på samhällsekonomin skall kunna undvikas. Bankföreningen framhåller
att användningen av kreditpolitiska instrument måste anpassas så mjukt som möjligt
till konjunkturväxlingarna. Den naturliga rollfördelningen mellan kreditpolitik
och finanspolitik måste därför enligt bankföreningen iakttas i högre grad än
som skett under senare år. Föreningen framhåller bl. a. att statsmakternas krav
på bibehållen prioritering av bostadssektorns kreditbehov också i
åtstramningstider medfört skadeverkningar för låntagare inom andra
sarahällssektorer genom att dessas långsiktiga planering allvarligt
försvårats. Resonemanget utmynnar i åsikten att det vore bättre att
subventionera bostadssektorns kostnad över statsbudgeten i stället för alt
lösa problemet genora ransonering och prisreglering på kreditraarknaden.
Bankföreningen frarahåller vidare att de generella penningpolitiska medlen
öppna marknadsoperationer, inkl. statsskuldspolitiken, och diskontopolitik i
första hand måste användas för att kreditpolitiken skall bli ett effektivt
instruraent i stabiliseringspolitiken.

Dessa och liknande synpunkter som framkommit under
remissbehandlingen ger mig anledning att något beröra den under senare år
förda kreditpolitiken. Till en början vill jag uppehålla mig vid hur
Icre-ditpolitiska åtgärder som led i den allmänna ekonomiska politiken använts
för att uppnå de stabiliseringspolitiska raålen. Jag vill också beröra frågan
ora bostadsbyggandets finansiering och dess betydelse för utformningen av den
kreditpolitiska lagstiftningen.

I slutet av år 1968 började landets valutareserv
att minska kraftigt. Minskningen fortsatte i ökad takt under första halvåret
1969. Valutaförlusterna orsakades inte enbart av en svag bytesbalans utan
också av elt allt större kapitalutflöde från Sverige tiU utlandet. Ungefär
samtidigt som valutaavtappningen började sätta in, förbyttes den inhemska
tidigare måttliga tillväxten i produktion och efterfrågan på varor och tjänster
i en brant stegring och övergick under året tUl en högkonjunktur med starkt
tryck på produktionskapaciteten. En rad kreditpolitiska ålgärder vidtogs i
syfte att minska bankernas utlåningsexpansion och därigenom motverka
valutautströmningen och det begynnande övertrycket inom ekonomin. I febmari
1969 höjdes diskontot raed 1 % till 6 %. Denna åtgärd var motiverad främst av
det växande gapet till den internationella räntenivån och det därav föranledda
kapitalutflödet. I febmari sararaa år utverkade riksbanken också förordnande
ora likviditetskvoter för affärsbankerna enligt likviditets- och
kassakvotslagen. Ett underskridande

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 136

av
kvoterna raedförde straffavgifter. De fastställda kvotema 30 % för de fem
största bankerna och för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank samt 24 % för
övriga affärsbanker låg 4,55 procentenheter högre än de tidigare av
riksbanken rekoraraenderade kvoterna till följd av något ändrade
beräkningsregler.

Åtgärderna mot affärsbankerna kombinerades med
överenskommelser om olika placeringsregler för sparbankerna, postbanken,
AP-fonden och försäkringsbolagen. Reglerna innebar att en viss kvot av
institutens placeringar skulle avse prioriterade tillgångar, i huvudsak
statspapper och bostadsobligationer eller andra krediter för bostadsbyggandet.
Med centralkassorna för jordbmkskredit överenskoms att en viss del av inlåningsökningen
skulle placeras i kassa, obligationer och vissa andra likvida tillgångar.

Trots åtstramningsåtgärderna i början av år 1969
fortsatte kreditexpansionen som en följd av uppgången i den svenska
konjunkturen. Kre-dhexpansionen kunde inte anses förenlig med en balanserad
ökning av inhemsk efterfrågan och produktion. Med hänsyn härtUl men också på
grund av en ny stark minskning av valutareserven höjdes riksbankens diskonto i
juli samma år raed ytterligare 1 % tUl 7 %. I sararaa månad förordnades också
om kassakvoter för affärsbankerna enligt likviditets-och kassakvotslagen.
Åtgärden innebar att varje affärsbank vid varje dags slut skulle hålla ett
belopp på checkräkning i riksbanken motsvarande 1 % av den lagstadgade likviditetskvotens
näranare vid utgången av månaden före närmast föregående kalendermånad.
Underskreds kassakvoten måste banken utge en tilläggsränta på underskottet.
Vidare vidtogs ålgärder för en direkt begränsning av bankernas upplåningsmöjligheter
i riksbanken. Sålunda begränsades denna upplåning för vissa affärsbanker genom
individuella limiter. Dessa utgjorde tak för upplåningen och justerades efter
hand, bl. a. med hänsyn till i vilken utsträckning bankerna visat
återhållsamhet i sin utlåning till andra ändamål än bostadsbyggandet.
Resultatet av de olika åtgärderna för att dämpa kreditexpansionen blev att
utestående lån till nämnda ändamål under andra halvåret 1969 sjönk 2 miljarder
kr. mot en ökning med drygt 1,5 miljarder kr. under motsvarande period år 1968.

Föreskrifterna om likviditetskvoter och kassakvoter
kvarstod oförändrade under år 1970. Systemet med individuella limiter i fråga
om affärsbankernas upplåning i riksbanken behölls också. Under första
kvartalet 1970 ökade affärsbankernas utiåning tiU andra ändamål än bostadsbyggandet
starkt. Mot bakgrund av de inflationistiska tendenserna i den svenska ekonomin
och ett växande underskott i bytesbalansen träffades i april samma år en
uppgörelse mellan riksbanken och affärsbankerna med undantag av Sparbankernas
Bank och Jordbrukets Bank om ett s. k. utlåningstak. Bankerna åtog sig var
bank för sig att hålla sin utlåning, exkl. bostadsbyggnadskrediter, under ett
tak bestämt med utlå-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 137

ningsvolymen
vid utgången av år 1969 sora bas. Maxiraura för utlåningen skulle vara 106 %
för raaj och 105 % för juni och föll sedan till 104 % vid årets slut. Vid
överskridande gällde vissa sanktioner.

Högkonjunkturen under åren 1969 och 1970 följdes
under år 1971 av en påtaglig avraattning i den inheraska efterfrågan. Vad
gäller handeln raed utiandet skedde ett kraftigt oraslag i handelsbalansen från
ett stort underskott under år 1970 till ett betydligt större överskott under år
1971. Mot bakgrund av utvecklingen av konjunkturläget kunde kredilpolitiken
göras raera expansiv. Utiåningstaket slopades i början av året och rUcsbankens
diskonto sänktes etappvis ned tUl 5 %. Likviditetsläget för bankerna lättade
efter hand och under åren 19711972 hade affärsbankema knappast några
svårigheter att uppfylla gällande krav på likviditetskvoter. För övriga
bankinstitut träffades i slutet av år 1971 en överenskoraraelse sora innebar
att hittills gällande placeringsregler med verkan från år 1972 ersattes av likviditetskvoter.
Denna omläggning låg i linje med den några år tidigare genomförda samordningen
av banklagstiftningen och underlättades av det lätta kreditläge sora då rådde.

Den ekonoraiska utvecklingen under år 1973
präglades av en raycket stark efterfrågan på svenska exportprodukter och en
förhållandevis svag inhemsk efterfrågan. Genom överskott i bytesbalansen ökade
valutareserven starkt. Kraven på likviditetskvoter och kassakvoter behölls
under året.

Den tidigare mycket gynnsamma utvecklingen av valutareserven
bröts vid mitten av februari 1974, Utflödet av valutor accelererade efter hand.
Under årets tre första månader minskade riksbankens valutainnehav med nästan 1
600 milj, kr, I första hand för att söka bromsa detta valutautflöde
tillkännagav riksbanken den 2 april 1974 vissa åtgärder. Riksbankens diskonto
höjdes fr. o. m. den 3 april från 5 % till

6
%. Den långa räntan höjdes med
1/2 % för stats- och bostadsobUgationer till 7 1/2 % och för kommun- och
industriobligationer till

7
3/4%, i vissa fall högre.
Affärsbankernas kassakvotskrav höjdes fr. o. m. den 5 april från 1 % tUl 5 %,
vUket medförde en betydande upplåning i riksbanken från affärsbankernas sida.
Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken har sedan år 1970 varit sådana
att en bank får låna lUl diskontot ett belopp motsvarande 75 % av bankens eget
kapital. På överskjutande belopp tar riksbanken ut en ränta på 2 % över
diskontot. Samtidigt med diskontohöjningen och kassakvotshöj-ningen höjdes
skattlcammarväxeldiskontot från 2 % till 8 %. Räntesatsen på bankernas
inlåning på särskUda räkningar (större belopp, vanUgen från kommuner och
företag) steg därmed också till omkring

o c

o ID.

Samtidigt med diskonto- och kassakvotshöjningen
uppmanade riksbanken affärsbankerna att dämpa ökningstakten i sin övriga
utlåning (dvs. exkl. bostadsbyggnadskrediter). Denna hade under andra hälften

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 138

av
år 1973 börjat öka i en allt snabbare takt, Sparbankema och centralkassoma
informerades av riksbanken om alt dämpningen av affärsbankernas övriga
utlåning inte fick utnyttjas för någon kreditexpansion från deras sida.

Syftet med den under våren 1974 vidtagna
åtstramningen av kreditpolitiken var framför allt att förmå företagen till en
finansiering utomlands i större utsträckning än tidigare men även att
åstadkomma en dämpning av kredilefterfrågan, vilken från allmänna synpunkter
var önskvärd. Riksbanken medgav vidare under våren att affärsbankerna höjde
räntan utöver vad som följt av diskontoändringen på framför allt vissa
företagskrediter. Ränteglidningen hos affärsbankerna skulle dock inte få
överstiga 0,2 % räknat på hela lånestocken. Räntan på bostadsbyggnadskrediter
skuUe inte få höjas. Som en följd av detta medgivande höjde affärsbankerna fr,
o. ra. den 24 maj räntan på krediter i räkning med 1/4 %. Sedermera har
räntehöjningar skett även för andra lånetyper. Även för sparbankerna har en
begränsad ränteglidning medgivits.

Samtidigt som valutareserven minskade mycket
kraftigt under första halvåret 1974 ökade bankernas tidsbundna fordringar på
utländska banker i snabb takt. Ökningen hängde framför allt samman med den mycket
kraftiga tillväxten av behållningen på bankernas s, k, valutakonton. Den
betydande räntcskiUnaden mellan Sverige och utlandet samt starka
kursförväntningar syntes ha medfört en motvUja hos exportörerna att växla in
sina valutainkomster tUl svenska kronor. Exportörerna valde i stället att i
stor utsträckning placera sina valutainkomster på ett valutakonto i svensk
bank. På dessa medel erhöll de en ränteavkastning som ungefär motsvarade räntan
i valutans hemland. Eftersom de svenska bankerna är skyldiga att hålla en
motsvarande täckning som fordran på utiändsk bank, påverkar dessa valutakonton
bankernas valutaställning. En stor del av utflödet från den centrala
valutareserven har således använts för att finansiera dessa valutakonlon. För
att åstadkomma en minskning av behållningarna på valutakontona och samtidigt
erhålla en ökning av riksbankens valutainnehav beslöt valutastyreisen under
våren att på medel som insätts på valutakonto efter den 18 juni 1974 skall
någon ränta inte utgå. Avtappningen av valutareserven fortsatte emellertid.
Valutautflödet var väsentligt större än vad som motsvarade utvecklingen av
utrikeshandeln och andra löpande transaktioner. En viktig förklaring härtill
var att den svenska räntenivån även efter diskontohöj-ningen i aprU
internationeUt sett var låg, vilket medförde att utnyttjandet av
finansieringsmöjligheter i utlandet var mindre attraktivt för det svenska
näringslivet. Riksbanken beslöt därför att höja diskontot fr, o, m. den 16
augusti med ytterligare 1 % till 7 %. I samband härmed höjdes den långa räntan
med 1/2 %.

Ett
brett register av kreditpolitiska åtgärder har sålunda komrait till

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 139

användning
under senare år. Kreditpolitiken har delvis haft till raål att raotverka
rubbningar i den yttre balansen. Spekulativa, snabba skiftningar i kapitalrörelserna,
t. ex. i samband raed förväntningar om reval-vering eller devalvering av olika
valutor eUer mot bakgrund av uppkommande skillnader i räntenivån i förhållande
till utiandet, har påkallat kreditpoliiiska åtgärder. De kreditpolitiska
åtgärderna har också satts in när den svenska konjunktursituationen varit sådan
att kredit- och likvi-ditetsåtstramande åtgärder varit påkallade för att raöta
tendenser till överhettning i den svenska ekonomin. Den förda kreditpolitiken
har haft avsedd effekt när det gällt att begränsa en alltför kraftig expansion
av utiåningen och slå vakt om valutareserven. Självfallet finns utrymme for
olika uppfattningar när det gäller såväl den förda kreditpolitiken som den
framtida utformningen av kreditpolitiken. Utan att här gå närmare in på dessa
spörsmål anser jag mig kunna konstatera att erfarenheterna av kreditpolitiken
under senare år visar betydelsen av att det finns ett brett register av
kreditpolitiska instrument som i varierande grad kan sättas in för att snabbt
och effektivt raotverka rubbningar i den inre och yttre samhällsekonomiska
balansen. I likhet med utredningen och flertalet reraissinstanser anser jag,
att det är erforderligt att raot bakgrund av erfarenheterna nu se över den
gällande lagstiftningen. Även raed tanke på den osäkerhet sora alltjärat råder
på den internationella kreditraarknaden och för att förbättra raöjlighetema
att möta rubbningar i de utrikes betalningsströmmama anser jag det angeläget
att den kreditpoliiiska lagstiftningen nu oraprövas.

Ett viktigt syfte med den kreditpolitiska
lagstiftningen är att skydda statens och bostadsbyggandets kreditbehov.
Bostadspolitiska överväganden har haft en väsentiig betydelse för utformningen
av de kreditpolitiska instrumenten och av den förda kreditpoliliken. Vissa av
de kreditpolitiska instrumenten är ägnade att trygga bostadssektorns behov av
långfristiga krediter. Vid beräknande av likviditetskvoter prioriteras bl, a,
bostadsobUgationer genom att de räknas in bland de likvida tillgångarna,
Placeringskvotslagen har till direkt ändamål att tillgodose statens och
bostadsbyggandets behov av långa lån. Som tidigare nämnts gäller för
affärsbankema sedan år 1969 förordnande om likviditetskvoter enligt
likviditets- och kassakvotslagen. För sparbankerna gällde överenskommelser med
riksbanken om placeringskvoter fram till år 1972, då dessa genom en
överenskoraraelse raed riksbanken ersattes av likviditetskvoter. Även för
jordbrukets centralkassor gäller en överenskoraraelse om likviditetskvoter. För
försäkringsbolagen och AP-fonden brukar gälla årliga rekomraendationer eller
överenskommelser om placeringsinriktningen. Mot bakgrund av den starka ökning
av oavlyftade byggnadskrediter dvs. de krediter som gäller under
byggnadstiden som skedde under åren 1971 och 1972 uppdrog regeringen år 1972
åt delegationen för bostadsfinansiering att förhandla med affärsbankerna för
att

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 140

få
dessa att öka sina förvärv av långfristiga bostadsobligationer. Förhandlingarna
ledde tiU en uppgörelse i juni 1973, sora i huvudsak innebar att
affärsbankerna under året skulle dels öka sitt innehav av bostadsobligationer
raed 1 500 milj, kr,, dels omvandla 1 000 mUj. kr. utestående byggnadskrediter
tiU s. k, mellankrediter med räntevillkor raotsvarande vad sora gällde för
hypotekslån. Delegationen träffade därefter uppgörelser också raed AP-fonden,
sparbankerna och postbanken om att dessa institut skulle förvärva
bostadsobligationer. Med hänsyn till de fortsatta svårigheterna att i
tillräcklig omfattning placera bostadsobligationer på kapitalmarknaden fick
delegationen i maj 1974 till stånd en ny överenskommelse med affärsbankerna,
sparbankerna, postbanken och jordbrukskasserördsen. Uppgörelsen avser år 1974
och innebär att bankerna åtagit sig att bidra med ca 4 000 railj, kr, till
finansiering av färdiga fastigheter. Bidraget skall huvudsakligen ske genom en
ökning av nettoinnehavet av bostadsobligationer. En mindre del av beloppet får
användas för omvandling av byggnadskrediter till raellankrediter.

Den prioritering av bostadsbyggandet sora sker på
kreditraarknaden grundas på de bostadsbyggnadsprograra som fastställs av
regering och riksdag. Den ingående planering av bostadsbyggandet som sker genom
politiska och administrativa beslut avser förutora byggnadsvolyraen också de
enskilda projektens lokalisering och tidpunkter för deras igångsättande. Med
utvecklingen mot allt större precisering i fråga ora de årliga
bostadsprogramraen har behovet av att byggnadskrediter ställs till förfogande i
tillräcklig omfattning och på rätta tider ökat starkt. Problemet har fr, o, ra,
år 1967 lösts genom årliga överenskommelser mellan delegationen för
bostadsfinansiering och bankinstituten. Genom dessa uppgörelser har
byggnadskrediter för statiigt belånade byggnader kunnat säkerställas. Den
senaste överenskommelsen träffades i januari 1974, Mot bakgrund av att
bostadsbyggnadsplanen för år 1974 ger utrymme för ca 75 000 statligt belånade
lägenheter och 8 000 lägenheter utan statliga lån har företrädare för
affärsbankerna, sparbankerna, postbanken och jordbrukskasserörelsen förklarat
sig vilja medverka till att byggnadskrediter till ett belopp av ca 9 660 milj,
kr, inberäknat krediter till kommuner avseende tomträttsmark säkerställs
för statiigt belånade nybyggnader och ombyggnader samt också tiU att ställa krediter
till förfogande för det bostadsbyggande som sker utan statUga lån.

Den serie kreditpolitiska åtgärder och
överenskomraelser, som haft till syfte att trygga bostadsbyggandets behov av
långfristiga krediter, har tillkommit med placeringskvotslagen som bakgrund.
Kreditpolitiken måste också i fortsättningen kunna föras så att det inom ramen
för en från stabiliseringssynpunkt godtagbar kreditvolym kanaliseras medel till
bostadssektorn i den omfattning och takt som krävs för att de av statsmakterna
antagna bostadsbyggnadsprogrammen skall kunna förverkligas. Det är därför
viktigt att den kreditpolitiska lagstiftningen inrymraer

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 141

ändaraålsenliga
instrument som kan tillgripas då andra lösningar inte står till buds.

Det är självfallet önskvärt att uppkommande problem
i fråga om bostadsbyggandets finansiering också i fortsättningen i första hand
löses i samförstånd med kreditinstituten. Enligt rain mening bör emellertid,
för den händelse överenskoraraelse inte skulle kunna nås, den kredit-politiska
lagstiftningen ges en utformning som bättre än f. n. svarar mot önskemålet att
bostadsbyggandets kreditbehov skall kunna tUlgodoses. I flera remissyttranden
understryks också behovet av ändringar i nu berörda avseenden i enlighet med
vad utredningen föreslagit.

Som jag förut nämnt har några remissinstanser
ifrågasatt, om man inte borde vänta med översynen av den kreditpolitiska
lagstiftningen tills kapitalmarknadsutredningens belänkande föreligger.

Kapitalmarknadsulredningen har i sitt
remissyttrande över boende-och bostadsfinansieringsutredningarnas betänkande
(SOU 1974: 17) Solidarisk bostadspoUtik diskuterat problemen kring
bostadspolitik och bostadsfinansiering sedda från kreditmarknadssynpunkl.
Utredningen konstaterar att växande krav raed all sannolikhet kommer alt
ställas på kreditpoUtiken i framtiden. Frågan om raan bör vänta raed en översyn
av den kreditpolitiska lagstiftningen, tills pågående utredningar ora kapitalmarknaden
och bostadsfinansieringen slutförts, är emellertid beroende av hur en ny
kreditpolitisk lagstiftning utformas. Väljs den föreslagna metoden att i lagen
i huvudsak enbart ge vissa gmndläggande regler, kan tillämpningen av
lagstiftningen, som majoriteten av riksbanksfullmäktige framhåller i sitt
yttrande, lätt anpassas till omläggningar av bostadsfinansieringssystemet. Som
framgår av det följande föreslår jag alt lagstiftningen i enlighet med
utredningens förslag utformas som en ramlagstiftning med möjUgheter för
riksbanken att utforma de föreskrifter som behövs för tiUämpningen. Med hänsyn
härtill anser jag, i likhet med majoriteten inom fullmäktige, att det saknas bärande
skäl för att skjuta upp en reforra av den kreditpolitiska lagstiftningen. En
samlad översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen på grundval av det
föreliggande utredningsförslaget bör därför komraa tUl stånd nu.

Jag vill redan här slå fast att i den nya
kreditpolitiska lagstiftningen bör i enlighet med utredningens förslag ingå
dels medel som raotsvarar de sora finns i de gällande tre lagarna, dels två nya
medel, utiåningsreglering och särskUd placeringsplikt. Jag komraer att i de
olika avsnitten om de kreditpolitiska medlen närmare behandla de motiv som
finns för att lagstiftningen bör ha denna omfattning.

De gällande kreditpolitiska lagarna har karaktär av
beredskapslagstiftning. Detta innebär att lagarna tillämpas, ora den i visst
fall eftersträvade ordningen inte kunnat nås genora rekommendationer till
eller genora överenskoraraelser med berörda institut. Karaktären av bered-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 142

skapslagstiftning
framgår av samtiiga tre lagar, I likviditets- och kassakvotslagen får sålunda
förordnande om likvidUets- eller kassakvot meddelas, om det prövas
oundgängligen nödigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens
penningpolitiska verksamhet. För tilllämpning av placeringskvots- och
ränteregleringslagarna krävs att det skall föreligga utomordentiiga
omständigheter. Placeringskvoter, räntereglering och emissionskontroll är
sålunda enligt gällande lagstiftning att anse som extraordinära medel under det
att likviditets- och kassakvoler kan anses som medel som mera normalt kan komma
till användning inom kreditpolitiken. Utredningen föreslår att placeringsplikt
och räntereglering också i fortsättningen skall betraktas som extraordinära
medel och att även det nya instrumentet utiåningsreglering skall ha karaktären
av extraordinärt medel. För tUlämpningen av dessa medel skaU enligt
lagförslaget därför krävas synnerliga skäl. Emissionskontroll bör enligt
utredningen däremot betraktas som ett normalt inslag i kreditpoliliken. Under
remissbehandlingen har av bl. a. bankföreningen framhållits vikten av att
behovet av kreditpolitiska ingripanden i första hand tillgodoses genom
överenskommelser mellan riksbanken och berörda institut. Enligt bankföreningens
mening bör även emissionskontroll betraktas som ett extraordinärt medel.
Bankföreningen anser vidare att det tydligare bör framgå att andra medel än
likviditets- och kassakrav är förbehållna extraordinära situationer och
föreslår därför att, efter mönster från gällande lagstiftning, i lagtexten
anges att de extraordinära medlen skaU få användas endast när det på grund av
utomordentliga omständigheter är nödvändigt för att uppnå fastställda
penningpolitiska mål.

Enligt min mening bör den kreditpoUtiska
lagstiftningen liksom f. n. sättas i tUlämpning först när behov av ingripanden
på det kreditpolitiska området uppkommer och behövlig restriktivitet på
kredilmarknaden inte kunnat nås genom rekommendationer till och
överenskommelser med de berörda instituten. De kreditpolitiska medlen kan
emellertid inte jämställas i vad avser behovet av tUlämpning. Även
fortsättningsvis kommer det att finnas ett permanent behov av att kunna påverka
bankinslituts kreditgivning via likviditets- och kassakrav. Användningen av
dessa instrument får således anses som normala inslag i kreditpolitiken. Även
emissionskontroll bör som jag kommer att ange i det följande anses som ett
normalt inslag i kreditpolitiken. Detta innebär såvitt nu kan bedömas att det blir nödvändigt att tillämpa lagreglerna
om emissionskontroll, om den kontroll som sedan länge är etablerad på frivUlig
grund inte skuUe visa sig tillräcklig. Vad gäller övriga kreditpolitiska medel
som avses ingå i lagstiftningen delar jag utredningens och remissinstansernas
uppfattning att de bör betraktas som extraordinära medel. I enlighet med
utredningens förslag bör detta markeras genom att de får tUlämpas endast om
synnerliga skäl föreligger. Detla innebär att dessa medel bör komma till
användning endast i svårbemästrade sUua-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 143

tioner,
där det inte går att efter överläggningar med berörda institut nå den
eftersträvade effekten.

Utredningen föreslår att de olika grupperna av
bankinstitut i motsats till vad som är fallet f. n. skall behandlas på
likartat sätt i den kreditpoUtiska lagstiftningen. Förslaget grundas på det
förhållandet, att de skilda bankgrupperna genom 1969 års samordnade
banklagstiftning fått likartade rörelseregler. Den konkurrensneutralitet som
åsyftades med den nya banklagstiftningen föranleder enligt utredningen att
också den kreditpolitiska lagstiftningen görs konkurrensneutral för de olika
bankgrupperna. Riksbanken bör dock enligt utredningen ges möjlighet att i sina
tillämpningsföreskrifter differentiera kraven mellan olika institut där detta
anses lämpligt. Utredningen föreslår därför samma lagregler för såväl
affärsbanker som sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Förslaget utsätts
för kritik i några remissyttranden. Bankinspektionen framhåller att, oavsett
den genomförda samordningen av bankernas rörelseregler, stora skillnader
kvarstår i fråga om de skilda bankgruppernas struktur och inriktning. Bl. a.
pekar inspektionen på att väsentliga skUlnader föreligger mellan
bankgruppernas engagemang i lån till bostadssektorn. Med hänsyn tiU
svårigheterna att utforma lagstiftningen så att den i alla lägen,beaktar de
olikheter som faktiskt föreligger mellan olika bankinstitut godtar
inspektionen dock den princip om enhetliga regler för bankinstituten som
lagförslaget bygger på. Inspektionen godtar dock inte utredningens förslag att
ta bort nuvarande specialregler för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank i
fråga om beräkningen av likviditetskvot. Sparbanksföreningen och
jordbrukskasseförbundet är också kritiska mot utredningens strävan efter
enhetliga regler för de olika typerna av bankinstitut och framhåller att en
strikt tillämpning av utredningens princip om enhetiighet i lagstiftningen kan
få negativa följder för sparbanker resp. kreditkassor. Sparbanksföreningen
anser det angeläget att i propositionen klart anges att i den praktiska
lillämpningen hänsyn måste tas till den faktiska strukturen hos bankinstitulen.
Enligt jordbrukskasseförbundet bör den nödvändiga differentieringen komma till
klart uttryck i lagtexten.

För egen del finner jag det naturligt att den
kreditpolitiska lagstiftningen i formellt hänseende utformas mot bakgrund av
att väsentligt likartade rörelseregler gäller för de olika bankgrapperna. Olika
bankinstitut som tillämpar banklagstiftningen på i stort sett likartat sätt
bör sålunda omfattas av samma kreditpolitiska regler, oavsett om det är fråga
om affärsbanker, sparbanker eller kreditkassor. I den mån väsentliga skillnader
föreligger mellan olika institut i fråga om inriktningen av rörelsen kan det
dock finnas behov av att tiUärapa ett kreditpolitiskt instrament olika mellan
sådana institut. Jag delar uppfattningen att i lagen bör öppnas möjlighet till
differentiering mellan de olika bankrastituten. I regeringens förordnande bör
sålunda anges, vilka institut sora orafattas

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 144

av
ifrågavarande kreditpolitiska instrument. Vidare bör riksbanken kunna behandla
ett enskilt institut i särskild ordning, skilja mellan små och stora banker
eller särbehandla banker med rörelse av speciell natur, t. ex. Sparbankernas
Bank och Jordbrukets Bank, Enligt min mening är det inte behövligt att som
jordbrukskasseförbundet föreslagit i lagtexten ge närmare regler om olika
alternativ för differentiering. Jag förordar sålunda i enlighet med
utredningens förslag att den kreditpoUtiska lagstiftningen utformas enhetiigt
för de olika grupperna av bankinstitut. TUl frågan om särskUda regler bör gälla
vid beräkning av likviditetskvot för sparbanks- och jordbrukskasserörelsernas
centralbanker återkommer jag i det följande.

Några remissinstanser har berört utredningens
uttalande om alt det kan finnas anledning att pröva behovet av en
kreditpolitisk reglering även för finansieUa fonder, fondmäklare och s. k,
finansieringsföretag, om dessas kreditgivning skulle öka väsentligt.
Bankinspektionen, konjunkturinstitutet och majoriteten av riksbanksfullmäktige
förordar att en utredning tillsätts med syfte att göra den kreditpolitiska
lagstiftningen tillämplig på de finansieringsföretag och andra som står utanför
den organiserade kreditmarknaden. Även jag anser att det finns goda skäl för
en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde.
Jag kommer att inom den närmaste framtiden ta ställning till den fortsatta
handläggningen av frågan.

Utredningens förslag att i lag ange enbart ramarna
och riktlinjerna för tUlämpningen av de kreditpolitiska instrumenten och
överlåta åt riksbanken att utfärda närmare föreskrifter för tiUämpningen har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Majoriteten
av riksbanksfullmäktige framhåller fördelarna med utredningens lösning. Denna
ger sålunda enligt riksbanksfuUmäktige en större allsidighet och anpassbarhet
hos de kreditpolitiska medlen så att det blir lättare än f. n. att möta
förändringar på kreditmarknaden vare sig det gäller penningmarknadens
arbetssätt, AP-fondens roll på kapitalmarknaden eller införandet av nya system
för bostadsfinansieringen.

Mot förslaget att slopa den nuvarande
detaljreglerragen i lag har emellertid också anförts kritiska synpunkter.
Sålunda ifrågasätter en minoritet inom riksbanksfullmäktige och
bankföreningen, om de föreslagna delegationsbestämmelserna är förenliga med
den nya regeringsformen (nya RF), I remissyttrandena hänvisas till ett
departementschefs-uttalande i propositionen med förslag till ny regeringsform
(prop, 1973: 90 s. 209), Enligt det åberopade uttalandet, som rör spörsmålet i
vUken omfattning delegation bör ske från riksdagen tUl regeringen, får frågan
om hur detaljerade bemyndiganden skall vara avgöras från fall tiU fall. I fråga
om föreskrifter t. ex. på näringsrättens område där mera väsentiiga
medborgarintressen kan koraraa att beröras av regleringen bör riksdagen mera
preciserat än annars ange de ramar inom vilka rege-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 145

ringen
skall få röra sig. Från näranda remisshåll ifrågasätts, om de föreslagna
bestäramelserna om subddegation från regeringen till riksbanken står i
överensstäraraelse med reglerna om sådan delegation i den nya regeringsformen.
Enligt bankorganisationerna medför avsaknaden av detaljerade lagregler om
tillämpningen av de olika kreditpolitiska medlen praktiska nackdelar genom att
bankerna i sin långsiktiga planering får svårare att fömtse hur eventuella
kreditreglerande åtgärder kommer att utformas. Bankföreningen och AP-fonden
anser att skillnaden meUan de extraordinära kreditpoUtiska medlen och övriga
medel bör komma till synes bl. a. genom att betydligt mer detaljerade lagregler
ges för de extraordinära medlen.

Remisskritiken i fråga om avsaknaden av
detaljregler om de olika instrumentens tiUämpning och utformning kopplas i
flera yttranden samman med kritik av utredningens förslag att lagstiftningen i
fortsättningen inte som f. n. skall omprövas vart tredje år. Sparbanksföreningen
framhåller att, om den för bankernas planering önskvärda detaljregleringen
behålls, behovet av flexibilitet i kreditpolitiken kan tiUgodoses genom alt
lagen automatiskt blir föremål för omprövning med jämna tidsintervaller. Enligt
bankföreningen bör reglerna om likviditets-och kassakrav tas in i en särskild
lag med en giltighetstid av tre år. De övriga, extraordinära kreditpolitiska
instrumenten bör regleras i en lag som varje år bör omprövas av riksdagen.
AP-fonden godtar att likviditets- och kassakraven regleras i en permanent lag
men anser att de extraordinära medlen bör behandlas i en tidsbegränsad, särskUd
beredskapslag. Även i några andra yttranden sätts i fråga om det finns skäl att
överge den nuvarande ordningen med en tidsbegränsad giltighet för den
kreditpolitiska lagstiftningen.

För egen del viU jag anföra följande. Den gällande
kreditpolitiska lagstiftningen innehåller detaljerade bestämmelser om
utforraningen av de kreditpolitiska instruraenten. Så anges t. ex. för
beräkningen av likviditetskvoter noggrant hur beräkningen av nettobeloppet av
ett instituts likvida medel samt förbindelser skall ske. Riksbanken har dock
möjlighet att i vissa avseenden utfärda kompletterande föreskrifter. Den förhandskännedom
om utformningen av de kreditpoliiiska medlen som instituten härigenom har kan
självfallet, som framhålls från bankhåll, vara av visst värde för institutens
långsiktiga planering. Utredningens förslag att i lagtexten enbart ange ramarna
och riktlinjerna för de kreditpolitiska medlen och att överlåta åt riksbanken
att i föreskrifter ange de närraare regler som skall gälla för ett förordnande
har eraellertid klara praktiska fördelar. Med en sådan metod kan ett
kreditpolitiskt medel snabbt och enkelt anpassas med hänsyn till de
förhållanden som vid tidpunkten för förordnandet råder på kreditmarknaden.
Härigenom ökar möjligheterna att snabbt uppnå avsedd verkan raed den kreditpoliiiska
åtgärden. Erfarenhetema av tUlärapningen av den gällande lagstift-

10
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 146

ningen
visar att det funnits tillfällen då de detaljerade lagbestämmelserna medfört
svårigheter alt ge det kreditpolitiska instrumentet den lämpligaste
utformningen. Svårigheter har bl. a., som utredningen påpekar, förekommit när
det gäller att anpassa beräkningen av likviditetskvoter tUl rådande
förhållanden på dagslånemarknaden och tiU affärsbankernas olika transaktioner
med utiändska banker. Enligt min mening finns sålunda från kreditpolitisk
synpunkt starka skäl för att utforma lagstiftningen på det sätt som utredningen
föreslagit. Några större olägenheter för de berörda instituten kan avsaknaden
av detaljregler i lagtexten knappast medföra. Det torde nämligen inte vara
svårt att med ledning av lagstiftningen och tidigare erfarenheter samt
kontinuerliga diskussioner med riksbanken förutse huvuddragen i de
föreskrifter som kan komma att gälla för den närmare utformningen av ett
kreditpolitiskt instrument.

Vissa rem.issinstanser har, som nämnts, gjort
gällande, att de bemyndiganden som enligt förslaget lämnas åt regeringen och
riksbanken är alltför vida för att kunna anses förenliga med bestämmelsema i
nya RF. De grundläggande reglerna om regeringens möjligheter att efter riksdagens
bemyndigande besluta föreskrifter i ämnen som primärt faller under riksdagens
kompetens finns i 8 kap, 7 § nya RF, Den där angivna möjligheten till
delegering i fråga om kreditgivning infördes just med tanke på den
kredUpolitiska lagstiftningen (prop, 1973: 90 s. 312). När det gäller ramen för
de bemyndiganden som kan ges enligt nya RF gjordes i propositionen vissa
generella uttalanden (prop. 1973: 90 s. 209), Departementschefen avvisade bl.
a, tanken på bemyndiganden som är så allmänt hållna att de inte mycket skiljer
sig från grundlagstextens beskrivning av de ämnen som kan bli föremål för
delegering. Hur detaljerade bemyndigandena enligt nya RF skall vara får enligt
departeraentschefen avgöras av riksdagen från fall till fall. Enligt
departementschefens uppfattning kan tämligen vidsträckta bemyndiganden ges när
fråga är om föreskrifter som från medborgarnas synpunkter är mindre ingripande,
I fråga om föreskrifter, t, ex, på näringsrättens område, där mera väsentliga
medborgarintressen kan komma att beröras av regleringen uttalar däremot
departementschefen att riksdagen bör raera preciserat ange de ramar inom vUka
regeringen skall få röra sig,

I anslutning till dessa uttalanden kan, såvitt
gäller bemyndiganden att förordna om kreditpolitiska åtgärder, först
konstateras att de av utredningen föreslagna bemyndigandena endast avser vissa
preciserade typer av regleringar inom det delegeringsbara ämnet kreditgivning.
Det är således fråga om bemyndiganden sora är mycket mera preciserade än det i
gmndlagstexten använda begreppet kreditgivning. Vidare fraragår av det sagda
att det är riksdagen ensara som avgör hur vida bemyndiganden som får länraas
vid delegering enligt 8 kap. 7 § nya RF. Den föreslagna lagen om
kreditpoUtiska raedel ger inte regeringen och riksban-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 147

ken
fria händer utan innehåller preciseringar i väsentliga hänseenden. Endast vissa
angivna kreditpoliiiska raedel får användas. För varje raedel anges vUka
institut som får omfattas av ett förordnande från regeringens sida och lämnas
också grundläggande regler om innebörden och utformningen av medlet. I viss
utsträckning ges i utredningsförslaget preciserade regler om medlens innehåll
och tiUämpning. Enligt min mening kan de ramar som i utredningsförslaget dras
upp för regeringens och riksbankens normgivning inte anses stå i strid mot
tankegångarna bakom delegeringsreglerna i 8 kap. 7 § nya RF. Även reglerna i
utredningsförslaget om bemyndigande för riksbanken att utfärda de närmare
bestämmelserna om tUlämpningen av de kreditpolitiska raedlen anser jag står i
överensstäraraelse med nya RF. Enligt 8 kap. 11 § nya RF kan riksdagen medge
att regeringen överlåter åt förvaltningsrayndighet att raeddela bestäraraelser
i ämne som blivit föremål för delegation till regeringen. Med tanke bl. a. på
den kreditpolitiska lagstiftningen föreskrivs vidare att riksdagen i sådant faU
kan uppdra åt förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela bestämraelser
(prop. 1973: 90 s. 319), Enligt uttalande av departeraentschefen i
propositionen (s, 320) förutsätts sub-delegation i aUmänhet få omfatta endast
en del av den normgivnings-kompetens som regeringen erhållit genom
bemyndigandet. Enligt min mening uppfyller utredningens förslag till lag om
kreditpolitiska medel denna förulsätining. Regelmässigt raåste i förordnande
anges de medel som skall få användas och de institut som skall omfattas av förordnandet.
Det är således i likhet med gällande regler regeringen som beslutar, om ett
kreditpolitiskt raedel skall få användas. Det är enbart de korapletterande
föreskrifter sora behövs för användningen av det av regeringen raedgivna
raedlet sora riksbanken får utfärda. Jag vill också i sammanhanget framhålla
att det ligger i sakens natur alt, sora utredningen också framhållit, den
praktiska tUlämpningen av kreditpolitiken självfallet raåste bygga på
saraförstånd raellan regeringen och riksbanken. Detta innebär alltså att
tillärapningen av kreditpolitiska instruraent regdraässigt bör föregås av
kontakter raellan regeringen och riksbanken.

Jag förordar sålunda att den kreditpolitiska
lagstiftningen utformas i enlighet med de prraciper utredningen angett. Med en
sådan utformning försvagas de skäl som motiverar att lagstiftningen görs
tidsbegränsad. Med hänsyn härtUl och mot bakgrund av att en kreditpolitisk
lagstiftning får betraktas sora ett nödvändigt inslag bland de raedel sora bör
stå till förfogande i den ekonoraiska politiken förordar jag vidare i enlighet
med utredningens förslag att lagstiftningen inte görs tidsbegränsad.

Jag ansluter mig också tUl utrednragens förslag att
den kreditpolitiska lagstiftningen förs saraman i en enda lag. Med en sådan
lagteknisk lösning vinner lagstiftningen i överskådlighet.

Utredningen
har föreslagit att förordnande om utlåningsreglering

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 148

och
räntereglering, skall tidsbegränsas och få gälla under högst ett år.
Förordnande om annat medel skall enligt förslaget inte vara tidsbegränsat.
Förslaget har mött invändningar från några remissinstanser. Frågan har berörts
särskilt utförligt av bankinspektionen som anser att en tidsbegränsning,
lämpligen till tre år, kan övervägas för förordnande om likviditets- och
kassakrav, emissionskontroU och placeringsplikt. Som skäl härför anför
inspektionen att förutsättningarna på vUka ett förordnande grundats snabbt kan
ändras och att även erfarenheterna av tUl-lämpningen kan påkalla en omprövning
av förordnandet. En begränsad giltighetstid kan enligt inspektionen vara ägnad
att ge visst eftertryck åt behovet av en omprövning. Enligt AP-fonden bör
tidsbegränsning gälla för samtliga extraordinära medel.

Jag biträder utredningens förslag att förordnande
om utiåningsreglering ocb räntereglering bör begränsas till högst ett år. En
alltför långvarig användning av dessa medel skulle bl. a. medföra uppenbara
risker för att penningströmmarna i en icke önskvärd omfattning söker sig till
finansieringskällor utanför den organiserade kreditmarknaden. Genom den
föreslagna tidsbegränsningen understryks att en omprövning av meddelat
förordnande måste ske med korta tidsintervaller. Även när det gäller
likviditets- och kassakrav, emissionskontroll och placeringsplikt synes en
tidsbegränsning av förordnandet härom vara lämplig. Jag förordar sålunda att
förordnande om dessa medel skall gälla tills vidare om annat inte anges och att
förordnandet inte får gälla längre än tre år. Skulle förhållandena ändras så
att ett meddelat förordnande blir obehövligt, bör frågan om ett upphävande av
förordnandet helt naturligt las upp dessförinnan. Det bör ankomma på
riksbanken att hos regeringen anmäla att enligt riksbankens uppfattning behov
av det lämnade förordnandet inte längre föreligger.

Remissinstanserna har inte några invändningar mot
utredningens förslag att behålla den nuvarande ordningen att förordnande om
tiUämpning av ett kreditpolitiskt medel ges av regeringen på framställning av
riksbanksfullmäktige. Bankföreningen föreslår dock att berörda institut genom
sina organisationer fär tillfälle att yttra sig i ärenden om meddelande av
förordnande och att regeringen i efterhand skall understäUa riksdagen meddelat
förordnande som avser ett extraordinärt medel. Näringslivets
byggnadsdelegation föreslår att, om riksbanksfullmäktige beslutat göra
framställning om förordnande utan kvalificerad majoritet, meddelat förordnande
bör understäUas riksdagen för godkännande. För egen del kan jag inte ansluta
mig tUl dessa förslag. SkaU ett förordnande snabbt och smidigt kunna samordnas
med andra kreditpolitiska åtgärder bör liksom hittills riksbanken ooh
regeringen ensamma besluta därom.

I anslutning tUl vad jag nu har anfört viU jag
erinra om att riksdagen på olika sätt får insyn i och möjlighet att påverka
riksbankens verksamhet på det kreditpolitiska området. Enligt 37 § lagen
(1934: 937) för

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 149

Sveriges
Riksbank åligger det riksbanksfullmäktige att efter varje års slut till
riksdagen avge berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning. Denna berättelse brukar innehålla en utförlig redogörelse för den
förda kreditpolitiken under det gångna året. Berättelsen granskas av
finansutskottet som i sitt utiåtande tar upp frågan om ansvarsfrihet för
fullmäktige, Dechargeutiåtandet föreläggs riksdagen för beslut. Riksdagen har
sålunda möjligbeter att i samband härmed uttala sig om de åtgärder riksbanken
vidtagit och därvid dra upp riktiinjer för riksbankens verksamhet. Det
förtjänar vidare påpekas att riksdagspartierna genom sina företrädare bland
riksbanksfullmäktige har möjlighet att påverka valet av kreditpolitiska
åtgärder.

6.2
Likviditetskrav

I Sverige liksom i många andra länder har det
ansetts nödvändigt att kunna påverka bankernas kredilgivningsförmåga inte bara
via de traditioneUa kreditpolitiska medlen utan också genom medel som mera direkt
inverkar på möjligheterna att lämna krediter. Ett sådant medel är likviditetskvoter
med utredningens terminologi likviditetskrav som innebär krav på en
behållning av likvida tillgångar i viss relation till förbindelserna. I
Sverige har sedan år 1952 likviditetskrav oavbrutet gällt för affärsbankerna.
Fram till mars 1969 grundades kraven på överenskommelser med eller
rekomraendationer från riksbanken. Sedan nämnda tidpunkt gäller emellertid
likviditetskvoter för affärsbankerna med tillämpning av likviditets- och
kassakvotslagen, vars regler också utgjort grund för tidigare överenskommelser
och rekommendationer. För sparbankerna och centralkassorna gäller sedan år 1972
likviditetskvoter enligt överenskommelser med riksbanken.

Vid sidan av huvudsyftet att som ett led i den
aUmänna stabUiseringspolitiken påverka bankernas kredilgivningsförmåga medför
likviditetskraven också en selektiv styrning av kreditgivningen genom att
bankernas innehav av statspapper och bostadsobligationer får inräknas bland de
likvida tillgångarna. Denna effekt av likviditetskraven att underlätta den
statliga finansieringen och den långfristiga bostadsfinansieringen har samband
med ett annat av kreditpolitikens huvudsyften, nämligen att trygga att statens
och bostadsbyggandets kredUbehov kan tillgodoses.

Erfarenheterna visar alt det finns ett permanent
behov av att påverka bankernas utlåningsmöjligheter via krav på deras
likviditet. Det är vidare nödvändigt att det finns garantier för att kraven
iakttas. Det framstår därför som självklart att regler om likviditetskrav tas
in även i den nya lagen.

Likviditetskvoterna är i likviditets- och
kassakvotslagen konstruerade som totalkvoter, vilket innebär att kravet på en
viss behåUning av likvida tillgångar sätts i förhåUande till bankens
förbindelser vid en viss tidpunkt. Ulredningen föreslår att denna konstruktion
behålls i den nya

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 150

lagen
och avvisar sålunda tanken på en omläggning till marginella kvoter,
innebärande att kraven skulle avse ökningen av de likvida tUlgångarna under en
viss tidsperiod. Även jag anser att systemet med totalkvoter bör användas
också i fortsättningen.

Likviditets- och kassakvotslagen innehåller, som
närmare framgått av redovisningen i avsnittet om gäUande regler, detaljerade
bestäraraelser om avgränsningen av de lUcvida tillgångarna (likviditetskvotens
täljare) och om beräkningen av förbindelserna (likviditetskvotens nämnare). Enligt
utredningens förslag ersätts detaljregleringen med en fullmakt för riksbanken
att i tillämpningsföreskrifter ange dels de tillgångar som skall få räknas som
likvida medel och vilka skulder som därvid skall dras av, dels de skulder som
kan få undantas vid beräkningen av förbindelserna. I fråga om avgränsningen av
de likvida tiUgångarna föreslår dock utredningen att en precisering sker så att
däri anges att skattkammarväxlar, statsobligationer eUer andra statspapper
samt obligationer som utfärdats av stadshypolekskassan eller av de
bostadsfinansierande kreditaktiebolagen liksom fallet är f. n. alltid skall
räknas som likvida tillgångar. Bankföreningen är kritisk mot att i lagen slås
fast att likviditetskravet också skall fungera som prioriteringsinstmraent och
föreslår att bestämmelsen att stats- och bostadsobligationer aUtid skall
betraktas som likvida tillgångar tas bort. Föreningen framhåller att en mera
generell utformning av likviditetskraven i lagtexten medger en övergång till
en mera renodlad likviditetspåverkande bestämning av kraven. Jordbrukskasseförbundet
och hypoteksbanken framhåUer att jordbmkets kreditförsörjning kommer att
försvåras, om obligationer som utfärdats av hypoteksbanken i fortsättningen
inte räknas in bland de likvida tUlgångarna. Dessa remissinstanser och även
sparbanksföreningen hemställer därför att i lagen anges att också hypoteksbankens
obligationer alltid skall räknas sora likvida tillgångar.
Jordbmkskasseförbundet är vidare kritiskt mot att i utredningens lagförslag
inte anges att som likvida tUlgångar alltid skall räknas inneliggande
kassamedel, som innestår i riksbanken, inhemska checkar, poslremissväxlar och
nettotUlgodohavanden i andra bankinstitut.

Jag har i det föregående förordat en förenkling av
utformningen av den kreditpolitiska lagstiftningen så att den lättare kan
anpassas till varierande förhållanden på kreditmarknaden. Även i nu
förevarande avseende anser jag att det i fortsättningen bör ankomraa på
riksbanken att föreskriva hur beräkningen av bankernas likvida medel och
förbindelser skall ske, I viss utsträckning har riksbanken för övrigt redan
möjlighet att ge föreskrifter om hur beräkningen skall ske genom att riksbanken
i likviditets- och kassakvotslagen getts rätt att i olika hänseenden
komplettera lagens regler eller föreskriva undantag därifrån. Jag förordar
sålunda att den nuvarande detaljregleringen ersätts med en fullmakt för
riksbanken att utfärda de föreskrifter som behövs.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 151

Den nya utformningen av reglerna är inte avsedd att
leda tiU att Ukviditetskraven får en utformning som i principiellt hänseende
skiljer sig från vad som nu gäller. Vissa tUlgångar, t, ex, inneliggande kassa,
skall sålunda alllid räknas som likvida, fastän detta inte uttryckligen angetts
i lagtexten. Något behov av att i lagen ange samtiiga de tiUgångar sora skaU
räknas sora likvida föreligger dock inte enligt min mening. Den
prioriteringseffekt de nuvarande reglerna har genom att statspapper och
bostadsobligationer inräknas bland de likvida tillgångarna bör behåUas också i
fortsättningen. Likviditetskravens syfte är att vid sidan av huvudsyftet att
påverka bankernas utiåningsförmåga bidra till att statens och
bostadsbyggandets kredUbehov tillgodoses. Detta syfte är enligt min mening av
sådan betydelse att det bör framgå av lagen. Jag förordar därför i enlighet
med utredningens förslag att i lagen anges att statspapper och
bostadsobligationer alltid skall inräknas bland de likvida tillgångarna. Med
beaktande av vad några remissinstanser anfört och tUl undvikande av tvekan
förordar jag att i lagen liksom f. n. anges att också av hypoteksbanken
utfärdade obligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar.

Den av mig i det föregående föreslagna utformningen
av reglerna gör det möjligt att smidigt anpassa likviditetskraven till de
förhållanden som vid varje tillfäUe råder på den s. k. dagslånemarknaden. F. n.
gäller alt vid beräkningen av likviditelsställningen hänsyn tas till bl. a,
nettoställningen mot riksbanken, lån till riksgäldskontoret och
nettoställningen mot andra bankinstitut. Syftet härvid är att förebygga att en
bank vid behov tillfälligt skall kunna förbättra sin likviditetskvot genom
korta lån på dagslånemarknaden. Vad gäller riksgäldskontoret bygger reglerna på
att riksgäldskontoret är engagerat på dagslånemarknaden enbart som låntagare.
Utvecklingen på denna marknad har emellertid bl, a, inneburit att
riksgäldskontoret kunnat uppträda också som långivare. Genom att en skuld till
riksgäldskontoret enligt nuvarande regler inte skall dras av från medel som
innestår där kan en i och för sig motiverad utlåning från riksgäldskontoret
sålunda behöva undvikas med tanke på effekterna på bankernas likviditetskvoter.
Med den föreslagna utformningen av lagen blir det raöjligt för riksbanken att
föreskriva att en skuld till riksgäldskontoret skall tas upp sora en avdragspost
vid beräkningen av de likvida tUlgångarna, Att en sådan raöjlighet bör finnas
har vid remissbehandlingen särskilt understmkits av riksgäldsfullmäktige. En
annan fördel med förslaget är att man lättare än f. n. kan anpassa likviditetskraven
tUl utvecklingen i fråga om bankernas fordringar och skulder gentemot utlandet.

Enligt gäUande lag kan förordnande ora
likviditetskvoter raeddelas för affärsbankerna, sparbankerna och
centralkassorna för jordbrukskredit. I enlighet raed utredningens förslag
förordar jag att raöjligheten att förordna om likviditetskrav också
fortsättningsvis skall begränsas till

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 152

dessa
institut.

I likviditets- och kassakvotslagen görs såtillvida
skUlnad mellan de olika bankgrupperna att riksbanken får bestämma kvottalet
till högst 50 % för affärsbankerna och till högst 25 % för sparbankerna och centralkassorna.
Mot bakgrund av sin principiella uppfattning att lagreglerna bör utformas
enhetiigt för samtiiga bankgrupper föreslår utredningen att kvottalet bestäms
till högst 50 % också för sparbankerna och centralkassorna.
Jordbrukskasseförbundet motsätter sig en sådan höjning. Enligt förbundet kan
det nämligen under överskådlig tid inte finnas behov av höga kvoter för
centralkassorna, eftersom jordbrukskassornas kreditgivning i huvudsak är av
långfristig natur och därmed har väsentiigt lägre omsättningshastighet än
affärsbankernas kreditgivning.

Jag har i det föregående förordat att de olika
grupperna av bankinstitut behandlas på ett likartat sätt i den kreditpolitiska
lagstiftningen. Jag finner inte skäl att frångå denna principiella ståndpunkt
såvitt gäller raaxiraikvoten. Samtidigt vill jag emellertid understryka
utredningens uppfattning att i tillämpningen skillnad får göras mellan olika
bankgrupper i den mån det påkallas av de olikheter i verksamhetsinriktningen
och i nuvarande förhållanden som finns mellan affärsbankerna, sparbankerna och
jordbrukets kreditkassor. I lagen bör därför tas in regler som ger möjlighet
att såväl begränsa likviditetskraven till viss eller vissa bankgrupper som alt
fastställa olika krav för de skilda bankgrupperna. Jag biträder även
utredningens förslag att det bör finnas möjUghet att särbehandla en enskild
bank och att skillnad också skall kunna göras meUan t. ex. små och stora
banker.

En fråga som inte närmare berörts av utredningen
gäller problemet i vad mån den regionala utjämning som via Jordbrukets Bank
sker av jordbrukskasserörelsens resurser bör föranleda särskUda regler för centralkassornas
del. Vissa centralkassor har sålunda skulder till rörelsens centralbank under
det att andra centralkassor har fordringar på banken. Detta leder till att de
centralkassor som lånat medel från centralbanken får svårigheter att uppfylla
ställda likviditetskrav. Vid tUlkomsten av likviditets- och kassakvotslagen var
frågan föremål för särskilda överväganden. Kreditmarknadsutredningen menade
att penningpolitiskt motiverade regler inte borde lägga hinder i vägen för en
regional utjämning av jordbrukskasserörelsens resurser och ansåg att den
naturligaste lösningen var att likviditetskraven grundades på en
överenskommelse och fick avse centralkassorna sammantagna. Vid en eventueU
tillämpning av lagen kunde problemet enligt nämnda utredning lösas så att berörda
centralkassors skuld till Jordbrukets Bank inte fick påverka beräkningen av
likviditetskvotens täljare. 1 prop. 1962: 52 s. 51 föreslog jag att
sanktionsbestämmelserna skulle utformas så att centralkassa som inte uppfyllde
föreskrivet krav kunde befrias från sanktioner, om centralkassorna sammantagna
uppfyllde likviditetskraven. Förslaget ledde tUl

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 153

att
en regel härom togs in i lagen (10 § tredje stycket likviditets- och kassakvotslagen).

Jordbrukskasseförbundet anser i sitt nu avgivna
yttrande att i lagen bör anges att centralkassorna vid beräkningen av
likviditetskrav skall behandlas som en enhet. Som skäl härför åberopar
förbundet rörelsens fasta organisatoriska uppbyggnad och den inbördes
solidariteten inom rörelsen. Förbundet framhåller att rörelsen fortfarande i
huvudsak är inriktad på lantbmkskrediter och att dess totala andel av
jordbmkskrediterna ökat under den senaste femårsperioden. Förbundet erinrar
också om att de likviditetskrav som sedan år 1972 gäller på grundval av en
överenskommelse med riksbanken avser centralkassorna sammantagna.

Enligt min mening bör också i fortsättningen hänsyn
tas tUl att en regional utjämning av den saralade jordbrukskasserörelsens resurser
kan ske på det sätt sora jag tidigare har angett. Mot bakgrund av att den nya
lagstiftningen bl, a, syftar tUl att göra reglerna enklare än vad f, n, är
fallet, förordar jag att likviditetskraven också vid en direkt tiUämpning av
lagen skall kunna gälla för centralkassorna som en enhet. Detta behöver dock
enligt min mening inte uttryckligen anges i lagtexten. Reglerna härom bör
lämpligen ingå bland de föreskrifter som riksbanken meddelar.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om en
särskild regel bör gälla för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank vid
beräkningen av likviditetskvot.

Vid beräkningen av likviditetskvot enligt
Ukviditets- och kassakvotslagen skall från de likvida tUlgångarna, inräknat
fordringar på annat bankinstitut, dras bl, a. skuld till annat sådant institut.
Regeln medför att en bank inte kan höja sin likviditetskvot genom att ta upp
lån i annan bank. Från regeln finns ett undantag, som tar sikte på Sparbankernas
Bank och Jordbrukets Bank. I fråga om kreditinrättning, vars förbindelser
huvudsakligen utgörs av inlåning från en särskild grupp av kreditinrättningar,
behöver nämligen sådan inlåning dras av från de likvida tillgångarna endast i
den mån bland dessa ingår tillgodohavande hos inrättning inom gruppen. Specialregeln
raedför att de stora nettoskulder som Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank
har till sparbanker resp. centralkassor inte minskar summan av likvida
tillgångar utan ingår tillsammans med bl. a. inlåning från allmänheten bland
förbindelserna i likviditetskvotens nämnare. Motivet för denna specialregel
var att såväl Sparbankemas Banks som Jordbrukets Banks nettosläll-ning mot
andra banker annars skulle vara negativ och att inlåningen från sparbanker
resp. centralkassor kunde jämställas med andra bankers inlåning från
allmänheten.

Utredningen anser att sparbankernas och
centralkassornas inlåning i resp. centraUnstitut inte kan jämställas med
allmänhetens inlåning i af-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 154

färsbankerna.
Enligt utredningen är det rimligt att de medel som en sparbank eller
centralkassa sätter in i centralinstitutet där balanseras av likvida
tillgångar. Utredningen belyser hur en viss inlåningsöknmg i sparbankerna leder
till att det faktiska likviditetskravet på ökningen minskar väsentligt för
sparbankssektom som helhet, om den del av inlåningsökningen som sparbankema
raåste redovisa som likvida tUlgångar placeras i centralinstitutet. Genom
specialregeln behöver nämligen centralinstitutet inte hålla likvida tillgångar
som svarar mot hela det från sparbankerna mottagna beloppet utan detta kan
delvis användas för en utlåningsökning. Detta förhållande utgör enligt
utredningen ett incitament för sparbankerna att hålla sina likvida medel i
form av fordringar på centralinstitutet framför att köpa t. ex. statspapper.
Utredningen anser att specialregeln ger en konkurrensfördel för
sparbankssektorn resp. jordbrukskasserörelsen som är oförenlig med den
konkurrensneutralitet som den nya banklagstiftningen åsyftar. Utredningen
föreslår därför att specialregeln avskaffas.

Riksbanksfullmäktige (majoriteten) delar
utredningens uppfattning i denna fråga. Enligt fullmäktige står det klart att
likviditetskvotssystemets effektivitet har skadats av specialregeln.
Bankinspektionen är däremot kritisk mot förslaget och anser att det mot
bakgrand av de särskilda förhållanden som kännetecknar sparbanks- och
jordbrukskasserörelsen inte är oförenligt raed principen ora
konkurrensneutralitet, om specialregeln får vara kvar. Inspektionen framhåller
bl. a. att varje institut inom de båda rörelserna måste hålla viss egen
kassalikviditet vilket leder till ett totalt sett större likviditetsbehov än
ora rörelsen drivits i ett enda institut samt att centralinstitutet raåste
hålla en hög Ukviditetsbe-redskap för att kunna raöta de anspråk som kan riktas
mot centralinstitutet från sparbankerna resp. centralkassorna. Enligt
inspektionen synes det inte vara möjligt att undvara specialregeln.
Inspektionen anser dock att de faktiska omständigheterna motiverar ett högre
kvotkrav än 50 % för de båda centralinstituten. Slopas specialregeln blir
kvoten f. n. negativ, vilket även vid ett relativt lågt likviditetskrav skulle
tvinga fram en omstrukturering av verksamheten med följd att centralinsUtutens
förmåga att fullgöra sina centrala uppgifter skulle rabbas. De remissinstanser
som representerar sparbanksrörelsen resp. jordbrakskasserörelsen avstyrker
förslaget att ta bort specialregeln. Sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank
framhåUer att Sparbankernas Bank i motsats till övriga affärsbanker inte kan
hålla en likviditetskvot i nära anslutning till den krävda kvoten utan banken
måste på gmnd av sin ställning som centralinstitut hålla en väsentligt högre
betalningsberedskap. I övrigt anför de två remissinstanserna bl. a. följande.
Beträffande utredningens uppfattning att specialregeln kan ge sparbankerna ett
incitament att favorisera placeringar hos Sparbankernas Bank framför t. ex.
köp av statspapper är att raärka, att vid övergången år 1972 till
likviditetskvoter för

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 155

sparbankerna
skapades i saraförslånd raed riksbanken en särskilt för-raånlig
inlåningsräkning för sparbankerna för att dessas likviditetsuppbyggnad skulle
underlättas. De raedel sora tUlförs Sparbankernas Bank placeras för övrigt i
stor utsträckning i statspapper. Dessa svarade raot 23 % av förbindelserna vid
utgången av år 1972 och mot 50 % därav vid utgången av år 1973, under det att
raotsvarande kvottal för övriga affärsbanker sararaantagna kan uppskattas till
14 resp. 17 %. Med tUl-lämpning av gällande beräkningsregler var den faktiska
likviditetskvoten för Sparbankernas Bank vid utgången av år 1973 61,2 % mot det
av riksbanken stäUda kravet på 30 %. Görs en beräkning utan tUlärapning av
specialregeln blir kvoten negativ, 38 %. Detta innebär att banken skulle
behöva öka sina likvida tillgångar raed ca 785 mUj. kr. för att kunna uppfylla
det likviditetskrav på 24 % sora f. n. gäller för provinsbankerna och raed
ytterligare drygt 100 raUj. kr. för att håUa en raargi-nal ora 10 % raed
anledning av bankens uppgift som centralinstitut. Följden skulle därmed bli att
banken av den totala utiåningen ora ca 1 625 railj. kr. till allmänheten skulle
behöva omvandla drygt 900 raUj. kr. tUl likvida tillgångar. Mot bakgmnd av att
utlåningen till bostadsbyggandet svarar för drygt 43 % av bankens utlåning
raåste en oraläggning av beräkningsreglerna därför utsträckas under raånga år.
Eftersom avkastningen av de tillkommande likvida tillgångarna kan väntas bli
minst 2 % lägre än räntan på utlåningen, medför en sådan omläggning att bankens
årsinkomst kan minska med ca 18 milj. kr., vUket bör jära-föras raed att
bankens vinst före skatter och avsättningar för år 1973 uppgick till knappt 28
railj. kr. I själva verket innebär förslaget att sparbankernas raöjligheter
att konkurrera på lika villkor raed affärsbankerna rainskar. En sådan
konkurrens förutsätter att sparbanksrörelsen har tUlgång tiU ett geraensarat
institut av Sparbankernas Banks karaktär för att de nackdelar som följer av
sparbanksstrukturen skall kunna överbryggas. Ett slopande av specialregeln
skulle rycka undan grunden för Sparbankernas Banks möjligheter att fullgöra
sina uppgifter som centralinstitut. Sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank
frarahåller vidare att riksbanken har raöjlighet att hmdra att specialregeln
utnyttjas för en icke önskvärd utlåningsökning från Sparbankernas Bank. En
raöjlighet är att införa ett tUlfälligt utlåningstak för banken och en annan är
att föreskriva ett högre likviditetskrav för banken.

Jordbmkskasseförbundet och Jordbrukets Bank
kritiserar utredningsförslaget på denna punkt med liknande argument som
anförts från sparbankshåU. Vissa uppgifter om Jordbmkets Banks rörelse läranas
av dessa remissinstanser. Bankens genomsnittliga, faktiska likviditetskvot
ligger i regel ca 2,5 gånger högre än det gällande kvotkravet på 30 % och
uppgick under år 1973 till 79 %. Detta anges visa att den inlånings-ökning som
skett hos Jordbrukets Bank inte medfört en kreditexpansion av det slag sora
utredningen utgått från i sht räkneexerapel. Jordbrukets

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 156

Bank
har ett betydande innehav av statspapper. Vid utgången av år 1973 motsvarade dessa
ca 86 % av bankens inlåning från centralkassorna. För hela
jordbrukskasserörelsen utgjorde placeringarna i statspapper ca 14 % av
förbindelserna. Mot bakgrund av jordbrukskasserörelsens uppgift att tillgodose
jordbrukets kreditbehov anser de två remissinstanserna att det inte är rimligt
att kräva en ökning av bidraget lill den statiiga upplåningen. Enligt nuvarande
beräkningsregler var bankens likviditetskvot vid utgången av år 1973 82 % mot
krävda 30 %, Slopas specialregeln skulle kvoten bli negativ eller 14 %. För
att uppnå en likviditetskvot på 7080 %, vilket är nödvändigt med hänsyn till
alt banken förvaltar centralkassornas likviditetsreserv, skulle två tredjedelar
av bankens utlåning behöva omvandlas till likvida medel. Därigenom skulle det bl.
a. bli svårare att tillgodose det behov av större krediter på en hand som finns
hos bl. a. jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i
det föregående anslutit mig till utredningens principiella uppfattning att den
samordning som skett av de olika bankgruppernas rörelseregler motiverar att
även reglerna i den kreditpolitiska lagstiftningen utformas likformigt för
saratiiga bankinstitut. Jag har också understrukit att, i den mån väsentliga
skillnader finns mellan olika institut i fråga om verksamhetsinriktningen,
detta får beaktas av riksbanken i samband med att banken utfärdar föreskrifterna
om tillämpningen av ett kreditpolitiskt instrument.

Reglerna i likviditets- och kassakvotslagen är, som
framgår av det föregående, i princip så utformade att andra likvida tUlgångar
än värdepapper, t. ex. tillgodohavanden hos annan bank, beräknas netto för att
en bank inte skall kunna påverka sin faktiska likviditetskvot genom
transaktioner med andra bankinstitut. Detta innebär att en banks skulder till
annan bank måste balanseras av Ukvida medel. Som en följd av att den nya
lagstiftningen avses bli utformad som en ramlagstiftning kommer lagregler härom
inte att finnas i fortsättningen. Det kan dock förutsättas att riksbankens
föreskrifter i detta avseende kommer att utformas i enlighet med nu gällande
regler. Den nu gällande undantagsregeln för Sparbankernas Bank och Jordbrukets
Bank innebär att inlåningen från sparbanker resp. centralkassor inte behöver
balanseras av likvida tillgångar utan atl den delvis kan användas för utiåning
tUl allmänheten. Även om en inlåningsökning från sparbanker resp. centralkassor
i praktiken inte fullt ut kan användas för en ökad utiåning tiU allmänheten,
kan man dock utgå från alt, om specialregeln behåUs, ett likviditetskrav
skulle, relativt sett, slå mindre hårt på sparbanks- och
jordbrukskassesektorernas kredilgivningsförmåga.

Företrädare för sparbanks- och
jordbrakskasserördserna har anfört att Sparbankernas Bank resp. Jordbrukets Bank
måste hålla en stor marginal till ställda likviditetskrav för att kunna möta
anspråk från

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 157

sparbankerna
resp. centralkassorna. Med anledning härav vill jag framhålla att vid en tillämpning
av huvudregeln sådana anspråk torde kunna tillgodoses även när den faktiska
likviditetskvoten ligger nära det fastställda rainimikravet. Om det särskilda
beräknragssättet för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank slopades nu,
skulle de båda bankerna emellertid ändå ställas inför allvarliga problem. De
skulle sålunda tvingas att omvandla en väsenllig del av utiåningen till
allmänheten tUl likvida tUlgångar, En övergångsperiod skulle därför under alla
omständigheter vara nödvändig. Betydande olägenheter skulle emellertid uppkomma
för sparbanks- och jordbrukskasserörelserna även på lång sikt genom att de båda
bankernas uppgift att verka som centralinstitut i olika hänseenden skuUe
försvåras. Enligt min mening föreligger därför starka skäl för att beräkningen
av likviditetskrav för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank sker enligt en
besläraraelse raotsvarande den f. n. gällande specialregeln. Jag anser att en
sådan bestämmelse bör tas in i lagen. Vad utredningen och riksbanksfullmäktige
anfört om att likviditetssystemets effektivitet skadats genom specialregeln kan
i tUl-lämpningen beaktas på så sätt att likviditetskravet för de båda centralinstituten
sätts högre än för övriga institut. En sådan lösning har också föreslagits av
bankinspektionen. För att markera lämpligheten av en sådan åtgärd förordar jag
att i lagen öppnas möjlighet för riksbanken att vid fastställande av
likviditetskrav för Sparbankernas Bank och Jordbrakets Bank överskrida det
föreslagna maxiraikravet på 50 %,

6.3
Kassakrav

Alltsedan år 1937 har det funnits lagstiftning sora
gett möjlighet att i penningpolitiskt syfte ålägga affärsbankerna att hålla
viss del av kas-samedien bundna på räkning i riksbanken. Det kreditpolitiska
instrumentet för att uppnå detta syfte är kassakvot. Kassakvoter eller enligt
utredningens terminologi kassakrav används sålunda, i likhet med
likviditetskrav, för att påverka bankernas kredilgivningsförmåga på ett
snabbare och mera direkt sätt än som kan ske genom t. ex. marknadsoperationer.
Under det att likviditetskrav har till syfte att binda även bankernas sekundära
likvida tillgångar så att de inte kan bUda underlag för utlåning, tar kassakrav
sikte enbart på att binda en del av bankernas kassa. Hur effektivt ett
kassakrav blir hänger sararaan med vUka möjligheter bankerna har att motverka
kravet genom att oravandla kortfristiga tUlgångar till kassaraedel. Ibland kan
det därför vara befogat att använda en korabination av likviditets- och
kassakrav, I ett läge raed balans på kredit- och kapitalraarknaderna och raed
en begränsad likviditet hos bankerna kan det dock vara raotiverat att använda
ett systera raed enbart kassakrav.

Kassakrav
tillhör den grupp kreditpoUtiska instruraent sora riksban-

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 158

ken
mera normalt kan behöva utnyttja för att styra kreditutvecklingen. Sedan
augusti 1969 har förordnande om kassakrav enligt likviditets- och
kassakvotslagen gällt för affärsbankerna. Kassakravet har också tillsammans
med andra åtgärder använts för att stoppa ett icke önskvärt kapitalutflöde. Så
skedde i aprU 1974 då kassakravet i samband med en räntehöjning och andra
åtgärder höjdes från 1 % tUl 5 %. Användningen av kassakvoter under en kortare
period i början av år 1968 var också avsedd att bidra till att motverka en
valutautströmning.

Utredningen föreslår att bestämmelser om kassakrav
skall finnas även i den nya lagstiftningen. Även jag anser att förordnande om
kassakrav skall kunna meddelas med stöd av ny lagstiftning och förordar att
regler härom tas in i den nya lagen.

I likviditets- och kassakvotslagen anges kassakvot
som förhållandet vid viss beräkningstidpunkt mellan kreditinrättnings på
checkräkning i riksbanken innestående medel och inrättningens samtliga
förbindelser med de undantag som gäller för likviditetskvotens nämnare.
Anledningen tUl att enbart tillgodohavande i riksbanken och inte inneliggande
kassa kom att inräknas i kassakvoten var, att det därmed skulle bli lättare att
dag för dag fastställa täljarens storlek. En följd av kassakvotens nuvarande
konstmktion har blivit att bankerna strävat efter att håUa sedelinnehavet på
så låg nivå som möjligt. Utredningen påpekar att detta lett till från allmän
synpunkt meningslösa transaktioner och en mängd sedeltransporter med stora säkerhetsrisker.
För att tillmötesgå önskemålen om färre antal värdetransporter föreslår
utredningen därför att det i fortsättningen skall finnas möjlighet för
riksbanken att föreskriva att också inneliggande kassa skall räknas in i
kassakvotens täljare. Förslaget, som inte mött någon erinran under
remissbehandlingen, är enligt min mening väl motiverat, och jag ansluter mig
till det.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att
kassakvoten också i fortsättningen skall fastställas av riksbanken och att kvoten
skall kunna sättas till högst 15 %, Vidare bör de möjligheter till
differentiering mellan olika institut som föreslagits beträffande
likviditetskrav finnas också i fråga om kassakrav.

Vid tiUkomsten av likviditets- och kassakvotslagen
avvisades i propositionen (prop. 1962: 52) att i lagen skulle tas in en
besläraraelse som gav bankerna rätt till ränta på de raedel som med anledning
av kassakrav sätts in på räkning i riksbanken. Bankföreningen anser att en regel
om sådan räntegottgörelse motsvarande diskontot bör införas i den nya lagen.
Jag finner dock, lika litet nu som vid tillkomsten av gällande lag, det vara
befogat att skriva in en sådan regel i lagen.

Enligt likviditets- och kassakvotslagen kan
förordnande om kassakvot enbart avse affärsbankerna. Som skäl för att inte låta
sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit omfattas av reglerna om
kassakvot anfördes vid lagens tillkorast, att kravet riktar sig enbart raot
tillgodoha-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 159

vanden
i riksbanken och att dessa institut av tradition inte håller någon kassa i
riksbanken utan i stället reglerar sitt kassabehov genom insättningar i
Sparbankernas Bank resp, Jordbmkets Bank, Det framhöUs vidare att dessa båda
instilut i sin egenskap av bankaktiebolag kunde omfattas av kassakrav.

Utredningen föreslår att även sparbanker och
centralkassor skall kunna bli föremål för kassakrav. Utredningen framhåller att
kassakravets funktion är att påverka hela banksystemets kassalikviditet. Särskilt
när kassakrav används som ett led i en mera långsiktig åtstramningspolitik är
det enligt utredningen rimligt även med hänsyn tagen tUl de skillnader som nu
finns mellan de olika bankgruppernas verksamhet att låta kassakravet omfatta
samtliga bankinstitut.

Sparbanksföreningen och jordbrukskasseförbundet
samt Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank avstyrker den föreslagna
vidgningen av kretsen av institut som skall kunna träffas av kassakrav. Enligt
dessa remissinstanser äger de skäl som föranledde att sparbanker och centralkassor
undantogs från kassakravet i likviditets- och kassakvotslagen alltjämt
giltighet. Det framhålls också att sparbanker och centralkassor räntabilitetsmässigt
kan komma att drabbas hårdare än affärsbankerna.

I enlighet med min principiella uppfattning bör den
kreditpolitiska lagstiftningen utformas enhetligt för samtliga
bankinstitutsgrapper. Endast cm det av någon särskild anledning framstår som
uppenbart att ett visst kreditpolitiskt instrament inte bör användas på ett
bankinstitut eller en grupp av sådana institut bör undantag från lagen eller
en begränsning av bestämmelserna särskilt kunna ske. Jag anser i likhet med
utredningen alt det kan finnas lägen, då det kan vara befogat att tillärapa
kassakrav även på sparbanker och centralkassor. Hänsyn bör även tas tUl att i
framtiden kassakrav kan komraa att spela en större roU än f, n, under det att
instrumentet likviditetskrav träder i bakgrunden. Jag tillstyrker därför att
reglerna ora kassakrav skall avse saratUga grupper bankinstitut. Ett sätt att
lösa de tekniska svårigheter sora kan uppkomma vid en tillämpning av kassakrav
på sparbanker och centralkassor är, som utredningen påpekat, att de berörda
instituten utnyttjar Sparbankernas Bank resp. Jordbrukets Bank för att
verkställa föreskrivna insättningar i riksbanken,

I likhet med utredningen anser jag att en
tillärapning av kasssakrav på sparbanker eller centralkassor bör leda till att
kassakraven på Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank inte ställs raot inlåningen
från sparbanker resp, centralkassor.

6.4
Utlåningsreglering

Ett viktigt led i en effektiv kreditpolitik utgör
regleringen av bankinstitutens kreditutbud. De penningpolitiska rayndighetema
kan reglera

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 160

detta
utbud indirekt genora att påverka bankernas likviditetssituation med sådana
traditionella raedel som marknadsoperationer och likviditets- och kassakrav.
Genom att dessa medel har en indirekt karaklär kan emellertid effeklerna av dem
bli mycket fördröjda och få alltför osäkra verkningar på kreditutbudet. I tider
med kraftig kreditefterfrågan kan bankerna sålunda öka sin kreditgivning trots
att deras likviditet alltmer försämras. Erfarenheterna både i Sverige och
utomlands visar klart att det är svårt att via likviditetspåverkande medel
snabbt nå önskad effekt på kreditutbudet, särskilt i tider med kraftig
kredilefterfrågan. Det har därför blivit nödvändigt att kunna påverka bankernas
utlåning på ett mera direkt sätt. I de flesta västeuropeiska länder har de
penningpoliliska myndigheterna sedan länge utnyttjat möjligheten att ålägga
bankinstituten att hålla sin utlåning under en viss fastställd nivå. I Sverige
har sådan utiåningsreglering eller utlåningstak utnyttjats under åien 19551957
samt 19691970. Dessa åtgärder baserades helt på rekommendationer från
riksbanken och överenskommelser med bankinstituten.

1 den nuvarande kreditpoliiiska lagstiftningen
finns inga bestämmelse! om utlåningsreglering. En sådan reglering innebär att
ett högsta belopp fastställs för bankernas utiåning. I syfte att inordna de
olika kreditpolitiska medlen inom lagstiftningens ram föreslår utredningen att
bestämmelser om utlåningsreglering tas in i den nya lagen. Enligt utredningen
talar både svenska och internationella erfarenheter för att det i vissa lägen
kan vara nödvändigt med en direkt maximering av bankernas utlåning för att med
önskvärd snabbhet kunna nå en tillräcklig begränsningseffekt på kreditutbudet.
En direkt reglering av bankernas utlåning innebär emellertid en drastisk
åtgärd, som bör utnyttjas endast i lägen där de likviditetspåverkande
instrumenten inte är tillräckliga. Erfarenheterna av utiåningsreglermg visar
enligt utredningens uppfattning på vissa ölägenheter vid ett alltför långvarigt
användande. Vid ett genereUt utlåningstak, dvs. med samma bestämmelser för
samlliga institut, kommer de olika institutens relativa position att frysas
till vad den var vid tidpunkten för utlåningstakets införande. Konkurrensen
mellan de olika instituten kommer därigenom att sättas ur spel. Vid lägen med
mycket kraftig kredilefterfrågan, då ett utiåningstak kan vara befogat, kommer
en maximering av bankernas kreditgivning att resultera i att denna efterfrågan
söker andra finansieringskällor. Enligt bl, a, de svenska erfarenheterna
agerar bankema själva i viss utsträckning som låneförmedlare i en sådan
situation, vilket utvecklingen av deras garantiförbindelser visar. Det är bl,
a. mot denna bakgrund som utredningen föreslår att även bankernas garantiförbindelser,
i den mån förbradelserna är knutna tiU en kreditgivning, skaU kunna maximeras.

Utredningens förslag i fråga om utiånmgsreglerrag
har med få undantag fått ett positivt mottagande vid remissbehandlragen. Flera
reraissin-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 161

stanser
ser förslaget som en kodifiering av en redan förekoramande praxis. Det anses
därför väl motiverat att införa bestämmelser om utlåningsreglering i den
kreditpolitiska lagstiftningen. Reraissinstansema delar också i stort sett
utredningens synpunkter på för- och nackdelar med utlåningsreglering. Några
instanser som sparbanksföreningen, jordbrukskasseförbundel och HSB accepterar
utiåningsreglering som ett extraordinärt kreditpolitiskt instmraent, som bör
användas endast om synnerliga skäl föreligger och under kortare perioder bl.
a. för att inte minska konkurrensmöjligheterna raeUan bankinstituten. Mest
kritisk mot utredningsförslaget är bankföreningen, sora avstyrker de föreslagna
bestämmelserna om utlåningsreglering. EnUgt bankföreningen kan utlåningsreglering
liksom eraissionskonttoll ra. fl. kreditpoUtiska instmraent inte användas utan
att väsentliga värden offras i raarknadsekonomin genom instrumentens
biverkningar. De negativa effekterna av en utlåningsreglering är enligt
bankföreningen framför allt att konkurrensen meUan kreditinstituten sätts ur
spel och att kreditgivning uppstår på en icke organiserad marknad utanför
riksbankens kontroll. Tillräckliga möjligheter saknas att skilja meUan raer och
raindre angelägna kreditbehov. De raindre företagen drabbas oproportionerligt
hårt av ett drastiskt kreditstopp i förhållande till de större, vilka vanligen
har högre likviditet och alternativa låneraöjligheter.

För egen del kan jag liksom de flesta
remissinstansema i allt väsentligt ansluta raig till utredningens synpunkter
och förslag. Bestämraelser om s. k. utlåningstak saknas f. n. i den
kreditpolitiska lagstiftningen. Detta instmraent har eraellertid använts i vårt
land, senast åren 19697 1970, i förra av rekomraendationer från riksbanken och
överenskoraraelser med bankerna. Erfarenheterna både i Sverige och utomlands
visar tydligt att det i vissa lägen är nödvändigt att på ett direkt och effektivt
sätt kunna påverka bankernas utlåning. I de flesta västeuropeiska länder har
också utlåningsreglering blivit ett viktigt led i kreditpolitiken. Dess
effektivitet torde, som riksbanksfullmäktige påpekat, bero på att
konstruktionen överensstäraraer raed bankernas interna styrraedel. Jag är ense
med utredningen om att en utlåningsreglering har vissa nackdelar bl. a. för
konkurrensen mellan de olika bankinstituten. Dessa nackdelar har också belysts
av några remissinstanser, bl, a, av flera företrädare för bankinstituten. De
negativa biverkningar sora kan vara förenade raed en utlåningsreglering får
eraellertid ses i ett större ekonoraiskt saramanhang och vägas mot de fördelar
som en reglering av kreditutbudet i vissa lägen kan ge. Att bemästra
svårighetema, t. ex, i en akut överhettningssituation, genom rekoraraendationer
från riksbanken och överenskoraraelser raed bankinstituten medför, sora
riksbanksfullraäktige anfört, att ingripandena kan försenas, effektema
fördröjas och att åtgärderna kan bli mer besvärande än om de satts in i tid.
Jag finner det därför väl raotiverat att i en ny kreditpolitisk lagstiftning
införa bestära-

11 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 162

melser
om utlåningsreglering.

Mot bakgrund av vad jag nyss anfört kan jag anslula
raig tUl utredningens uppfattning, sora delas av de flesta reraissinstansema,
att utlåningsreglering bör betraktas sora ett extraordinärt kreditpolitiskt
raedel. Förordnande om utiåningsreglering får sålunda raeddelas endast om
synnerliga skäl föreligger. Sådant förordnande skaU som jag fömt angett
begränsas till viss tid, högst ett år.

Jag
anser i likhet med ulredningen och de flesta reraissinstansema att det är
naturligt att ett förordnande om utlånuigsreglering skall kunna omfatta samtliga
bankinstitut. Som utredningen anfört finns det däremot inte tillräckliga skäl
att låta ett sådant förordnande omfatta även andra kreditinstitut än bankerna.
Vad gäUer t. ex. försäkringsbolag och allmänna pensionsfonden kan dessa inte på
samma sätt som bankinstituten initiera en självständig kreditexpansion. När
det gäUer hypoteksinstiluten och kreditaktiebolagen faller dessa under
bestäraraelsema ora eraissionskontroll, varigenora deras kreditgivning kan
regleras, Liksora i fråga om likviditets- ocb kassakrav kan skäl föreligga att
vid utlåningsreglering differentiera åtgärderna för olika bankinstitut.
Förordnande om utlåningsreglering bör därför av regeringen kunna begränsas
till visst eller vissa slag av bankinstitut. Vidare bör riksbanken ha
befogenhet att bl. a. undanta enskUt institut från föreskrifter om
utlåningsreglering, om särskilda skäl föreligger, och att utfärda olika
föreskrifter för skUda institut. Sora jag tidigare frarahåUit innebär
utiåningsreglering att ett högsta belopp fastställs för bankernas utlåning.
Enligt utredningens förslag skall häri kunna inräknas inte endast utläranade
lån utan också bevUjade men ännu inte disponerade krediter. Vidare föreslås en
maxiraering kunna ske även av den del av bankinstitutens garantiförbindelser
sora är förbundna raed kreditgivning. Förslaget har lämnats i stort sett utan
erinran av remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig tUl utredningens förslag
i denna del. Effekten av en utiåningsregleruig är beroende av att en så stor
del som möjligt av bankernas utiåning kan omfattas av åtgärden. Ett
utlåningstak, som skall reglera bankernas kreditvolym, bör fraraför allt
omfatta de disponerade krediterna. Erfarenheterna från de senaste åren visar
emellertid, att det i vissa lägen kan finnas behov av att reglera även
omfattningen av de beviljade men inte disponerade krediterna. En maximering av
beviljade krediter får ses som en uppmaning tUl bankema att ge akt på sin
utlåningsökning och därmed även på utlovandet av nya krediter.

Som utredningen och flera remissinstanser
framhållit tenderar användandet av ett utlåningstak eller en hård
kredUåtstramnrag att stiraulera uppkomsten av en s. k. grå marknad. Om en
omfattande kreditgivning sker vid sidan av den organiserade kreditmarknaden,
kan detta på ett allvarligt sätt försvåra kreditpolitikens
stabiliseringspolitiska uppgifter. Det är därför önskvärt att i så stor
utsträckning som möjligt försöka hålla till-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 163

baka
en sådan grå marknad. Bankerna synes själva delta på denna marknad som
låneförraedlare genom att utställa garantier. Även i övrigt torde bankgaranli
utnyttjas i samband med kreditgivning utanför kreditinslituten. Möjlighet bör
därför finnas att även maxiraera volymen av bankernas garantiförbindelser till
den del de är knutna till kreditgivning. Utiåningsreglering sker vanligtvis så
att taket bestäms som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare
tidpunkt. Olika tUlfälliga rörelser i bankernas utlåning kan eraellertid
raedföra att vissa banker i realiteten drabbas hårdare av ett utlåningstak än
andra. I vissa västeuropeiska länder har därför basvärdet ibland bestämts sora
ett genorasnitt av utlåningsvolymen vid flera tidpunkter. I enlighet raed sin
allraänna syn på lagstiftningen föreslår utredningen att den konkreta
utforraningen liksora bestämraelser ora takets höjd inte specificeras i
lagtexten. Förslaget har i denna del accepterats av det övervägande antalet
remissinstanser och jag vUl för min del också tillstyrka det. Riksbanken bör
också enligt utredningen få raöjlighet att bestäraraa utforraningen av
kredit-restriktionerna med hänsyn bl. a. tUl kreditändamålet. Några remissinstanser,
bl, a, bankföreningen, har anfört att en av nackdelarna raed utlåningsreglering,
till skUlnad från en med traditionella medel åtstramande kreditpolitik, är att
det saknas tillräckliga raöjUgheter att raed utlåningsreglering skUja mellan
mer och mindre angelägna kreditbehov. Jag vill erinra om att vid tiUämpningen
av utlåningstak under åren 1969 och 1970 bankemas bostadsbyggnadskrediter
undantogs från maxiraeringen. I likhet raed utredningen och vissa
remissinstanser anser jag att raöjligheter tUl sådana undantag bör finnas.
Krediter till särskilda ändaraål bör alltså helt kunna undantas från
raaximeringen. En annan raöjlighet är att bestäraraa utiåningstakets höjd olika
för utiåning tUl olika sektorer eller ändaraål. För att inte försvaga den
stabUiseringspolitiska effekten bör emellertid, som förut nämnts, en
utlåningsreglering omfatta så stor del av bankutlåningen som möjligt.

6.5
Emissionskontroll

Emissionskontroll innebär att obligationer och
andra Uknande skuldbevis får utbjudas på raarknaden endast med tiUstånd av en
myndighet, i allmänhet centralbanken eller finansministeriet. KontroUen avser
vanligen såväl emissionernas volym som räntesatser och andra viUkor, Med
hänsyn härtill kan emissionskontrollen anses vara ett både volymbe-stäraraande
och räntereglerande instruraent. Även utan eraissionskonttoll i offentiig regi
finns ett behov av att sprida ut emissionerna i tiden på ett lämpligt sätt för
att undvika stockningar på eraissionsraarknaden. Detta kan ske genom ett
samarbete mellan de institut som organiserar och ibland garanterar emissionerna
för den slutliga låntagaren. En av myndigheterna utövad emissionskontroll kan
i vissa fall innebära endast att

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 164

emissionsönskemålen
registreras och att turordningen för emissionerna bestäms i samråd med bankema.
Kontrollen kan i andra fall också ske enligt bestämda prioriteringar från
myndigheternas sida och ingå i en långt driven finansiell planering som t, ex,
i Norge,

I Sverige infördes eraissionskonttoll efter andra
världskriget genora en överenskoraraelse år 1952 mellan riksbanken och de i
eraissionsverksaraheten deltagande affärsbankema, I enlighet raed denna
överenskoraraelse inhäratas riksbankens godkäimande före emissioner av obligations-
och förlagslån. Härigenora får riksbanken inflytande över både lånevillkor och
lånevolyra. Under perioder av relativt god tUlgång på långfristigt kapital har
kontrollen varit raild och i stort sett inneburit endast ett köordnande i
sararåd med bankerna. I andra lägen har kontrollen varit hårdare, t. ex. under
1950-talet, då i stort sett inga industrUån utom kraftverkslån fick emitteras.
Under de senaste åren har eraissionskontrollen kännetecknats av en viss
restriktivitet för att ge utryrarae åt statens och bostadssektorns växande
lånebehov. Emissionstillstånden för de bostadsfinansierande hypoteksinstiluten
och kreditaktiebolagen har sedan år 1966 utformats så, att de kunnat sälja
obligationer kontinuerligt utan angiven begränsning av beloppen. Sora vUlkor
har endast gällt att huvuddelen av deras utlåning skall gå till finansiering av
nyproducerade bostäder. De prioriterade krediterna har utvidgats vid olUca
tiUfällen och omfattar fr. o. ra. år 1972 lån tUl aUa projekt med statUga bostadslån,
till privalfinansierade nybyggda bostadshus samt till vissa icke slatsbelänade
ombyggnadsprojekt.

Den nu gällande lagen om räntereglering och
eraissionskontroll har liksom den tidigare ränteregleringslagen inte
tillämpats. I stället finns som nyss nämnts en emissionskontroll som bygger på
överenskommelsen år 1952 mellan riksbanken och affärsbankerna. Lagens
bestämmelser om emissionskontroll innebär att riksbanken äger föreskriva att
vissa angivna skuldbevis inte får utges utan tillstånd av riksbanken. Efter en
lagändrmg år 1964 omfattar lagen inte endast obligationer, förlagsbevis och
andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev utan även andra skuldebrev
utgivna av kreditaktiebolag.

Utredningen konstaterar på grundval av
erfarenheterna sedan år 1952 att en kontroU behövts tämligen perraanent raed
hänsyn till det efterfrågeöverskott på långfristig kredit sora rått på den
svenska kapitalmarknaden. Enligt utredningens förslag bör i en ny lag införas
bestämmelser om emissionskontroU som i huvudsak överensstäraraer med reglerna i
den nuvarande lagen och den praxis som tUlärapats i enlighet med 1952 års
överenskoraraelse. Utredningen föreslår att bestämmelserna om
emissionskontroll utvidgas till att omfatta inte bara obligationer,
förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev utan även
andra skuldebrev som utges av kreditinsti-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 165

tut,
I den nu gällande lagen avser kravet på tillstånd av riksbanken för utgivande
av andra skuldebrev endast sådana sora utges av kredilaktiebolag, Genora den
föreslagna utvidgningen koraraer fraraför allt bankernas och
hypoteksinstitutens långfristiga upplåning i t, ex, aUmänna pensionsfonden att
omfattas av lagreglerna. Det skulle enligt utredningen vara orimligt, om sådana
lån i motsats till bl, a. Exportkredits och Investeringsbankens reverslån inte
skulle kunna omfattas av emissionskontroll,

Remissinstansema har allmänt tiUstyrkt utredningens
förslag eller lämnat det i huvudsak utan erinran. Kritiska synpunkter framförs
dock bl. a. av bankföreningen och AP-fonden. Den sistnämnda accepterar en
emissionskontroll i fråga om masspapper, dvs, obligationer och förlagslån.
Beträffande andra skuldebrev än masspapper, dvs, frärast beträffande
reverslån, bör enligt fondstyrelsernas mening en eraissionskontroll tillgripas
endast ora synnerligen starka skäl föreligger, Ora emissionskontroll skulle
gäUa alla skuldebrev utgivna av kreditinstitut, skulle delta enligt
fondstyrelserna innebära att deras av statsmaktema åsyftade handlingsfrihet
blev illusorisk.

Bankföreningen ställer sig avvisande till
utredningens förslag och hävdar att eraissionskontroll i varje fall inte bör
vara ett norraalt inslag i kreditpolitiken. Önskeraålet att trygga de
prioriterade sektorernas kreditbehov bör liksom hittiUs i fortsättningen kunna
lösas genom överenskoraraelser raellan staten och kreditinstituten.
Efterfrågeöverskottet på långfristig kredit är enligt bankföreningens raening
primärt förorsakat av den raed eraissionskontrollen förbundna
ränteregleringen, Ora räntebildningen släpptes fri, skulle kreditutbudet bli
lika stort sora efterfrågan. Ett slopande av eraissionskontroUen är enhgt
bankföreningen särskilt angeläget med hänsyn till näringslivets behov att kunna
planera den långfristiga finansieringen av investeringsverksamheten. Emissionskontrollen
bör enligt bankföreningens raening kunna ersättas av den återhåUsarahet raed
hänsyn till marknadsläget som bankerna raåste utöva vid förraedling av
eraissioner, ökad differentiering av viUkoren efter låntagare, säkerheter,
låneändaraål etc, skulle leda tUl bättre järavikt raellan utbud och efterfrågan
på kapitalraarknaden. En sådan differentiering skulle inte behöva innebära
någon långsiktig höjning av den genorasnittliga räntenivån raen skulle leda
till en sarahällsekonoraiskt effektivare resursfördelning.

För egen del vUl jag frarahålla att det är en
nödvändig fömtsättning för en effektiv ekonoraisk politik, att det allraänna
genom sina penningpolitiska organ har möjlighet att påverka räntenivån och
räntestrukturen. De traditionella medlen för denna påverkan är riksbankens diskonto
och dess raarknadsoperationer, Däratöver behövs eraellertid kreditpolitiska
raedel sora raera direkt kan påverka förhållandena på rän-teorarådet. Ett
sådant medel, som jag senare skall återkomma tUl, är

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 166

räntereglering.
Ett annat sådant kreditpolitiskt medel är emissionskontrollen. Som jag förut
nämnt har lagbestämmelserna om emissionskontroll aldrig tUlämpats. I praktiken
finns dock en emissionskontroll sedan år 1952 enligt överenskommelsen raellan
riksbanken och affärsbankema, Eraissionskontrollen har i huvudsak haft att
fylla två funktioner, KontroUen har dels inneburit en reglering av räntan och
andra emissionsvillkor, dels haft en resursfördelande funktion genora att söka
tiUgodose av statsmakterna prioriterade ändamål såsom bostadsfinansiering och
statsupplåning. Riksbanken har kunnat variera kontrollen från hård ransonering
till ordnandet av en rimligt lång kö i samråd med bankerna. Med det
efterfrågeöverskott på långfristig kredit som rått på den svenska
kapitalmarknaden bar det visat sig, att en kontroU behövts tämligen permanent.
Jag delar därför utredningens uppfattning, som också lämnats utan erinran av de
flesta remissmstanserna, att förordnande om emissionskontroll inte bör
betraktas som en extraordinär åtgärd och således enligt lagen inte bör kräva
att synnerliga skäl föreligger.

EraissionskontroUen är enligt min raening ett
nödvändigt korapleraent till andra räntereglerande åtgärder. Räntevillkoren på
nyemitterade obligationer är som bekant bestämmande för
hypoteksinrättningarnas utlåningsräntor och är också i övrigt av central
betydelse för räntestmktu-ren på kapitalmarknaden. EraissionskontroUen kan
också sora nyss berörts vara ett prioriteringsinstrument som avser att
garantera att en tUlräckligt stor del av kapitalmarknadsutrymmet står tUl
förfogande för vissa ändamål, t. ex. statens och bostadsproduktionens
finansiering. KontroUen kan därvid vara ett kompleraent tUl föreskrifter eller
överenskommelser rörande kapitalmarknadsinstitutens placeringsinriktning.
Liksom hittills bör enligt min mening metoden raed samråd och överenskommelser
mellan riksbanken och kreditinstituten i första hand prövas när det gäller
emissionskontroll. Något förordnande enligt ränteregleringslagen har inte
behövts hittiUs. Här Uksom i fråga om andra kreditpolitiska instrument är det
emellertid betydelsefullt att det finns lagbestämmelser som ger möjlighet till
ingripanden. Redan lagens existens har gett riksbanken större möjligheter att
vid diskussionerna med kreditinrättningarna hävda de aUraänna kreditpoUtiska
intressena.

Sammanfattningsvis anser jag alltså i likhet med
utredningen och de flesta remissinstanserna att det även i fortsättningen
behövs en möjlighet för regeringen att förordna om att riksbanken får utöva
emissionskontroll och att bestämmelser om sådan kontroll bör tas in i lagen.
Emissionskontrollen bör kunna omfatta, utöver obligationer, förlagsbevis och
andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev, även andra skuldebrev som
utges av kreditinstitut. Kontrollen utsträcks härigenora till att orafatta
saratiiga kreditinstitut mot att tidigare endast ha avsett kredilaktiebolag.
Härigenom täcks t. ex. hypoteksinstitutens och bank-institutens upplåning
direkt i AP-fonden. Avsikten är att kunna reglera

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 167

institutens
upplåning på kreditmarknaden och deras upplåning från allraänheten sora inte
anses sora inlåning på räkning. Jag återkoraraer i specialraotiveringen
närraare till frågan om tillämpningsorarådet för emissionskontrollen.

6.6
Allmän placeringsplikt

I anslutning till mina aUmänna synpunkter på
utredningens förslag har jag framhållit att kreditpolitiken, vid sidan av
huvudsyftet att upprätthålla balans i samhällsekonorain, också syftar till att
styra de tillgängliga finansiella resursema så att kreditbehov sora anses
särskilt angelägna skall kunna tillgodoses. Sådana av statsraakterna
prioriterade kreditbehov är sora jag tidigare berört dels statens
upplåningsbehov för att täcka de offentliga utgifter sora beslutas av
statsmakterna och dels de kreditbehov som följer av de bostadspolitiska program
sora fastställs av regering och riksdag. Särskilt bostadspolitiken har i vårt
land ställt speciella krav på utforraningen av kreditpolitiken, I det
föregående har jag redogjort för bl, a. den serie kreditpoliiiska åtgärder och
överenskommelser som haft till syfte att trygga bostadsbyggandets
finansiering. Jag har därvid uttalat som rain allraänna uppfattning att
kredUpolitiken också i fortsättningen raåste föras så att det inora ramen för
en kreditvolym sora kan anses godtagbar från stabiliseringssynpunkt kanaliseras
raedel till bostadssektorn i sådan orafattning och takt sora krävs för att de
av statsraakterna antagna bostadsbyggnadsprogrammen skall kunna förverkligas.
Det är därför viktigt att den kreditpolitiska lagstiftningen inrymraer
ändaraålsenliga instmraent som kan tillgripas för att tillgodose
bostadssektorns behov av såväl långfristigt kapital som byggnadskrediter, ora
andra lösningar i form av överenskomraelser med kreditinstituten inte kan
åstadkommas.

Utredningen framhåller att ett önskemål angående
bostadsproduktionens kreditförsörjning är att det finns tillgång på
byggnadskrediter i tillräcklig omfattning och vid rätt tidpunkt. Ytterligare
ett önskemål är att byggnadskrediterna, när husen färdigställts, utan alltför
lång eftersläpning lyfts av genom långfristiga bostadslån. Utredningen anser
att, medan tUlgången på byggnadskrediter sedan år 1967 i stort sett
tillgodo-setts genom de i det föregående näranda överenskoraraelserna,
avlyfissituationen vid flera tillfällen under denna period har utvecklats på
ett otillfredsställande sätt. Utrednmgen drar den slutsatsen av de senaste
årens erfarenheter att en tillräcklig tillgång på långfristiga bostadskrediter
förutsätter stora och järana bidrag från aUraänna pensionsfondens sida men
också en betydande insats från bankinstUuten genom att dessa ökar sina
behållningar av bostadsobligationer.

Utredningen anser att svårigheterna att säkerställa
framför allt bostadsbyggandets långfristiga finansiering gör det nödvändigt
att Kungl.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 168

Maj:t
även i fortsättningen har raöjlighet att enligt lag förordna ora s, k,
placeringsplikt. Liksom hittills bör emellertid i första hand eftersträvas att
nå överenskoraraelser ora placeringskvoter med de berörda mstitu-ten,
Överenskoraraelser av detta slag har enligt utrednmgen vissa fördelar. En
fördel är att det i en överenskommelse är möjligt att ange ett specificerat
belopp för bankernas bidrag. En annan fördel är att det i saraband raed en
överenskommelse är möjligt att på ett smidigt sätt ordna fördelningen av
insatserna på de olika bankerna.

Utredningen föreslår att riksbanken får lämna
föreskrifter ora placeringsplikt för att underlätta bostadsförsörjningens
finansiering eller den långfristiga statsupplåningen. I likhet raed vad sora
föreslås gäUa i fråga ora utlånings- och räntereglering får förordnande om
placeringsplikt utfärdas av Kungl. Maj:t endast om synnerliga skäl föreligger,
Bettäffande förordnande ora placeringsplikt föreslås till skUlnad från utlånings-
och räntereglering ingen tidsbegränsning.

Remissinstanserna accepterar i stort sett
utredningens allraänna synpunkter i fråga ora bostadsbyggandets finansiering
och behovet av en allmän placeringsplikt. Utredningens förslag till lagbestäraraelser
om denna placeringspUkt lämnas också utan större invändningar av de flesta
instansema, I några yttranden, bl. a, från industtiförbundet och
jordbmkskasseförbundet, hävdas att frågan om placeringsplikt bör uppskjutas i
awaktan på kapitalmarknadsutredningens betänkande och att det är olämpligt att
nu vidga riksbankens befogenheter på detta oraråde. Endast ett par instanser
avstyrker helt utredningens förslag. Bankföreningen frarahåUer bl, a, att de
förvärv av bostadsobligationer eller långfristiga statsobligationer, som
bankerna kan tvingas till genora placeringsplikt, i princip är oförenliga med
deras kapitalstruktur som utgör basen för bankverksamheten. Utvecklingen under
senare år har inneburit att bankerna genom kredilpolitiken tvingats placera en
allt större del av sitt kapital i långfristiga stats- och bostadsobligationer.
De mindre och raedelstora företagens ökade kort- och raedelfristiga kreditbehov
raåste tillgodoses genora särskilt tillskapade kreditaktiebolag raed specialiserad
kreditgivning. Dessa kreditinstitut har finansierat sin verksamhet i AP-fonden
och andra kapitalmarknadsinstitut. Bankföreningen anser att det skuUe vara en
rationellare arbetsfördelning på kreditmarknaden, om bankemas kreditkapacitet
utnyttjades i första hand för den kort- och medellånga kreditgivningen i stäUet
för att till stor del behöva bindas i obligationsplaceringar. Bankernas
utbyggda kontorsnät och övriga kreditorganisation talar för detta. Med en
sådan ordning skulle det långfristiga sparandet i AP-fonden och
försäkringsbolagen i ökad grad friställas för statens och bostadssektorns
långfristiga lånebehov. Bankföreningen ställer sig av näranda skäl negativ tUl
placeringsplikt. Om myndighetema anser att i visst, exceptioneUt läge
placeringsplikt är oundgängligen nödvändig, måste den enligt bankföreningens
mening ges en annan

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 "* 169

och
raer begränsad utformning jämfört med utredningens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund, sora också
avstyrker förslaget ora allraän placeringsplikt, anför bl. a, att utredningen
när det gäUer placeringsplikt och räntereglering uppenbarligen raåste ha
accepterat att landet komraer att ha perraanenta bostadsfinansieringsproblera.
Förbundet säger sig inte kunna dela denna uppfattning. Mot dessa problera bör
andra åtgärder tillgripas och de näranda kreditpoUtiska raedlen bör därför
betraktas som extraordinära.

För egen del vill jag framhålla att det är av stor
betydelse att kreditpolitiken kan utformas så att de kreditbehov som från
allmän synpunkt bedöms vara särskilt angelägna kan tillgodoses och att
fördelningen av kreditraarknadens resurser sker i överensstäraraelse raed den
allraänna ekonoraiska politiken i vårt land. Bristen på långfristigt kapital har
gjort att statsraakterna sedan raånga år tiUbaka genora särskilda åtgärder sökt
tillförsäkra staten och bostadsbyggandet en tillräckligt stor andel av kapitalmarknadens
resurser. Riksbanken och delegationen för bostadsfinansiering har sålunda
genom överenskomraelser och rekoraraendationer sökt tillgodose
bostadsbyggandets behov av långfristigt kapital. Detta system med
överenskomraelser raeUan berörda parter och rekommendationer från riksbankens
sida anser jag har fungerat i stort sett tillfredsställande. Läget på
kreditraarknaden torde även i fraratiden kräva särskilda åtgärder för att
säkerställa statens och bostadsbyggandets kreditbehov. Sora bl. a,
riksbanksfullraäktige anfört är det inte realistiskt att räkna raed att
bristen på långfristigt kapital koraraer att försvinna. Även om
bostadsbyggandet kommer att rainska volymmässigt, torde bl. a.
kostnadsstegringar och en utvidgning av prioriteringsområdet från nybyggda
lägenheter till s. k. bostadskompleraent och orabygg-nad att raedföra mycket stora
upplåningsbehov även i framtiden. HärtUl kommer att det statliga
upplåningsbehovet har fått allt större dimensioner.

Jag delar utredningens principieUa uppfattning att
man liksom hittills i första hand bör eftersträva frivilliga överenskommelser
med berörda institut om placeringskvoter. Sådana överenskommelser har vissa bestämda
fördelar. Detta innebär enligt min mening dock inte att lagbestämmelser om
placeringskvot kan undvaras. Sådana bestämraelser är som jag tidigare anfört
lämpliga sora grund för åtgärder sora vidtas på frivillig väg, I än högre grad
är lagbestäraraelser nödvändiga i den mån överenskoraraelser inte skulle kunna
träffas. Regler ora placeringspUkt ger därvid raöjligheter för regeringen och
riksbanken att ingripa raed de åtgärder sora behövs för att tiUgodose statens
och bostadsbyggandets prioriterade kreditbehov. Jag förordar således att i
lagen införs bestämmelser om en allmän placeringsplikt, som innebär att
berörda institut kan åläggas alt placera viss del av tillgångarna i s, k.
prioriterade placeringar.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 170

Som jag tidigare anfört bör aUmän placeringsplikt
på motsvarande sätt som utlånings- och räntereglering även i fortsättningen
utgöra ett extraordinärt medel. Förordnande härom får därför utfärdas endast om
synnerliga skäl föreligger, TUl skillnad från utredningen förordar jag som
tidigare nämnts att en tidsbegränsning bör föreskrivas i lagen även för
förordnande om placeringsplikt.

Enligt den nu gällande placeringskvotslagen kan
förordnande om placeringskvot utfärdas för försäkringsbolag, sparbanker och
aUmänna pensionsfonden. Utredningen anser att den här avsedda kretsen institut
bör utökas till att omfatta saratUga bank- och försäkringsinstitut, dvs, även
affärsbanker och centralkassor för jordbrukskredit. Härigenom skulle det klart
framgå att det är nödvändigt att affärsbankerna på ett mer systematiskt sätt
än hittiUs bidrar till bostadsbyggandets långfristiga finansiering.
Önskeraålet att de olika bankgruppema behandlas lika i lagen medför att även
centralkassorna för jordbrukskredit bör tas raed. Centralkassornas
kreditgivning har hittiUs varit nästan helt inriktad på jordbrukets behov,
vilket i och för sig står i överensstämmelse med deras i lag angivna huvudsakliga
ändamål. Även om deras bidrag till bostadsfinansieringen successivt har ökat,
kan det enligt ulredningen vara naturligt att ett förordnande om
placeringsplikt för centralkassorna sker med beaktande av raöjlighetema till
differentiering mellan olika bankgrupper. Kraven på centralkassorna bör med
hänsyn härtill kunna sättas lägre än för övriga bankinstitut.

Remissinstanserna godtar i allraänhet utredningens
förslag i fråga om vilka institut som bör kunna omfattas av förordnande om
placeringsplikl. Flera remissinstanser, bl. a. riksbanksfullraäktige,
bostadsfinansieringsutredningen och delegationen för bostadsfinansiering,
framhåller särskilt betydelsen av att även affärsbankerna i fortsättningen kan
åläggas bidra till bl. a. den långfristiga bostadsfinansieringen. Kritiska synpunkter
anförs bl. a. av bankföreningen och jordbrukskasseförbundet. Bankföreningen
framhåller sålunda att affärsbankema inte bör åläggas placeringar som är
oförenliga med deras verksamhetsinriktning och struktur. Bankernas inlåningsmedel
är nämligen av formellt kortfristig natur till rörlig ränta och dessa medel kan
inte annat än tUl en mindre del placeras i långfristiga värdepapper med bunden
ränta utan att bankernas normala kundkrets på såväl inlånings- som
utlåningssidan blir lidande. Jordbrukskasseförbundet hävdar att frågan om
affärsbankernas och centralkassornas engagemang på sektorer som de av tradition
har mindre anknytning till inte bör avgöras genom en lagstiftning av denna
karaktär. Förbundet kan inte acceptera en ordning som skulle allvarligt
försämra jordbrakets finansiering, vilken jordbrukskasserördsen har till
huvuduppgift att främja.

Som
jag anförde i prop. 1962: 52 med förslag tUl placeringskvots-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 171

lag
anser jag att raan bör undvika att ställa relativt hårda krav på placeringsinriktningen
hos vissa av institutionerna på kreditmarknaden, medan kraven på andra
institutioner sätts så lågt att de därmed inte kommer att ge ett rimligt bidrag
till fuiansieringen av de prioriterade kreditbehoven. Mot bakgrund av
erfarenhetema från senare år anser jag liksom utredningen nödvändigt att
affärsbankema på ett mer systeraa-tiskt sätt än hittUls bidrar till
bostadsbyggandets långfristiga finansiering. Med hänsyn till den genoragående
principen i lagen att behandla alla bankgrupper lika bör också centralkassorna
för jordbmkskredit kunna orafattas av skyldigheten att iaktta placerragsplikt.
Förordnande ora allraän placeringsplikt behöver dock i praktiken inte tUlärapas
på alla typer av kapitalraarknads- eller kreditinstitut. Skäl kan sålunda
föreligga att i vissa kreditpolitiska lägen begränsa förordnandet till särskilda
instilut eller grupper av sådana. Kraven på t. ex. centralkassorna kan vidare
av riksbanken sättas lägre än på andra institut. Lagen bör emellertid i
enlighet raed utredningens förslag ge möjlighet att föreskriva allmän
placeringsplikt för samtiiga bank- och försäkringsinstitut. Jag förordar
sålunda att i lagen föreskrivs att förordnande ora aUraän placeringsplikt skall
kunna avse sådana institut.

Bestäramelser ora allraän placeringsplUct bör
enligt utrednuigen liksom hittills innebära skyldighet för berörda institut
att placera en viss del av ökningen av de totala tillgångarna under en viss
angiven period i prioriterade placeringar. De nuvarande placeringskvoterna,
sora relaterar till de totala placeringarnas tiUväxt, s. k. raarginella
kvoter, har enligt utredningen uppenbara svagheter när det gäUer
bankinstituten och då framför allt affärsbankema. Effekten av en raarginell
placeringsplikt är uppenbarligen beroende av expansionstakten hos instituten.
Affärsbankernas inlåning uppvisar eraellertid betydande svängningar. Vid en
vikande inlåningsutveckling skuUe affärsbankernas bidrag liU bostadsbyggandets
långfristiga finansiering bli raycket blygsara, om de endast omfattades av en
marginell placeringsplikt. Utredningen föreslår därför som ett alternativ till
det nu tiUärapade beräkningssättet, att i lagen införs möjlighet för riksbanken
att låta den allmänna placeringsplikten för bankinstitulen få den formen att
ökningen i de prioriterade tillgångarna bestäms i förhållande till de totala
tillgångarna.

Utredningens förslag i fråga ora den allmänna
placeringspliktens konstruktion har i allmänhet inte raött några invändningar
under reraissbehandlingen. Bankföreningen och sparbanksföreningen är dock
kritiska raot utredningens alternativa förslag. Enligt bankföreningen skulle en
sådan total placeringsplikt kunna fraratvinga för bankerna och deras kunder
oacceptabla förändringar i den norraala verksamheten. Vidare skulle ej avsedda
strukturförändrragar raellan kreditinstituten kunna följa av en total
placeringsplikt. Sparbanksföreningen pekar också på riskerna for negativa
bieffekter vid tillärapning av totalkvoter. Med hän-

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 172

syn
tUl bankinstitutens varierande utgångslägen kan en totalkvot drabba mycket
ojärant. Totalkvoten kan t. ex. i vissa lägen för vissa institut koraraa att
raotsvara en raarginell kvot överstigande 100 %, vilket för dessa institut
torde innebära svåra skadeverkningar i form av uppsägningar av lån m. m.

Enligt min mening bör kvoterna i fråga om den
allmänna placeringspUkten för bank- och försäkringsinstituten i första hand
som f. n. fastställas i relation tUl de totala placeringarnas tillväxt, dvs.
utgöra marginella kvoter. Som utredningen framhållit har sådana kvoter dock
vissa svagheter främst såvitt gäller affärsbankernas inlåning. Det finns därför
även enligt min mening skäl att införa en alternativ form av placeringsplikt
och låla denna gmndas på den totala storleken av institutets placeringar vid
en viss tidpunkt. För att undvika ej avsedda bieffekter av denna konstruktion
bör förordnande om sådan total placeringsplikt utfärdas endast om negativa
effekter som berörts i remisskritiken kan undvikas. Ett sådant förordnande bör
därför gälla endast under en begränsad period, under vilken bankerna trots en
begränsad inlåningsökning kan bidraga genom att lägga om byggnadskrediter till
obligationsplaceringar. Jag vill i detta sammanhang också erinra om den av mig
i det föregående berörda möjligheten att vid användningen av ett kreditpolitiskt
raedel särbehandla enskilt institut eUer på visst sätt avgränsade institut.

I placeringskvotslagen anges utförligt vUka
placeringar sora räknas sora prioriterade vid beräknandet av placeringskvot.
TUl de prioriterade placeringarna räknas sålunda bl. a. kassa, checkar och
banktillgodohavanden (med avdrag för bankskulder), statsobligationer och andra
statsskuldförbindelser, obligationer utfärdade av hypoteksbanken, stadshypolekskassan
och kreditaktiebolag för bostadsfinansiering, lån raot inteckning i fastighet
eller tomträtt med bebyggelse övervägande bestående av bostäder, lån med
kommunal garanti för nya bostadsfastigheter samt kreditinrättnings egna
fastigheter bestående av nya bostadsfastigheter efter avdrag för inteckningar
i fastigheten. Även andra placeringar kan efter beslut av riksbanken
medräknas, om de avser ny bebyggelse övervägande för bostäder.

Utredningen framhåller alt kretsen av de
prioriterade placeringarna successivt har utvidgats genom de överenskommelser
om placeringsplikt som träffats meUan riksbanken och försäkringsbolagen m, fl.
Som sådana placeringar räknas f. n. även lån tUl viss boendeservice i
anslutning till statligt belånade bostadsområden samt lån tUl ombyggnad med
statliga bostadslån och också viss annan ombyggnad. Utredningen föreslår att
den närmare utformningen av den allmänna placeringsplikten saml avgränsningen
av de prioriterade placeringarna inte specificeras i lagtexten utan i StäUet
får ingå i de föreskrifter som riksbanken meddelar. Genom att inte längre ha en
detaljreglerande lagtext finns det enligt

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 173

utredningens
raening raöjlighet att inom de givna fömtsättningama anpassa reglerna på elt
smidigt och ändaraålsenligt sätt till den gäUande bostadspolitiska
målsättningen. Utredningen understryker emellertid att avsikten inte är att
prioriteringsområdet skall ändras eller utvidgas. Förutsättningarna för lagens
tUlämpning skall sålunda vara desamma, som för den nu gällande
placeringskvotslagen, dvs. att skapa utrymme för statens och bostadsbyggandets
långfristiga finansiering.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens
förslag att den närmare utformningen av den allmänna placeringsplikten anges i
de föreskrifter sora riksbanken utfärdar. Sora tidigare angetts riktas dock
kritik mot ätt lagen saknar närmare preciseringar och att riksbanken i så stor
omfattning får rätt ..att bestäraraa detaljerna vid lagens tillämpning. Några
instanser, bl, a. sparbanksföreningen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund, framför krav på att det i lagen skall anges vilka placeringsslag
sora får prioriteras. Olika uppfattningar redovisas också i fråga ora vilka
placeringar som i den praktiska tillämpningen bör Icunna räknas som
prioriterade. Hypoteksbanken och jordbrukskasseförbundet ra. fl. framhåller
bl. a. att utredningens förslag innebär den för jordbrukets kreditmöjligheter
betydelsefulla negativa förändringen att hypoteksbankens obligationer inte kan
räknas sora prioriterad placering, eftersora föreskrift ora placeringsplikt
får läranas endast för att underlätta bostadsförsörjningens finansiering eller
den långfristiga statsupplåningen. För att det inte skall uppstå avsevärda
svårigheter för jordbrukets finansiering är det enligt dessa instanser viktigt
och nödvändigt att hypoteksbankens raöjligheter att eraittera obligationer
vidgas och att den hittUls gäUande prioriteringen behålls.

Jag har i ett föregående avsnitt redovisat raina
synpunkter på frågan ora lagstiftningens principiella utforraning och därvid
anslutit raig till utredningens förslag att lagreglerna bör utformas mera
allmänt än f, n. Därigenom kan användningen av ett kreditpolitiskt medel
anpassas tUl de förhållanden som råder vid den aktuella tidpunkten. Denna
allmänna syn på lagstiftningens principiella utformning bör vara avgörande
även i fråga om reglerna angående aUraän placeringsplikt. Jag förordar alltså i
enlighet med utredningens förslag att avgränsningen av de prioriterade
placeringama inte specificeras i lagtexten utan får ingå i de föreskrifter som
utfärdas av riksbanken. Jag vill emellerlid understryka att syftet härmed
självfallet inte är att ändra förutsättningarna för lagens tillämpning eller
avgränsningen av vUka placeringar som kan räknas som prioriterade. Liksom
hittills bör aUtså förordnande om allmän placerragsplikt utnyttjas för att tiUgodose
det långfristiga kreditbehovet för staten eller bostadsbyggandet. Till
prioriterade placeringar, vilka alltså bestäms genom föreskrift av riksbanken,
bör också i fortsättningen räknas bl. a, hypoteksbanksobligationer, I och för
sig kan detta betraktas som undantag från den nyss angivna principen att de
prio-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 174

riterade
placeringarna skall avse krediter till staten eller nyproducerade bostäder. Jag
anser emellertid, i likhet med vad jag anförde i prop. 1962: 52, att detta
avsteg bör accepteras på grund av den nära likheten meUan hypoteksbankens
obligationer och av staten eller stadshypolekskassan emitterade obligationer.
Inräknandet utan förbehåll av sladshypotekskassans obligationer grundar jag nu
liksom år 1962 på den rimliga förutsättningen, att denna institution i perioder
då placeringsreglerande åtgärder behöver tiUgripas inskränker sin kreditgivning
tUl att omfatta objekt inom det prioriterade orarådet. Med anledning av vissa
påpekanden från försäkringsbolagen och sparbankerna återkoraraer jag i specialmotiveringen
till frågan om vilka ytterligare placeringar som kan anses vara prioriterade.
Det får förutsättas att den konkreta &,mfatt-ningen av prioriteringsområdet
bestäras närmare genom samråd raellan vederbörande myndigheter och de av
placeringsplikten berörda instituten.

6.7
Särskild placeringsplikt

1 direktiven för utredningen framhöU jag bl. a. att
det under senare år blivit ett naturligt inslag i bostadsbyggandets finansiering
att delegationen för bostadsfinansiering träffat överenskomraelser raed
affärsbanker, sparbanker och postbanken ora att de skall lärana
byggnadskrediter för de projekt som ingår i varje års bostadsbyggnadsprogram.
Jag anförde vidare att även ora det var önskvärt att byggnadskreditprobleraen
också i fortsättningen löses i saraförstånd med bankerna det kunde finnas skäl
att i den kreditpolitiska lagstiftningen införa regler som gör det möjligt att
genomdriva liknande arrangemang också ora överenskoraraelser inte kunde
träffas. Som en möjlighet angavs bl. a. regler ora
bostadsbyggnads-kreditgivning för bankinstituten.

Utredningen föreslår att den allmänna
placeringsplikten korapletteras med en särskild placeringsplikt avsedd att
trygga bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter. Föreskrift om sådan
placeringsplikt innebär enligt utredningsförslaget att riksbanken kan
föreskriva skyldighet för bankinstitut att lämna kredit under byggnadstiden för
särskilt angivna byggnadsföretag, för vilka statligt bostadslån utgår eller
komraer att utgå.

Förslaget om en särskild placeringsplikt för
bankinstituten lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Av dera som
tillstyrker förslaget anför delegationen för, bostadsfinansiering att det kan
vara svårt att i det enskilda fallet ange ett särskUt bankinstitut sora
kreditgivare. Delegationen föreslår därför att vid tillämpningen av den
föreslagna regeln samma förfarande bör användas som vid tillämpningen av delegationens
överenskommelser med bankinstituten, nämUgen att dessa genom kontakter
sinsemellan fördelar kreditgivningen mellan instituten.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 175

Ett tiotal remissinstanser, bl. a. bankinspektionen
samt bankföreningen och vissa andra företrädare för bankinstituten, avstyrker
emellertid förslaget, främst med den raotiveringen att den särskUda placeringsplikten
inte är förenlig raed banklagstiftningen och dess krav på prövning av
kreditvärdighet för varje utlåning. Bankinspektionen anför bl. a. att den
föreslagna särskilda placeringsplikten innebär alt ett bankinstitut kan åläggas
lämna kredit till ett byggnadsföretag utan möjlighet för institutets styrelse
att på grundval av en kreditprövning i vanlig ordning avgöra, om kredit skaU
lämnas eller inte, och utan att tiUförsäkras borgen eller annan garanti från
det allmänna för att den ifrågavarande krediten kommer att infrias. Någon
garanti för att kredUen kommer att avlyftas föreligger inte heller. Även om man
kan räkna med att riksbanken tar hänsyn till invändningar om bristande
förraåga att förränta och amortera ett lån, måste enligt inspektionens
uppfattning en laglig befogenhet för myndighet att ålägga bank att ge kredit
för särskilt angivna byggnadsföretag avvisas. Liknande synpunkter anförs av de
övriga remissinstanser som avstyrker förslaget.

För egen del vill jag anföra följande. De årliga
bostadsbyggnadsprogramraen är i detalj planerade av rayndighetema. I planerna
anges nuraera inte bara den totala orafattningen av byggandet utan också tid
och plats för de aktuella byggnadsprojekten. För att inte planema skall mbbas
krävs att finansieringen av bostadsproduktionen genora byggnadskrediter är
tryggad och att dessa krediter är tUlgängliga vid lärapliga tidpunkter. För att
säkerställa de årliga bostadsbyggnadsprograraraens försörjning raed
byggnadskrediter har alltsedan år 1967 årliga överenskoraraelser träffats
raellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten. Dessa
överenskoraraelser har hittiUs visat sig fungera tUlfredsställande. Det är,
som utredningen påpekat, från flera synpunkter fördelaktigt att kreditgivningen
för bostadsbyggandet kan planeras och garanteras efter överenskomraelser raed
de berörda bankinstituten. Härigenom kan bl. a. fördelningen av byggnadsprojekten
mellan de olika bankinstituten ordnas på ett smidigt sätt. Jag anser därför
sora också framhölls i direktiven för utredningen att byggnadskreditprobleraen
även i framtiden i första hand bör lösas i saraförstånd raed bankinstituten.
Det kan eraellertid inte uteslutas att svårigheter kan uppstå att träffa sådana
överenskoraraelser. Det kan sålunda tänkas alt trots allt kredit inte kan
arrangeras för de av överenskoraraelsen orafattade projekten. Det har vid vissa
tillfällen uppstått svårigheter att trots överenskoraraelse med bankema ordna
kreditfrågan för en raer eller raindre stor restgrupp av byggnadsprojekt.
Därigenora har förseningar drabbat i första hand företag sora inte haft
tillräckUgt fast etablerade förbindelser raed en bank eller projekt sora av
andra skäl varit raindre attraktiva för en kreditgivare. Problemen har
visserligen hitliUs kunnat lösas efter förhandlingar om den inbördes
fördelningen mellan bankerna

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 176

av
sådana restprojekt. Risker för stömmgar i bostadsproduktionen kan dock uppstå.
Om bostadsbyggandets löpande finansiermg inte kan lösas tillfredsstäUande,
leder detta till förseningar med igångsättningen av byggnadsprojekt med
allvarliga konsekvenser för sysselsättning och produktionskostnader.

På grund av det anförda anser jag i likhet med
utredningen och flertalet remissinstanser att regler om bankinstitutens
kreditgivning till bostadsbyggandet bör finnas inskrivna i den kreditpolitiska
lagstiftningen. Dessa regler bör som utredningen föreslagit innebära att
riksbanken efter förordnande av regeringen får utfärda föreskrift ora att
bankinstituten skall vara skyldiga att lämna kredit under byggnadstiden för
vissa särskilt angivna byggnadsföretag. Förordnande ora en sådan särskild
placeringsplikt bör liksom i fråga ora den allraänna placeringsplikten utfärdas
endast om synnerliga skäl föreligger och bör begränsas till viss tid, högst tre
år. Härigenom kommer det att framgå direkt av lagen att särskild placeringsplikt
är ett kreditpolitiskt medel av extraordinär natur och att det bör utnyttjas
endast när det kan anses oundgängligen nödvändigt för att tillgodose
bostadsbyggandets försörjning med krediter. En förutsättning för att riksbanken
skall lämna föreskrift om särskUd placeringsplikt bör, som tidigare
frarahållits, vara att överenskoraraelser med bankinstituten inte kan uppnås
eller inte leder tUl avsett resultat.

I fråga om vilka institut sora skall kunna
orafattas av den särskilda placeringsplikten anser jag i likhet raed
utredningen att det bör vara tUlräckligt att låta placeringsplikten orafatta
endast bankinstitut, dvs. affärsbanker, sparbanker och centralkassor för
jordbmkskredit. Jag vill erinra ora att de överenskommelser som den särskilda
placeringsplikten är avsedd att ersätta i den mån sådana inte skulle vara
möjliga att uppnå, hittills träffats endast med bankinstituten.
Försäkringsinstitut bör inte omfattas av den särskilda placeringsplikten. Inte
heller andra institut, såsom stadshypolekskassan eller kreditaktiebolag, bör
omfattas med hänsyn till att de endast i blygsam omfattning läranar byggnadskrediter.
Vid tillämpningen av särskUd placeringsplikt bör liksom i fråga om allmän
placeringsplikt möjligheten tUl differentiering kunna utnyttjas för enskilda
institut eller olika bankgrupper. Med hänsyn till att centralkassorna alltjämt
har sin huvudsakliga inriktning på jordbrakets kreditbehov och endast i
raindre, fastän successivt ökande orafattning bidrar till
bostadsfinansieringen bör kraven på centralkassoma vid föreskrift om särskild
placeringsplikt liksom i fråga om allmän placeringsplikt kunna sättas lägre än
för övriga bankinstitut. Som utredningen anfört synes det emellertid med
tanke på syftet att få bankema att lämna byggnadskrediter till de projekt som
ingår i de årliga bostadsbyggnadsprogrammen vara olämpligt att i lagtexten
närmare ange grunderna för fördelningen av de olika projekten på skilda banker.
Vid de över-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 177

enskomradser
som hittUls har träffats har fördelningen på de olika bankerna skötts av
bankerna själva inora deras egna organisationer. Vid tillärapningen av
lagreglema och utfärdandet av de närraare föreskrifterna bör riksbanken hålla
nära kontakt med bostadsmyndighetema och bankernas organisationer.

Beträffande den särskilda placeringspliktens
konstmktion råder i stort sett allraän enighet ora att placeringsplikten skall
avse byggnadsprojekt för vUka statUga bostadslån utgår eller koraraer att utgå.
Med denna omfattning kommer lagreglerna att anknyta till vad som gällt enligt
överenskoraraelserna mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankerna.
Dessa överenskomraelser avsåg tUl en början endast de bostadshus med statliga
lån, som ingick i de årliga bosladsbyggnadsprogrammen, men har senare
utsträckts tUl att omfatta även s. k. bostadskompleraent och ombyggnad med
statliga lån. Även jag finner det naturligt att den särskilda
placeringsplikten bör omfatta de projekt sora ryras inom den statiiga bostadslångivningen.
Jag tiUstyrker alltså utredningsförslaget i denna del.

Från flera håll har sora tidigare närants riktats
kritik mot utredningens förslag att bankinstituten genora den särskilda
placeringsplikten skall kunna tvingas att ge krediter under byggnadstiden tiU
specificerade byggnadsprojekt även om banken i det enskUda faUet skuUe finna
att låntagaren inte är kreditvärdig. Flera reraissinstanser avstyrker sålunda
förslaget i denna del raed hänvisning tUl att det strider mot banklagstiftningen
och dess krav på att låntagarens kreditvärdighet skaU prövas för varje
utlåning. Några remissinstanser, bl. a. sparbanksföreningen och
jordbrukskasseförbundet, frarahåller att, ora en bank raot sin vilja tvingas
att bevUja en kredit tUl ett byggnadsprojekt, staten ovUlkorligen bör vara
skyldig att ta ansvaret såväl för det aktuella projektet sora för låntagarens
tidigare engagemang. Bankföreningen m, fl, föreslår att i lagen tas in ett
förbehåll ora att kredittagaren skall vara kreditvärdig enligt banklagens
raening.

De invändningar sora i nu näranda avseende gjorts
raot den föreslagna särskilda placermgsplUcten är enligt min mening
berättigade. Banklagen liksora lagarna för övriga bankinstitut stadgar att
kredit får bevUjas endast raot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom
eller i form av borgen. Det föratsätts också att banken för varje utlåning gör
en kreditprövning med beaktande av aUa omständigheter av betydelse för bankens
säkerhet, däribland givetvis kredittagarens soUditet och kreditvärdighet. Mot
bakgrund av dessa förhållanden har banken att bedöma säkerhetsfrågorna och
förlustriskerna.

Den lämpligaste lösningen på problemet är enligt
min mening, med tanke på de faU där ett bankinstitut anser sig inte kunna
bevilja byggnadskredit för visst byggnadsprojekt med hänsyn till att
låntagaren bedöms inte vara kreditvärdig, att den särskilda placeringsplikten
skall gäl- 12
Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 178

la
endast om kommunen åtar sig borgensansvar för sådan byggnadskredit. Det
närmaste ansvaret för bostadsförsörjningen får nämligen anses åvila i första
hand kommunema. Koraraunen svarar således för att bostadsbyggandet i kommunen
anpassas bl. a. tiU behovet av och efterfrågan på bostäder. Vid sidan av
bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna är kommunerna i hög grad engagerade
i planläggningen och låneverksamheten för bostadsbyggandet. För kommunens
låneförmedling och verksamhet som sammanhänger därmed finns inom varje kommun ett
förmedlingsorgan, som kan vara kommunstyrelsen eUer annat koraraunalt organ.
Förmedlingsorganet mottar bl. a. ansökningar om statiiga bostadslån enligt
bostadslånekungörelsen (1967: 552) och avger yttranden i sådana ärenden till
länsbostadsnämnden, Koraraunema åtar sig ofta borgensansvar för
byggnadskrediter beträffande byggnadsföretag sora godkänts för statlig belåning
enligt bostadslånekungörelsen. Enligt kungörelsen (1962; 581) raed vissa
bestämmelser angående kommuns upptagande av lån, ra, ra, (ändrad senast 1974:
260) får kommun åta sig sådant borgensansvar utan att inhärata Kungl, Maj:ts
raedgivande. Mot denna bakgrand anser jag det vara naturligt att koraraunema på
gmnd av sin raångsidiga befattaing raed bostadsbyggandet inora kommunen även engageras
i den del av bostadsfinansieringen som avser särskild placeringsplikt för
byggnadsprojekt inom koraraunen. Detta bör som förut nämnts ske på så sätt att
koraraunema ställer säkerhet i förra av borgen för byggnadskrediter tUl sådana
projekt inora komraunen som omfattas av särskild placeringsplikt. Även om det
självfallet får anses vara naturUgt att koraraunema åtar sig borgensansvar i så
stor utsträckning sora raöjligt, kan koraraunema givetvis inte åläggas att åta
sig sådant ansvar. I de fall, där koraraunal borgen läranas, raåste denna också
av naturliga skäl begränsas till det aktueUa projektet och kan alltså inte utan
koraraunens uttryckliga åtagande avse låntagarens övriga totala engageraang.

Jag förordar att bestäramelserna om den särskUda placeringspUkten
kompletteras med en föreskrift om kommunal borgen i enlighet med vad jag nu
anfört,

6.8
Räntereglering

I ett föregående avsnitt har jag bl, a, framhållit
att det är en nödvändig förutsättning för en effektiv ekonoraisk politik, att
det allraänna genom sina penningpolitiska organ har möjlighet att påverka
räntenivån och räntestrukturen. Detta kan sora nämnts ske genom riksbankens diskonto
och dess marknadsoperationer, dvs. köp och försäljningar av värdepapper.
Bankernas räntesatser vid in- och utiåning är med vissa marginaler anknutna
till diskontot, dvs. den räntesats som riksbanken tiU-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 179

lärapar
vid utlåning tUl bankerna. Erfarenhetema både i Sverige och utoralands visar
eraellertid att det i vissa situationer behövs andra kreditpolitiska medel än
de traditionella för att raera dttekt kunna påverka förhåUandena på
ränteonirådet. Räntestrukturen på kapitalraarknaden kan, sora jag tidigare
berört, regleras genora emissionskontroll. En sådan kontroll kan föratom
emissionemas volym även avse räntesatser och andra emissionsvillkor för
nyemitterade obligationer. Det kreditpolitiska medel sora ger ett direkt
inflytande över räntesatserna på kreditraarknaden är räntereglering, Bestäraraelser
härora infördes i vårt land första gången år 1951 genora en ränteregleringslag,
som ersattes år 1962 av den aUtjämt gäUande lagen om räntereglering och
eraissionskontroll. Enligt denna lag kan Kungl, Maj:t på framställnmg av riksbanksfullmäktige
ge riksbanken befogenhet att utfärda föreskrift ora anmälningsskyldighet särat
ora raaxirai- eller minraiiräntor. Något förordnande enligt
ränteregleringslagen har hittills inte utfärdats, Lagen har eraellertid tjänat
sora bakgmnd tUl de överenskoraraelser sora träffats raellan riksbanken och
kreditinrättningarna, F, n, gäller sedan år 1970 en överenskoraraelse mellan
riksbanken och bankinstituten innehållande bl, a, vissa regler för bankernas
räntesättning. Enligt överenskoraraelsen skall denna räntesättning norraalt
följa förändringarna i riksbankens diskonto. Vidare skall rUcsbanken hållas
inforraerad om alla av bankerna tiUärapade räntesatser, och förändringar av
dessa skall i förväg diskuteras raed rUcsbanken.

Enligt utredningens förslag får förordnande ora
räntereglering utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger. Även ora
räntereglering är att betrakta som ett extraordinärt instrument, anser
utredningen att den är ett medel som bör stå till riksbankens förfogande vid
sidan av andra åtgärder för att påverka räntenivå och räntestruktur. Den
speciella marknadssituationen i vårt land med ett fåtal storbanker och
bankgmpper fordrar enligt utredningen en viss övervakning med möjligheter tUl
ingrepp i fall av okontrollerade ränteglidningar.

Remissinstanserna delar allmänt utredningens
uppfattning att bestämraelser om räntereglering behövs även i framtiden.
Riksbanksfullmäktige framhåller bl. a. att en kreditåtstramning kan raedföra en
tendens tUl böjda räntor sora från allraänna synpunkter är oacceptabel.
Bankerna har själva i vissa lägen uttryckt sitt behov av riksbankens stöd för
att komma tUl rätta med räntesättningsproblem som uppstått genom konkurrensåtgärder
mellan det fåtal banker och banksararaanslutningar sora agerar på
kreditraarknaden. Kritisk raot förslaget i denna del är bankföreningen, sora
pekar på att nuvarande lag ora räntereglering aldrig behövt tillämpas och att
riksbanken kan styra bankernas in- och utiåningsräntor genom
diskontopolitiken, vid behov förstärkt med rekoraraendationer ra. ra. till
bankerna. Enligt bankföreningen har en räntereglering olyckliga verkningar bl.
a. från kreditfördelningssynpunkt och stimule-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 180

rar
uppkomsten av en grå marknad, som ligger helt utanför ränteregleringens
kontrollområde.

För egen del anser jag i likhet raed utredningen
och en stor raajoritet av remissinstanserna att det även i framtiden kan
behövas ett sådant kreditpolitiskt instrument som räntereglering med vars hjälp
riksbanken kan påverka räntenivån och räntestrukturen vid sidan av andra
traditionella åtgärder sora t. ex. diskontopolitiken. Jag vill här bara i
korthet ermra om vad som anfördes i prop. 1962:143 med förslag tiU nuvarande
ränteregleringslag. I propositionen framhöU jag bl. a. att det kan vara
stabiliseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika
en okontrollerad och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. I
en svag konjunktur kan det vara behövligt att utan en överdriven
likviditetsökning och utan en inte önskvärd eftersläpning åstadkomraa en låg,
investeringsstiraulerande räntenivå, DärtUl koramer att det måste anses vara
ett allmänt intresse att räntenivån på inlåningssidan står i ett rimligt
förhåUande till avkastningen av bankernas tUlgångar och att inlåningsräntornas
stmktur är överskådlig och inte missgynnar vissa grupper av sparare.

Jag vill nu liksom år 1962 betona att de
räntereglerande ingreppen givetvis bör handhas på ett sådant sätt att man
undviker de skadliga verkningar som kan uppstå vid en räntenivå som på längre
sikt är ur balans med raarknadsläget. Bl, a, kan risken för en olämplig
kreditfördelning bli framträdande, om räntorna på längre sikt hindras att
anpassa sig tUl marknadsläget. En sådan tillämpning av räntereglerande åtgärder bör därför avvisas. Det kan
emellertid framhållas att prisbildningsmekanismen på kreditmarknaden inte är
sådan att det är möjligt att tala om ett alldeles bestämt jämviktsläge tUl
vilket räntestrukturen anpassas, om den inte påverkas av räntereglerande
ingrepp. Starka skäl talar för att den kreditfördelning som kan bli följden av
en okontrollerad räntestegring i ett inflationsläge inte är samhällsekonomiskt
läraplig.

Sammanfattningsvis vUl jag alltså förorda att
bestämmelser om räntereglering även i fortsättningen skall ingå i den
kreditpolitiska lagstiftningen. Redan existensen av sådana bestämmelser bör ge
riksbanken större möjligheter att vid diskussionerna med kreditinrättningarna
hävda de allmänna kreditpolitiska intressena. Liksom andra extraordinära medel
bör räntereglering användas endast om synnerliga skäl föreligger, dvs. i
sådana särskilda situationer som fömt antytts och där alltså direkta
räntereglerande åtgärder anses oundgängligen nödvändiga för att kunna
genomföra en effektiv kreditpolitik. Därvid bör givetvis beaktas att
räntereglerande ingrepp, som nyss berörts, bör användas så att man undviker,de
negativa effekter som uppstår vid en räntereglering under längre tid och vid en
räntenivå som på längre sikt är ur balans med marknadsläget..Förordnande om
räntereglering bör som utredningen föreslagit begränsas tUl viss tid, högst ett
år, I första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 18i

hand
bör liksom hittiUs raetoden raed sararåd och överenskommelser raellan
riksbanken och kreditinrättningarna utnyttjas.

I fråga om lagens orafattning föreslår utredningen
att räntereglering skall kunna avse kreditinstitutens in- och utlåning samt vad
gäller inlåning även annan sora bedriver inlåning på räkning sora aUraänt
används av bank. Ränteregleruigen utvidgas alltså tUl att omfatta saratiiga
kreditinstitut. 1 jämförelse med tidigare lag betyder detta att även
hypoteksinstituts och kreditaktiebolags räntesättning inkluderas. Att dessa institut
inte ingick tidigare berodde på att deras utiåningsräntor med en snäv marginal
bestämdes av deras upplåningskostnader. Utredningens allmänna princip är att
lagstiftningen i detta avseende bör gälla alla institut vars verksamhet
regleras i lag. Remissinstanserna har inte haft något att invända raot
förslaget i derraa del. Även jag delar utredningens uppfattning i fråga om
vilka institut som bör orafattas av ett förordnande om räntereglerrag. Det bör
göras klart att all inlåning hos bank bör falla under bestämmelserna, även om
den inte sker på vanlig bankräkning utan avser t. ex. inlåning på särskUda
villkor, s. k. specialinlåning. Liksom tidigare bör bestämraelserna orafatta
även sådan inlåningsrörelse sora drivs av Kooperativa förbundet (KF) och HSB eller
i liknande forraer.

Beträffande ränteregleringens konstruktion har
utredningens förslag i stort sett lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Jag kan också i allt väsentligt tillstyrka förslaget i
denna del. Ett förordnande av regeringen om räntereglering kan innebära att
riksbanken får rätt att ge föreskrift om maximi- och minimi'ärden för
inlåningsräntor och om maximivärden för utlåningsräntor. Föreskrift ora
raaxirairänta kan avse den genomsnittliga räntesals som tillämpas av ett
kreditinstitut för utlåning eller visst slag av utlåning. Detta kan ofta vara
den enda möjligheten att effektivt påverka räntesättningen. Möjlighet bör
finnas att fastställa maximiräntan i förhållande tiU läget vid en viss
tidpunkt, t. ex. föreskriva att banks genomsnittligt tUlämpade räntesats för
viss utlåning inte får överstiga nivån vid en angiven tidpunkt.
Ränteföreskrifterna bör, liksom hittills i praktiken varit fallet,
differentieras för olika slag av in- eller utlåning.

För att riksbanken skall kunna följa
ränteutvecklingen och i förväg vara underrättad om förändringar i räntesatserna
föreskrivs i den nuvarande ränteregleringslagen att Kungl. Maj:t kan förordna
att riksbanken skall ha befogenhet att föreskriva anmälningsskyldighet
beträffande räntesatser ra. ra. för de institut som orafattas av lagen.
Bestämraelser härora, sora kan ha betydelse också för tillärapningen av andra
kreditpolitiska medel, föreslås utgöra en särskild avdelning i den nya lagen
och behandlas i närraast följande avsnitt.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 182

6.9
Övriga frågor

Enligt de nu gällande lagarna på det
kreditpolitiska området kan de kreditinrättningar som omfattas av lagarna
åläggas skyldighet att lämna vissa uppgifter till riksbanken. En sådan
uppgiftsskyldighet syftar till att garantera att riksbanken får aUa de
upplysningar från kreditinstituten som behövs för att riksbanken skall kunna
bedöma behovet av visst kreditpolitiskt raedel, t. ex, ora ett förordnande om
kassakvot behövs och hur i så fall kvoten bör fastställas och beräknas. Utredningen
föreslår att i lagen ges regler om uppgiftsskyldighet, som innebär att
kreditmstitut eller annan som kan omfattas av räntereglering skall vara skyldig
att efter anmodan lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga i
sammanhanget. Riksbanken föreslås också få befogenhet att förelägga vite för
ställföreträdare för berört institut, ora uppgiftsskyldigheten inte iakttas.
Vid reraissbehandlingen har utredningens förslag allmänt godtagits. Erinringar
har i stort sett framställts endast mot förslaget om rätt för riksbanken att ge
vitesföreläggande. Detta förslag avstyrks av kammarrätten, som ifrågasätter,
om riksbanken skall få en befogenhet som ytterst sällan torde behöva utnyttjas.

För egen del kan jag i likhet raed
reraissinstansema tUlstyrka utredningens förslag om anmälningsskyldighet. Jag
vill erinra om att förslaget innebär att anmälningsskyldighet föreligger, även
om något förordnande enligt lagen inte är i kraft. Detta är en nyhet i
förhållande tUl vad som f. n. är fallet enligt ränteregleringslagen men
överensstämmer med vad som gäller enligt de övriga kreditpolitiska lagarna. Det
är, som utredningen frarahåUit, angeläget att riksbanken kontinuerligt kan
följa ränteutvecklingen och i förväg vara underrättad om planerade
ränteändringar. Tiden för anmälan av ränteändring bör i enlighet med
utredningsförslaget utsträckas. Jag förordar att tiden för sådan anraälan får
bestämmas tUl senast femton dagar, mot f, n, åtta dagar, före ränteändring,

I fråga om förslaget att riksbanken skall kunna
meddela vitesföreläggande, om uppgiftsskyldigheten försumraas, vUl jag erinra
ora att riksbanken hade sådan befogenhet enligt 1951 års ränteregleringslag, I
1962 års kreditpolitiska lagstiftning följdes den principen att vid
överträdelse av raeddelade föreskrifter eller annan försuraraelse endast rent
ekonomiska sanktioner skulle användas. Något behov av vitesföreläggande i fråga
om uppgiftsskyldighet enligt den kreditpolitiska lagstiftningen ansågs rate
föreligga, då några svårigheter att erhålla uppgifter inte hade förelegat, I
enlighet härraed upptogs i de aktuella lagarna inte några bestäraraelser ora
vite. Såvitt kunnat utrönas har det hittUls inte frarakorarait något behov av
att kunna förelägga vite för att genoradriva att uppgiftsskyldigheten fullgörs.
Kararaarrätten anser för sin del att det kan ifrågasättas, ora riksbanken
skall få en sådan befogenhet som kan väntas bli utoyttjad ytterst sällan. Mot
bakgrund av

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 183

det
anförda saknas även enligt min mening tillräckliga skäl att nu återinföra
befogenheten för riksbanken att förelägga vite. Ora uppgiftsskyldigheten i
något fall inte skulle fullgöras efter anraodan från riksbanken, torde
riksbanken genora hänvändelse tUl bankinspektionen eUer raotsvarande
tUlsynsrayndighet kunna utverka att gällande författningar efterlevs och att
föreskriven uppgiftsskyldighet fullgörs.

Utredningen tar upp frågan ora sekretesskydd i
samband med att kreditinstitut lämnar uppgifter till riksbanken. De
upplysningar sora kreditinstituten kan avkrävas kan avse dels instituten
själva, dvs. deras allm.änna rörelse och andra interna förhåUanden, dels deras
kunder. Vid behandlingen av 1962 års lagstiftning ora likviditets- och
kassakvot m, ra. anförde lagrådet att det borde övervägas att införa visst
sekretessskydd i fråga om uppgifter som kreditinrättningarna läranar
riksbanken, i vart fall i vad uppgifterna rör enskUdas förhållanden. Med
anledning härav gjordes år 1962 den ändringen i riksbankslagen att även ärenden
sora rör kunders förhållanden tUl annan kreditinrättning än riksbanken skall
hållas hemliga av riksbanken. Överträdelser av dessa sekretessbe-stäraraelser kan
raedföra ansvar för tjänstefel, I ränteregleringslagen finns en särskild
sekretessbesläraraelse, sora stadgar att vad sora inhäratas raed stöd av
lagens bestäraraelser ora anraälningsskyldighet och tillsyn inte får yppas i
vidare raån än sora erfordras för att vinna det raed bestäraraelsema avsedda
ändaraålet. Utredningen föreslår ingen raotsvarande bestämmelse utan anser att
behovet av sekretess är tillgodosett genom att uppgifter, sora avser enskUdas
förhållanden, skyddas genora andra bestäraraelser i bl. a. riksbankslagen,
banklagen och sekretesslagen. Bankinspektionen och bankföreningen anser
däreraot att det behövs ett sekretesskydd även för uppgifter ora sådana intema
förhållanden, sora kreditinstitut av konkurrens- eller andra skäl kan ha ett
berättigat intresse av att hemlighålla.

Enligt min mening är den uppgiftsskyldighet sora
raed stöd av den föreslagna lagen kan åläggas kreditinstituten ra. fl. mycket
vidsträckt genom att den kan avse alla sådana uppgifter som riksbanken anser
nödvändiga för att kunna bedöma, om kreditpolitiska medel behövs och hur ett
förordnande härora skall tiUärapas. Mot denna bakgmnd anser jag i likhet raed
bankinspektionen och bankföreningen att ett sekretesskydd behövs inte bara för
uppgifter sora avser kunders förhållanden till riksbanken eller annan
kreditinrättning i vilket avseende sekretesskydd f. n. gäller enligt
riksbankslagen utan också beträffande sådana uppgifler sora avser
kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller driftförhållanden.
Det sekretesskydd sora enligt rain uppfattning bör införas bör avse uppgifter
av nu berört slag vare sig de dokumenterats i allmän handling eller inte.
Skyddet bör dock efter raönster av 21 § sekretesslagen begränsas till fall, där
ett offentliggörande kan raedföra skada för uppgiftsläranaren. Lagtekniskt
synes det lärapligast att hand-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 184

lingssekretess
och tystaadsplikt införs genora en ändring i 35 § riksbankslagen. Jag förordar
alltså att denna lag ändras i enlighet raed vad jag nu anfört. Någon särskild
sekretessbestämraelse i den föreslagna nya lagen behövs därför inte. Jag anser
det dock lämpligt att i denna lag görs en erinran om att sekretesskydd gäller
för vissa uppgifter enligt riksbankslagen. Till frågan om sekretesskydd
återkomraer jag i special-motiveringen.

I likhet med vad som f. n, gäller enligt de
krecUtpolitiska lagarna skaU enligt utredningens förslag vissa ekonoraiska
sanktioner kunna drabba den sora överträder raeddelad föreskrift. Sådana
sanktioner kallas av utredningen särskilda avgifter. Reglerna för hur de
särskUda avgifterna skall påföras och grunderna för hur de skaU beräknas
föreslås bli desararaa sora f, n. Däremot föreslås vissa höjningar av taken för
avgifterna, I ett föregående avsnitt (3.4.9) har närmare redogjorts för utredningens
förslag i dessa delar och jag hänvisar tUl denna redogörelse. Liksom f. n.
skall enligt utredningens förslag riksbanken avgöra, om särskUd avgift skall
utgå eller ej. Ora särskilda skäl föreligger, kan särskUd avgift nedsättas
eUer helt efterges. Avgiftema skall liksora hittiUs tUlfalla statsverket.

De av utredningen föreslagna bestämraelserna ora
särskilda avgifter har i huvudsak läranats utan erinran av reraissinstansema.
Även jag kan i allt väsentligt ansluta raig till utredningens förslag, LUcsora
f, n, bör alltså enligt rain mening den principen gälla att överträdelser av
kreditpolitiska föreskrifter bör raedföra ekonoraiska sanktioner raen inte
straff. Viss kritik har riktats mot att rUcsbanken, som meddelar föreskrifter
enligt lagen, också får bestämma sanktionerna vid överträdelser av
föreskrifterna. Kritik har också riktats raot utredningens förslag, vilket
skall behandlas senare, att talan inte skall få föras raot riksbankens beslut.
Jag kan i fråga ora dessa spörsmål åberopa vad jag anförde i prop. 1962: 143
med förslag till ny ränteregleringslag. De skäl jag då anförde är enligt min
mening giltiga även såvitt gäller den nu berörda frågan. Det kan således
frarahållas att det redan av den föreslagna lagen framgår hur den särskilda
avgiften skall beräknas. Det ankommer sedan på riksbanken att, i samband raed
att riksbanken meddelar viss föreskrift, inora den i lagen angivna ramen ange
storleken av den särskUda avgift som kan utgå vid överträdelse av föreskriften.
Sedan det konstaterats hur stort överskridandet är har riksbanken endast att
utföra en räkneoperation. Riksbanken bör liksom f. n, kunna nedsätta eller
helt efterge särskild avgift. Någon bestämraelse finns inte, som gör det
möjligt att ta ut fastställd avgift av den sora inte vill betala frivUligt t.
ex. på grund av annan uppfattning än riksbanken ora avgiftsbeloppets beräkning.
1 sådant fall är riksbanken hänvisad att underställa saken dorastol för avgörande.
Domstolen prövar därvid självständigt ora och i vad mån föreskrift enligt lagen
blivit åsidosatt och hur avgiftsbeloppet skall be-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 185

räknas.
Även domstolen har därvid möjlighet att tillärapa bestäraraelsema ora
nedsättning eller eftergift av särskild avgift. Med hänsyn till dessa
förhållanden finns det enligt rain raening inte några betänkligheter mot
utredningens förslag i denna del. Jag förordar att i lagen tas in bestämraelser
av nu angivet innehåll.

I fråga ora de särskUda avgifternas storlek anför
bankföreningen att utredningens förslag innebär kraftiga höjnragar i vissa
faU en fyrdubbling i förhållande till vad sora gäller enligt nuvarande beredskapslagstiftning.
En sådan höjning av avgiftsnivån kan enligt bankföreningens raening inte anses
motiverad för att åstadkomraa tillräcklig effektivitet. Bankföreningen påpekar
i detta sammanhang att det erfarenhetsmässigt förekoraraer fall, i vUka det
finns utryrarae för olika meningar, humvida viss typ av skuldebrev skall anses
omfattad av emissionskontroll eller ej. Det bör därför skapas raöjlighet att
hos regeringsrätten erhålla bindande förhandsbesked i detta avseende.

Utredningens förslag till höjningar av taken för de
särskilda avgifterna har accepterats av de flesta reraissinstansema. Även jag
kan godta utredningens förslag på denna punkt. Sora utredningen framhållit har
de sanktioner som enligt gällande bestäraraelser kan drabba den sora bryter mot
meddelad föreskrift i vissa fall varit otillräckliga för sitt syfte. De av
bankföreningen berörda probleraen beträffande orafattningen av en
emissionskontroll bör enligt min mening lärapligen lösas genora kontakter raed
riksbanken och i förekoraraande fall även raed tiUsynsrayndigheten. Jag anser
det därför f. n. onödigt att tillskapa en ordning, enligt vUken bindande
förhandsbesked skulle kunna inhäratas i nu aktuellt avseende.

Några sanktioner i förra av straff föreslås inte av
utredningen vid överträdelse av meddelad föreskrift. Utredningens ståndpunkt i
detta avseende överensstämmer med den vid 1962 års lagstiftning genomförda
principen att vid överträdelser som nu är i fråga endast rent ekonoraiska
sanktioner bör komma till användning. Som jag tidigare framhållit bör också
enligt min mening denna princip gälla. I ett avseende föreslås dock straff
kunna följa enligt den föreslagna lagen, nämligen för det fall att någon lämnar
oriktig uppgift till riksbanken i saraband raed att i lagen stadgad
uppgiftsskyldighet skall fullgöras, I sådant fall följer ingen ekonoraisk
sanktion enligt lagen. Jag biträder därför utredningens förslag om att en
straffbestämraelse bör finnas för sådant fall. Påföljden bör, sora utredningen
föreslagit, bestäraraas tUl böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Enligt utredningens förslag skall besvärsrätt mot
riksbankens beslut enligt lagen inte finnas. Någon rätt att föra talan mot
riksbankens beslut finns inte heller enligt de nu gällande kreditpolitiska
lagarna. Utredningens förslag godtas av de flesla reraissinstansema men
kritiseras av bl. a. bankinspektionen och bankföreningen. Bankinspektionen
anför

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 186

bl.
a, att det är föga realistiskt att räkna raed att en rättsprövning hos dorastol
koramer till stånd genom att t, ex, en bank vägrar att betala straffavgift,
varefter riksbanken får stämraa banken tUl dorastol raed krav på avgiften.
Enligt inspektionens raening är bankerna alltför beroende av saraarbetet med
riksbanken för att vidta en så drastisk åtgärd. De statsrättsliga skäl som kan
anföras mot en klagorätt är inte heller bärande. Riksbankens befogenheter
enligt den föreslagna lagen är helt beroende av Kungl. Maj:ts förordnande, och
Kungl, Maj:t kan när som helst återkalla eller begränsa ett sådant förordnande,
I linje härmed bör enligt inspektionens uppfattning ligga, att Kungl, Maj:t
efter besvär kan ingripa i tiUämpningen av ett förordnande. Inspektionen
erinrar vidare om att Kungl, Maj:t i regeringsrätten har att efter besvär
överpröva vissa av riksbanken fattade beslut, bl. a. i frågor om utlämnande av
allraänna handlingar särat vissa statstjänsteraannafrågor [lag (1970: 279) ora
besvär över beslut av riksdagens organ]. Bankinspektionen anser därför att en
besvärsrätt, fraraför allt i fråga om de särskilda avgifterna, bör införas i
lagen och att talan mot riksbankens beslut bör prövas av Kungl. Maj:t i
statsrådet eller i regeringsrätten. Bankföreningen anför i huvudsak liknande
synpunkter och föreslår att besvär över riksbankens beslut bör kunna föras i
regeringsrätten, såvitt avser ärenden om särskilda avgifter, och i andra fall
hos Kungl, Maj:t i statsrådet.

Frågan om en allraän besvärsrätt över beslut av
riksbanken i kreditpolitiska frågor har, som förat nämnts, behandlats i
samband med den kreditpolitiska lagstiftningen år 1962, I prop. 1962: 143
anförde jag bl. a. att av den föreslagna lagen framgick hur sanktionen för
överträdelse av meddelad föreskrift skulle beräknas och att riksbankens beslut
ora sådana sanktioner grundades på räkneoperationer. 1962 års lagstiftning ger
inte heller möjlighet att ta ut sanktionsbelopp av den som inte frivilligt vill
betala. Riksbanken är i sådant fall hänvisad tUl att underställa saken domstol
för avgörande och domstolen prövar därvid självständigt huruvida och i vad mån
föreskrift enligt lagen blivit åsidosatt. Jag ansåg sålunda att någon
besvärsrätt inte borde införas. 1962 års lagförslag remitterades till lagrådet,
som lämnade mina uttalanden i denna fråga utan erinran. Riksdagen antog
förslaget utan ändring i denna del. Jag vill också erinra om vad jag anförde i
prop. 1974: 89 ang. ändringar i valutalagstiftningen (s. 63), där frågan ora
besvär över riksbankens beslut behandlades. Propositionen godtogs i detta avseende
utan ändring av riksdagen (FiU 23, rskr 274). Bl. a. ansåg jag nödvändigt att
i de avseenden som då var akluella riksbanken etablerade
tillfredsställande kontakt med regeringen. Under dessa förhållanden fann jag
att ett underställningsförfarande tiU Kungl. Maj:t eller ett besvärsinstitut
med regeringen som sista instans inte var erforderligt. Mitt uttalande i
sistnämnda fråga äger i princip gUtighet även såvitt rör den

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 187

nu
föreslagna kreditpolitiska lagstiftningen. Med hänsyn tUl det anförda anser jag
mig kunna godtaga utredningens förslag att talan inte får föras raot
riksbankens beslut.

Någon bestänunelse ora tillsyn har inte tagits raed
i utredningens förslag. Utredningen raotiverar detta raed att kreditinstituten
redan står under offentiig tillsyn enligt särskUda bestäraraelser.
Tillsynsrayndighet är försäkringsinspektionen för försäkringsbolagen och i
övrigt bankinspektionen. Bland tUlsynsrayndighetens åligganden ingår att vaka över
att instituten följer de bestämmelser som gäller för deras verksarahet. Det
ligger enligt utredningens uppfattaing också i sakens natur att riksbanken,
ora den raisstänker att raeddelad föreskrift överträtts, kan påtala
förhållandet för tiUsynsrayndigheten och begära dess hjälp. Riksbanken kan
också aUraänt påkalla tUlsynsmyndighets bistånd vid utformning av föreskrift
enligt lagen och vid kontroll av dess efterlevnad.

Bankinspektionen tar upp nämnda fråga och föreslår
i klarhetens intresse att den tillsyn sora påkallas av den kreditpolitiska
lagstiftningen eller av föreskrifter och rekoraraendationer, sora riksbanken
eljest utfärdar, skall i överensstäraraelse raed hittillsvarande praxis
primärt åvila riksbanken i dess egenskap av ansvarig rayndighet för
kreditpoUtiken. Detta utesluter enligt bankinspektionen inte en på sararåd
raellan riksbanken och inspektionen grundad arbetsfördelning eller medverkan
från inspektionens sida då så är praktiskt lämpligt.

Skall lagstiftningen fylla sitt syfte måste
självfallet dess efterlevnad kunna kontrolleras. Det är därför nödvändigt med
en effektiv tUlsyn. Denna bör utövas dels av riksbanken, dels av de
rayndigheter som i andra sammanhang har att utöva tillsyn över de institut som
berörs av lagstiftningen. Med hänsyn till riksbankens och
tillsynsrayndigheternas funktion i sararaanhanget är det självfallet av
intresse att korapetenskon-flikter inte uppkommer, eftersora detta bl. a.
skulle kunna leda tiU minskad effektivitet vid tillsynen. Enligt min uppfattning
bör tillsynen därför kunna lösas så att riksbanken svarar för att efterlevnad
sker av de rent kreditpolitiska funktionerna och av de av riksbanken utfärdade
föreskrifterna, under det att de statliga tillsynsmyndighetema har att utöva
tillsyn i de avseenden sora rör allmän bank- resp. försäkringslagstiftning.
Skulle i något sararaanhang oklarhet råda angående tillsynen bör frågan kunna
lösas efter sararåd raellan de berörda tillsynsorganen. Vad jag nu sagt
stäraraer också i allt väsentligt raed nu rådande praxis. Med hänsyn till det
anförda saknas enligt rain raening anledning att i den nu föreslagna lagen ge
särskilda föreskrifter ora tillsyn.

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975.
De f. n. gäUande kreditpoUtiska lagarna, som senast förlängts tills vidare,
dock längst tUl utgången av juni 1975, bör samtidigt upphöra att gälla. Vissa
övergångsbestäraraelser behandlas i specialmotiveringen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 188

Utredningen har lagt fram förslag till vissa
ändringar i banklagstiftningen i fråga om värderingen av obUgationer i
bank-instituts balansräkning. F. n. gäller att värdet på obligationer i likhet
med vad som gäller för andra omsätlningstUlgångar inte får sättas högre än
verkliga värdet, dvs. i förevarande fall raarknadsvärdet. För sparbankerna
gällde före år 1968 en särbestämmelse sora innebar att svenska, fullgoda
räntebärande obUgationer fick bokföras till högst visst schematiskt beräknat
värde (medeltalsvärde), grundat på medelrän-lan under de senaste tio åren på s.
k. guldkantade obligationer, dvs. obligationer sora utfärdats av staten,
hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Vid en nedgång i obligationskurserna
till följd av högre ränteläge kunde sparbankerna därmed anpassa obligationernas
bokvärde till det nya raarknadsvärdet genora successiva nedskrivningar. På
förslag av bankinspektionen togs särbestämmelsen bort i samband med den år 1969
genomförda samordningen av bankinstitutens rördseregler. Ändringen motiverades
med att anledning dåmera saknades att betrakta sparbankernas
obligationsplaceringar på annat sätt än övriga bankinstituts och att det inte
längre fanns något större behov av en särbestämmelse för sparbankerna (se
prop, 1968:143 s, 253 f). Övergångsvis fick sparbankerna dock rätt att tillämpa
särbestämraelsen t, o. ra. bokslutsåret 1973.

Mot bakgrund av behovet av att bankinstituten
engagerar sig på kapitalraarknaden genom förvärv av långfristiga obligationer
föreslår utredningen att för samtiiga bankinstitutsgrupper införs en
särbestämmelse av den karaklär som tidigare gällde för sparbankema. Förslaget
innebär att värderingen av bankernas innehav av fullgoda obligationer skall få
grundas på medelräntan under de senaste tio åren på statsobligationer.
Obligationernas raedeltalsvärde skall fastställas av bankinspektionen.

Utredningens förslag har i allraänhet godtagits
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. I skrivelse den 14 augusti
1974 till Kungl. Ma3:t hemställer sparbanksföreningen att värderingsreglerna i
sparbankslagen snarast ändras i linje med vad utredningen föreslagit, så att
de kan tUlämpas redan i bokslutet för år 1974. Föreningen framhåller bl, a,
att sparbankernas ökande obligationsinnehav i förening med de av räntehöjningen
i april 1974 föranledda sänkta marknadsvärdena medfört, att sparbankerna nu
har ett betydande nedskrivningsbehov på sina obligationsportföljer. Vid ännu
en räntehöjning med åtföljande ytterligare sänkning av raarknadsvärdena skulle
ett antal sparbanker koraraa i en raycket svår situation. Sparbankernas
obligationsinnehav är i huvudsak att betrakta sora en långsiktig placering.
Med hänsyn härtill och till den långsiktiga kursutvecklingen raedför den nuvarande
värderingsregeln enligt föreningen oraotiverade påfrestningar på sparbankernas
nedskrivningsreserver och ekonoraiska resultat.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 189

Även bankinspektionen tillstyrker utredningens
förslag att bankinstitulen ges raöjlighet att i fråga ora värdering av
obligationer successivt anpassa sig efter ändrade räntelägen. Enligt
inspektionen bör den nya bestämmelsen tillämpas endast på obligationer som är
täckningsfria enligt kapitaltäckningsreglerna i banklagarna, dvs. i huvudsak
obligationer sora utfärdats av staten, komraun eller därraed jämförlig
samfällighet, hypoteksbanken, stadshypolekskassan, skeppshypotekskassorna samt
kreditaktiebolag. Inspektionen anser vidare att den period för vilken medelräntan
skall beräknas bör kunna begränsas tUl fem år. Inspektionen föreslår att
medelränteberäkningen beräknas inte enbart på obligationer, som utfärdats av
staten, utan också på obligationer som utfärdats av hypoteksbanken och
stadshypolekskassan. Fördelarna härmed anges vara att även bostadsobligationer får
inverka på medeltalet och att inspektionens arbete skulle underlättas
väsentligt, om det material, sora använts i fråga ora sparbankerna, kunde
utnyttjas vid de nya beräkningarna.

Endast två remissinstanser ställer sig avvisande
till den föreslagna nya värderingsregeln. Bankföreningen anser att bankema inte
bör åläggas placeringar som är oförenliga raed deras verksarahetsinriktning och
att det är ekonomiskt osunt att i stället lösa probleraen på det av utredningen
föreslagna sättet. Kammarrätten i Stockholm framhåller i sin kritik av den
föreslagna bestäraraelsen bl. a. att bestäraraelsen blir gällande oberoende av
ora något kreditpolitiskt raedel tillämpas eller inte.

För egen del vUl jag anföra följande. Av vad jag
anfört i ett föregående avsnitt framgår att bankinstitutens raedverkan på
kapitalmarknaden är nödvändig i första hand för att tUlgodose bostadsbyggandets
behov av långfristiga krediter. Detta kan ske genom överenskoraraelser raed
bankinstituten eller genora förordnande om placeringsplikt. Senast i maj 1974
träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering och riksbanken samt
företrädare för bankinstituten en uppgörelse innebärande att bankerna åtagit
sig att under år 1974 bidra raed ca 4 000 railj. kr. för finansiering av
färdiga fastigheter, främst genom förvärv av bostadsobligationer. Såvitt nu
kan bedömas komraer sådana insatser även i fortsättningen att krävas från
bankinstituten för att tillgången på långfristiga bostadslån skall kunna
tryggas. De krav sora från sarahäUets sida stäUs på bankernas engagemang på
kapitalmarknaden kan emeUertid, som utredningen framhållit och som närmare
belysts av sparbanksföreningen i dess skrivelse, vid fallande obligationskurser
leda till betydande påfrestningar för bankernas redovisade resultat. Mot denna
bakgrund finner jag det rimligt alt bankerna ges möjlighet till successiva nedskrivningar
av obligationsinnehavet enligt den av utredningen föreslagna metoden. Jag
förordar därför att en särskild värderingsregel för obligationer införs i de
tre banklagarna. EnUgt min mening bör regeln, i överensstämmelse med
utredningens förslag, kunna tUlämpas på alla

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 190

fullgoda
obligationer som innehas av bankerna. Jag biträder inspektionens förslag att
medelränteberäkningen bör gmndas på obligationer som utfärdats av staten,
hypoteksbanken och stadshypolekskassan. Medel-ränteperioden bör i enlighet med
utredningens förslag och i likhet med vad som hittiUs tillärapats beträffande
sparbankema avse de senaste tio åren.

7 Upprättade
lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag ora kreditpolitiska raedel,

2.
lag om ändring i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank,

3.
lag om ändring i lagen (1937:
249) ora inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar,

4.
lag om ändring i lagen (1955:
183) om bankrörelse,

5.
lag om ändring i lagen (1955:
416) om sparbanker,

6.
lag om ändring i lagen (1956:
216) om jordbmkskasserörelsen.

Jag har samrått med chefen för
justitiedeparteraentet i fråga ora lagförslaget under 3.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen
vill jag ytterligare anföra följande.

8 Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om kreditpolitiska medel

Inledande
bestämmelser

1 §

I paragrafen, som svarar mot del av bestämraelserna
i 2 § i utredningens förslag, anges vad som är kreditpolitiska medel enligt
lagen.

Likviditetskrav och kassakrav svarar mot
likviditetskvot resp. kassakvot enligt likviditets- och kassakvotslagen.
Emissionskontroll och räntereglering svarar mot de instrument sora nu
behandlas i ränteregleringslagen. Allraän placeringsplikt har sin raolsvarighet
i placeringskvot i den gällande placeringskvotslagen under det att särskild
placeringsplikt används som beteckning på det nya instrument som skall kunna
användas för att tUlgodose behovet av byggnadskrediter. Utlåningsreglering är
också ett nytt medel i den kreditpolitiska lagstiftningen.

2 §

De kreditpolitiska medlen riktar sig mot
kreditinstitut av skilda slag. Instituten kan indelas i olika gmpper, allt
efter de medel sora kan komma till användning. I paragrafen, som svarar mot del
av bestäm-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 191

melserna
i 2 § i utredningens förslag, definieras de tre begrepp sora i
departementsförslaget används som beteckning på olika gmpper av
kre-ditrastitut. En grupp utgörs av bankinstitut, som i detta sammanhang
omfattar bankaktiebolagen, dvs. affärsbankema, samt sparbankerna och
centralkassorna för jordbrukskredit. I detta sararaanhang kan nämnas att enligt
bankföreningens raenrag kreditpoUtiskt medel som kan tiUärapas på bankinstitut
också borde kunna avse Sveriges investeringsbank aktiebolag, eftersora dess
verksarahet i väsentliga hänseenden kan anses likartad raed affärsbankernas
verksarahet. Jag har emeUertid mte funnit skäl att för investeringsbanken
föreslå andra regler än dem som avses gälla för kreditaktiebolag i allmänhet.

Med begreppet försäkringsinstitut avses allraänna
pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession. Vad gäller
allmänna pensionsfonden komraer de kreditpoUtiska raedel som tUlärapas på
detta institut raed hänsyn till de särskUda placeringsbestämraelser som
gäller för fjärde fondstyrelsen enligt 11 § reglementet (1959: 293, ändrad
senast 1973: 503) angående allraänna pensionsfondens förvaltning att i
praktiken avse enbart de delfonder som förvaltas av förstatredje
fondstyrelserna. Försäkringsföretag avser såväl försäkringsbolag som lyder
under lagen (1948: 433) ora försäkringsrörelse sora företag, på vilka lagen
(1950: 272) om rätt för utiändsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
är tillämplig. Med hänsyn till understödsföreningarnas begränsade betydelse i
sararaanhanget har jag inte funnit skäl biträda ett av Svenska
försäkringsbolags riksförbund framfört förslag att den kreditpolitiska
lagstiftningens tillämpningsområde bör utvidgas tUl att omfatta också sådana
föreningar.

Begreppet kreditinstitut rabegriper dels bank- och
försäkringsinstitut, dels jordbrukskassa, kreditaktiebolag, lands- och
stadshypoteksinstitutionerna dvs. Sveriges allmänna hypoteksbank järate
landshypoteksföre-ningar resp. Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa järate
stadshypoteksföreningar särat Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlänekassa.

3
§

Denna paragraf svarar raot 1 § första stycket i de
tre gällande kreditpolitiska lagarna och 1 § och 3 § andra stycket i
utredningens förslag.

I första stycket anges lagens karaktär av
fullraaktslag. Förordnande ora kreditpolitiskt raedel raeddelas av regeringen
efter framställnmg av fuUmäktige i riksbanken. En allraän föratsättnrag för
ett förordnande enligt lagen är att behov av det måste föreligga för att de
mål sora fastställts för riksbankens penningpolitiska verksarahet skall kunna
uppnås. Jag har i den allmänna raotiveringen (avsnht 6.1) framhåUit att medlen
likviditets- och kassakrav särat eraissionskontroll är att anse sora norraala
inslag i kreditpolitiken. Allraän och särskild placerings-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.1974:168 192

plikt
samt utlåningsreglering och räntereglering är däremot medel som bör få
tillgripas endast när andra lösningar inte kan användas. Den extraordinära
naturen hos dessa instmraent har i departementsförslaget kommit till uttryck
genora alt i andra stycket angetts att förordnande får meddelas endast om
synnerliga skäl föreligger.

4 §

Denna paragraf svarar mot 1 § andra stycket såväl i
likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen sora i
utredningsförslaget.

Av vad jäg anfört i den allraänna motiveringen
framgår att den nya lagen i princip innehåller endast ramar och riktiinjer för
tUlärapningen av de olika kreditpolitiska raedlen under det att det skall
ankoraraa på riksbanken att efter raeddelat förordnande utforma de
detaljbestäramel-ser som skall gälla. 1 överensstäraraelse härraed anges i
paragrafen att riksbanken utfärdar behövliga föreskrifter i fråga ora
användningen av kreditpolitiskt raedel. I anslutning till regleringen av varje
kreditpolitiskt medel har angetts de viktigare viUkor sora riksbanken skall
ange i föreskrifierna. Riksbanken kan självfallet ange ytterligare villkor sora
kan vara erforderliga.

5 §

I
paragrafen ges vissa regler i fråga ora förordnande enligt lagen.

I första stycket, som delvis svarar mot 3 § första
stycket i utredningsförslaget, anges att ett förordnande kan avse ett eller
flera kreditpoliiiska medel och omfatta ett eller flera slag av institut. Bl.
a. följer av paragrafen sålunda att av förordnande ora kreditpolitiskt raedel
skall fraragå, om det avser samtliga institut sora enligt lagen kan orafattas
därav eller om det begränsats till ett visst slag av institut. Begränsning kan
således t. ex. ske till bankinstitut eller tiU någon av de tre bankinstitutsgrupperna.

Andra stycket innehåller bestäramelser om
giltighetstiden för förordnande cch svarar mot 1 § första stycket andra punkten
i likviditets- och kassakvotslagen resp. placeringskvotslagen och 5 § andra
stycket ränteregleringslagen samt 3 § tredje stycket i utredningens förslag.
Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen.

6 §

Denna paragraf innehåller bestäraraelser som ger
riksbanken möjlighet att efter behov differentiera användningen av angivna
kreditpolitiska medel. Paragrafen svarar mot 2 § andra stycket i likviditets-
och kassakvotslagen och i placeringskvotslagen samt mot 7 § i utredningens förslag.

Med tillämpning av punkt 1 kan riksbanken begränsa
användningen av ett kreditpolitiskt medel till en eller flera grupper av de
institut som enligt 1 § ingår i begreppen bankinstitut, försäkringsinstitut och
kredit-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 193

institut.
Bestäraraelsen får betydelse bl. a. för det fall riksbanken efter någon tids
tillärapning av ett förordnande vUl redan innan en ändring av förordnandet
kan ske undanta någon av de institutsgrapper sora angetts i förordnandet.

Enligt punkt 2 blir det raöjligt för riksbanken att
undanta ett enskUt institut, ora det är påkaUat av särskUda skäl.

Möjligheten enligt punkt 3 att utfärda olika
föreskrifter för skilda institut innebär att riksbanken exerapelvis kan göra
åtskUhiad raeUan olika slag av institut eller raeUan stora och sraå banker
eller att särbehandla bankinstitut vars rörelse är av specieU art, t. ex.
Sparbankernas Bank och Jordbrakets Bank. I detta saramanhang kan också näranas
den i avsnitt 6.2 behandlade raöjligheten att stäUa upp ett gemensarat
likviditetskrav på centralkassoma. De i paragrafen upptagna
differen-tierragsmöjligheterna avser inte emissionskontroU. Av utformningen i
departeraentsförslaget av bestäraraelsema ora detta raedel fraragår att
riksbanken har raöjlighet att bestämma tiUärapningsorarådet för eraissionskontroll
efter det behov sora föreligger.

Likviditetskrav

7 §

I paragrafen, sora svarar raot 2 § första stycket
första punkten likviditets- och kassakvotslagen och 4 § i utredningsförslaget,
anges i överensstäraraelse med vad sora f. n. gäller att förordnande kan
tUlärapas på bankinstituten, dvs. bankaktiebolagen, sparbankema och centralkassorna
för jordbmkskredit.

8 och
9 §§

Paragraferna svarar mot 35 §§ och 6 § första
stycket likviditets-och kassakvotslagen och 5 § i utredningens förslag.

I 8 § ges en allraän beskrivning av instruraentet
likviditetskrav och i 9 § första stycket anges att riksbanken bestäraraer den
tidpunkt t. ex. vid utgången av varje månad då kravet skall vara uppfyUt,
kravets storlek uttryckt i procent och hur beräknmgen av de likvida tUlgångarna
samt förbindelsema skaU ske. I paragrafens andra stycke anges att vissa
tillgångar alltid skaU anses sora likvida raedel. Bestäraraelsema har
behandlats i det särskilda avsnittet ora likvidUetskrav, Här skall endast
tilläggas att sora lUcvida tUlgångar också skall räknas obligationer utfärdade
av Svenska bostadskreditkassan. Denna kassa uppgick år 1969 i
stadshypolekskassan. Med obligationer utfärdade av kreditaktiebolag och
avseende bostadskreditgivning åsyftas frärast obligationer sora utgetts av
Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB eller av kreditaktiebolag sora år
1972 gått sararaan raed BOFAB (se prop, 1972: 118) och av SPINTAB,

13 Riksdagen 1974.1 saml Nr 168

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 194

10 §

Paragrafen, sora saknar raolsvarighet i
utredningsförslaget, innehåller den i avsnitt 6,2 behandlade specialregeln för
Sparbjrakemas Bank och Jordbrakets Bank och stämmer i sak överens med
bestämmelsen härom i 4 § andra stycket likviditets- och kassakvotslagen.

Innebörden av första stycket är att från de
tUlgångar, som med tillämpning av 9 § första stycket 3 och samma paragraf andra
stycket skall räknas som likvida medel, avdrag skall ske med inlåningen från
sparbanker resp. centralkassor endast i den mån Sparbankemas Bank eller
Jordbrukets Bank har tUlgodohavande hos sparbanker resp. centralkassor. Följden
härav blu: att den stora inlåningsskuld som centralinstituten har tUl
sparbanker resp. centralkassor i likhet med vad sora f. n. gäller koraraer att
järaställas med inlåning från aUraänheten och således ingå bland
centralinstitutens förbindelser.

Av andra stycket fraragår att riksbanken kan för
Sparbankernas Bank och Jordbmkets Bank faststäUa högre procenttal för likviditetskravet
än det i övrigt gällande raaxiraitalet 50 %. Någon övre gräns för procenttalet
har inte angetts i lagen. Det får sålunda ankoraraa pä riksbanken att raed
hänsyn till rådande läge bedöraa ora och i vad raån ett högre maxiraital skall
tiUärapas för de två bankinstituten,

Kas.iakrav

11 §

I denna paragraf, sora svarar raot 2 § första
stycket andra punkten likviditets- och kassakvotslagen och 4 § i utredningens
förslag, anges att kassakrav kan tiUämpas på bankinstituten, Bestäraraelsen
innebär, sora jag angett i den allmänna raotiveringen, en utvidgning av det
nuvarande tillämpningsområdet genom att i fortsättningen inte enbart affärsbankerna
utan även sparbanker och centralkassor skaU kunna omfattas av kassakrav,

I 8 § likviditets- och kassakvotslagen anges att
bankinstituten, oavsett förordnande enligt lagen, har att iaktta de
bestämmelser ora kassareserv som frans i banklagstiftningen. I enlighet med
utredningens förslag har bestämraelsen såsom onödig mönstrats ut ur den
kreditpolitiska lagstiftningen.

12 och
13 §§

I 12 § anges innebörden av instmmentet kassakrav
och i 13 § anges vad riksbanken har att bestämma med anledning av meddelat
förordnande ora kassakrav. Paragrafema svarar mot 7 § likviditets- och kassakvotslagen
och 6 § i utredningens förslag. Bestämmelsema som i förhållande till gäUande
rätt innebär den ändringen att bankinstituts in-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 195

neliggande
kassa skall få jämställas raed institutets raedel som innestår på checkräkning
i riksbanken i den raån riksbanken bestämmer det har behandlats i den
allraänna raotiveringen (avsnitt 6,3),

Utlåningsreglering

14 §

Några bestäraraelser ora utiåningsreglering finns
inte i de gäUande kreditpolitiska lagarna. EnUgt paragrafen, som motsvarar 8 §
i utredningens förslag, kan förordnande ora utlåningsreglering avse bankinstitut,
varraed enligt 2 § förstås bankaktiebolag, sparbanker och centralkassor för
jordbmkskredit. De skilda bankinstituten bör i enlighet raed prracipen om
konkurrensneuttalitet behandlas på ett från konkurrenssynpunkt så långt
möjligt likartat sätt. Som jag frarahåUit i den aUmänna motiveringen kan
emellertid skäl föreligga att vid utiåningsreglering liksom vid användning av
andra kreditpolitiska instmment differentiera atgärdema för olika bankinstitut.
Jämlikt 5 § första stycket kan sålunda regeruigen låta ett förordnande ora
utiåningsreglering orafatta endast ett eller flera slag av bankinstitut. Med
tUlärapning av 6 § kan riksbanken också begränsa användningen av ifrågavarande
kreditpoUtiska raedel tUl ett eUer flera slag av institut (punkt 1) och utfärda
olika föreskrifter för skilda institut (punkt 3). Sora närmare berörs i
kommentaren tUl 15 § kan det alltså tänkas att raaxiraibeloppet vid utlåningsreglering
bestäras på olika sätt för olika slag av bankinstitut. En differentiering
raellan olika institut raåste givetvis gmndas på objektivt sett godtagbara
skäl. För att ett enskUt institut skall få undantas, skall enligt 6 § 2
särskilda skäl föreligga.

Utiåningsreglering
utgör ett extraordinärt kreditpolitiskt medel. Som fraragår av 3 § andra
stycket kan sålunda förordnande ora utlåningsreglering raeddelas endast ora
synnerUga skäl föreligger. Sådant förordnande skall enligt 5 § andra stycket
begränsas tUl viss tid, högst ett år,

15 §

I paragrafen, sora raotsvarar 9 § första punkten i
utredningens lagförslag, anges att raed utlåningsreglering avses att ett
högsta belopp (raaxiraibdopp) fastställs för vissa forraer av utlåning och
garantiförbindelser. Utlåningsreglering kan avse inte endast utiäranade lån
utan också beviljade raen ännu inte utiäranade (disponerade) krediter. Även
garantiförbindelser av bankinstituten kan inräknas i raaxiraibeloppet till den
del förbindelserna representerar eller är knutna tUl kreditgivning. Ett
förordnande ora utlåningsreglering behöver dock givetvis inte alltid orafatta
bankinstitutens saratiiga krediter och garantiförbindelser. Den närraare
avgränsningen får bestäraraas av riksbanken genora dess föreskrifter.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 196

16
§

Enligt denna paragraf första punkten, sora
raotsvarar 9 § andra punkten i utredningsförslaget, kan raaxiraibeloppet vid en
utiåningsreglering bestäraraas på olika sätt. Den hittills vanligaste raetoden
är att det s, k, utlåningstaket bestäras som en kvotdel av kreditvolymens
storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Som jag anfört i den aUmänna motiveringen
kan eraellertid ett utlåningstak, sora bestäms på detta sätt, i realiteten
drabba vissa banker hårdare än andra på gmnd av tillfäUiga rörelser i bankemas
utlåning. Riksbanken ges därför möjUghet att använda också andra metoder att
bestämma maximibeloppet. Utgångsvärdet för beräkningen bör t, ex, kunna
bestäraraas sora ett genorasnitt av ut-låningsvolyraen under viss tid eller vid
olika tidpunkter. En annan tänkbar metod är att kreditvolymens förändring blir
basen för beräkningen av raaxiraibeloppet. Den konkreta utforraningen får ske
genom de föreskrifter som riksbanken utfärdar.

Enligt andra punkten, sora raotsvarar 10 § första
stycket i utredningens lagförslag, kan riksbanken låta kreditändaraålet vara
avgörande för utformningen av de kredittestriktioner som följer av
utlånuigsreglering. Lån eller garantiförbindelser för vissa ändamål kan t. ex.
helt undantas från maxiraeringen. Det kan också tänkas att utlåningstakets höjd
bestäras olika för utiånmg till olika sektorer eUer ändaraål. Riksbanken får
avgöra sådana frågor med hänsyn tUl den prioritering sora anses böra ske av de
aktuella kreditbehoven. Det kan näranas att bankemas bostadsbyggnadskrediter
undantogs från raaxiraeringen vid tiUärapningen av utlåningstak under åren 1969
och 1970.

Emissionskontroll

17
och 18 §§

Paragraferna upptar bestämraelser ora
eraissionskontroll. 17 § har en motsvarighet i 6 § ränteregleringslagen och 11
§ i utredningens förslag.

Syftet raed eraissionskontroll kan variera beroende
på förhållandena på kapitalraarknaden och anges inte i lagtexten. Ett syfte kan
vara att kontrollera räntesättningen för obligationer, som skaU utbjudas på
marknaden. En sådan kontroU kan ha central betydelse för den aUmänna
räntepolitiken, särskUt i tider då det råder brist på långfristigt kapital. Elt
annat syfte kan vara att styra kapitalraarknadens resurser till prioriterade
oraråden, t. ex, statens och bostadsbyggandets finansiermg, Sora jag
frarahåUit i den allmänna motiveringen kan kontrollen avse såväl emissionernas
volym som räntesatser och andra villkor.

Eraissionskontroll innebär att obligationer,
förlagsbevis och vissa andra skuldebrev inte får utges av annan än
riksgäldskontoret utan tiUstånd av riksbanken. Eraissioner av
statsobligationer, som utges av riksgäldskontoret, omfattas aUtså inte av
konttollen. Eraissionskontroll kan

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 197

enligt
17 § orafatta obligationer, förlagsbevis eller andra för den aUraänna rörelsen
avsedda skuldebrev särat andra skuldebrev sora utges av kreditinstitut och sora
inte avser inlåning på räkning från allraänheten. Genora den föreslagna
lydelsen av paragrafen utvidgas tillämpningsområdet i fråga ora andra
skuldebrev från att f. n, avse endast skuldebrev utgivna av kreditaktiebolag
till att omfatta skuldebrev av samtliga kreditinstitut, I enlighet med
definitionen av kreditinstitut i 2 § 3 kan sålunda emissionskontroll omfatta
skuldebrev sora utges, förutora av kreditaktiebolag, även av bankinstitut,
jordbmkskassa, försäkringsinstitut, lands- och stadshypoteksinstitutionerna
särat skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlänekassa, Sora
utredningen frarahåUit är avsikten härmed att kunna reglera kreditinstitutens
upplåning på kreditraarknaden, t, ex, bankemas och hypoteksinstitutens
långfristiga upplåning i AP-fonden och hos försäkringsbolagen särat deras
upplåning från allraänheten sora inte anses sora inlåning på räkning från
allraänheten, Sistnäranda begränsning har angetts i lagtexten enligt
departeraentsförslaget för att göra det klart att kontroUen givetvis inte skaU
orafatta t, ex, av banker utfärdade raotböcker tUl allraänheten. Enligt 18 §
skall riksbanken ange bl. a. vilka slag av värdepapper som ej får utges utan
riksbankens tillstånd. Med anledning av oUka påpekanden under
reraissbehandlingen i fråga ora vUka lån sora kan orafattas av
eraissionskontroll vill jag frarahålla att kontrollen frärast syftar till att
påverka förhållandena beträffande långfristig upplåning på kapitalraarknaden.
Kontrollen skall därför i princip inte orafatta sådan upplåning sora t, ex,
kortfristiga reverslån sora norraalt tas upp i vissa kreditinstituts löpande
rörelse. Däremot bör sådana långfristiga reverslån som kan anses ersätta
obligationslån inräknas. De nya formema av skuldebrev såsora konvertibla
obligationer, vinstandelsbevis och obligationer raed warrants faller också i
och för sig inora tillämpningsområdet,

AUmän
placeringspUkt

19 §

I paragrafen anges helt allmänt syftet raed
förordnande ora allraän placeringsplikt och dess tillämpningsoraråde.
Motsvarande bestäraraelser finns i 1 § första stycket och 2 § första stycket
placeringskvotslagen och i 12 § utredningsförslaget.

Syftet raed föreskrift ora allraän placeringsplikt
är lUcsora nu att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för
bostadsbyggandet. Detta slås fast i paragrafen. Förordnande ora allmän
placeringsplikt får enligt 3 § andra stycket meddelas endast om synnerliga skäl
föreligger. Sådant förordnande gäUer enligt 5 § andra stycket tills vidare, om
annat ej anges, dock högst tre år.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 198

Förordnande om allmän placeringspUkt kan avse bank-
och försäkringsinstitut. Till skillnad från vad sora gäUer enligt
placeringskvotslagen kan ett förordnande alltså orafatta även affärsbanker och
centralkassor för jordbrukskredit. De frågor som aktualiseras i detta sararaanhang
har närraare behandlats i den aUraänna raotiveringen (avsnitt 6.6),

20 §

Paragrafen har viss raolsvarighet i 3 och 6 §§
första styckena placeringskvotslagen och överensstäraraer i sak raed 13 §
första stycket i ul redningsförslaget,

I paragrafen anges två altemativ i fråga ora
konstmklionen av allraän placeringsplikt. Enligt det första alternativet skall
en viss andel av ökningen av bank- eller försäkringsinstituts totala
placeringar under en viss tidsperiod redovisas sora en ökning av prioriterade
placeringar. Denna konstruktion, baserad på tUlväxtökningen, s. k, raargineU
placeringskvot, raotsvarar vad sora f, n, gäUer enligt placeringskvotslagen,
SärskUt för affärsbankema gäller eraeUertid att deras inlåningsökning under en
period kan vara raycket obetydlig eller negativ och svår att uppskatta i
förväg, Saratidigt kan deras brattoutiåning för bostadsfinansiering visa en
helt annan stabUitet. Med tanke härpå öppnas i fråga ora bankinstitut det andra
alternativet, näraligen att den allraänna placeringsplikten bestäras raed
utgångspunkt i tUlgångarnas totala storlek, s. k. totalkvot.

Enligt placeringskvotslagen gäller att det
procenttal, vartUl kvoten skall uppgå, inte får sättas högre än till åttio. Det
har inte ansetts nödvändigt att i den nya lagen sätta något tak för andelens
storlek. Någon ändrrag i praktiken är dock inte avsedd. När raan har två
raetoder för kvotberäknuigen att välja raellan margineUa kvoter och
totalkvoter är det svårt att i förväg ange en maximiregel för de båda
systemen.

I detta sammanhang vill jag framhålla att det bör
vara möjligt för riksbanken att inom den av banken föreskrivna kvoten för de
prioriterade placeringarna också föreskriva att viss andel därav skall utgöras
av t. ex. bostadsobligationer resp. statsobligationer. Om t. ex. av försäkringsbolagens
totala placeringsökning 65 % skall avse prioriterade placeringar, bör alltså
kunna föreskrivas att 50 % skall avse bostadsobligationer och 15 %
statsobUgationer,

21 §

Denna paragraf, som överensstämmer med 13 § andra
stycket i utrednmgens förslag, ersätter de raera detaljerade bestäraraelsema
om prioriterade placeringar och deras beräknande som finns i 4 och 5 §§ placeringskvotslagen,

I enlighet med vad jag förordat i den allraänna
raotiveringen (avsnitt 6,6) har avgränsningen av de prioriterade placeringarna
inte specifice-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 199

råts
i lagtexten, Sora fraragår av förevarande paragraf har riksbanken att ange
vilka placeringar sora skall anses sora prioriterade och hur underlaget för
beräkningen av placeringsplikten skall bestäraraas. Detta skall ske mom raraen
för det mål som anges i 19 §, dvs, att tUlgodose behovet av långfristig kredit
åt staten eUer för bostadsbyggandet, Avgränsningen av de prioriterade
placeringama har delvis behandlats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 6,6),
Utöver vad jag där anfört kan bl. a, framhållas att försäkringsbolagen och
sparbankema anser det önskvärt att som prioriterade placeringar även kan räknas
vissa durekta bostadslån. Detta bör normalt vara möjligt i den raån de
representerar en utiåning av sarama typ som den sora finansieras genom
bostadsobligationer. Den gäUande överenskoraraelsen raeUan försäkringsbolagen
och riksbanken tillåter t, ex, att sora prioriterade placeringar räknas lån av
samma typ som dera i vilka de obligationsfinansierande instituten placerar den
dorainerande delen av sraa raedel. Detta bör kunna tjäna som ett mönster även i
framtiden. Försäkruigsbolagen har också pekat på vissa problera, ora
kassatUlgångar ej räknas sora prioriterade. I detta fall ger överenskoraraelsen
en lösning genora att kassa- och banktillgodohavanden utesluts i såväl
täljaren sora näranaren vid beräkning av placeringskvot. Detta bör kunna
tUlärapas under fömtsättning att kassatillgångarna hålls sora en verklig
transaktionskassa och ej sora ett alternativ till andra placeringar.

Riksbanken har liksora hittUls att fastställa värderingsgmnderna
för beräkning av placeringsplikten. Detta ligger i sakens natur, och någon
särskild besläraraelse i denna del har inte ansetts erforderlig,

SärskUd
placeringsplikl

2224
§§

I dessa paragrafer behandlas särskUd
placeringsplikt, som saknar motsvarighet i nuvarande lagstiftning, 22 och 23
§§ motsvarar 14 § i utredningens förslag.

Särskild placeringsplikt är liksora allraän
placeringsplikt ett extraordinärt kreditpolitiskt raedel och förordnande härom
får enligt 3 § andra stycket meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.
Förordnande kan enligt 22 § meddelas för att tillgodose behovet av
byggnadskrediter, dvs. krediter under byggnadstiden i awaktan på att de
slutiiga lånen för byggnadsprojektet i fråga är tiUgängliga.

Enligt 23 § avses med särskild placeringsplikt
skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskUt angivet
byggnadsföretag. En föratsättning är att det för byggnadsprojektet i fråga
utgår eUer kommer att utgå statligt bostadslån, dvs. f. n. lån enligt
bostadslånekungörelsen (1967: 552, ändrad senast 1974: 253). Att statiigt
bostadslån kommer att utgå kan mhämtas genom beslut av länsbostadsnämnden

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 200

enligt
41 § och, i fråga om småhus sora skall bebos av sökanden, 44 §
bostadslånekungörelsen. En annan föratsättning för att särskild placeringsplikt
skall föreligga enligt lagen är att det finns koraraunal borgen för det angivna
byggnadsprojektet. Vissa frågor i saraband härraed har närmare behandlats i den
allmänna raotiveringen (avsnitt 6.7).

Av 24 § framgår att riksbanken skall ange hur
fördelningen av bygg-nadskreditema till olika byggnadsprojekt skall göras meUan
skUda bankinstitut. Som jag framhållit i den aUmänna motiveringen bör detta så
långt möjligt ske i samråd raed bankema och deras organisationer.

Räntereglering
25 §

I paragrafen anges vilka sora kan orafattas av
förordnande ora räntereglering. Paragrafen har viss raolsvarighet i 4 och 5 §§
första styckena första punkterna ränteregleringslagen och överensstämmer med 16
§ i utredningsförslaget.

TiUärapningsorarådet för räntereglerrag har
utvidgats något järafört raed vad som gäller enligt ränteregleringslagen.
Förordnande om räntereglering kan enligt den nya lagen avse samtUga
kreditinstitut och, såvitt gäller inlåning, även annan som bedriver inlåning på
räkning sora bank allmänt begagnar. I förhåUande till vad sora f. n. gäller kan
således även hypoteksinstitut och kreditaktiebolag omfattas av räntereglering.
Skälen för denna utvidgning har redovisats i den allraänna motiveringen
(avsnitt 6.8). Genom formuleringen görs det klart att all inlåning hos bank
faller under bestäraraelsen, även om den inte sker på vanlig bankräkning, utan
t. ex. genom inlåning på särskUda viUkor, s. k. specialinlåning. Med uttrycket
"inlåning på räkning som bank alhnänneligen begagnar" avses liksom
hittills den inlåningsrörelse sora drivs av KF och HSB eller i liknande
forraer.

Förordnande om räntereglering får enligt 3 § andra
stycket meddelas endast om synnerliga skäl föreligger och skall enligt 5 §
andra stycket begränsas till viss tid, högst ett år.

26
§

Paragrafen innehåUer bestämmelser ora vad
räntereglering innebär och vad som omfattas av begreppet ränta enligt lagen.
Motsvarande bestämmelser finns i 2 och 3 §§ samt 5 § första stycket första
punkten ränteregleringslagen och i 17 § utredningens förslag.

Enligt första stycket kan liksom hittUls vid
inlåning fastställas såväl raaxirairänta som rainirairänta och vid utlåning
enbart raaxirairänta. Till följd av att raånga skilda räntesatser tillärapas
på olUca slag av utlåning kan en räntereglerrag för bankernas utlåning bli svår
att till-lämpa på ett praktiskt sätt. Vid utlåning beror räntans storlek bl. a.
på

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 201

arten
av lämnad säkerhet. Även för sararaa slags säkerhet kan olika räntesatser
tiUämpas. Inora raraen för 26 § finns möjligheter för riksbanken att utforma
föreskrift om räntereglering så, att av bank redovisad genorasnittiig
räntesats för visst slag av utlåning inte får ligga högre än vad riksbanken
bestämraer. Denna raaxirairänta kan bestämmas i förhållande till ränteläget
vid en tidigare tidpunkt.

Med ränta likställs enligt andra stycket varje
annan gottgörelse som utgör ersättning vid lån av pengar. Härmed avses
aviseringskostnader, porto och kreditavgifter som numera regelbundet brukar debiteras
låntagaren. Med anledning av påpekande från hypoteksbanken vill jag frarahålla
att med ränta enligt den föreslagna lagen inte bör likställas sådana
förvaltnings- och fondbidrag sora bl. a. hypoteksförening-amas medlemmar har
att erlägga till föreningen.

Enligt tredje stycket skall räntereglering inte
gälla i fråga om ränta som fastställts i särskild ordning eller som beräknas
enUgt särskUda bestämmelser. Liksora hittUls skall alltså bl. a. ränta sora
bestäras genom lag eller av regeringen lämnas utanför ränteregleringslagen, t.
ex. vissa lån med statiig garanti.

27 §

Denna paragraf överensstäraraer raed 5 § första
stycket andra punkten ränteregleringslagen och 18 § första punkten i
utredningens förslag. Bestäraraelsen innebär att riksbankens föreskrifter ora
raaxirai- eller rainirairänta vid räntereglering kan differentieras för olika
slag av in- eller utlåning. Så har också i praktiken skett vid de
överenskoraraelser ora räntesättningen sora träffats raellan riksbanken och
kreditinrättningama.

Uppgiftsskyldighet

28 §

I denna paragraf regleras den uppgiftsskyldighet
sora kan åläggas kreditinstitut eller annan sora kan orafattas av förordnande
enligt 25 §, dvs. den sora kan bli föreraål för räntereglering. Motsvarande
bestäraraelser finns i 9 § första stycket likviditets- och kassakvotslagen, 7
§ första stycket placeringskvotslagen, 4 § ränteregleringslagen och 19 § i
utredningens förslag.

Bestäraraelsema i förevarande paragraf är utformade
så att de kan tillämpas utan att övriga stadganden i lagen utnyttjas.
Riksbanken behöver alltså inte, när något förordnande enligt lagen inte är i
kraft, inhämta regeringens tillstånd för att anmoda kreditinstituten att
lärana upplysningar till riksbanken. Detta innebär i fråga ora uppgiftsskyldighet
ora ränta en nyhet i förhållande till vad sora f. n. gäller.

Enligt första stycket föreligger skyldighet för
kreditinstitut eller annan som kan omfattas av förordnande enligt 25 §, dvs.
förord-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 202

nande
ora räntereglering, att efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som
riksbanken anser nödvändiga. Syftet med uppgiftslämnandet är att riksbanken
skall kunna bedöraa, ora kreditpoUtiskt raedel behöver användas eller hur ett
förordnande skall tillärapas, t. ex. hur kvoten vid likviditets- eller
kassakråv skall fastställas och beräknas. Uppgiftsskyldighelen avser alla
sådana uppgifter sora riksbanken anser nödvändiga för detta ändaraål. Som
fraragår av den allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9) har någon befogenhet för
riksbanken att förelägga vite i fall av försumraad uppgiftsskyldighet inte
upptagits i lagen.

Uppgiftsskyldighet kan liksom hittiUs enligt
ränteregleringslagen avse bl. a. räntesatser och övriga vUlkor, sora tUlärapas
vid in- eller utiåning, särat ränteändringar. Beträffande uppgift ora
ränteändring innehåller andra stycket den nyheten att den tid inora vUken
anraälan om ränteändring senast skall lämnas kan bestämraas av riksbanken till
femton dagar raot f. n. åtta dagar före ränteändring.

Frågan om sekretesskydd har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 6.9). Det sekretesskydd som har ansetts
erforderligt i fråga ora sådana uppgifter som kan infordras av riksbanken
enligt förevarande paragraf tillgodoses genora de föreslagna ändringarna i 35 §
riksbankslagen och 31 § sekretesslagen samt genom 36 § förstnämnda lag. I
tredje stycket har därför endast upptagits en erinran ora bestäraraelsema i
detta hänseende i riksbankslagen. Beträffande omfattningen av sekretesskyddet
återkommer jag i ett följande avsnitt (8.2). En allmän översyn av
sekretessreglema pågår f. n. De nu föreslagna ändringarna kan därför komraa att
ses över i samband med en reform på sekretesslagstiftningens område.

SärskUd
avgift

29 §

Paragrafen, som motsvarar 21 § i
utredningsförslaget, innehåller de allraänna bestäraraelsema om den sanktion
som i form av särskUd avgift kan följa enligt den nya lagen vid underlåtenhet
att fullgöra av riksbanken föreskriven skyldighet i fråga ora kreditpolitiskt
raedel. Regler om motsvarande ekonomiska sanktioner finns i 10 § likviditets-
och kassakvotslagen, 8 § placeringskvotslagen samt 8 och 9 §§
räntereglerings-lagen.

Enligt första stycket skall särskild avgift
erläggas av kreditinstitut eller annan, som inte fuUgör skyldighet som
föreskrivits med stöd av förordnande enligt lagen, dvs. förordnande ora
kreditpolitiskt medel. Vad underlåtenheten består i framgår av 30 §. Det kan t.
ex. vara fråga om underlåtenhet att iaktta föreskrivet likviditets- eller
kassakrav eller överskridande av maxiraibelopp vid utlåningsreglering. 1 fråga
om emissionskontroll bör liksora f. n. gälla att det är utgivaren

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1974:168 203

av
skuldebrevet, dvs. låntagaren och inte eraissionsbanken, sora är skyldig att
erlägga särskild avgift, ora tiUstånd av riksbanken inte inhäratats. En annan
sak är att eraissionsbanken i sådant fall kan bli ersättningsskyldig genteraot
låntagaren. Av bestäraraelsen fraragår indirekt att särskild avgift inte skall
utgå vid underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 28 §, eftersora
uppgiftsskyldigheten gäller durekt enligt lagen och alltså inte föreskrivs raed
stöd av förordnande ora kreditpolitiskt medel.

Enligt andra stycket prövar riksbanken fråga om
särskUd avgift. Riksbanken har alltså att avgöra, om det föreligger sådan
underlåtenhet sora bör raedföra att särskild avgift skaU utgå, och att
bestäraraa hur stor avgift sora skall erläggas.

Särskild avgift tillfaller statsverket. I detta
sararaanhang vill jag raed anledning av påpekande under reraissbehandlingen
uttala att denna särskilda avgift inte är att betrakta sora sådan avgift sora
avses i 29 §

1 raora.
komraunalskattelagen (1928: 370). Avgiften skall alltså inte

utgöra vid taxering avdragsgiU kostnad. Någon uttrycklig besläraraelse

härom anser jag inte erforderlig.

30
§

I paragrafen anges hur särskild avgift skall
beräknas i olika fall. Motsvarande bestämraelser i tiUärapUga delar frans i 10
§ lUcviditets- och kassakvotslagen, 8 § placeringskvotslagen samt 8 och 9 §§
ränteregleringslagen. I utredningens förslag har motsvarande bestäraraelser upptagits
i 2227 §§.

Grunderna för beräkningen av den särskUda avgiften
är desararaa som hittills gällt i motsvarande fall. Sora fraragår av den
allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9) innebär de nya reglerna eraellertid att
avgiftsnivån höjts jämfört med tidigare. Vid åsidosättande av föreskrift i
fråga ora likviditets- och kassakrav skall avgiften liksora hittills svara raot
ränta på underskottet för viss beräkningsperiod. Räntesatsens raaxiraala
storlek har ändrats, i fråga ora likviditetskrav från högst 4 % för är till
högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat och i fråga ora kassakrav
från högst tre procentenheter över riksbankens diskonto till högst två gånger
diskontot. Den särskilda avgiften vid åsidosättande av föreskrift i fråga ora
utlåningsreglering skall beräknas på den del av bankinstituts kreditgivning
sora går utöver fastställt lånetak. Avgiften skall utgå efter en räntesats av
högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat. I fråga ora
eraissionskontroll har nuvarande avgift ora 1/2 % av hela lånesuraraan för
varje år av den för lånet bestärada längsta löptiden höjts tiU högst 2 %.

Den särskUda avgiftens räntesats vid allraän
placeringsplikt får utgöra högst 3 % över riksbankens diskonto för år räknat
raot f. n. högst

2 %
för år. Beräkningsunderlaget utgörs av ett belopp raotsvarande den

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 204

del
av ålagd placeringsplikt sora inte uppfyUts. Med hänsyn till den allmänna
placeringspliktens konstmktion är det inte alltid tillräckligt att låta den
särskUda avgiften beräknas endast som ränta på underskottet under senaste
beräkningsperiod. Alternativt bör därför beräkningen kunna avse underskottet
räknat från början av den period för vilken place ringsplikten först infördes.
Det blu- då fråga om en sammanläggnrag av under- och överskott under hela tiden
från denna tidpunkt. Sora bankföreningen påpekat bör alltså riksbanken liksora
f. n. kunna göra en utjämning mellan överskott och underskott under denna tid
vid avgiftsberäkningen. Sådan sararaanläggning eller utjämning kan givetvis
genoraföras även om beräkningsreglerna och kravets storlek ändrats.

Vid åsidosättande av särskUd placeringsplikl får
riksbanken ta ut en särskild avgift om högst 5 % av ett belopp motsvarande den
del av ålagd placeringsplikt som inte uppfyllts. I fråga om räntereglering är
den särskilda avgiftens maximum detsamraa sora enligt ränteregleringslagen,
dvs. två gånger det belopp, med vilket räntan avvikit från den fastställda
räntan.

31
§

Paragrafen överensstämmer med 28 § i utredningens
förslag. Motsvarande bestämmelse ora nedsättoing eller eftergift av särskild
avgift finns i 10 § fjärde stycket likviditets- och kassakvotslagen, 8 § fjärde
stycket placeringskvotslagen särat 8 § tredje stycket och 9 § andra stycket
ränteregleringslagen.

Enligt förevarande paragraf får särskild avgift
nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. Det tiUkommer
riksbanken att bestämma om nedsättning eller eftergift av sådan avgift.
Paragrafens ordalydelse medger även att domstol nedsätter eller efterger
skyldighet att utge särskild avgift, nämligen i det fall att dorastolen har att
pröva frågan om sanktion vid vägran att betala faststäUd avgift. Se härom prop.
1962: 143 s. 33 och 35.

Straff
m. m. 32 §

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 29 §
i utredningsförslaget, saknar motsvarighet i gäUande lagstiftning. Den
innehåUer bestämmelse om påföljd i vissa fall när oriktig uppgift lämnas tiU
riksbanken i saraband raed fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 28 § första
stycket. Förutsättning för ansvar är bl. a. att den oriktiga uppgiften lämnats
uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet och att gärningen inte är belagd med
sttaff enligt brottsbalken. Påföljden är böter, I ringa fall skall ansvar inte
komma i fråga.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 205

33
§

Enligt denna paragraf, som överensstämmer med 30 §
i utredningens förslag, får talan inte föras mot riksbankens beslut enligt
lagen. Motsvarande bestämraelser fmns i 11 § likviditets- och kassakvotslagen,
9 § placeringskvotslagen och 11 § ränteregleringslagen. Frågan ora besvärsrätt
har närraare behandlats i den allraänna raotiveringen (avsnitt 6.9),

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1975 och då ersätta nuvarande kreditpolitiska lagar, vilka förlängts fr, o, ra,
den 1 juli 1974 tills vidare, dock längst tiU utgången av juni 1975. De
upphävda lagama skall dock gälla i fråga ora förhåUande, som hänför sig tUl tiden
före den nya lagens ikraftttädande. Den nya lagen bör, som utredningen
föreslagit, gälla redan före ikraftträdandet raed avseende på åtgärder, sora
behövs för tUlärapningen därefter. Detta innebär bl. a. att riksbanken har
möjlighet att redan före ikraftträdandet utverka regeringens förordnande om
kreditpolitiskt medel, t. ex. i stället för de förordnanden om likviditets-
och kassakvoter som f. n. gäUer. Sådant nytt förordnande kan dock givetvis
inte gälla förrän fr. o. m. den nya lagens ikraftträdande.

8.2
Förslaget till lag om ändring i lagen för Sveriges riksbank

I enlighet raed vad sora anförts i den allmänna
motivermgen (avsnitt 6.9) ora handlingssekretess och tystaadsplikt har i ett
nytt andra stycke till 35 § tagits upp en besläraraelse som innebär att, utöver
vad som följer av paragrafens första stycke, ärende enligt den föreslagna lagen
om kreditpolitiska medel skall hållas hemUgt, såvitt avser uppgifter om
kreditinstituts eller annan uppgiftsskyldigs affärs- eller drift-förhållanden.
Sådant ärende får dock heralighållas endast i den raån uppgifternas
offentliggörande kan vara till skada för den uppgiftsskyl-dige. Genora
hänvisningen till paragrafens första stycke har raarkerats alt ärende enligt
den föreslagna lagen ora kreditpolitiska medel kan vara av den arten att det
skall hållas hemligt på någon av de gmnder som nämns där. Vissa följdändringar
har vidtagits i paragrafens tredje stycke (nuvarande andra stycket).

Den valda lösningen innebär att ett ärende av
förevarande slag kan komma att bedömas sora endast delvis hemligt. För att
endast handlingar, som ingår i sådan del av ärende som skaU hållas hemligt,
skaU komma att undandras allraän insyn har en följdändring vidtagits i 31 §
sekretesslagen.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 206

8.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om inskriinkningar i rätten att utbekomma
aUmänna handlingar

Enligt 31 § sekretesslagen får handlingar i
ärenden, ora vilkas hemlighållande stadgas i riksbankslagen, inte läranas ut
utan särskilt tillstånd. Av skäl sora har närants i det föregående (avsnitt
8.2) har paragrafen ändrats så att sekretesskyddet avser handlingar i ärende
eUer del av ärende, ora vars heralighållande stadgas i riksbankslagen.

8.4
Förslagen till lag om ändring i lagen om bankrörelse, lag om ändring i lagen
om sparbanker och lag om ändring i lagen om jordbmkskas serörelsen

I 91
§ banklagen, 48 § sparbankslagen och 44 § jordbmkskasselagen ges regler om
resp. bankinstituts balansräkning. Genom de nu föreslagna tiUäggen i nänmda
lagmm får bankuistitut möjUghet att i fråga ora räntebärande obUgationer avvika
från den annars gällande regeln att orasättningstillgångar inte får tas upp tiU
högre värde än verkliga värdet, vUket för obligationer är liktydigt raed
marknadsvärdet. De obligationer som genom hänvisnmgen tiU 57 § banklagen, 26 §
sparbankslagen resp. 34 § jordbrukskasselagen omfattas av den nya värderingsregeln
är dels obligationer sora utfärdats av staten, koraraun eller därraed
järaförlig samfäUighet, allmän kassa eUer inrättning vars reglemente
faststäUts av Kungl. Maj:t, eller kreditaktiebolag, dels andra fullgoda
obligationer. Begreppet allmän kassa eller inrättning med av Kungl. Maj:t
faststäUt reglemente avser i huvudsak hypoteksbanken, stadshypolekskassan,
bostadskreditkassan, skeppshypotekskassan och skeppsfartens
sekundärlänekassa. Gmppen andra fuUgoda obligationer avser bl. a.
industriobligationer och kraftbolagsobligationer. För att en obligation skall
anses vara fuUgod krävs att den är belåningsbar i riksbanken. Härför krävs
enligt riksbankens praxis norraalt, att obUgatio-nen offentligen utbjudits av
svensk bank och noteras vid Stockholras fondbörs. Även utländska obligationer
betraktas som fuUgoda om de angivna vUlkoren är uppfyllda, vUket dock endast
undantagsvis torde vara fallet. Den föreslagna bestämraelsen och raotiven för
dess införande har behandlats i avsnitt 6,9, Jag skall här tUlägga endast
följande. Enligt förslaget skall det värde, raedeltalsvärdet, tUl vilket
obUgationerna får bokföras, bestämmas schematiskt och gmndas på medelräntan
under de senaste tio åren på statsobligationer och obligationer utfärdade av
stadshypolekskassan och hypoteksbanken. Det ankommer på bankinspektionen att
med lämpliga intervaUer t, ex, en gång i kvartalet fastställa
medeltalsvärdet. Det ligger i sakens natur att bankinspektionen på lärapligt
sätt underrättar bankinstituten om detta värde. Den föreslagna särskilda
värderingsregeln för obligationer svarar mot

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 207

vad
som gällde för sparbankerna före 1968 års reform av banklagstiftningen. Denna
värderingsregel korapletterades med en bestämraelse som innebar att obligation
i princip inte fick bli föreraål för uppskrivning. Även denna besläraraelse
togs bort vid ändringama i sparbankslagen år 1968, Utredningen anser att någon
motsvarande bestämraelse nu inte torde vara nödvändig och påpekar att det får
ankoraraa på bankinspektionen att se till att någon osund uppskrivning inte görs.
Jag instäraraer i utredningens uppfattning på denna punkt och vUl saratidigt
erinra ora att bankinstitut är skyldigt att i förvaltningsberättelsen lärana
upplysning ora företagen uppskrivnrag. Det bör frarahållas att uppskrivning av
obligation inte heller raed tiUärapning av de nu föreslagna reglema bör få ske
tUl högre värde än marknadsvärdet.

I 48 § första stycket 2 sparbankslagen finns bl. a.
särskUda bestämmelser ora räntebundna lån. Enligt dessa bestäraraelser får
värdet för fordran sora förfaller eller kan av sparbank uppsägas tUl betalnuig
först efter längre tid än ett år inte sättas högre än att avkastning erhålls
efter en räntefot sora svarar raot det aUraänna ränteläget, Bankmspektionen
frarahåller att även affärsbanker och jordbmkskassor har rätt att lärana
räntebundna lån och att sådan utlåning också förekoraraer i viss ora än
begränsad omfattaing. Enligt inspektionen kan möjligheten av en ökad sådan
utlåning inte uteslutas. Inspektionen anser därför att en raotsvarande
besläraraelse bör tas in i banklagen och jordbmkskasselagen. Även jag anser att
det kan finnas skäl därför. Enligt min raening kan en prövning av frågan dock
anstå till ett annat sammanhang.

9
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1.
lag om kreditpolitiska medel,

2.
lag om ändring i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank,

3.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomraa allraänna handlingar,

4.
lag ora ändring i lagen (1955:
183) ora bankrörelse,

5.
lag om ändring i lagen (1955:
416) om sparbanker,

6.
lag ora ändring i lagen (1956:
216) ora jordbrukskasserörelsen inhäratas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämraande av statsrådets övriga ledaraöter herastäUt
bifaUer Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokoUet: Britta Gyllensten

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 208

Bilaga
1 Utrednragens förslag

1
Förslag till

Lag
om kreditpolitiska medel

Härigenora
förordnas sora följer.

Inledande
bestämmelser

1 §
Efter framstäUning av fuUraäktige i riksbanken kan Kungl, Maj:t

förordna, att riksbanken i sin penningpolitiska verksamhet får an

vända kreditpolitiska raedel enligt denna lag.

Med stöd av förordnande enligt första stycket
utfärdar riksbanken föreskrift ora kreditpolitiska raedel.

2 §
I denna lag förstås med

kredUpolitiska medel likviditetskrav, kassakrav,
utlåningsreglering, eraissionskontroll, placeringsplikt och räntereglering,

bankinstitut bankaktiebolag, sparbanker och
centralkassor för jordbrukskredit,

försäkringsinstitut allraänna pensionsfonden och
försäkringsföretag med svensk koncession,

kredUinstilut bankinstitut, försäkringsrastitut,
landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlänekassa, jordbmkskassor och kredilaktiebolag.

3 §
Förordnande enligt 1 § kan avse ett kreditpolitiskt medel eUer

flera sådana raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt
eller räntereglering får utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger.

Förordnande ora utiånings- eller räntereglering
skall begränsas tUl viss tid, högst ett år.

Likviditets-
och kassakrav

4
§ Föreskrift ora likviditets-
eUer kassakrav får avse bankinstituten,

5
§ Likviditetskrav innebär, att
bankinstituts likvida medel vid särskUt angiven tidpunkt skall utgöra viss
andel, högst feratio procent, av dess förbindelser raed de undantag som
riksbanken raedger.

Riksbanken anger vUka tillgångar som får räknas som
likvida och vUka skulder som skall utgöra avdragsposter vid beräkningen av likviditetskravet.
Som likvida tUlgångar skall aUtid rälcnas skattkararaarväxlar, obligationer
eller andra förbindelser sora utfärdats av staten särat obligationer som
utfärdats av stadshypolekskassan eller av kreditaktiebolag och sora avser
bostadskreditgivning,

6 §
Kassakrav innebär, att bankinstituts medel, som innestår på

checkräkning i riksbanken i den mån riksbanken så föreskriver öka

de raed institutets behåUning av inheraska sedlar och raynt vid sär

skilt angiven tidpunkt skall utgöra viss andel, högst feraton procent,

av dess förbindelser raed de undantag som riksbanken medger.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 209

7
§ Föreskrift om likviditets- eller kassakrav får begränsas till vissa slag av
institut.

Enskilda institut kan, om särskilda skäl
föreligger, helt eller delvis undantagas från föreskriften.

Instituten kan indelas i grapper, för vUka
Ukviditets- eller kassakravet bestämmes till olika andelstal eller för vilka olika
beräkningsregler skall gälla.

Utlåningsreglering

8
§ Föreskrift om
utiåningsreglering får avse bankinstitulen.

9
§ Utlåningsreglering innebär,
att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställes för bankinstitutens utlåning,
disponerat eller beviljat lånebelopp eller för institutens
garantiförbindelser. Maximibeloppet skall bestäraraas i förhållande till
posternas storlek vid viss tidpunkt eller på annat sätt.

10 §
Vid utfärdande av föreskrift ora maxiraibelopp kan skilda regler

raeddelas för utiåning eller garantier tUl olika ändaraål.

Bestäramelserna i 7 § äger motsvarande tillämpning
på föreskrift om utlåningsreglering.

Emissionskontroll

11
§ Emissionskontroll kan innebära, att obligationer, förlagsbevis eller andra
för den allraänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av
riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev än som
nyss sagts ej får utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut.

Placeringsplikt

12 §
För att underlätta bostadsförsörjnuigens finansiering eller den

långfristiga statsupplåningen får riksbanken lämna föreskrift om pla

ceringsplikt enligt 13 eller 14 § för bank- och försäkringsinstituten.

13 §
Föreskrift ora placeringsplikt kan innebära, att ökningen under

en viss lidsperiod av bank- eUer försäkringsinstituts prioriterade place

ringar skall utgöra en viss andel av tillväxten av institutets totala till

gångar eller, i fråga ora bankinstitut, av dess totala tillgångar.

Riksbanken bestämmer vUka placeringar som är
prioriterade och anger hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten
skall bestäramas för olika institut.

14
§ Föreskrift ora
placeruigsplikt kan innebära skyldighet för bankinstitut att lärana kredit
under byggnadstiden för särskilt angivna byggnadsföretag, för vilka statligt
bostadslån utgår eller koraraer att utgå.

15
§ Bestämraelserna i 7 § äger
raotsvarande tillämpning på föreskrift om placeringsplikt,

14 Riksdagen 1974. 1 saml Nr 168

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 210

Räntereglering

16
§ Föreskrift om räntereglering
får avse kreditinstitut och, i fråga om inlåning, även annan som driver
inlåning på räkning som bank allmänneligen begagnar.

17
§ Räntereglering kan innebära
fastställande av högsta ränta (raaxirairänta) eller lägsia ränta (minimiränta)
för inlåning av pengar och av maximiränta för utlåning.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, som
utgör ersättning vid lån av pengar.

Föreskrift enligt första stycket gäller ej ränta
som fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda
bestämmelser.

18 §
För skilda slag av in- eUer utlåning får olika räntor fastställas.

Bestämmelserna i 7 § äger motsvarande tillämpning på föreskrift om

räntereglering.

Uppgiftsskyldighet

19 §
Kreditinstitut eller annan, som kan omfattas av föreskrift om

räntereglering, har att efter anmodan lämna de uppgifler som riks

banken anser nödvändiga för att bedöma frågan om förordnande enligl

denna lag behövs eller för att närmare utforma föreskrift enligl lagen

eller för att tillämpa förordnandet eller föreskriften.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket får avse
även ränteändringar. Härvid får riksbanken föreskriva att uppgift skall lämnas
senast femtonde bankdagen före ändringen.

20 §
Iakttages ej bestämraelserna i 19 § ora uppgiftsskyldighet, får

riksbanken genora vite tillhålla ställföreträdare för kreditinstitut eller

motsvarande att fullgöra skyldigheten.

Särskilda
avgifter

21 §
KredUinstilut eller annan, som bryter mot föreskrift som med

delats med stöd av denna lag, skall påföras särskild avgift som till

faller statsverket.

Fråga
om särskild avgift prövas av riksbanken.

22
§ Särskild avgift vid
överträdelse av föreskrift om Ukviditets- eller kassakrav skall svara mot ränta
på underskottet för viss period. Räntesatsen får för år uppgå i fråga om
likviditetskrav till högst tre procent över riksbankens diskonto och i fråga om
kassakrav till högst två gånger diskontot.

23
§ Särskild avgift vid
överträdelse av föreskrift om utlåningsreglering skall för viss
beräkningsperiod svara raot ränta på det belopp, raed vilket utlåningen
överskridit faststäUd gräns. Räntesatsen får för år utgöra högst tre procent
över riksbankens diskonto,

24
§ Särskild avgift vid
överträdelse av förbud enUgt 11 § får utgöra högst två procent av hela
lånesuraraan för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 211

25
§ Särskild avgift vid
överträdelse av föreskrift om placeringsplikt enligt 13 § skall för viss
beräkningsperiod svara mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för
perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna, som
icke uppfyUts. Räntesatsen får för är utgöra högst tre procent över riksbankens
diskonto.

26
§ Särskild avgift vid
överträdelse av föreskrift om placeringsplikt enligt 14 § får utgöra högst fem
procent av den del av ålagd placerings-plikt som inte uppfyllts.

27
§ Särskild avgift vid
överträdelse av föreskrift om räntereglering skall uppgå lill två gånger del
belopp, med vilket räntan avvikit från den lästställda räntan.

28 §
Föreligger särskilda skäl får särskild avgift nedsättas eller helt

efterges.

Straff
m. ni.

29 §
Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet lämnar oriktig

uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 19 § dömes till

böter.

1
ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

30 §
Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan icke föras.

Övcrgängsbestänimciser

1.
Denna lag träder i kiaft den 1
juli 1974, när giltighetstiden utgår för lagen (1962: 256) om likviditetskvot
och kassakvot för vissa kreditinrättningar (likviditets- och kassakvotslag),
lagen (1962: 257) om placeringskvot för vissa kreditinrättningar
(placeringskvotslag) och lagen (1962:258) om räntereglering och
emissionskontroll (ränteregleringslag).

2.
Bestämraelserna i den nya lagen
gäller redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder, sora behövs för
tiUärapningen därefter.

3.
De äldre lagarnas bestäraraelser
skall aUtjämt lända tUl eflerrältel-. e beträffande förhållande, som hänför sig tUl lagarnas giltighetstid.

2
Förslag till

Lag
angående ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 91 § lagen (1955: 183)
om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

91 §

Jämte vad ------------ ---------------- såsom
tillgång.

6 mom. ObUgation som avses i 57 § första stycket A
2 eller B 1 må upptagas till etl värde (medel-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 212

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

talsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste tio åren på
obligationer utfärdade av staten. Medeltalsvärdet fastställes av
tillsynsmyndigheten.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974

3
Förslag till

Lag
angående ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 48 § lagen (1955:416) om
sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe

48 §1

lämlc vad------------------------------- kunnat utbetalas.

8. Utan hinder av vad som sägs under 2. må
obligation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas lill elt
värde (medeltalsvärde) som grimdas på medelräntan under de senasie tio åren
på obligationer utfärdade av staten. Medeltalsvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Vad
i--------------------------------------- eller bilaga.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4
Förslag till

Lag
angående ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 44 § lagen (1956: 216) ora
jordbmkskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe

44 §

Kreditkassas tillgångar-------------------- såsora tillgång.

Obligation som avses i 34 § första stycket A 2
eller B1 må upplagas till ett värde (medeltalsvär-

'
Senaste lydelse 1968:602.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 213

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

de)
som grundas på medelräntan under de senasie tio åren på obligationer utfärdade
av staten. Me-dellahvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 214

BUaga 2

De
remitterade förslagen

1
Förslag till

Lag
om kreditpolitiska medel

Härigenom
förordnas som följer.

Inledande
bestänunelser

1
§ Kreditpolitiska medel enligt
denna lag är likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering,
emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och
räntereglering.

2
§ I denna lag förstås med

1.
bankinstitut: bankaktiebolag,
sparbank och centralkassa för jordbrukskredit,

2.
försäkringsinslilul: allmänna
pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,

3.
kreditinstitut: bankinstitut,
jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- och
stadshypoteksinstitutionerna. Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlänekassa.

3 §
Om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksban

kens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning av

fuUraäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kredit

politiskt raedel.

Förordnande ora utlåningsreglering, placeringsplikt
eller räntereglering får raeddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4
§ Har förordnande om
kreditpolitiskt inedel lämnats, raeddelar riksbanken de föreskrifter sora
behövs för användningen av sådani medel.

5
§ Förordnande kan avse ett
eller flera kreditpoliiiska medel och omfatta ett eller flera slag av
institut.

Förordnande ora utiåningsreglering eller
räntereglering skall begrän sas tUl viss tid, högst ett år. Förordnande ora annat
kreditpolitiskt medel gäller tUls vidare om annat ej anges, dock högst tre år.

6 §
I fråga om Ukviditetskrav, kassakrav, utiåningsreglering, place

ringsplikt eller räntereglering får riksbanken

1.
begränsa användningen tUl ett
eller flera slag av institut,

2.
undanta enskUt institut, om
särskilda skäl föreUgger,

3.
utfärda olika föreskrifter för
skilda institut.

Likviditetskrav

7 §
Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut.

8 §
Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss

tidpunkt skall uppgå tUl ett belopp sora svarar raot viss andel, högst

feratio procent, av institutets förbindelser raed de avdrag och undantag

sora riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 215

9
S Riksbanken anger

1. den
tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt,

2.
det procenttal som skall galla
för likviditetskravet,

3.
vilka tillgångar sora får
räknas som likvida medel,

4.
vilka skulder som skall
avdragas från summan av tillgångarna enligt 3,

5.
i vad mån undantag från
förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas
skattkararaarväxlar, obligationer och andra förbindelser sora utfärdats av
staten samt obligationer sora utfärdats av Konungariket Sveriges stadsbypotekskassa.
Svenska bostadskreditkassan eller Sveriges allraänna hypoteksbank eller av
kreditaktiebolag och som avser bostadskreditgivning.

10
§ 1 fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen utgöres av
inlåning från en särskild grupp av bankinstitut, gäller att sådan inlåning
avdrages från sumraan av de Ukvida medlen endast i den mån tillgodohavande hos
institut i gruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket
äger tillämpning fur riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

Kassakrav

11
§ Förordnande om kassakrav
kan avse bankinstitut.

12
§ Med kassakrav avses att
bankinstituts raedel, sora innestår på checkräkning i riksbanken, ökade med
inneliggande kassa i den mån denna enligt 13 § får medräknas, vid viss tidpunkt
skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femton procent, av
institutets förbindelser raed de undantag sora riksbanken anger enligt 13 § 4.

13
§ Riksbanken anger

1.
den tidpunkt då kassakrav skall
vara uppfyllt,

2.
det procenttal som skall gälla
för kassakravet,

3.
i vad mån inneliggande kassa
får medräknas för uppfyllande av kassakrav,

4.
i vad mån undantag från
förbindelsema får göras.

Utlåningsreglering

14 §
Förordnande om utiåningsreglering kan avse bankinstitut.

15 §
Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibe

lopp) fastställes för

1.
utlämnade lån,

2.
beviljade raen ej utlämnade
lån, eller för

3.
garantiförbindelser som är
knutna till kreditgivning.

16 §
Riksbanken faststäUer maximibelopp enligt 15 § i förhållande

till lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid viss tidpunkt eller på

annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för utlåning eller

garantiförbindelser avseende olika ändamål.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 216

Emissionskontroll

17
§ Med emissionskontroU avses
att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda
skuldebrev ej får utan tiUstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret
och att andra skuldebrev än som nyss sagts och som ej avser inlåning på
räkning från allraänheten ej får utan sådant tUlstånd utges av kreditinstitut.

18
§ Riksbanken anger vilka slag
av värdepapper sora ej får utges utan tillstånd enligt 17 § och från vilken
tidpunkt eraissionskontrollen gäller.

Allmän
placeringsplikt

19
§ Förordnande ora allmän
placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit
åt staten eller för bostadsbyggandet. Sådant förordnande kan avse bank- och
försäkringsinstitut.

20
§ Med allraän placeringsplikt
avses att ökningen under en viss tidsperiod av bank- eller
försäkringsinstituts prioriterade placeringar skall utgöra antingen en viss
andel av ökningen av institutets totala placeringar eller, i fråga ora
bankinstitut, en viss andel av institutets totala placeringar.

21
§ Riksbanken anger vilka
placeringar sora är prioriterade och hur underlaget för beräkningen av
placeringsplikten skall bestäraraas.

Särskild
placeringsplikt

22
§ Förordnande ora särskild
placeringspUkt kan raeddelas för att tillgodose behovet av kredit under
byggnadstid (byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23
§ Med särskild placeringsplikt
avses skyldighet för bankinstitut att lärana byggnadskredit för särskilt
angivet byggnadsföretag, för vilket StatUgt bostadslån utgår eUer koraraer att
utgå och för vilket koraraunal borgen föreligger.

24
§ Riksbanken anger vilket eller
vilka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

Räntereglering

25
§ Förordnande ora
räntereglering kan avse kreditinstitut och, i fråga ora inlåning, även annan
sora driver inlåning på räkning sora bank allraänneligen begagnar.

26
§ Med räntereglering avses att
högsta eller lägsta ränta fastställes för inlånuig eller att högsta ränta
faststäUes för utlåning av pengar.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, sora
utgör ersättning vid lån av pengar.

Första stycket gäller ej i fråga ora ränta sora
fastställts i särskild ordning eUer sora beräknas enligt särskilda
bestäraraelser.

27 §
Riksbanken får bestäraraa olika räntor för skilda slag av in- eller

utlåning.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 217

Uppgiftsskyldighet

28
§ Kreditinstitut eUer annan, sora kan orafattas av förordnande enligt 25 §,
skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser
nödvändiga för att bedöma om kreditpoUtiskt medel behöver användas eller för
att tillämpa raeddelat förordnande.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om
ränteändring skaU lämnas senast femton dagar före ändringen.

Om skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga
finns bestämmelser i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.

Särskild
avgift

29 §
Kreditinstitut eUer annan, sora ej fuUgör skyldighet sora före

skrivits raed stöd av förordnande enligt denna lag, skall till staisverket

erlägga särskUd avgift.

Fråga
ora särskild avgift prövas av riksbanken.

30 §
Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i

fråga ora

1.
likviditets- eller kassakrav,
ett belopp sora svarar mot ränta på underskottet för viss period, varvid
räntesatsen för år får uppgå i fråga om likviditetskrav tUl högst tre procent
över riksbankens diskonto och i fråga om kassakrav till högst två gånger
diskontot,

2.
utlåningsreglering, ett belopp
sora för viss beräkningsperiod svarar mot ränta på det belopp, med vilket
utlåningen överskridit fastställd gräns, varvid räntesatsen för år får utgöra
högst tre procent över riksbankens diskonto,

3.
emissionskontroU, högst två
procent av hela lånesumraan för varje år av den för lånet bestärada längsta
löptiden,

4.
allmän placeringsplikt, ett
belopp sora för viss beräkningsperiod svarar raot ränta på den del av ålagd
placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder
sararaantagna sora ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får utgöra högst tre
procent över riksbankens diskonto,

5.
särskild placeringsplikt, högst
fera procent av den del av ålagd placeringsplikt sora ej uppfyUts,

6.
räntereglering, två gånger det
belopp, raed vilket räntan avvikit från den fastställda räntan.

31 §
Föreligger särskilda skäl får särskUd avgift nedsättas eller efter

ges.

Straff
m. m.

32 §
Den sora uppsåtUgen eUer av grov oaktsarahet läranar oriktig

uppgift i samband raed fullgörande av slcyldighet enligt 28 § första styc

ket döraes till böter, ora gärningen ej är belagd raed straff i brottsbal

ken.

I
ringa fall döraes ej till ansvar.

33 §
Mot riksbankens beslut enUgt denna lag får talan ej föras.

15 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 168

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 218

övergångsbestämmelser

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975. Genom lagen upphäves

1,
lagen (1962: 256) om
likviditetskvot och kassakvot för vissa kre-ditinrättnragar (likviditets- och
kassakvotslag),

2,
lagen (1962: 257) om
placeringskvot för vissa kreditinrättningar (placeringskvotslag) och

3,
lagen (1962: 258) ora
räntereglering och eraissionskontroll (ränteregleringslag).

De upphävda lagarna gäller dock i fråga ora
förhåUande, sora hänför sig till tiden före den nya lagens ikraftträdande.

Den nya lagen gäller redan före ikraftträdandet i
fråga om åtgärd, sora behövs för tillämpningen därefter,

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank

Härigenora förordnas att 35 § lagen (1934: 437) för
Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe

35
§1

Följande ärenden i riksbanken skola hållas heraUga:
kreditärenden och sådana ärenden, som omförmälas i 1416 §§, ävensom andra ärenden,
som röra kunders förhåUanden tUl riksbanken eUer annan kreditinrättaing;
ärenden av pennragpolitisk natur bettäffande vilka fullraäktige frana, att
deras offentiiggörande kunde raedföra skada för riksbanken; frågor ora
tUlverkning och kontroll av banksedlar samt ora vården av riksbankens
behållningar.

Utöver vad som följer av
första

stycket skola ärenden enligt lagen

(1974: 000) om kredUpolitiska me

del hållas hemliga, såvitt avser

uppgifler om kreditinstituts eller

annan uppgiftsskyldigs affärs- el

ler driftförhållanden, dock endasl

i den mån uppgifternas offentlig

görande kunna vara till skada för

den uppgiftsskyldige.

Överläggningar och beslut i så- Överläggningar och beslut i frå-

dana frågor skola upptagas i sär- gor, som avses i första eller andra

skUt protokoll, vars innehåU ej må stycket, skola upptagas i särskilt

yppas förrän feratio år efter pro- protokoll, vars innehåll ej må yp-

tokollets datum, där ej rUcsdagens pas förrän femtio år efter proto-

fmansutskott, dess revisorer eUer koUets datum, där ej riksdagens

fullraäktige i riksbanken anse så- finansutskott, dess revisorer eller

dant tidigare kunna ske utan ska- fullraäktige i riksbanken anse så-

da för riksbanken. dant tidigare kunna ske utan ska-

da för riksbanken eller för uppgiftsskyldig enligt andra stycket.

Denna
lag ttäder i kraft den 1 januari 1975. > Senaste lydelse 1970: 280.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 219

3
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att nt-bekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas att 31 § lagen (1937: 249) ora
inskränkningar i rätten att utbekoraraa allraänna handlingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe

31 §

Handlingar i ärenden, ora vilkas Handlingar i ärende eller del av

heralighållande
stadgas i lagen för ärende, om vars hemlighållande Sveriges riksbank, må ej
utan tUl- stadgas i lagen (1934:437) för stånd av fuUmäktige i riksbanken
Sveriges riksbank, raå ej utan tUl-eller av riksdagens finansutskott stånd av
fullraäktige i riksbanken eller revisorer utläranas tidigare än eller av
riksdagens finansutskott feratio år efter handlingens datura. eller
revisorer utläranas tidigare än

feratio år efter
handlingens datura.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1975.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas att 91 § lagen (1955:183) ora
bankrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

91 § Järate vad i bokföringslagen är stadgat skola
i avseende å bankaktiebolags inventariura, balansräkning särat vinst- och förlusträkning
gälla följande bestäraraelser.

1
mom. TUlgångama raå, såfrarat
ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller
till högre belopp än det vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

2
mom. Andra tillgångar än
sådana, sora äro avsedda tUl stadigvarande bmk för bankbolaget, raå, såframt
upplysning om förhållandet läranas i förvaltningsberättelsen, upptagas till
högre belopp än sora raotsvarar kostnaderna för deras anskaffning, dock ej
över verkliga värdet.

3
mom. Hava under räkenskapsåret
kostnader nedlagts för förbättring å tillgång avsedd till stadigvarande brak
för bankbolaget eUer hava sådana kostnader balanserats från tidigare
räkenskapsår, raå de inräknas i anskaffningskostnaderna.

Tillgång varora nu sagts raå ej eljest upptagas
till högre belopp än det vartUl den var uppförd i närraast föregående
balansräkning. Dock raå tiUgång, vUken raåste anses äga ett bestående värde
väsentiigt översti-

»
Lagen omttyckt 1971: 203.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 220

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydehe

gande
näranda belopp, upptagas tiU högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten
medgivit uppskrivningen. 1 fråga om fast egendom må ej i något fall
uppskrivning ske över senast faststäUda taxeringsvärdet.

4
mom. Osäkra fordringar skola
upptagas högst till det belopp varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa
fordringar må icke upptagas såsom tillgång.

5
mom. Kostnader för
bolagsbUdningen eUer för ökning av aktiekapitalet, så ock
förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

6 mom. Räntebärande obligation som avses i 57 §
första stycket A 2 eller B 1 må upptagas till ett värde (medeltalsvärde) som
grundas på medelräntan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av
staten, Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges aUmänna hypoteksbank.
Medeltahvärdet fastställes av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och
tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

5
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker

Härigenom förordnas att 48 § lagen (1955: 416) om
sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse

48
§1

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i fråga
ora sparbanks balansräkning gälla:

1. Tillgångar, avsedda tUl stadigvarande bmk för
sparbanken, raå ej i vidare mån än som betingas av förbättringar, som nedlagts
å desararaa, i balansräkningen för det år, varunder de förvärvats, upptagas
till högre värde än som raotsvarar kostnaderna för deras förvärvande och
därefter till högre värde an det, vartill de varit uppförda i närmast
föregående balansräkning. Är det verkliga värdet lägre än det belopp, vartUl
dylik tillgång sålunda upptagits, skall å tUlgången årligen avskrivas vad som
motsvarar dess av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak
uppkorana värderainskning.

Utan hinder av vad nu sagts må fast egendora,
avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken, eller toraträtl tUl fastighet,
avsedd för sådant ändaraål, för täckande av förlust å sparbankens rörelse
uppskrivas högst tUl det bestående värde, tUlgången i fråga raåste anses äga,
så-

»
Senaste lydelse 1968:602.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 221

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

frarat
tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. 1 intet fall må dock uppskrivnrag
ske över senast fastställda taxeringsvärdet å den fasta egendomen eller, vad
gäller tomträtt, å byggnad eller byggnader, som ulgöra tillbehör till
tomträtten. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tiUämpning å aktie, som
omförraäles i 24 § första stycket 2.

2.
Beträffande andra tUlgångar än
som nämnts under 1 gäller att de ej må upptagas över verkliga värdet. För
fordran, som förfaller eller kan av sparbanken uppsägas till betalning först
efter längre tid än ett år, mä värdet icke sättas högre än att avkastning
erhålles efter en räntefot som svarar mot det allmänna ränteläget. Närmare
föreskrifter om värderingen av här avsedda fordringar meddelas årligen av
tillsynsmyndigheten. Osäkra fordringar skola upptagas högst tUl det belopp,
varmed de beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom
tillgång.

3.
I stället för avskrivning å
tUlgångs värde må motsvarande belopp kunna uppföras å särskilt
värdeminskningskonto. Minskning av värdeminskningskonto är medgiven, där
avskrivning med samma belopp sker å motsvarande tUlgång, så ock i den mån,
enligt vad förut i denna paragraf är sagt, hinder ej möter för uppskrivning av
tillgång samt minskning av värderainskningskonto sker i stället för sådan
uppskrivning.

4.
Avskrivning skall avse viss
tillgång eller grupp av tUlgångar av likartad beskaffenhet.

5.
De belopp, till vilka
sparbankens särskilda fonder uppgå, skola vart för sig i balansräkningen
uppföras bland skulderna. Benämningen fond må endast användas för grundfond,
reservfond och garantifond.

6.
Organisations- eller
förvaltningskostnader må ej uppföras såsora tillgång.

7.
Inom linjen skall anmärkas
sammanlagda beloppet av sparbankens ansvarsförbindelser, i den mån de icke
upptagits bland skulderna. Tilllika skall inom linjen upptagas av sparbanken
ställda panters saramanlagda bokförda värde. Inom linjen skola ock anraärkas
de pensionsåtaganden, sora ej upptagits bland skulderna. Ytterligare skall
inom linjen uppföras ränta å garantifond eller gmndfond, som till följd av
reglerna i 19 § icke kunnat utbetalas.

8. Utan hinder av vad som sägs under 2 må
räntebärande obUgation som avses i 26 § första stycket A 2 eller B 1 upptagas
lill etl värde (medeltalsvärde) som grundas på medelräntan under de senaste
tio åren på obligationer utfärdade av staten. Konungariket Sveriges
sladshypolekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. Medeltalsvärdet
faststäUes av tillsynsmyndigheten.

Vad i bokföringslagen stadgas om balansräknings
införande i inventariebok skall såvitt angår sparbanks balansräkning i stället
avse dess in-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 222

Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse

förande
i sparbankens huvudbok. Balansräkningen skall vara uppstäUd i lämpliga
huvudposter, tUl vilka spedfikationer skola finnas i handelsbok eller bilaga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och
tillämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

6
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas att 44 § lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

44
§

Kreditkassas tillgångar raå, såfrarat ej nedan
annorlunda stadgas, icke upptagas vare sig över verkliga värdet eller till
högre belopp än det vartUl kostnaderna för deras anskaffning uppgått.

Andra tillgångar än sådana, som äro avsedda till
stadigvarande bmk för kassan, må, såframt upplysning om förhåUandet lämnas i
förvaltningsberättelsen, upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnadema
för deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts för
förbättring på tiUgång avsedd till stadigvarande bruk för kassan eller hava
sådana kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, raå de inräknas i
anskaffningskostnaderna. Tillgång varom nu sagts raå ej eljest upptagas tUl
högre belopp än det vartiU den var uppförd i närraast föregående balansräkning.
Dock raå tillgång, vilken raåste anses äga ett bestående värde väsentiigt
överstigande nämnda belopp, upptagas till högst detta värde, såframt
tillsynsmyndigheten medgivit uppskrivningen. I fråga om fast egendora raå ej i
något fall uppskrivning ske över senast fastställda taxeringsvärdet.

Osäkra fordringar skola upptagas högst till det
belopp varmed de beräknas komraa att inflyta. Värdelösa fordringar raå icke
upplagas såsom tUlgång.

Förvaltningskostnader
må icke upptagas såsom tUlgång.

Räntebärande obligation som avses i 34 § första
stycket A 2 eller B 1 må upptagas lill ett värde (medeltalsvärde) som grundas
på medelränlan under de senaste tio åren på obligationer utfärdade av staten.
Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank.
Medeltalsvärdet faslställes av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och
tiUämpas första gången vid bokslutet för år 1974.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 223

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 21 oktober 1974

Närvarande:
justitierådet BERGSTEN, regeringsrådet LIDBECK, justitierådet HÖGLUND,
justitierådet BRUNDIN.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1974 tUlhandakomraet
utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 20 septeraber 1974, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
yttrande skulle inhäratas Över upprättade förslag till

1.
lag ora kredUpolitiska medel,

2.
lag om ändring i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank,

3.
lag ora ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekoraraa allmänna handlmgar,

4.
lag ora ändring i lagen (1955:
183) ora bankrörelse,

5.
lag ora ändring i lagen (1955:
416) ora sparbanker,

6. lag
ora ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen.

Förslagen, sora finns bilagda detta protokoU, har under tiden den

8den
18 oktober 1974 föredragits inför lagrådet av hovrättsassessorn Lars Hedberg.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

I lagrådsremissen framläggs förslag till lag om
kreditpolitiska medel järate viss följdlagstiftning. Den nya lagen skall
ersätta 1962 års kreditpolitiska lagar, dvs. likviditets- och kassakvotslagen,
placeringskvotslagen särat ränteregleringslagen. Den får liksom dessa lagar
karaktär av fullraaktslag. För tUlämpning av lagen krävs alltså förordnande av
regeringen. Kreditpolitiska raedel som skall få användas är i överensstäraraelse
raed den gällande lagstiftningen likviditetskrav, kassakrav, eraissionskontroll,
aUraän placeringsplikt och räntereglering. HärtUl koraraer i förslaget två nya
raedel, näraligen utlåningsreglering och särskild placeringsplikt, det senare
för tillgodoseende av bostadsbyggandets behov av kredit under byggnadstid. Det
är avsett att den nya lagen till skillnad från de nuvarande lagarna skall gälla
utan tidsbegränsning.

En väsentlig nyhet i förslaget är att den
detaljreglering beträffande användningen av de kreditpolitiska medlen som
utraärker 1962 års lagat i ämnet ersätts med vad som kan betecknas som ramar
för använd ningen. Det skall som närants ankoraraa på regeringen att sätta
lagen i tiUärapning, vilket sker genom förordnande om att ett eller flera av de
i lagen angivna kreditpoUtiska medlen får användas. Närmare föreskrifter om användningen
av det eller de kreditpolitiska medel som avses med regeringens förordnande
skall sedan utfärdas av riksbanken. Vid remissbehandlingen har den sålunda
föreslagna vidsträckta delegeringen tUl regeringen och riksbanken mött viss
krilik. Därvid har särskilt ifråga-

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 224

satts
om den står i överensstäraraelse med den nya regeringsformen, närmare bestämt
stadgandena i 8 kap. 7 och 11 §§. Lagrådet har för sin del, på de skäl som
föredragande departementschefen utförligt utvecklat i remissen, funnit alt
förslaget kan godtas i det angivna hänseendet. Lagrådet har ej heller i övrigt
funnit anledning till erinran mot förslagets huvudgrunder.

Förslaget
till lag om kreditpolitiska medel

Den bestämmelse som i det remitterade förslaget
upptagits i 3 § första stycket bör enligt lagrådets mening få såsom 1 § inleda
lagen, varvid lämpligen orden "enligt vad som sägs i denna lag" kan
tillfogas. 1 och 2 §§ i förslaget skaU då i stället ha beteckningarna 2 och 3
§§.

I 5 § första stycket i förslaget sägs i första
ledet att förordnande kan avse ett eller flera kreditpoliiiska medel. Detta
framgår eraellertid klart av andra bestäraraelser i lagen och synes ej behöva
särskilt föreskrivas.

I andra ledet av samma stycke sägs att förordnande
kan omfatta ett eller flera slag av institut. Även denna regel torde kunna
utgå. Vad där sägs synes hellre böra få komraa till uttryck i de i det följande
upptagna särskilda bestämraelserna om de oUka kreditpolitiska medlen.

Vad beträffar andra stycket i 5 § skulle den
avsedda innebörden koraraa till klarare uttryck, ora det stadgas att
förordnande om kreditpolitiskt raedel gäller tills vidare, högst tre år, dock
att det kan bestäraraas att gälla viss tid, likaledes högst tre år.

Andra stycket i 5 § torde raed nu föreslagen
jämkning få jämte andra stycket i förslagets 3 § bilda en paragraf raed
beteckningen 4 §, varvid 4 § i förslaget får ha beteckningen 5 §.

I anslutning till vad sora nyss sagts beträffande
andra ledet i 5 § första stycket i förslaget förordar lagrådet atl 7 § får den
avfaliningen, att förordnande om likviditetskrav får meddelas att gälla i fråga
om alla bankinstitut eller ett eller flera slag av sådana instilut. Motsvarande
bestämmelser i 11, 14, 19, 22 och 25 §§ kan formuleras efter samma mönster.

Bestäraraelsen i 15 § torde böra förtydligas, så
att det klart framgår att utiåningsreglering ej bryter redan ingångna avtal.

1 fråga om reglerna i 19 och 22 §§ ora allmän och
särskUd placeringsplikt raå framhållas, att ändamålet med varje förordnande
enligt lagen är angivet i 3 § första stycket i det remitterade förslaget (1 §
enligt lagrådets förslag). Det synes därför ej vara anledning till annat än
att forraulera 19 och 22 §§ enbart såsora bestäraraelser ora vilka institut
som förordnande om de ifrågavarande kreditpolitiska medlen får omfatta. De i
dessa paragrafer förekoraraande "för att"-satserna bör sålunda få
utgå. Bestäraraelsema i 20 och 23 §§ bör i samband härraed redaktio-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 225

neUt
järakas, så att raan direkt av dem kan utiäsa den närmare innebörden av allmän
och särskild placeringsplikt.

I
30 § är uttrycken "viss period" (punkten 1) och "viss beräkningsperiod"
(punkterna 2 och 4) något oklara till sin innebörd. Uttrycken bör närmare
preciseras, så att det av lagtexten fraragår hur resp. perioder skall
bestäraraas. Därvid kan vara skäl att överväga, om även beträffande punkten 1
bör medges möjlighet tUl utjämning över flera perioder.

Övriga
lagförslag

Förslagen
lämnas utan erinran.

Ur
protokollet: Ingrid Hellström

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 226

Utdrag
av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet
den 25 oktober 1974.

Närvarande:
statsministern PALME, rainistern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
CARLSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng,
anmäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter lagrådets
yttrande över förslag till

1.
lag ora kreditpolitiska raedel,

2.
lag ora ändring i lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank,

3.
lag ora ändring i lagen (1937:
249) ora inskränkningar i rätten att utbekoraraa allraänna handlingar,

4.
lag ora ändring i lagen (1955:
183) ora bankrörelse,

5.
lag ora ändring i lagen (1955:
416) ora sparbanker,

6.
lag ora ändring i lagen (1956:
216) om jordbruksrörelsen.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har inte haft något att erinra raot
huvudgrunderna i förslaget till lag ora kreditpolitiska raedel. De förslag
till ändringar i lagtexten sora lagrådet frarastäUt har huvudsakligen skett i
förtydligande syfte eller har föranletls av lagtekniska överväganden.

Lagrådet förordar vissa ändringar av och en annan
ordningsföljd mellan de inledande bestämraelserna i lagen. Jag biträder
lagrådets förslag att bestämmelserna i 4 och 5 §§ bör byta plats. Härigenom
nås den ordningen att 3 och 4 §§ komraer att innehålla bestäraraelser ora regeringens
förordnande och de båda följande paragraferna bestäramelser ora riksbankens
föreskrifter. Lagrådets förslag att låta den bestämmelse som finns i 3 § första
stycket få såsora en första paragraf inleda lagen anser jag inte medföra sådana
fördelar att en ändring av remissförslaget är motiverad.

Sora lagrådet funnit bör första ledet i 5 § första
stycket remissförslaget utgå. Bestäraraelsen i andra ledet i sararaa stycke,
sora anger att förordnande kan orafatta ett eller flera slag av institut, bör
enligt rain raening behållas raen ges en något annorlunda utforraning. De
grundläggande bestäraraelsema blir härigenom samlade i det inledande avsnittet
i lagen. Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte nödvändigt att

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 227

sora
lagrådet föreslagit oraforraulera den inledande bestäraraelsen i avsnitten ora
de olika kreditpolitiska raedlen.

Andra stycket i 5 § reraissförslaget bör
förtydligas i enlighet raed vad lagrådet förordat.

Lagrådet föreslår att 15 § förtydligas så att det
klart fraragår att utlåningsreglering inte bryter redan ingångna avtal. Med
anledning härav vill jag frarahålla att förordnande ora kreditpolitiskt raedel
enligt den föreslagna lagen inte i och för sig raedför att ett civilrättsligt
avtal bryts. De juridiska förpliktelser sora följer på grund av ett sådant
avtal, t. ex, raeUan en bank och dess kunder, gäller aUtså oberoende av ett
förordnande om exerapelvis utlåningsreglering. En annan sak är att ett
förordnande givetvis kan påverka kreditinstitutens raöjligheter att bevilja
krediter i planerad orafattning och kan tvinga bankema att t. ex. kräva
araorteringar på utläranade lån raed större belopp eller i snabbare takt än
tidigare. Sådana åtgärder får dock givetvis ske inora raraen för avtalet
raeUan parterna. Mot bakgrund av det anförda anser jag inte att 15 § behöver
förtydligas i angivna hänseende.

De av lagrådet förordade ändringarna i 19 och 22 §§
ora allraän resp, särskild placeringsplikt skulle enligt rain raening raedföra
att det speciella ändamålet raed förordnande ora sådant raedel skulle fraragå
endast av definitionen av nämnda medel. Jag anser det vara värdefullt att
ändaraålet komraer till klart uttryck på sätt sora skett i remissförslaget och
vill därför inte förorda någon ändring på dessa punkter.

Jag biträder lagrådets förslag att det bör närmare
preciseras hur perioderna för beräkning av särskild avgift skaU bestämmas. Som
en följd härav bör i lagen anges att utjäraning får ske raellan överskott och
underskott över flera perioder också i fråga om likviditets- och kassakrav. En
bestämmelse härom bör tas upp i ett andra stycke i 30 §.

Utöver vad jag nu anfört bör vissa redaktionella
ändringar göras i lagförslagen.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen
med vidtagna ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 228

Innehållsförteckning

Propositionen
................................................... .. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... .. 1

Lagförslag ......................................................

1.
Förslag tUl lag ora
kreditpoUtiska raedel.............. .. 3

2.
Förslag till lag ora ändring i
lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank 7

3.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekoraraa aUmänna handlmgar..................................................... 8

4.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1955: 183) om bankrörelse 9

5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1955: 416) om sparbanker 10

6.
Förslag tiU lag om ändring i
lagen (1956: 216) ora jordbmkskasserörelsen 11

Utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 20 septem

ber 1974 .......................................................... 13

1
Inledning ....................................................... 13

2
Nuvarande ordning ......................................... .. 14

2.1
Inledning ................................................. .. 14

2.2
Likviditets- och
kassakvotslagen...................... 15

2.2.1
AUraänna raotiv ra. ra............................. .. 15

2.2.2
Av lagen orafattade
kreditinrättningar ....... 16

2.2.3
Likviditetskvotens täljare ........................ 16

2.2.4
Likviditetskvotens näranare...................... 18

2.2.5
Bestäraraande av
likviditetskvot .............. 18

2.2.6
Kassakvotens konstruktion ................... 18

2.2.7
Uppgiflsskyldighet .................................. . 18

2.2.8
Sanktionsbestäraraelser ra. ra................... . 19

2.3 Placeringskvotslagen
................................. 19

2.3.1
Allraänna motiv ra. ra............................... 19

2.3.2
Av lagen orafattade
kreditinrättningar ....... 20

2.3.3
Placeringskvotens
konstmktion ............... 20

2.3.4
Bestämmande av placeringskvot ............... 21

2.3.5
Uppgiftsskyldighet................................... . 22

2.3.6
Sanktionsbestämmelser m, ra.................... . 22

2.4 Ränteregleringslagen
................................... 22

2.4.1
AUraänna raotiv m. ra.............................. . 22

2.4.2
Räntebegreppet ................................... . 22

2.4.3
Anraälningsskyldighet ........................... . 23

2.4.4
Verkningsorarådet ................................ . 23

2.4.5
Emissionskontroll ................................. 24

2.4.6
Sanktionsbestäraraelser m, m.................... 24

2.4.7
TUlsyns- och
sekretessbestäraraelser .... 24

3
Utredningen ................................................... . 24

3.1
TiUärapningen av den
kreditpolitiska lagstiftningen 24

3.2
De senaste årens erfarenheter
av kreditpolitiska instruraent 29

3.3
Bostadsbyggandets finansiering
...................... . 36

3.4
Överväganden och förslag .............................. . 40

3.4.1
Utgångspunkter ................................... . 40

3.4.2
Likviditetskrav .................................... . 43

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1974:168 229

3.4.3
Kassakrav ......................................... 48

3.4.4
Utlåningsreglering ................................ .. 49

3.4.5
Eraissionskontroll ................................ .. 51

3.4.6
AUmän placeringspUkt ............................. 52

3.4.7
Särskild placeringspUkt ............................ .. 55

3.4.8
Räntereglering ................................... 56

3.4.9
Övriga frågor ......................................... 57

4
Sparbanksföreningens skrivelse ........................... 60

5
Remissyttrandena..............................................
62

5.1
Allmänna synpunkter .................................... .. 62

5.2
Likviditets- och kassakrav .............................. .. 84

5.3
Utlåningsreglering ..................................... 94

5.4
Emissionskontroll ........................................ .. 96

5.5
Allmän placeringsplikt ................................. .. 99

5.6
Särskild placeringsplikt ................................ . 115

5.7
Räntereglering ............................................ 118

5.8
Övriga frågor ............................................. 120

6 Departeraentschefen
...................................... 130

6.1
Allraänna synpunkter .................................... 130

6.2
Likviditetskrav ........................................... 149

6.3
Kassakrav .................................................. 157

6.4
Utiåningsreglering ..................................... 159

6.5
Eraissionskontroll ........................................ 163

6.6
Allmän placeringsplikt ................................... 167

6.7
Särskild placeringspUkt ............................... 174

6.8
Räntereglering ............................................ 178

6.9
Övriga frågor ............................................ 182

7
Upprättade lagförslag ...................................... 190

8
Specialmotivering............................................... 190

8.1
Förslaget till lag om
kreditpolitiska raedel .......... 190

8.2
Förslaget till lag om ändring i
lagen för Sveriges riksbank 205

8.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen ora inskränkningar i rätten alt utbekoraraa allraänna handlingar
206

8.4
Förslagen till lag om ändring
av lagen om bankrörelse, lag om ändring i lagen ora sparbanker och lag om
ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen .......... , 206

9 Hemställan
................................................... 207

Bilaga
I Utredningens förslag ................................. 208

Bilaga
2 De remitterade förslagen ........................... 214

Utdrag
av lagrådets protokoU den 21 oktober 1974.... 223

Utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden den 25 oktober

1974 .............................................................. 226

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1974 740183

Doktrin (2)

  1. Dan Hanqvist, Tillståndsförvaltningen — särskilt avseende den finansiella sektorn (Del I av II), SvJT 2019 s. 397, på s. 409 · Fritt tillgänglig
  2. Dan Hanqvist, Staten som gäldenär i och garant för penningväsendet, FT 2005 nr 3 s. 251, på s. 258 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

47 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (43)

43 kopplingar i 20 dokument.

  1. Prop. 1989/90:15 om fortsatt kreditpolitisk lagstiftning i texten
  2. Prop. 1986/87:27 om fortsatt kreditpolitisk lagstiftning. i texten
  3. Prop. 1984/85:84 om allmän placeringsplikt och utlåningsreglering, m.m. s. 5 · s. 8 · s. 36 om s. 198 i texten
  4. Prop. 1983/84:43 om fortsatt giltighet av iagen (1974:922) om kreditpolitiska medel s. 12 · s. 14 i texten
  5. Prop. 1981/82:42 om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel s. 13 · s. 14 · s. 15 i texten

Visa alla 20

Doktrin (4)

4 kopplingar.

  1. JT 2019/20 s. 533 s. 539 om s. 147 i texten
  2. SvJT 2019 s. 397 Dan Hanqvist, Tillståndsförvaltningen — särskilt avseende den finansiella sektorn (Del I av II) s. 409 i texten
  3. FT 2005 s. 251 Dan Hanqvist, Staten som gäldenär i och garant för penningväsendet s. 258 i texten
  4. Samuelsson, Börsjuridik, 1985 s. 27 i texten