Lagrum · SFS 1962:381

7 kap. 1 §

7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Författningen är upphävd genom SFS 2010:111. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning. För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att åtgärder som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. För rätt till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har enligt vad som närmare anges i 7 § rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte.

Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

Sjukersättning utges tills vidare.

Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre år.

Lydelse enligt SFS 2008:480 (ändringsregistret)

Tillämpas i

13 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. RÅ 1997 ref. 62 1997
  2. RÅ 1998 ref. 3 1998
  3. RÅ 2001 ref. 52 2001
  4. RÅ 2002 ref. 11 2002
  5. RÅ 2006 ref. 17 2006
  6. RÅ 2008 ref. 15 2008
  7. RÅ 2009 ref. 38 2009
  8. RÅ 2010 ref. 83 2010
  9. HFD 2011 ref. 27 2011
  10. HFD 2011 ref. 63 2011

Visa alla 13 på lagsidan

Paragrafen i sitt sammanhang

← 4 kap. 18 §Hela författningen7 kap. 2 § →