Lagrum · SFS 1967:868
9 §
Författningen är upphävd genom SFS 2010:265. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
En kommun som har utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på det sätt och inom den tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd ska vägras, om
- 1. egendom som avses i 1 § inte ingår i försäljningen eller ingår i försäljningen men inte är belägen inom kommunens eget område,
- 2. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 1-4 samt försäljningen endast avser egendom som anges i 3 § första stycket 1 eller 2,
- 3. förköpsrätten har utövats enligt 1 § första stycket 5 samt förvärvaren gör sannolikt att egendomen kommer att användas som permanentbostad,
- 4. det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen.
Ett bestridande enligt första stycket ska inom en månad från det att förköpsrätten utövades anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Inskrivningsmyndigheten ska genast underrätta kommunen om bestridandet. Kommunens ansökan om tillstånd till förköpet ska ha kommit in till regeringen inom en månad från det att bestridandet antecknades. Om tillstånd inte söks i rätt tid, är förköpet utan verkan.
När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan kommun, får den kommun där egendomen är belägen ansöka om att regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning ska ha kommit in till regeringen inom en månad från det att förköpsrätten utövades. Tillstånd till förköpet ska vägras, om förköpsrätt inte får utövas enligt 2 §.
Lydelse enligt SFS 2009:182 (ändringsregistret)
Tillämpas i
4 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- RH 2002:46 2002
- NJA 2005 s. 231 2005
- RÅ 2005 ref. 65 2005
- NJA 2010 s. 27 2010