Lagrum · SFS 1959:287

11 §

3 kap. Tjänstepensionsförmåner

Författningen är upphävd genom SFS 1987:1060. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Förutsättningar för egenpensionsförmåner

1 mom. Arbetstagare som är underkastad reglementet har rätt till

ålderspension om anställningen upphör tidigast vid pensioneringsperiodens nedre gräns, sjukpension om arbetstagaren ej är berättigad till ålderspension men förklaras skyldig att avgå eller entledigas med stöd av 5 § reglementet eller 7 kap. 4 eller 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning, egenlivränta om anställningen i annat fall upphört när arbetstagaren efter det han fyllt 28 år varit underkastad statliga pensionsbestämmelser minst tre år och något annat inte följer av 5 mom.

Arbetstagare som uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns äger i annat fall än som avses i första stycket rätt till sjukpension, om han vid avgång ur tjänst varit oavbrutet helt tjänstledig på grund av sjukdom sedan minst nio månader före nämnda gräns och därvid i övrigt uppfyller fordringarna för sådan pension. Om det finns särskilda skäl kan regeringen medge undantag från kravet i fråga om tjänstledighetens längd och omfattning.

Har arbetstagare genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott, varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, och har han enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd, får regeringen, om arbetstagare avskedats enligt 11 kap. 1 eller 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning eller motsvarande bestämmelse i annan författning, förklara honom berättigad till sjukpension. Detsamma gäller om arbetstagare på grund av brott, varpå åtal ej följt, eller på grund av tjänsteförseelse avskedats enligt sådan bestämmelse och regeringen bedömer att arbetstagaren begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av själslig abnormitet av djupgående beskaffenhet.

Arbetstagare kan av regeringen förklaras berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta, om han vid avgång från anställningen, som finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse, äger tillgodoräkna minst 20 tjänsteår eller under minst 20 år varit underkastad statliga pensionsbestämmelser samt vid avgången högst fem år återstå till pensioneringsperiodens nedre gräns.

Utlöper förordnande för ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, och blir det av annan anledning än på egen begäran inte förnyat, är han eller hon berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta.

Beviljas ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, på egen begäran avsked före anställningstidens utgång, kan regeringen förklara att tjänstemannen är berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta, om avgången är önskvärd från allmän synpunkt. Detsamma gäller ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, när förordnandet utlöper och på egen begäran inte förnyas.

Femte och sjätte styckena gäller även om villkoren i fjärde stycket inte är uppfyllda. Förordning (1985:316).

2 mom. Ålders- och sjukpension utgår från och med dagen efter den, då avgång skett från den anställning som berättigar till pensionen, eller, där denna anställning med frånträdande av utövningen innehades jämte annan anställning, från och med dagen efter den, då avgång från sistnämnda anställning skett.

Förtidspension utgår från pensioneringsperiodens nedre gräns eller efter regeringens bestämmande från tidigare tidpunkt. Förtidspension, som eljest skulle ha börjat utgå vid viss framtida tidpunkt, utgår även dessförinnan under tid då den berättigade uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ålderslivränta utgår från och med den månad, varunder den berättigade uppnår 65 års ålder. Förtidslivränta utgår under sådan tid dessförinnan då den berättigade uppbär hel förtidspenion eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Egenpensionsförmån utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter pensions- eller livräntetagarens frånfälle, eller, där rätten till förmånen upphör före frånfället, till och med den månad under vilken rätten upphört. Förordning (1977:4).

3 mom. Där den som avgått med sjukpension ånyo blir underkastad statliga pensionsbestämmelser, skall sjukpensionen därmed upphöra att utgå, under förutsättning dels att de med den nya anställningen förenade löneförmånerna icke understiga dem, som kunna beräknas hava tillkommit arbetstagaren, därest han kvarstått i den anställning han innehade vid tiden för pensioneringen, dels, vad angår ordinarie tjänsteman, att den nya anställningen är av sådant slag, att han vid tiden för sjukpensioneringen varit pliktig att låta förflytta sig till densamma.

Antager sjukpensionstagaren icke erbjudande om ny anställning som motsvarar hans krafter och färdigheter och vid vilken i första stycket angivna förutsättningar föreligga, skall på regeringens prövning bero, huruvida sjukpensionen skall upphöra att utgå eller nedsättas eller utbytas mot förtidspension jämlikt 1 mom. fjärde stycket. Vad nu sagts skall likväl icke avse tid efter pensioneringsperiodens nedre gräns.

Pensionsmyndigheten äger, där anledning därtill anses föreligga, förordna att sjukpensionstagare skall på statens bekostnad undergå läkarundersökning. Vägrar sjukpensionstagaren att underkasta sig sådan undersökning, skall gälla vad i föregående stycke sägs. Förordning (1979:725).

4 mom. Rätt att uppbära egenpensionsförmån föreligger icke under tid för innehav av kommunalt förtroendemannauppdrag som är förenat med pensionsrätt enligt pensionsreglemente för heltidssysselsatta kommunala förtrodenemän. Sådan rätt föreligger ej heller under tid efter frånträde av det kommunala förtroendemannauppdraget då den eljest förmånsberättigade på grund av uppdraget åtnjuter ålders- eller sjukpension som är större än förmånen enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Vid jämförelsen beaktas beträffande den statliga pensionsförmånen det normalbelopp som är tillämpligt enligt 12 § 1 mom. reglementet och beträffande den kommunala pensionen motsvarande belopp. Kungörelse (1973:962).

5 mom. Arbetstagaren har inte rätt till egenlivränta om arbetstagaren efter avgången har haft anställning med pensionsrätt enligt

Återfunnen ur typografin, ej kontrollerad — riksdagens text saknar ankare här. Ingen citatknapp; kontrollera mot källan innan du citerar.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 10 §Hela författningen12 § →