Lagrum · SFS 1962:381
3 kap. 2 a §
3 kap. Om sjukpenning
Författningen är upphävd genom SFS 2010:111. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvsarbete, om arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
- 1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
- 2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om
- a) ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor,
- b) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
- c) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
- d) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst av anställning, och
- e) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken,
- 3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
- 4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av grupperingen.
Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F- skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen, räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.
Lydelse enligt SFS 1999:1366 (ändringsregistret)
Tillämpas i
2 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- RÅ 2001 ref. 50 2001
- RÅ 2007 ref. 61 2007