Lagrum · SFS 1968:430
46 §
Anstånd med betalning av skatt
Författningen är upphävd genom SFS 1994:200. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Om ett beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av skattemyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.
Den som fått anstånd enligt första stycket skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 49 § 4 mom. uppbördslagen.
Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.
Bestämmelserna i denna lag om beskattningsbeslut gäller för beslut om anståndsränta.
Lydelse enligt SFS 1992:627 (ändringsregistret)