49 kap. 13 §

För att hovrätten ska pröva tingsrättens dom i brottmål, i fråga om annat än ett enskilt anspråk, krävs inte prövningstillstånd i andra fall än då den tilltalade genom domen

• 1. som enda påföljd dömts till böter, eller
• 2. frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Har tingsrätten i en dom i brottmål även prövat ett enskilt anspråk mot den tilltalade krävs inte prövningstillstånd i den delen, om

• 1. ett överklagande avser frågan om den tilltalade ska dömas för den åtalade gärning som det enskilda anspråket hänför sig till, och
• 2. prövningstillstånd meddelas i den frågan eller sådant prövningstillstånd inte krävs.

Om tingsrättens dom i fråga om ett enskilt anspråk mot den tilltalade har överklagats och prövningstillstånd i den delen inte krävs enligt andra stycket, krävs inte heller prövningstillstånd för att pröva motsvarande anspråk mot hans eller hennes vårdnadshavare som har framställts med stöd av 3 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207).

Kravet på prövningstillstånd enligt första stycket gäller inte om domen överklagas av justitiekanslern eller en justitieombudsman.

Första-fjärde styckena gäller även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

För att hovrätten i brottmål ska pröva tingsrättens slutliga beslut eller beslut som får överklagas särskilt krävs inte prövningstillstånd.