49 §

2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller om det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas.

Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall jämkas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6--11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Lag (1994:469) .

2 a mom. Regeringen och myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende medge skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta. Lag (1979:489) .

3 mom. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran om omprövning eller överklagandet.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas. Lag (1990:329) .

49 § 4 mom. Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket, dock med undantag av fjärde meningen.

Anståndsränta tas ut från den dag, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den dag betalning skett.

Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ränta återbetalas. Lag (1994:484) .

5 mom. Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl. (1990:329).