Lagtext · SFS 1976:206

Lag (1976:206) om felparkeringsavgift

20 paragrafer i konsoliderad lydelse, 6 med rättspraxis. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.

Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM · Utfärdad: 22 april 1976 · Ändrad t.o.m. SFS 2022:1230 · Omtryck: SFS 1987:25 · Riksdagens post ändrad 2025-10-17

Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling

1 §2 avgöranden

Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser av föreskrifter som rör parkering eller stannande av

1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register,
2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller
3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens, om överträdelsen inte är belagd med straff.

Lydelse enligt SFS 2001:564 (ändringsregistret)

2 §1 avgörande

Överträder någon föreskrift som avses i 1 § är han skyldig att erlägga avgift (felparkeringsavgift).

3 §

Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp som felparkeringsavgifter får fastställas till. Beloppen får därvid varieras med hänsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Att beloppet höjs i vissa fall framgår av 6 § andra stycket.

Avgiftens belopp fastställs av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer.

Lydelse enligt SFS 1985:19 (ändringsregistret)

4 §2 avgöranden

Fordonets ägare ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Med fordonets ägare avses

1. den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i något av de register som avses i 1 § 1 eller 2 eller den som senare har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden för överträdelsen,
2. i fråga om fordon som brukas med stöd av licens som anges i 1 § 3, den som vid samma tid innehade licensen.

Lydelse enligt SFS 1988:1180 (ändringsregistret)

5 §4 avgöranden

Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifter som avses i 1 §, får parkeringsanmärkning meddelas av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning. En sådan anmärkning skall innehålla en uppmaning att inom en viss tid betala den fastställda avgiften.

Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på fordonet.

En ny parkeringsanmärkning får meddelas för varje påbörjat kalenderdygn som överträdelsen pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från det att en parkeringsanmärkning meddelats till dess att en ny får meddelas. Högst fem parkeringsanmärkningar får meddelas för samma överträdelse.

Att en polisman under vissa omständigheter får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning framgår av polislagen (1984:387). Även en parkeringsvakt får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning, nämligen om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig.

Lydelse enligt SFS 1987:25 (ändringsregistret)

6 §

Betalas inte en felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften.

Betalas inte avgiften efter uppmaning, skall ett åläggande utfärdas för fordonets ägare att inom viss tid betala en förhöjd avgift. Det belopp med vilket avgiften skall höjas fastställs av regeringen. Följs inte åläggandet, skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om ytterligare avgiftsförhöjning i samband med indrivning.

Lydelse enligt SFS 1981:142 (ändringsregistret)

7 §

Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om undanröjande av betalningsskyldigheten.

8 §

Meddelas en parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att detta inte borde ha skett, får han eller hon ansöka om rättelse hos Polismyndigheten. Bifalls ansökan, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret.

Bifalls inte ansökan om rättelse eller kan frågan inte lämpligen prövas i denna ordning, ska den som har begärt rättelse upplysas om möjligheten att bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §.

Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan inte föras.

Lydelse enligt SFS 2014:719 (ändringsregistret)

9 §

Ägaren av ett fordon, för vilket parkeringsanmärkning har meddelats, får hos Polismyndigheten skriftligen anmäla att han eller hon bestrider betalningsansvar. I anmälan ska han eller hon ange de omständigheter som bestridandet grundas på och den bevisning som åberopas.

Har bestridande anmälts, verkställer Polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar Polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning inte borde ha meddelats eller att den som bestritt betalningsansvar av någon annan anledning inte är betalningsansvarig, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret.

Anmäls bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har betalats eller Kronofogdemyndigheten vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, ska anmälan avvisas.

Lydelse enligt SFS 2014:719 (ändringsregistret)

10 §3 avgöranden

Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 9 § överklagas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet ska ges in till Polismyndigheten. Det ska ha kommit in dit senast tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat anges i denna lag.

Omständigheter eller bevis som inte angetts vid Polismyndigheten får i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han eller hon haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid Polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.

Lydelse enligt SFS 2014:719 (ändringsregistret)

10 a §

Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Lydelse enligt SFS 2005:697 (ändringsregistret)

11 §1 avgörande

Ett fordon får inte användas, om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när

1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och
2. minst sex månader har gått från den dag då den totala avgiftsskulden eller en del därav som överstiger 5 000 kronor senast skulle ha betalats.

I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in

1. avgift som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala, och
2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller.

Användningsförbudet gäller till dess det belopp enligt första stycket 2 som har lett till förbudet har betalats.

Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ett visst fordon får användas trots bestämmelserna i första stycket.

Lydelse enligt SFS 2020:507 (svenskforfattningssamling.se)

11 a §

Om ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning, av ett konkursbo eller enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får det användas även om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift, som en tidigare ägare är betalningsskyldig för, inte har betalats. Detsamma gäller för ett fordon som tillhör ett konkursbo i fråga om avgift som konkursgäldenären eller en tidigare ägare är betalningsskyldig för.

Lydelse enligt SFS 2022:1230 (svenskforfattningssamling.se)

11 b §

Om ett fordon används i strid med 11 §, ska en polisman eller en bilinspektör ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Den som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Lydelse enligt SFS 2020:507 (svenskforfattningssamling.se)

11 c §

Beslut enligt 11 § fjärde stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslut enligt 11 b § får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lydelse enligt SFS 2020:507 (svenskforfattningssamling.se)

12 §

Har upphävts genom lag (1996:257) .

13 §

Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde.

Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Transportstyrelsen begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft.

Lydelse enligt SFS 2008:1361 (ändringsregistret)

14 §

Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke omfattas av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen förfarande som kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas.

15 §

Felparkeringsavgift återbetalas om

1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse,
3. parkeringsanmärkningen inte har prövats av domstol och det är uppenbart att anmärkningen inte borde ha meddelats, eller
4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckes eller strafföreläggande utfärdats i fall som avses i 14 §.

Lydelse enligt SFS 1988:1180 (ändringsregistret)

16 §

När en parkeringsanmärkning har meddelats i en kommun som själv svarar för övervakningen enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning, tillfaller felparkeringsavgiften kommunen.

Vid utbetalning till en kommun av betalda felparkeringsavgifter skall statens kostnader dras av med ett belopp som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om avgiften har höjts enligt 6 § andra stycket, skall dessutom tre fjärdedelar av det belopp som svarar mot höjningen tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket tillfaller avgiften staten.

Lydelse enligt SFS 1988:1180 (ändringsregistret)

Övergångsbestämmelser

SFS 1988:1180

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

I fråga om parkeringsanmärkningar som har meddelats före ikraftträdandet gäller inte 10 a §. Beträffande sådana parkeringsanmärkningar skall 9, 10 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas även efter ikraftträdandet.

SFS 1989:358

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

SFS 1992:633

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om restavgift.

SFS 2005:697

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

SFS 2020:507

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.
2. De nya bestämmelserna tillämpas inte i fråga om felparkeringsavgifter som har beslutats före ikraftträdandet.

Rättspraxis som anger lagrummet

21 avgöranden, grupperade som Domstolsverket har angett lagrummet.

1 § (2)

NJA 2005 s. 17 ”Månadsmärket i vindrutan” (2005)
Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.
NJA 2001 s. 430 (2001)
Ett kommunägt parkeringsbolag har ansetts ha rätt att ta ut kontrollavgift vid olovlig parkering på en allmän plats där till följd av lokala trafikföreskrifter lagen om felparkeringsavgift inte var tillämplig.

2 § (1)

NJA 2005 s. 17 ”Månadsmärket i vindrutan” (2005)
Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.

4 § (2)

RH 2022:40 (2022)
Parkeringsanmärkning. En polisanmälan av ett påstått tillgripet fordon, som har gjorts före det att en parkeringsanmärkning utfärdats, bör som huvudregel vara tillräckligt för att fordonsägaren ska ha gjort det sannolikt att fordonet frånhänts denne genom brot…
NJA 2019 s. 480 ”Den ofrivillige bilägaren” (2019)
Parkeringsanmärkning. Tillämpning av 4 § lagen om felparkeringsavgift. 1. Den som sålt ett fordon till en köpare med falsk identitet, och som fått full betalning, har ansetts inte frånhänts fordonet genom brott. 2. Det förhållandet att säljaren - när den felak…

5 § (4)

RH 2018:38 (2018)
Två parkeringsanmärkningar har utfärdats för samma fordon under samma dygn med ca tre timmars mellanrum utan att fordonet har förflyttats däremellan. Polismyndigheten har till stöd för att det funnits laglig grund att utfärda två parkeringsanmärkningar åberopa…
NJA 2007 s. 799 (2007)
En parkeringsanmärkning har inte överlämnats till fordonets förare eller ägare på platsen för den påstådda överträdelsen och inte heller fästs på fordonet. I stället har anmärkningen sänts till ägaren med post. Betalningsansvaret för felparkeringsavgiften har …
NJA 2005 s. 17 ”Månadsmärket i vindrutan” (2005)
Fråga huruvida domstol kan undanröja betalningsansvar för felparkeringsavgift på den grunden att en överträdelse bedöms som obetydlig.
RH 1999:71 (1999)
Parkeringsanmärkning har undanröjts då handikappad haft tillstånd att parkera avgiftsfritt på P-platsen.

10 § (3)

NJA 2001 s. 889 (2001)
Fråga om bevisvärdering i ärende om undanröjande av betalningsansvar enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Tillika fråga om tillämpningen av den i 10 § tredje stycket nämnda lag meddelade begränsningen av rätten att åberopa bevisning vid domstol.
RH 1999:14 (1998)
När en parkeringsanmärkning utfärdats under åberopande av att parkeringsavgift inte erlagts, har polismyndigheten inte i hovrätten fått åberopa att parkeringsbiljetten inte varit placerad på insidan av bilens vindruta så att den stämplade tiden varit väl synli…
RH 1994:44 (1994)
I ett ärende om felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett överklagande av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig. Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel och föranleda återförvisning.

11 § (1)

RH 1994:44 (1994)
I ett ärende om felparkeringsavgift har tingsrätten prövat ett överklagande av polismyndighetens beslut utan att dessförinnan låta åklagaren yttra sig. Förfarandet har ansetts utgöra rättegångsfel och föranleda återförvisning.

Utan paragrafangivelse (11)

RH 2010:58 (2010)
Parkeringsanmärkning. En bilist har anträffat sin bil täckt av snö och gått hem för att hämta redskap för att skotta fram bilen. Ungefär en halv timma efter parkeringsförbudets inträde har parkeringsanmärkning utfärdats. Fråga om situationen varit sådan att bi…
RH 2004:53 (2003)
Uppställning av fordon under elva minuter för påstigning på sträcka med förbud att parkera har ansetts utgöra parkering.
RH 1999:9 (1999)
Felparkerare har ansetts inte kunna undgå betalningsansvar, då anledningen till felparkeringen var att bensinen tagit slut.
RH 1996:67 (1996)
Frågan om bilist har kunnat förlita sig på gul kantmarkering vid parkering framför ett övergångsställe. (I och II.)
RH 1995:75 (1995)
För att felparkeringsavgift skall kunna utkrävas måste vägmärken och tilläggstavlor sättas upp inte bara väl synliga utan också så tydligt att de inte rimligen kan missförstås.
RH 1995:43 (1995)
Den omständigheten att en parkeringsanmärkning inte har överlämnats till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet i anslutning till tidpunkten för överträdelsen av ett förbud mot stannande eller parkering har ansetts inte utgöra hinder mot uttagand…
RH 1995:72 (1994)
Fråga om betydelsen av att utmärkningen av vilken eller vilka platser som var reserverade för handikappfordon inte stämde överens med föreskrifterna i vägmärkesförordningen.
RH 1993:113 (1993)
Parkering av en taxi under några minuter - på plats där det var förbjudet att stanna - har med tillämpning av 159 a § vägtrafikkungörelsen (1972:603) ej föranlett felparkeringsavgift med anledning av att taxichauffören hjälpt en svårt blödande passagerare upp …
RH 1990:52 (1990)
Uppställning av fordon under 13 minuters oförutsedd väntetid på infarten till en utställningshall för avlämnande av själva fordonet har med analog tillämpning av undantagsregeln i 2 § vägtrafikkungörelsen ansetts inte vara att hänföra till parkering.
RH 173:81 (1981)
Uppställning av fordon under en minut för påoch avlastning på avgiftsbelagd parkeringsplats har med hänsyn till 147 § VTK ansetts icke innebära parkering och därför ej medföra skyldighet att erlägga felparkeringsavgift.
RH 50:80 (1980)
Fråga om huruvida befrielse från betalningsansvar för felparkeringsavgift kan ske på andra grunder än genom analog tillämpning av allmänna straffrättsliga principer om ansvarsfrihet. Frågan har av hovrätten besvarats nekande.