Ratio Lex

Ratio Lex / Lagrum / SFS 1971:69

Lagtext · SFS 1971:69

Skattebrottslag (1971:69)

22 paragrafer i konsoliderad lydelse, 12 med rättspraxis. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.

Departement: Finansdepartementet S3 · Utfärdad: 2 april 1971 · Ändrad t.o.m. SFS 2026:1531 · Hämtad 2026-09-15

Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling

1 §1 avgörande

Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

Lagen tillämpas inte i fråga om

  • 1. gärningar som är belagda med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
  • 2. skatt enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, och
  • 3. skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift.

I tullbefogenhetslagen (2024:710) finns bestämmelser om utredning och lagföring av brott som avses i 2-4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Lydelse enligt SFS 2024:718 (svenskforfattningssamling.se)

2 §27 avgöranden

Den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till en myndighet eller låter bli att till en myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till personen själv eller annan, döms för skattebrott till fängelse i högst två år.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

3 §1 avgörande

Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, döms för skatteförseelse till böter.

Lydelse enligt SFS 1996:658 (ändringsregistret)

4 §15 avgöranden

Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skattebrott till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om det rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller om förfarandet ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av synnerligen farlig art.

Lydelse enligt SFS 2026:1320 (svenskforfattningssamling.se)

5 §8 avgöranden

Den som av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till en myndighet och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till uppgiftslämnaren eller annan döms för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år.

Om gärningen med hänsyn till skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art, ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

6 §3 avgöranden

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra skatteavdrag på sätt som föreskrivs i skatteförfarandelagen (2011:1244) döms för skatteavdragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Lydelse enligt SFS 2011:1247 (ändringsregistret)

7 §3 avgöranden

Den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till

  • 1. en myndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt,
  • 2. någon som är skyldig att för henne eller honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller annan att betala skatt, döms för skatteredovisningsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma gäller den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen låter bli att lämna en föreskriven uppgift angående sådant förhållande som anges i första stycket 1 eller 2 till någon som avses där. Detta gäller dock endast under förutsättning att uppgiften ska lämnas utan föreläggande eller uppmaning och inte avser egen inkomstdeklaration.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

8 §

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 7 § första stycket 2 eller andra stycket döms för vårdslös skatteredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

9 §2 avgöranden

Har upphävts genom lag (1996:658) .

10 §11 avgöranden

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras, döms för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

11 §

För förberedelse eller stämpling till grovt skattebrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Lydelse enligt SFS 2016:511 (ändringsregistret)

12 §2 avgöranden

Den som på eget initiativ vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 2-8 §§.

Ansvar enligt 10 § inträder inte för den som på eget initiativ uppfyller skyldighet som där avses.

En vidtagen åtgärd enligt första stycket anses inte vara på eget initiativ om

  • 1. Skatteverket har informerat om att myndigheten ska genomföra en generell kontroll,
  • 2. åtgärden har en koppling till den generella kontrollen, och
  • 3. åtgärden vidtas först två månader efter utgången av den månad då Skatteverket informerade om den generella kontrollen.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

13 §2 avgöranden

Åtal för brott enligt 3 § får väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Detsamma gäller åtal för brott enligt 2, 5 och 6 §§, om

  • 1. det undandragna skattebeloppet understiger två prisbasbelopp, och
  • 2. en felaktighet eller passivitet som skulle omfattas av åtalet även kan läggas till grund för beslut om skattetillägg för samma person.

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde det år då brottet begicks.

Lydelse enligt SFS 2015:634 (ändringsregistret)

13 a §

Bestämmelserna om brottsvinstförverkande i 36 kap. brottsbalken ska inte tillämpas i fråga om brott enligt denna lag.

Första stycket gäller inte brottsvinst från förberedelse till grovt skattebrott eller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott.

Lydelse enligt SFS 2024:799 (svenskforfattningssamling.se)

13 b §

Om Skatteverket har beslutat att ta ut skattetillägg av en fysisk person, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg.

Om Skatteverket har krävt en fysisk person på betalning av ett skattetillägg eller en rapportavgift som avser en juridisk person eller om en överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 59 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har träffats och fullföljts inom rätt tid, får åklagaren inte väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för samma fysiska person i fråga om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för beslutet om skattetillägg eller rapportavgift.

Lydelse enligt SFS 2023:876 (svenskforfattningssamling.se)

14 §

Trots 35 kap. 2 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3 och 5-8 §§ dömas ut, om den misstänkte häktats, fått del av åtal eller godkänt ett strafföreläggande för brottet inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige eller den uppgiftsskyldige vid brott som avses i 10 § har blivit föremål för revision av Skatteverket inom fem år från brottet, ska de i 35 kap. 2 § brottsbalken angivna tiderna räknas från den dag då revisionen beslutades.

Påföljd får dömas ut för brott enligt denna lag även om den misstänkte inte fått del av åtal för brottet inom den tid som anges i 35 kap. 2 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han eller hon är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen ska ha skett under en förundersökning som senare lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den ska ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen ska ha skett på det sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Om ett mål avvisas eller avskrivs mot någon sedan han eller hon delgetts misstanke om brott enligt detta stycke, ska delgivning av underrättelsen inte anses ha skett när frågan om preskription avgörs.

Lydelse enligt SFS 2025:153 (svenskforfattningssamling.se)

14 a §

För brott enligt 2 eller 4 § får rätten på ansökan av åklagaren besluta om förlängning av den tid som anges i 35 kap. 2 § brottsbalken. Beslut om förlängning får meddelas, om stämning eller underrättelse enligt 14 § andra stycket avseende sådant brott inte har kunnat delges den misstänkte på grund av att han eller hon

  • 1. har saknat känd hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han eller hon uppehållit sig,
  • 2. inte har kunnat anträffas på känd hemvist i Sverige och det inte har kunnat klarläggas var han eller hon uppehållit sig och det kan antas att han eller hon hållit sig undan, eller
  • 3. har stadigvarande vistats utomlands.

Förlängningstiden ska bestämmas med hänsyn till vad som kan antas behövas för att delgivning ska ske med den misstänkte, dock till minst sex månader. Om det visar sig att den bestämda tiden är otillräcklig, får rätten på ansökan av åklagaren medge ytterligare förlängning.

Förlängning enligt denna paragraf får inte omfatta längre tid än sammanlagt fem år.

Lydelse enligt SFS 2025:153 (svenskforfattningssamling.se)

14 b §

En ansökan enligt 14 a § ska ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd.

Har ansökningen getts in i rätt tid, bortfaller möjligheten att döma ut påföljd för brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen har fattats. Om ansökningen inte bifalls, ska det i fråga om möjligheten att döma ut påföljd anses som om någon ansökan inte har gjorts.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

14 c §

Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a § är skriftlig. I handläggningen får muntlig förhandling ingå när det kan antas vara till fördel för utredningen. Den misstänkte och dennes försvarare ska beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.

Beslut varigenom en domstol lämnat en ansökan enligt 14 a § utan bifall får inte överklagas. Beslut av tingsrätt att medge förlängning enligt 14 a § får överklagas. Överklagandet ska ha kommit in inom två veckor från den dag då den misstänkte, på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål, delgavs beslutet.

I övrigt ska vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om brottmål gälla i tillämpliga delar.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

15 §1 avgörande

Har ett mål om brott enligt denna lag samband med en fråga om skatt eller avgift som handläggs vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på utgången i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först.

I mål som avses i första stycket ska rätten samråda med förvaltningsdomstolen eller förvaltningsmyndigheten om målets handläggning, om det inte är obehövligt.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

16 §

En fråga om skatt eller avgift som handläggs vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet ska handläggas med förtur, om handläggningens resultat är av väsentlig betydelse för en förundersökning om brott enligt denna lag eller ett åtal för sådant brott.

Åklagaren ska se till att den domstol eller myndighet som avses i första stycket underrättas om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om förtursbehandling.

Lydelse enligt SFS 2026:109 (svenskforfattningssamling.se)

17 §

Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgifter ska göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte behövs. Skatteverket får fullgöra anmälningsskyldigheten till enhet inom myndigheten som ska medverka vid brottsutredning, om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna gärningen. Detta gäller dock endast om den misstänkte fyllt arton år.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Lydelse enligt SFS 2026:1531 (svenskforfattningssamling.se)

Övergångsbestämmelser

SFS 1971:69

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen (1943:313) skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

SFS 1975:1180

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

SFS 1981:1157

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

SFS 1983:220

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

SFS 1984:169

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatt som belöper på tid före ikraftträdandet.

SFS 1984:1059

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1982:1194) om hyreshusavgift.

SFS 1985:105

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

De nya bestämmelserna i 14 § andra stycket och 14 a § tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet.

SFS 1991:700

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 § första stycket 1 avseende lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader den 1 juli 1991, och i övrigt den 1 januari 1992.

SFS 1992:629

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om restavgift.

SFS 1994:207

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet.

SFS 1994:1787

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser 1 § första stycket 3 och i övrigt samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Den äldre lydelsen av 1 § första stycket 3 gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.

SFS 1995:1669

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Den äldre lydelsen av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.

SFS 1996:658

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.

SFS 1997:486

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

SFS 2003:805

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SFS 2011:1247

  • 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
  • 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.
  • 3. Den nya bestämmelsen i 7 § andra stycket tillämpas på beskattningsår som börjar efter den 31 januari 2012. Bestämmelsen tillämpas även på förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012 och på förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012.
  • 4. Bestämmelserna i 12 § i dess nya lydelse tillämpas på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet, oavsett när gärningen har begåtts.

SFS 2018:564

  • 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.
  • 2. Bestämmelserna i 12 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet och som har en koppling till sådan information om generell kontroll som Skatteverket har lämnat efter ikraftträdandet.

SFS 2025:153

  • 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.
  • 2. Bestämmelserna i 14 § första stycket i den nya lydelsen tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
  • 3. Punkt 2 gäller inte bestämmelsen om att godkännandet av ett strafföreläggande utgör en preskriptionshindrande åtgärd.

Rättspraxis som anger lagrummet

50 avgöranden, grupperade som Domstolsverket har angett lagrummet.

1 § (1)

  1. RH 1991:61 (1991)
    En arbetsgivare som dels underlåtit att lämna redovisning för arbetsgivaravgifter och dels lämnat oriktiga uppgifter i deklaration om sådana avgifter och därigenom blivit påförd avgifter med för lågt belopp, har åtalats för grovt skattebedrägeri. De objektiva …

2 § (26)

  1. Högsta domstolen, mål B 4072-24 Dom (2025)
    Tillämpningen av begreppet tillgodoräknas i 2 § skattebrottslagen.
  2. NJA 2025 s. 1153 ”Den oriktiga individuppgiften” (2025)
    Tillämpningen av begreppet tillgodoräknas i 2 § skattebrottslagen.
  3. RH 2020:36 (2020)
    En enskild persons handel med bitcoin har vid prövning av åtal för skattebrott ansetts utgöra näringsverksamhet.
  4. NJA 2020 s. 734 ”Skattetillägg och billighetsskäl” (2020)
    Det förhållandet att skattetillägg tas ut för en viss gärning ska - med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB - beaktas vid bestämmande av påföljd för samma gärning.
  5. NJA 2018 s. 704 ”Ädelmetallerna” (2018)
    När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig up…
  6. NJA 2018 s. 634 ”De upprepade skattebrotten” (2018)
    Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför inte att brottsligheten bedöms vara systematisk på det sätt som krävs för att det ska vara fråga om grova skattebrott. - Även fråga om näringsförbud.
  7. NJA 2016 s. 891 (2016)
    Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningar…
  8. NJA 2013 s. 502 ”Juniavgörandet” (2013)
    Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för …
  9. NJA 2012 s. 247 ”Vildvittra” (2012)
    Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  10. NJA 2010 s. 306 (2010)
    En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).
  11. NJA 2007 s. 929 ”Medhjälpen till skattebrottet” (2007)
    Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
  12. RH 2005:52 (2005)
    Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
  13. NJA 2003 s. 499 (2003)
    Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
  14. NJA 2000 s. 372 (2000)
    Fråga om ansvar för medhjälp till skattebedrägeri alternativt för fordringshäleri.
  15. NJA 1998 s. 283 (1998)
    Vid val av påföljd för skattebedrägeri har beaktats att lång tid förflutit sedan brottet begicks.
  16. NJA 1994 s. 277 (1994)
    Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.
  17. RH 1994:65 (1994)
    I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om ska…
  18. RH 1993:136 (1993)
    Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedöm…
  19. NJA 1992 s. 202 (1992)
    Bestämmelsen i 2 § 2 st skattebrottslagen (1971:69) har inte ansetts tillämplig vid underlåtenhet att avge deklaration för arbetsgivaravgifter.
  20. RH 1991:61 (1991)
    En arbetsgivare som dels underlåtit att lämna redovisning för arbetsgivaravgifter och dels lämnat oriktiga uppgifter i deklaration om sådana avgifter och därigenom blivit påförd avgifter med för lågt belopp, har åtalats för grovt skattebedrägeri. De objektiva …
  21. NJA 1988 s. 292 (1988)
    Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
  22. NJA 1987 s. 201 (1987)
    Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.
  23. NJA 1987 s. 194 (1987)
    Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
  24. NJA 1986 s. 105 (1986)
    En åkeriägare har, efter att vid flera tillfällen ha satt kilometerräknaren i sin lastbil ur funktion, till trafiksäkerhetsverket ingett avstämplingskort upptagande oriktiga körsträckor, i följd varav kilometerskatt genom automatisk databehandling påförts hono…
  25. NJA 1984 s. 384 (1984)
    Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.
  26. NJA 1981 s. 277 (1981)
    När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen elle…

3 § (1)

  1. NJA 1994 s. 277 (1994)
    Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.

4 § (15)

  1. NJA 2020 s. 734 ”Skattetillägg och billighetsskäl” (2020)
    Det förhållandet att skattetillägg tas ut för en viss gärning ska - med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 8 BrB - beaktas vid bestämmande av påföljd för samma gärning.
  2. NJA 2018 s. 704 ”Ädelmetallerna” (2018)
    När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig up…
  3. NJA 2018 s. 634 ”De upprepade skattebrotten” (2018)
    Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför inte att brottsligheten bedöms vara systematisk på det sätt som krävs för att det ska vara fråga om grova skattebrott. - Även fråga om näringsförbud.
  4. NJA 2013 s. 502 ”Juniavgörandet” (2013)
    Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för …
  5. NJA 2007 s. 929 ”Medhjälpen till skattebrottet” (2007)
    Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
  6. RH 2005:52 (2005)
    Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
  7. NJA 2003 s. 499 (2003)
    Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
  8. RH 1994:65 (1994)
    I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om ska…
  9. RH 1991:61 (1991)
    En arbetsgivare som dels underlåtit att lämna redovisning för arbetsgivaravgifter och dels lämnat oriktiga uppgifter i deklaration om sådana avgifter och därigenom blivit påförd avgifter med för lågt belopp, har åtalats för grovt skattebedrägeri. De objektiva …
  10. NJA 1989 s. 469 (1989)
    Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan juster…
  11. NJA 1989 s. 464 (1989)
    Fråga om påföljd för grovt skattebedrägeri m m.
  12. NJA 1988 s. 292 (1988)
    Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
  13. NJA 1988 s. 248 (1988)
    Fråga om påföljd för grova skattebedrägeribrott och bokföringsbrott.
  14. NJA 1987 s. 802 (1987)
    En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna und…
  15. NJA 1987 s. 201 (1987)
    Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.

5 § (7)

  1. RH 2007:56 (2007)
    En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokförin…
  2. NJA 2005 s. 856 (2005)
    Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  3. NJA 2004 s. 510 (2004)
    Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening? Även fråga om tillämpning av dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i protokoll nr 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (I = B 3811-03 och II B…
  4. NJA 1987 s. 194 (1987)
    Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
  5. NJA 1984 s. 520 (1984)
    En tilltalad, som av HovR:n dömts för vårdslös skatteuppgift jämte andra brott till gemensam påföljd och ålagts näringsförbud, har i sin revisionsinlaga yrkat frikännande från ansvar för vissa av brotten samt i vart fall ändring av påföljden. HD har meddelat p…
  6. NJA 1983 s. 374 (1983)
    Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening?
  7. NJA 1981 s. 277 (1981)
    När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen elle…

6 § (3)

  1. RH 1993:136 (1993)
    Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedöm…
  2. NJA 1987 s. 802 (1987)
    En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna und…
  3. NJA 1984 s. 384 (1984)
    Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.

7 § (3)

  1. NJA 2010 s. 306 (2010)
    En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).
  2. RH 2003:12 (2002)
    Fråga om gärning som innefattar skatteredovisningsbrott är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
  3. RH 1994:5 (1993)
    Åtal för vårdslös uppbördsredovisning avseende arbetsgivaravgifter har ogillats, enär gärningen inte avsett skatt eller avgift som innehållits för annan.

9 § (2)

  1. RH 1994:5 (1993)
    Åtal för vårdslös uppbördsredovisning avseende arbetsgivaravgifter har ogillats, enär gärningen inte avsett skatt eller avgift som innehållits för annan.
  2. NJA 1985 s. 553 (1985)
    Arbetsgivare har underlåtit att avge i 54 § 1 mom uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer med redovisning av gjorda skatteavdrag för anställdas preliminära skatt. Eftersom innehållen preliminär skatt numera tillgodoräknas de anställda på grundval av ko…

10 § (11)

  1. NJA 2017 s. 690 ”Kompanjonens ansvar” (2017)
    Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Fråga om en hälftendelägare i ett fåmansaktiebolag har varit faktisk företrädare för bolaget.
  2. NJA 2013 s. 1067 (2013)
    Ansvar för försvårande av skattekontroll förutsätter att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten leder till fara för att myndighetens kontrollverksamhet allvarligt försvåras i den bokföringspliktiga rörelsen.
  3. NJA 2013 s. 502 ”Juniavgörandet” (2013)
    Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för …
  4. NJA 2012 s. 247 ”Vildvittra” (2012)
    Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  5. NJA 2008 s. 697 (2008)
    Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en företagare har främjat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll genom att föra in uppgifter i bokföringen på grundval av ett bristfälligt underlag.
  6. RH 2008:24 (2008)
    I mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll har ett flertal frågor prövats, bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet i 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken och brottens svårhetsgrad. Även frågor om val av påföljd, straffmätning och …
  7. RH 2007:56 (2007)
    En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokförin…
  8. RH 2005:26 (2005)
    En näringsidkare som bedrivit taxirörelse har bl.a. av oaktsamhet underlåtit att bevara körpassrapporterna i fullständigt skick. Frågan om hans oaktsamhet kunde betraktas som grov i skattebrottslagens mening har besvarats nekande.
  9. NJA 1987 s. 130 (1987)
    Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen och 11 kap 5 § BrB.
  10. NJA 1986 s. 652 (1986)
    Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen (1971:69) och 11 kap 5 § BrB.
  11. NJA 1983 s. 479 (1983)
    Åtal för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Fråga dels om konkurrens mellan nämnda bestämmelse och straffbestämmelser i brottsbalken dels om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden vid försvårande av skattekontrol…

12 § (2)

  1. NJA 2004 s. 692 ”Bosse Sanering” (2004)
    Frågor om förutsättningar och beviskrav för s.k. frivillig rättelse enligt 12 § skattebrottslagen (1971:69). Tillika fråga om påföljdsbestämning sedan tilltalad till följd av nöjdförklaring undergått större delen av ett av hovrätt bestämt fängelsestraff.
  2. NJA 1985 s. 553 (1985)
    Arbetsgivare har underlåtit att avge i 54 § 1 mom uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer med redovisning av gjorda skatteavdrag för anställdas preliminära skatt. Eftersom innehållen preliminär skatt numera tillgodoräknas de anställda på grundval av ko…

13 § (2)

  1. NJA 2014 s. 854 (2014)
    Resning. En tilltalad har dömts för flera liknande brott som sammantagna har ansetts vara grova. Målet ska resas i fråga om en del av dem. Om en fördelaktigare bedömning av dessa delar hade gjorts redan i brottmålet, skulle de återstående delarna sannolikt ha …
  2. NJA 1992 s. 150 (1992)
    Sedan åtal väckts för skattebedrägeri har den tilltalade dömts för skatteförseelse, Fråga huruvida åtalet skolat ogillas med hänsyn till bestämmelsen i 13 § skattebrottslagen (1971:69) att åtal för skatteförseelse endast får väckas om det är påkallat av särski…

15 § (1)

  1. NJA 2016 s. 891 (2016)
    Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningar…

Utan paragrafangivelse (1)

  1. AD 2011 nr 90 (2011)
    En arbetstagare har avskedats från sin anställning som stormarknadschef på en livsmedelsbutik. Som grund för avskedandet har åberopats att han delat ut presentkort till sin personal på sådant sätt att det varit i strid med arbetsgivarens regelverk och lag. Tvi…